Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om införande av enhetligt ortsavdrag för hela riket.

1956-04-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:36, Betänkande i anledning av väckta motioner om införande av enhetligt ortsavdrag för hela riket.

Dokumentets text

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1956

23

Nr 36

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om införande av enhetligt ortsavdrag för hela riket.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 447 av herrar Fritiof Karlsson och Alvar Andiersson samt

II: 570 av herr Jansson i Benestad m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte

1 skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i syfte att införa ett för

hela landet enhetligt ortsavdrag vid såväl den statliga som den kommunala

inkomstbeskattningen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 570.

Enligt 48 § 1 mom. konnnunalskattelagen indelas samtliga orter i riket

med avseende å levnadskostnadernas höjd i fem ortsgrupper (ortsgrupp I—

ortsgrupp V) eller det lägre antal, som fastställes genom särskild författning.

Enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 406) utgör antalet ortsgrupper

tills vidare fyra (II—V). Denna indelning — den s. k. skattegrupperingen

— gäller enligt lagen för en tid av fem år i sänder.

Gällande skattegruppering återfinnes i kungörelsen den 9 oktober 1953

(nr 624) ändrad genom kungörelsen den 19 november 1954 (nr 675). Lönegrupperingen

för statens tjänstemän in. fl. överensstämmer med skattegrupperingen.

Indelningen i ortsgrupper är av betydelse när det gäller att bestämma det

ortsavdrag, som vid den kommunala och statliga inkomsttaxeringen tillkommer

fysisk person. Ortsavdragens belopp varierar nämligen med hänsyn

till vilken ortsgrupp den skattskyldiges hemortskommun tillhör och är

högst i ortsgrupp V.

Beloppen för de kommunala ortsavdragen har fastställts genom lag den

2 juni 1950 (nr 252) och tillämpats från och med 1953 års taxering. De

statliga ortsavdragens belopp har fastställts genom förordning den 6 juni

1952 (nr 406) och gäller från och med 1954 års taxering.

Ortsavdragens belopp för helt år framgår, såvitt avser gifta och därmed

likställda skattskyldiga och ogifta skattskyldiga (ensamstående), av omstående

tabell.

Vid fastställande av dessa belopp för ortsavdragen utgick man ifrån att

spännvidden i skattegrupperingen skulle liksom i lönegrupperingen vara

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1956

Gift skattskyldig

Ensamstående skattskyldig

Statligt

Kommunalt

Statligt

Kommunalt

ortsavdrag

ortsavdrag

ortsavdrag

ortsavdrag

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Ortsgrupp I ..................

3 360

1680

1680

1 180

> II ..................

3 520

1 760

1760

1230

> III ..................

3 680

1840

1840

1290

> IV ..................

3 840

1920

1920

1340

> V ..................

4 000

2 000

2 000

1400

16 procent och att skillnaden mellan ortsavdragen för två intill varandra

liggande ortsgrupper sålunda skulle motsvara 4 procent av ortsavdraget i

högsta dyrort. Genom att man numera icke utnyttjar ortsgrupp I utan endast

de fyra högsta ortsgrupperna har spännvidden minskat från 16 till 12

procent.

Spörsmålet om löne- och skattegrupperingens utformning har tidigare vid

olika tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet i anledning av

till statsutskottet hänvisade motioner (jfr statsutskottets uti. nr 220/1948,

183/1949, 98/1950, 132/1951 och 54/1954), i vilka motioner yrkats, att dyrortsgrupperingen

borde revideras eller helt avskaffas. Här må allenast nämnas,

att vid 1949 års riksdag väckta motioner om avskaffande av dyrortssystemet

m. in. samt om slopande av lägsta dyrortsgruppen upptogs till behandling

av statsutskottet i dess utlåtande nr 183. Statsutskottet anförde

bl. a., att med hänsyn till att betydande olikheter i levnadskostnaderna på

olika orter alltjämt förelåge utskottet icke kunde tillstyrka förslaget om utredning

syftande till dyrortssystemets avskaffande. Ej heller kunde utskottet

dela uppfattningen att ortsgrupp 1 borde slopas och att ortsgrupperna

1 och 2 då borde sammanslås, även om den gällande indelningen i de lägsta

dyrorterna måhända gåve upphov till en del ojämnheter. Den förestående

kommunindelningsreformen komme att medföra genomgripande förändringar

beträffande rikets landsbygd, vilka förändringar även komme att återspeglas

i dyrortsindelningen. Det syntes utskottet antagligt, att flertalet av de

nuvarande skiljaktigheterna mellan angränsande och strukturellt likartade

kommuner därvid skulle komma att elimineras. Enligt utskottets mening

vore det icke lämpligt att genom angivna åtgärd föregripa de resultat i

nämnda hänseende, som komme att föranledas av kommunindelningsreformen.

Först när denna genomförts, borde -— om det då befunnes påkallat —•

frågan tas upp till förnyad prövning. Utskottet hemställde, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört. Utskottets

hemställan bifölls av riksdagen.

På grund av den förestående allmänna förändringen av kommunindelningen

befanns en ny dyrortsundersökning nödvändig som underlag för en

allmän omgruppering av orterna. Denna ansågs emellertid böra föregås av

en principutredning i dyrortsfrågan. En sådan verkställdes av 1950 års dyr
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1956 25

ortssakkunniga, vilka den 10 januari 1951 avlämnade betänkande angående

principerna för dyrortsgrupperingen (SOU 1951: 7).

Sedermera uppdrog Kungl. Maj :t åt socialstyrelsen att verkställa en ny

dyrortsundersökning. I skrivelse den 30 oktober 1952 redovisade socialstyrelsen

resultaten av undersökningen, och på grundval härav upprättades

inom civildepartementet en promemoria angående ändringar i gällande ortsgrupper.

I den inom civildepartementet upprättade promemorian erinrades till en

början, att skillnaden mellan dyraste och billigaste ort enligt 1951 års dyrortsundersökning

utgjorde cirka 14 procent. Det vore emellertid icke möjligt

att precisera hur spännvidden mellan dyraste och billigaste ort förändrats

mellan den närmast föregående dyrortsundersökningen, som verkställdes år

1946, och 1951 års dyrortsundersökning, eftersom helt olika metoder kommit

till användning vid de båda undersökningarna. Själva metoden för utförandet

av 1951 års undersökning hade i hög grad bidragit till att skillnaden

i extremvärden minskat. I promemorian uttalades vidare, att den omprövning

som borde ske av då gällande ortsgrupperingar skulle syfta till

att åstadkomma skäliga relationer mellan de olika orterna på grundval av

den skillnad i dyrhet som kunde föreligga. Däremot hade icke avsetts, att

de eventuella justeringar som kunde visa sig erforderliga skulle i fråga om

skattegrupperingen innebära en allmän skattesänkning. Vidare framhölls i

promemorian, att skattegrupperingen även i fortsättningen borde utformas

på samma sätt som lönegrupperingen. Härjämte anfördes bl. a. följande.

Då skillnaden i dyrhet synes ha minskat, bör emellertid frågan om antalet

ortsgrupper och storleken av spännvidden mellan grupperna upptagas

till övervägande. Enligt nuvarande grupperingar är antalet ortsgrupper 5

och spännvidden mellan varje grupp är 4 procent. Den totala spännvidden

är således 16 procent. Då spännvidden i den enskilda arbetsmarknadens faktiska

löner i allmänhet är väsentligt högre — för industriens vuxna manliga

arbetare är spännvidden sålunda enligt den officiella statistiken genomsnittligt

27 procent — framhöll departementschefen i förenämnda proposition,

att det synes vara tveksamt, om spännvidden i den statliga löneskalan

under alla förhållanden bör vara densamma som den vid en dyrortsundersökning

konstaterade spännvidden i levnadskostnader. Detta uttalande föranledde

ingen erinran från riksdagens sida.

Med hänsyn till denna frågas betydelse för arbetsmarknadens parter bär

överläggningar i ämnet inom civildepartementet ägt rum med företrädare

för Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen

i Sverige, Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation

och'' Tjänstemännens centralorganisation. Därvid har från vissa

organisationers sida framkommit stor tveksamhet mot någon minskning av

spännvidden i det statliga lönesystemet, enär därigenom ökade svårigheter

beträffande löneawägningen skulle skapas. Om en minskning likväl skulle

ifrågakomma, borde‘den i allt fall icke leda till mindre spännvidd än 12

procent eller mindre antal ortsgrupper än 4. Spännvidden mellan varje

grupp skulle då alltjämt bli 4 procent.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1956

I proposition nr 133 förelädes 1953 års riksdag förslaget om minskning

av antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen. Chefen för finansdepartementet

anförde därvid bl. a. följande.

I propositionen nr 132 har chefen för civildepartementet i fråga om lönegrupperingen

föreslagit att spännvidden skall — med bibehållen spännvidd

de olika grupperna emellan — från och med den 1 januari 1954 minskas

från 16 till 12 procent och således antalet ortsgrupper minskas från fem till

fyra. Tekniskt skall förslaget genomföras så, att nu gällande löneplaner

bibehålies, men att ortsgrupp 1 i fortsättningen icke skall tillämpas i fråga

om statstjänstemännens löner.

Avgörande skäl talar för att, såsom i den inom civildepartementet upprättade

promemorian föreslagits, skattegrupperingen utformas på samma sätt

som lönegrupperingen. Följaktligen bör antalet ortsgrupper jämväl vid skattegrupperingen

minskas till fyra och den totala spännvidden mellan högsta

och lägsta ortsgrupp minskas från 16 till 12 procent. Likaledes bör spännvidden

mellan varje ortsgrupp även i fortsättningen vara 4 procent. Härav

följer att ortsavdragens belopp icke behöver ändras i följd av minskningen

av den totala spännvidden, utan ändringen bör genomföras så, att endast

ortsavdragen för de fyra nuvarande högsta ortsgrupperna tillämpas.

Såsom förut nämnts skall i fråga om lönegrupperingen minskningen av

den totala spännvidden och av antalet ortsgrupper enligt det i propositionen

nr 132 framlagda förslaget genomföras så, att nuvarande ortsgrupp 1 icke

tillämpas. Lägsta löneortsgrupp blir sålunda ortsgrupp 2. Enligt min uppfattning

bör man beträffande skattegrupperingen följa samma system. Det

bör icke ifrågakomma att skilda beteckningar används för de olika ortsgrupperna

i löneavseende och skatteavseende.

Propositionen nr 133 lämnades av samma års bevillningsutskott utan erinran

i dess betänkande nr 47, vilket godkändes av riksdagen.

Vid 1955 års riksdag framfördes i väckta motioner (I: 142 och II: 156) yrkanden,

som syftade till ett upphävande av skattegrupperingen på del sätt

att på alla orter ortsavdrag vid inkomsttaxeringen skulle medgivas med belopp,

som enligt gällande bestämmelser tillämpades i ortsgrupp V, dvs. högsta

ortsgrupp. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 27 avstyrkte samma

års bevillningsutskott motionerna. Utskottet erinrade om att enligt 1951

års dyrortsundersökning skillnaden mellan dyraste och billigaste ort utgjorde

cirka 14 procent men att vid skattegrupperingen den totala spännvidden

mellan högsta och lägsta ortsgrupp genom 1953 års beslut minskats från 16

till 12 procent. Härefter anförde utskottet.

Skattegrupperingens uppgift är att differentiera skatten efter dyrort.

Denna differentiering sammanhänger med tanken, att genom ortsavdragen

ett visst existensminimum skall kunna undantagas från beskattning samt

att detta existensminimum måste anses vara olika stort på olika orter. Av

1951 års dyrortsundersökning framgick, att skillnaden i dyrhet visserligen

nedgått men att spännvidden mellan dyraste och billigaste ort alltjämt måste

uppskattas till 14 procent. Även om det kan finnas fog för det antagandet,

att en fortskridande utjämning av levnadskostnaderna "sker, måste dock antagas,

att alltjämt betydande olikheter föreligger mellan olika orter. Därest

emellertid i väsentlig mån ändrade förhållanden skulle kunna påvisas, tor
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1956

de anledning kunna föreligga till att ortsavdragens utformning upptoges till

omprövning. Detta synes dock böra ske i ett vidare sammanhang, då detta

spörsmål äger samband icke blott med lönegrupperingen och det kommunala

skatteunderlaget utan jämväl med de statliga inkomstskatteskalornas utformning.

I de nu föreliggande motionerna har anförts bl. a. att den nuvarande skattegrupperingen

måste betraktas som en orättvisa mot landsbygdens folk. Målsättningen

måste vara att snarast möjligt införa enhetliga ortsavdrag för hela

landet. Detta kunde ske genom en uppflyttning av de lägsta ortsgrupperna,

men det vore sannolikt, att sådana förändringar i levnadskostnaderna inträffat

eller kunde komma att inträffa att en omprövning av Stockholms placering

i högsta ortsgrupp borde komma i fråga. En särskild kompensation

borde emellertid med hänsyn till de speciella dyrhetsförhållandena i övre

Norrland ges den där bosatta befolkningen. Motionärerna erinrar vidare om

att utredning om höjning av de kommunala ortsavdragen påginge. Det vore

enligt motionärernas mening väl motiverat att snarast hela frågan om ortsavdragen,

de kommunala såväl som de statliga, upptoges till omprövning

med sikte på införande av ett för hela landet enhetligt ortsavdrag. En sådan

prövning kunde anförtros åt de sakkunniga, vilka har att utreda frågan om

de kommunala ortsavdragens höjning eller ock borde frågan prövas i annat

sammanhang.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har framförts yrkande, som syftar

till ett upphävande av skattegrupperingen. I stället för differentierade ortsavdrag

borde enligt motionärernas mening på alla orter ortsavdrag vid inkomsttaxeringen

medgivas med samma belopp, eventuellt med de undantag

som kunde föranledas av de speciella förhållandena i övre Norrland. I

anslutning till pågående utredning av frågan om en höjning av de kommunala

ortsavdragen till samma belopp som de statliga ortsavdragen borde

även frågan om införande av ett enhetligt ortsavdrag övervägas.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen framfördes i de vid 1955 års

riksdag väckta motionerna I: 142 och II: 156 yrkande om införande av ett

enhetligt ortsavdrag för hela riket. I sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 27 avstyrkte 1955 års bevillningsutskott motionerna. Därvid erinrade

utskottet om att spännvidden mellan de olika ortsgrupperna såväl vid lönegrupperingen

som skattegrupperingen genom 1953 års lagstiftning minskats

från 16 till 12 procent genom att den lägsta ortsgruppen slopats. Utskottet

underströk vidare att vid genomförandet av nyssnämnda lagstiftning

utgångspunkten varit att skattegrupperingen borde utformas på samma sätt

som lönegrupperingen. Utskottet uttalade vidare att, även om det kunde

finnas fog för antagandet att en fortskridande utjämning av levnadskostnaderna

skedde, dock finge antagas att alltjämt betydande olikheter förelåge

mellan olika orter. Därest i väsentlig mån ändrade förhållanden skulle

kunna påvisas, kunde anledning föreligga att ompröva frågan om ortsavdragens

utformning. Detta borde dock enligt utskottet mening ske i ett vi
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1956

dare sammanhang, då spörsmålet ägde samband icke blott med lönegrupperingen

och det kommunala skatteunderlaget utan jämväl med de statliga

inkomstskatteskalornas utformning.

Utskottet finner för sin del att vad sålunda från 1955 års bevillningsutskotts

sida uttalats i denna fråga alltjämt äger giltighet. Enligt utskottets

mening föreligger icke tillräcklig grund för ett antagande, att levnadskostnaderna

så utjämnats mellan olika orter att dyrortssystemet skulle kunna

slopas och ett enhetligt ortsavdrag tillämpas. Så länge skillnaden i levnadskostnadshänseende

består, bör i enlighet med de principer som hittills tilllämpats

i skattelagstiftningen ortsavdragens belopp differentieras.

Utskottet vill erinra om att skattegrupperingen fastställes för en tid av

fem år i sänder och att nu gällande skattegruppering endast tillämpats vid

två års taxeringar. Om det vid de undersökningar, som kan komma att befinnas

erforderliga för en omprövning av lönegrupperingen eller i annat

sammanhang, påvisas att en avsevärd utjämning av levnadskostnaderna å

olika orter skett, förutsätter utskottet att detta kommer att av Kungl. Maj :t

beaktas i samband med fastställande av ny skattegruppering, varvid givetvis

även bör övervägas, om någon ortsgrupp bör slopas.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet icke finna att den i motionerna

begärda utredningen nu bör komma till stånd. Utskottet avstyrker därför

de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:447 av herrar Fritiof

Karlsson och Älvar Andersson samt II: 570 av herr Jansson

i Benestad in. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 19 april 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande: se under betänkandet nr 35.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1956

29

Reservation

av herrar Niklasson, Bengtson och Vigelsbo, vilka ansett att utskottets yttrande

och hemställan bort erhålla följande lydelse:

Skattegrupperingens uppgift är att differentiera skatten efter dyrort. Denna

differentiering sammanhänger med tanken att det existensminimum, som

ortsavdraget avser att täcka, är olika på olika orter.

Utredningar från olika tidpunkter har kommit till det resultatet att spännvidden

mellan olika orter minskat. 1953 års riksdag beslöt också att antalet

ortsgrupper skulle minskas från fem till fyra.

Högre levnadskostnader i de högre ortsgrupperna torde, i den mån de ej

är att hänföra till olika standard, i huvudsak vara att hänföra till bostadskostnader,

i en del fall även beroende på av trängseln på bostadsmarknaden

förorsakade långa resor till arbetsplatser. Dessa förhållanden i sin tur beror

på större efterfrågan och högre löneläge.

De högre bostadskostnaderna torde böra vägas mot avståndskostnader och

sämre service, mindre möjligheter till utbildning etc. Huruvida och i vad

mån skiljaktigheter i levnadskostnader på olika orter i realiteten föreligger

beror i hög grad på vilket värde man tillägger de olika faktorerna, alltså i

viss grad en subjektiv bedömning.

Befolkningsrörelsen går alltjämt och i ökad takt från lägre till högre ort.

Både löne- och skattegrupperingen torde därvid spela en icke oväsentlig

roll.

Då nu frågan om de kommunala ortsavdragen kommer att omprövas, synes

det lämpligt att även frågan om differentieringen av dessa avdrag behandlas.

Utskottet tillstyrker därför bifall till de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av de likalydande motionerna

I: 447 av herrar Fritiof Karlsson och Alvar Andersson samt

II: 570 av herr Jansson i Benestad m. fl., måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning i syfte att införa ett

för hela landet enhetligt ortsavdrag vid såväl den statliga

som den kommunala beskattningen i enlighet med motionernas

syfte.

660610. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.