Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957, m. in., jämte i ämnet väckta motioner.

1956-11-15 · 56 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 54 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:57, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957, m. in., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

1

Kr 57

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om investeringsavgift

för år 1957, m. in., jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 19 oktober 1956 dagtecknad proposition, nr 188, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

A) antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om investeringsavgift för år 1957;

2) förordning angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall;

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 december

1955 (nr 649) om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild

investeringsavgift); samt

4) förordning om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon vilka vid utgången

av november månad 1956 finnas i lager; ävensom

B) medgiva att för budgetåret 1956/57 den i avlöningsstaten för kontrollstyrelsen

upptagna anslagsposten till Avlöningar till icke-ordinarie personal

må överskridas för bestridande av de kontrollkostnader som betingas av

vad i propositionen förordats.

Propositionen har hänvisats, såvitt angår punkt B till statsutskottet, samt

i övrigt till bevillningsutskottet.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Det ekonomiska läget tillåter inte att avkall ges på de investeringsbegränsande

åtgärderna. Därför föreslås, att den allmänna investeringsavgift som

beslutats för 1955 och 1956 också skall uttagas för investeringar under 1957.

Dock förordas en höjning av det avgiftsfria bottenbeloppet till 30 000 kronor,

varjämte bussar i yrkesmässig trafik och fartyg om högst 300 bruttoregisterton

undantas från avgiftsplikt. I fråga om personbilar och skåpvagnar

förutses att en mera permanent beskattning blir nödvändig. Övervägande

skäl har emellertid funnits tala för att förvärv av begagnade bilar

inte längre skall beskattas. Borttagandet av skatteplikten för begagnade

bilar har föranlett eu mindre jämkning uppåt av skattesatserna för nya bilar

eller till omkring 12 procent av priset i detaljhandeln. I och med att förvärv

av begagnade fordon inte längre avgiftsbelägges har den nuvarande särskilda

investeringsavgiften kunnat ombildas till eu omsättningsskatt, som på vanI

Dihang till riksdagens protokoll i956. 7 samt. Nr 57

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 7956

ligt sätt uttages hos importörer och tillverkare. Beträffande motorcyklar

förslås samma principer för beskattningen. De nya bestämmelserna beträffande

motorfordon är avsedda att tillämpas fr. o. in. den 1 december 1956.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse

Förslag

till

förordning om investeringsavgift för år 1957

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår för vilket taxering

till statlig inkomstskatt äger rum i första instans år 1958 verkställt

investering av nedan angivet slag inom någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet,

annan fastighet eller rörelse och som icke är frikallad från

skyldighet att erlägga sådan skatt för inkomst av samma förvärvskälla,

skall i enlighet med vad i denna förordning sägs till staten erlägga investeringsavgift.

Från avgiftsskyldighet som i föregående stycke sägs frikallas partihandelsbolag

och detaljhandelsbolag, som avses i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, Svenska sldfferoljeaktieholaget,

Svenska lagerhusaktiebolaget, Aktiebolaget Svensk torvförädling,

Aktiebolaget Ceaverken, Aktiebolaget Radiotjänst, Aktiebolaget Aerotransport

och Aktiebolaget Atomenergi, så ock aktiebolag och ekonomisk förening

däri kommun äger mer än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet under

förutsättning att bolaget eller föreningen icke driver byggnadsverksamhet.

Från avgiftsskyldighet frikallas vidare föreningar och bolag, vilkas verksamhet

till övervägande del innebär att bostäder beredas föreningens medlemmar

eller bolagets delägare i hus, som äges av föreningen eller bolaget,

samt vidare folketshusförening, folkparksförening och annan liknande organisation

med uppgift att tillhandahålla samlingslokal ävensom annan i

ideellt syfte verksam organisation, som tillhandahåller dylik lokal.

2 §•

Till sådan investering inom förvärvskällan jordbruksfastighet, som föranleder

uttagande av investeringsavgift (avgiftspliktig investering), hänföras
a)

i fråga om byggnad:

ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll av byggnad till

den del densamma användes för annat ändamål än bostadsändamål; samt

b) i fråga om maskiner och andra för jordbruksdriften avsedda döda inventarier

med en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll.

Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, när fråga är om

förvärv av tillgång i samband med övertagande av jordbruk med äganderätt

eller på arrende eller efter utarrendering under förutsättning att tillgången

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

3

i fråga nyttjats i det övertagna jordbruket. Ej heller skall investeringsavgift

uttagas då fråga är om nyuppsättning som verkställts under det beskattningsår,

då jordbruksfastighet förvärvats eller jordbruksarrende tillträtts

eller jordbruk övertagits efter utarrendering.

3 §.

Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan annan fastighet hänföras
a)

i fråga om fastighet med undantag för sådana till byggnad hörande

fasta maskiner, som vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde:

grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed

jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll

av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —

allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig

investering; samt

b) i fråga om sådana vid a) avsedda fasta maskiner, som hava en beräknad

varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll.

Vad ovan i denna paragraf sägs skall gälla allenast under förutsättning

att fastigheten i den del, där investeringen gjorts, är upplåten till användning

i rörelse, som bedrives av någon med vilken den som bekostat investeringen

måste anses vara i intressegemenskap, därvid tillika skall gälla att

såsom avgiftspliktig investering skall anses vad som av investeringen är

att hänföra till nyss angiven del av fastigheten. Vidare skall iakttagas att

investeringsavgift icke skall uttagas, då fråga är om förvärv av byggnad, i

t örekommande fall med därtill hörande inventarier vilka vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning att byggnaderna och

inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande nyttjats i rörelse.

4 §.

Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan rörelse hänföras

a) i fråga om för stadigvarande bruk i rörelse avsedd fastighet eller i och

för rörelsen förhyrd eller eljest disponerad fastighet, med undantag för sådana

till byggnad hörande fasta maskiner som vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde:

grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed

jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll

av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —

allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig

investering;

b) i i råga om sådana maskiner och andra för stadigvarande bruk i rörelse

avsedda döda inventarier ävensom sådana vid a) avsedda fasta maskiner,

som hava en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll; samt

c) i lråga om naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott, m. m.:

sådan investering som avser fyndighetens exploaterande till den del kostnaden

för investeringen icke vid inkomsttaxeringen omedelbart avdragits

såsom kostnad i den löpande driften.

Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, då fråga är om

förvärv av byggnad, i förekommande fall med därtill hörande inventarier

vilka vid lastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde, under förutsätt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Ilevillningsuiskottets betänkande nr 57 år 1956

ning att byggnaden och inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande

nyttjats i rörelse. Ej heller skall investeringsavgift uttagas, då fråga är om

förvärv av tillgång i samband med övertagande av den rörelse eller rörelsegren,

vari densamma utgjort tillgång för stadigvarande bruk, eller då fråga

är om sådan investering antingen i utomlands belägen filial till här i riket

bedriven rörelse eller ock i och för fullgörande av entreprenadåtaganden i

utlandet, som verkställts av härstädes till statlig inkomstskatt skattskyldig

person.

5 §•

Har myndighet lämnat statligt bidrag eller lån eller ställt statlig lånegaranti

för viss investering, skall denna icke anses som avgiftspliktig investering

till den del kostnaden täckts av bidraget eller lånet eller genom utnyttjande

av lånegarantien.

Har tillgång gått förlorad genom brand, haveri eller liknande av den

avgiftsskyldiges åtgöranden oberoende anledning eller har tillgång tagits i

anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses vara för

handen, skall härav föranledd ersättningsanskaffning icke anses utgöra avgiftspliktig

investering till den del kostnaden för den nya tillgången motsvarar

200 procent av uppburen ersättning för den förlorade eller avyttrade

tillgången eller — då fråga är om tillgång som gått förlorad genom brand,

haveri eller liknande anledning och försäkringsskydd icke till någon del

förelegat — 200 procent av anskaffningskostnaden.

Ersättningsanskaffning i anledning av sådan skada genom jordskred,

översvämning eller liknande händelse, varemot försäkringsskydd normalt

ej meddelas, skall icke till någon del anses utgöra avgiftspliktig investering.

Investering som uteslutande eller väsentligen tillkommit för civilförsvarseller

beredskapsändamål är icke att anse såsom avgiftspliktig investering.

Detsamma gäller investering i fastigheter och inventarier, som utnyttjas

eller äro avsedda att utnyttjas för produktion eller distribution av elektrisk

kraft, samt investering i nybyggnad, som under medverkan av hushållningssällskap

uppförts för bedrivande av svinstamkontroll. Vidare skall som avgiftspliktig

investering icke anses förvärv av personbil, sådan med skåp-,

stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad lastbil vilkens tjänstevikt

icke överstiger 1 800 kilogram eller sådan motorcykel för vilken registreringsskyldigliet

föreligger. Ej heller skall som avgiftspliktig investering anses

sådant förvärv av egendom, varom förmäles i 7 § första eller andra stycket

förordningen den 21 maj 1954 om fondskatt.

Såsom avgiftspliktig investering skall ej anses investering i bussar, som

godkännas för användning i av ägaren bedriven yrkesmässig trafik, icke

heller investering i handels- eller fiskefartyg, vilkas bruttodräktighet ej

överstiger 300 registerton, eller, för den som yrkesmässigt bedriver fiske, i

andra för fisket använda inventarier än fartyg.

6 §■

Avgiftspliktig investering inom förvärvskällorna jordbruksfastighet, därest

inkomsten därav icke beräknas efter bokföringsmässiga grunder, och annan

fastighet skall anses hava verkställts, då den av investeringen föranledda

utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum, dock att förvärv av byggnad

skall anses hava skett det beskattningsår då kontrakt om köpet undertecknats.

Beräknas vid inkomsttaxeringen inkomst av förvärvskälla efter bokföringsmässiga

grunder, skall avgiftspliktig investering anses föreligga, då

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1950

5

kostnaden för investeringen enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i

räkenskaperna upptagas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda

eller levererade tillgångar.

7 §■

Investeringsavgift skall — med undantag som i andra och tredje styckena

sägs — beräknas på grundval av kostnaden för avgiftspliktig investering.

Har för sådan investering använts virke, som uttagits ur egen fastighet,

eller tillgång, som varit avsedd för omsättning eller förbrukning i rörelse,

skall i investeringskostnaden inräknas virkets eller lagertillgångens saluvärde.

Har vid sådant förvärv av tillgång, som utgör avgiftspliktig investering,

såsom likvid eller dellikvid lämnats annan likartad tillgång, skall såsom

investeringskostnad anses allenast mellanskillnaden.

När fråga är om avgiftspliktig investering i form av reparation av byggnad,

ingående i förvärvskällan jordbruksfastighet, skall som investeringskostnad

anses allenast belopp, varmed reparationskostnaden överstiger en

procent för år räknat av det i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret

ingående jordbruksvärdet eller — därest i jordbruksvärde ingående

värde å skogsmark uppgår till minst femtio procent av jordbruksvärdet —

sistnämnda värde efter avdrag för skogsmarksvärdet. Beträffande avgiftspliktig

investering i form av reparation av byggnad, ingående i förvärvskällan

annan fastighet, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed

reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av den del av det

i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,

i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde, som belöper

ä sådan del av fastigheten som är upplåten till användning i rörelse på sätt

i 3 § sägs. Avser avgiftspliktig investering reparation av byggnad, ingående

i förvärvskällan rörelse, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed

reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av det i fastighetens

taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,

i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde.

Investeringskostnad för reparationer skall beräknas gemensamt för samtliga

fastigheter inom varje särskild förvärvskälla.

Sammanlagda beloppet av kostnaderna för en avgiftsskyldigs avgiftspliktiga

investeringar, beräknade på sätt i denna paragraf sägs, utgör den avgiftsskyldiges

till investeringsavgift uppskattade investeringskostnad.

8 §.

Från uppskattad investeringskostnad avdrages ett belopp av 30 000 kronor.

Vad härefter återstår utgör avgiftsbelagd investeringskostnad, vilken

utföres i fulla hundratal kronor så att överskjutande belopp, som icke

uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

9 §•

Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag, i 53 § 2 mom.

kommunalskattelagen avsett rederi och s. k. gruvbolag gäller, att avgiftsbelagd

investeringskostnad beräknas för företaget såsom sådant. Investeringsavgift

påföres däremot de särskilda delägarna, envar med belopp som

på honom belöper.

Äkta makar äro enligt denna förordning att anse som av varandra oberoende

avgiftsskvldiga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

<3 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år W56

10 §.

Investeringsavgiften ulgör tolv procent av den avgiftsbelagda investeringskostnaden.

Investeringsavgift skall anses som sådan speciell skatt, för vilken avdrag

må åtnjutas vid inkomsttaxeringen; och skall i följd härav restituerad,

avkortad eller avskriven sådan avgift, för vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen,

utgöra skattepliktig intäkt.

11 §•

Taxeringsförordningens bestämmelser angående taxering till statlig inkomstskatt

skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan stadgas,

lända till efterrättelse med avseende å taxering till investeringsavgift.

1‘2 §.

1 inom. Till ledning för taxering till investeringsavgift skall fysisk eller

juridisk person, som under beskattningsåret verkställt avgiftspliktiga investeringar

för en kostnad överstigande sammanlagt 30 000 kronor, utan

anmaning vid den allmänna självdeklarationen foga en särskild på heder

och samvete avgiven deklaration, avfattad å blankett enligt av riksskattenämnden

fastställt formulär.

Även om den sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar

icke överstiger 30 000 kronor, skall deklaration som i föregående stycke

sägs utan anmaning avgivas av den, som drivit rörelse med omsättning

under beskattningsåret överstigande 1 000 000 kronor, och av den, som ägt

eller hrukat jordbruksfastighet med större åkerareal än 100 hektar.

Skyldighet att avgiva deklaration för taxering till investeringsavgift föreligger

icke för den som enligt vad i 1 § stadgas är undantagen från skyldighet

att erlägga sådan avgift.

2 mom. Företag, som i 9 § första stycket avses och som jämlikt bestämmelserna

i 1 mom. har att avgiva deklaration, skall utan anmaning för varje

kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomstskatt, för envar delägare

avgiva deklaration som nyss sagts, avseende hela företaget, med

uppgift om den å delägaren belöpande andelen av för företaget beräknad

avgiftsbelagd investeringskostnad.

3 mom. Annan än den, som är uppgiftspliktig på grund av bestämmelserna

i 1 eller 2 inom., är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen

angives, avgiva deklaration som i 1 mom. sägs, dock att detta ej gäller

den som enligt 1 mom. tredje stycket är undantagen från deklarationsskyldighet.

i mom. Envar bör, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, meddela

de upplysningar till ledning för taxering till investeringsavgift, som

kunna vara av betydelse för åsättande av en riktig taxering.

Efter anmaning är envar, som enligt bestämmelserna i 1—3 mom. är

skyldig avgiva deklaration, pliktig att i den omfattning, som i anmaningeti

angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderliga för

kontroll av deklarationens riktighet eller eljest för taxering till investeringsavgift.

Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat angivits

i anmaningen.

5 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering till investeringsavgift skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

7

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som

avses i 2 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet

att avlämna uppgifter, varom förmäles i 38 § samma förordning, äga

motsvarande tillämpning.

13 g.

Taxering till investeringsavgift sker i den kommun, där den avgiftsskyldige

skall taxeras till statlig inkomstskatt, och verkställes av vederbörande

taxeringsnämnd.

Därest taxeringsnämnd, på grund av att deklaration för taxering till investeringsavgift

trots anmaning icke avgivits eller att utredning icke kunnat

verkställas, beträffande viss avgiftsskyldig underlåtit att verkställa taxering

till investeringsavgift eller åsatt taxering, som av nyss angiven grund kan

antagas vara felaktig, åligger det taxeringsnämndens ordförande att senast

den 15 juli under taxeringsåret lämna vederbörande taxeringsintendent

skriftligt meddelande härom.

Taxeringsintendent må intill utgången av juni månad året efter taxeringsåret

genom besvär hos prövningsnämnden framställa yrkande angående

taxering till investeringsavgift.

14 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den

anknyter. Vad i 50 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande

självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling, som

enligt vad nu sagts skall biläggas självdeklaration.

15 §.

För taxering till investeringsavgift må taxeringsrevision äga rum hos envar

deklarations- eller uppgiftsskyldig. Taxeringsförordningens föreskrifter

skola härvid äga motsvarande tillämpning.

16 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till investeringsavgift skola

taxeringsförordningens föreskrifter om taxering till statlig inkomstskatt äga

motsvarande tillämpning med iakttagande av att besvärsrätt tillkommer den

avgiftsskyldige och vederbörande taxeringsintendent.

2 mom. Äro för viss avgiftsskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering

enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, böra besvären

prövas i samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt

ändras eller påföres någon, skall samtidigt vidtagas därav betingad ändring

i taxeringen till investeringsavgift.

17 §.

Vad i taxeringsförordningen stadgas om eftertaxering till statlig inkomstskatt

skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse med avseende å eftertaxering

till investeringsavgift.

18 §.

Har någon i samband med investering, som i 2—4 §§ sägs, vidtagit åtgärd,

som kan antagas hava tillkommit i syfte att undgå eller erhålla lindring i

taxering till investeringsavgift, skall taxering åsättas som om dylik åtgärd

icke vidtagits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

19 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som lämnat oriktig uppgift i deklaration

enligt denna förordning eller till sådan deklaration hörande handling eller

i upplysning, som i 12 § 4 mom. avses, stadgas i skattestrafflage*n.

20 §.

Uppbördsförordningens bestämmelser angående statlig inkomstskatt skola

i tillämpliga delar gälla beträffande investeringsavgift, dock att sådan avgift

icke skall upptagas å debetsedel avseende preliminär skatt.

21 §.

Av taxeringen till investeringsavgift föranledda särskilda kostnader bestridas

av statsmedel.

22 §.

Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Vad i punkt 3 av övergångsbestämmelserna till förordningen den 16 december

1955, nr 695, stadgats angående samma förordnings tillämplighet i vissa

fall vid 1958 och 1959 års taxeringar skall därvid upphöra att gälla.

I samband med ikraftträdandet av denna förordning skall följande iakttagas.

1. Till avgiftspliktig investering hänföres icke sådan investering i fastighet,

för vilkens utförande byggnadstillstånd meddelats senast den 15 januari

1955, därvid med byggnadstillstånd i förevarande sammanhang avses annat

tillstånd än sådant som lämnats för fortlöpande reparations- och underhållsarbeten.

Vidare skall icke som avgiftspliktig investering anses inventarieförvärv,

därest leverans skett eller skriftligt avtal om leverans träffats senast

den 15 januari 1955.

2. År fråga om avgiftspliktig investering i form av grundförbättring å

fastighet, ny-, till- eller ombyggnad eller reparation och underhåll av byggnad,

förbättringsarbete å inventarier eller arbete avseende exploatering av

naturtillgångar, skall allenast den del av kostnaden för investeringen, som

är hänförlig till arbeten utförda efter den 15 januari 1955, medtagas vid bestämmandet

av uppskattad investeringskostnad.

3. Har någon på grund av omläggning av räkenskapsår antingen icke taxerats

till inkomstskatt år 1958 eller nämnda år taxerats till dylik skatt för

ett beskattningsår, som omfattar kortare tid än tolv månader, eller har

någon, likaledes på grund av omläggning av räkenskapsår, åren 1957 och

1958 taxerats till dylik skatt för beskattningsår, som sammanlagt omfattat

kortare tid än tjugufyra månader, skola bestämmelserna i denna förordning

äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande investeringar under

beskattningsår, vari ingår kalenderåret 1957 eller del därav och för vilket

taxering sker år 1959 eller 1960. Motsvarande skall gälla, om någon åren

1956, 1957 och 1958 på grund av omläggning av räkenskapsår taxerats till

inkomstskatt för beskattningsår, som sammanlagt omfattat kortare tid än

trettiosex månader.

4. I fråga om eftertaxering till investeringsavgift år 1958 eller senare enligt

förordning om investeringsavgift för tidigare år än år 1957 skall, i stället

för motsvarande bestämmelser i sistnämnda förordningar, gälla vad

som föreskrives i 17 § denna förordning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1956

9

Förslag

till

förordning

angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

För motorfordon, som tillverkas inom riket eller hit införas, skall i de

fall som nedan sägs erläggas omsättningsskatt till staten.

Skattepliktiga motorfordon enligt denna förordning äro personbilar, sådana

med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustade lastbilar,

vilkas tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram, samt motorcyklar, allt i

den mån fordonen icke äro eller tidigare varit upptagna i bilregister.

Skatt skall icke utgå

a) för bil, som är inrättad uteslutande för brandväsen eller för transport

av sårade eller sjuka;

b) för sådan cykel med hjälpmotor, som avses i kungörelsen den 23 maj

1952 (nr 280); samt

c) för motorcykel, som är inrättad såsom invalidfordon och vars maximihastighet

icke överstiger 30 kilometer i timmen.

I denna förordning användas uttryck och begrepp i samma betydelse som

i vägtrafikförordningen. Tjänstevikt skall, där den ej vid beskattningstillfället

framgår av typbesiktningsinstrument, besiktningsinstrument eller typintyg,

beräknas enligt vägtrafikförordningen eller, där så ej kan ske, uppskattas

med ledning av vad som kan antagas vara normal tjänstevikt för

samma eller liknande slag av fordon i färdigutrustat skick. För sådan uppskattning

äger kontrollstyrelsen att i samråd med generaltullstyrelsen utfärda

närmare föreskrifter.

2 §.

Skattskyldighet inträder

a) för skattepliktigt motorfordon, som tillverkas inom riket, när fordonet

av tillverkaren levereras till köpare eller uttages från rörelse utan samband

med försäljning;

b) för skattepliktigt motorfordon, som införes till riket av någon som blivit

enligt 12 § registrerad hos kontrollstyrelsen såsom importör, när fordonet

levereras till köpare eller uttages från rörelse utan samband med försäljning;

samt

c) för annat skattepliktigt motorfordon, när det införes till riket.

3 §•

Skattskyldiga äro

a) för motorfordon, som tillverkats inom riket, tillverkaren;

b) för motorfordon, som införes till riket av registrerad importör, denne;

samt

c) för motorfordon, som eljest införes till riket, den för vars räkning införseln

äger rum.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956''

* §■

Omsättningsskatten utgår för personbilar och lastbilar med det antal kronor,

som motsvarar 90 procent av det tal, vilket angiver fordonets tjänstevikt

uttryckt i kilogram. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kilogram

skall därjämte tillägg göras med 120 kronor för varje fullt femtiotal kilogram,

varmed tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram. Skatten avrundas

i förekommande fall till närmast lägre helt tiotal kronor.

För motorcyklar utgör skatten 180 kronor därest fordonets tjänstevikt ej

överstiger 75 kilogram, 240 kronor därest tjänstevikten är högre men ej

överstiger 160 kilogram samt eljest 360 kronor.

5 §•

Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas, beträffande försäljning

och uttag från rörelse, av kontrollstyrelsen, och beträffande införsel,

av generaltullstyrelsen.

6 §■

Har motorfordon, för vilket omsättningsskatt utgått, i samband med fordonets

upptagande första gången i bilregister funnits vara skattefritt jämlikt

2 § första stycket a), b) eller c) förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)

om automobilskatt, skall kontrollstyrelsen, efter ansökan, förordna om återbäring

av erlagd omsättningsskatt. Vad nu sagts skall ock gälla personbil,

som är inrättad såsom invalidfordon och som äges av invalid, därest fordonet,

när det första gången upptagits i bilregister, befriats från skatteplikt

jämlikt 2 § andra stycket nämnda förordning.

7 §•

Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer, äger, då synnerliga

skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring av omsättningsskatt.

Bestämmelser rörande skattskyldighet vid försäljning och uttag från rörelse

8 §.

För utövande av kontrollen över omsättningsskattens behöriga utgörande

äger kontrollstyrelsen anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän.

Kontrolltjänsteman äger att på anfordran när som helst erhålla tillträde

till samtliga lokaler och utrymmen, som användas för tillverkning, lagerhållning

eller försäljning av skattepliktiga motorfordon.

9 §•

Skattskyldig är pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt, att den

enligt kontrollstyrelsens beprövande möjliggör kontroll över tillverkning,

inköp och försäljning i rörelsen, samt att vid anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker med tillhörande

handlingar.

Skattskyldig skall ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,

som kontrollstyrelsen meddelar för att erhålla en betryggande kontroll över

skattens behöriga utgörande, ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman

i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma att lämna.

10 §.

Den, som utan att vara skattskyldig bedriver försäljning eller förmedlar

försäljning av motorfordon, är skyldig att på anfordran lämna sådana uppgifter

om sin rörelse, som kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman finner

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

erforderliga för skattekontrollen, ävensom ordna sin bokföring på sätt kontrollstyrelsen

finner erforderligt för kontrollens utövande.

Jämväl den, som idkar handel med vara, vilken användes för framställning

av motorfordon, är uppgiftsskyldig på sätt i första stycket sägs.

11 §•

Skattskyldig skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla kontrollstyrelsen

"eller kontrolltjänsteman fordonsbeskrivning ävensom ställa för

kontrollen nödiga hjälpmedel till förfogande och lämna behövlig handräckning.

Vad i första stycket stadgas om skattskyldig skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om annan rörelseidkare som driver försäljning av motorfordon.

12 §•

Den, som ämnar bedriva tillverkning av skattepliktiga motorfordon, skall

för registrering göra skriftlig anmälan hos kontrollstyrelsen minst fjorton

dagar före rörelsens påbörjande. I anmälan skall angivas företagets namn

och belägenhet, rörelseidkarens fullständiga namn och postadress, det eller

de slag av motorfordon, rörelsen är avsedd att omfatta, samt dagen för dess

påbörjande.

Den. som ämnar yrkesmässigt till riket införa skattepliktiga motorfordon

för försäljning till"återförsäljare, må efter ansökan registreras hos kontrollstyrelsen.

Vad i första stycket stadgas angående anmälan för registrering

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ansökan om registrering.

över verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda särskilt bevis.

13 §.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan eller

ansökan enligt 12 §, skall rörelseidkaren inom åtta dagar underrätta kon1

rollstyrelsen därom.

Ämnar rörelseidkare helt nedlägga rörelsen, skall han minst åtta dagar

dessförinnan till kontrollstyrelsen göra anmälan därom med uppgift om dagen,

då nedläggandet avses komma att ske.

14 §.

Skattskyldig skall för varje kalendermånad till kontrollstyrelsen avlämna

en på tro och heder upprättad deklaration angående sina leveranser och

uttag från rörelsen av skattepliktiga motorfordon med angivande tillika av

den å fordonen belöpande skatten.

Deklaration skall upprättas å blankett enligt formulär, som fastställes

av kontrollstyrelsen, samt insändas till styrelsen inom en månad efter utgången

av den månad, som deklarationen avser.

Kontrollstyrelscn må, när särskilda skäl därtill äro, medgiva, att deklaration

skall avse annan tid än kalendermånad, i vilket fall deklaration

skall insändas inom en månad efter utgången av sådan tid.

15 g.

I deklarationen äger skattskyldig göra avdrag för sådana däri ingående

motorfordon

a) som enligt bevis av tullmyndighet av den skattskyldige eller för dennes

räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn och som icke varit

upptaget i bilregister;

b) för vilka enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt enligt denna förordning

vid införsel till riket; eller

c) för vilka eljest sådan skatt visas hava påförts.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida avdrag

jämväl må göras, helt eller till viss del, för motorfordon, som den skattskyldige

återtagit eller vars försäljning förorsakat honom förlust på grund av

bristande betalning från köparen.

16 §.

Underlåter skattskyldig att avgiva deklaration eller finnes avgiven deklaration

oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den omsättningsskatt, som

rätteligen skall utgå.

I fall av underlåtenhet att avgiva deklaration må kontrollstyrelsen jämväl,

när särskilda skäl därtill äro, meddela den skattskyldige förbud tills vidare,

till dess deklaration avgivits, att förfoga över sådana motorfordon i

rörelsen, för vilka denne har att erlägga omsättningsskatt.

17 §.

Skattskyldig skall, när deklaration avlämnas, tillika erlägga enligt deklarationen

upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto.

I fall som avses i 16 § första stycket ankommer det på kontrollstyrelsen

att bestämma tid, inom vilken skatten skall erläggas.

Erlägges icke skatten inom tid, som angives i första stycket eller som

kontrollstyrelsen med stöd av andra stycket föreskrivit, må kontrollstyrelsen

meddela den skattskyldige förbud tills vidare, till dess skatten guldits,

att förfoga över sådana motorfordon i rörelsen, för vilka han har att erlägga

omsättningsskatt.

18 §.

Skattskyldig skall, när kontrollstyrelsen det påfordrar, hos styrelsen ställa

säkerhet för omsättningsskattens behöriga erläggande till belopp, som styrelsen

finner erforderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 17 § tredje stycket

sägs äga motsvarande tillämpning.

19 §.

Försummar någon att inbetala omsättningsskatt må denna på framställning

av kontrollstyrelsen omedelbart utmätas.

20 §.

Har motorfordon, för vilket omsättningsskatt erlagts till kontrollstyrelsen,

av den skattskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket eller till

svensk frihamn utan att hava varit upptaget i bilregister, skall kontrollstyrelsen,

efter ansökan, restituera den sålunda erlagda skatten. Utförseln

skall styrkas medelst bevis av tullmyndighet att fordonet utförts.

Bestämmelser rörande skattskyldighet vid införsel till riket

21 §.

Inträder enligt 2 § skattskyldighet vid införsel, skall den skattskyldige i

samband med tulltaxeringen av det skattepliktiga motorfordonet till tullmyndigheten

i införselorten i två exemplar avlämna en på tro och heder

avgiven deklaration angående fordonet, i vilken skall angivas erforderliga

identifieringsuppgifter samt uppgift om fordonets tjänstevikt.

Deklaration skall upprättas å blankett enligt formulär, som fastställes

av generaltullstyrelsen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

13

22 §.

Omsättningsskatt, som enligt avgiven deklaration eller, om skattskyldig

underlåter att avgiva sådan eller avgiven deklaration finnes oriktig, enligt

av tullmyndigheten verkställd uppskattning belöper å infört motorfordon,

skall erläggas till tullverket samtidigt med tullen. Vad i fråga om tull finnes

stadgat rörande betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för

fördröjd eller utebliven betalning skall äga motsvarande tillämpning beträffande

skatten.

23 §.

Deklaration skall i ett exemplar, försett med tullmyndighetens påteckning

om erlagt skattebelopp, tillställas den skattskyldige. Detta exemplar

skall, där ej kontrollstyrelsen efter samråd med generaltullstyrelsen annorlunda

förordnar, fogas vid ansökan till länstyrelsen om motorfordonets upplagande

i bilregister.

24 §.

För motorfordon, som till riket införts och för vilket skatt erlagts till

tullverket men som sedermera utförts ur riket eller till svensk frihamn utan

att hava varit upptaget i bilregister, må åtnjutas restitution av omsättningsskatt

i den ordning och omfattning Kungl. Maj :t bestämmer.

25 §.

Omsättningsskatt utgår icke när motorfordon införes under sådana omständigheter,

att för detsamma åtnjutes tullfrihet enligt 5 § tulltaxeförordningen

eller ock tullindring enligt 9 § samma förordning, och ej heller för

fordon, så länge för detsamma åtnjutes tullfrihet under viss tid jämlikt

7 eller 8 § nämnda förordning; dock att, i fall som avses i 5 § s) och 9 §

tulltaxeförordningen, skattskyldighet föreligger vid återinförsel av fordon,

för vilket skatt icke erlagts eller erlagd skatt restituerats vid utförseln.

Skall skatt utgå för fordonet på den grund att tullfrihet icke vidare åtnjutes,

ankommer det på tullmyndigheten att bestämma den å fordonet belöpande

skatten.

Ansvarsbestämmelser m. m.

26 §.

Underlåter den, som bedriver tillverkning av skattepliktiga motorfordon,

att om verksamheten göra föreskriven anmälan, straffes med dagsböter.

Den som i strid med förbud, som meddelats med stöd av 16 § andra stycket,

17 § tredje stycket eller 18 § andra stycket förfogar över motorfordon,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Försummar någon i andra fall än som i första stycket avses att fullgöra

vad honom åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma

meddelade föreskrifter, straffes med böter, högst trehundra kronor. Vad nu

sagts gäller dock icke åliggande att inbetala skatt.

27 §.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga skattskyldig alt fullgöra åtgärd

som åligger honom enligt denna förordning eller med stöd av densamma

meddelade föreskrifter, dock att föreläggandet icke må avse inbetalande av

skatt.

28 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

29 §.

Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna förordning må ej yppas

i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen

avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller

fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

30 §.

Polismyndighet åligger att på begäran tillhandagå kontrollstyrelsen eller

kontrolltjänsteman med upplysning om person eller företag, som kan antagas

bedriva tillverkning eller införsel av skattepliktiga motorfordon.

31 §.

Förseelse, som avses i 26 § tredje stycket, må av åklagare åtalas allenast

efter anmälan av kontrollstyrelsen.

32 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpningen

av denna förordning.

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1956.

I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas.

1. Där i förordningen avsedd tillverkning bedrives vid tiden för förordningens

ikraftträdande, skall i 10 § föreskriven anmälningsskyldighet fullgöras

inom åtta dagar efter ikraftträdandet.

2. Visar skattskyldig, att motorfordon, för vilket omsättningsskatt skall

utgå, försålts till pris, som avtalats före förordningens ikraftträdande, och

är den skattskyldige icke på grund av särskilt förbehåll eller eljest berättigad

att hos köparen uttaga den för fordonet utgående skatten, äger Kungl.

Maj :t bestämma, att skatten skall helt eller delvis erläggas av köparen eller,

då särskilda skäl därtill äro, utan motsvarande åläggande för köparen medgiva

befrielse från eller återbäring av skatt; dock att ansökan härom skall

till Kungl. Maj :t ingivas inom en månad efter förordningens ikraftträdande.

3. Skatteplikt enligt denna förordning föreligger icke beträffande i utlandet

registrerat motorfordon, som den 31 januari 1955 fanns intaget

i vederbörande utländska register och vars ägare är antingen densamme

som nämnda dag fanns däri antecknad såsom fordonets ägare eller ock

någon som genom arv eller testamente eller ock genom bodelning eller eljest

på grund av giftorätt bekommit fordonet efter denne.

4. I deklaration som avses i 14 § må avdrag, utom i de i 15 § första stycket

angivna fallen, ske för i deklarationen ingående motorfordon, för vilka

skatt visas hava påförts enligt förordningen om tillfällig skatt i vissa fall

å motorfordon vilka vid utgången av november månad 1956 finnas i lager.

5. Intill utgången av juni månad 1957 skall skattskyldig, som avses i 3 S;

under a) och b), vid leverans till köpare av skattepliktigt motorfordon tillställa

denne försäkran, att fordonet skall redovisas i deklaration enligt 14 §.

Denna försäkran skall fogas vid ansökan om fordonets upptagande i bilregister.

Försäkran skall tecknas på blankett, som tillhandahålles av kontrollstyrelsen.

6. Vid tillämpningen av denna förordning skall vad som sladgas i 62 §

andra och tredje styckena frihamnsstadgan icke gälla.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

15

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 december

1955 (nr 649) om avgift vid investering i motorfordon år 1956

(särskild investeringsavgift)

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 16 december 1955 om investeringsavgift

vid investering : motorfordon år 1956 (särskild investeringsavgift)

skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Särskild investeringsavgift enligt

denna förordning skall utgå,

a) då ansökan om fordonets upptagande

i eller överförande till bilregister

inkommit till länsstyrelsen efter

den 31 december 1955 men före

utgången av år 1956; och

b) då anmälan till bilregister om

övergång till ny ägare av i registret

upptaget fordon från denne inkommit

till länsstyrelsen inom tid som

nyss angivits.

Har ansökan eller anmälan, som

ovan sagts, enligt vägtrafikförordningen

bort göras senast före utgången

av år 1956 men har den icke

verkställts eller verkställts först efter

utgången av nämnda år, föreligger

ock skyldighet att erlägga avgift.

Särskild investeringsavgift enligt

denna förordning skall utgå,

a) då ansökan om fordonets upptagande

i eller överförande till bilregister

inkommit till länsstyrelsen

efter den 31 december 1955 men före

den 1 december 1956;

b) då anmälan till bilregister om

övergång till ny ägare av i registret

upptaget fordon från denne inkommit

till länsstyrelsen inom tid som

nyss angivits; och

c) då ansökan om upptagande i bilregister,

vilken inkommit till länsstyrelsen

efter den 30 november

1956, avser i registret tidigare icke

upptaget motorfordon, som ägaren

inom tre veckor före den 1 december

1956 förvärvat eller infört till

riket eller ock utan samband med

försäljning uttagit från rörelse.

Har ansökan eller anmälan, som

ovan sagts, icke verkställts eller verkställts

senare än bort ske enligt vägtrafikförordningen

skall investeringsavgift

utgå, som om ansökan eller anmälan

verkställts inom föreskriven

tid.

Länsstyrelse åligger att till kontrollstyrelsen

lämna uppgift angående

registrering, som intill den 1 juli

1957 skett efter ansökan, varom förmäles

under c).

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

Förslag

till

förordning

om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon vilka vid utgången av

november månad 1956 finnas i lager

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För sådana i 1 § förordningen angående omsättningsskatt i vissa fall å

motorfordon såsom skattepliktiga angivna motorfordon, som klockan 12

natten mellan den 30 november och den 1 december 1956 finnas i lager

hos den som idkar försäljning av motorfordon, skall till staten erläggas

skatt enligt vad nedan sägs.

Från skatteplikt enligt denna förordning undantagas sådana motorfordon

i lager hos tillverkaren eller importören, för vilka skall erläggas omsättningsskatt

i samband med att fordonen levereras till köpare eller eljest

uttagas från rörelse.

I lagret skola medräknas motorfordon, vilka

a) införts till riket före den 1 december 1956 och för vilka skattskyldighet

icke föreligger enligt förordningen angående omsättningsskatt ehuru de

först efter den 30 november 1956 utlämnas från tullverket till varuhavaren;

samt

b) vid den i första stycket angivna tidpunkten äro under transport till

eller från försäljaren dock endast där denne står faran för godset.

Vid tillämpning av denna förordning skall iakttagas vad som stadgas i

1 § sista stycket förordningen angående omsättningsskatt å motorfordon

i vissa fall.

Skatt enligt denna förordning skall erläggas av försäljare som avses i

1 §•

3 §.

Skatten utgår för personbilar och lastbilar med det antal kronor, som

motsvarar 90 procent av det tal, vilket angiver fordonets tjänstevikt uttryckt

i kilogram. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kilogram skall därjämte

tillägg göras med 120 kronor för varje fullt femtiotal kilogram, varmed

tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram. Skatten avrundas i förekommande

fall till närmast lägre helt tiotal kronor.

För motorcyklar utgör skatten 180 kronor därest fordonets tjänstevikt ej

överstiger 75 kilogram, 240 kronor därest tjänstevikten är högre men ej

överstiger 160 kilogram samt eljest 360 kronor.

4 §•

Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas av kontrollstyrelsen

med biträde av särskilda kontrolltjänstemän.

Kontrolltjänsteman äger på anfordran erhålla tillträde till samtliga loka
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956 17

ler och utrymmen, som användas för tillverkning, lagerhållning eller försäljning

av skattepliktiga motorfordon. Skattskyldig är pliktig att vid anfordran

tillhandahålla kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker

med tillhörande handlingar.

5 §•

Skattskyldig skall senast den 15 december 1956 till kontrollstyrelsen avlämna

en på tro och heder upprättad deklaration angående sitt lager av skattepliktiga

motorfordon klockan 12 natten mellan den 30 november och den

1 december 1956. Deklaration skall avfattas å blankett enligt formulär, som

fastställes av kontrollstyrelsen.

Där kontrollstyrelsen för granskning av deklaration finner ytterligare

uppgifter erforderliga, skola sådana lämnas av den skattskyldige.

6 §•

Underlåter skattskyldig att avgiva deklaration eller finnes avgiven deklaration

oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den skatt, som rätteligen

skall utgå.

7 §•

Skattskyldig skall senast den 31 januari 1957 erlägga enligt deklarationen

upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto, kontrollstyrelsen

dock obetaget att på framställning av skattskyldig när särskilda

skäl därtill föranleda medgiva anstånd, dock längst till utgången av

juni månad 1957. ö b

8 §.

Försummar någon att inbetala skatt enligt denna förordning, må skatten

på framställning av kontrollstyrelsen omedelbart utmätas.

9 §•

...^kattskyldig skall vid leverans till köpare av skattepliktigt motorfordon

til stalla koparen forsakran, att fordonet redovisats eller skall redovisas å

deklaration enligt 5 §. Denna försäkran skall av köparen fogas vid ansökan

till lansstyrelsen om fordonets upptagande i bilregister. Försäkran skall

tecknas a blankett, som tillhandahålles av kontrollstyrelsen.

10 §.

Har motorfordon, för vilket skatt erlagts enligt denna förordning, av den

skattskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn

utan att hava varit upptaget i bilregister, skall kontrollstyrelsen efter

ansökan, restituera den sålunda erlagda skatten. Utförseln skall stvrkas

medelst bevis av tullmyndighet att fordonet utförts.

11 §•

Har motorfordon, för vilket skatt enligt denna förordning utgått, i sam,

.df ™.ed fordonets upptagande första gången i bilregister funnits vara

skattefritt jamhkt 2 § första stycket a), b) eller c) förordningen den 2

jum 1922 (nr 200) om automobilskatt, skall kontrollstyrelsen, efter ansokan

forordna om återbäring av den erlagda skatten. Vad nu sagts skall

ock galla personbil, som är inrättad såsom invalidfordon och som äges av

invahd, därest fordonet, när det första gången upptagits i bilregister, befriats

från skatteplikt jämlikt 2 § andra stycket nämnda förordning.

2 Dihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 57

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

12 §.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande kontrollstyrelsen,

äger, när synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring

av skatt enligt denna förordning.

Visar skattskyldig, att motorfordon, för vilket skatt enligt denna förordning

skall utgå, försålts till pris, som avtalats före förordningens ikraftträdande,

och är den skattskyldige icke på grund av särskilt förbehåll eller eljest

berättigad att hos köparen uttaga den för fordonet utgående skatten,

äger Kungl. Maj :t bestämma, att skatten skall helt eller delvis erläggas av

köparen eller, då särskilda skäl därtill äro, utan motsvarande åläggande för

köparen medgiva befrielse från eller återbäring av skatt; dock att ansökan

härom skall till Kungl. Maj :t ingivas före utgången av år 1956.

13 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, straffes

med dagsböter; och må kontrollstyrelsen vid vite förelägga den uppgiftspliktige

att fullgöra sin deklarationsskyldighet.

14 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

15 §.

Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna förordning må ej yppas

i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda

ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

16 §.

Förseelse, som i 13 § sägs, må av åklagare åtalas allenast efter anmälan

av kontrollstyrelsen.

17 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpningen

av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:622 av herr Birke och 11:818 av herr

Staxäng m. fl., vari hemställts, »att riksdagen, under förutsättning att det

av Kungl. Maj:t i proposition nr 188 framlagda förslaget om en permanent

beskattning av motorfordonsförvärv icke av riksdagen avslås, måtte besluta

att intäkterna av sagda beskattning ograverade skall tillföras automobilskattemedlens

specialbudget för att helt komma vägväsendet till godo»;

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

19

II) de likalydande motionerna I: 623 av herr Geijer m. fl. och II: 819 av

herr Sköld m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att till 10 §

i förslaget till förordning om investeringsavgift för år 1957 skall fogas ett

tredje stycke av följande lydelse:

Om avdrag för investeringsavgift enligt denna förordning helt eller delvis

icke kunnat utnyttjas vid inkomsttaxeringen och den avgiftsskyldige företer

tillfredsställande utredning härom må han tillgodoräkna sig det resterande

avdraget senast vid 1962 års taxering. Avdrag för investeringsavgift

skall anses ha utnyttjats vid inkomsttaxeringen till den del avdraget föranlett

minskning antingen av den avgiftsskyldiges till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst eller av hans till kommunal inkomstskatt taxerade inkomst»;
III)

de likalydande motionerna I: 624 av herr Gustaf Elof sson m. fl. samt

II: 825 av herrar Nilsson i Svalöv och Nilsson i Lönsboda, vari hemställts,

»att riksdagen vid behandlingen av förslag till förordning om investeringsavgift

för 1957 måtte besluta att från skyldighet att erlägga investeringsavgift

frikalla sådan rörelseidkare, som före den 16 januari 1955 gjort avslut

om vissa investeringar för viss anläggning, vilka sedan kompletterats

genom ytterligare investeringar för att färdigställas under 1957 och avser

denna frikallelse endast nya rörelser eller företag, som är helt beroende av

denna nyanläggning och icke har annan i gång varande rörelse; samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext»;

IV) de likalydande motionerna 1:625 av herrar Ebbe Ohlsson och Magnusson

samt II: 822 av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att investering i och för ersättningsanskaffning av maskiner

och redskap i förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse icke

skall inräknas i avgiftspliktig investering; samt att vederbörande utskott

måtte utarbeta erforderlig ändring i lagtexten»;

V) de likalydande motionerna I: 626 av herrar Älvar Andersson och Nils

Theodor Larsson samt II: 821 av herr Adolfsson, vari hemställts, »att riksdagen

måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 188 år 1956 evad den avser

förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957»;

VI) de likalydande motionerna 1:628 av herrar Theodor Johansson och

Lars Andersson samt II: 824 av herr Larsson i Hedenäset m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ls proposition nr 188 måtte

uttala, att inkomsterna av den föreslagna omsättningsskatten å motorfordon

må redovisas på automobilskattemedlens specialbudget»;

VII) de likalydande motionerna 1:630 av herrar Sundelin och Sunne

samt II: 829 av herrar Carlsson i Stockholm och Nelander, vari hemställts,

»A) att riksdagen, för den händelse riksdagen skulle i princip antaga det

vid Kungl. Maj :ts proposition nr 188 fogade författningsförslaget om investeringsavgift

för år 1957, måtte besluta om ändringar av följande innebörd:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

1) att vid ersättningsanskaffning av maskin eller inventarium inom samtliga

förvärvskällor avdrag må göras för den utrangerade tillgångens ursprungliga

anskaffningsvärde eller, om detta icke kan visas, för det belopp

som erhålles vid försäljning av tillgången;

2) att företagare som er lagt investeringsavgift men vars rörelse under de

år då avgiften bokförts som omkostnad visat förlust eller så ringa överskott,

att han And beräkning av nettointäkten av rörelsen inte kunnat utnyttja hela

avdragsrätten, må tillgodogöra sig det resterande avdraget intill fem år

efter det investeringsavgiften erlagts;

3) att investeringar, som tillkommit på direkt föranstaltande av offentlig

myndighet, inte skall anses som avgiftspliktig investering;

4) att för sådan rörelseidkande hyresgäst som i fastighetsägarens ställe

tvingas företa för hans rörelse nödvändigt ersättningsbyggande inrymmes

möjlighet att få samma i 5 § av den föreslagna förordningen medgivna avgiftslindring

som skulle ha tillkommit fastighetsägaren, därest denne företagit

ersättningsinvestering;

B) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga ändringar

i författningstexten»;

VIII) de likalydande motionerna I: 631 av herrar Sundelin och Sunne

samt II: 827 av herr Neländer m. fl., vari hemställts, »att riksdagen, för

den händelse riksdagen skulle bifalla förslaget om införande av omsättningsskatt

å motorfordon, samtidigt måtte besluta att ur denna skatt härflytande

medel skall tillföras vägbudgeten och redovisas på automobilskattemedlens

specialbudget»;

IX) de likalydande motionerna I: 633 av herr Aastrup och II: 834 av herr

Kollberg m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 188 eller

2) att riksdagen, därest riksdagen icke finner skäl bifalla detta yrkande,

måtte med avslag å Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående omsättningsskatt

å motorfordon i vissa fall liksom å Kungl. Maj :ts förslag till

förordning om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon, vilka vid utgången

av november månad 1956 finns i lager, antaga följande

Förslag

till

förordning angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För följande slag av motorfordon nämligen

dels personbil

dels sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad

lastbil, vilkens tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram

dels motorcykel

skall, allt i den mån fordonen icke äro eller tidigare varit upptagna i bilregister,

utgå omsättningsskatt i enlighet med vad nedan sägs.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

21

Skatt skall icke utgå för motorfordon, som befunnits vara skattefritt

jämlikt 2 § första stycket a), b) eller c) förordningen den 2 juni 1922 (nr

260) om automobilskatt, samt för sådan cykel med hjälpmotor, som avses

i kungörelsen den 23 maj 1952 (nr 280). Vad nu sagts skall ock gälla

personbil, som är utrustad såsom invalidfordon och som äges av invalid,

därest fordonet befriats från skatteplikt jämlikt 2 § andra stycket förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

2 §•

Omsättningsskatt enligt denna förordning skall erläggas, då ansökan om

fordonets upptagande i eller överförande till bilregister inkommit till länsstyrelsen

efter den 30 november 1956. Dock skall omsättningsskatt icke utgå

i de fall särskild investeringsavgift skall erläggas enligt därför gällande

bestämmelser.

3 §•

Skyldig att erlägga omsättningsskatt enligt denna förordning är den, vilken

enligt vägtrafikförordningen har att göra ansökan eller anmälan som

i 2 § avses.

Skatten skall inbetalas till länsstyrelsen i samband med ansökan eller

anmälan som nyss sagts. Har så ej skett, må bevis om registrering icke utlämnas

förrän skatten blivit erlagd.

Beträffande invalidfordon för vilket skattefrihet enligt 1 § andra stycket

itrågasättes, skall gälla vad Kungl. Maj:t därom förordnar.

4 §•

Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer äger, då synnerliga

skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring av omsättningsskatt.

5 §•

Omsättningsskatten utgår för personbilar och lastbilar med det antal kronor,

som motsvarar 90 procent av det tal, vilket angiver fordonets tjänstevikt

uttryckt i kilogram. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kilogram

skall därjämte tillägg göras med 120 kronor för varje fullt femtiotal kilogram,

varmed tjänsteviken överskjuter 1 600 kilogram. Skatten avrundas

i förekommande fall till närmast lägre helt tiotal kronor.

För motorcyklar utgör skatten 180 kronor därest fordonets tjänstevikt

ej överstiger 75 kilogram, 240 kronor därest tjänstevikten är högre men ej

överstiger 160 kilogram samt eljest 360 kronor.

6 §•

Moloriordon, för vilket skatteplikt enligt denna förordning föreligger,

men för vilket skatt ej blivit erlagd, må icke brukas förrän skatten blivit

betald.

7 §■

Den som mot stadgandet i 6 § brukar motorfordon straffas med dagsböter.

8 §.

I fråga om besvär över beslut rörande omsättningsskatt jämlikt denna

förordning skall i tillämpliga delar gälla vad om automobilskatt är stadgat.

9 §•

Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpningen

av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1956.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

Övergångsbestämmelse

Skatteplikt enligt denna förordning föreligger icke beträffande i utlandet

registrerat motorfordon, som den 31 januari 1955 fanns intaget i vederbörande

utländska register och vars ägare är antingen densamme som

nämnda dag fanns däri antecknad såsom fordonets ägare eller ock någon

som genom arv eller testamente eller ock genom bodelning eller eljest på

grund av giftorätt bekommit fordonet efter denne.

3) att riksdagen måtte ändra Kungl. Maj :ts förslag till förordning angående

ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 december 1955 (nr 649)

om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild investeringsavgift)

så till vida, att 2 § c) och 2 § sista stycket i förordningen utgår.

X) de likalydande motionerna I: 634 av herrar Birke och Franzon samt

II: 828 av herrar Sjölin och Kelander, vari hemställts, »att riksdagen vid

behandlingen av proposition nr 188 med förslag till förordning om investeringsavgift

för år 1957, in. m. måtte besluta att enskilda järnvägar befrias

från att erlägga investeringsavgift för av dem nyanskaffad rullande materiel,

för material för tågdriftens säkerhetsanläggningar och för banförbättringar»;
XI)

de likatydande motionerna I: 635 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 830

av herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå

Kungl. Maj:ts proposition nr 188»;

XII) de likalydande motionerna I: 636 av herr Ohlon m. fl. och II: 832

av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå de i Kungl.

Maj:ts proposition nr 188 framlagda förslagen om

1) förlängning av investeringsavgiften till att gälla även år 1957, samt

2) införande av omsättningsskatt på personbilar och vissa andra motorfordon»;
XIII)

de likalydande motionerna I: 637 av herr Ohlon m. fl. samt II: 833

av herrar Edström och Kollberg, vari hemställts,

»1) att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 188, i vad

densamma innefattar förslag till förordning om investeringsavgift för år

1957,

2) att, därest detta yrkande ej bifalles, samtliga i rederirörelse gjorda investeringar

i maskiner och inventarier, sålunda även i fartyg, måtte undantagas

från avgiflsplikt till investeringsavgift,

3) att, såvida ej heller yrkandet under punkt 2 ovan bifalles, riksdagen

för sin del måtte besluta ändringar i det i förenämnda proposition framlagda

förslaget till förordning om investeringsavgift för år 1957 i de delar

ovan berörts,

4) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga

ändringar i författningstexten»;

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

23

XIV) de likalydande motionerna I: 638 av herr Strand samt II: 831 av

herrar Gustafsson i Stockholm och Lundqvist, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att åt dem i Kungl. Maj :ts proposition nr 188 år 1956

föreslagna förordningen om investeringsavgift för år 1957 giva den lydelsen

att den kooperativa bostadsbyggnadsverksamheten icke sättes i oförmånligare

läge beträffande investeringsavgiften än hyreshusbebyggelsen»;

XV) motionen I: 627 av herr Karl Andersson m. fl., vari hemställts, »att

riksdagen vid behandling av proposition nr 188 måtte uttala, att motorfordonsskatten

framdeles skall tillföras vägväsendet och som tidigare redovisas

över automobilskattemedelsfonden»;

XVI) motionen 11:820 av herr Andersson i Brämhult, vari hemställts,

»att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 188/

1956 med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957 m. m.

måtte besluta undanta från uttagande av investeringsavgift sådana kollektiva

verkstadshus, vilka till någon del finansieras genom lån för vilket

Kungl. Maj :t lämnat kommun medgivande att teckna borgen liksom också

för sådana kollektiva verkstadshus, som till någon del finansieras genom

lån mot statlig kreditgaranti, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta

erforderligt förslag till lagtext»; ävensom

XVII) motionen 11:823 av herr Jansson i Aspeboda m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr

188 måtte besluta, att rätt till avdrag vid inkomsttaxering för investeringsavgift

må utsträckas att gälla under en tid av förslagsvis fem år efter det

att investeringen gjorts, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta

förslag till härför erforderlig författningstext».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:622, 1:624, 1:626, 1:627, 1:638,

11:819, 11:820, 11:822, 11:823, 11:824, 11:827, 11:828,11:829,11:830,

11:832, 11:833 samt 11:834.

I en särskild till Konungen ställd skrift, som jämväl ingivits till bevillningsutskottet,

har flertalet av de större näringsorganisationerna hemställt,

»att något förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957 icke måtte

föreläggas riksdagen, att förslag måtte framläggas för 1957 års riksdag om

slopande av den såsom provisorisk betecknade 25 %-iga höjningen av den

statliga bolagsskatten samt återförande av denna skatt till tidigare gällande

nivå, 40 %, med verkan fr. o. in. nästkommande beskattningsår, samt att

de av 1955 års riksdag beslutade reglerna rörande den skattemässiga värderingen

av varulager måtte bli föremål för förnyad skyndsam utredning

i syfte att åstadkomma en uppmjukning av dessa regler ävensom att under

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

alla förhållanden den under p. 4 första stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen den 27 maj 1955 (nr 255) om ändring i kommunalskattelagen angivna

övergångstiden måtte avsevärt förlängas».

Vidare har ett flertal motororganisationer och sammanslutningar inom

trafik- och vägväsendet i en till bevillningsutskottet ingiven skrift hemställt

»att utskottet i första hand måtte yrka avslag å den föreslagna omsättningsskatten

samt att, därest så icke skulle ske, utskottet uttryckligen måtte

hävda att härigenom inflytande medel tillföres automobilskattemedlens specialbudget

för att komma vägbyggnadsverksamheten tillgodo».

Propositionen

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tillåter

sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Inledning, s. 19—23.

Det ekonomiska läget, s. 23—32.

Departementschefen, s. 32—44.

Motionerna

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.

Investeringsavgiften

Till stöd för yrkandet i de likalydande mo.tionerna 1:6 2 3 och

11:819 har motionärerna bl. a. anfört att bestämmelsen om rätt till avdrag

för investeringsavgift innebure, att den avgiftspliktige skulle verkställa

avdraget senast när debetsedeln å avgiften erhållits. Vederbörande hade

sålunda möjlighet att fördela avdraget på två räkenskapsår. Vid en ytterligare

förlängning av avgiftsbeläggningen uppkomme fråga om icke vidgade

möjligheter för avdragsrätt borde införas. Olägenheten av att avgiften

drabbade hårdare i sådana fall, där avdragsrätten icke kunnat utnyttjas,

bleve mer accentuerad ju längre avgiften bibehölles. Skapades möjlighet till

en uppdelning av avdraget under något längre tid än vad som nu vore fallet

skulle avgiftsbeläggningen bliva likformigare olika företag emellan. Rätten

att göra avdrag borde begränsas till att avse tiden t. o. m. 1962 års taxering.

I de likalydande motionerma 1:624 och 11:825 har motionärerna

inledningsvis framhållit att det uppskjutande av en planerad investering

under ett tredje år, som den nu förevarande propositionen avsåge att

framtvinga, kunde åsamka rörelseidkare en ränteförlust för redan verkställda

investeringsutlägg, som vid nuvarande ränteläge bleve avsevärt större

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956 25

än investeringsavgiften, 12 procent. Motionärerna påpekar vidare att det då

1955 års avgift beslöts klart uttalades att densamma skulle vara tillfällig.

Den rörelseidkare, som före den 16 januari 1955 vidtagit åtgärder för planerad

utbyggnad eller utökning av rörelsen måste, om anläggningstiden beräknats

till mer än ett år och i varje fall om den beräknats till mer än två

år, ha räknat med att han icke skulle drabbas av investeringsavgift, då enligt

allmänt vedertagen köpmannased hans investering först 1957 komme

att upptas på konto för färdigställda tillgångar. — Ett i gång varande företag

kunde delvis kompensera kostnaden för investeringsavgiften genom att

göra avdrag för avgiften från nästa års rörelsevinst. Ett nystartat företag,

vars rörelse icke påbörjats, kunde inte räkna med någon vinst de första

åren, enär underskotten under anläggningstiden först skulle utjämnas. Ett

sådant företag borde inte belastas med en investeringsavgift, som rörelseidkaren

icke rimligen kunde ha kalkylerat med, då han 1955 beslutat fullfölja

den påbörjade investeringen.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:625 och 11:822

har erinrat om att kostnader för underhåll och reparationer av maskiner

och redskap vore undantagna från investeringsavgift. I flertalet fall vore

kostnaden för en ersättningsanskaffning av samma natur som en underhållskostnad.

Genom att utbyta vissa delar av en maskin undan för undan

kunde man få en lång varaktighet på densamma. Det vore dock inte driftsoch

nationalekonomiskt försvarbart att på detta sätt förlänga en maskins

eller ett redskaps livslängd alltför länge. Mera rationellt och ekonomiskt

vore att utrangera maskinen och återanskaffa en ny sådan. Detta gällde särskilt

jordbrukets maskinstationer, mejerier o. d. Investeringsavgiftens utformning

motverkade denna rationella återanskaffning.

I de likalydande motionerna 1:626 och 11:821 har motionärerna

— efter att ha påpekat att de tidigare biträtt förslagen om investeringsavgift

för åren 1955 och 1956 — uttalat följande. En investeringsavgift

kunde ha en konjunkturdämpande verkan endast om den vore av kortsiktig

natur. Förlängdes investeringsavgiften under så lång tid att investeringarna

ej kunde uppskjutas, bleve avgiften enbart en kostnadsfördyrande

faktor. Att skattebelägga produktiva investeringar vore felaktigt. På lång

sikt torde kloka investeringar i moderna byggnader och maskiner minska

efterfrågan på arbetskraft. Den alltmer hårdnande konkurrensen på världsmarknaden

med länder, som i de flesta fall hade väsentligt lägre arbetslöner

än vi, gjorde nödvändigt att vårt näringsliv gåves möjligheter att upprusta

i tekniskt hänseende. Om byggnadstillstånd för t. ex. en fabriksbyggnad

kunde lämnas med hänsyn till arbetsmarknadsmässiga och lokaliseringspolitiska

skäl, syntes det motionärerna helt felaktigt att sedan avgiftsbelägga

en sådan investering. En stram ekonomisk politik vore visserligen

nödvändig, men åtgärderna borde mindre rikta sig mot investeringssidan och

mera mot konsumtionssidan. Den föreslagna omsättningsskatten å motor
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

fordon, kunde därför accepteras även om det vore önskvärt att denna skatt

ginge till vägväsendet och att skatten gjordes tidsbegränsad.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:6 3 0 och

1 1:8 2 9 har bl. a. anförts. Propositionsförslaget innebure i fråga om ersättningsanskaffningar,

som inte betecknades som normalt underhåll, att investeringsavgiften

i allmänhet skulle beräknas på den totala kostnaden i

stället för enbart på den del därav som motsvarade nyanskaffning. Avgiften

drabbade således investeringar som vore nödvändiga för produktionsapparatens

vidmakthållande och inte endast sådana som innebure dess utvidgande.

En sådan konsekvens borde undvikas, vilket kunde ske om man

fasthölle vid principen att endast nyanskaffning skulle avgiftsbeläggas. —

Företag som inte noterade vinst under något av de år påförd investeringsavgift

finge avdragas och sålunda inte kunde utnyttja avdragsrätten, drabbades

av investeringsavgiftens hela tyngd. Härigenom betungades särskilt

nystartade företag, som ju ofta finge räkna med att vinsten kunde utebli

under de första särskilt kostnadskrävande verksamhetsåren, samtidigt som

deras stora investeringsbehov minskade möjligheterna att skjuta upp investeringarna

och därmed undvika avgiften. De föreslagna bestämmelserna

borde kompletteras med ett tillägg av innebörd att nu avsedda företagare

finge tillgodogöra sig ej utnyttjat avdrag intill fem år efter det investeringsavgiften

erlagts.

Med investeringsavgiften ville man vinna att en del av den planerade investeringsverksamheten

uppskötes till en ur samhällsekonomisk synpunkt

gynnsammare tidpunkt. Det borde därför vara självklart att man befriades

från avgiftsplikt för de investeringar, för vilka tidpunkten inte kunde väljas

fritt, nämligen investeringar som föranleddes av förelägganden från offentlig

myndighets sida. Exempel på sådana vore förbättrings- och ersättningsarbeten

som påbjödes av fartygsinspektionen, yrkesinspektionen eller

av hälsovårdsnämnd.

Den i 5 § i den föreslagna förordningen om investeringsavgift givna bestämmelsen,

vilken oförändrad överförts från tidigare års förordningar, hade

tolkats så att den lättnad i avgiftsplikten som medgåves endast inträdde,

om ersättningsinvesteringen gjordes av ägaren till den egendom som

gått förlorad. Det förekomme emellertid fall där en ägare till fastighet avstode

från att ersätta denna sin egendom, när den gått förlorad, t. ex. genom

brand. I den mån det i fastigheten funnits lokaler, som förhyrts av företagare

att användas i rörelsen, tvingades denne, om lian ville fortsätta sin

verksamhet och inte andra hyresmöjligheter stode till buds, att själv fullgöra

den ersättningsinvestering som hans forne hyresvärd avstode ifrån.

Samma skäl av force majeurenatur, som låge till grund för den i 5 § föreslagna

avgiftslindringen, talade för att också hyresgäster i ovan skisserade

belägenhet finge åtnjuta denna.

I de likalydande motionerna 1:634 och 11:828 har erinrats

om det i propositionen framförda förslaget, att från investeringsavgift skul
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956 27

le undantas investering i bussar som godkänts för användning i av ägaren

bedriven yrkesmässig trafik. De skäl som motiverat detta förslag kunde

anföras för en befrielse även av de enskilda järnvägarna. Det vore inte rimligt,

att just de trafikanter som behövde använda dessa trafikmedel skulle

riskera en ökning av sina resekostnader genom den taxehöjning som kunde

bli följden av investeringsavgiften, under del att de förortstrafikanter som

betjänade sig av Statens Järnvägar och Stockholms Spårvägar komme i ett

gynnsammare läge genom att dessa trafikföretag befriades från investeringsavgift.

I likhet med Statens Järnvägar vore de enskilda järnvägsföretagen

underkastade statlig kontroll samt hade samma ansvar för trafikförsörjningen

inom sina trafikområden som Statens Järnvägar. De vore tvungna

att i rationaliseringssyfte förnya och förbilliga sin materiel. Men i motsats

till Statens Järnvägar belastades f. n. de enskilda järnvägarna med investeringsavgift

på sina nyanskaffningar. Att behandla två trafikmedel, som

arbetade under så likartade förhållanden på olika sätt vore stridande mot

den annars allmänt omfattande principen att allmän och enskild företagsamhet

borde bedrivas på lika ekonomiska villkor.

Som motivering för yrkandet i de likalvdande motionerna 1:635

och 1 1:830 om avslag på förslaget till förordning om investeringsavgift

för år 1957 framhåller motionärerna, att det vore uppenbart att de under

senare år vidtagna, mot näringslivet riktade åtgärderna på beskattningsområdet

i hög grad begränsat näringslivets investeringsmöjligheter. Enligt beräkningar

av Industrins utredningsinstitut hade investeringarna inom den

svenska industrin — mätta i 1955 års penningvärde — år 1950 uppgått till

2 020 milj. kronor. Enligt Konjunkturinstitutets beräkningar hade de 1955

uppgått till 1 912 milj. kronor. De hade sålunda 1955 legat på en drygt 5

procent lägre nivå än 1950. Under mellanliggande år hade de varit ännu

lägre. Denna utveckling skilde sig högst väsentligt från förhållandena inom

övriga västeuropeiska länder. Praktiskt taget samtliga av dessa visade en

betydande uppgång. Vad resultatet blivit av de nämnda åtgärderna började

nu kunna bedömas. I den av Konjunkturinstitutet utgivna »Konjunkturläget

hösten 1956» redovisades utvecklingen av bruttonationalprodukten enligt

olika begrepp bl. a. 1946—1955. Oavsett vilket av dessa begrepp man ville

använda för att belysa utvecklingen, visade jämförelser mellan olika år att

ökningen av bruttonationalprodukten varit inte obetydligt lägre under senare

år. Det funnes ett klart orsakssammanhang mellan de av riksdagen genomförda

åtgärderna på företagsbeskattningens område och den markanta

minskningen i framstegstakten vad gällde bruttonationalprodukten. I »Konjunkturläget»

redovisades även ändringarna i industriproduktionen 1952—

1955 för OEEC-länderna. Därav framginge att Sverige hade den relativt sett

minsta produktionsökningen. Den uppginge för Sverige till 13 procent medan

den t. ex. för Västtyskland, som låge högst, utgjorde ca 42 procent.

Det kunde inte sägas all det allmänna ålagt sig samma återhållsamhet

beträffande investeringarna som det krävde av de enskilda. Enligt »Konjunkturläget»

hade de offentliga inhemska bruttoinvesteringarna mellan

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

1950 och 1955 stigit med 100 procent, räknat i iöpande priser. De privata

inhemska bruttoinvesteringarna hade under samma tid stigit med 53 procent.

Utvecklingen bleve enahanda om man räknade från och med 1946.

Man finge då ökningar på resp. 243 och 104 procent. I vårt land hade skärpningar

av företagsbeskattningen genomförts samtidigt som man i de länder,

vilka konkurrerade med oss på världsmarknaden, vidtagit åtgärder för

att dels sänka skattesatserna dels införa liberalare avskrivningsregler. Därmed

försvårades möjligheterna för vårt land att i konkurrens med andra få

avsättning för våra exportprodukter. Resultatet härav måste bli en ytterligare

minskad produktion, efter hand följd av sysselsättningssvårigheter.

Yrkandet i de likalydande motionerna 1:636 och 11:832 om

avslag å propositionen motiveras, vad avser investeringsavgiften, bl. a.

med följande. Konjunkturen inom landet hade enligt konjunkturinstitutet

i stort sett dämpats under det senaste året. Till väsentlig del torde denna

utveckling kunna återföras på den under fjolåret genomförda omläggningen

av kreditpolitiken. Departementschefen karakteriserade dagsläget som

relativt balanserat. Vissa orostecken kunde dock iakttagas, främst utvecklingen

av vår bytesbalans. Denna hade under fjolåret slutat med ett underskott

av 414 milj. kr. För innevarande år beräknades underskottet öka till

ca 450 milj. kr. De redovisade underskotten underströke angelägenheten av

att målmedvetna ansträngningar sattes in för att stärka det svenska produktionslivets

konkurrensförmåga gentemot utlandet. Detta måste ske genom

kostnadspressande rationaliseringar och andra produktivitetsförbättrande

åtgärder. Från samhällets sida gällde det att så långt möjligt underlätta

en sådan utveckling. Ett fortsatt uttagande av investeringsavgift skulle

betyda att denna utveckling onödigtvis försvårades. En förlängning av avgiftens

giltighetstid för ytterligare ett år skulle medföra att avgiften skulle

förlora än mer av sin investeringsbromsande verkan. I stället skulle den övergå

till att bli ett rent kostnadshöjande element. Både regering och riksdag

hade tidigare understrukit vikten av att en investeringsavgift gjordes tillfällig

och tidsbegränsad. När avgiften t. ex. återinfördes i början av 1955,

gavs sålunda allmänheten utan tvekan intrycket att avgiften varit avsedd

att gälla endast ett år. Trots detta förlängdes den på hösten 1955 för ännu

ett år. Även då skedde beslutet under framhållande av att det vore fråge

om en tillfällig åtgärd. Och nu föresloges en förlängning för ett tredje år.

En politik av detta slag riskerade i hög grad att förfela sitt ursprungliga

syfte. Att vid upprepade tillfällen svika ingivna förväntningar kunde knappast

undgå att hårt tära på det förtroende som statsmakterna av uppenbara

skäl måste sträva efter att nå i förhållande till medborgarna.

I de likalydande motionerna 1:6 3 7 och 1 1:8 3 3 har bl. a.

framhållits att varken näringsorganisationerna eller beskattningsmyndigheterna

före propositionens framläggande för riksdagen beretts tillfälle att

vttra sig över förslaget. Detsamma hade varit förhållandet beträffande förslagen

till investeringsavgift för åren 1955 och 1956. Motionärerna påförd
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

29

rade nu, att innan riksdagen toge slutlig ställning till den nu föreliggande

propositionen, näringsorganisationerna bereddes tillfälle att inför bevillningsutskottet

framföra sina erinringar mot förslaget, samt att utskottet

inginge på en noggrann prövning av det befogade i dessa erinringar.

Vidare anför motionärerna bl. a.: Investeringsavgiften motverkade direkt

de svenska rederiernas strävanden att modernisera sin flotta och bidroge

till att försätta nämnda rederier i ett försämrat läge ur konkurrenssynpunkt

på den internationella fraktmarknaden. Den svenska handelsflottan

hade varit av utomordentligt stor betydelse för folkhushållet särskilt när

det gällt att tillföra landet utländska valutor. En betydande del av vår import

hade kunnat finansieras med det svenska sjöfartsnettot. I dagens läge

vore varje ökning av sjöfartsnettot än mer värdefull än tidigare. Syftet med

det nu framlagda förslaget syntes motionärerna vara något annat än det,

som kommit till uttryck i departementschefens motivering för förslaget. I

och med anpassningen av företagsbeskattningen efter konjunkturpolitiska

grunder samt den år 1955 företagna räntehöjningen borde anledning saknas

att föreslå en investeringsavgift för näringsföretagen för år 1957. Det

vore ostridigt, att konsumtionsefterfrågan stigit på ett mycket oroväckande

sätt. Något förslag att råda bot häremot — om man bortsåge från förslaget

om en omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall — hade ej framlagts.

Att i stället öka skattebelastningen för näringsföretagen måste leda

till att dessas och särskilt rederiföretagens konkurrenskraft minskades, vilket

i sin tur icke kunde vara till gagn för folkhushållet. Motionärerna yrkade

i första hand avslag på propositionen. Därest detta yrkande inte kunde

bifallas, hemställdes, att de föreslagna bestämmelserna ej gjordes tillämpliga

på rederirörelser.

Samma skäl som anförts för att investeringar i handels- och fiskefartyg

under 300 brultoregisterton borde vara avgiftsfria, gällde även för investeringar

i andra fartyg. Fartyg och maskiner måste kontinuerligt överses

och ersättas på grund av myndigheternas krav liärutinnan. Då en investeringsavgift

i början av år 1955 infördes i Norge, hade från avgiftsplikt undantagits

köp av färdiga fartyg, norska eller utländska, likaså nybyggnader

under 2 500 brultoregisterton ävensom sådana nya fartyg som betalades med

rederiernas egna medel. Med hänsyn till de mindre och medelstora svenska

rederiernas stora betydelse i fråga om transporterna av kol in. in. och av

exportvaror samt dessa rederiers mindre bärkraft och svårigheter att konkurrera

med utländska rederier med väsentligt lägre driftkostnader än de

svenska, yrkade motionärerna — därest deras i det föregående omnämnda

yrkanden ej vunne bifall — att investering i färdiga fartyg, nybyggnader,

avseeende fartyg under 2 500 bruttoregisterton, eller fartyg, som betalades

med rederiernas egna medel, undantoges från avgiftsplikt.

I fråga om vissa specialfrågor yttrar motionärerna bl. a. Enligt propositionsförslaget

finge vid direkt byte av likartade anläggningstillgångar investeringsavgift

beräknas på eventuell skillnad mellan anskaffningskostnaden

för den nya och värdet å den utbytta tillgången. I andra fall finge

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

däremot från anskaffningskostnaden för nya tillgångar icke avräknas vad

som kunde ha erhållits vid försäljning av äldre tillgångar. För rederiföretagen,

särskilt de mindre och medelstora tramprederierna, vore det nödvändigt

att utrangera äldre och oekonomiska fartyg samt ersätta dessa

med nytt modernt tonnage. Motionärerna ansåge, att ersättningsanskaffningar

på grund av utrangering av fartyg, även om de på grund av utvecklingen

vore av annan typ än de utrangerade, ej borde drabbas av investeringsavgift

å hela anskaffningskostnaden, utan att avgift i dylikt fall borde

uttas endast å skillnaden mellan anskaffningskostnaden för ersättningstonnage

och utrangerat sådant. Detta borde gälla även om utrangeringen skett

ett tidigare år än ersättningsanskaffningen. — Då det gällde gränsdragningen

mellan å ena sidan reparationer och å andra sidan förbättringsarbeten

och ersättningsanskaffningar, hade vissa svårigheter uppkommit.

1951 års bevillningsutskott hade till ledning för praxis på detta område bl. a.

anfört att mindre omfattande arbeten å en maskin, såsom t. ex. då skruvar,

muttrar, tändstift o. d. utbyttes, vore att betrakta som rent underhåll. Så

vore å andra sidan enligt utskottet icke fallet, då exempelvis en hel motor

utbyttes eller då en större och dyrbarare del av ett maskineri på ett fartyg

ersattes; i dessa fall förelåge en ersättningsanskaffning. I proposition

nr 205 till 1955 års riksdag åter hade departementschefen framhållit, att,

när fråga vore om fiskefartyg, båtar och motorer måste kontinuerligt överses

eller ersättas. Investering i fiskefartyg under 100 bruttoregisterton och

andra för fisket avsedda inventarier hade därför föreslagits skola vara undantagna

från avgift. Härav vill motionärerna dra den slutsatsen, att enligt

departementschefen ersättande av en gammal motor med en ny i ett fiskefartyg

borde betraktas som underhåll. Vore denna uppfattning riktig och

konsekvensen bjöde, att nyssnämnda undantag för fiskebåtar m. m. bedömdes

från denna utgångspunkt, så strede detta mot bevillningsutskottets

förenämnda uttalande. Vad som ansåges riktigt beträffande fiskebåtar, borde

även vara detta i fråga om andra fartyg. För att undvika onödiga tvister

rörande denna fråga vore det nödvändigt med ett förtydligande i berörda

avseende. Ett sådant förtydligande borde gå ut på att med kostnaden

för reparation och underhåll enligt förordningen om investeringsavgift

skulle avses samma slag av kostnader, som åsyftades med motsvarande bestämmelse

i kommunalskattelagen. — I fråga om rätt till avdrag för investeringsavgift

funne motionärerna starka skäl tala för att en avgiftspliktig,

som icke kunnat helt eller delvis tillgodogöra sig avdraget vid sin inkomsttaxering

under beskattningsåret, finge rätt att i anskaffningskostnaden för

tillgången inräkna den del av avgiften, för vilken avdrag ej kunnat erhållas,

samt att den avgiftspliktige därefter erhölle avdrag enligt gällande bestämmelser

om avdrag för värdeminskning å maskiner och inventarier.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 638 och II: 831

har inledningsvis erinrat om att bostadsbyggandet i princip vore undantaget

från investeringsavgift. Emellertid hade det kooperativa bostadsbyggandet

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

31

i vissa fall kommit att träffas av avgift. Anledningen härtill torde ha varit

att vid kooperativ bebyggelse intressegemenskap ansetts föreligga mellan

den kooperativa byggherren, bostadsrättsföreningen, och medlem i föreningen,

bostadsrättshavaren, av det skäl att denne till föreningen inbetalade en

grundavgift för sin lägenhet eller lokal i föreningens bus. Då fråga vore om

lokal, upplåten i rörelse, skulle därför även enligt den nu föreslagna förordningen

i vissa fall investeringsavgift utgå, vilken i så fall skulle erläggas av

bostadsrättsföreningen. Vid modern bebyggelse, såväl i städernas centrala

delar som vid tillskapandet av nya bostadsområden, krävdes förutom bostäder

omfattande butiks-, kontors- och servicelokaler. Vem som än byggde

hade att beakta detta. Därest bebyggelsen utfördes av allmännyttiga organ

eller i enskild regi såsom hyreshusbebyggelse, utginge inte investeringsavgift

i enlighet med förordningens principiella tankegång. Uppfördes däremot bebyggelsen

i kooperativ regi komme även enligt det föreliggande förslaget i

vissa fall investeringsavgift att träffa bebyggelsen. Detta kunde inte vara

riktigt. Uttagandet av investeringsavgift borde icke vara beroende av i vilken

företagsform bebyggelsen vore organiserad.

I motionen II: 820 har uttalats att de nu gällande och i propositionen

föreslagna formerna för fortsatt uttagande av investeringsavgift utgjorde

en nackdel för vissa kollektiva verkstadshus. Om t. ex. tio företagare

byggde var sin verkstad finge de i fortsättningen göra avdrag med tillsammans

300 000 kronor från byggkostnaderna vid beräkning av investeringsavgiften.

Men om dessa företagare gemensamt läte uppföra ett kollektivt

verkstadshus bleve avdraget endast 30 000 kronor. Företagareföreningarnas

förtroenderåd hade redan år 1955 hemställt hos departementschefen

om en ändring av detta missförhållande. Rådets uppfattning hade varit att

sådana kollektiva verkstadshus, för vilka kommunal borgen med Kungl.

Maj :ts godkännande ställts, skulle vara befriade från investeringsavgift. I

propositionen nr 205 år 1955 hade emellertid departementschefen avvisat rådets

hemställan under hänvisning till att i förordningen om investeringsavgift

endast ett fåtal starkt begränsade undantag gjorts. Förordningen gåve

inte utrymme för någon myndigheternas prövning av angelägenheten av ifrågasatta

investeringar, utan denna prövning skulle företas av dem som önskade

göra investeringarna. Häremot ville motionären genmäla att undantag

redan gjorts beträffande t. ex. vissa handels- och fiskefartyg. Vidare kunde

anföras att finansdepartementet verkställde en restriktiv och noggrann prövning

i fråga om tillstånd åt kommuner att teckna borgen för uppförande av

kollektiva verkstadshus. Därmed hade Kungl. Maj :t i sin hand den »myndigheternas

prövning» varom departementschefen talat. De investeringar i kollektiva

verkstadshus som komme att göras under år 1957 måste vidare bedömas

bli relativt obetydliga. Numera hade tagits upp till prövning frågan om

statlig kreditgaranti jämväl för kollektiva verkstadshus. Det kunde därför

övervägas om inte de kollektiva verkstadshusen borde helt befrias från investeringsavgift.

Spörsmålet om befrielse från investeringsavgift kunde gö
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

ras beroende av finansdepartementets prövning och tillstyrkan av gjorda

kreditansökningar.

Till stöd för yrkandet i motionen II: 823 har anförts bl. a. följande.

Nystartade företag kunde vanligen icke uppvisa någon vinst under de

första åren och de kunde alltså icke tillgodogöra sig avdrag för investeringsavgiften

vid inkomsttaxeringen. Avgiften finge i realiteten täckas antingen

genom direkt kapitalförbrukning eller med senare inflytande, beskattade

vinstmedel. De mindre företagarna skulle härigenom åsamkas en orimligt

hård belastning. Det syntes därför påkallat, att investeringsavgiften finge

avdragas vid beskattningen av senare års vinster. Avdragsrätten kunde utsträckas

att gälla under en tid av fem år efter det att investeringen gjorts.

Omsättningsskatten å motorfordon

I de likalydande motionerna 1:622 och 11:818 framhåller

motionärerna bl. a. som sin mening, att skäl icke förelåge för införande av

en permanent omsättningsskatt på motorfordon. För den händelse förslaget

i propositionen bifölles av riksdagen, vore det olyckligt, om intäkterna genom

beskattningen skulle föras till den allmänna budgeten. Den vedertagna

principen, enligt vilken intäkter av bilbeskattningen uteslutande skulle användas

för vägväsendet, vore uppenbarligen antagen för att tjäna som rättesnöre

för beskattningsåtgärder med avseende på motorismen. Ett avsteg

från denna princip skapade möjligheter att utnyttja bilismen för renodlat

fiskaliska syften. En sådan utveckling vore så mycket olyckligare, som den

förlegade uppfattningen, att bilen vore en lyx, numera givit vika för en allmän

förståelse för och uppskattning av bilen som ett nyttoföremål. Icke

minst gällde detta förhållande landsbygden, för vars fortsatta livskraft bilismen

hade blivit ett villkor.

De medel som uttagits av bilismen, hade icke i full utsträckning använts.

Det förefölle emellertid sannolikt, att upprustningen av vägnätet måste intensifieras

utöver de gränser som fastställts genom 1954 års riksdagsbeslut.

Någon rätt att i dagens läge uttaga medel för finansieringen av denna upprustning

funnes ej. Icke desto mindre förefölle det välbetänkt att de medel,

som kunde inflyta på grund av den föreslagna skatten, tillfördes bilbeskattningens

specialbudget. För att över huvud taget få den föreslagna permanenta

beskattningen att framstå såsom välmotiverad vore det nödvändigt att därtill

knyta hållfasta garantier för att medlen verkligen komme vägväsendet

till godo inom rimlig tid.

Efter att inledningsvis ha redogjort för vad som under senare år beslutats

och uttalats i fråga om väginvesteringarna har motionärerna i de likalydande

motionerna 1:628 och 11:824 anfört bl. a. följande: Den

av riksdagen uttalade och tillämpade principen, att motorfordonsbeskattningen

skulle användas för vägarnas förbättring, borde alltfort gälla. Även

om beskattningsformen gåves en mer permanent karaktär i fråga om nya bilar,

vore det alltjämt en avgift, vars användning för vägbyggnadsändamål

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

33

skulle medgiva eu för handel och näringsliv i hög grad förbättrad vägtransportekonomi.

Under senare tid hade med ökad skärpa gjorts gällande att

automobilskattemedel borde komma till användning för en upprustning och

utvidgning av landets skogsvägnät. Onekligen talade starka rättviseskäl för

en sådan anordning, vilken även vore ägnad att förstärka landets försörj - ningsunderlag. Det framstode därför som motiverat, att de medel, som inflöte

genom den föreslagna omsättningsskatten å motorfordon förbehölles

vägväsendet.

I de likalydande motionerna 1:631 och 11:827 yrkar motionärerna

i första hand avslag på propositionen i vad den avser omsättningsskatten

å motorfordon. Skulle emellertid riksdagen i princip godtaga propositionen,

borde man beträffande de medel, som kunde beräknas inflyta

genom den föreslagna omsättningsskatten, tillämpa en annan redovisningsform

än den i propositionen förordade. Ett accepterande av förslaget skulle

innebära, att avsteg gjordes från den ordning, som redan vid införandet av

den särskilda beskattningen av motorfordon fastslogs, innebärande att ur

denna beskattning härflytande medel skulle komma vägväsendet till godo.

Denna princip hade också följts i fråga om dispositionen av inkomsterna

från den nu utgående bilaccisen. Skäl saknades att övergå till en annan för

trafikväsendet ogynnsam redovisningsmetod.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:633 och 11:834

har i första hand yrkat avslag å propositionen. Om propositionen emellertid

icke skulle avslås, borde vissa ändringar vidtagas. Den föreslagna omläggningen

av uppbördsförfarandet medförde icke ett enklare administrativt förfarande.

Den enklaste anordningen vore att skatten — i likhet med den nuvarande

bilaccisen — erlades i samband med att fordonet inregistrerades,

d. v. s. av köparen. Det måste anses principiellt riktigt, att den i sista hand

skattskyldige, d. v. s. köparen, bleve den, som hade att erlägga skatten direkt

till uppbördsmyndigheten, och att näringslivet, där så kunde ske, icke

i onödan belastades med erläggande av en pålaga, som slutligen skulle bäras

av den enskilde köparen. För uppbörden enligt det av motionärerna föreslagna

systemet krävdes ingen utökad uppbörds- och kontrollorganisation,

medan enligt Kungl. Maj:ts förslag deklarationskontrollen måste omfatta

en granskning av uppgifterna rörande varje enskilt fordon, som levererades

från tillverkare eller importör och i förekommande fall beräkning

av skattebeloppet. Enligt motionärernas förslag bleve den månatliga deklarationsplikten

för tillverkare och importörer onödig och den arbetskrävande

totalinventeringen avseende förhållandet vid utgången av november 1956

kunde slopas. Därjämte kunde skatteplikten regleras i en författning av

mindre omfång än de i propositionen föreslagna två förordningarna.

till stöd för avslagsyrkandet i nu förevarande del i de likalydande motionerna

1:6 3 5 och 11:830 har motionärerna bl. a. yttrat: Omsättningsskatten

å motorfordon vore avsedd att försvåra viss konsumtion. Den

3 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 57

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

träffade emellertid i samma grad den s. k. nyttotrafiken. Den vore vidare i

sin egenskap av punktskatt inte i och för sig ägnad att minska konsumtionen

såsom helhet betraktad. I den mån den över huvud taget hade effekt,

bleve resultatet lätt endast en förskjutning av konsumtionen från eif ändamål

till ett annat. Den väsentligaste effekten bleve den fiskaliska, vilket

emellertid stode helt i strid med det syfte, som angivits vid tillkomsten av

denna beskattning. Motorismens betydelse för landets produktiva liv kunde

knappast överskattas. Särskilt för landsbygden vore bilen ett oundgängligt

transportmedel för person- såväl som för godstransporter. Det vore anmärkningsvärt,

att intäkten av den nya omsättningsskatten i motsats till den

tidigare bilaccisen icke skulle ingå i automobilskattemedlens fond.

Även motionärerna i de likalydande motionerna 1:638 och

11:83 2 har yrkat avslag å förslaget om införande av en omsättningsskatt

å motorfordon. Som motivering härför har bl. a. anförts, att bilismen redan

förut vore hårt beskattad, varför anledning funnes till försiktighet med nya

skatter. Med all säkerhet hade kreditknappheten och de strängare avbetalningsvillkoren

utövat en betydligt mer återhållande verkan på bilköpen än

bilaccisen. En av anledningarna till den starka ansvällningen av bilköpen

under senare år hade varit, att stora grupper av vårt lolk, särskilt bland ungdomen,

saknat sparmål som kunnat konkurrera med bilanskaffning. Särskilt

vore det bostadsbristen, som haft eu sådan verkan. En ökning av bostadsproduktionen,

underbyggd med ett särskilt bostadssparande, skulle ge

mer konkurrenskraftiga sparmål.

I motionen 1:627 har framhållits, att bilaccisen enligt riksdagens

beslut hittills avsatts för vägändamål och redovisats över automobilskattemedelsfonden.

Riksdagen hade vid upprepade tillfällen, senast vid vårriksdagen

1955, uttalat att motorfordonsskatten och därjämte även investeringsavgift

å motorfordon skulle oavkortat gå till vägväsendet. Att på sätt

föreslagits i propositionen med anledning av att avgiften fått annat namn

avhända vägväsendet en betydande del av motorfordonsskatten strede mot

vad riksdagen och regeringen tidigare vid flerfaldiga tillfällen uttalat.

Utskottets yttrande

I propositionen föreslås, att den allmänna investeringsavgift som beslutats

för 1955 och 1956 också skall uttas under 1957. Vidare förordas, att den

beskattning vid förvärv av motorfordon, som under de två sista åren skett i

form av särskild investeringsavgift, skall ombildas till en omsättningsskatt

av mera permanent karaktär. Omsättningsskatten skall i motsats till den

särskilda investeringsavgiften endast avse nya motorfordon.

I propositionen lämnas en redogörelse för det ekonomiska läget. På grundval

härav konstaterar departementschefen, att vår samhällsekonomi nu

präglas av bättre relativ balans. Syftet med den restriktiva ekonomiska poli
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Beuillningsntskottels betänkande nr 57 år 1956

35

tiken under innevarande år liar alltså nåtts. Detta innebär enligt departementschefens

uppfattning dock inte att denna politik kan undvaras. Den

internationella högkonjunkturen kan i stort sett väntas bestå, och riskerna

för prisstegringsinipulser utifrån ökas, i den mån den utrikespolitiska

spänningen skärpes. Inte heller utvecklingen inom landet är fri från risker.

Det kan därför inte ifrågakomma att mjuka upp den ekonomiska politiken,

utan denna måste fortsätta med i huvudsak oförändrad grad av

restriktivitet. Departementschefen finner i enlighet härmed, att den allmänna

investeringsavgiften inte kan undvaras i nuvarande läge. Därest

man vill bevara möjligheten att på grund av ändringar i det ekonomiska

läget under det kommande året vidta jämkningar i den ekonomiska politiken,

bör man enligt departementschefens uppfattning låta sådana jämkningar

avse penningpolitiken.

I propositionen konstateras, att både en investeringsavgift och en höjd

ränta är mest effektiva som broms på investeringsverksamheten, om de

framstår som tillfälliga och kortvariga företeelser. De kan då föranleda att

eljest lönande investeringar uppskjutes någon tid. Men även om de under

en kraftig och långvarig högkonjunktur bibehålies under längre tid och utan

att någon tidsbegränsning kan anges, kvarstår dock, enligt departementschefens

uppfattning, deras verkan som återhållande faktor vid en överdriven

investeringsbenägenhet.

I fråga om beskattningen av motorfordonsförvärv konstateras i propositionen,

att man uppenbarligen måste bibehålla en sådan beskattning såsom

ett komplement till den allmänna investeringsavgiften. Men departementschefen

uttalar också, att även om den allmänna investeringsavgiften hade

kunnat avskaffas, det likväl skulle ha funnits övervägande skäl för en fortsatt

beskattning av motorfordonsförvärv. Det framhållas, att bilismen tenderar

att bli det mest expansiva inslaget i konsumtionen. Enligt departementschefens

mening är det betydelsefullt att konsumtionens expansion

inte fai sadant omfång eller sadan inriktning att angelägna investeringsbehov

måste eftersättas. Bilismen konkurrerar härvidlag direkt eller indirekt

med exempelvis bostadsbyggandet och industriens investeringar. Departementschefen

finner det bl. a. av dessa skäl erforderligt att vårt land under

ett antal år framåt, liksom många andra länder använder beskattningen

som en broms på bilismens för snabba expansion och som ett medel för att

ge samhället tid att anpassa sig till denna.

I flera motioner yrkas avslag på propositionen i dess helhet eller i fråga

om endera av de föreslagna åtgärderna. Därvid ger motionärerna uttryck

för en samhällsekonomisk uppfattning som avviker från departementschefens.

Sålunda framhålles i de inbördes likalydande motionerna 1:636 och

II: 832, bl. a., all eu sådan åtgärd som eu investeringsavgift endast bör tillgripas

i extrema högkonjunkturlägen och att den bör ges kort varaktighet.

Ett sådant högkonjunklurlägc föreligger enligt motionärernas uppfattning

inte nu. Motionärerna påpekar vidare, att eu fortsatt avgiftsbeläggning av

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

investeringar skulie onödigtvis försvåra rationaliseringar och andra produktionsfrämjande

åtgärder, som är nödvändiga med hänsyn till vår konkurrensförmåga

mot utlandet.

I de inbördes likalydande motionerna 1:635 och 11:830 anföres, att det

råder ett klart orsakssammanhang mellan de beskattningsåtgärder, som

under senare år riktats mot näringslivet, och en i motionerna konstaterad

minskning i framstegstakten beträffande investeringar och bruttonationalprodukten.

Vidare framhålles, att de investeringsbegränsande åtgärderna

försvårar möjligheterna för vårt land att i konkurrens med andra få avsättning

för våra exportprodukter.

Beträffande bilbeskattningen åberopas till stöd för avslagsyrkandena i motionerna

1: 636 och II: 832, att bilismen redan förut är hårt beskattad och

att den återhållsamhet med en fortsatt ansvällning av personbilsbeståndet,

som kan anses önskvärd, uppnås genom hårdare kreditvillkor och genom

möjligheter för den som så önskar att spara till bostad i stället för till bilköp.

I motionerna 1:635 och II: 830 påpekas att den föreslagna bilbeskattningen

även träffar den s. k. nyttotrafiken. Motionärerna framhåller vidare,

att skatten i fråga utgör en punktskatt och som sådan inte är ägnad att

minska konsumtionen såsom helhet betraktad. I den mån den över huvud

taget har effekt, blir resultatet enligt dessa motioner endast en förskjutning

av konsumtionen från ett område till ett annat.

För egen del kan utskottet ansluta sig till den bedömning av det ekonomiska

läget som redovisats i propositionen. Riskerna för prisstegringsimpulser

och andra inflationistiska spänningar får enligt utskottets mening

inte underskattas. Detta gäller såväl den internationella konjunkturen som

den inhemska utvecklingen. Att de rådande utrikespolitiska spänningarna

kan utlösa verkningar av antydd art torde ligga i sakens natur. Inom vårt

eget land vilar den nuvarande relativa balansen, såsom departementschefen

framhållit, på de existerande stabiliseringsåtgärderna. Att i detta läge

avskaffa investeringsavgiften och därmed ge en direkt impuls till ökad investeringsverksamhet

finner utskottet inte försvarligt. Näringslivets investeringar

måste, hur önskvärda dessa i och för sig än är, hålla sig inom ramen

för tillgängliga resurser. Även från näringslivets egen synpunkt måste

ett upprätthållande av den samhällsekonomiska balansen vara ett förstahandsintresse.

Utskottet delar sålunda departementschefens uppfattning att den ekonomiska

politiken måste fortsätta med en oförändrad grad av restriktivitet och

tillstyrker i enlighet härmed att allmän investeringsavgift uttages även under

1957.

Vad i propositionen anförts om de principer, efter vilka eventuellt möjliga

jämkningar i den ekonomiska politiken under det kommande året bör

ske, föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Även den föreslagna beskattningen av motorfordonsförvärv finner utskottet

sig böra tillstyrka. Under en tid, då näringslivets produktiva inves
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 7956

37

teringar anses böra avgiftsbeläggas, bör uppenbarligen konsumenternas investeringar

i bilar bli föremål för en motsvarande beskattning. Ansvällningen

av motorfordonsparken sker emellertid i sådan takt, att en uppbromsning

enligt utskottets åsikt är erforderlig, oavsett om investeringsavgift

uttages av näringslivet eller ej. I motsats till vad som anförts i några

motioner anser utskottet att den hittillsvarande beskattningen av motorfordonsförvärv

haft en återhållande verkan. Med säkerhet skulle bilköpen

ha varit betydligt flera, om denna beskattning inte ägt rum. De medel som

influtit representerar vidare ett icke obetydligt kollektivt sparande. Ytterligare

kan påpekas, att i den mån beskattningen — såsom framhållits i förut

nämnda motioner — inneburit en överflyttning av konsumtionen, denna

överflyttning skett från ett för samhällsekonomien känsligt områden till

andra mindre känsliga områden. Utskottet kan sålunda ansluta sig till departementschefens

uppfattning att man under ett antal år bör anxända beskattningen

som en broms på bilismens för snabba expansion.

Det principiella ställningstagande till förslagen om allmän investeringsavgift

och om fortsatt beskattning av motorfordonsförvärv som utskottet

här redovisat innebär att utskottet avstyrker de yrkanden om avslag som

väckts i de inbördes likalydande motionerna I: 636 och II: 832, I: 635 och

II: 830, I: 626 och II: 821, 1:633 och II: 834 samt I: 637 och II: 833.

Utskottet övergår nu till att behandla de olika bestämmelserna i de vid

propositionen fogade författningsförslagen. Utskottet kommer därvid endast

att uppehålla sig vid spörsmål, som aktualiserats genom väckta motioner eller

eljest uppmärksammats av utskottet.

Vad först angår den allmänna investeringsavgiften har det vid behandlingen

av tidigare förordningar i ämnet varit en viktig fråga i vilken utsträckning

undantag från avgiftsplikten skulle kunna medges. Åtskilliga motioner

med yrkanden om undantag har även väckts i förevarande ärende.

Departementschefen har i propositionen erinrat om att de tidigare förordningarna

intagit en restriktiv ståndpunkt i fråga om undantag från avgiftsplikten.

Skälet härför bär framför allt varit att investeringsavgiften enligt

sin natur måste verka generellt. Det har också framhållits, att de investeringsbegränsande

verkningarna blir mindre, i den mån mera betydande

undantag från avgiftsplikten göres. Samma principiella ståndpunkt intas i

den föreliggande propositionen. Att departementschefen likväl ansett sig böra

föreslå en höjning av det avgiftsfria bottenbeloppet sam>t undantagsbestämmelser

beträffande bussar och vissa mindre fartyg sammanhänger med

atl investeringsavgiften är särskilt kännbar för lantbrukare och småföretagare;

för bussföretagen och de mindre enheterna inom rederinäringen tillkommer

särskilda problem. Svårigheterna för nu nämnda kategorier accentueras,

framhåller departementschefen vidare, vid en förlängning av avgiftsplikten

med ytterligare ett år.

Utskottet finner i likhet med departementschefen, alt en restriktiv ståndpunkt

alltjämt måste intas till de olika krav på lättnader i avgiftsplikten

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

som framkommer. För en höjning av bottenbeloppet och för undantagsbestämmelser

beträffande bussar och mindre fartyg i enlighet med departementschefens

förslag har emellertid anförts särskilda skäl, och utskottet kan

därför tillstyrka dessa förslag.

I propositionen föreslås vidare en vidgad undantagsbestämmelse för kooperativt

bostadsbyggande. Ett förslag i samma riktning har framlagts i de inbördes

likalydande motionerna I: 638 och II: 831. Då Kungl. Maj:ts förslag

1 förevarande del torde i erforderlig utsträckning tillgodose bostadskooperationens

behov vill utskottet, med avstyrkande av motionerna, tillstyrka

Kungl. Maj :ts förslag.

Den i propositionen föreslagna undantagsbestämmelsen för Aktiebolaget

Radiotjänst biträdes av utskottet.

Beträffande de motionsyrkanden som förut ej nämnts får utskottet anföra

följande.

I de inbördes likalydande motionerna I: 637 och II: 833 framfördes olika

förslag i syfte att tillgodose rederinäringen. Motionärerna hemställer i första

hand att undantag generellt skall ske för investeringar i maskiner och inventarier

— däribland fartyg — som göres i rederirörelse. I andra hand påyrkas

undantagsbestämmelser, som innebär att man efter norsk förebild

från avgift undantar köp av färdiga fartyg, nybyggnad av fartyg om högst

2 500 bruttoregisterton samt nya fartyg, som betalas med rederiernas egna

medel. Utskottet, som nyss uttalat sin anslutning till departementschefens

förslag att från avgiftsplikt undanta fartyg om högst 300 bruttoregisterton,

anser inte tillrådligt att ytterligare utsträcka avgiftsfriheten på förevarande

område. Skälen härför har 1955 års bevillningsutskott närmare utvecklat vid

behandling av likartade motionsyrkanden i vad avsåg 1956 års avgift. Därvid

påpekades bl. a. att de åberopade norska reglerna inte är jämförbara med

dem varom här är fråga. Motionerna avstyrkes alltså i denna del.

Vidare har i de likalydande motionerna I: 634 och II: 828 begärts undantagsbestämmelser

för enskilda järnvägars investeringar i rullande materiel,

materiel för tågdriftens säkerhetsanläggningar och för banförbättringar. Likartade

yrkanden har framställts beträffande 1955 och 1956 års avgifter men

har icke bifallits. Utskottet finner emellertid att frågan kommit i ett ändrat

läge i och med att avgiftsplikten förlänges under ytterligare ett år. De skäl

som talar för undantagsbestämmelser beträffande bussföretagen synes i vissa

avseenden även kunna åberopas i fråga om de enskilda järnvägarna. Med

hänsyn härtill vill utskottet inte motsätta sig att de framförda önskemålen

åtminstone delvis tillgodoses. Den undantagsbestämmelse — lämpligen införd

i 5 § sista stycket — som i enlighet härmed förordas bör dock enligt

utskottets mening begränsas till att avse investeringar i rullande järnvägsmateriel,

dock inte i sådan materiel, som uteslutande är avsedd för godsbefordran.

Undantagsbestämmelsen kommer sålunda huvudsakligen att avse

personvagnar, rälsbussar, motorvagnar samt lok, som användes för persontrafik.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

Ytterligare undantagsbestämmelser föreslås i motionen II: 820, vari hemställes

att s. k. kollektiva verkstadshus i vissa fall skall vara befriade från

investeringsavgift. Ett likartat förslag framfördes under beredningen av den

proposition som låg till grund för bestämmelserna om 1956 års avgift. Förslaget

godtogs icke av departementschefen. Utskottet, som finner de därvid

åberopade skälen alltjämt bärande, avstyrker motionen.

I likhet med vad fallet var med 1955 och 1956 års investeringsavgifter har

i motioner föreslagits att investeringar, som tillkommit på grund av åläggande

från offentlig myndighet, skall undantas från avgiftsplikt. Yrkanden av

denna innebörd framfördes sålunda i de likalydande motionerna I: 630 och

11:829. 1955 års bevillningsutskott har i sitt utlåtande nr 59 utförligt behandlat

denna fråga. Motionerna avstyrktes, men det underströks starkt, att

återhållsamhet borde iakttas med föreläggande att utföra avgiftspliktiga investeringar.

Därvid erinrades även om möjligheterna att göra gällande de

anförda synpunkterna vid överklagande av eventuella förelägganden. Utskottet

får, med avstyrkande av de nu väckta motionerna, ansluta sig till

vad som sålunda anförts av 1955 års bevillningsutskott.

Enligt 5 § förslaget till förordning om investeringsavgift för 1957 — motsvarande

bestämmelser fanns beträffande 1955 och 1956 års avgifter — skall,

om tillgång gått förlorad genom brand eller av liknande anledning, härav

föranledd ersättningsanskaffning inte anses utgöra avgiftspliktig investering

till den del kostnaden för den nya tillgången motsvarar 200 procent av uppburen

ersättning för den förlorade tillgången eller, i vissa fall, 200 procent

av anskaffningskostnaden. I de likalydande motionerna 1:630 och 11:829

hemställes, att sådan rörelseidkande hyresgäst, som i fastighetsägarens ställe

tvingas företa för rörelsen nödvändigt ersättningsbyggande, skall få samma

möjlighet till avgiftslindring, som enligt nyss återgivna bestämmelser kan

tillkomma vederbörande fastighetsägare. Utskottet får i anledning av detta

yrkande framhålla att det knappast torde vara möjligt att på ett rättvist sätt

avgränsa de fall, i vilka skäl för avgiftslindring enligt motionerna skulle föreligga.

De i motionerna anförda skälen skulle exempelvis kunna åberopas

även i det fall att vederbörande rörelseidkare av annan anledning än brand

el. likn. går miste om förhyrd verkstadslokal. Någon hållbar norm för beräkning

av avgiftslindringen synes inte heller kunna uppställas. Utskottet finner

sig med hänsyn till det anförda inte kunna tillstyrka motionerna i nu

nämnd del.

I de likalydande motionerna I: 624 och II: 825 hemställes om avgiftsfrihet

för sådan rörelseidkare, som före den 16 januari 1955 gjort avslut om vissa

investeringar för viss anläggning, vilka sedan kompletterats genom ytterligare

investeringar för att färdigställas under 1957. Den föreslagna avgiftsfriheten

skall endast avse nya rörelser eller företag, som är helt beroende av

den nämnda nyanläggningen och icke har annan i gång varande rörelse. Med

dessa motioner avses att undanröja särskilda svårigheter, som den föreslagna

investeringsavgiften föranleder för vissa nystartade företag. Liknande skäl

anföros i andra motioner, där man yrkar förlängning av den tid under vilken

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

erlagd investeringsavgift får avdragas vid inkomsttaxeringen. Sådana yrkanden,

ehuru sinsemellan något olika utformade, har gjorts i de likalydande

motionerna I: 623 och II: 819, I: 630 och II: 829, I: 637 och II: 833 samt i

motionen II: 823.

Vad förstnämnda två motioner — I: 624 och II: 825 — angår finner utskottet

att det däri föreslagna undantaget från avgiftsplikt skulle bli alltför

vittgående. Därtill kommer, att de bestämmelser som skulle föranledas av

förslaget torde bli mycket komplicerade och bli förenade med svåra gränsdragningsproblem.

Utskottet kan därför inte tillstyrka dessa motioner.

Beträffande de yrkanden åter som avser förlängning av den tid under vilken

erlagd investeringsavgift får avdragas vid inkomsttaxeringen kan erinras

om att liknande yrkanden avvisats i fråga om 1955 och 1956 års avgifter.

I och med att investeringsavgift nu föreslås uttagen för tredje året i

följd synes emellertid frågan komma i ett ändrat läge. Olägenheten av att

avgiften drabbar hårdare i sådana fall, där avdragsrätten inte kunnat utnyttjas,

blir sålunda mer accentuerad ju längre avgiften bibehålies. Med hänsyn

härtill förordar utskottet, att bestämmelser i motionernas syfte införes. Dessa

bestämmelser synes lämpligen kunna utformas i enlighet med vad som

föreslagits i motionerna 1: 623 och II: 819.

Flera motioner innehåller yrkanden om avgiftsbefrielse, helt eller delvis,

vid ersättningsanskaffning av maskiner och andra inventarier. Sålunda föreslås

i de likalydande motionerna I: 625 och II: 822, att investering i och för

ersättningsanskaffning av maskiner och redskap i förvärvskällorna jordbruksfastighet

och rörelse inte skall inräknas i avgiftspliktig investering.

Vidare hemställes i de likalydande motionerna I: 637 och II: 833, att ersättningsanskaffningar

på grund av utrangering av fartyg, även om de på grund

av utvecklingen är av annan typ än de utrangerade, endast bör drabbas av

investeringsavgift i vad avser skillnaden mellan anskaffningskostnaden för

ersättningstonnage och utrangerat sådant, och detta även om utrangering

skett ett tidigare år än ersättningsanskaffningen. Slutligen föreslås i de likalydande

motionerna 1:630 och 11:829, att vid ersättningsanskaffning av

maskiner eller inventarier inom samtliga förvärvskällor avdrag må göras

för den ursprungliga tillgångens anskaffningsvärde eller, om detta inte kan

visas, för det belopp som erhållits vid försäljning av tillgången.

Utskottet får framhålla, att yrkanden om avdragsrätt för värdet av utrangerade

tillgångar även väckts vid besluten om 1955 och 1956 års investeringsavgifter,

dock utan att vinna bifall. Skälen för den ståndpunkt som då

intogs var bl. a., att den allmänna fördyring av investeringskostnaderna som

avsågs inte skulle påverkas av om det är penningar eller andra tillgångar

som lämnas i ersättning vid förvärvet. Att ett avsteg från denna princip

gjorts då fråga var om direkt byte av likartad tillgång — härigenom kunde

undvikas att avgiften drabbade den rabatt som låg i att bytestillgången uppvärderades

— kunde i och för sig inte motivera ytterligare avsteg. Utskottet

finner nu inte anledning att inta en ändrad ståndpunkt. Härav torde följa

att utskottet inte heller kan biträda de yrkanden om generellt undantagan
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nv 57 år 1056

41

de av vissa ersättningsanskaffningar som framförts i motionerna I: 625 och

11:822. Nu ifrågavarande motionsyrkanden avstyrkes alltså av utskottet.

Slutligen får utskottet till behandling uppta ett förslag i de likalydande

motionerna I: 637 och II: 833 om ett förtydligande uttalande av innebörd att

med kostnader för reparation och underhåll enligt förordningen om investeringsavgift

skall avses samma slag av kostnader, som åsyftas med motsvarande

bestämmelse i kommunalskattelagen. Enligt sistnämnda lag torde såsom

reparation och underhåll få räknas vad som enligt god köpmannased

plägar bokföras såsom omkostnad. Emellertid föreskrives i förordningarna

om investeringsavgift — liksom i det föreliggande förslaget — att i förvärvskällan

rörelse skall, i fråga om maskiner o. likn., till avgiftspliktig investering

hänföras bl. a. ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke är att hänföra till normalt underhåll. En särskild reglering

av frågan har alltså skett i förordningarna om investeringsavgift. För tillämpningen

av dessa bestämmelser har 1951 års bevillningsutskott gjort några

vägledande uttalanden i sitt utlåtande nr 65. Dessa uttalanden innebär bl. a.,

att mindre omfattande arbete å en maskin utgör rent underhåll, medan däremot

ersättningsanskaffning föreligger, om exempelvis en hel motor bytes

eller då en större eller dyrbarare del av ett maskineri på ett fartyg ersättes.

På grundval av dessa uttalanden har en fast praxis utvecklats. Utskottet finner

inte anledning att nu söka ändra denna praxis, något som f. ö. torde

förutsätta ändring av bestämmelserna. Härvid utgår emellertid utskottet

ifrån att en alltför rigorös tillämpning inte ifrågakommer. Någon åtgärd i

anledning av förevarande motionsyrkande föreslås alltså inte av utskottet.

Behovet på längre sikt av fortsatta konsumtionshämmande åtgärder på

bilismens område medför att den hittills tillämpade ordningen med tillfälliga

investeringsavgifter för motorfordon ter sig mindre ändamålsenlig. Den

spärr mot bilismens alltför snabba expansion som är önskvärd skapas lämpligast

genom en beskattning av mera permanent natur. Utskottet finner därför

starka samhällsekonomiska skäl tala för propositionens förslag att den

särskilda investeringsavgiflen å motorfordon nu ersättes av en omsättningsskatt.

Genom alt den nu föreslagna beskattningen icke drabbar begagnade

fordon skapas förutsättningar för betydande administrativa lättnader vid

skattens uttagande. Utskottet finner det även vara en vinst, att omsättningen

av begagnade fordon, vilken ju i och för sig icke innebär något nytillskott

till fordonsparken, nu kan lämnas utanför eu beskattning som direkt tar

sikte på alt begränsa nyanskaffningen av bilar och motorcyklar. Frånsett de

begagnade fordonen kommer omsättningsskatten enligt förslaget alt uttagas

för i stort sett samma slags fordon som för närvarande den särskilda investeringsavgiften.

Utskottet finner sig även kunna godtaga propositionens förslag till skattesatser

för de nya fordonen. I överensstämmelse med vad nu gäller för den

särskilda investeringsavgiften bör, såsom föreslagits, skatten i princip beräknas

i förhållande till tjänstevikten.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

Yad i övrigt beträffar konstruktionen av omsättningsskatten innebär propositionens

förslag i huvudsak, att skatten skall erläggas i tillverknings- och

importledet och uppbörden av densamma ske hos kontrollstyrelsen eller, beträffande

viss import, genom tullverkets försorg. I de likalydande motionerna

I: 633 och II: 834 yrkas den ändringen i de föreslagna skattebestämmelserna

att skatten skall — såsom nu är fallet med investeringsavgiften — erläggas

i samband med fordonsregistreringen. I överensstämmelse härmed

framlägges i motionerna särskilt förslag till förordning angående omsättningsskatt.

Enligt utskottets mening föreligger visserligen icke något hinder

i och för sig mot att uttaga omsättningsskatten i anslutning till registreringsförfarandet

hos länsstyrelserna. Emellertid synes från såväl praktisk som

principiell synpunkt propositionens förslag här vara att föredraga. Genom

att förlägga skatteuttaget till ett tidigare led i omsättningen åstadkommes

att antalet skattskyldiga begränsas till ett fåtal tillverkare och importörer.

Uppbörden kan härigenom koncentreras och förläggas till ett centralt organ,

kontrollstyrelsen. Härigenom befrias länsstyrelserna från arbetsuppgifter,

som tagit betydande tid i anspråk. Även om länsstyrelsernas arbete med

restföring och indrivning av investeringsavgifter för bilar främst gällt begagnade

sådana, har dylika åtgärder i icke obetydlig utsträckning även avsett

nyregistrerade fordon. Motionärerna har på denna punkt tänkt sig underlätta

länsstyrelsernas sysslande med uppbörden genom ett stadgande om

förbud vid straffansvar mot att taga ett skattepliktigt fordon i bruk förrän

omsättningsskatten blivit erlagd. Ett sådant förbudsstadgande skulle emellertid

innebära, att man berövade bilköparna deras nuvarande möjligheter

att nyttja inköpt fordon i avvaktan på att registreringsformaliteterna ordnas.

Den av motionärerna föreslagna utvägen att lätta länsstyrelsernas arbetsbörda

är därför enligt utskottets mening knappast tänkbar att genomföra.

Ett överförande av skatteuppbörden från länsstyrelserna till kontrollstyrelsen

innebär därför otvivelaktigt fördelar från administrativ synpunkt.

Härtill kommer att det får anses vara av värde att skatten — i principiell

överensstämmelse med vad som gäller vid indirekt beskattning i allmänhet

— inräknas i detaljhandelspriset. Även från andra synpunkter finner utskottet

vara att föredraga, att omsättningsskatten i enlighet med propositionens

förslag utformas såsom en vanlig konsumtionsskatt. Av det anförda

följer, att utskottet icke anser sig kunna biträda motionärernas yrkande.

Den tekniska omläggning av skatteuttaget, som utskottet enligt ovan förordar,

medför att vissa särskilda anordningar måste vidtagas i övergången

till det nya skattesystemet. För att någon lucka i beskattningen icke skall

uppstå måste de fordon som vid övergången lämnat tillverknings- och importledet

men ännu icke övergått i konsumentledet särbeskattas. Detta föreslås

skola ske genom en särskild lagerskatt och utskottet ansluter sig till

propositionens förslag härom.

För att inte orsaka onödiga störningar i automobilhandeln — här beröres

närmast handeln med begagnade bilar — bör ikraftträdandet av den nya omsättningsskatten

ske snarast möjligt. Utskottet biträder i detta hänseende

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956 43

propositionens förslag att den nya skatteförordningen skall börja tillämpas

redan den 1 december i år.

Enligt redovisade beräkningar kommer den nya omsättningsskatten att

inbringa ungefär detsamma som den nuvarande särskilda investeringsavgiften,

d. v. s. för år 1957 ett belopp av omkring 140 milj. kronor. Beträffande

den budgetmässiga redovisningen föreslås emellertid en förändring i

förhållande till vad som gällt för den särskilda investeringsavgiften. Intäkterna

av den nya skatten föreslås nämligen skola tillföras den allmänna

budgeten och icke såsom tidigare avgiftsmedel reserveras för vägunderhåll

och väginvesteringar. I de likalydande motionerna I: 622 och II: 818, I: 628

och II: 824 samt I: 631 och II: 827 liksom även i motionen I: 627 har yrkanden

framställts om att omsättningsskattemedlen skall redovisas å den särskilda

bilbudgeten. Utskottet finner sig i denna del kunna ansluta sig till

de skäl departementschefen anfört till stöd för propositionens förslag. Ersätter

man den särskilda investeringsavgiften såsom utskottet förordat med

en omsättningsskatt, vilken till sin allmänna uppläggning icke skiljer sig

från konsumtionsskatter på andra områden, talar övervägande skäl för att

skatteinkomsterna tillföres den allmänna budgeten. Så skedde även med

den år 1951 beslutade bilaccisen.

Vad departementschefen i övrigt förordat och anfört föranleder icke någon

erinran från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 188, såvitt densamma hänvisats

till bevillningsutskottet, icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna

1: 634 av herrar Birke och Franzon samt II: 828 av herrar

Sjölin och Nelander, de likalydande motionerna 1:623

av herr Geijer in. fl. och II: 819 av herr Sköld m. fl., de likalydande

motionerna 1: 630 av herrar Sundelin och Sunne

samt II: 829 av herrar Carlsson i Stockholm och Nelander,

de likalydande motionerna 1: 637 av herr Ohlon m. fl.

samt 11:833 av herrar Edström och Kollberg ävensom motionen

II: 823 av herr Jansson i Aspeboda m. fl.

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om investeringsavgift för år 1957 med de ändringar

av 5 och 10 §§ som framgår av följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

Kungi. Maj:ts förslag Utskottets förslag

5 §•

Har myndighet---av lånegarantien.

Har tillgång —--av anskaffningskostnaden.

Ersättningsanskaffning i — — — avgiftspliktig investering.

Investering som —--om fondskatt.

Såsom avgiftspliktig investering

skall ej anses investering i bussar,

som godkännas för användning i av

ägaren bedriven yrkesmässig trafik,

icke heller investering i handels- eller

fiskefartyg, vilkas bruttodräktighet

ej överstiger 300 registerton, eller,

för den som yrkesmässigt bedriver

fiske, i andra för fisket använda

inventarier än fartyg.

Såsom avgiftspliktig investering

skall ej anses investering i bussar,

som godkännas för användning i av

ägaren bedriven yrkesmässig trafik,

icke heller investering i handels- eller

fiskefartyg, vilkas bruttodräktighet

ej överstiger 300 registerton eller,

för den som yrkesmässigt bedriver

fiske, i andra för fisket använda

inventarier än fartyg. Detsamma

skall gälla investering i rullande

järnvägsmateriel, dock icke i sådan

materiel som uteslutande år avsedd

för godsbefordran.

10 §.

Investeringsavgiften utgör — ---avgiftsbelagda investeringskostnaden.

Investeringsavgift skall — — — skattepliktig intäkt.

Om avdrag för investeringsavgift

enligt denna förordning helt eller

delvis icke kunnat utnyttjas vid inkomsttaxeringen

och den avgiftsskyldige

företer tillfredsställande utredning

härom må han tillgodoräkna

sig det resterande avdraget senast

vid 1962 års taxering. Avdrag för investeringsavgift

skall anses ha utnyttjats

vid inkomsttaxeringen till

den del avdraget föranlett minskning

antingen av den avgiftsskyldiges till

statlig inkomstskatt taxerade inkomst

eller av hans till kommunal

inkomstskatt taxerade inkomst.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa

fall;

3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16

december 1955 (nr 649) om avgift vid investering i motorfordon

år 1956 (särskild investeringsavgift);

4) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon vilka

vid utgången av november månad 1956 finnas i lager;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1: 622 av herr Birke och

II: 818 av herr Staxäng m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 624 av herr Gustaf Elofsson

in. fl. och II: 825 av herrar Nilsson i Svalöv och Nilsson

i Lönsboda,

3) de likalydande motionerna I: 625 av herrar Ebbe Ohlsson

och Magnusson samt II: 822 av herr Nilsson i Svalöv

m. fl.,

4) de likalydande motionerna I: 626 av herrar Alvar Andersson

och Nils Theodor Larsson samt II: 821 av herr

Adolfsson,

5) de likalydande motionerna 1:628 av herrar Theodor

Johansson och Lars Andersson samt II: 824 av herr Larsson

i Hedenäset m. fl.,

6) de likalydande motionerna 1:630 av herrar Sundelin

och Sunne samt II: 829 av herrar Carlsson i Stockholm och

Nelander,

7) de likalydande motionerna 1:631 av herrar Sundelin

och Sunne samt II: 827 av herr Nelander m. fl.,

8) de likalydande motionerna I: 633 av herr Aastrup och

II: 834 av herr Kollberg in. fl.,

9) de likalydande motionerna I: 634 av herrar Birke och

Franzon samt II: 828 av herrar Sjölin och Nelander,

10) de likalydande motionerna 1:635 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 830 av herr Hjalmarson m. fl.,

11) de likalydande motionerna 1:636 av herr Ohlon m.

fl. och II: 832 av herr Ohlin m. fl.,

12) de likalydande motionerna 1:637 av herr Ohlon m.

fl. samt 11:833 av herrar Edström och Kollberg,

13) de likalydande motionerna 1:638 av herr Strand

samt 11:831 av herrar Gustafsson i Stockholm och Lundqvist,

14) motionen I: 627 av herr Karl Andersson m. fl.,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

15) motionen 11:820 av herr Andersson i Brämhult,

ävensom

16) motionen II: 823 av herr Jansson i Aspehoda m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 15 november 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Franzon, Gustaf

Elofsson, Eriksson, Söderquist, Velander, Niklasson, Anders Johansson och

Oscar Carlsson; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Sundström, Sjölin,

Brandt, Vigelsbo, Allard, Kärrlander, Strandh*, Henriksson och Edström.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservat ioner:

I) av herrar Kristensson i Osby, Söderquist, Veländer, Anders Johansson,

Sjölin, Strandh och Edström, vilka anfört följande:

Föreliggande proposition upptar bl. a. förslag att den för innevarande år

utgående allmänna investeringsavgiften skall med vissa mindre jämkningar

uttagas även för år 1957. Propositionen i denna del framstår såsom överraskande.

Enighet har nämligen i tidigare sammanhang rått därom att investeringsavgiften,

för att det därmed angivna syftet skulle kunna uppnås,

vore tillfällig och tidsbegränsad. Förslagets godtagande innebär emellertid,

att investeringsavgiften komme att omspänna inte mindre än fem av de sex

åren 1952—1957. Klart är, att ett sådant ställningstagande från riksdagens

sida måste anses ägnat att starkt rubba det förtroende, som statsmakterna

av uppenbara skäl bör eftersträva och söka vidmakthålla i förhållande till

medborgarna.

Konjunkturpolitiska skäl för ett fortsatt uttagande av investeringsavgiften

föreligger icke heller. Den skulle verka i kostnadshöjande riktning samt

onödigtvis försvåra näringslivets investeringsmöjligheter och försvaga dess

konkurrensförmåga.

Vi hänvisar i övrigt till innehållet i de likalydande motionerna I: 635 av

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 ur 1956

47

herr Ewerlöf in. fl. och II: 830 av herr Hjalmarson in. fl. samt 1: 636 av

herr Ohlon in. fl. och II: 832 av herr Ohlin in. fl. Vi avstyrker sålunda bifall

till förslaget om uttagande av investeringsavgift för år 1957.

Propositionen upptar vidare förslag om att den beskattning vid förvärv

av motorfordon, som nu gäller i form av särskild investeringsavgift (bilaccis)

skall ombildas till en omsättningsskatt av mera permanent karaktär,

dock att den endast skall avse nya motorfordon.

Vi kan icke heller biträda detta förslag. Såsom i vissa av de nyss åberopade

motionerna anförts, skulle den avsedda omsättningsskatten medföra

mycket menliga verkningar för den s. k. nyttotrafiken. Särskilt för landsbygdens

folk har bilismen i stor utsträckning karaktär av nyttotrafik. Bilen

har »krympt avstånden» och därmed bidragit till att bryta isoleringen. Den

nya skatten skulle därför komma att i särskild grad rikta sig mot landsbygdsbefolkningen,

och då framför allt mot dem, som bor i glesbygdsområdena.

Den skulle på detta sätt verka orättvist. Den väsentligaste effekten

skulle bli av rent fiskal natur, vilket skulle stå i strid med det syfte, som

man sagt sig vilja främja vid tillkomsten av denna beskattning. Den återhållande

verkan som gällande kreditrestriktioner utövar på bilanskaffningen

och som säkerligen varit större än den som åstadkommits genom bilaccisen

får inte förbises, liksom inte heller att bilismen redan förut är hårt

beskattad. En av anledningarna till den starka ansvällningen av bilköpen

under senare år har varit, att stora grupper av vårt folk, särskilt bland ungdomen,

saknat sparmål, som kunnat konkurrera med bilanskaffningen. Bostadsbristen

har utan tvekan bidragit därtill. En ökning av bostadsproduktionen,

underbyggd med ett särskilt bostadssparande, skulle ge mera konkurrenskraftiga

sparmål.

På anförda skäl tillstyrker vi i de likalydande motionerna 1:635 av herr

Ewerlöf in. fl. och 11:830 av herr Hjalmarson m. fl. samt 1:636 av herr

Ohlon m. fl. och II: 832 av herr Ohlin m. fl. framställda yrkanden, att riksdagen

måtte avslå den föreslagna förordningen angående omsättningsskatt

å motorfordon. Härav följer, att även den föreslagna förordningen om tillfällig

skatt i vissa fall å motorfordon, vilka vid utgången av november månad

1956 finnas i lager, avslås.

Synnerligen anmärkningsvärt finner vi det vara, att enligt propositionen

intäkterna av den nya bilskatten — till skillnad från vad som förut gällt beträffande

den nu utgående bilaccisen och i klar strid med vad som enligt

riksdagens tidigare beslut gäller bilbeskattningen i övrigt — inte skall tillföras

vägbudgeten. För den händelse denna avslagsreservation inte skulle

vinna riksdagens bifall, bar vi därför i andra hand biträtt det yrkande, som

framförts i reservation nr IV till förevarande utskottsbetänkande, i vilken

det uttalats, att intäkterna av omsättningsskatten å motorfordon i varje fall

skall redovisas på automobilskattemedelsfondens specialstat och därmed

komma vägväsendet till godo.

I delta sammanhang vill vi även framhålla, att vi under samma förutsättningar

biträtt yrkandet i reservation nr III.

opaginerad Kontrollera mot PDF

43

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

Vi hemställer därför vid punkterna A 1), A 2), A 3) och A 4);

A) att riksdagen måtte, med bifall till ovannämnda motioner,

1) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om investeringsavgift för år 1957;

2) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa

fall;

3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den

16 december 1955 (649) om avgift vid investering i motorfordon

år 1956 (särskild investeringsavgift) med de ändringar,

att första stycket c) och sista stycket utgår; samt

4) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon vilka

vid utgången av november månad 1956 finnas i lager.

II) av herrar Kristensson i Osby, Söderquist, Velander, Anders Johansson,

Sjölin, Strandh och Edström, vilka

a) ansett att den del av utskottets yttrande som å s. 41 börjar med orden

»Slutligen får» och slutar med orden »av utskottet» bort ha följande lydelse:
Slutligen

far utskottet till behandling uppta ett förslag i de likalydande

motionerna I: 637 och II: 833 om ett förtydligande uttalande av innebörd

att med kostnader för reparation och underhåll enligt förordningen om investeringsavgift

skall avses samma slag av kostnader, som åsyftas med motsvarande

bestämmelse i kommunalskattelagen. Enligt sistnämnda lag torde

såsom reparation och underhåll få räknas vad som enligt god köpmannased

plägar bokföras såsom omkostnad. Emellertid föreskrives i förordningarna

om investeringsavgift — liksom i det föreliggande förslaget — att i

förvärvskällan rörelse skall, i fråga om maskiner o. likn., till avgiftspliktig

investering hänföras bl. a. ersättningsanskaffning och sådana förbättringsatgärder,

som icke är att hänföra till normalt underhåll. I motionerna har

man tagit upp frågan om gränsdragningen mellan å ena sidan reparationer

och å andra sidan förbättringsarbeten resp. ersättningsanskaffningar vid

tillämpningar av förordningen om investeringsavgift. Enligt motionärernas

mening har svårigheter framkommit vid tillämpningen i berörda hänseende

och vissa inkonsekvenser kunnat iakttagas. Utskottet delar motionärernas

uppfattning och anser i likhet med dem att förtydligande från riksdagens

sida bör göras så att onödiga tvister rörande denna fråga kan undvikas.

Rimligen bör enligt utskottets uppfattning kostnaden för reparation och

underhåll enligt förordningen om investeringsavgift avse samma slag av

kostnader, som åsyftas med motsvarande bestämmelse i kommunalskattelagen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 7956

49

b) anfört följande:

Därest riksdagen ej skulle bifalla de av oss i reservation I) framställda

yrkandena om avslag på de föreslagna förordningarna om investeringsavgift

och omsättningsskatt å motorfordon, föreslår vi följande ändringar i

dessa:

1. Beträffande investeringar föranledda av offentlig mgndighets åläggande

I de likalydande motionerna I: 630 av herrar Sundelin och Sunne samt

II: 829 av herrar Carlsson i Stockholm och Nelander har yrkats att investeringar,

som uppenbarligen föranledes av offentlig myndighets åtgärd, inbegripet

återanskaffning av tillgång som myndigheten utdömt, skall fritagas

från avgiftsplikt. Då vi anser det uppenbart obilligt att belägga investeringar

av denna art med avgift yrkar vi bifall till detta förslag. Vi föreslår sålunda

ett tillägg av dylik innebörd i 5 § att infogas som ett sjätte stycke.

2. Beträffande ersättningsanskaffningar

Enligt det i propositionen framlagda förslaget skall vid ersättningsanskaffningar

investeringsavgift beräknas på den totala kostnaden, dock att

vid direkt byte av likartade tillgångar avgift endast skall beräknas på erlagd

mellanskillnad. Detta stadgande medför, att investeringsavgiften även

drabbar sådana investeringar, som är nödvändiga för produktionsapparatens

vidmakthållande. Vi anser att en sådan konsekvens i möjligaste mån bör

undvikas. Syftet nås om, såsom föreslagits i de likalydande motionerna

I: 630 och II: 829, det i propositionen framlagda förslaget ändras så, att vid

ersättningsanskaffning av maskiner eller inventarier avdrag må göras för

den utrangerade tillgångens ursprungliga anskaffningsvärde eller, om detta

inte kan visas, det belopp, som erhålles vid försäljning av tillgången. Vi

hemställer om bifall till detta förslag och föreslår ett tillägg av sådan innebörd

till 7 § andra stycket. Härmed tillgodoses i huvudsak motsvarande yrkande

i de likalydande motionerna I: 625 och II: 822 ävensom motionerna

I: 637 och II: 833. Därigenom undantages nämligen även ersättningsanskaffningar

i fråga om fartyg, vilket är av stor betydelse särskilt för den mindre

och medelstora skeppsfarten, där förnyelsebehovet enligt allmän uppfattning

är stort.

I sistnämnda motioner har man tagit upp frågan om gränsdragningen

mellan å ena sidan reparationer och å andra förbättringsarbeten resp. ersättningsanskaffningar

vid tillämpningen av förordningen om investeringsavgift.

Enligt motionärernas mening har svårigheter framkommit vid tilllämpningen

i berörda hänseende och vissa inkonsekvenser kunnat iakttagas.

Vi delar motionärernas uppfattning och anser i likhet med dem, att

rimligen bör kostnader för reparation och »normalt» underhåll enligt förordningen

om investeringsavgift avse samma slag av kostnader, som åsyftas

med motsvarande bestämmelse i kommunalskattelagen.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 57

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

3. Avgiftsbefrielse för investeringar i säkerhetsanläggningar vid tågdrift

I de likalydande motionerna 1: 634 och II: 828 har begärts undantagsbestämmelser

för enskilda järnvägars investeringar i rullande materiel, materiel

för tågdriftens säkerhetsanordningar och för banförbättringar. Utskottsmajoriteten

har för sin del tillstyrkt detta yrkande i vad avser investeringar

i rullande järnvägsmaleriel med undantag för sådan materiel

som uteslutande är avsedd för godsbefordran. Med hänsyn till angelägenheten

att förstärkning av säkerhetsanläggningar inte onödigtvis hindras,

anser vi att avgiftsbefrielse även bör gälla för sådana investeringar. Vi föreslår

att ett stadgande av dylik innebörd infogas i 5 § femte stycket.

4. Vidgad avdragsrått för erlagd investeringsavgift

I flera motioner har erinran gjorts mot bestämmelserna rörande avdragsrätten

för erlagd investeringsavgift, vilka i propositionen föreslås förlängda

utan ändring. I samtliga motioner har påtalats att de gällande bestämmelserna

missgynnar sådana företag, vilka på grund av förlust eller otillräcklig

vinst inte kan utnyttja avdragsrätten, dvs. i främsta rummet nystartade företag.

Motionärerna har i allmänhet förordat den lösningen att den tid varunder

avdraget får göras förlänges. Detta gäller samtliga ovan angivna motioner

utom de likalydande motionerna I: 623 av herr Geijer in. fl. och 11:819

av herr Sköld in. fl. Även sistnämnda motionärer har påtalat de orättvisa

verkningarna av de nu gällande bestämmelserna och föreslagit en förlängning

av tiden för avdragsrättens utnyttjande, men med den betydelsefulla

skillnaden att därest en skattskyldig för ett visst år endast kunnat utnyttja

avdragsrätten till den del som t. ex. motsvarar den skattskyldiges till

kommunal inkomstskatt taxerade inkomst så skall den för samma år icke

utnyttjade avdragsrätten vid den statliga inkomsttaxeringen gå förlorad. I

de övriga motionerna har någon sådan uppdelning och begränsning av avdragsrätten

inte gjorts, utan i stället förordats, att till varje del avdragsrätten

för avgiften inte kunnat utnyttjas skulle den få avdragas vid taxeringen

under de följande fem åren, så länge den outnyttjade delen förslår,

och detta både vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt. För

vår del anser vi den senare linjen vara naturlig. Avgiften minskar ju skatteförmågan

i samma mån oavsett taxeringen gäller statlig eller kommunal inkomstskatt.

Vi förordar därför ett stadgande av den innebörd som föreslagits

i de likalydande motionerna 1:630 och 11:829. Det i dessa motioner

föreslagna stadgandet bör dock förtydligas på så sätt att avdragsrätten må

medges senast vid 1962 års taxering. Detta bör infogas som ett tillägg till

10 §.

5. Beträffande uppbörden av omsättningsskatten å motorfordon

Den nu utgående bilaccisen uttages i samband med registreringen av fordon.

Skatten har därför åvilat den som förvärvat fordonet. Uppbörden av

skatten har skötts av länsstyrelserna. Departementschefen föreslår nu att

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

51

skattskyldigheten, i samband med att accisen förvandlas till en permanent

omsättningsskatt, överföres från konsumenten till tillverkaren respektive

importören av skattepliktiga fordon. Uppbörden skulle därvid komma att

ske genom dessa under överinseende av kontrollstyrelsen och — i vissa fall

— generaltullstyrelsen.

I de likalydande motionerna I: 633 av herr Aastrup och II: 834 av herr

Kollberg in. fl. har anförts att den av departementschefen föreslagna omläggningen

icke kan väntas medföra någon förenkling av det administrativa förfarandet.

Redan den omständigheten att departementschefen föreslagit en

utökning av personalen talar enligt motionärerna emot ett sådant antagande.

I stället borde i princip det uppbördssystem som tillämpats i fråga om

bilaccisen även användas för den nya skatten. Den enklaste anordningen

är enligt motionärerna otvivelaktigt, att skatten erlägges i samband med att

fordonet inregistreras.

Vi kan för vår del inte finna annat än att de övervägande skälen talar

lör den i motionerna hävdade uppfattningen. Vid inregistreringen av fordonet

skall ju redan enligt gällande ordning dels s. k. registreringsavgift,

dels fordonsskatt betalas. Det synes oss därför mest praktiskt att den föreslagna

omsättningsskatten erlägges vid samma tillfälle. Det bör särskilt

understrykas att något administrativt merarbete inte skulle bli följden för

länsstyrelserna i jämförelse med rådande förhållanden. I stället skulle detta

komma att minska alldenstund avgiften för begagnade fordon faller bort.

För uppbörden enligt det av oss bär förordade systemet skulle såsom

motionärerna framhållit ingen utökad uppbörds- och kontrollorganisation

krävas, medan enligt Kungl. Maj :ts förslag deklarationskontrollen måste

omfatta en granskning av uppgifterna rörande varje enskilt fordon, som

levereras från tillverkare eller importör och i förekommande fall även uppskattning

ske av skattebeloppet. Om nuvarande uppbördsförfarande bibehålies

skulle vidare en mängd i motionerna närmare angivna administrativa

göromål inte behöva uppkomma, vilket annars skulle bli fallet med det av

Kungl. Maj :t förordade systemet. Detta senare skulle vidare medföra särskilda

bokförings- och redovisningsåtgärder för företagen. I principiellt hänseende

delar vi motionärernas uppfattning, att enskilda företag icke i onödan

bör belastas med erläggande av eu pålaga, som slutligen skall bäras av

köparen.

Den motivering, som framförts för eu omläggning av uppbördsförfarandet

enligt Kungl. Maj ris förslag nämligen att antalet skattskyldiga härigenom

skulle väsentligt begränsas och uppbörden kunna koncentreras till ett organ,

bygger enligt vår mening i viss mån på en felsyn. Det samlade bestyret,

vari måste inbegripas såväl det omfattande och detaljerade kontrollarbetet

från kontrollstyrelsens sida som de enskilda företagens merarbete blir

större än om nuvarande ordning med uppbörd vid registreringstillfället hos

länsstyrelserna bibebålles.

Pa bär anförda skäl yrkar vi bifall till det i ifrågavarande motioner föreslagna

uppbördsförfarandet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

Vi vill dock förorda den ändringen i motionärernas förslag att det av dem

föreslagna stadgandet innebärande förbud vid straffansvar mot att taga

ett skattepliktigt fordon i bruk förrän omsättningsskatten blivit erlagd ändras

så att motorfordon för vilket skatteplikt enligt förordningen om omsättningsskatt

skulle föreligga icke må inregistreras förrän omsättningsskatt

blivit erlagd. Eftersom inregistrering av motorfordon mot straffansvar

måste ske enligt vägtrafikförordningen inom viss tid blir det onödigt att i

här förevarande förordning om omsättningsskatt inskriva någon straffbestämmelse.

Vi föreslår således att den av motionärerna föreslagna förordningen

angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall antages med

justering av ovan angiven innebörd i 6 § och att 7 § i författningsförslaget

utgår.

På grund av vad sålunda anförts får vi beträffande punkterna A 1), A 2),

A 3) och A 4) hemställa

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 188, såvitt densamma hänvisats

till bevillningsutskottet, icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna

I: 623 av herr Geijer m. fl. och II: 819 av herr Sköld in. fl.,

de likalydande motionerna I: 625 av herrar Ebbe Ohlsson

och Magnusson samt II: 822 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,

de likalydande motionerna I: 630 av herrar Sundelin och

Sunne samt II: 829 av herrar Carlsson i Stockholm och Nelander,

de likalydande motionerna I: 634 av herrar Birke

och Franzon samt II: 828 av herrar Sjölin och Nelander, de

likalydande motionerna I: 637 av herr Ohlon m. fl. samt

II: 833 av herrar Edström och Kollberg ävensom motionen

II: 823 av herr Jansson i Aspeboda m. fl.

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om investeringsavgift för år 1957 med de ändringar

av 5, 7 och 10 §§, som framgår av följande såsom reservanternas

förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Reservanternas förslag

5 §•

Har myndighet--- — av lånegarantien.

Har tillgång ---— av anskaffningskostnaden.

Ersättningsanskaffning i---- avgiftspliktig investering.

Investering som---om fondskatt.

Såsom avgiftspliktig investering

skall ej anses investering i bussar,

som godkännas för användning i av

ägaren bedriven yrkesmässig trafik,

icke heller investering i handels- eller

fiskefartyg, vilkas bruttodräktig
-

Såsom avgiftspliktig investering

skall ej anses investering i bussar,

som godkännas för användning i av

ägaren bedriven yrkesmässig trafik,

icke heller investering i handels- eller

fiskefartyg, vilkas bruttodräktig
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956 53

Reservanternas förslag

het ej överstiger 300 registerton, eller,

för den som yrkesmässigt bedriver

fiske, i andra för fisket använda

inventarier än fartyg. Detsamma

skall gälla investering i säkerhetsanordningar

för tågdrift vid järnväg

och i rullande järnvägsmateriel, dock

icke sådan materiel som uteslutande

är avsedd för godsbefordran.

Investering, som tillkommit på direkt

föranstaltande av offentlig myndighet,

skall ej anses som avgiftspliktig

investering.

7 §•

Investeringsavgift skall---lagertillgångens saluvärde.

Har vid sådant förvärv av tillgång,

som utgör avgiftspliktig investering,

såsom likvid eller dellikvid lämnats

annan likartad tillgång, skall såsom

investeringskostnad anses allenast

mellanskillnaden. Likaså skall vid beräkning

av investeringskostnad för

ersättningsanskaffning avdrag göras

för den utrangerade tillgångens ursprungliga

anskaffningsvärde eller,

om detta ej kan visas, för det belopp

som erhålles vid försäljning av tillgången.

När fråga---särskilt maskinvärde.

Investeringskostnad för---särskild förvärvskälla.

Sammanlagda beloppet---uppskattade investeringskostnad.

10 §.

Investeringsavgiften utgör--— avgiftsbelagda investeringskostnaden.

Investeringsavgift skall---skattepliktig intäkt.

A vgifts skyldig som erlagt investeringsavgift

men vars förvärvskälla

under året visat förlust eller så ringa

överskott, att han vid beräkning av

nettointäkten av densamma ej kunnat

utnyttja avdragsrättcn, må tillgodogöra

sig det resterande avdraget

senast vid 1962 års taxering.

Har vid sådant förvärv av tillgång,

som utgör avgiftspliktig investering,

såsom likvid eller dellikvid lämnats

annan likartad tillgång, skall såsom

investeringskostnad anses allenast

mellanskillnaden.

Kungl. Maj:ts förslag

het ej överstiger 300 registerton, eller,

för den som yrkesmässigt bedriver

fiske, i andra för fisket använda inventarier

än fartyg.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

2) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall

och i stället antaga det vid de likalydande motionerna 1: 633

av herr Aastrup och II: 834 av herr Kollberg m. fl. fogade

förslaget till förordning angående omsättningsskatt å motorfordon

i vissa fall, med den ändringen att i stället för

6—9 §§ i förslaget följande bestämmelser skall gälla:

6 §•

Motorfordon, för vilket skatteplikt enligt denna förordning föreligger, må

icke inregistreras förrän omsättningsskatten blivit betald.

7 §•

I fråga om besvär över beslut rörande omsättningsskatt jämlikt denna förordning

skall i tillämpliga delar gälla vad om automobilskatt är stadgat.

8 §•

Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpningen

av denna förordning.

3) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 december

1955 (nr 649) om avgift vid investering i motorfordon år 1956

(särskild investeringsavgift)

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 16 december 1955 om investeringsavgift

vid investering i motorfordon år 1956 (särskild investerings
-

avgift) skall erhålla följande ändrade

(Nuvarande lydelse)

2

Särskild investeringsavgift enligt

denna förordning skall utgå,

a) då ansökan om fordonets upptagande

i eller överförande till bilregister

inkommit till länsstyrelsen efter

den 31 december 1955 men före

utgången av år 1956; och

lydelse.

(Föreslagen lydelse)

§•

Särskild investeringsavgift enligt

denna förordning skall utgå,

a) då ansökan om fordonets upptagande

i eller överförande till bilregister

inkommit till länsstyrelsen efter

den 31 december 1955 men före

den i december 1956;

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

55

(Nuvarande lydelse)

b) då anmälan till bilregister om

övergång till ny ägare av i registret

upptaget fordon från denne inkommit

till länsstyrelsen inom tid som

nyss angivits.

Har ansökan eller anmälan, som

ovan sagts, enligt vägtrafikförordningen

bort göras senast före utgången

av år 1956 men har den icke verkställts

eller verkställts först efter utgången

av nämnda år, föreligger ock

skyldighet att erlägga avgift.

(Föreslagen lydelse)

b) då anmälan till bilregister om

övergång till ny ägare av i registret

upptaget fordon från denne inkommit

till länsstyrelsen inom tid som

nyss angivits.

Har ansökan eller anmälan, som

ovan sagts, icke verkställts eller verkställts

senare än bort ske enligt vägtrafikförordningen

skall investeringsavgift

utgå, som om ansökan eller anmälan

verkställts inom föreskriven

tid.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

4) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon, vilka vid

utgången av november månad 1956 finnas i lager.

Ill) av herrar Kristensson i Osby, Gustaf Elofsson, Söderquist, Velander,

Niklasson, Anders Johansson, Sjölin, Vigelsbo, Strandh och Edström, vilka

anfört följande:

Den allmänna förutsättningen för riksdagens beslut i fråga om investeringsavgift

har varit att den stadgade skyldigheten att erlägga sådan avgift

varit tidsbegränsad. Genom att investeringsavgiften nu förlänges att gälla

under 1957 kommer sådana nystartade företag, vilka avse att färdigställa

sina anläggningar under sistnämnda år, och som i sina kalkyler ha räknat

med att investeringsavgift då icke komme att uttagas, i en ekonomiskt brydsam

och tyngande situation. I synnerhet gäller detta företag med stora kapitalinvesteringar,

vilka på lång sikt inriktat sig på förädling av landets råvarutillgångar,

men icke under de närmast kommande åren beräknas ge sådan

vinst att de ha möjlighet att tillgodogöra sig den eventuellt på flera år

uppdelade rätten till avdrag vid inkomsttaxering.

En bestämmelse om avgiftsfrihet för här avsedda investeringar bör därför

enligt vår mening införas i anslutning till vad som yrkats i motionerna

1: 624 och II: 825. Bestämmelsen kan lämpligen upptagas i ett nytt stycke

under punkten 1 av övergångsbestämmelserna. Den synes böra innehålla,

att om någon under 1954 påbörjat rörelse för industriell tillverkning, skall

investering, som verkställes under 1957 i rörelsen och som visas vara beslutad

under 1954, inte anses som avgiftspliktig. Såsom ytterligare förutsättning

för den föreslagna avgiftsfriheten bör gälla, att rörelsen huvudsakligen

är grundad på nämnda tillverkning samt att rörelseidkaren eller an
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956

nan med vilken denne måste anses vara i intressegemenskap, icke bedriver

annan rörelse av samma slag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får vi beträffande punkten A 1)

hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

I: 624 av herr Gustaf Elofsson m. fl. samt II: 825 av

herrar Nilsson i Svalöv och Nilsson i Lönsboda, besluta att

till punkt 1 av övergångsbestämmelserna till det vid propositionen

fogade förslaget till förordning om investeringsavgift

för år 1957 skall fogas ett nytt stycke av följande lydelse:
Har

någon under år 1954 påbörjat rörelse för industriell tillverkning, skall

investering, som verkställes under år 1957 i rörelsen och som visas vara beslutad

under år 1954, ändå att avgiftsfrihet ej föreligger enligt första stycket,

icke anses såsom avgiftspliktig, under förutsättning tillika att rörelsen huvudsakligen

är grundad på nämnda tillverkning samt att rörelseidkaren eller

annan, med vilken denne måste anses vara i intressegemenskap, icke bedriver

annan rörelse av samma slag.

IV) av herrar Kristensson i Osby, Gustaf Elofsson, Söderquist, Vetander,

Niklasson, Anders Johansson, Sjölin, Vigelsbo, Strandh och Edström, vilka

ansett att näst sista stycket i utskottets yttrande bort ha följande lydelse.

Även om den nu temporärt utgående särskilda investeringsavgiften skulle

komma att omändras till en mera permanent omsättningsskatt i syfte att i

viss mån uppbromsa anskaffningen av personbilar, finner dock utskottet

skäl icke föreligga att samtidigt förorda, att de härigenom inflytande intäkterna.

i motsats till vad hittills skett, undandrages automobilskattefonden

och därmed vägväsendet och i stället tillföres den allmänna budgeten. Ehuru

automobilskattefonden, som har att bära de kostnader, som bilismen förorsakar

vägväsendet, för närvarande inrymmer ej obetydliga reserver, föreligga

dock så stora krav på vägväsendets upprustning, att kostnaderna härför

kunna räknas i milliardbelopp.

Det synes därför naturligt, att de intäkter, som i olika former inflyter genom

beskattning av bilismen, också tillföres vägväsendet för dess underhåll

och rationella upprustning.

Utskottet får därför, med frångående av vad departementschefen anfört

och i anledning av motionerna I: 622 och II: 818, I: 628 och II: 824, I: 631

och 11:827 samt 1:627, uttala att de genom omsättningsskatt å motorfordon

inflytande medlen skola tillföras automobilskattemedlens specialbudget.

661736 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:369 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl Maj:ts proposition med förslag till taxeringsförordning, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten