Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956

1956-11-13 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:54, Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956

1

Nr 54

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående restitution av skatt å bensin för vissa

motordrivna fordon inom jordbruksnäringen och industrin.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:7 av fru Nilsson samt II: 13 av herrar

Ericsson i Näs och Andersson i Björkäng, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att restitution med belopp, som kan befinnas lämpligt, må

beviljas av skatt för bensin, som användes till drift av självgående skördetröskor

och hjälpmotorer till skördetröskor, samt bemyndiga Kungl. Maj:t

att i enlighet härmed förordna om restitution av sådan skatt»;

2) de likalydande motionerna 1:317 av herr Magnusson samt 11:236 av

herrar Cassel och Svensson i Krokstorp, vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att restitution av bensinskatt skall utgå för självgående bensindriven

skördetröska i enlighet med vad som gäller för bensindrivna traktorer

inom jordbruket»; ävensom

3) de likalydande motionerna 1:439 av herr Hagberg m. fl. och 11:249

av herr Edström, vari hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t

anhålla om en skyndsam utredning angående utvidgning av rätten till restitution

av skatt för bensin, som förbrukas av industriföretag annorledes än

såsom drivmedel för fordon, som trafikerar allmänna vägar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 13, II: 236 och II: 249.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 47 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat att till höstsessionen uppskjuta behandlingen av de

föreliggande motionerna.

Gällande bestämmelser m. m.

Bestämmelser om skatt å bensin är upptagna i förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Bensinskatten

utgår för till riket införd och här tillverkad bensin samt uppbäres vid importen

resp. vid tillverkningsstället. Skatten — som ursprungligen utgick

med 6 öre för liter och därefter successivt höjts — har sedan den 1 juli

1954 utgjort 32 öre för liter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 54

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956

Det må anmärkas, att enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 81) om

tilläggsskatt å bensin uttogs — utöver då gällande bensinskatt av 18 öre

för liter — från och med den 1 april 1948 tilläggsskatt å bensin med 27 öre

för liter. De i 1929 års förordning meddelade bestämmelserna rörande skatt

å bensin tillämpades jämväl i fråga om tilläggsskatten. Genom förordning

den 2 juni 1950 (nr 414), som trädde i kraft den 1 januari 1951, fastställdes

den särskilda skatten å bensin enligt 1929 års förordning till 25 öre för

liter. Samtidigt upphävdes nyssnämnda förordning den 5 mars 1948 (nr 81 )

om tilläggsskatt å bensin.

Rätten till restitution av skatt å bensin regleras i 5 § 1929 års förordning.

Enligt vad i nämnda paragraf stadgas må restitution av skatt åtnjutas i följande

fall, nämligen

a) för bensin eller motorsprit, som utföres till utrikes ort eller svensk

frihamn;

b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne

användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,

härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt

vid yrkesmässigt utövande av fiske;

c) för bensin eller motorsprit, som vid tillverkning av motorer användes

för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning utan

att därvid transportmedel framföres; samt

d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för annat

tekniskt ändamål än motordrift.

I 6 § 1929 års förordning föreskrives bl. a., att restitution enligt 5 § må

åtnjutas allenast i den omfattning och på de villkor Konungen bestämmer,

samt att — där beträffande förbrukning av bensin inom viss näringsgren ur

kontrollsynpunkt eller eljest på grund av särskilda omständigheter hinder

möter mot restitution —- Konungen äger föreskriva, att i stället återbäring

skall ske sålunda, att visst med hänsyn till beräknad förbrukning bestämt

belopp skall efter förordnande av Konungen eller myndighet, som Konungen

bestämmer, användas för näringsgrenens främjande.

I kungörelsen den 26 juni 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter till

förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit

har Kungl. Maj:t meddelat närmare bestämmelser angående återbäring

av sådan skatt. Sålunda stadgas i sagda kungörelse bl. a., att i de under

b)—d) omnämnda fallen — förutom såvitt angår bensin eller motorsprit,

som användes vid yrkesmässigt utövande av fiske — vederbörande

förbrukare i regel äger rätt till restitution med skattens hela belopp. I 5 §

nämnda kungörelse föreskrives emellertid att sådan restitution icke må åtnjutas

för mindre myckenhet än 500 liter för varje kvartal. Beträffande

återbäring av skatt å bensin eller motorsprit, som användes för framdrivande

av motorbåt vid yrkesmässigt fiske, skall enligt 9 § samma kungörelse

gälla vad Kungl. Maj :t och riksdagen därom för varje budgetår beslutar.

Enligt 7 § skall kostnaden för kontrollen över restitutionen bestridas av

den som begagnar sig av rätten till restitution.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956

3

Av det anförda framgår att i 1929 års förordning icke finnes upptagen någon

bestämmelse om rätt till restitution av skatt för bensin som användes

till bensindrivna redskap vid jordbruket. Vid skilda tillfällen har emellertid

riksdagen bemyndigat Kungl. Maj:t att medgiva restitution av skatt å bensin

som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer. En närmare

redogörelse härför lämnas nedan.

Frågan om restitution av skatt för bensin, som användes

inom jordbruket

Frågan om lättnader i beskattningen av bensin, som förbrukas inom jordbruket,

har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Av vad därvid förekommit må här framhållas, att 1948 års

riksdag —- som beslöt en höjning av bensinskatten från 18 öre till 45 öre

per liter från och med den 1 april 1948 genom uttagandet av en tilläggsskatt

av 27 öre per liter — bemyndigade Kungl. Maj :t att förordna om restitution

av tilläggsskatten å sådan bensin, som förbrukats vid jordbruket

till bensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1948—den 31

mars 1949. Sedermera har 1949 och 1950 års riksdagar lämnat liknande

bemyndiganden för tiden den 1 april 1949—den 31 december 1950.

Med stöd av dessa bemyndiganden har restitution beviljats med 27 öre

per liter under den tid bensinskatten utgått med 45 öre per liter. Restitutionerna

har handhafts av statens livsmedelskommission resp. statens jordbruksnämnd.

Sedan särskilda sakkunniga —- 1948 års restitutionssakkunniga •— tillkallats

för utredning av frågan om rätt till restitution av skatt för bensin,

som användes bl. a. vid jordbrukets drift, avgav nämnda sakkunniga den

30 november 1949 förslag i ämnet. Enligt förslaget skulle restitution beviljas

jordbrukare av skatt för bensin, som användes dels för motordrivna

dragfordon eller andra motorer, nämligen traktor, dragbil (epatraktor),

biltraktor (jeep), jordfräs, självgående skördetröska och täckdikningsmaskiner

samt motor till skördetröska och mjölkningsmaskin dels ock vid

start av fotogentraktor eller dragbil. Härjämte föreslog de sakkunniga riktlinjer

för restitutionsbeloppens beräkning. Sakkunnigförslaget, som under

remissbehandlingen rönte stark kritik med hänsyn till det invecklade restitulionsförfarandet,

har hittills icke föranlett vidare åtgärder.

Spörsmålet om restitution av skatt å bensin, som användes inom jordbruket,

upptogs sedermera av 1951 års utredning rörande beskattningen

av motorfordonstrafiken. Med skrivelse den 30 oktober 1952 överlämnade

utredningsmannen en promemoria med förslag till en provisorisk lösning

av frågan. Promemorian lades, efter remissbehandling, till grund för propositionen

nr 20 till 1953 års riksdag. Med bifall till denna proposition bemyndigade

riksdagen Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse

med i propositionen angivna grunder förordna om restitution av skatt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956

för sådan bensin, som under åren 1953 och 1954 förbrukats vid jordbruket

till bensindrivna traktorer. Den sålunda beslutade restitutionen avsåg schablonmässigt

fixerade belopp om 275 kronor för år 1953 och 300 kronor för

år 1954 samt utgick individuellt till ägare av bensindriven gummihjulstraktor

under förutsättning att traktorn till väsentlig del använts vid jordbruksdrift.

De sålunda medgivna restitutionsbeloppen hade avvägts så, att de i

stort sett skulle motsvara fem sjättedelar av den bensinskatt, som beräknats

belöpa på den genomsnittliga bensinförbrukningen per år för en traktor,

använd på en brukningsdel av 10—20 hektar. Vid denna avvägning hade

beaktats, att traktorerna borde beskattas för den bensin, som förbrukades

vid körning på väg. Genom beslut den 17 april 1953 uppdrog Kungl. Maj :t

åt statens jordbruksnämnd att ombesörja restitutionen.

I sitt den 4 november 1953 dagtecknade betänkande med förslag till beskattning

av motorfordonstrafiken (SOU 1953:34) behandlade 1951 års

utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken i ett särskilt

avsnitt olika frågor om restitution av bensinskatt. Utredningen föreslog,

såvitt nu är i fråga att den schablonmässiga restitutionen av skatt för bensin

till de bensindrivna traktorerna skulle tills vidare bibehållas, dock med

höjning av restitutionsbeloppet till 325 kronor.

I fråga om restitutionsbeloppets avvägning må här återgivas följande uttalanden

av nyssnämnda utredning:

I samma mån som antalet traktorer vid jordbruket ökats och häststammen

reducerats har körning med traktor på väg blivit mera vanlig än tidigare

varit fallet. Jordbrukets traktorer utnyttjas numera för körning på

väg med släpfordon (t. ex. vid bettransporter) i en utsträckning som i och

för sig gör det ur vägtekniska synpunkter motiverat, att även jordbrukets

traktorer bidraga till täckande av kostnaderna för vägväsendet. Denna synpunkt

har visserligen beaktats då 1953 års riksdag fastställde det schablonmässiga

restitutionsbeloppet för år 1954 till 300 kr., men vid en än mera

utvidgad användning av traktorer vid jordbruket kan •— därest restitutionsrätten

bibehålies i nämnda utformning — fråga uppkomma om ytterligare

reducering av restitutionsbeloppet med hänsyn till traktorkörningarna

på väg.

Därest den av utredningen förordade höjningen av bensinskatten genomföres,

1 torde det schablonmässigt fixerade restitutionsbeloppet — vilket för

år 1954 fastställts till 300 kronor — böra höjas något. Vid avvägningen av

det belopp som bör utgå i restitution för tiden därefter bör emellertid beaktas

i vad mån den alltjämt fortgående ökade användningen av traktor

för körning på väg bör föranleda en jämkning nedåt av restitutionsbeloppet.

Härvid bör å andra sidan ej heller bortses ifrån att även brännoljedrivna

traktorer utnyttjas för dylika körningar och att för dessa traktorer icke

erlägges någon drivmedelsskatt. Enligt utredningen synes med beaktande

av det nu anförda en höjning av schablonbeloppet till 325 kronor vara

lämplig.

1 Utredningsmannen föreslog en höjning av skatten å bensin från 28 öre till 32 öre för

liter, vilket förslag sedermera genomfördes vid 1954 års riksdag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956 5

Förutom den sålunda föreslagna anordningen ansåg sig utredningen

icke kunna förorda någon restitutionsrätt för skatten å bensin, som använts

vid jordbrukets drift. Härom anförde utredningen följande.

Beträffande övriga vid jordbruket förekommande maskiner, för vilkas

utnyttjande användes bensin såsom drivmedel, möta uppenbarligen stora

svårigheter att härutinnan utforma ett restitutionsförfarande, som är både

rättvisande och enkelt att tillämpa. I dessa fall rör det sig också om förhållandevis

små kvantiteter bensin som för år räknat förbrukas vid varje

särskilt jordbruk. I den mån vid samma jordbruk förekommer dels en

brännoljedriven traktor och dels stationära, med bensin drivna maskiner

(för mjölkning, förmalning, vedsågning etc.) — vilken maskinutrustning

torde vara mycket vanlig — kan det anses, att skatten för bensinen som

förbrukas till de stationära maskinerna motsvarar den kostnad för vägväsendet

som traktorn rätteligen borde betala men är fri från att erlägga för

körningar på väg.

Vad utredningen föreslagit rörande den schablonmässiga restitutionen

av skatten för bensin, som användes inom jordbruket, upptogs i proposition

nr 112 till 1954 års riksdag, som på hemställan av bevillningsutskottet i

betänkande nr 45 biföll propositionen i denna del. Beträffande övriga av

utredningen berörda restitutionsspörsmål uttalade departementschefen i

nämnda proposition, att han icke vore beredd att taga ställning i dessa

frågor, utan finge desamma ytterligare övervägas.

Anledningen till införandet av en individuell återbäring av bensinskatt

var, att man därigenom ville motverka en i och för sig icke önskvärd utveckling

av traktoranskaffningen inom jordbruket i riktning mot minskat

intresse för de bensindrivna — och effektivare — traktorerna.

Ytterligare må nämnas, att 1951 års utredning rörande beskattning av

motorfordonstrafiken med skrivelse den 30 december 1953 till chefen för

finansdepartementet överlämnat en promemoria med förslag till förordning

om traktorskatt. I promemorian förordades införandet av en enhetlig fordonsskatt,

inkluderande brännoljeskatt, (traktorskatt) av 72 kronor per år

för brännolje- och fotogendrivna jordbrukstraktorer. Fordonsbeskattning

av jordbrukets bensindrivna traktorer kunde däremot icke förordas med

hänsyn till storleken av den skatt som genomsnittligt åvilade dessa fordon

för förbrukningen av bensin utöver den kvantitet som ej omfattades av

utgående bensinskatterestitution. Under remissbehandlingen av förslaget

riktades, såvitt nu är i fråga, från vissa håll kritik mot den föreslagna beskattningen

av jordbrukstraklorerna, varvid bl. a. hänvisades till att jordbrukarna

erlade en avsevärd skatt till vägändamål via den bensin, som användes

för drift av dragbilar, jeepar, skördetröskor m. in. samt för start

av fotogendrivna och brännoljedrivna traktorer och dragbilar. Utredningens

förslag, som redovisats i ovannämnda proposition nr 112 till 1954 års riksdag,

ansåg sig departementschefen icke kunna förorda med hänsyn till de

osäkra och delvis outredda förhållandena på detta område. Han framhöll

tillika att frågan torde få ytterligare undersökas vid det fortsatta utredningsarbetet

angående beskattningen av motorfordonstrafiken. Denna stånd
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956

punkt delades av 1954 års bevillningsutskott, som hade att pröva ett i anledning

av proposition nr 112 motionsvis framställt yrkande om införandet

av en traktorskatt. På utskottets hemställan i betänkande nr 45 lämnades

motionsyrkandet av riksdagen utan åtgärd.

Av innehållet i de i nu förevarande fråga väckta motionerna må här återgivas

följande.

I de likalydande motionerna 1:7 och 11:13 har bl. a. anförts, att

under ett vart av åren 1951 och 1952 anskaffades cirka 100 självgående skördetröskor

med bensindrift. Under de tre senaste åren hade anskaffningssiffran

varit cirka 200 per år. För närvarande torde 900 å 1 000 sådana

skördetröskor användas inom jordbruket. Därtill komme cirka 350 skördetröskor,

som vore utrustade med hjälpmotor för bensindrift. Förbrukningen

av bensin för drift av självgående skördetröskor och av hjälpmotorer för

skördetröskor hade under senare år kraftigt ökats, vilket framginge av följande

sammanställning:

Produktionsår

1950/51

1951/52

1952/53

1953/54

1954/55

1955/56 (prognos)

Bensinförbrukning

milj. liter

0,5

0,7

1,1

1,4

1,8

2,2

För en självgående skördetröska finge man i genomsnitt räkna med en

bensinförbrukning av 1 800 liter per år. Med nuvarande skattesats av 32 öre

per liter bensin bleve skatten per skördetröska i genomsnitt 576 kronor per

år. Den genomsnittliga bensinförbrukningen för en hjälpmotor till skördetröska

kunde anges till 600 liter per år, vilket medförde en skatt av 192

kronor. Självgående skördetröskor med bensindrift och hjälpmotorer till

skördetröskor borde i fråga om bensinskattens restituering hänföras till

samma grupp som jordbrukets traktorer, och skatten för den bensin som

användes till sådan drift borde restitueras enligt samma principer som gällde

i fråga om traktorerna. De beslut, som riksdagen tidigare fattat om skatterestitution

beträffande jordbrukets traktorer, innebure i princip att skatten

på bensin, som förbrukades i ren jordbruksdrift, borde restitueras. En sådan

återbäring vore även önskvärd ur den synpunkten, att jordbruksdriftens

rationalisering därigenom främjades.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:317 och

1 1:2 3 6 har motionärerna bl. a. framhållit, att i och med att restitution

erhölles för inom jordbruket använda traktorer borde konsekvensen härav

bli, att restitution även borde erhållas för bensindrivna skördetröskor. Ur

principiell synpunkt kunde den nuvarande skillnaden i beskattningshänse
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956

7

ende inte motiveras. När en skördetröska droges av en bensindriven traktor,

medgåves restitution av bensinskatten. Om skördetröskan vore en s. k. självgående

bensindriven tröska, medgåves däremot inte någon sådan restitution.

Utskottet har under hand inhämtat yttranden över motionerna från statens

jordbruksnämnd och Jordbrukets utredningsinstitut. Yttranden har

såsom bilagor — bilaga A resp. bilaga B — fogats vid detta betänkande.

I en särskild skrift, som inkommit till bevillningsutskottet, har Riksförbundet

Lamlsbggdens folk under åberopande av yttrandet från Jordbrukets

utredningsinstitut hemställt, att innehavare av ifrågavarande skördetröskor

måtte medgivas individuell restitution av bensinskatt.

Frågan om restitution av skatt för bensin, som användes inom industrin

I anledning av inom riksdagen väckta motioner hade åt 1948 års restitutionssakkunniga

uppdragits att utreda frågan om restitution av skatt för

bensin, som användes för utförande av växlingsarbeten med traktor eller

truck. I avgivet betänkande anförde de sakkunniga att i och för sig intet vore

att erinra mot en utsträckning av restitutionsrätten till ifrågavarande fordon.

Det torde emellertid, framhöll de sakkunniga, i stor utsträckning förekomma

att inom industrin bensindrivna traktorer eller truckar användes

inom fabriksområden eller vid transporter som ej ginge över allmänna vägar.

Något skäl varför sådana traktorer och truckar skulle ur skattesynpunkt

behandlas annorlunda än traktorer, använda vid växlingsarbeten, kunde de

sakkunniga icke finna. Bland annat förelåge samma svårigheter att kontrollera

att traktorerna och truckarna icke användes på allmänna vägar och

gator. På grund härav borde frågan om restitution av bensinskatt för nu

ifrågavarande verksamhet ej lösas för sig ulan endast i samband med en

allmän översyn av restitutionsrättens omfattning.

I motioner till 1950 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam utredning angående utvidgning av

rätten till restitution av skatt å bensin och motorbrännolja, som förbrukades

av industriföretag annorledes än såsom drivmedel för fordon, som trafikerade

allmänna vägar. I sitt betänkande nr 66 förordade bevillningsutskottet

en allmän översyn av bestämmelserna om rätt till restitution av bensinskatt.

I skrivelse den 9 december 1950 anhöll riksdagen bl. a. att Kungl.

Maj:t skyndsamt måtte föranstalta om en allmän översyn av bestämmelserna

om rätt till restitution av skatt å bensin som förbrukades för andra

ändamål än för trafik på allmän väg samt för riksdagen framlägga de förslag

vartill denna översyn kunde föranleda.

1 propositionen nr 20 till 1953 års riksdag uttalade departementschefen,

att han icke vore beredd att taga ställning till spörsmålet om restitution av

bensinskatt för industrins del, förrän frågan blivit närmare utredd.

Frågan upptogs samma år till övervägande av 1951 års utredning rörande

beskattningen av motorfordonstrafiken, soin i skrivelse till Sveriges

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956

industriförbund begärde närmare uppgifter angående bensindrivna traktorer,

motorredskap och icke registreringspliktiga motorfordon, som användes

inom industrin. I sin svarsskrivelse anförde Industriförbundet, som vänt

sig till olika institutioner och företag för erhållande av de begärda uppgifterna,

att det visat sig omöjligt att få de framställda frågorna besvarade.

I sitt betänkande (SOU 1953: 34) framlade utredningen inget förslag till

frågans lösning utan gjorde endast följande uttalande.

Såsom av det anförda framgår har något statistiskt material för bedömande

av förevarande restitutionsfråga icke kunnat erhållas genom Industriförbundet.

Med hänsyn härtill har utredningen bedömt möjligheterna att erhålla

ett allsidigt och representativt statistiskt material direkt från de -—

för utredningen icke kända — industriföretag, vilka kunna beröras av en

eventuell restitutionsrätt, såsom tämligen ringa.

I följd härav har utredningen — som räknar med att respektive industriföretag

har helt andra möjligheter än exempelvis en jordbrukare, som använder

en bensindriven traktor i sitt jordbruk, att direkt övervältra kostnaderna

för bensinskatten på sina saluförda produkter — ansett sig icke böra

närmare än som här redovisats gå in på frågan om restitution av skatt för

bensin, som användes för interna transporter inom industrin.

I de likalydande motionerna 1:439 och 11:249 anför motionärerna

bl. a., att användningen inom industrin av truckar och andra bensindrivna

fordon för interna transporter ökat allt mer. Restitutionsbestämmelserna

hade emellertid icke kompletterats i en mot utvecklingen svarande

omfattning. Redan av denna anledning borde en allmän översyn av

nämnda bestämmelser snarast vidtagas. Ett viktigt skäl för vidtagande

av en dylik översyn vore emellertid också angelägenheten av att särskilt i

nuvarande ekonomiska läge hålla produktionskostnaderna i möjligaste mån

nere.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har upptagits frågor om restitution

av skatt å bensin, som användes för vissa motordrivna fordon och redskap

inom jordbruket och industrin. Sålunda yrkas i de likalydande motionerna

I: 7 och II: 13 restitution med lämpligt belopp av skatt å bensin, som

nyttjas för drift av självgående skördetröskor och hjälpmotorer till skördetröskor.

Därjämte föreslås, att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att

förordna om restitutionen. I de likalydande motionerna I: 317 och II: 236

hemställes om restitution av skatt å sådan bensin, som förbrukas av självgående

skördetröskor, i enlighet med vad som gäller för bensindrivna traktorer

inom jordbruket. Slutligen yrkas i de likalydande motionerna 1:439

och II: 249, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam

utredning angående utvidgning av rätten till restitution av skatt å bensin,

som förbrukas av industriföretag annorledes än såsom drivmedel för fordon,

som trafikerar allmänna vägar.

Vad först angår de i de likalydande motionerna I: 7 och II: 13 samt I: 317

och II: 236 framställda yrkandena om restitution av skatt å bensin, som

användes vid drift av skördetröskor, framgår av den ovan lämnade redo
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 19ö6

9

görelsen, att dessa jordbruksredskap icke omfattas av den senast vid 1954

års riksdag beslutade bensinskatterestitutionen för jordbrukstraktorerna.

Det huvudsakliga skälet till införandet av en individuell återbäring av

skatten å traktorbensin i stället för den tidigare tillämpade generella kompensationen

över jordbrukskalkylen var, att en sådan anordning ansågs

önskvärd för att motverka en övergång från bensin- till fotogentraktorer

inom jordbruket och medverka till att nyanskaffningen inriktades på de

mer effektiva bensindrivna traktorerna. Restitutionen av skatten å traktorbensin

är utformad på så sätt, att ägare av bensindriven gummihjulstraktor,

som till väsentlig del användes i jordbruksdrift, efter ansökan erhåller

restitution av bensinskatten med ett belopp av 325 kronor per kalenderår

oavsett storleken av jordbruket och bensinförbrukningen i det enskilda fallet.

Restitutionsbeloppet har avvägts med utgångspunkt från en genomsnittlig

förbrukning av 1 200 liter bensin för år på en brukningsdel av 10—

20 ha. Den bensin, som användes vid körning med traktor på väg, har emellertid

ansetts böra beskattas, varför restitutionsbeloppet begränsats till fem

sjättedelar av skattebeloppet. Kontrollen och handläggningen av restitutionsärendena

har inte medfört några större administrativa svårigheter med

hänsyn till att traktorerna är underkastade registreringsplikt. Med ledning

av uppgifterna i bilregistret utsändes ansökningsblanketter till de personer,

som kan antagas vara berättigade till restitution. Sedan ansökningarna

kontrollerats av länsstyrelserna, beslutas och utanordnas restitutionsbeloppen

av jordbruksnämnden.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att vårriksdagen på hemställan

av sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott i dess utlåtande

nr 1 beslutat medgiva trädgårdsnäringen kollektiv gotlgörelse för av dess

yrkesutövare erlagd bensinskatt från och med den 1 juli 1955.

I det av utskottet inhämtade yttrandet från jordbruksnämnden framhålles,

att nyanskaffningarna av skördelröskor på senare år förskjutits från

bogserade till självgående tröskor samt att köpen av diesel- och fotogendrivna

tröskor märkbart ökat, medan nyanskaffningen av bensindrivna

tröskor minskat. Som förklaring till denna ur såväl tekniska som ekonomiska

synpunkter mindre tillfredsställande utveckling anges, att drivmedelskostnaderna

för närvarande ställer sig högre för bensindrivna skördetröskor

än för tröskor med fotogen- eller dieselmotor.

Eftersom de genom bensinbeskattningen inflytande skattemedlen i princip

är avsedda att bidraga till kostnaderna för vägväsendet, och skördctröskorna

i endast obetydlig omfattning framföres på väg, anser utskottet

det befogat att innehavare av bensindriven skördetröska medges gottgörelse

för de särskilda kostnader, vilka uppkommer till följd av beskattningen av

bensin till dessa redskap. Utskottet delar därför helt motionärernas mening

att den nuvarande skillnaden i beskattningshänseende mellan bensindrivna

jordbrukstraktorer och skördelröskor inte är sakligt motiverad. Med hänsyn

till att registreringsplikt inte föreligger för skördetröskor, kan emellertid

det tekniska förfarandet vid handläggningen av restitutionsärendena inte

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956

utformas på samma enkla sätt som beträffande restitutionen av skatten å

traktorbensinen. Hur ett enkelt handläggningsförf arande beträffande skördetröskorna

skall utformas bör bli föremål för ytterligare överväganden.

Därvid bör även bensinförbrukningen och antalet driftstimmar per tröska

och år närmare utredas. Några aktuella uppgifter i berörda hänseenden avseende

hela riket torde för närvarande inte kunna erhållas. Utskottet har

därför inte haft tillräckligt material till förfogande för att kunna göra en

avvägning av restitutionsbeloppets storlek.

Av det anförda framgår, att utskottet för närvarande inte är berett att

taga ställning till frågan om utformningen av en i och för sig motiverad

restitution av skatt å sådan bensin, som användes vid drift av skördetröskor.

Utskottet vill emellertid understryka vikten av att sedan utredning skett

bl. a. i nyss berörda hänseenden en lösning av frågan kommer till stånd

snarast möjligt. Med anledning därav har utskottet ansett sig böra föreslå

riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att förslag om restitution

av skatten å bensin, som användes vid drift av självgående skördetröskor

och hjälpmotorer till skördetröskor, framlägges vid 1957 års riksdag.

Genom vad ovan anförts anser sig utskottet ha besvarat de likalydande

motionerna I: 7 och II: 13 samt de likalydande motionerna I: 317 och

II: 236.

Vad härefter angår det i de likalydande motionerna 1:439 och 11:249

framförda yrkandet om utredning i syfte att utvidga den för industrin gällande

rätten till restitution av bensinskatt, vill utskottet till en början erinra

om att vid tidigare tillfällen, då jordbrukets restitutionsfrågor diskuterats,

även berörts vissa restitutionsspörsmål rörande industrins bensindrivna fordon

för interna transporter. Sålunda uppdrogs åt 1948 års restitutionssakkunniga

att i anledning av inom riksdagen väckta motioner närmare utreda

frågan om restitution av skatt å bensin, som användes för utförande

av växlingsarbeten med traktorer och truckar. I sitt betänkande framhöll

de sakkunniga, att det i och för sig inte vore något att erinra mot en dylik

utvidgning av restitutionsrätten, men att frågan inte kunde lösas annat än

i samband med en allmän översyn av restitutionsrättens omfattning.

I anledning av vid 1950 års riksdag väckta motioner av enahanda innebörd

som de nu förevarande motionerna anhöll riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t om en skyndsam allmän översyn och förslag till riksdagen

angående rätt till restitution av skatt å bensin som förbrukas för andra ändamål

än för trafik på allmän väg.

I proposition nr 20 till 1953 års riksdag med förslag om restitution i vissa

fall av skatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift, förutsatte departementschefen,

att 1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken

skulle taga nu förevarande spörsmål under övervägande. Utredningen,

som emellertid inte kunde erhålla för frågans bedömning erforderligt

statistiskt material, ansåg sig med anledning därav inte närmare

kunna gå in på frågan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956 11

Av det anförda framgår, att riksdagen tidigare hos Kungl. Maj :t begärt

utredning och förslag om rätt till restitution av skatt å bensin som användes

inom bl. a. industrin. Frågan kan dock inte anses utredd genom vad

hittills förevarit. Med hänsyn till att frågan bragts under Kungl. Maj :ts

prövning genom 1950 års riksdagsskrivelse och då utskottet förutsätter, att

Kungl. Maj :t kommer att i lämpligt sammanhang verkställa den begärda

översynen, finner utskottet inte anledning föreligga att förorda förnyad skrivelse

i ämnet. Utskottet anser sig därför inte böra tillstyrka de likalydande

motionerna I: 439 och II: 249.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna

I: 7 av fru Nilsson samt II: 13 av herrar Ericsson

i Näs och Andersson i Björkäng ävensom de likalydande motionerna

I: 317 av herr Magnusson samt II: 236 av herrar

Cassel och Svensson i Krokstorp i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla, att Kungl. Maj :t måtte utreda och till 1957 års riksdag

framlägga förslag om restitution av skatt å bensin, som

användes vid drift av självgående skördetröskor och hjälpmotorer

till skördetröskor;

2) att de likalydande motionerna 1:7 av fru Nilsson

samt II: 13 av herrar Ericsson i Näs och Andersson i Björkäng

ävensom de likalydande motionerna I: 317 av herr Magnusson

samt 11:236 av herrar Cassel och Svensson i Krokstorp

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd; ävensom

3) att de likalydande motionerna 1:439 av herr Hagberg

in. fl. och II: 249 av herr Edström måtte, i den mån de icke

kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, av

riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 13 november 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson,

Eriksson, Söderquist, Velander, Niklasson, Anders Johansson, Erik Jansson

och Falk; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Oshy, Nilsson i Svalöv*,

Sjölin, Vigelsbo*, Allard, Kärrlander, Wiklund, Henriksson, fru Holmqvist

och herr Stenberg*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956

Bilaga A

Statens jordbruksnämnds yttrande i anledning av de inbördes likalydande

motionerna I: 7 och II: 13 samt I: 317 och II: 236

Till besvarande av underhandsremiss i anledning av vissa vid årets riksdag

väckta motioner om restitution av skatt för bensin, som används till

drift av skördetröskor (I: 7 och II: 13 samt I: 317 och II: 236), får statens

jordbruksnämnd anföra följande.

Bensinskatten upptages i princip för att täcka kostnader för vägväsendet,

men drabbar i vissa fall även bensin till motorer, som inte alls eller endast

till en del belastar vägarna. Utom i vissa strängt avgränsade restitutionsfall,

som anges i 5 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å

bensin och motorsprit, åtnjuts skattelättnad endast för drivbensin till jordbrukstraktorer

på grund av speciella, av statsmakterna beslutade restitutionsregler

(prop. 1952: 20 och 1954: 112). Därvid bortses från den generella

kompensation, som hittills har lämnats jordbruket för skatten på annan

bensin än traktorbensin genom att skattekostnaden via jordbrulcskalkylen

beaktats vid prissättningen på jordbrukets produkter, en kompensation, som

vid omläggningen i höst av det nuvarande prissättningssystemet kommer

att falla bort.

Skatterestitutionen för traktorbensin innebär, att ett schablonmässigt

fixerat restitutionsbelopp — för närvarande 325 kronor per traktor och kalenderår

— utbetalas i efterhand efter individuell ansökan, oavsett storleken

av traktorinnehavarens jordbruk eller bensinförbrukningen i det enskilda

fallet. Som utgångspunkt för bestämmandet av beloppets storlek har tagits

bensinförbrukningen för en traktorägare med en brukningsdel av 10—20

hektar. Denna förbrukning har beräknats till i genomsnitt 1 200 liter per år

och traktor, för vilken kvantitet numera betalas skatt med 384 kronor. Med

hänsyn till att den bensin, som används vid körning med traktor på väg ansetts

böra beskattas, har restitulionsbeloppet begränsats till fem sjättedelar

av skatten.

Gällande regler rörande skatterestitution för traktorbensin finns sammanfattade

i jordbruksnämndens cirkulär nr 80 för 1955 och i vissa av nämnden

utfärdade anvisningar till de restitutionssökande. Cirkuläret, anvisningarna

och den blankett, som skall användas vid ansökan om restitution.

bifogas.1

Anledningen till att man anknöt restitutionen för traktorbensin till innehavet

av traktor och icke nöjde sig med en generell kompensation till jordbruket

över jordbrukskalkylen var att man ville motverka en konstaterad

övergång från bensin- till fotogentraktorer vid jordbruket och medverka till

att nyanskaffningar av jordbrukstraktorer inriktades på de bensindrivna —

effektivare — traktorerna. Genomförandet av det nuvarande systemet underlättades

vidare av att traktorer var underkastade registreringsplikt, varigenom

kretsen av restitutionsberättigade traktorägare på ett ganska enkelt

sätt kunde fixeras. Genom schablonutbetalningen och anknytningen till traktorregistret

kunde man dessutom undvika en betungande administrativ

apparat för handläggning av restitutionsärenden.

1 Här uteslutna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1056

13

Tid efter annan har rests krav på restitution av skatt för bensin som används

för andra motorredskap än traktorer inte bara inom jordbruket utan

även inom trädgårdsnäringen och industrien. Vid 1955 års riksdag väcktes

sålunda motioner om skatterestitution för bensin till jordbrukets jeepar och

dragbilar (epatraktorer) och inom trädgårdsodlingen använda jordfräsar.

Motionerna avvisades av riksdagen med följande motiveringar (bevillningsutskottets

betänkande nr 23). När det gällde jordbrukets jeepar och epatraktorer

ansågs, att det belopp, som fordonsägaren nödgades betala i skatt för

bensin som åtgick vid körning på åker, var alltför obetydligt ur den enskilde

jordbrukarens synpunkt för alt motivera restitution. Beskattningen av bensinen

till dessa fordon framstod vidare som motiverad med hänsyn till att de

i större utsträckning än traktorerna i egentlig mening torde användas för

körning på väg. Dessutom saknades när det gällde bensinen till dessa fordon

det huvudsakliga motivet till alt man övergått till ett individuellt restitutionsförfarande

beträffande traktorbensinen, nämligen önskvärdheten att

undvika en snedvridning av jordbrukets traktoranskaffning. Beträffande

jordfräsarna inom trädgårdsodlingen ansågs, att en individuell restilutionsrätt

som fyllde rimliga krav på rättvisa och anpassning till administrativ

lätthanterlighet svårligen kunde införas på detta område. Därvid påtalades

de svårigheter, som ur kontrollsynpunkt skulle uppkomma vid en avgränsning

av restitutionen på den grund att jordfräsarna icke var underkastade

registreringsplikt.

Beträffande de vid årets riksdag väckta motionerna om restitution av

skatt för bensin till skördetröskor kan anföras följande. På grundval av

uppgifter från importörer och inhemska tillverkare, sammanställda inom

jordbrukets utredningsinstitut, beräknas, att för närvarande finns över

18 000 skördetröskor i landet, därav för bensindrift nära 900 självdrivande

och 350 bogserade med hjälpmotor. Anskaffningen av skördetröskor av olika

slag belyses utvecklingsmässigt i bifogade, inom utredningsinstitutet uppgjorda

tablå, där emellertid siffrorna för 1955 alltjämt måste betraktas som

preliminära. Av tablån framgår, att nyanskaffningarna på området på senare

ar förskjutits från bogserade till självdrivande tröskor och att inom gruppen

självdrivande köpen av diesel- och fotogendrivna tröskor märkbart

ökat medan köpen av bensindrivna tröskor avtagit. Utvecklingen bekräftas

från statens maskinprovningar i Ulluna och förklaras från det hållet uteslutande

med att drivmedelskostnaden ställer sig högre för tröskor med

bensinmotor än för tröskor med fotogen- eller dieselmotor. Utvecklingen betraktas

av maskinprovningarna som olycklig. Fotogenmotorerna är i effektivitet

bensinmotorerna avgjort underlägsna. Tröskorna med dieselmotor

ar visserligen billigare i drift än de bensindrivna tröskorna men de är dyrare

i inköp och som regel kan vid dieseldrift för här ifrågavarande ändamål

icke uppnås så lång årlig användningstid, att driften blir''lönande. Från maskinprovningarna

understryks önskvärdheten av att den pågående utvecklingen

— åtminstone såvitt avser tröskor med fotogenmotor — hejdas och

nyanskaffningar på området inriktas på de bensindrivna typerna. Som medel

härför förordar maskinprovningarna en skattelättnad för tröskbensin

enligt ett restitutionsförfarande, upplagt efter samma grunder som schablonrestitutionen

för jordbrukets traktorbensin. Någon registreringsplikt föreligger

visserligen icke för skördetröskor men antalet självdrivande tröskor

och sådana bogserade med hjälpmotor är inte större och varje tröska inte

svårare att lokalisera än att ett ur kontrollsynpunkt godtagbart register

oyer tröskbeståndet skulle kunna läggas upp och följas av restitutionsmyndigheten

med bistånd exempelvis av hushållningssällskapens jordbrukskonsulenter

eller lokala ortsombud. Någon anledning att från restitutionen un
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956

dantaga den bensin som förbrukas till bogserade tröskor med hjälpmotor

finns enligt maskinprovningarna inte.

Enligt den undersökning angående traktordriften m. m., som gjordes i

samband med arealinventeringen i oktober 1954, uppgick årsförbrukningen

av drivbensin till skördetröskor till 1,8 milj. liter. Utredningsinstitutet har

uppskattat drivmedelsförbrukningen till 11 liter per timme för självdrivande

skördetröska (motor med omkring 55 hkr) och till 6 liter för hjälpmotor på

bogserad tröska (med omkring 25 hkr), en uppskattning som maskinprovningarna

anser i stort sett riktig. Antalet driftstimmar för en bensindriven

skördetröska (självdrivande eller bogserad) har utredningsinstitutet beräknat

till 187 timmar om året (23 dagar med 8 timmars driftstid per dag).

Maskinprovningarna vill för sin del uppskatta den årliga driftstiden för en

sådan tröska till i genomsnitt 150 timmar.

Jordbruksnämnden finner mot bakgrunden framför allt av de uttalanden

som gjorts från statens maskinprovningar, att skäl i och för sig föreligger

för att jordbruket lämnas restitution för skatten på drivbensin för skördetröskor

(självdrivande och bogserade med hjälpmotor) efter i huvudsak

samma grunder som gäller restitution av skatten för jordbrukstraktorer.

Som skäligt restitutionsbelopp per tröska och år kan enligt nämndens

mening anses 450 kronor för självdrivande tröska och 225 kronor för bogserad

tröska med hjälpmotor, vilka belopp med nuvarande skattesats -—

32 öre per liter -—- skulle motsvara skatten vid en bensinförbrukning av 11

resp. 6 liter i timmen under en årlig driftstid något understigande den av

maskinprovningarna som medeltal angivna — 150 timmar. Med tanke på

att restitutionsproblem av liknande slag torde föreligga även inom industrien

vill emellertid nämnden ifrågasätta, om icke restitutionsfrågan bör

upptagas till övervägande i ett större sammanhang.

Antal skördetröskor levererade 1938—1955

År

Självdrivande

Bogserade

Bensin

Diesel

Annat

Summa

Med hjälpmotor

Utan

hjälp-

motor

Summa

Bensin

Annat

1938..........

_

20

2

22

1939..........

—

—

—

—

1

36

7

44

1940..........

—

—

—

—

1

35

20

56

1941..........

—

—

—

—

—

—

56

53

1942..........

—

—

—

—

—

—

63

63

1943..........

—

—

—

—

—

—

53

53

1944..........

—

—

—

—

—

—

101

101

1945..........

—

—

—

—

8

—

57

65

1943..........

—

—

—

—

46

34

288

338

1947..........

16

—

—

16

106

50

856

1012

1948..........

10

—

—

10

65

35

1431

1531

1949..........

23

—

—

23

25

25

1124

1174

1950..........

38

—

1

39

25

40

1504

1569

1951..........

112

—

—

112

9

179

1751

1 939

1952..........

120

—

31

151

20

123

1 982

2125

1953..........

214

—

72

286

9

256

2187

2 449

1954..........

179

24

145

348

17

13

2 274

2 304

1955..........

165

47

193

405

9

35

2019

2 063

1938-1955....

877

71

442

1390

341

881

15 775

16 997

1943-1955....

877

71

442

1390

331

790

15416

16 534

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956

15

Bilaga B

Jordbrukets utredningsinstituts yttrande i anledning av de inbördes likalydande

motionerna I: 7 och II: 13 samt I: 317 och II: 236

I skrivelse den 14 februari 1956 har bevillningsutskottets törsta avdelning

begärt yttrande från Jordbrukets utredningsinstitut beträffande riksdagsmotioner

om restitution av skatt för bensin, som användes till drivandet av

självgående skördetröskor samt skördetröskor med hjälpmotor. Med anledning

härav får institutet framföra följande synpunkter.

Ur principiell synpunkt förefaller det vara uppenbart, att skördetröskorna

bör jämställas med traktorerna. Skördetröskor köres endast ytterst korta

sträckor på vägar vid transporter till och från fälten. De självgående tröskorna

ersätter traktorerna och fyller vid användningen exakt samma uppgift

som traktor + bogserad tröska. På grund av att skördetröskorna användes

under eu period med mycket stor arbetsanhopning i jordbruket (skörd

av spannmåls- och oljeväxter samtidigt med förberedelser för höstsådden)

är det i praktiken ibland så, att den självgående skördetröskan väljes för att

undgå utökning av traktorbeståndet. Den självgående tröskan friställer traktorerna

för de andra brådskande arbetsuppgifterna. Detta gör, att den självgående

skördetröskan i många fall inte enbart under användningen utan

även vid anskaffningen är ett direkt alternativ till traktorn. Det synes odiskutabelt,

att skördetröskorna borde jämställas med traktorerna i restitutionshänseende.

Så länge detta ej är fallet uppstår givetvis olika villkor, i det att

den som använder tröska med bensinmotor pålägges en skatt, som — visserligen

schablonmässigt — borttages för den, som i stället kör en bogserad

tröska med bensindriven traktor.

Det är också uppenbart, att olikheten i beskattning verkar störande på

anpassningen till det ur andra såväl tekniska som ekonomiska synpunkter

lämpligaste: å ena sidan valet mellan självgående tröskor och utökning av

traktorbeståndet samt å andra sidan valet mellan olika slags motorer i de

självgående tröskorna resp. i bogserade tröskor med hjälpmotor. Under

senare tid har självgående skördetröskor med dieselmotor kommit i marknaden.

En jordbrukare kan självfallet undgå bensinskatten genom att välja

en dylik tröska, men dieselmotorn kostar 2 000—3 000 kr/mera än förgasarmolorn.

Vill man undgå bensinskatten genom att köpa tröska med förgasarmotor

för fotogen får som bekant väljas en avsevärt större motor för

att ernå samma effekt som med en bensinmotor av viss storlek. Utan att här

gå närmare in på de tekniska spörsmålen, vilket ej är utredningsinstitutets

uppgift, må erinras om bensinmotorernas företräde genom snabba och lätta

starter samt allmänna lätthanterlighet och höga effekt. Att landets jordbrukare

visat ett betydande intresse för bensindrivna traktorer framgår av dessas

andel i antalet försålda jordbrukstraktorer under senare år — sedan

restitution av bensinskatten genomfördes. Det finns all anledning förmoda,

att de skäl, som orsakar intresset för bensindrivna traktorer, i huvudsak

gäller även i fråga om skördetröskor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956

Antal jordbrukstraktorer sålda i Sverige under senare år fördelade med hänsyn till motortyp

Förgasarmotorer för

Tändkuie-

Summa

och diesel-

bensin

fotogen

motorer

1945............................

210

228

438

1946............................

350

3 213

328

3 891

1947............................

704

5 752

876

7 332

1946............................

2155

7 871

1283

11309

1949 :..........................

2 035

7 047

2 091

11 173

1950............................

934

9 213

2 343

12 490

1951............................

580

10 913

2 365

13 858

1952............................

754

10 710

3624

14 788

1953............................

1825

7 665

4 911

14 401

1954............................

3 692

5 316

6 066

15 074

Beträffande det nuvarande antalet skördetröskor (självgående och bogserade)

försedda med motorer av olika slag hänvisas till bifogade tabell l1,

sammanställd enligt undersökningar inom utredningsinstitutet. Siffrorna

överensstämmer väl med dem, som anförts i motion nr 13 år 1956.

Bensinförbrukningen per driftstimme kan uppskattas till 10—11 liter

för självgående tröska (motorer med omkring 55 hkr) samt ca 6 liter för

hjälpmotor på bogserad tröska (motorer med omkring 25 hkr). De driftstider

samt den totala bensinförbrukningen per maskin och år, som angivits

i den nämnda motionen, synes överensstämma med de bedömningar,

som tidigare gjorts av Holmström med utgång från statistiska centralbyråns

undersökning angående traktordriften m. m. i samband med arealinventeringen

i oktober 1954. Några senare uppgifter avseende hela riket torde ej

föreligga. Följaktligen torde även motionärernas uppskattning i fråga om

skattebelastningen per skördetröska motsvara den bedömning, som på

grundval av föreliggande material kan göras.

Utredningsinstitutet vill med hänsyn till vad som i det föregående anförts

biträda de synpunkter motionärerna anfört. Institutet vill särskilt understryka,

att frågan i de aktuella fallen är av sådan ekonomisk storleksordning,

att de tekniska och administrativa svårigheter, som ett restitutionsförfarande

kan komma att medföra, ej bör få hindra dess genomförande.

På grund av det i jämförelse med traktorerna låga antalet skördetröskor

försedda med bensinmotorer torde individuell prövning lättare kunna genomföras

för skördetröskor än för traktorer.

1 Tabellen har här uteslutits, enär uppgifterna överensstämmer med dem, som lämnats av

jordbruksnämnden.

561491 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:367 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående godkännande av Sveriges anslutning till ett internationellt veteavtal. a1 i texten