Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen m. m.
1956-04-19 · 22 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 20 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1956:35, Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen m. m.
Dokumentets text
Nr 35—36
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
1
Nr 35
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen
m. m.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 292 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 240 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, *att riksdagen måtte för sin del antaga
följande
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 24 §, 25 § 1 mom., 45 §, 46 § 1 mom. samt 47
och 55 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 ävensom anvisningarna
till 19 §, till 24 § punkterna 2 och 3, till 25 §, till 36 § punkt 1, till 38 §
punkt 2, till 47 §, till 54 § punkt 1, till 58 § samt till 60 § skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives samt att 25 § 3 och 4 mom. ävensom anvisningarna
till 24 § punkt 6 och till 39 § punkt 3 samma lag skola upphöra
att gälla.
24 §.
Till intäkt av annan fastighet skall, där ej annat föranledes av vad nedan
i andra stycket stadgas, hänföras vad av fastighet här i riket, som taxerats
såsom annan fastighet, kommit ägaren till godo, såsom:
hyresvärdet av---frälseränta.
Har fastighet — ----30 § 2 mom.
Förmån av -----särskilt redovisas.
Där fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag, skall hyresvärdet
för bostad eller annan förmån från fastigheten, som tillkommit
medlem av föreningen eller delägare i bolaget, ävensom utdelning från föreningen
eller bolaget, som utgått annorledes än å andel eller aktie, räknas
såsom medlemmens eller delägarens intäkt av fastigheten. Såsom föreningens
eller bolagets intäkt av samma fastighet räknas vad som till föreningen
eller bolaget influtit från fastigheten ävensom avgifter eller andra inbetalningar,
som medlem eller delägare i sådan egenskap haft att utgöra till för
1
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 35—36
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
eningen eller bolaget, till den del desamma icke äro att anse såsom kapitaltillskott.
(Se vidare anvisningarna.)
25 §.
1 mom. Från bruttointäkten av annan fastighet må avdrag göras för omkostnader,
såsom för:
brandförsäkring, reparation----till fastigheten;
ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital.
Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger njuta
avdrag för ovan angivna omkostnader, såvitt de bestritts direkt av honom
själv, ävensom för sådana avgifter och andra inbetalningar till föreningen
eller bolaget, som icke äro att anse såsom kapitaltillskott.
Har bostadsförening eller bostadsaktiebolag lämnat sina medlemmar eller
delägare utdelning annorledes än å andelar eller aktier, äger föreningen
eller bolaget njuta avdrag för vad sålunda under beskattningsåret utdelats,
dock ej för större belopp av det utdelade än som motsvarar beloppet av de
inbetalningar från medlemmarna eller delägarna, vilka icke äro att anse
såsom kapitaltillskott.
45 §.
Vid beräkning--— motsvarande garantibeloppet.
Oaktat garantibelopp —---nämnda kostnad. Vidare äger medlem av
bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag, som med bostadsrätt
eller liknande besittningsrätt innehaft lägenhet i föreningen eller bolaget
tillhörig fastighet, tiligodonjuta den del av avdraget, som på lägenheten belöper.
46 §.
1 mom. Därest vid — — — samma kommun.
Avdrag är--— av förvärvskällan.
47 §.
För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas
garantibelopp till tre procent av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda
år. Garantibeloppet upptages---testamentariskt förordnande.
Vad som---hänsyn härtill.
(Se vidare anvisningarna.)
58 §.
Där inkomst av rörelse, efter ty i 57 § är sagt, skall tagas till beskattning
i mera än en kommun, skall i fråga om inkomstens fördelning gälla följande.
I kommun, där den skattskyldige tillhörig, i rörelsen använd skattepliktig
fastighet är belägen, beskattas så stor del av inkomsten som motsvarar
två procent av fastighetens för beskattningsåret gällande taxeringsvärde
(fastighetsandel). Förslår ej inkomsten härtill och finnas flera sådana
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
3
kommuner, skall inkomsten fördelas mellan dem i förhållande till de inom
varje kommun belägna fastigheternas taxeringsvärde.
Vad efter avräkning av dylika fastighetsandelar återstår av inkomsten
beskattas i fråga om:
bankrörelse i — — •— inom kommunen.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 19 §.
Fattigunderstöd, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge
eller patient å hospital m. m. dyl. är icke att hänföra till skattepliktig inkomst.
Detsamma gäller i fråga om till andra föreningar än bostadsföreningar
influtna medlemsavgifter (jfr 24 § sista stycket).
Bestämmelsen att----sistnämnda lag.
till 24 §.
2. Såsom av näst sista stycket i 24 § framgår, skall--- — av bostads
värdet.
Om däremot----uppgivna intäkterna.
Föreligger handelsträdgårdsrörelse---av rörelse.
3. Med bostadsförening----— eller bolaget.
Såsom intäkt för bostadsförening eller bostadsaktiebolag och såsom avdragsgill
utgift för medlem eller delägare räknas sådan inbetalning av medlem
eller delägare, som icke är att anse som kapitaltillskott. Inbetalning,
som är att anse såsom kapitaltillskott, räknas icke såsom intäkt för föreningen
eller bolaget och får ej av medlemmen eller delägaren avdragas.
Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning å insats i föreningen
och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan ytterligare inbetalning
av medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen eller bolaget
användas för fondering såsom genom kapitalavbetalning å skuld eller genom
ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring av fastigheten
eller genom annan stadigvarande kapitalplacering. Där lägenhet är
upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt,
skall dock icke någon del av hyresavgiften anses såsom kapitaltillskott.
Verkställes fondering inom förening eller bolag, utan att det
framgår vilka medel därför användas, skola i första hand anses för fondering
använda andra medel än medlemmarnas eller delägarnas inbetalningar
under beskattningsåret eller de under året influtna hyrorna för lägenheter,
som varit uthyrda till andra än medlemmar eller delägare i denna deras
egenskap. Vad härefter återstår av det till fondering använda beloppet skall
fördelas på nämnda inbetalningar och hyror efter deras inbördes storlek,
och skall vad därvid belöper på de inbetalningar, som verkställts för de
med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt upplåtna lägenheterna, anses
såsom kapitaltillskott.
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
Utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som utgår i förhållande
till innehavda aktier eller andelar, räknas ej såsom intäkt av fastigheten
utan såsom intäkt av kapital (se 38 § och punkt 2 av anvisningarna
till nämnda paragraf) eller undantagsvis såsom intäkt av rörelse.
till 25 §.
1. Bestämmelsen om---fri bostad.
2. Avdrag medgives för —---under beskattningsåret.
3. Avdrag för värdeminskning---för inventarier.
4. Därest brandförsäkring tagits för all framtid, må avdrag för under
---en gång.
Därest premien för försäkring för all framtid enligt försäkringsavtalet erlägges
under ett bestämt antal år med lika belopp för år räknat, må för vart
och ett av dessa år avdrag ske med---40 procent.
5. För värdeminskning å bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillhöriga
byggnader, maskiner och andra inventarier tillkommer avdraget föreningen
eller bolaget, och äger således medlem av föreningen eller delägare
i bolaget icke åtnjuta dylikt avdrag.
Angående medlems av bostadsförening och delägares i bostadsaktiebolag
rätt till avdrag för till föreningen eller bolaget gjorda inbetalningar hänvisas
till punkt 3 av anvisningarna till 24 §.
till 36 §.
1. Vid beräkning —--- stämpelkostnader m. m. Har den —---an
nan
förvärvskälla.
till 38 §.
2. Till intäkt av kapital hänföres sådan utdelning från aktiebolag eller
ekonomisk förening, som utgår i förhållande till innehavda aktier eller andelar,
men däremot icke utdelning, som utgår efter annan grund, t. ex. i
förhållande till gjorda inköp eller försäljningar. Dylik utdelning är skattefri,
där den blott innebär en minskning i levnadskostnader, och skall i annat
fall hänföras till den förvärvskälla, vartill den på grund av sin beskaffenhet
är att räkna. Sålunda hänföres exempelvis till inkomst av annan fastighet
sådan utdelning från bostadsförening, som skett i förhållande till erlagd
hyra eller årlig avgift, samt till inkomst av jordbruk respektive rörelse näringsidkares
utdelning från ekonomisk förening i form av pristillägg å varor,
som han sålt till föreningen, eller i form av rabatt för varor, som han
för sin näring inköpt av föreningen.
till 47 §.
Till ledning —--följande exempel.
1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen,
gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att
omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
5
motsvarar tre procent av fastighetens taxeringsvärde. Har beskattningsåret
---angivet belopp.
2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet
bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för
den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp,
som motsvarar tre procent av fastighetens taxeringsvärde.
3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det
beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfattar tiden 1
juli 1956—31 december 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat en fastighet
den 1 september 1956 och en annan fastighet den 1 april 1957, beräknas
garantibeloppet vid nyssnämnda taxering för förstnämnda fastighet till
10/i2 och för sistnämnda fastighet till %2 av vad som motsvarar tre procent
av respektive fastigheters taxeringsvärden.
till 54 §.
1. Den befrielse---- må njuta avdrag enligt 25 § 1 mom. sista stycket
eller 29 § 2 mom.
till 58 §.
1. Förhållandetal, enligt vilka den efter fastighetsandelens avräknande
återstående inkomsten av bankrörelse fördelas till beskattning inom olika
kommuner, uträknas för varje kontor på följande sätt. De belopp — ---
kontorets förhållandetal.
2. Beträffande fördelning till beskattning inom flera kommuner av inkomst
av rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten, gas
eller elektrisk kraft, gäller, att — därest icke till rörelseidkare av annan levererats
vatten, gas eller elektrisk kraft för distribution — den efter fastighetsandelens
avräknande återstående inkomsten fördelas sålunda, att sedan
den kommun, där huvudkontor funnits, tilldelats tio procent, tjugofem
procent taxeras i kommun, där vatten-, gas- eller kraftverk varit beläget,
samt sextiofem procent i kommun där förbrukning ägt rum. Om i---
huvudkontoret funnits. Har till rörelseidkare av annan levererats vatten, gas
eller elektrisk kraft till distribution, skall så stor andel av de på kommun,
där vatten-, gas- eller kraftverk är beläget, belöpande tjugofem procent av
den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten, som motsvarar
den av rörelseidkaren mottagna leveransen av vatten, gas eller elektrisk
kraft i förhållande till hela den av rörelseidkaren levererade mängden
vatten, gas eller elektrisk kraft, taxeras i de kommuner, där förbrukning ägt
rum, enligt förut angiven regel angående fördelning av den å förbrukningen
belöpande delen av inkomsten. Har således en leverantör av elektrisk kraft
själv producerat 2/r, av den levererade kraften och av annan inköpt 3/g, skall
den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten fördelas sålunda,
att tio procent taxeras i kommun, där huvudkontor funnits, tio procent
(2/b av 25 procent) i kommun, där kraftverk varit beläget, och åttio pro
-
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
cent (3/5 av 25 procent + 65 procent) i de kommuner, där förbrukning ägt
rum.
Beträffande en distributionsförening som icke själv producerat någon
elektrisk kraft skall den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten
fördelas sålunda, att tio procent taxeras i kommun, där huvudkontor
varit beläget, och nittio procent i de kommuner, där förbrukning ägt
rum.
Vid taxering —--dylikt ändamål.
3. Vad angår inkomst av järnvägsdrift skall vid fördelning till beskattning
inom flera kommuner av den efter fastighetsandelens avräknande återstående
inkomsten iaktagas följande:
Har driften---av banan.
4. De fördelningstal, efter vilka den efter fastighetsandelens avräknande
återstående inkomsten av kanaldrift skall mellan vederbörande kommuner
fördelas, fastställas efter den skattskyldiges hörande att lända till efterrättelse
till dess annorlunda förordnas. Fördelningstalen erhållas —--
annorlunda förordnas.
till 60 §.
Till ledning---följande exempel.
1. Ett aktiebolag--- 100 000 kronor.
Om den beskattningsbara inkomsten uppgår till 6 000 kronor, d. v. s. till
belopp motsvarande summan av garantibeloppen för fastigheterna, skall den
beskattningsbara inkomsten fördelas på församlingarna med 750 kronor,
2 250 kronor och 3 000 kronor, överstiger den---i 56—59 §§.
2. I en---på municipalsamhället.
3. En person — — —å municipalsamhället.»
II) de likalydande motionerna I: 303 av herr Spetz samt II: 234 av herrar
Sjölin och Kristensson i Osby, vari hemställts,
»1. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t begära en förnyad undersökning
av den effektiva fastighetsskattens storlek och betydelse samt
en plan för dess avveckling samt
2. att riksdagen må i avvaktan härpå som en provisorisk åtgärd besluta
att 47 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) samt anvisningarna
till 47 och 60 §§ kommunalskattelagen skall erhålla följande ändrade
lydelse.
47 §.
För -— --taxeringsvärde sedan detta minskats med 20 000 kr.
Uppgår taxeringsvärdet icke till 20 000 kr. skall garantibelopp icke beräknas
för fastigheten.
Garantibeloppet — — — förordnande.
Vad som---hänsyn härtill.
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
Anvisningar
till 47 §.
Till ledning — --följande exempel.
1. Har rörelseidkare -— — -—- angivet belopp.
Har beskattningsåret---- angivet belopp.
2. Har i---fastighetens taxeringsvärde minskat med 20 000 kronor.
3. Har en —--taxeringsvärden, vartdera minskat med 20 000 kronor.
till 60 §.
Till ledning---följande exempel.
1. Ett aktiebolag —--respektive 45 000 kronor, 95 000 kronor och
120 000 kronor.
Om den--— i 56—59 §§.
2. I en---— respektive 50 000 kronor och 90 000 kronor.
A:s beskattningsbara — -— — på municipalsamhället.
3. En person---å municipalsamhället.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års inkomsttaxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionen I: 303 samt, såvitt angår yrkandena i de likalydande
motionerna 1: 292 och II: 240, till den till statsutskottet hänvisade
motionen II: 346 om ökat egnahemsbyggande.
De i de förevarande motionerna framställda yrkandena rörande beräkning
av garantibeloppet för fastighet samt fördelning av inkomst av rörelse
mellan olika kommuner överensstämmer i huvudsak med yrkanden, som
framfördes i olika vid 1953, 1954 och 1955 års riksdagar väckta motioner
(jfr bev.-utskottets bet. nr 49/1953, 36/1954 och 38/1955). Av vad tidigare
förevarit må här endast återgivas följande.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 36, i vilket jämväl lämnades
en redogörelse för vad som tidigare förekommit i dessa frågor, anförde
195t års bevillningsutskott bl. a. följande.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen väcktes vid föregående
års riksdag motionsyrkande om nedsättning av repartitionstalet till tre.
1953 års bevillningsutskott behandlade motionsyrkandet i sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 49, vari utskottet tillstyrkte det i proposition nr
186 framlagda förslaget till bl. a. en sänkning av repartitionstalet för fastighet
från fem till fyra. Utskottet erinrade i denna del om att inom finansdepartementet
vissa approximativa beräkningar gjorts rörande verkningarna
av en sänkning av repartitionstalet. Enligt dessa beräkningar skulle en sänk
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
ning av repartitionstalet från fem till fyra innebära, att den effektiva fastighetsskatten,
som för det dåvarande uppginge till ca 155 miljoner kronor,
minskade med ca 40 miljoner kronor. Av den därefter återstående effektiva
fastighetsskatten skulle belöpa på annan fastighet ca 108 miljoner kronor
och på jordbruksfastighet ca 7 miljoner kronor. En sänkning av repartitionstalet
till tre skulle medföra en nedgång i den effektiva fastighetsskatten
med ca 75 miljoner kronor. Av återstående effektiv fastighetsskatt skulle
ca 76 miljoner kronor belöpa på annan fastighet och ca 4 miljoner kronor
på jordbruksfastighet. Utskottet delade den i propositionen uttalade
uppfattningen att i avvaktan på fastighetsskattens avskaffande den lindring
i beskattningen borde genomföras som läte sig göras med hänsyn till kommunernas
finanser. Utskottet ansåge att kommunerna borde kunna bära
det skattebortfall, som beräknades bli en följd av repartitionstalets sänkning
till fyra. En nedgång i den effektiva fastighetsskatten med närmare
hälften, vilket skulle bli resultatet av eu sänkning av repartitionstalet till
tre, borde emellertid enligt utskottets mening inte för det dåvarande genomföras.
Utskottet ansluter sig till vad 1953 års bevillningsutskott sålunda anfört
och vill härutöver framhålla följande. År 1953 uttalade sig såväl Kungl.
Maj:t som riksdagen principiellt för ett avskaffande av fastighetsbeskattningen.
Av olika skäl ansågs dock icke möjligt att omedelbart förverkliga
denna avsikt. Ett betydelsefullt skäl var därvid att i vissa kommuner en
väsentlig höjning av utdebiteringen beräknades bli följden av ett avskaffande.
Detta gällde särskilt städer och andra tätorter, där villafastigheter utgjorde
en betydande del av fastighetsbeståndet, och i än högre grad kommuner
med en betydande sommarvillebebyggelse. Enligt gjorda undersökningar
skulle i något fall eu höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt
av ej mindre än 3 kronor 45 öre erfordras. Att risken för kraftiga
utdebiteringshöjningar ingivit starka betänkligheter beror på att sådana
höjningar i förhållande till vad nu gäller innebär en övervältring av skattebördan
från en kategori skattebetalare till en annan, vilken övervältring
med hänsyn till det nuvarande totala skattetrycket skulle te sig obillig. I
stället beslöts en successiv avveckling av det nuvarande fastighetsbeskattningssystemet.
Såsom ett första led i denna avveckling genomfördes den i
det föregående omnämnda omläggningen av systemet samt en sänkning av
repartitionstalet från fem till fyra. En sänkning av denna omfattning ansågs
kunna genomföras bl. a. på grund av att taxeringsvärdena å fastigheter
vid 1952 års allmänna fastighetstaxering avsevärt höjts. Att en viss höjning
av utdebiteringen skulle bli följden även av denna åtgärd förutsattes
redan i propositionen. Departementschefen uttalade dock att höjningen icke
torde bli av sådan storlek att en sänkning av repartitionstalet till fyra icke
skulle kunna ske med hänsyn därtill.
Vad sålunda förekommit manar enligt utskottets mening till försiktighet.
Det måste anses angeläget att den successiva avvecklingen av fastighetsskatten
sker så att minsta möjliga rubbningar i kommunernas finanser åstadkommes.
Då redan den sänkning av repartitionstalet som beslutats av 1953
års riksdag förutsatts medföra viss utdebiteringshöjning, anser utskottet
att en ytterligare sänkning icke bör genomföras innan de praktiska verkningarna
av det redan fattade beslutet kan överblickas. På grund härav avstyrker
utskottet det i motionerna I: 326 och II: 283 framförda yrkandet om
sänkning av procenttalet för beräkning av garantibelopp för fastighet.
I nyssnämnda motioner har härjämte framställts yrkande om ändring av
58 § kommunalskattelagen. Detta lagrum innehåller bestämmelser om fördelning
av inkomst av rörelse som skall tagas till beskattning i mer än en
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år t956 &
kommun. Eftersom fastighetsskatt utgöres i den kommun, där fastigheten
är belägen, har hittills gällt, att nämnda kommun, oavsett om fastigheten
ingått i rörelse eller ej, erhållit skatt för fastigheten motsvarande en inkomst
av fem procent av taxeringsvärdet. Om fastigheten ingått i rörelse
har vad som återstått av rörelseinkomsten, sedan den genom fastighetsskatten
beskattade inkomsten frånräknats, fördelats på visst sätt mellan de
kommuner, vari rörelsen bedrivits från fast driftställe. Genom sänkningen
av repartitionstalet kommer vid 1954 års taxering den kommun, vari fastigheten
är belägen, att garanteras en skatt från fastigheten motsvarande
en inkomst av fyra procent av taxeringsvärdet. Samma förhållande kommer
i regel att gälla efter det omläggningen av fastighetsbeskattningen trätt i
kraft. , 0 . ..
Motionärernas vilande går ut på att i de fall fastighet ingar i rörelse en
inkomst motsvarande fem procent av fastighetens taxeringsvärde alltjamt
bör beskattas i den kommun där fastigheten är belägen. Motionärerna föreslår
fördenskull att av rörelseinkomsten skillnaden mellan å ena sidan fem
procent av taxeringsvärdet och å andra sidan garantibeloppet hänföres till
den kommun där fastigheten är belägen. I konsekvens med sitt ovannämnda
vrkande rörande beräkning av garantibeloppet till tre procent av taxeringsvärdet
beräknar motionärerna att denna skillnad utgör två procent av taxeringsvärdet.
. ... „ .
Till stöd för detta sitt yrkande anför motionärerna att ioregaende ars.
beslut rörande sänkning av repartitionstalet innebure en ändring av fördelningsreglerna,
som icke torde varit avsiktlig, samt att det syntes angeläget
att återställa den ordning som gällde enligt de tidigare bestämmelserna.
Utskottet får i denna "del erinra om att 1950 års skattelagssakkunniga i
sin utredning om fastighetsbeskattningen (SOU 1953:8), vilken utredning
lå<* till grund för ovanberörda proposition i ämnet till 1953 års riksdag, vid
utförande av vissa provtaxeringar i syfte att utröna verkningarna av fastighetsskattens
avskaffande tillämpat en bestämmelse av liknande innebörd
som den av motionärerna förordade. Då de sakkunniga icke upptagit frågan
om en sänkning av repartitionstalet till diskussion, har de icke haft anledning
att för detta fall uppmärksamma frågan om fördelningsreglerna.
Utskottet anser för sin del att därest beslut fattades om ett avskaffande
av fastighetsskatten det av motionärerna aktualiserade spörsmålet måste
upptarras till prövning. Detsamma anser utskottet gälla om en mera avsevärd
sänkning av repartitionstalet genomfördes. Den av föregående års riksdag
beslutade sänkningen av repartitionstalet med allenast en enhet, från fem
till fyra, nödvändiggör däremot icke enligt utskottets mening en justering
av ifrågavarande fördelningsregler. Mot bakgrunden av att sänkningen skett
bl. a. med hänsyn till att taxeringsvärdena å fastigheter år 1952 avsevart
höjts finner utskottet det mest överensstämmande med ifrågavarande stadgandes
hittillsvarande innebörd att icke vidtaga någon ändring i detsamma.
Utskottet inser emellertid väl att motionärerna, vilkas huvudyrkande avser
en ytterligare lindring av fastighetsbeskattningen, ansett sig böra framföra
det nu förevarande följdyrkandet. Eftersom utskottet, såsom framgår av det
föregående, icke ansett sig böra biträda motionärernas huvudyrkande, saknar
utskottet anledning att taga ställning till följdyrkandet i vidare mån
än som framgår av det redan sagda. Utskottet avstyrker förty de likaljdande
motionerna I: 326 och It: 283 jämväl i denna del.
I de likalydande motionerna 1: 329 (av herr Spetz in. fl.) och II: 43.) (av
herr Sjölin in. fl.) har yrkats att ett belopp av 20 000 kronor av fastighets
taxeringsvärde måtte undantagas vid beräkning av garantibelopp för fastigheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
Utskottet erinrar om att ett motionsyrkande av denna innebörd var föremat
för riksdagens prövning föregående år. I förenämnda betänkande ni
49 yttrade 19o3 ars bevillningsutskott i anledning härav bl. a. att ett bifall
till jrkandet skulle innebära att en betydande del av de egentliga enfamiljshusen,
däribland även sommarvillor, skulle bli helt befriade från fastighetsskatt
medan bl. a. tvåfamiljsfastigheter icke i samma grad skulle få skattebetnelse.
Skattskyldiga som köpt lägenhet i bostadsrättsföreningshus skulle
icke erhalla nämnvärd skattelättnad, utan de skulle i stället — liksom hvresgaster
1 hyresfastighet — få känning av den höjning av den kommunala
utdebiteringen, som kunde förväntas bli nödvändig. I kommuner med mera
omfattande sommarvillebebyggelse skulle en väsentlig övervältring av skattebordan
ske på andra fastigheter än sommarvillor och på inkomsttagare.
Utskottet erinrade vidare om att 1950 års skattelagssakkunniga i sin utredning
om fastighetsbeskattningen redovisat vissa undersökningar rörande
konsekvenserna av det ifrågasatta avdraget med 20 000 kronor. Beträffande
undersökningens resultat anförde utskottet att medan ett helt slopande av
fastighetsskatten i Norrtälje stad skulle medföra en höjning av utdebiteringen
till allmän kommunalskatt med 95 öre skulle ett genomförande av
det alternativ, enligt vilket avdrag medgåves med 20 000 kronor per taxeringsenhet,
medföra en utdebiteringshöjning med 42 öre. Utskottet ansåge
motionärernas förslag icke kunna godtagas. Vad 1953 års bevillningsutskott
salunda anfört anser utskottet utvisa att en betydande omfördelning av den
kommunala skattebördan skulle bli följden av ett bifall till vrkandet i de
nu forevarande motionerna. Utskottet kan icke finna att en ‘sådan omfördelning
är motiverad. På grund härav avstvrker utskottet de likalvdande
motionerna I: 329 och II: 435.
i»
De vid 1955 års riksdag väckta motionerna i ämnet avstyrktes av samma
års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande nr 38 med i
huvudsak sanfma motivering som i 1954 års bevillningsutskotts betänkande.
Ifråga om yrkandena om sänkning av procenttalet för beräkning av garantibelopp
anförde 1955 års bevillningsutskott härutöver följande.
or sin del vill utskottet i anslutning till det sagda nämna, att visserligen
den genomsnittliga kommunala utdebiteringen under senare år visat en
sjunkande tendens. Uppenbarligen är denna tendens i väsentlig mån en följd
av det stigande inkomstskatteunderlaget. Det må framhållas att en sänkning
av repartitionstalet för fastighet har en avsevärt olika verkan i olika
kommuner Bland annat i kommuner med en mera omfattande sommarvillePet)yggelse
torde en sådan sänkning inverka förhållandevis starkare på skatteunderlaget
an i flertalet andra kommuner. Enligt utskottets mening kan
dartor icke utan en narmare undersökning avgöras hurudan utvecklingen i
de enskilda kommunerna varit och i vilken utsträckning sänkningen av repartitionstalet
för fastighet till fyra å ena sidan och den allmänna höjningen
av fastighetstaxeringsvärdena å andra sidan påverkat den kommunala utdebiteringen.
Utan en utredning av bland annat dessa förhållanden svnes det
icke görligt att draga några slutsatser rörande möjligheterna till en ytterligare
sänkning av repartitionstalet för fastighet. Utskottet vill emellertid
Iramhalla önskvärdheten av att möjligheterna till eu ytterligare sänkning av
i epartitionstalet för fastighet beaktas och förutsätter därför att Kungl Mai 4
med uppmärksamhet följer utvecklingen på detta område.
Beträffande frågan om beräkning av inkomst av annan fastighet må här
anföras följande.
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
Enligt av 1953 års riksdag antagna bestämmelser skall från och med beskattningsåret
1954 beräkning av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter
vid taxering ske enligt en förenklad schablonmetod. Såsom inkomst skall i
princip upptagas beräknad ränta å ägarens eget kapital i sådan fastighet.
Procenttalet för räntan är bestämt till 3. Av tekniska skäl skall ränteberäkningen
utföras på sådant sätt, att ränta efter nämnda procental beräknas å
fastighetens hela taxeringsvärde, varefter avdrag göres för ägarens verkliga
räntekostnader för lånat kapital i fastigheten. Vidare medgives avdrag för
tomträttsavgäld eller liknande avgäld.
Till grund för genomförandet av berörda bestämmelser låg en av 1950 års
skattelagssakkunniga utarbetad, den 31 december 1951 dagtecknad promemoria
angående taxering av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter. I
promemorian framlade de sakkunniga förslag till beräkning av inkomst av
nämnda slag av fastigheter med i stort sett samma innebörd som de av
riksdagen sedermera antagna bestämmelserna i ämnet. De sakkunnigas förslag
förelädes — efter ytterligare utredning och viss överarbetning — 1953
års riksdag i proposition nr 187. I sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 50 tillstyrkte 1953 års bevillningsutskott propositionen och anförde därvid
bl. a. följande.
Utskottet finner att ett genomförande av det i propositionen framlagda
förslaget skulle innebära eu avsevärd och värdefull förenkling av såväl de
skattskyldigas deklarationshestyr som taxeringsmyndigheternas och skattedomstolarnas
åligganden. I detta avseende erinrar utskottet om den i propositionen
återgivna uppgiften att antalet i riket befintliga en- och tvåfamilj
shus å annan fastighet redan år 1945 uppgick till 680 000. Med hänsyn
till den särskilda beskaffenheten av de med förslaget avsedda fastigheterna
kan det icke anses stridande mot kommunalskattelagens grundprinciper, att
dessa fastigheter undantages från inkomstberäkning enligt vanliga grunder.
Utgifterna för fastigheter av denna art — liksom förmånen att nyttja fastigheterna
— är i allmänhet att hänföra till det sätt, varpå de skattskyldiga
tillgodoser egna levnadsbehov, något som i övrigt icke anses böra påverka i
kommunalskattelagen reglerad inkomstberäkning. En avgjord fördel finner
utskottet det vara, att åtskilliga uppskattnings- och bedömningsfrågor, som
kan vara föremål för olika uppfattningar och därför enligt vad erfarenheten
givit vid handen ofta lett till skatteprocesser, vid förslagets genomförande
skulle bortfalla. Förslaget kan vidare förväntas leda till större likformighet
och rättvisa i beskattningen. I praktiken är det nämligen ogörligt att nöjaktigt
kontrollera befogenheten av yrkade avdrag eller att på ett riktigt sätt
avväga uppskattningen av bruttointäkterna från dessa fastigheter. Verkställda
statistiska undersökningar ger vid handen, att taxeringsutfallet vid
begagnandet av procenttalet 3 för beräkning av bruttointäkten i genomsnitt
kan beräknas bli detsamma som vid tillämpningen av den vanliga inkomstberäkningen.
Den föreslagna metoden är således i princip icke avsedd att
leda till ändring i skattebelastningen.
I anledning av motionsvis framställda yrkanden om avslag på propositionen
yttrade utskottet bl. a.
De av motionärerna framförda principiella betänkligheterna mot förslaget
kan utskottet icke dela. Såsom utskottet redan framhållit påverkas in
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
komsttaxeringen i princip icke av det sätt, varpå eu skattskvldig tillgodoser
sitt behov av bostad, och det synes därför ägnat att främja jämlikhet
och rättvisa i beskattningen, om denna grundsats genomfördes även beträffande
skattskyldiga, som tillgodoser sitt bostadsbehov genom innehav av
en- eller tvåfamilj sfastighet. Mot detta betraktelsesätt kan ej anses stridande,
att ägaren till sådan fastighet beskattas för på visst sätt uppskattat värde
av den förmån, som kan beräknas tillgodokomma honom av eget, i fastigheten
betintligt kapital. Därmed är icke, såsom motionärerna förmenar,
någon objektbeskattning åsyftad. En viss schablonisering innebär givetvis
den föreslagna metoden, eftersom beräkningen av förmånens värde icke
skall varieras med hänsyn till arten eller graden av fastigheternas utnvttjande.
I detta avseende anknyter förslaget emellertid till vad som nu i stor
omfattning tillämpas inom ramen för redan gällande bestämmelser.
Motionärernas uttalande att förslagets genomförande skulle leda till eu
skärpning av skatten för villaägare synes missvisande. Den i propositionen
redovisade undersökningen av 1953 års deklarationer, som omfattat
uppgifter från samtliga län i riket, antyder att taxering enligt förslaget för
de skattskyldiga genomsnittligt skulle leda till ett något gynnsammare utfall
än taxering enligt nu gällande regler. Ett sådant resultat svnes naturligt
med hänsyn till förslagets principiella innebörd — att ej annan inkomst
av fastigheterna skall taxeras än en efter högst tre procent beräknad avkastning
av det egna kapitalet i fastigheten. Ett i bostadsfastighet placerat
kapital torde i allmänhet beräknas lämna högre avkastning än 3 procent.
Slutligen kan beträffande jämförelser mellan taxeringsutfall enligt den föreslagna
metoden och resultat av taxering enligt nu gällande bestämmelser
erinras om de i propositionen återgivna uttalandena om svårigheterna
att vid tillämpning av dessa bestämmelser i praktiken uppnå ett riktigt resultat.
Man kan med hänsyn härtill icke obetingat utgå från att de "taxeringar,
som verkställts jämlikt nu gällande bestämmelser, i och för sig är
helt riktiga. Dessa bestämmelser torde i ej ringa utsträckning ha utnyttjats
på ett icke avsett sätt, och det får anses vara en av den föreslagna metodens
fördelar, att sådana missbruk förhindras.
I motioner vid 1955 års riksdag yrkades bl. a. att schablontaxeringen av
villafastigheter skulle upphöra. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr
17 avstyrkte 1954 års bevillningsutskott motionerna under hänvisning till
att några erfarenheter av schablontaxeringen av en- och tvåfamiljsfastigheterna
för det dåvarande ännu icke erhållits.
I samband med proposition nr 59 vid 1955 års riksdag med förslag till
vissa förenklingar i deklarations- och taxeringsförfarandet behandlade 1955
års bevillningsutskott motioner, vari yrkats upphävande av den särskilda
inkomstberäkningen av villafastigheter. I sitt betänkande nr 18, som godkändes
av riksdagen, anslöt sig utskottet till vad tidigare års bevillningsutskott
anfört i frågan. Då några nya synpunkter icke tillkommit sedan frågan
behandlades av närmast föregående års riksdagar, ansåg sig utskottet
icke ha anledning frångå den då intagna ståndpunkten. Motionerna avstyrktes
alltså av utskottet.
Vid 1955 års riksdag antogs nya bestämmelser för beräkning av inkomst
av fastighet, som äges av bostadsförening och bostadsaktiebolag. Dessa bestämmelser,
som tillänipas fr. o. in. 1955 års taxering, innebär att inkomst
13
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1936
av nämnda fastigheter beräknas enligt den förenklade schablonmetod, som
gäller för villafastigheter. Medlem i bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag
beskattas endast om han hyrt ut sin lägenhet.. Förslag till ovannämnda
bestämmelser framlades i proposition nr 37. I anledning av pi opositionen
väcktes motionsvis förslag om avslag å propositionen, dill stöd lör
yrkandet anfördes, alt genomförandet av schablonmetoden skulle innebära
ett åsidosättande av principen om rättvisa och likformighet i beskattningen,
att icke den verkliga utan en fingerad inkomst bleve beskattad samt
att den föreslagna överflyttningen av skattskyldigheten för fastighetsinkomsten
från medlemmarna i bostadsföreningarna och delägarna i bostadsaktiebolagen
till företagen innebure att hänsyn icke komme att tagas till
■den individuella skatteförmågan.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 18 anförde 1954 års bevillningsutskott
bl. a.
Vad beträffar påståendet att förslaget vore stridande mot principen om
en rättvis och likformig beskattning får utskottet som sin mening uttala
att det med hänsyn till ifrågavarande fastigheters karaktär framstår som
motiverat att inkomstberäkningen vid taxering sker efter speciella grunder.
Beträffande de med bostadsrätt innehavda lägenheterna kan liksom i fråga
om villafastigheterna sägas att de innehaves icke i syfte att förvärva inkomst
utan för att tillgodose innehavarens eller ägarens behov av bostad. Då detta
behov får anses hänförligt till levnadskostnader anser utskottet skäl föreligga
att vid taxeringen avvika från de beskattningsregler som gäller för beräkning
av inkomst från förvärvskällor i allmänhet. Att därvid anknyta till
den vid föregående års riksdag genomförda schablonmetoden för beräkning
av inkomst av villafastigheter finner utskottet vara naturligt och följdriktigt.
. .
Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om vad som i propositionen
framhållits därom att schablonmetoder för beräkning av hyresvärde
av bostadslägenhet redan nu tillämpas i stor utsträckning.
Den i propositionen föreslagna överflyttningen av skattskyldigheten för
1''astighetsinkomsten från medlemmarna i bostadsföreningarna och delägarna
i bostadsföretagen innebär — såsom även departementschefen påpekat
— att hänsyn ej kommer att tagas till den individuella skatteförmågan. Som
skäl för en sådan ytterligare förenkling har anförts att den beskattning,
varom här är fråga, gäller relativt ringa inkomstbelopp, att de föreslagna
bestämmelserna icke kommer att medföra en skärpt beskattning i förhållande
till nuvarande regler samt att desamma torde utgöra den enda möjliga
lösningen till en rationell förenkling på området. Med hänsyn till de
tungt vägande skäl av praktisk art som således kan åberopas för den i propositionen
föreslagna och av de sakkunniga förordade anordningen, anser
sig utskottet icke böra motsätta sig att densamma genomföres. I enlighet
härmed tillstyrker utskottet det i propositionen framlagda förslaget till omläggning
av bestämmelserna för beskattning av inkomst av bostadsförenings
och bostadsaktiebolags fastighet.
I proposition nr 1(15 till 1954 års riksdag föreslogs, att inkomst av fastighet,
tillhörig bolag, förening eller stiftelse, som bildats den 1 juli 1945 eller
senare och som erkänts såsom allmännyttigt bostadsföretag, skulle beräknas
enligt en förenklad schablonmetod. Inkomsten skulle upptagas till
14 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 av 1956
tre procent av det belopp, varmed fastighetens taxeringsvärde överstege företagets
lånade, i fastigheten nedlagda kapital. Avdrag skulle medges allenast
för tomträttsavgäld eller liknande avgäld. 1 flera motioner yrkades avslag
å propositionen med motivering dels att det vore stötande att på en
omväg åstadkomma resultatutjämning för endast eu viss grupp skattskyldiga
och dels att principiella skäl talade mot en uppdelning av fastighetsägarna
i grupper med olika beskattningsprinciper.
I sitt betänkande nr 56, som godkändes av riksdagen, anförde 1954 års
bevillningsutskott bl. a. följande.
Utskottet finner att den i propositionen förordade schablonmetoden skulle
på ett i stort sett tillfredsställande sätt undanröja de svårigheter, som nu
gällande beskattningsregler medför för vissa av de allmännyttiga bostadsföretagen.
De motionsvis framförda principiella betänkligheterna mot införandet
av särskilda beskattningsregler för ifrågavarande grupp av fastighetsägare
synes med hänsyn till den speciella karaktären av de företag varom
bär är fråga, icke böra tillmätas sådan betydelse att de uppväger det
synnerligen önskvärda i att på förevarande område åvägabringas en ordning
som bättre än nuvarande regler anpassar beskattningen av företagen till de
betingelser under vilka de bedriver sin verksamhet. Detta synes desto mer
kunna hävdas som man härutinnan kan anknyta till ett betraktelsesätt, som
tidigare anlagts rörande såväl villafastigheter som vissa bostadsföretags fastigheter,
och som lett till införandet av särskilda regler för beskattning av
fastighet, där denna regelmässigt innehaves utan vinstsyfte och i ändamål
uteslutande att tillgodose ett föreliggande bostadsbehov. På grund härav
har utskottet intet att erinra mot införandet av en schablonmetod för beräkning
av inkomst av fastighet tillhörig allmännyttigt bostadsföretag.____
Utskottet vill emellertid i sammanhanget understrvka vad departementschefen
i propositionen anfört därom att det kan finnas anledning att närmare
över\äga den rättsliga konstruktionen av de allmännvttiga bostadsoretagen,
varvid bör prövas, huruvida på den vägen en tillfredsställande
lösning av beskattningsfrågan kan åstadkommas. En lagstiftning i enlighet
™ed d.et förebyggande förslaget bör förty såsom departementschefen framhållit
i viss mån betraktas såsom ett provisorium.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må bär återgivas följande.
Motiveringen för yrkandena i de likalydande motionerna 1:292
och 1 1:2 4 0 återfinns i den till statsutskottet hänvisade motionen II: 346
om ökat egnahemsbyggande, vari bl. a. uttalats att en rad åtgärder borde
vidtagas för att även människor med vanliga inkomster skulle kunna bli
i tillfälle att realisera sina önskemål om bostad i egen fastighet. Bl. a. borde
fastighetsskatten borttagas samt schablontaxeringen slopas och en återgång
ske till förut rådande system med avdrag för de reparationskostnader in. in.,
som vederbörande faktiskt haft.
I de likalydande motionerna 1:3 0 3 och 1 1:23 4 har bl. a.
framhållits, alt frågan om fastighetsskattens avskaffande i princip kunde
anses avgjord. Då 1953 års riksdag fattade beslut om omläggning av fastighetsskatten
och sänkningen av repartitionstalet från 5 till 4 förklarades
nämligen uttryckligen att dessa åtgärder finge ses som ett första steg i skattens
avveckling. Något uttalande om vid vilken tidpunkt eller i vilken takt
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956 15
avvecklingen skulle ske gjordes emellertid icke. De uppslag för fortsatt avveckling
av fastighetsskatten, som tidigare diskuterats bl. a. av 1950 års
skattelagssakkunniga, hade varit dels en ytterligare sänkning av repartitionstalet,
dels införande av ett skattefritt bottenavdrag. Det vore uppenbart
att i eu kommun med ett fåtal taxeringsenheter betydde ett bottenavdrag
av exempelvis 20 000 kronor praktiskt taget ingenting. Vid ett taxeringsvärde
av 2 000 000 kronor sjönk skatteunderlaget från 800 till 792
skattekronor, medan en sänkning av repartitionstalet från 4 till 3 medförde
en sänkning från 800 till 600 skattekronor. För en fastighet med taxeringsvärde
av 30 000 kronor bleve motsvarande siffror nedsättning från 12 till 4,
resp. från 12 till 9 skattekronor. Detta under förutsättning att fastighetsskatten
i sin helhet vore effektiv. Med undantag av vissa ytterlighetsfall
komme verkningarna av ett bottenavdrag å 20 000 kronor för det övervägande
antalet kommuner att bli omärkbara.
Utskottet. I de förevarande motionerna har framställts yrkanden avseende
i huvudsak två områden av inkomstskattelagstiftningen, nämligen dels
garantibeskattningen och dels schablontaxeringen av inkomst av en- och
tvåfamilj sfastigheter, av fastigheter tillhörande bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag
samt av fastigheter tillhöriga s. k. allmännyttiga bostadsföretag.
I fråga om schablontaxeringen yrkas i de likalydande motionerna
1:292 och 11:240 att denna metod för taxering av fastighetsinkomst upphävs
och att en återgång sker till tidigare för inkomstberäkningen gällande
bestämmelser. Vad angår garantibeskattningen yrkas i de likalydande motionerna
I: 303 och II: 234, att ett belopp av 20 000 kronor av fastighets taxeringsvärde
måtte undantagas vid beräkning av garantibeloppet samt i de
likalydande motionerna I: 292 och II: 240 att procenttalet för beräkning av
garantibelopp för fastighet måtte sänkas från nu gällande fyra till tre. I
sistnämnda motioner yrkas härjämte viss justering av bestämmelserna i 58 §
kommunalskattelagen rörande fördelning mellan olika kommuner av inkomst
av rörelse, som bedrivs från fast driftställe i mer än en kommun.
Slutligen yrkas i motionerna 1:303 och 11:234 skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran om en förnyad undersökning av den effektiva fastighetsskattens
storlek och betydelse samt en plan för dess avveckling.
Vad först beträffar yrkandena avseende garantibeskattningen må nämnas,
att denna beskattning enligt beslut av 1953 års riksdag trätt i stället för den
tidigare fastighetsbeskattningen. I samband med att repartitionstalet för
fastighet sänktes från fem till fyra med tillämpning från och med 1954 års
taxering skedde nämligen en omläggning av den kommunala fastighetsbeskattningen
så att den tidigare fristående fastighetsskatten inarbetades i
den kommunala inkomstskatten. Detta nya system, som tillämpas första
gången vid innevarande års taxering, innebär att varje skattskyldig vid den
årliga taxeringen till kommunal inkomstskatt åsättcs eu taxerad inkomst,
\ilken
och ett garantibelopp, motsvarande fyra procent av taxeringsvärdet å skatte
-
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
pliktig fastighet. Den taxerade inkomsten innefattar alltså underlag för taxering
till kommunal skatt såväl för inkomst som — i förekommande fall —
för fastighet. Från den taxerade inkomsten medgives ortsavdrag enligt gällande
bestämmelser, varjämte vid bestämmande av beskattningsbar inkomst
avdrag kan medgivas för nedsatt skatteförmåga. Vid beräkning av inkomst
från särskild förvärvskälla, vari ingår fastighet, skall garantibeloppet avdragas,
vilket sålunda motsvarar det tidigare i 45 § kommunalskattelagen
föreskrivna procentavdraget.
Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår överensstämmer de
nu till behandling föreliggande motionsyrkandena såvitt gäller garantibeskattningen
i huvudsak med yrkanden, som framställts i motioner vid de
senaste tre årens riksdagar. Vid varje tillfälle har riksdagen på hemställan
av bevillningsutskottet avstyrkt motionerna. Vad först angår yrkandet om
nedsättning av procenttalet för beräkning av garantibeloppet för fastighet
från fyra till tre, vilket yrkande vid årets riksdag, såsom nyss nämnts, framförts
i de likalydande motionerna 1: 292 och II: 240, må erinras om att
enligt inom finansdepartementet verkställda approximativa beräkningar,
vilka redovisas i proposition nr 186 till 1953 års riksdag, en sänkning av
repartitionstalet från fem till fyra skulle innebära att den effektiva fastighetsskatten,
som för det dåvarande uppginge till ca 155 miljoner kronor,
skulle minska med ca 40 miljoner kronor. En sänkning av repartitionstalet
till tre skulle medföra en nedgång i den effektiva fastighetsbeskattningen
med ca 75 miljoner kronor. I avvaktan på fastighetsskattens definitiva avskaffande,
för vilket såväl riksdagen som Kungl. Maj :t år 1953 uttalat sig,
har endast den lindring i denna beskattning ansetts böra genomföras som
hänsynen till kommunernas finanser tillåtit. Riksdagen har med denna utgångspunkt
icke funnit sig kunna genomföra en sänkning av repartitionstalet
med mer än en enhet till fyra. Det skattebortfall som förmodats bli
följden härav har antagits kunna bäras av kommunerna med hänsyn till
att en höjning av taxeringsvärdena skett vid 1952 års allmänna fastighetstaxering.
En nedsättning av repartitionstalet till tre, vilket skulle medföra
en nedsättning av den effektiva fastighetsskatten med närmare hälften, har
däremot hittills inte befunnits vara genomförbar.
I av riksdagen godkända betänkanden har 1954 och 1955 års bevillningsutskott
uttalat att vad sålunda förekommit manade till försiktighet. Det
finge anses angeläget att den successiva avvecklingen av fastighetsbeskattningen
skedde så att minsta möjliga rubbningar i kommunernas finanser
åstadkommes. Då redan den sänkning av repartitionstalet, som beslutades
år 1953, förutsatts medföra viss utdebiteringshöjning ansågs en ytterligare
sänkning inte böra genomföras innan de praktiska konsekvenserna av
det redan fattade beslutet kunde överblickas. 1955 års bevillningsutskott
tilläde härjämte för sin del att visserligen den genomsnittliga kommunala
utdebiteringen under senare år visat en sjunkande tendens. Uppenbarligen
vore denna tendens i väsentlig mån en följd av det stigande inkomstskatteunderlaget.
Utskottet framhöll att en sänkning av repartitionstalet för fastighet
hade en avsevärt olika verkan i olika kommuner. Enligt utskottets
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
17
mening kunde därför icke utan en närmare undersökning avgöras hurudan
utvecklingen i de enskilda kommunerna varit och i vilken utsträckning sänkningen
av repartitionstalet för fastighet till fyra å ena sidan och den allmänna
höjningen av fastighetstaxeringsvärdena å andra sidan påverkat den
kommunala utdebiteringen. Utan en utredning av dessa förhållanden syntes
det icke görligt att dra några slutsatser rörande möjligheterna till en ytterligare
sänkning av repartitionstalet för fastighet. 1955 års bevillningsutskott
underströk emellertid önskvärdheten av att möjligheterna till en ytterligare
sänkning av repartitionstalet för fastighet beaktades och förutsatte därför
att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följde utvecklingen på detta område.
I likhet med 1955 års bevillningsutskott anser utskottet angeläget att alla
möjligheter till en sänkning av repartitionstalet för fastighet tillvaratages.
Utskottet är dock inte berett att tillstyrka det föreliggande motionsyrkandet
härutinnan. Utskottet vill erinra om att Kungl. Maj :t för kort tid sedan tillkallat
särskilda sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om en höjning av
de kommunala ortsavdragen. En sådan reform kan förväntas medföra ett
avsevärt skattebortfall för kommunerna. Innan kännedom vunnits om hur
stor den ifrågasatta höjningen kan bli och i vilken utsträckning statsbidrag
kan komma att utgå för att kompensera kommunerna för det därav föranledda
skattebortfallet, är det inte möjligt att bedöma, i vad mån kommunerna
kan komma att i anledning av reformen tvingas till utdebiteringshöjningar
under de närmaste åren. Att i nära anslutning till denna reform, som
allmänt bedömts vara synnerligen angelägen, genomföra en åtgärd, som kan
förväntas medföra ett utbrett behov av utdebiteringshöjning, anser utskottet
inte böra komma i fråga. På grund härav anser sig utskottet inte kunna
tillstyrka bifall till de likalydande motionerna I: 292 och II: 240 i förevarande
del.
Beträffande yrkandet i de likalydande motionerna I: 303 och II: 234 om
skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om en förnyad undersökning av
den effektiva fastighetsskattens storlek och betydelse samt en plan för dess
avveckling bör framhållas att utskottet i sitt denna dag avgivna betänkande
nr 37 avstyrkt bifall till motionsvis gjord framställning om uppskov med
den allmänna fastighetstaxering som enligt tidigare fattat beslut avsetts
skola äga rum år 1957. Därest riksdagen godtager vad utskottet sålunda
föreslagit kommer alltså ny fastighetstaxering att ske inom kort. En undersökning
av den art motionärerna yrkat vore av föga värde om den grundades
på de vid 1952 års fastighetstaxering fastställda värdena. Sedan resultatet
av den nya fastighetstaxeringen blivit känt, bör däremot även enligt
utskottets mening en undersökning företas för att utröna garantibeskattningens
betydelse för de olika kommunerna. I samband med att spörsmålen
om en sänkning av repartitionstalet eller om en avveckling av garantibeskattningen
därvid ånyo överväges, kan — om så befinnes lämpligt — den
av motionärerna önskade planen då upprättas. Med det anförda anser utskottet
det i de likalydande motionerna I: 303 och II: 234 framställda utredningsyrkandet
besvarat.
''2 Uihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 35—36
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
I sistnämnda motioner har härjämte framförts yrkande att vid beräkning
av garantibelopp för fastighet ett belopp av 20 000 kronor av taxeringsvärdet
måtte undantas. Till stöd för detta yrkande har bl. a. anförts att beskattningen
av fastighet under senare år minskat i betydelse samt att verkningarna
av det föreslagna bottenavdraget för det övervägande antalet kommuner
skulle bli cmärkbara.
Såsom förut antytts har även detta yrkande varit föremål för behandling
av 1953 års och senare års riksdagar. På hemställan av respektive års be^llningsutskott
har yrkandet avvisats. Utskottet har därvid i huvudsak anfört
att en betydande del av de egentliga enfamiljshusen, däribland även sommarvillor,
skulle bli helt befriade från fastighetsskatt, medan bl. a. tvåfamiljsfastigheter
icke i samma grad skulle få skattebefrielse. Skattskyldiga
som köpt lägenhet i bostadsrättsföreningshus skulle icke erhålla nämnvärd
skattelättnad, utan de skulle i stället —- liksom hyresgäster i hyresfastighet
— få känning av den höjning av den kommunala utdebiteringen, som
kunde förväntas bli nödvändig. I kommuner med mera omfattande somniarvillebebyggelse
skulle en väsentlig övervältring av skattebördan ske på andra
fastigheter än sommarvillor och på inkomsttagare.
För egen del vill utskottet framhålla att även om utvecklingen kan sägas
gå i den riktning motionärerna angivit så kvarstår dock i det väsentliga
giltigheten av vad från bevillningsutskottets sida tidigare anförts i frågan.
Det kan icke bortses från att fortfarande en viss omfördelning av den kommunala
skattebördan skulle bli följden av ett bifall till nu ifrågavarande
motionsyrkande. I några kommuner skulle denna omfördelning bli relativt
betydande. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet de likalydande motionerna
I: 303 och II: 234 även i nu förevarande del.
T fråga om garantibeskattningen har utskottet slutligen att besvara det i
de likalydande motionerna I: 292 och II: 240 framställda yrkandet om ändring
av 58 § kommunalskattelagen, vilket lagrum innehåller bestämmelser
om fördelning av inkomst av rörelse soin skall tagas till beskattning i mer
än en kommun. Motionärernas yrkande innebär att i de fall fastighet ingår
i rörelsen en inkomst motsvarande fem procent av fastighetens taxeringsvärde
alltjämt bör beskattas i den kommun där fastigheten är belägen, d. v. s.
att samma andel av inkomsten skall beskattas i nämnda kommun, som när
repartitionstalet för fastighet var fem. Motionärerna föreslår fördenskull,
alt av rörelseinkomsten skillnaden mellan å ena sidan fem procent av taxeringsvärdet
och å andra sidan garantibeloppet hänföres till den kommun
där fastigheten är belägen. I konsekvens med sitt ovannämnda yrkande rörande
beräkning av garantibeloppet till tre procent av taxeringsvärdet beräknar
motionärerna, att denna skillnad utgör två procent av taxeringsvärdet.
Utskottet får i denna del erinra om vad 1954 års bevillningsutskott anfört
i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 36 då förevarande fråga första
gången efter omläggningen av fastighetsbeskattningen var föremål för riksdagens
uppmärksamhet. Utskottet framhöll att frågan måste upptas till prov
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
19
ning därest beslut fattades om ett avskaffande av fastighetsskatten. Detsamma
ansåge utskottet gälla om en mera avsevärd sänkning av repartitionstalet
genomfördes. Den av 1953 års riksdag beslutade sänkningen av repartitionstalet
med allenast en enhet, från fem till fyra, nödvändiggjorde däremot
icke enligt utskottets mening en justering av ifrågavarande fördelningsregler.
Mot bakgrunden av att sänkningen skett bl. a. med hänsyn till att
taxeringsvärdena å fastigheter år 1952 avsevärt höjts, funne utskottet det
mest överensstämmande med ifrågavarande stadgandes dittillsvarande innebörd
att icke vidtaga någon ändring i detsamma. Utskottet uppfattade det
ifrågavarande yrkandet som ett följdyrkande till det av samma motionärer
framförda yrkandet om en ytterligare lindring i fastighetsbeskattningen.
Eftersom utskottet inte biträtt motionärernas huvudyrkande, saknade utskottet
anledning att taga ställning till följdyrkandet i vidare mån än som
framginge av det redan sagda.
Några nya synpunkter, som kan motivera ett frångående av den ståndpunkt
riksdagen tidigare intagit till föreliggande spörsmål, har inte anförts.
På grund härav får utskottet, som ansluter sig till vad 1954 års bevillningsutskott
uttalat i frågan, avstyrka de likalydande motionerna I: 292 och II:
240 i den del, varom nu är fråga.
Utskottet övergår härefter till att behandla det i de likalydande motionerna
I: 292 och II: 240 framställda yrkandet om upphävande av metoden
att i vissa fall beräkna inkomst av annan fastighet efter schablon. Motionärerna
anser att inkomstberäkningen i stället alltid bör ske enligt de i
allmänhet gällande bestämmelserna, innebärande skattskyldighet för verkligen
åtnjutna inkomster och avdragsrätt för utgivna omkostnader.
Schablonlaxeringsmetoden infördes beträffande en- och tvåfamilj sfastigheter
genom beslut av 1953 års riksdag samt beträffande fastigheter tillhöriga
bostadsföreningar och bostadsaktiebolag samt allmännyttiga bostadsföretag
genom särskilda beslut av 1954 års riksdag. Såsom framgår av den
ovan lämnade redogörelsen väcktes motionsyrkanden om upphävande av
metoden såväl vid 1954 som 1955 års riksdagar. Yrkandena avvisades av riksdagen
på hemställan av bevillningsutskottet.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att införandet av schablontaxeringsmetoden
motiverades med att det med hänsyn till de berörda fastigheternas
speciella karaktär icke kunde anses stridande mot kommunalskattelagens
grundprinciper, att dessa fastigheter undantoges från inkomstberäkning
enligt de för annan fastighet gällande grunderna. Inkomsttaxeringen
påverkas i princip icke av det sätt, på vilket en skattskyldig tillgodoser sitt
bostadsbehov. Det har därför synts ägnat att främja jämlikhet och rättvisa
i beskattningen om denna grundsats genomfördes även beträffande skattskyldiga
som tillgodoser sitt bostadsbehov genom innehav av en- eller tvåfamiljsfastighet
eller genom medlemskap i bostadsföretag. Utskottet vill vidare
erinra om att schablontaxeringsreglerna utformats så att de enligt
gjorda beräkningar genomsnittligt skulle leda till ett något gynnsammare
utfall än taxering enligt tidigare gällande bestämmelser. Denna princip har
20 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
fullföljts så långt att i de fall man kunnat förutse ett motsatt resultat,
nämligen för vissa allmännyttiga bostadsföretag med äldre fastighetsbestånd,
metoden förklarats icke skola tillämpas. Det torde även böra framhållas att
det för den schablonmässiga inkomstberäkningen fastställda procenttalet
tre beträffande en- och tvåfamilj sfastigheter beräknats motsvara en nettointäkt
av blott 2,4 procent enligt i proposition nr 187 till 1953 års riksdag
redovisade undersökningar.
Utskottet vill slutligen tillägga att schablonmetoden tillämpades första
gången vid 1955 års taxering. Även om hittills vunnits endast tämligen obetydlig
erfarenhet av metodens tillämpning i praktiken torde dock kunna
påstås att metoden — såsom förutsatts — lett till en påtaglig förenkling
av taxeringsarbetet och deklarationsbestyren. Såvitt utskottet har sig bekant
har inte i materiellt hänseende några allvarligare brister hos metoden
uppmärksammats.
Av det anförda torde framgå att utskottet inte kan finna att bärande skäl
anförts för ett upphävande av schablonmetoden för taxering av inkomst
av vissa fastigheter. Utskottet avstyrker sålunda de likalydande motionerna
1: 292 och II: 240 även i förevarande del.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att de likalydande motionerna I: 292 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 240 av herr Hjalmarson m. fl. med förslag till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
2) att de likalydande motionerna I: 303 av herr Spetz
samt II: 234 av herrar Sjölin och Kristensson i Osby angående
avveckling av fastighetsskatten m. m., i vad motionerna
avser ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
samt
3) att de likalydande motionerna I: 303 av herr Spetz
samt II: 234 av herrar Sjölin och Kristensson i Osby, i vad
motionerna ej behandlats under punkten 2), icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 april 1956
På bevillningsutskottets vägnar:
FILIP KRISTENSSON
21
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Eriksson, Söderquist,
Velander, Niklasson, Thun, Oscar Carlsson och Bengtson; samt
från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Sjölin, Brandt,
Vigelsbo, Kärrlander, Wiklund, Henriksson, Edström, Anderson i Sundsvall
och Persson i Appuna.
Reservationer:
I) av herrar Velander och Edström, vilka ansett att utskottet bort under
punkten 1) hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 292 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 240 av herr Hjalmarson
m. fl., för sin del antaga i nämnda motioner intaget
förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370) med tillägg av följande ikraftträdandebestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års inkomsttaxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.
II) av herrar Kristensson i Osby, Spetz, Söderquist, Sjölin och Anderson
i Sundsvall, vilka ansett att utskottet bort under punkten 2) hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 303 av herr Spetz samt II: 234 av herrar Sjölin och
Kristensson i Osby, i vad motionerna avser ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), för sin
del antaga följande
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370).
Härigenom förordnas, att 47 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) samt anvisningarna till 47 och 60 §§ kommunalskattelagen
skola erhålla följande ändrade lydelse.
47 §.
För -—- --taxeringsvärde sedan detta minskats med 20 000 kronor.
Uppgår taxeringsvärdet icke till 20 000 kronor skall garantibelopp icke
beräknas för fastigheten.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1956
Garantibeloppet---förordnande.
Vad som — — -— hänsyn härtill.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 47 §.
Till ledning---följande exempel.
1. Har rörelseidkare —--fastighetens taxeringsvärde minskat med
20 000 kronor.
Har beskattningsåret---angivet belopp.
2. Har i---fastighetens taxeringsvärde minskat med 20 000 kronor.
3. Har en---taxeringsvärden, vartdera minskat med 20 000 kronor.
till 60 §.
Till ledning---följande exempel.
1. Ett aktiebolag---respektive 45 000 kronor, 95 000 kronor och
120 000 kronor.
Om den---i 56—59 §§.
2. I en —--respektive 50 000 kronor och 90 000 kronor.
A:s beskattningsbara---på municipalsamhället.
3. En person---å municipalsamhället.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års inkomsttaxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.
HD av herrar Kristensson i Osby, Spetz, Söderquist, Veländer, Sjölin, Edström
och Anderson i Sundsvall, vilka ansett att utskottet bort under punkten
3) hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 303 av herr Spetz samt II: 234 av herrar Sjölin och
Kristensson i Osby, i vad motionerna ej behandlats under
punkten 2), i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad
undersökning av den effekbiva fastighetsskattens storlek
och betydelse samt en plan för dess avveckling.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.