Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen m. m.

1956-04-19 · 22 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:35, Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 35—36

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

1

Nr 35

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen

m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 292 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 240 av

herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, *att riksdagen måtte för sin del antaga

följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 24 §, 25 § 1 mom., 45 §, 46 § 1 mom. samt 47

och 55 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 ävensom anvisningarna

till 19 §, till 24 § punkterna 2 och 3, till 25 §, till 36 § punkt 1, till 38 §

punkt 2, till 47 §, till 54 § punkt 1, till 58 § samt till 60 § skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives samt att 25 § 3 och 4 mom. ävensom anvisningarna

till 24 § punkt 6 och till 39 § punkt 3 samma lag skola upphöra

att gälla.

24 §.

Till intäkt av annan fastighet skall, där ej annat föranledes av vad nedan

i andra stycket stadgas, hänföras vad av fastighet här i riket, som taxerats

såsom annan fastighet, kommit ägaren till godo, såsom:

hyresvärdet av---frälseränta.

Har fastighet — ----30 § 2 mom.

Förmån av -----särskilt redovisas.

Där fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag, skall hyresvärdet

för bostad eller annan förmån från fastigheten, som tillkommit

medlem av föreningen eller delägare i bolaget, ävensom utdelning från föreningen

eller bolaget, som utgått annorledes än å andel eller aktie, räknas

såsom medlemmens eller delägarens intäkt av fastigheten. Såsom föreningens

eller bolagets intäkt av samma fastighet räknas vad som till föreningen

eller bolaget influtit från fastigheten ävensom avgifter eller andra inbetalningar,

som medlem eller delägare i sådan egenskap haft att utgöra till för
1

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 35—36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

eningen eller bolaget, till den del desamma icke äro att anse såsom kapitaltillskott.

(Se vidare anvisningarna.)

25 §.

1 mom. Från bruttointäkten av annan fastighet må avdrag göras för omkostnader,

såsom för:

brandförsäkring, reparation----till fastigheten;

ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital.

Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger njuta

avdrag för ovan angivna omkostnader, såvitt de bestritts direkt av honom

själv, ävensom för sådana avgifter och andra inbetalningar till föreningen

eller bolaget, som icke äro att anse såsom kapitaltillskott.

Har bostadsförening eller bostadsaktiebolag lämnat sina medlemmar eller

delägare utdelning annorledes än å andelar eller aktier, äger föreningen

eller bolaget njuta avdrag för vad sålunda under beskattningsåret utdelats,

dock ej för större belopp av det utdelade än som motsvarar beloppet av de

inbetalningar från medlemmarna eller delägarna, vilka icke äro att anse

såsom kapitaltillskott.

45 §.

Vid beräkning--— motsvarande garantibeloppet.

Oaktat garantibelopp —---nämnda kostnad. Vidare äger medlem av

bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag, som med bostadsrätt

eller liknande besittningsrätt innehaft lägenhet i föreningen eller bolaget

tillhörig fastighet, tiligodonjuta den del av avdraget, som på lägenheten belöper.

46 §.

1 mom. Därest vid — — — samma kommun.

Avdrag är--— av förvärvskällan.

47 §.

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas

garantibelopp till tre procent av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda

år. Garantibeloppet upptages---testamentariskt förordnande.

Vad som---hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

58 §.

Där inkomst av rörelse, efter ty i 57 § är sagt, skall tagas till beskattning

i mera än en kommun, skall i fråga om inkomstens fördelning gälla följande.

I kommun, där den skattskyldige tillhörig, i rörelsen använd skattepliktig

fastighet är belägen, beskattas så stor del av inkomsten som motsvarar

två procent av fastighetens för beskattningsåret gällande taxeringsvärde

(fastighetsandel). Förslår ej inkomsten härtill och finnas flera sådana

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

3

kommuner, skall inkomsten fördelas mellan dem i förhållande till de inom

varje kommun belägna fastigheternas taxeringsvärde.

Vad efter avräkning av dylika fastighetsandelar återstår av inkomsten

beskattas i fråga om:

bankrörelse i — — •— inom kommunen.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge

eller patient å hospital m. m. dyl. är icke att hänföra till skattepliktig inkomst.

Detsamma gäller i fråga om till andra föreningar än bostadsföreningar

influtna medlemsavgifter (jfr 24 § sista stycket).

Bestämmelsen att----sistnämnda lag.

till 24 §.

2. Såsom av näst sista stycket i 24 § framgår, skall--- — av bostads
värdet.

Om däremot----uppgivna intäkterna.

Föreligger handelsträdgårdsrörelse---av rörelse.

3. Med bostadsförening----— eller bolaget.

Såsom intäkt för bostadsförening eller bostadsaktiebolag och såsom avdragsgill

utgift för medlem eller delägare räknas sådan inbetalning av medlem

eller delägare, som icke är att anse som kapitaltillskott. Inbetalning,

som är att anse såsom kapitaltillskott, räknas icke såsom intäkt för föreningen

eller bolaget och får ej av medlemmen eller delägaren avdragas.

Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning å insats i föreningen

och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan ytterligare inbetalning

av medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen eller bolaget

användas för fondering såsom genom kapitalavbetalning å skuld eller genom

ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring av fastigheten

eller genom annan stadigvarande kapitalplacering. Där lägenhet är

upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt,

skall dock icke någon del av hyresavgiften anses såsom kapitaltillskott.

Verkställes fondering inom förening eller bolag, utan att det

framgår vilka medel därför användas, skola i första hand anses för fondering

använda andra medel än medlemmarnas eller delägarnas inbetalningar

under beskattningsåret eller de under året influtna hyrorna för lägenheter,

som varit uthyrda till andra än medlemmar eller delägare i denna deras

egenskap. Vad härefter återstår av det till fondering använda beloppet skall

fördelas på nämnda inbetalningar och hyror efter deras inbördes storlek,

och skall vad därvid belöper på de inbetalningar, som verkställts för de

med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt upplåtna lägenheterna, anses

såsom kapitaltillskott.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

Utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som utgår i förhållande

till innehavda aktier eller andelar, räknas ej såsom intäkt av fastigheten

utan såsom intäkt av kapital (se 38 § och punkt 2 av anvisningarna

till nämnda paragraf) eller undantagsvis såsom intäkt av rörelse.

till 25 §.

1. Bestämmelsen om---fri bostad.

2. Avdrag medgives för —---under beskattningsåret.

3. Avdrag för värdeminskning---för inventarier.

4. Därest brandförsäkring tagits för all framtid, må avdrag för under

---en gång.

Därest premien för försäkring för all framtid enligt försäkringsavtalet erlägges

under ett bestämt antal år med lika belopp för år räknat, må för vart

och ett av dessa år avdrag ske med---40 procent.

5. För värdeminskning å bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillhöriga

byggnader, maskiner och andra inventarier tillkommer avdraget föreningen

eller bolaget, och äger således medlem av föreningen eller delägare

i bolaget icke åtnjuta dylikt avdrag.

Angående medlems av bostadsförening och delägares i bostadsaktiebolag

rätt till avdrag för till föreningen eller bolaget gjorda inbetalningar hänvisas

till punkt 3 av anvisningarna till 24 §.

till 36 §.

1. Vid beräkning —--- stämpelkostnader m. m. Har den —---an
nan

förvärvskälla.

till 38 §.

2. Till intäkt av kapital hänföres sådan utdelning från aktiebolag eller

ekonomisk förening, som utgår i förhållande till innehavda aktier eller andelar,

men däremot icke utdelning, som utgår efter annan grund, t. ex. i

förhållande till gjorda inköp eller försäljningar. Dylik utdelning är skattefri,

där den blott innebär en minskning i levnadskostnader, och skall i annat

fall hänföras till den förvärvskälla, vartill den på grund av sin beskaffenhet

är att räkna. Sålunda hänföres exempelvis till inkomst av annan fastighet

sådan utdelning från bostadsförening, som skett i förhållande till erlagd

hyra eller årlig avgift, samt till inkomst av jordbruk respektive rörelse näringsidkares

utdelning från ekonomisk förening i form av pristillägg å varor,

som han sålt till föreningen, eller i form av rabatt för varor, som han

för sin näring inköpt av föreningen.

till 47 §.

Till ledning —--följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen,

gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att

omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

5

motsvarar tre procent av fastighetens taxeringsvärde. Har beskattningsåret

---angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet

bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för

den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp,

som motsvarar tre procent av fastighetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det

beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfattar tiden 1

juli 1956—31 december 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat en fastighet

den 1 september 1956 och en annan fastighet den 1 april 1957, beräknas

garantibeloppet vid nyssnämnda taxering för förstnämnda fastighet till

10/i2 och för sistnämnda fastighet till %2 av vad som motsvarar tre procent

av respektive fastigheters taxeringsvärden.

till 54 §.

1. Den befrielse---- må njuta avdrag enligt 25 § 1 mom. sista stycket

eller 29 § 2 mom.

till 58 §.

1. Förhållandetal, enligt vilka den efter fastighetsandelens avräknande

återstående inkomsten av bankrörelse fördelas till beskattning inom olika

kommuner, uträknas för varje kontor på följande sätt. De belopp — ---

kontorets förhållandetal.

2. Beträffande fördelning till beskattning inom flera kommuner av inkomst

av rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten, gas

eller elektrisk kraft, gäller, att — därest icke till rörelseidkare av annan levererats

vatten, gas eller elektrisk kraft för distribution — den efter fastighetsandelens

avräknande återstående inkomsten fördelas sålunda, att sedan

den kommun, där huvudkontor funnits, tilldelats tio procent, tjugofem

procent taxeras i kommun, där vatten-, gas- eller kraftverk varit beläget,

samt sextiofem procent i kommun där förbrukning ägt rum. Om i---

huvudkontoret funnits. Har till rörelseidkare av annan levererats vatten, gas

eller elektrisk kraft till distribution, skall så stor andel av de på kommun,

där vatten-, gas- eller kraftverk är beläget, belöpande tjugofem procent av

den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten, som motsvarar

den av rörelseidkaren mottagna leveransen av vatten, gas eller elektrisk

kraft i förhållande till hela den av rörelseidkaren levererade mängden

vatten, gas eller elektrisk kraft, taxeras i de kommuner, där förbrukning ägt

rum, enligt förut angiven regel angående fördelning av den å förbrukningen

belöpande delen av inkomsten. Har således en leverantör av elektrisk kraft

själv producerat 2/r, av den levererade kraften och av annan inköpt 3/g, skall

den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten fördelas sålunda,

att tio procent taxeras i kommun, där huvudkontor funnits, tio procent

(2/b av 25 procent) i kommun, där kraftverk varit beläget, och åttio pro
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

cent (3/5 av 25 procent + 65 procent) i de kommuner, där förbrukning ägt

rum.

Beträffande en distributionsförening som icke själv producerat någon

elektrisk kraft skall den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten

fördelas sålunda, att tio procent taxeras i kommun, där huvudkontor

varit beläget, och nittio procent i de kommuner, där förbrukning ägt

rum.

Vid taxering —--dylikt ändamål.

3. Vad angår inkomst av järnvägsdrift skall vid fördelning till beskattning

inom flera kommuner av den efter fastighetsandelens avräknande återstående

inkomsten iaktagas följande:

Har driften---av banan.

4. De fördelningstal, efter vilka den efter fastighetsandelens avräknande

återstående inkomsten av kanaldrift skall mellan vederbörande kommuner

fördelas, fastställas efter den skattskyldiges hörande att lända till efterrättelse

till dess annorlunda förordnas. Fördelningstalen erhållas —--

annorlunda förordnas.

till 60 §.

Till ledning---följande exempel.

1. Ett aktiebolag--- 100 000 kronor.

Om den beskattningsbara inkomsten uppgår till 6 000 kronor, d. v. s. till

belopp motsvarande summan av garantibeloppen för fastigheterna, skall den

beskattningsbara inkomsten fördelas på församlingarna med 750 kronor,

2 250 kronor och 3 000 kronor, överstiger den---i 56—59 §§.

2. I en---på municipalsamhället.

3. En person — — —å municipalsamhället.»

II) de likalydande motionerna I: 303 av herr Spetz samt II: 234 av herrar

Sjölin och Kristensson i Osby, vari hemställts,

»1. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t begära en förnyad undersökning

av den effektiva fastighetsskattens storlek och betydelse samt

en plan för dess avveckling samt

2. att riksdagen må i avvaktan härpå som en provisorisk åtgärd besluta

att 47 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) samt anvisningarna

till 47 och 60 §§ kommunalskattelagen skall erhålla följande ändrade

lydelse.

47 §.

För -— --taxeringsvärde sedan detta minskats med 20 000 kr.

Uppgår taxeringsvärdet icke till 20 000 kr. skall garantibelopp icke beräknas

för fastigheten.

Garantibeloppet — — — förordnande.

Vad som---hänsyn härtill.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

Anvisningar

till 47 §.

Till ledning — --följande exempel.

1. Har rörelseidkare -— — -—- angivet belopp.

Har beskattningsåret---- angivet belopp.

2. Har i---fastighetens taxeringsvärde minskat med 20 000 kronor.

3. Har en —--taxeringsvärden, vartdera minskat med 20 000 kronor.

till 60 §.

Till ledning---följande exempel.

1. Ett aktiebolag —--respektive 45 000 kronor, 95 000 kronor och

120 000 kronor.

Om den--— i 56—59 §§.

2. I en---— respektive 50 000 kronor och 90 000 kronor.

A:s beskattningsbara — -— — på municipalsamhället.

3. En person---å municipalsamhället.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års inkomsttaxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionen I: 303 samt, såvitt angår yrkandena i de likalydande

motionerna 1: 292 och II: 240, till den till statsutskottet hänvisade

motionen II: 346 om ökat egnahemsbyggande.

De i de förevarande motionerna framställda yrkandena rörande beräkning

av garantibeloppet för fastighet samt fördelning av inkomst av rörelse

mellan olika kommuner överensstämmer i huvudsak med yrkanden, som

framfördes i olika vid 1953, 1954 och 1955 års riksdagar väckta motioner

(jfr bev.-utskottets bet. nr 49/1953, 36/1954 och 38/1955). Av vad tidigare

förevarit må här endast återgivas följande.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 36, i vilket jämväl lämnades

en redogörelse för vad som tidigare förekommit i dessa frågor, anförde

195t års bevillningsutskott bl. a. följande.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen väcktes vid föregående

års riksdag motionsyrkande om nedsättning av repartitionstalet till tre.

1953 års bevillningsutskott behandlade motionsyrkandet i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 49, vari utskottet tillstyrkte det i proposition nr

186 framlagda förslaget till bl. a. en sänkning av repartitionstalet för fastighet

från fem till fyra. Utskottet erinrade i denna del om att inom finansdepartementet

vissa approximativa beräkningar gjorts rörande verkningarna

av en sänkning av repartitionstalet. Enligt dessa beräkningar skulle en sänk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

ning av repartitionstalet från fem till fyra innebära, att den effektiva fastighetsskatten,

som för det dåvarande uppginge till ca 155 miljoner kronor,

minskade med ca 40 miljoner kronor. Av den därefter återstående effektiva

fastighetsskatten skulle belöpa på annan fastighet ca 108 miljoner kronor

och på jordbruksfastighet ca 7 miljoner kronor. En sänkning av repartitionstalet

till tre skulle medföra en nedgång i den effektiva fastighetsskatten

med ca 75 miljoner kronor. Av återstående effektiv fastighetsskatt skulle

ca 76 miljoner kronor belöpa på annan fastighet och ca 4 miljoner kronor

på jordbruksfastighet. Utskottet delade den i propositionen uttalade

uppfattningen att i avvaktan på fastighetsskattens avskaffande den lindring

i beskattningen borde genomföras som läte sig göras med hänsyn till kommunernas

finanser. Utskottet ansåge att kommunerna borde kunna bära

det skattebortfall, som beräknades bli en följd av repartitionstalets sänkning

till fyra. En nedgång i den effektiva fastighetsskatten med närmare

hälften, vilket skulle bli resultatet av eu sänkning av repartitionstalet till

tre, borde emellertid enligt utskottets mening inte för det dåvarande genomföras.

Utskottet ansluter sig till vad 1953 års bevillningsutskott sålunda anfört

och vill härutöver framhålla följande. År 1953 uttalade sig såväl Kungl.

Maj:t som riksdagen principiellt för ett avskaffande av fastighetsbeskattningen.

Av olika skäl ansågs dock icke möjligt att omedelbart förverkliga

denna avsikt. Ett betydelsefullt skäl var därvid att i vissa kommuner en

väsentlig höjning av utdebiteringen beräknades bli följden av ett avskaffande.

Detta gällde särskilt städer och andra tätorter, där villafastigheter utgjorde

en betydande del av fastighetsbeståndet, och i än högre grad kommuner

med en betydande sommarvillebebyggelse. Enligt gjorda undersökningar

skulle i något fall eu höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt

av ej mindre än 3 kronor 45 öre erfordras. Att risken för kraftiga

utdebiteringshöjningar ingivit starka betänkligheter beror på att sådana

höjningar i förhållande till vad nu gäller innebär en övervältring av skattebördan

från en kategori skattebetalare till en annan, vilken övervältring

med hänsyn till det nuvarande totala skattetrycket skulle te sig obillig. I

stället beslöts en successiv avveckling av det nuvarande fastighetsbeskattningssystemet.

Såsom ett första led i denna avveckling genomfördes den i

det föregående omnämnda omläggningen av systemet samt en sänkning av

repartitionstalet från fem till fyra. En sänkning av denna omfattning ansågs

kunna genomföras bl. a. på grund av att taxeringsvärdena å fastigheter

vid 1952 års allmänna fastighetstaxering avsevärt höjts. Att en viss höjning

av utdebiteringen skulle bli följden även av denna åtgärd förutsattes

redan i propositionen. Departementschefen uttalade dock att höjningen icke

torde bli av sådan storlek att en sänkning av repartitionstalet till fyra icke

skulle kunna ske med hänsyn därtill.

Vad sålunda förekommit manar enligt utskottets mening till försiktighet.

Det måste anses angeläget att den successiva avvecklingen av fastighetsskatten

sker så att minsta möjliga rubbningar i kommunernas finanser åstadkommes.

Då redan den sänkning av repartitionstalet som beslutats av 1953

års riksdag förutsatts medföra viss utdebiteringshöjning, anser utskottet

att en ytterligare sänkning icke bör genomföras innan de praktiska verkningarna

av det redan fattade beslutet kan överblickas. På grund härav avstyrker

utskottet det i motionerna I: 326 och II: 283 framförda yrkandet om

sänkning av procenttalet för beräkning av garantibelopp för fastighet.

I nyssnämnda motioner har härjämte framställts yrkande om ändring av

58 § kommunalskattelagen. Detta lagrum innehåller bestämmelser om fördelning

av inkomst av rörelse som skall tagas till beskattning i mer än en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år t956 &

kommun. Eftersom fastighetsskatt utgöres i den kommun, där fastigheten

är belägen, har hittills gällt, att nämnda kommun, oavsett om fastigheten

ingått i rörelse eller ej, erhållit skatt för fastigheten motsvarande en inkomst

av fem procent av taxeringsvärdet. Om fastigheten ingått i rörelse

har vad som återstått av rörelseinkomsten, sedan den genom fastighetsskatten

beskattade inkomsten frånräknats, fördelats på visst sätt mellan de

kommuner, vari rörelsen bedrivits från fast driftställe. Genom sänkningen

av repartitionstalet kommer vid 1954 års taxering den kommun, vari fastigheten

är belägen, att garanteras en skatt från fastigheten motsvarande

en inkomst av fyra procent av taxeringsvärdet. Samma förhållande kommer

i regel att gälla efter det omläggningen av fastighetsbeskattningen trätt i

kraft. , 0 . ..

Motionärernas vilande går ut på att i de fall fastighet ingar i rörelse en

inkomst motsvarande fem procent av fastighetens taxeringsvärde alltjamt

bör beskattas i den kommun där fastigheten är belägen. Motionärerna föreslår

fördenskull att av rörelseinkomsten skillnaden mellan å ena sidan fem

procent av taxeringsvärdet och å andra sidan garantibeloppet hänföres till

den kommun där fastigheten är belägen. I konsekvens med sitt ovannämnda

vrkande rörande beräkning av garantibeloppet till tre procent av taxeringsvärdet

beräknar motionärerna att denna skillnad utgör två procent av taxeringsvärdet.

. ... „ .

Till stöd för detta sitt yrkande anför motionärerna att ioregaende ars.

beslut rörande sänkning av repartitionstalet innebure en ändring av fördelningsreglerna,

som icke torde varit avsiktlig, samt att det syntes angeläget

att återställa den ordning som gällde enligt de tidigare bestämmelserna.

Utskottet får i denna "del erinra om att 1950 års skattelagssakkunniga i

sin utredning om fastighetsbeskattningen (SOU 1953:8), vilken utredning

lå<* till grund för ovanberörda proposition i ämnet till 1953 års riksdag, vid

utförande av vissa provtaxeringar i syfte att utröna verkningarna av fastighetsskattens

avskaffande tillämpat en bestämmelse av liknande innebörd

som den av motionärerna förordade. Då de sakkunniga icke upptagit frågan

om en sänkning av repartitionstalet till diskussion, har de icke haft anledning

att för detta fall uppmärksamma frågan om fördelningsreglerna.

Utskottet anser för sin del att därest beslut fattades om ett avskaffande

av fastighetsskatten det av motionärerna aktualiserade spörsmålet måste

upptarras till prövning. Detsamma anser utskottet gälla om en mera avsevärd

sänkning av repartitionstalet genomfördes. Den av föregående års riksdag

beslutade sänkningen av repartitionstalet med allenast en enhet, från fem

till fyra, nödvändiggör däremot icke enligt utskottets mening en justering

av ifrågavarande fördelningsregler. Mot bakgrunden av att sänkningen skett

bl. a. med hänsyn till att taxeringsvärdena å fastigheter år 1952 avsevart

höjts finner utskottet det mest överensstämmande med ifrågavarande stadgandes

hittillsvarande innebörd att icke vidtaga någon ändring i detsamma.

Utskottet inser emellertid väl att motionärerna, vilkas huvudyrkande avser

en ytterligare lindring av fastighetsbeskattningen, ansett sig böra framföra

det nu förevarande följdyrkandet. Eftersom utskottet, såsom framgår av det

föregående, icke ansett sig böra biträda motionärernas huvudyrkande, saknar

utskottet anledning att taga ställning till följdyrkandet i vidare mån

än som framgår av det redan sagda. Utskottet avstyrker förty de likaljdande

motionerna I: 326 och It: 283 jämväl i denna del.

I de likalydande motionerna 1: 329 (av herr Spetz in. fl.) och II: 43.) (av

herr Sjölin in. fl.) har yrkats att ett belopp av 20 000 kronor av fastighets

taxeringsvärde måtte undantagas vid beräkning av garantibelopp för fastigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

Utskottet erinrar om att ett motionsyrkande av denna innebörd var föremat

för riksdagens prövning föregående år. I förenämnda betänkande ni

49 yttrade 19o3 ars bevillningsutskott i anledning härav bl. a. att ett bifall

till jrkandet skulle innebära att en betydande del av de egentliga enfamiljshusen,

däribland även sommarvillor, skulle bli helt befriade från fastighetsskatt

medan bl. a. tvåfamiljsfastigheter icke i samma grad skulle få skattebetnelse.

Skattskyldiga som köpt lägenhet i bostadsrättsföreningshus skulle

icke erhalla nämnvärd skattelättnad, utan de skulle i stället — liksom hvresgaster

1 hyresfastighet — få känning av den höjning av den kommunala

utdebiteringen, som kunde förväntas bli nödvändig. I kommuner med mera

omfattande sommarvillebebyggelse skulle en väsentlig övervältring av skattebordan

ske på andra fastigheter än sommarvillor och på inkomsttagare.

Utskottet erinrade vidare om att 1950 års skattelagssakkunniga i sin utredning

om fastighetsbeskattningen redovisat vissa undersökningar rörande

konsekvenserna av det ifrågasatta avdraget med 20 000 kronor. Beträffande

undersökningens resultat anförde utskottet att medan ett helt slopande av

fastighetsskatten i Norrtälje stad skulle medföra en höjning av utdebiteringen

till allmän kommunalskatt med 95 öre skulle ett genomförande av

det alternativ, enligt vilket avdrag medgåves med 20 000 kronor per taxeringsenhet,

medföra en utdebiteringshöjning med 42 öre. Utskottet ansåge

motionärernas förslag icke kunna godtagas. Vad 1953 års bevillningsutskott

salunda anfört anser utskottet utvisa att en betydande omfördelning av den

kommunala skattebördan skulle bli följden av ett bifall till vrkandet i de

nu forevarande motionerna. Utskottet kan icke finna att en ‘sådan omfördelning

är motiverad. På grund härav avstvrker utskottet de likalvdande

motionerna I: 329 och II: 435.

i»

De vid 1955 års riksdag väckta motionerna i ämnet avstyrktes av samma

års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande nr 38 med i

huvudsak sanfma motivering som i 1954 års bevillningsutskotts betänkande.

Ifråga om yrkandena om sänkning av procenttalet för beräkning av garantibelopp

anförde 1955 års bevillningsutskott härutöver följande.

or sin del vill utskottet i anslutning till det sagda nämna, att visserligen

den genomsnittliga kommunala utdebiteringen under senare år visat en

sjunkande tendens. Uppenbarligen är denna tendens i väsentlig mån en följd

av det stigande inkomstskatteunderlaget. Det må framhållas att en sänkning

av repartitionstalet för fastighet har en avsevärt olika verkan i olika

kommuner Bland annat i kommuner med en mera omfattande sommarvillePet)yggelse

torde en sådan sänkning inverka förhållandevis starkare på skatteunderlaget

an i flertalet andra kommuner. Enligt utskottets mening kan

dartor icke utan en narmare undersökning avgöras hurudan utvecklingen i

de enskilda kommunerna varit och i vilken utsträckning sänkningen av repartitionstalet

för fastighet till fyra å ena sidan och den allmänna höjningen

av fastighetstaxeringsvärdena å andra sidan påverkat den kommunala utdebiteringen.

Utan en utredning av bland annat dessa förhållanden svnes det

icke görligt att draga några slutsatser rörande möjligheterna till en ytterligare

sänkning av repartitionstalet för fastighet. Utskottet vill emellertid

Iramhalla önskvärdheten av att möjligheterna till eu ytterligare sänkning av

i epartitionstalet för fastighet beaktas och förutsätter därför att Kungl Mai 4

med uppmärksamhet följer utvecklingen på detta område.

Beträffande frågan om beräkning av inkomst av annan fastighet må här

anföras följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

Enligt av 1953 års riksdag antagna bestämmelser skall från och med beskattningsåret

1954 beräkning av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter

vid taxering ske enligt en förenklad schablonmetod. Såsom inkomst skall i

princip upptagas beräknad ränta å ägarens eget kapital i sådan fastighet.

Procenttalet för räntan är bestämt till 3. Av tekniska skäl skall ränteberäkningen

utföras på sådant sätt, att ränta efter nämnda procental beräknas å

fastighetens hela taxeringsvärde, varefter avdrag göres för ägarens verkliga

räntekostnader för lånat kapital i fastigheten. Vidare medgives avdrag för

tomträttsavgäld eller liknande avgäld.

Till grund för genomförandet av berörda bestämmelser låg en av 1950 års

skattelagssakkunniga utarbetad, den 31 december 1951 dagtecknad promemoria

angående taxering av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter. I

promemorian framlade de sakkunniga förslag till beräkning av inkomst av

nämnda slag av fastigheter med i stort sett samma innebörd som de av

riksdagen sedermera antagna bestämmelserna i ämnet. De sakkunnigas förslag

förelädes — efter ytterligare utredning och viss överarbetning — 1953

års riksdag i proposition nr 187. I sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 50 tillstyrkte 1953 års bevillningsutskott propositionen och anförde därvid

bl. a. följande.

Utskottet finner att ett genomförande av det i propositionen framlagda

förslaget skulle innebära eu avsevärd och värdefull förenkling av såväl de

skattskyldigas deklarationshestyr som taxeringsmyndigheternas och skattedomstolarnas

åligganden. I detta avseende erinrar utskottet om den i propositionen

återgivna uppgiften att antalet i riket befintliga en- och tvåfamilj

shus å annan fastighet redan år 1945 uppgick till 680 000. Med hänsyn

till den särskilda beskaffenheten av de med förslaget avsedda fastigheterna

kan det icke anses stridande mot kommunalskattelagens grundprinciper, att

dessa fastigheter undantages från inkomstberäkning enligt vanliga grunder.

Utgifterna för fastigheter av denna art — liksom förmånen att nyttja fastigheterna

— är i allmänhet att hänföra till det sätt, varpå de skattskyldiga

tillgodoser egna levnadsbehov, något som i övrigt icke anses böra påverka i

kommunalskattelagen reglerad inkomstberäkning. En avgjord fördel finner

utskottet det vara, att åtskilliga uppskattnings- och bedömningsfrågor, som

kan vara föremål för olika uppfattningar och därför enligt vad erfarenheten

givit vid handen ofta lett till skatteprocesser, vid förslagets genomförande

skulle bortfalla. Förslaget kan vidare förväntas leda till större likformighet

och rättvisa i beskattningen. I praktiken är det nämligen ogörligt att nöjaktigt

kontrollera befogenheten av yrkade avdrag eller att på ett riktigt sätt

avväga uppskattningen av bruttointäkterna från dessa fastigheter. Verkställda

statistiska undersökningar ger vid handen, att taxeringsutfallet vid

begagnandet av procenttalet 3 för beräkning av bruttointäkten i genomsnitt

kan beräknas bli detsamma som vid tillämpningen av den vanliga inkomstberäkningen.

Den föreslagna metoden är således i princip icke avsedd att

leda till ändring i skattebelastningen.

I anledning av motionsvis framställda yrkanden om avslag på propositionen

yttrade utskottet bl. a.

De av motionärerna framförda principiella betänkligheterna mot förslaget

kan utskottet icke dela. Såsom utskottet redan framhållit påverkas in
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

komsttaxeringen i princip icke av det sätt, varpå eu skattskvldig tillgodoser

sitt behov av bostad, och det synes därför ägnat att främja jämlikhet

och rättvisa i beskattningen, om denna grundsats genomfördes även beträffande

skattskyldiga, som tillgodoser sitt bostadsbehov genom innehav av

en- eller tvåfamilj sfastighet. Mot detta betraktelsesätt kan ej anses stridande,

att ägaren till sådan fastighet beskattas för på visst sätt uppskattat värde

av den förmån, som kan beräknas tillgodokomma honom av eget, i fastigheten

betintligt kapital. Därmed är icke, såsom motionärerna förmenar,

någon objektbeskattning åsyftad. En viss schablonisering innebär givetvis

den föreslagna metoden, eftersom beräkningen av förmånens värde icke

skall varieras med hänsyn till arten eller graden av fastigheternas utnvttjande.

I detta avseende anknyter förslaget emellertid till vad som nu i stor

omfattning tillämpas inom ramen för redan gällande bestämmelser.

Motionärernas uttalande att förslagets genomförande skulle leda till eu

skärpning av skatten för villaägare synes missvisande. Den i propositionen

redovisade undersökningen av 1953 års deklarationer, som omfattat

uppgifter från samtliga län i riket, antyder att taxering enligt förslaget för

de skattskyldiga genomsnittligt skulle leda till ett något gynnsammare utfall

än taxering enligt nu gällande regler. Ett sådant resultat svnes naturligt

med hänsyn till förslagets principiella innebörd — att ej annan inkomst

av fastigheterna skall taxeras än en efter högst tre procent beräknad avkastning

av det egna kapitalet i fastigheten. Ett i bostadsfastighet placerat

kapital torde i allmänhet beräknas lämna högre avkastning än 3 procent.

Slutligen kan beträffande jämförelser mellan taxeringsutfall enligt den föreslagna

metoden och resultat av taxering enligt nu gällande bestämmelser

erinras om de i propositionen återgivna uttalandena om svårigheterna

att vid tillämpning av dessa bestämmelser i praktiken uppnå ett riktigt resultat.

Man kan med hänsyn härtill icke obetingat utgå från att de "taxeringar,

som verkställts jämlikt nu gällande bestämmelser, i och för sig är

helt riktiga. Dessa bestämmelser torde i ej ringa utsträckning ha utnyttjats

på ett icke avsett sätt, och det får anses vara en av den föreslagna metodens

fördelar, att sådana missbruk förhindras.

I motioner vid 1955 års riksdag yrkades bl. a. att schablontaxeringen av

villafastigheter skulle upphöra. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr

17 avstyrkte 1954 års bevillningsutskott motionerna under hänvisning till

att några erfarenheter av schablontaxeringen av en- och tvåfamiljsfastigheterna

för det dåvarande ännu icke erhållits.

I samband med proposition nr 59 vid 1955 års riksdag med förslag till

vissa förenklingar i deklarations- och taxeringsförfarandet behandlade 1955

års bevillningsutskott motioner, vari yrkats upphävande av den särskilda

inkomstberäkningen av villafastigheter. I sitt betänkande nr 18, som godkändes

av riksdagen, anslöt sig utskottet till vad tidigare års bevillningsutskott

anfört i frågan. Då några nya synpunkter icke tillkommit sedan frågan

behandlades av närmast föregående års riksdagar, ansåg sig utskottet

icke ha anledning frångå den då intagna ståndpunkten. Motionerna avstyrktes

alltså av utskottet.

Vid 1955 års riksdag antogs nya bestämmelser för beräkning av inkomst

av fastighet, som äges av bostadsförening och bostadsaktiebolag. Dessa bestämmelser,

som tillänipas fr. o. in. 1955 års taxering, innebär att inkomst

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1936

av nämnda fastigheter beräknas enligt den förenklade schablonmetod, som

gäller för villafastigheter. Medlem i bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag

beskattas endast om han hyrt ut sin lägenhet.. Förslag till ovannämnda

bestämmelser framlades i proposition nr 37. I anledning av pi opositionen

väcktes motionsvis förslag om avslag å propositionen, dill stöd lör

yrkandet anfördes, alt genomförandet av schablonmetoden skulle innebära

ett åsidosättande av principen om rättvisa och likformighet i beskattningen,

att icke den verkliga utan en fingerad inkomst bleve beskattad samt

att den föreslagna överflyttningen av skattskyldigheten för fastighetsinkomsten

från medlemmarna i bostadsföreningarna och delägarna i bostadsaktiebolagen

till företagen innebure att hänsyn icke komme att tagas till

■den individuella skatteförmågan.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 18 anförde 1954 års bevillningsutskott

bl. a.

Vad beträffar påståendet att förslaget vore stridande mot principen om

en rättvis och likformig beskattning får utskottet som sin mening uttala

att det med hänsyn till ifrågavarande fastigheters karaktär framstår som

motiverat att inkomstberäkningen vid taxering sker efter speciella grunder.

Beträffande de med bostadsrätt innehavda lägenheterna kan liksom i fråga

om villafastigheterna sägas att de innehaves icke i syfte att förvärva inkomst

utan för att tillgodose innehavarens eller ägarens behov av bostad. Då detta

behov får anses hänförligt till levnadskostnader anser utskottet skäl föreligga

att vid taxeringen avvika från de beskattningsregler som gäller för beräkning

av inkomst från förvärvskällor i allmänhet. Att därvid anknyta till

den vid föregående års riksdag genomförda schablonmetoden för beräkning

av inkomst av villafastigheter finner utskottet vara naturligt och följdriktigt.

. .

Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om vad som i propositionen

framhållits därom att schablonmetoder för beräkning av hyresvärde

av bostadslägenhet redan nu tillämpas i stor utsträckning.

Den i propositionen föreslagna överflyttningen av skattskyldigheten för

1''astighetsinkomsten från medlemmarna i bostadsföreningarna och delägarna

i bostadsföretagen innebär — såsom även departementschefen påpekat

— att hänsyn ej kommer att tagas till den individuella skatteförmågan. Som

skäl för en sådan ytterligare förenkling har anförts att den beskattning,

varom här är fråga, gäller relativt ringa inkomstbelopp, att de föreslagna

bestämmelserna icke kommer att medföra en skärpt beskattning i förhållande

till nuvarande regler samt att desamma torde utgöra den enda möjliga

lösningen till en rationell förenkling på området. Med hänsyn till de

tungt vägande skäl av praktisk art som således kan åberopas för den i propositionen

föreslagna och av de sakkunniga förordade anordningen, anser

sig utskottet icke böra motsätta sig att densamma genomföres. I enlighet

härmed tillstyrker utskottet det i propositionen framlagda förslaget till omläggning

av bestämmelserna för beskattning av inkomst av bostadsförenings

och bostadsaktiebolags fastighet.

I proposition nr 1(15 till 1954 års riksdag föreslogs, att inkomst av fastighet,

tillhörig bolag, förening eller stiftelse, som bildats den 1 juli 1945 eller

senare och som erkänts såsom allmännyttigt bostadsföretag, skulle beräknas

enligt en förenklad schablonmetod. Inkomsten skulle upptagas till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 av 1956

tre procent av det belopp, varmed fastighetens taxeringsvärde överstege företagets

lånade, i fastigheten nedlagda kapital. Avdrag skulle medges allenast

för tomträttsavgäld eller liknande avgäld. 1 flera motioner yrkades avslag

å propositionen med motivering dels att det vore stötande att på en

omväg åstadkomma resultatutjämning för endast eu viss grupp skattskyldiga

och dels att principiella skäl talade mot en uppdelning av fastighetsägarna

i grupper med olika beskattningsprinciper.

I sitt betänkande nr 56, som godkändes av riksdagen, anförde 1954 års

bevillningsutskott bl. a. följande.

Utskottet finner att den i propositionen förordade schablonmetoden skulle

på ett i stort sett tillfredsställande sätt undanröja de svårigheter, som nu

gällande beskattningsregler medför för vissa av de allmännyttiga bostadsföretagen.

De motionsvis framförda principiella betänkligheterna mot införandet

av särskilda beskattningsregler för ifrågavarande grupp av fastighetsägare

synes med hänsyn till den speciella karaktären av de företag varom

bär är fråga, icke böra tillmätas sådan betydelse att de uppväger det

synnerligen önskvärda i att på förevarande område åvägabringas en ordning

som bättre än nuvarande regler anpassar beskattningen av företagen till de

betingelser under vilka de bedriver sin verksamhet. Detta synes desto mer

kunna hävdas som man härutinnan kan anknyta till ett betraktelsesätt, som

tidigare anlagts rörande såväl villafastigheter som vissa bostadsföretags fastigheter,

och som lett till införandet av särskilda regler för beskattning av

fastighet, där denna regelmässigt innehaves utan vinstsyfte och i ändamål

uteslutande att tillgodose ett föreliggande bostadsbehov. På grund härav

har utskottet intet att erinra mot införandet av en schablonmetod för beräkning

av inkomst av fastighet tillhörig allmännyttigt bostadsföretag.____

Utskottet vill emellertid i sammanhanget understrvka vad departementschefen

i propositionen anfört därom att det kan finnas anledning att närmare

över\äga den rättsliga konstruktionen av de allmännvttiga bostadsoretagen,

varvid bör prövas, huruvida på den vägen en tillfredsställande

lösning av beskattningsfrågan kan åstadkommas. En lagstiftning i enlighet

™ed d.et förebyggande förslaget bör förty såsom departementschefen framhållit

i viss mån betraktas såsom ett provisorium.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må bär återgivas följande.

Motiveringen för yrkandena i de likalydande motionerna 1:292

och 1 1:2 4 0 återfinns i den till statsutskottet hänvisade motionen II: 346

om ökat egnahemsbyggande, vari bl. a. uttalats att en rad åtgärder borde

vidtagas för att även människor med vanliga inkomster skulle kunna bli

i tillfälle att realisera sina önskemål om bostad i egen fastighet. Bl. a. borde

fastighetsskatten borttagas samt schablontaxeringen slopas och en återgång

ske till förut rådande system med avdrag för de reparationskostnader in. in.,

som vederbörande faktiskt haft.

I de likalydande motionerna 1:3 0 3 och 1 1:23 4 har bl. a.

framhållits, alt frågan om fastighetsskattens avskaffande i princip kunde

anses avgjord. Då 1953 års riksdag fattade beslut om omläggning av fastighetsskatten

och sänkningen av repartitionstalet från 5 till 4 förklarades

nämligen uttryckligen att dessa åtgärder finge ses som ett första steg i skattens

avveckling. Något uttalande om vid vilken tidpunkt eller i vilken takt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956 15

avvecklingen skulle ske gjordes emellertid icke. De uppslag för fortsatt avveckling

av fastighetsskatten, som tidigare diskuterats bl. a. av 1950 års

skattelagssakkunniga, hade varit dels en ytterligare sänkning av repartitionstalet,

dels införande av ett skattefritt bottenavdrag. Det vore uppenbart

att i eu kommun med ett fåtal taxeringsenheter betydde ett bottenavdrag

av exempelvis 20 000 kronor praktiskt taget ingenting. Vid ett taxeringsvärde

av 2 000 000 kronor sjönk skatteunderlaget från 800 till 792

skattekronor, medan en sänkning av repartitionstalet från 4 till 3 medförde

en sänkning från 800 till 600 skattekronor. För en fastighet med taxeringsvärde

av 30 000 kronor bleve motsvarande siffror nedsättning från 12 till 4,

resp. från 12 till 9 skattekronor. Detta under förutsättning att fastighetsskatten

i sin helhet vore effektiv. Med undantag av vissa ytterlighetsfall

komme verkningarna av ett bottenavdrag å 20 000 kronor för det övervägande

antalet kommuner att bli omärkbara.

Utskottet. I de förevarande motionerna har framställts yrkanden avseende

i huvudsak två områden av inkomstskattelagstiftningen, nämligen dels

garantibeskattningen och dels schablontaxeringen av inkomst av en- och

tvåfamilj sfastigheter, av fastigheter tillhörande bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag

samt av fastigheter tillhöriga s. k. allmännyttiga bostadsföretag.

I fråga om schablontaxeringen yrkas i de likalydande motionerna

1:292 och 11:240 att denna metod för taxering av fastighetsinkomst upphävs

och att en återgång sker till tidigare för inkomstberäkningen gällande

bestämmelser. Vad angår garantibeskattningen yrkas i de likalydande motionerna

I: 303 och II: 234, att ett belopp av 20 000 kronor av fastighets taxeringsvärde

måtte undantagas vid beräkning av garantibeloppet samt i de

likalydande motionerna I: 292 och II: 240 att procenttalet för beräkning av

garantibelopp för fastighet måtte sänkas från nu gällande fyra till tre. I

sistnämnda motioner yrkas härjämte viss justering av bestämmelserna i 58 §

kommunalskattelagen rörande fördelning mellan olika kommuner av inkomst

av rörelse, som bedrivs från fast driftställe i mer än en kommun.

Slutligen yrkas i motionerna 1:303 och 11:234 skrivelse till Kungl. Maj:t

med begäran om en förnyad undersökning av den effektiva fastighetsskattens

storlek och betydelse samt en plan för dess avveckling.

Vad först beträffar yrkandena avseende garantibeskattningen må nämnas,

att denna beskattning enligt beslut av 1953 års riksdag trätt i stället för den

tidigare fastighetsbeskattningen. I samband med att repartitionstalet för

fastighet sänktes från fem till fyra med tillämpning från och med 1954 års

taxering skedde nämligen en omläggning av den kommunala fastighetsbeskattningen

så att den tidigare fristående fastighetsskatten inarbetades i

den kommunala inkomstskatten. Detta nya system, som tillämpas första

gången vid innevarande års taxering, innebär att varje skattskyldig vid den

årliga taxeringen till kommunal inkomstskatt åsättcs eu taxerad inkomst,

\ilken

och ett garantibelopp, motsvarande fyra procent av taxeringsvärdet å skatte
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

pliktig fastighet. Den taxerade inkomsten innefattar alltså underlag för taxering

till kommunal skatt såväl för inkomst som — i förekommande fall —

för fastighet. Från den taxerade inkomsten medgives ortsavdrag enligt gällande

bestämmelser, varjämte vid bestämmande av beskattningsbar inkomst

avdrag kan medgivas för nedsatt skatteförmåga. Vid beräkning av inkomst

från särskild förvärvskälla, vari ingår fastighet, skall garantibeloppet avdragas,

vilket sålunda motsvarar det tidigare i 45 § kommunalskattelagen

föreskrivna procentavdraget.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår överensstämmer de

nu till behandling föreliggande motionsyrkandena såvitt gäller garantibeskattningen

i huvudsak med yrkanden, som framställts i motioner vid de

senaste tre årens riksdagar. Vid varje tillfälle har riksdagen på hemställan

av bevillningsutskottet avstyrkt motionerna. Vad först angår yrkandet om

nedsättning av procenttalet för beräkning av garantibeloppet för fastighet

från fyra till tre, vilket yrkande vid årets riksdag, såsom nyss nämnts, framförts

i de likalydande motionerna 1: 292 och II: 240, må erinras om att

enligt inom finansdepartementet verkställda approximativa beräkningar,

vilka redovisas i proposition nr 186 till 1953 års riksdag, en sänkning av

repartitionstalet från fem till fyra skulle innebära att den effektiva fastighetsskatten,

som för det dåvarande uppginge till ca 155 miljoner kronor,

skulle minska med ca 40 miljoner kronor. En sänkning av repartitionstalet

till tre skulle medföra en nedgång i den effektiva fastighetsbeskattningen

med ca 75 miljoner kronor. I avvaktan på fastighetsskattens definitiva avskaffande,

för vilket såväl riksdagen som Kungl. Maj :t år 1953 uttalat sig,

har endast den lindring i denna beskattning ansetts böra genomföras som

hänsynen till kommunernas finanser tillåtit. Riksdagen har med denna utgångspunkt

icke funnit sig kunna genomföra en sänkning av repartitionstalet

med mer än en enhet till fyra. Det skattebortfall som förmodats bli

följden härav har antagits kunna bäras av kommunerna med hänsyn till

att en höjning av taxeringsvärdena skett vid 1952 års allmänna fastighetstaxering.

En nedsättning av repartitionstalet till tre, vilket skulle medföra

en nedsättning av den effektiva fastighetsskatten med närmare hälften, har

däremot hittills inte befunnits vara genomförbar.

I av riksdagen godkända betänkanden har 1954 och 1955 års bevillningsutskott

uttalat att vad sålunda förekommit manade till försiktighet. Det

finge anses angeläget att den successiva avvecklingen av fastighetsbeskattningen

skedde så att minsta möjliga rubbningar i kommunernas finanser

åstadkommes. Då redan den sänkning av repartitionstalet, som beslutades

år 1953, förutsatts medföra viss utdebiteringshöjning ansågs en ytterligare

sänkning inte böra genomföras innan de praktiska konsekvenserna av

det redan fattade beslutet kunde överblickas. 1955 års bevillningsutskott

tilläde härjämte för sin del att visserligen den genomsnittliga kommunala

utdebiteringen under senare år visat en sjunkande tendens. Uppenbarligen

vore denna tendens i väsentlig mån en följd av det stigande inkomstskatteunderlaget.

Utskottet framhöll att en sänkning av repartitionstalet för fastighet

hade en avsevärt olika verkan i olika kommuner. Enligt utskottets

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

17

mening kunde därför icke utan en närmare undersökning avgöras hurudan

utvecklingen i de enskilda kommunerna varit och i vilken utsträckning sänkningen

av repartitionstalet för fastighet till fyra å ena sidan och den allmänna

höjningen av fastighetstaxeringsvärdena å andra sidan påverkat den

kommunala utdebiteringen. Utan en utredning av dessa förhållanden syntes

det icke görligt att dra några slutsatser rörande möjligheterna till en ytterligare

sänkning av repartitionstalet för fastighet. 1955 års bevillningsutskott

underströk emellertid önskvärdheten av att möjligheterna till en ytterligare

sänkning av repartitionstalet för fastighet beaktades och förutsatte därför

att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följde utvecklingen på detta område.

I likhet med 1955 års bevillningsutskott anser utskottet angeläget att alla

möjligheter till en sänkning av repartitionstalet för fastighet tillvaratages.

Utskottet är dock inte berett att tillstyrka det föreliggande motionsyrkandet

härutinnan. Utskottet vill erinra om att Kungl. Maj :t för kort tid sedan tillkallat

särskilda sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om en höjning av

de kommunala ortsavdragen. En sådan reform kan förväntas medföra ett

avsevärt skattebortfall för kommunerna. Innan kännedom vunnits om hur

stor den ifrågasatta höjningen kan bli och i vilken utsträckning statsbidrag

kan komma att utgå för att kompensera kommunerna för det därav föranledda

skattebortfallet, är det inte möjligt att bedöma, i vad mån kommunerna

kan komma att i anledning av reformen tvingas till utdebiteringshöjningar

under de närmaste åren. Att i nära anslutning till denna reform, som

allmänt bedömts vara synnerligen angelägen, genomföra en åtgärd, som kan

förväntas medföra ett utbrett behov av utdebiteringshöjning, anser utskottet

inte böra komma i fråga. På grund härav anser sig utskottet inte kunna

tillstyrka bifall till de likalydande motionerna I: 292 och II: 240 i förevarande

del.

Beträffande yrkandet i de likalydande motionerna I: 303 och II: 234 om

skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om en förnyad undersökning av

den effektiva fastighetsskattens storlek och betydelse samt en plan för dess

avveckling bör framhållas att utskottet i sitt denna dag avgivna betänkande

nr 37 avstyrkt bifall till motionsvis gjord framställning om uppskov med

den allmänna fastighetstaxering som enligt tidigare fattat beslut avsetts

skola äga rum år 1957. Därest riksdagen godtager vad utskottet sålunda

föreslagit kommer alltså ny fastighetstaxering att ske inom kort. En undersökning

av den art motionärerna yrkat vore av föga värde om den grundades

på de vid 1952 års fastighetstaxering fastställda värdena. Sedan resultatet

av den nya fastighetstaxeringen blivit känt, bör däremot även enligt

utskottets mening en undersökning företas för att utröna garantibeskattningens

betydelse för de olika kommunerna. I samband med att spörsmålen

om en sänkning av repartitionstalet eller om en avveckling av garantibeskattningen

därvid ånyo överväges, kan — om så befinnes lämpligt — den

av motionärerna önskade planen då upprättas. Med det anförda anser utskottet

det i de likalydande motionerna I: 303 och II: 234 framställda utredningsyrkandet

besvarat.

''2 Uihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 35—36

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

I sistnämnda motioner har härjämte framförts yrkande att vid beräkning

av garantibelopp för fastighet ett belopp av 20 000 kronor av taxeringsvärdet

måtte undantas. Till stöd för detta yrkande har bl. a. anförts att beskattningen

av fastighet under senare år minskat i betydelse samt att verkningarna

av det föreslagna bottenavdraget för det övervägande antalet kommuner

skulle bli cmärkbara.

Såsom förut antytts har även detta yrkande varit föremål för behandling

av 1953 års och senare års riksdagar. På hemställan av respektive års be^llningsutskott

har yrkandet avvisats. Utskottet har därvid i huvudsak anfört

att en betydande del av de egentliga enfamiljshusen, däribland även sommarvillor,

skulle bli helt befriade från fastighetsskatt, medan bl. a. tvåfamiljsfastigheter

icke i samma grad skulle få skattebefrielse. Skattskyldiga

som köpt lägenhet i bostadsrättsföreningshus skulle icke erhålla nämnvärd

skattelättnad, utan de skulle i stället —- liksom hyresgäster i hyresfastighet

— få känning av den höjning av den kommunala utdebiteringen, som

kunde förväntas bli nödvändig. I kommuner med mera omfattande somniarvillebebyggelse

skulle en väsentlig övervältring av skattebördan ske på andra

fastigheter än sommarvillor och på inkomsttagare.

För egen del vill utskottet framhålla att även om utvecklingen kan sägas

gå i den riktning motionärerna angivit så kvarstår dock i det väsentliga

giltigheten av vad från bevillningsutskottets sida tidigare anförts i frågan.

Det kan icke bortses från att fortfarande en viss omfördelning av den kommunala

skattebördan skulle bli följden av ett bifall till nu ifrågavarande

motionsyrkande. I några kommuner skulle denna omfördelning bli relativt

betydande. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet de likalydande motionerna

I: 303 och II: 234 även i nu förevarande del.

T fråga om garantibeskattningen har utskottet slutligen att besvara det i

de likalydande motionerna I: 292 och II: 240 framställda yrkandet om ändring

av 58 § kommunalskattelagen, vilket lagrum innehåller bestämmelser

om fördelning av inkomst av rörelse soin skall tagas till beskattning i mer

än en kommun. Motionärernas yrkande innebär att i de fall fastighet ingår

i rörelsen en inkomst motsvarande fem procent av fastighetens taxeringsvärde

alltjämt bör beskattas i den kommun där fastigheten är belägen, d. v. s.

att samma andel av inkomsten skall beskattas i nämnda kommun, som när

repartitionstalet för fastighet var fem. Motionärerna föreslår fördenskull,

alt av rörelseinkomsten skillnaden mellan å ena sidan fem procent av taxeringsvärdet

och å andra sidan garantibeloppet hänföres till den kommun

där fastigheten är belägen. I konsekvens med sitt ovannämnda yrkande rörande

beräkning av garantibeloppet till tre procent av taxeringsvärdet beräknar

motionärerna, att denna skillnad utgör två procent av taxeringsvärdet.

Utskottet får i denna del erinra om vad 1954 års bevillningsutskott anfört

i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 36 då förevarande fråga första

gången efter omläggningen av fastighetsbeskattningen var föremål för riksdagens

uppmärksamhet. Utskottet framhöll att frågan måste upptas till prov
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

19

ning därest beslut fattades om ett avskaffande av fastighetsskatten. Detsamma

ansåge utskottet gälla om en mera avsevärd sänkning av repartitionstalet

genomfördes. Den av 1953 års riksdag beslutade sänkningen av repartitionstalet

med allenast en enhet, från fem till fyra, nödvändiggjorde däremot

icke enligt utskottets mening en justering av ifrågavarande fördelningsregler.

Mot bakgrunden av att sänkningen skett bl. a. med hänsyn till att

taxeringsvärdena å fastigheter år 1952 avsevärt höjts, funne utskottet det

mest överensstämmande med ifrågavarande stadgandes dittillsvarande innebörd

att icke vidtaga någon ändring i detsamma. Utskottet uppfattade det

ifrågavarande yrkandet som ett följdyrkande till det av samma motionärer

framförda yrkandet om en ytterligare lindring i fastighetsbeskattningen.

Eftersom utskottet inte biträtt motionärernas huvudyrkande, saknade utskottet

anledning att taga ställning till följdyrkandet i vidare mån än som

framginge av det redan sagda.

Några nya synpunkter, som kan motivera ett frångående av den ståndpunkt

riksdagen tidigare intagit till föreliggande spörsmål, har inte anförts.

På grund härav får utskottet, som ansluter sig till vad 1954 års bevillningsutskott

uttalat i frågan, avstyrka de likalydande motionerna I: 292 och II:

240 i den del, varom nu är fråga.

Utskottet övergår härefter till att behandla det i de likalydande motionerna

I: 292 och II: 240 framställda yrkandet om upphävande av metoden

att i vissa fall beräkna inkomst av annan fastighet efter schablon. Motionärerna

anser att inkomstberäkningen i stället alltid bör ske enligt de i

allmänhet gällande bestämmelserna, innebärande skattskyldighet för verkligen

åtnjutna inkomster och avdragsrätt för utgivna omkostnader.

Schablonlaxeringsmetoden infördes beträffande en- och tvåfamilj sfastigheter

genom beslut av 1953 års riksdag samt beträffande fastigheter tillhöriga

bostadsföreningar och bostadsaktiebolag samt allmännyttiga bostadsföretag

genom särskilda beslut av 1954 års riksdag. Såsom framgår av den

ovan lämnade redogörelsen väcktes motionsyrkanden om upphävande av

metoden såväl vid 1954 som 1955 års riksdagar. Yrkandena avvisades av riksdagen

på hemställan av bevillningsutskottet.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att införandet av schablontaxeringsmetoden

motiverades med att det med hänsyn till de berörda fastigheternas

speciella karaktär icke kunde anses stridande mot kommunalskattelagens

grundprinciper, att dessa fastigheter undantoges från inkomstberäkning

enligt de för annan fastighet gällande grunderna. Inkomsttaxeringen

påverkas i princip icke av det sätt, på vilket en skattskyldig tillgodoser sitt

bostadsbehov. Det har därför synts ägnat att främja jämlikhet och rättvisa

i beskattningen om denna grundsats genomfördes även beträffande skattskyldiga

som tillgodoser sitt bostadsbehov genom innehav av en- eller tvåfamiljsfastighet

eller genom medlemskap i bostadsföretag. Utskottet vill vidare

erinra om att schablontaxeringsreglerna utformats så att de enligt

gjorda beräkningar genomsnittligt skulle leda till ett något gynnsammare

utfall än taxering enligt tidigare gällande bestämmelser. Denna princip har

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

fullföljts så långt att i de fall man kunnat förutse ett motsatt resultat,

nämligen för vissa allmännyttiga bostadsföretag med äldre fastighetsbestånd,

metoden förklarats icke skola tillämpas. Det torde även böra framhållas att

det för den schablonmässiga inkomstberäkningen fastställda procenttalet

tre beträffande en- och tvåfamilj sfastigheter beräknats motsvara en nettointäkt

av blott 2,4 procent enligt i proposition nr 187 till 1953 års riksdag

redovisade undersökningar.

Utskottet vill slutligen tillägga att schablonmetoden tillämpades första

gången vid 1955 års taxering. Även om hittills vunnits endast tämligen obetydlig

erfarenhet av metodens tillämpning i praktiken torde dock kunna

påstås att metoden — såsom förutsatts — lett till en påtaglig förenkling

av taxeringsarbetet och deklarationsbestyren. Såvitt utskottet har sig bekant

har inte i materiellt hänseende några allvarligare brister hos metoden

uppmärksammats.

Av det anförda torde framgå att utskottet inte kan finna att bärande skäl

anförts för ett upphävande av schablonmetoden för taxering av inkomst

av vissa fastigheter. Utskottet avstyrker sålunda de likalydande motionerna

1: 292 och II: 240 även i förevarande del.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 292 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 240 av herr Hjalmarson m. fl. med förslag till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att de likalydande motionerna I: 303 av herr Spetz

samt II: 234 av herrar Sjölin och Kristensson i Osby angående

avveckling av fastighetsskatten m. m., i vad motionerna

avser ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

samt

3) att de likalydande motionerna I: 303 av herr Spetz

samt II: 234 av herrar Sjölin och Kristensson i Osby, i vad

motionerna ej behandlats under punkten 2), icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 april 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Eriksson, Söderquist,

Velander, Niklasson, Thun, Oscar Carlsson och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Sjölin, Brandt,

Vigelsbo, Kärrlander, Wiklund, Henriksson, Edström, Anderson i Sundsvall

och Persson i Appuna.

Reservationer:

I) av herrar Velander och Edström, vilka ansett att utskottet bort under

punkten 1) hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 292 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 240 av herr Hjalmarson

m. fl., för sin del antaga i nämnda motioner intaget

förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370) med tillägg av följande ikraftträdandebestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års inkomsttaxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.

II) av herrar Kristensson i Osby, Spetz, Söderquist, Sjölin och Anderson

i Sundsvall, vilka ansett att utskottet bort under punkten 2) hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 303 av herr Spetz samt II: 234 av herrar Sjölin och

Kristensson i Osby, i vad motionerna avser ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), för sin

del antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370).

Härigenom förordnas, att 47 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) samt anvisningarna till 47 och 60 §§ kommunalskattelagen

skola erhålla följande ändrade lydelse.

47 §.

För -—- --taxeringsvärde sedan detta minskats med 20 000 kronor.

Uppgår taxeringsvärdet icke till 20 000 kronor skall garantibelopp icke

beräknas för fastigheten.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956

Garantibeloppet---förordnande.

Vad som — — -— hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 47 §.

Till ledning---följande exempel.

1. Har rörelseidkare —--fastighetens taxeringsvärde minskat med

20 000 kronor.

Har beskattningsåret---angivet belopp.

2. Har i---fastighetens taxeringsvärde minskat med 20 000 kronor.

3. Har en---taxeringsvärden, vartdera minskat med 20 000 kronor.

till 60 §.

Till ledning---följande exempel.

1. Ett aktiebolag---respektive 45 000 kronor, 95 000 kronor och

120 000 kronor.

Om den---i 56—59 §§.

2. I en —--respektive 50 000 kronor och 90 000 kronor.

A:s beskattningsbara---på municipalsamhället.

3. En person---å municipalsamhället.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års inkomsttaxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.

HD av herrar Kristensson i Osby, Spetz, Söderquist, Veländer, Sjölin, Edström

och Anderson i Sundsvall, vilka ansett att utskottet bort under punkten

3) hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 303 av herr Spetz samt II: 234 av herrar Sjölin och

Kristensson i Osby, i vad motionerna ej behandlats under

punkten 2), i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad

undersökning av den effekbiva fastighetsskattens storlek

och betydelse samt en plan för dess avveckling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.