Betänkande i anledning av Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951
1956-04-19 · 27 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 24 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1956:37, Betänkande i anledning av Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
1
Nr 37
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Iiungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändring
av förordningen den 1 juni 1951 (nr 440) med instruktion
för värdering av skogsmark och växande
skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion)
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 17 februari 1956 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 71, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
om ändring av förordningen den 1 juni 1951 (nr 440) med instruktion för
värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogSvärderingsinstruktion).
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951 (nr 440) med
instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av
fastighet (skogsvärderingsinstruktion)
Härigenom förordnas, att avdelning A, avdelning B punkt 5 c), punkt 6 b)
och punkt 11, avdelning D punkterna 1 och 2 samt avdelning E av förordningen
den 1 juni 1951 med instruktion för värdering av skogsmark och
växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion)1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
A. Allmänna värderingsgrunder
Skogsmark med---där be- Skogsmark med — — — där bedrivas.
drivas.
Skogens avkastning — ---sko- Skogens avkastning — — — skogen
hänförts. gen hänförts.
Eftersom det ej kan förutses vilka Eftersom det ej kan förutses vilka
1 Senaste lydelse av avdelning E se 19.'')4: 49.
1 liihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 37
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
(Nuvarande lydelse)
priser virket vid avverkningen kommer
att betinga, göras för beräkning
av det framtida utbytet i penningar
vissa antaganden beträffande priserna.
Priserna å rotstående skog av
olika slag bestämmas sålunda för
olika avsättningslägen inom
särskilda priso m råden. Till
grund för prissättningen läggas medeltalen
av gällande medelhöstpriser
under de närmaste fem kalenderåren
innan taxeringen påbörjas (priser
enligt femårsregeln). Den vid taxeringstillfället
sålunda antagna prisnivån
förutsättes bliva bestående och
gällande för framtida avverkningar.
Om det — -— -— att utröna.
För taxeringen — — — följande
sätt.
Uppskattning sker — — — för
skogsbruket.
Särskilda värden---det av
verkas.
I viss--— av kalmark.
Att särskilda -— --10 § kom
munalskattelagen.
(Föreslagen lydelse)
priser virket vid avverkningen kommer
att betinga, göras för beräkning
av det framtida utbytet i penningar
vissa antaganden beträffande priserna.
Priserna å rotstående skog av
olika slag bestämmas sålunda för
olika avsättningslägen inom
särskilda prisområden. Till
grund för prissättningen läggas medeltalen
av gällande medelhöstpriser
under den period om fem kalenderår,
som utgår med tredje kalenderåret
före taxeringsåret (priser enligt
femårsregeln). Den vid taxeringstillfället
sålunda antagna prisnivån förutsättes
bliva bestående och gällande
för framtida avverkningar.
Om det — -—■ — att utröna.
För taxeringen -— — — följande
sätt.
Uppskattning sker -— — — för
skogsbruket.
Särskilda värden ----det av
verkas.
I viss---av kalmark.
Att särskilda — ■— -—-10 § kommunalskattelagen.
B. Bestämmelser rörande uppskattningen
5. Virkesförrådets uppskattning.
c) Därest det beträffande viss
barrskog ej finnes anledning antaga
att sammansättningen av den medelgrova
och den klena skogen avsevärt
avviker från den vid förhandenvarande
förekomst av grov skog normala,
må en mera summarisk uppdelning
av virkesförrådet ske, därvid
angives allenast, med en noggrannhet
av minst tiotal procent, det i virkesförrådet
ingående förrådet av grov
barrskog samt, då bestämmelserna i
punkt 11 tillämpas, med en noggrannhet
av minst tjugufemtal procent,
förekomsten av gran. En efter
omständigheterna lämpad summarisk
uppdelning av virkesförrådet
må ske jämväl beträffande lövskog,
om ej ett i huvudsak riktigt taxeringsresultat
därigenom äventyras.
5. Virkesförrådets uppskattning.
c) Därest det beträffande viss
barrskog ej finnes anledning antaga
att sammansättningen av den medelgrova
och den klena skogen avsevärt
avviker från den vid förhandenvarande
förekomst av grov skog normala,
må en mera summarisk uppdelning
av virkesförrådet ske, därvid
angives allenast, med en noggrannhet
av minst tiotal procent, det i virkesförrådet
ingående förrådet av grov
barrskog samt, då tall och gran vid
prissättningen behandlas såsom skilda
grupper enligt bestämmelserna i
punkt 11, med en noggrannhet av
minst tjugufemtal procent, förekomsten
av gran. En efter omständigheterna
lämpad summarisk uppdelning
av virkesförrådet må ske
jämväl beträffande lövskog, om ej
ett i huvudsak riktigt taxeringsresultat
därigenom äventyras.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 ar 1956
(Nuvarande hjdelse)
Sådan summarisk — — — för
handen.
6. Skogskubikmeterpris.
b) En skogskubikmeter — — —
det avverkas.
Prisberäkningen skall----— av
skogskubikmeterpriserna.
Ett typträd skall representera hela
den trädslagsklass det avser och får
sålunda anses vara sammansatt av de
trädslag, som ingå i trädslagsklassen,
i ungefär samma proportion som dessa
förekomma inom prisområdet. Det
kan emellertid vid taxeringen vanligen
anses tillfyllest att låta träd av
ett eller flera inom trädslagsklassen
förhärskande trädslag företräda trädslagsklassen
i dess helhet. Att särskilda
typträd dock stundom skola
finnas för olika grupper av en trädslagsklass
och i regel för tall och för
gran, framgår av punkt 11.
11. Förfarandet vid prisvariationer
inom en trädslagsklass.
Uppdelningen på de tre trädslagsklasserna
barrskog, ordinär lövskog
och ädel lövskog betingas främst
därav att för var och en av dem kunna
antagas i huvudsak lika tillväxtförhållanden
och ensartad avverkningsordning,
varav följer att för
varje sådan klass skola gälla gemensamma
skogsvärdefaktorer. I det föregående
har antagits att även gemensamma
skogskubikmeterpriser
bestämmas för varje trädslagsklass,
och att till följd därav typträden i
princip skola anses vara sammansatta
av förekommande olika trädslag
inom varje trädslagsklass. Emellertid
är det beträffande barrskog
normalt, beträffande ädel lövskog
vanligt och beträffande ordinär lövskog
möjligt, alt inom trädslagsklassen
priserna för olika trädslag så variera
all gemensamma skogskubikmeterpriser
skulle framstå såsom
olämpliga. I dylika fall skola de olika
trädslagen gruppvis eller vart för
sig i avseende å uppskattning av
virkcsförråd och bestämmande av
skogskubikmeterpriser behandlas så
-
(Föreslagen hjdelse)
Sådan summarisk ■— — ■— för
handen.
6. Skogskubikmeterpris.
b) En skogskubikmeter — ---
det avverkas.
Prisberäkningen skall —--av
skogskubikmeterpriserna.
Ett typträd skall representera hela
den trädslagsklass det avser och får
sålunda anses vara sammansatt av
de trädslag, som ingå i trädslagsklassen,
i ungefär samma proportion som
dessa förekomma inom prisområdet.
Det kan emellertid vid taxeringen
vanligen anses tillfyllest att låta träd
av ett eller flera inom trädslagsklassen
förhärskande trädslag företräda
trädslagsklassen i dess helhet. Att
särskilda typträd dock stundom skola
finnas för olika grupper av en
trädslagsklass framgår av punkt It.
It. Förfarandet vid prisvariationer
inom en trädslagsklass.
Uppdelningen på de tre trädslagsklasserna
barrskog, ordinär lövskog
och ädel lövskog betingas främst
därav att för var och en av dem kunna
antagas i huvudsak lika tillväxtförhållanden
och ensartad avverkningsordning,
varav följer att för
varje sådan klass skola gälla gemensamma
skogsvärdefaktorer. I del föregående
har antagits att även gemensamma
skogskubikmeterpriser
bestämmas för varje trädslagsklass,
och att till följd därav typträden i
princip skola anses vara sammansatta
av förekommande olika trädslag
inom varje trädslagsklass. Emellertid
förekommer det, att inom viss
trädslagsklass priserna för olika
trädslag så variera att gemensamma
skogskubikmeterpriser skulle framstå
såsom olämpliga. I dylika fall
skola de olika trädslagen gruppvis
eller vart för sig i avseende å uppskattning
av virkcsförråd och bestämmande
av skogskubikmeterpriser
behandlas såsom om de utgjorde
en hd trädslagsklass. I fråga om förfarandet
vid prissättningen kan åt
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
(Nuvarande lydelse)
som om de utgjorde en hel trädslagsklass.
I fråga om förfarandet vid
prissättningen kan åtskillnad mellan
de olika trädslagen göras redan vid
den antagna aptering, varom statens
skogsforskningsinstitut i samråd
med skogsstyrelsen meddelar föreskrifter,
eller först vid den uppdelning
på sortiment som verkställes
vid taxeringen. Beträffande trädslag,
för vilka sålunda särskild prissättning
skall ske, anknytes denna till
typträd av vederbörlig grovlek inom
ifrågavarande trädslag. För den eller
de prisrelationer, som framkomma
genom jämförelse mellan skogskubikmeterpriserna
å typträden inom
varje trädslag eller grupp av trädslag,
uppsökas i vederbörlig tabell de beträffande
trädslagsklassen i sin helhet
gällande skogsvärdefaktorerna,
och uppskattningen av skogsvärdet
sker med ledning av dessa och de
fastställda skogskubikmeterpriserna
för trädslaget eller gruppen av trädslag.
Markvärdet bestämmes däremot
alltid på sätt i punkt 10 sägs.
Inom trädslagsklassen barrskog
skola regelmässigt tall och gran behandlas
såsom skilda grupper med
iakttagande att, där andra slag av
barrträd förekomma, de efter omständigheterna
sammanföras med
ettdera av dessa trädslag. Därest inom
visst trädslag — på grund av
växlande stamform och grenighet
in. m. hos träden — skogen i avseende
å kvalitet och användbarhet till
gagnvirke företer sådana olikheter
att skilda prissättningsgrunder finnas
böra tillämpas, kan en uppdelning
av detta trädslag ske på skilda
grupper.
(Föreslagen lydelse)
skillnad mellan de olika trädslagen
göras redan vid den antagna aptering,
varom statens skogsforskningsinstitut
i samråd med skogsstyrelsen
meddelar föreskrifter, eller först vid
den uppdelning på sortiment som
verkställes vid taxeringen. Beträffande
trädslag, för vilka sålunda särskild
prissättning skall ske, anknytes
denna till typträd av vederbörlig
grovlek inom ifrågavarande trädslag.
För den eller de prisrelationer,
som framkomma genom jämförelse
mellan skogskubikmeterpriserna å
typträden inom varje trädslag eller
grupp av trädslag, uppsökas i vederbörlig
tabell de beträffande trädslagsklassen
i sin helhet gällande skogsvärdefaktorerna,
och uppskattningen
av skogsvärdet sker med ledning av
dessa och de fastställda skogskubikmeterpriserna
för trädslaget eller
gruppen av trädslag. Markvärdet bestämmes
däremot alltid på sätt i
punkt 10 sägs.
Behandlas inom trädslagsklassen
barrskog tall och gran såsom skilda
grupper skall iakttagas att, där andra
slag av barrträd förekomma, de
efter omständigheterna sammanföras
med ettdera av dessa trädslag.
Därest inom visst trädslag — på
grund av växlande stamform och
grenighet m. m. hos träden — skogen
i avseende å kvalitet och användbarhet
till gagnvirke företer sådana
olikheter att skilda prissättningsgrunder
finnas böra tillämpas, kan
eu uppdelning av detta trädslag ske
på skilda grupper.
D. Anvisningar som före allmän fastighetstaxering meddelas av statens
skogsforskningsinstitut
1. Före allmän fastighetstaxering
skall statens skogsforskningsinstitut
efter samråd med skogsstyrelsen senast
den 1 juni året näst före taxeringsåret
fastställa för den följande
1. Före allmän fastighetstaxering
skall statens skogsforskningsinstitut
efter samråd med skogsstyrelsen senast
den 1 maj året näst före taxeringsåret
fastställa för den följande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
(Nuvarande lydelse)
taxeringsperioden gällande centrala
skogstaxeringsanvisningar. I dessa
anvisningar skola bestämmas de områden
som skola för de vanligast förekommande
trädslagen vara apteringsområden,
under iakttagande att
varje apteringsområde skall vara ett
sådant större område där, enligt vad
riksskogstaxeringarna utvisa, skogen
har i huvudsak ensartad karaktär i
avseende å trädens stamform, barktjockleken
hos träden samt trädens
kvalitet.
Tillika skall----såsom gagn
virke.
I de---från typlräden.
2. Statens skogsforskningsinstitut
skall vidare, på grundval av riksskogstaxeringarna,
senast den 15
september året näst före taxeringsåret
till varje länsstyrelse avlämna
uppgifter för länet eller i skogligt avseende
likartade delar av länet om
den ungefärliga arealen av skogsmark
och av övrig mark, skogsmarkens
genomsnittliga godhetsgrad samt
virkesförrådets genomsnittliga storlek
och fördelning på trädslagsklasser
och förrådsgrupper samt, i förekommande
fall, trädslag.
(Föreslagen lydelse)
taxeringsperioden gällande centrala
skogstaxeringsanvisningar. I dessa
anvisningar skola bestämmas de områden
som skola för de vanligast förekommande
trädslagen vara apteringsområden,
under iakttagande att
varje apteringsområde skall vara ett
sådant större område där, enligt vad
riksskogstaxeringarna utvisa, skogen
har i huvudsak "ensartad karaktär i
avseende å trädens stamform, barktjockleken
hos träden samt trädens
kvalitet.
Tillika skall---såsom gagn
virke.
I de---från typträden.
2. Statens skogsforskningsinstitut
skall vidare, på grundval av riksskogstaxeringarna,
senast den 1 augusti
året näst före taxeringsåret till
varje länsstyrelse avlämna uppgifter
för länet eller i skogligt avseende likartade
delar av länet om den ungefärliga
arealen av skogsmark och av
övrig mark, skogsmarkens genomsnittliga
godhetsgrad samt virkesförrådets
genomsnittliga storlek och fördelning
på trädslagsklasser och förrådsgrupper
samt, i förekommande
fall, trädslag.
E. Uppgifter och förslag som före allmän fastighetstaxering avgivas av
skogsstyrelsen
Skogsstyrelsen skall före allmän
fastighetstaxering efter samråd med
domänstyrelsen och statens skogsforskningsinstitut
senast den 15 september
året näst före taxeringsåret
till varje länsstyrelse för varje del av
vederbörande län
dels avlämna uppgifter rörande
bruttohöstpriser för olika sortiment
av olika trädslag samt under B. i
punkt 6 c) avsedda kostnader under
de år, vilkas förhållanden skola ligga
till grund för taxeringen,
dels avgiva förslag om vilka trädslag
skola i avseende å uppskattning
av virkesförråd och bestämmande av
skogskubikmeterpriser behandlas såsom
särskild grupp inom en träd
-
Skogsstyrelsen skall före allmän
fastighetstaxering efter samråd med
domänstyrelsen och statens skogsforskningsinstitut
senast den 1 maj
året näst före taxeringsåret till varje
länsstyrelse för varje del av vederbörande
län
dels avlämna uppgifter rörande
bruttohöstpriser för olika sortiment
av olika trädslag samt under B. i
punkt 6 c) avsedda kostnader under
de år, vilkas förhållanden skola ligga
till grund för taxeringen,
dels avgiva förslag om vilka trädslag
skola i avseende å uppskattning
av virkesförråd och bestämmande av
skogskubikmeterpriser behandlas såsom
särskild grupp inom cn träd
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
(Nuvarande lydelse)
slagsklass samt vilka skogskubikmeterpriser
som skola tillämpas för
ifrågakommande typträd i vanligen
förekommande fall för olika apterings-
och prisförutsättningar.
I den---och förslag.
(Föreslagen lydelse)
slagsklass samt vilka skogskubikmeterpriser
som skola tillämpas för
ifrågakommande typträd i vanligen
förekommande fall för olika apterings-
och prisförutsättningar.
I den---och förslag.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I avseende å 1957 års allmänna fastighetstaxering skall iakttagas att till
grund för prissättningen skola läggas medeltalen av gällande medelhöstpriser
under kalenderåren 1950 samt 1952—1954, därvid bruttopriserna dock
skola reduceras med 20 procent, samt att sådana i skogsvärderingsinstruktionen
använda uttryck som femårsregel, femårsmedeltal o. likn. skola anses
hava den innebörd, som följer av vad nyss sagts angående de år vilka
skola ligga till grund för prissättningen.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 505 av herr Spetz m. fl. och II: 662 av
herr von Seth m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte med avslag på
Ivungl. Maj :ts proposition besluta bibehålla de uppskattningsgrunder som
fastställts i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951 (nr 437) med de
justeringar utskottet kan finna skäliga»; ävensom
2) motionen I: 499 av herrar Werner och Lodenius, vari hemställts, »att
riksdagen vid behandling av propositionen nr 71 och i anledning av de verkningar,
som måste bli en följd av propositionens ikraftträdande, måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning av frågan
om höjning av det skattefria avdraget vid förmögenhets- och arvsbeskattning,
så att förslag i ämnet kan föreläggas senast 1957 års riksdag».
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit de
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 114 av herr Spetz och II: 161 av herr Nilsson i Svalöv,
vari hemställts, »att riksdagen må besluta alt nästa fastighetstaxering
skall äga rum år 1959 och därefter vart sjunde år samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta erforderlig författningsändring».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 114, I: 499 och I: 505.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956 '' 7
Gällande bestämmelser om fastighetstaxering
Allmän fastighetstaxering skall enligt 12 § kommunalskattelagen ske vart
femte år. Senaste allmänna fastighetstaxeringen skulle egentligen ha ägt
rum år 1950, men blev genom skilda beslut uppskjuten två år och företogs
därför först år 1952. Eftersom nämnda uppskovsbeslut icke avsåg kommande
taxeringar, skulle ny allmän fastighetstaxering ha ägt rum år 1955, men
även den taxeringen blev uppskjuten i tva år. I samband med det senaste
uppskovsbeslutet föreskrevs (SFS nr 46/1954), att nästa allmänna fastighetstaxering
skall äga rum år 1957 och därefter vart femte år. Därigenom
hade en återgång ägt rum till den i kommunalskattelagen föreskrivna ordningen
med allmän omtaxering av fastigheterna vart femte år.
För den gamla skogsvärderingsmetoden, som i princip tillämpats vid allmänna
fastighetstaxeringar sedan år 1922, återfinnes fastställda uppskattningsgrunder
i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951, nr 437. Uppskattningsgrunderna
för den nya metoden har upptagits i skogsvärderingsinstruktionen
den 1 juni 1951, nr 440. Sistnämnda författning skall tilllämpas
första gången vid 1957 års allmänna fastighetstaxering.
Redogörelse för metoderna för värdering av skog
Det utmärkande för de alltifrån början av 1920-talet tillämpade bestämmelserna
om värdering av skog är att de gå ut på att fastställa ett avkastningsvärde
å egendomen, d. v. s. ett värde som baseras direkt på den för
framtiden beräkneliga avkastningen av skogen. I detta avseende har skogsvärderingen
skilt sig från värdering av all annan fastighet, vilken avsett att
komma fram till allmänna saluvärdet vid den för taxeringen aktuella tidpunkten.
Enligt den gamla metoden sker fastställande av avkastningsvärdet å mark
och därå växande skog så, att man uppskattar värdet av den årliga virkesavkastningen
från marken vid normal skogstillgang, varefter detta värde kapitaliseras
efter viss procentsats. Räntefoten var vid 1952 års taxering fastställd
till fem procent. Det antal årsavkastningar, varmed man enligt den
fastställda procentsatsen skall räkna vid kapitaliseringen, fördelas därvid å
skogsmarken och den därå växande skogen så, att av sammanlagda värdet
ungefär 18 procent kommer att belöpa å marken och återstoden å skogen
(med en räntefot av fem procent belöper 3,5 årsavkastningar å marken och
16,5 årsavkastningar å den växande skogen). Det i enlighet härmed fastställda
värdet för marken anses utgöra markens taxeringsvärde. Det erhållna
värdet för skogen däremot anses användbart som omedelbart uttryck för
skogsvärdet endast om den beräknade normala värdeavkastningen är just
den som kan genast och uthålligt uttagas, d. v. s. om den å fastigheten befintliga
skogstillgången är normal, vilket uttryckos med att relativa skogslillgången
är 1,0. Avviker skogen boträffande virkesförrådet, som skall sär
-
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
skilt uppskattas och angivas, eller beträffande virkesförrådets sammansättning
med avseende på åldrar och trädslag samt grövre och klenare dimensioner
från det tillstånd, som anses motsvara normal skogstillgång, jämkas
skogsvärdet uppåt eller nedåt genom multiplikation med ett tal, som ger uttryck
för relativa skogstillgången i det särskilda fallet, alltså med t. ex. 0,9,
0,8 etc., om skogstillgången värdemässigt är mindre än normal, och med
1,1, 1,2 etc., om skogstillgången är större än normal. Relativa skogstillgången
erhålles genom två räkneoperationer. Först ställes det verkliga virkesförrådet
i relation till det virkesförråd, som skulle funnits, om skogen varit
»normal», vilket förråd finns för olika boniteter och omloppstider angivet
i en för taxeringen av Kungl. Maj :t fastställd tabell, den s. k. normalförrådstabellen,
varefter det sålunda erhållna talet, »relativa virkesförrådet», jämkas
med hänsyn till förekommande avvikelser från normaltillståndet i fråga
om skogens sammansättning beträffande åldersklasser, trädslag etc.
Årsavkastningens värde för en viss fastighet bestämmes av fyra faktorer:
skogsmarksareal, bonitet, rotvärde och allmänna kostnader för skogsbruket.
Boniteten uttrycker markens årliga virkesavkastningsförmåga, angiven i
kbm per har. Rotvärdet avser värdet av normala virkesavkastningen, uttryckt
i nettopris per kbm å rot och fastställt för varje fastighet på grundval
av genomsnittliga priser och avverkningskostnader för olika sortiment
under viss före taxeringens början förfluten period. Vid 1952 års taxering
lades till grund för värderingen nettopriserna under åren 1945—1949. Bruttopriserna
reducerades dock med 20 procent på grund av antagna onormala
prisförhållanden. De allmänna kostnaderna avser kostnader för skogens
vård, förvaltning m. m. och skall generellt beräknas till viss del av
det efter boniteten och rotvärdet beräknade värdet å årliga virkesavkastningen
per har. Vid 1952 års taxering utgjorde detta avdrag i allmänhet 33
procent. I vissa särskilda fall kunde förhöjt avdrag ifrågakomma.
Rörande den tidigare behandlingen av frågan om en omarbetning av
skogstaxeringsbestämmelserna må här anföras följande.
Sedan det redan under förarbetena till 1938 års allmänna fastighetstaxering
gjorts uttalanden om vissa svagheter hos den nuvarande metoden för
taxering av skogsfastighet, särskilt avseende reglerna om den relativa skogstillgångens
bestämmande, hemställde den år 1936 tillsatta kommunalskatteberedningen
hos Kungl. Maj:t om en undersökning för att utröna huruvida
icke en förbättring i taxeringsresultatet skulle kunna vinnas genom jämkning
i eller bättre utformning av de dåvarande grunderna för värdering av
skogsmark och växande skog. I anledning härav anmodades domänstyrelsen
verkställa en sådan undersökning, och den 30 juni 1941 avlämnade
domänstyrelsen ett förslag till nya bestämmelser om taxeringen. Det sålunda
framlagda förslaget, vari den nya metoden för skogstaxering första
gången presenterades, undersöktes för praktiskt bruk vid en genom domänstyrelsens
försorg verkställd provtaxering i fyra kommuner i olika delar av
landet, varefter och sedan förslaget varit på remiss hos åtskilliga myndigheter
och sammanslutningar de föreslagna bestämmelserna blev föremål
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956 9
för överarbetning i finansdepartementets skatteberedning. De sålunda överarbetade
bestämmelserna förelädes 1944 års riksdag genom en till riksdagen
avlåten proposition (nr 240) angående 1945 års allmänna fastighetstaxering.
Kungi. Maj :t föreslog till antagande en skogsvärderingsinstruktion
med de nya bestämmelserna, men vid propositionen hade fogats även
ett förslag till skogsvärderingsinstruktion enligt den tidigare metoden, därest
riksdagen funne sig icke böra antaga den nya metoden, för tillämpning
vid 1945 års fastighetstaxering.
I sitt över propositionen avgivna betänkande (nr 35) anförde 1944 års
bevillningsutskott, att det funnit goda skäl tala för att den föreslagna nya
metoden för skogstaxering i flera hänseenden vore att föredraga framför
den förutvarande. Vad som gåve den nya metoden företräde framför den
äldre vore främst, att genom den nya metoden kunde, om erforderliga primäruppgifter
vore för handen, vinnas en bättre avvägning och en riktigare
differentiering av taxeringsvärdena för olika fastigheter inbördes. Visserligen
torde även med tillämpning av den förutvarande metoden möjlighet
att erhålla en bättre avvägning av taxeringsvärdena å olika fastigheter inbördes
än som dittills skett förefinnas, men metoden som sådan gåve ingen
säkerhet härför. Den nya metoden däremot syntes under angiven förutsättning
i sig själv innebära garanti för en riktigare avvägning. Vid tillämpning
av den nya metoden kunde, sedan erforderliga primäruppgifter utrönts, utan
mera invecklade räkneoperationer erhållas det värde, som fastigheten skulle
ha i förhållande till andra fastigheter. Det förhållandet att i den nya metoden
värderingen anknötes till det sätt, på vilket skogsbruket i olika delar av
landet faktiskt bedreves, och ej till ett »efter rationella grunder» bedrivet
skogsbruk, syntes även ägnat att giva riktigare taxeringsvärden. Försäljningsvärdena
bestämdes nämligen uppenbarligen av det verkliga utbyte av
skogen, som flertalet köpare räknade med, och icke av det utbyte, som ett
fåtal köpare med särskilt goda skogliga insikter kunde utvinna ur densamma.
Genom den nya metoden syntes även en bättre avvägning kunna
erhållas vid skogstaxering i olika delar av landet, enär hänsyn toges till de
klimatiska förhållandenas inverkan på produktionsförmågan genom landets
uppdelning i tillväxtområden. Att den nya metoden skulle komma att rent
tekniskt kräva ökat räknearbete vore otvivelaktigt men den omständigheten
att i den nya metoden den relativa skogstillgångcn ersatts av flera särskilda
faktorer, vilka skulle bestämmas var för sig, innebure icke, att denna
metod gjorde taxeringsarbetet mera komplicerat än det varit förut. Enligt
den förutvarande metoden skulle nämligen vid den relativa skogstillgångens
bestämmande, om riktigt resultat skulle kunna erhållas, hänsyn tagas till
en mångfald faktorer såsom i vad mån virkesförrådets storlek avveke från
det s. k. normalförrådet samt huruvida och i vad mån virkesförrådet med
avseende å åldrar och mogenhetsklasser samt grövre och klenare dimensioner
avveke från det tillstånd, som ansåges motsvara normal skogstillgång.
Till den nya metodens företräden borde slutligen räknas, att i sådana fall,
då taxeringsvärdet av beskattningsnämnderna blivit oriktigt bestämt, veder
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
hörande skogsägare ägde möjlighet att genom verkställande av en enkel
stamräkning få fastslaget, vilket värde som borde åsättas fastigheten. Möjligheten
att genom besvär vinna rättelse i en oriktig taxering bleve fördenskull
betydligt större än förut. Den nya metoden syntes sålunda vara ägnad
att hos skogsägarna väcka intresse för eu uppskattning av skogstillgångarna
a deras fastigheter. Enbart detta förhållande borde givetvis så småningom
kunna bidraga till förbättrade taxeringsresultat.
Utskottet hyste dock betänkligheter mot att genomföra den nya metoden
redan vid 1945 års allmänna fastighetstaxering och anförde i detta avseende.
Eftersom hushållningsplaner eller andra uppskattningshandingar torde
finnas tillgängliga endast för ett relativt ringa antal skogar, skulle värderingen
enligt den nya metoden, om denna nu genomföres, i flertalet fall
komma alt ske efter de mera schablonmässiga beräkningsgrunder, som förutsättas
vid användningen av hjälptabell nr 21. Såsom ovan nämnts har
i propositionen avsetts, att heskattningsnämnderna vid tillämpningen av
denna hjälptabell skola till ledning för värderingen ha tillgång till de vid
riksskogstaxeringen inhämtade uppgifterna samt kunna anställa jämförelser
med särskilda typskogar. Det är emellertid att märka, att den senaste
riksskogstaxeringen för närvarande ägt rum endast i de sex nordligaste länen.
I de aderton sydligaste länen, d. v. s. länen söder om Kopparbergs och
Gävleborgs län, har en fullständig riksskogstaxering icke skett sedan åren
1923—1929. Enligt i propositionen lämnad uppgift ha inom sistnämnda län
nyligen utförda stickprovstaxeringar i form av s. k. vedskogsinventeringar
givit anledning förmoda, att virkesförrådet och dess sammansättning efter
den föregående riksskogstaxeringen undergått betydande förändringar inom
dessa områden. I en stor del av landet skulle alltså, om den nya metoden
nu genomföres, icke vid taxeringen av fastigheter, för vilka uppskattningshandlingar
saknas, finnas annat jämförelsematerial än typskogar. Med hänsyn
till den korta tid, som nu återstår till taxeringsarbetets början, synes
för övrigt kunna befaras, att bearbetningen av de vid typskogsundersökningarna
vunna resultaten icke medhinnes i den utsträckning, som kan anses
erforderlig.---— Ett genomförande av den nya metoden vid 1945
års allmänna fastighetstaxering skulle otvivelaktigt medföra en betydande
ökning av förberedelsearbetet till denna taxering i jämförelse med det arbete,
som skulle erfordras, därest den nuvarande metoden bibehölles för
ännu en taxeringsperiod. Det skogstekniska förberedelsearbetet torde i stor
utsträckning få utföras av skogsvårdsstyrelserna och dessas personal. Skogsvårdsstyrelserna
äro emellertid under rådande förhållanden starkt upptagna
med andra arbetsuppgifter. Av representanter för länsjägmästarkåren har
även till utskottet framförts farhågor för att det erforderliga förberedelsearbetet
icke skulle medhinnas under den korta tid, som nu återstår till
taxeringens början, samt uttalats önskemål om uppskov med den nya metodens
genomförande. Utskottet har icke kunnat undgå att fästa synnerlig
vikt vid de praktiska svårigheter, som uppenbarligen äro för handen i
ifrågavarande hänseende. Det måste även beaktas, att, om den nya metoden
nu bleve genomförd, enskilda skogsägare, som önskade verkställa uppskattning
av sina skogar, säkerligen i många fall ej skulle kunna erhålla sakkunnigt
biträde härtill.
På dessa skäl förordade utskottet uppskov med genomförandet av den
nya metoden till den närmast efter 1945 års allmänna fastighetstaxering
1 Numera benämnd hjälptabell nr 1.
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
följande allmänna fastighetstaxeringen. Härigenom vunnes, framhöll utskottet,
den fördelen att den pågående riksskogstaxeringen kunde äga rum
inom flera län samt att längre tid erhölles för bearbetning av materialet från
typskogsundersökningarna. Vidare kunde detaljerna i den nya metoden under
den tid, som komme att stå till buds, överarbetas och i möjligaste mån
förbättras och förenklas. Utskottet erinrade i detta sammanhang om räntefoten,
sättet för markvärdets beräkning, som syntes resultera i en betydande
stegring i markvärdena för södra Sverige och en tydlig övervärdering av
mindre produktiv skogsmark t. ex. ljungmark, samt korrektionsfaktörerna,
vilka i vissa fall visade en avsevärd skillnad för olika tillväxtområden, något
som kunde leda till ojämna taxeringar i gränstrakterna av dessa områden.
För vinnande av ökad kännedom om den nya metodens verkningar
syntes enligt utskottet även ytterligare provtaxeringar böra äga rum.
1944 års riksdag beslöt i enlighet med bevillningsutskottets förslag och
vid 1945 års allmänna fastighetstaxering kom alltså skogstaxeringen att
ske enligt den äldre metoden. Den betydelsefulla nyheten infördes emellertid
att för bedömningen av den relativa skogstillgången virkesförrådet per
har och dess förhållande till normalskogens virkesförråd, relativa virkesförrådet,
skulle för varje fastighet uppskattas och antecknas i vederbörande
taxeringslängd (den s. k. kontrollängden).
År 1947 tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet särskilda
sakkunniga med uppdrag att verkställa en överarbetning av det till 1944 års
riksdag framlagda förslaget. På grundval av ett av nämnda sakkunniga —
1947 års skogstaxeringssakkunniga — år 1949 avgivet betänkande (SOU
1949:60) framlade Kungl. Maj :t i proposition nr 39 till 1951 års riksdag
förslag till nya regler för taxering av skogsmark och växande skog.
Även den i förenämnda proposition föreslagna nya metoden för taxering
av skogsfastighet avser att fastställa avkastningsvärdet. Man utgår
emellertid från det genomsnittsskogsbruk som genom statistisk bearbetning
av riksskogstaxeringens material visats faktiskt föreligga.
Riket indelas med hänsyn till klimatiska förhållanden i tillväxtområden
och marken inom varje sådant område med hänsyn till sin produktionsförmåga
i godhetsklasser. Genom att hänföra varje skogsfastighet till viss
godhetsklass för visst tillväxtområde kan samtliga fastigheter i riket indelas
i grupper efter fastigheternas naturliga betingelser för skogsproduktion.
I stället för den gamla metodens normalskog är det enligt nya metoden genomsnittsskogen
som värderas. Detta sker genom beräkning av årlig värdeavkastning
och kapitalisering av denna på samma sätt som vid normalskogens
värdering enligt gamla metoden. Avdraget för allmänna kostnader sker
också liksom förut med viss del av värdet.
Värdet av genomsnittsskogen, beräknat genom kapitalisering av avkastningen,
innefattar såväl skogsmarks- som skogsvärdet. Markvärdet upptages
till belopp motsvarande värdet av 0-årig skog, vilket beräknas genom diskontering
till nuvärden av de belopp som antages i framtiden inflyta vid den
-
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
na skogs avverkning. Skogsmarksvärdet kommer då att utgöra en från söder
(korta diskonteringstider) till norr (långa diskonteringstider) avtagande
andel av det totala värdet och ej som hittills en fix andel (18 procent)
av detta värde.
Skogsvärdet för genomsnittsskogen utgör skillnaden mellan det totala
värdet och sålunda beräknat skogsmarksvärde.
Skogsvärdet fördelas också på olika grovleksklasser (förrådsgrupper), bestående
t. ex. för barrskogen av träd under 15 cm, 15—25 cm samt 25 cm
och däröver vid brösthöjd. För varje grovleksklass sker värdeberäkningen
genom diskontering till nuvärden av de belopp, som beräknas i framtiden
utfalla vid avverkning av träd härrörande just från den grovleksklassen.
Därigenom får man en möjlighet att direkt värdera skog som till sin sammansättning
avviker från genomsnittsskogen. Om t. ex. de olika barrskogsgrupperna
åsättes enhetsvärdena 1, 2 och 3 är barrskogens värde i genomsnittsskogen
lika med 1 -|- 2 -f- 3. Den justering som erfordras med hänsyn
till förekommande över- resp. undervikt för någon grupp — i förhållande
till genomsnittsskogen — blir automatiskt gjord i och med att virkesförrådet
fördelas på de olika grupperna.
Själva värderingen vid tillämpning av den nya metoden tillgår på följande
sätt.
Arealen skogsmark, markens bonitet och totalförrådet fastställes. Vid boniteringen
användes, som redan antytts, i stället för bonitet uttrycket godhetsklass
(A, B, etc.) men eljest sker fastställandet av nämnda faktorer på
samma sätt enligt båda metoderna. De gamla bonitetstalen kan för övrigt
lätt översättas till de nya godhetsklasserna.
Virkesförrådet uppskattas (i kbm per har) och fördelas i särskilda grupper,
därvid viss hänsyn tages till om hushållningsplan eller eljest mera detaljerade
uppgifter om förrådet finnes eller ej. I det senare — ojämförligt
oftast förekommande — fallet, då alltså en bedömning måste göras av nämnderna,
skall virkesförrådet fördelas i barrskog och lövskog, varefter för barrskogen
skall angivas (i tiotal procent) till hur stor del denna utgöres av
grovskog, d. v. s. träd om 25 cm vid brösthöjd och däröver, ävensom (i 25- tal procent) hur stor del av barrskogen, som utgöres av gran. I sydligaste
Sverige, där s. k. ädel lövskog (företrädesvis bok, ek, alm, ask, avenbok, lind
och lönn) förekommer i avsevärdare omfattning, måste dessutom vissa särskilda
uppgifter lämnas om sådan skog.
Sedan dessa uppgifter uppskattats kan värdena (i kronor per har beträffande
marken och i kronor per kbm beträffande skogen) hämtas direkt ur en
tabell (s. k. hjälptabell), som upprättas för varje län. Någon bedömning
eller beräkning av det slag, som vid tillämpning av den gamla metoden är
erforderlig för omvandling av relativa virkesförrådet till relativa skogstillgången,
behövs alltså icke vid användning av nya metoden. Nämndernas
verksamhet vid taxering enligt denna inskränker sig till en bedömning av
primärmaterialet för värderingen.
13
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
I vid 1951 års riksdag avgivet betänkande nr 31 i anledning av förenämnda
proposition nr 39 anförde majoriteten i bevillningsutskottet bl. a. följande.
1 diskussionen om den nya metoden har som ett teoretiskt fel hos denna
framhållits att den arbetar med medeltalsvärden och schabloner, därvid särskilt
påpekats att skogsägare, som driva sitt skogsbruk med stora förråd och
långa omloppstider, bli missgynnade. Vid närmare eftertanke torde denna
argumentering befinnas vara ganska tvivelaktig. Varje avkastningsvärdeberäkning
förutsätter en kalkyl över kommande skogsuttag, en bushållningsplan.
En sådan kalkyl eller plan kan å andra sidan vara — och är
väl oftast — påverkad av subjektiva bedömningar hos skogsägaren eller den
som uppgjort planen. Det är väl emellertid ingen som på allvar vill ifrågasätta,
att skogen skulle taxeras med hänsynstagande till dylika subjektiva
bedömningar om i vilken takt eller på vilket sätt avkastningen ur skogen
bör uttagas. Detta skulle ju, som departementschefen framhållit, logiskt
föra fram till att den skogsägare, som beslöte sig för att icke uttaga någonting
ur sin skog, skulle helt undgå fastighetsskatt för densamma.
Ätt den nya metoden som grund för värderingen lägger en enhetlig avverkningsberäkning
— de uttag ur genomsnittsskogen som skola ske för
att denna skall bibehållas oförändrad — anser utskottet sålunda vara principiellt
riktigt. Däremot är det givetvis att beklaga, att den nya metoden
måst använda sig av vissa av praktiska skäl införda schabloner, som onekligen
komma att förorsaka vissa avvikelser från det exakta avkastningsvärde
man vill nå. Därmed avser utskottet sådana saker som att tillväxtområdena
måst göras relativt stora, att uppdelning av virkesförrådet mast
inskränkas till att avse fördelning på ett par tre förrådsgruppei- o. d. Emellertid
måste ihågkommas att det här gäller att väga mellan två motstående
intressen, det ena att få värderingen så exakt som möjligt, det andra att få
förfarandet så enkelt som möjligt. Det är av stor vikt att också det senare
intresset blir i möjligaste mån tillgodosett och såvitt utskottet kunnat
finna ha förenklingarna ingalunda drivits så långt att de på ett obehörigt
sätt inkräkta på exaktheten.
Den nu berörda anmärkningen synes för övrigt vara ett dåligt argument
för avvisande av den nya metoden till förmån för den gamla, eftersom den
nya metoden, enligt vad som visade sig vid provtaxeringarna, i varje fall
ger en större och riktigare differentiering de särskilda fastigheterna emellan
än den gamla gjort (se exempelvis den av departementschefen åberopade
tabellen å s. 65 i prop.). Man får komma ihåg att den gamla metoden grundar
värdeberäkningen på en verkligt grov schablon, nämligen normalförråden,
vilka endast bygga på vissa antagna tillväxtprocent.
Ett argument som ofta framhållits i diskussionen är, att tiden ännu icke
är inne för genomförande av den nya metoden. Det finns, sägs det, alltför
få fastigheter, beträffande vilka uppskattningsuppgifter om virkesförrådet
föreligga, och i andra fall är det tämligen likgiltigt vilken metod som användes,
då taxeringen kommer att grunda sig på gissningar i båda fallen.
Icke heller detta argument synes vara alltför val genomtänkt. Det är visserligen
sant, att man i de fall då exakta uppgifter om virkesförrådet på
en fastighet saknas måste bedöma detta oavsett vilken metod som tillämpas
och att denna bedömning kanske ofta närmast kan karakteriseras som en
gissning. Men de båda metoderna förete den bestämda skillnaden att när
man bär »gissat» på vissa betydelsefulla data angående skogen — främst
sådana som sammanhänga med dess grovleksförhållanden, eftersom dessa
betyda mest för värdet — får man vid tillämpning av den nya metoden
omedelbart reda på värdet, medan man vid tillämpning av den gamla melo
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
den måste gissa en gång till, nämligen på hur dessa bedömda uppgifter inverka
på relativa skogstillgången. Därom ge nämligen de hittills använda
grunderna ingen upplysning, och det är den bristen i den gamla metoden
som varit mest besvärande.
Eu av de oftast återkommande invändningarna mot den nya metoden har
varit, att den är alltför invecklad och svårbegriplig för att kunna fattas av
de skattskyldiga och taxeringsmännen. Icke heller den invändningen är
särskilt starkt grundad. Det som är invecklat i den nya metoden är beräkningen
av korrektionsfaktörerna. Så snart man med matematikens hjälp vin
komma fram till ett avkastningsvärde å skog, äro emellertid ganska invecklade
diskonteringsberäkningar m. in. ofrånkomliga. Detta gäller givetvis
även om man beslutar sig för att bibehålla den gamla metoden. Man måste
ju då utarbeta anvisningar för beräkning av den relativa skogstillgången,
och där måste dessa invecklade beräkningar i så fall komma in. Den olägenheten
att en verklig beräkning av ett avkastningsvärde i praktiken icke kan
ske utan genom användning av tabeller eller dylika hjälpmedel, för vilkas
utarbetande krävts invecklade matematiska räkneoperationer, är sålunda
gemensam för båda metoderna.
Ett annat argument mot den nya metoden är, att den icke — åtminstone
icke i samma utsträckning som den gamla — tillåter att man taxerar baklänges,
d. v. s. att man, när man finner det värde man på vanlig väg kommit
fram till för högt eller för lågt, höftar ett värde som man anser riktigt och
sedan rättar relativa skogstillgången eller andra primärfaktorer därefter.
Detta argument är tveeggat. Det synes nämligen med ännu större skäl kunna
åberopas mot bibehållande av den gamla metoden. Ett sådant sätt att taxera
skogsfastighet hetyder ju att gällande värderingsregler sättas ur kraft till
förmån för en ren skälighetsuppskattning, och det skulle ju vara ytterligt
betänkligt om ett sådant förfaringssätt skulle vinna allmän tillämpning.
Mot den nya metoden har slutligen även invänts, att den kommer att
åsamka beskattningsnämnderna ökade svårigheter i förhållande till den hittillsvarande
metoden. Denna åsikt delas emellertid icke av provtaxeringsnämnderna,
som i stället så gott som enhälligt uttalat att den nya metoden
är lättare att tillämpa än den gamla. Utskottet har icke kunnat undgå att
fästa stor vikt vid dessa uttalanden av provtaxeringsnämnderna, vilka ju äro
de enda som kunna sägas besitta sakkunskap i just denna fråga.
På grund av det nu sagda anser utskottet de invändningar som framförts
mot den nya metoden icke vara av den beskaffenheten att de motivera ett
avvisande av eller ett uppskov med densamma. Trots att utskottet är medvetet
om att den nya metoden är förenad med en hel del svårigheter, som
särskilt komma att göra sig gällande i början, och att speciellt upprättandet
av de lokala skogstaxeringsanvisningarna kommer att kräva åtskilligt arbete,
vill utskottet därför i princip tillstyrka propositionsförslaget.
Tio av utskottets ledamöter reserverade sig mot beslutet och ansåg att
fastighetstaxering av skog även i fortsättningen skulle verkställas enligt
den gamla metoden.
Sedan riksdagens kamrar vid behandlingen av förevarande fråga stannat
i olika beslut, avgav bevillningsutskottet i memorial nr 55 ett sammanjämkningsförslag,
vilket antogs av riksdagen. Innebörden av riksdagens beslut
var att den gamla värderingsmetoden skulle tillämpas vid 1952 års allmänna
fastighetstaxering och den nya metoden vid därpå följande allmänna fastig
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956 15
hetstaxeringar. Därmed fastslog alltså riksdagen att sistnämnda metod skulle
bli den för framtiden gällande.
Den nya metoden i det skick den fastställdes av 1951 års riksdag blev alltså
antagen att tillämpas från och med den allmänna fastighetstaxering, som
skulle komma att följa på 1952 års. Emellertid ansågs det lämpligt att använda
tiden intill nästfoljande allmänna fastighetstaxering för ytterligare
undersökningar av metodens lämpligaste utformning i skilda hänseenden.
Sålunda framhöll 1951 års bevillningsutskott i sitt nyssnämnda memorial
nr 55 önskvärdheten av att vid 1952 års allmänna fastighetstaxering jämsides
med en värdeberäkning enligt den gamla metoden verkställdes en uppskattning
av erforderliga primärfaktorer för tillämpning av den nya metoden,
så att därefter genom en bearbetning av det därvid erhållna materialet
utfallet i praktiken av den nya metoden kunde ytterligare bedömas. I anledning
härav föreskrev Kungl. Maj :t i cirkulär den 29 juni 1951 till länsstyrelserna
i samtliga län, att i två beredningsdistrikt inom varje län skulle
— samtidigt med att värderingen av skogsmark och växande skog företogs
för den allmänna fastighetstaxeringen år 1952 enligt de äldre, för denna
taxering ännu gällande bestämmelserna — av vederbörande beredningsnämnder
verkställas en uppskattning av virkesförrådet m. m. å ifrågakommande
fastigheter enligt den nya värderingsmetoden. Resultatet av denna
uppskattning skulle antecknas i en särskild för ändamålet fastställd längd.
Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 oktober 1952 tillkallade dåvarande
departementschefen två sakkunniga, nämligen professorn vid statens
skogsforskningsinstitut A. E. Hagberg och direktören i Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund G. F. N. Olhammar med uppdrag att — på grundval
av den uppskattning av virkesförrådet m. m. som verkställts i enlighet
med vad därom föreskrivits i det nyssnämnda cirkuläret — företaga en undersökning
om hur en med tillämpning av den nya metoden verkställd skogstaxering
skulle för i cirkuläret avsedda beredningsdistrikt ha utfallit i jämförelse
med den taxering, som verkställdes enligt den gamla metoden.
Med skrivelse den 18 oktober 1955 avgav de sakkunniga utredning i ämnet,
vilken utredning varit föremål för remissbehandling.
Propositionen
På grundval av de sakkunnigas utredning föreslås i propositionen vissa
ändringar i den nya skogsvärderingsinstruktionen. Sålunda föreslås bl. a.
att den till grund för värdesättningen liggande prisperioden, som enligt gällande
bestämmelser skall vara de närmaste fem kalenderåren innan taxeringen
påbörjas, skall skjutas ett år bakåt i tiden. Därjämte föreslås i syfte
att erhålla garantier mot högre taxeringsvärden än som svarar mot de verkliga
avkastningsvärdena att från det speciella toppkonjunkturåret 1951 skall
bortses samt att bruttopriserna under de fyra övriga åren skall reduceras
med 20 procent.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet, såvitt densamma ej framgår av vad här ovan anförts, till
ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes under
följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen
Inledning, s. 7—9.
De olika värderingsmetoderna, s. 9—12.
De sakkunnigas utredning, s. 12—20.
Remissyttrandena, s. 20—33.
Departementschefen, s. 33—42.
Motionerna
Av innehållet i de förenämnda motionerna må här återgivas följande.
I de likalydande motionerna I: 114 och II: 161 har bl. a. anförts,
att det vore förståeligt, om kravet på omprövning av taxeringsvärdena
med relativt korta mellanrum varit starkt vid den tidpunkt, då en avsevärd
del av den kommunala skatteintäkten härrörde från effektiv fastighetsskatt.
Så vore ingalunda förhållandet nu, vilket bland annat medfört tanken att
helt slopa fastighetsskatten (garantibeloppet). Ur statsskattesynpunkt påverkade
en ändring av taxeringsvärdena huvudsakligen förmögenhetsskatten
jämte gåvo-, arvs- och kvarlåtenskapsskatterna. Inkomstskatten påverkades
endast vid schablontaxeringen av inkomst från en- och tvåfamilj shus och
likställda. Dessa förändringar syntes vara utan betydelse för det allmänna.
Däremot kunde åtskilliga fördelar vinnas genom ett uppskov med nästa
fastighetstaxering. Förberedelserna för en sådan krävde mycken tid, och de
direkta kostnaderna torde icke understiga fem miljoner kronor. Härtill komme
indirekta kostnader, bland annat därigenom att varje fastighetstaxering
medförde ett stort antal taxeringsbesvär, vilket utgjorde en ytterligare belastning
för skattedomstolarna, där en lättnad i stället vore eftersträvansvärd.
Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 505 och II: 662
framförda yrkandet om avslag å den föreliggande propositionen har bl. a.
anförts följande. Något förslag till förenkling av den nya metoden hade inte
framlagts. Ändringen beträffande hjälptabell I vore i huvudsak formell.
Det alldeles övervägande antalet remissinstanser hade mer eller mindre tydligt
förordat att den gamla metoden skulle bibehållas. Departementschefen
ansåg sig också kunna konstatera att skillnaden mellan metoderna numera
inskränkte sig till en olikhet i det rent tekniska förfarandet för framräknandet
av värdet. Enligt motionärernas mening borde denna slutsats ha föranlett
departementschefen att allvarligt överväga, huruvida anledning funnes
att frångå en metod, som efter att ha använts vid sex tidigare fastighetstaxeringar,
nu vunnit allt större stadga i fråga om de faktorer, som påverkade
taxeringsvärdet. Då departementschefen hänvisade till 1951 års riksdags
beslut vore detta icke något bärande skäl. När bevillningsutskottet i
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956 17
sitt memorial nr 55 dessutom ansåg, att metoderna borde prövas jämsides,
för att man därigenom skulle kunna bilda sig en uppfattning om deras användbarhet,
kunde detta inte gärna tolkas på annat sätt än att utskottet senare
ville utan förutfattad mening ta ställning till frågan om vilken metod
som borde för framtiden användas.
Motionärerna har vidare framhållit, att skogstaxeringen vore av relativt
ringa betydelse för det allmänna. Enligt Årsbok för Sveriges kommuner 1955
utgjorde det sammanlagda värdet av jordbruksfastighet i städer och på
landsbygd 13 688 miljoner kronor, varav värdet å växande skog ca 5 200
miljoner kronor, medan motsvarande värde å annan fastighet uppgick till
icke mindre än 45 718 miljoner kronor. Värdet av växande skog understeg
sålunda 9 procent av totalbeloppet för fastighet. En differens på 10 procent
i värdet av växande skog innebure sålunda mindre än en procent av det
totala fastighetsvärdet. Härvid vore också att märka alt fastighetsskatten
vore effektiv huvudsakligen i fråga om annan fastighet.
Riksdagen hade under senare år medvetet strävat mot en förenkling av
taxeringsarbetet. Den nya metoden krävde enligt samstämmiga vittnesbörd
ett avsevärt merarbete. Sålunda ansågs tillgång till räknemaskin och biträde
för uträknande av taxeringsvärdena oundgängligt. Att övergången till den
nya metoden krävde ett omständligt och tidsödande framräknande av de
nya tabellverken in. in. låge i öppen dag. Motionärerna har därjämte ifrågasatt,
om det vore möjligt för länsstyrelserna att efter riksdagens beslut hinna
med förberedelserna till en ny fastighetstaxering.
I motionen I: 4 9 9 har bl. a. framhållits följande. Utvecklingen under
de senaste åren och den starka stegring av fastighetsobjektens nominella
värden, som kunde förväntas bli en följd av den nya fastighetstaxeringen,
syntes vara av den storleksordningen, att hittills gällande normer
för förmögenhetsbeskattningen måste bli föremål för eu omedelbar översyn.
En höjning av det skattefria förmögenhetsavdraget i anpassning till de
höjda taxeringsvärdena vore därför ofrånkomlig, för så vitt man ville undvika
en omotiverad och stark skärpning av förmögenhetsskatten.
Då det gällde formerna för beskattningen av skogen borde det framhållas,
att skogen intoge en speciell särställning i fråga om belastning i skattehänseende.
Sålunda hade den för skogen skattskyldige att erlägga en på taxeringsvärdet
grundad årlig garantiskatt, oavsett om han genom virkesuttag
tillfördes någon inkomst eller icke. Härtill komme den med taxeringsvärdets
stegring även ökade årliga skogsvårdsavgiften. I de fall, då skogsägaren
på grund av naturhinder eller andra omständigheter hindrats från jämna
uttag och tvingades att taga ut flera årstillväxter på en gång, bleve denna
ackumulerade skogsavkastning föremål för en hård både proportionell och
progressiv beskattning. Till dessa på varandra staplade skatter komme slutligen
den progressiva förmögenhetsskatten i den mån fastighetsvärdet tillsammans
med den skattskyldiges förmögenhet i övrigt översteg femtiotusen
kronor. Det kunde inte ligga i det allmännas intresse att driva beskattning2
liihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. i\''r37
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 195(i
en av skogen som produktionskälla alltför långt. Vid behandlingen av de
skogliga fastighetsskatteproblemen borde det alltid hållas i minnet, att det
kunde ligga en fara för rationell skogsvård och skogsproduktion i en för
hög skattebelastning. Denna kunde nämligen leda till att ägaren inte ansåge
sig ha råd eller också betraktade det som oekonomiskt att hålla ett tillräckligt
högt virkeskapital med en ur produktionssynpunkt önskvärd slutenhet
eller högvärdig sortimentssammansättning. Detta sakförhållande borde
beaktas såväl vid skrivningen av utskottets anvisningar som jämväl vid
utformandet av de regler som komme att givas av de lokala myndigheterna
för att läggas till grund för taxeringsarbetet.
En höjning av det skattefria förmögenhetsbeloppet borde enligt motionärernas
mening företagas i samband med den nya fastighetstaxeringen.
Det vore i nuvarande läge icke möjligt att ange, hur stor denna höjning
borde bli. Man kunde därvid tänka sig en höjning till 75 000 å 100 000
kronor, eller i vart fall motsvarande den höjning, som betingades av penningvärdets
fall och höjningen av taxeringsvärdena sedan det skattefria förmögenhetsbeloppet
senast fastställdes.
Utskottets yttrande
Utskottet upptager först till behandling det i motionerna I: 114 och II: 161
framställda yrkandet, att nästa allmänna fastighetstaxering skall uppskjutas
till år 1959 och att taxeringarna därefter skall verkställas vart sjunde
år. I denna fråga vill utskottet erinra om att de senaste två allmänna fastighetstaxeringarna
uppskjutits med två år vardera, den som skulle ha ägt
rum år 1943 till år 1945 och den som med hänsyn till den; vanliga femårsintervallen
skulle ha skett år 1950 till år 1952. Dessa uppskov har emellertid
haft speciella orsaker. Sålunda anfördes som skäl för uppskovet med 1943
års allmänna fastighetstaxering till år 1944 (se prop. nr 334/1941), att fastighetsmarknaden
då rönte stark inverkan av rikets avspärrning från ekonomiska
förbindelser med utlandet och att det särskilt beträffande priserna
å skogsprodukter rådde så från det normala avvikande förhållanden att
dessa priser icke lämpligen borde läggas till grund för en fastighetstaxering.
Det ytterligare uppskov med denna taxering, som senare beslöts — till år
1945 — motiverades (prop. nr 20/1943) med att förslag till nya normer för
fastighetstaxeringen icke skulle medhinnas till 1943 års riksdag. Som skäl
för uppskov med den taxering som sedan skulle ha ägt rum år 1950 anfördes
(prop. nr 52/1949), att 1947 års skogstaxeringssakkunniga blivit så försenade
med vissa utredningar angående den nya skogsvärderingsmetoden,
att de icke hunnit i tid utarbeta ett tillfredsställande förslag till skogsvärderingsinstruktion
för tillämpning av denna metod. Av liknande anledning
—- att de sakkunnigas då framlagda förslag icke hunnit remissbehandlas i
tid — uppsköts sedan taxeringen ytterligare ett år till år 1952 (prop. nr 24/
1950).
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956 19
Några skäl av dylik art kan icke åberopas för uppskov med den allmänna
fastighetstaxering, som enligt gällande bestämmelser skall äga rum år 1957.
Ej heller kan utskottet finna den av motionärerna anförda motiveringen för
sådant uppskov bärande. Motionärernas huvudargument är, att fastighetstaxeringen
numera har mycket ringa betydelse. Utskottet vill emellertid påpeka
att fastighetstaxeringens betydelse — främst därför att beräkningen
av inkomst från en- och tvåfamilj sfastigheter och vissa andra fastigheter
efter lagstiftning härom åren 1953 och 1954 skall direkt grundas å taxeringsvärdena
— snarare ökat än minskat. Även de kraftiga allmänna prisstegringar,
som inträffat efter den senaste allmänna fastighetstaxeringen
och som kan antagas ha gjort sig gällande inte minst beträffande skogsfastigheter,
talar enligt utskottets mening för att den nu förestående fastighetstaxeringen
icke bör uppskjutas.
Utskottet finner sig därför icke kunna tillstyrka ett uppskov med den
allmänna fastighetstaxering, som enligt gällande författningar skall äga rum
nästa år. Ej heller finner utskottet skäl hava anförts för en allmän utsträckning
av intervallerna mellan taxeringarna från 5 till 7 år.
Vad härefter angår frågan om den metod som skall användas för fastighetstaxeringen
av skog så vill utskottet till en början erinra om att 1951 års
riksdag beslutat, att den nya metoden skall tillämpas vid den allmänna fastighetstaxering
som följde på 1952 års samt antagit vederbörliga författningsbestämmelser
i enlighet härmed. Ett beslut nu om tillämpning av den
gamla metoden vid nämnda taxering skulle alltså innebära ett upprivande
av 1951 års beslut, vilket enligt utskottets mening inte bör ifrågakomma
utan synnerliga skäl. Vad i övrigt angår valet av metod anser sig utskottet
böra åberopa vad från bevillningsutskottets sida anförts vid de två tidigare
tillfällen då samma fråga varit föremål för behandling och varför redogörelse
lämnats här ovan. Argumenten för och emot den nya skogsvärderingsmetoden
har därvid så utförligt diskuterats, att det nu icke är mycket
att tillägga. En av de anmärkningar som riktats mot den nya metoden vill
emellertid utskottet något ytterligare beröra.
Det har sagts helt allmänt att den nya metoden icke ger riktiga värden
eller att man icke har garantier för att den ger riktiga värden. Vid bedömande
av den anmärkningens betydelse bör man hålla i minnet, att enligt
ekonomiska principer värdet av viss egendom är helt beroende av den avkastning
egendomen ger och framdeles kan beräknas gc samt den ränta, som
krävs å investerat kapital.
När det gäller att värdera en skogsfastighet måste man först göra en beräkning
av den framtida avkastningen. För denna beräkning måste man
fastställa en hushållningsplan, d. v. s. en plan över hur virkesuttagen med
hänsyn till befintligt virkesförråd och tillväxtförhållanden skall göras, samt
de priser efter vilka det uttagna virket skall värderas. Detta måste ske vilken
metod man än använder. Den nya metoden använder sig av den hushållningsplan,
d. v. s. det skogsbruk, som genomsnittligt faktiskt tillämpats
och tillämpas i våld land, såvitt av skogens nuvarande tillstånd framgår.
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
Detta beror på att man icke kunnat finna någon annan allmängiltig norm
att gå efter.
När man fastställt den hushållningsplan, som skall ligga till grund för
värderingen och som av ovan angivna praktiska skäl tydligen måste bli densamma
för båda metoderna, samt räntefoten, är uträkningen av det »riktiga»
värdet en rent matematisk operation. I den gamla skogsvärderingsinstrulctionen
fanns emellertid inga närmare anvisningar för utförande av
delta led i värderingsförfarandet för det fall att skogen icke var normal och
värdeberäkningen alltså icke kunde ske genom direkt kapitalisering av avkastningen.
I den nya finns däremot sådana anvisningar och verkställandet
av nämnda led i värderingen sker genom utarbetandet av de hjälptabeller,
som den nya metoden använder sig av.
Under angivna förutsättningar och med bortseende från verkan av de
schabloner, som av praktiska skäl måste användas — något som för övrigt
är gemensamt för båda metoderna — ger alltså den nya metoden »riktiga»
värden.
Om man emellertid med »riktigt» värde menar det, som är grundat på
vad just vederbörande skogsägare ämnar taga ut ur sin skog, kan däremot
den nya metoden ge värden, som för vederbörande skogsägare ter sig oriktiga.
Detta blir fallet om viss skogsägare tillämpar ett skogsbruk, som avviker
från medelskogsbruket. Sköter han sin skog bättre, rent ekonomiskt
sett, än skogsägare i allmänhet, blir hans skog enligt nya metoden för lågt
taxerad, sköter han den sämre blir den för högt taxerad.
I detta sammanhang vill utskottet något beröra vad i motionen 1:499
sägs därom att en hög skattebelastning kan leda till att skogsägaren inte
anser sig ha råd eller också betraktar det som oekonomiskt att hålla ett
»tillräckligt högt virkeskapital med en ur produktionssynpunkt önskvärd
slutenhet eller högvärdig sortimentssammansättning». Eftersom tillväxten
i ett starkt slutet skogsbestånd är mindre än i ett glesare bestånd, kan en
skogsägare, som håller större virkesförråd än medelskogsägaren, bli för högt
beskattad med hänsyn till det utbyte han faktiskt får ut av sin skog. En
dylik effekt kan även uppkomma därigenom att en sådan skogsägare förlänger
omloppstiden och låter träden växa ut till grövre dimensioner före
uttaget än medelskogsägaren, om nämligen värdetillväxten under »överhållandet»
understiger den fastställda räntefoten. Allt detta kan man emellertid
icke göra någonting åt, om man över huvud taget vill åstadkomma en
jämn och för skogsägarna inbördes rättvis taxering. Just dessa saker berördes
som framgår av den tidigare redogörelsen tämligen utförligt i bevillningsutskottets
betänkande nr 31 vid 1951 års riksdag. Som därvid framhölls
kan man nämligen av rättviseskäl icke tillåta att vid värderingen hänsyn
tas till skogsägarens egna subjektiva bedömningar om i vilken takt eller på
vilket sätt avkastningen ur skogen bör uttagas.
Det nu angivna förhållandet må vara en olägenhet, men det är i så fall en
olägenhet, som vidlåder även den gamla metoden. I den gamla skogsvärderingsinstruktionen
fanns en passus, som direkt förde tanken på att en vär
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956 21
dering efter individuella hushållningsplaner var tillåten. Det sades nämligen
där, att »innebörden» av den i instruktionen angivna värderingsmetoden
»belystes» därav att å skogar, för vilka tillförlitliga hushållningsplaner
fanns, ur vilka översikt kunde erhållas rörande den virkesavkastning som
omedelbart och i framtiden årligen borde kunna utvinnas, värdet kunde erhållas
på det sättet att dessa avkastningar värderades i penningar med tilllämpning
av de pris som varit bestämmande för rotvärdet, och skogsbrukets
hela till nutiden diskonterade avkastning därefter uträknades efter vederbörlig
räntefot, varefter avdrag gjordes för allmänna omkostnader. Det var
i början av den gamla metodens tillämpningstid tveksamt, om ett skogsområdes
taxeringsvärde skulle få fastställas på detta sätt. När emellertid kammarrätten,
som är sista instans i värderingsfrågor, fick taga ställning till
ett mål, däri yrkades att en dylik värdeberäkning skulle användas, ansåg
kammarrätten, att detta inte kunde accepteras.
Vad i motionen sägs i ifrågavarande del är därför enligt utskottets mening
icke av beskaffenhet att hänsyn därtill kan tagas i förevarande sammanhang
och saknar i varje fall betydelse för bedömning av frågan om vilken
metod som bör väljas för skogsvärderingen.
De sakkunniga, som haft att med ledning av den provtaxering enligt den
nya metoden, som företogs jämsides med 1952 års taxering enligt gamla
metoden i vissa beredningsdistrikt, verkställa en jämförelse mellan metoderna,
har icke direkt uttalat sig om vilken metod, som bör givas företräde.
Av deras utredning framgår emellertid, att den nya metoden ger en bättre
avvägning av värdena olika fastigheter emellan än den gamla. Detta är en
viktig post på den nya metodens plussida. Anledningen till att man över
huvud tog upp arbetet med att utforma en ny metod var nämligen, att taxeringsvärdena
under den gamla metodens tillämpningstid visat sig icke bli
tillräckligt differentierade med hänsyn till rådande olikheter beträffande
skogstillståndet å de särskilda fastigheterna. Däremot är den nya metoden
icke tillkommen för att ge högre eller lägre värden över det hela taget. Den
allmänna värdenivån är en sak som man — om den ansetts otillfredsställande
— skulle kunna ha kommit till rätta med på annat sätt. Nivån bestämmes
nämligen i första hand av de s. k. värdefaktorerna, priset, räntefoten
och de allmänna omkostnaderna, icke av den metod som användes.
De sakkunniga har med sin inställning icke gjort någon värdesättning av
den gamla metoden. Ett av dem gjort uttalande synes emellertid tyda på att
den gamla metoden i alldeles oförändrad form i varje fall ansetts icke kunna
mäta sig med den nya. De sakkunniga framhåller nämligen, att, om man
för den gamla metoden skulle uppställa som krav, att denna metod även
i fråga om de enskilda fastigheternas taxering skulle lämna mot den nya
metoden svarande resultat, vissa justeringar och kompletteringar erlordrades.
Bland sådana kompletteringar nämner de sakkunniga intagande i
taxeringslängden av uppgifter om bedömd grovskog och lövskog. Detta är
ett viktigt — och för övrigt mycket kritiserat — moment i den nya metoden,
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
som det alltså ansetts nödvändigt att införa i den gamla metoden för att
denna skulle anses tillfredsställande.
I motionerna I: 505 och II: 662 sägs bl. a. att den nya metoden enligt samstämmiga
vittnesbörd kräver avsevärt mer arbete än den gamla. Detta torde
endast vara riktigt så till vida att vid taxering av en fastighet enligt nya metoden
kräves någon enkel räkneoperation mera än vid taxering enligt den
gamla. Den omständigheten torde emellertid spela en mycket underordnad
roll. Viktigare är att ingenting synes ha framkommit vid den senaste provtaxeringen,
som jävar de gynnsamma erfarenheterna i detta avseende från
den provtaxering som företogs före 1952 års fastighetstaxering. Då förklarade
nämligen provtaxeringsnämnderna så gott som enhälligt att den nya
metoden var lättare att tillämpa än den gamla.
Utskottet finner för sin del att ingenting framkommit som är ägnat att
rubba dess tidigare uttalade mening att den nya metoden har bestämda företräden
framför den gamla. Utskottet avstyrker därför de i motionerna 1: 505
och II: 662 framställda yrkandena om bibehållande av den gamla metoden
för skogsvärderingen vid nästa allmänna fastighetstaxering.
Gentemot de i propositionen föreslagna ändringarna i den nya skogsvärderingsinstruktionen
har utskottet intet att erinra. Utskottet får vidare tillstyrka
föreslagna tilläggsbestämmelser till instruktionen av innehåll att virkespriserna
under avverkningssäsongen 1951—1952 icke skall medtagas vid
värdeberäkningen samt att de bruttopriser, som efter iakttagande härav
framkommer, skall reduceras med 20 procent. Därmed har enligt utskottets
mening i mesta möjliga mån beaktats skogsägarnas intresse av garantier för
att deras fastigheter icke blir för högt taxerade, därest virkespriserna skulle
komma att sjunka under den närmaste framtiden.
Utskottet har i det föregående behandlat vissa uttalanden avseende skogsvärdering,
som gjorts i motionen 1:499. Vad däremot angår det i samma
motion framställda yrkandet, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära
skyndsam utredning av frågan om höjning av det skattefria avdraget vid
förmögenhets- och arvsbeskattningen, kan utskottet för sin del icke finna
att detta yrkande har direkt samband med den förevarande frågan om fastighetstaxering
av skog och skogsmark. Det nämnda yrkandet finner utskottet
därför böra senare upptagas, nämligen i samband med behandlingen av
andra, till utskottet hänvisade motioner rörande frågan om höjning av skattepliktsgränsen
vid förmögenhetstaxeringen och arvsbeskattningen.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att de likalydande motionerna I: 114 av herr Spetz och
II: 161 av herr Nilsson i Svalöv om uppskov med nästa fastighetstaxering
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956 23
B) att riksdagen måtte — med bifall till Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 71 och med avslag å de likalydande
motionerna I: 505 av herr Spetz m. fl. och II: 662 av
herr von Seth m. fl. — för sin del antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning om ändring av förordningen
den 1 juni 1951 (nr 440) med instruktion för
värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av
fastighet (skogsvärderingsinstruktion); samt
C) att motionen 1:499 av herrar Werner och Lodenius, i
vad motionen behandlas i detta betänkande, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 april 1956
På bevillningsutskottets vägnar:
FILIP KRISTENSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Eidksson, Velander,
Niklasson, Thun, Kronstrand, Oscar Carlsson och Bengtson; samt
från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Nilsson i Svalöv,
Sjölin, Kärrlander, Wiklund, Henriksson, Jansson i Aspeboda, Anderson i
Sundsvall, Persson i Appuna och Andersson i Essvik.
Reservation
av herrar Kristensson i Osby, Spetz, Velander, Kronstrand, Nilsson i
Svalöv, Sjölin och Anderson i Sundsvall, vilka ansett alt utskottet bort under
punkterna A) och B) hemställa:
A) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 114 av herr Spetz och II: 161 av herr Nilsson i
Svalöv,
dels antaga följande
Förslag
till
förordning angående de tider, då allmän fastighetstaxering skall äga rum.
Härigenom förordnas, med upphävande av förordningen den 19 februari
1954 (nr 46) angående de tider, då allmän fastighetstaxering skall äga rum,
att de allmänna fastighetstaxeringar, som enligt 12 § 1 inom. kommunal
-
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
skattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och nyssnämnda förordning
skolat verkställas år 1957 och därefter vart femte år, i stället skola äga rum
år 1959 och därefter vart sjunde år.
dels för sin del antaga följande
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 12 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 12 § 1 inom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.
12 §.
1 mom. Allmän uppskattning av fastighets värde (allmän fastighetstaxering)
skall ske vart sjunde år. De vid sådan uppskattning fastställda värdena
må ej ändras förrän vid nästa allmänna fastighetstaxering, där ej annat
föranledes av stadgandena i 2 mom.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
dels ock för sin de! antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. taxeringsförordningen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
2 §.
1 mom. I denna förordning förstås med
allmän fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som enligt 12 §
1 mom. kommunalskattelagen skall verkställas vart sjunde år;
särskild fastighetstaxering:----årlig taxering.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningsamling.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
25
B) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 505 av herr Spetz m. fl. och II: 662 av herr von
Seth in. fl. samt med avslag å Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 71, för sin del antaga
dels följande
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 1 juni 1951 (nr 437) med instruktion
för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering
av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).
Härigenom förordnas dels att förordningen den 1 juni 1951 (nr 437) med
instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av
fastighet (skogsvärderingsinstruktion) skall, med ändring av vad därom
tidigare föreskrivits, äga fortsatt tillämpning efter den 31 december 1956,
dels ock att punkten 5. i nämnda förordning skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
5. För värdering i penningar av den sålunda uppskattade normala virkesavkastningen
beräknas virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde)
enligt de priser, som under åren 1950 och 1952—1954 på grund av prissättning
nämnda år i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment, varav
dylik normal virkesavkastning anses sammansatt (normal sortimentssammansättning),
under iakttagande av att vid värdeberäkningen bruttopriserna
skola reduceras med 20 procent. I de särskilda anvisningar, som jämlikt
59 § taxeringsförordningen skola fastställas för varje län eller område av
län, bestämmes vad som för länets eller områdets vidkommande skall anses
såsom normal sortimentssammansättning.
Vid beräkning----punkt 7.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
dock att punkt 5. i den nya lydelsen första gången skall tillämpas såvitt avser
nästkommande allmänna fastighetstaxering. Genom förordningen upphäves
förordningen den 1 juni 1951 (nr 440) med instruktion för värdering
av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruklion)
i dess lydelse enligt förordningen den 19 februari 1954,
nr 49.
8 Bihang till riksdagens protokoll 19Ö6. 7 samt. Nr 37
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
dels följande
Förslag
till
lag om upphävande av lagen den 1 juni 1951 (nr 438) om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom upphäves lagen den 1 juni 1951 (nr 438) om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928. I följd härav skall punkt 4 av
anvisningarna till 9 § sistnämnda lag även efter den 31 december 1956 hava
den i lagen den 1 juni 1951 (nr 436) angivna lydelsen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
dels ock följande
Förslag
till
förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928
(nr 379).
Härigenom förordnas, att 58 § 1 mom., 62 § 2 mom. och 65 § taxeringsförordningen
den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
58 §.
1 mom. När allmän fastighetstaxering förestår, har skogsstyrelsen att i
samråd med statens skogsforskningsinstitut låta på grundval av tillgängliga
handlingar eller eljest i mån av behov inhämtade upplysningar för varje län
eller i skogligt avseende likartade delar av län sammanställa uppgifter om
den ungefärliga arealen av skogsmark och av övrig mark, skogsmarkens genomsnittliga
bonitet samt virkesförrådets genomsnittliga storlek och åldersfördelning,
särskilt för barrträd, för ädla lövträd och för övriga trädslag.
Uppgifterna skola avlämnas till länsstyrelsen senast den 1 maj året näst
före taxeringsåret. Vid uppgifternas avlämnande bör jämväl avgivas yttrande
och förslag rörande sortimentssammansättning å den normala skogsavkastningen
och däremot svarande omloppstider, bruttopriser för olika
sortiment samt rotvärden för den normala skogsavkastningen och i samband
därmed reduktionstal för beräkning av verklig virkesmassa på bark
i rått tillstånd ävensom i erforderligt avseende uppgift om det material, som
legat till grund för nämnda sammanställningar och förslag.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1956
27
Sedan de i första stycket angivna handlingarna inkommit till länsstyrelsen,
har landskamreraren att, med erforderligt biträde av sakkunnig person,
på grundval av nämnda och eljest tillgängliga handlingar samt i mån av
behov inhämtade upplysningar upprätta förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar
innefattande en efter länets förhållanden avpassad tabell för
utfinnande av skogsmarkens och den växande skogens värde per hektar vid
olika avkastningsförmåga och virkespris (hjälptabell) ävensom de särskilda
anvisningar för verkställande av taxering av skogsmark och växande skog,
som kunna finnas erforderliga för en riktig tillämpning av de föreskrivna
taxeringsgrunderna, såsom om medelbonitet och genomsnittligt rotvärde för
varje kommun i länet samt om virkesprisens beräkning med hänsyn till
olika utdrivningsförhållanden, olika flottnings- och andra transportkostnader,
olika grovlek och därav betingat olika värde å det virke, som kan
regelmässigt utvinnas å en viss bonilet, med mera dylikt. Finnes lämpligt
upprätta olika hjälptabeller och anvisningar för skilda delar av länet, må
sådant ske.
62 §.
2 mom. Vid beredningsnämndens — — — tillämpade priser. Finnas inom
distriktet fastigheter med skog, bör i redogörelsen tillika lämnas upplysning
om de anvisningar, som i fråga om värdesättning av skogsmark och växande
skog lämnats vid det ovan omförmälda sammanträdet. Redogörelsen ävensom
beredningsnämndens mening härom böra protokollföras.
Härefter åligger----i distriktet.
65 §.
Ordförande i---64 a §;
b) att före fastighetstaxeringsnämndens sammanträde granska de från
beredningsnämndernas ordförande enligt 64 § inkomna längderna och övriga
handlingar och därvid särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna
tillämpat de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 § 1 mom. omförmälda
sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å detta sammanträde
ansetts böra komma till användning inom vederbörande beredningsdistrikt,
ävensom i vad mån beredningsnämnderna vid uppskattning av relativa
skogstillgången för fastighet med växande skog kommit till skäliga
resultat;
c) att vidtaga---och längder.
Ordförande i---d) sägs.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
560662 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1956:211 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951 a1 i texten