Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till taxeringsförordning, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1956-11-15 · 138 sidor, varav 137 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 137 av 138 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:56, Betänkande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till taxeringsförordning, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

1

Nr 56

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj ds

proposition med förslag till taxeringsförordning, m. m.,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 16 mars 1956 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 150, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) taxeringsförordning;

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); samt

3) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379);

dels ock godkänna av föredragande departementschefen enligt samma

protokoll förordade riktlinjer för en ändrad taxeringsorganisation.

I betänkandet nr 52 har utskottet behandlat de ovan under 2) och 3)

upptagna författningsförslagen. I föreliggande betänkande behandlar utskottet

således propositionen i återstående delar.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll i nu förevarande del

må här anföras följande.

På grundval av 1955 års taxeringssakkunnigas betänkande framlägges

i propositionen förslag till ny taxeringsförordning och delvis ändrad taxeringsorganisation.

Härvid har huvudsyftet varit att skapa ökad effektivitet

i taxeringsarbetet med sikte främst på en förbättrad granskning av svårkontrollerade

deklarationer men även att tillgodose de skattskyldigas krav

på ett förbättrat rättsskydd.

Enligt propositionen skall i varje stad med egen uppbördsförvaltning och

i varje fögderi finnas en eller flera särskilda taxeringsnämnder med uppgift

att taxera rörelseidkare, fria näringsutövare och andra skattskyldiga

beträffande vilka en mer ingående deklarationsgranskning är påkallad. I

dessa nämnder, där på vanligt sätt ordföranden utses av länsstyrelsen och

övriga ledamöter väljes av de kommunala organen, skall i granskningsarbetet

biträde åtnjutas av heltidsanställd tjänsteman, benämnd taxeringsassistent.

Denne ersätter det nuvarande kronoombudet. Taxeringsassistenterna

placeras hos de lokala skattemyndigheterna, under vilka de admi1—Bihang

till riksdagens protokoll 1956. 7 sand. Nr 56

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

nistrativt sorterar. Taxeringsassistenten har att iakttaga de allmänna anvisningar

för granskningsarbetets effektiva bedrivande, som taxeringsintendenten

i länet äger utfärda. På taxeringsnämndens ordförande ankommer

bl. a. att bevaka att tillfredsställande utredning finnes när fråga

uppkommer om avvikelse från deklaration. Taxeringsassistenten skall erhålla

biträde med sortering, längdföring in. fl. liknande uppgifter av i huvudsak

manuell natur.

Då en likartad organisation redan genomförts i Stockholm, där även i

övrigt speciella förhållanden föreligger, skall assistenter tills vidare inte

anställas i denna stad.

Övriga taxeringsnämnder skall enligt förslaget ha samma organisation

och arbetsformer som hittills. Dock föreslås att arbetet med sortering och

längdföring skall övertas av de lokala skattemyndigheterna. Vidare skall

arbetsperioden i samtliga taxeringsnämnder förlängas till den 30 juni. Genom

dessa åtgärder erhålles ökad tid för kontroll och andra väsentliga

arbetsuppgifter.

Taxeringsassistenten skall under tiden mellan taxeringsperioderna i

huvudsak utnyttjas för taxeringsrevision. Kapaciteten för denna betydelsefulla

form av taxeringskontroll kommer härigenom att bli avsevärt större.

För att ytterligare vidga möjligheterna till kvalificerat kontrollarbete

föreslås förstärkningar på länsstyrelsernas taxeringssektioner, främst bland

revisionspersonalen.

Ytterligare föreslås att taxeringsintendentens ställning skall stärkas i

vissa hänseenden samt att hans arbetsbörda skall lättas genom ökade möjligheter

att delegera arbetsuppgifter, bl. a. processföring i skattemål, på

underordnade befattningshavare.

Beträffande prövningsnämnderna föreslås olika åtgärder för att tillförsäkra

dessa en obunden ställning som besvärsprövande organ. Taxeringsintendenten

och den skattskyldige skall inför nämnden processa såsom

likaberättigade parter. Detta innebär att prövningsnämnden inte får ändra

en taxering annat än på yrkande av part. Ändringar till den skattskyldiges

förmån skall dock i mål, som genom besvär dragits inför nämndens prövning,

kunna företas även utan yrkande.

Förbud föreslås för ledamot av prövningsnämnd att samtidigt vara ledamot

av taxeringsnämnd.

Den nuvarande anordningen att taxeringsintendenten skall deltaga i

prövningsnämndens överläggningar föreslås avskaffad. Intendenten blir

i fråga om rätt att vara närvarande i nämnden huvudsakligen likställd

med den skattskyldige.

För att åstadkomma en åtskillnad mellan den dömande och den fiskaliska

verksamheten förordas att särskilda prövningsnämndskanslier inrättas

inom länsstyrelserna. Åtgärden innebär indirekt en förstärkning av

taxeringssektionerna, vilka hittills i betydande omfattning tagits i an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 3

språk för att biträda prövningsnämnderna med beredning av besvärsärenden.

Bland ytterligare förslag på detta område må nämnas, att vissa enklare

mål skall kunna avgöras av ordföranden ensam samt att det muntliga

förfarandet ges ökad stadga. Ersättning skall av allmänna medel kunna

utgå till personer som inkallas för att höras upplysningsvis.

Riksskattenämndens kansli föreslås utbyggt med en byrå för taxeringskontroll,

på vilken placeras en byråchef och fyra taxeringsrevisorer. I övrigt

lämnas riksskattenämndens organisation tills vidare orubbad.

På besvärsreglernas område är den viktigaste nyheten att de skattskyldiga

inte längre skall förlora sin rätt att anföra besvär hos kammarrätten och

regeringsrätten på grund av deklarationsförsummelse. Intresset av att

självdeklarationerna avges i tid föreslås i stället tillgodosett genom effektiviserade

vites- och bötesbestämmelser.

Vidare förordas att de skattskyldigas möjligheter att efter den vanliga

besvärstidens utgång få för höga taxeringar nedsatta skall avsevärt vidgas.

Den nya taxeringsförordningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari

1958. Utbyggnaden av assistentorganisationen kan emellertid beräknas taga

åtskilliga år i anspråk. Fullt utbyggd torde förstärkningen av taxeringsorganisationen

kräva en utgiftsökning på omkring 10 milj. kronor.

Ovannämnda, i detta betänkande behandlade författningsförslag är av

följande lydelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Förslag

till

taxeringsförordning

Härigenom förordnas som följer.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Inledande stadganden

1 §•

Taxering enligt kommunalskattelagen samt enligt förordningarna om

statlig inkomstskatt och om statlig förmögenhetsskatt sker i den ordning

nedan stadgas. Därvid skall iakttagas, att taxeringarna bliva överensstämmande

med skatteförfattningarna samt i möjligaste måtto likformiga och

rättvisa.

2 §•

1 mom. I denna förordning förstås med

inkomsttaxering: taxering till kommunal inkomstskatt och till statlig

inkomstskatt;

förmögenhetstaxering: taxering till statlig förmögenhetsskatt;

allmän fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som enligt 12 §

1 mom. kommunalskattelagen skall verkställas vart femte år; samt

särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas

de år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum.

Inkomsttaxering och förmögenhetstaxering samt särskild fastighetstaxering

innefattas under benämningen årlig taxering.

2 mom. Beteckningarna taxeringsår, beskattningsår och hemortskommun

hava i denna förordning samma innebörd som i kommunalskattelagen.

Huruvida någon är att anse såsom bosatt här i riket, skall avgöras efter

de i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgade grunderna.

Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket bosatt,

skall äga tillämpning jämväl å person, som i Sverige stadigvarande vistats

utan att vara härstädes bosatt.

3 §•

Där ej annat angives eller av sammanhanget framgår, förstås i denna

förordning med län jämväl Stockholms stad, med länsstgrelse jämväl över
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 5

ståthållarämbetet samt med landskamrerare jämväl skattedirektören hos

överståthållarämbetet. Med vederbörande länsstyrelse avses, såvitt angår

den mellankommunala prövningsnämnden, överståthållarämbetet.

Med taxeringsintendenten i länet förstås i denna förordning i Stockholm

förste taxeringsintendenten, i län taxeringsintendenten samt, såvitt angår

mellankommunala prövningsnämnden, allmänna ombudet hos denna

nämnd. Under benämningen taxering sintendent inbegripas jämväl biträdande

taxeringsintendent samt den, åt vilken uppdragits att i sin tjänst

utföra på taxeringsintendent ankommande göromål.

ANDRA AVDELNINGEN

Taxering för inkomst och förmögenhet

I. Om taxeringsorganisationen

4 §.

I län skola finnas lokala taxeringsdistrikt och särskilda taxeringsdistrikt.

Lokalt taxeringsdistrikt skall utgöras av kommun eller del av kommun.

När särskilda skäl därtill äro, må dock två eller flera kommuner sammanföras

till ett lokalt taxeringsdistrikt.

För varje lokalt taxeringsdistrikt skall finnas en lokal taxeringsnämnd,

som har att verkställa taxering inom distriktet, i den mån detta icke ankommer

på annan taxeringsnämnd enligt vad nedan i denna paragraf sägs.

I fögderi, så ock i stad med egen uppbördsförvaltning skall finnas särskilt

taxeringsdistrikt, inom vilket särskild taxeringsnämnd verkställer

taxering av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, vilkas inkomstförhållanden

med hänsyn till förvärvskällans art eller eljest äro av mera

invecklad beskaffenhet. I fögderi och stad som nu sagts må ock inrättas

flera sådana särskilda taxeringsdistrikt.

I län skall finnas ett eller flera särskilda taxeringsdistrikt, där särskild

taxeringsnämnd verkställer taxering av andra skattskyldiga än fysiska personer,

dödsbon och familjestiftelser.

En taxeringsnämnd i Stockholm förordnas årligen av överståthållarämbetet

att, utöver nämnden eljest tillkommande göromål, såsom en för riket

gemensam taxeringsnämnd (den gemensamma taxeringsnämnden) verkställa

dels taxering till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt

av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, ävensom av sådana i

17 § förordningen om statlig inkomstskatt och 17 § förordningen om statlig

förmögenhetsskatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt 14 § 2 mom.

och 36 § folkbokföringsförordningen skola mantalsskrivas i Storkyrkoförsamlingen

i Stockholm, dels ock taxering till kommunal inkomstskatt,

som skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Taxering, som verkställes av den gemensamma taxeringsnämnden, anses

äga rum å särskild ort och i särskilt taxeringsdistrikt.

5 §•

Länsstyrelsen skall indela länet i taxeringsdistrikt samt besluta om de

särskilda taxeringsnämndernas verksamhetsområden.

Beslutet skall avse visst taxeringsår samt meddelas senast den 30 november

året näst före taxeringsåret.

Innan länsstyrelsen ändrar i stad tillämpad distriktsindelning, skall yttrande

infordras från kommunens styrelse ävensom, i stad med egen upphör

dsförvaltning, från den lokala skattemyndigheten. Vad nu sagts om

inhämtande av yttrande från kommunens styrelse skall dock icke gälla

beträffande Stockholm.

6 §•

1 mom. Ordförande i taxeringsnämnd förordnas av länsstyrelsen i samband

med indelningen i taxeringsdistrikt. Därvid utses tillika, om ej förordnande

meddelats enligt 2 mom., en person att i egenskap av kronoombud

vara ledamot i nämnden.

Övriga ledamöter väljas på sätt i 3 mom. stadgas under december månad

för nästföljande år.

2 mom. För särskild taxeringsnämnd, som enligt vad i 4 § fjärde stycket

stadgas skall verkställa taxering av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser,

skall länsstyrelsen förordna taxerings assistent att biträda

nämnden.

Vad nu sagts skall dock icke gälla Stockholm.

3 mom. Val av ledamöter i taxeringsnämnd verkställes av fullmäktige i

vederbörande kommun. I fråga om särskild taxeringsnämnd, som avses i 4 §

femte stycket, skall dock valet förrättas av landstingskommunens förvaltningsutskott,

därest i taxeringsdistriktet ingår mer än en kommun.

Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd skall utgöra minst tre och

högst åtta. År fråga om särskild taxeringsnämnd, som i 2 mom. sägs, skall

minst en ledamot väljas för varje kommun, och må i följd härav flera än

åtta ledamöter väljas, dock högst tolv. Antalet ledamöter skall bestämmas

av dem, på vilka valet ankommer, dock att, om ledamöterna skola väljas

av skilda organ, länsstyrelsen skall bestämma antalet ledamöter i taxeringsnämnden

samt angiva huru många av dem som skola väljas av varje

organ.

För envar av de valda ledamöterna skall utses en suppleant.

Om utgången av val skall den som därvid fört ordet omedelbart underrätta

länsstyrelsen, taxeringsnämndens ordförande och de valda.

4 mom. Besvär över val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd

må anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrättande; och

skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i kommunal
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

lagen är stadgat angående besvär över beslut av kommunens fullmäktige.

Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt val på grund

därav, att vid valet icke i enlighet med vad därom är stadgat i 13 § 1 mom.

kännedom om olika grupper av skattskyldiga blivit vederbörligen företrädd,

har länsstyrelsen att meddela föreskrift, huru många ledamöter för varje

grupp som skola väljas, överklagas det därefter företagna valet och befinnes

detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter i

nämnden.

Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

7 §.

I taxeringsnämnd, som icke åtnjuter biträde av taxeringsassistent, skall

ordföranden, utöver vad i denna förordning eljest angives, huvudsakligen

1) tillhandahålla allmänheten blanketter till deklarationer med mera

dylikt,

2) lämna deklarations- eller uppgiftsskyldig de upplysningar som finnas

erforderliga för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande,

3) då deklarationsskyldig begagnar honom i 23 § medgiven rätt att muntligen

avgiva upplysningar till ledning för egen taxering, å blankett införa

upplysningarna och därå taga uppgiftslämnarens underskrift,

4) mottaga och granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar,

dock att länsstyrelsen må medgiva, att deklarationer av enkel beskaffenhet

efter ordförandens bestämmande granskas allenast av kronoombudet,

5) i erforderlig omfattning vidtaga åtgärder för att införskaffa felande

deklarationer och andra uppgifter,

6) i övrigt med den befogenhet, som i sådant avseende tillkommer honom,

utöva kontroll till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering,

7) leda taxeringsnämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet,

8) vara föredragande i taxeringsnämnden,

9) ombesörja erforderliga göromål av expeditionell art, i den mån dessa

icke ankomma på annan,

10) lämna annan taxeringsmyndighet ävensom lokal skattemyndighet erforderliga

underrättelser och uppgifter, samt

111 avgiva yttranden i besvärsmål.

8 §•

1 taxeringsnämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsassistent, skall ordföranden,

utöver vad i denna förordning eljest angives, huvudsakligen ha

till uppgift att utföra de åligganden som upptagas i 7 § vid 5), 7) och 11).

Därutöver åligger det ordföranden att granska deklarationer och andra

handlingar i den utsträckning som erfordras för en noggrann och tillförlitlig

taxering. Ordföranden må, i den omfattning han finner påkallat, vara

föredragande i nämnden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

9 §•

Kronoombudet har till åliggande särskilt

1) att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten,

granska alla inkommande självdeklarationer, uppgifter och andra handlingar,

dock att länsstyrelsen må medgiva, att deklarationer av enkel beskaffenhet,

som avse huvudsakligen inkomst av tjänst, efter ordförandens

bestämmande granskas allenast av denne,

2) att vid granskningen tillse, att kronans rätt vid taxeringen varder behörigen

iakttagen, samt

3) att, i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkallas,

biträda honom under taxeringsarbetet.

10 §.

I taxeringsnämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsassistent, skall taxeringsassistenten

ulföra de åligganden som angivas i 7 § vid 1)—3) samt

9) och 10).

Därjämte åligger det taxeringsassistenten huvudsakligen att

1) granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar,

2) biträda ordföranden vid införskaffande av felande deklarationer, uppgifter

och andra handlingar,

3) i övrigt med den befogenhet, som i sådant avseende tillkommer honom,

utöva kontroll till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering,

4) vara föredragande i taxeringsnämnden, i den mån icke ordföranden

finner sig böra utföra föredragningen,

5) upprätta förslag till de taxeringar som skola beslutas av nämnden, samt

6) i övrigt lämna ordföranden det biträde som av honom påkallas.

Taxeringsassistenten skall därjämte iakttaga vad länsstyrelsen eller

taxeringsintendenten i länet föreskrivit i avseende å taxeringsarbetets ordnande

och ändamålsenliga bedrivande.

Taxeringsassistenten skall, i den mån han därtill erhåller uppdrag,

utföra taxeringsrevision.

11 §■

1 mom. Varje län utgör ett prövningsdistrikt.

För varje prövningsdistrikt skall finnas en prövningsnämnd.

Efter framställning av länsstyrelsen må Kungl. Maj :t medgiva, att prövningsnämnd

sammanträder å två avdelningar. Då fråga är om beslut av

principiell innebörd, så ock eljest, då särskilda skäl därtill föranleda, må

nämnden i dess helhet företa mål eller ärende till avgörande.

2 mom. För hela riket skall finnas en gemensam prövningsnämnd (den

mellankommunala prövningsnämnden).

3 mom. Prövningsnämnd prövar besvär över beslut av taxeringsnämnd

samt fullgör i övrigt de åligganden som enligt denna förordning eller annan

författning ankomma på nämnden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 9

12 §.

1 mom. I länen är landskamreraren prövningsnämndens ordförande.

Prövningsnämnd i län skall bestå av ytterligare minst fyra och högst

åtta ledamöter eller, om nämnden skall sammanträda å avdelningar, fyra

ledamöter å varje avdelning. För nämnda ledamöter skola finnas lika

många suppleanter. Dessa ledamöter och suppleanter utses av Kungl.

Maj :t för en tid av fyra år.

För den mellankommunala prövningsnämnden förordnar Kungl. Maj :t

för en tid av fyra år ordförande, vice ordförande samt ytterligare sex ledamöter

jämte sju suppleanter. För samma tid förordnar Kungl. Maj :t allmänt

ombud hos nämnden.

Suppleant må närvara vid prövningsnämndens sammanträden endast då

han därtill kallats i anledning av uppkommet hinder för ledamot att tillstädeskomma.

1 länen skola ledamöter och suppleanter utses bland personer, som enligt

vad i 13 § sägs äro valbara till ledamöter i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet.

Ledamot eller suppleant i prövningsnämnd må icke samtidigt vara ledamot

eller suppleant i taxeringsnämnd.

2 mom. Hos prövningsnämnd i län skall finnas kansli inom länsstyrelsen.

Kansliet står under landskamrerarens ledning.

Hos den mellankommunala prövningsnämnden skall finnas kansli, som

står under ledning av allmänna ombudet.

13 §.

1 mom. Till ledamöter och suppleanter i nämnderna böra utses redliga

och allmänt aktade personer, som kunna antagas besitta nödig insikt och

erfarenhet.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd väljas allenast

den, som är inom kommunen mantalsskriven. Av landstingskommunens

förvaltningsutskott må till ledamot eller suppleant i särskild taxeringsnämnd

väljas allenast den, som är mantalsskriven i kommun, belägen inom

nämndens verksamhetsområde och tillika inom landstingskommunen.

Vid val av ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd, så ock

vid förordnande av ledamöter i prövningsnämnd skall tillses, att om

möjligt personer tillhörande olika inom distriktet förekommande grupper

av skattskyldiga komma att tillhöra nämnden ävensom att såvitt möjligt

kännedom om distriktets olika delar kommer att förefinnas inom densamma.

Till ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola utses

personer, som besitta särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor,

som ankomma på dylik nämnds handläggning. Därjämte bör tillses, att

inom nämnden kännedom såvitt möjligt kommer att förefinnas om olika

delar av nämndens verksamhetsområde.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

2 mom. Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara

ledamot eller suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med

mindre han uppgiver hinder, vilket godkännes av den som utsett honom.

3 mom. Till ledamot eller suppleant kan endast svensk medborgare utses.

Sådant uppdrag må ej utövas av den, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

4 mom. Kommer ledamot eller suppleant etter det han utsetts i den ställning,

att han ej längre är behörig att utöva uppdraget, skall han omedelbart

frånträda detsamma.

14 §.

1 mom. Av Kungl. Maj :t eller länsstyrelse meddelat förordnande såsom

ordförande eller ledamot i prövningsnäinnd eller taxeringsnämnd kan när

som helst återkallas.

Avgår ledamot eller suppleant i sådan nämnd, innan tjänstgöringstiden

är till ända, skall efterträdare till honom för den återstående tiden utses i

den ordning, som gällt beträffande den avgångne.

2 mom. Uteblir vald ledamot i taxeringsnämnd från sammanträde och

finnes icke suppleant för tillfället att tillgå, äga nämndens vid sammanträdet

närvarande ledamöter att, om det för taxeringsförrättningens fortgång

erfordras, inkalla annan till ledamot valbar person att deltaga i förrättningen.

15 §.

Vid behandling av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap, må

taxeringsnämnd och prövningsnämnd anlita biträde av sakkunnig.

Då fråga är om biträde åt taxeringsnämnd, tillkallas sakkunnig av ordföranden

efter samråd med taxeringsintendenten i länet.

16 §.

1 mom. Det åligger lokal skattemyndighet att

1) ombesörja sortering av inkomna deklarationer och andra uppgifter

samt därvid efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet utvälja de

deklarationer som skola behandlas av särskild taxeringsnämnd,

2) verkställa längdföring för taxeringsnämnd, i den mån detta icke ombesörj

es av länsstyrelsen,

3) vaka över att taxeringsassistent fullgör sina åligganden ävensom tillhandahålla

honom erforderlig biträdespersonal, samt

4) i den omfattning Kungl. Maj:t eller länsstyrelsen föreskriver, i övrigt

medverka vid taxeringsarbetet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 11

2 mom. Kommun må ställa en eller flera kommunens tjänstemän, som

av länsstyrelsen godkännas, till förfogande för taxeringsarbete inom kommunen

för annat ändamål än som i 1 mom. avses. Godkännandet må när

som helst återkallas.

Sådan tjänsteman har att, i enlighet med de närmare föreskrifter länsstyrelsen

och ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd finner skäl meddela,

granska deklarationer och uppgifter, hos nämndens ordförande göra

de erinringar, vartill granskningen må giva anledning, samt i övrigt lämna

ordföranden biträde vid fullgörandet av dennes åligganden.

3 mom. I taxeringsnämnd, som icke åtnjuter biträde av taxeringsassistent,

äger ordföranden anlita skrivbiträde, som av honom tillkallas.

4 mom. Beträffande Stockholm skall i de hänseenden varom i denna

paragraf stadgas gälla vad Kungl. Maj :t därom förordnar.

17 §.

Taxeringsintendenten i länet skall, med iakttagande av bestämmelserna i

denna förordning, bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor samt verka

för att taxeringarna bliva likformiga och rättvisa. Han skall därvid i erforderlig

omfattning granska verkställda taxeringar samt särskilt uppmärksamma

ojämnheter mellan taxeringar i olika taxeringsdistrikt.

Taxeringsintendenten äger anlita sakkunnig för utredning av taxeringsfråga,

som kräver särskild sakkunskap.

När så finnes erforderligt, äger taxeringsintendenten kalla ordförande

eller annan ledamot av taxeringsnämnd i prövningsdistriktet att infinna

sig för att meddela upplysningar.

Den som i annan befattning handlagt visst taxeringsärende må icke såsom

taxeringsintendent taga befattning med samma ärende.

18 §.

Kungl. Maj:t förordnar en för hela riket gemensam nämnd (riksskattenämnden)

med uppgift att genom rådgivande och vägledande verksamhet

främja en riktig och enhetlig tillämpning av denna förordning ävensom av

de skatteförfattningar, enligt vilka taxering verkställes på sätt i denna förordning

sägs.

Nämnden äger, i enlighet med vad därom särskilt är stadgat, på begäran

meddela förhandsbesked i taxeringsfrågor.

19 §•

Riksskattenämnden består av ordförande och ytterligare sex ledamöter,

vilka utses för en tid av fyra år. En av ledamöterna skall förordnas till vice

ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap.

Ordföranden skall vara lagfaren. Vice ordföranden och ytterligare två av

nämndens ledamöter skola vara lagfarna eller hava avlagt examen vid han
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

delshögskola. De nu nämnda ledamöterna skola tillika vara erfarna i domarvärv

eller i administrativ verksamhet. Övriga ledamöter skola utses så att

kännedom om förhållandena inom olika områden av förvärvslivet kommer

att förefinnas hos nämnden.

För envar ledamot, som skall vara lagfaren eller hava avlagt examen vid

handelshögskola, skall utses en suppleant samt för övriga ledamöter sammanlagt

sex suppleanter. Vad ovan stadgats angående ledamöterna skall äga

motsvarande tillämpning beträffande suppleanterna.

Förordnande såsom ledamot eller suppleant kan när som helst återkallas.

Avgår ledamot eller suppleant, skall annan förordnas för återstående delen

av den tid, för vilken den avgångne var utsedd.

Ledamöter och suppleanter skola vara svenska medborgare. Ej må uppdraget

utövas av den, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

Kungl. Maj :t äger meddela föreskrifter angående när nämnden är att anse

som beslutför samt angående inkallandet av suppleanter så ock de föreskrifter

i övrigt som finnas erforderliga för nämndens verksamhet.

II. Om skyldighet att föra anteckningar, m. m.

20 §.

Den som enligt denna förordning är skyldig att avgiva deklaration eller

annan uppgift till ledning för egen taxering eller ock uppgift till ledning för

annans taxering är jämväl skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper,

anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag

finnes för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för

kontroll därav.

Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är stadgat i bokföringslagen

och förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller

skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.

21 §.

Har deklaration ej avgivits eller kan, på grund av brister i deklaration

eller bristfälligt underlag för sådan, skattskyldigs inkomst av viss förvärvskälla

icke tillförlitligen beräknas, skall inkomsten uppskattas efter vad

med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och

omfattning finnes skäligt.

III. Om skyldighet att avlämna självdeklaration

22 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga äro, där ej annat följer av stadgandet

i 3 mom., skyldiga att utan anmaning till ledning för egen taxering avlämna

deklaration (självdeklaration), nämligen:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 13

1) aktiebolag och ekonomisk förening ävensom sådan stiftelse, fond eller

inrättning som bär till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,

vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2) annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor

under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100

kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor

under beskattningsåret uppgått, om han varit bosatt här i riket under hela

beskattningsåret, till sammanlagt minst 1 200 kronor och eljest till sammanlagt

minst 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art, som angives

i 3 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets

utgång haft ett värde överstigande 50 000 kronor eller, såvitt angår

sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda förordning, 5 000

kronor, samt

5) fysisk eller juridisk person, för vilken garantibelopp för fastighet skall

upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons deklarationsskyldighet

enligt punkterna 2)—4) skall hänsyn icke tagas till sådan inkomst eller

förmögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är skattskyldig

enligt kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomstskatt

eller förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och

levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller

förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med

hänsyn till makarnas och boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall skattskyldig enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt taxeras

för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas

vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första stycket vid 3) är stadgat, skall svensk

medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos

utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets

betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands,

anses hava varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons

hustru samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och

bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande

makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens

eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock

sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de

bott hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid tillläinpningen

av vad i första stycket vid 3) är stadgat icke hava varit här i

riket bosatta.

I fråga om deklarationsskyldighet för oskift dödsbo efter skattskyldig,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

som avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skolat gälla för

den avlidne.

2 mom. Efter anmaning är jämväl den, som icke på grund av bestämmelserna

i 1 mom. har deklarationsskyldighet, skyldig avgiva självdeklaration.

3 mom. Lapp är ej skyldig avgiva deklaration för inkomst av renskötsel

eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet, och skall förty vid tillämpning av

bestämmelserna i 1 mom. första stycket vid 3) och 4) så anses, som om

dylik inkomst eller förmögenhet ej vore underkastad beskattning, önskar

lapp avgiva uppgift om inkomst eller förmögenhet, som nu sagts, må uppgift

härom lämnas i självdeklaration, vilken avlämnas i vanlig ordning, eller

ock särskild uppgift angående renskötsel avgivas på sätt i 32 § stadgas.

23 §.

Självdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å

blankett enligt fastställt formulär. Dock må, där deklaration infordrats

jämlikt 22 § 2 mom., de erforderliga upplysningarna meddelas muntligen inför

taxeringsnämndens ordförande eller dess taxeringsassistent, som har att

införa desamma å deklarationsblankett och därå taga den deklarationsskyldiges

underskrift.

24 §.

1 mom. Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild

s jälvdeklaration.

2 mom. Deklarationsskyldig, som icke är fysisk person, oskift dödsbo

eller familjestiftelse, skall avgiva allmän självdeklaration inom det län, där

han är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt.

Sådan deklarationsskyldig skall därjämte avgiva särskild självdeklaration i

varje annat län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.

Här avsedd deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig till statlig

inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, skall avgiva särskild självdeklaration

i varje län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.

Särskild självdeklaration skall dock i fall av behov efter anmaning avgivas

jämväl inom det län, där allmän självdeklaration avgives, ävensom i

flera exemplar.

3 mom. Deklarationsskyldig, som är fysisk person, oskift dödsbo eller

familjestiftelse och som är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig

förmögenhetsskatt, skall avgiva dels i den kommun, där han var mantalsskriven

för året näst före taxeringsåret eller, utan att hava varit mantalsskriven,

är skattskyldig till sådan skatt, allmän självdeklaration till ledning

vid taxering till nämnda skatter och till kommunal inkomstskatt i

samma kommun, dels i varje annan kommun, där han är skattskyldig till

kommunal inkomstskatt, särskild självdeklaration till ledning vid taxering

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

15

till sådan skatt. Här avsedd deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig

till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, skall avgiva särskild

självdeklaration i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal

inkomstskatt.

25 §.

Allmän självdeklaration skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan

finnes, och hemvist därstädes samt nummer å för honom utfärdad debetsedel

å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret ävensom beträffande

utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där

styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig, som allenast under

någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han

sålunda haft bostad härstädes,

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret

åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i

vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av

den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten

åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock,

därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret

eller fastigheten ingått däri endast till viss del, huru lång tid eller till vilken

del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla,

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid

taxeringen,

5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret,

ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock

endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,

6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för

året näst före taxeringsåret, ävensom

7) garantibelopp, vilket skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för

den skattskyldige i dennes hemortskommun.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för

särskilda fall föreskrivas i denna förordning.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl

uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över

vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten

andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig

skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas jämväl

om sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så

att överskjutande öretal bortfalla.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

26 §.

Därest inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet redovisas enligt bokföringsmässiga

grunder med räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto,

skall självdeklaration utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:

1) uppgift, såvitt angår rörelse, om storleken av omsättningen,

2) uppgifter huru värdesättningen å lager samt fordringar skett,

3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till överensstämmelse

med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade

grunderna,

4) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning,

5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller

andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag,

6) uppgift om vad den skattskyldige i varor, penningar eller annat uttagit

ur näringsverksamheten eller annorledes använt för bestridande avlevnadskostnader

eller eljest för utgifter, som icke äro hänförliga till omkostnader

i verksamheten, så ock om andra förmåner som den skattskyldige

åtnjutit av rörelsen eller jordbruksfastigheten,

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom reseoch

representationskostnader, i den mån sådant belopp icke utgivits till

anställda och upptagits å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock

att, därest lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften

skall lämnas först efter anmaning, samt

8) uppgift om verkställda nedskrivningar av värdet å rättigheter till leverans

av omsättningstillgångar samt maskiner och andra inventarier.

Redovisas inkomst av rörelse enligt bokföringsmässiga grunder men utan

räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall beträffande

innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla vad ovan sägs.

Vad i denna paragraf stadgas skall av försäkringsanstalt, såvitt angår livförsäkringsrörelse,

iakttagas allenast i vad gäller uppgifter om huru värdesättningen

å lager samt fordringar skett; härutöver skall iakttagas vad i

27 § sägs om skyldighet att lämna där avsedda uppgifter.

27 §.

Inländsk försäkringsanstalt, som är skattskyldig för inkomst av försäkringsrörelse,

skall i allmän självdeklaration jämväl meddela uppgift

i de avseenden, som omförmälas i anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen.

Motsvarande gäller beträffande utländsk försäkringsanstalt, som här

i riket drivit livförsäkringsrörelse, dock endast såvitt angår den till nämnda

rörelse hänförliga verksamheten.

Med inländsk försäkringsanstalt förstås i denna förordning, förutom försäkringsbolag,

jämväl sådan understödsförening, vilken enligt sina stadgar

äger meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd

å högst 500 kronor för medlem.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

17

Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drivit försäkringsrörelse,

skall i allmän självdeklaration lämna uppgift å premieinkomsten här i riket,

fördelad å dels livförsäkring, dels sjöförsäkring, dels trafikförsäkring, dels

sjuk-, olycksfalls- och brandförsäkring och dels annan försäkring, samt uppgift

å den eller de kommuner, där sysslomannen (generalagenten) haft kontor,

ävensom, då flera kontor funnits, uppgift å de vid varje kontor influtna

premieinkomsterna, fördelade på nämnda olika slag av försäkring. Beträffande

annan än till livförsäkring hänförlig verksamhet föreligger icke skyldighet

för utländsk försäkringsanstalt att lämna uppgifter om intäkter och

avdrag i förvärvskällan.

28 §.

Särskild självdeklaration skall för den kommun, deklarationen avser,

innefatta de uppgifter, som erfordras för taxeringen inom kommunen; och

skall om sådan deklaration i tillämpliga delar gälla vad om allmän självdeklaration

är stadgat.

29 §.

Är skattskyldigs inkomst enligt kommunalskattelagens bestämmelser om

beskattningsort att hänföra till mer än en kommun, skall i allmän eller

särskild självdeklaration lämnas de uppgifter, som erfordras för tillämpning

av bestämmelserna i 56—59 §§ kommunalskattelagen.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall där

jkattskyldigs inkomst jämlikt 60 § kommunalskattelagen skall fördelas

å olika administrativa områden inom samma kommun.

30 §.

1 mom. Vid självdeklaration för deklarationsskyldig, som under beskattningsåret

varit skyldig föra räkenskaper eller som, utan att sådan skyldighet

förelegat, under beskattningsåret fört räkenskaper i av honom bedriven

rörelse, skall fogas bestyrkt avskrift av balansräkning för beskattningsåret

och balansräkning för det närmast föregående räkenskapsåret samt av vinstoch

förlusträkning för beskattningsåret, om sådan räkning ingått i bokföringen.

Har i bokföringen intagits särskilt balanskonto eller vinst- och

förlustkonto och avviker sådant konto från räkning som nyss sagts, skall

vid deklarationen jämväl fogas bestyrkt avskrift av kontot.

Vid självdeklaration, som ovan sägs, skola vidare fogas uppställningar

enligt fastställt formulär med uppgifter erforderliga för tillämpning av gällande

bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning så ock utdrag av

räkenskaperna till styrkande av dessa uppgifter.

För aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag skall

avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av förvaltnings- och revisionsberättelser,

som avgivits för beskattningsåret.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 56

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

För inländsk försäkringsanstalt skall avlämnas bestyrkt avskrift av protokoll

eller annan handling, som utvisar, huru vinst- och förlusträkningen

samt balansräkningen för beskattningsåret slutgiltigt fastställts samt huru

vinsten för samma år disponerats. Vad sålunda stadgats skall dock icke

gälla beträffande försäkringsanstalt, som drivit enbart livförsäkringsrörelse.

2 mom. läkare av jordbruk eller skogsbruk, vilken påyrkar att bliva taxerad

för inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder,

skall senast tre månader före ingången av det första beskattningsår, för vilket

taxering skall ske enligt sådana grunder, göra anmälan härom till taxeringsintendenten

i det län, där jordbruksfastigheten är belägen.

31 §.

1 mom. Envar bör, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, meddela

de upplysningar till ledning för egen taxering, som kunna vara av betydelse

för åsättande av en riktig taxering.

2 mom. Efter anmaning är envar skyldig att i den omfattning, som i anmaningen

angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderliga

för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxering.

Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat angivits

i anmaningen.

32 §.

Särskild uppgift angående renskötsel, som avses i 22 § 3 mom., skall avfattas

å blankett enligt fastställt formulär. Sådan uppgift bör senast den

31 januari avlämnas antingen i den ordning, som i 35 § sägs, eller ock till

ordningsmannen i den lappby, uppgiftslämnaren tillhör.

Det åligger ordningsman i lappby att granska till honom avlämnade uppgifter

samt å desamma anteckna ej mindre det antal egna renar och skötesrenar,

som för den skattskyldige finnes upptaget i senast upprättade renlängd,

än även de övriga upplysningar och erinringar, som han finner av

omständigheterna påkallade. Uppgifterna skola därefter av ordningsmannen

senast den 15 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom en vecka efter

avlämnandet översändas till den lokala skattemyndigheten.

33 §.

Är stiftelse eller förening helt eller delvis frikallad från skattskyldighet,

skall i fall som nedan angivas särskild uppgift avlämnas rörande inkomst

och förmögenhet, som icke i självdeklaration uppgivits till beskattning.

Uppgiftsskyldighet, som i första stycket sägs, åligger

1) pensionsstiftelse,

2) jämlikt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

bildad stiftelse för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 19

3) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med

militär eller annan myndighet stärka rikets försvar,

4) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till

viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran

av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller

utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig

forskning, ävensom

5) förening som, utan att den i sin verksamhet tillgodoser medlemmarnas

ekonomiska intressen, huvudsakligen verkar för ändamål av den art, som

angives vid 3) eller 4).

Uppgift avfattas å blankett enligt fastställt formulär och skall upptaga

inkomster och utgifter under räkenskapsår, som gått till ända närmast

före den 1 mars under taxeringsåret, samt tillgångar och skulder vid nämnda

räkenskapsårs början och slut, ävensom upplysning om de omständigheter,

vilka anses böra föranleda frikallelse från skattskyldighet.

Uppgift avlämnas varje år senast den 31 mars till länsstyrelsen i det län,

där stiftelsens eller föreningens förvaltning huvudsakligen utövats, där icke

taxeringsintendenten i länet på därom gjord framställning medgivit befrielse

tills vidare från nämnda skyldighet.

Det åligger stiftelse eller förening, som i denna paragraf avses, att efter

anmaning meddela de ytterligare upplysningar, som kunna erfordras för

bedömandet av stiftelsens eller föreningens skattskyldighet.

34 §.

1 mom. Självdeklaration, som skall avgivas utan anmaning, skall, försåvitt

ej annat följer av vad här nedan stadgas, vara avlämnad senast den

15 februari under taxeringsåret.

Staten, landstingskommun, kommun och annan dylik menighet må åtnjuta

anstånd med självdeklarations avlämnande till den 31 mars.

Den som nästföregående år varit skyldig föra räkenskaper må tillgodonjuta

liknande anstånd, därest räkenskapsåret gått till ända senare än den

31 oktober året näst före taxeringsåret.

Vad i nästföregående stycke är sagt skall hava motsvarande tillämpning

å delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi.

2 mom. På ansökan av deklarationsskyldig, som visar att i följd av hans

förvärvskällors särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande

omfattning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet hinder möter

att avlämna självdeklaration inom föreskriven tid, må genom särskilt beslut

utsättas annan tid, inom vilken självdeklarationen skall vara avlämnad.

Ansökan som i första stycket avses göres hos taxeringsintendenten i det

län, där sökanden är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt.

Föreligger ej sådan skattskyldighet för sökanden, göres

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

ansökningen hos taxeringsintendenten i det län, där självdeklarationen skall

avlämnas.

Mot taxeringsintendentens beslut må talan ej föras.

3 mom. I 30 § 1 mom. tredje och fjärde styckena omförmälda handlingar

skola avlämnas samtidigt med och fogas vid den eller de självdeklarationer,

som den skattskyldige avgiver. Möter hinder därför, skola handlingarna

avlämnas inom två veckor efter det desamma upprättats.

4 mom. Självdeklaration och annan uppgift eller upplysning till ledning

vid egen taxering, som skall avgivas på grund av anmaning, avlämnas inom

den tid, som i anmaningen förelägges; dock att skyldighet icke föreligger att

på grund av anmaning avlämna självdeklaration eller uppgift å tidigare dag

än handlingen skolat avlämnas utan anmaning.

35 §.

Självdeklaration, som avgives utan anmaning, skall, jämte tillhörande

handlingar, avlämnas till länsstyrelsen eller till lokal skattemyndighet eller

landsfiskal i det län, där taxeringen skall äga rum, eller ock till ordföranden

i vederbörande taxeringsnämnd.

Har på föranstaltande av eller i samråd med länsstyrelsen i kommun vidtagits

särskild anordning för mottagande av deklarationer, må deklaration

till ledning för taxering inom länet i enlighet därmed avlämnas.

36 §.

Deklarationsskyldig, från vilken självdeklaration icke inkommit inom

föreskriven tid, må anmanas att avgiva självdeklaration.

Är avlämnad självdeklaration icke så upprättad, som i denna förordning

föreskrives, må den deklarationsskyldige anmanas att inkomma med felande

uppgift eller, där deklarationen är i väsentliga avseenden bristfällig, med

ny, på behörigt sätt upprättad deklaration.

Innan anmaning utfärdas, bör den deklarationsskyldige, om detta kan ske

utan olägenhet, på lämpligt sätt erinras om deklarationsskyldigheten.

IV. Om kontrolluppgifter och andra uppgifter för annans taxering

37 §.

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning

uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på

sätt framgår av följande uppställning:

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 är 1956

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse

1. a) Statlig och kom- Den som hos den Avlöning, arvode, annan ermunal

myndighet, uppgiftsskyldige inne- sättning eller förmån, oavsett

b) aktiebolag, ekono- haft anställning eller huruvida denna utgått kon
misk

förening, fond, uppdrag eller utfört till- tant eller såsom naturaförmån

stiftelse och annan ju- fälligt arbete eller som samt oavsett om densamma

ridisk person än döds- av den uppgiftsskyldi- utgör ersättning för kostna
bo»

ge åtnjutit pension, liv- der, som mottagaren haft att

c) fysisk person och ränta eller periodiskt bestrida. Har mottagaren haft

dödsbo, som bedrivit utgående ersättning, att erlägga vederlag för åtnju
rörelse

eller jordbruk, ävensom den som åt- ten naturaförmån, skall upp
däri

inbegripet skogs- njutit förmån från per- gift om förmånen och veder
bruk,

i fråga om förmå- sonalstiftelse eller an- laget lämnas.

ner, som utgått från så- nan stiftelse,

dan förvärvskälla, samt

d) fysisk person och

dödsbo, som innehaft

annan fastighet, i fråga

om förmåner, som utgått

från sådan förvärvskälla.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och förmån

i anledning av tillfälligt arbete,

om det som mottagaren

sammanlagt åtnjutit haft ett

lägre värde än 100 kronor för

hela året,

c) ersättning och förmån

till någon i anledning av tillfälligt

arbete å annan fastighet

än jordbruksfastighet, om

vad som sammanlagt utgivits

har lägre värde än 500 kronor

för hela året och det icke utgör

avdragsgill omkostnad i

förvärvskällan rörelse,

d) utbetalning till rörelseidkare,

som enligt lag varit

bokföringsskyldig, av ersättning

för tillfälligt arbete, om

ersättningen utgör intäkt av

rörelse för mottagaren,

e) av statlig myndighet utgiven

förmån, som icke utgör

skattepliktig intäkt för mottagaren,

f) förmåner i annat än penningar,

om det som mottagaren

i sådant hänseende sammanlagt

från den uppgiftsskyldige

åtnjutit, efter avdrag

för vederlag, uppenbarligen

haft ett värde icke överstigande

400 kronor för helt år

räknat,

g) ersättning för resa i

tjänsten, motsvarande gjorda

utlägg som sammanlagt icke

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Uppgiftsskyldig

2. Fysisk person som

varit skyldig att verkställa

skatteavdrag enligt

uppbördsförordningen.

3. Försäkringsanstalt

och understödsförening.

4. Den som utbetalt

royalty eller periodiskt

utgående avgift för rättighet

av goodwills natur,

såsom varumärke,

firmanamn o. dyl., eller

för utnyttjande av patent,

mönster o. dyl.

5. Den som bedrivit

verksamhet, vari ingått

inköp av jordbruks- eller

trädgårdsprodukter

eller husdjur eller från

husdjur erhållna produkter,

allt i den mån

Kungl. Maj :t därom förordnat.

6. Den som bedrivit

verksamhet, vari ingått

förvärv av avverkningsrätt

eller inköp av virke

eller andra skogseffekter,

allt i den mån

Vem uppgiften skall avse

Den å vilkens inkomst

skatteavdrag skolat

verkställas.

Den som från anstalten

eller föreningen

uppburit belopp, ej understigande

200 kronor

för hela året, på grund

av försäkring av den

art att skatteplikt för

beloppet föreligger.

Den till vilken royaltyn

eller avgiften utbetalts.

Den från vilken inköp

skett.

Den som ägt eller

brukat fastighet, från

vilken upplåtelse av avverkningsrätt

eller försäljning

av skogseffekter

ägt rum.

Vad uppgiften skall avse

överstiga 500 kronor, traktamentsersättning

vid vistelse i

tjänsten utom tjänstgöringsorten

med sammanlagt högst

500 kronor och representationsersättning,

motsvarande

gjorda utlägg, sammanlagt

icke överstigande 500 kronor,

samt

h) förmån från stiftelse,

om vad som utgivits uppenbarligen

icke utgör skattepliktig

intäkt för mottagaren.

Om uppgiftens innehåll

skall i tillämpliga delar gälla

vad ovan vid 1. sägs.

Utgivet belopp.

Det utbetalda beloppet.

Utgivet vederlag i penningar,

naturaprodukter eller annat.

Undantag: vederlag som

gottgjorts bokföringsskyldig

rörelseidkare.

Vederlag som utgivits eller

gottgjorts, ävensom vederlag,

om vars utgivande under senare

år avtal träffats.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse

Kungl. Maj :t därom förordnat.

7. Den som bedrivit

förmedlingsverksamhet

eller annan därmed

jämförlig verksamhet,

allt i den mån Kungl.

Maj:t därom förordnat.

Den som genom verksamheten

erhållit anställning,

uppdrag eller

tillfälligt arbete eller

ock försålt egendom.

Ersättning eller vederlag

som förmedlats eller varom

uppgift eljest finnes tillgänglig
-

2 mom. Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1 mom., skall iakttagas

följande.

Avser sådan förmån, varom i 1 mom. första och andra punkterna förmäles,

endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd,

för vilken förmånen utgått.

I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktamentsersättning,

skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels

traktamentsersättning jämte antalet dagar för vilka traktamentsersättning

utgått.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans

efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön och

vad som avdragits.

Har arbetsgivare uppburit den anställde tillkommande ersättning på grund

av försäkring i allmän sjukkassa, skall angivas jämväl beloppet av vad sålunda

uppburits.

I kontrolluppgift skall särskilt för sig upptagas sådant skatteavdrag, som

skett för uttagande av preliminär A-skatt.

Särskild uppgiftshandling skall avlämnas för varje person, varom fråga

är. Därvid skall fullständigt angivas personens namn, hemvist och bostadsadress.

Där så kan ske, bör uppgift lämnas jämväl om hans födelseår ävensom

om numret å utfärdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före

taxeringsåret.

Uppgift skall avfattas å blankett enligt fastställt formulär eller å annan

för ändamålet lämpad blankett.

3 mom. Skall annan än statlig eller kommunal myndighet jämlikt 1 mom.

första punkten avlämna uppgifter till ett antal understigande tjugufem, skall

vid uppgifterna fogas ett särskilt sammandrag över dessa, upptagande

namn å den eller de personer, varom fråga är, ävensom beträffande envar

av dem uppgift angående belopp, som utbetalts, och förmån, som i övrigt

åtnjutits.

i mom. Uppgifterna skola avlämnas senast den 31 januari under taxeringsåret

i den ordning, som gäller för avlämnande av självdeklaration.

Uppgifter, som avses i 1 mom. punkterna 5—7, skola dock avlämnas till

länsstyrelsen i det län, där uppgiftslämnaren är bosatt. I fall, som avses i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

3 mom., skall därjämte iakttagas, att uppgifterna jämte därtill hörande sammandrag

städse skola avlämnas till myndighet, hos vilken arbetsgivarens

allmänna självdeklaration må avlämnas.

Uppgifterna skola vid avlämnandet vara ordnade kommunvis eller, om

i kommun ingå flera församlingar, församlingsvis och skall medelst särskilda

omslag eller annorledes vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller

församling varje grupp av uppgifter avser.

38 §.

1 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registreringspliktigt

fartyg skall varje år till ledning för delägares taxering utan

anmaning avlämna följande uppgifter angående bolaget eller rederiet,

nämligen

a) för varje kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomstskatt

och statlig förmögenhetsskatt: uppgift, särskilt för varje sådan delägare,

vilken uppgift skall avfattas enligt reglerna för allmän självdeklaration

och tillika innehålla upplysning om den delägaren tillkommande andelen

av bolagets eller rederiets inkomst och värdet av hans andel eller lott

i bolaget eller rederiet; samt

b) för varje kommun, dit någon av bolaget eller rederiet innehavd förvärvskälla

är att hänföra: uppgift, avfattad enligt reglerna för särskild

självdeklaration, med upplysning tillika om den andel av inkomsten, som

å varje delägare belöper.

Äro bolagets eller rederiets samtliga delägare skattskyldiga till statlig inkomstskatt

och statlig förmögenhetsskatt i samma kommun, skall dock

uppgift, som i b) avses, icke lämnas för den kommunen.

Finnes inom kommun administrativt område, inom vilket menighet äger

utöva beskattningsrätt, skola vid avlämnande av uppgifter som ovan sägs

i förekommande fall jämväl lämnas erforderliga uppgifter för tillämpning

av bestämmelserna i 60 § kommunalskattelagen.

Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skola fogas i 30 § 1 mom. första

och andra styckena omförmälda handlingar.

2 mom. Uppgifter enligt 1 mom. skola vara avlämnade senast den 15

februari under taxeringsåret; dock må bolag eller rederi, som varit skyldigt

att föra räkenskaper och vars räkenskapsår gått tillända senare än

den 31 oktober under året före taxeringsåret, åtnjuta anstånd med uppgifternas

avlämnande till den 31 mars under taxeringsåret.

Uppgifterna skola avlämnas i den ordning, som gäller för avlämnande av

sj älvdeklaration.

39 §.

1 mom. I särskilda fall skola efter anmaning kontrolluppgifter för nästföregående

kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 25

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall avse

Vad uppgiften skall avse

1. Den som enligt 37 §

1 mom. första punkten

är skyldig att utan an- maning avlämna kon- trolluppgift.

Den som hos den

uppgiftsskyldige inne- haft anställning eller

uppdrag eller utfört

tillfälligt arbete.

Åtnjutna förmåner, därest

icke uppgiftsskyldighet utan

anmaning föreligger, med

upplysning, då förmånerna

avse kortare tid än helt år,

om den tidrymd, för vilken

de åtnjutits.

2. Den som för ar- betslag eller liknande

grupp av personer i en

summa uppburit visst

avlöningsbelopp såsom

ackordsöverskott eller

dylikt för att fördelas

inom laget eller grup- pen.

Medlem av arbetsla- get eller gruppen.

Till medlem utgivet belopp.

3. Bankaktiebolag,

sparbank eller annan

penninginrättning.

Namngiven skattskyl- dig.

Gottgjord ränta ävensom

beloppet av den skattskyldi- ges innestående medel vid

viss angiven tidpunkt.

4. Annan än penning- inrättning, därest ve- derbörande under näst- föregående år utbetalt

gäldränta eller haft

skuld, när fråga ej är

om lån mot obligatio- ner, förlagsbevis eller

andra för den allmänna

rörelsen avsedda för- skrivningar.

Varje borgenär.

Borgenärens namn och

hemvist, gäldräntans belopp

under föregående år och

skulden vid viss angiven tid- punkt.

5. Fysisk eller juri- disk person, som haft

fordran.

Namngiven skattskyl- dig.

Ränteinkomst från den

skattskyldige ävensom belop- pet av den skattskyldiges

skuld vid viss angiven tid- punkt.

6. Försäkringsanstalt

;ller understödsför-

ening.

Namngiven skattskyl- dig.

Arten av uppgiven försäk- ring, beloppet av premie el- ler annan avgift, tid då så- dan mottagits, samt värdet

och arten av åtnjutna förmå- ner, som icke enligt annan

föreskrift uppgivits.

7. Den som bedrivit

jordbruk, skogsbruk el- ler rörelse.

Namngiven annan nä- ringsidkare.

Belopp för vilket den upp- giftsskyldige under viss an- given tid köpt eller sålt va-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse

ror, därest beloppet i säljarens

eller köparens hand är

skattepliktig intäkt eller avdragsgill

utgift, med angivande

där så begäres av varuslag

och myckenhet, verkställda

likvider, så ock av belopp å

provision eller annat, som utgjort

sådan intäkt eller utgift.

Undantag: belopp avseende

köp eller försäljning av varor

över disk och liknande

fall, där uppgiftsskyldigheten

uppenbarligen icke kan fullgöras.

Ersättning eller vederlag

som förmedlats eller varom

uppgift eljest finnes tillgänglig
-

8. Den som bedrivit Namngiven skattskylförmedlingsverksamhet

dig.

eller därmed jämförlig

verksamhet, om uppgift

icke skolat lämnas

utan anmaning.

2 mom. Den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse är skyldig

att, ändå att mottagarna icke i anmaningen namngivas, avlämna följande

uppgifter:

a) uppgift om belopp, som han utbetalt till andra näringsidkare, i den

mån beloppen äro av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt av

jordbruksfastighet eller av rörelse och uppgift därom icke skolat lämnas

på grund av annan föreskrift i denna förordning, med upplysning tillika om

mottagarens namn och adress, samt

b) uppgift om belopp, för vilka han under viss angiven tid sålt varor till

andra näringsidkare, i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i köparens

hand utgöra avdragsgill utgift, med upplysning tillika om köparens namn

och adress.

Vad i detta moment stadgas om näringsidkares uppgiftsskyldighet skall ej

avse köp eller försäljning av varor över disk och liknande fall, där uppgiftsskyldigheten

uppenbarligen icke kan fullgöras.

3 mom. Bankaktiebolag, sparbank eller annan penninginrättning är skyldig

att efter anmaning lämna uppgift om namngiven persons insättningar

och uttag under viss tid.

4 mom. Har någon enligt denna paragraf anmanats avlämna uppgift och

avser uppgiften förhållande, varom han har att iakttaga tystnad, eller anser

han att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att uppgiften

ej kommer till annans kännedom, må länsstyrelsen, på framställning av

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

den som anmanats, när synnerliga skäl föranleda därtill, befria honom från

skyldighet att lämna uppgiften.

Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

40 §.

Bankaktiebolag, sparbank eller annan penninginrättning åligger, utöver

vad eljest i denna förordning stadgas, att efter förordnande av Kungl. Maj :t,

i den omfattning och ordning som angives vid förordnandets meddelande,

lämna uppgift om storleken av insättares ränteinkomst under viss angiven

tid och beloppet av insättares innestående medel vid viss angiven tidpunkt

samt om insättares fullständiga namn och senast för inrättningen kända

bostadsadress ävensom, därest annan än räkningshavare äger förfoga över

räkningen, uppgift om den sålunda berättigades fullständiga namn och

senast för inrättningen kända bostadsadress.

41 §.

Aktiebolag är pliktigt att efter anmaning till ledning vid värdesättning av

aktier i bolaget avlämna uppgift enligt fastställt formulär rörande bolagets

tillgångar och skulder jämte andra omständigheter av betydelse för värdesättningen.

Motsvarande skyldighet åligger ekonomisk förening.

42 §.

1 mom. Har medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag

under hela eller större delen av beskattningsåret helt eller till övervägande

del till annan upplåtit honom i nämnda egenskap tillkommande

lägenhet, skall till ledning för medlemmens eller delägarens taxering varje

år av föreningen eller bolaget lämnas uppgift om beloppet av medlemmens

eller delägarens inbetalningar till föreningen eller bolaget och huru mycket

därav som utgör kapitaltillskott ävensom angående värdet av medlemmens

eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet.

Omförmälda uppgift skall utan anmaning avlämnas senast den 15 februari

under taxeringsåret i den ordning, som gäller för avlämnande av självdeklaration.

Uppgiften skall avfattas å blankett enligt fastställt formulär.

2 mom. Efter anmaning åligger det bostadsförening eller bostadsaktiebolag

att även beträffande andra medlemmar eller delägare än som avses i 1 mom.

i den omfattning, som i anmaningen angives, avlämna uppgift angående

värdet av medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets behållna

förmögenhet.

3 mom. Det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag att senast

den 8 februari under taxeringsåret underrätta medlem eller delägare om

värdet av medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets

behållna förmögenhet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

I fall som avses i 1 mom. åligger det bostadsföreningen eller bostadsaktiebolaget

att senast den 8 februari under taxeringsåret tillställa medlemmen

eller delägaren uppgift angående de i berörda moment omförmälda

förhållanden, i vad medlemmen eller delägaren angår.

43 §.

1 mom. Envar, som utbekommit utdelning å svenska aktier, så ock envar,

som här i riket utbekommit

a) utdelning å andelar i svensk ekonomisk förening eller från utländsk

juridisk person eller

b) ränta, vilken erlagts mot avlämnande av kupong eller kvitto, å obligation,

förlagsbevis eller annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning,

är skyldig att till ledning för egen taxering vid mottagandet av utdelningen

eller räntan avgiva särskild uppgift härom. Lyftes beloppet för annans

räkning, och överlämnas ej därvid en av denne avgiven vederbörlig

uppgift, skall uppgift i stället avgivas av den, som lyfter beloppet, och därvid

uppgivas namn och hemvist å den, för vars räkning beloppet lyftes. Utbekommer

någon utdelning eller ränta mot kupong, som han förvärvat utan

det värdepapper kupongen tillhör, skall jämväl uppgivas namn och hemvist

å den, från vilken kupongen förvärvats.

Uppgift avfattas enligt fastställt formulär och avlämnas till den, som utbetalar

utdelning eller ränta. Denne skall tillse att uppgift avlämnas, innan

betalning sker.

2 mom. Med uppgifter, som avgivits enligt 1 mom. och röra utdelning å

svenska aktier, skall förfaras på sätt stadgas i förordningen om kupongskatt.

Övriga enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avse utdelning, skola för

varje år senast den 31 januari nästföljande år av den som mottagit uppgifterna

avlämnas i enahanda ordning som gäller för avlämnande av kontrolluppgifter,

varom i 37 § 1 mom. punkterna 1—4 förmäles. Har i något

fall utbetalning av utdelning skett utan att uppgiftsskyldighet vederbörligen

fullgjorts, skall vid uppgifternas avlämnande lämnas upplysning härom.

Enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avse ränta, skola avlämnas i den

mån Kungl. Maj :t så förordnar och i den ordning, som därvid av Kungl.

Maj :t bestämmes. Hava avlämnade uppgifter icke inom fem år infordrats,

må de förstöras.

3 mom. Kungl. Maj:t äger förordna, att även för andra fall än de, då

uPP§iftsskyldighet för mottagare av utdelning eller ränta jämlikt 1 mom.

föreligger, uppgift till ledning vid annans taxering för inkomst eller förmögenhet

skall avlämnas, av svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening

rörande utbetald utdelning samt av den, som här i riket utfärdat obligationer,

förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar,

rörande utbetald ränta. Kungl. Maj :t bestämmer i sådant fall jämväl

i T,ilken omfattning och i vilken ordning uppgift skall lämnas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 29

4 mom. Kungl. Maj :t må, där så kan ske utan att åsyftad kontroll eftersättes

eller då eljest särskilda omständigheter därtill föranleda, förordna

om jämkning av den i 1 mom. stadgade uppgiftsskyldigheten.

5 mom. Taxeringsintendent eller, efter hans förordnande, honom underställd

tjänsteman är berättigad att hos den, som mottagit uppgifter som

i 1 mom. sägs, för taxeringskontroll taga del av dessa uppgifter. Den hos

vilken uppgifterna förvaras är därvid skyldig att lämna det biträde, som

erfordras för kontrollens genomförande.

44 §.

Har här i riket bosatt person eller här verksamt företag gottgjort person

eller företag i utlandet belopp eller förmån, som därest det gottgjorts person

eller företag här i riket skulle hava föranlett skyldighet att avlämna kontrolluppgift,

skall den som utgivit beloppet eller förmånen vara skyldig att

på sätt och i den omfattning Kungl. Maj :t föreskriver avlämna kontrolluppgift

till ledning vid beloppets eller förmånens beskattning utom riket.

45 §.

Hava föreskrivna uppgifter till ledning vid annans taxering icke avlämnats

eller icke upprättats enligt föreskrifterna i denna förordning, må den

uppgiftspliktige anmanas att avlämna eller fullständiga uppgifterna.

46 §.

För taxering erforderlig, i denna förordning icke särskilt omförmäld

handling eller uppgift skall, då så begäres för taxeringskontroll, tillhandahållas

av statligt eller kommunalt verk, allmän inrättning eller överförmyndare.

Vad nu sagts gäller ej handling, som avses i 1—4 §§ samt 31 och 33 §§

lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna

handlingar och som ej må utlämnas till envar.

Är handling, som avses i första stycket, eljest sådan att den enligt vad

därom är stadgat ej må utlämnas till envar, eller är uppgift, som där sägs,

av beskaffenhet att omfattas av tystnadsplikt, må handlingen eller uppgiften

tillhandahållas allenast efter framställning av taxeringsintendent som

avses i 3 § andra stycket första punkten. Finnes vid prövning av sådan

framställning att handlingens eller uppgiftens tillhandahållande skulle, för

det allmänna eller med hänsyn till enskilds befogade intressen, lända till

synnerligt men, må framställningen lämnas utan bifall.

Efter ansökan av taxeringsintendent som i nästföregående stycke sägs må

Kungl. Maj :t förordna, att handling eller uppgift skall tillhandahållas honom

utan hinder av vad som stadgas i andra och tredje styckena.

Befattningshavare vid riksskattenämnden äger, i den mån nämndens ordförande

förordnar därom, i fråga om handlingar och uppgifter som avses i

denna paragraf samma befogenhet som tillkommer här ovan avsedd taxeringsintendent.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

V. Gemensamma bestämmelser rörande deklarationer och andra uppgifter

47 §.

Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i denna förordning

sägs, skall fullgöras

1) för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 18

kap. 1 § föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen

har under sin förvaltning,

2) för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 18 kap. 3 eller

4 § föräldrabalken, av gode mannen beträffande vad han har under sin

förvaltning,

3) för avliden person och hans dödsbo av dödsbodelägare eller testamentsexekutör,

som har att förvalta den dödes egendom, dock att där egendomen

avträtts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations-

eller uppgiftsskyldigheten,

4) för dödsbo, som ej längre består, av den som vid tidpunkten för dödsboets

upplösning haft att förvalta boets egendom,

5) för annan deklarations- eller uppgiftsskyldig än enskild person och

dödsbo av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller

ombud, där ej beträffande staten, landsting, kommun eller annan dylik

menighet Kungl. Maj :t annorlunda förordnar, samt

6) för annan än här ovan omförmäld juridisk person, som ej längre

består, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter.

48 §.

Blanketter till sådana deklarationer och uppgifter, för vilka formulär

fastställas, skola kostnadsfritt tillhandahållas i den ordning Kungl. Maj :t

föreskriver.

49 §.

För de fall, då i denna förordning stadgats skyldighet att efter anmaning

lämna uppgift eller upplysning till ledning vid taxering, föreligger sådan

skyldighet jämväl i fråga om förhållanden, som avse tid före beskattningsåret

och som hava betydelse för åsättande av taxering eller eftertaxering.

50 §.

1 mom. Granskning av självdeklarationer må verkställas endast av

ämbets- eller tjänsteman, på vilken dylik granskning till följd av bestämmelserna

i denna förordning ankommer,

ordföranden och kronoombudet i taxeringsnämnden,

de ledamöter i taxeringsnämnden, som därtill utses av nämnden, samt

ledamöterna i prövningsnämnden.

Sakkunnig må granska självdeklaration, för vars behandling hans biträde

påkallas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 31

Ordningsman i lappby och lappfogde äga verkställa granskning av självdeklaration,

som lapp inom vederbörande lappby eller lappfogdedistrikt

avgivit.

Vid taxeringsarbete anlitat biträde, så ock tjänsteman som avses i 16 §

2 mom. må taga del av deklaration i den omfattning, som är erforderlig

för arbetets utförande.

För innehållet i självdeklaration må icke inom taxeringsnämnd lämnas

vidare redogörelse än som för taxeringen erfordras. Självdeklaration må

icke intagas i taxeringsnämnds eller prövningsnämnds protokoll i vidare

mån än som oundgängligen erfordras.

Självdeklaration skall tillhandahållas de myndigheter, vilka i och för sin

befattning böra erhålla del därav.

Självdeklaration må, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk bearbetning

utlämnas till den ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken

Kungl. Maj :t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Den som har att utföra talan för besvärsberättigad kommun i fråga om

viss skattskyldigs taxering äger taga del av självdeklaration, som skolat

ligga till grund för taxeringen.

Då besvär anförts, skall självdeklaration, som har avseende å taxeringen

i fråga, biläggas besvärshandiingarna, där ej vid delgivning med menighet

sådant anses vara för målets utredning obehövligt. Handlingarna skola vid

förekommande delgivningar inneslutas i förseglat konvolut, vilket skall

förses med påskrift om innehållet och i obrutet skick tillställas den förklaringsskyldige

eller annan vederbörande.

1 övrigt må självdeklaration, där ej annat följer av stadgande i allmän

lag, icke vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen,

lämnat skriftligt medgivande därtill.

2 mom. Självdeklarationer skola förvaras hos länsstyrelsen, där ej denna

förordnar om förvaring hos lokal skattemyndighet. Sedan sex år förflutit,

skola deklarationerna förstöras, där ej Kungl. Maj :t annorlunda föreskriver.

3 mom. Vad ovan i denna paragraf är sagt om självdeklaration gäller i

tillämpliga delar även beträffande andra uppgifter, vilka avlämnats till ledning

vid taxering, ävensom av myndighet vid taxeringskontroll upprättade

handlingar; dock må uppgifter enligt 43 § 1 mom. vara tillgängliga även för

dem, från vilka utdelning eller ränta erhållits, samt av dem anlitade medhjälpare.

VI. Gemensamma bestämmelser rörande anmaning och delgivning

51 §.

Rätt att utfärda anmaning i fall som avses i 22 § 2 mom., 24 § 2 mom.,

31 § 2 mom., 33 och 36 §§, 39 § 1 mom. samt 45 § tillkommer taxeringsnämnd,

taxeringsintendent samt prövningsnämnd. Samma rätt tillkommer

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision, i den mån

så erfordras för uppdragets fullgörande, dock att tjänsteman som nu sagts

icke äger anmana någon att avlämna deklaration.

Anmaning som avses i 39 § 2 mom. må endast utfärdas av taxeringsintendenten

i det län, där den uppgiftsskyldige är bosatt.

I de fall som avses i 39 § 3 mom., 41 § samt 42 § 2 mom. må anmaning

göras av taxeringsintendent.

52 §.

Anmaning skall innehålla föreläggande för den anmanade att avlämna

självdeklaration, annan uppgift eller upplysning till den, som utfärdat anmaningen,

inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar

efter delfåendet. Härutöver skall anmaningen innehålla uppgift om postadress

för den, som utfärdat anmaningen.

53 §.

I anmaning, som utfärdas av taxeringsnämnd, taxeringsintendent eller

prövningsnämnd, må vite föreläggas.

54 §.

Finnes beträffande anmaning eller annan i denna förordning avsedd

handling vara av betydelse att erhålla bevis för att handlingen kommer

skattskyldig eller annan tillhanda, må delgivning äga rum i den ordning

nedan sägs.

Rätt att använda sådan delgivning tillkommer taxeringsnämnd, taxeringsintendent,

prövningsnämnd och länsstyrelse.

Delgivningen skall, där så ske kan, verkställas genom posten. Om sådan

delgivning skall vad i rättegångsbalken stadgas om delgivning genom posten

av annan handling än stämning äga motsvarande tillämpning. Närmare

bestämmelser om delgivning genom posten av handling från taxeringsmyndighet

meddelas av Kungl. Maj :t.

Kan delgivning ej ske genom posten, må polismyndighet anlitas för delgivningens

verkställande.

55 §.

Har i anmaning vite förelagts, skall anmaningen delgivas enligt bestämmelserna

i 54 §, där ej delgivningen finnes kunna på betryggande sätt ske i

annan ordning.

VII. Om taxeringsrevision

56 §.

1 mom. För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt

denna förordning riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att eljest bereda

beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 33

eftertaxering må taxeringsrevision äga rum hos envar deklarations- eller

uppgiftsskyldig, dock att sådan revision ej må äga rum hos myndighet eller

annat organ, som avses i 46 § första stycket.

Taxeringsrevision må jämväl verkställas hos den som bedriver förmedlingsverksamhet

eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet, att uppgifter

av betydelse för taxeringskontrollen kunna hämtas ur anteckningar

eller andra handlingar, som föras vid verksamhetens bedrivande.

Vid taxeringsrevision må granskning i den omfattning, som finnes erforderlig,

ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer

ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande

verksamheten.

Då taxeringsrevision för visst eller vissa beskattningsår verkställes, må

jämväl det löpande årets räkenskaper och handlingar granskas.

Vid taxeringsrevision hos bokföringspliktig skattskyldig må även verkställas

kassainventering.

2 mom. Den som har att verkställa taxeringsrevision må påfordra att i

den utsträckning, som är erforderlig för det med granskningen avsedda

syltet, genast få taga del av handlingar som skola granskas.

Vid taxeringsrevision är den, hos vilken revisionen sker, pliktig att lämna

de upplysningar, som erfordras för revisionens verkställande.

3 mom. Taxeringsrevision skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och

på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, hos

vilken revisionen sker. Revisionen må med hans medgivande verkställas

hos honom. Hava böcker eller handlingar överlämnats för revision, skola

de så fort ske kan återställas. Meddelande om resultatet av revisionen skall

snarast lämnas den, hos vilken revisionen skett, i vad angår hans taxering.

4 mom. Den som verkställer taxeringsrevision må taga del av handlingar

av betydelse för revisionen utan hinder av att den, hos vilken revisionen

sker, har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är handlings innehåll

av beskaffenhet som nu sagts eller anser den, hos vilken revisionen

sker, att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att handlingens

innehåll ej kommer till annans kännedom, må dock länsstyrelsen, på framställning

av den hos vilken revisionen sker, när synnerliga skäl föranleda

därtill, besluta att handlingen skall undantagas från revisionen.

Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

57 §.

1 mom. Beslut om taxeringsrevision meddelas av taxeringsintendenten i

länet.

Finner taxeringsintendenten taxeringsrevision böra verkställas i annat

län, skall han framställa begäran därom hos taxeringsintendenten i det länet.

Taxeringsrevision skall verkställas av taxeringsintendenten i länet eller

av tjänsteman, åt vilken taxeringsintendenten uppdrager revisionens verk3

— llihang till riksdagens protokoll 1956. 7 sand. Nr 56

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

ställande. Taxeringsrevision må jämväl uppdragas åt annan i bokföring

och taxering sakkunnig person, som därtill godkänts av länsstyrelsen.

2 mom. Finner taxeringsnämnd taxeringsrevision vara erforderlig, har

nämnden att göra framställning därom till taxeringsintendenten i länet. Därvid

skall i förekommande fall skattskyldigs deklaration med tillhörande

handlingar överlämnas.

Så snart handläggningen av ärendet slutförts, skall, där så erfordras,

underrättelse om utgången meddelas taxeringsnämnden, därvid översänd

deklaration skall återställas.

Framkomma vid taxeringsrevision omständigheter av beskaffenhet att

kunna antagas inverka å annan taxeringsnämnds taxeringsåtgärd, skall

taxeringsintendenten föranstalta om underrättelse härom till denna nämnd.

58 §.

Underlåter någon, hos vilken taxeringsrevision enligt meddelat beslut

skall äga rum, att tillhandahålla räkenskaper eller andra handlingar, må

den som beslutat revisionen förelägga den försumlige lämpligt vite.

VIII. Om taxeringsnämndernas verksamhet

59 §.

Länsstyrelsen har att vaka över att taxeringsarbetet i första instans inom

länet ordnas och bedrives ändamålsenligt.

Det åligger taxeringsintendenten i länet att övervaka taxeringsnämndernas

arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd.

Har taxeringsintendenten lämnat allmänna anvisningar för taxeringsarbetets

bedrivande, skall han ofördröjligen insända dessa till riksskattenämnden.

60 §.

Länsstyrelsen må då så finnes lämpligt kalla ordföranden och högst två

andra ledamöter från varje taxeringsnämnd inom länet eller del därav att

å lämplig ort sammanträda inför landskamreraren för överläggningar rörande

taxeringsarbetet, och må till dylikt sammanträde jämväl särskilda sakkunniga

kallas för lämnande av upplysningar. Vid överläggningarna bör

uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för befordrande av en likformig och

rättvis taxering.

61 §.

1 mom. Taxeringsnämnds sammanträden hållas å tid och plats, som

bestämmas av ordföranden. Denne har att kalla ledamöterna till sammanträdena

samt att om tid och plats härför på lämpligt sätt och i god tid underrätta

länsstyrelsen och de skattskyldiga inom taxeringsdistriktet. Möter

för ledamot hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för

honom utsedd suppleant samt tillika härom underrätta ordföranden.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 35

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras av ordföranden jämte två av nämnden utsedda ledamöter.

2 mom. Taxeringsassistent äger deltaga i taxeringsnämndens överläggningar

men icke i dess beslut.

3 mom. I de taxeringsdistrikt, där taxering av inkomst av renskötsel

ifrågakommer, böra sammanträden för förrättande av dylik taxering hållas

i god tid före den 15 april; och åligger det taxeringsnämndens ordförande att

om tid och plats för sammanträdena samråda med vederbörande lappfogde.

Lappfogden samt ordningsman i lappby inom taxeringsdistriktet skola särskilt

kallas till dylikt sammanträde.

Vid sådant sammanträde skall ordningsman, som nu nämnts, vara närvarande,

då fråga är om taxering av lappar, som tillhöra ordningsmannens

lappby, med rätt för ordningsmannen att deltaga i nämndens överläggningar

men ej i besluten. Ordningsmannen skall till dylikt sammanträde medföra

det hos honom förvarade exemplaret av senast upprättade renlängd. Där så

ske kan skall jämväl lappfogden vara tillstädes vid sådant sammanträde

med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

4 mom. Sammanträde med taxeringsnämnd skall hållas inom slutna

dörrar. Skattskyldig är dock berättigad att företräda inför taxeringsnämnd

för att meddela upplysningar till ledning vid taxering, som berör honom.

Där så ske kan utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång, bör taxeringsnämnd

på stället meddela skattskyldig begärd upplysning rörande

hans taxering.

5 mom. Taxeringsintendenten i länet eller av honom beordrad tjänsteman

äger närvara vid sammanträde med taxeringsnämnd för fullgörande

av den i 59 § stadgade skyldigheten.

62 §.

1 mom. Ledamot i taxeringsnämnd skall avträda:

då fråga förekommer om taxering, som angår honom själv, hans hustru,

föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del,

då fråga är om taxering av bolag, förening eller stiftelse, vars styrelse eller

förvaltning han tillhör, så ock

då fråga är om taxering av någon, för vilken han är förmyndare, god

man eller ombud eller vilken han mot ersättning biträtt med upprättande

av deklaration, som skall tjäna till ledning vid taxeringen.

Vad nu sagts skall i tillämpliga delar gälla i fråga om taxeringsassistent.

2 mom. År ordförande i taxeringsnämnd på grund av vad i 1 mom.

stadgats hindrad att deltaga i behandling av visst taxeringsärende, utser

nämnden inom sig viss ledamot att vid behandlingen av ärendet föra ordet.

63 §.

Beslut om taxering, så ock annat beslut, som innefattar avgörande i

sak, må icke fattas av taxeringsnämnd, såvida icke ordföranden och minst

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun,

minst tre andra ledamöter äro tillstädes. Dock skall den omständigheten

att ledamot har att avträda vid behandling av viss taxering icke utgöra

hinder mot att beslut fattas rörande denna taxering.

Annat nämndens beslut än i första stycket sägs må fattas av ordföranden

ensam.

Anser taxeringsnämndens ordförande eller taxeringsassistent att taxering

bort åsättas annorlunda än taxeringsnämnden beslutat, skall han på

deklaration eller därvid fogad handling angiva den taxering, han ansett

böra åsättas, ävensom i protokollet anteckna de fall, i vilka detta skett.

Annan ledamot än ordföranden äger, om han deltagit i taxeringsnämndens

beslut, anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmälas innan

sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen

och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

Av nämnden anlitad sakkunnig och lappfogde äga att beträffande taxering,

vid vars handläggning de biträtt, i enahanda ordning anteckna särskild

mening till protokollet.

64 §.

Uppstå skiljaktiga meningar inom taxeringsnämnd och måste till följd

därav omröstning anställas, skall denna vara öppen och den mening bliva

gällande, vilken flertalet biträtt, eller, om rösterna utfalla lika, den som

länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gäller

den mening, som biträdes av ordföranden.

65 §.

Förekommer anledning att åsätta skattskyldig taxering med avvikelse från

självdeklaration, skall, där hinder ej möter, tillfälle beredas den skattskyldige

att yttra sig i frågan. Dock vare detta ej nödigt i fråga om felräkning,

misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller då eljest yttrande av

den skattskyldige uppenbarligen icke är erforderligt för frågans bedömande.

66 §.

Varje år beslutar taxeringsnämnden, i den mån icke annat i 67 § stadgas,

för envar skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxering till kommunal

inkomstskatt samt till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt

skall honom åsättas.

Så snart ske kan och såvitt möjligt före utgången av maj månad under

taxeringsåret skall nämnden företaga taxering till kommunal inkomstskaft

beträffande sådana skattskyldiga, som skola taxeras till statlig inkomstskatt

av annan taxeringsnämnd eller beträffande vilka besvär över taxeringen

skola prövas av den mellankommunala prövningsnämnden. Vid sådan taxering

bör, när anledning därtill föreligger, samråd äga rum med övriga

taxeringsnämnder, av vilka den skattskyldige skall taxeras. För envar, som

därvid taxerats, skall underrättelse, huru taxeringen utfallit, med uppgift

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

jämväl om nettointäkt och uppskattad inkomst för varje förvärvskälla,

ofördröjligen avlåtas till omförmälda taxeringsnämnder, dock icke i det fält

att besvär över taxeringen skota prövas av den mellankommunala prövningsnämnden.

;

Har taxeringsnämnd i fråga om skattskyldighet för förmögenhet med

ägare likställt den som åtnjuter avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten

tillkommer stiftelse, skall, där stiftelsen skall taxeras till statlig

förmögenhetsskatt av annan taxeringsnämnd, underrättelse om berörda

taxeringsåtgärd ofördröjligen avlåtas till sist omförmälda nämnd.

67 §.

Taxering till kommunal inkomstskatt på grund av 57 § 3 mom. kommunalskattelagen

må icke verkställas av taxeringsnämnd. Anser sådan nämnd

anledning föreligga att beträffande viss skattskyldig tillämpa berörda stadgande,

skall skriftlig anmälan härom göras hos taxeringsintendenten i länet,

som, därest besvär över taxeringen skola prövas av prövningsnämnden i

länet, äger göra framställning i frågan hos sagda nämnd. Är däremot fråga

om skattskyldig, beträffande vilkens taxering besvär skola anföras hos den

mellankommunala prövningsnämnden, skall taxeringsintendenten skyndsamt

med eget yttrande överlämna anmälan till allmänna ombudet hos

denna nämnd för sådan åtgärd och samtidigt härom underrätta taxeringsintendenten

i annat län, där den skattskyldige, såvitt kunnigt är, blivit taxetad

till kommunal inkomstskatt.

Om handläggning av framställning, som avses i första stycket, så ock

om fullföljd av talan mot beslut i sådan fråga skall i tillämpliga delar gälla

vad i denna förordning är i motsvarande hänseenden stadgat.

68 §.

För taxeringsnämnd skola föras följande taxeringslängder, nämligen

inkomstlängd och förmögenhetslängd, vari av nämnden beslutade taxeringar

skola införas med angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges

namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor,

medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst,

medgivna allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvskälla,

taxerad och beskattningsbar inkomst med angivande tillika, där det

ej framgår av längdens uppställning, av den punkt i 10 § 2 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt, enligt vilken skatten skall beräknas,

dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels ock, till ledning för påförande av skogsvårdsavgift, uppgift om de

värden å skogsmark och växånde skog» varå avgiften skall beräknas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Uppgår den enligt förordningen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade

inkomsten till minst 1 200 kronor för ensamstående och till sammanlagt

minst 1 200 kronor för makar, som samtaxeras, skall den beräknade

taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

I förmögenhetslängden antecknas yrkesbeteckning för den skattskyldige

samt den till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga och beskattningsbara

förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds förande meddelas av Kungl.

Maj :t.

Taxeringslängd underskrives av taxeringsnämndens ordförande och de

ledamöter, som utsetts att justera nämndens protokoll. Såvitt angår taxeringsnämnd,

som åtnjuter biträde av taxeringsassistent, skall taxeringslängd

jämväl underskrivas av denne.

69 §.

1 mom. Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen,skall deklarationen

förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Tillika skall

till den skattskyldige sändas underrättelse om i vilka hänseenden deklarationen

frångåtts samt om skälen härför. Vad nu sagts skall jämväl gälla

beträffande avvikelse från annan av skattskyldig till ledning för egen

taxering lämnad uppgift eller upplysning.

Har taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts skattskyldig, som icke

avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den skattskyldige,

dock att sådan underrättelse icke är erforderlig, då den som i fastighetslängden

för året näst före taxeringsåret upptagits såsom ägare till

fastighet åsättes allenast taxering till kommunal inkomstskatt för garantibelopp

för fastigheten.

2 mom. Skall i fråga om stiftelse den statliga inkomstskatten beräknas

;nligt 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt eller den statliga

förmögenhetsskatten beräknas enligt 11 § 1 mom. förordningen om statlig

förmögenhetsskatt, skall till stiftelsen sändas underrättelse därom.

3 mom. Har dödsbo gjort framställning om befrielse från erläggande av

skatt, skall underrättelse om taxeringsnämndens beslut tillsändas dödsboet i

samma ordning som gäller för underrättelse om avvikelse från deklaration.

4 mom. Underrättelse som avses i denna paragraf skall undertecknas av

taxeringsnämndens ordförande. Underrättelsen skall tillika innehålla upplysning

om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över taxeringsnämndens

beslut.

Underrättelsen skall tillställas den skattskyldige i rekommenderat brev.

Återkommer försändelsen såsom obeställbar och förekommer anledning

att den skattskyldige kan anträffas, bör, där så lämpligen kan ske, underrättelsen

delgivas honom i den ordning 54 § stadgar.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 är 1956 39

70 §.

Om besvär över skattskyldigs taxering skola prövas av den mellankommunala

prövningsnämnden, skola, efter det taxering åsatts och längdföring

skett, deklarationer och övriga handlingar rörande den skattskyldige ävensom,

därest han samtaxeras med make, motsvarande handlingar rörande

maken så fort ske kan översändas till den mellankommunala prövningsnämnden.

Vid handlingarna skola fogas utdrag av taxeringslängd samt, i

förekommande fall, utdrag av taxeringsnämndens protokoll.

71 §.

Taxeringsnämnds arbete beträffande visst års taxering skall vara avslutat

före utgången av juni månad under taxeringsåret.

Senast den 15 juli under taxeringsåret skola, där ej länsstyrelsen annorlunda

föreskriver, deklarationer och övriga taxeringsnämnden tillhandakomna

handlingar överlämnas till länsstyrelsen.

72 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter angående taxeringsnämnds

arbete, som må erfordras utöver vad denna förordning innehåller

IX. Om besvär över taxeringsnämnds beslut

73 §.

Talan mot taxeringsnämnds beslut föres genom besvär hos prövningsnämnden

i länet.

Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda län, skall dock

den mellankommunala prövningsnämnden pröva besvär rörande den skattskyldiges

taxering. Om den skattskyldige skall samtaxeras med make, skall

den mellankommunala prövningsnämnden pröva besvär jämväl rörande

makens taxering.

Uppkommer fråga, i vilket län skattskyldig skall taxeras, ankommer det

likaledes på den mellankommunala prövningsnämnden att pröva besvär

rörande taxering i nu avsett fall.

74 §.

Skattskyldig äger hos prövningsnämnden anföra besvär över taxeringsnämnds

beslut om taxering, så ock över annat dess beslut som innefattar

avgörande i sak, allt såvitt honom rörer.

Kommun må anföra besvär i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt.

Taxeringsintendent äger genom besvär hos prövningsnämnden framställa

yrkande rörande taxeringsåtgärd, som av taxeringsnämnd vidtagits eller bort

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 dr 1956

vidtagas. Han må yrka ändring i taxeringsnämnds beslut även till den skattskyldiges

förmån.

75 §.

Besvär enligt 74 § skola ingivas eller insändas till kansliet hos den prövningsnämnd,

som har att pröva besvären. Den omständigheten att besvären

ingivits eller insänts till kansliet hos annan prövningsnämnd må dock

ej utgöra hinder för målets prövning; i sådant fall skola handlingarna

omedelbart översändas till kansliet hos den prövningsnämnd som har att

pröva besvären.

76 §.

Besvär av skattskyldig skola hava inkommit senast den 15 augusti under

taxeringsåret.

Kommuns besvär skola anföras före utgången av augusti månad under

taxeringsåret.

Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april månad

året efter taxeringsåret. Har prövningsnämnden avgjort besvär över viss

skattskyldigs taxering, må taxeringsintendenten dock ej därefter anföra besvär

hos prövningsnämnden rörande samma taxering.

X. Om prövningsnämndernas verksamhet

77 §.

Hava besvär anförts av skattskyldig eller kommun, skall yttrande avgivas

av taxeringsintendent. Innan yttrande inhämtas från taxeringsintendenten,

skall, när det icke finnes överflödigt, yttrande infordras från taxeringsnämndens

ordförande.

Över besvär, som anförts av taxeringsintendent eller kommun, skall den

skattskyldige, om hinder härför ej möter, erhålla tillfälle att avgiva förklaring,

där ej fråga är om rättelse av felräkning, misskrivning eller annat

uppenbart förbiseende.

När så finnes påkallat, skall yttrande inhämtas från vederbörande kommun

samt påminnelser eller nytt yttrande infordras från part.

Skriftväxlingen sker genom prövningsnämndens kansli.

Det åligger taxeringsintendent att vid besvär eller vid yttrande, som avgives

över besvär, foga tillgänglig utredning.

78 §.

Tid och plats för sammanträde med prövningsnämnd bestämmas av ordföranden,

som har att kalla ledamöterna till sammanträdet. Där icke anledning

till annat förekommer, skall sammanträde hållas i residensstaden

eller, såvitt angår den mellankommunala prövningsttämndeh, 1 Stockholm.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 41

Är ledamot hindrad att inställa sig, skall anmälan därom göras hos ordföranden,

som inkallar suppleant i hans ställe.

Ordföranden är föredragande i nämnden, där icke annan föredragande

av länsstyrelsen utsetts.

Landshövdingen äger närvara vid nämndens sammanträden samt deltaga

i överläggningarna men ej i besluten.

79 §.

Sammanträde med prövningsnämnd må ej övervaras av annan än tjänsteman,

som biträder nämnden, där ej muntlig förhandling äger rum enligt

vad nedan i 80—84 §§ stadgas.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må taxeringsintendent vara närvarande

vid handläggning av ärende, i vilket han icke är part. Taxeringsintendent

må ock komma tillstädes för lämnande av muntlig upplysning i

mål eller ärende, när prövningsnämnden för visst fall så finner av särskilda

skäl påkallat. Likaledes må, där så anses erforderligt, ordförande eller annan

ledamot i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet kallas att infinna sig

vid sammanträde med prövningsnämnden för att meddela upplysningar.

80 §.

Muntlig förhandling skall hållas, när framställning därom göres av part,

dock ej om sådan förhandling uppenbarligen skulle vara utan gagn eller

eljest framstår såsom opåkallad. Prövningsnämnden må ock utan att part

därom gjort framställning förordna om muntlig förhandling.

81 §.

Till muntlig förhandling skola parterna kallas. Prövningsnämnden må

till förhandlingen kalla även annan person, om han är uppgiftsskyldig enligt

denna förordning.

Den skattskyldige må, när så finnes erforderligt, vid vite föreläggas att

inställa sig personligen.

Vite må jämväl föreläggas annan, som kallas till muntlig förhandling.

Om delgivning av kallelse gäller vad i 54 § är stadgat.

Skattskyldigs eller annans utevaro utgör ej hinder för att mål eller ärende

liandlägges muntligen och avgöres på föreliggande utredning.

82 §.

Vid muntlig förhandling må, utöver nämnden och de tjänstemän som

tillhandagå denna, endast de som kallats till förhandlingen vara närvarande,

där ej den skattskyldige begär att förhandlingen skall vara offentlig. Utan

hinder av vad nu sagts må sakkunnig, som anmodats av part, så ock ombud

för eller biträde åt part vara närvarande. Prövningsnämnden må även

tillåta annan, vilkens närvaro kan förväntas bliva till nytta, att Övervara

förhandlingen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

83 §.

Vad som förekommit vid muntlig förhandling skall upptagas i prövningsnämndens

protokoll. Parts utveckling av talan skall dock ej upptagas i

protokollet, där det ej är påkallat av särskilda skäl.

Prövningsnämnden skall, om den skattskyldige gör framställning därom,

förordna att uppteckning av uppgifter, som vid förhandlingen lämnas angående

dennes förhållanden, icke må vara för någon tillgänglig i vidare

mån än som gäller i fråga om självdeklaration.

84 §.

I fråga om ersättning till den som i annan egenskap än part eller ställföreträdare

för part efter kallelse av prövningsnämnden inställt sig vid

muntlig förhandling skall vad som finnes stadgat angående ersättning av

allmänna medel till vittne äga motsvarande tillämpning, dock att ersättningen

alltid skall stanna å statsverket.

Om ersättning, som avses i denna paragraf, beslutar prövningsnämnden.

Beslutet må ej överklagas. Ersättningen utbetalas av länsstyrelsen.

85 §.

Ledamot i prövningsnämnd skall avträda:

då fråga förekommer om taxering, som angår honom själv, hans hustru,

föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del,

då fråga är om taxering av bolag, förening eller stiftelse, vars styrelse

eller förvaltning han tillhör,

då fråga är om taxering av någon, för vilken han är förmyndare, god man

eller ombud eller vilken han mot ersättning biträtt med upprättande av

deklaration, som tjänat till ledning vid den taxering, varom fråga är,

då fråga förekommer om taxering, i vars behandling han tidigare deltagit

i taxeringsnämnd eller med vilken han i annan egenskap än ledamot av

prövningsnämnden haft att taga befattning, samt

då eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet

till hans opartiskhet i målet.

Är landskamrerare på grund av vad ovan i denna paragraf stadgas hindrad

att i prövningsnämnd deltaga i behandling av mål eller ärende, inträder i

hans ställe den befattningshavare hos länsstyrelsen, som av länsstyrelsen

förordnats.

86 §.

Prövningsnämnd må vid prövning av besvär icke bestämma taxering till

högre men väl till lägre belopp än part yrkat.

87 §.

Prövningsnämnden är ej beslutför, med mindre ordföranden och tre andra

ledamöter eller suppleanter äro tillstädes.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 43

Beslut i mål eller ärende, som icke innefattar avgörande av målet eller

ärendet, så ock beslut över besvär som allenast avser rättelse av felräkning,

misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller som biträtts av motpart,

må dock på nämndens vägnar fattas av ordföranden ensam.

88 §.

Uppstå skiljaktiga meningar inom prövningsnämnd och måste till följd

därav omröstning anställas, skall denna vara öppen och den mening bliva

gällande, vilken flertalet biträtt, eller, om rösterna utfalla lika, den som

länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gäller

den mening, som biträdes av ordföranden.

89 §.

Prövningsnämnd skall avgöra mål och ärenden så snart ske kan. Besvär

av skattskyldig eller kommun rörande visst års taxering, som inkommit

under taxeringsåret, så ock besvär av taxeringsintendent rörande samma

års taxering, som inkommit före utgången av därpå följande april månad,

skola vara avgjorda senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret.

90 §.

Hos prövningsnämnd skall föras protokoll av tjänsteman vid nämndens

kansli.

Det för varje sammanträde förda protokollet skall senast inom åtta dagar

därefter justeras av ordföranden, som har att å protokollet anteckna dagen

för justeringen.

Av ordföranden å prövningsnämndens vägnar meddelat beslut över anförda

besvär antecknas i nämndens protokoll och justeras omedelbart.

Taxering, som innefattar ändring i vad taxeringsnämnden bestämt, skall

antecknas i taxeringslängden, där ej prövningsnämndens beslut meddelas

senare än den 30 juni året efter taxeringsåret. För sådan anteckning skola

utdrag av protokoll, utvisande den mellankommunala prövningsnämndens

beslut, översändas till kansliet hos prövningsnämnden i vederbörande län.

91 §.

Finner prövningsnämnd på grund av anmärkning eller eljest att något

nämndens beslut blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller

annat uppenbart förbiseende, skall nämnden, sedan parterna erhållit tillfälle

att yttra sig, meddela beslut om rättelse.

92 §.

Underrättelse om prövningsnämndens beslut skall inom två veckor efter

det nämndens protokoll justerats tillställas parterna, taxeringsintendent

dock endast om beslutet gått honom emot. Underrättelse till skattskyldig

skall sändas i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Återkommer för
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 är 1956

sändelsen som obeställbar och förekommer anledning att den skattskyldige

kan anträffas, skall underrättelsen delgivas honom i den ordning 54 §

stadgar.

Underrättelse, som i denna paragraf omförmäles, skall innehålla upplysning

om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över beslutet.

93 §.

Landskamreraren har att upprätta förslag till anvisningar för nästkommande

års taxering samt senast den 1 december året före taxeringsåret insända

förslaget till riksskattenämnden. Denna skall senast den 20 i samma

månad återställa förslaget jämte de erinringar mot detsamma, som nämnden

funnit anledning framställa. Landskamreraren har att förelägga prövningsnämnden

omförmälda förslag och erinringar. Prövningsnämnden skall

på grundval av nämnda handlingar fastställa anvisningar för taxeringen,

vilka senast den 15 januari taxeringsåret skola tillställas taxeringsnämnderna

och samtidigt översändas till riksskattenämnden.

94 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter angående prövningsnämnds

arbete, som må erfordras utöver vad denna förordning innehåller.

XI. Om besvär över prövningsnämnds beslut och kammarrättens utslag

95 §.

Besvär över prövningsnämnds beslut må anföras hos kammarrätten av

taxeringsintendent, av skattskyldig såvitt honom rörer samt av kommun

i fråga om kommunal inkomstskatt,

. 1) om klaganden anfört besvär hos prövningsnämnden men hans talan

icke bifallits,

2) om prövningsnämnden ändrat taxeringsnämnds beslut utan att sådan

ändring yrkats av klaganden, samt

3) om prövningsnämnden såsom första instans meddelat beslut i taxerings-

eller beskattningsfråga.

Besvär till kammarrätten över beslut, som prövningsnämnden meddelat

såsom andra instans, må endast innefatta fullföljande helt eller delvis av

yrkande, som klaganden framställt hos prövningsnämnden. Har denna

ändrat taxeringsnämnds beslut utan att yrkande därom framställts av

klaganden, må besvären till kammarrätten icke innefatta längre gående

yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med taxeringsnämndens

beslut.

Utan hinder av vad ovan i denna paragraf stadgas äger taxeringsintendent

Samnia behörighet att anföra besvär till den skattskyldiges förmån,

som tillkommer denne. : •" • : u-:-i.czz - :-:.U

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 45

96 §.

Besvär till kammarrätten skola ingivas eller insändas till kansliet hos

den prövningsnämnd som meddelat det överklagade beslutet. Den omständigheten

att besvären ingivits eller insänts direkt till kammarrätten må

dock ej utgöra hinder för målets prövning; kammarrätten har att i sådant

fall omedelbart översända handlingarna till prövningsnämndens kansli.

Besvären skola vara inkomna,

om de anföras av skattskyldig, inom två månader från det han erhållit

del av det överklagade beslutet, samt

om de anföras av taxeringsintendent eller kommun, inom två månader

från den dag, då prövningsnämndens protokoll justerades.

97 §.

Prövningsnämndens kansli har att vid besvär över nämndens beslut foga

såväl erforderliga utdrag av taxeringslängd och prövningsnämndens protokoll

som ock i målet ingivna handlingar. Genom prövningsnämndens kansli

skall över besvären infordras förklaring eller yttrande. Härav skall avskrift

översändas till klaganden. Där så finnes erforderligt, skall tillfälle beredas

till ytterligare skriftväxling.

Besvärsakt skall, där ej särskilda omständigheter föreligga, översändas

till kammarrätten inom sex månader efter det att besvären inkommit till

prövningsnämndens kansli.

Från prövningsnämndens kansli skall omedelbart efter taxeringsårets utgång

till kammarrätten insändas förteckning över besvär, som före nämnda

tidpunkt anförts enligt 95 §. Inkomma besvär efter taxeringsårets utgång,

skall förteckning över sådana besvär omedelbart efter varje månads utgång

insändas till kammarrätten.

98 §.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i mål rörande taxering

äger hos Kungl. Maj :t söka ändring genom besvär, vilka skola vara inkomna

till finansdepartementet inom två månader efter det klaganden erhållit del

av kammarrättens utslag.

XII. Om besvär i särskild ordning

99 §.

Har skattskyldig icke erhållit i 69 § föreskriven underrättelse senast den

15 juli under taxeringsåret, må den skattskyldige anföra besvär hos prövningsnämnden

intill utgången av året efter taxeringsåret eller, om han

icke under taxeringsåret erhållit debetsedel å slutlig skatt i anledning av

den taxering, varom fråga är, inom ett år efter det han erhållit sådan debetsedel.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

100 §.

Besvär må jämväl i särskild ordning anföras av den skattskyldige,

1) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, som icke är av skattepliktig

natur,

2) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, för vilken han icke

är skattskyldig,

3) om han taxerats till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för

fastighet, vilket icke bort för honom upptagas såsom skattepliktig inkomst,

4) om han taxerats för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en

ort eller eljest taxerats å orätt ort,

5) om hans taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning

eller annat uppenbart förbiseende,

6) om han, till följd av underlåtenhet att avgiva deklaration eller annan

uppgift eller på grund av felaktighet i deklaration eller i annan uppgift från

honom eller i kontrolluppgift eller i handling som legat till grund för sådan

deklaration eller uppgift, taxerats till väsentligt högre belopp än som svarar

mot hans inkomst eller förmögenhet, samt

7) om han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda

väsentligt lägre taxering.

I de fall som angivas i första stycket vid 6) och 7) må besvärstalan ej

tagas upp till prövning, med mindre den kan grundas på omständighet eller

bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rättelse

sökes, och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige icke i

annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av riktig

taxering.

Besvär som avses i denna paragraf må anföras inom fem år efter taxeringsåret.

101 §.

Taxeringsintendent må inom tid, som angives i 100 §, i där avsedda fall

anföra besvär till den skattskyldiges förmån samt i det vid 5) i första stycket

av samma paragraf omförmälda fallet jämväl anföra besvär med yrkande

om ändring i taxering till den skattskyldiges nackdel.

102 §.

Har fastighets taxeringsvärde legat till grund för inkomsttaxering eller

förmögenhetstaxering och sker genom utslag av Kungl. Maj :t eller kammarrätten

eller genom beslut enligt 166, 181 eller 184 § av prövningsnämnd

sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen eller

förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till annat belopp än som skett,

må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen för inkomst

eller förmögenhet anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 47

och, såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt, vederbörande

kommun.

Besvären skola anföras av skattskyldig eller kommun inom sex månader

och av taxeringsintendent inom åtta månader från den dag, då beslutet

rörande fastighetstaxeringen meddelades.

Besvär enligt denna paragraf må ej företagas till avgörande, förrän laga

kraftägande beslut rörande fastighetstaxeringen föreligger.

103 §.

Besvär som anförts i särskild ordning prövas, utom i de fall som nedan

sägs, av prövningsnämnd, som skolat avgöra besvär över den taxering vari

rättelse sökes.

Är taxeringen föremål för prövning av kammarrätten eller har den avgjorts

av prövningsnämnd genom laga kraftvunnet beslut, ankommer det

på kammarrätten att pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätten

eller Kungl. Maj:t; skall målet prövas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj :t och kammarrätten må, om besvär som anförts i särskild

ordning finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas

och vidare handläggas av i första stycket avsedd prövningsnämnd.

104 §.

Skola besvär anföras i särskild ordning hos prövningsnämnd, skall vad i

75 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kammarrätten, gäller i tillämpliga delar vad

som stadgas i 96 § första stycket och 97 §.

XIII. Gemensamma bestämmelser rörande besvär

105 §.

1 mom. Om kammarrätten eller Kungl. Maj:t vid prövning av anförda

besvär i taxeringsmål finner, att taxering verkställts å orätt ort eller å rätt

ort underlåtits eller ej skett till riktigt belopp, äger kammarrätten eller

Kungl. Maj :t, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse i

taxeringen å ort som vederbör; dock må skattskyldigs hela taxering i sådant

fall icke höjas utöver vad tidigare bestämts, därest besvären icke innefatta

yrkande om sådan höjning. Ändras taxering av kammarrätten eller Kungl.

Maj :t på den grund, att inkomst eller utgift bör hänföras till annat beskattningsår

än det, vilket taxeringen avser, må härav föranledd ändring vidtagas

i den skattskyldiges taxering för det beskattningsår, till vilket inkomsten

eller utgiften rätteligen är att hänföra. Jämväl må, om någon av

kammarrätten eller Kungl. Maj:t befrias från taxering på den grund, att

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

annan person bort i stället taxeras, kammarrätten eller Kungl. Maj :t överflytta

taxeringen å denne.

Äro makar var för sig taxerade, äger kammarrätten eller Kungl. Maj :t,

där ändring göres i den enes taxering, även i den andres taxering vidtaga

av ändringen påkallad rättelse, såvitt angår tillämpning av 52 § 1 mom.

kommunalskattelagen eller 11 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt

eller 12 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

Hava besvär hos kammarrätten eller Kungl. Maj :t anförts rörande taxering,

som åsatts avliden person eller hans dödsbo, och har dödsboet tidigare

befriats från att erlägga skatt på grund av taxeringen, skall vid ändring

av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet om skattebefrielse

i erforderlig mån ändras.

2 mom. Vid prövningsnämnds prövning av besvär, som anförts i särskild

ordning, skola bestämmelserna i 1 mom. hava motsvarande tillämpning å

prövningsnämnden; dock skall, därest hos prövningsnämnd i län fråga uppkommer

om vidtagande av här ovan omförmäld åtgärd beträffande taxering

inom annat prövningsdistrikt än det, som besvären angå, ärendet i hela

dess vidd överlämnas till avgörande av den mellankommunala prövningsnämnden.

106 §.

Sker efter besvär eller eljest ändring i fråga om taxering till statlig

inkomstskatt, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxering till statlig

förmögenhetsskatt, som därav må föranledas.

107 §.

Angående fullföljd av talan mot beslut i anledning av besvär som anförts

i särskild ordning, så ock i fråga, som avses i 105 och 106 §§, skall i

tillämpliga delar gälla vad i denna förordning i övrigt är stadgat angående

besvär rörande taxering.

108 §.

Har part anfört besvär över prövningsnämnds beslut eller kammarrättens

utslag i mål angående inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering, äger

även motpart föra talan mot beslutet eller utslaget, ehuru den för honom

stadgade besvärstiden utgått; dock åligger det honom att inkomma med

sådana besvär inom en månad från utgången av den tid inom vilken de

först anförda besvären skolat anföras.

Återkallas eller förfaller eljest den första besvärstalan, är ock den senare

besvärstalan förfallen.

109 §.

Beträffande sådana skattskyldiga, vilka skola taxeras till statlig inkomstskatt

i ett län och därjämte till kommunal inkomstskatt inom annat län,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

utan att likväl fråga är om sådant fall att besvär över taxeringarna enligt

73 § skola prövas av mellankommunala prövningsnämnden, böra taxeringsintendenterna

i de olika länen samråda för att åvägabringa en likformig

taxering.

no §.

I fråga om besvär enligt denna förordning skall vad som är stadgat för

kommun gälla jämväl för landstingskommun, municipalsamhälle och annan

menighet, som äger utöva beskattningsrätt.

in §.

Den som vill anföra besvär över taxeringsnämnds eller prövningsnämnds

beslut är berättigad att av vederbörande myndighet eller tjänsteman kostnadsfritt

erhålla erforderligt utdrag av taxeringslängd samt av nämndens

protokoll; och må ej heller lösen fordras för andra protokollsutdrag och

expeditioner, som till följd av vederbörande nämnders beslut böra utfärdas.

112 §.

Skattskyldig skall i besvärsskrifter och övriga inlagor i taxeringsärenden

lämna fullständig uppgift om sin postadress.

Klagande må föreläggas att fullständiga besvärsskrift i fråga om yrkande,

grunderna för besvärstalan eller i annat hänseende. Efterkommes ej föreläggande

och är besvärsskriften så ofullständig att den är otjänlig som grund

för prövning av målet, må besvären avvisas.

113 §.

Av prövningsnämnd behandlad taxeringsfråga må återförvisas till nämnden

för förnyad behandling.

XIV. Om eftertaxering

114 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid taxering,

lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet följts eller har eljest

meddelandet föranlett att den skattskyldige icke blivit taxerad eller att han

blivit för lågt taxerad till kommunal inkomstskatt inom vederbörande kommun

eller till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, skall han

eftertaxeras för vad som genom berörda förfarande förut undgått taxering.

Eftertaxering må dock ej åsättas, om vad som undgått taxering är att anse

såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att eftertaxering skall åsättas och kan

på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skattskyldige

lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 sand. Nr 56

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

till grund för en riktig taxering, skall eftertaxeringen åsättas med tillämpning

av 21 §.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

115 §.

Eftertaxering må icke ske med mindre fråga därom prövats inom fem år

efter det år, då taxeringen rätteligen bort verkställas i första instans.

Har den skattskyldige avlidit, åsättes eftertaxering hans dödsbo, dock att

sådan eftertaxering icke må ske med mindre fråga därom prövats inom två

år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom

blivit ingiven för registrering.

116 §.

Fråga om eftertaxering prövas, efter framställning från taxeringsintendent

eller, i fråga om kommunal inkomstskatt, från kommun, av den prövningsnämnd,

som haft att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering

det år framställningen avser.

Om handläggning av sådan framställning, så ock om fullföljd av talan

mot beslut rörande eftertaxering skall i tillämpliga delar gälla vad förut i

denna förordning är i motsvarande hänseenden stadgat.

XV. Om straff och viten

117 §.

Innehållet i deklaration eller annan i 50 § avsedd handling må, utom i

de fall som angivas i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den som

själv må taga del av handlingen i fråga.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid

taxeringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 46 §, må ej

yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med revisionen

eller granskningen avsedda ändamålet.

Ej heller må för obehörig uppenbaras vad som upplysts eller i övrigt

yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd eller sådant sammanträde

med prövningsnämnd som icke är offentligt.

Bryter någon mot vad ovan i denna paragraf är stadgat, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

118 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som lämnat oriktig uppgift i självdeklaration

eller till sådan deklaration hörande handling eller i särskild uppgift

angående renskötsel eller i upplysning, som i 31 § avses, stadgas i skattestrafflagen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 51

Förekommer anledning att brott, som avses i första stycket, förövats,

skall taxeringsintendenten i länet göra anmälan till åklagare. Det åligger

taxeringsnämndens ordförande att underrätta taxeringsintendenten om fall,

i vilka sådant brott kan misstänkas.

119 §.

Har den, som är pliktig avgiva självdeklaration, till någon, som enligt

denna förordning är skyldig meddela kontrolluppgift angående honom,

lämnat oriktig upplysning rörande namn och andra förhållanden och har

han därvid haft uppsåt att försvåra uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande,

straffes med dagsböter, lägst trettio.

120 §.

Har någon, ehuru skyldig att utan anmaning avgiva självdeklaration, icke

behörigen avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller avlämnar

han självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen icke

är ägnad att ligga till grund för taxering, straffes med böter, högst trehundra

kronor.

Till påföljd, som i första stycket sägs, skall jämväl dömas

1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 § 1 mom. eller 34 § 3 mom. att

avlämna där avsedda handlingar eller uppgifter,

2) den som ej fullgör skyldighet att utan anmaning avlämna uppgift, som

avses i 33 §, rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration

uppgivits till beskattning,

3) den som ej fullgör honom enligt 37 eller 38 § åliggande skyldighet att

utan anmaning avlämna uppgifter till ledning vid annans taxering,

4) den som ej fullgör vad honom åligger på grund av förordnande, som

i 40 § sägs,

5) den som ej fullgör i 42 § föreskriven skyldighet att utan anmaning

avlämna särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag,

6) den som ej fullgör i 43 § 1 mom., 2 mom. andra och tredje styckena

samt 3 mom. föreskriven skyldighet att avlämna uppgifter om utdelningar

och räntor, samt

7) den som ej fullgör skyldighet enligt 44 § att lämna uppgift till ledning

vid beskattning utom riket.

Vad i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning, där gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

Finnes försummelse, som avses i denna paragraf, ursäktlig eller eljest

ringa, må från straff frias.

121 §.

Har någon i allmän självdeklaration eller i annan uppgift till ledning för

taxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift rörande

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

förmögenhet, som skolat upptagas i deklarationen, straffes, där ej gärningen

är belagd med straff i skattestrafflagen eller innefattar ämbetsbrott, med

böter, högst trehundra kronor.

122 §.

Brott, som avses i 117 § må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast efter angivelse av målsägande.

Brott, varom i 120 och 121 §§ sägs, må av åklagare åtalas allenast efter

anmälan av taxeringsintendent.

123 §.

Vite, som förelägges enligt denna förordning, må ej bestämmas under

etthundra kronor eller över tiotusen kronor.

Vite må icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet, ej heller

ämbets- eller tjänsteman i tjänsten.

124 §.

Om uttagande av vite förordnar länsstyrelsen efter anmälan av taxeringsintendent.

Finnes, då fråga uppkommer om utdömande av vite, ändamålet med

vitet hava förfallit, må vitet ej utdömas.

Vid prövning av anmälan enligt första stycket må jämväl fråga, huruvida

och med vilket belopp vitet bort föreläggas, komma under bedömande.

125 §.

Över beslut, varigenom vite förelagts, må klagan ej föras.

Talan mot länsstyrelses beslut i fråga om utdömande av vite må föras

genom besvär hos kammarrätten av den som förpliktats utgiva vite, så

ock av taxeringsintendenten i länet. Besvären skola hava inkommit till den

länsstyrelse, som meddelat det överklagade beslutet, inom tre veckor från

det klaganden fick del därav. Hava besvären inom angiven tid inkommit

direkt till kammarrätten, må det dock ej utgöra hinder för besvärens prövning;

kammarrätten har att i sådant fall omedelbart översända handlingarna

till länsstyrelsen.

Sedan besvär, som avses i andra stycket, inkommit till länsstyrelsen,

skall denna infordra förklaring över besvären från motparten samt översända

avskrift av förklaringen till klaganden. Finnes för målets beredande

ytterligare skriftväxling böra äga rum, äger länsstyrelsen förordna därom.

Handlingarna skola skyndsamt överlämnas till kammarrätten med det yttrande,

vartill omständigheterna giva anledning.

Om klagan över kammarrättens utslag i fråga om utdömande av vite

skall vad i 98 § stadgas äga motsvarande tillämpning, dock att besvärstiden

skall vara tre veckor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

53

XVI. Särskilda föreskrifter

126 §.

Vid granskning av statsverkets räkenskaper inom riksräkenskapsverket

inå med avseende å verkställd taxering anmärkning icke framställas.

127 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de föreskrifter med avseende å taxeringsförfarandet,

som finnas erforderliga för tillämpning av överenskommelse med

främmande stat till förekommande av eller lindring i dubbelbeskattning.

128 §.

Formulär till blanketter och längder, varom i denna förordning förmäles,

ävensom formulär till andra för taxeringsarbetet erforderliga blanketter

fastställas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av

riksskattenämnden.

129 §.

1 mom. Av statsmedel bestridas:

1) ersättning åt ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna,

2) gottgörelse för den medverkan i taxeringsarbetet, som enligt 16 §

1 mom. lämnas av lokal skattemyndighet i stad med egen uppbördsförvaltning,

3) bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter

för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av tjänstemän enligt 16 § 2

mom. eller annorledes, därest dessa anstalter finnas äga särskilt värde för

det allmänna, samt

4) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 3 mom. samt 5—8 mom.

här nedan.

2 mom. Det åligger länsstyrelsen att, enligt de närmare bestämmelser

Kungl. Maj :t utfärdar, meddela beslut om de ersättningar och bidrag, som

skola utgå enligt bestämmelserna i 1 mom. vid 1)—3).

3 mom. Sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller undersökning

gottgörelse, som — med iakttagande av de särskilda föreskrifter

rörande disposition av medel för ändamålet, Kungl. Maj :t må finna nödigt

meddela — bestämmes av länsstyrelsen eller, då den sakkunnige biträtt

den mellankommunala prövningsnämnden eller allmänna ombudet hos

nämnden, av denna nämnd.

4 mom. Uppgift rörande de jämlikt 2 och 3 mom. utbetalda ersättningsbeloppen,

avseende sistförflutna budgetår, skall årligen före juli månads

utgång av länsstyrelsen insändas till finansdepartementet.

5 mom. De personer, som jämlikt 60 § inkallats av länsstyrelsen för meddelande

av upplysningar eller för överläggningar rörande taxeringsarbetet,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

de ordförande och andra ledamöter i taxeringsnämnd, som inställt sig

efter kallelse jämlikt 17 § tredje stycket och 79 § andra stycket, samt

de ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, som på vederbörlig

kallelse inställt sig vid instruktionssammanträde, som anordnats genom

länsstyrelsens försorg,

äga att för inställelsen åtnjuta arvode med nitton kronor för sammanträdesdag

samt i förekommande fall reselcostnadsersättning och traktamente

enligt rese- och traktamentsklass II B i allmänna resereglementet.

Ersättning efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl sakkunnig,

som biträtt i taxeringsfrågor.

6 mom. Ersättning till lappfogde för inställelse vid sammanträde med

taxeringsnämnd enligt 61 § 3 mom. utgår enligt allmänna resereglementet.

7 mom. Ordföranden i den mellankommunala prövningsnämnden och

allmänna ombudet hos nämnden åtnjuta arvode med belopp, som bestämmas

av Kungl. Maj :t.

Ersättning åt de till allmänna ombudets förfogande ställda biträden, åt

protokollförare hos nämnden samt åt övrig hos nämnden anställd kanslipersonal

bestämmes likaledes av Kungl. Maj :t.

Till bestridande av övriga av nämndens verksamhet föranledda utgifter

anvisar Kungl. Maj :t, efter förslag av nämnden, erforderliga medel.

8 mom. Sådan ledamot i prövningsnämnd, som icke är befattningshavare

i statens tjänst, äger för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring,

åtnjuta arvode med trettio kronor om dagen. Ledamot, som är befattningshavare

i statens tjänst, skall för tjänstgöringen åtnjuta, jämte ersättningför

avlöningsförmåner, som han får avstå under tjänstledighet för ifrågavarande

uppdrag, arvode med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj :t. Därjämte

skall ledamot i förekommande fall åtnjuta resekostnadsersättning

och traktamente enligt rese- och traktamentsklass I A i allmänna resereglementet.

130 §.

Av kommun valda ledamöter i taxeringsnämnd äga, därest sådant beslutas

av kommunen, att av dess medel åtnjuta dagtraktamente, ersättning

för särskild resdag och resekostnadsersättning efter de grunder, som i kommunallagen

stadgas angående sådan gottgörelse till ledamöter i kommunala

nämnder. Ersättning efter enahanda grunder må av kommunens medel utgå

jämväl till ordningsman i lappby för inställelse vid sammanträde enligt

61 § 3 mom.

De av landstingskommunens förvaltningsutskott valda ledamöter i särskild

taxeringsnämnd äga för sin inställelse vid nämndens sammanträden

åtnjuta dagtraktamente och resekostnadsersättning av landstingskommunens

medel efter de för landstingsmän stadgade grunder.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

55

TREDJE AVDELNINGEN

Allmän fastighetstaxering

I. Om taxeringsorganisationen

131 §.

1 mom. För allmän fastighetstaxering skola i första instans finnas

å landet: beredningsnämnder, som uppgöra förslag till taxering, och fastighetstaxering

snämnder, som besluta om taxering, samt

1 städerna: fastighetstaxeringsnämnder, som omedelbart verkställa taxering.

Beredningsnämndernas och fastighetstaxeringsnämndernas verksamhetsområden

äro beredningsdistrikt och fastighetstaxering sdistrikt.

Beredningsdistrikt skall utgöras av kommun eller del av kommun. Fastighetstaxeringsdistrikt

å landet skall göras så stort, som omständigheterna

lämpligen medgiva, och omfatta flera beredningsdistrikt. Ett beredningsdistrikt

må ej uppdelas mellan olika fastighetstaxeringsdistrikt.

Indelning i distrikt verkställes av länsstyrelsen senast den 30 april året

näst före taxeringsåret.

2 mom. Varje län utgör ett fastighetsprövningsdistrikt med en fastighetsprövningsnämnd.

Fastighetsprövningsnämnd beslutar över anförda besvär och gjorda framställningar

i anledning av fastighetstaxeringsnämndernas beslut samt fullgör

i övrigt de åligganden som enligt denna förordning ankomma på

nämnden.

132 §.

1 mom. Antalet ledamöter i beredningsnämnd bestämmes av länsstyrelsen

i samband med indelningen i beredningsdistrikt och skall utöver ordföranden

utgöra minst fyra.

Ordföranden förordnas av länsstyrelsen i samband med indelningen i

beredningsdistrikt.

Övriga ledamöter jämte suppleanter, en för varje ledamot, väljas av kommunalfullmäktige

senast den 30 juni året näst före taxeringsåret. I samband

med valet må en av ledamöterna utses att på kommunens bekostnad

deltaga uti det i 144 § 1 mom. omförmälda sammanträdet.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd må ej vara ledamot i någon av

de till fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsnämnderna.

Om utgången av val skall den som därvid fört ordet underrätta länsstyrelsen,

ordföranden i beredningsnämnden och de valda.

2 mom. Besvär över val av ledamöter och suppleanter i beredningsnämnd

må anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrättande; och

skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i kommu
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

nallagen är stadgat angående besvär över beslut av kommunens fullmäktige.

Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt val på grund

därav, att vid valet icke i enlighet med vad därom är stadgat i 172 §, jämförd

med 13 § 1 mom., olika grupper av skattskyldiga blivit vederbörligen

företrädda, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, huru många ledamöter

för varje grupp som skola väljas. Överklagas det därefter företagna valet

och befinnes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter

i nämnden.

Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

133 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämnd består av ordförande samt ytterligare

å landet sex och i stad fyra eller, i vissa nedan i denna paragraf angivna

fall, sex ledamöter.

Ordföranden och ytterligare en ledamot förordnas av länsstyrelsen i samband

med indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt.

I övrigt inträda i nämnden:

å landet:

a) två av landstingskommunens förvaltningsutskott valda ledamöter,

b) vederbörande beredningsnämndsordförande,

c) två av kommunalfullmäktige valda ledamöter, av vilka minst en skall

vara ledamot i beredningsnämnd inom vederbörande kommun,

och skola dessa ledamöter tjänstgöra, de av landstingskommunens förvaltningsutskott

valda i hela taxeringsdistriktet, beredningsnämndsordföranden

då fråga är om taxering av fastighet inom hans beredningsdistrikt,

samt de av kommunalfullmäktige valda, då fråga är om taxering av fastighet

inom kommun för vilken de valts; samt

1 stad:

tre eller, därest länsstyrelsen med hänsyn till fastighetsdistriktets utsträckning

eller andra förhållanden så förordnat, fem av stadsfullmäktige

valda ledamöter.

Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd jämte suppleanter, en för

varje ledamot, skall förrättas senast den 30 juni året näst före taxeringsåret.

Om utgången av här omförmälda val har den som därvid fört ordet att

underrätta länsstyrelsen, ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden och de

valda.

2 mom. Besvär över val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd må anföras

i den ordning, som i 132 § 2 mom. sägs. Vad i övrigt finnes stadgat i

samma moment skall hava motsvarande tillämpning å här ifrågavarande

val.

134 §.

Fastighetsprövningsnämnd i län skall utgöras av de personer, som äro

ledamöter av prövningsnämnden i länet, samt ytterligare nio ledamöter,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

vilka utses av länsstyrelsen senast den 15 augusti året näst före taxeringsåret.

Av sistnämnda ledamöter skola tre utses bland dem, som efter förordnande

av länsstyrelsen eller val av landstingskommunens förvaltningsutskott

äro ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd, tre bland dem, som

efter val av kommun äro ledamöter i sådan nämnd, samt tre bland personer

inom länet, som icke äro ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd men genom

sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering.

Enligt samma grunder, som gälla för utseende av ovannämnda nio ledamöter,

utser länsstyrelsen sex suppleanter för dem.

Prövningsnämnden i Stockholm är tillika fastighetsprövningsnämnd i

staden.

Vad i 11 § 1 mom. tredje stycket är stadgat om prövningsnämnd skall även

gälla fastighetsprövningsnämnd.

Ordföranden i prövningsnämnden skall vara fastighetsprövningsnämndens

ordförande.

Fastighetsprövningsnämnd biträdes av det i 12 § 2 mom. omförmälda

kansliet.

135 §.

I län, där länsstyrelsen så finner erforderligt, förordnar länsstyrelsen

senast den 30 april året näst före år, då allmän fastighetstaxering äger rum,

två personer (konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet) att vid nämnda

taxering biträda nämnderna, såvitt angår taxering av outbyggda vattenfall,

kraftverk och regleringsdammar. Av konsulenterna skall den ene företräda

taxeringsteknisk och den andre vattenkraftteknisk sakkunskap.

Konsulenterna skola biträda nämnderna vid taxeringen huvudsakligen

genom upprättande av liggare över vattenfallsfastiglieter, som böra bliva

föremål för taxering, komplettering av deklarationsmaterialet samt avgivande

av skriftliga utlåtanden till ledning vid taxeringen.

Konsulent äger, då fråga är om taxering av vattenfallsfastighet, närvara

vid nämnds sammanträde med rätt att deltaga i överläggning men ej i beslut.

II. Om skyldighet att avlämna allmän fastighetsdeklaration m. m.

136 §.

1 mom. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall för varje fastighet,

med undantag för sådan, som avses i 5 § 2 mom. eller 5 § 4 mom. kommunalskattelagen,

av fastighetens ägare utan anmaning avgivas deklaration

(allmän fastighetsdeklaration). Därest fastighet innehaves av någon, som

enligt 47 § kommunalskattelagen är att anse såsom ägare eller är i ägares

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

ställe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för fastigheten, skall vad

nu sagts om ägare i stället gälla sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas å blankett enligt fastställt

formulär.

Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla uppgifter om fastighetens

areal av olika ägoslag, användning och byggnader, gällande brandförsäkringsvärde,

den senast för fastigheten erlagda köpeskillingen, hyror och

därmed jämförlig avkastning av fastigheten samt till fastigheten hörande

särskilda förmåner ävensom, beträffande jordbruksfastighet, om åkerjordens

dränering, kreatursbesättningen och skogen, beträffande annan fastighet,

om anskaffningsår och anskaffningskostnader för sådana maskiner

och liknande tillgångar, för vilka särskilt maskinvärde skall angivas, samt

beträffande fastighet, därå vattenfall finnes, uppgifter om medelvattenföring

och bruttofallhöjd vid medelvattenföring samt, där så kan ske, om

magasinsvolym för års- och korttidsreglering, som är eller med sannolikhet

väntas bliva genomförd, så ock, därest vattenfallet är utbyggt, om anläggningsår

och anskaffningskostnader.

Är jordbruksfastighet upplåten till brukande av annan, skall nu föreskriven

deklarationsskyldighet i fråga om åkerjordens användning och dess

dränering samt om kreatursbesättningen åvila brukaren i stället för ägaren

eller innehavaren.

Kungl. Maj :t må föreskriva, att vid avgivande av allmän fastighetsdeklaration

utöver de uppgifter, som nu sagts, uppgifter skola lämnas för

statistiskt ändamål.

2 mom. Efter anmaning är ägare eller därmed likställd innehavare av

fastighet skyldig att till ledning vid fastighetens taxering avgiva uppgift

jämväl angående andra förhållanden än dem, som finnas angivna i deklarationsformuläret.

137 §.

Allmän fastighetsdeklaration skall avlämnas senast den 15 september

året näst före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, och ingivas

antingen direkt till vederbörande beredningsnämnds ordförande å landet

eller fastighetstaxeringsnämnds ordförande i stad,

eller till länsstyrelsen eller till lokal skattemyndighet eller landsfiskal i

det län där taxeringen skall äga rum.

Har på föranstaltande av eller i samråd med länsstyrelsen i kommun

vidtagits särskild anordning för mottagande av deklarationer, må deklaration

till ledning för taxering inom länet i enlighet därmed avlämnas.

138 §.

Har efter avlämnandet av allmän fastighetsdeklaration men före taxeringsårets

ingång fastighet eller del därav övergått till ny ägare eller där
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 59

med likställd innehavare, äro såväl den förutvarande som den nye ägaren

eller innehavaren skyldiga att inom tio dagar därefter härom göra anmälan

till vederbörande beredningsnämnds ordförande å landet eller fastighetstaxeringsnämnds

ordförande i stad eller till länsstyrelsen; och bör i fall,

då genom överlåtelse fastighet blivit uppdelad, överlåtelsehandlingen i huvudskrift

eller bestyrkt avskrift företes.

139 §.

1 mom. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall lokal skattemyndighet

avlämna de till myndigheten, enligt vad därom är särskilt stadgat,

överlämnade lagfartsförteckningarna för tiden från och med den 1 juli året

näst före det, då allmän fastighetstaxering senast ägde rum, till och med

den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas.

Hypoteksinrättning skall utan anmaning lämna uppgift å det värde, vartill

i hypoteksinrättningen till belåning anmäld fastighet blivit uppskattad

vid värdering, som blivit för dylikt låns erhållande anställd och godkänd

under tiden från och med den 1 juli året näst före det, då allmän fastighetstaxering

senast ägde rum, till och med den 30 juni det år, då uppgiften

skall avlämnas.

2 mom. Uppgifter enligt 1 mom. skola avlämnas senast den 20 juli året

näst före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, samt ingivas till

länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen.

Uppgifterna skola vid avlämnandet vara ordnade kommun- eller församlingsvis;

och skall medelst särskilda omslag eller annorledes vara tydligt

utmärkt, vilken kommun eller församling varje grupp av uppgifter avser.

140 §.

Brandförsäkringsanstalt är efter anmaning skyldig att till ledning vid allmän

fastighetstaxering avlämna uppgift rörande försäkringsvärdet å byggnader,

som äro hos anstalten försäkrade mot brandskada.

141 §.

Uppgiftspliktig, från vilken fastighetsdeklaration eller annan uppgift till

ledning vid fastighetstaxering icke inom föreskriven tid inkommit, må anmanas

att avgiva sådan deklaration eller uppgift.

Är avlämnad deklaration eller uppgift icke så upprättad, som i denna

förordning sägs, må den uppgiftspliktige anmanas att avhjälpa bristen.

142 §.

Anmaning må utfärdas av fastighetsprövningsnämnd, prövningsnämnd,

taxeringsintendent, ordföranden i beredningsnämnd eller fastighetstaxeringsnämnd

samt konsulent för taxering av vattcnfallsfastighct, den sistnämnde

dock icke i vad avser avgivande av allmän fastighetsdeklaration.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Vad i 34 § 4 mom. samt 52 § är stadgat om anmaning skall i tillämpliga

delar gälla jämväl beträffande anmaning som här avses. Bestämmelserna

i 53—55 §§ skola äga motsvarande tillämpning i fråga om ordförande i

beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd samt beträffande taxeringsintendent,

fastighetsprövningsnämnd, prövningsnämnd och länsstyrelse.

III. Om förberedande åtgärder

143 §.

1 mom. Angående skyldighet dels för statens skogsforskningsinstitut att

före allmän fastighetstaxering fastställa centrala skogstaxeringsanvisningar

samt till länsstyrelserna avlämna arealuppgifter m. m. dels ock för skogsstyrelsen

att före sådan taxering till länsstyrelserna lämna uppgifter rörande

virkespriser m. m. stadgas i skogsvärderingsinstruktionen.

Det åligger landskamreraren att, med biträde av skogssakkunnig, på

grundval av anvisningar och uppgifter som nu sagts samt i mån av behov

inhämtade upplysningar upprätta förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar

varom likaledes är stadgat i skogsvärderingsinstruktionen.

2 mom. Före sammanträde, varom i 144 § 1 mom. förmäles, har landskamreraren

att på grundval av de uppgifter, som jämlikt 139 § avlämnats, och

de upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning rörande

fastigheternas allmänna saluvärde å länets landsbygd. Länsstyrelsen äger

kalla lämpligt antal personer med ingående kännedom om fastighetsvärdena

att därvid tillhandagå landskamreraren med upplysningar.

144

1 mom. Senast den 20 augusti året näst före det, då allmän fastighetstaxering

skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena i

beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd

ävensom de beredningsnämndsledamöter, som därtill utsetts enligt

132 § 1 mom., samt de fastighetstaxeringsnämndsledamöter, vilka enligt

133 § 1 mom. utsetts av landstingskommunens förvaltningsutskott, sammanträda

inför landskamreraren å en eller flera lämpliga orter för förberedande

överläggningar rörande tillämpningen av de allmänna grunderna

vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen; och äger länsstyrelsen

till dessa sammanträden kalla jämväl andra personer, vilka på grund av

sin verksamhet eller eljest kunna antagas äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena

inom länet eller delar därav eller ock särskilt rörande värdering

av skogsmark och skog.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning

av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering

och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 61

saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock

för övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på

nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga jämlikt 143 §

1 mom. andra stycket upprättat förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar

ävensom, i den mån så finnes erforderligt, förslag till särskilda

anvisningar jämväl i andra hänseenden, såsom angående redovisningen av

olika ägoslag, värdesättning av övrig mark och bete å skogsmark samt

enhetliga grunder för taxeringen av annan fastighet med mera. Avser sammanträdet

överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av

länet, skola redogörelserna och förslagen därefter lämpas.

För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med

avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen likartade,

böra de vid dessa sammanträden närvarande på grundval av den

redogörelse, landskamreraren enligt vad nyss är sagt har att avgiva, beträffande

fastigheter i skilda storleksgrupper föreslå vissa värden för ytenhet

mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden

under förutsättning av normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvärden må

tjäna till ledning vid taxeringen av jordbruksfastigheter. Jämväl i fråga

om annan fastighet samt beträffande värdesättning av skogsmark och

växande skog skola övervägas enhetliga grunder för taxeringen.

2 mom. Skulle för åstadkommande av en jämn och likformig taxering

i stad länsstyrelsen finna lämpligt, att sammanträde inför landskamreraren

hålles med ordförande och ledamöter av stadens fastighetstaxeringsnämnder,

må sådant sammanträde äga rum före taxeringsarbetets påbörjande.

Därvid skola stadgandena i 1 mom. hava motsvarande tillämpning.

3 mom. Landskamreraren har att, sedan sammanträden enligt första

och andra momenten hållits, upprätta och senast den 25 augusti året näst

före taxeringsåret till riksskattenämnden insända förslag till anvisningar

för fastighetstaxeringen inom länet, däri inbegripet lokala skogstaxeringsanvisningar.

Riksskattenämnden skall senast den 15 september året näst

före taxeringsåret till landskamreraren återställa förslaget jämte de erinringar

mot detsamma, som nämnden funnit anledning framställa. Landskamreraren

har att förelägga fastighetsprövningsnämnden omförmälda förslag

och erinringar. Fastighetsprövningsnämnden skall på grundval av

nämnda handlingar fastställa lokala skogstaxeringsanvisningar och övriga

anvisningar till ledning för fastighetstaxeringen, vilka senast den 30 september

året näst före taxeringsåret skola tillställas ordförandena i beredningsnämnderna

och fastighetstaxeringsnämnderna samt samtidigt översändas

till riksskattenämnden.

145 §.

Sedan de av fastighetsprövningsnämnden fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna

och övriga anvisningar för fastighetstaxeringen kommit

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

ordförandena i beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna

tillhanda och innan beredningsnämnderna börja det egentliga arbetet, skall

å landet ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden, efter samråd med taxeringsintendenten

i länet angående tid och plats, sammankalla de av länsstyrelsen

och landstingskommunens förvaltningsutskott utsedda ledamöterna

i fastighetstaxeringsnämnden ävensom samtliga ordförande i de till

fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsnämnderna till överläggningar

rörande det förestående taxeringsarbetet. Vid överläggningarna bör

uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för befordrande av likformig taxering

inom fastighetstaxeringsdistriktets olika delar samt åt spörsmål, som kunna

förväntas vålla beredningsnämnderna svårigheter.

146 §.

1 mom. Sedan länsstyrelsen ombesörjt, dels att de vid närmast föregående

allmänna fastighetstaxering tillgängliga jordregisterutdragen blivit fullständigade

med de anteckningar, som efter utdragens upprättande tillkommit

i jordregistret, dels att utdrag verkställts av jordregistret i de delar, som

upplagts under samma tidrymd, skall länsstyrelsen senast den 15 september

året näst före taxeringsåret till ordföranden i vederbörande beredningsnämnd

översända omförmälda utdrag ävensom de vid närmast föregående

allmänna fastighetstaxering och därefter avgivna, hos länsstyrelsen förvarade

fastighetsdeklarationer och andra uppgifter rörande fastigheter inom

beredningsdistriktet.

1 den ordning, Kungl. Maj :t bestämmer, skall beredningsnämndens ordförande

därjämte erhålla tillgång till de vid närmast föregående allmänna

fastighetstaxering upprättade fastighetslängderna, såvitt beredningsdistriktet

angår.

2 mom. Samtidigt med översändande av de av fastighetsprövningsnämnden

fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna och övriga anvisningar

för taxeringen på sätt i 144 § 3 mom. sägs har länsstyrelsen att till ordföranden

i den beredningsnämnd å landet eller fastighetstaxeringsnämnd

i stad, som i varje särskilt fall vederbör, översända de i 139 § omförmälda

uppgifterna.

IV. Om beredningsnämndernas verksamhet

147 §.

Beredningsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

1) att tillhandahålla deklarationsblanketter samt meddela den som därom

framställer begäran erforderliga upplysningar om honom åliggande deklarationsskyldighet

och sättet för dess fullgörande,

2) mottaga, ordna och granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar,

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 63

3) vidtaga åtgärder för felande deklarationers och andra uppgifters införskaffande,

4) tillse att anmälda eller eljest kända förändringar i avseende å äganderättsförhållandena

bliva iakttagna och införda i fastighetslängden,

5) kalla nämndens ledamöter till sammanträde, leda nämndens arbete

samt vid sammanträdena föra ordet och vara föredragande,

6) ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder samt övriga

göromål av expeditionell art, samt

7) avgiva yttranden i besvärsmål.

Vid fullgörande av honom åliggande uppgifter må ordförande åtnjuta

biträde av personal, som för sådant ändamål kan anvisas.

148 §.

1 mom. Beredningsnämndens sammanträden hållas å tid och plats, som

ordföranden bestämmer efter samråd med ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden.

Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, skall han i

sitt ställe kalla sin suppleant och tillika härom underrätta ordföranden i

beredningsnämnden.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras av två av nämnden utsedda ledamöter.

2 mom. Sammanträde med beredningsnämnd skall hållas inom slutna

dörrar. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet är dock berättigad

att företräda inför beredningsnämnd för att meddela upplysningar

till ledning vid taxering av fastigheten.

3 mom. Taxeringsintendenten i länet eller av honom beordrad tjänsteman

äger närvara vid sammanträde med beredningsnämnd till fullgörande

av vad honom åligger enligt 172 §, jämförd med 59 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd äger närvara vid sådant sammanträde

och därunder deltaga i överläggningen men ej i besluten.

149 §.

Vid beredningsnämndens första sammanträde skall ordföranden, innan

taxeringsarbetet tager sin början, avgiva noggrann redogörelse ej mindre

rörande av fastighetsprövningsnämnden fastställda enhetsvärden och övriga

värderingsgrunder, såvitt distriktet berör, än även rörande de köp av jordbruksfastighet

inom distriktet, som förekommit under tiden efter senaste

allmänna fastighetstaxering, samt de slutsatser beträffande fastigheternas

allmänna saluvärde i orten, som enligt ordförandens mening kunna dragas

av de vid dessa köp tillämpade priser. Finnas inom distriktet fastigheter

med skog, bör i redogörelsen tillika lämnas upplysning rörande det virkesförråd,

som i medeltal per hektar finnes inom länet eller vederbörlig del

därav, och dess fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper samt, i

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

förekommande fall, trädslag ävensom rörande innehållet i övrigt av de

lokala skogstaxeringsanvisningarna.

150 §.

1 mom. Beredningsnämnden har att föreslå värden för fastigheterna i

distriktet.

2 mom. Beredningsnämndens förslag till taxering skola upptagas i taxeringslängd

(fastighetslångd). Närmare föreskrifter angående längdens förande

meddelas av Kungl. Maj:t. Fastighetslängden underskrives av beredningsnämndens

ordförande och de ledamöter, som utsetts att justera nämndens

protokoll.

3 mom. De av beredningsnämnden följda grunderna för taxeringen,

såvitt angår jordbruksfastighet, skola för varje fastighet upptagas i en

särskild längd enligt fastställt formulär. Denna längd skall med lämpliga

mellanrum under beredningsarbetet framläggas för nämnden, som i händelse

av ojämnhet i taxeringen har att verkställa erforderlig jämkning.

Då nämndens förslag till taxering föreligger färdigt, skall längden i justerat

skick fogas vid protokollet. Senast den 20 december skall ordföranden

översända sammandrag av längden till landskamreraren i länet.

151 §.

Vad i 62 och 64 §§ är stadgat om jäv och omröstning i taxeringsnämnd

skall äga motsvarande tillämpning beträffande beredningsnämnd.

Beslut må icke fattas av beredningsnämnd, såvida icke ordföranden och

minst två ledamöter äro tillstädes. Dock skall den omständigheten, att

ledamot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering, icke

utgöra hinder mot att beslut fattas rörande ifrågavarande taxering.

Ordföranden har att i fastighetslängden angiva det värde, han ansett

böra föreslås, i de fall, då beredningsnämndens beslut utfallit på

annat sätt.

Annan ledamot i beredningsnämnd, som deltagit i nämndens beslut, äger

anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet

avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen och

avgivas sist vid justeringen av protokollet.

Av nämnden anlitad sakkunnig äger att beträffande taxering, vid vars

handläggning han biträtt, anteckna särskild mening till protokollet.

152 §.

Beredningsnämndens förslag skall föreligga färdigt senast den 10 december

året näst före taxeringsåret.

Beredningsnämndens ordförande skall senast den 15 i nämnda månad

med allmänna posten tillsända sådan ägare eller därmed likställd innehavare

av skattepliktig fastighet, vilkens namn och postadress äro för ordföranden

kända, underrättelse om det för fastigheten föreslagna taxerings*

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

värdet. Underrättelse som nu sagts skall även innehålla upplysning, att ägaren

eller innehavaren av fastigheten äger senast den 5 påföljande januari

till beredningsnämndens ordförande avgiva skriftliga erinringar mot förslaget.

Beredningsnämndens förslag skall under tio dagar viss angiven tid på

dagen hållas tillgängligt inom kommunen hos beredningsnämndens ordförande

eller någon dess ledamot, med rätt för ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet inom distriktet att på sätt och inom tid, som i nästföregående

stycke stadgas, avgiva erinringar mot förslaget, åliggande det

ordföranden att sådant i vederbörlig ordning kungöra.

Därest erinran mot förslaget avgivits eller känt blivit, att beträffande i

fastighetslängden uppförd fastighet före årsskiftet inträffat sådan omständighet,

som föranleder, att fastigheten skall uppdelas i flera taxeringsenheter,

skall ordföranden senast den 20 januari hålla sammanträde med

beredningsnämnden, som har att yttra sig över inkommen erinran samt i

förekommande fall avgiva nytt förslag till taxering. Dylika yttranden och

förslag upptagas i protokollet.

Senast den 25 januari skall beredningsnämndens ordförande till ordföranden

i fastighetstaxeringsnämnden överlämna de upprättade fastighetslängderna,

behörigen summerade, ävensom nämndens protokoll, de deklarationer

och andra skriftliga uppgifter och upplysningar, som avlämnats till

ledning vid taxeringen, samt de enligt 146 § beredningsnämndens ordförande

tillhandakomna handlingarna.

V. Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet

153 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd å landet skall huvudsakligen

1) för vinnande av jämnhet och likformighet i taxeringen följa arbetet

i beredningsnämnderna inom fastighetstaxeringsdistriktet samt i erforderlig

utsträckning lämna anvisningar för arbetets bedrivande,

2) före fastighetstaxeringsnämndens sammanträde granska de från beredningsnämndernas

ordförande inkomna längderna och övriga handlingar

och därvid särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna tillämpat de

enhetsvärden och de värderingsgrunder i övrigt, som av fastighetsprövningsnämnden

fastställts, ävensom huru beredningsnämndernas uppskattning

av virkesförrådet och dess fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper

samt, i förekommande fall, trädslag överensstämmer med uppgifterna

härom i de för taxeringen fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna,

3) vidtaga åtgärder för införskaffande av de uppgifter och upplysningar,

som ytterligare må finnas erforderliga för taxeringen,

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 sand. Nr 56

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

4) kalla fastighetstaxeringsnämndens ledamöter till sammanträden och

om utsatt tid och ställe härför i god tid underrätta länsstyrelsen,

5) leda nämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet,

6) ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder, samt övriga

göromål av expeditionell art, ävensom

7) avgiva yttranden i besvärsmål.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd i stad har enahanda åligganden

som i 147 § stadgas för ordförande i beredningsnämnd. Det åligger honom

att i god tid underrätta länsstyrelsen om utsatt tid och plats för fastighetstaxeringsnämndens

sammanträden.

Vid fullgörande av honom åliggande uppgifter må ordförande i fastighetstaxeringsnämnd

åtnjuta biträde av personal, som för sådant ändamål

kan anvisas.

154 §.

1 mom. Sammanträden med fastighetstaxeringsnämnd å landet hållas

å tid och plats, som ordföranden bestämmer. Möter för ledamot hinder att

tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd suppleant och

tillika härom underrätta ordföranden. Föredragande i nämnden är vederbörande

beredningsnämnds ordförande beträffande de fastigheter, som

tillhöra hans beredningsdistrikt.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras av två av nämnden utsedda ledamöter.

Sammanträde med nämnden skall hållas inom slutna dörrar.

Angående rätt för ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet

att företräda inför nämnden samt om befogenhet för taxeringsintendenten

i länet eller av honom beordrad tjänsteman att närvara vid sammanträde

med fastighetstaxeringsnämnd å landet skola bestämmelserna i 148 § 2

och 3 mom. äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Innan fastighetstaxeringsnämnd å landet börjar det egentliga

arbetet, skall ordföranden, efter samråd med taxeringsintendenten i länet

angående tid och plats, kalla de av länsstyrelsen och landstingskommunens

förvaltningsutskott utsedda ledamöterna ävensom samtliga ordförande i

beredningsnämnderna i de till fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsdistrikten

till ett förberedande sammanträde. Vid detta har ordföranden,

med erforderligt biträde av beredningsnämndernas ordförande,

att avgiva noggrann redogörelse för de värderingsgrunder, efter vilka varje

beredningsnämnd upprättat sitt förslag, ävensom för sin egen mening,

huruvida och i vad mån dessa värderingsgrunder kunna anses överensstämma

med av fastighetsprövningsnämnden fastställda enhetsvärden och

anvisningar i övrigt eller eljest med de priser, som erhållits vid fastighetsförsäljningar

i orten. På grundval av dessa redogörelser skola de vid sammanträdet

närvarande taga under övervägande och för anteckning till

protokollet uttala sin mening, vilka allmänna jämkningar av berednings
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 67

nämndernas förslag finnas erforderliga för en jämn och likformig taxering

i hela fastighetstaxeringsdistriktet.

Avskrift av protokollet skall inom tio dagar efter sammanträdet av ordföranden

översändas till landskamreraren, som har att, efter därav tagen

del, till finansdepartementet insända de inkomna protokollsavskrifterna

ävensom de i 150 § 3 mom. angivna sammandragen.

3 mom. Sedan det i 2 mom. omförmälda sammanträdet hållits, tager

taxeringsarbetet sin början med de kommuner, där vid nämnda sammanträde

beredningsnämndernas förslag ansetts tillfredsställande, samt fortgår

kommun efter kommun och fastighet efter fastighet. Föredraganden

har att i varje fall meddela såväl beredningsnämndens förslag som ock sin

egen mening ävensom redogöra för inkomna erinringar och de ändringar,

som beredningsnämnden funnit sig böra föreslå. Nämnden beslutar därefter

med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet.

Nämndens sålunda fattade beslut skola, där de skilja sig från beredningsnämndens

förslag, antecknas i fastighetslängderna.

Fastiglietslängderna underskrivas av nämndens ordförande och vederbörande

beredningsnämndsordförande samt en av nämnden utsedd ledamot.

155 §.

1 mom. Sammanträden med fastighetstaxeringsnämnd i stad hållas inom

staden å tid och ställe, som ordföranden bestämmer. Möter för ledamot

hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd

suppleant och tillika härom underrätta ordföranden.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras av två av nämnden utsedda ledamöter.

Sammanträde med nämnden skall hållas inom slutna dörrar.

Angående rätt för ägare och därmed likställd innehavare av fastighet att

företräda inför nämnden samt om befogenhet för taxeringsintendenten i

länet eller av honom beordrad tjänsteman att närvara vid sammanträde med

fastighetstaxeringsnämnd i stad skola bestämmelserna i 148 § 2 och 3 mom.

äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Är stad indelad i två eller flera fastighetstaxeringsdistrikt och

har sådant sammanträde, som i 144 § 2 mom. omförmäles, icke funnits

erforderligt, skall länsstyrelsen uppdraga åt ordföranden i en av fastighetstaxeringsnäinnderna

att före taxeringsarbetets påbörjande kalla övriga

ordförande och ledamöter till sammanträde för förberedande överläggningar

rörande de allmänna grunder, som böra i stadens skilda delar komma i

tillämpning vid taxeringen; och äger länsstyrelsen på framställning av

den sammankallande ordföranden medgiva, att han må till detta sammanträde

kalla jämväl andra personer, vilka på grund av sin verksamhet eller

eljest kunna antagas äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena inom

staden.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

3 mom. Fastighetstaxeringsnämnd i stad företager fastighetstaxeringen

i den ordning, som finnes bäst lämpad för vinnande av jämnhet och likformighet

mellan taxeringsvärdena i stadens olika delar. Nämnden beslutar,

med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet. Nämnden

bör i den omfattning, som befinnes lämplig, dessförinnan bereda ägare eller

därmed likställd innehavare av fastighet tillfälle att inom viss angiven tid

yttra sig över av nämnden ifrågasatt värde å fastigheten.

Då ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet beredes tillfälle

att yttra sig över det av nämnden ifrågasatta värdet å fastigheten, skall han

samtidigt underrättas därom att särskild underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens

beslut icke kommer att tillsändas honom, därest erinringar

icke riktats mot det ifrågasatta värdet och detta av nämnden fastställes

såsom taxeringsvärde. Därjämte skall meddelandet innehålla upplysning om

vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens

beslut rörande taxeringen.

Fastighetstaxeringsnämndens beslut om taxering skola antecknas i fastighetslängd,

och skola i fråga om denna längd stadgandena i 150 § 2 mom.

hava motsvarande tillämpning. De av nämnden följda grunderna för taxeringen,

såvitt angår jordbruksfastighet, skola upptagas i en särskild längd.

I fråga om denna längd skall i tillämpliga delar gälla vad i 150 § 3 mom.

sägs, dock att sammandrag av längden icke skall översändas till landskamreraren

i länet.

156 §.

Vad i 62 och 64 §§ är stadgat rörande jäv och omröstning i taxeringsnämnd

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om fastighetstaxeringsnämnd.

Beslut må icke fattas av fastighetstaxeringsnämnd å landet, såvida icke

ordföranden, föredraganden samt en av landstingskommunens förvaltningsutskott

vald och en kommunvald ledamot äro tillstädes, samt av fastighetstaxeringsnämnd

i stad, såvida icke ordföranden och minst två ledamöter

äro tillstädes. Dock skall den omständigheten, att ledamot av fastighetstaxeringsnämnd

har att avträda vid behandling av viss taxering icke

utgöra hinder mot. att beslut fattas rörande ifrågavarande taxering.

Ordföranden skall i händelse av avvikande mening låta densamma antecknas

till protokollet. Motsvarande skyldighet har föredragande i fastighetstaxeringsnämnd

å landet.

Annan ledamot i fastighetstaxeringsnämnd, som deltagit i nämndens

beslut, äger anföra reservation mot beslut. Reservation skall anmälas innan

sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen

och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

Av nämnden anlitad sakkunnig äger att beträffande taxering, vid vars

handläggning han biträtt, anteckna särskild mening till protokollet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

09

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

157 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämndens arbete bör taga sin början å landet

senast den 5 februari under taxeringsåret och i stad senast den 1 oktober

året dessförinnan, dock att vad nu sagts icke har avseende å Stockholm,

årbetet skall vara avslutat i länen senast den 25 mars och i Stockholm

senast den 15 juni under taxeringsåret.

2 mom. Har ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet å landet

avgivit erinringar mot beredningsnämndens förslag eller har fastighetstaxeringsnämnden,

utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet annat

taxeringsvärde än det av beredningsnämnden föreslagna eller eljest beslutat

frångå beredningsnämndens förslag, åligger det fastighetstaxeringsnämndens

ordförande att tillsända ägaren eller innehavaren, därest dennes namn

och postadress äro för ordföranden kända, underrättelse om det taxeringsvärde,

som av fastighetstaxeringsnämnden beslutats.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd i stad åligger att tillsända sådan

ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, vilkens namn och

postadress äro för ordföranden kända, underrättelse om det taxeringsvärde,

som av nämnden beslutats. Vad nu sagts skall dock icke gälla, om meddelande

rörande ifrågasatt taxeringsvärde tillsänts ägaren eller innehavaren

och taxeringsvärde åsatts fastigheten på sätt i meddelandet angivits.

Underrättelse, som i detta moment avses, skall innehålla upplysning om

vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens

beslut.

3 mom. Senast den 31 mars eller vad angår Stockholm den 21 juni skall

fastighetstaxeringsnämndens ordförande till länsstyrelsen insända fastighetsdeklarationerna

och övriga handlingar ävensom berednings- och fastighetstaxeringsnämndernas

protokoll. Fastighetslängderna skola avlämnas å

den tid och i den ordning, Kungl. Maj :t föreskriver.

4 mom. Fastighetslängderna, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift, skola

vara att tillgå för landskamreraren, taxeringsintendent och fastighetsprövningsnämnden

samt i den ordning, Kungl. Maj :t föreskriver, utom vad angår

Stockholm, offentligen framläggas inom vederbörande kommun under minst

fjorton dagar före den 15 maj under taxeringsåret.

VI. Om fastighetsprövningsnämndernas verksamhet

158 §.

Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar inkommit till

länsstyrelsen, skola längderna ävensom de hos berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna

förda protokollen granskas, varvid taxeringsintendent

har att hos fastighetsprövningsnämnden göra framställningar om de åtgär
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

der, som erfordras för åstadkommande av en med skatteförfattningarna

överensstämmande, jämn och likformig fastighetstaxering.

Länsstyrelsen äger, där så anses erforderligt, kalla ordförande eller ledamot

i fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra i fastighetsvärdering

kunniga och erfarna personer att under granskningsarbetet infinna sig

för upplysningars meddelande.

159 §.

Kungl. Maj :t äger förordna, att med ledning av de i 154 § 2 mom. andra

stycket omförmälda handlingarna undersökning skall verkställas till utrönande,

huruvida vid taxeringen av jordbruksfastigheter å landsbygden

jämnhet och likformighet de olika länen emellan blivit uppnådd. Verkställes

sådan undersökning, skall resultatet därav meddelas landskamrerarna

och taxeringsintendenterna senast den 30 april under taxeringsåret.

Ovannämnda handlingar skola tillhandahallas kammarrätten senast den

1 oktober under taxeringsåret.

160 §.

1 mom. Fastighetsprövningsnämnds arbete skall vara avslutat senast

den 30 september under taxeringsåret, i Stockholm den 31 oktober.

2 mom. Fastighetsprövningsnämnd eller dess ordförande äger, där så

anses erforderligt, kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd

i länet eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer

att infinna sig vid sammanträde med fastighetsprövningsnämnden eller hos

dess ordförande för att meddela upplysningar.

161 §.

Genom prövningsnämndens kansli skola införskaffas erforderliga yttranden

över hos fastighetsprövningsnämnden anförda besvär och gjorda framställningar;

där yttrandena därtill föranleda, skola påminnelser infordras

från vederbörande. Taxeringsintendent har att åvägabringa för besvärens

och framställningarnas prövning eljest erforderlig utredning.

162 §.

Beträffande fastighetsprövningsnämnds verksamhet skall i övrigt vad

som stadgas om prövningsnämnd i 78—88, 90—92 och 94 §§ gälla i tilllämpliga

delar, därvid vad som stadgas angående besvär av taxeringsintendent

skall tillämpas jämväl å framställning enligt 158 § samt vad som avser

skattskyldig skall gälla ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet

och annan, för vilken garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom

skattepliktig inkomst.

Åtgärder, som avses i 91 §, skola, sedan fastighetsprövningsnämndens arbete

avslutats, företagas av prövningsnämnden i länet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

71

VII. Om fullföljd av talan

163 §.

1 mom. över beslut av fastighetstaxeringsnämnd må besvär anföras hos

fastighetsprövningsnämnden

1) av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastigheten

rörer,

2) av vederbörande kommun.

Besvären skola avfattas skriftligen samt ingivas eller insändas till prövningsnämndens

kansli,

i länen senast den 15 maj under taxeringsåret och

1 Stockholm senast den 10 augusti under taxeringsåret.

2 mom. Taxeringsintendent äger att genom framställning, som i 158 §

sägs, yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut.

164 §.

1 mom. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, så ock

kommun må hos kammarrätten anföra besvär över fastighetsprövningsnämnds

beslut rörande viss fastighet

1) om klaganden besvärat sig hos fastighetsprövningsnämnden över fastighetstaxeringsnämndens

beslut men hans talan icke bifallits,

2) om fastighetsprövningsnämnden ändrat fastighetens taxering utan

att sådan ändring påyrkats av honom.

2 mom. Taxeringsintendent må hos kammarrätten anföra besvär, om fastighetsprövningsnämnden

icke bifallit av honom gjord framställning eller

fastighetsprövningsnämnden efter besvär ändrat fastighetstaxeringsnämnds

beslut.

3 mom. Besvär till kammarrätten må endast innefatta fullföljande helt

eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos fastighetsprövningsnämnden.

Har denna ändrat fastighetstaxeringsnämnds beslut utan att

yrkande därom framställts av klaganden, må besvären till kammarrätten

icke innefatta längre gående yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet

med fastighetstaxeringsnämndens beslut.

4 mom. Vad i 96 och 97 §§ är stadgat skall äga motsvarande tillämpning

beträffande besvär över allmän fastighetstaxering, dock att besvärsakt skall,

där ej särskilda omständigheter föreligga, översändas till kammarrätten

inom fyra månader efter det att besvären inkommit till prövningsnämndens

kansli.

Vid besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut i fråga om fastighetstaxering

skall, utöver i 97 § angivna handlingar, fogas utdrag av taxeringslängd

beträffande närmast föregående taxering av fastigheten.

I förteckning över anförda besvär skola besvär över allmän fastighetstaxering

upptagas för sig utan sammanblandning med övriga besvär.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

165 §.

1 mom. Vid handläggning i kammarrätten av mål angående allmän fastighetstaxering

skola deltaga tre av rättens ledamöter, därav minst två ordinarie,

av vilka sistnämnda en efter Kungl. Maj :ts förordnande skall föra

ordet, samt två av de särskilda ledamöter, om vilka i 2 mom. förmäles; dock

må utevaro av en av de särskilda ledamöterna icke hindra måls avgörande,

därest tre av kammarrättens ledamöter äro om slutet ense.

Utan hinder av vad i första stycket sägs äger Kungl. Maj :t beträffande

vissa grupper av ifrågavarande mål föreskriva, att bestämmelsen om särskilda

ledamöters deltagande i målens handläggning ej skall äga tilllämpning.

2 mom. Kungl. Maj :t förordnar för högst fem år i sänder minst nio,

högst tjugu i praktiska värv förfarna män med god kännedom om fastighetsförhållandena

i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter

i kammarrätten vid handläggning av mål, som i 1 mom. avses. Av dessa

personer skola minst tre äga sakkunskap beträffande värdering av skogsmark

och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet,

minst två beträffande värdering av jordbruksfastighet i övrigt

och minst två beträffande värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår

sådan person under den tid, för vilken han blivit utsedd, förordnar Kungl.

Maj :t annan person i hans ställe.

Ledamot som här sägs skall vara svensk medborgare. Ej må sådant

uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försatt i konkurstillstånd.

3 mom. Kungl. Maj :t äger meddela närmare föreskrifter angående inkallande

av de i 2 mom. nämnda ledamöter till tjänstgöring i kammarrätten

samt angående ordnandet av kammarrättens arbete med handläggning

av mål angående allmän fastighetstaxering och därmed sammanhängande

frågor.

166 §.

1 mom. Besvär över allmän fastighetstaxering må hos prövningsnämnden

i länet anföras i särskild ordning av ägare eller därmed likställd innehavare

av fastighet,

1) om fastighet uppförts såsom skattepliktig, ehuru den är undantagen

från skatteplikt, eller taxering ägt rum av annan egendom än som enligt

4 § tredje stycket kommunalskattelagen är att hänföra till fastighet,

2) om fastighet taxerats å mer än en ort eller eljest taxerats i fall,

där taxering av fastigheten icke bort äga rum,

3) om fastighet på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart

förbiseende blivit felaktigt taxerad, samt

4) om underrättelse, som avses i 152 § andra stycket, 155 § 3 mom. första

och andra styckena eller 157 § 2 mom., haft felaktigt innehåll.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

73

Har taxeringen prövats av kammarrätten eller av fastighetsprövningsnämnd,

skola dock besvären anföras hos kammarrätten.

Kammarrätten må, om besvär som anförts i särskild ordning finnas böra

upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas

av i första stycket avsedd prövningsnämnd.

2 mom. I fall som i 1 mom. sägs må besvär anföras jämväl av taxeringsintendent.

3 mom. Besvär, som i denna paragraf avses, skola vara inkomna före utgången

av femte året efter taxeringsåret.

i mom. Anföras besvär i särskild ordning hos prövningsnämnd skall vad

i 75 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kammarrätten, gäller i tillämpliga delar vad

som stadgas i 96 § första stycket och 97 §.

167 §.

Över kammarrättens utslag i mål angående allmän fastighetstaxering,

såvitt rörer tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen,

må klagan icke föras.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i mål angående allmän

fastighetstaxering, såvitt angår annan fråga än i första stycket sägs, äger

hos Kungl. Maj :t söka ändring genom besvär, som skola vara inkomna till

finansdepartementet inom två månader efter det klaganden erhållit del av

kammarrättens utslag.

168 §.

Besvärsrätt liksom för ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet

tillkommer jämväl annan för vilken garantibelopp för fastigheten skall

upptagas såsom skattepliktig inkomst, så ock arrendator, vilken jämlikt

avtal, ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot ägaren

eller innehavaren har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.

Vad i 107 samt 110—112 §§ är stadgat rörande besvär över taxering för

inkomst eller förmögenhet skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande

besvär över allmän fastighetstaxering.

Utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj :t beträffande allmän fastighetstaxering

skall, därest utslaget innefattar ändring av prövningsnämnds beslut,

för kännedom tillställas, förutom klaganden, den som vid taxeringsårets

ingång ägt fastigheten eller varit skyldig att erlägga skatt för garantibelopp

för densamma, den kommun, där fastigheten är belägen, taxeringsintendenten

i det län, där fastigheten är belägen, så ock där fastighetens ägare eller

därmed likställd innehavare vid ingången av taxeringsåret hade sin hemortskommun

i annat län, taxeringsintendenten i det länet.

Vid sådant utslag eller beslut beträffande allmän fastighetstaxering, som

i 102 § första stycket sägs, skall fogas underrättelse till den skattskyldige

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

om rätt för honom att anföra besvär enligt nämnda paragraf och om vad

han därvid har att iakttaga.

169 §.

Om vid prövning av besvär hos kammarrätten eller Kungl. Maj :t rörande

allmän fastighetstaxering befinnes, att taxeringen verkställts å orätt ort

eller å rätt ort underlåtits, må, efter vederbörandes hörande, vidtagas erforderlig

rättelse å ort som vederbör; dock må taxeringen icke höjas utöver

vad tidigare bestämts, därest besvären icke innefatta yrkande om sådan

höj ning.

Beträffande prövningsnämnds befogenhet att vidtaga åtgärd som avses i

första stycket skola bestämmelserna i 105 § 2 mom. gälla i tillämpliga delar.

VIII. Om straff

170 §.

Vad i 117 § första, tredje och fjärde styckena samt 122 § första stycket

stadgas om tystnadsplikt och om påföljd för brott mot sådan plikt skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om allmän fastighetstaxering.

171 §.

1 mom. Den som i allmän fastighetsdeklaration eller i uppgift enligt 136

§ 2 mom. uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift,

ägnad att leda till för låg taxering, skall, där ej gärningen är belagd med

straff i strafflagen, dömas till dagsböter.

2 mom. Fullgör någon ej behörigen uppgiftsskyldighet enligt 139 §, gäller

vad i 120 § och 122 § andra stycket är för där avsedda fall stadgat.

IX. Gemensamma bestämmelser

172 §.

Utöver vad som ovan angivits skola följande bestämmelser rörande taxering

för inkomst och förmögenhet äga motsvarande tillämpning eller hava

avseende jämväl å allmän fastighetstaxering:

1) 13—15 §§, 16 § 1 mom. 4) samt 2—4 mom. ävensom 17—19 §§ med

för taxeringsnämnder och prövningsnämnder gemensamma bestämmelser

samt med föreskrifter om riksskattenämnden m. m.,

2) 46 § angående uppgifter från statlig och kommunal myndighet m. m.,

3) 47—50 §§ angående gemensamma bestämmelser rörande deklarationer

och andra uppgifter, dock att samtliga ledamöter av vederbörande

beskattningsnämnd, så ock konsulent för taxering av vattenfallsfastighet

äga deltaga i granskningen av deklarationer och uppgifter, som avlämnats

till ledning vid allmän fastighetstaxering,

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 75

4) 59 och 72 §§ angående taxeringsnämndernas verksamhet,

5) 123—125 §§ angående viten, samt

6) 126—128 §§ med särskilda föreskrifter.

173 §.

1 mom. Bestämmelserna i 129 § skola äga motsvarande tillämpning beträffande

kostnader för allmän fastighetstaxering, varvid följande skall

iakttagas.

1) Vad i 129 § 1 mom. vid 1) stadgas skall hava avseende å ersättning till

ordförandena i beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna

samt å de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna

och konsulenterna för taxering av vattenfallsfastighet.

2) Vad i 129 § 5 mom. stadgas skall hava avseende å

de personer, som jämlikt 143 § 2 mom. inkallats av länsstyrelsen för meddelande

av upplysningar,

de personer, som till sammanträde enligt 144 § 1 eller 2 mom. särskilt

inkallats av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 155 § 2 mom. inkallats

efter länsstyrelsens medgivande,

de ordförande i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd, som

på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles

i 144 § 1 mom.,

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på

vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i

144 § 2 mom., samt

de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 158 § andra

stycket.

3) Vad i 129 § 8 mom. stadgas skall hava avseende å ledamot i fastighetsprövningsnämnd.

2 mom. I 165 § 2 mom. omförmäld ledamot av kammarrätten åtnjuter

för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring, ersättning av statsmedel

enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj :t.

Angående gottgörelse av statsmedel för verkställande av undersökning,

varom i 159 § förmäles, förordnar Kungl. Maj:t.

3 mom. Vad i 130 § första stycket stadgas skall äga motsvarande tilllämpning

å kommunvald ledamot i beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd.

För inställelse vid fastighetstaxeringsnämnds sammanträden ävensom

för inställelse vid sammanträden, som omförmälas i 144 § 1 mom., 145 §

och 154 § 2 mom., äger av landstingskommuns förvaltningsutskott utsedd

ledamot av sådan nämnd åtnjuta dagtraktamente och resekostnadsersättning

av landstingskommunens medel efter de för landstingsmän stadgade

grunder.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

FJÄRDE AVDELNINGEN

Särskild fastighetstaxering

174 §.

Särskild fastighetstaxering verkställes inom varje lokalt taxeringsdistrikt

av distriktets lokala taxeringsnämnd. Dock må länsstyrelsen vid uppdelning

av kommun i lokala taxeringsdistrikt förordna, att vid särskild fastighetstaxering

annan indelning skall tillämpas än som föreskrives för årlig

taxering i övrigt.

Vad i denna förordning är stadgat rörande taxeringsnämndernas och

prövningsnämndernas verksamhet beträffande taxeringen för inkomst och

förmögenhet, så ock för sådan taxering meddelade gemensamma bestämmelser

rörande deklarationer och andra uppgifter ävensom föreskrifterna

om riksskattenämnden, de särskilda föreskrifterna i 126—128 §§ samt bestämmelserna

om viten i 123—125 §§ och om kostnader för taxeringsarbetet

i 129 och 130 §§ skola äga motsvarande tillämpning med avseende å handhavandet

av särskild fastighetstaxering, i den mån icke här nedan annorlunda

stadgas.

175 §.

1 mom. Har vid ingången av år, då allmän fastighetstaxering icke äger

rum, beträffande viss fastighet förhållande förelegat av beskaffenhet att

böra jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen föranleda åsättande av

nytt taxeringsvärde, är fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare

skyldig att utan anmaning till ledning för fastighetens taxering det

året avgiva deklaration (särskild fastighetsdeklaration).

Har fastighet eller komplex av fastigheter, som vid senaste fastighetstaxering

behandlats som taxeringsenhet, därefter uppdelats mellan flera

ägare eller innehavare, skola dylika deklarationer avgivas av samtliga ägare

eller innehavare, av envar beträffande hans del av taxeringsenheten.

Särskild fastighetsdeklaration skall avfattas å blankett enligt fastställt

formulär och innehålla upplysning om det förhållande, som skall föranleda

åsättande av nytt taxeringsvärde; och skall i övrigt om sådan deklaration

i tillämpliga delar gälla vad om allmän fastighetsdeklaration är stadgat.

2 mom. Efter anmaning är ägare eller därmed likställd innehavare av

fastighet, även om han förmenar, att sådant förhållande, som enligt 1 mom.

föranleder deklarationsskyldighet, icke förelegat, skyldig avgiva särskild

fastighetsdeklaration rörande fastigheten.

3 mom. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet är efter

anmaning skyldig att till ledning vid fastighetens taxering avgiva uppgift

jämväl angående andra förhållanden än dem, som angivas i deklarationsformuläret.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

77

4 mom. Särskild fastighetsdeklaration, som skall avgivas utan anmaning,

skall avlämnas senast den 15 februari.

Om plats för avlämnande av särskild fastighetsdeklaration samt om anmaning

rörande deklaration eller uppgift till ledning vid särskild fastighetstaxering

ävensom om delgivning skola bestämmelserna i 34 § 4 mom.,

35 och 36 §§ samt 51—55 §§ äga motsvarande tillämpning.

176 §.

Brandförsäkringsanstalt är efter anmaning skyldig att till ledning vid

särskild fastighetstaxering avlämna uppgift rörande försäkringsvärdet å

byggnader, som äro hos anstalten försäkrade mot brandskada.

177 §.

1 mom. Under de år, då särskild fastighetstaxering skall äga rum, har

taxeringsnämnden att, så fort ske kan, företaga sådan taxering. Nämnden

har därvid att för varje fastighet, å vilken jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen

nytt taxeringsvärde skall sättas, besluta till vilket belopp det

nya värdet skall upptagas. För övriga taxering underkastade fastigheter

skola nästföregående års taxeringsvärden oförändrade upptagas.

Taxeringsnämnden har jämväl att pröva hos nämnden gjorda framställningar

om sådant särskilt angivande av värden å olika i taxeringsenhet ingående

fastigheter eller delar av fastigheter, varom i 8 § sista stycket kommunalskattelagen

förmäles.

2 mom. För varje lokalt taxeringsdistrikt eller, om sådant distrikt består

av mer än en kommun, för varje kommun skall föras en längd över taxeringen

av fastigheter (fastighetslängd). De beslutade taxeringarna skola

upptagas i längden. För varje fastighet, som taxeras, angivas taxeringens

belopp och namnet å den som vid taxeringsårets ingång varit ägare till fastigheten.

3 mom. Har taxeringsnämnden åsatt fastighet nytt taxeringsvärde eller

jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen, med avvikelse från vad

som under nästföregående taxeringsår varit gällande, fördelat taxeringsvärde

å olika i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter

eller har taxeringsnämnden avslagit framställning om vidtagande av nu

omförmäld taxeringsåtgärd, skall underrättelse om taxeringsnämndens beslut

sändas till fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare ävensom,

därest annan än ägaren eller innehavaren är skyldig att erlägga skatt

för garantibelopp för fastigheten, till denne.

Om sådan underrättelse skola bestämmelserna i 69 § 4 mom. äga motsvarande

tillämpning.

4 mom. Samtliga ledamöter av taxeringsnämnd må deltaga i granskningen

av särskild fastighetsdeklaration.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

178 §.

1 mom. Taxering, som till följd av prövningsnämnds beslut tillkommit

eller blivit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas

i vederbörlig fastighetslängd.

2 mom. Bestämmelserna i 92 § om underrättelse angående prövningsnämnds

beslut i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet skola

äga motsvarande tillämpning å sådan nämnds beslut rörande särskild fastighetstaxering,

därvid vad som avser skattskyldig skall gälla ägare eller

därmed likställd innehavare av fastighet och annan, för vilken garantibelopp

för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst.

179 §.

1 mom. Över beslut av taxeringsnämnd rörande särskild fastighetstaxering

må besvär anföras hos prövningsnämnden i länet

1) av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastigheten

rörer,

2) av vederbörande kommun, samt

3) av taxeringsintendent.

2 mom. Beträffande besvär enligt denna paragraf skall vad i 75 och 76 §§

är stadgat rörande besvär i fråga om taxering för inkomst och förmögenhet

äga motsvarande tillämpning.

ISO §.

1 mom. Besvär över prövningsnämnds beslut rörande särskild fastighetstaxering

må anföras hos kammarrätten av part som i 179 § sägs

1) om han anfört besvär hos prövningsnämnden men hans talan icke bifallits,

2) om prövningsnämnden ändrat fastighetens taxering utan att sådan

ändring påyrkats av honom.

Besvär till kammarrätten må endast innefatta fullföljande helt eller

delvis av yrkande, som klaganden framställt hos prövningsnämnden. Har

denna ändrat taxeringsnämnds beslut utan att yrkande därom framställts

av klaganden, må besvären till kammarrätten icke innefatta längre gående

yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med taxeringsnämndens

beslut.

2 mom. Beträffande besvär enligt denna paragraf skall vad i 96 och 97 §§

är stadgat rörande besvär till kammarrätten i fråga om taxering för inkomst

och förmögenhet äga motsvarande tillämpning. I förteckning över

anförda besvär skola besvär över särskild fastighetstaxering upptagas för

sig utan sammanblandning med övriga besvär.

3 mom. I fråga om kammarrättens handläggning av mål angående särskild

fastighetstaxering skall vad i 165 § är stadgat äga motsvarande tilllämpning.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

181 §.

1 mom. Vad i 99 § stadgas skall äga motsvarande tillämpning, om ägare

eller därmed likställd innehavare av fastighet icke erhållit i 177 § 3 mom.

föreskriven underrättelse senast den 15 juli under taxeringsåret.

2 mom. Besvär i fråga om särskild fastighetstaxering må jämväl anföras

i särskild ordning av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet
1)

om fastighet uppförts såsom skattepliktig, ehuru den är undantagen

från skatteplikt, eller taxering ägt rum av annan egendom än som enligt

4 § tredje stycket kommunalskattelagen är att hänföra till fastighet,

2) om fastighet taxerats å mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där

taxering av fastigheten icke bort äga rum, samt

3) om fastighet på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart

förbiseende blivit felaktigt taxerad.

Besvär som nu sagts prövas av prövningsnämnden i länet. Har taxeringen

prövats av prövningsnämnden eller kammarrätten, ankommer det dock på

kammarrätten att pröva målet.

Kammarrätten må, om besvär som anförts i särskild ordning finnas

böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare

handläggas av prövningsnämnden.

3 mom. I fall som i 2 mom. sägs må besvär jämväl anföras av taxeringsintendent.

4 mom. Besvär, som i denna paragraf avses, skola för att kunna upptagas

till prövning vara inkomna före utgången av femte året efter taxeringsåret.

5 mom. Anföras besvär i särskild ordning hos prövningsnämnd, skall

vad i 75 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kammarrätten, gäller i tillämpliga delar vad

som stadgas i 96 § första stycket och 97 §.

182 §.

Över kammarrättens utslag i mål angående särskild fastighetstaxering,

såvitt rörer tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen,

må klagan icke föras.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i mål angående särskild

fastighetstaxering, såvitt angår annan fråga än i första stycket sägs,

äger hos Kungl. Maj :t söka ändring genom besvär, som skola vara inkomna

till finansdepartementet inom två månader efter det klaganden erhållit del

av kammarrättens utslag.

183 §.

Besvärsrätt liksom för ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet

tillkommer jämväl annan för vilken garantibelopp för fastigheten skall

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

upptagas såsom skattepliktig inkomst, så ock arrendator, vilken jämlikt avtal,

ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot ägaren

eller innehavaren har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.

Vad i 107, 108 samt 110—113 §§ är stadgat rörande besvär över taxering

för inkomst och förmögenhet skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande

besvär över särskild fastighetstaxering.

Vad i 168 § tredje och fjärde styckena och 169 § stadgas skall äga motsvarande

tillämpning beträffande särskild fastighetstaxering.

184 §.

Därest efter taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde i anledning

av anförda besvär ändras eller taxeringsvärde åsättes fastighet, som icke

blivit taxerad, har prövningsnämnden att efter anmälan av taxeringsintendent

vidtaga däremot svarande åtgärder för efterföljande år under taxeringsperioden,

där ej beträffande fastigheten sådant förhållande inträffat,

som jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen bör föranleda åsättande av

nytt taxeringsvärde.

Sådan anmälan hos prövningsnämnden må jämväl göras av fastighetens

ägare eller därmed likställd innehavare eller, om besvären anförts av annan

än ägaren eller innehavaren, av denne.

185 §.

Vad i 117 § första, tredje och fjärde styckena samt 122 § första stycket

stadgas om tystnadsplikt och om påföljd för brott mot sådan plikt skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om särskild fastighetstaxering.

186 §.

Den som i särskild fastighetsdeklaration eller i uppgift som i 175 § 3 mom.

sägs uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift, ägnad

att leda till för låg taxering, skall, där ej gärningen är belagd med straff

i strafflagen, dömas till dagsböter.

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958, dock att förordningens

bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, *

som erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet,

I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

1. Genom förordningen upphävas taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379), så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande

mot den nya förordningens bestämmelser.

2. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest

författningsrum, som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall

den bestämmelsen i stället tillämpas.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 81

3. I fråga om taxeringar, som verkställts eller bort verkställas i första

instans år 1957 eller tidigare år, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla

med följande undantag:

a) Besvär till kammarrätten och Kungl. Maj:t, som anföras efter den

31 december 1957, skola beredas och vidare handläggas enligt denna förordning.

b) I fråga om rätt att anföra besvär i särskild ordning skola denna förordnings

bestämmelser äga tillämpning, om besvären inkomma efter den

31 december 1957. Vad nu sagts skall dock icke gälla sådana besvär, som

avses i 99 § och 181 § 1 mom. denna förordning.

c) Besvär, som efter den 31 december 1957 anföras i särskild ordning, skola

beredas och vidare handläggas enligt denna förordning.

d) På prövningsnämnd efter den 31 december 1957 ankommande uppgifter

skola fullgöras av prövningsnämnd, utsedd enligt bestämmelserna

i denna förordning.

e) Fråga om eftertaxering, som väckes efter den 31 december 1957, skall

handläggas och prövas enligt bestämmelserna i denna förordning.

4. Vad i 4 § fjärde stycket denna förordning stadgas skall, intill dess

taxeringsassistent förordnats för där angivet särskilt taxeringsdistrikt, icke

gälla, länsstyrelsen obetaget att inrätta sådant taxeringsdistrikt utan att

förordna taxeringsassistent för distriktet.

5. Intill dess indelning av länet i särskilda taxeringsdistrikt, som avses

i 4 § fjärde stycket denna förordning, blivit för länet i dess helhet genomförd,

må länsstyrelsen i samband med indelningen i lokala taxeringsdistrikt

i erforderlig omfattning förordna taxeringskonsulenter för sådana

distrikt.

Har taxeringskonsulent förordnats, åligger honom att granska självdeklarationer

och andra uppgifter, avgivna av fysiska personer, oskifta

dödsbon eller familjestiftelser, vilka äro rörelseidkare eller sådana idkare

av jordbruk eller skogsbruk, som äro skyldiga föra räkenskaper. Han har

därjämte att granska andra deklarationer och uppgifter av mera invecklad

beskaffenhet, vilka taxeringsnämnd överlämnar till honom för granskning.

Taxeringskonsulenten äger, då fråga är om deklaration eller annan uppgift

som av honom granskats, deltaga i taxeringsnämndens överläggningar

men icke i dess beslut.

Han äger vidare utfärda anmaning, som avses i 51 § första stycket denna

förordning, i den mån så erfordras för fullgörande av honom åvilande

granskning av deklaration eller annan uppgift, dock att han icke äger anmana

skattskyldig att avlämna deklaration.

I fråga om ersättning åt taxeringskonsulent skall i tillämpliga delar gälla

vad i 129 § denna förordning stadgas om ersättning åt ordförande i taxeringsnämnd.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 56

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

6. Erfordras utöver vad ovan stadgas särskilda bestämmelser i avseende

å denna förordnings ikraftträdande, äger Kungl. Maj :t meddela sådana

bestämmelser.

Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av

propositionen väckta motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 556 av herrar Erik Olsson och Per Olofsson

samt II: 737 av herr Nilsson i Östersund m. fl., vari hemställts, »att

riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 150 måtte

besluta, att förslaget till taxeringsförordning måtte ändras så till vida att

yttrande från kommunens fullmäktige skall inhämtas innan länsstyrelsen

förordnar ordförande i taxeringsnämnd, samt att det uppdrages till vederbörande

utskott att utforma erforderlig lagtext»;

II) de likalydande motionerna I: 570 av herr Anderberg och II: 752 av

son samt II: 737 av herr Nilsson i Östersund m. fl., vari hemställts, »att

riksdagen måtte besluta dels att särskild fastighetstaxering må kunna verkställas

i samma ordning som enligt proposition nr 150 föreslagits beträffande

taxering för inkomst och förmögenhet av fysiska personer, dödsbon

och familjestiftelser, dels att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag

till härför erforderlig ändring av taxeringsförordningen»;

HD de likalydande motionerna 1:574 av herr Niklasson och 11:762 av

herr Vigelsbo, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen

nr 150 måtte beakta i motionerna framförda synpunkter;

IV) de likalydande motionerna I: 575 av herrar Spetz och Söderquist

samt II: 761 av herr Strandh m. fl., vari hemställts, »att vederbörande utskott

måtte vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 150 beakta

de synpunkter vi framfört samt vidtaga de ändringar i författningstexten

som kan föranledas därav»;

V) de likalydande motionerna I: 606 av fru Gärde Widemar m. fl. och

II: 801 av herr Kollberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen underkastar

förslaget till ny taxeringsförordning en noggrann översyn och därvid beaktar

vad i motionerna anförts, samt att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställer att Kungl. Maj :t efter vederbörliga förberedelsearbeten

och efter slutförande av nu pågående utredning om de högre instanserna

i taxeringsmål för riksdagen framlägger förslag till lag om taxeringsförf

arandet;

VI) de likalydande motionerna 1:608 av herrar Magnusson och Ebbe

Ohlsson samt II: 798 av herrar Edström och Strandh, vari hemställts, »att

riksdagen för sin del måtte besluta, att i stället för 118 § andra stycket i

det förslag till taxeringsförordning, som framlagts i Kungl. Maj :ts proposi
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

83

tion nr 150 till innevarande års riksdag, måtte införas ett andra och tredje

stycke av följande lydelse:

Finner ordförande i taxeringsnämnd anledning antaga, att oriktig uppgift,

om vilken ordföranden vid taxeringsarbetet erhållit kännedom, kan

medföra ansvar enligt skattestrafflagen, skall ordföranden göra anmälan

därom till taxeringsintendenten. Sådan anmälan skall göras senast vid den

tid, då taxeringsnämndens arbete för året avslutas.

Därest taxeringsintendent på grund av anmälan från ordförande i taxeringsnämnd

eller eljest finner, att någon gjort sig skyldig till brott, som

avses i skattestrafflagen, skall taxeringsintendenten göra anmälan därom

till vederbörande åklagare»;

VII) de likalydande motionerna 1:609 av herrar Magnusson och Ebbe

Ohlsson samt II: 799 av herrar Edström och Strandh, vari bl. a. hemställts,

att riksdagen för sin del måtte besluta, att 37 § 2 mom. andra stycket i det

förslag till taxeringsförordning, som framlagts i Kungl. Maj :ts proposition

nr 150 skall erhålla följande lydelse:

Avser sådan förmån, varom i 1 mom. första och andra punkterna förmäles,

endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd, för

vilken förmånen utgått. Om fullgörandet av denna uppgiftsskyldighet är

förenat med betydande svårighet för uppgiftslämnaren, må dock i stället

meddelas, huruvida förmånen avsett hela året eller del av året.

VIII) motionen I: 607 av herr Nils Theodor Larsson, vari hemställts, att

riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 150 måtte besluta

1) att uttala att antalet taxeringsassistenttjänster, som skola nyinrättas,

skall nedbringas väsentligt under det av departementschefen anförda antalet

240,

2) att i stället antalet revisionspersonaltjänster vid länsstyrelserna —

förste taxeringsassistenter eller andra — utökas med det ytterligare antal

tjänster, som vederbörande utskott efter övervägande kan finna lämpligt

att föreslå,

3) att innehavare av vissa tjänster inom taxeringsrevisionen i enlighet

med vad i motionen anförts måtte erhålla ställning såsom allmänt ombud,

d. v. s. kunna tilldelas processuella uppgifter,

4) att taxeringssektionen måtte utbrytas och bilda en särskild avdelning,

skild från landskontoret i övrigt,

5) att i övrigt måtte beaktas i motionen framförda synpunkter samt

6) att vederbörande utskott måtte vidtaga de ändringar, som kan föranledas

därav.

IX) motionen 11:800 av herr Christenson i Malmö, vari hemställts, att

riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en snabbutredning

angående decentralisering av kammarrätten och begränsning av fullföljdcn

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

av mål till regeringsrätten och dels antaga följande förslag till ändring av

nedan angivna paragrafer i det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget till

taxeringsförordning.

12 §.

1 mom. Prövningsnämnd i län skall bestå av ordförande samt ytterligare

minst fyra och högst åtta ledamöter eller, om nämnden skall sammanträda

å avdelningar, fyra ledamöter å varje avdelning. För ordförande och ledamöter

skola finnas lika många suppleanter. Ordförande och suppleant för

denne utses av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år. Övriga ledamöter och

suppleanter väljas för en tid av fyra år på sätt är föreskrivet för val till

ledamot av riksdagens första kammare. Till ordförande och suppleant för

denne må utses allenast den, som i domarämbete må nyttjas.

För den ... hos nämnden.

Suppleant äger närvara vid prövningsnämndens sammanträden samt deltaga

i dess överläggningar.

1 länen ... prövningsdistriktet.

Ledamot eller ... taxeringsnämnd.

2 mom. Hos prövningsnämnd .., allmänna ombudet.

15 §.

Vid behandling . . . sakkunnig.

Då fråga är om biträde åt taxeringsnämnd, äger nämnden själv tillkalla

den sakkunnige, nämnden finner lämpligast.

61 §.

1 mom. Taxeringsnämnds sammanträden .. . ordföranden, önskar skattskyldig

företräda inför taxeringsnämnd då hans deklaration behandlas av

nämnden, skall taxeringsnämndens ordförande i god tid underrätta honom

om tid och plats för sammanträdet.

Vid ... ledamöter.

2 mom. Taxeringsassistent... beslut.

3 mom. I de ... besluten.

4 mom. Sammanträde ... taxering.

5 mom. Taxeringsintendenten ... skyldigheten.

X) motionen II: 802 av fru Torbrink m. fl., vari hemställts, att riksdagen

vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 150 måtte beakta de i

motionen framförda synpunkterna samt vidtaga de åtgärder och ändringar

som därav kunde föranledas.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnats i det

följande eller i utskottets betänkande nr 52, hänvisa till motionerna

I: 570,1: 574,1: 575,1: 606, I: 607, II: 737, II: 798, II: 799, II: 800 och II: 802.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 är 1956

85

Propositionen

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Beträffande frågans tidigare behandling har chefen för finansdepartementet

lämnat följande redogörelse.

I skrivelse den 13 maj 1950, nr 219, anhöll riksdagen med anledning

av vissa motioner, att Kungl. Maj :t måtte, med beaktande av vad bevillningsutskottet

anfört i sitt betänkande nr 46 till samma riksdag, låta

verkställa en allsidig och förutsättningslös utredning rörande taxeringsförfarandet

och taxeringsprocessen. Utskottet angav i nämnda betänkande

såsom viktigaste mål för en sådan reform att nå ökad effektivitet i taxeringsarbetet

men tillika ökade garantier för rättssäkerheten.

Under erinran om riksdagens hemställan uppdrog min företrädare i

ämbetet åt 1950 års skattelagssakkunniga att verkställa en översyn av

taxeringsförordningens bestämmelser.

Skattelagssakkunniga avgav hösten 1954 betänkande med förslag till

effektivare taxering (SOU 1954:24). Som ett komplement till nämnda

förslag överlämnades vidare från skattelagssakkunniga en promemoria med

förslag till föreskrifter i taxeringsförordningen rörande fastighetstaxering

(stencilerad). Förslagen innebar bl. a. väsentligt ökade skyldigheter att

lämna uppgifter till ledning vid egen och annans taxering samt vidgade

befogenheter för taxeringsmyndigheterna i deras kontrollerande verksamhet.

Vidare förordades betydelsefulla ändringar i fråga om organisationen

av taxeringsorganen och förfarandet hos dessa.

Sedan skattelagssakkunnigas förslag remissbehandlats, anmäldes de i

statsrådet den 11 mars 1955. Härvid uttalade min företrädare, att åtskilligt

av vad som föreslagits på området för främjande av ett riktigare fullgörande

av deklarationsplikten och i syfte att vidga möjligheterna till en

effektiv taxeringskontroll syntes vara av beskaffenhet att kunna läggas

till grund för ett förslag till riksdagen om ändrad lagstiftning. Andra

åter av de förslag som skattelagssakkunniga framfört måste ytterligare

utredas, innan de kunde anmälas för slutligt ställningstagande. Vad angick

den synnerligen betydelsefulla frågan om själva taxeringsorganisationen

och vad därmed sammanhänger syntes denna vara av beskaffenhet

att böra göras till föremål för ytterligare utredning genom särskilda sakkunniga,

innan förslag i ämnet kunde underställas riksdagen.

Med avseende på utredningen i organisationsfrågorna uttalade dåvarande

departementschefen hl. a., att en lösning av spörsmålet om organisationen

i första instans uppenbarligen måste sökas efter den linjen, att det egentliga

utrednings- och kontrollarbetet utföres av heltidsanställda tjänstemän.

Bland övriga frågor, som borde prövas vid utredningen, nämndes prövningsnämndernas

ställning och arbetsformer, taxeringssektionernas organisa
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

tion och verksamhet samt besvärsförfarandet. Om det vid fortsatta överväganden

skulle framstå som ändamålsenligt med ett centralt överordnat

organ, borde det tillika prövas, om detta organ kunde överta vissa andra

centralt handlagda frågor på hithörande områden. Slutligen anmärktes

att en fortsatt teknisk revision av taxeringsförordningens bestämmelser

borde verkställas inom finansdepartementet parallellt med organisationsutredningen.

I enlighet med det anförda beslöt Kungl. Maj :t att genom proposition

till 1955 års riksdag, nr 160, framlägga förslag till ändringar i taxeringsförordningen

m. fl. författningar. Förslagen innebar betydelsefulla ändringar

i taxeringsförordningens bestämmelser om uppgifter till ledning vid egen

och annans taxering, om granskning av handelsböcker och annan s. k.

taxeringsrevision samt om eftertaxering. De nya bestämmelserna avsåg att

ge taxeringsmyndigheterna vidgade befogenheter och ökade möjligheter

till kontroll. Förslagen syftade emellertid samtidigt till att, med avseende

på de frågor som upptogs till behandling, tillgodose enskildas krav på

rättssäkerhet samt befogade anspråk på sekretesskydd. Ytterligare föreslogs

vissa jämkningar i reglerna för fastighetstaxering, varmed avsågs att

ge ökad tid åt arbetet med åsättande av taxeringsvärdena samt att på

bättre sätt än tidigare meddela de skattskyldiga upplysning om beslutade

taxeringsvärden.

De genom propositionen framlagda förslagen bifölls med smärre jämkningar

av riksdagen. I sitt i ämnet avgivna betänkande, nr 46, erinrade

bevillningsutskottet om att förslagen var att betrakta som en första etapp

i en fullständig omarbetning av taxeringsförordningen. Utskottet underströk,

att behovet av reformer inom taxeringsväsendet länge varit påtagligt.

Beträffande de föreliggande förslagen framhöll utskottet, att dessas

genomförande borde möjliggöra eif förbättrat taxeringsresultat redan år

1956. Utskottet fann det emellertid ligga i sakens natur, att verkningarna

av de då föreslagna reformerna skulle framträda fullt ut först senare, när

de tillämnade förstärkningarna inom taxeringsorganisationen genomförts.

Sammanfattningsvis konstaterade utskottet att propositionen — såvitt

angick däri behandlade ämnen ■— väl tillgodosåg de önskemål om effektivitet

i taxeringsarbetet och rättsskydd för den enskilde som framfördes

av 1950 års riksdag. Utskottet förutsatte såsom självklart, att rättssäkerhetsfrågorna

skulle vinna tillbörligt beaktande även vid den fortsatta utredningen

i organisationsfrågorna och i samband därmed stående processuella

spörsmål samt vid utformningen av den nya taxeringsförordning,

i vilken de nu föreslagna bestämmelserna och organisationsutredningens

resultat var avsedda att inarbetas.

I enlighet med Kungl. Maj :ts den 11 mars 1955 lämnade bemyndigande

tillkallades numera chefen för finansdepartementets rättsavdelning G. T.

Hedborg, tillika ordförande, chefen för inrikesdepartementets landsstats
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

87

avdelning N. A. Hedfors, länsassessorn S. V. Svensson och numera landskamreraren

S. Ph. A. Wilkens att såsom sakkunniga verkställa en översyn

av taxeringsorganisationen och därmed sammanhängande spörsmål.

Såsom experter att biträda de sakkunniga tillkallades byrådirektören i statens

organisationsnämnd E. Norberg och byråchefen i finansdepartementet

S. S. Walberg.

Kommittén, som antog namnet 1955 års taxerings sakkunniga, avgav med

skrivelse den 17 december 1955 förslag till ändrad taxeringsorganisation

(SOU 1955: 51). Såsom ett gemensamt resultat av de sakkunnigas arbete

och den inom finansdepartementets rättsavdelning utförda lagtekniska

revisionen av de nuvarande bestämmelserna på området fogades vid betänkandet

förslag till ny taxeringsförordning.

Taxeringssakkunniga har i enlighet med sina direktiv framlagt förslag

till en ny organisation för taxeringsarbetet i första instans, i vilken beslutanderätten

utövas av taxeringsnämnder med ungefär samma sammansättning

som nu men med gransknings-, kontroll- och expeditionsarbetet

överfört på heltidsanställda taxeringsassistenter och biträden till dessa. Vidare

föreslås förstärkningar och rationaliseringar inom länsstyrelsernas

taxeringssektioner för att möjliggöra en effektivare taxeringskontroll. Prövningsnämnderna

skall enligt förslaget ombildas till renodlade besvärsinstanser,

inför vilka det allmännas representanter och de skattskyldiga

skall processa som likaberättigade parter. Den nuvarande riksskattenämnden

föreslås förstärkt med några befattningshavare för taxeringskontroll.

Samtidigt förordas, att med nämnden sammanslås centrala uppbördsnämnden

och kupongskattenämnden till ett gemensamt centralt organ,

kallat riksskattestyrelsen. Därutöver föreslås betydelsefulla ändringar i

besvär sreglerna och förfarandet i övrigt med syfte att främja effektiviteten

i taxeringsarbetet och att förstärka rättsskyddet för de skattskyldiga.

över taxeringssakkunnigas betänkande har efter remiss yttranden avgivits

av justitiekanslersämbetet, kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket,

statens organisationsnämnd, riksskattenämnden, centrala

uppbördsnämnden, kupongskattenämnden, generalpoststyrelsen, statistiska

centralbyrån, besvärssakkunniga, utredningen av frågan om begränsning

av fullföljdsrätten i taxeringsmål, statens lönenämnd, riksarkivet, överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen

i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens

folk, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges

advokatsamfund, Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och

småindustriorganisation, Svenska företagares riksförbund, Föreningen Sve
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

riges landskamrerare, Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, Föreningen

Sveriges taxeringsrevisorer, Föreningen Sveriges landskanslister, Sveriges

häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund åberopar

ett av delegerade för industriförbundet och vissa andra institutioner upprättat

gemensamt yttrande. Detta yttrande betecknas i fortsättningen såsom avgivet

av näringslivets skattedelegation. Sveriges akademikers centralorganisation

bifogar och åberopar i vissa delar ett yttrande från Sveriges juristförbund.

Ytterligare yttranden och skrifter har inkommit från vissa organ, bl. a.

Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges redareförening och Skånes handelskammare,

varjämte åtskilliga av de hörda myndigheterna bifogat av

dem infordrade utlåtanden.

Yttrandena ger allmänt uttryck för den meningen att det pågående

reformarbetet inom taxeringsväsendet i riktning mot ökad effektivitet och

ökad rättssäkerhet bör fullföljas. Även om delade meningar framträtt rörande

vissa av taxeringssakkunniga behandlade, till sin natur starkt kontroversiella

frågor, ger yttrandena vid handen, att förslaget är ägnat att läggas

till grund för ett ståndpunktstagande av statsmakterna.

Med skrivelse den 9 december 1955 har riksskattenämnden meddelat,

att nämnden utfärdat anvisningar för taxeringsmyndigheterna angående

kontrolluppgifter från arbetsgivare enligt 33 § gällande taxeringsförordning.

Under framhållande av att nämnden inte anser frågan om arbetsgivares

uppgiftsskyldighet jämlikt nämnda författningsrum slutgiltigt löst

genom dessa anvisningar har nämnden anmält ärendet för den utredning

samt de vidare åtgärder vartill må finnas anledning.

Beträffande innehållet i gällande taxeringsförordning har i propositionen

i huvudsak hänvisats till de redogörelser, som lämnats i skattelagssakkunnigas

betänkande (s. 64—83) och i propositionen nr 160 till 1955 års

riksdag (s. 34—46). Rörande huvuddragen i skattelagssakkunnigas förslag

i organisationsfrågorna och de däröver avgivna yttrandena har hänvisats

till taxeringssakkunnigas betänkande (s. 11—64).

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Allmänna synpunkter, s. 92—103.

Taxeringsarbetet i första instans, s. 104—180.

Taxeringssektionerna inom landskontoren, s. 181—211.

Prövningsnämnderna, s. 211—256.

Centralt organ för taxeringsväsendet, s. 256—279.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

89

Taxeringsbesvär, s. 279—318.

Om straff och viten, s. 318—325.

Vissa med inkomst av tjänst sammanhängande frågor, s. 325—335.

Kostnadsberäkningar, s. 335—344.

Speciella frågor, s. 344—351.

Motionerna

Taxeringgarbetet i första instans

I de likalydande motionerna 1:556 och 11:737 säger sig motionärerna

icke ha något att invända mot förslaget att länsstyrelserna —

i likhet med vad redan stadgades i gällande taxeringsförordning — skulle

förordna ordförande i taxeringsnämnd. Starka skäl talade emellertid för

att länsstyrelserna, innan de utnämnde ordförande i de lokala taxeringsnämnderna,

skulle vara skyldiga att infordra förslag i personfrågan från

kommunens fullmäktige. En sådan ordning, som tillämpades på andra områden,

skulle enligt motionärernas åsikt medföra betydande praktiska fördelar

på samma gång som garantier skapades för ett bättre personurval.

Yrkandet i de likalydande motionerna 1:570 och 11:752

går ut på att uppgiften att verkställa särskild fastighetstaxering hänskjutes

till särskild nämnd med biträde av taxeringsassistent. Motionärerna framhåller

att erfarenheten visade, att det omfattande arbete, som nedlades vid

allmän fastighetstaxering, ofta icke kunde fullföljas vid den särskilda fastighetstaxeringen,

beroende på att splittringen på alltför små lokala enheter

försvårade överblicken av de allmänna värderingsgrunderna. Den särskilda

fastighetstaxeringen hade fått ökad betydelse, sedan regler införts om

schablonmässig beräkning av inkomster av villafastigheter. De lokala taxeringsnämnderna

saknade ofta erforderligt jämförelsematerial för att kunna

företa en rätt avvägning i dylika ärenden. Härtill komme att en för särskild

fastighetstaxering inrättad nämnd, biträdd av taxeringsassistent,

kunde utföra ett betydelsefullt arbete med att fortlöpande samla taxeringsmaterial

angående prisutvecklingen m. in., som sedan kunde tillhandahållas

nämnderna vid allmän fastighetstaxering. En ytterligare anledning att utvidga

tjänstemannataxeringen i denna del vore att längdföringsarbetet

komme att underlättas.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:5 7 4 och 11:762

anför, att det funnes anledning understryka vikten av att inom taxeringsnämnderna

det lokala lekmannainflytandct bevarades och kravet på ortskännedom

tillgodosåges. Det vore från flera synpunkter mindre lyckligt,

om tjänstemännens roll bleve alltför dominerande och taxeringsnämndens

inflytande mer eller mindre illusoriskt. Det borde vid förordningens till
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

lämpning hållas klart, att assistentens uppgift vore strikt begränsad till införskaffande

av all tillgänglig och för ärendets avgörande erforderlig utredning,

varvid det tillkomme inte intendenten utan nämnden eller dess ordförande

att i förekommande fall beordra en kompletterande utredning. Ytterligare

åtgärder syntes önskvärda för att vinna garantier för att nämnden

och inte dess assistent bleve den som i realiteten fastställde taxeringarna.

I de likalydande motionerna 1:575 och 11:761 har motionärerna

yrkat, att de särskilda taxeringsdistrikten göres större än vad som

föreslagits i propositionen. Vid granskningen av deklarationen från utövare

av visst näringsfång vore en jämförelse av inkomsterna från ett icke alltför

litet antal utövare värdefull. I de fall då endast ett fåtal funnes inom

varje fögderi, skulle lämpligen ett särskilt taxeringsdistrikt omfattande helt

eller del av län vara lämpligare. Nämndernas verksamhetsområde borde ej

fastlåsas i lagtexten. Åt taxeringsintendenten borde enligt motionärernas

mening överlåtas att avgöra i vilken utsträckning taxering skulle ske i särskild

taxeringsnämnd. Endast deklarationer av verkligt svårkontrollerbar

eller mera invecklad beskaffenhet borde undandragas den lokala taxeringsnämnden.

Det borde vidare få ankomma på länsstyrelsen att avgöra, om

taxeringsassistenten skulle vara placerad på länsstyrelsen eller på fögderikontoret.

Motionärerna har ifrågasatt huruvida kronoombudet fyllde någon

uPPgift, om ordföranden såsom föreslagits i propositionen erhölle hjälp med

sortering, längdföring m. m. — Tvånget att tillhöra taxeringsnämnd syntes

böra mildras enligt de regler som gällde för kommunala förtroendeuppdrag.

Motionärerna har vidare ifrågasatt vissa smärre ändringar i det vid propositionen

fogade förslaget till ny taxeringsförordning. I 69 § borde sålunda

införas det datum, då underrättelse senast skulle utsändas. — Enligt

76 § vore besvärstiden för den, som erhållit underrättelse före den 15

juli, en månad. Erhölles underrättelse senare — om också bara en dag —

bleve besvärstiden enligt 99 § utsträckt intill utgången av året efter taxeringsåret,

d. v. s. upp till 17 månader, vilket torde vara onödigt långt. Två

månader efter delfåendet borde räcka. — Tiden för avsändande av underrättelse

om beslut vid särskild fastighetstaxering saknades i 177 §, liksom

motsvarande tidsangivelse i 157 §. Vid allmän fastighetstaxering finge enligt

166 § besvär i särskild ordning anföras endast om underrättelse varit felaktig.

Besvärsrätt skulle sålunda inte föreligga, om underrättelse över huvud

taget ej utsänts, vilket knappast stode i överensstämmelse med kravet

på rättssäkerhet.

Beträffande taxeringsnämndens organisation framhåller motionärerna i

de likalydande motionerna 1:606 och 11:801 följande: Enligt

9 § i förslaget hade kronoombudet till åliggande bl. a. att tillse att kronans

rätt vid taxering behörigen iakttoges. Det måste betraktas som en inkon
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 91

sekvens att i övriga taxeringsnämnder — där behovet av en särskild företrädare

för kronan icke i och för sig kunde antagas vara mindre — kronoombud

saknades. Den enda rimliga lösningen vore att kronoombudet helt

avskaffades. Med taxeringsnämndernas i princip opartiska ställning vore

icke förenligt, att kronan i själva nämnden företräddes av en särskild representant.

Kronoombudets verkliga uppgift vore att vara arbetsbiträde åt ordföranden.

Detta behov syntes lämpligen i stället kunna tillgodoses genom

att en av de kommunvalda ledamöterna bleve vice ordförande eller arbetande

ledamot i nämnden med uppgift att mot lämplig ersättning biträda

ordföranden i taxeringsarbetet.

Det vore icke heller förenligt med taxeringsnämndens ställning som opartiskt

organ att taxeringsintendent eller av honom beordrad tjänsteman ägde

närvara vid nämndens sammanträden, såsom föreslagits i 61 § 5 mom.

Icke heller vore ur angiven synpunkt lämpligt alt taxeringsintendent, såsom

föreskreves i 17 § tredje stycket i propositionsförslaget, ägde kalla taxeringsnämndens

ordförande eller ledamot i nämnden till sig för att avfordra dem

upplysningar. Nämnderna borde icke ställas i något subordinationsförhållande

till kronans företrädare i taxeringsmål.

Motionärerna anser sig dessutom böra fästa uppmärksamheten på att icke

alla medlemmar av taxeringsnämnd ägde taga del av handlingarna i de ärenden

de hade att besluta. Självdeklaration borde icke innehålla annat än som

erfordrades för taxeringen. Skulle motsatsen vara förhållandet, syntes det

vara angeläget att blanketterna ändrades därhän, att de skattskyldiga icke

avfordrades uppgifter om annat än det som erfordrades för taxeringen. Bestämmelserna

i 50 § vore i stort behov av överarbetning, varvid allmänna

grundsatser för förvaltningsförfarandet borde vinna tillämpning. ■— I 65 §

borde sådan ändring vidtagas, att det föreskreves att skattskyldig undantagslöst

bereddes tillfälle att yttra sig, innan taxering beslutades, som innebure

avvikelse från den skattskyldiges deklaration. Här bortsåges dock från

ändringar föranledda av rena skriv- och räknefel. — Reglerna i 69 § krävde

överarbetning, så att säkerhet vunnes för att de av taxeringsnämnden fattade

beslulen bleve bevarade i oförändrad form. För närvarande tillginge

ofta så, att beslutet tecknades å deklarationen, ej sällan i blyertsskrift, som

lätt kunde suddas ut. Frågan kunde t. ex. lösas så, att hos varje taxeringsnämnd

bevarades en samling kopior av de underrättelser med meddelande

om beslutad avvikelse från deklarationen, som enligt 69 § skulle utfärdas.

Till stöd för yrkandet om nedbringande av antalet taxeringsassistenttjänster

har i motionen I: 6 0 7 bl. a. anförts: Fn effektivisering och utökning

av taxeringsväsendet vore nödvändig. Den underdeklaration, som

kunde upptäckas genom en intensifierad deklarationsgranskning, vore

emellertid ganska obetydlig. Åtgärder måste i stället vidtagas för att åstadkomma

eu intensifierad granskning av de större rörelseidkarnas och de

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

juridiska personernas räkenskaper. Genom att begränsa antalet taxeringsassistenter

till ett relativt fåtal kvalificerade tjänstemän, vilka kunde ställas

till taxeringsnämndernas förfogande för utredningsarbete i mera svårbedömbara

ärenden, undvekes ett alltför stort tjänstemannainflytande över

taxeringsarbetet i första instans. Det funnes redan inom den nuvarande kåren

av taxeringsnämndsordförande och kronoombud många personer som

vore väl skickade att utföra arbetet med deklarationsgranskning utan biträde

av taxeringsassistent.

Prövningsnämnderna och länsstyrelseorganisationen

I de likalydande motionerna 1:575 och 11:761 framhålles, att

med hänsyn till det stora antalet deklarationer, som skall behandlas av ett

stort antal taxeringsnämnder bedömningen av deklarationerna måste bli

ojämn. Inga åtgärder, t. ex. i form av något slags tjänstemannataxering,

torde kunna minska antalet av de besvär som berodde på missnöje med

olika taxeringsnämnders bedömning av deklarationernas uppgifter. Ur dessa

synpunkter syntes som om prövningsnämndens uppgift icke kunde inskränkas

till att vara enbart en skattedomstol. Även om prövningsnämndens nuvarande

fastställelsc av taxeringarna i stor utsträckning vore av formell art,

inneburc prövningsnämndens granskning och initiativrätt på grundval av

inkomna besvär eller eljest kända förhållanden eller av stickprovsundersökning

av deklarations materialet en viss garanti för större jämnhet i taxeringen

inom ett län. Nämndens organisation som lekmannanämnd utgjorde

en garanli för den enskildes rättssäkerhet. Enligt motionärernas förmenande

komme en övergång till ett domstolsmässigt förfarande i prövningsnämnden

eller en formell ändring i taxeringsärendenas handläggning inom

länsstyrelsen icke att på något sätt påverka allmänhetens inställning till

nämnden.

Beträffande prövningsnämnden har motionärerna — förutom det redan

redovisade yrkandet om bibehållande av prövningsnämndens initiativrätt

— yrkat att förbudet mot inkallande av suppleant för ledamot, om denne

icke anmält förhinder, skulle utgå. Som främsta skäl härför har anförts att

arbetsbördan i vissa prövningsnämnder vore så stor, att förgranskningen

lämpligen måste fördelas på såväl ledamöter som suppleanter. — Vidare

anser motionärerna det föreslagna förbudet för ledamot eller suppleant i

prövningsnämnden att samtidigt vara ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd

vara opåkallat. Prövningsnämndens ledamöter utsåges av Kungl.

Maj :t som därvid borde vara obunden att utse de mest lämpliga. Rättssäkerheten

torde vara till tyllest tillgodosedd genom de föreslagna bestämmelserna

i 14 och 85 §§. Vidare vore det krav, som ur sistnämnda synpunkt

rests om förbud för taxeringsintendenten att närvara vid prövningsnämndens

sammanträden, enligt motionärernas mening överdrivet. Förbudet

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 93

borde i varje fall inskränkas till vad som föreslagits av en minoritet inom

riksskattenämnden. — Motionärerna har påpekat att det icke klart framginge

huruvida bestämmelsen i 12 § 1 mom. även gällde fastighetsprövningsnämnd

och fastighetstaxeringsnämnd. — Motionärerna anser sig icke

heller kunna tillstyrka införandet av ett särskilt prövningsnämndens

kansli. Det borde ankomma på landskamreraren att i samråd med taxeringsintendenten

ordna arbetet på taxeringssektionen på mest rationella

sätt:

Under hänvisning till att taxeringen i första hand vore ett ekonomiskt bedömande,

där det materiellt riktiga eftersträvades, komme det juridiska

ställningstagandet i bakgrunden. Förstärkningen på taxeringssektionen

borde därför ske framför allt med kompetent revisionspersonal. Det vore

icke tillrådligt att avgränsa revisionsavdelningen inom taxeringssektionen,

om de personella resurserna skulle utnyttjas på bästa sätt. Förtjänst och

duglighet vore bättre än examina, när det gällde delegation av uppgifter

inom taxeringssektionen. När det gällde utseende av granskningsman måste

länsrevisorn förutsättas bäst känna vederbörandes kvalifikationer och därför

i stället för taxeringsintendenten ha avgörandet i sin hand. I varje fall

borde taxeringsintendenten först efter samråd med länsrevisorn utse

granskningsman.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 606 och II: 801 anser, att

det vore ett steg i rätt riktning, då initiativrätten nu fråntoges prövningsnämnderna

och dessa bleve renodlade besvärsorgan. Tankegången hade

emellertid icke konsekvent fullföljts. Viktigt vore att prövningsnämndsarbetet

leddes av en person med domarkompetens. Detta krav uppfylldes formellt

genom att landskamreraren liksom hittills bleve självskriven ordförande.

önskvärt vore emellertid att ordförandeskapet anförtroddes åt en

person, som stode helt utanför skattemyndigheterna. En förstärkning av det

domarmässiga elementet i nämnden kunde därutöver övervägas genom att

krav på domarkompetens ställdes på ytterligare någon medlem. — Framför

allt anser motionärerna det av vikt att nämndledamöterna bereddes en helt

oberoende ställning. Regeln i 14 § om att förordnande för ledamot i prövningsnämnd

när som helst kunde återkallas, borde därför ersättas av en

bestämmelse av motsatt innehåll. Eu uppspaltning av reglerna om kompetenskrav

in. in. för ledamöter i taxeringsnämnd och i prövningsnämnd med

iakttagande av de skiljaktigheter, som kunde föranledas därav att taxeringsnämnden

närmast bleve en kommunal nämnd och prövningsnämnden ett

.statligt besvärsorgan, borde även komma till stånd. Av praktiska och principiella

skäl borde vidare regeln i 13 § 2 mom. rörande möjlighet att avsäga

sig ledamotskap i nämnd uppmjukas. I vart fall borde ej ledamotskap i

prövningsnämnd betraktas som en medborgerlig tunga, vilken man icke

ägde undandraga sig utan godtagbara skäl. — Av praktiska skäl borde lika
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

ledes suppleant i prövningsnämnd kallas att närvara vid samtliga nämndens

sammanträden. Endast härigenom bleve prövningsnämnden, i vart fall

i större distrikt, i stånd att utföra sina arbetsuppgifter utan otillbörlig arbetsbelastning

på de ordinarie medlemmarna.

Vad beträffar arbetet inom prövningsnämnden anser motionärerna, att erinran

kan göras mot den kvarstående befogenheten för taxeringsintendent

att komma tillstädes i prövningsnämnd. Företrädaren för kronan borde över

huvud taget icke äga närvara vid nämndens sammanträden på andra villkor

än enskild part. Ansåges intendent böra kallas för att komma tillstädes och

lämna upplysning inför nämnden, borde muntlig förhandling anordnas enligt

81 § med möjlighet för enskild att inställa sig och yttra sig om de upplysningar

intendenten lämnade nämnden. Det syntes också oegentligt att —

då prövningsnämnden bleve ett fristående besvärsprövande organ — landshövdingen,

såsom stadgades i 78 § tredje stycket, skulle äga närvara i nämnden

och deltaga i dess överläggningar. — Motionärerna framhåller vidare,

att det vore praktiskt omöjligt, att landskamreraren skulle kunna föredraga

alla mål, som prövningsnämnden hade att avgöra. Prövningsnämnderna

borde i stället utrustas med särskilda föredragande. — Därjämte anser motionärerna,

att det borde övervägas, i vilken utsträckning nämndens processledande

verksamhet borde förstärkas. Redan nu borde prövningsnämnd erhålla

samma befogenhet att besluta om taxeringsrevision, som enligt 57 §

tillerkänts taxeringsintendenten.

Motionärerna anser vidare, att allvarliga betänkligheter gjorde sig gällande

mot att utsträcka intendentens besvärstid ända till utgången av april

månad året efter taxeringsåret, såsom föreslagits i 76 § tredje stycket. Om

så skulle ske, borde ett oeftergivligt villkor vara att s. k. reservationsbesvär,

som nu plägade inges av intendenten vid taxeringsårets utgång, bleve förbjudna.

I motionen 1: 607 framhåller motionären bl. a. följande: En effektivisering

och utökning av bokgranskningsverksamheten kunde icke komma till

stånd med den obetydliga förstärkning av revisionspersonalen som föreslagits.

En ytterligare ökning av den kvalificerade revisionspersonalen vore

därför nödvändig. — För att taxeringsassistenternas arbete skulle bli effektivt

vore det nödvändigt, att någon kvalificerad person med erfarenhet av

rörelsetaxering avdelades att leda och övervaka deras arbete. För att avlasta

taxeringsintendenten och länsrevisorn syntes denna uppgift lämpligen böra

läggas på förste taxeringsrevisorn.

Att som skett i propositionen göra åtskillnad mellan revisionsuppgifter

och processuella uppgifter vore icke förenligt med ett rationellt bedrivande

av taxeringsarbetet. Hade en taxeringsrevision utförts på rätt sätt, återstode

praktiskt taget icke annat än att överlämna målet till avgörande. Om den

som utförde en revision finge ställning som allmänt ombud i likhet med

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 95

vad som föreslagits beträffande taxeringsinspektörerna — alltså tilldelas

processuella uppgifter — innebure detta icke annat än att han, i stället för

att framföra ett förslag, framställde ett yrkande om åsättande av taxering.

Slutligen framhåller motionären, att åtskillnad borde göras mellan den

personal som hade att som allmänt ombud handlägga taxeringsmål och den

som hade att bedöma desamma. En utbrytning av taxeringssektionen borde

därför komma till stånd. Därvid borde befattningen som taxeringsintendent

bli sluttjänst. För närvarande skedde rekryteringen till landskamrerare

bland taxeringsintendenterna. Det kunde icke vara lämpligt att till landskamrerare

med uppgift att vara föredragande och opartisk ordförande i

prövningsnämnden utsåges person med mångårig tjänst som taxeringsintendent.

Ett förhindrande av en sådan befordringsgång skulle utan tvivel leda

till ett ökat förtroende för prövningsnämnden.

I motionen II: 800 ansluter sig motionären till den meningen, att landskamreraren

icke bör vara ordförande i prövningsnämnden utan att detta

uppdrag bör anförtros åt en person, som icke på grund av sin tjänst är

knuten till taxeringsorganisationen. Med hänsyn till svårigheten att inom

en trängre krets i vissa residensstäder erhålla personer till ordförande i

prövningsnämnd eller suppleant för denne, borde som kvalifikationsgrund

anges, att till ordförande och suppleant utsåges endast den, som i domarämbete

finge nyttjas. Ordförande i prövningsnämnd, liksom suppleant för

denne, borde såsom hittills utses av Kungl. Maj :t. För att stärka det folkliga

inflytandet på beskattningens område borde övriga ledamöter utses på det

sätt, som föreskreves för val av ledamot till riksdagens första kammare.

Frågan om en ökning av antalet taxeringsrevisorer behandlas även i motionen

11:802. Motionärerna anför därom bl. a. följande: Redan nu vore

kontrollen av löntagarnas deklarationer effektiv, särskilt sedan 1955 års

riksdag antagit nya strängare regler beträffande uppgiftsskyldigheten till

ledning för annans taxering. För rörelseidkare och andra fria företagare

vore däremot kontrollmöjligheterna mycket bristfälliga, vilket medförde att

skattskyldiga inom dessa grupper ofta bleve för lågt taxerade. Det vore icke

möjligt att komma till rätta med dessa taxeringar utan en väsentlig ökning

av antalet taxeringsrevisorer. Man kunde nämligen icke förvänta, att de

föreslagna taxeringsassistenterna skulle kunna åstadkomma några påtagliga

resultat i detta sammanhang. I stället erfordrades en betydligt större förstärkning

av den kvalificerade personalen på taxeringsrevisionen än som

föreslagits.

Motionärerna har även uttalat sig för att taxeringsrevisorerna skulle erhålla

större möjligheter att utföra det allmännas talan i taxeringsmål och

därvid anfört, att det vore uppenbart, att en taxeringsrevision måste innebära

ett ställningstagande till taxeringens storlek och skälighet. Det förslag

till taxering, som revisorn måste framlägga med ledning av vad han iakt
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

tagit vid revision, innebure ett ställningstagande likartat med den prövning

som allmänt ombud måste företaga, innan han förde fram ett taxeringsmål.

Att målet sedan taxeringsrevisionen företagits skulle överlämnas till annan,

särskilt avdelad processförare, syntes vara en onödig omgång.

Slutligen har motionärerna framhållit, att ett bättre rättsskydd för de

skattskyldiga skulle erhållas, om åtskillnad gjordes mellan den personal,

som hade att utreda taxeringsmål och den som hade att bedöma desamma.

I propositionen hade dock icke framförts förslag om att helt skilja mellan

dessa båda verksamheter genom att utbryta taxeringssektionen, för vilken

taxeringsintendenten vore chef, från landskontoret och låta den bilda en

särskild avdelning. Därest det icke vore möjligt att på en gång genomföra

en sådan omorganisation, borde denna fråga göras till föremål för ytterligare

utredning.

Uppgiftsskyldigheten

Motionärerna i de likalydande motionerna 1: 57A och II: 762 ifrågasätter,

om det i 37 § under punkt 1 angivna undantaget från uppgiftsskyldighet

beträffande ersättning och förmån i anledning av tillfälligt arbete å annan

fastighet än jordbruksfastighet låter sig förenas med en rättvis och fullt

effektiv taxeringskontroll.

I de likalydande motionerna I: 609 och II: 799 har anförts bl. a. följande.

Propositionsförslagen innebure att den sedan länge gällande föreskriften,

att om uppgift till ledning vid annans taxering angående avlöning, arvode

in. m. avsåge sådan förmån under endast en del av året, upplysning skulle

meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen utgått. Beträffande vissa

slag av anställningar hade emellertid arbetsgivaren haft betydande svårigheter

att ange den ifrågavarande tidrymden. Uppgiftsskyldigheten måste i

allmänhet fullgöras av företagens centrala förvaltningar, men dessa kunde

t. ex. inom en anläggningsindustri med en mängd arbetsplatser av mycket

varierande storleksordning ofta icke utan betydande omgång och besvär

införskaffa exakta tidsuppgifter från de olika arbetsplatserna, och det primärmaterial,

varur uppgifterna skulle hämtas, vore icke alltid fullständigt

och tillförlitligt. Det inträffade inte sällan, att arbetare utan föregående

anmälan utebleve från arbetet, och den lokala arbetsledningen visste inte,

huruvida fråga vore om en tillfällig bortvaro, beroende t. ex. på sjukdom,

eller om vederbörande definitivt lämnat arbetet. Särskilt inom anläggningsindustrien

vore det inte ovanligt, att en person med längre eller kortare

avbrott arbetade hos ett och samma företag under ett flertal perioder under

året. Att exakt redovisa dessa tidsperioder innebure ofta för uppgiftslämnaren

ett betungande arbete, medan värdet därav ur kontrollsynpunkt

syntes tämligen ringa. Liknande svårigheter förelåge i stor utsträckning

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

även inom skogsindustrien, särskilt i fråga om ersättning för körslor, eftersom

den som utförde dessa vanligen hade möjlighet att inom vissa gränser

själv bestämma tidpunkten för arbetets utförande.

Taxeringsmyndigheterna hade i allmänhet beaktat dessa svårigheter. På

hemställan av arbetsgivare, för vilka en rigorös tillämpning av den ifrågavarande

bestämmelsen skulle verka särskilt betungande, hade myndigheterna

i vissa fall godkänt, att å löneuppgifterna meddelats, huruvida den

uppburna förmånen avsett hela året eller del av året. I andra fall hade

arbetsgivaren angivit tidrymden approximativt t. ex. »januari—mars», vilket

även godkänts av taxeringsmyndigheterna.

Den ifrågavarande föreskriften syntes nu böra uppmjukas i överensstämmelse

med vad som sålunda enligt praxis i allmänhet tillämpats. Värdet

ur kontrollsynpunkt av att erhålla uppgift om den tidrymd en avlöningsförmån

avsåge stode icke i rimlig proportion till det arbete detta obligatoriska

uppgiftslämnande medförde. Taxeringsmyndigheterna kunde alltid,

om så i visst fall vore påkallat, genom anmaning införskaffa kompletterande

uppgifter.

Övriga frågor

I de likalydande motionerna 1: 575 och II: 761 har motionärerna ansett,

att det föreslagna stadgandet, att försummelse att insända deklaration eller

vissa andra uppgifter skulle straffas med böter, borde uppmjukas. Straffpåföljd

borde inträda först sedan den deklarations- eller uppgiftsskyldige

icke efterkommit anmaning i berörda hänseende. — Påföljd för försummelse

enligt 141 § 2 mom. nuvarande taxeringsförordning saknades i föreliggande

förslag men syntes böra bibehållas.

I fråga om den föreslagna utökade användningen av viten anser motionärerna

i de likalydande motionerna I: 606 och II: 801 det tveksamt om

exempelvis taxeringsnämnd och taxeringsintendent borde äga besluta om

föreläggande av så höga viten som upp till 10 000 kronor, utan att möjlighet

till överklagande av själva föreläggandet gåves. Möjlighet att ett föreläggandes

riktighet kunde prövas i en högre instans syntes böra ifrågasättas.

Motionärerna förutsatte därvid, att ett överklagande av en anmaning

icke finge medföra, att anmaningen icke behövde åtlydas. Någon form av

garanti gentemot missbruk från fiskaliska myndigheters sida torde här icke

kunna undvaras. Bl. a. torde erfordras, att uttryckligt förbud meddelades

för taxeringsnämnd att till sin ordförande eller till taxeringsassistent delegera

rätten att besluta om vitesförelägganden.

Slutligen framhåller motionärerna, att en samordning och förenkling bör

göras av bestämmelserna om eftertaxering i 114 § och bestämmelserna

om extraordinära besvär i 100 §.

7 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 sand. Nr 56

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna I: 608 och II: 798 framhålles,

att en jämförelse mellan ordalagen i gällande bestämmelser rörande

taxeringsintendents skyldighet att anmäla brott mot skattestrafflagen och

det i propositionen föreslagna stadgandet gåve vid handen, att det här icke

vore fråga om »smärre justeringar» utan om en författningsändring av materiell

innebörd. Medan i det nuvarande stadgandet i 143 § 2 mom. första

stycket i fråga om anmälan av taxeringsnämndsordförande till taxeringsintendent

användes uttrycket »finner anledning antaga» förutsättes enligt

andra stycket, att taxeringsintendenten »finner» att någon gjort sig skyldig

till brott. Genom dessa olikartade uttryckssätt markerades, att en sådan

sannolikhetsbevisning, som utgjorde »anledning till antagande», väl vore

tillräcklig i det förra men icke i det senare fallet. Den föreslagna nya bestämmelsen

i 118 § andra stycket måste anses innebära, att man ställde

mindre krav på den utredning och prövning, som krävdes för en anmälan

till åklagarmyndighet, än som enligt gällande bestämmelser förutsattes. Någon

motivering anfördes icke för en sådan författningsändring, och anledning

syntes icke föreligga att ändra gällande bestämmelser i varje fall

icke utan föregående utredning.

Frågan om en decentralisering av kammarrätten och om fullföljdsbegränsning

av mål till regeringsrätten har behandlats i motionen 11:800.

Därom anför motionären följande: Frågan om kammarrättens decentralisering

efter de former, som på tillfredsställande sätt genomförts beträffande

hovrätterna, borde närmare utredas. Förläggning av kammarrätten till olika

orter i landet skulle innebära lättnader i olika avseenden för de skattskyldiga

och underinstanserna och möjliggöra en närmare kontakt inom beskattningens

område. Härigenom skulle även bättre förutsättningar skapas

för en övergång till muntligt förfarande, om detta skulle anses vara realiserbart.

Även frågan om en begränsning av fullföljden av mål till regeringsrätten

borde samtidigt övervägas. En förenkling av taxeringsproceduren till

tre instanser, d. v. s. taxeringsnämnd, kammarrätten och regeringsrätten,

vore eftersträvansvärd.

Utskottets yttrande

Allmänna synpunkter

Den senaste stora reformen av taxeringsorganisationen genomfördes år

1943. Emellertid har de förutsättningar, under vilka den nuvarande organisationen

uppbyggdes, sedan dess i hög grad förändrats. Antalet avlämnade

självdeklarationer har stegrats kraftigt, samtidigt som skattelagstiftningen

årligen undergått förändringar, delvis av komplicerad natur. Härigenom har

arbetet inom taxeringsnämnderna blivit mer omfattande och större krav

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

måst ställas på ordförandens erfarenhet och kunskaper. Besvärsmålen hos

prövningsnämnderna och skattedomstolarna har ökat i antal och den personal,

som till följd av 1943 års reform anställdes för att verkställa bokföringsgranskningar,

har till stor del måst sysselsättas med utredning av

sådana mål.

Det är givet att den uppbyggda organisationen under sådana förhållanden

inte kunnat fungera på avsett sätt. Behovet av reformer på detta område

påpekades redan av 1950 års bevillningsutskott och på utskottets hemställan

anhöll riksdagen, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa en allsidig och

förutsättningslös utredning rörande taxeringsförfarandet och taxeringsprocessen.

Detta utredningsuppdrag överlämnades åt 1950 års skattelagssakkunniga,

som hösten 1954 framlade betänkande med förslag till effektivare

taxering. I betänkandet föreslogs olika åtgärder i syfte att främja ett riktigare

fullgörande av deklarationsplikten, att skapa vidgade möjligheter till

taxeringskontroll och att erhålla en mer ändamålsenlig taxeringsorganisation.

Vissa av de sakkunnigas förslag föranledde lagstiftning vid 1955 års

riksdag; frågan om en ändrad taxeringsorganisation ansågs böra göras till

föremål för ytterligare utredning. Denna verkställdes av 1955 års taxeringssakkunniga,

vilkas förslag ligger till grund för den förevarande propositionen.

Den förra året genomförda lagstiftningen tog huvudsakligen sikte på

att förbättra taxeringsmyndigheternas kontrollmöjligheter och innebar i

åtskilliga fall vidgade befogenheter för taxeringsmyndigheterna och ökade

skyldigheter för den enskilde.

I den förevarande propositionen framlägges förslag till ny taxeringsförordning

och till delvis ändrad taxeringsorganisation. Förslagets syfte

har varit att skapa ökad effektivitet i taxeringsarbetet med sikte främst på

att förbättra granskningen av svårkontrollerade deklarationer och att samtidigt

tillgodose de skattskyldigas krav på ett förbättrat rättsskydd.

Det i propositionen framlagda förslaget till ny taxeringsförordning innebär

i huvudsak följande ändringar mot vad nu gäller. Beträffande organisationen

i första instans föreslås att en ny form av särskilda taxeringsnämnder

inrättas med uppgift att taxera rörelseidkare, fria näringsutövare och andra

skattskyldiga med mer svårkontrollerade inkomst- eller förmögenhetsförhållanden.

Dessa nämnder, som skall finnas i varje fögderi och varje stad

med egen uppbördsförvaltning, skall i granskningsarbetet erhålla biträde

av heltidsanställda tjänstemän, taxeringsassistenter, men däremot inte ha

kronoombud. Under tid da taxeringsarbete inte pågår skall taxeringsassistenterna

framför allt utnyttjas för taxeringsrevision. Övriga taxeringsnämnder

skall enligt förslaget ha samma organisation och arbetsformer

som hittills. Samtliga nämnder skall erhålla biträde med sortering och hingdföring.

Vidare förlänges arbetsperioden för taxeringsnämnderna till den 30

juni.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Beträffande prövningsnämnderna föreslås ett flertal åtgärder syftande till

att ge dessa en mer obunden ställning som besvärsprövande organ. Taxeringsintendenten

och den skattskyldige skall inför nämnden processa såsom

likaberättigade parter. Detta innebär att prövningsnämnden inte får ändra

en taxering annat än på yrkande av part. För att åstadkomma en åtskillnad

mellan den dömande och den fiskaliska verksamheten föreslås att särskilda

prövningsnämndskanslier inrättas inom länsstyrelserna. Vidare har regler

meddelats om muntligt förfarande.

I fråga om arbetet inom länsstyrelserna förordas i övrigt att taxeringsintendentens

ställning skall stärkas i vissa hänseenden samt att hans arbetsbörda

lättas genom ökade möjligheter att till underordnade befattningshavare

delegera vissa arbetsuppgifter. För att vidga möjligheterna till kvalificerat

kontrollarbete föreslås personalförstärkningar på länsstyrelsernas

taxeringssektioner, främst med revisionspersonal.

En byrå för taxeringskontroll föreslås skola inrättas inom riksskattenämndens

kansli.

Vidare förordas väsentliga ändringar i besvärsreglerna och bestämmelserna

om straff och viten. Bl. a. skall förlust av besvärsrätt till kammarrätten

och regeringsrätten inte längre inträda som påföljd av deklarationsförsummelse,

utan i stället straff- och vitessanktioner kunna tillgripas.

Utskottet har intet att erinra mot huvudgrunderna för de framlagda förslagen

angående taxerings- och prövningsnämndernas organisation och arbetssätt,

vilka förslag synes väl ägnade att leda till ökad effektivitet i taxeringsarbetet

samtidigt som rimliga krav på ett förbättrat rättsskydd för

den enskilde medborgaren tillgodosetts.

Med hänsyn till den centrala betydelse taxeringsförordningen har, är det

av vikt att dess regler blir väl utformade. Härvidlag har genom förslaget en

klar förbättring skett i förhållande till gällande förordning. Det synes

emellertid utskottet önskvärt att sedan någon tids erfarenhet vunnits av

tillämpningen av den nya förordningen ytterligare översyn i sakligt och

tekniskt avseende kommer till stånd. Vissa ändringar kan vidare aktualiseras

om regler införes syftande till begränsning i någon form av rätten att

fullfölja talan till högsta instans, vilken fråga för närvarande är under utredning

av särskilda sakkunniga. Utskottet vill vidare erinra om att det administrativa

besvärsinstitutet är föremål för utredning. Sedan denna slutförts

kan det bli önskvärt med en översyn av taxeringsförordningen för att bringa

dess stadganden i bästa möjliga överensstämmelse med eventuella allmänna

regler för förvaltningsprocessen.

Utskottet övergår härefter till att närmare behandla de i propositionen

berörda frågorna, i den mån anledning förefinns till särskilda uttalanden

från utskottets sida.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

101

Taxeringsnämndernas organisation och verksamhet

Som av den tidigare redogörelsen framgått skall enligt propositionsförslaget

tjänstemän i ökad omfattning användas för den förberedande

granskningen inom taxeringsnämnderna. I anslutning härtill har i de likalydande

motionerna 1:574 och 11:762 anförts att garantier borde skapas

för att det även i fortsättningen bleve taxeringsnämnderna och inte taxeringsassistenterna

som i realiteten fastställde taxeringarna. Utskottet vill

erinra om att denna fråga varit föremål för uppmärksamhet från vissa remissinstansers

sida samt att departementschefen med anledning av vad därvid

anförts föreslagit vissa jämkningar i taxeringssakkunnigas förslag i syfte

att stärka lekmannainflytandet i första instans. Enligt utskottets mening

har därvid klart markerats att beslutanderätten vid fastställande av taxeringarna

tillkommer taxeringsnämnden och att assistentens arbete skall

inskränkas till gransknings- och utredningsuppgifter o. dyl. Utskottet kan

därför helt ge sin anslutning till vad sålunda föreslagits. Det synes utskottet

inte nödvändigt att mer ingående än som skett i författningen reglera förhållandet

mellan taxeringsnämnden och dess assistent. Utskottet vill emellertid

understryka att ordföranden i sådana nämnder, som biträds av assistent,

har att tillse att taxeringsarbetet bedrivs så att inskränkning inte sker i

nämndens bestämmanderätt.

Enligt förslaget skall samtliga taxeringsnämnder erhålla biträde med sortering

och längdföring. I samband med frågan om antalet biträdestjänster

har departementschefen jämväl upptagit spörsmålet om biträdeshjälp av

annat slag. Beträffande de taxeringsnämnder, i vilka granskningsarbetet i sin

helhet fortfarande skall utföras av endast ordförande och kronoombud, har

departementschefen ej ansett sig kunna förorda att sådan biträdeshjälp

regelmässigt skall lämnas. Departementschefen framhåller emellertid att

dylikt biträde kan tillhandahållas i vissa fall. Sålunda skulle inom städer

med egen uppbördsförvaltning eller där ordföranden är bosatt å häradsskrivarens

stationeringsort eller eljest i undantagsfall möjlighet föreligga

att på ett smidigt sätt tillhandahålla biträdeshjälp i full utsträckning eller

i varje fall beträffande flera uppgifter än sortering och längdföring. Enligt

vad departementschefen anfört skulle det ankomma på länsstyrelsen att

förordna härom.

Utskottet vill starkt understryka vikten av att länsstyrelsen prövar vilka

möjligheter som föreligger att lämna ifrågavarande taxeringsnämnder biträdeshjälp

till annat än längdföring och sortering.

Propositionsförslaget innebär att minst en särskild taxeringsnämnd skall

finnas i varje fögderi eller stad med egen uppbördsförvaltning samt att varje

taxeringsassistent skall biträda endast en nämnd. Enligt den föreslagna

författningstexten skall nämnden verkställa taxering av fysiska personer,

dödsbon och familjestiftelser, vilkas inkomstförhållanden med hänsyn till

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

förvärvskällans art eller eljest är av mera invecklad beskaffenhet. I de likalydande

motionerna 1:575 och 11:761 har ifrågasatts om området för de

ifrågavarande nämnderna bör fastlåsas i lagtexten. Det kunde enligt motionärernas

mening ibland vara lämpligt att ett särskilt taxeringsdistrikt omfattade

ett helt län eller en större del därav än fögderi. I nämnda motioner

framhålls även att det stundom kunde vara praktiskt att placera taxeringsassistenterna

utanför fögderikontoren. Det borde vara länsstyrelsens sak

att avgöra den lämpligaste placeringsorten i varje särskilt fall. Såsom en

stor fördel med propositionsförslaget i denna del ser utskottet att detsamma

är ägnat att ge organisationen med särskilda taxeringsnämnder en i och för

sig önskvärd fasthet. Härtill kommer att fögderierna regelmässigt torde ha

en i förevarande sammanhang lämplig storlek, såtillvida att de ger fullt

arbete under taxeringsperioden för åtminstone en taxeringsassistent. På

grund av deklarationsmaterialets art kan det antas att assistenterna oftare

än andra deklarationsgranskare har anledning att söka kontakt med olika

skattskyldiga inom respektive distrikt. Genom assistenternas placering vid

häradsskrivarkontoren underlättas deras möjligheter till sådan kontakt.

Ur dessa synpunkter kan utskottet inte heller finna det önskvärt att distrikten

görs större än vad som motsvarar fögderiindelningen. Med det anförda

avstyrker utskottet de likalydande motionerna 1:575 och 11:761 i förevarande

del.

I nyssnämnda motioner har även uttalats, att endast verkligt svårkontrollerbara

deklarationer borde handläggas i särskild taxeringsnämnd samt

att det borde ankomma på taxeringsintendenten att avgöra i vilken utsträckning

taxering skall ske i berörda nämnd. Propositionsförslaget bygger

på tanken att den särskilda taxeringsnämnden i första hand skall granska

rörelseidkare och jordbrukare, vilkas inkomstredovisning sker efter bokföringsmässiga

grunder, samt andra skattskyldiga med mera invecklade eller

svårbedömbara inkomstförhållanden, därvid framför allt utövare av fria

yrken bör komma i fråga. För att bereda full sysselsättning åt varje taxeringsassistent

under taxeringsperioden skulle vidare till den särskilda taxeringsnämndens

granskning i särskilda fall kunna hänskjutas deklarationer

från t. ex. skattskyldiga vilkas förmögenhet överstiger visst belopp. I flertalet

fall kan man således räkna med att huvudparten av de deklarationer,

som hänskjutits till särskild nämnd, är av invecklad eller svårbedömbar beskaffenhet.

Enligt utskottets mening är det ur synpunkten att taxeringarna bör bli

i möjligaste mån likformiga och rättvisa förenat med stora fördelar att vid

taxeringen kunna sammanföra inkomsttagare med likartade inkomstförhållanden

inom ett större område till ett permanent distrikt. Härigenom vinnes

bl. a. att jämförelser mellan olika skattskyldiga i samma bransch underlättas,

varjämte taxeringsnämndens ledamöter får speciell erfarenhet av taxering

av sådana deklarationer som behandlas i nu ifrågavarande nämnder.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 103

Med hänsyn till de varierande förhållandena inom olika distrikt föreslås det

emellertid även i propositionen, att det skall ankomma på taxeringsintendenten

i länet att efter de riktlinjer rörande fördelningen som uppdragits

i propositionen lämna anvisningar för fördelningen av deklarationsmaterialet

på olika nämnder. I huvudsak torde sålunda syftet med de likalydande

motionerna I: 575 och II: 761 i förevarande del redan vara tillgodosett.

I detta sammanhang upptar utskottet yrkandet i motionen I: 607 att den

nya organisationen skulle grundas på ett väsentligt mindre antal tjänster

för taxeringsassistenter än det av departementschefen angivna minimiantalet

240 samt att i stället antalet tjänster vid länsstyrelserna för revisionspersonal

måtte ökas. Motionären anser att den åsyftade effektivare deklarationsgranskningen

skulle kunna uppnås genom att länsstyrelserna ställde

revisorer till taxeringsnämndernas förfogande för utredningsarbete i mera

svårbedömbara ärenden. Utskottet har i det föregående tillstyrkt att åtminstone

en särskild taxeringsnämnd inrättas i varje fögderi och stad med

egen uppbördsförvaltning. För att den föreslagna nämnden skall kunna

arbeta med avsedd effektivitet är det nödvändigt att den till sitt förfogande

för granskningsarbetet har en taxeringsassistent som särskilt utbildats för

ändamålet. Då sammanlagda antalet fögderier och städer med egen uppbördsförvaltning

i landet uppgår till närmare 200 och det i vissa distrikt

blir nödvändigt att inrätta mer än en särskild taxeringsnämnd, finner utskottet

det uppenbart att den nya organisationen för att kunna fungera

såsom avsetts kräver inrättande av minst det antal taxeringsassistenttjänster

som förutsatts i propositionen. Den organisation motionären förordat har

vissa likheter med det för närvarande existerande systemet med taxeringskonsulenter,

vilket emellertid såsom i propositionen närmare utvecklats

har visat sig behäftat med påtagliga svagheter. Utskottet anser det inte

böra ifrågakomma att bygga vidare på detta system. Med det anförda avstyrker

utskottet motionen I: 607 i förevarande del.

I de likalydande motionerna I: 556 och II: 737 har yrkats att en bestämmelse

intas i taxeringsförordningen av innebörd att yttrande från fullmäktige

i vederbörande kommun skulle inhämtas innan länsstyrelsen förordnade

ordförande i de lokala taxeringsnämnderna. Syftet med yrkandet

synes vara att ordförandeposterna i större utsträckning än för närvarande

skulle anförtros åt personer, boende inom respektive kommuner. Enligt

utskottets mening bör utseendet av ordförande i taxeringsnämnd ske i sådan

ordning att garantier erhålles för att den för uppdraget lämpligaste personen

blir utsedd. Utskottet kan inte finna att några mera väsentliga fördelar

i detta hänseende skulle vinnas med den av motionärerna förordade ordningen.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet de förevarande motionerna.

Enligt förslaget skall kronoombud finnas i sådana taxeringsnämnder, som

inte åtnjuter biträde av taxeringsassistent. De nuvarande bestämmelserna

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

om kronoombud bär i huvudsak oförändrade överförts till förslaget. Bl. a.

föreskrives att kronoombudet skall tillse att kronans rätt vid taxeringen blir

behörigen iakttagen. I motionerna I: 606 och II: 801 har anförts att kronoombudets

verkliga uppgift vore att vara arbetsbiträde åt ordföranden. Med

taxeringsnämndens i princip opartiska ställning vore inte förenligt, att kronan

företräddes av en särskild representant i nämnden. Kronoombudsinstitutionen

borde därför avskaffas och i stället kunde en av de kommunvalda

ledamöterna mot ersättning biträda ordföranden i arbetet. Även i motionerna

I: 575 och II: 761 har uttryckts den uppfattningen att kronoombuden inte

längre fyller någon uppgift.

Utskottet kan för sin del vitsorda, att utvecklingen gått i den riktningen

att kronoombudet alltmer fått ställningen av biträde åt ordföranden. Det

överensstämmer därför föga med de verkliga förhållandena att beteckna

kronoombudet som den representant i nämnden som har att tillvarata kronans

rätt. Denna kronoombudets ursprungliga funktion torde under senare

år icke ha upprätthållits. Ur principiell synpunkt är det inte tilltalande att

en av nämndens ledamöter skulle ha en dylik uppgift. Utskottet anser sig

därför böra tillstyrka de nämnda motionerna på så sätt att utskottet föreslår

att den väl ensidiga föreskriften, att kronoombudet skall tillvarataga kronans

rätt, utgår.

Däremot anser utskottet sig inte kunna tillstyrka yrkandet i de föreliggande

motionerna att en av de kommunvalda ledamöterna skall vara biträde

åt ordföranden. En sådan ordning skulle nämligen i hög grad begränsa

möjligheterna att till kronoombud utse personer med härför erforderliga

kvalifikationer. Man skulle också därigenom omöjliggöra den nu ofta förekommande

ordningen att till kronoombud utses person, som inte är bosatt

inom kommunen.

I propositionen förordas att taxeringsnämnd, som finner sig böra tillkalla

sakkunnig för utredning av visst ärende, skall vända sig till taxeringsintendenten

i länet för att få anvisning på den person som bör anförtros uppdraget.

Motionen II: 800 innehåller härutinnan ett förslag att nämnden borde

själv få avgöra vem som skulle anlitas. Utskottet är för sin del berett att tillstyrka

propositionsförslaget i denna del. Genom detta vinnes att inte olika

taxeringsnämnder i alltför stor utsträckning kommer att tillkalla olika sakkunniga.

Att endast ett fåtal olika sakkunniga anlitas inom varje prövningsdistrikt

synes utskottet ägnat att främja enhetlighet och rättvisa i taxeringsarbetet.

Med det sagda avstyrker utskottet motionen 11:800 såvitt nu är i

fråga.

I de likalydande motionerna I: 606 och II: 801 har berörts ett par spörsmål

avseende förhållandet mellan taxeringsindendent och taxeringsnämnd.

Motionärerna har således inte ansett det vara förenligt med taxeringsnämndens

ställning som opartiskt organ att taxeringsintendent eller av honom

beordrad tjänsteman ägde närvara vid nämndens sammanträden. Icke heller

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 105

vore ur angiven synpunkt lämpligt att taxeringsintendent, såsom föreskrivits

i 17 § tredje stycket i propositionsförslaget, ägde kalla taxeringsnämndens

ordförande eller ledamot i nämnden till sig för att avfordra dem upplysningar.

Enligt 59 § åligger det — liksom nu — taxeringsintendenten att övervaka

taxeringsnämndernas arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar

och annat bistånd. Det torde emellertid inte vara möjligt för taxeringsintendenten

att fullgöra denna enligt utskottets mening viktiga funktion, om han

berövas den möjlighet att bilda sig en uppfattning om hur taxeringsarbetet

bedrivs, som ligger i rätten att själv eller genom underordnad tjänsteman

närvara vid taxeringsnämndernas sammanträden. Utskottet avstyrker därför

de föreliggande motionsyrkandena om ändring härutinnan.

Beträffande den föreslagna rätten för taxeringsintendent att kalla ordförande

eller ledamot i taxeringsnämnd att infinna sig för att meddela upplysningar

vill utskottet understryka angelägenheten av att denna möjlighet

begagnas med urskillning, inte minst för att statsverket inte skall åsamkas

onödiga kostnader. Det normala förfaringssättet bör vara att vederbörande

anlitar brev eller telefon. Utskottet vill framhålla att avsikten med bestämmelsen

inte är att ställa taxeringsnämndens ledamöter i något lydnadsförhållande

till taxeringsintendenten. För att markera detta föreslår utskottet

en mindre ändring av författningstexten.

I de nyssnämnda motionerna har vidare uttalats att bestämmelserna i

50 § vore i stort behov av överarbetning, varvid allmänna grundsatser för

förvaltningsförfarandet borde vinna tillämpning. I det sammanhanget har

motionärerna uttalat att icke alla medlemmar av taxeringsnämnd ägde taga

del av handlingarna i de ärenden de hade att besluta. Självdeklaration borde

icke innehålla annat än som erfordrades för taxeringen. Skulle motsatsen

vara förhållandet, syntes det vara angeläget att blanketterna ändrades därhän,

att de skattskyldiga icke avfordrades uppgifter om annat än som erfordrades

för taxeringen.

Härutinnan vill utskottet erinra om att 50 § i förslaget ger taxeringsnämnderna

formell möjlighet att utse samtliga sina ledamöter att granska samtliga

självdeklarationer. Utskottet vill emellertid framhålla att denna metod

bör begagnas med stor varsamhet av hänsyn till de skattskyldigas berättigade

krav på att uppgifter i deklarationerna inte, där detta ej är erforderligt

för taxeringen, utlämnas till en alltför stor krets av personer. Däremot kan

det vara lämpligt att dela upp deklarationsmaterialet på de olika ledamöterna.

Åtskilliga uppgifter i självdeklarationerna är erforderliga ur kontrollsynpunkt

ulan att vara direkt behövliga för åsättande av en riktig taxering.

Någon anledning alt sedan denna kontroll utförts av ordföranden, kronoombud

eller taxeringsassistent utan att föranleda erinran framlägga detaljuppgilter

i nämnden rörande de skattskyldigas inkomster och utgifter och

förmögenhetsförhållanden föreligger inte i regel.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Utskottet avstyrker under hänvisning till det anförda yrkandena i motionerna

I: 606 och II: 801 avseende den föreslagna 50 §.

I motionen II: 800 har yrkats att 61 § i det föreliggande förslaget måtte

kompletteras med en föreskrift av innehåll att om skattskyldig önskar företräda

inför taxeringsnämnden, ordföranden i nämnden skulle vara skyldig

att underrätta honom om tid och plats för sammanträdet. I anledning härav

vill utskottet framhålla att det åligger ordföranden att på lämpligt sätt och

i god tid underrätta de skattskyldiga inom taxeringsdistriktet om tid och

plats för sammanträdena. Enligt utskottets uppfattning bör en begäran från

skattskyldig, att personligen få underrättelse om när hans deklaration skall

behandlas av nämnden, tillmötesgås, därest arbetets behöriga fortgång ej

därigenom hindras. Att utöver vad som redan skett i förordningen införa

skyldighet för ordföranden att underrätta de skattskyldiga om tid och plats

för sammanträdena anser utskottet sig inte kunna tillstyrka. Med det sagda

avstyrker utskottet det föreliggande motionsyrkandet.

I den föreslagna 65 § stadgas, att där anledning förekommer att åsätta

skattskyldig taxering med avvikelse från hans självdeklaration, skall, där ej

hinder möter, tillfälle beredas honom att yttra sig i frågan. Dock behöver

detta ej ske i fråga om felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende

eller då eljest yttrande av den skattskyldige uppenbarligen icke är

erforderligt för frågans bedömande. I motionerna I: 606 och II: 801 yrkas

att bestämmelsen skärpes så att den skaltskyldige undantagslöst får tillfälle

yttra sig innan taxeringen beslutas, såvida fråga ej är om rena skriv- och

räknefel.

Härtill vill utskottet framhålla att — bortsett från fall av skriv- och räknefel

och liknande — den skattskyldige regelmässigt skall höras. Det kan

emellertid inträffa att det ej är möjligt att höra honom. Som exempel kan

nämnas det fall att den skattskyldiges deklaration kommit nämnden till

handa så sent att tiden ej tillåter kommunikation med den skattskyldige.

Utskottet vill med det sagda ha understruket att det, för att den skattskyldige

ej skall beredas tillfälle yttra sig, skall föreligga ett verkligt hinder. Utskottet

tillstyi-ker med det anförda propositionsförslaget i denna del. De

föreliggande motionsyrkandena avstyrkes sålunda av utskottet.

Beträffande yrkandet i motionerna I: 575 och II: 761, att det datum bör

anges i förordningen, då underrättelse om avvikelse från deklaration senast

skall avsändas, får utskottet anföra följande. Att en sådan bestämmelse liksom

i gällande förordning icke ansetts behövlig sammanhänger med alt i

fråga om inkomst- och förmögenhetstaxering särskilda besvärsregler inträder

om underrättelsen inte kommit den skattskyldige till handa senast den

15 juli under taxeringsåret. Detta stadgande bygger på den förutsättningen

att underrättelserna utsändes senast ett par dagar efter det taxeringsnämnden

avslutat sitt arbete. Om det senare skulle visa sig erforderligt att fastställa

någon senaste dag för utsändandet, torde detta böra ske i administrativ

ordning.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Yrkandet i motionerna I: 006 och II: 801 om regler i syfte att innehållet

i taxeringsnämndens beslut blir bevarat för framtiden finner utskottet böra

beaktas. Huruvida det åsyftade resultatet bäst nås genom det av motionärerna

omnämnda tillvägagångssättet, vilket nu tillämpas i stor utsträckning,

eller på annat sätt bör närmare prövas. Bestämmelser i ämnet synes böra

meddelas genom av Kungl. Maj :t utfärdade tillämpningsföreskrifter.

Prövningsnämndernas organisation och verksamhet

I syfte att öka allmänhetens förtroende för prövningsnämndernas opartiskhet

har i propositionen föreslagits en rad åtgärder ägnade att ge förfarandet

i dessa nämnder en mera domstolsmässig karaktär. Viktigast av dessa

åtgärder är att prövningsnämnderna förordas bli huvudsakligen rena

besvärsinstanser. För närvarande är ju prövningsnämnderna på en gång

besvärsprövande instanser och beskattningsnämnder. Skattskyldiga och

kommuner anför hos prövningsnämnden besvär över taxeringsnämndernas

beslut. Taxeringsintendenten tar i egenskap av det allmännas företrädare

initiativ till en omprövning hos prövningsnämnden av taxeringsnämndens

beslut genom att ställa ett yrkande, vilket dock inte betecknas såsom

besvär. Prövningsnämnden skall formellt granska samtliga taxeringar inom

länet och den kan av eget initiativ göra ändringar i såväl höjande som sänkande

riktning och detta även i det fall, då varken den skattskyldige, taxeringsintendenten

eller vederbörande kommun haft något att erinra mot den

av taxeringsnämnden åsatta taxeringen. Tidigare hade prövningsnämndens

självständiga granskningsrätt en långt större betydelse än nu; deklarationsmaterialet

var nämligen då mindre omfattande och antalet skattskyldiga

som anförde besvär avsevärt lägre. Helt andra möjligheter än nu fanns således

för en successiv genomgång och omprövning i andra instans av de utav

taxeringsnämnderna beslutade taxeringarna. Efter hand — allt efter som

antalet deklarationer och besvärsmål stegrats — har utvecklingen gått i den

riktningen att prövningsnämndernas granskningsskyldighet och initiativrätt

alltmera förlorat i betydelse. Nämnderna har således i realiteten väsentligen

blivit dömande organ, som tar ställning till besvär från skattskyldiga

och kommuner samt yrkanden från taxeringsintendenten.

I propositionen har departementschefen dragit konsekvenserna av denna

utveckling genom att föreslå, att prövningsnämnderna skall bli besvärsinstanser,

inför vilka taxeringsintendenten och den skattskyldige skall processa

såsom likaberättigade parter. Nämndernas nuvarande granskningsskyldighet

och initiativrätt skulle således bortfalla och prövningsnämndsför1''arandet

få en mera domstolsmässig karaktär. Ytterligare en rad förslag

framläggs i samma syfte. För att få en kraftigare markerad skillnad mellan

prövningsnämndens och taxeringssektionens verksamhet, vilket framstått

såsom särskilt påkallat, då prövningsnämnden i huvudsak skall utöva rent

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

dömande verksamhet, föreslås att ett särskilt prövningsnämndskansli inrättas,

anknutet till kameralsektionen inom landskontoret. Kansliet skulle få

till uppgift att genom infordrande av yttranden eller eljest bereda handläggningen

av prövningsnämndsmål samt att ombesörja förandet av prövningsnämndens

protokoll in. m. Det förutsattes att processen liksom hittills normalt

skall vara skriftlig. Vissa utvidgningar av möjligheterna till muntlig

förhandling föreslås dock. Initiativ härtill skall utom av parterna kunna tas

av prövningsnämnden. Beträffande de viktigare förslag i övrigt, som berör

prövningsnämndernas organisation och förfarandet där, får utskottet hänvisa

till framställningen i det följande.

I motionerna I: 575 och II: 761 yrkas att prövningsnämnderna skulle bibehålla

sin nuvarande gransknings- och initiativrätt. Härigenom vunnes en

viss garanti för större jämnhet i taxeringen i länet. Enligt motionärernas

förmenande komme en övergång till ett domstolsmässigt förfarande i

prövningsnämnden eller en formell ändring i taxeringsärendenas handläggning

inom länsstyrelsen inte att påverka allmänhetens inställning till nämnden.

Motionärerna anser vidare att ett särskilt prövningsnämndens kansli

ej bör inrättas.

Denna uppfattning kan utskottet ej dela. Enligt utskottets mening är det

tvärtom av största betydelse att framför allt de moment i förfarandet utrensas

som är ägnade att hos allmänheten framkalla tvivel om prövningsnämndens

opartiskhet. Så länge prövningsnämnden av eget initiativ kan höja

skattskyldigas taxering torde det vara svårt att undanröja allmänhetens

misstro till nämndens objektivitet. I den mån behov föreligger att höja

taxeringar utöver vad taxeringsnämnden beslutat bör detta ske efter besvär

av taxeringsintendent eller kommun eller genom eftertaxering. Vad nu

sagts innebär däremot i och för sig inte något skäl mot en initiativrätt i en

för den skattskyldige förmånlig riktning. Vägande invändningar kan emellertid

riktas mot att prövningsnämnden omprövar taxeringar som fastställts

av taxeringsnämnd, därest besvär ej anförts från något håll. Utskottet

vill framhålla att mindre behov än nu av en sådan initiativrätt kommer att

föreligga, om de föreslagna vidgade möjligheterna att anföra besvär i särskild

ordning genomföres. Vidare vill utskottet erinra om att taxeringsintendenten

enligt uttryckligt stadgande må anföra besvär även till den skattskyldiges

förmån. Har skattskyldig således inte själv kunnat anföra besvär

inom den ordinarie besvärstidens utgång och föreligger ej sådana omständigheter,

att besvär i särskild ordning kan prövas, kan han göra framställning

hos taxeringsintendenten att denne skall anföra besvär till den skattskyldiges

förmån. En sådan begäran bör taxeringsintendenten enligt utskottets

mening vara skyldig att tillmötesgå, om anledning finnes antaga att

prövningsnämnden skulle bifalla besvären.

Innefattar prövningsnämndens beslut rörande viss skattskyldig ett principavgörande,

som rör även andra skattskyldiga, vilka icke besvärat sig, bör

s. 109 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 109

det åligga taxeringsintendenten att, när så är möjligt, genom besvär underställa

sistnämnda skattskyldigas taxeringar prövningsnämndens bedömande.

Vad beträffar förslaget om inrättandet av ett särskilt kansli för prövningsnämnden

finner utskottet detta förslag innebära sådana fördelar — framför

allt ur rättssäkerhetssynpunkt — att dessa mer än väl uppväger nackdelarna

i form av visst merarbete och något högre kostnader.

Av vad nu anförts framgår att utskottet icke kan tillstyrka motionerna

1:575 och II: 761 i nu förevarande delar.

Beträffande ordförandeskapet i prövningsnämnden innebär förslaget

ingen ändring mot vad nu gäller. Landskamreraren skall således alltjämt

tjänstgöra som ordförande. Mot denna ordning har riktats invändningar i de

likalydande motionerna I: 606 och II: 801 samt i motionen II: 800. Motionärerna

har ansett det vara önskvärt att detta uppdrag anförtros åt en person,

som icke på grund av sin tjänst är knuten till taxeringssektionen.

Utskottet vill till en början erinra om att denna fråga ingående behandlats

i riksdagen, då den nuvarande ordningen med landskamreraren som

självskriven ordförande infördes år 1943. Samma års bevillningsutskott,

som hade att taga ställning till liknande motionsyrkanden som det förevarande,

anförde att vissa erinringar kunde riktas mot att landskamreraren,

trots ordförandeskapet i prövningsnämnden, komme att intaga en ledande

ställning i fråga om taxeringsarbetet inom länet. Å andra sidan borde framhållas

att en annan ordning skulle innebära en väsentlig försvagning av

prövningsnämndsorganisationen. Att i sådant fall på ordföranden uppställa

kravet på samma kunskap om skatteförfattningarna och deras tillämpning

som den landskamreraren besutte vore naturligen icke möjligt. Ordföranden

borde för att kunna hävda sig gentemot den befattningshavare,

som bevakade det fiskaliska intresset hos prövningsnämnden, besitta minst

samma kompetens som denne. Det kunde vidare förväntas medföra svårigheter

att finna lämpliga personer, som vore villiga att för den långa tid

det gällde, stå till förfogande för uppdraget såsom ordförande i prövningsnämnden.

Att en anordning med en länsstyrelsen utomstående ordförande

skulle förorsaka ökade kostnader för staten vore uppenbart.

Dessa skäl synes alltjämt kunna göras gällande med oförminskad styrka.

Svårigheterna torde snarare nu vara större att finna personer utanför länsstyrelsen

med sådana erfarenheter på beskattningsväsendets område att de

kan handha uppgiften som ordförande i prövningsnämnden på ett tillfredsställande

sätt. Framhållas bör att den ledande ställning landskamreraren

intagit efter år 1943 icke avsett den fiskaliska sidan. Härtill kommer att

om de i propositionen framlagda förslagen till stärkande av taxeringsintendentens

ställning, inrättande av prövningsnämndens kansli m. in., genomföres,

samma kritik som tidigare icke kan riktas mot att landskamreraren

såväl är ordförande i prövningsnämnden som chef för landskontoret.

Utskottet avstyrker med det anförda bifall till yrkandet i motionerna I: 606

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

och 11:801 samt 11:800. Av nu angivna skäl kan utskottet inte heller

biträda den mening, som kommit till uttryck i motionen I: 607, att taxeringsintendent

inte borde kunna befordras till landskamrerare.

I motionen 11:800 har ifrågasatts om icke ledamöter i prövningsnämnd

med undantag av ordförande och suppleant för denne borde utses i den ordning,

som är föreskriven för val av ledamöter till riksdagens första kammare.

Då den nuvarande ordningen, att ledamöterna utses av Kungl. Maj:t,

fungerat utan anmärkning och ur många synpunkter torde vara att föredra

framför den i motionerna föreslagna, anser utskottet tillräckliga skäl inte

föreligga att frångå det nuvarande sättet för utseende av prövningsnänmdens

ledamöter.

I detta sammanhang upptar utskottet vad i motionerna I: 606 och II: 801

anförts därom, att det vore praktiskt omöjligt för landskamreraren att själv

föredraga alla mål i prövningsnämnden. Utskottet vill endast erinra om att

länsstyrelsen jämlikt 78 § andra stycket kan utse annan föredragande. Enligt

utskottets åsikt framträder här en väsentlig fördel med att ett särskilt prövningsnämndskansli

inrättas. Hinder möter inte att förordna föreståndaren

för kansliet till föredragande i prövningsnämnden.

I 12 § 1 mom. sista stycket av förslaget stadgas förbud för ledamot eller

suppleant i prövningsnämnd att samtidigt vara ledamot eller suppleant i

taxeringsnämnd. Bestämmelsen ersätter den nuvarande föreskriften, att

högst halva antalet ledamöter och suppleanter i prövningsnämnden må vara

medlemmar i taxeringsnämnd inom distriktet. Anledningen till att denna

skärpning föreslagits är närmast att den nuvarande ordningen ansetts inverka

menligt på förtroendet för prövningsnämndernas obundenhet i den

dömande verksamheten.

Det ifrågavarande förbudet har föranlett erinringar i motionerna 1:575

och II: 761, där det betecknats som opåkallat. Kungl. Maj :t borde vara obunden

att till prövningsnämndsledamot utse den mest lämpade.

Utskottet anser för sin del det föreslagna förbudet i princip berättigat

och det står i överensstämmelse med vad som gäller på jämförbara områden.

Å andra sidan är det för utskottet bekant att åtminstone inom vissa län

svårigheter kan förväntas uppstå att få lämpliga ordförande i taxeringsnämnderna,

om inte ledamöter eller suppleanter i prövningsnämnden får

anlitas, och vice versa. Utskottet anser sig därför böra förorda den uppmjukningen

i det föreslagna förbudet, att sammanlagt högst två ledamöter

och suppleanter får vara ledamöter i taxeringsnämnd. Av det föreslagna

stadgandet i 85 § framgår att ledamot i prövningsnämnd skall avträda då

fråga är om taxering, med vilken han tagit befattning i taxeringsnämnd.

I motionerna I: 606 och II: 801 har allmänt uttalats, att en uppspaltning

av reglerna om kompetenskrav m. m. för ledamöter i taxeringsnämnd och i

prövningsnämnd borde ske med iakttagande av de skiljaktigheter, som

s. 111 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 111

kunde föranledas därav att taxeringsnämnden närmast bleve en kommunal

nämnd och prövningsnämnden ett statligt besvärsorgan. Gentemot detta

får utskottet framhålla, att reglerna i förslaget är så allmänt hållna att de

utan olägenhet kan tillämpas på ledamöter i såväl taxeringsnämnd som

prövningsnämnd. De skiljaktigheter i fråga om kompetens och eljest som

bör upprätthållas torde automatiskt iakttas genom de olika reglerna för

utseende av resp. ledamöter.

Beträffande skyldigheten att tillhöra taxeringsnämnd har i motionerna

1:575 och 11:761 yrkats, att denna lindras i enlighet med de regler som

gäller för kommunala förtroendeuppdrag. Ett liknande yrkande har ställts

i motionerna I: 606 och II: 801, i vilka särskilt framhålles att i vart fall ej

ledamotskap i prövningsnämnd borde betraktas som en medborgerlig tunga,

vilket man icke ägde undandraga sig utan godtagbara skäl. I de sistnämnda

motionerna har vidare anförts, att regeln i 14 § om att förordnande för ledamot

i prövningsnämnd när som helst kan återkallas, borde ersättas av en

bestämmelse av motsatt innehåll.

Utskottet kan beträffande de förstnämnda yrkandena nöja sig med att

erinra om att samma möjligheter föreligger enligt förslaget att avsäga sig

uppdrag såsom ledamot eller suppleant i taxerings- och prövningsnämnd

som enligt den nya kommunallagen att avsäga sig ledamotskap i kommunala

nämnder. Då det synes ändamålsenligt att på dessa områden ha likartade

bestämmelser bör propositionen i denna del godtas.

Bestämmelsen att av Kungl. Maj :t eller länsstyrelse meddelat förordnande

såsom ordförande eller ledamot i prövningsnämnd eller taxeringsnämnd

när som helst kan återkallas finns redan i gällande förordning. Såvitt

utskottet erfarit har något missbruk av bestämmelsen inte förekommit.

Avsikten med densamma lärer närmast ha varit att kunna entlediga ledamöter,

som genom sina åtgöranden eller genom vad som uppenbarats efter

det de utsetts inte längre kan anses såsom redliga och allmänt aktade eller

vilka inte längre är behöriga att utöva uppdraget. Det är givetvis ett allmänt

intresse att nämndledamöterna erhåller en oberoende ställning. Ett uttryck

härför är stadgandet i § 113 regeringsformen, att taxeringsmän ej kan ställas

till ansvar för taxering och debitering. Å andra sidan är det uppenbart att

möjlighet måste föreligga att återkalla förordnande för ordförande eller ledamot

utan att avvakta domstolsbeslut om avsättning på grund av tjänstefel.

Det kan t. ex. visa sig att ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd

av någon anledning inte hinner slutföra granskningen på nöjaktigt sätt,

utan att byte måste ske för att arbetet skall medhinnas före taxeringsperiodens

slut. Självfallet bör emellertid möjligheten att återkalla förordnande

begagnas endast om synnerliga skäl därtill föreligger. Utskottet förordar att

stadgandet omformuleras i enlighet härmed. Samtidigt bör möjlighet införas

att under samma förutsättning återkalla förordnande för suppleant i

nämnderna.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Utskottet övergår härefter till att behandla de motionsyrkanden, som avser

frågan vilka personer som skall äga närvara vid prövningsnämndens sammanträden.

Enligt 12 § 1 mom. fjärde stycket i förslaget får suppleant närvara vid

prövningsnämndens sammanträden endast då han kallats i anledning av att

ledamot fått förhinder. I flera motioner har yrkats att detta förbud utgår.

Enligt utskottets mening talar starka skäl för propositionsförslaget, som är

ägnat att markera den mer domstolsmässiga karaktär man velat ge prövningsnämnden.

Å andra sidan kan det i vissa lägen vara önskvärt att suppleanter

är närvarande, även om hinder inte föreligger för ledamot. Suppleantens

närvaro kan nämligen vara önskvärd med tanke på hans sakkunskap

beträffande visst ärende eller viss grupp av ärenden eller för att nämnden

skall erhålla tillgång till särskild ortskännedom. Emellanåt kan det vara

befogat att suppleanten tjänstgör för att de ordinarie ledamöternas arbetsbörda

ej skall bli oskäligt betungande. Utskottet finner sig därför med

bifall till motionerna I: 575 och II: 761 samt II: 800 i denna del böra föreslå

att det förevarande stadgandet utgår. Det bör emellertid särskilt framhållas

att den därigenom öppnade möjligheten att inkalla suppleant bör begagnas

restriktivt och endast då av ovan angivna eller liknande anledningar suppleantens

närvaro är påkallad. Med det anförda har utskottet även tagit ställning

till yrkandet i de likalydande motionerna I: 606 och II: 801 att suppleant

alltid skall kallas att närvara vid prövningsnämnds sammanträden.

Enligt gällande förordning är taxeringsintendent skyldig att vara närvarande

vid prövningsnämndens sammanträden. Taxeringssakkunniga framhöll

i sitt betänkande, att det förhållandet att taxeringsintendenten var närvarande

vid prövningsnämndens handläggning av målen och hade tillfälle

att i den skattskyldiges frånvaro påverka nämnden genom muntlig utveckling

av sin talan för de skattskyldiga måste te sig som ett obehörigt

gynnande av det allmännas representant. De sakkunniga föreslog därför

förbud för annan än tjänsteman som biträder nämnden att övervara prövningsnämndens

sammanträde, där ej muntlig förhandling ägde rum. Förslaget

biträddes i princip i de flesta remissyttrandena. Flera länsstyrelser och

några andra remissinstanser förordade jämkningar av det föreslagna förbudet

och framhöll bl. a. att intendentens närvaro vid överläggningarna

innebure en praktisk form för samarbete mellan prövningsnämnden och

denne befattningshavare samt att den nuvarande ordningen ofta visat sig

vara till fördel för de skattskyldiga. I propositionsförslaget har förbudet

uppmjukats på några punkter. Sålunda får taxeringsintendent vara närvarande

vid handläggning av ärende, i vilket han icke är part. Vidare får

taxeringsintendent kallas att infinna sig för att lämna muntlig upplysning i

mål eller ärende, när prövningsnämnden så finner av särskilda skäl påkallat.

Slutligen kan ordförande eller annan ledamot i taxeringsnämnd inom prov
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 ar 1956 113

ningsdistriktet kallas att infinna sig vid sammanträde med prövningsnämnden

för att meddela upplysningar.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 575 och II: 761 har ansett att

det krav som av rättssäkerhetshänsyn rests om förbud för taxeringsintendenten

att närvara vid prövningsnämndens sammanträden vore överdrivet.

I varje fall borde man inskränka sig till att föreskriva dels att intendenten

icke får närvara vid överläggning i mål, där muntlig förhandling ägt rum,

och dels att intendenten i övrigt skall avträda då prövningsnäinnden vill

överlägga enskilt.

I motionerna I: 606 och II: 801 återigen framhålles, att erinran kan göras

mot den kvarstående befogenheten för taxeringsintendent att komma tillstädes

i prövningsnämnd. Företrädaren för kronan borde över huvud taget

icke äga närvara vid nämndens sammanträden på andra villkor än enskild

part. Ansåges intendent böra kallas för att komma tillstädes och lämna upplysning

inför nämnden, borde muntlig förhandling anordnas enligt 81 §

med möjlighet för enskild att inställa sig och yttra sig om de upplysningar

intendenten lämnade nämnden.

I likhet med departementschefen finner utskottet frågan om taxeringsintendents

rätt att närvara äga stor betydelse för allmänhetens uppfattning

om prövningsnämndernas ställning som opartiska dömande organ. Den kritik

som uttalats mot den nuvarande ordningen måste anses befogad. Ur

strängt principiell synpunkt vore det därför motiverat med ett sådant förbud,

som föreslogs av taxeringssakkunniga. Å andra sidan är — som vissa

remissinstanser påpekat — praktiska fördelar förenade med den nuvarande

ordningen. Enligt utskottets mening kan man inte helt bortse från att ett

totalt förbud skulle försvåra prövningsnämndens arbete och ofta kunna

leda till ett för den skattskyldige oförmånligt resultat. Genom den avvägning,

som i propositionen gjorts från dessa utgångspunkter, har enligt utskottets

mening faran för att den skattskyldiges rätt skulle åsidosättas helt

undanröjts samtidigt som de väsentligaste praktiska olägenheterna av det

av taxeringssakkunniga föreslagna förbudet kunnat undvikas. Utskottet

anser sig därför böra tillstyrka propositionsförslaget i denna del och avstyrker

således motionerna 1:575 och 11:761 ävensom motionerna 1:606

och II: 801 i denna del.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att den skattskyldige

beredes tillfälle yttra sig över upplysningar, som taxeringsintendenten

lämnat inför prövningsnäinnden, därest dessa är av sådan art att de

kan påverka utgången till den skattskyldiges nackdel. Detta bör normalt

kunna ske genom skriftväxling; i vissa fall kan det dock vara ändamålsenligare

med muntlig förhandling.

I motionerna 1:606 och 11:801 yrkas att det från gällande förordning

överförda stadgandet i 78 § sista stycket måtte utgå. Enligt detta må lands8

— Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 56

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

hövdingen närvara vid nämndens sammanträden samt deltaga i överläggningarna

men ej i besluten. Då stadgandet strider mot den ändrade karaktär

prövningsnämnden föreslås skola få och då det knappast fyller något praktiskt

syfte, finner utskottet sig böra tillstyrka bifall till sistnämnda motioner

i denna del och förordar således att det berörda stycket utgår.

Taxeringsarbetet i länsstyrelsen

I motionen I: 607 har hemställts, att taxeringssektionen utbrytes och

får bilda en särskild avdelning inom landskontoret. I motionen II: 802

återigen yrkas att utredning måtte ske i syfte att skilja taxeringssektionen

från landskontoret.

Frågan om att ombilda taxeringssektionen till en fristående avdelning

inom länsstyrelsen har utförligt behandlats av taxeringssakkunniga, som

därvid ansåg att den nuvarande ordningen borde bibehållas. Denna uppfattning

delades av huvudparten av remissinstanserna, och departementschefen

har biträtt densamma. Enligt utskottets mening är denna uppfattning

den riktiga. Det föreligger ett så nära samband mellan arbetet på taxeringssektionen

och på uppbördssektionen att ett utbrytande av den förra

skulle bli till nackdel för båda verksamhetsgrenarna. Vidare torde det

vara av värde för utbildningen, att tjänstemännen på de olika sektionerna

får någon tids erfarenhet av arbetet å de andra sektionerna inom landskontoret.

Ett sådant utbyte skulle förmodligen inte komma till stånd, om taxeringssektionen

utbrytes. Utskottet vill slutligen erinra om att, därest förslaget

om inrättande av prövningsnämndens kansli genomföres, en klar

gräns dras mellan arbetet inom taxeringssektionen och arbetet med att

bereda mål till prövningsnämnden. Därigenom liksom genom de föreslagna

åtgärderna för stärkande av taxeringsintendentens ställning kan enligt utskottets

uppfattning inte längre samma kritik som tidigare riktas mot att

landskamreraren på en gång är ordförande i prövningsnämnden och chef

för landskontoret. Utskottet finner sig därför böra avstyrka det förenämnda

yrkandet i motionen 1:607. Med hänsyn till att frågan om utbrytande av

taxeringssektionen redan varit föremål för utredning, kan utskottet ej heller

tillstyrka det i motionen II: 802 framställda utredningsyrkandet.

I motionen I: 607 har anförts, att en effektivisering och utökning av

bokgranskningsverksamheten icke kunde komma till stånd med den obetydliga

förstärkning av revisionspersonalen som föreslagits. En ytterligare

ökning av den kvalificerade revisionspersonalen borde därför genomföras.

Ett liknande yrkande framföres i motionen II: 802, där det särskilt anföres,

att det inte vore möjligt att komma till rätta med taxeringen av rörelseidkare

och andra fria företagare utan en väsentlig ökning av antalet taxeringsrevisorer.

Jämväl i motionerna 1:575 och 11:761 har framhållits, att

förstärkning på taxeringssektionen borde ske med framför allt revisionspersonal.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 115

Gentemot vad som anförts i de nämnda motionerna får utskottet framhålla,

att — med de begränsade personalresurser man tills vidare har

att räkna — en avvägning måste ske om dessa resurser skall användas

till granskning av deklarationer eller till eftergranskning genom taxeringsrevision.

Någon för alla tider given norm för denna uppdelning torde inte

kunna uppställas; till stor del blir avvägningen beroende av vilka metoder

som kan förväntas komma att begagnas för att undgå upptäckt av

skatteundandragande åtgärder. Som förhållandena för närvarande är och

under den närmaste tiden kan väntas bli, bör man enligt utskottets mening

intensifiera granskningen av svårkontrollerade deklarationer. Självfallet

bör emellertid även granskning i efterhand av bokföring ske i ökad

utsträckning; framför allt bör de offensiva granskningarna, d. v. s. de

som inte motiveras av anförda besvär, ske i betydligt större omfattning än

nu. Genom att taxeringsassistenterna under ungefär halva året kan utnyttjas

för taxeringsrevision av enklare slag och liknande uppgifter, torde en välbehövlig

avlastning från revisionspersonalen i övrigt kunna ske. Denna

personal bör således redan av denna anledning kunna i ökad utsträckning

användas för mera komplicerade granskningsarbeten. Härtill kommer att 25

nya revisor stjänster förutsatts skola inrättas. Huruvida dessa förstärkningar

kommer att visa sig tillräckliga eller ej är svårt att nu bedöma; inverkande

härpå blir bl. a. i vilken utsträckning taxeringsassistenterna kan utnyttjas

för revisionsarbete. Sedan den föreslagna organisationen fullt utbyggd

fungerat någon tid, bör emellertid frågan om ytterligare förstärkning av

revisionsdetaljen kunna tas under förnyat övervägande.

I motionen I: 607 liksom i motionen II: 802 har yrkats, att revisionspersonalen

i större omfattning än som förutsatts i propositionen skulle få

uppdrag att föra det allmännas talan i taxeringsmål.

Frågan i vilken omfattning revisionspersonalen borde erhålla sådant uppdrag

har utförligt behandlats av departementschefen. I anledning av att

kritik i flera remissyttranden riktats mot ett uttalande i taxeringssakkunnigas

betänkande att annan än revisionspersonalen i första hand borde utnyttjas

för processföringen, framhöll departementschefen att ur betänkandet

inte kunde utläsas något som kunde tolkas därhän, att de sakkunniga

velat rubba de gällande kompetensföreskrifterna. Något förslag i den riktningen

hade de sakkunniga inte framlagt. De hade endast eftersträvat att

den kvalificerade personalen skulle bli utnyttjad i den allmänna riktning

som de olika befattningshavarnas utbildning i första hand gjorde dem lämpade

för. Departementschefen sade sig i princip biträda de sakkunnigas

ståndpunkt. Det kunde uppenbarligen inte vara ändamålsenligt att för utförande

av taxeringsrevision anställa personal med särskild utbildning härför

och sedan utnyttja den för ändamål, beträffande vilka annan personal allmänt

sett måste antagas ha bättre utbildning. Med denna uppfattning följde

att de processuella uppgifterna i allmänhet, i den mån de skulle delegeras,

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

borde anförtros åt taxeringsinspektörer. En avvägning måste emellertid

ske och denna syntes lämpligen böra resultera i att taxeringsintendenten,

där särskilda skäl förelåge, skulle äga uppdraga åt länsrevisorn, undantagsvis

möjligen även åt taxeringsrevisor, att utföra det allmännas talan i taxeringsmål.

Att därvid i huvudsak bleve fråga om mål, däri taxeringsrevision

ägt rum, låge i sakens natur.

Som förut framhållits är det av stor betydelse att den taxeringskontroll,

som sker genom bokföringsgranskningar, intensifieras. Skall delta kunna

förverkligas torde enligt utskottets mening krävas, att den personal, som är

utbildad därför, kan användas för sådant granskningsarbete. Detta förutsattes

också då den nuvarande organisationen tillkom år 1943. Det vore ur

denna synpunkt föga ändamålsenligt om revisionspersonalen komme att i

större utsträckning syssla med processföring. Härtill kommer att det i många

fall är förenat med avsevärda fördelar icke minst ur rättssäkerhetssynpunkt

att en person utifrån andra utgångspunkter bedömer det material

som frambragts genom bokgranskningen. Å andra sidan torde det sett på

längre sikt vara av värde för ett rationellt granskningsarbete att revisionspersonalen

genom att föra det allmännas talan i skattemål får erfarenhet

av hur skattedomstolarna bedömer bevisfrågor. I den mån arbetsförhållandena

i övrigt tillåter synes det därför vara av värde att taxeringsrevisorer

i viss utsträckning får föra talan i mål i första hand hos prövningsnämnden.

Länsrevisorn och mera erfarna taxeringsrevisorer bör, när

på grund av målets art eller eljest skäl därtill föreligger, kunna få uppdrag

att fullfölja mål även till kammarrätten och regeringsrätten. Utskottet vill

understryka att vid tillsättning av tjänst som taxeringsintendent vederbörandes

lämplighet för uppgiften bör vara avgörande och inte det förhållandet

att han tjänstgjort inom taxeringsrevisionen eller på annat håll inom

landskontoret.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat förenämnda yrkanden i

motionerna I: 607 och II: 802.

I de likalydande motionerna 1:606 och 11:801 har framhållits, att det

borde övervägas, i vilken utsträckning prövningsnämndens processledande

verksamhet borde förstärkas. Redan nu borde nämnden erhålla befogenhet

att besluta om taxeringsrevision.

Utskottet kan för sin del inte biträda ett dylikt förslag, som enligt utskottets

mening inte är förenligt med prövningsnämndens föreslagna domstolsmässiga

karaktär och som skulle förutsätta att en liknande befogenhet

tillädes kammarrätten och regeringsrätten.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:575 och 11:761 har ansett

att vid utseende av granskningsman länsrevisorn, som kunde förutsättas

bäst känna vederbörandes kvalifikationer, i stället för taxeringsintendenten

s. 117 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

117

borde ha avgörandet i sin hand. I varje fall borde taxeringsintendenten

först efter samråd med länsrevisorn utse granskningsman.

Häremot vill utskottet erinra att taxeringsintendenten är den som närmast

har ansvaret för arbetet inom taxeringsavdelningen. Å honom åligger

i förekommande fall att anvisa personalen på revisionsdetaljen andra uppgifter

än revision. Det ligger emellertid i sakens natur att taxeringsintendenten

innan han ger dylika uppdrag eller utser granskningsman samråder

med länsrevisorn, som har bäst reda på vilka inom revisionsdetaljen

som lämpligen inte bör tagas ifrån pågående arbetsuppgifter. Något uttryckligt

stadgande om att sådant samråd skall ske synes dock inte erforderligt.

Om taxeringsbesvär

I propositionen föreslås att de tre möjligheter att få rättelse i åsatt taxering,

som nu föreligger, med vissa jämkningar bibehålies. Vid sidan av den

ordinarie besvär srätten bibehålies sålunda möjligheterna att, om vissa i förordningen

angivna förutsättningar föreligger, anföra besvär i särskild ordning,

därvid besvärstiden i flertalet fall utsträckes till fem år, eller att åsätta

eftertaxering.

Såvitt avser det ordinarie besvärsförfarandet har i huvudsak följande ändringar

föreslagits. Tiden för anförande av besvär över taxeringsnämnds beslut

fastställes för skattskyldiga och kommuner till den 15 augusti under

taxeringsåret. Taxeringsintendent, som enligt gällande regler har att göra

framställning om ändring i taxering senast under taxeringsåret, skall i

stället i förekommande fall anföra besvär och besvärstiden utgår för hans

del den 30 april året efter taxeringsåret. Enligt förslaget skall vidare, i överensstämmelse

med nuvarande bestämmelser, gälla, att om prövningsnämnden

avgjort besvär över viss skattskyldigs taxering, intendenten inte därefter

får föra talan hos nämnden rörande samma taxering.

I fråga om sättet för fullföljd av talan till skattedomstolarna förordas

vissa jämkningar av huvudsakligen teknisk natur.

I fråga om bestämmelserna rörande extraordinära besvär har departementschefen

i likhet med taxeringssakkunniga funnit mera genomgripande

ändringar vara erforderliga och föreslår därjämte vissa utvidgningar av möjligheterna

att anföra extraordinära besvär. Liksom för närvarande får besvär

anföras i särskild ordning, om den skaltskyldige över huvud taget inte

erhållit underrättelse om avvikelse från självdeklaration samt om han fått

underrättelsen senare än den 15 juli under taxeringsåret. I dessa fall är

besvärstiden enligt förslaget förlängd, nämligen intill utgången av året efter

taxeringsåret eller, om han icke under taxeringsåret erhållit debetsedel å

slutlig skatt i anledning av taxeringen i fråga, ett år efter det han erhållit

sådan debetsedel. Eljest kan besvär i särskild ordning anföras inom fem år

efter taxeringsåret.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Beträffande eftertaxering föreslås vissa ändringar. Bl. a. skall bestämmelserna

i ämnet flyttas från kommunalskattelagen och övriga skatteförfattningar

till den nya taxeringsförordningen. Vidare förordas, att frågor om

eftertaxering skall väckas i prövningsnämnd och att förfarandet utformas

i viss anslutning till besvärsförfarandet.

Av de motionsyrkanden, som berör de föreslagna besvärsreglerna, skall

utskottet först behandla yrkandet i de likalydande motionerna 1: 606 och

II: 801 att taxeringsintendentens besvärstid måtte förkortas eller i vart fall

förbud införas mot reservationsbesvär från taxeringsintendenten. Utskottet

får framhålla, att det av lätt insedda skäl inte är möjligt för taxeringsavdelningen

att utföra de olika undersökningar och granskningsarbeten,

som enligt vad som föreslås i propositionen i ökad omfattning kommer att

ingå i dess arbete, under en alltför kort tid. De yrkanden, som dylika undersökningar

kan föranleda, bör för att eftertaxering skall undvikas i största

möjliga utsträckning ske genom besvär. Starka skäl föreligger därför enligt

utskottets mening att förlänga den tid, som taxeringsintendenten har till

förfogande för anförande av besvär. Å andra sidan har den skattskyldige

berättigade anspråk på att i rimlig tid erhålla kännedom om huruvida taxeringsintendenten

ämnar besvära sig eller ej. Propositionsförslaget gör

enligt utskottets mening en lämplig avvägning mellan dessa motstridande

intressen, varför detsamma tillstyrkes.

Kungl. Maj :ts förslag innefattar ett uttryckligt avståndstagande från

systemet med reservationsbesvär. Den bestämmelse i nuvarande taxeringsförordning

som åt taxeringsintendenten inrymmer befogenhet att anföra

sådana besvär saknar motsvarighet i förslaget. Emellertid finner utskottet

i likhet med departementschefen, att strängare bestämmelser icke bör gälla

för taxeringsintendenten än för den skattskyldige i fråga om skyldigheten

att precisera sin talan före besvärstidens utgång. Av författningstexten framgår

emellertid, såsom påpekats i propositionen, att den beloppsmässiga

ramen för intendentens talan skall angivas i besvärsskriften. Utskottet vill

understryka angelägenheten av att grunderna för besvärstalan normalt redovisas

i besvärsskriften. Härmed torde syftet med det i motionerna påyrkade

förbudet mot reservationsbesvär i allt väsentligt vara tillgodosett.

Av det anförda framgår att utskottet avstyrker de berörda motionsyrkandena.

I de sist angivna motionerna har vidare anförts, att en samordning och

förenkling görs av bestämmelserna om eftertaxering och bestämmelserna

om extraordinära besvär.

Genom de vittgående utvidgningar som föreslagits beträffande extraordinära

besvär har reglerna för sådana besvär och bestämmelserna rörande

eftertaxering på flera punkter närmats varandra. Tillräcklig anledning att

nu vidtaga ytterligare ändringar enbart i syfte att få bestämmelserna sammanförda

till ett rättsmedelsinstitut synes dock inte föreligga.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 119

I motionerna I: 575 och II: 761 har framhållits att tiden för anförande

av besvär i särskild ordning i det fall, att underrättelse om deklarationsavvikelse

erhållits efter den 15 juli taxeringsåret, borde förkortas till två

månader efter delfåendet.

Då motsvarande bestämmelse nu har i huvudsak samma innehåll som

den föreslagna, skulle ett tillmötesgående av motionärernas hemställan

innebära en åtgärd till den skattskyldiges nackdel. Eftersom den skattskyldige

själv har intresse av att så snart som möjligt få taxeringen rättad torde

den långa besvärstiden komma att vålla föga olägenhet. Med hänsyn härtill

anser sig utskottet böra förorda propositionsförslaget i detta hänseende.

I de sistnämnda motionerna upptas även ett yrkande rörande de föreslagna

bestämmelserna om extraordinära besvär vid allmän fastighetstaxering.

Under påpekande att enligt dessa bestämmelser besvärsrätt förelåge i

det fall att underrättelse rörande ifrågasatt eller beslutat taxeringsvärde

varit felaktig, men ej i det fall att underrättelse ej utsänts, har motionärerna

uttalat att detta knappast stode i överensstämmelse med kravet på

rättssäkerhet.

Att i det sist angivna fallet rätt inte föreligger att anföra besvär i särskild

ordning sammanhänger med att bestämmelserna om utsändande av underrättelser

endast är att betrakta som en serviceåtgärd gentemot de skattskyldiga.

Underrättelsen utgör sålunda inte på samma sätt som motsvarande underrättelse

vid den årliga taxeringen utgångspunkten för en besvärstalan.

Härtill tjänar alltjämt den skattskyldiges rätt och möjlighet att taga del

av beslutet under den tid fastighetstaxeringslängderna hålles offentligen

tillgängliga. Det finnes emellertid ett bestämt krav på att sådana skattskyldiga,

som erhållit underrättelse inte skall kunna lida rättsförlust genom

ett felaktigt innehåll i underrättelsen. Under hänvisning härtill finner sig

utskottet böra tillstyrka propositionsförslaget i denna del.

Utskottet biträder jämväl i övrigt Kungl. Maj :ts förslag rörande taxeringsbesvär.

Straff och vite

1 propositionen föreslås att de i gällande taxeringsförordning meddelade

bestämmelserna om straff för brott mot tystnadsplikt och för vissa falskdeklaration

och vårdslös deklaration närstående förfaranden med vissa

jämkningar överföres till den nya förordningen. Utskottet har inte någon

erinran mot förslaget i dessa hänseenden.

Beträffande underlåtenhet att i tid avge självdeklaration innebär förslaget,

att förlust av besvärsrätt inte längre skall inträda som påföljd för sådan

försummelse. Gör någon sig skyldig till dylik försummelse kan han i

stället dömas till böter, högst 300 kronor. Denna påföljd skall även kunna

inträda, om självdeklaration har så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen

inte är ägnad att ligga till grund för taxering. 1 propositionen förordas

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 är 1956

vidare att allmänt åtal får äga rum endast efter anmälan av taxeringsintendent

samt att om den skattskyldiges försummelse finnes ursäktlig eller eljest

ringa, domstolen skall äga fria honom från straff. För att straff skall kunna

ådömas fordras vidare att vederbörande är skyldig att utan anmaning avlämna

deklaration. Motsvarande bestämmelser gäller för den som är skyldig

att utan anmaning avlämna kontrolluppgifter och vissa andra handlingar.

I de likalvdande motionerna 1:575 och II: 701 har såvitt avser de föreslagna

straffbestämmelserna yrkats, att straffpåföljd i nu avsedda fall borde

inträda först sedan den deklarations- eller uppgiftsskyldige underlåtit efterkomma

anmaning att inkomma med deklaration eller uppgift. Vidare har

motionärerna framhållit att påföljd för försummelse enligt 141 § 2 inom.

nuvarande taxeringsförordning — avseende straff för den som trots anmaning

inte inkommit med deklaration eller annan uppgift — saknades i förslaget.

Dylik påföljd syntes emellertid böra bibehållas.

Vad först angår sistnämnda yrkande vill utskottet framhålla, alt i princip

en och samma förseelse inte skall kunna föranleda såväl bötesstraff

som vitespåföljd, utan endera av dessa sanktionsformer bör väljas. Därvid

är enligt utskottets mening vitet inte minst ur effektivitetssynpunkt den

form som bör föredragas. Något behov torde ej föreligga av att dessutom

ha möjlighet till bötesstraff, då det gäller att i ett särskilt fall förmå någon

till fullgörandet av deklarations- eller uppgiftsskyldighet.

Beträffande yrkandet att straffpåföljd skulle inträda först, om den deklarations-

eller uppgiftspliktige underlåtit ställa sig anmaning om fullgörandet

av sin skyldighet till efterrättelse, får utskottet anföra följande. När

det gäller skyldighet att tillhandahålla kontrolluppgifter och andra liknande

handlingar till ledning för annans taxering innehåller redan gällande förordning

straffbestämmelser, som i själva verket är mer omfattande än de

föreslagna. Däremot är försummelse att utan anmaning behörigen avlämna

självdeklaration och därtill hörande handlingar inte straffbelagd för närvarande.

I stället medför sådan försummelse förlust av rätten att anföra besvär

över taxeringen hos kammarrätten och regeringsrätten. Gentemot denna

påföljd har väckts en enligt utskottets mening fullt befogad kritik. Ur rättssäkerhetssynpunkt

kan inte heller en dylik påföljd, som i många fall lett

till stötande resultat, godtas. Enligt utskottets mening är det därför angeläget

att såsom skett i förslaget slopa påföljden. Med hänsyn till nödvändigheten

av att fullständiga självdeklarationer inkommer i tid, så att taxeringsnämnderna

omedelbart kan påbörja sitt arbete, torde man emellertid inte

kunna undvara någon form av sanktion mot den som gör sig skyldig till

grövre försummelser härutinnan. Härvid torde knappast någon annan möjlighet

stå till förfogande än det i propositionen förordade systemet med

böter och viten. För att en sådan ordning inte skall leda till att böter kommer

att ådömas ett synnerligen stort antal skattskyldiga har i propositionen

en rad spärrbestämmelser förordats. Till en början har sålunda

s. 121 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 121

deklarationsförseelserna undantagits från allmänt åtal. Avsikten härmed

är att en sovring skall ske hos taxeringsmyndigheterna. I första hand avskiljes

de fall i vilka skäl kan finnas för påföljdseftergift enligt den föreslagna

straffbestämmelsen, d. v. s. när den skattskyldiges försummelse befinnes

ursäktlig eller eljest ringa. Härigenom kan hänsyn tas till den större

eller mindre olägenhet som åsamkas taxeringsarbetet genom försummelsen.

I allmänhet bör saken få bero när deklaration inkommit blott någon eller

några dagar för sent eller när det kan antagas att den skattskyldiges försummelse

beror av okunnighet eller oförmåga eller att svårigheter förelegat

att fullgöra deklarationsplikten. Likaså förutsättes att åtal ej skall ske

om den skattskyldige haft så små inkomster, att han utgått från att någon

skatt ej skall uttagas på hans inkomst liksom över huvud taget om den

skattskyldige kan åberopa en rimlig ursäkt.

I första hand skall sovringen av de fall som skall lämnas till åklagaren ske

hos taxeringsnämnderna. Härefter företar taxeringsintendenten den ytterligare

gallring som kan vara påkallad och slutligen sker en ytterligare prövning

hos åklagaren och, om åtal väckes hos domstol, av denna. Departementschefen

anser sig under de angivna förutsättningarna kunna räkna

med att böter kommer att ådömas endast i ett förhållandevis ringa antal

fall samt att de nya reglernas tillämpning inte kommer att betunga taxeringsintendenterna,

åklagarna och domstolarna i större omfattning än som

får anses acceptabelt med hänsyn till angelägenheten att undslippa den nuvarande

sanktionen mot deklarationsförsummelse.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till denna departementschefens

uppfattning. Utskottet vill emellertid understryka angelägenheten av att

åtalsamnälningar inte sker vid bagatellartade eller ursäktliga försummelser.

Däremot är det viktigt att sanktionen användes mot sådana skattskyldiga,

som år efter år söker undandra sig deklarationsskyldighetens fullgörande i

rätt tid. Utskottet förutsätter att utvecklingen på detta område följes med

uppmärksamhet.

Av det anförda framgår att utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till

propositionen i denna del. Utskottet avstyrker sålunda de nu berörda yrkandena

i motionerna 1:575 och II: 761.

Som närmare framgår av redogörelsen för motionsyrkandena har i motionerna

I: 608 och 11: 798 erinringar riktats mot den föreslagna bestämmelsen

rörande taxeringsintendentens skyldighet att anmäla brott mot skattestralflagen.

I anledning av vad i motionerna framhållits vill utskottet som sin åsikt

framhålla, att lydelsen av motsvarande stadgande i gällande förordning icke

är helt invändningsfri. Genom den föreslagna lydelsen torde icke ha avsetts

att göra någon saklig ändring mot vad som tillämpas. Avsikten synes

närmast ha varit alt markera att det icke kan bli tal om att bedöma skuldfrågan

i dess helhet på det material, som taxeringsintendenten, innan polis
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

undersökning skett, har till sitt förfogande. Utskottet vill vidare omnämna

att samma uttryckssätt användes i rättegångsbalken bl. a. då det gäller

förutsättningarna för igångsättande av förundersökning i brottmål. Utskottet

förordar att den berörda föreskriften erhåller den i propositionen föreslagna

lydelsen.

I propositionen föreslås nya utförligare bestämmelser om viten. Medan

enligt gällande bestämmelser endast länsstyrelsen får förelägga viten,

skall befogenhet härtill enligt förslaget tillkomma även prövningsnämnder,

taxeringsintendenter och taxeringsnämnder. Beslutanderätten i taxeringsnämnden

i dylika frågor förutsättes skola utövas av ordföranden.

Vitesbeloppet, som för närvarande inte är närmare reglerat, skall enligt

förslaget bestämmas till lägst 100 kronor och högst 10 000 kronor. Vitesföreläggande

får — liksom nu — ej överklagas. Sistnämnda bestämmelse

har enligt vad departementschefen anfört ansetts nödvändig för att vitesförfarandet

inte skulle bli helt ineffektivt. Om ett föreläggande att avge

självdeklaration skulle kunna överklagas, skulle detta — med tanke på den

korta taxeringsperioden — innebära, att den skattskyldige hade möjlighet

att förhala saken så länge att förfarandet blev meningslöst. Emellertid

kan enligt förslaget vid utdömandet av vite länsstyrelsen pröva om vitet

bort föreläggas och även utdöma lägre belopp än som förelagts. Länsstyrelsens

beslut om uttagande av vite kan, liksom nu är fallet, överklagas hos

kammarrätten och därifrån hos regeringsrätten.

I de likalydande motionerna 1:606 och 11:801 har vissa invändningar

riktats mot de föreslagna bestämmelserna om viten. Motionärerna finner

det sålunda tveksamt om exempelvis taxeringsnämnd och taxeringsintendent

borde äga besluta om föreläggande av så höga viten som upp till 10 000

kronor, utan att möjlighet till överklagande av själva föreläggandet gåves.

Möjlighet att ett föreläggandes riktighet kunde prövas i en högre instans

syntes böra ifrågasättas. Vidare borde uttryckligt förbud meddelas för

taxeringsnämnd att till sin ordförande eller till taxeringsassistent delegera

rätten att besluta om vitesförelägganden.

Någon meningsskiljaktighet torde inte behöva råda om att det är erforderligt

för att taxeringsarbetet i första instans skall kunna bedrivas

rationellt att man genom ett vitesförfarande kan tillgodose kravet på att

självdeklarationer och andra uppgifter från de skattskyldiga inkommer i

rimlig tid. För att nå detta syfte är det enligt utskottets mening nödvändigt

att taxeringsnämnd får befogenhet att förelägga viten. Särskilt i de nämnder

som har att behandla deklarationer från sådana skattskyldiga, vilka

regelmässigt erhåller uppskov med avlämnandet av vissa deklarationer

till utgången av mars, måste anmaningsförfarandet, vilket regelmässigt bör

förenas med vitesföreläggande, omedelbart kunna tillgripas.

I allmänhet sker anmaningsförfarandet efter hand i samband med genomgången

av deklarationsmaterialet. För att taxeringsarbetets fortgång inte

skall hindras är det angeläget att beslutanderätten i fråga om vitesföre
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 är 1956 123

lägganden utövas av ordföranden i taxeringsnämnden. Utskottet kan för sin

del inte dela de farhågor för missbruk, som synes ligga bakom motionärernas

yrkande på denna punkt.

Ur effektivitetssynpunkt är det starkt motiverat att taxeringsintendenterna

får befogenhet att förelägga viten. De höga kvalifikationer, som dessa

befattningshavare måste antagas besitta, och det tjänstemannaansvar de är

underkastade torde utgöra tillräcklig garanti mot att denna befogenhet

av dem missbrukas.

För att vinna ytterligare garantier mot obilliga resultat bör enligt utskottets

mening det föreslagna maximibeloppet, 10 000 kronor, kunna sänkas

till hälften. Ett vitesbelopp på 5 000 kronor torde vara tillräckligt ur

effektivitetssynpunkt.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det icke är möjligt,

om vitesförfarandet skall ha någon mening, att införa rätt att överklaga

själva föreläggandet. I övervägande antalet fall är det möjligt för den

anmanade att iakttaga föreläggandet. Skulle i något enstaka fall svårighet

för någon föreligga att fullgöra vad som förelagts honom kan han vända sig

till den som förelagt vitet och få det upphävt eller ändrat. En spärr ligger

också däri att taxeringsintendenten avgör om framställning skall göras om

utdömande av vitet. Vidare prövas sådan framställning av länsstyrelsen

som, när omständigheterna ger anledning därtill, kan nedsätta vitet eller

förordna att vitet inte skall uttagas. Länsstyrelsens beslut om uttagande

av vite kan slutligen överklagas. Genom de nämnda anordningarna får nu

enligt utskottets mening fullt tillräckliga garantier mot obilliga resultat

anses ha erhållits.

Utskottet får med angivna jämkning tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag rörande

viten.

Övriga frågor

Utskottet övergår härefter till vissa spörsmål, som berörts i motionerna

och som icke har direkt samband med förut behandlade frågor, och upptar

därvid först det i motionerna I: 574 och II: 762 berörda spörsmålet rörande

skyldighet att avlämna kontrolluppgifter. Enligt 37 § i förslaget till taxeringsförordning,

vilket i förevarande hänseende överensstämmer med ett i

propositionen nr 160 till 1955 års riksdag framlagt stadgande, är fysiska

personer och dödsbon, som innehaft annan fastighet under beskattningsåret,

skyldiga att utan anmaning lämna kontrolluppgifter angående avlöningar

och ersättningar till vicevärdar, portvakter, icke bokföringspliktiga

hantverkare m. fl. Om fråga är om tillfälligt arbete och ersättning utgått

med belopp under 500 kronor för helt år skall uppgift dock icke behöva

lämnas. I samband med utskottsbehandlingen av nyssnämnda 1955 års

förslag ifrågasattes inom utskottet, om icke den föreslagna gränsen 500

kronor borde sänkas. 1955 års bevillningsutskott uttalade, att utskottet

med hänsyn till att ifrågavarande uppgiftsskyldighet vore ny, funne sig

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

icke vilja frångå Kungl. Maj :ts förslag på denna punkt. Enligt utskottets

mening borde emellertid utvecklingen följas med uppmärksamhet och en

sänkning av gränsen kunna övervägas, om erfarenheterna skulle ge vid

handen att behov därav skulle föreligga.

Med hänsyn till den korta tid ifrågavarande bestämmelse tillämpats har

någon samlad erfarenhet av hur den utfallit i tillämpningen ännu icke kunnat

vinnas. Utskottet anser i likhet med 1955 års bevillningsutskott att frågan

om ändring av beloppsgränsen bör övervägas först sedan sådan erfarenhet

erhållits.

I de likalydande motionerna I: 609 och II: 799 har ifrågasatts viss ändring

i 37 § 2 mom. i förslaget till taxeringsförordning, i syfte att lindra skyldigheten

för arbetsgivare att ange den tidrymd under vilken löneförmån

utgått. Utskottet, som tidigare tagit ställning till ett yrkande i samma

motioner om motsvarande ändring i gällande förordning, får under hänvisning

till vad härom anförts i betänkande nr 52 avstyrka motionerna

även i förevarande del.

Yrkandet i de likalydande motionerna I: 570 och II: 752 att särskild fastighetstaxering

skall verkställas av de nyinrättade särskilda taxeringsnämnderna

kan utskottet inte biträda, främst av det skälet att distriktet

skulle bli alltför vidsträckt för att lämpa sig för dylik taxering.

I motionen 11:800 har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t begära skyndsam utredning angående decentralisering av

kammarrätten och begränsning av fullföljden av mål till regeringsrätten.

Vad angår sistnämnda spörsmål vill utskottet erinra om att utredning för

närvarande pågår om möjligheterna att begränsa tillströmningen av taxeringsmål

till regeringsrätten. Utan att avvakta resultatet av nämnda utredning

torde det icke böra ifrågakomma att nu taga ställning till frågan

rörande kammarrättens decentralisering. Med det anförda avstyrker utskottet

det i motionen II: 800 framförda utredningsyrkandet.

Vad slutligen angår de föreslagna ändringarna i författningstexten vill

utskottet anföra följande.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad som stadgas i nuvarande 98 §

taxeringsförordningen har den ändringen föreslagits i 92 §, att underrättelse

om prövningsnämndens beslut jämväl skall innehålla skälen för beslutet.

Ändringarna i 129 § 5 och 8 mom. är betingade av den år 1956 vidtagna

ändringen i 3 § allmänna resereglementet.

Övriga ändringar i författningstexten — i den mån de inte är motiverade

av vad utskottet ovan anfört — är av redaktionell natur eller har företagits

i förtydligande syfte.

Vad departementschefen i övrigt förordat och anfört lämnas av utskottet

utan erinran.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5(i år 1956

Utskottets hemställan

125

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition, nr 150, i vad densamma behandlas

i detta betänkande, icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna

I: 575 av herrar Spetz och Söderquist samt II: 761 av herr

Strandh in. fl., de likalydande motionerna 1: 606 av fru

Gärde Widemar in. fl. och 11:801 av herr Kollberg m. fl.

ävensom motionen II: 800 av herr Christenson i Malmö, för

sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget till

taxeringsförordning med de ändringar av 7 §, 9 §, 12 §

1 mom., 14 § 1 mom., 17 §, 50 § 1 och 2 inom., 67 §, 78 §,

92 §, 116 §, 117 §, 119 §, 123 §, 129 § 5 och 8 inom., 144 §

3 mom., 155 § 3 inom., 157 § 2 inom., 163 § 1 mom. och 174 §,

som framgår av följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag:

7 §.

I taxeringsnämnd, som icke åtnjuter

biträde av taxeringsassistent,

skall ordföranden, utöver vad i denna

förordning eljest angives, huvudsakligen
1)

tillhandahålla allmänheten blanketter

till deklarationer med mera

dylikt,

2) lämna deklarations- eller uppgiftsskyldig

de upplysningar som

finnas erforderliga för deklarationseller

uppgiftsskyldighetens fullgörande,

3) då deklarationsskyldig begagnar

honom i 23 § medgiven rätt att

muntligen avgiva upplysningar till

ledning för egen taxering, å blankett

införa upplysningarna och därå taga

uppgiftslämnarens underskrift,

4) mottaga och granska deklarationer,

uppgifter och andra handlingar,

dock att länsstyrelsen må

Utskottets förslag:

7 §•

I taxeringsnämnd, som icke åtnjuter

biträde av taxeringsassistent,

skall ordföranden, utöver vad i denna

förordning eljest angives, huvudsakligen

hava till uppgift att

1) tillhandahålla allmänheten blanketter

till deklarationer med mera

dylikt,

2) lämna deklarations- eller uppgiftsskyldig

de upplysningar som

finnas erforderliga för deklarationseller

uppgiftsskyldighetens fullgörande,

3) då deklarationsskyldig begagnar

honom i 23 § medgiven rätt att

muntligen avgiva upplysningar till

ledning för egen taxering, å blankett

införa upplysningarna och därå taga

uppgiftslämnarens underskrift,

4) mottaga och granska deklarationer,

uppgifter och andra handlingar,

dock att länsstyrelsen må

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Kungl. Maj:ts förslag:

medgiva, att deklarationer av enkel

beskaffenhet efter ordförandens bestämmande

granskas allenast av

kronoombudet,

5) i erforderlig omfattning vidtaga

åtgärder för att införskaffa felande

deklarationer och andra uppgifter,

6) i övrigt med den befogenhet,

som i sådant avseende tillkommer

honom, utöva kontroll till ledning

för en noggrann och tillförlitlig taxering,

7) leda taxeringsnämndens arbete

och vid sammanträdena föra ordet,

8) vara föredragande i taxeringsnämnden,

9) ombesörja erforderliga göromål

av expeditionell art, i den mån

dessa icke ankomma på annan,

10) lämna annan taxeringsmyndighet

ävensom lokal skattemyndighet

erforderliga underrättelser och

uppgifter, samt

11) avgiva yttranden i besvärsmål.

9 §•

Kronoombudet har till åliggande

särskilt

1) att, oavsett den ordföranden

tillkommande granskningsskyldigheten,

granska alla inkommande

självdeklarationer, uppgifter och

andra handlingar, dock att länsstyrelsen

må medgiva, att deklarationer

av enkel beskaffenhet, som avse huvudsakligen

inkomst av tjänst, efter

ordförandens bestämmande granskas

allenast av denne,

2) att vid granskningen tillse, att

Utskottets förslag:

medgiva, att deklarationer av enkel

beskaffenhet efter ordförandens bestämmande

granskas allenast av kronoombudet,

5) i erforderlig omfattning vidtaga

åtgärder för att införskaffa felande

deklarationer, uppgifter och

andra handlingar,

6) i övrigt med den befogenhet,

som i sådant avseende tillkommer

honom, utöva kontroll till ledning

för en noggrann och tillförlitlig taxering,

7) leda taxeringsnämndens arbete

och vid sammanträdena föra ordet,

8) vara föredragande i taxeringsnämnden,

9) ombesörja erforderliga göromål

av expeditionell art, i den mån

dessa icke ankomma på annan,

10) lämna annan taxeringsmyndighet

ävensom lokal skattemyndighet

erforderliga underrättelser och

uppgifter, samt

11) avgiva yttranden i besvärsmål.

9 §•

Kronoombudet har till åliggande

särskilt

1) att, oavsett den ordföranden

tillkommande granskningsskyldigheten,

granska alla inkommande självdeklarationer,

uppgifter och andra

handlingar, dock att länsstyrelsen

må medgiva, att deklarationer av

enkel beskaffenhet efter ordförandens

bestämmande granskas allenast

av denne, samt

2) att, i den mån sådant må vara

erforderligt och av ordföranden på
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

127

Kungl. Maj:ts förslag:

kronans rått vid taxeringen varder

behörigen iakttagen, samt

3) att, i den män sådant må vara

erforderligt och av ordföranden påkallas,

biträda honom under taxeringsarbetet.

12 §.

1 mom. I länen — — — prövningsnämndens

ordförande.

Prövningsnämnd i---fyra år.

För den — --hos nämnden.

Suppleant må närvara vid prövningsnämndens

sammanträden endast

då han därtill kallats i anledning

av uppkommet hinder för ledamot

att tillstädeskomma.

I länen---inom prövnings
distriktet.

Ledamot eller suppleant i prövningsnämnd

må icke samtidigt vara

ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd.

14 §.

1 mom. Av Kungl. Maj:t eller

länsstyrelse meddelat förordnande

såsom ordförande eller ledamot i

prövningsnämnd eller taxeringsnämnd

kan när som helst återkallas.

Avgår ledamot---den av
gångne.

17 §.

Taxeringsintendenten i — — —

olika taxeringsdistrikt.

Taxeringsintendenten äger--—

särskild sakkunskap.

När så finnes erforderligt, äger

taxeringsintendenten kalla ordförande

eller annan ledamot av taxerings
-

t/f skottets förslag:

kallas, biträda honom under taxeringsarbetet.

12 §.

1 mom. I länen — — — prövningsnämndens

ordförande.

Prövningsnämnd i —— —fyra år.

För den —--hos nämnden.

I länen---inom prövnings
distriktet.

Av ledamöter och suppleanter i

prövningsnämnd må icke fler än två

samtidigt vara ledamöter eller suppleanter

i taxeringsnämnd.

14 §.

1 mom. Av Kungl. Maj :t eller

länsstyrelse meddelat förordnande

såsom ordförande eller ledamot i

prövningsnämnd eller taxeringsnämnd

må återkallas när synnerliga

skäl därtill äro.

Avgår ledamot---— den av
gångne.

17 §.

Taxeringsintendenten i — — —

olika taxeringsdistrikt.

Taxeringsintendenten äger —--

särskild sakkunskap.

När så finnes erforderligt, äger

taxeringsintendenten kalla ordförande

eller annan ledamot av taxe
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Kungl. Maj:ts förslag:

nämnd i prövningsdistriktet att infinna

sig för att meddela upplysningar.

Den som--- — samma ärende.

50 §.

1 mom. Granskning av — ----i

prövningsnämnden.

Sakkunnig må — — — biträde

påkallas.

Ordningsman i---lappfog
dedistrikt

avgivit.

Vid taxeringsarbete---arbe
tets

utförande.

För innehållet — — — oundgängligen

erfordras.

Självdeklaration skall tillhandahållas

de myndigheter, vilka i och

för sin befattning böra erhålla del

därav.

Självdeklaration må, — — — sådan

bearbetning.

Den som---för taxeringen.

Då besvär---annan veder
börande.

1 övrigt---- medgivande där
till.

2 mom. Självdeklarationer skola

förvaras hos länsstyrelsen, där ej

denna förordnar om förvaring hos

lokal skattemyndighet. Sedan sex år

förflutit, skola deklarationerna förstöras,

där ej Kungl. Maj :t annorlunda

föreskriver.

67 §.

Taxering till —---kommunal

inkomstskatt.

Om handläggning av framställning,

som avses i första stycket, så

ock om fullföljd av talan mot beslut

Utskottets förslag:

ringsnämnd i prövningsdistriktet

för att av denne erhålla upplysningar.

Den som---samma ärende.

50 §.

1 mom. Granskning av — — —

i prövningsnämnden.

Sakkunnig må — — — biträde

påkallas.

Ordningsman i---lappfog
dedistrikt

avgivit.

Vid taxeringsarbete---arbe
tets

utförande.

För innehållet---oundgäng
ligen

erfordras.

Självdeklaration skall tillhandahållas

de myndigheter, vilka i och

för sin verksamhet böra erhålla del

därav.

Självdeklaration må,---— så
dan

bearbetning.

Den som---för taxeringen.

Då besvär —--annan veder
börande.

1 övrigt —--medgivande där
till.

2 mom. Självdeklarationer skola

förvaras hos länsstyrelsen, där ej

denna förordnar om förvaring hos

lokal skattemyndighet. Sedan sex

år förflutit efter taxeringsårets utgång,

skola deklarationerna förstöras,

där ej Kungl. Maj :t annorlunda

föreskriver.

67 §.

Taxering till ----kommunal

inkomstskatt.

Om handläggning av framställning,

som avses i första stycket, så

ock om fullföljd av talan mot be
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Kungl. Maj:ts förslag:

i sådan fråga skall i tillämpliga delar

gälla vad i denna förordning är i

motsvarande hänseenden stadgat.

78 §.

Tid och —--hans ställe.

Ordföranden är--— länssty
relsen

utsetts.

Landshövdingen äger närvara vid

nämndens sammanträden samt deltaga

i överläggningarna men ej i

besluten.

92 §.

Underrättelse om prövningsnämndens

beslut skall inom två veckor

efter det nämndens protokoll justerats

tillställas parterna, taxeringsintendent

dock endast om beslutet

gått honom emot. Underrättelse till

skattskyldig skall sändas i rekommenderat

brev med mottagningsbevis.

Återkommer försändelsen som

obeställbar och förekommer anledning

att den skattskyldige kan anträffas,

skall underrättelsen delgivas

honom i den ordning 54 § stadgar.

Underrättelse, som---över

beslutet.

116 §.

Fråga om---framställning
en

avser.

Om handläggning av sådan framställning,

så ock om fullföljd av talan

mot beslut rörande eftertaxering

9 — Bihang till riksdagens protokoll

Utskottets förslag:

slut i sådan fråga skall i tillämpliga

delar gälla vad i denna förordning

är stadgat rörande handläggning

av besvär över taxeringsnämnds

beslut och om fullföljd av talan

mot prövningsnämnds beslut rörande

taxering.

78 §.

Tid och —--— hans ställe.

Ordföranden är---— länssty
relsen

utsetts.

92 §.

Underrättelse om prövningsnämndens

beslut med angivande av skälen

därför skall inom två veckor efter

det nämndens protokoll justerats

tillställas parterna, taxeringsintendent

dock endast om beslutet gått

honom emot. Underrättelse till skattskyldig

skall sändas i rekommenderat

brev med mottagningsbevis. Återkommer

försändelsen som obeställbar

och förekommer anledning att

den skattskyldige kan anträffas,

skall underrättelsen delgivas honom

i den ordning 54 § stadgar.

Underrättelse, som — ---över

beslulct.

116 §.

Fråga om — — — framställningen

avser.

Om handläggning av sådan framställning,

så ock om fullföljd av talan

mot beslut rörande eftertaxering

1956. 7 samt. Nr 56

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

skall i tillämpliga delar gälla vad skall i tillämpliga delar gälla vad

förut i denna förordning är i mot- förut i denna förordning är stadgat

svarande hänseenden stadgat. rörande handläggning av besvär över

taxeringsnämnds beslut och om

fullföljd av talan mot prövningsnämnds

beslut rörande taxering.

117 §.

Innehållet i---i fråga.

Vad som med stöd av bestämmelserna

i denna förordning inhämtats

vid taxeringsrevision eller vid granskning

av handling, som avses i 46 §,

må ej yppas i vidare mån än som

erfordras för vinnande av det med

revisionen eller granskningen avsedda

ändamålet.

Ej heller---är offentligt.

Bryter någon — — —-i strafflagen.

119 §.

Har den, som är pliktig avgiva

självdeklaration, till någon, som enligt

denna förordning är skyldig

meddela kontrolluppgift angående

honom, lämnat oriktig upplysning

rörande namn och andra förhållanden

och har han därvid haft uppsåt

att försvåra uppgiftsskyldighetens

behöriga fullgörande, straffes med

dagsböter, lägst trettio.

123 §.

Vite, som förelägges enligt denna

förordning, må ej bestämmas under

etthundra kronor eller över tiotusen

kronor.

Vite må--— i tjänsten.

129 §.

5 mom. De personer, som jämlikt

60 § inkallats av länsstyrelsen för

117 §.

Innehållet i — — -— i fråga.

Vad som med stöd av bestämmelserna

i denna förordning inhämtats

vid taxeringsrevision eller vid granskning

av handling, som avses i 43 §

5 mom. eller 46 §, må ej yppas i vidare

mån än som erfordras för vinnande

av det med revisionen eller

granskningen avsedda ändamålet.

Ej heller---är offentligt.

Bryter någon---— i straffla
gen.

119 §.

Har den, som är pliktig avgiva

självdeklaration, till någon, som enligt

denna förordning är skyldig

meddela kontrolluppgift angående

honom, lämnat oriktig upplysning

rörande namn eller andra förhållanden

och har han därvid haft uppsåt

att försvåra uppgiftsskyldighetens

behöriga fullgörande, straffes

med dagsböter, lägst trettio.

123 §.

Vite, som förelägges enligt denna

förordning, må ej bestämmas under

etthundra kronor eller över femtusen

kronor.

Vite må----i tjänsten.

129 §.

5 mom. De personer, som jämlikt

60 § inkallats av länsstyrelsen

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Kungl. Maj.ts förslag:

meddelande av upplysningar eller

för överläggningar rörande taxeringsarbetet,

de ordförande och andra ledamöter

i taxeringsnämnd, som inställt

sig efter kallelse jämlikt 17 § tredje

stycket och 79 § andra stycket, samt

de ordförande och kronoombud i

taxeringsnämnd, som på vederbörlig

kallelse inställt sig vid instruktionssanunanträde,

som anordnats genom

länsstyrelsens försorg,

äga att för inställelsen åtnjuta arvode

med nitton kronor för sammanträdesdag

samt i förekommande fall

reselcostnadsersättning och traktamente

enligt rese- och traktamentsklass

II B i allmänna resereglementet.

Ersättning efter---i taxe
ringsfrågor.

8 mom. Sådan ledamot i prövningsnämnd,

som icke är befattningshavare

i statens tjänst, äger för

tid, varunder han varit inkallad till

tjänstgöring, åtnjuta arvode med

trettio kronor om dagen. Ledamot,

som är befattningshavare i statens

tjänst, skall för tjänstgöringen åtnjuta,

jämte ersättning för avlöningsförmåner,

som han får avstå

under tjänstledighet för ifrågavarande

uppdrag, arvode med belopp, som

bestämmes av Kungl. Maj :t. Därjämte

skall ledamot i förekommande

fall åtnjuta resekostnadsersättning

och traktamente enligt rese- och

traktamentsklass 1A i allmänna

resereglementet.

Utskottets förslag:

för meddelande av upplysningar eller

för överläggningar rörande taxeringsarbetet,

de ordförande och andra ledamöter

i taxeringsnämnd, som inställt

sig efter kallelse jämlikt 17 §

tredje stycket och 79 § andra stycket,

samt

de ordförande och kronoombud i

taxeringsnämnd, som på vederbörlig

kallelse inställt sig vid instruktionssammanträde,

som anordnats

genom länsstyrelsens försorg,

äga att för inställelsen åtnjuta

arvode med nitton kronor för sammanträdesdag

samt i förekommande

fall reselcostnadsersättning och traktamente

enligt rese- och traktamentsklass

B i allmänna resereglementet.

Ersättning efter---i taxe
ringsfrågor.

8 mom. Sådan ledamot i prövningsnämnd,

som icke är befattningshavare

i statens tjänst, äger för

tid, varunder han varit inkallad till

tjänstgöring, åtnjuta arvode med

trettio kronor om dagen. Ledamot,

som är befattningshavare i statens

tjänst, skall för tjänstgöringen åtnjuta,

jämte ersättning för avlöningsförmåner,

som han får avstå

under tjänstledighet för ifrågavarande

uppdrag, arvode med belopp, som

bestämmes av Kungl. Maj :t. Därjämte

skall ledamot i förekommande

fall åtnjuta resekostnadsersättning

och traktamente enligt reseoch

traktamentsklass A i allmänna

resereglementet.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

Kungl. Maj.ts förslag:

144 §.

3 mom. Landskamreraren har att,

sedan sammanträden enligt första

och andra momenten hållits, upprätta

och senast den 25 augusti året

näst före taxeringsåret till riksskattenämnden

insända förslag till anvisningar

för fastighetstaxeringen

inom länet, däri inbegripet lokala

skogstaxeringsanvisningar. Riksskattenämnden

skall senast den 15 september

året näst före taxeringsåret

till landskamreraren återställa förslaget

jämte de erinringar mot detsamma,

som nämnden funnit anledning

framställa. Landskamreraren

har att förelägga fastighetsprövningsnämnden

omförmälda förslag

och erinringar. Fastighetsprövningsnämnden

skall på grundval av

nämnda handlingar fastställa lokala

skogstaxeringsanvisningar och övriga

anvisningar till ledning för fastighetstaxeringen,

vilka senast den

30 september året näst före taxeringsåret

skola tillställas ordförandena

i beredningsnämnderna och

fastighetstaxeringsnämnderna samt

samtidigt översändas till riksskattenämnden.

155 §.

3 mom. Fastighetstaxeringsnämnd

i stad företager fastighetstaxeringen

i den ordning, som finnes bäst lämpad

för vinnande av jämnhet och

likformighet mellan taxeringsvärdena

i stadens olika delar. Nämnden

beslutar, med vilket belopp taxeringsvärde

skall åsättas varje fastighet.

Nämnden bör i den omfattning,

som befinnes lämplig, dessförinnan

Utskottets förslag:

144 §.

3 mom. Landskamreraren har att

upprätta och senast den 25 augusti

året näst före taxeringsåret till riksskattenämnden

insända förslag till

anvisningar för fastighetstaxeringen

inom länet, däri inbegripet lokala

skogstaxeringsanvisningar. Riksskattenämnden

skall senast den 15 september

året näst före taxeringsåret

till landskamreraren återställa förslaget

jämte de erinringar mot detsamma,

som nämnden funnit anledning

framställa. Landskamreraren

har att förelägga fastighetsprövningsnämnden

omförmälda förslag

och erinringar. Fastighetsprövningsnämnden

skall på grundval av

nämnda handlingar fastställa lokala

skogstaxeringsanvisningar och övriga

anvisningar till ledning för fastighetstaxeringen,

vilka senast den

30 september året näst före taxeringsåret

skola tillställas ordförandena

i beredningsnämnderna och

fastighetstaxeringsnämnderna samt

samtidigt översändas till riksskattenämnden.

155 §.

3 mom. Fastighetstaxeringsnämnd

i stad företager fastighetstaxeringen

i den ordning, som finnes bäst lämpad

för vinnande av jämnhet och

likformighet mellan taxeringsvärdena

i stadens olika delar. Nämnden

beslutar, med vilket belopp taxeringsvärde

skall åsättas varje fastighet.

Nämnden bör i den omfattning,

som befinnes lämplig, dessförinnan

s. 133 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

133

Kungl. Maj:ts förslag:

bereda ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet tillfälle att

inom viss angiven tid yttra sig över

av nämnden ifrågasatt värde å fastigheten.

Då ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet beredes tillfälle

att yttra sig över det av nämnden

ifrågasatta värdet å fastigheten,

skall han samtidigt underrättas därom

att särskild underrättelse om

fastighetstaxeringsnämndens beslut

icke kommer att tillsändas honom,

därest erinringar icke riktats mot

det ifrågasatta värdet och detta av

nämnden fastställes såsom taxeringsvärde.

Därjämte skall meddelandet

innehålla upplysning om vad

som skall iakttagas vid anförande av

besvär över fastighetstaxeringsnämndens

beslut rörande taxeringen.

Fastighetstaxeringsnämndens beslut

---i länet.

157 §.

2 mom. Har ägare--— fastig
hetstaxeringsnämnden

beslutats.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd

i stad åligger att tillsända sådan

ägare eller därmed likställd innehavare

av fastighet, vilkens namn

och postadress äro för ordföranden

kända, underrättelse om det taxeringsvärde,

som av nämnden beslutats.

Vad nu sagts skall dock icke

gälla, om meddelande rörande ifrågasatt

taxeringsvärde tillsänts ägaren

eller innehavaren och taxeringsvärde

åsatts fastigheten på sätt i

meddelandet angivits.

Underrättelse, som — -—• •—■ fastighet

staxeringsnämndens beslut.

Utskottets förslag:

bereda ägare eller därmed likställd

innehavare av skattepliktig fastighet

tillfälle att inom viss angiven tid yttra

sig över av nämnden ifrågasatt

värde å fastigheten.

Då ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet beredes tillfälle

att yttra sig över det av nämnden

ifrågasatta värdet å fastigheten,

skall han samtidigt underrättas därom

att särskild underrättelse om

fastighetstaxeringsnämndens beslut

icke kommer att tillsändas honom,

därest det ifrågasatta värdet av

nämnden fastställes såsom taxeringsvärde.

Därjämte skall meddelandet

innehålla upplysning om vad

som skall iakttagas vid anförande

av besvär över fastighetstaxeringsnämndens

beslut rörande taxeringen.

Fastighetstaxeringsnämndens beslut

---i länet.

157 §.

2 mom. Har ägare--— fastig
hetstaxeringsnämnden

beslutats.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd

i stad åligger att tillsända

sådan ägare eller därmed likställd

innehavare av skattepliktig fastighet,

vilkens namn och postadress äro

för ordföranden kända, underrättelse

om det taxeringsvärde, som av

nämnden beslutats. Vad nu sagts

skall dock icke gälla, om meddelande

rörande ifrågasatt taxeringsvärde

tillsänts ägaren eller innehavaren

och taxeringsvärde åsatts fastigheten

på sätt i meddelandet angivits.

Underrättelse, som----fastig
hetstaxeringsnämndens

beslut.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 ar 1956

Kungl. Maj:ts förslag:

163 §.

1 mom. Över beslut----

— — — vederbörande kommun.

Besvären skola avfattas skriftligen

samt ingivas eller insändas till prövningsnämndens

kansli,

i länen senast den 15 maj under

taxeringsåret och

i Stockholm senast den 10

augusti under taxeringsåret.

174 §.

Särskild fastighetstaxering —--

i övrigt.

Vad i denna förordning är stadgat

rörande taxeringsnämndernas och

prövningsnämndernas verksamhet

beträffande taxeringen för inkomst

och förmögenhet, så ock för sådan

taxering meddelade gemensamma

bestämmelser rörande deklarationer

och andra uppgifter ävensom föreskrifterna

om riksskattenämnden,

de särskilda föreskrifterna i 126—

128 §§ samt bestämmelserna om viten

i 123—125 §§ och om kostnader

för taxeringsarbetet i 129 och 130 §§

skola äga motsvarande tillämpning

med avseende å handhavandet av

särskild fastighetstaxering, i den

mån icke här nedan annorlunda

stadgas.

Utskottets förslag:

163 §.

1 mom. Över beslut---

— — — vederbörande kommun.

Besvären skola avfattas skriftligen

samt ingivas eller insändas till prövningsnämndens

kansli.

Besvären skola vara inkomna

i länen senast den 15 maj under

taxeringsåret och

i Stockholm senast den 10

augusti under taxeringsåret.

174 §.

Särskild fastighetstaxering---—

i övrigt.

Vad i denna förordning är stadgat

rörande taxeringsnämndernas och

prövningsnämndernas verksamhet

beträffande taxeringen för inkomst

och förmögenhet, så ock för sådan

taxering meddelade gemensamma

bestämmelser rörande deklarationer

och andra uppgifter ävensom föreskrifterna

om riksskattenämnden,

de särskilda föreskrifterna i 126—

128 §§ samt bestämmelserna om viten

i 123—125 §§ och om kostnader

för taxeringsarbetet i 129 §, 130 §

och 173 § 2 mom. skola äga motsvarande

tillämpning med avseende å

handhavandet av särskild fastighetstaxering,

i den mån icke här nedan

annorlunda stadgas.

B) att riksdagen måtte godkänna de riktlinjer för en

ändrad taxeringsorganisation som förordats i Kungl. Maj :ts

förevarande proposition, nr 150; samt

C) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 556 av herrar Erik Olsson

och Per Olofsson samt II: 737 av herr Nilsson i Östersund

m. fl.,

s. 135 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 135

2) de likalydande motionerna I: 570 av herr Anderberg

samt II: 752 av herrar Jönsson i Gärds Köpinge och Persson

i Appuna,

3) de likalydande motionerna 1:574 av herr Niklasson

och II: 762 av herr Vigelsbo,

4) de likalydande motionerna I: 575 av herrar Spetz och

Söderquist samt II: 761 av herr Strandh m. fl.,

5) de likalydande motionerna I: 606 av fru Gärde Widemar

m. fl. och II: 801 av herr Kollberg m. fl.,

6) de likalydande motionerna 1:608 av herrar Magnusson

och Ebbe Ohlsson samt II: 798 av herrar Edström och

Strandh,

7) de likalydande motionerna 1:609 av herrar Magnusson

och Ebbe Ohlsson samt II: 799 av herrar Edström och

Strandh,

8) motionen 1:607 av herr Nils Theodor Larsson,

9) motionen II: 800 av herr Christenson i Malmö, ävensom

10) motionen 11:802 av fru Torbrink m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 15 november 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Gustaf

Elofsson, Eriksson, Söderquist, Velander, Anders Johansson, Werner och

Oscar Carlsson; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Sundström, Nilsson

i Svalöv, Sjölin, Brandt, Kollberg, Kärrlander, Henriksson, Jansson i Aspeboda

och Andersson i Essvik.

Reservationer:

I) av herrar Kristensson i Osby, Velander, Anders Johansson, Werner,

Nilsson i Svalöv, Sjölin och Kollberg, vilka anfört följande:

Då enligt det föreliggande förslaget prövningsnämnderna skola ges en

mera domstolsmässig ställning, är därvid ett huvudkrav att de båda parterna

—• taxeringsintcndcntcn och den skattskyldige — ges samma ställning

i förfarandet. Den förre bör icke erhålla något företräde framför den

skattskyldige. Tilliten hland allmänheten till prövningsnämnderna torde i

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

stor utsträckning bero på att denna grundsats konsekvent genomföres.

Under sådana omständigheter kan taxeringsintendent icke medgivas rätt

att komma tillstädes i nämnden för att uttala sig rörande ett visst mål

utan att den skattskyldige, som beröres, också gives tillfälle att närvara

och taga ställning till vad intendenten har att andraga. I den mån taxeringsintendent

anses böra komma tillstädes och lämna upplysningar bör

den för detta ändamål avsedda formen — muntlig förhandling — komma

till användning.

Under åberopande av det anförda hemställer vi under punkten A) i

utskottets hemställan,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 606 av fru Gärde Widemar m. fl. och II: 801 av herr

Kollberg m. fl. måtte för sin del antaga följande lydelse

av 79 § i det vid Kungl. Maj:ts proposition nr 150 fogade

förslaget till taxeringsförordning.

79 §.

Sammanträde med — -- 80—84 §§ stadgas.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må taxeringsintendent vara

närvarande vid handläggning av ärende, i vilket partsförhållande icke föreligger.

II) av herrar Söderquist, Sjölin och Kollberg, som anfört följande:

Stadgandet i 120 § i förslaget till taxeringsförordning bör ges ett sådant

innehåll, att därav klarare framgår att straff inte skall kunna utdömas

och följaktligen inte heller åtalsanmälan kunna ske, om den deklarationsskyldige

kan anföra bärande skäl för sin uraktlåtenhet att inkomma med

deklaration eller för att han lämnat deklaration med bristfälligt innehåll.

Under åberopande av det anförda hemställer vi under punkten A) i utskottets

hemställan,

att riksdagen måtte för sin del antaga följande lydelse

> av 120 § i det vid Kungl. Maj:ts proposition nr 150 fogade

förslaget till taxeringsförordning.

120 §.

Har någon, ehuru skyldig att utan anmaning avgiva självdeklaration,

icke behörigen avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller avlämnar

han självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen

icke är ägnad att ligga till grund för taxering, straffes med böter,

högst trehundra kronor, såvida icke bärande skäl kan anföras för uraktlåtenheten

att utan anmaning inkomma med deklaration eller för att ha

lämnat bristfällig deklaration.

Till påföljd--— utom riket.

Vad i---i strafflagen.

Finnes försummelse---- straff frias.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 137

HD av herrar Veländer, Nilsson i Svalöv och Sjölin, vilka anfört följande:

1 37 § 2 mom. i förslaget till taxeringsförordning stadgas att därest vid avlönings

utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans efterlevandes

pensionering, i kontrolluppgift skall upptagas bruttolön och vad som avdragits.

Det krav som sålunda uppställes att i kontrolluppgift skall angivas

beloppet för pensionsavdrag är icke påkallat ur kontrollsynpunkt.

Tvärtom torde granskningsarbetet i taxeringsnämnderna kompliceras och

risk föreligga för felräkningar av deklaranter och taxeringsmyndigheten

genom att en extra avdragspost tillkommer. Enligt vår uppfattning borde

det vara tillräckligt att i kontrolluppgiften upptoges lönebeloppet, sedan

avdrag gjorts för pensionen, och upplysning tillika meddelades om att sådant

avdrag skett.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer vi under punkten A)

i utskottets hemställan,

att riksdagen måtte för sin del antaga följande lydelse av

37 § 2 mom. i det vid Kungl. Maj:ts proposition nr 150 fogade

förslaget till taxeringsförordning.

37 §.

2 mom. Vid avlämnande---iakttagas följande.

Avser sådan---förmånen utgått.

I kontrolluppgift,---traktamentsersättning utgått.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagarens eller hans

efterlevandes pensionering, må i uppgiften upptagas endast den återstående

avlöningen och upplysning lämnas om att sådant avdrag skett.

Har arbetsgivare —--sålunda uppburits.

I kontrolluppgift — --preliminär A-skatt.

Särskild uppgiftshandling---före taxeringsåret.

Uppgift skall---- lämpad blankett.

IV) av herr Werner, såvitt angår bestämmelserna om straff och vite.

Särskilt yttrande

av herr Kollberg, som anfört följande.

Det föreliggande förslaget till taxeringsförordning synes, såsom framhålles

i de likalydande motionerna I: 606 och II: 801, ha tillkommit under

relativt stor brådska. De nya principer, som man velat genomföra, ha i

praktiken icke kunnat konsekvent realiseras. Tanken att låta prövningsnämnden

bliva ett fristående domstolsorgan har sålunda endast delvis förverkligats.

Bestämmelserna om straff och viten ha icke heller fått eu lämplig

utformning. Med hänsyn till den stora praktiska vikt taxeringsförordningens

regler ha för medborgarna i gemen, skulle det varit önskvärt att

lagstiftningen fått en mera genomarbetad form.

10 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 56

s. 138 Kontrollera mot PDF

138 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956

I sitt yttrande framhåller utskottet olika faktorer som kunna föranleda

att den nya taxeringsförordningen inom kort kommer att bliva i behov av

en översyn. Jag vill särskilt påpeka att det pågående utredningsarbetet om

de båda högre instansernas ställning måste — i varje fall om det leder fram

till någon form av begränsning av fullföljden till regeringsrätten — få betydande

konsekvenser för förfarandet i de lägre instanserna, särskilt hos

prövningsnämnderna. De i likalydande motionerna I: 606 och II: 801 framställda

kraven om en mera genomförd domstolsmässig ställning för prövningsnämnderna

kunna under sådana omständigheter icke i längden avvisas.

De band, som på olika sätt knyta prövningsnämnderna vid den fiskaliska

verksamheten inom länsstyrelserna, måste helt hrytas och prövningsnämnderna

ges en fullt oberoende ställning. Härigenom kan skapas ett verkligt

förtroende hos allmänheten för dessa organ, vilket är ett av huvudsyftena

med reformen.

Den nu föreslagna taxeringsförordningen kan, såsom även utskottet synes

anse, under angivna omständigheter icke bliva annat än ett provisorium

i avbidan på en mera definitiv lagstiftning. Arbetet med en sådan bör upptagas

omedelbart. Det är av vikt att detta utredningsarbete samordnas med

arbetet med omorganisation av förfarandet i de båda högsta instanserna.

Målet bör vara att samla reglerna för taxeringsförfarandet i alla instanser i

en gemensam lag.

Redan nu är taxeringsförordningen en förordning antagen av Konung

och riksdag gemensamt. Jag vill nu, såsom även framhållits i ovannämnda

motion, understryka vikten av att en blivande samfälld lagstiftning om förfarandet

vid den direkta beskattningen ges civillags karaktär. Så brukas nu

ofta beträffande mera central lagstiftning rörande förvaltningsförfarandet,

särskilt då fråga är om områden, där medborgarna kunna bliva föremål för

vittgående ingrepp. Genom lagrådsgranskningen erhålles bland annat ökad

garanti för att en lämplig avvägning kommer till stånd mellan rättssäkerhets-

och effektivitetssynpunkter.

På åtskilliga punkter har utskottet ansett sig kunna biträda de i likalydande

motionerna I: 606 och II: 801 framförda yrkandena helt eller delvis.

I andra avseenden har jag emellertid icke kunnat vinna utskottets stöd.

önskvärt hade varit att utskottet i större utsträckning än som skett beaktat

ändringsförslag, som syftat till att giva prövningsnämnderna ett ökat mått

av domstolsmässighet. Beträffande en fråga, nämligen taxeringsintendentens

rätt att komma tillstädes i nämnden, har jag ansett mig böra reservationsvis

framföra ett yrkande om ändring i förslaget till taxeringsförordning.

På övriga punkter har jag emellertid med hänsyn till att det nu ifrågavarande

lagförslaget måste, om det antages, bliva av provisorisk natur, ansett

mig kunna avstå från att nu framställa preciserade yrkanden om förändringar

i författningen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:368 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl Maj:ts proposition med förslag till taxeringsförordning, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten