Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

1956-04-26 · 45 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 44 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:40, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

1

Nr 40

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse

av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 23 februari 1956 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 88, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Propositionen grundar sig på 1955 års statsskatterevisions betänkande

med förslag till nya skatteskalor (SOU 1955: 48) och avser en sänkning av

den statliga inkomstskatten för fysiska personer med verkan från och med

den 1 januari 1957.

Skattesänkningen, vars tyngdpunkt är förlagd till de mindre inkomsttagarna,

föreslås komma till stånd genom jämkningar av skatteskalorna i

överensstämmelse med statsskatterevisionens alternativ R 2, vilket kan beräknas

medföra ett skattebortfall av 375 miljoner kronor årligen.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt---- angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter ortsavdrag med belopp som beräknats

1 Senaste lydelse av 10 § 1 morc. so 1952: 406

1-—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

enligt 8 § 1 mom. andra stycket och som varit här i riket bosatt under

hela eller någon del av beskattningsåret, utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 8 000 kronor: It procent av

den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

8 000

men icke

10 000

kr:

880

kr

för

8 000 kr

och

17%

av återstoden

10 000

» »

12 000

» :

1 220

»

»

10 000 »

»

21%

tt

»

12 000

» »

16 000

» :

1 640

»

»

12 000 »

»

27%

»

16 000

» »

20 000

i> :

2 720

»

»

16 000 »

»

31%

»

»

20 000

» »

30 000

» :

3 960

»

»

20 000 »

»

37%

It

»

30 000

40 000

» :

7 660

»

»

30 000 »

»

43%

»

»

40 000

» »

60 000

» :

11 960

»

»

40 000 »

»

48%

»

It

60 000

» »

100 000

» :

21 560

»

»

60 000 »

»

54%

»

100 000

» »

150 000

d :

43 160

»

»

100 000 »

»

59%

»

150 000

:

72 660

»

»

150 000 »

it

65%

»

För

annan i

detta moment avsedd skattskyldig

än i

föregående stycke

sägs utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 4 000 kronor: 11 procent av

den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

4 000

men icke

6 000

kr:

440

kr

för

4 000

kr

och

17%

av återstoden

6 000

»

it

8 000

» :

780

»

»

6 000

»

»

22%

»

»

8 000

»

»

10 000

» :

1 220

»

»

8 000

»

»

25%

it

»

10 000

»

it

12 000

» :

1 720

»

»

10 000

»

»

28%

»

»

12 000

»

»

16 000

» :

2 280

»

»

12 000

»

»

32%

»

it

16 000

»

»

20 000

» :

3 560

»

»

16 000

»

»

36%

it

it

20 000

»

»

30 000

» :

5 000

»

»

20 000

tt

»

41%

it

it

30 000

»

»

40 000

» :

9 100

it

»

30 000

»

»

45%

it

it

40 000

»

It

60 000

» :

13 600

it

»

40 000

»

»

49%

it

it

60 000

»

»

100 000

» :

23 400

»

»

60 000

»

&

54%

it

it

100 000

»

150 000

» :

45 000

»

»

100 000

»

»

59%

»

»

150 000

•

74 500

»

»

150 000

»

it

65%

it

it

Ändå att---denna inkomstdel.

Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

I) de liltalydande motionerna 1:535 av herr Birke m. fl. och 11:683 av

herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling av

Kungl. Maj :ts proposition nr 88 måtte

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

1) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad Igdelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt — — — angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter ortsavdrag med belopp som beräknats enligt

8 § 1 mom. andra, tredje och fjärde styckena och som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 8 000 kronor: 10 procent av

den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger:

8 000

men

icke

12 000

kr:

800

kr

för

8 000 kr

och 14 %

av

återstoden

12 000

»

»

16 000

» :

1360

»

»

12 000

»

»

18

»

D

»

16 000

»

»

20 000

» :

2 080

»

»

16 000

»

»

23

»

»

»

20 000

»

»

25 000

» :

3 000

»

»

20 000

)>

»

28

»

»

»

25 000

»

»

30 000

» :

4 400

»

»

25 000

»

»

33

»

»

»

30 000

»

»

40 000

» :

6 050

»

»

30 000

»

»

38

»

»

»

40 000

»

»

60 000

» :

9 850

»

»

40 000

»

»

43

»

»

»

60 000

»

»

100 000

» :

18 450

»

»

60 000

»

»

48

»

»

»

100 000

»

»

150 000

» :

37 650

»

»

100 000

»

»

53

»

»

»

150 000

»

»

200 000

» :

64 150

»

»

150 000

»

»

58

»

»

»

200 000

:

93150

»

»

200 000

»

»

63

»

»

»

För annan i detta moment avsedd skattskyldig än i föregående stycke

sägs utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 4 000 kronor: 10 procent av

den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger:

4 000

men

icke

6 000

kr:

400

kr

för

4 000

kr och 14 %

av återstoden

6 000

j>

8 000

» :

680

»

»

6 000

»

»

18

»

»

»

8 000

»

»

10 000

» :

1040

»

»

8 000

»

»

22

»

»

»

10 000

»

»

12 000

» :

1 480

»

»

10 000

»

»

26

»

»

»

12 000

»

»

16 000

» :

2 000

»

12 000

»

»

30

»

»

»

16 000

»

»

20 000

» :

3 200

»

»

16 000

»

»

34

»

J>

»

20 000

»

»

30 000

» :

4 560

»

»

20 000

»

»

38

»

»

»

30 000

»

»

40 000

» :

8 360

»

»

30 000

»

»

42

»

»

»

40 000

»

»

60 000

» :

12 560

»

»

40 000

»

»

46

»

»

»

60 000

»

»

100 000

» :

21 760

»

»

60 000

»

»

50

»

»

»

100 000

»

»

150 000

» :

41 760

»

»

100 000

»

»

55

»

»

»

150 000

»

»

200 000

» :

69 260

»

»

150 000

»

»

60

»

»

»

200 000

:

99 260

»

»

200 000

»

1>

65

»

»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

Ändå att---denna inkomstdel.

Med familjestiftelse--— ekonomiska intressen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte skyndsamt

företaga en utredning rörande frågan om ett återinförande av barnavdragen

vid beskattningen och om en förbättring av förvärvsavdraget för

gift kvinna samt för riksdagen framlägga de förslag utredningen kan föranleda;
3)

uttala, att statsbidragen till kommuner bör utformas så, att kommunernas

intresse av sparsamhet i förvaltningen i största möjliga utsträckning

främjas, ävensom att övriga åtgärder bör vidtagas, vilka kan vara ägnade

att nedbringa kommunernas utdebiteringsbehov;

4) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte, efter

härom företagen utredning, för 1957 års riksdag framlägga förslag om en

indexreglering av dels ortsavdragen, dels skatteskalornas skiktintervaller

för den beskattningsbara inkomsten. II) III) IV)

II) de likalydande motionerna I: 536 av herrar Öhman och Norling samt

II: 681 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen, med bifall till

Kungl. Maj :ts proposition nr 88 samt beaktande av vad som i motionerna

utvecklats,

1) uttalar att de ortsavdrag, som gäller vid statlig och kommunal inkomstbeskattning,

successivt för hela landet och inom en tidrymd av tre år höjs

till 5 200 kr. för gift samt ensamstående med försörjningsplikt och till 2 600

kr. för övrig ensamstående;

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om sådan komplettering av

direktiven för de sakkunniga för höjning av de kommunala ortsavdragen,

att förslag i enlighet med vad som yrkats under punkt 1 blir utformat till

sådan tidpunkt, att det kan föreläggas 1957 års riksdag för beslut;

III) de likalydande motionerna I: 537 av herr Ohlon m. fl. och II: 682 av

herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av proposition

nr 88 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala, att behov föreligger av

en samlad översyn genom en parlamentariskt sammansatt utredning med

uppgift att framlägga en plan för fullföljande av årets skattereduktion genom

successiva skattelättnader de närmaste åren, och att denna utredning

arbetar så snabbt, att en proposition kan föreläggas nästa års riksdag»;

ävensom

IV) motionen II: 680 av herr Sjölin, vari hemställts,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 5

»1) att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 88

med förslag till nya skalor för bestämmande av statlig inkomstskatt för

fysiska personer måtte besluta -— beträffande gift skattskyldig —- fastställa

procenttalet för beskattningsbara inkomster mellan 8 000 och 10 000

kronor till 16, för inkomster mellan 12 000 och 16 000 kronor till 26, för

inkomster mellan 20 000 och 30 000 kronor till 36 och för inkomster mellan

30 000 och 40 000 kronor till 42 samt — för annan skattskyldig -— fastställa

procenttalet för beskattningsbara inkomster mellan 4 000 och 6 000 kronor

till 16, för inkomster mellan 6 000 och 8 000 kronor till 21 och för inkomster

mellan 20 000 och 30 000 kronor till 40, i samtliga fall innebärande en sänkning

i jämförelse med Kungl. Maj :ts förslag med en enhet, samt

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna I: 21 av fru Wållentheim m. fl. och II: 28

av fru Eriksson i Stockholm m. fl., vari hemställts,

a) att riksdagen måtte besluta sådan ändring i förordningen om statlig

inkomstskatt att ortsavdragen för ensamstående, som har vårdnaden om

barn under 16 år, blir lika stora som för gifta skattskyldiga, samt

b) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att utredningen

om de kommunala ortsavdragen m. m. måtte meddelas direktiv att pröva

frågan om motsvarande ändringar i fråga om den kommunala beskattningen;

2) de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon m. fl. och II: 224 av

herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte besluta

a) att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning angående

en ökad rättvisa vid avvägningen av beskattningen mellan barnfamiljer

och övriga genom införande av barnavdrag vid inkomstbeskattningen,

samt

b) att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att frågan om höjning av

förvärvsavdraget i syfte att minska sambeskattningseffekten utredes skyndsamt,

så att förslag snarast kan föreläggas riksdagen;

3) de likalydande motionerna I: 294 av fru Gärde Widemar och fru Hamrin-Tliorell

samt 11:242 av fröken Elmén och herr Wedén, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta sådan ändring i förordningen om statlig inkomstskatt

och kommunalskattelagen, att hustru, vilken redovisat inkomst

av rörelse eller ai’betsinkomst, som redovisats under inkomst av tjänst eller

tillfällig förvärvsverksamhet, medgives avdrag vid såväl den statliga som den

kommunala taxeringen med högst 1 000 kronor, samt därutöver att den, som

haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat,

vid taxeringen till såväl statlig som kommunal inkomstskatt medgives

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr bO år 1956

ytterligare avdrag med hälften av arbets- eller rörelseinkomsten, dock

högst tillhopa 3 000 kronor»;

4) de likalydande motionerna 1:295 av fru Gärde Widemar m. fl. och

II: 244 av herr Gustafson i Göteborg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

ville besluta sådan ändring av gällande bestämmelser att ogift skattskyldig

(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) med hemmavarande barn

och förvärvsarbete utanför hemmet i beskattningshänseende jämställes med

sådan skattskyldig som haft husföreståndarinna, samt att det högre ortsavdraget

för ensamstående med barn får åtnjutas till dess barnet fyllt 18 år

såvida barnet icke dessförinnan förskaffat sig egen deklarationspliktig inkomst

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext»;

5) de likalydande motionerna I: 301 av fröken Ranmark m. fl. och II: 230

av fru Eriksson i Stockholm, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

att redan nu tillgodose barnfamiljerna genom en större skattelindring än

för övriga alternativt genom ett skatteavdrag av 60 kr. per barn eller genom

att medge familjer med två eller flera barn ett extra kommunalt ortsavdrag

och detta intill dess frågan om lättnader i barnfamiljernas ekonomiska

ställning i sin helhet prövats»;

6) de likalydande motionerna I: 443 av herrar Ebbe Ohlsson och Magnusson

samt II: 572 av herr Agerberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

antaga följande

a) Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 samt anvisningarna till 20 § punkt 2 samma lag skola erhålla

följande ändrade lydelse.

46 §.

3 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft

inkomst av jordbruk, som hon själv bedrivit, eller av rörelse eller eget

arbete, må hon, i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, i hemortskommunen

åtnjuta avdrag med 300 kronor.

Har gift man, som levt tillsammans med sin hustru och under större delen

av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst

av jordbruksfastighet eller rörelse och har den skattskyldiges hustru

utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må mannen,

i den mån inkomsten i förvärvskällan därtill förslår, i hemortskommunen

åtnjuta avdrag med 300 kronor.

Avdrag enligt detta moment må icke för makarna tillsammans överstiga

300 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1956 7

Anvisningar

till 20 §.

2. Från föreskriften om att skattskyldig ej må avdraga värdet av arbete,

som i hans förvärvsverksamhet utförts av andre maken, föreligger såsom

framgår av 46 § 3 mom. i vissa fall undantag i fråga om arbete, som utförts

av gift kvinna.

Hemmavarande barn — — — 51 §.

Frågan om---65 §).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.

b) Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 26 juli 19A7 (nr 576)

om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 4 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

4 §•

2 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft

inkomst av jordbruk som hon själv bedrivit eller av rörelse eller eget

arbete, må hon, i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, åtnjuta

avdrag med 300 kronor eller, om hon haft hemmavarande barn för vilket rätt

till allmänt barnbidrag förelegat, med 300 kronor jämte 10 procent av

nämnda inkomst, sammanlagt dock högst med 1 000 kronor.

Har gift--- 300 kronor.

Avdrag enligt--— 1 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.

7) de likalydande motionerna 1:446 av fröken Andersson och 11:573 av

herr Cassel, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att skattskyldig,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

som försörjer barn för vilket barnbidrag utgår, skall erhålla ett med 1 OOO

kronor för varje sådant barn förhöjt ortsavdrag samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig lagtext».

Såvitt avser de likalydande motionerna 1: 293 och II: 224 har utskottet i

detta betänkande upptagit endast de yrkanden, som ovan återgivits. Övriga

i sistnämnda motioner framställda yrkanden behandlas av utskottet i andra

sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena — i de delar motionerna blir föremål för behandling i detta

betänkande — får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 294, I: 295, I: 446, I: 536, II: 28, II: 224,

II: 230, II: 572, II: 680, II: 682 och II: 683.

Propositionen

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

I den till 1955 års statsverksproposition fogade finansplanen berördes

möjligheterna att genomföra vissa lättnader i den statliga direkta beskattningen.

Det förutskickades därvid, att förslag om en förenkling av deklarationsreglerna

för flertalet inkomsttagare avsågs att föreläggas 1955 års

riksdag samt att denna förenkling komme afl innebära en icke oväsentlig

skattelättnad, särskilt för mindre inkomsttagare. Sådant förslag har sedermera

framlagts och jämväl av riksdagen antagits. Dessa ändringar i beskattningsreglerna

har, såvitt angår preliminärskatteuppbörden, vunnit tilllämpning

från och med den 1 januari 1956 och beräknas sammanlagt komma

att medföra ett bortfall av statlig inkomstskatt å 114 milj. kronor årligen.

I 1955 års finansplan anfördes vidare att kalkylerna för budgetåren 1956/

57 och 1957/58 syntes ge en antydan om att de statsfinansiella förhållandena

kunde komma att lämna utrymme för en viss ytterligare skattesänkning.

Under förutsättning av en försiktig utgiftspolitik och såframt de samhällsekonomiska

förhållandena icke lade hinder i vägen ställdes också i utsikt

att förslag till en allmän skattesänkning med tyngdpunkten förlagd till

de mindre inkomsttagarna skulle föreläggas 1956 års riksdag.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 februari 1955 tillkallades

två sakkunniga, numera landskamreraren Sten Wilkens och revisionsintendenten

Sture Lundell, med uppdrag att, såsom en särskild sektion inom

1950 års skattelagssakkunniga, utreda frågan om en allmän sänkning av

den statliga inkomstskatten för fysiska personer.

I direktiven för de sakkunniga framhöll dåvarande chefen för finansdepartementet,

att utredningen borde fa rent teknisk karaktär och klarlägga

de olika möjligheterna att genom ändring av skatteskalorna genomföra den

avsedda skattesänkningen. Vid utredningen borde framläggas olika alterna
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 9

tiv, varvid tyngdpunkten för skattesänkningen skulle läggas på de mindre

inkomsttagarna. Ett av utredningens alternativ borde bli ett förslag innebärande

— med relativt sett större skattelättnad för de mindre inkomsttagarna

— en sådan sänkning av statsskatten som innebar ett skattebortfall

motsvarande vad som skulle föranledas av en minskning av den nuvarande

uttagningsprocenten från 110 till 100. Detta skulle medföra att det totala

skatteuttaget minskades med 9,1 procent. Vidare borde framläggas ett

alternativ med högre och ett med lägre total sänkning, exempelvis ett förslag

som medförde en total skattesänkning av omkring 8 procent och ett annat

förslag, som medförde en total skattesänkning av omkring 12 procent. Inom

varje huvudalternativ kunde finnas anledning att konstruera skatteskalor

av olika läggning. Härvid borde dock den nuvarande avvägningen av skattebördan

mellan ensamstående och gifta i möjligaste mån bibehållas. Frågor,

som i övrigt har betydelse för sambeskattningen av äkta makar eller som

eljest inverkar på fördelningen av skattebördan mellan olika kategorier

skattskyldiga, borde inte behandlas.

De sakkunniga redovisade resultatet av sin utredning i en den 15 juni

1955 till departementschefen överlämnad promemoria.1 Härav framgår att

under utredningsarbetet övervägts att genomföra skattesänkningen antingen

enbart genom jämkningar av skattesatserna i de nu gällande skatteskalorna

eller genom dylika jämkningar i kombination med en höjning av

de statliga ortsavdragen. Därvid har också undersökts möjligheterna att

något bredda skiktet för den enhetliga skattesatsen i botten av skalorna. De

sakkunniga har på anförda skäl förordat att skattesänkningen genomföres

enbart genom jämkningar i skatteskalorna och alltså utan någon förändring

av ortsavdragen eller någon breddning av det första skiktet i skalorna.

Till den sålunda förordade lösningen har fogats ett flertal förslag till skatteskalor

av olika progressiv läggning och medförande olika skattebortfall för

staten inom den ungefärliga kostnadsram som uppdragits i direktiven.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 juni 1955 tillkallades därefter

företrädare för olika politiska meningsriktningar med uppdrag att på

grundval av den verkställda tekniska utredningen framlägga förslag till en

allmän sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer. De

sakkunniga, som antagit benämningen i955 års statsskatterevision, har varit

ledamöterna av riksdagens första kammare f. d. lektorn H. L. E. Sjödahl,

tillika ordförande, och lantbrukaren G. S. Elofsson, ledamoten av riksdagens

andra kammare ombudsmannen S. H. Henriksson, ledamoten av riksdagens

första kammare förste aktuarien M. Söderquist samt kanslichefen O. östman.

I de för denna utredning meddelade direktiven anfördes bland annat, att

det självfallet finge bli beroende av den ekonomiska utvecklingen och senare

1 Promemorian har intagits som en första avdelning i Statsskatterevisionens betänkande

(SOU 1955: 48)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr iO år 1956

under året företagna budgetberäkningar hur stort utrymmet för skattesänkningen

kunde bli och att utredningens uppgift vore att med utgångspunkt

från de ungefärliga alternativ för skattebortfallet, varmed den tekniska

utredningen haft att arbeta, ange hur en skattesänkning borde ske.

Åtskilliga skäl syntes tala för att skattesänkningen, såsom den tekniska

utredningen förordat, genomfördes enbart genom jämkningar i skatteskalorna.

Även andra tänkbara metoder borde emellertid kunna bli föremål

för överväganden.

Vidare anförde departementschefen i direktiven följande.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att man inom en förhållandevis

näraliggande framtid bör, såsom ett ytterligare led i strävandena att ernå

skattelättnad med tonvikt lagd på de mindre inkomsttagarna, överväga möjligheterna

att jämka ortsavdragen samt det första skiktet i skalan för den

statliga inkomstskatten uppåt. Såsom jag haft anledning påpeka i tidigare

sammanhang är de nuvarande reglerna om ortsavdrag mindre tillfredsställande

i det hänseendet att den avsedda skattefriheten för belopp som motsvarar

levnadskostnadsminimum inte uppnås. Särskilt gäller detta de kommunala

ortsavdragen. Frågan om en höjning av dessa torde emellertid kunna

lösas endast i ett större sammanhang. En förutsättning torde nämligen vara,

att kommunerna i särskild ordning kan erhålla kompensation för det inkomstbortfall

som skulle följa härav.

Statsskatterevisionen har den 14 december 1955 avgivit betänkande med

förslag till nya skatteskalor (SOU 1955: 48).

över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

kammarrätten, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, Svenska landskommunernas förbund, Svenska

landstingsförbundet, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,

Kooperativa förbundet, Sveriges akademikers centralorganisation, Riksförbundet

landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges industriförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks-

och småindustriorganisation samt Svensk industriförening.

Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund åberopar ett av

delegerade för nämnda organ samt för Stockholms handelskammare och

Svenska försäkringsbolags riksförbund upprättat yttrande. I nämnda yttrande

har jämväl Sveriges grossistförbund förklarat sig instämma.

Därjämte har fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret

och Svenska stadsförbundet beretts tillfälle avge yttranden utan att begagna

sig därav.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Allmänna synpunkter på frågan om en skattesänkning, s. 7—18.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

Metod för skattesänkningen, s. 18—27.

Skatteskalor, s. 27—43.

Särskilda frågor, s. 43—46.

Motionerna

Allmänna synpunkter på frågan om sänkning av de direkta skatterna

1 de likalydande motionerna I: 535 och II: 683 har motionärerna konstaterat,

att statsbudgeten för 1956/57 i väsentlig omfattning vore överbalanserad

och i samband med betydande utgiftsminskningar gåve utrymme för en

större skattesänkning än som föreslagits i propositionen. En överbalansering,

som åstadkommes genom att man toge ut väsentligt mer i skatter än

utgifterna motiverade, framstode för skattebetalarna som ett tvångssparande.

I den mån det statliga budgetöverskottet kunde betraktas som ett

reellt tvångssparande, borde det enligt motionärernas mening kunna utnyttjas

för åtgärder, som ledde till ett ökat frivilligt sparande. I samband

med det definitiva beslutet om skatteuttaget för nästa budgetår hade motionärerna

för avsikt att framlägga ett alternativt förslag till statsbudget, som

möjliggjorde en skattesänkning med mer än dubbla det belopp, som föreslagits

i propositionen. På grundval härav hade motionärerna utarbetat ett

nytt förslag till skatteskalor, som medförde en skattesänkning för gifta

med 23 procent och för ensamstående med 19 procent. Det totala skattebortfallet

beräknades för helt år till cirka 825 milj. kronor.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 536 och II: 681 har bl. a.

anfört, att det framlagda förslaget till nya skatteskalor vore tilltalande ur

principiell synpunkt men likväl gåve anledning till vissa invändningar. Förslaget

möjliggjorde inte verkliga lättnader för det stora flertalet små och

medelstora inkomsttagare. För ernående av verkliga skattelättnader för de

mindre inkomsttagarna räckte det inte med alt justera skatteskalorna. Det

viktigaste vore en höjning av ortsavdragen vid såväl den statliga som den

kommunala beskattningen. En sådan höjning borde genomföras successivt

under en tid av tre år.

Även i de likalydande motionerna I: 537 och II: 682 har anförts, att den

föreslagna skattesänkningen vore otillräcklig. För det stora flertalet skattskyldiga

bleve, sedan förslaget genomförts, skattetrycket fortfarande lika

hårt som eller hårdare än vad 1947 års skattereform åsyftade. En större

skattesänkning än vad som föreslagits vore därför nödvändig, och motionärerna

hade för avsikt att i vederbörlig ordning framlägga förslag vid årets

riksdag om en sänkning av uttagningsprocenten till 95 procent. En sådan

skattesänkning rymdes inom ramen för sunda statsfinanser, och ett betydande

överskott kvarstode likväl.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

Ortsavdrag och skatteskalor

I anledning av den i de likalydande motionerna I: 536 och II: 681 föreslagna

höjningen av ortsavdragen har motionärerna erinrat om att det sedan

gammalt vore fastslaget, att inkomster, som inte överstege vad som

oundgängligen erfordrades för den skattskyldiges och hans familjs uppehälle,

skulle vara fria från skatt. Ortsavdragen hade haft till syfte att garantera

ett sådant skattefritt existensminimum. Åtgärderna för att lätta

skattetrycket måste därför inriktas på att få till stånd en sådan höjning av

ortsavdragen, såväl de statliga som de kommunala, att för gifta och likställda

inkomsttagare (ensamstående med försörjningsplikt) de första 100

kronorna i inkomst per vecka, motsvarande en årsinkomst av 5 200 kronor,

helt undantoges från inkomstbeskattning. För ensamstående utan försörjningsplikt

borde höjningen bli liktydig med att de första 50 kronorna i inkomst

per vecka, motsvarande en årsinkomst av 2 600 kronor, bleve helt

skattefria.

I de likalydande motionerna I: 535 och II: 683 har motionärerna anfört,

att starka erinringar kunde göras mot de i propositionen föreslagna skatteskalorna

beträffande progressionen för inkomster i skikten strax ovan bottenskiktet.

De båda första skikten å vardera 2 000 kronor borde sammanslås

och skattesatsen sänkas i de närmast högre liggande skikten. Att låta

sänkningen fortgå ända upp till skalans översta skikt vore emellertid ogörligt

med hänsyn till skattebortfallet, varför en ny skiktgräns borde insättas

vid 25 000 kronors beskattningsbar inkomst. För äkta makar förordades i

övrigt en sänkning av skattesatserna motsvarande två procentenheter. För

ensamstående föresloges samma skattesatser i de tre lägsta skikten som för

äkta makar, varigenom området för tillämpning av tudelningsprincipen vid

sambeskattning avsevärt vidgades. De av motionärerna föreslagna skalorna

företedde ett betydligt jämnare förlopp än de i propositionen föreslagna.

Skalornas utseende framginge av följande tabell,1 där förslaget sammanställts

med skattesatserna dels enligt nuvarande skala vid såväl 100 som

110 procent uttag och dels alternativ R 2.

Det totala skattebortfallet enligt motionärernas förslag beräknades för

helt år till 825 miljoner kronor eller cirka 22 procent. De giftas skatt skulle

enligt förslaget sjunka med 23 procent och de ensamståendes med 19 procent.

Verkningarna i övrigt av förslaget framgår av de vid motionerna

fogade tabellerna 3—6.

I motionen II: 680 har motionären anfört, att de föreslagna nya skatteskalorna

i stort sett kunde accepteras. Det vore emellertid mindre välbetänkt,

att steget i procenttalen från skalans proportionella del till det närmast

däröver liggande skiktet gjorts så stort som sex enheter, vilket försvårade

en framtida breddning av bottenskiktet. Även i vissa andra delar före
-

1 Se överst å sid. 13.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr hO år 1956

Skatteskalor

Gifta

Ensamstående

Beskattningsbar

Nuvarande skala

Alt.

Nuvarande skala

Alt.

inkomst

1 000-tal kr

Motio-

Motio-

100 %

no %

R 2

närernas

100 %

no %

R 2

närernas

förslag

förslag

0— 4.......

12

13,2

11

10

12

13,2

11

10

4— 6.......

12

13,2

11

10

16

17,6

17

14

6— 8.......

12

13,2

11

10

20

22,0

22

18

8— 10.......

16

17,6

17

14

24

26,4

25

22

10— 12.......

20

22,0

21

14

27

29,7

28

26

12— 16.......

25

27,5

27

18

30

33,0

32

30

16— 20.......

30

33,0

31

23

34

37,4

36

34

20— 25.......

35

38,5

37

28

38

41,8

41

38

25— 30.......

35

38,5

37

33

38

41,8

41

38

30— 40.......

40

44,0

43

38

42

46,2

45

42

40— 60.......

45

49,5

48

43

46

50,6

49

46

60—100.......

50

55,0

54

48

50

55,0

54

50

100—150.......

55

60,5

59

53

55

60,5

59

55

150—200.......

60

65,0

65

58

60

65,0

65

60

200— .......

65

65,0

65

63

65

65,0

65

65

tedde de föreslagna skalorna en ojämn utveckling. Motionären föresloge därför

en nedsättning av skattesatsen med en enhet i vissa skikt över bottenskiktet

upp till för gifta 40 000 kronor och för ensamstående upp till 30 000

kronor. Det skattebortfall motionärens förslag skulle medföra beräknades

till omkring 40 miljoner kronor för helt budgetår.

Införande av bamavdrag vid taxeringen m. m.

Det har framhållits i de likalydande motionerna I: 293 och II: 224, att

starka skäl talade för att barnavdrag åter borde införas vid beskattningen.

Det vore av vikt att den skattelättnad för barnfamiljerna som härigenom

vunnes, förverkligades i en snar framtid. Motionärerna föresloge därför,

att frågan om införande av skattefria barnavdrag vid såväl den statliga som

den kommunala beskattningen bleve föremål för en skyndsam utredning,

så att förslag kunde framläggas till nästa års riksdag.

I de likalydande motionerna I: 301 och II: 230 har motionärerna bl. a.

erinrat om att en eftersläpning i välståndsutvecklingen för barnfamiljernas

del skett under en följd av år. Inkomstutvecklingen och penningvärdeförsämringen

hade medfört, att skattebördor, som det vore meningen att avlasta

barnfamiljerna genom barnbidragsreformen, hade vältrats tillbaka på

dem. Familjer med tre barn och däröver erhölle år 1948 nästan lika mycket

i barnbidrag, som de betalade i statsskatt, men nu finge de betala bortåt

50 procent mer än de mottoge i barnbidrag. Förslaget till statsbudget syntes

ge utrymme för ett ekonomiskt stöd åt barnfamiljerna redan nästa budgetår.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

I väntan på uppreglering av de kontanta barnbidragen borde som en temporär

åtgärd en speciell skattesänkning kunna ges åt barnfamiljerna.

Utan att omarbeta skatteskalorna skulle en skatterestitution på totalt ca

100 miljoner kronor kunna ges barnfamiljerna med 60 kronor per barnbidragsberättigat

barn. En annan utväg att ge en temporär skattesänkning

vore att medge alla familjer med minst två barn i hemmet under 16 år ett

extra kommunalt ortsavdrag av samma storlek som det nuvarande ortsavdraget

för ensamstående person i olika ortsgrupper.

I de likalydande motionerna 1: U6 och II: 573 har bl. a. anförts följande.

Vid jämförelser mellan familjer i samma inkomstläge vore det obestridligt,

att barnfamiljerna hade den lägre skatteförmågan. Det förelåge därför starka

skäl för att genom en höjning av barnförsörjarnas ortsavdrag åstadkomma

en mer likvärdig beskattning. Ur statsfinansiell synpunkt vore enligt motionärernas

mening en ortsavdragshöjning möjlig intill ett belopp av 1 000 kronor

för varje barn. Höjningen borde tillkomma både ensamstående och gifta

barnfamiljer med minderåriga barn.

1 ill stöd för yrkandet om utredning av frågan om införande av barnavdrag

vid beskattningen har i de likalydande motionerna I: 535 och II: 683 bl. a.

anförts. 1947 års riksdagsbeslut om avskaffande av barnavdragen innebure

en stor orättvisa mot barnfamiljerna. Det vore anmärkningsvärt, att vårt

land vore det enda land som vid införandet av barnbidragen avskaffat barnavdragen.

Ett av argumenten vid barnavdragens avskaffande hade varit, att

ett stort antal barnfamiljer inte hade kunnat utnyttja dessa. Medianinkomsten

hade emellertid sedan 1947 i stort sett fördubblats, och i nuvarande läge

skulle det endast undantagsvis behöva inträffa, att en barnfamilj icke

kunde utnyttja hela sitt ortsavdrag. Enligt motionärernas mening innebure

en avsaknad av barnavdrag den förhållandevis största nackdelen för de

små inkomsttagarna. Frågan borde göras till föremål för skyndsam utredning,

så att förslag om införande av barnavdrag snarast kunde föreläggas

riksdagen.

Beskattningen av ogift skattskyldig med barn

I de likalydande motionerna I: 21 och II: 28 har erinrats om att enligt

gällande regler en ensamstående försörjare med hemmavarande barn under

16 år kunde erhålla samma statliga och kommunala ortsavdrag som gällde

för gift skattskyldig endast under förutsättning att han haft husföreståndarinna

anställd. Om barntillsynen ordnades på annat sätt, erhölles ett lägre

ortsavdrag. Antalet förvärvsarbetande ensamstående med hemmavarande

barn vore stort. De ensamma mödrarnas ekonomiska situation vore särskilt

bekymmersam. Flertalet hade inte råd att anställa husföreståndarinna för

barnens vård men hade ändock utgifter i annan form för barnens tillsyn.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1956 15

Det kunde inte vara riktigt, att skattebördan för en sådan försörj are vore

större än den fullständiga familjens, vilket med nu gällande regler stundom

inträffade. Ortsavdragen för ensamstående, som hade vårdnaden om barn

under 16 år, borde därför vara lika stora som för gifta skattskyldiga såväl

vid den statliga som vid den kommunala taxeringen.

Samma spörsmål har behandlats i de likalydande motionerna I: 295 och

II: 2AA. I motionerna har framhållits, att kravet på anställd husföreståndarinna

knappast längre vore tidsenligt, särskilt som bristen på hembiträden

vore allmänt känd. Bestämmelserna borde därför ändras så, att det högre

ortsavdraget finge åtnjutas även för det fall, att den skattskyldige ej haft

husföreståndarinna anställd men haft motsvarande omkostnader för barnens

omhändertagande och hemmets skötsel under sin bortovaro i förvärvsarbete.

Det borde vara tillräckligt att uppställa det kravet att den skattskyldige

haft förvärvsarbete utom hemmet.

Vidare funnes enligt motionärernas uppfattning ej något bärande skäl

för att anknyta tidpunkten för det högre ortsavdragets åtnjutande till barnbidraget.

Det innebure ofta en stor ekonomisk påfrestning för den skattskyldige,

att då barnet uppnådde 16 års ålder såväl barnbidraget som det högre

ortsavdraget samtidigt upphörde. Kostnaderna för barnens försörjning och

uppfostran vore ofta störst i åldern 16—18 år med hänsyn till yrkesutbildning

m. m. Det högre ortsavdraget för ensamstående med barn borde därför

utgå till dess barnet uppnått 18 års ålder, såvida barnet ej dessförinnan förskaffat

sig deklarationspliktig inkomst.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 535 och II: 683 har yrkat,

att den för gift skattskyldig gällande skatteskalan skall tillämpas för ensamstående

med vårdnad om barnbidragsberättigat barn såväl om den skattskyldige

haft husföreståndarinna som om så icke varit fallet. Som skäl härför

har motionärerna anfört, att skatteförmågan vid en given beskattningsbar

inkomst inte vore större för den som ensam omhänderhade minderåriga

barn än för t. ex. två barnlösa makar.

Förvärvsavdraget för gift kvinna

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 293 och II: 22A har yrkat,

att frågan om höjning av förvärvsavdraget i syfte att minska sambeskattningseffekten

skyndsamt utredes, så att förslag snarast kan föreläggas riksdagen.

Enligt motionärernas uppfattning beaktades nämligen vid beskattningen

av äkta makar i alltför ringa omfattning de merkostnader, som gifta

kvinnor med förvärvsarbete hade att vidkännas för inkomstens förvärvande.

Särskilt gällde detta i de fall, där minderåriga barn funnes. Trots de vid

1952 års riksdag vidtagna ändringarna vore sambeskattningsfrågan inte

tillfredsställande löst. En del av den då genomförda förbättringen hade

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

eliminerats genom därefter inträffad penningvärdeförsämring. Några åtgärder

för att påskynda den av riksdagen år 1954 begärda översynen av ifrågavarande

bestämmelser hade inte vidtagits.

I de likalydande motionerna 1: 294 och II: 242 har anförts, att opinionen

bland de förvärvsarbetande kvinnorna krävde, att förvärvsavdraget bättre

skulle motsvara de faktiska merkostnader, som regelmässigt medföljde gift

kvinnas förvärvsarbete utanför hemmet. Åtskilliga gifta kvinnor avstode från

förvärvsarbete trots lång och dyrbar utbildning och trots den stora bristen

på arbetskraft. Motionärerna yrkade därför att hustru, vilken redovisat inkomst

av rörelse eller arbetsinkomst, skulle medges förvärvsavdrag med

högst 1 000 kr. vid såväl statlig som kommunal taxering samt att därutöver

den som haft hemmavarande barn, för vilket rätt till barnbidrag förelegat,

vid såväl statlig som kommunal taxering måtte erhålla ytterligare avdrag

med hälften av arbetsinkomsten, dock högst tillhopa 3 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 443 och II: 572 har föreslagits utvidgning

av reglerna om förvärvsavdrag i syfte att uppnå större likformighet. Sålunda

borde förvärvsavdrag få åtnjutas även av gift kvinna, som dreve jordbruk.

Vidare borde avdrag å 300 kronor medges såväl vid kommunal som

vid statlig taxering i de fall, då hustrun biträdde sin make i rörelse eller

i jordbruk.

Som skäl för yrkandet om utredning rörande förvärvsavdraget har i de

likalydande motionerna I: 535 och 11: 683 bl. a. åberopats, att det vore orimligt,

att icke samma avdragsregler tillämpades vid såväl den statliga som den

kommunala beskattningen. Kostnaderna för gift kvinna med minderårigt

barn, vilken hade förvärvsarbete utom hemmet, överstege regelmässigt inte

obetydligt 1 000 kronor. Det kunde inte bestridas, att det här vore fråga om

en omkostnad för intäktens förvärvande, eftersom modern måste ikläda sig

utgifter för barnets eller barnens skötsel under arbetstiden.

Övriga frågor

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1: 535 och II: 683 om

utredning rörande indexreglering av ortsavdrag och skatteskalornas skiktintervaller

för den beskattningsbara inkomsten har bl. a. anförts följande.

Det kunde icke vara rimligt att det automatiskt kunde tillskapas ett annat

skattetryck än enligt av riksdagen fattade beslut. Så bleve emellertid fallet,

så snart penningvärdet försämrades. Penningvärdeförsämringens skatteskärpande

effekt kunde elimineras genom att man indexreglerade ortsavdragen

samt skiktintervallerna för den beskattningsbara inkomsten i den

progressiva skalan. Det kunde dock av praktiska skäl inte komma i fråga

att låta en hur liten förändring av penningvärdet som helst slå igenom i form

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 17

av ändrade ortsavdrag och skiktintervall i skatteskalorna. Efter utredning

av frågan borde förslag föreläggas 1957 års riksdag.

Ett stort antal skattskyldiga betalade en kommunalskatt, som vore väsentligt

högre än statsskatten, vilket sammanhängde med att de kommunala

ortsavdragen vore lägre än de statliga. En i och för sig motiverad höjning av

de kommunala ortsavdragen komme emellertid att medföra en höjning av

utdebiteringarna, såvida kommunerna icke tillfördes inkomst från annat

håll eller beskure sina utgifter. Det vore angeläget, att kommunerna sökte

nedbringa sina kostnader, så att kommunalskatterna icke behövde höjas

alltför mycket vid en kommande höjning av ortsavdragen. Statsbidrag borde

heller inte utgå för att täcka någon del av objektivt sett onödiga kostnader.

Riksdagen borde därför uttala att statsbidragen till kommuner utformades

så, att kommunernas intresse av sparsamhet i förvaltningen i största möjliga

utsträckning främjades, samt att åtgärder vidtoges, vilka kunde vara

ägnade att nedbringa kommunernas utdebiteringsbehov.

I de likalydande motionerna I: 537 och II: 682 har anförts, att en samlad

översyn av beskattningsreglerna borde ske genom en parlamentarisk utredningskommitté,

vilken skulle få till uppgift att framlägga en plan för successiva

skattelättnader. I denna översyn borde även ingå frågan om införande

av rätt till avdrag för erlagd förmögenhetsskatt och om höjning av

skattepliktsgränsen för förmögenhetsbeskattningen för äkta makar. Utredningen

borde också planlägga en fortsatt reduktion av den statliga inkomstskatten.

Utskottets yttrande

I den föreliggande propositionen har på grundval av ett av 1955 års

statsskatterevision avgivet betänkande framlagts förslag till nya skatteskalor.

Förslaget, som är avsett att träda i kraft den 1 januari 1957, innebär

en sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer.

Skattesänkningens tyngdpunkt är förlagd till de mindre inkomsttagarna.

De föreslagna ändrade grunderna har utformats i överensstämmelse med

statsskatterevisionens alternativ R 2.

Önskemålen om en allmän och snar sänkning av de direkta skatterna

torde vara allmänt omfattade, vilket också remissinstanserna i sina yttranden

understryker. Departementschefen framhåller i propositionen, att

han finner en sådan sänkning så angelägen att han nu framlägger förslag

härom, oaktat de konjunkturpolitiska bedömningarna närmast talade emot

en allmän skattesänkning i dagens läge. Utrymmet för en dylik sänkning

vore emellertid ur både samhällsekonomiska och statsfinansiella synpunkter

begränsat. Redan eu skattereduktion av den planerade omfattningen,

motsvarande statsskatterevisionens mellanalternativ, bedömdes i finansplanen

till årets statsverksproposition komma att medföra risker för en

mindre önskvärd påfrestning med avseende å den samhällsekonomiska

2-—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 40

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 dr 1956

balansen och denna uppfattning hade inte fått mindre underlag genom de

senaste månadernas utveckling inom och utom landet. Under förutsättning

av en restriktiv allmän finans- och kreditpolitik borde det dock, jämsides

med en standardförbättring för folkpensionärerna, varom förslag numera

framlagts för riksdagen, vara möjligt att genomföra en måttlig skattesänkning.

Departementschefen erinrar om att man enligt av riksräkenskapsverket

utarbetad, i finansplanen redovisad långtidsprognos hade att räkna

med en stagnation i utvecklingen av statsinkomsterna under budgetåret

1957/58, beroende bl. a. på att skattesänkningen då verkade i sin fulla

kraft. I detta sammanhang upprepar departementschefen vad han anfört

i finansplanen, nämligen att sådana stegringar av statsinkomsterna, som

är en följd av att de nominella lönerna och företagsinkomsterna stiger

utöver vad som är förenligt med samhällsekonomisk balans och ett stabilt

penningvärde, ingalunda borde betraktas som ett tecken på utrymme för

nya utgifter eller skattereduktioner. Det väsentliga vore, att skattesänkningen

inte bleve av sådan storlek att den komme att accentuera en bristande

balans i samhällsekonomien och därigenom försämra förutsättningarna

för en fortsatt konstruktiv reformpolitik.

Inkomstminskningen för staten vid en skattesänkning i enlighet med

propositionen beräknas för helt år till omkring 375 miljoner kronor. För

det första budgetåret, 1956/57, begränsas minskningen till omkring 100

miljoner kronor. Nu angivna belopp avser en tillämpning av skalorna vid

grundbeloppsnivå. Departementschefen förutskickar, att uttagningsprocenten

i samband med framläggandet av propositionen angående komplettering

av riksstatsförslaget för budgetåret 1956/57 kommer att föreslås till

100 procent av grundbeloppet.

Frågan om det utrymme som ur statsfinansiella synpunkter står till

förfogande för en skattesänkning har berörts i några av de i anledning av

propositionen väckta motionerna. Därvid har gjorts gällande, att detta utrymme

vore väsentligt större än vad departementschefen ansett sig böra

räkna med.

I de likalydande motionerna 1:537 (av herr Ohlon m. fl.) och 11:682

(av herr Ohlin in. fl.) framhålles sålunda, att en större skattesänkning

än den av departementschefen föreslagna är nödvändig. Motionärerna ansluter

sig till de föreslagna skatteskalorna men förutskickar, att de i

vederbörlig ordning kommer att föreslå riksdagen en sänkning av uttagningsprocenten

till 95 procent. I de likalydande motionerna I: 536 (av

herrar Öhman och Norling) och II: 681 (av herr Hagberg m. fl.) yrkas

bifall till propositionen men uttalas samtidigt, att ett genomförande av

departementschefens förslag inte medför verkliga skattelättnader för det

stora flertalet små och medelstora inkomsttagare. Motionärerna hemställer

därför, att riksdagen skall uttala sig för en kraftig höjning av såväl statliga

som kommunala ortsavdrag. Slutligen yrkas i de likalydande motio
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

nerna I: 535 (av herr Birke in. fl.) och II: 683 (av herr Hjalmarson m. fl.)

antagande av skatteskalor, som upptar avsevärt lägre skattesatser än de i

propositionen föreslagna och som skulle medföra ett sammanlagt skattebortfall

på ca 825 miljoner kronor för helt år räknat.

Utskottet delar uppfattningen att en sänkning av den direkta statliga

beskattningen av fysiska personer framstår såsom synnerligen önskvärd.

Vad som härvid framför allt inverkar är den skärpning av beskattningen

som de fortgående förändringarna i penningvärdet medfört och som särskilt

drabbat de mindre inkomsttagarna. En fullständig utjämning av

dessa skärpningar skulle emellertid medföra så stort inkomstbortfall för

staten att detta icke skulle kunna komma i fråga vid detta tillfälle. I den

förnyade inkomstberäkning som avgivits av riksräkenskapsverket i mars

1956 har verket också reviderat sin långtidsprognos. I fråga om budgetåret

1957/58 visar den förnyade beräkningen på en kassamässig stagnation

av statsinkomsterna. Vid valet mellan olika i och för sig önskvärda

reformer bör såsom departementschefen framhållit beaktas, att en skattesänkning

sedan länge ställts i utsikt. Särskilt med hänsyn till att flera

andra angelägna och kostnadskrävande reformer påkallar sin lösning inom

den närmaste tiden, finner utskottet skattesänkningen böra hållas inom

en begränsad ram, i huvudsak av den i propositionen angivna storleksordningen.

Utskottet vill i detta sammanhang bringa i erinran att de vid

1955 års riksdag genomförda ändringarna av beskattningsreglerna, avsedda

att medföra en förenklad taxering, inneburit en icke oväsentlig

skattelättnad, som i allmänhet främst kommit de mindre inkomsttagarna

till godo.

Beträffande metoden för skattesänkningen ansluter sig utskottet till

departementschefens förslag att skattesänkningen skall åstadkommas enbart

genom en jämkning av gällande skatteskalor. Utskottet biträder därvid

de skäl, departementschefen åberopat till grund för sitt ställningstagande.

I likhet med statsskatterevisionen har departementschefen sålunda stannat

för att lämna ortsavdragen utan ändring. I några motioner yrkas emellertid

ortsavdragshöjningar. Utskottet återkommer senare till dessa yrkanden,

såvitt de avser skattskyldiga med barn. I de likalydande motionerna

I: 536 (av herrar Öhman och Norling) och II: 681 (av herr Hagberg in. fl.)

ifrågasättes en generell höjning av ortsavdragen för alla skattskyldiga.

Motionärerna yrkar, att riksdagen uttalar, att ortsavdragen vid såväl statlig

som kommunal taxering successivt för hela landet och inom en tidrymd

av tre år höjs till 5 200 kronor för gifta och för ensamstående med försörjningsplikt

samt till 2 600 kronor för övriga ensamstående. Vidare yrkas,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om sådan komplettering

av direktiven för 1956 års kommunalskatterevision, att förslag i enlighet

med nyss angivna yrkande kan föreläggas 1957 års riksdag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

Såsom i motionerna framhålles är frågan om en höjning av de kommunala

ortsavdragen för närvarande föremål för utredning av 1956 års

koinmunalskatterevision. Den relativt stora höjning av dessa avdrag som

man eftersträvar har förutsatts medföra betydande utgifter för statsverket

i form av bidrag till kommunerna för uppkommande skattebortfall. Innan

slutlig ställning tagits till frågan om en höjning av de kommunala ortsavdragen,

bör enligt utskottets uppfattning spörsmålet om de statliga ortsavdragens

storlek ej bli föremål för någon omprövning.

De i förevarande motioner föreslagna ortsavdragshöjningarna skulle bli

mycket kostnadskrävande. Enbart i fråga om statsskatten får åtgärden

beräknas medföra ett skattebortfall på över 600 miljoner kronor och beträffande

kommunalskatten kan utgifterna för staten i form av statsbidrag

till kommunerna förutsättas bli ännu större, även sedan hänsyn tagits till

de ökningar av statsskatten som de minskade avdragen för kommunala

utskylder skulle medföra. Utrymme för så avsevärda skattesänkningar som

de i motionerna föreslagna kan uppenbarligen icke nu förutses, även om

man tänker sig ett successivt genomförande under en treårsperiod av ortsavdragshöjningarna.

Med hänsyn härtill avstyrker utskottet ifrågakomna

motioner.

De i propositionen föreslagna skatteskalorna överensstämmer helt med

statsskatterevisionens alternativ R 2. Skalornas uppbyggnad och inbördes

avvägning har skett enligt de principer som utmärker nu gällande skalor.

Någon vidgning av det skikt, inom vilket statsskatten är proportionell, har

sålunda ej ägt rum, ej heller har någon förskjutning uppåt av övre gränsen

för sambeskattning enligt tudelningsprincipen skett. Inga förändringar

har vidtagits i fråga om inkomstskiktens bredd, dock är att märka, att

den högsta skattesatsen vinner tillämpning på beskattningsbara inkomster,

överstigande 150 000 kronor, medan enligt gällande grundskala motsvarande

gräns utgöres av beskattningsbar inkomst å 200 000 kronor. Avvägningen

mellan gifta och ensamstående skattskyldiga är i huvudsak oförändrad.

De jämkningar av skattesatserna, som vidtagits, medför en skattesänkning

med tyngdpunkten förlagd till de lägre inkomsttagarna. Skattelättnaden

i kronor räknad stiger visserligen, såsom en självfallen följd av

det progressiva skattesystemet, vid stigande inkomst, men de procentuella

lättnaderna är störst för de mindre inkomsttagarna. I bottenskikten har

skattesatsen sänkts från den för närvarande — vid ett uttag av 110 procent

—- gällande 13,2 procent till 11 procent. I skikten närmast ovan bottenskikten

inom vardera skalan föreslås ett uttag av 17 procent, d. v. s.

skattesatsen stiger första gången med sex enheter. Beträffande skalornas

rörlighet ifrågasättes icke annan princip än den nu gällande. För den händelse

uttagningsprocenten bestämmes högre än till 100 procent av grundbeloppet

föreslås, att skatten icke i något skikt skall överstiga den högsta

skattesatsen i skalorna, 65 procent. De nya skalorna medför i fråga om

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 21

beskattningsbara inkomster upp till 150 000 kronor sänkt marginalskatt i

samtliga inkomstlägen utom i skiktet 6—8 000 kronor för ensamstående

skattskyldiga, där marginalskatten är oförändrad. En viss skärpning av

progressionen har blivit en följd av att man vid skattesänkningen lagt

tyngdpunkten på de mindre inkomsttagarna.

I de likalydande motionerna I: 535 (av herr Birke in. fl.) och II: 683

(av herr Hjalmarson m. fl.) föreslås andra skatteskalor än de i propositionen

upptagna. Motionärerna vänder sig främst mot den progressionsskärpning

som de av departementschefen förordade skalorna medför, särskilt

i skikten strax ovan bottenskikten, vidare mot den kraftiga ökningen

av skattesatsen vid steget mellan bottenskikten och första progressionsskikten,

vilket förhållande försvårar en önskvärd framtida breddning av

bottenskikten, samt överhuvud mot ojämnheten i skattesatsernas stegring.

I den av motionärerna föreslagna skalan för gifta skattskyldiga har i förhållande

till gällande grundskala en särskilt kraftig nedsättning skett av

skattesatserna för beskattningsbara inkomster mellan 10 000 och 25 000

kronor, varjämte viss ändring i skiktindelningen företagits. Uttaget i bottenskikten

utgör 10 procent och steget upp till första progressionsskiktet

omfattar 4 enheter. Någon vidgning av bottenskiktet har ej ägt rum men

övre gränsen för sambeskattning enligt tudelningsprincipen uppnås först

vid en beskattningsbar inkomst av 16 000 kronor mot 10 000 kronor i

departementschefens förslag. Högsta skattesatsen, som i skalan för gifta

utgör 63 procent och i skalan för ensamstående 65 procent, vinner tillämpning

först på beskattningsbar inkomst, överstigande 200 000 kronor. I fråga

om skattebördans avvägning mellan gifta och ensamstående skattskyldiga

innebär motionärernas skalor i förhållande till nu gällande ordning någon

förskjutning av belastningen till förmån för de gifta. Vid tillämpning av

dessa skalor skulle skatten för nästan alla gifta och för en stor del av de

ensamstående reellt sett bli lägre än 1947. Skattebortfallet för staten skulle

uppgå till 825 miljoner kronor för helt år.

I motionen II: 680 (av herr Sjölin) yrkas vissa justeringar i den tekniska

utformningen av de skalor, departementschefen föreslagit. Motionärens

erinringar gäller ojämnheterna i skattesatsernas stegring. Särskilt

anmärkes mot att det första steget omfattar sex enheter, vilket försvårar

den breddning av de enhetliga bottenskikten, som vore ett önskvärt framtidsmål.

Motionären anknyter till de i propositionen återgivna jämkningar

av alt. R 2 som övervägts under ärendets departementsbehandling men

som av departementschefen ej ansetts medföra fördelar som kunde uppväga

det ökade inkomstbortfallet för staten. I motionen hemställes, att

dessa justeringar genomföres, varjämte föreslås nedsatt uttag i ytterligare

några inkomstskikt.

Av vad tidigare anförts framgår, att utskottet finner skattesänkningen

böra konuna till stånd enbart genom jämkningar av gällande skatteskalor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande nr W år 1956

Det hade givetvis varit värdefullt, om i samband med en allmän skattesänkning

en breddning av skatteskalornas bottenskikt kunnat ske. Utskottet

finner emellertid i likhet med departementschefen en sådan åtgärd av

kostnadsskäl nu ej möjlig genomföra.

De i motionerna 1: 535 och II: 683 föreslagna skalorna får ur teknisk

synpunkt anses ha vissa företräden framför de i propositionen föreslagna.

Genom att motionärerna ansett sig kunna acceptera ett så stort årligt

skattebortfall som 825 miljoner kronor har förstnämnda skalor kunnat

uppbyggas så att de ger en jämnare stegring av skattesatsen vid stigande

inkomst, underlättar en framtida breddning av de enhetliga skikten och

medför en förskjutning uppåt i inkomstlägena av övre gränsen för sambeskattning

enligt tudelningsprincipen. Ett antagande av dessa skalor skulle

emellertid icke innebära, att skattesänkningens tyngdpunkt förlädes till

de mindre inkomsttagarna. De största relativa lättnaderna skulle komma

gifta skattskyldiga i mellanlägena till godo. Skillnaden i kronor räknat

mellan den skattelättnad, som de minsta inkomsttagarna skulle få, och

den, som skulle tillkomma de största inkomsttagarna, är vidare avsevärt

större i motionärernas förslag än i det som förordas av departementschefen.

Härtill kommer, att utrymme för ett så avsevärt totalt skattebortfall,

som ett antagande av motionärernas skalor skulle medföra, uppenbarligen

ej är för handen. Utskottet avstyrker därför motionerna i nu avsedda

delar.

De i motionen II: 680 yrkade justeringarna av skalorna skulle, enligt

vad i motionen anges, medföra ett årligt skattebortfall på ej fullt 40 miljoner

kronor. Med tillämpning av de senare beräkningar, enligt vilka en

skattesänkning i överensstämmelse med propositionen skulle föranleda

ett årligt skattebortfall å 375 miljoner kronor mot tidigare angivna 336

miljoner kronor, kan emellertid den årliga merkostnaden beräknas stiga

till omkring 43 miljoner kronor.

Det kan icke bestridas, att de föreslagna jämkningarna skulle medföra

en ur teknisk synpunkt mera tilltalande skala med en jämnare stegring

av skattesatserna vid stigande inkomst. Utrymmet för en skattesänkning

är emellertid såsom tidigare framhållits mycket begränsat. Utskottet erinrar

härutinnan om att de reformer av olika slag, som närmast står i

tur att genomföras, kommer att föranleda stora utgifter för statsverket.

Ett ytterligare inkomstbortfall för staten av den storleksordning varom

här är fråga kan därför inte frånkännas betydelse. Med hänsyn härtill

finner sig utskottet ej kunna biträda de i motionen framställda yrkandena.

Vad angår den progressionsskärpning, de i propositionen framlagda skalorna

medför, delar utskottet departementschefens uppfattning att denna

förhållandevis måttliga skärpning mer än väl uppväges därav att marginalskatten

blir sänkt i praktiskt taget alla inkomstlägen. På grund härav och

då utskottet jämväl i övrigt finner sig kunna godtaga skalornas utformning,

förordar utskottet dessa skalor till antagande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

Vad angår beskattningen av skattskyldiga med barn föreligger i några

motioner yrkanden om återinförande av barnavdrag vid beskattningen.

Sålunda yrkas i motionerna I: 293 (av herr Ohlon in. fl.) och II: 224

(av herr Ohlin m. fl.) skyndsam utredning och förslag rörande införande

av skattefria barnavdrag vid beskattningen. Motsvarande yrkande återfinnes

även i motionerna I: 535 (av herr Birke in. fl.) och II: 683 (av

herr Hjalmarson in. fl.). I de vid riksdagens början väckta likalydande

motionerna 1:446 (av fröken Andersson) och 11:573 (av herr Cassel)

hemställes vidare, att skattskyldig, som försörjer barn, för vilket allmänt

barnbidrag utgår, skall erhålla ett med 1 000 kronor för varje sådant barn

förhöjt ortsavdrag.

I detta sammanhang kan därjämte lämpligen behandlas de likaledes vid

riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 301 (av fröken Ranmark

in. fl.) och II: 230 (av fru Eriksson i Stockholm). I dessa motioner

yrkas, att — intill dess frågan om lättnader i barnfamiljernas ekonomiska

ställning i sin helhet prövats — antingen en skatterestitution å 60 kronor

per barnbidragsberättigat barn ges åt barnfamiljerna eller ett extra kommunalt

ortsavdrag å samma belopp som för ensamstående tillerkännes

varje barnfamilj med minst två barn.

Efter avskaffandet av barnavdragen inverkar försörjningsplikten mot

barn vid beskattningen endast så till vida att ogift skattskyldig med barn

erhåller ökat ortsavdrag vid den statliga taxeringen samt att förvärvsavdraget

för gift kvinna vid statlig taxering är högre, om hon har hemmavarande

barn. En barnfamilj har emellertid eljest att erlägga lika stor

skatt som ett par barnlösa makar med motsvarande inkomst. Som kompensation

för utgifterna för barnen åtnjuter barnfamiljen barnbidrag såsom

skattefri inkomst. I olika sammanhang har gjorts gällande, att barnfamiljernas

ekonomiska situation starkt försämrats. Man har ansett det

såsom ett av de mest angelägna reformkraven att åstadkomma en förbättring

för barnfamiljerna. Skilda åsikter råder emellertid rörande vilka

åtgärder som i sådant syfte lämpligen bör vidtagas.

Utskottet delar uppfattningen att åtgärder i syfte att förbättra barnfamiljernas

ekonomiska ställning är i hög grad påkallade. I likhet med

departementschefen finner emellertid utskottet, alt en sådan reform, även

om den måste anses angelägen, inte bör ges prioritet framför den planerade

allmänna skattesänkningen. Utskottet utgår därvid från att redan

nästa år åtgärder av socialpolitisk natur till förmån för barnfamiljerna

kommer att vidtagas, varvid i första hand en höjning av barnbidragen kan

förväntas bli genomförd. Utskottet erinrar härutinnan om att den 2 mars

1956 en särskild beredning tillkallats för att inom socialdepartementet

biträda vid fortsatt handläggning av frågan om samhällets stödåtgärder

för barnfamiljerna och därmed sammanhängande spörsmål. De problem

rörande barnfamiljerna, som är att hänföra till skattepolitikens område,

är emellertid uttryckligen undantagna från beredningens arbete. Bered
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

ningen skali bedriva sitt arbete så skyndsamt att förslag på familj epolitikens

område kan framläggas till 1957 års riksdag.

Utskottet får vidare erinra om att andra lagutskottet i sitt innevarande

år avgivna utlåtande nr 20 i anledning av väckta motioner om höjning

av de allmänna barnbidragen uttalat, att utskottet ansåge det ofrånkomligt

att en höjning av dessa bidrag komme till stånd redan under år 1957, på

grund varav utskottet hemställt, att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte

anhålla om förslag till 1957 års riksdag om en sådan höjning. Riksdagen

har sedermera beslutat i enlighet med utskottets hemställan.

Ett återinförande av barnavdrag vid beskattningen skulle innebära ett

brytande av den princip, som kom till uttryck i 1947 års lagstiftning, varigenom

barnavdragen avskaffades och barnbidrag infördes. Enligt utskottets

mening föreligger inte tillräckliga skäl att i nuvarande läge frångå

denna inställning. De i motionerna I: 446 och II: 573 upptagna yrkandena

kan utskottet därför ej biträda.

När resultaten av den ovannämnda särskilda beredningens arbete redovisas

— på en gång eller i etapper —- måste givetvis en avvägning ske

mellan de familjepolitiska åtgärder av skilda slag, som beredningen kan

komma att föreslå. Enligt utskottets mening bör man därvid söka tillgodose

barnfamiljerna på annat sätt än via beskattningen och sålunda

fasthålla vid den princip, till vilken 1947 års riksdag anslöt sig. Innan

slutlig ställning tagits till beredningens förslag anser utskottet därför skäl

icke föreligga att vidtaga utredning rörande spörsmålet om barnavdrag

vid beskattningen.

Vad särskilt angår de i motionerna 1:301 och 11:230 framställda alternativa

yrkandena om provisoriska lättnader för barnfamiljerna vill utskottet

erinra om de utfästelser som gjorts om snara åtgärder i syfte att

förbättra barnfamiljernas ekonomiska ställning. Att nu — utan närmare

utredning ■— såsom ett provisorium genomföra sådana åtgärder, som

åsyftas i de nyssnämnda motionerna, bör enligt utskottets mening icke

ifrågakomma.

I fråga om beskattningen av ogift skattskyldig med barn har statsskatterevisionen,

i överensstämmelse med erhållna direktiv, inte föreslagit några

ändringar av gällande bestämmelser. Ej heller upptages i propositionen

något sådant förslag.

I ett par av de vid riksdagens början väckta motionerna föreslås emellertid

förmånligare ortsavdragsregler för vissa skattskyldiga, tillhörande

denna kategori. Sålunda yrkas i de likalydande motionerna I: 21 (av fru

Wallentheim m. fl.) och 11:28 (av fru Eriksson i Stockholm m. fl.), att

ensamstående skattskyldiga, som har vårdnaden om barn under 16 år,

skall erhålla samma ortsavdrag som gift skattskyldig vid den statliga taxeringen

samt att utredning måtte begäras rörande motsvarande ändring

vid den kommunala taxeringen. Vidare föreslås i de likalydande motio
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

nerna I: 295 (av fru Gärde Widemar in. fl.) och II: 244 (av herr Gustafson

i Göteborg in. fl.), att ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn

och förvärvsarbete utom hemmet skall få samma ortsavdrag som skattskyldig

med husföreståndarinna samt att det högre ortsavdrag som vid

den statliga taxeringen gäller för ensamstående med barn skall utgå till

dess barnet uppnått 18 års ålder, såvida barnet icke dessförinnan skaffat

sig egen deklarationspliktig inkomst.

Slutligen yrkas i de likalydande motionerna I: 535 (av herr Birke in. fl.)

och II: 683 (av herr Hjalmarson in. fl.) att sådan skattskyldig med hemmavarande

barnbidragsberättigat barn som haft husföreståndarinna hos sig

anställd ävensom ogift skattskyldig med hemmavarande barn, som stått

under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat,

skall beskattas enligt den för gift skattskyldig gällande skatteskalan.

Vad angår sist angivna yrkanden erinrar utskottet om att ogift skattskyldig,

som haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag

förelegat, och som tillika haft husföreståndarinna hos sig anställd,

enligt gällande bestämmelser skall hänföras till den skatteskala som gäller

för gift person. En sådan skattskyldig är sålunda i fråga om ortsavdrag

och skatteskala redan nu helt likställd med gift skattskyldig.

Utskottet delar uppfattningen att de ensamstående mödrarnas ekonomiska

situation ofta kan vara bekymmersam. Kategorien ogifta skattskyldiga

med barn omfattar ett flertal sinsemellan olika grupper. Hit hör även

— såframt försörjningsplikt mot barn föreligger — änklingar, änkor och

frånskilda samt personer, som lever i s. k. samvetsäktenskap. Att tillfredsställande

reglera beskattningen av denna kategori medför betydande svårigheter.

Den ifrågasatta förmånligare ställningen i beskattningshänseende skulle

tillkomma endast vissa grupper inom kategorien ogifta skattskyldiga med

barn. I motionerna 1: 535 och II: 683 åsyftas — av motiveringen att döma

— endast skattskyldiga med hemmavarande barn. I motionerna 1: 295 och

II: 244 avses allenast sådana ogifta skattskyldiga som har hemmavarande

barn och som tillika har förvärvsarbete utom hemmet, eller, såvitt gäller

yrkandet om höjning av åldersgränsen, endast ogifta skattskyldiga med

hemmavarande barn. Ett bifall till motionsyrkandena skulle därför innebära,

att man vid taxeringen hade att företa en uppspaltning av kategorien

ogifta skattskyldiga med barn, varjämte man hade att vid ortsavdragets

bestämmande beakta två skilda åldersgränser i fråga om barn

till ogifta och med dem likställda skattskyldiga. Härigenom skulle taxeringsarbetet

ytterligare kompliceras och den eftersträvade enkelheten hos

taxerings- och uppbördsbestämmelserna motverkas.

Utskottet vill även erinra om att lättnader för vissa av de med motionerna

åsyftade grupperna skattskyldiga kan komma att övervägas i andra

sammanhang. Vid den kommunala taxeringen åtnjuter ogifta och därmed

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

likställda skattskyldiga inte förhöjt ortsavdrag på grund av försörjningsplikt

mot barn. Som förut nämnts pågår en översyn av de kommunala

ortsavdragen genom 1956 års kommunalskatterevision. Enligt de för nämnda

utredning utfärdade direktiven bör slutmålet för en reform av de kommunala

ortsavdragen vara att uppnå paritet mellan de kommunala och de

statliga ortsavdragen. Utskottet förutsätter, att i samband därmed frågan

om likställighet mellan kommunala och statliga ortsavdrag även i förevarande

hänseende kommer att prövas. Jämväl den ovannämnda, inom

socialdepartementet verksamma särskilda beredning, som har att avgiva

förslag till familjepolitiska åtgärder, torde vid sina överväganden ha sin

uppmärksamhet riktad på de så kallade ofullständiga familjerna, d. v. s.

ogifta med hemmavarande barn.

På grund av det anförda finner utskottet för sin del ej anledning att i

nu förevarande sammanhang föreslå ändringar i gällande bestämmelser

om ortsavdrag eller rörande skatteskalornas tillämpningsområden. Utskottet

avstyrker därför de föreliggande motionerna.

Gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som under större

delen av beskattningsåret har varit bosatt här i riket, äger vid inkomsttaxering

rätt till särskilt avdrag, s. k. förvärvsavdrag, om hon haft inkomst

av rörelse eller eget arbete. Har den gifta kvinnan haft inkomst av egen

jordbruksfastighet är hon däremot icke berättigad till avdrag som nu sagts.

Förvärvsavdraget är vid taxering till såväl kommunal som statlig inkomstskatt

begränsat till högst 300 kronor; om den gifta kvinnan har hemmavarande

barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, må dock

a\diag vid statsbeskattningen medgivas med högst 1 000 kronor. Avdrag

kan härjämte medgivas gift man vid taxering till statlig inkomstskatt.

Sistnämnda avdrag, som uppgår till 300 kronor, tillkommer gift man, som

haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och vars hustru utfört

arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor. Detta avdrag

vid s. k. faktisk sambeskattning har icke någon motsvarighet vid den kommunala

taxeringen. De nu återgivna reglerna i fråga om taxering till statlig

inkomstskatt tillkom i samband med den av 1952 års riksdag beslutade

omläggningen av statsbeskattningen.

Sedan de nu gällande bestämmelserna på ifrågavarande område infördes,

har årligen motioner väckts om ändringar i desamma i olika hänseenden.

Vid 1954 års riksdags höstsession behandlades frågan i bevillningsutskottets

betänkande nr 62. På utskottets hemställan beslöt riksdagen att i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t ville i lämpligt sammanhang

låta verkställa en översyn av reglerna om förvärvsavdraget samt

att så snart förutsättningar därför förelåge för riksdagen framlägga det

förslag i ämnet som därav kunde föranledas.

Frågan har vidare i anledning av väckta motioner behandlats vid 1955

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 är 1956

års riksdag i bevillningsutskottets betänkande nr 47. Utskottet avstjrkte

ifrågavarande motioner.

Statsskatterevisionen har i enlighet med utfärdade direktiv inte behandlat

sambeskattningsfrågor. I den nu föreliggande propositionen uttalar

departementschefen bl. a., att sambeskattningsfrågorna berörde alltför vidsträckta

problemställningar för att kunna behandlas i förevarande sammanhang.

Departementschefen hade emellertid för avsikt att, sedan den

pågående översynen av de kommunala ortsavdragen slutförts, till omprövning

upptaga frågan om den lämpliga utformningen av förvärvsavdraget

för gift kvinna.

I några av de föreliggande motionerna har emellertid yrkats omedelbar

höjning eller utvidgning av förvärvsavdraget. Sålunda yrkas i de likalydande

motionerna I: 294 (av fru Gärde Widemar och fru Hamrin-Thorell)

och 11:242 (av fröken Elmén och herr Wedén) en höjning av förvärvsavdraget

vid såväl statlig som kommunal taxering till 1 000 kronor. Vidare

yrkas, att den som haft hemmavarande barnbidragsberättigat barn därutöver

skall medges ytterligare avdrag med hälften av inkomsten, dock högst

tillhopa 3 000 kronor. I de likalydande motionerna I: 443 (av herrar Ebbe

Ohlsson och Magnusson) och 11:572 (av herr Agerberg in. fl.) yrkas, att

förvärvsavdrag skall få åtnjutas av gift kvinna som själv driver jordbruk

samt att det avdrag å 300 kronor som vid statlig taxering tillkommer gift

man, vars hustru biträder i jordbruk eller rörelse, skall utsträckas att

gälla även vid kommunal taxering.

Vidare hemställes i de likalydande motionerna 1:293 (av herr Ohlon

in. fl.) och II: 224 (av herr Ohlin in. fl.) om skyndsam utredning och förslag

rörande höjning av förvärvsavdraget. Motsvarande yrkande återfinnes

även i de likalydande motionerna 1:535 (av herr Birke in. fl.) och

11:683 (av herr Hjalmarson in. fl.).

Utskottet delar departementschefens uppfattning att den nu pågående

utredningen rörande de kommunala ortsavdragen bör slutföras, innan reglerna

om gift kvinnas förvärvsavdrag görs till föremål för omprövning.

De i motionerna föreliggande yrkandena om höjning och utvidgning av

förvärvsavdraget kan förutsättas bli behandlade vid den översyn av ifrågavarande

avdragsregler, som i anledning av 1954 års riksdags beslut kommer

att ske. Med hänsyn till vad i denna fråga förevarit finner utskottet

ej heller anledning förorda ny skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet. Utskottet

avstyrker sålunda de föreliggande motionerna i nu avsedda delar.

Utskottet har vidare att taga ställning till yrkandet i de likalydande

motionerna I: 537 (av herr Ohlon in. fl.) och II: 682 (av herr Ohlin in. fl.)

rörande skrivelse till Kungl. Maj :t med uttalande, att behov föreligger av

en samlad översyn genom en parlamentariskt sammansatt utredning med

uppgift att framlägga en plan för fullföljande av årets skattereduktion

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 är 1956

genom successiva skattelättnader de närmaste åren, och att denna utredning

arbetar så snabbt, att en proposition kan föreläggas nästa års riksdag.

Av den tidigare framställningen framgår, att utredningar rörande de

reformer i fråga om den direkta beskattningen som under den närmaste

tiden påkallar sin lösning antingen redan pågår eller ock ställts i utsikt.

På grund härav och då utskottet ej finner behov av någon samlad översyn

vara för handen, avstyrker utskottet de föreliggande motionerna i denna del.

Utskottet övergår härefter till att behandla yrkandet i de likalydande

motionerna I: 535 (av herr Birke m. fl.) och II: 683 (av herr Hjalmarson

m. fl.) om utredning och förslag rörande en indexreglering av dels ortsavdragen,

dels ock skatteskalornas skiktintervaller för den beskattningsbara

inkomsten.

Utskottet erinrar härutinnan till en början om att motionsyrkanden av

liknande innehåll som det nu framställda väcktes dels vid 1947 års riksdag

i de likalydande motionerna I: 196 av herr Bondeson och 11:300 av

herr Stattin in. fl. dels ock vid 1952 års riksdag i de i anledning av proposition

nr 213 väckta likalydande motionerna I: 288 av herr Ohlon in. fl.

och II: 385 av herr Ohlin in. fl. I sina av riksdagen godkända betänkanden

(nr 47 år 1947 och nr 50 år 1952) avstyrkte utskottet framställda yrkanden

om utiedning rörande möjligheterna att motverka sådana förändringar

i skattetrycket, som orsakades av inträffade penningvärdeförändringar.

Enligt utskottets uppfattning vore det i och för sig en reform av stort

värde, om sådana förskjutningar i skattebelastningen mellan olika kategorier

skattskyldiga, som inträffade förändringar av penningvärdet automatiskt

medför, kunde förebyggas. Här möter emellertid avsevärda praktiska

svårigheter, främst på grund av källskattesystemet. De grunder efter

vilka det preliminära skatteuttaget skall ske måste bestämmas i så god

tid före ingången av det aktuella beskattningsåret att källskattetabeller

hinner färdigställas och distribueras före årets början. Att låta prisutvecklingen

under inkomståret bli bestämmande och därefter verkställa omräkningai

av preliminärskatten skulle, såsom motionärerna själva påpekat,

medföra avsevärda praktiska olägenheter. En dylik ordning skulle enligt

utskottets uppfattning innebära en så väsentlig reducering av källskattesystemets

fördelar att den ej bör ifrågakomma. Väljer man en annan tidsgräns

och låter priskurvans läge exempelvis den 1 juli året före inkomståret

bli avgörande för ortsavdrag och skiktintervaller och därmed för uttaget

av preliminär skatt under inkomståret, kommer vinsten av ett system

med automatisk reglering att bli mindre framträdande. Det synes då icke

medföra större olägenhet att i stället låta en ännu något tidigare tidpunkt

bli avgörande, varvid regleringar vid föreliggande behov kan ske genom

riksdagens beslut från fall till fall. På grund härav och då de ifrågasatta

föreskrifterna onekligen skulle ytterligare komplicera beskattningsreglerna

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

och försvåra budgetberäkningarna hemställer utskottet om avslag på motionerna

i denna del.

Utskottet har slutligen att beakta yrkandet i de likalydande motionerna

1:535 (av herr Birke m. fl.) och 11:683 (av herr Hjalmarson m. fl.) att

riksdagen måtte uttala, att statsbidragen till kommuner bör utformas så

att kommunernas intresse av sparsamhet i förvaltningen i största möjliga

utsträckning främjas ävensom att övriga åtgärder bör vidtagas, vilka kan

vara ägnade att nedbringa kommunernas utdebiteringsbehov.

Utskottet erinrar om att frågor rörande statsbidrag till kommuner och

dessa bidrags utformning för närvarande är föremål för behandling i flera

olika kommittéer. Redan med hänsyn härtill finner utskottet sig ej böra

närmare ingå på de av motionärerna berörda spörsmålen, till vilka det för

övrigt icke i första hand torde ankomma på bevillningsutskottet att taga

ställning. Utskottet avstyrker därför motionerna i nu förevarande hänseende.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 88 och med avslag å dels de

likalydande motionerna I: 535 av herr Birke m. fl. och

II: 683 av herr Hjalmarson m. fl., i vad motionerna avser

ändring av 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,

dels ock motionen 11:680 av herr Sjölin, antaga det

vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändrad

lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 21 av fru Wallentheim

m. fl. och II: 28 av fru Eriksson i Stockholm m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 295 av fru Gärde Widemar

in. fl. och II: 244 av herr Gustafson i Göteborg m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 301 av fröken Ranmark

in. fl. och II: 230 av fru Eriksson i Stockholm,

4) de likalydande motionerna I: 446 av fröken Andersson

och 11:573 av herr Cassel,

5) de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon in. fl.

och II: 224 av herr Ohlin in. fl., i vad motionerna behandlas

i detta betänkande,

6) de likalydande motionerna I: 294 av fru Gärde Widemar

och fru Hamrin-Thorell samt II: 242 av fröken Elmén

och herr Wedén,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

7) de likalydande motionerna 1:443 av herrar Ebbe

Ohlsson och Magnusson samt II: 572 av herr Agerberg m. fl.,

8) de likalydande motionerna I: 535 av herr Birke m. fl.

och II: 683 av herr Hjalmarson in. fl., i vad motionerna ej

behandlas under A),

9) de likalydande motionerna I: 536 av herrar öhman

och Norling samt II: 681 av herr Hagberg m. fl. ävensom

10) de likalydande motionerna 1:537 av herr Ohlon

m. fl. och II: 682 av herr Ohlin m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 26 april 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson,

Eriksson, Söderquist, Kronstrand, Hagberg, Oscar Carlsson, Bengtson och

Falk; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Nilsson i Svalöv,

Sjölin, Brandt, Kärrlander, Henriksson, Jansson i Aspeboda, Anderson i

Sundsvall, Asp och Andersson i Essvik.

Reservationer:

I) av herrar Hagberg och Nilsson i Svalöv, vilka anfört följande:

Skattesänkningens omfattning

De av Kungl. Maj :t i proposition nr 88 föreslagna skatteskalorna beräknas

medföra en inkomstminskning för staten av 375 milj. kr. för helt

budgetår. I de likalydande motionerna I: 535 av herr Birke m. fl. och II: 683

av herr Hjalmarson m. fl. förordas skatteskalor, som genomgående upptar

väsentligt lägre skattesatser än de i propositionen föreslagna och som

skulle medföra ett sammanlagt skattebortfall på ca 825 milj. kr. för helt

år räknat.

Motionärerna erinrar om att statsbudgeten för 1956/57 i väsentlig omfattning

är överbalanserad. I betydande grad är överskottet visserligen

endast en återspegling av en inkomstutveckling som till viss del beror på

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

penningvärdets fall. Bl. a. på grund härav är i och för sig viss försiktighet

av nöden vid bedömande av det utrymme för skattesänkningar som överbalanseringen

erbjuder. I den mån det statliga budgetöverskottet kan betraktas

som ett reellt tvångssparande måste det dock utan risker för penningvärdet

kunna utnyttjas för åtgärder som uppenbarligen leder till ett

ökat frivilligt sparande. Genom sparfrämjande åtgärder, vilka utformas så

att de ger ett större frivilligt sparande än det tvångssparande som tages i

anspråk, kommer motståndskraften mot prisstegringstendenser att stärkas.

Motionärerna framhåller vidare, att högerpartiet lagt fram förslag till

högst betydande utgiftsminskningar för att på så sätt få underlag för en

bestående skattesänkning. Om man sålunda begränsar möjligheterna till

offentlig efterfrågan, har man genom en skattesänkning inte vidtagit någon

åtgärd, som är ägnad att öka den samlade efterfrågan. Från samhällsekonomiska

synpunkter kan därför inga avgörande skäl anföras mot högerpartiets

skattesänkningsförslag.

Vi delar motionärernas uppfattning att en väsentligt större skattesänkning

än den av Kungl. Maj:t föreslagna bör genomföras. Vi betraktar det

som en psykologisk nödvändighet att den långa period av skatteskärpningar

— såväl av riksdagen beslutade som automatiskt uppkommande

äntligen brytes, och detta på ett sådant sätt att människorna verkligen får

klart för sig att en ny skattepolitik inledes. Härigenom skapar man förutsättningar

såväl för ökad produktion genom ökade arbetsinsatser som för

ett växande frivilligt sparande. Särskilt om man kombinerar en dylik betydande

skattesänkning med sparfrämjande åtgärder, får man ett säkrare

skydd för penningvärdet än något tvångssparande kan erbjuda.

Skatteskalorna

Såsom framhållits i motionerna I: 53o och 11:683 kan allvarliga erinringar

göras mot de i propositionen föreslagna skatteskalorna. Stegringen

i skattesatsen vid övergång från ett progressionsskikt till ett annat är

ytterst ojämn med en anmärkningsvärd skärpning i förhallande till nu

gällande skalor vid övergången från det proportionella bottenskiktet till

närmast högre skikt. Progressiviteten i beskattningen skulle vid ett antagande

av dessa skalor ej oväsentligt skärpas. Ävenledes skulle en vidgning

av tudelningsprincipens tillämpningsområde starkt försvåras. Detsamma

skulle gälla möjligheterna till en breddning av det proportionella bottenskiktet.

De av motionärerna föreslagna skatteskalorna äger i de nämnda avseendena

obestridliga fördelar. Särskilt värdefullt finner vi förslaget vara i det

avseendet att det i så hög grad skulle mildra den enligt vår mening orimligt

hårda progressionen för gilta skattskyldiga i skikten närmast över bottenskiktet.

Härigenom skulle även vinnas att den övre gränsen för sambeskattning

enligt tudelningsprincipen skulle böjas från ca 16 000 till ca 23 000

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

kronor i familjeinkomst. Att skattesänkningen blir förhållandevis större

för äkta makar än för ensamstående finner vi motiverat.

\i förordar sålunda de i motionerna 1:535 och 11:683 föreslagna skalorna.

Beskattningen av ogift skattskgldig med barn

I de likalydande motionerna I: 535 och II: 683 hemställes bl. a., att ogift

skattskyldig (liksom änkling, änka och frånskild) med hemmavarande

barn, som stått under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag

förelegat, skall beskattas enligt den för gift skattskyldig gällande

skatteskalan. Vi delar motionärernas uppfattning att den ekonomiska situationen

för här berörda skattskyldiga, särskilt de ensamstående mödrarna,

ofta är mycket bekymmersam och att skatteförmågan för dem icke kan

sägas vara större än för t. ex. gift skattskyldig utan barn. För den skull

förordar vi bifall till motionerna i vad här är fråga.

Barnavdragen

I de inbördes likalydande motionerna 1:293 av herr Ohlon in. fl. och

II: 224 av herr Ohlin m. fl. samt I: 535 av herr Birke m. fl. och II: 683

av herr Hjalmarson in. fl. hemställes om skyndsam utredning och förslag

rörande återinförande av barnavdrag vid beskattningen. I de vid riksdagens

början väckta likalydande motionerna I: 446 av fröken Andersson och

II: 573 av herr Cassel hemställes vidare, att skattskyldig som försörjer

barn för vilket allmänt barnbidrag utgår skall erhålla ett med 1 000 kronor

för varje sådant barn förhöjt ortsavdrag.

Vi delar motionärernas uppfattning att ett system med barnavdrag ofrånkomligt

hör samman med en beskattning som bygger på skatteförmågeprincipen.

Att såsom i motionerna 1:446 och 11:573 yrkats redan vid

innevarande års riksdag fatta beslut i detta avseende kan vi dock icke

tillstyrka. Dels finns det nämligen ett flertal härmed sammanhängande

frågor som måste utredas innan avgörande kan träffas, dels förefinnes

enligt vår mening för närvarande icke de ekonomiska förutsättningarna för

ett sådant beslut. Det kan här också framhållas att de av oss ovan förordade

skalorna skulle ge barnfamiljerna en skattelättnad som sammanlagt

motsvarar 325 milj. kr. för helt år. Vi förordar därför att en utredning

i§angsättes och att förslag om ett återinförande av barnavdragen förelägges

riksdagen så snart de ekonomiska förutsättningarna härför föreligger.

Förvärvsavdraget

I de likalydande motionerna 1: 293 och II: 224 samt de likalydande motionerna

1: 535 och II: 683 hemställes om skyndsam utredning och förslag

rörande höjning av förvärvsavdraget för gift kvinna. I likhet med motio
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 33

närerna anser vi en höjning av förvärvsavdraget, särskilt vad gäller gift

kvinna med minderåriga barn, väl motiverad. Likaledes finner vi det angeläget

att bestämmelserna vid kommunalbeskattningen bringas i bättre

överensstämmelse med vad som gäller vid statsbeskattningen. Såsom motionärerna

framhållit bör förslag i detta avseende emellertid föregås av en

utredning. Vi tillstyrker bifall till motionerna i vad här är fråga.

I de likalydande motionerna I: 443 och II: 572 har föreslagits utvidgning

av reglerna om förvärvsavdrag i syfte att uppnå större likformighet. Sålunda

bör förvärvsavdrag få åtnjutas även av gift kvinna, som driver jordbruk.

Vidare bör avdrag å 300 kronor medges såväl vid kommunal som

vid statlig taxering i de fall, då hustrun biträder sin make i rörelse eller i

jordbruk. Dessa ändringar anser vi redan nu böra genomföras.

Förhindrande av automatisk skatteskärpning

Såsom framhålles i de likalydande motionerna I: 535 och II: 683 medför

penningvärdeförsämringen en automatisk skatteskärpning. Vill man förhindra

en sådan utan att varje år, då en inte alltför obetydlig penningvärdeförsämring

ägt rum, tvinga riksdagen att ompröva gällande skattebestämmelser,

måste en indexreglering genomföras, avseende såväl ortsavdrag

som progressionsskikt i skatteskalorna. I nämnda motioner har

hemställts, att Kungl. Maj :t måtte efter härom företagen utredning för

1957 års riksdag framlägga förslag om en sådan indexreglering. Vi biträder

detta förslag.

Kommunalskatten

Frågan om en höjning av de kommunala ortsavdragen, så att dessa kommer

i bättre överensstämmelse med de vid statsbeskattningen gällande, är

för närvarande under utredning. Allmän enighet råder om att en sådan

höjning är önskvärd. Såsom framhållits i de likalydande motionerna I: 535

och II: 683 är det emellertid angeläget att en sådan reform åtföljes av medvetna

försök att sänka den kommunala utgiftsnivån. Motionärerna hemställer

att riksdagen måtte uttala, att statsbidragen till kommunerna bör

utformas så, att kommunernas intresse av sparsamhet i förvaltningen i

största möjliga utsträckning främjas, ävensom att övriga åtgärder bör vidtagas,

vilka kan vara ägnade att nedbringa kommunernas utdebiteringsbehov.

Vi delar den uppfattning motionärerna härutinnan givit till känna

och förordar bifall till förslaget om ett uttalande av riksdagen.

Med hänsyn till vad vi här anfört hemställer vi,

A) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande

motionerna I: 535 av herr Birke m. fl. och II: 683 av herr

Hjalmarson in. fl., i vad motionerna avser ändring av 10 §

1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, samt med

avslag å Kungl. Maj :ts förevarande proposition nr 88 och

3 -—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 40

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1956

motionen II: 680 av herr Sjölin, antaga det vid motionerna

I: 535 och II: 683 fogade förslaget till förordning om ändrad

lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr

576) om statlig inkomstskatt;

B) att riksdagen måtte

1. med bifall till de likalydande motionerna I: 535 av herr

Birke m. fl. och II: 683 av herr Hjalmar son m. fl. ävensom

de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon m. fl. och

II: 224 av herr Ohlin m. fl., i vad motionerna avser här förevarande

fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att

Kungl. Maj :t måtte skyndsamt företaga en utredning rörande

frågan om ett återinförande av barnavdragen vid

beskattningen samt, så snart de ekonomiska förutsättningarna

föreligger, för riksdagen framlägga de förslag utredningen

kan föranleda;

2. a) med bifall till de likalydande motionerna I: 443 av

herrar Ebbe Ohlsson och Magnusson samt 11:572 av herr

Agerberg m. fl. för sin del antaga de vid motionerna fogade

förslagen dels till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) dels ock till förordning om

ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig

inkomstskatt;

b) med bifall till de likalydande motionerna 1:535 av

herr Birke m. fl. och II: 683 av herr Hjalmarson m. fl. samt

i anledning av de likalydande motionerna I: 293 av herr

Ohlon m. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl., i den del motionerna

här behandlas, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte skyndsamt företaga en utredning

rörande frågan om en förbättring av förvärvsavdraget

för gift kvinna samt för riksdagen framlägga de förslag utredningen

kan föranleda;

3. med bifall till de likalydande motionerna I: 535 av

herr Birke m. fl. och II: 683 av herr Hjalmarson m. fl., i

vad motionerna avser förevarande fråga, i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte, efter härom

företagen utredning, för 1957 års riksdag framlägga förslag

om en indexreglering av dels ortsavdragen och dels skatteskalornas

skiktintervaller för den beskattningsbara inkomsten;
4.

med bifall till de likalydande motionerna 1: 535 av herr

Birke m. fl. och II: 683 av herr Hjalmarson m. fl., i vad

motionerna avser förevarande fråga, uttala, att statsbidragen

till kommuner bör utformas så, att kommunernas in
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 dr 1956

35

tresse av sparsamhet i förvaltningen i största möjliga utsträckning

främjas, ävensom att övriga åtgärder bör vidtagas,

vilka kan vara ägnade att nedbringa kommunernas

utdebiteringsbehov.

II) av herrar Kristensson i Osby, Söderquist, Kronstrand, Sjölin och Anderson

i Sundsvall, vilka anfört följande:

l. Om vidgad rätt till ortsavdrag för ogift skattskyldig med hemmavarande

barn.

Ensamstående skattskyldig, som har vårdnad om barn, har enligt de regler

som för närvarande gäller i fråga om den statliga inkomstbeskattningen,

endast under vissa betingelser rätt till samma ortsavdrag som gift skattskyldig.

Denna rätt inträder ifall vederbörande haft husföreståndarinna hos

sig anställd under beskattningsåret och barnets ålder icke överstigit 16 år.

För de fall den ensamstående med barn inte haft husföreståndarinna anställd,

minskas ortsavdraget med en fjärdedel till ett belopp, som motsvarar

en och en halv gång det för ensamstående utan barn gällande. T. ex.: för

gift skattskyldig liksom för ensamstående med barn och husföreståndarinna

är ortsavdraget i ortsgrupp V 4 000 kronor, för ensamstående med barn men

utan husföreståndarinna 3 000 kronor och för ensamstående i övrigt 2 000

kronor.

Vid den kommunala inkomstbeskattningen gäller liknande bestämmelser

ehuru med den viktiga skillnaden att ensamstående, som haft vårdnad om

barn men som icke haft husföreståndarinna, inte har rätt till större ortsavdrag

än ensamstående utan barn.

Som framgår av här lämnade redogörelse är ensamstående, som har

vårdnad om barn men inte haft s. k. husföreståndarinna anställd, ogynnsamt

behandlad i jämförelse med gift skattskyldig. Förhållandet har uppmärksammats

i ett flertal motioner, 1:21 av fru Wallentheim m. fl. och

II: 28 av fru Eriksson i Stockholm m. fl. samt I: 295 av fru Gärde Widemar

m. fl. och II: 244 av herr Gustafson i Göteborg m. fl.

Det har i motionerna bl. a. framhållits, att det knappast torde vara tidsenligt

att göra den mera gynnsamma behandlingen i skattehänseende beroende

på om vederbörande haft husföreståndarinna hos sig anställd. Bristen

på »husföreståndarinnor» eller hembiträden är allmänt känd. Endast ett

relativt fåtal av de ensamstående det här gäller har möjlighet att anställa

dylik husföreståndarinna. Härtill kommer följande viktiga omständighet.

Den bakomliggande motiveringen till att rätten till det högre ortsavdraget

förbundits med villkoret, att den skattskyldige haft »husföreståndarinna»

anställd, är att det högre ortsavdraget skall »kompensera» för kostnaderna

för husföreståndarinnan. Bristen på hembiträden har emellertid lett till att

den ensamstående modern eller fadern måste för barnens omhändertagande

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

och hemmets skötsel under deras bortovaro i förvärvsarbete använda sig av

kollektiva anordningar av olika slag, daghem, förskolor, städhjälp, måltidsinackorderingar

in. m. Deras kostnader är därför i allmänhet av motsvarande

omfattning som om de haft husföreståndarinna. De borde därför ha

rätt till samma ortsavdrag.

Vi delar motionärernas uppfattning. Vi föreslår att riksdagen beslutar

sådan ändring av gällande författningsbestämmelser att ensamstående skattskyldig,

som under beskattningsåret haft vårdnaden om barn, skall ha rätt

till samma ortsavdrag som gift skattskyldig, vilken levt tillsammans med

andra maken. Ändringen bör såsom föreslagits i motionerna I: 295 och

11:244 omfatta taxeringen såväl till statlig som kommunal inkomstskatt.

I sistnämnda motioner har vidare yrkats att sådant förhöjt ortsavdrag

skall få åtnjutas t. o. in. det beskattningsår varunder den ensamståendes

barn fyllt 18 år. I princip anser vi en uppflyttning av åldersgränsen, som f. n.

är 16 år, motiverad med hänsyn till utbildningskostnaderna för barnet. Det

synes oss emellertid riktigare att söka lösa denna fråga i ett större sammanhang,

varigenom alla skattskyldiga med försörjningsplikt gentemot barn

skulle kunna behandlas lika. Vi föreslår således att villkoret för den ensamståendes

rätt till samma ortsavdrag som för gift skattskyldig utformas så

att vederbörande under beskattningsåret haft hemmavarande barn, för vilket

rätt till allmänt barnbidrag förelegat. Vidare anser vi att, såsom föreslagits

i motionerna I: 295 och II: 244, även det villkoret bör stadgas, att vederbörande

skattskyldig haft förvärvsarbete utanför hemmet.

Inkomstbortfallet för det allmänna till följd av här föreslagen justering

torde inte överstiga 10 milj. kr för helt år, varav högst 6 milj. kr för statsverket.

2. Om förhöjning av förvärvsavdraget för förvärvsarbetande gift kvinna.

Gällande regler för äkta makars beskattning fastställdes vid 1952 års

riksdag efter förslag av 1949 års skatteutredning. Den lösning sambeskattningsfrågan

då erhöll kan inte anses tillfredsställande. Bland annat slopades

det tidigare gällande förvärvsavdraget (högst 1 000 kronor) och ersattes

med ett enhetligt avdrag om 300 kronor eller till samma belopp som vid

den kommunala beskattningen. För kvinnor med barn bestämdes förvärvsavdraget

till 10 % av inkomsten, dock högst 1 000 kronor. I kompenserande

syfte vidtogs viss omläggning av skatteskalorna samt höjdes ortsavdragen.

Den samlade effekten av dessa ändringar var visserligen att gränsen för den

s. k. sambeskattningseffekten vid den statliga inkomstskatten -— det inkomstläge

där ökning av statsskatt inträder till följd av giftermål — försköts

uppåt. Fortfarande kom emellertid såsom framhållits i de likalydande

motionerna I: 293 av herr Ohlon m. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl. sambeskattningen

att vara ett problem för ett stort antal skattskyldiga. Förhållandena

har sedan dess försämrats.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 37

En del av den förbättring, som 1952 års beslut innebar i fråga om äkta

makars beskattning, har »tagits tillbaka» genom den penningvärdeförsämring,

som inträffat därefter. Vidare bör, såsom också framhållits i nyssnämnda

motioner, beaktas att vid den totala inkomstbeskattningen (den

statliga jämte den kommunala) inträder en sambeskattningseffekt även i

låga inkomstlägen vid vissa inkomstkombinationer. Detta beror på den i

detta hänseende bristande samordningen av de kommunala ortsavdragen för

gifta skattskyldiga å ena sidan och ensamstående å den andra.

Vi delar den bl. a. i dessa motioner framförda uppfattningen att man

vid beskattningen av äkta makar i alltför ringa utsträckning beaktar de merkostnader,

som gifta kvinnor med förvärvsarbete får vidkännas för inkomstens

förvärvande. I särskilt hög grad gäller detta sådana fall, där familjen

har minderåriga barn. En höjning av förvärvsavdraget framstår därför som

synnerligen motiverad.

Riksdagen har med bifall till då väckta motioner år 1954 uttalat sig för

en översyn av förvärvsavdraget och i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt

härom. Någon sådan översyn har dock inte kommit till stånd och enligt de

planer finansministern gett till känna i proposition nr 88 skulle frågan

skjutas ytterligare på framtiden.

I de likalydande motionerna I: 294 av fru Gärde Widemar och fru Hamrin-Thorell

och II: 242 av fröken Elmén och herr Wedén har föreslagits en

omedelbar förhöjning av förvärvsavdraget. Motionärernas förslag innebär

i huvudsak att avdraget för förvärvsarbetande gift kvinna utan minderårigt

barn fastställes till högst 1 000 kronor och för sådana kvinnor med minderårigt

barn till ytterligare 50 procent av inkomsten, dock högst 3 000 kronor.

Justeringarna skulle gälla såväl den statliga som kommunala beskattningen.

Med hänsyn till det nuvarande otillfredsställande tillståndet och i betraktande

av den jämförelsevis långa tid en reform på detta område förhalats

och enligt departementschefens planer skulle ytterligare förskjutas, anser

vi det väl motiverat, att en viss höjning av förvärvsavdragen beslutas i år.

En sådan höjning skulle vara av provisorisk karaktär i avvaktan på den

mera stadigvarande förbättring, varom utredning bör omedelbart påbörjas,

så att förslag härom kan snarast föreläggas riksdagen.

Med hänsyn till höjningens provisoriska karaktär anser vi den böra för

dagen begränsas till belopp som något understiger de, som föreslagits i

nyssnämnda motioner. Vi föreslår att med bibehållande av nuvarande konstruktion

i princip förvärvsavdraget vid taxering till såväl kommunal som

statlig inkomstskatt höjes från nuvarande högst 300 kronor till högst 500

kronor; om den gifta kvinnan har barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag

förelegat, bör avdraget vid den statliga beskattningen höjas till belopp

som motsvarar ytterligare 20 procent av inkomsten, dock högst 2 000 kronor

(för närvarande gäller 10 procent av inkomsten, högst 1 000 kronor). I

analogi med nuvarande regler bör avdraget vid den statliga beskattningen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Bevillningsutskottets betänkande nr tO år 1956

för gift man, som haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och vars

hustru där utfört arbete, bestämmas till 500 kr, om värdet av hustruns arbete

uppskattas till minst 500 kronor. Inkomstbortfallet genom dessa förhöjningar

kan uppskattas till något under 50 milj. kr för helt år för statsverket

och till ca 15 milj. kr för kommunerna.

Såsom vi framhållit ovan bör frågan om en ytterligare förbättring av

förvärvsavdraget för framtiden göras till föremål för omedelbar utredning.

I detta sammanhang bör man även söka lösa frågan om att till den kommunala

beskattningen utsträcka den rätt, som för närvarande vid den statliga

beskattningen tillkommer gift man, vars hustru biträtt honom i hans

jordbruk eller rörelse. Likaså bör denna utredning pröva frågan om rätt till

förvärvsavdrag för gift kvinna med inkomst av jordbruk, som hon själv

bedrivit, i samma omfattning som nu gäller i det fall att hon har inkomst

av rörelse eller eget arbete. I här nämnda hänseenden yrkar vi alltså bifall

till de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon in. fl. och II: 224 av

herr Ohlin in. fl. samt I: 535 av herr Birke in. fl. och II: 683 av herr Hjalmarson

in. fl. Med vårt yrkande är också de likalydande motionerna I: 443

av herrar Ebbe Ohlsson och Magnusson och II: 572 av herr Agerberg m. fl.

besvarade.

3. Om införande av barnavdrag vid beskattningen i syfte att nå ökad rättvisa

vid avvägningen av beskattningen mellan barnfamiljer och övriga.

Det svenska skattesystemet bygger på principen om »skatt efter förmåga».

I ett viktigt avseende innebär emellertid de svenska skattereglerna ett väsentligt

avsteg från denna princip, nämligen i fråga om barnfamiljernas

beskattning. Såsom framhållits i de likalydande motionerna 1: 293 och

II: 224, tas nämligen i vårt land — med bortseende från det högre ortsavdraget

och den mindre progressiva skatteskalan för gifta samt vissa andra

undantag av i detta sammanhang mindre betydelse — vid beskattningen

ingen hänsyn till en familjs barnförsörjningskostnader och den nedsättning

i skatteförmågan som härigenom inträder. Starka skäl kan därför anföras

för en sådan förändring av beskattningsreglerna att principen om skatt efter

bärkraft kommer till sin rätt också när det gäller barnfamiljerna. Detta

skulle kunna ske genom införande av barnavdrag vid beskattningen. Genom

barnavdrag vid beskattningen åstadkommes nämligen en mera rättvis avvägning

av skattebördan mellan barnfamiljer och övriga skattskyldiga, en

avvägning som sker inom varje inkomstklass för sig.

En viss oklarhet råder i vad mån de allmänna barnbidragen, som infördes

som en ersättning för de tidigare gällande barnavdragen, skall anses utgöra

en integrerande del av beskattningen. Den uppfattningen har emellertid

alltmera vunnit överhand och synes också prägla familjeutredningens resonemang,

att barnbidragen närmast bör betraktas som ett socialpolitiskt instrument

och inte som ett led i skattedifferentieringen, även om det skatte
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 39

fria barnbidraget naturligtvis får inräknas i den inkomst varpå — vid sidan

av hänsyn till barnförsörjningsbördan —- en bedömning av skattekraften

grundas. Det kan därför inte betraktas som någon dubblering, om man vid

sidan av de allmänna barnbidragen har ett skattesystem med barnavdrag.

En sådan kombination hör tvärtom till regeln i de länder där kontanta barnbidrag

utgår. Vi vill ytterligare framhålla, att enligt vår uppfattning bör,

såsom riksdagen uttalat sig för, en förstärkning av det allmänna barnbidraget

ske nästa år. Den familjestödjande politiken borde alltså — förutom

genom upprustning på andra familjesociala områden — få formen av en

lämplig kombination av barnavdrag vid beskattningen och förhöjning av

barnbidraget.

En skyndsam utredning bör komma till stånd i syfte att pröva frågan om

införande av barnavdrag vid beskattningen. Härvid bör också övervägas

möjligheten att bestämma åldersgränsen för barnet till 18 år. Avdraget bör

gälla såväl vid den statliga som den kommunala beskattningen. Vi föreslår

i enlighet med yrkandet i de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon

in. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl. att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t begär sådan utredning. Härmed är även det i de likalydande motionerna

I: 535 av herr Birke m. fl. och II: 683 av herr Hjalmarson m. fl. framförda

yrkandet om utredning om barnavdrag i sak tillgodosett.

4. Om möjligheterna att motverka sådana förändringar i skattetrycket, som

orsakats av inträffade penningvärdeförsämringar.

I de likalydande motionerna 1: 535 av herr Birke in. fl. och II: 683 av herr

Hjalmarson in. fl. har yrkats utredning och förslag rörande en indexreglering

av dels ortsavdragen, dels skatteskalornas skiktintervaller för den beskattningsbara

inkomsten.

Yrkande i sådan riktning har förut framförts inom riksdagen, bl. a. genom

motionerna I: 288 av herr Ohlon in. fl. och II: 385 av herr Ohlin m. fl. vid

1952 års riksdag. Vi anser den uppfattning som här kommit till uttryck i

princip vara riktig. Även om invändningar av huvudsakligen teknisk art

kan resas mot tanken bör dock enligt vår mening möjligheterna att motverka

den skärpning av det reella skattetrycket, som åtföljer en penningvärdeförsämring,

närmare prövas. Vi tillstyrker alltså det i de likalydande

motionerna 1:535 och 11:683 framförda utrcdningsyrkandet.

5. Om en parlamentarisk utredning med uppgift att framlägga en plan för

fullföljande av årets skattereduktion genom successiva skattelättnader de

närmaste åren.

Det reella skattetrycket har under efterkrigsåren kraftigt skärpts genom

inflationen. I särskilt hög grad har denna skatteskärpning drabbat skattskyldiga

med mindre inkomster. Utvecklingen har upprepade gånger på
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

talats från vårt håll. Vi har därvid understrukit det angelägna att söka

reducera den snedbelastning av skattetrycket till de mindre inkomsttagarnas

nackdel, som inflationen medfört. Förslag i sådan riktning har sedan utarbetats

av 1955 års statsskatterevision, där företrädarna för tre av de där representerade

politiska meningsriktningarna enades om en kompromiss

i fråga om en ny skatteskala. Det av finansministern i proposition nr 88

framlagda förslaget till nya skatteskalor överensstämmer helt med det

s. k. mellanalternativet i statsskatterevisionens förslag.

Vi kan för vår del ansluta oss till det förslag till nya skatteskalor, som

nu lagts fram. Frågan om en eventuell ändring av relationen mellan ensamståendes

och äkta makars beskattning bör prövas i annat här nedan nämnt

sammanhang. En annan fråga gäller omfattningen av den sänkning av den

statliga inkomstskatten, som i år kan anses möjlig att genomföra. I detta

hänseende anser vi att departementschefens förslag är otillräckligt. Denna

fråga kommer emellertid att prövas i samband med uttagningsprocentens

fastställande. Vi kommer då att framföra vårt yrkande beträffande skattesänkningens

omfattning.

Såsom framhållits i de likalydande motionerna I: 537 av herr Ohlon m. fl.

och II: 682 av herr Ohlin m. fl. bör de sänkningar av inkomstbeskattningen,

som är möjliga att besluta i år, endast ses som ett steg på vägen mot en

rimligare beskattning. Ett flertal angelägna skattesänkningsuppgifter förestår.

Några av dessa är föremål för utredningar av huvudsakligen teknisk

karaktär. Andra sådana bör enligt de förslag vi ställt ytterligare tillkomma.

Det är emellertid dessutom angeläget att på grundval av gjorda uppskattningar

av det framtida utrymmet för skattesänkningar uppgöra en plan

och lämplig turordning för dessa. En sådan uppskattning bör självfallet

även ta hänsyn till behovet av reformer på det sociala och kulturella området.

Ett utredningsarbete av här angiven karaktär synes naturligast ankomma

på en allsidigt sammansatt parlamentarisk kommitté. Vi biträder

därför det i de nyssnämnda motionerna framförda yrkandet om verkställandet

av en samlad översyn genom en parlamentariskt sammansatt utredning

med uppgift att framlägga en plan för fullföljande av årets skattereduktion

genom successiva skattelättnader de närmaste åren. Utredningen,

som givetvis bör arbeta i nära kontakt med de särskilda utredningar som

redan är tillsatta eller som skulle tillkomma i de berörda beskattningsfrågorna,

bör kunna arbeta så snabbt att delförslag kan föreläggas nästa års

riksdag.

Med hänvisning till vad vi ovan under de olika rubrikerna anfört, hemställer

vi,

A) att riksdagen---(= utskottet s. 29 rad 18 —

rad 26 uppifrån)--— statlig inkomstskatt;

B) att riksdagen måtte

1. a) med anledning av de likalydande motionerna I: 21

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 41

av fru Wallentheim m. fl. och II: 28 av fru Eriksson i Stockholm

m. fl. ävensom de likalydande motionerna 1:295 av

fru Gärde Widemar m. fl. och II: 244 av herr Gustafson i

Göteborg m. fl.

dels för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 48 § 2 mom. samt anvisningarna till

48 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 48 § 2 mom. samt anvisningarna till 48 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk---nedan sägs.

Skattskyldig, som--- 2 000 kronor.

Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig

anställd eller haft förvärvsarbete utom hemmet, äger, därest han varit ogift

(varmed jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande

barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta kommunalt

ortsavdrag med belopp som i föregående stycke sägs.

Annan skattskyldig--- 1 400 kronor.

Anvisningar

till 48 §.

Vad i denna paragraf stadgas om person, som varit här i riket bosatt,

skall på grund av föreskriften i 68 § tillämpas även å person, som här i

riket stadigvarande vistats. Frågan om en person varit gift eller om en

gift person levt tillsammans med sin make, liksom ock frågan huruvida

skattskyldig haft barn eller icke bedömes med ledning av föreskrifterna i

65 §. Rätt till allmänt barnbidrag anses föreligga från och med den dag

barnet fötts eller rätten eljest inträtt till och med den dag barnet fyllt 16

år eller rätten eljest upphört. Med barn avses jämväl styvbarn ävensom

adopterat barn. Avgörande för frågan, huruvida skattskyldig haft husföreståndarinna

eller förvärvsarbete utom hemmet, är det förhållande, som

rått under större delen av beskattningsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1957 eller tidigare år.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

dels antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 8 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 8 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

‘ . 8 §‘

1 mom. Skattskyldig fysisk---mom. kommunalskattelagen.

Skattskyldig, som--- 4 000 kronor.

Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos

sig anställd eller haft förvärvsarbete utom hemmet, äger, därest han varit

ogift (varmed i denna paragraf jämställes änkling, änka eller frånskild)

och haft hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat,

att åtnjuta statligt ortsavdrag med belopp som i föregående stycke

sägs.

Gift skattskyldig,---om barnet.

Annan skattskyldig--- 2 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.

dels ock för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 4 § 2 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272).

Härigenom förordnas, att 4 § 2 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

1953 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §.

2 mom. I skattetabellerna —---utan barn).

Gift, med —--av skattskyldiga.

Gift, med---2) avses.

Ogift skattskyldig, som har husföreståndarinna hos sig anställd eller förvärvsarbete

utom hemmet, skall, om han har hemmavarande barn för vilket

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 43

rätt till allmänt barnbidrag föreligger, likställas med gift manlig inkomsttagare

som under 2) avses.

Under 3)---av skattskyldiga.

Med ogift---eller hemskild.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957 och skall dessförinnan

tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret

1957.

b) med bifall till de likalydande motionerna 1:293 av

herr Ohlon m. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl. ävensom

de likalydande motionerna I: 535 av herr Birke m. fl. och

II: 683 av herr Hjalmarson m. fl., i vad motionerna avser

här förevarande fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om skyndsam utredning om införande av barnavdrag

vid beskattningen i syfte att nå ökad rättvisa vid avvägningen

av beskattningen mellan barnfamiljer och övriga;

2. a) med anledning av de likalydande motionerna I: 294

av fru Gärde Widemar och fru Hamrin-Thorell och II: 242

av fröken Elmén och herr Wedén

dels för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

46 §.

3 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under aret haft

inkomst av rörelse eller av eget arbete, ma hon, om och i den mån sådan

hennes inkomst därtill förslår, i hemortskommunen åtnjuta avdrag med

500 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1957 eller tidigare år.

dels ock antaga följande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

Förslag »

till

förordning angående ändrad lydelse av 4 § 2 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 4 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §•

2 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som

under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året

haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, må hon, om och i den mån

sådan hennes inkomst därtill förslår, åtnjuta avdrag med 500 kronor eller,

om hon haft hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag

förelegat, med 500 kronor jämte 20 procent av nämnda inkomst, sammanlagt

dock högst med 2 000 kronor.

Har gift man, som levt tillsammans med sin hustru och som under större

delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst

av jordbruksfastighet eller rörelse och har den skattskyldiges hustru utfört

arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 500 kronor, må mannen, om

och i den mån inkomsten i förvärvskällan därtill förslår, åtnjuta avdrag

med 500 kronor.

Avdrag enligt detta moment må icke för makarna tillsammans överstiga

500 kronor eller, om den gifta kvinnan haft hemmavarande barn för vilket

rätt till allmänt barnbidrag förelegat, 2 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.

b) med bifall till de likalydande motionerna I: 293 av

herr Ohlon m. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl., i vad

motionerna avser här förevarande fråga, samt i anledning

av de likalydande motionerna I: 535 av herr Birke m. fl.

och II: 683 av herr Hjalmarson m. fl., i den del motionerna

här behandlas, ävensom de likalydande motionerna 1:443

av herrar Ebbe Ohlsson och Magnusson och II: 572 av herr

Agerberg m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att frågan

om en vidare höjning av förvärvsavdraget i syfte att

minska sambeskattningseffekten utredes skyndsamt, så att

förslag snarast kan föreläggas riksdagen;

3. med bifall till de likalydande motionerna I: 535 av herr

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956

Birke in. fl. och 11:683 av herr Hjalmarson m. fl., i vad

motionerna rör här förevarande fråga, i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte, efter härom företagen

utredning, för 1957 års riksdag framlägga förslag om

en indexreglering av dels ortsavdragen och dels skatteskalornas

skiktintervaller för den beskattningsbara inkomsten;

4. med bifall till de likalydande motionerna 1: 537 av herr

Ohlon m. fl. och II: 682 av herr Ohlin m. fl. i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om en samlad översyn genom en parlamentariskt

sammansatt utredning med uppgift att framlägga

en plan för fullföljande av årets skattereduktion genom

successiva skattelättnader de närmaste åren och att

denna utredning arbetar så snabbt att en proposition kan

föreläggas nästa års riksdag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:243 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående godkännande av tilläggsavtal till avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och Fran a1 i texten