Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1956

1956-05-03 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:42, Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1956

1

Nr 42

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om avskaffande av investeringsavgiften och den särskilda

investeringsavgiften för år 1956 m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 113 av herr Spetz och II: 160 av herr Johansson

i öckerö m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan

ändring av gällande förordning om investeringsavgift för år 1956, att investeringsavgift

ej skall utgå vid investering i fraktfartyg med en bruttodräktighet

understigande 300 ton, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag

till erforderlig författningstext»;

II) de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon m. fl. och II: 224 av

herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte besluta, att förordningen

om investeringsavgift för år 1956 liksom förordningen om särskild

investeringsavgift för år 1956 (bilaccis) upphäves samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig lagtext; ävensom
III)

de likalydande motionerna 1:441 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:575

av herr Hjalmarson m. fl., vari bl. a. hemställts, »att riksdagen måtte antaga

följande

1) Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen om investeringsavgift

för år 1956

Härigenom förordnas att förordningen om investeringsavgift för år 1956

skall upphöra att gälla med utgången av juni månad 1956.

2) Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen om avgift vid investering i

motorfordon år 1956 (särskild investeringsavgift)

Härigenom förordnas att förordningen om avgift vid investering i motorfordon

år 1956 (särskild investeringsavgift) skall upphöra att gälla med

utgången av juni månad 1956.»

1 Bihang till riksdagens protokoll 4956. 7 samt. Nr 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1956

Såvitt avser de likalydande motionerna 1:293 och 11:224 samt de likalydande

motionerna I: 441 och II: 575 har utskottet i detta betänkande endast

upptagit de yrkanden, som ovan återgivits. De yrkanden, som i övrigt

framställts i dessa motioner, behandlas av utskottet i andra sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena — i de delar motionerna blir föremål för behandling i detta betänkande

— får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna II: 160, II: 224 och II: 575.

Som ett led i statsmakternas investeringsbegränsande åtgärder beslöts vid

höstsessionen av 1955 års riksdag, på grundval av propositionen nr 205 och

bevillningsutskottets betänkande nr 59, att avgift skall uttas för vissa år

1956 verkställda investeringar efter i huvudsak samma grunder, som gällde

under år 1955. Enligt beslutet utgår investeringsavgift med 12 procent å

kostnaden för investeringar som göres av rörelseidkare och jordbrukare (i

det följande benämnd allmän investeringsavgift). Vidare uttas en särskild

investeringsavgift, ungefärligen motsvarande 10 procent av anskaffningskostnaden

vid förvärv av personbilar, vissa mindre lastbilar och motorcyklar.

I den nämnda propositionen nr 205/1955 anförde departementschefen, att

förslaget om uttagande av investeringsavgift finge ses mot bakgrunden av

den bedömning av det ekonomiska läget, som regeringen ansett sig böra

göra. I detta hänseende erinrades i propositionen om följande.

Det ekonomiska läget karakteriserades av att tendenserna inom landet

alltjämt pekade i expansiv riktning, d. v. s. mot en fortsatt press på våra

hårt utnyttjade resurser. Sysselsättningen kunde i stort sett närmast betecknas

som överfull med en kännbar brist på arbetskraft på åtskilliga områden.

Exporten hade ökat kraftigt jämfört med fjolåret, men importen hade

stigit än mer, och bytesbalansen kunde för hela året väntas visa ett underskott

på några hundra miljoner kronor. I stort sett syntes den ekonomiska

utvecklingen i vårt land förlöpa i överensstämmelse med vad som angavs i

den reviderade nationalbudgeten. Under året hade en skärpning av den

internationella högkonjunkturen inträffat med åtminstone på vissa områden

tydliga tendenser till prisstegringar. Både de utifrån kommande prisstegringsimpulserna

och det förhållandet, att en samhällsekonomisk balans på

nuvarande mycket höga nivå av sysselsättning alltid innebure risker för

rubbningar av olika slag, nödvändiggjorde fortsatt restriktivitet i den ekonomiska

politiken.

Den internationella högkonjunkturen stimulerade i första rummet företagens

investeringar. På konsumtionsområdet framträdde den starkaste

tillväxten i fråga om utgifterna för varaktiga konsumtionsvaror. Att en viss

uppbromsning härvidlag i dagens läge kunde anses befogad berodde främst

på att denna efterfrågan skärpte konkurrensen om produktionsfaktorerna

på områden, där dessa redan vore hårt utnyttjade, såsom inom verkstadsindustrin,

och på att den förde med sig investeringsbehov av stor omfattning,

såsom fallet vore beträffande bilarna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr it? år 1956

3

För att dämpa expansionstendenserna hade man använt sig av en kombination

av ett flertal olika medel. De viktigaste leden utgjordes av byggnadsregleringen

samt finans- och kreditpolitiken. Byggnadsregleringen omfattade

endast ett mycket begränsat område, och beträffande den restriktiva

kreditpolitiken drabbade den visserligen de mer kreditberoende företagen,

men de självfinansierande företagen undginge i viss mån dess inflytande.

Av dessa skäl hade den restriktiva kreditpolitiken hittills kompletterats med

direkta finanspolitiska åtgärder, främst i form av investeringsavgift. Dessa

skäl verkade i dagens läge med oförändrad tyngd. Då det av anförda skäl

krävdes en fortsatt återhållsamhet och den restriktiva politiken därför inte

nu kunde lättas, borde investeringsavgiften uttagas också under 1956. Härigenom

drabbades även de självfinansierande företagen.

Den särskilda investeringsavgiften för motorfordon vore nära förbunden

med den allmänna investeringsavgiften. Det skulle också framstå som egendomligt,

om företagens produktiva maskinanskaffning men inte de enskilda

hushållens bilköp skulle drabbas av en avgiftsbeläggning. Behov syntes även

alltjämt finnas för en sådan broms på utvidgningen av motorfordonsparken

i landet, vilken ställde så stora krav på investeringar i vägar, broar, parkeringsutrymmen,

garage och servicelokaler. Med rådande ansträngning av

resurserna framstode det för det dåvarande som ogörligt att tillfredsställa

dessa behov i den takt som i och för sig skulle vara önskvärd. Den särskilda

investeringsavgiften hade härvid visat sig vara ett lämpligt återhållande medel

och borde följaktligen utgå även under kalenderåret 1956.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 59 anslöt sig bevillningsutskottet

till den i propositionen gjorde bedömningen av det samhällsekonomiska

läget.

En utförlig redogörelse för den ekonomiska utvecklingen inom och utom

landet samt för den ekonomiska politiken lämnades sedermera i finansplanen

till årets statsverksproposition. Av denna redogörelse framgår bl. a. att

chefen för finansdepartementet ansett, att vid tidpunkten för redogörelsens

avfattande någon nämnvärd förändring icke inträtt i förhållande till det

konjunkturläge, som vore aktuellt då propositionen nr 205/1955 avlämnades

i oktober 1955. Utvecklingen under år 1955 hade i stort sett förlöpt enligt de

linjer, som uppdragits i 1955 års statsverksproposition och den senare under

våren 1955 framlagda kompletteringspropositionen. Vidare framhöll departementschefen,

att även om riskerna för jämviktsrubbningar alltjämt kvarstode

och påkallade kraftfulla insatser från statsmakternas sida, kunde vid

årets slut konstateras, att spänningen i den inhemska ekonomien något dämpats

och att de balansstörande krafterna till viss grad försvagats. Den år

1955 vidtagna skärpningen av den restriktiva politiken hade ännu inte helt

uttömt sina verkningar. Det kunde väntas, att den fulla effekten skulle

framträda först under innevarande år. Det ansågs i konjunkturinstitutets

höstrapport inte uteslutet, att investeringsverksamheten så småningom kunde

antas visa en avtagande ökningstendens och den framlagda nationalbud
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr A2 år 1956

geten för år 1956 underströk denna utveckling. I ett samhälle som präglades

av strävanden att förena full sysselsättning med fast penningvärde och samhällsekonomisk

jämvikt vore marginalerna mellan expansionistiska och

kontraktiva tendenser i utvecklingen relativt smala. Den ekonomiska politiken

ställdes av det skälet ständigt inför ett svårt avvägningsproblem och

för dagen gjorde sig detta avvägningsproblem påmint med särskild styrka.

I den föreliggande situationen måste kravet på flexibilitet hos den ekonomiska

politiken uppenbarligen sättas mycket högt. Det gällde att med yttersta

uppmärksamhet följa lägets växlingar och att snabbt anpassa åtgärdernas

styrka och inriktning efter de skiftande förutsättningarna för balansens

bevarande.

Enligt departementschefens uppfattning vore en fortsatt restriktiv ekonomisk

politik motiverad redan av det ansträngda valutaläget. Därtill komme

att den internationella konjunkturen präglades av tillspetsade överkonjunkturtendenser.

Så nära sammanflätad som den svenska ekonomien vore med

världshushållet, kunde det inte undgås, alt de inflationistiska impulserna

sprede sig hit. I varje fall kunde vi tydligen inte i stabiliseringssträvandena

påräkna hjälp från utlandet i form av dämpande inflytanden från den internationella

konjunkturen. Detta förhållade finge inte glömmas bort, när

man bedömde behovet att bibehålla de medel som tillgripits för att begränsa

efterfrågan på olika punkter inom landet.

Slutligen framhöll departementschefen, att den relativa jämvikt som existerade

i det ekonomiska livet helt vilade på den konjunkturdämpande

politiken. Om de olika bromsarna på expansionstendenserna skulle borttagas

eller lättas, komme med all sannolikhet den inflationistiska spänningen

åter att ge sig till känna med full påtaglighet. Departementschefen

droge därför den slutsatsen att läget krävde en fortsatt restriktiv ekonomisk

politik av minst samma styrka som hittills, om den inneboende tendensen

till inflation i den svenska ekonomin skulle kunna bemästras. Huvudinstrument

för denna politik borde alltjämt vara kredit- och finanspolitik.

I propositionen nr 175 har lämnats en statsverkspropositionen kompletterande

redogörelse för det ekonomiska läget och den ekonomiska politiken.

Till stor del bygger redogörelsen på den reviderade nationalbudgeten för år

1956 (fogad såsom bilaga C till nyssnämnda proposition).

Departementschefen framhåller beträffande investeringsverksamheten att

den väsentliga innebörden av de i den reviderade nationalbudgeten presenterade

beräkningarna för år 1956 vore, att tendensen från föregående år till

en långsammare ökning av investeringarna inte längre skulle bestå. Investeringslusten

syntes trots alla återhållande moment alltjämt vara mycket betydande

och pressa fram en fortsatt stark expansion av realkapitalbildningen.

Den dynamiska kraften låge härvid främst hos de privata investeringarna.

Enligt den bedömning, som gjorts i den reviderade nationalbudgeten, skulle

dessa kunna väntas öka med 400 miljoner kronor eller omkring fem procent.

De offentliga investeringarna förutsåges öka med cirka tre procent.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1956

5

I fråga om den ekonomiska politikens utformning erinrar departementschefen

om att det nu förelåge en säkrare kännedom om den ekonomiska

utvecklingen under fjolåret. De första månaderna av innevarande år hade

gett ytterligare material för en bedömning. Bilden av det aktuella konjunkturläget,

sådant detta skildrades i finansplanen till årets statsverksproposition,

hade emellertid inte nämnvärt förändrats härigenom. Utgångspunkten

för den fortsatta diskussionen om den ekonomiska politikens uppgift vore

således alltjämt en i stort sett obruten högkonjunktur, låt vara att samhällsekonomin

under inflytande av fjolårets successiva skärpning av den ekonomiska

politiken de senaste två kvartalen hade kännetecknats av större frihet

från balansstörande spänningar än under motsvarande period för ett år

sedan. I det dagsaktuella läget framträdde å ena sidan påtagliga tecken till

expansionstendenser av minst samma styrka som vid årsskiftet inom bland

annat investeringsområdet. Även det internationella perspektivet syntes för

dagen ge fog för antagandet om en fortsatt expansiv påverkan av den svenska

ekonomin utifrån. Å andra sidan torde vissa av de åtgärder som under år

1955 vidtagits i bromsande syfte ännu inte ha verkat i sin fulla kraft. Det

gällde här närmast åtgärderna på företagsbeskattningens och kreditpolitikens

område. Verkan av den åtstramning som riksstatsförslaget innebure

komme självfallet till synes först under det nya budgetåret. Slutligen kunde

de i olika länder vidtagna åtgärderna för att nedtona den rådande överkonjunkturen

i sinom tid leda till en viss uppbromsning av expansionen med

återverkningar på den svenska exporten. Under rådande förhållanden måste

den ekonomiska politiken ges möjligheter till betydande flexibilitet, så att

den uppnådda balansen icke äventyrades.

I den reviderade nationalbudget^! för år 1956 lämnas följande redogörelse

för en av kommerskollegium i mars 1956 företagen undersökning av investeringsplanerna

inom industrin, varvid jämförelse göres med resultatet av

motsvarande enkät i oktober 1955.

Vad 1955 beträffar, visar den nya enkäten totalt liksom för flertalet

branscher, samt såväl för byggnader och anläggningar som för maskiner,

något lägre siffror än höstenkäten. Detta står i varje fall när det gäller maskininvesteringarna

i strid mot det normala. Dessa har nämligen tidigare regelbundet

visat sig för lågt uppskattade vid den preliminära beräkningen i oktober.

Att så inte synes vara fallet för 1955 kan tänkas sammanhänga med de under

1955 företagna ekonomisk-politiska åtgärderna. Dessa föranledde en

nedjustering av investeringsplanerna under 1955. Ännu i oktober kan företagen

ha haft en överdriven uppfattning om omfattningen av de investeringar

de kunde genomföra under 1955. De för ett år sedan (mars 1955)

redovisade planerna för investeringar i maskiner uppgick för den egentliga

industrin till 1 150 miljoner kronor. Nu föreliggande beräkningar visar, att

detta program inte kunnat genomföras utan att nyinvesteringarna i maskiner

stannat vid 1 06(1 miljoner kronor, vilket motsvarar ungefär samma

investeringsvolym som under 1954. Investeringarna i byggnader och anläggningar

visar dock en ökning från 1954 till 1955 med omkring 5 procent. Beträffande

dessa investeringar är byggnadsregleringen dock den viktigaste

återhållande faktorn. Den konstaterade ökningen av industrins investeringar

i byggnader och anläggningar från 1954 till 1955 kan betraktas som en eftersläpande

effekt av ökningen av tillståndsgivningen under 1954.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1956

Marsenkäten visar för den egentliga industrin en planerad ökning av investeringar

i byggnader och anläggningar med 33 procent från 1955 till 1956.

Motsvarande siffra i höstenkäten var 22 procent. Samtidigt har andelen av

de för 1956 planerade investeringarna, vilka är beroende av ytterligare byggnadstillstånd,

minskat från omkring 50 procent till omkring 30 procent. Att

en sådan minskning av denna andel skett samtidigt med att de planerade

byggnadsinvesteringarna ökat sammanhänger med att tillståndsgivningen

varit förhållandevis hög såväl mot slutet av 1955 som i början av innevarande

år. Till detta togs emellertid hänsyn redan i den i preliminära nationalbudgeten

redovisade byggnadshudgeten. Någon ändring av de antaganden

beträffande utvecklingen av industrins byggnadsinvesteringar, som då gjordes,

har därför inte ansetts påkallad.------

Industrins investeringar i maskiner och apparater väntas enligt resultaten

av den senaste enkäten bli omkring 14 procent högre än under 1955.

Höstenkäten angav här en minskning med ett par procent. I den preliminära

nationalbudgetens investeringsprognos antogs trots detta, att maskininvesteringarna

skulle komma att öka med omkring 50 miljoner kronor, innefattande

bland annat en ökning av underhållet i normal omfattning. Uppskattningen

av maskininvesteringarna måste med nödvändighet hli mycket

osäker. Investeringsplanerna för maskiner är förhållandevis kortsiktiga.

Detta medför i och för sig en tendens till underskattningar i en prognos,

som gjorts på ett tidigt stadium. Det är därför naturligt, om det skett en

uppjustering av planerna för 1956 från oktober- till marsenkäten. Det är

med hänsyn härtill också möjligt, att även de nu lämnade uppgifterna innebär

en underskattning. Den sedan i höstas konstaterade uppjusteringen av

planerna kan emellertid också till en del tänkas sammanhänga med den

fortgående prisstegringen och den inträffade lönestegringen. Detta skulle

sålunda föranleda en reducering av de uppgivna ökningarna, eftersom det i

detta sammanhang är fråga om en uppskattning av Volymförändringarna. En

viss nedjustering av de uppgivna planerna kan också vara befogad med hänsyn

till den omständigheten, att en del av investeringsökningarna för maskiner

är beroende av att de redovisade behoven av ytterligare byggnadstillstånd

tillgodoses. Detta kan, såsom tidigare framhållits, inte antas bli fallet. Mot

bakgrund av dessa omständigheter, vilka verkar åt olika håll, har i tabell 15

antagits, att industrins investeringar i maskiner och apparater skall stiga

med 125 miljoner kronor räknat i 1955 års priser. Detta inkluderar även en

viss normal ökning av underhållet.

I anslutning till redogörelsen för denna enkät framhåller departementschefen

att det vore uppenbart, att fjolårets åtgärder i syfte att dämpa aktiviteten

inom investeringsområdet ingalunda medfört den avmattning i produktionsapparatens

fortsatta utbyggnad som då varslades. Tvärtom syntes

de aktuella planerna närmast peka på att den försiktighet i framtidsbedömningen,

som under senare delen av fjolåret gjorde sig gällande, nu avlösts

av en mer optimistisk syn på möjligheterna att genomföra lönande investeringar.

I fråga om de bestämmelser som gäller för de olika investeringsavgifterna

må här allenast anmärkas följande.

Om den allmänna investeringsavgiften stadgas i förordningen den 16 december

1955 (nr 695) om investeringsnvgift för år 1956. Avgiftsplikt före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1956

7

ligger enligt 1 § för fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår

för vilket taxering till statlig inkomstskatt äger rum i första instans

år 1957 verkställt investering av i förordningen angivet slag inom någon av

förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse och som

icke är frikallad från skyldighet att erlägga sådan skatt för inkomst av

samma förvärvskälla. Från avgiftsskyldighet frikallas bl. a. vissa statliga

företag samt aktiebolag och ekonomiska föreningar, däri kommun äger

mera än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet, under förutsättning att

bolaget eller föreningen icke bedriver byggnadsverksamhet. Genom särskilda

bestämmelser har tillsetts att bostadsbyggandet inte träffas av investeringsavgift.

Ytterligare undantag från avgiftsplikten stadgas i 5 §, som bl. a.

avser investeringar, för vilka statligt bidrag, statligt lån eller statlig lånegaranti

erhållits, samt ersättningsanskaffning i anledning av brand och

därmed jämförliga händelser. Allmän investeringsavgift utgår inte heller

för motorfordon som omfattas av den särskilda investeringsavgiften för

sådana fordon.

Vilka investeringar som är avgiftspliktiga anges i 2—4 §§.

Inom förvärvskällan jordbruk omfattar avgiftsplikten i huvudsak ny-,

till- eller ombyggnad av ekonomibyggnader, vissa kostnader för reparation

och underhåll av ekonomibyggnader, nyuppsättning och ersättningsanskaffning

av maskiner och andra döda inventarier samt förbättringsarbeten å

sådana inventarier. Från avgiftsplikt undantas förvärv av tillgång i samband

med övertagande av jordbruk, nyuppsättning under samma år som

jordbruk övertagits samt liknande förvärv.

Beträffande rörelseidkare är i stort sett samma investeringar avgiftspliktiga.

Därjämte utgår avgift vid förvärv av byggnad, grundförbättring å fastighet

samt exploateringsarbeten avseende gruvor och liknande. Avgiftsplikten

vid investeringar i annan fastighet kompletterar avgiftsplikten för rörelseidkare

i sådana fall då intressegemenskap föreligger mellan en rörelseidkare

och den som gjort investeringen.

I 6 § anges när en investering skall anses vara utförd. För jordbrukare,

som deklarerar efter den s. k. kontantprincipen, anses en investering ha

skett, då utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Beträffande rörelseidkare

samt jordbrukare, vilkas inkomster beräknas efter bokföringsmässiga

grunder, anses avgiftspliktig investering föreligga då kostnaden för

investeringen enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i räkenskaperna

upptas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda eller levererade

tillgångar.

Av 7, 8 och 10 §§ framgår, att investeringsavgift utgår med 12 procent

av sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar, sedan därifrån

dragits ett avgiftsfritt bottenbelopp av 20 000 kronor. Investeringsavgiften

utgör sådan speciell skatt, för vilken avdrag får njutas vid inkomsttaxeringen.

Taxering till investeringsavgift för år 1956 sker enligt 11—21 §§ efter

särskild deklaration i samband med 1957 års inkomsttaxering och i huvudsak

efter de för inkomsttaxeringen gällande reglerna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1956

Bestämmelserna om den särskilda avgiftsbeläggningen vid förvärv av motorfordon

innefattas i förordningen den 16 december 1955 (nr 649) om avgift

vid investering i motorfordon år 1956 (särskild investeringsavgift).

Enligt 1 § omfattar förordningen personbilar, vissa mindre lastbilar —

nämligen sådana med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustade

lastbilar, vilkas tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram — samt motorcyklar.

I 2 § angives de fall, då avgiftsbeläggning ifrågakommer. Huvudprincipen

är här, att alla nya fordon, som tas i bruk, skall avgiftsbeläggas samt att

avgift jämväl skall utgå, då ett begagnat fordon, som användes i trafik, byter

ägare. Avgift skall sålunda uttagas dels när någon ansöker om att ett tidigare

inte registrerat fordon skall upptagas i eller överföras till bilregistret

och dels då anmälan sker om övergång till ny ägare av ett i bilregistret upptaget

fordon.

Beträffande giltighetstiden för förordningen har redan nämnts att densamma

i princip avser investeringar i motorfordon under 1956. Av olika skäl

har emellertid avgiftsplikten icke anknutits till dagen för förvärvet utan i

stället till tidpunkten, då ansökan om registrering eller anmälan om ägarbyte

inkommer till länsstyrelsen. Sålunda stadgas i 2 § att avgift skall utgå,

då ansökan eller anmälan gjorts efter den 31 december 1955 men före utgången

av år 1956. Har ansökan eller anmälan enligt vägtrafikförordningen

bort göras senast före utgången av år 1956 men har den icke verkställts eller

verkställts först efter utgången av nämnda år kvarstår skyldigheten att erlägga

avgift.

I anledning av propositionen nr 205 väcktes motionsvis förslag om införande

av vissa undantagsbestämmelser från den allmänna investeringsavgiften

i syfte att tillgodose rederinäringen. Sålunda föreslogs i de likalydande

motionerna I: 575 och II: 704, att rederinäringen i sin helhet skulle befrias

från avgift för investeringar i maskiner och inventarier, däribland fartyg.

I andra hand hemställdes att från avgiftsplikt skulle undantas färdigbyggda

fartyg, nybyggnader upp till 2 500 bruttoregisterton m. m. i huvudsaklig

överensstämmelse med bestämmelserna om den avgift vid fartygsbyggnader

som uttogs i Norge. Ett liknande yrkande men med mera begränsad

innebörd framfördes i de likalydande motionerna I: 568 och II: 698,

vari hemställdes att investeringar i fraktfartyg under 300 ton skulle fritagas

från avgift.

I sitt ovannämnda betänkande nr 59 avstyrkte bevillningsutskottet berörda

motionsyrkanden och anförde därvid följande.

Utskottet, som haft att behandla motsvarande förslag vid vårsessionen,

får liksom då erinra om den ifrågavarande lagstiftningens syfte att uppställa

generellt verkande regler av investeringsbegränsande karaktär.

Frågan har även behandlats i den nu föreliggande propositionen. Däri

framhålles, att undantagsbestämmelser med så vidsträckt innebörd att de

skulle omfatta huvudparten av den mindre skeppsfarten inte kan införas

utan att rubba de förutsättningar på vilka investeringsavgiften är uppbyggd.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1956 9

Häri kan utskottet instämma. Såsom utskottet framhöll vid vårsessionen

och departementschefen nu ytterligare understrukit, skulle i stort sett enahanda

skäl för avgiftsbefrielse kunna anföras i åtskilliga andra fall, bl. a.

inom andra delar av kommunikationsväsendet. Ytterligare torde böra framhållas,

att de i förstnämnda motioner åberopade norska reglerna inte är

jämförbara med dem varom här är fråga. De norska reglerna avser inte en

allmän investeringsavgift utan en särskild avgiftsbeläggning av fartygsbyggnader.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må bär anföras följande.

I de likalydande motionerna 1:293 och 11:224 har motionärerna

bl. a. framhållit följande. I fråga om investeringsavgiften hade den

konjunktur stabiliserande effekten blivit mindre, sedan giltighetstiden från

att ha varit ursprungligen bestämd till ett år förlängts ytterligare ett. Härigenom

hade avgiften fått en än mera klart kostnadshöjande karaktär, vilket

ur skilda synpunkter innebure påtagliga nackdelar. Den dämpning av

expansionstendenserna som skett under 1955 torde huvudsakligen få tillskrivas

den skärpta kreditpolitiken. Även beträffande bilinköpen hade det

mindre varit avgiften än kreditrestriktionerna som verkat återhållande. För

löntagare hade bibehållandet av en exceptionell investeringsbeskattning uppenbarligen

intet intresse, och för folkhushållet i dess helhet vore den skadlig.

Motionärerna yrkade därför, att den allmänna investeringsavgiften icke

skulle utdebiteras vid 1957 års taxering samt att den särskilda investeringsavgiften

omedelbart skulle avskaffas.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:441 och

1 1:5 7 5 har motionärerna bl. a. framhållit, att förlängningen av förordningen

om investeringsavgift att gälla även för 1956 innebure, att våra företag

alltjämt finge arbeta med ett kostnadsläge, som vore onödigt högt i

jämförelse med vad som gällde i utlandet. Denna förlängning innebure även,

att den avsedda effekten äventyrades. Man hade från alla håll betonat angelägenheten

av att en investeringsavgift gåves begränsad giltighetstid. Det

låg ett realistiskt bedömande bakom det uttalande, som gjordes i konjunkturinstitutets

höstrapport 1955 (s. 65), där det framhölls, att det inte vore

»osannolikt att den nyligen annonserade förlängningen av investeringsavgiften

kan komma att medföra att en del investeringar som tidigare uppskjutits

till efter årsskiftet nu sättes i gång redan under hösten».

Det anförda gällde till väsentlig del även beträffande den särskilda investeringsavgiften

för motorfordon (bilaccisen). Till en del vore denna

visserligen avsedd att försvåra viss konsumtion. Den träffar emelleitid i

samma grad den s. k. nyttotrafiken. Vidare vore den i sin egenskap av

punktskatt inte i och för sig ägnad att minska konsumtionen såsom helhet

betraktad. I den mån den över huvud taget hade eftekt bleve resultatet lätt,

att endast en förskjutning av konsumtionen från ett ändamål till ett annat

inträffade. Motorismens betydelse för vårt land kunde knappast bestridas.

Särskilt för landsbygden vore bilen ett oundgängligt transportmedel, för

person- såväl som för godstransporter. Även mot utformningen av bilacci
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1956

sen kunde riktas olika anmärkningar. Bilaccisen träffade bl. a. köp av begagnade

bilar, vilket från samhällsekonomisk synpunkt inte kunde betraktas

såsom någon ny investering.

I de likalydande motionerna 1:113 och 11:160 har bl. a.

anförts följande. Det hade länge ansetts som en tvingande nödvändighet, att

en betydande förnyelse och modernisering av fartygsbeståndet vore en av

föiutsättningarna för att denna för kustbefolkningen viktiga näringsgren

skulle kunna fortsätta. I betänkandet om stöd åt den mindre och medelstora

skeppsfarten (SOU 1955:2) framhölls många samverkande faktorer,

som bidragit till att framskapa de nu rådande svårigheterna. Den främsta

orsaken syntes vara, att de svenska småfraktarna i stort sett vore alldeles

Tör gamla och omoderna. Påpekandet i betänkandet att man i allmänhet

räknade med »att ett fartyg passerat sitt ekonomiska optimum, när det nått

en ålder av 20 25 år», vore i detta sammanhang särskilt värt beaktande.

Åldern på våra vanliga fraktfartyg under 300 ton visade enligt kommerskollegiums

uppgifter, att vid 1954 års slut endast 12 procent vore mindre än

30 år gamla, 50 procent mellan 30 och 49 år samt slutligen 38 procent över

o0 år gamla. Vidare vore de lånemöjligheter, som från statens sida ställdes

till.denna närings förfogande, ytterst små, om man jämförde dem med de

möjligheter till förmånliga lån, som redarna i flera andra länder erhölle.

Att under sådana förhållanden genom en investeringsavgift betunga och

dangenom ytterligare försvåra möjligheterna för en svensk näring, som hade

svårt att hävda sig i den utländska konkurrensen, syntes motionärerna mindre

välbetänkt.

Utskottet. När 1955 års riksdag vid sin vårsession fattade beslut om införande

av den allmänna investeringsavgiften för år 1955 och den särskilda

investeringsavgiften för motorfordon motiverades detta av allmänna samhällsekonomiska

hänsyn, främst tendenserna till en expansion som gick utöver

ramen för tillgängliga resurser. Avgifterna motiverades däremot inte

av statsfinansiella hänsyn; som konsekvens av detta betraktelsesätt beslöts

att de budgetmässigt skulle behandlas i särskild ordning.

Den nämnda motiveringen låg jämväl till grund för beslutet vid 1955

års riksdags höstsession att sådana avgifter skulle uttagas även under år

1956. Av den föregående redogörelsen framgår hur det ekonomiska läget då

bedömdes av statsmakterna. Det må här vara tillräckligt att erinra om, att

departementschefen drog den slutsatsen att läget krävde fortsatt återhållsamhet

och att den restriktiva finans- och kreditpolitiken icke kunde lättas,

varför investeringsavgiften, som även drabbade de självfinansierande företagen,

borde uttagas också under 1956. Den särskilda investeringsavgiften

för motoi fordon, som vore nära förbunden med den allmänna investeringsavgiften,

borde bibehållas, då det skulle framstå som egendomligt, om företagens

produktiva maskinanskaffning men inte de enskilda hushållens bilköp

skulle drabbas av en avgiftsbeläggning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1956

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 59 uttalade 1955 års bevillningsutskott

att utskottet i sin bedömning av det ekonomiska läget kunde

ansluta sig till den uppfattning, som departementschefen redovisat i propositionen

nr 205. Utvecklingen under den gångna delen av ar 1955 innefattade

enligt utskottets mening tendenser, som — om den restriktiva ekonomiska

politiken icke bibehölles i sin dåvarande omfattning — lätt skulle

kunna leda till allvarliga störningar i den samhällsekonomiska balansen.

Då riksdagen så sent som i december år 1955 efter en bedömning av den

ekonomiska utvecklingen fattade beslut om uttagande av avgifter å investeringar

under år 1956, bör enligt utskottets mening icke komma i fråga att

nu uppriva detta beslut, med mindre den då gjorda bedömningen visat sig

icke vara hållbar. Frågan om behovet av dessa avgifter finner utskottet

således alltjämt vara beroende av hur den ekonomiska utvecklingen under

år 1956 bedöms. För en sådan bedömning kan numera utnyttjas visst, ti
-

digare icke tillgängligt material.

Sålunda har såsom av den föregående redogörelsen framgår i den vid

kompletteringspropositionen fogade reviderade nationalbudgeten för år 1956

gjorts en analys av det aktuella ekonomiska läget samt uppställts vissa prognoser

på grundval av det material som framkommit sedan den preliminära

nationalbudgeten framlades.

Den väsentliga innebörden av de i den reviderade nationalbudgeten presenterade

beräkningarna för år 1956 är, att tendensen från föregående år

till en långsammare ökning av investeringarna inte längre skulle bestå. Departementschefen

har i den nyligen avlämnade propositionen nr 175 uttalat,

att investeringslusten trots alla återhållande moment alltjämt syntes

vara mycket betydande och pressa fram en fortsatt stark expansion av realkapitalbildningen.

Den dynamiska kraften låge härvid främst hos de privata

investeringarna. Enligt den bedömning, som gjorts i den reviderade

nationalbudgeten, skulle dessa kunna väntas öka med 400 miljoner kronor

eller omkring fem procent, medan de offentliga investeringarna förutsåges

komma att öka med cirka tre procent.

Departementschefen har i nämnda proposition vidare framhållit, att i det

dagsaktuella läget framträdde å ena sidan påtagliga tecken till expansionstendenser

av minst samma styrka som vid årsskiftet inom bland annat investeringsområdet.

Även det internationella perspektivet syntes för dagen

ge fog för antagandet om en fortsatt expansiv påverkan av den svenska ekonomin

utifrån. Å andra sidan torde vissa av de åtgärder som under år 1955

vidtagits i bromsande syfte ännu inte ha verkat i sin fulla kraft. Detta vore

fallet med åtgärderna på företagsbeskattningens och kreditpolilikens område.

Under rådande förhållanden måste den ekonomiska politiken ges möjligheter

till betydande flexibilitet, så att den uppnådda balansen icke äventvrades.

I propositionen nr 175 bar departementschefen även understrukit, att

uppmärksamheten måste vara inriktad på riskerna för eu fönyad tillspetsning

av högkonjunkturen i vårt land. Tillspetsningen framträdde inte minst

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr i2 år 1956

inom den privata investeringssektorn under inflytande av de gynnsamma

avsättningsförhållandena. Den stigande investeringsefterfrågan kunde bland

annat avläsas i den enkät som kommerskollegium i mars 1956 företagit. Denna

angåve, att företagen inom den egentliga industrin nu planerade en ökning

av investeringarna från 1955 till 1956 med 33 procent för byggnader

och anläggningar mot 22 procent vid föregående enkättillfälle. För maskiner

och apparater angåves en ökning med 13 procent jämfört med en minskning

å ett par procent enligt den förra enkäten. Det vore således uppenbart,

att fjolårets åtgärder i syfte att dämpa aktiviteten inom investeringsområdet

ingalunda medfört den avmattning i produktionsapparatens fortsatta utbyggnad

som då varslades. Tvärtom syntes de aktuella planerna närmast

peka på att den försiktighet i framtidsbedömningen, som under senare delen

av fjolåret gjorde sig gällande, nu avlöstes av en mer optimistisk syn

på möjligheterna att genomföra lönande investeringar.

Departementschefen har vidare erinrat om att utvecklingen på den privata

konsumtionens område också angåve en fortsatt stegring av efterfrågan.

Beträffande valutaläget har departementschefen uttalat, att mot bakgrunden

av de nya uppskattningar som gjorts i den reviderade nationalbudgeten

framstode perspektivet för betalningsbalansen och valutareserven som

allvarligt. Redan fjolårets utveckling innebure en försämring av bytesbalansen

mot utlandet till följd av den mycket kraftiga importökningen, och denna

förskjutning syntes ha fortgått under de första månaderna av innevarande år.

Icke minst utvecklingen på betalningsbalansens område med valutaförbrukning

under tider av goda exportkonjunkturer visade enligt departementschefens

mening nödvändigheten av att den hittillsvarande stabiliseringspolitiken

energiskt fullföljdes. Detta innebure bland annat fortsatta

ansträngningar att hålla expansionstendenserna på investeringsområdet inom

resursernas ram och att skapa förutsättningar för en lugnare utveckling

av konsumtionsefterfrågan. Läget ställde vidare krav på största återhållsamhet

i statsmakternas utgiftsbeslut.

Utskottet finner av det i propositionen nr 175 redovisade materialet framgå,

att en uppmjukning av den hittills förda restriktiva ekonomiska politiken

icke nu kan vidtagas. Enligt utskottets uppfattning synes utvecklingen sedan

beslutet fattades om investeringsavgifter för år 1956 icke gå i sådan riktning

att ett slopande av dessa avgifter kan ske, utan att detta skulle medföra

allvarliga rubbningar i den samhällsekonomiska balansen.

I de likalydande motionerna 1:293 och 11:224 har gjorts gällande att

några avgörande konjunkturpolitiska skäl icke kunde anföras för investeringsavgifterna

i det rådande läget. Mycket talade för riktigheten av den

av konjunkturinstitutet hösten 1955 framförda uppfattningen att vid denna

tidpunkt skärpningen under år 1955 av kreditpolitiken ännu icke hunnit

göra sig fullt gällande men att därigenom eu grund lagts för en stark

kontraktiv effekt på 1956 års samhällsekonomi. De konjunkturpolitiska

skälen att fortsätta med investeringsavgifterna vore därför svaga.

Såvitt av nu föreliggande material kan bedömas synes emellertid de under

fjolåret vidtagna skärpningarna i kreditpolitiken ensamma icke ha till
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1956 13

räckligt återhållande effekt på företagens investeringslust. Huruvida efter

den ytterligare kreditåtstramning, som man nyligen beslutat vidtaga, en

sådan verkan kan nås, torde det i dagens läge icke vara möjligt att med

säkerhet uttala sig om.

Såväl i nyssnämnda motioner som i de likalydande motionerna 1:441 och

11:575 har uttryckts farhågor för de ogynnsamma verkningar på kostnaderna,

som uttagandet av den allmänna investeringsavgiften medförde. Liknande

farhågor uttalades under riksdagsbehandlingen av propositionen nr

205/1955. Bevillningsutskottet erinrade då om att syftet med denna avgift

vore att förmå företagen att vidtaga en noggrannare prövning av sina investeringsplaner

och att avstå från eller i vart fall uppskjuta mindre räntabla

eller mindre nödvändiga investeringar. Nackdelen av investeringsavgiftens

fördyrande effekt på sådana investeringar, som komme till stånd, borde vägas

mot de ogynnsamma verkningar som en genom alltför högt uppdriven

investeringsverksamhet förorsakad inflationistisk utveckling skulle medföra

med avseende på pris- och kostnadsnivån. Utskottet kunde därför icke dela

de i motionerna framförda åsikterna.

De synpunkter som sålunda framförts av 1955 års bevillningsutskott finner

utskottet alltjämt äga tillämpning. Nackdelarna av den belastning investeringsavgiften

utgör på sådana investeringar, som nödvändigtvis måste

göras under år 1956, ter sig enligt utskottets mening ringa i jämförelse med

de skadeverkningar på samhällsekonomin som skulle bli följden av alltför

högt uppdriven investeringsaktivitet.

I de nyssnämnda motionerna har framförts den åsikten att investeringsavgiften

hade svagare effekt sedan giltighetstiden förlängts ett år. I anslutning

härtill torde det vara tillräckligt att erinra om att 1955 års bevillningsutskott

sagt sig vid sin bedömning av frågan om en förlängning för

ytterligare ett år av giltighetstiden för investeringsavgiften icke ha förbisett,

att en avgiftsbeläggning av detta slag finge sin fulla effekt endast om

bestämmelserna hade en begränsad giltighetstid. Utskottet hade emellertid

funnit att i dåvarande ekonomiska situation med kvarstående expansiva

tendenser ett borttagande av investeringsavgiften skulle direkt stimulera

till ökade investeringar. Utskottet vore på det klara med att det med avgiftsbeläggningen

eftersträvade trycket på företagen att underlåta eller uppskjuta

de minst lönsamma investeringarna avtoge ju längre avgiften kvarstode.

Även med hänsyn tagen härtill måste det emellertid antagas att man vid

en fortsatt avgiftsbeläggning under 1956 komme att uppnå gynnsamma

verkningar i investeringsbegränsande hänseende. Detta framstode särskilt

klart om man vägde fördelarna av en bibehållen avgift mot de risker för

en inflationistisk utveckling, som man i rådande läge måste räkna med vid

ett omedelbart borttagande av avgiften. Utskottet tillstyrkte sålunda förslaget

om eu förlängning på ett år men ville samtidigt understryka att avgiftsbeläggningen

vore en temporär anordning betingad av det dåvarande ekonomiska

läget. Den utveckling, som ägt rum sedan detta uttalande gjordes,

ger icke utskottet anledning att i detta hänseende intaga eu annan ståndpunkt

än 1955 års bevillningsutskott.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1956

Av det förut anförda framgår, att utskottet icke finner skäl föreligga för

slopande av den allmänna eller den särskilda investeringsavgiften för år

1956. Utskottet avstyrker således de inbördes likalydande motionerna I:

293 och II: 224 samt I: 441 och II: 575, såvitt motionerna behandlats i detta

betänkande.

Utskottet övergår härefter till att behandla yrkandet i de likalydande

motionerna I: 113 och II: 160, att investeringsavgift ej skall utgå vid investering

i fraktfartyg med en bruttodräktighet understigande 300 registerton.

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen framfördes yrkanden

av i huvudsak samma innebörd såväl vid behandlingen av förordningen

om investeringsavgift för år 1955 som vid antagandet av nu gällande förordning.

Frågan behandlades även i propositionen nr 205/1955. Vid samtliga

tillfällen avvisades dessa yrkanden. Det framhölls därvid att undantagsbestämmelser

med så vidsträckt innebörd att de skulle omfatta huvudparten

av den mindre skeppsfarten inte kunde införas utan att man rubbade

de förutsättningar på vilka investeringsavgiften vore uppbyggd. Vidare underströks,

att i stort sett enahanda skäl för avgiftsbefrielse skulle kunna

anföras i åtskilliga andra fall, bl. a. inom andra delar av kommunikationsväsendet.

I de förevarande motionerna har icke förebragts några nya skäl, ägnade

att föranleda en ändrad bedömning från statsmakternas sida av förevarande

fråga. Enligt utskottets mening är det alltjämt angeläget att man inte

genom undantagsbestämmelser av så vidsträckt innebörd som den av motionärerna

ifrågasatta inskränker området för investeringsavgiftens verkningar.

Utskottet kan i övrigt åberopa de skäl som av 1955 års bevillningsutskott

antörts mot den ifrågasatta undantagsbestämmelsen och finner sig

således böra avstyrka de förevarande motionerna I: 113 och II: 160.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1: 293 av herr Ohlon

m. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl., i vad motionerna behandlas

i detta betänkande, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

2) att de likalydande motionerna 1:441 av herr Ewerlöf

in. fl. och II: 575 av herr Hjalmarson in. fl., i vad motionerna

behandlas i detta betänkande, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd; samt

3) att de likalydande motionerna I: 113 av herr Spetz och

II: 160 av herr Johansson i öckerö in. fl. icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1956

15

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon*,

Eriksson*, Snygg, Velander, Niklasson, Werner* och Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Nilsson i Svalöv*,

Sjölin, Allard*, Kärrlander, Strandh*, Wiklund*, Henriksson, Jansson i Aspeboda

och Andersson i Essvik.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

I) av herrar Kristensson i Osby, Spetz, Velander, Kronstrand, Nilsson i

Svalöv, Sjölin och Strandh, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande

motionerna I: 293 av herr Ohlon m. fl. och II: 224 av herr Ohlin

in. fl. ävensom de likalydande motionerna I: 441 av herr Ewerlöf m. fl. och

II: 575 av herr Hjalmarson m. fl., i vad nämnda motioner behandlas i detta

betänkande — ansett att utskottet under punkterna 1) och 2) bort hemställa,

1) att riksdagen måtte antaga följande

. (!< t''* t • »i ''”O

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 16 december 1955

(nr 695) om investeringsavgift för år 1956

Härigenom förordnas, att förordningen den 16 december 1955 om investeringsavgift

för år 1956 skall upphöra att gälla med utgången av december

månad 1956.

2) att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 16 december 1955

(nr 649) om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild

investeringsavgift)

Härigenom förordnas, att förordningen den 16 december 1955 om avgift

vid investering i motorfordon år 1956 (särskild investeringsavgift) skall

upphöra att gälla med utgången av maj månad 1956.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1956

IIJ av herrar Kristensson i Osby, Spetz, Velander, Kronstrand, Nilsson i

Svalöv, Sjölin och Strandh, vilka ansett att, därest det i reservationen nr I

framlagda förslaget om upphävande av förordningen om investeringsavgift

för år 1956 icke skulle vinna riksdagens bifall, utskottet under punkt 3)

hort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 113 av herr Spetz och II: 160 av herr Johansson i

öckerö m. fl., antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 16 december

1955 (nr 695) om investeringsavgift för år 1956

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 16 december 1955 om investeringsavgift

för år 1956 skall hava följande ändrade lydelse.

5 §•

Har myndighet---av lånegarantien.

Har tillgång---av anskaffningskostnaden.

Ersättningsanskaffning i---avgiftspliktig investering.

Investering som---om fondskatt.

För den---100 registerton.

Investering i fraktfartyg med en bruttodräktighet understigande 300 registerton

är icke att anse såsom avgiftspliktig investering.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

560708

Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.