Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951

1956-04-19 · 27 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:37, Betänkande i anledning av Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

1

Nr 37

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Iiungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändring

av förordningen den 1 juni 1951 (nr 440) med instruktion

för värdering av skogsmark och växande

skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion)

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 17 februari 1956 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 71, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

om ändring av förordningen den 1 juni 1951 (nr 440) med instruktion för

värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogSvärderingsinstruktion).

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951 (nr 440) med

instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av

fastighet (skogsvärderingsinstruktion)

Härigenom förordnas, att avdelning A, avdelning B punkt 5 c), punkt 6 b)

och punkt 11, avdelning D punkterna 1 och 2 samt avdelning E av förordningen

den 1 juni 1951 med instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion)1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

A. Allmänna värderingsgrunder

Skogsmark med---där be- Skogsmark med — — — där bedrivas.

drivas.

Skogens avkastning — ---sko- Skogens avkastning — — — skogen

hänförts. gen hänförts.

Eftersom det ej kan förutses vilka Eftersom det ej kan förutses vilka

1 Senaste lydelse av avdelning E se 19.'')4: 49.

1 liihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 37

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

(Nuvarande lydelse)

priser virket vid avverkningen kommer

att betinga, göras för beräkning

av det framtida utbytet i penningar

vissa antaganden beträffande priserna.

Priserna å rotstående skog av

olika slag bestämmas sålunda för

olika avsättningslägen inom

särskilda priso m råden. Till

grund för prissättningen läggas medeltalen

av gällande medelhöstpriser

under de närmaste fem kalenderåren

innan taxeringen påbörjas (priser

enligt femårsregeln). Den vid taxeringstillfället

sålunda antagna prisnivån

förutsättes bliva bestående och

gällande för framtida avverkningar.

Om det — -— -— att utröna.

För taxeringen — — — följande

sätt.

Uppskattning sker — — — för

skogsbruket.

Särskilda värden---det av
verkas.

I viss--— av kalmark.

Att särskilda -— --10 § kom
munalskattelagen.

(Föreslagen lydelse)

priser virket vid avverkningen kommer

att betinga, göras för beräkning

av det framtida utbytet i penningar

vissa antaganden beträffande priserna.

Priserna å rotstående skog av

olika slag bestämmas sålunda för

olika avsättningslägen inom

särskilda prisområden. Till

grund för prissättningen läggas medeltalen

av gällande medelhöstpriser

under den period om fem kalenderår,

som utgår med tredje kalenderåret

före taxeringsåret (priser enligt

femårsregeln). Den vid taxeringstillfället

sålunda antagna prisnivån förutsättes

bliva bestående och gällande

för framtida avverkningar.

Om det — -—■ — att utröna.

För taxeringen -— — — följande

sätt.

Uppskattning sker -— — — för

skogsbruket.

Särskilda värden ----det av
verkas.

I viss---av kalmark.

Att särskilda — ■— -—-10 § kommunalskattelagen.

B. Bestämmelser rörande uppskattningen

5. Virkesförrådets uppskattning.

c) Därest det beträffande viss

barrskog ej finnes anledning antaga

att sammansättningen av den medelgrova

och den klena skogen avsevärt

avviker från den vid förhandenvarande

förekomst av grov skog normala,

må en mera summarisk uppdelning

av virkesförrådet ske, därvid

angives allenast, med en noggrannhet

av minst tiotal procent, det i virkesförrådet

ingående förrådet av grov

barrskog samt, då bestämmelserna i

punkt 11 tillämpas, med en noggrannhet

av minst tjugufemtal procent,

förekomsten av gran. En efter

omständigheterna lämpad summarisk

uppdelning av virkesförrådet

må ske jämväl beträffande lövskog,

om ej ett i huvudsak riktigt taxeringsresultat

därigenom äventyras.

5. Virkesförrådets uppskattning.

c) Därest det beträffande viss

barrskog ej finnes anledning antaga

att sammansättningen av den medelgrova

och den klena skogen avsevärt

avviker från den vid förhandenvarande

förekomst av grov skog normala,

må en mera summarisk uppdelning

av virkesförrådet ske, därvid

angives allenast, med en noggrannhet

av minst tiotal procent, det i virkesförrådet

ingående förrådet av grov

barrskog samt, då tall och gran vid

prissättningen behandlas såsom skilda

grupper enligt bestämmelserna i

punkt 11, med en noggrannhet av

minst tjugufemtal procent, förekomsten

av gran. En efter omständigheterna

lämpad summarisk uppdelning

av virkesförrådet må ske

jämväl beträffande lövskog, om ej

ett i huvudsak riktigt taxeringsresultat

därigenom äventyras.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 ar 1956

(Nuvarande hjdelse)

Sådan summarisk — — — för

handen.

6. Skogskubikmeterpris.

b) En skogskubikmeter — — —

det avverkas.

Prisberäkningen skall----— av

skogskubikmeterpriserna.

Ett typträd skall representera hela

den trädslagsklass det avser och får

sålunda anses vara sammansatt av de

trädslag, som ingå i trädslagsklassen,

i ungefär samma proportion som dessa

förekomma inom prisområdet. Det

kan emellertid vid taxeringen vanligen

anses tillfyllest att låta träd av

ett eller flera inom trädslagsklassen

förhärskande trädslag företräda trädslagsklassen

i dess helhet. Att särskilda

typträd dock stundom skola

finnas för olika grupper av en trädslagsklass

och i regel för tall och för

gran, framgår av punkt 11.

11. Förfarandet vid prisvariationer

inom en trädslagsklass.

Uppdelningen på de tre trädslagsklasserna

barrskog, ordinär lövskog

och ädel lövskog betingas främst

därav att för var och en av dem kunna

antagas i huvudsak lika tillväxtförhållanden

och ensartad avverkningsordning,

varav följer att för

varje sådan klass skola gälla gemensamma

skogsvärdefaktorer. I det föregående

har antagits att även gemensamma

skogskubikmeterpriser

bestämmas för varje trädslagsklass,

och att till följd därav typträden i

princip skola anses vara sammansatta

av förekommande olika trädslag

inom varje trädslagsklass. Emellertid

är det beträffande barrskog

normalt, beträffande ädel lövskog

vanligt och beträffande ordinär lövskog

möjligt, alt inom trädslagsklassen

priserna för olika trädslag så variera

all gemensamma skogskubikmeterpriser

skulle framstå såsom

olämpliga. I dylika fall skola de olika

trädslagen gruppvis eller vart för

sig i avseende å uppskattning av

virkcsförråd och bestämmande av

skogskubikmeterpriser behandlas så
-

(Föreslagen hjdelse)

Sådan summarisk ■— — ■— för

handen.

6. Skogskubikmeterpris.

b) En skogskubikmeter — ---

det avverkas.

Prisberäkningen skall —--av

skogskubikmeterpriserna.

Ett typträd skall representera hela

den trädslagsklass det avser och får

sålunda anses vara sammansatt av

de trädslag, som ingå i trädslagsklassen,

i ungefär samma proportion som

dessa förekomma inom prisområdet.

Det kan emellertid vid taxeringen

vanligen anses tillfyllest att låta träd

av ett eller flera inom trädslagsklassen

förhärskande trädslag företräda

trädslagsklassen i dess helhet. Att

särskilda typträd dock stundom skola

finnas för olika grupper av en

trädslagsklass framgår av punkt It.

It. Förfarandet vid prisvariationer

inom en trädslagsklass.

Uppdelningen på de tre trädslagsklasserna

barrskog, ordinär lövskog

och ädel lövskog betingas främst

därav att för var och en av dem kunna

antagas i huvudsak lika tillväxtförhållanden

och ensartad avverkningsordning,

varav följer att för

varje sådan klass skola gälla gemensamma

skogsvärdefaktorer. I del föregående

har antagits att även gemensamma

skogskubikmeterpriser

bestämmas för varje trädslagsklass,

och att till följd därav typträden i

princip skola anses vara sammansatta

av förekommande olika trädslag

inom varje trädslagsklass. Emellertid

förekommer det, att inom viss

trädslagsklass priserna för olika

trädslag så variera att gemensamma

skogskubikmeterpriser skulle framstå

såsom olämpliga. I dylika fall

skola de olika trädslagen gruppvis

eller vart för sig i avseende å uppskattning

av virkcsförråd och bestämmande

av skogskubikmeterpriser

behandlas såsom om de utgjorde

en hd trädslagsklass. I fråga om förfarandet

vid prissättningen kan åt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

(Nuvarande lydelse)

som om de utgjorde en hel trädslagsklass.

I fråga om förfarandet vid

prissättningen kan åtskillnad mellan

de olika trädslagen göras redan vid

den antagna aptering, varom statens

skogsforskningsinstitut i samråd

med skogsstyrelsen meddelar föreskrifter,

eller först vid den uppdelning

på sortiment som verkställes

vid taxeringen. Beträffande trädslag,

för vilka sålunda särskild prissättning

skall ske, anknytes denna till

typträd av vederbörlig grovlek inom

ifrågavarande trädslag. För den eller

de prisrelationer, som framkomma

genom jämförelse mellan skogskubikmeterpriserna

å typträden inom

varje trädslag eller grupp av trädslag,

uppsökas i vederbörlig tabell de beträffande

trädslagsklassen i sin helhet

gällande skogsvärdefaktorerna,

och uppskattningen av skogsvärdet

sker med ledning av dessa och de

fastställda skogskubikmeterpriserna

för trädslaget eller gruppen av trädslag.

Markvärdet bestämmes däremot

alltid på sätt i punkt 10 sägs.

Inom trädslagsklassen barrskog

skola regelmässigt tall och gran behandlas

såsom skilda grupper med

iakttagande att, där andra slag av

barrträd förekomma, de efter omständigheterna

sammanföras med

ettdera av dessa trädslag. Därest inom

visst trädslag — på grund av

växlande stamform och grenighet

in. m. hos träden — skogen i avseende

å kvalitet och användbarhet till

gagnvirke företer sådana olikheter

att skilda prissättningsgrunder finnas

böra tillämpas, kan en uppdelning

av detta trädslag ske på skilda

grupper.

(Föreslagen lydelse)

skillnad mellan de olika trädslagen

göras redan vid den antagna aptering,

varom statens skogsforskningsinstitut

i samråd med skogsstyrelsen

meddelar föreskrifter, eller först vid

den uppdelning på sortiment som

verkställes vid taxeringen. Beträffande

trädslag, för vilka sålunda särskild

prissättning skall ske, anknytes

denna till typträd av vederbörlig

grovlek inom ifrågavarande trädslag.

För den eller de prisrelationer,

som framkomma genom jämförelse

mellan skogskubikmeterpriserna å

typträden inom varje trädslag eller

grupp av trädslag, uppsökas i vederbörlig

tabell de beträffande trädslagsklassen

i sin helhet gällande skogsvärdefaktorerna,

och uppskattningen

av skogsvärdet sker med ledning av

dessa och de fastställda skogskubikmeterpriserna

för trädslaget eller

gruppen av trädslag. Markvärdet bestämmes

däremot alltid på sätt i

punkt 10 sägs.

Behandlas inom trädslagsklassen

barrskog tall och gran såsom skilda

grupper skall iakttagas att, där andra

slag av barrträd förekomma, de

efter omständigheterna sammanföras

med ettdera av dessa trädslag.

Därest inom visst trädslag — på

grund av växlande stamform och

grenighet m. m. hos träden — skogen

i avseende å kvalitet och användbarhet

till gagnvirke företer sådana

olikheter att skilda prissättningsgrunder

finnas böra tillämpas, kan

eu uppdelning av detta trädslag ske

på skilda grupper.

D. Anvisningar som före allmän fastighetstaxering meddelas av statens

skogsforskningsinstitut

1. Före allmän fastighetstaxering

skall statens skogsforskningsinstitut

efter samråd med skogsstyrelsen senast

den 1 juni året näst före taxeringsåret

fastställa för den följande

1. Före allmän fastighetstaxering

skall statens skogsforskningsinstitut

efter samråd med skogsstyrelsen senast

den 1 maj året näst före taxeringsåret

fastställa för den följande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

(Nuvarande lydelse)

taxeringsperioden gällande centrala

skogstaxeringsanvisningar. I dessa

anvisningar skola bestämmas de områden

som skola för de vanligast förekommande

trädslagen vara apteringsområden,

under iakttagande att

varje apteringsområde skall vara ett

sådant större område där, enligt vad

riksskogstaxeringarna utvisa, skogen

har i huvudsak ensartad karaktär i

avseende å trädens stamform, barktjockleken

hos träden samt trädens

kvalitet.

Tillika skall----såsom gagn
virke.

I de---från typlräden.

2. Statens skogsforskningsinstitut

skall vidare, på grundval av riksskogstaxeringarna,

senast den 15

september året näst före taxeringsåret

till varje länsstyrelse avlämna

uppgifter för länet eller i skogligt avseende

likartade delar av länet om

den ungefärliga arealen av skogsmark

och av övrig mark, skogsmarkens

genomsnittliga godhetsgrad samt

virkesförrådets genomsnittliga storlek

och fördelning på trädslagsklasser

och förrådsgrupper samt, i förekommande

fall, trädslag.

(Föreslagen lydelse)

taxeringsperioden gällande centrala

skogstaxeringsanvisningar. I dessa

anvisningar skola bestämmas de områden

som skola för de vanligast förekommande

trädslagen vara apteringsområden,

under iakttagande att

varje apteringsområde skall vara ett

sådant större område där, enligt vad

riksskogstaxeringarna utvisa, skogen

har i huvudsak "ensartad karaktär i

avseende å trädens stamform, barktjockleken

hos träden samt trädens

kvalitet.

Tillika skall---såsom gagn
virke.

I de---från typträden.

2. Statens skogsforskningsinstitut

skall vidare, på grundval av riksskogstaxeringarna,

senast den 1 augusti

året näst före taxeringsåret till

varje länsstyrelse avlämna uppgifter

för länet eller i skogligt avseende likartade

delar av länet om den ungefärliga

arealen av skogsmark och av

övrig mark, skogsmarkens genomsnittliga

godhetsgrad samt virkesförrådets

genomsnittliga storlek och fördelning

på trädslagsklasser och förrådsgrupper

samt, i förekommande

fall, trädslag.

E. Uppgifter och förslag som före allmän fastighetstaxering avgivas av

skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen skall före allmän

fastighetstaxering efter samråd med

domänstyrelsen och statens skogsforskningsinstitut

senast den 15 september

året näst före taxeringsåret

till varje länsstyrelse för varje del av

vederbörande län

dels avlämna uppgifter rörande

bruttohöstpriser för olika sortiment

av olika trädslag samt under B. i

punkt 6 c) avsedda kostnader under

de år, vilkas förhållanden skola ligga

till grund för taxeringen,

dels avgiva förslag om vilka trädslag

skola i avseende å uppskattning

av virkesförråd och bestämmande av

skogskubikmeterpriser behandlas såsom

särskild grupp inom en träd
-

Skogsstyrelsen skall före allmän

fastighetstaxering efter samråd med

domänstyrelsen och statens skogsforskningsinstitut

senast den 1 maj

året näst före taxeringsåret till varje

länsstyrelse för varje del av vederbörande

län

dels avlämna uppgifter rörande

bruttohöstpriser för olika sortiment

av olika trädslag samt under B. i

punkt 6 c) avsedda kostnader under

de år, vilkas förhållanden skola ligga

till grund för taxeringen,

dels avgiva förslag om vilka trädslag

skola i avseende å uppskattning

av virkesförråd och bestämmande av

skogskubikmeterpriser behandlas såsom

särskild grupp inom cn träd
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

(Nuvarande lydelse)

slagsklass samt vilka skogskubikmeterpriser

som skola tillämpas för

ifrågakommande typträd i vanligen

förekommande fall för olika apterings-

och prisförutsättningar.

I den---och förslag.

(Föreslagen lydelse)

slagsklass samt vilka skogskubikmeterpriser

som skola tillämpas för

ifrågakommande typträd i vanligen

förekommande fall för olika apterings-

och prisförutsättningar.

I den---och förslag.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I avseende å 1957 års allmänna fastighetstaxering skall iakttagas att till

grund för prissättningen skola läggas medeltalen av gällande medelhöstpriser

under kalenderåren 1950 samt 1952—1954, därvid bruttopriserna dock

skola reduceras med 20 procent, samt att sådana i skogsvärderingsinstruktionen

använda uttryck som femårsregel, femårsmedeltal o. likn. skola anses

hava den innebörd, som följer av vad nyss sagts angående de år vilka

skola ligga till grund för prissättningen.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 505 av herr Spetz m. fl. och II: 662 av

herr von Seth m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte med avslag på

Ivungl. Maj :ts proposition besluta bibehålla de uppskattningsgrunder som

fastställts i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951 (nr 437) med de

justeringar utskottet kan finna skäliga»; ävensom

2) motionen I: 499 av herrar Werner och Lodenius, vari hemställts, »att

riksdagen vid behandling av propositionen nr 71 och i anledning av de verkningar,

som måste bli en följd av propositionens ikraftträdande, måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning av frågan

om höjning av det skattefria avdraget vid förmögenhets- och arvsbeskattning,

så att förslag i ämnet kan föreläggas senast 1957 års riksdag».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit de

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 114 av herr Spetz och II: 161 av herr Nilsson i Svalöv,

vari hemställts, »att riksdagen må besluta alt nästa fastighetstaxering

skall äga rum år 1959 och därefter vart sjunde år samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta erforderlig författningsändring».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 114, I: 499 och I: 505.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956 '' 7

Gällande bestämmelser om fastighetstaxering

Allmän fastighetstaxering skall enligt 12 § kommunalskattelagen ske vart

femte år. Senaste allmänna fastighetstaxeringen skulle egentligen ha ägt

rum år 1950, men blev genom skilda beslut uppskjuten två år och företogs

därför först år 1952. Eftersom nämnda uppskovsbeslut icke avsåg kommande

taxeringar, skulle ny allmän fastighetstaxering ha ägt rum år 1955, men

även den taxeringen blev uppskjuten i tva år. I samband med det senaste

uppskovsbeslutet föreskrevs (SFS nr 46/1954), att nästa allmänna fastighetstaxering

skall äga rum år 1957 och därefter vart femte år. Därigenom

hade en återgång ägt rum till den i kommunalskattelagen föreskrivna ordningen

med allmän omtaxering av fastigheterna vart femte år.

För den gamla skogsvärderingsmetoden, som i princip tillämpats vid allmänna

fastighetstaxeringar sedan år 1922, återfinnes fastställda uppskattningsgrunder

i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951, nr 437. Uppskattningsgrunderna

för den nya metoden har upptagits i skogsvärderingsinstruktionen

den 1 juni 1951, nr 440. Sistnämnda författning skall tilllämpas

första gången vid 1957 års allmänna fastighetstaxering.

Redogörelse för metoderna för värdering av skog

Det utmärkande för de alltifrån början av 1920-talet tillämpade bestämmelserna

om värdering av skog är att de gå ut på att fastställa ett avkastningsvärde

å egendomen, d. v. s. ett värde som baseras direkt på den för

framtiden beräkneliga avkastningen av skogen. I detta avseende har skogsvärderingen

skilt sig från värdering av all annan fastighet, vilken avsett att

komma fram till allmänna saluvärdet vid den för taxeringen aktuella tidpunkten.

Enligt den gamla metoden sker fastställande av avkastningsvärdet å mark

och därå växande skog så, att man uppskattar värdet av den årliga virkesavkastningen

från marken vid normal skogstillgang, varefter detta värde kapitaliseras

efter viss procentsats. Räntefoten var vid 1952 års taxering fastställd

till fem procent. Det antal årsavkastningar, varmed man enligt den

fastställda procentsatsen skall räkna vid kapitaliseringen, fördelas därvid å

skogsmarken och den därå växande skogen så, att av sammanlagda värdet

ungefär 18 procent kommer att belöpa å marken och återstoden å skogen

(med en räntefot av fem procent belöper 3,5 årsavkastningar å marken och

16,5 årsavkastningar å den växande skogen). Det i enlighet härmed fastställda

värdet för marken anses utgöra markens taxeringsvärde. Det erhållna

värdet för skogen däremot anses användbart som omedelbart uttryck för

skogsvärdet endast om den beräknade normala värdeavkastningen är just

den som kan genast och uthålligt uttagas, d. v. s. om den å fastigheten befintliga

skogstillgången är normal, vilket uttryckos med att relativa skogslillgången

är 1,0. Avviker skogen boträffande virkesförrådet, som skall sär
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

skilt uppskattas och angivas, eller beträffande virkesförrådets sammansättning

med avseende på åldrar och trädslag samt grövre och klenare dimensioner

från det tillstånd, som anses motsvara normal skogstillgång, jämkas

skogsvärdet uppåt eller nedåt genom multiplikation med ett tal, som ger uttryck

för relativa skogstillgången i det särskilda fallet, alltså med t. ex. 0,9,

0,8 etc., om skogstillgången värdemässigt är mindre än normal, och med

1,1, 1,2 etc., om skogstillgången är större än normal. Relativa skogstillgången

erhålles genom två räkneoperationer. Först ställes det verkliga virkesförrådet

i relation till det virkesförråd, som skulle funnits, om skogen varit

»normal», vilket förråd finns för olika boniteter och omloppstider angivet

i en för taxeringen av Kungl. Maj :t fastställd tabell, den s. k. normalförrådstabellen,

varefter det sålunda erhållna talet, »relativa virkesförrådet», jämkas

med hänsyn till förekommande avvikelser från normaltillståndet i fråga

om skogens sammansättning beträffande åldersklasser, trädslag etc.

Årsavkastningens värde för en viss fastighet bestämmes av fyra faktorer:

skogsmarksareal, bonitet, rotvärde och allmänna kostnader för skogsbruket.

Boniteten uttrycker markens årliga virkesavkastningsförmåga, angiven i

kbm per har. Rotvärdet avser värdet av normala virkesavkastningen, uttryckt

i nettopris per kbm å rot och fastställt för varje fastighet på grundval

av genomsnittliga priser och avverkningskostnader för olika sortiment

under viss före taxeringens början förfluten period. Vid 1952 års taxering

lades till grund för värderingen nettopriserna under åren 1945—1949. Bruttopriserna

reducerades dock med 20 procent på grund av antagna onormala

prisförhållanden. De allmänna kostnaderna avser kostnader för skogens

vård, förvaltning m. m. och skall generellt beräknas till viss del av

det efter boniteten och rotvärdet beräknade värdet å årliga virkesavkastningen

per har. Vid 1952 års taxering utgjorde detta avdrag i allmänhet 33

procent. I vissa särskilda fall kunde förhöjt avdrag ifrågakomma.

Rörande den tidigare behandlingen av frågan om en omarbetning av

skogstaxeringsbestämmelserna må här anföras följande.

Sedan det redan under förarbetena till 1938 års allmänna fastighetstaxering

gjorts uttalanden om vissa svagheter hos den nuvarande metoden för

taxering av skogsfastighet, särskilt avseende reglerna om den relativa skogstillgångens

bestämmande, hemställde den år 1936 tillsatta kommunalskatteberedningen

hos Kungl. Maj:t om en undersökning för att utröna huruvida

icke en förbättring i taxeringsresultatet skulle kunna vinnas genom jämkning

i eller bättre utformning av de dåvarande grunderna för värdering av

skogsmark och växande skog. I anledning härav anmodades domänstyrelsen

verkställa en sådan undersökning, och den 30 juni 1941 avlämnade

domänstyrelsen ett förslag till nya bestämmelser om taxeringen. Det sålunda

framlagda förslaget, vari den nya metoden för skogstaxering första

gången presenterades, undersöktes för praktiskt bruk vid en genom domänstyrelsens

försorg verkställd provtaxering i fyra kommuner i olika delar av

landet, varefter och sedan förslaget varit på remiss hos åtskilliga myndigheter

och sammanslutningar de föreslagna bestämmelserna blev föremål

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956 9

för överarbetning i finansdepartementets skatteberedning. De sålunda överarbetade

bestämmelserna förelädes 1944 års riksdag genom en till riksdagen

avlåten proposition (nr 240) angående 1945 års allmänna fastighetstaxering.

Kungi. Maj :t föreslog till antagande en skogsvärderingsinstruktion

med de nya bestämmelserna, men vid propositionen hade fogats även

ett förslag till skogsvärderingsinstruktion enligt den tidigare metoden, därest

riksdagen funne sig icke böra antaga den nya metoden, för tillämpning

vid 1945 års fastighetstaxering.

I sitt över propositionen avgivna betänkande (nr 35) anförde 1944 års

bevillningsutskott, att det funnit goda skäl tala för att den föreslagna nya

metoden för skogstaxering i flera hänseenden vore att föredraga framför

den förutvarande. Vad som gåve den nya metoden företräde framför den

äldre vore främst, att genom den nya metoden kunde, om erforderliga primäruppgifter

vore för handen, vinnas en bättre avvägning och en riktigare

differentiering av taxeringsvärdena för olika fastigheter inbördes. Visserligen

torde även med tillämpning av den förutvarande metoden möjlighet

att erhålla en bättre avvägning av taxeringsvärdena å olika fastigheter inbördes

än som dittills skett förefinnas, men metoden som sådan gåve ingen

säkerhet härför. Den nya metoden däremot syntes under angiven förutsättning

i sig själv innebära garanti för en riktigare avvägning. Vid tillämpning

av den nya metoden kunde, sedan erforderliga primäruppgifter utrönts, utan

mera invecklade räkneoperationer erhållas det värde, som fastigheten skulle

ha i förhållande till andra fastigheter. Det förhållandet att i den nya metoden

värderingen anknötes till det sätt, på vilket skogsbruket i olika delar av

landet faktiskt bedreves, och ej till ett »efter rationella grunder» bedrivet

skogsbruk, syntes även ägnat att giva riktigare taxeringsvärden. Försäljningsvärdena

bestämdes nämligen uppenbarligen av det verkliga utbyte av

skogen, som flertalet köpare räknade med, och icke av det utbyte, som ett

fåtal köpare med särskilt goda skogliga insikter kunde utvinna ur densamma.

Genom den nya metoden syntes även en bättre avvägning kunna

erhållas vid skogstaxering i olika delar av landet, enär hänsyn toges till de

klimatiska förhållandenas inverkan på produktionsförmågan genom landets

uppdelning i tillväxtområden. Att den nya metoden skulle komma att rent

tekniskt kräva ökat räknearbete vore otvivelaktigt men den omständigheten

att i den nya metoden den relativa skogstillgångcn ersatts av flera särskilda

faktorer, vilka skulle bestämmas var för sig, innebure icke, att denna

metod gjorde taxeringsarbetet mera komplicerat än det varit förut. Enligt

den förutvarande metoden skulle nämligen vid den relativa skogstillgångens

bestämmande, om riktigt resultat skulle kunna erhållas, hänsyn tagas till

en mångfald faktorer såsom i vad mån virkesförrådets storlek avveke från

det s. k. normalförrådet samt huruvida och i vad mån virkesförrådet med

avseende å åldrar och mogenhetsklasser samt grövre och klenare dimensioner

avveke från det tillstånd, som ansåges motsvara normal skogstillgång.

Till den nya metodens företräden borde slutligen räknas, att i sådana fall,

då taxeringsvärdet av beskattningsnämnderna blivit oriktigt bestämt, veder
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

hörande skogsägare ägde möjlighet att genom verkställande av en enkel

stamräkning få fastslaget, vilket värde som borde åsättas fastigheten. Möjligheten

att genom besvär vinna rättelse i en oriktig taxering bleve fördenskull

betydligt större än förut. Den nya metoden syntes sålunda vara ägnad

att hos skogsägarna väcka intresse för eu uppskattning av skogstillgångarna

a deras fastigheter. Enbart detta förhållande borde givetvis så småningom

kunna bidraga till förbättrade taxeringsresultat.

Utskottet hyste dock betänkligheter mot att genomföra den nya metoden

redan vid 1945 års allmänna fastighetstaxering och anförde i detta avseende.

Eftersom hushållningsplaner eller andra uppskattningshandingar torde

finnas tillgängliga endast för ett relativt ringa antal skogar, skulle värderingen

enligt den nya metoden, om denna nu genomföres, i flertalet fall

komma alt ske efter de mera schablonmässiga beräkningsgrunder, som förutsättas

vid användningen av hjälptabell nr 21. Såsom ovan nämnts har

i propositionen avsetts, att heskattningsnämnderna vid tillämpningen av

denna hjälptabell skola till ledning för värderingen ha tillgång till de vid

riksskogstaxeringen inhämtade uppgifterna samt kunna anställa jämförelser

med särskilda typskogar. Det är emellertid att märka, att den senaste

riksskogstaxeringen för närvarande ägt rum endast i de sex nordligaste länen.

I de aderton sydligaste länen, d. v. s. länen söder om Kopparbergs och

Gävleborgs län, har en fullständig riksskogstaxering icke skett sedan åren

1923—1929. Enligt i propositionen lämnad uppgift ha inom sistnämnda län

nyligen utförda stickprovstaxeringar i form av s. k. vedskogsinventeringar

givit anledning förmoda, att virkesförrådet och dess sammansättning efter

den föregående riksskogstaxeringen undergått betydande förändringar inom

dessa områden. I en stor del av landet skulle alltså, om den nya metoden

nu genomföres, icke vid taxeringen av fastigheter, för vilka uppskattningshandlingar

saknas, finnas annat jämförelsematerial än typskogar. Med hänsyn

till den korta tid, som nu återstår till taxeringsarbetets början, synes

för övrigt kunna befaras, att bearbetningen av de vid typskogsundersökningarna

vunna resultaten icke medhinnes i den utsträckning, som kan anses

erforderlig.---— Ett genomförande av den nya metoden vid 1945

års allmänna fastighetstaxering skulle otvivelaktigt medföra en betydande

ökning av förberedelsearbetet till denna taxering i jämförelse med det arbete,

som skulle erfordras, därest den nuvarande metoden bibehölles för

ännu en taxeringsperiod. Det skogstekniska förberedelsearbetet torde i stor

utsträckning få utföras av skogsvårdsstyrelserna och dessas personal. Skogsvårdsstyrelserna

äro emellertid under rådande förhållanden starkt upptagna

med andra arbetsuppgifter. Av representanter för länsjägmästarkåren har

även till utskottet framförts farhågor för att det erforderliga förberedelsearbetet

icke skulle medhinnas under den korta tid, som nu återstår till

taxeringens början, samt uttalats önskemål om uppskov med den nya metodens

genomförande. Utskottet har icke kunnat undgå att fästa synnerlig

vikt vid de praktiska svårigheter, som uppenbarligen äro för handen i

ifrågavarande hänseende. Det måste även beaktas, att, om den nya metoden

nu bleve genomförd, enskilda skogsägare, som önskade verkställa uppskattning

av sina skogar, säkerligen i många fall ej skulle kunna erhålla sakkunnigt

biträde härtill.

På dessa skäl förordade utskottet uppskov med genomförandet av den

nya metoden till den närmast efter 1945 års allmänna fastighetstaxering

1 Numera benämnd hjälptabell nr 1.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

följande allmänna fastighetstaxeringen. Härigenom vunnes, framhöll utskottet,

den fördelen att den pågående riksskogstaxeringen kunde äga rum

inom flera län samt att längre tid erhölles för bearbetning av materialet från

typskogsundersökningarna. Vidare kunde detaljerna i den nya metoden under

den tid, som komme att stå till buds, överarbetas och i möjligaste mån

förbättras och förenklas. Utskottet erinrade i detta sammanhang om räntefoten,

sättet för markvärdets beräkning, som syntes resultera i en betydande

stegring i markvärdena för södra Sverige och en tydlig övervärdering av

mindre produktiv skogsmark t. ex. ljungmark, samt korrektionsfaktörerna,

vilka i vissa fall visade en avsevärd skillnad för olika tillväxtområden, något

som kunde leda till ojämna taxeringar i gränstrakterna av dessa områden.

För vinnande av ökad kännedom om den nya metodens verkningar

syntes enligt utskottet även ytterligare provtaxeringar böra äga rum.

1944 års riksdag beslöt i enlighet med bevillningsutskottets förslag och

vid 1945 års allmänna fastighetstaxering kom alltså skogstaxeringen att

ske enligt den äldre metoden. Den betydelsefulla nyheten infördes emellertid

att för bedömningen av den relativa skogstillgången virkesförrådet per

har och dess förhållande till normalskogens virkesförråd, relativa virkesförrådet,

skulle för varje fastighet uppskattas och antecknas i vederbörande

taxeringslängd (den s. k. kontrollängden).

År 1947 tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet särskilda

sakkunniga med uppdrag att verkställa en överarbetning av det till 1944 års

riksdag framlagda förslaget. På grundval av ett av nämnda sakkunniga —

1947 års skogstaxeringssakkunniga — år 1949 avgivet betänkande (SOU

1949:60) framlade Kungl. Maj :t i proposition nr 39 till 1951 års riksdag

förslag till nya regler för taxering av skogsmark och växande skog.

Även den i förenämnda proposition föreslagna nya metoden för taxering

av skogsfastighet avser att fastställa avkastningsvärdet. Man utgår

emellertid från det genomsnittsskogsbruk som genom statistisk bearbetning

av riksskogstaxeringens material visats faktiskt föreligga.

Riket indelas med hänsyn till klimatiska förhållanden i tillväxtområden

och marken inom varje sådant område med hänsyn till sin produktionsförmåga

i godhetsklasser. Genom att hänföra varje skogsfastighet till viss

godhetsklass för visst tillväxtområde kan samtliga fastigheter i riket indelas

i grupper efter fastigheternas naturliga betingelser för skogsproduktion.

I stället för den gamla metodens normalskog är det enligt nya metoden genomsnittsskogen

som värderas. Detta sker genom beräkning av årlig värdeavkastning

och kapitalisering av denna på samma sätt som vid normalskogens

värdering enligt gamla metoden. Avdraget för allmänna kostnader sker

också liksom förut med viss del av värdet.

Värdet av genomsnittsskogen, beräknat genom kapitalisering av avkastningen,

innefattar såväl skogsmarks- som skogsvärdet. Markvärdet upptages

till belopp motsvarande värdet av 0-årig skog, vilket beräknas genom diskontering

till nuvärden av de belopp som antages i framtiden inflyta vid den
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

na skogs avverkning. Skogsmarksvärdet kommer då att utgöra en från söder

(korta diskonteringstider) till norr (långa diskonteringstider) avtagande

andel av det totala värdet och ej som hittills en fix andel (18 procent)

av detta värde.

Skogsvärdet för genomsnittsskogen utgör skillnaden mellan det totala

värdet och sålunda beräknat skogsmarksvärde.

Skogsvärdet fördelas också på olika grovleksklasser (förrådsgrupper), bestående

t. ex. för barrskogen av träd under 15 cm, 15—25 cm samt 25 cm

och däröver vid brösthöjd. För varje grovleksklass sker värdeberäkningen

genom diskontering till nuvärden av de belopp, som beräknas i framtiden

utfalla vid avverkning av träd härrörande just från den grovleksklassen.

Därigenom får man en möjlighet att direkt värdera skog som till sin sammansättning

avviker från genomsnittsskogen. Om t. ex. de olika barrskogsgrupperna

åsättes enhetsvärdena 1, 2 och 3 är barrskogens värde i genomsnittsskogen

lika med 1 -|- 2 -f- 3. Den justering som erfordras med hänsyn

till förekommande över- resp. undervikt för någon grupp — i förhållande

till genomsnittsskogen — blir automatiskt gjord i och med att virkesförrådet

fördelas på de olika grupperna.

Själva värderingen vid tillämpning av den nya metoden tillgår på följande

sätt.

Arealen skogsmark, markens bonitet och totalförrådet fastställes. Vid boniteringen

användes, som redan antytts, i stället för bonitet uttrycket godhetsklass

(A, B, etc.) men eljest sker fastställandet av nämnda faktorer på

samma sätt enligt båda metoderna. De gamla bonitetstalen kan för övrigt

lätt översättas till de nya godhetsklasserna.

Virkesförrådet uppskattas (i kbm per har) och fördelas i särskilda grupper,

därvid viss hänsyn tages till om hushållningsplan eller eljest mera detaljerade

uppgifter om förrådet finnes eller ej. I det senare — ojämförligt

oftast förekommande — fallet, då alltså en bedömning måste göras av nämnderna,

skall virkesförrådet fördelas i barrskog och lövskog, varefter för barrskogen

skall angivas (i tiotal procent) till hur stor del denna utgöres av

grovskog, d. v. s. träd om 25 cm vid brösthöjd och däröver, ävensom (i 25- tal procent) hur stor del av barrskogen, som utgöres av gran. I sydligaste

Sverige, där s. k. ädel lövskog (företrädesvis bok, ek, alm, ask, avenbok, lind

och lönn) förekommer i avsevärdare omfattning, måste dessutom vissa särskilda

uppgifter lämnas om sådan skog.

Sedan dessa uppgifter uppskattats kan värdena (i kronor per har beträffande

marken och i kronor per kbm beträffande skogen) hämtas direkt ur en

tabell (s. k. hjälptabell), som upprättas för varje län. Någon bedömning

eller beräkning av det slag, som vid tillämpning av den gamla metoden är

erforderlig för omvandling av relativa virkesförrådet till relativa skogstillgången,

behövs alltså icke vid användning av nya metoden. Nämndernas

verksamhet vid taxering enligt denna inskränker sig till en bedömning av

primärmaterialet för värderingen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

I vid 1951 års riksdag avgivet betänkande nr 31 i anledning av förenämnda

proposition nr 39 anförde majoriteten i bevillningsutskottet bl. a. följande.

1 diskussionen om den nya metoden har som ett teoretiskt fel hos denna

framhållits att den arbetar med medeltalsvärden och schabloner, därvid särskilt

påpekats att skogsägare, som driva sitt skogsbruk med stora förråd och

långa omloppstider, bli missgynnade. Vid närmare eftertanke torde denna

argumentering befinnas vara ganska tvivelaktig. Varje avkastningsvärdeberäkning

förutsätter en kalkyl över kommande skogsuttag, en bushållningsplan.

En sådan kalkyl eller plan kan å andra sidan vara — och är

väl oftast — påverkad av subjektiva bedömningar hos skogsägaren eller den

som uppgjort planen. Det är väl emellertid ingen som på allvar vill ifrågasätta,

att skogen skulle taxeras med hänsynstagande till dylika subjektiva

bedömningar om i vilken takt eller på vilket sätt avkastningen ur skogen

bör uttagas. Detta skulle ju, som departementschefen framhållit, logiskt

föra fram till att den skogsägare, som beslöte sig för att icke uttaga någonting

ur sin skog, skulle helt undgå fastighetsskatt för densamma.

Ätt den nya metoden som grund för värderingen lägger en enhetlig avverkningsberäkning

— de uttag ur genomsnittsskogen som skola ske för

att denna skall bibehållas oförändrad — anser utskottet sålunda vara principiellt

riktigt. Däremot är det givetvis att beklaga, att den nya metoden

måst använda sig av vissa av praktiska skäl införda schabloner, som onekligen

komma att förorsaka vissa avvikelser från det exakta avkastningsvärde

man vill nå. Därmed avser utskottet sådana saker som att tillväxtområdena

måst göras relativt stora, att uppdelning av virkesförrådet mast

inskränkas till att avse fördelning på ett par tre förrådsgruppei- o. d. Emellertid

måste ihågkommas att det här gäller att väga mellan två motstående

intressen, det ena att få värderingen så exakt som möjligt, det andra att få

förfarandet så enkelt som möjligt. Det är av stor vikt att också det senare

intresset blir i möjligaste mån tillgodosett och såvitt utskottet kunnat

finna ha förenklingarna ingalunda drivits så långt att de på ett obehörigt

sätt inkräkta på exaktheten.

Den nu berörda anmärkningen synes för övrigt vara ett dåligt argument

för avvisande av den nya metoden till förmån för den gamla, eftersom den

nya metoden, enligt vad som visade sig vid provtaxeringarna, i varje fall

ger en större och riktigare differentiering de särskilda fastigheterna emellan

än den gamla gjort (se exempelvis den av departementschefen åberopade

tabellen å s. 65 i prop.). Man får komma ihåg att den gamla metoden grundar

värdeberäkningen på en verkligt grov schablon, nämligen normalförråden,

vilka endast bygga på vissa antagna tillväxtprocent.

Ett argument som ofta framhållits i diskussionen är, att tiden ännu icke

är inne för genomförande av den nya metoden. Det finns, sägs det, alltför

få fastigheter, beträffande vilka uppskattningsuppgifter om virkesförrådet

föreligga, och i andra fall är det tämligen likgiltigt vilken metod som användes,

då taxeringen kommer att grunda sig på gissningar i båda fallen.

Icke heller detta argument synes vara alltför val genomtänkt. Det är visserligen

sant, att man i de fall då exakta uppgifter om virkesförrådet på

en fastighet saknas måste bedöma detta oavsett vilken metod som tillämpas

och att denna bedömning kanske ofta närmast kan karakteriseras som en

gissning. Men de båda metoderna förete den bestämda skillnaden att när

man bär »gissat» på vissa betydelsefulla data angående skogen — främst

sådana som sammanhänga med dess grovleksförhållanden, eftersom dessa

betyda mest för värdet — får man vid tillämpning av den nya metoden

omedelbart reda på värdet, medan man vid tillämpning av den gamla melo
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

den måste gissa en gång till, nämligen på hur dessa bedömda uppgifter inverka

på relativa skogstillgången. Därom ge nämligen de hittills använda

grunderna ingen upplysning, och det är den bristen i den gamla metoden

som varit mest besvärande.

Eu av de oftast återkommande invändningarna mot den nya metoden har

varit, att den är alltför invecklad och svårbegriplig för att kunna fattas av

de skattskyldiga och taxeringsmännen. Icke heller den invändningen är

särskilt starkt grundad. Det som är invecklat i den nya metoden är beräkningen

av korrektionsfaktörerna. Så snart man med matematikens hjälp vin

komma fram till ett avkastningsvärde å skog, äro emellertid ganska invecklade

diskonteringsberäkningar m. in. ofrånkomliga. Detta gäller givetvis

även om man beslutar sig för att bibehålla den gamla metoden. Man måste

ju då utarbeta anvisningar för beräkning av den relativa skogstillgången,

och där måste dessa invecklade beräkningar i så fall komma in. Den olägenheten

att en verklig beräkning av ett avkastningsvärde i praktiken icke kan

ske utan genom användning av tabeller eller dylika hjälpmedel, för vilkas

utarbetande krävts invecklade matematiska räkneoperationer, är sålunda

gemensam för båda metoderna.

Ett annat argument mot den nya metoden är, att den icke — åtminstone

icke i samma utsträckning som den gamla — tillåter att man taxerar baklänges,

d. v. s. att man, när man finner det värde man på vanlig väg kommit

fram till för högt eller för lågt, höftar ett värde som man anser riktigt och

sedan rättar relativa skogstillgången eller andra primärfaktorer därefter.

Detta argument är tveeggat. Det synes nämligen med ännu större skäl kunna

åberopas mot bibehållande av den gamla metoden. Ett sådant sätt att taxera

skogsfastighet hetyder ju att gällande värderingsregler sättas ur kraft till

förmån för en ren skälighetsuppskattning, och det skulle ju vara ytterligt

betänkligt om ett sådant förfaringssätt skulle vinna allmän tillämpning.

Mot den nya metoden har slutligen även invänts, att den kommer att

åsamka beskattningsnämnderna ökade svårigheter i förhållande till den hittillsvarande

metoden. Denna åsikt delas emellertid icke av provtaxeringsnämnderna,

som i stället så gott som enhälligt uttalat att den nya metoden

är lättare att tillämpa än den gamla. Utskottet har icke kunnat undgå att

fästa stor vikt vid dessa uttalanden av provtaxeringsnämnderna, vilka ju äro

de enda som kunna sägas besitta sakkunskap i just denna fråga.

På grund av det nu sagda anser utskottet de invändningar som framförts

mot den nya metoden icke vara av den beskaffenheten att de motivera ett

avvisande av eller ett uppskov med densamma. Trots att utskottet är medvetet

om att den nya metoden är förenad med en hel del svårigheter, som

särskilt komma att göra sig gällande i början, och att speciellt upprättandet

av de lokala skogstaxeringsanvisningarna kommer att kräva åtskilligt arbete,

vill utskottet därför i princip tillstyrka propositionsförslaget.

Tio av utskottets ledamöter reserverade sig mot beslutet och ansåg att

fastighetstaxering av skog även i fortsättningen skulle verkställas enligt

den gamla metoden.

Sedan riksdagens kamrar vid behandlingen av förevarande fråga stannat

i olika beslut, avgav bevillningsutskottet i memorial nr 55 ett sammanjämkningsförslag,

vilket antogs av riksdagen. Innebörden av riksdagens beslut

var att den gamla värderingsmetoden skulle tillämpas vid 1952 års allmänna

fastighetstaxering och den nya metoden vid därpå följande allmänna fastig
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956 15

hetstaxeringar. Därmed fastslog alltså riksdagen att sistnämnda metod skulle

bli den för framtiden gällande.

Den nya metoden i det skick den fastställdes av 1951 års riksdag blev alltså

antagen att tillämpas från och med den allmänna fastighetstaxering, som

skulle komma att följa på 1952 års. Emellertid ansågs det lämpligt att använda

tiden intill nästfoljande allmänna fastighetstaxering för ytterligare

undersökningar av metodens lämpligaste utformning i skilda hänseenden.

Sålunda framhöll 1951 års bevillningsutskott i sitt nyssnämnda memorial

nr 55 önskvärdheten av att vid 1952 års allmänna fastighetstaxering jämsides

med en värdeberäkning enligt den gamla metoden verkställdes en uppskattning

av erforderliga primärfaktorer för tillämpning av den nya metoden,

så att därefter genom en bearbetning av det därvid erhållna materialet

utfallet i praktiken av den nya metoden kunde ytterligare bedömas. I anledning

härav föreskrev Kungl. Maj :t i cirkulär den 29 juni 1951 till länsstyrelserna

i samtliga län, att i två beredningsdistrikt inom varje län skulle

— samtidigt med att värderingen av skogsmark och växande skog företogs

för den allmänna fastighetstaxeringen år 1952 enligt de äldre, för denna

taxering ännu gällande bestämmelserna — av vederbörande beredningsnämnder

verkställas en uppskattning av virkesförrådet m. m. å ifrågakommande

fastigheter enligt den nya värderingsmetoden. Resultatet av denna

uppskattning skulle antecknas i en särskild för ändamålet fastställd längd.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 oktober 1952 tillkallade dåvarande

departementschefen två sakkunniga, nämligen professorn vid statens

skogsforskningsinstitut A. E. Hagberg och direktören i Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund G. F. N. Olhammar med uppdrag att — på grundval

av den uppskattning av virkesförrådet m. m. som verkställts i enlighet

med vad därom föreskrivits i det nyssnämnda cirkuläret — företaga en undersökning

om hur en med tillämpning av den nya metoden verkställd skogstaxering

skulle för i cirkuläret avsedda beredningsdistrikt ha utfallit i jämförelse

med den taxering, som verkställdes enligt den gamla metoden.

Med skrivelse den 18 oktober 1955 avgav de sakkunniga utredning i ämnet,

vilken utredning varit föremål för remissbehandling.

Propositionen

På grundval av de sakkunnigas utredning föreslås i propositionen vissa

ändringar i den nya skogsvärderingsinstruktionen. Sålunda föreslås bl. a.

att den till grund för värdesättningen liggande prisperioden, som enligt gällande

bestämmelser skall vara de närmaste fem kalenderåren innan taxeringen

påbörjas, skall skjutas ett år bakåt i tiden. Därjämte föreslås i syfte

att erhålla garantier mot högre taxeringsvärden än som svarar mot de verkliga

avkastningsvärdena att från det speciella toppkonjunkturåret 1951 skall

bortses samt att bruttopriserna under de fyra övriga åren skall reduceras

med 20 procent.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar

utskottet, såvitt densamma ej framgår av vad här ovan anförts, till

ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes under

följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen

Inledning, s. 7—9.

De olika värderingsmetoderna, s. 9—12.

De sakkunnigas utredning, s. 12—20.

Remissyttrandena, s. 20—33.

Departementschefen, s. 33—42.

Motionerna

Av innehållet i de förenämnda motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna I: 114 och II: 161 har bl. a. anförts,

att det vore förståeligt, om kravet på omprövning av taxeringsvärdena

med relativt korta mellanrum varit starkt vid den tidpunkt, då en avsevärd

del av den kommunala skatteintäkten härrörde från effektiv fastighetsskatt.

Så vore ingalunda förhållandet nu, vilket bland annat medfört tanken att

helt slopa fastighetsskatten (garantibeloppet). Ur statsskattesynpunkt påverkade

en ändring av taxeringsvärdena huvudsakligen förmögenhetsskatten

jämte gåvo-, arvs- och kvarlåtenskapsskatterna. Inkomstskatten påverkades

endast vid schablontaxeringen av inkomst från en- och tvåfamilj shus och

likställda. Dessa förändringar syntes vara utan betydelse för det allmänna.

Däremot kunde åtskilliga fördelar vinnas genom ett uppskov med nästa

fastighetstaxering. Förberedelserna för en sådan krävde mycken tid, och de

direkta kostnaderna torde icke understiga fem miljoner kronor. Härtill komme

indirekta kostnader, bland annat därigenom att varje fastighetstaxering

medförde ett stort antal taxeringsbesvär, vilket utgjorde en ytterligare belastning

för skattedomstolarna, där en lättnad i stället vore eftersträvansvärd.

Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 505 och II: 662

framförda yrkandet om avslag å den föreliggande propositionen har bl. a.

anförts följande. Något förslag till förenkling av den nya metoden hade inte

framlagts. Ändringen beträffande hjälptabell I vore i huvudsak formell.

Det alldeles övervägande antalet remissinstanser hade mer eller mindre tydligt

förordat att den gamla metoden skulle bibehållas. Departementschefen

ansåg sig också kunna konstatera att skillnaden mellan metoderna numera

inskränkte sig till en olikhet i det rent tekniska förfarandet för framräknandet

av värdet. Enligt motionärernas mening borde denna slutsats ha föranlett

departementschefen att allvarligt överväga, huruvida anledning funnes

att frångå en metod, som efter att ha använts vid sex tidigare fastighetstaxeringar,

nu vunnit allt större stadga i fråga om de faktorer, som påverkade

taxeringsvärdet. Då departementschefen hänvisade till 1951 års riksdags

beslut vore detta icke något bärande skäl. När bevillningsutskottet i

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956 17

sitt memorial nr 55 dessutom ansåg, att metoderna borde prövas jämsides,

för att man därigenom skulle kunna bilda sig en uppfattning om deras användbarhet,

kunde detta inte gärna tolkas på annat sätt än att utskottet senare

ville utan förutfattad mening ta ställning till frågan om vilken metod

som borde för framtiden användas.

Motionärerna har vidare framhållit, att skogstaxeringen vore av relativt

ringa betydelse för det allmänna. Enligt Årsbok för Sveriges kommuner 1955

utgjorde det sammanlagda värdet av jordbruksfastighet i städer och på

landsbygd 13 688 miljoner kronor, varav värdet å växande skog ca 5 200

miljoner kronor, medan motsvarande värde å annan fastighet uppgick till

icke mindre än 45 718 miljoner kronor. Värdet av växande skog understeg

sålunda 9 procent av totalbeloppet för fastighet. En differens på 10 procent

i värdet av växande skog innebure sålunda mindre än en procent av det

totala fastighetsvärdet. Härvid vore också att märka alt fastighetsskatten

vore effektiv huvudsakligen i fråga om annan fastighet.

Riksdagen hade under senare år medvetet strävat mot en förenkling av

taxeringsarbetet. Den nya metoden krävde enligt samstämmiga vittnesbörd

ett avsevärt merarbete. Sålunda ansågs tillgång till räknemaskin och biträde

för uträknande av taxeringsvärdena oundgängligt. Att övergången till den

nya metoden krävde ett omständligt och tidsödande framräknande av de

nya tabellverken in. in. låge i öppen dag. Motionärerna har därjämte ifrågasatt,

om det vore möjligt för länsstyrelserna att efter riksdagens beslut hinna

med förberedelserna till en ny fastighetstaxering.

I motionen I: 4 9 9 har bl. a. framhållits följande. Utvecklingen under

de senaste åren och den starka stegring av fastighetsobjektens nominella

värden, som kunde förväntas bli en följd av den nya fastighetstaxeringen,

syntes vara av den storleksordningen, att hittills gällande normer

för förmögenhetsbeskattningen måste bli föremål för eu omedelbar översyn.

En höjning av det skattefria förmögenhetsavdraget i anpassning till de

höjda taxeringsvärdena vore därför ofrånkomlig, för så vitt man ville undvika

en omotiverad och stark skärpning av förmögenhetsskatten.

Då det gällde formerna för beskattningen av skogen borde det framhållas,

att skogen intoge en speciell särställning i fråga om belastning i skattehänseende.

Sålunda hade den för skogen skattskyldige att erlägga en på taxeringsvärdet

grundad årlig garantiskatt, oavsett om han genom virkesuttag

tillfördes någon inkomst eller icke. Härtill komme den med taxeringsvärdets

stegring även ökade årliga skogsvårdsavgiften. I de fall, då skogsägaren

på grund av naturhinder eller andra omständigheter hindrats från jämna

uttag och tvingades att taga ut flera årstillväxter på en gång, bleve denna

ackumulerade skogsavkastning föremål för en hård både proportionell och

progressiv beskattning. Till dessa på varandra staplade skatter komme slutligen

den progressiva förmögenhetsskatten i den mån fastighetsvärdet tillsammans

med den skattskyldiges förmögenhet i övrigt översteg femtiotusen

kronor. Det kunde inte ligga i det allmännas intresse att driva beskattning2

liihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. i\''r37

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 195(i

en av skogen som produktionskälla alltför långt. Vid behandlingen av de

skogliga fastighetsskatteproblemen borde det alltid hållas i minnet, att det

kunde ligga en fara för rationell skogsvård och skogsproduktion i en för

hög skattebelastning. Denna kunde nämligen leda till att ägaren inte ansåge

sig ha råd eller också betraktade det som oekonomiskt att hålla ett tillräckligt

högt virkeskapital med en ur produktionssynpunkt önskvärd slutenhet

eller högvärdig sortimentssammansättning. Detta sakförhållande borde

beaktas såväl vid skrivningen av utskottets anvisningar som jämväl vid

utformandet av de regler som komme att givas av de lokala myndigheterna

för att läggas till grund för taxeringsarbetet.

En höjning av det skattefria förmögenhetsbeloppet borde enligt motionärernas

mening företagas i samband med den nya fastighetstaxeringen.

Det vore i nuvarande läge icke möjligt att ange, hur stor denna höjning

borde bli. Man kunde därvid tänka sig en höjning till 75 000 å 100 000

kronor, eller i vart fall motsvarande den höjning, som betingades av penningvärdets

fall och höjningen av taxeringsvärdena sedan det skattefria förmögenhetsbeloppet

senast fastställdes.

Utskottets yttrande

Utskottet upptager först till behandling det i motionerna I: 114 och II: 161

framställda yrkandet, att nästa allmänna fastighetstaxering skall uppskjutas

till år 1959 och att taxeringarna därefter skall verkställas vart sjunde

år. I denna fråga vill utskottet erinra om att de senaste två allmänna fastighetstaxeringarna

uppskjutits med två år vardera, den som skulle ha ägt

rum år 1943 till år 1945 och den som med hänsyn till den; vanliga femårsintervallen

skulle ha skett år 1950 till år 1952. Dessa uppskov har emellertid

haft speciella orsaker. Sålunda anfördes som skäl för uppskovet med 1943

års allmänna fastighetstaxering till år 1944 (se prop. nr 334/1941), att fastighetsmarknaden

då rönte stark inverkan av rikets avspärrning från ekonomiska

förbindelser med utlandet och att det särskilt beträffande priserna

å skogsprodukter rådde så från det normala avvikande förhållanden att

dessa priser icke lämpligen borde läggas till grund för en fastighetstaxering.

Det ytterligare uppskov med denna taxering, som senare beslöts — till år

1945 — motiverades (prop. nr 20/1943) med att förslag till nya normer för

fastighetstaxeringen icke skulle medhinnas till 1943 års riksdag. Som skäl

för uppskov med den taxering som sedan skulle ha ägt rum år 1950 anfördes

(prop. nr 52/1949), att 1947 års skogstaxeringssakkunniga blivit så försenade

med vissa utredningar angående den nya skogsvärderingsmetoden,

att de icke hunnit i tid utarbeta ett tillfredsställande förslag till skogsvärderingsinstruktion

för tillämpning av denna metod. Av liknande anledning

—- att de sakkunnigas då framlagda förslag icke hunnit remissbehandlas i

tid — uppsköts sedan taxeringen ytterligare ett år till år 1952 (prop. nr 24/

1950).

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956 19

Några skäl av dylik art kan icke åberopas för uppskov med den allmänna

fastighetstaxering, som enligt gällande bestämmelser skall äga rum år 1957.

Ej heller kan utskottet finna den av motionärerna anförda motiveringen för

sådant uppskov bärande. Motionärernas huvudargument är, att fastighetstaxeringen

numera har mycket ringa betydelse. Utskottet vill emellertid påpeka

att fastighetstaxeringens betydelse — främst därför att beräkningen

av inkomst från en- och tvåfamilj sfastigheter och vissa andra fastigheter

efter lagstiftning härom åren 1953 och 1954 skall direkt grundas å taxeringsvärdena

— snarare ökat än minskat. Även de kraftiga allmänna prisstegringar,

som inträffat efter den senaste allmänna fastighetstaxeringen

och som kan antagas ha gjort sig gällande inte minst beträffande skogsfastigheter,

talar enligt utskottets mening för att den nu förestående fastighetstaxeringen

icke bör uppskjutas.

Utskottet finner sig därför icke kunna tillstyrka ett uppskov med den

allmänna fastighetstaxering, som enligt gällande författningar skall äga rum

nästa år. Ej heller finner utskottet skäl hava anförts för en allmän utsträckning

av intervallerna mellan taxeringarna från 5 till 7 år.

Vad härefter angår frågan om den metod som skall användas för fastighetstaxeringen

av skog så vill utskottet till en början erinra om att 1951 års

riksdag beslutat, att den nya metoden skall tillämpas vid den allmänna fastighetstaxering

som följde på 1952 års samt antagit vederbörliga författningsbestämmelser

i enlighet härmed. Ett beslut nu om tillämpning av den

gamla metoden vid nämnda taxering skulle alltså innebära ett upprivande

av 1951 års beslut, vilket enligt utskottets mening inte bör ifrågakomma

utan synnerliga skäl. Vad i övrigt angår valet av metod anser sig utskottet

böra åberopa vad från bevillningsutskottets sida anförts vid de två tidigare

tillfällen då samma fråga varit föremål för behandling och varför redogörelse

lämnats här ovan. Argumenten för och emot den nya skogsvärderingsmetoden

har därvid så utförligt diskuterats, att det nu icke är mycket

att tillägga. En av de anmärkningar som riktats mot den nya metoden vill

emellertid utskottet något ytterligare beröra.

Det har sagts helt allmänt att den nya metoden icke ger riktiga värden

eller att man icke har garantier för att den ger riktiga värden. Vid bedömande

av den anmärkningens betydelse bör man hålla i minnet, att enligt

ekonomiska principer värdet av viss egendom är helt beroende av den avkastning

egendomen ger och framdeles kan beräknas gc samt den ränta, som

krävs å investerat kapital.

När det gäller att värdera en skogsfastighet måste man först göra en beräkning

av den framtida avkastningen. För denna beräkning måste man

fastställa en hushållningsplan, d. v. s. en plan över hur virkesuttagen med

hänsyn till befintligt virkesförråd och tillväxtförhållanden skall göras, samt

de priser efter vilka det uttagna virket skall värderas. Detta måste ske vilken

metod man än använder. Den nya metoden använder sig av den hushållningsplan,

d. v. s. det skogsbruk, som genomsnittligt faktiskt tillämpats

och tillämpas i våld land, såvitt av skogens nuvarande tillstånd framgår.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

Detta beror på att man icke kunnat finna någon annan allmängiltig norm

att gå efter.

När man fastställt den hushållningsplan, som skall ligga till grund för

värderingen och som av ovan angivna praktiska skäl tydligen måste bli densamma

för båda metoderna, samt räntefoten, är uträkningen av det »riktiga»

värdet en rent matematisk operation. I den gamla skogsvärderingsinstrulctionen

fanns emellertid inga närmare anvisningar för utförande av

delta led i värderingsförfarandet för det fall att skogen icke var normal och

värdeberäkningen alltså icke kunde ske genom direkt kapitalisering av avkastningen.

I den nya finns däremot sådana anvisningar och verkställandet

av nämnda led i värderingen sker genom utarbetandet av de hjälptabeller,

som den nya metoden använder sig av.

Under angivna förutsättningar och med bortseende från verkan av de

schabloner, som av praktiska skäl måste användas — något som för övrigt

är gemensamt för båda metoderna — ger alltså den nya metoden »riktiga»

värden.

Om man emellertid med »riktigt» värde menar det, som är grundat på

vad just vederbörande skogsägare ämnar taga ut ur sin skog, kan däremot

den nya metoden ge värden, som för vederbörande skogsägare ter sig oriktiga.

Detta blir fallet om viss skogsägare tillämpar ett skogsbruk, som avviker

från medelskogsbruket. Sköter han sin skog bättre, rent ekonomiskt

sett, än skogsägare i allmänhet, blir hans skog enligt nya metoden för lågt

taxerad, sköter han den sämre blir den för högt taxerad.

I detta sammanhang vill utskottet något beröra vad i motionen 1:499

sägs därom att en hög skattebelastning kan leda till att skogsägaren inte

anser sig ha råd eller också betraktar det som oekonomiskt att hålla ett

»tillräckligt högt virkeskapital med en ur produktionssynpunkt önskvärd

slutenhet eller högvärdig sortimentssammansättning». Eftersom tillväxten

i ett starkt slutet skogsbestånd är mindre än i ett glesare bestånd, kan en

skogsägare, som håller större virkesförråd än medelskogsägaren, bli för högt

beskattad med hänsyn till det utbyte han faktiskt får ut av sin skog. En

dylik effekt kan även uppkomma därigenom att en sådan skogsägare förlänger

omloppstiden och låter träden växa ut till grövre dimensioner före

uttaget än medelskogsägaren, om nämligen värdetillväxten under »överhållandet»

understiger den fastställda räntefoten. Allt detta kan man emellertid

icke göra någonting åt, om man över huvud taget vill åstadkomma en

jämn och för skogsägarna inbördes rättvis taxering. Just dessa saker berördes

som framgår av den tidigare redogörelsen tämligen utförligt i bevillningsutskottets

betänkande nr 31 vid 1951 års riksdag. Som därvid framhölls

kan man nämligen av rättviseskäl icke tillåta att vid värderingen hänsyn

tas till skogsägarens egna subjektiva bedömningar om i vilken takt eller på

vilket sätt avkastningen ur skogen bör uttagas.

Det nu angivna förhållandet må vara en olägenhet, men det är i så fall en

olägenhet, som vidlåder även den gamla metoden. I den gamla skogsvärderingsinstruktionen

fanns en passus, som direkt förde tanken på att en vär
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956 21

dering efter individuella hushållningsplaner var tillåten. Det sades nämligen

där, att »innebörden» av den i instruktionen angivna värderingsmetoden

»belystes» därav att å skogar, för vilka tillförlitliga hushållningsplaner

fanns, ur vilka översikt kunde erhållas rörande den virkesavkastning som

omedelbart och i framtiden årligen borde kunna utvinnas, värdet kunde erhållas

på det sättet att dessa avkastningar värderades i penningar med tilllämpning

av de pris som varit bestämmande för rotvärdet, och skogsbrukets

hela till nutiden diskonterade avkastning därefter uträknades efter vederbörlig

räntefot, varefter avdrag gjordes för allmänna omkostnader. Det var

i början av den gamla metodens tillämpningstid tveksamt, om ett skogsområdes

taxeringsvärde skulle få fastställas på detta sätt. När emellertid kammarrätten,

som är sista instans i värderingsfrågor, fick taga ställning till

ett mål, däri yrkades att en dylik värdeberäkning skulle användas, ansåg

kammarrätten, att detta inte kunde accepteras.

Vad i motionen sägs i ifrågavarande del är därför enligt utskottets mening

icke av beskaffenhet att hänsyn därtill kan tagas i förevarande sammanhang

och saknar i varje fall betydelse för bedömning av frågan om vilken

metod som bör väljas för skogsvärderingen.

De sakkunniga, som haft att med ledning av den provtaxering enligt den

nya metoden, som företogs jämsides med 1952 års taxering enligt gamla

metoden i vissa beredningsdistrikt, verkställa en jämförelse mellan metoderna,

har icke direkt uttalat sig om vilken metod, som bör givas företräde.

Av deras utredning framgår emellertid, att den nya metoden ger en bättre

avvägning av värdena olika fastigheter emellan än den gamla. Detta är en

viktig post på den nya metodens plussida. Anledningen till att man över

huvud tog upp arbetet med att utforma en ny metod var nämligen, att taxeringsvärdena

under den gamla metodens tillämpningstid visat sig icke bli

tillräckligt differentierade med hänsyn till rådande olikheter beträffande

skogstillståndet å de särskilda fastigheterna. Däremot är den nya metoden

icke tillkommen för att ge högre eller lägre värden över det hela taget. Den

allmänna värdenivån är en sak som man — om den ansetts otillfredsställande

— skulle kunna ha kommit till rätta med på annat sätt. Nivån bestämmes

nämligen i första hand av de s. k. värdefaktorerna, priset, räntefoten

och de allmänna omkostnaderna, icke av den metod som användes.

De sakkunniga har med sin inställning icke gjort någon värdesättning av

den gamla metoden. Ett av dem gjort uttalande synes emellertid tyda på att

den gamla metoden i alldeles oförändrad form i varje fall ansetts icke kunna

mäta sig med den nya. De sakkunniga framhåller nämligen, att, om man

för den gamla metoden skulle uppställa som krav, att denna metod även

i fråga om de enskilda fastigheternas taxering skulle lämna mot den nya

metoden svarande resultat, vissa justeringar och kompletteringar erlordrades.

Bland sådana kompletteringar nämner de sakkunniga intagande i

taxeringslängden av uppgifter om bedömd grovskog och lövskog. Detta är

ett viktigt — och för övrigt mycket kritiserat — moment i den nya metoden,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

som det alltså ansetts nödvändigt att införa i den gamla metoden för att

denna skulle anses tillfredsställande.

I motionerna I: 505 och II: 662 sägs bl. a. att den nya metoden enligt samstämmiga

vittnesbörd kräver avsevärt mer arbete än den gamla. Detta torde

endast vara riktigt så till vida att vid taxering av en fastighet enligt nya metoden

kräves någon enkel räkneoperation mera än vid taxering enligt den

gamla. Den omständigheten torde emellertid spela en mycket underordnad

roll. Viktigare är att ingenting synes ha framkommit vid den senaste provtaxeringen,

som jävar de gynnsamma erfarenheterna i detta avseende från

den provtaxering som företogs före 1952 års fastighetstaxering. Då förklarade

nämligen provtaxeringsnämnderna så gott som enhälligt att den nya

metoden var lättare att tillämpa än den gamla.

Utskottet finner för sin del att ingenting framkommit som är ägnat att

rubba dess tidigare uttalade mening att den nya metoden har bestämda företräden

framför den gamla. Utskottet avstyrker därför de i motionerna 1: 505

och II: 662 framställda yrkandena om bibehållande av den gamla metoden

för skogsvärderingen vid nästa allmänna fastighetstaxering.

Gentemot de i propositionen föreslagna ändringarna i den nya skogsvärderingsinstruktionen

har utskottet intet att erinra. Utskottet får vidare tillstyrka

föreslagna tilläggsbestämmelser till instruktionen av innehåll att virkespriserna

under avverkningssäsongen 1951—1952 icke skall medtagas vid

värdeberäkningen samt att de bruttopriser, som efter iakttagande härav

framkommer, skall reduceras med 20 procent. Därmed har enligt utskottets

mening i mesta möjliga mån beaktats skogsägarnas intresse av garantier för

att deras fastigheter icke blir för högt taxerade, därest virkespriserna skulle

komma att sjunka under den närmaste framtiden.

Utskottet har i det föregående behandlat vissa uttalanden avseende skogsvärdering,

som gjorts i motionen 1:499. Vad däremot angår det i samma

motion framställda yrkandet, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära

skyndsam utredning av frågan om höjning av det skattefria avdraget vid

förmögenhets- och arvsbeskattningen, kan utskottet för sin del icke finna

att detta yrkande har direkt samband med den förevarande frågan om fastighetstaxering

av skog och skogsmark. Det nämnda yrkandet finner utskottet

därför böra senare upptagas, nämligen i samband med behandlingen av

andra, till utskottet hänvisade motioner rörande frågan om höjning av skattepliktsgränsen

vid förmögenhetstaxeringen och arvsbeskattningen.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att de likalydande motionerna I: 114 av herr Spetz och

II: 161 av herr Nilsson i Svalöv om uppskov med nästa fastighetstaxering

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956 23

B) att riksdagen måtte — med bifall till Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 71 och med avslag å de likalydande

motionerna I: 505 av herr Spetz m. fl. och II: 662 av

herr von Seth m. fl. — för sin del antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning om ändring av förordningen

den 1 juni 1951 (nr 440) med instruktion för

värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av

fastighet (skogsvärderingsinstruktion); samt

C) att motionen 1:499 av herrar Werner och Lodenius, i

vad motionen behandlas i detta betänkande, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 april 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Eidksson, Velander,

Niklasson, Thun, Kronstrand, Oscar Carlsson och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Nilsson i Svalöv,

Sjölin, Kärrlander, Wiklund, Henriksson, Jansson i Aspeboda, Anderson i

Sundsvall, Persson i Appuna och Andersson i Essvik.

Reservation

av herrar Kristensson i Osby, Spetz, Velander, Kronstrand, Nilsson i

Svalöv, Sjölin och Anderson i Sundsvall, vilka ansett alt utskottet bort under

punkterna A) och B) hemställa:

A) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 114 av herr Spetz och II: 161 av herr Nilsson i

Svalöv,

dels antaga följande

Förslag

till

förordning angående de tider, då allmän fastighetstaxering skall äga rum.

Härigenom förordnas, med upphävande av förordningen den 19 februari

1954 (nr 46) angående de tider, då allmän fastighetstaxering skall äga rum,

att de allmänna fastighetstaxeringar, som enligt 12 § 1 inom. kommunal
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

skattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och nyssnämnda förordning

skolat verkställas år 1957 och därefter vart femte år, i stället skola äga rum

år 1959 och därefter vart sjunde år.

dels för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 12 § 1 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 12 § 1 inom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

12 §.

1 mom. Allmän uppskattning av fastighets värde (allmän fastighetstaxering)

skall ske vart sjunde år. De vid sådan uppskattning fastställda värdena

må ej ändras förrän vid nästa allmänna fastighetstaxering, där ej annat

föranledes av stadgandena i 2 mom.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

dels ock för sin de! antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. taxeringsförordningen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

1 mom. I denna förordning förstås med

allmän fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som enligt 12 §

1 mom. kommunalskattelagen skall verkställas vart sjunde år;

särskild fastighetstaxering:----årlig taxering.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningsamling.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

25

B) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 505 av herr Spetz m. fl. och II: 662 av herr von

Seth in. fl. samt med avslag å Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 71, för sin del antaga

dels följande

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 1 juni 1951 (nr 437) med instruktion

för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering

av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

Härigenom förordnas dels att förordningen den 1 juni 1951 (nr 437) med

instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av

fastighet (skogsvärderingsinstruktion) skall, med ändring av vad därom

tidigare föreskrivits, äga fortsatt tillämpning efter den 31 december 1956,

dels ock att punkten 5. i nämnda förordning skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

5. För värdering i penningar av den sålunda uppskattade normala virkesavkastningen

beräknas virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde)

enligt de priser, som under åren 1950 och 1952—1954 på grund av prissättning

nämnda år i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment, varav

dylik normal virkesavkastning anses sammansatt (normal sortimentssammansättning),

under iakttagande av att vid värdeberäkningen bruttopriserna

skola reduceras med 20 procent. I de särskilda anvisningar, som jämlikt

59 § taxeringsförordningen skola fastställas för varje län eller område av

län, bestämmes vad som för länets eller områdets vidkommande skall anses

såsom normal sortimentssammansättning.

Vid beräkning----punkt 7.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

dock att punkt 5. i den nya lydelsen första gången skall tillämpas såvitt avser

nästkommande allmänna fastighetstaxering. Genom förordningen upphäves

förordningen den 1 juni 1951 (nr 440) med instruktion för värdering

av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruklion)

i dess lydelse enligt förordningen den 19 februari 1954,

nr 49.

8 Bihang till riksdagens protokoll 19Ö6. 7 samt. Nr 37

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

dels följande

Förslag

till

lag om upphävande av lagen den 1 juni 1951 (nr 438) om ändring i

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom upphäves lagen den 1 juni 1951 (nr 438) om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928. I följd härav skall punkt 4 av

anvisningarna till 9 § sistnämnda lag även efter den 31 december 1956 hava

den i lagen den 1 juni 1951 (nr 436) angivna lydelsen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

dels ock följande

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379).

Härigenom förordnas, att 58 § 1 mom., 62 § 2 mom. och 65 § taxeringsförordningen

den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

58 §.

1 mom. När allmän fastighetstaxering förestår, har skogsstyrelsen att i

samråd med statens skogsforskningsinstitut låta på grundval av tillgängliga

handlingar eller eljest i mån av behov inhämtade upplysningar för varje län

eller i skogligt avseende likartade delar av län sammanställa uppgifter om

den ungefärliga arealen av skogsmark och av övrig mark, skogsmarkens genomsnittliga

bonitet samt virkesförrådets genomsnittliga storlek och åldersfördelning,

särskilt för barrträd, för ädla lövträd och för övriga trädslag.

Uppgifterna skola avlämnas till länsstyrelsen senast den 1 maj året näst

före taxeringsåret. Vid uppgifternas avlämnande bör jämväl avgivas yttrande

och förslag rörande sortimentssammansättning å den normala skogsavkastningen

och däremot svarande omloppstider, bruttopriser för olika

sortiment samt rotvärden för den normala skogsavkastningen och i samband

därmed reduktionstal för beräkning av verklig virkesmassa på bark

i rått tillstånd ävensom i erforderligt avseende uppgift om det material, som

legat till grund för nämnda sammanställningar och förslag.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956

27

Sedan de i första stycket angivna handlingarna inkommit till länsstyrelsen,

har landskamreraren att, med erforderligt biträde av sakkunnig person,

på grundval av nämnda och eljest tillgängliga handlingar samt i mån av

behov inhämtade upplysningar upprätta förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar

innefattande en efter länets förhållanden avpassad tabell för

utfinnande av skogsmarkens och den växande skogens värde per hektar vid

olika avkastningsförmåga och virkespris (hjälptabell) ävensom de särskilda

anvisningar för verkställande av taxering av skogsmark och växande skog,

som kunna finnas erforderliga för en riktig tillämpning av de föreskrivna

taxeringsgrunderna, såsom om medelbonitet och genomsnittligt rotvärde för

varje kommun i länet samt om virkesprisens beräkning med hänsyn till

olika utdrivningsförhållanden, olika flottnings- och andra transportkostnader,

olika grovlek och därav betingat olika värde å det virke, som kan

regelmässigt utvinnas å en viss bonilet, med mera dylikt. Finnes lämpligt

upprätta olika hjälptabeller och anvisningar för skilda delar av länet, må

sådant ske.

62 §.

2 mom. Vid beredningsnämndens — — — tillämpade priser. Finnas inom

distriktet fastigheter med skog, bör i redogörelsen tillika lämnas upplysning

om de anvisningar, som i fråga om värdesättning av skogsmark och växande

skog lämnats vid det ovan omförmälda sammanträdet. Redogörelsen ävensom

beredningsnämndens mening härom böra protokollföras.

Härefter åligger----i distriktet.

65 §.

Ordförande i---64 a §;

b) att före fastighetstaxeringsnämndens sammanträde granska de från

beredningsnämndernas ordförande enligt 64 § inkomna längderna och övriga

handlingar och därvid särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna

tillämpat de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 § 1 mom. omförmälda

sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å detta sammanträde

ansetts böra komma till användning inom vederbörande beredningsdistrikt,

ävensom i vad mån beredningsnämnderna vid uppskattning av relativa

skogstillgången för fastighet med växande skog kommit till skäliga

resultat;

c) att vidtaga---och längder.

Ordförande i---d) sägs.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

560662 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:211 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951 a1 i texten