Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattning av utdelning, som företas i samband med upplösning av fastighetsföretag.

1956-11-20 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:58, Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattning av utdelning, som företas i samband med upplösning av fastighetsföretag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956

1

Nr 58

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående beskattning av utdelning, som företas

i samband med upplösning av fastighetsföretag.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 440 av herr Svärd och II: 569 av herr Edström har hemställts,

»dels att riksdagen måtte besluta, att utdelning företagen i samband

med upplösning av fastighetsförening skall anses såsom hänförlig till inkomst

av kapital, i den mån medlen blivit föremål för fondbeskattning,

dels att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig

ändring av fondskatteförordningen».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 440.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 47 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat att till höstsessionen uppskjuta behandlingen av de

föreliggande motionerna.

Förordningen om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt) tillkom genom

beslut av 1954 års riksdag som ett led i strävandena att eliminera möjligheterna

att utnyttja vissa luckor i skattelagstiftningen för att undandra

vinstmedel från beskattning. Förordningen föreskrev att en särskild skatt

av engångsnatur skulle uttas på ansamlade vinstmedel hos vissa familjeföretag

och innebar följaktligen ett tvångsmässigt realiserande av det andra

ledet i dubbelbeskattningen av ifrågavarande juridiska personers vinstmedel.

Förordningen syftade även till att ernå en avveckling av de fondbeskattade

företagen. Fondskatt beräknas i förhållande till skillnaden mellan vederbörande

företags tillgångar vid beskattningsårets utgång å ena sidan och

summan av företagens skulder och bundna kapital å andra sidan. Skatten

utgår med 30 procent av skillnaden. Skyldighet att utgöra fondskatt åligger

svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening, vars verksamhet den 1

juli 1953 huvudsakligen bestod i förvaltning av annan fastighet än jordbruksfastighet

eller av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom,

under förutsättning dels att företaget var att anse såsom s. k. familjebolag

och dels att bolaget eller föreningen icke visade att dess vinstmedel i

skälig omfattning använts för utdelning till delägarna. Vissa företag, bl. a.

bostadsföreningar och bostadsaktiebolag, har undantagits från förordningens

tillämpningsområde. Befrielse från taxering till fondskatt kan medgivas

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 58

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956

bolag eller förening genom beslut av riksskattenämnden på ansökan av vederbörande

företag, om särskilda skäl föranleder därtill.

Fondskatten är avsedd att ersätta den beskattning, som vid bolagets eller

föreningens upplösning skulle komma att utgöras för vad som utskiftas till

delägarna utöver det hos bolaget tillskjutna beloppet resp. föreningens insatskapital.

På grund härav stadgas i 6 § beträffande aktiebolag, som taxerats

till fondskatt, att bolaget äger påfordra att vid taxering till utskiftningsskatt

i anledning av upplösningen ett belopp motsvarande 70 procent

av det till fondskatt fastställda beskattningsbara beloppet, d. v. s. sistnämnda

belopp minskat med fondskattens belopp, skall inräknas i tillskjutet belopp

och därigenom undantas från utskiftningsskatt. Beträffande ekonomiska

föreningar har en annan konstruktion måst väljas med hänsyn till

att beskattning av medel som utskiftas vid upplösning av sådan förening

icke sker hos föreningen utan hos medlemmarna. Sådana medel skall anses

såsom utdelning i den mån vad medlem erhåller överstiger inbetald insats.

Beträffande förening har regeln i 6 § om avräkning för fondskatt givits den

avfattningen, att ett belopp motsvarande 70 procent av det till fondskatt

beskattningsbara beloppet skall likställas med inbetalda insatser. Dock blir

avräkningsregeln tillämplig endast för den händelse vad delägaren erhåller

vid inkomstbeskattningen skall hänföras till inkomst av kapital. Skall det

beskattas som inkomst av rörelse kan ingen avräkning komma i fråga. För

tillämpningen av de i 6 § givna bestämmelserna gäller som förutsättning att

bolaget eller föreningen upplöses före utgången av år 1965.

I syfte att underlätta avvecklingen av fondbeskattade företag meddelas i

7 § föreskrifter om vissa skatteförmåner vid delägares utköp av dylikt företags

tillgångar. Delägare äger sålunda inom viss tid förvärva företagens

egendom till anskaffningsvärdet utan att påföras inkomstskatt eller utskiftningsskatt

på den grund att egendomens verkliga värde vid tidpunkten för

utköpet överstiger anskaffningsvärdet. Härigenom har uppnåtts att fondskatten

icke träffar orealiserad värdestegring.

Taxering till fondskatt skall ha skett för det beskattningsår, för vilket

taxering till statlig inkomstskatt i första instans ägde rum år 1955. Fondskatten

tillfaller staten. Påförd fondskatt fördelas till betalning under 5 år,

dock må riksskattenämnden enligt bestämmelse i 13 § undantagsvis kunna

medge att betalningen skall fördelas på högst 10 år.

Utskottet har under hand inhämtat yttrande över motionerna från riksskattenämnden.

Yttrandet har såsom bilaga fogats vid detta betänkande.

I de förevarande motionerna anföres bl. a. följande.

Förordningen om fondskatt innehölle bestämmelser om avräkning av ett

belopp, motsvarande 70 procent av det till fondskatt beskattningsbara beloppet,

vid upplösning av fondbeskattat företag inom viss tid. I fråga om

ekonomisk förening förutsattes dock därvid att vad som utskiftades vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956

3

upplösningen vore hänförligt till inkomst av kapital för mottagaren. Däremot

saknades tillämpliga regler om avräkning, då utskiftade medel vore

att hänföra till inkomst av rörelse. Anledningen till denna begränsning syntes

vara en av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påtalad omständighet,

nämligen att särskild uppmärksamhet borde ägnas åt det förhållandet

att skattskyldig, som dreve handel med andelar och aktier, ägde vissa möjligheter

att nedskriva värdet på denna sin egendom med anlitande av mottagen

utdelning. De föreslagna bestämmelserna om skattefrihet borde därför

enligt länsstyrelsens mening kompletteras med en föreskrift om att

skattefrihet för mottagen utdelning eller utskiftning icke skulle föreligga

för aktiebolag eller förening, som dreve handel med andelar eller aktier. Departementschefen

hade tagit upp denna fråga i propositionen nr 187/1954

och framhållit, att av det utav honom förordade avräkningsförfarandet följde

att någon skattelindring icke erhölles om mottagaren enligt allmänna

regler skulle skatta för utdelning såsom för inkomst av rörelse. Denna konsekvens

låge enligt hans mening i linje med beskattningsreglernas utformning

i jämförbara fall. Det framginge, ansåge motionärerna, av departementschefens

yttrande, att man genom dessa regler velat förhindra en skattelindring,

om utskiftade medel vore att hänföra till inkomst av rörelse.

Någon extra beskattning i sådana fall kunde däremot icke ha varit åsyftad.

Så hade emellertid blivit konsekvensen, då fråga vore om fastighetsföreningar

som ägdes av byggnadsföretag eller byggnadsföretagare.

Sedan fondskatteförordningen införts hade en byggmästare, ägare till en

fastighetsförening, ansökt om förhandsbesked huruvida, sedan fondskatt

uttagits, vinstmedel kunde utskiftas till honom utan beskattning i samband

med föreningens upplösning. Riksskattenämnden hade den 15 mars 1955

lämnat ett förhandsbesked av innehåll att den vinst som kunde uppkomma

för sökanden om han förvärvade föreningens fastighet och därefter försålde

densamma eller om han försålde andelarna i föreningen, för honom utgjorde

skattepliktig intäkt av rörelse samt att vad som vid föreningens upplösning

utskiftades till sökanden utöver vad han erlagt för andelarna för honom

utgjorde skattepliktig intäkt av rörelse, oavsett om föreningen enligt

bestämmelserna i fondskatteförordningen taxerats till fondskatt. Besvär hade

anförts, men regeringsrätten hade ej funnit skäl till ändring i det överklagade

förhandsbeskedet. Riksskattenämnden hade vidare i allmänhet vägrat

medgiva befrielse från taxering till fondskatt efter ansökningar som

gjorts av nu ifrågavarande företagskategori. Förutsättningen för riksskattenämndens

och regeringsrättens nyssnämnda avgöranden torde ha varit,

att andelarna i ett såsom fastighetsförening drivet företag i utskiftningshänseende

enligt gällande lagstiftning ansåges vara att betrakta såsom ingående

i rörelsen, om det ägdes av ett byggnadsföretag eller en byggnadsföretagare,

oaktat föreningen i fondskattehänseende skulle anses vara ett

förvaltningsföretag. Detta betraktelsesätt medförde skattekonsekvenser,

som icke vore rimliga. Avsikten med fondskatleförordningen hade varit att

påtvinga en dubbelbeskattning av ansamlade vinstmedel och få till stånd

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956

en upplösning av förvaltningsföretag. När det gällde berörda fastighetsföreningar

bleve det emellertid en trippelbeskattning, därigenom att de en gång

i vanlig ordning beskattade vinstmedlen beskattades andra gången genom

fondskatten, varefter skatt åter uttoges på de medel som utskiftades, i de

fall dessa skulle anses såsom intäkt av rörelse. Hade en sådan trippelbeskattning

varit åsyftad, borde riksdagen blivit tillbörligen uppmärksammad

härom. Emellertid kunde den inte vara avsedd, eftersom fondskatteförordningen

icke hade till syfte att diskriminera en grupp av skattskyldiga och

för dem medföra högre skatt än vad en upplösning enligt eljest gällande

regler skulle ha medfört.

Sedan i motionerna anförts ett sifferexempel till belysande av uppkommande

skatteolikheter mellan byggnadsföretag resp. byggnadsföretagare och

andra ägare av fastighetsföreningar, anföres bl. a. att den i motionerna angivna

skattekonsekvensen uppkomme endast vid fastighetsförvaltning i föreningsform.

Motionärerna uttalar vidare att det gentemot det i motionerna

förda resonemanget visserligen kunde genmälas att regeringsrätten ännu

inte tagit slutlig ställning till huruvida fastighetsföreningar verkligen skulle

fondbeskattas, då de tillhörde byggnadsföretag eller byggnadsföretagare.

Formuleringen i det av regeringsrätten fastställda förhandsbeskedet gåve

emellertid närmast vid handen, att regeringsrätten tolkat fondskatteförordningen

så att dylik beskattning skulle ske. Även om därför möjligheten återstode

att regeringsrätten vid senare prövning skulle komma till annan uppfattning,

syntes det motionärerna från rättssäkerhetssynpunkt nödvändigt

att en ändring av fondskatteförordningen utan dröjsmål komme till stånd,

så att vederbörande skattskyldiga finge klara regler beträffande skattskyldighetens

omfattning. Enligt vad motionärerna inhämtat hade riksskattenämnden

i åtminstone ett fall bifallit ansökning från ett byggnadsföretag

om dispens från fondskatt, medan andra ansökningar avslagits. Även denna

omständighet syntes ge anledning till omprövning av gällande bestämmelser.

Två alternativ kunde tänkas för genomförandet av en författningsändring

i syfte att tillrättalägga det i motionerna berörda missförhållandet. Antingen

kunde föreskrivas dels att ifrågavarande fastighetsföreningar icke skulle

anses såsom sådana förvaltningsföretag som avsåges i fondskatteförordningen,

dels att av ifrågavarande företag uppburen fondskatt skulle återbäras,

eller också kunde den bestämmelsen införas att utdelning i anledning

av förenings upplösning skulle anses såsom hänförlig till inkomst av kapital

i den mån medlen blivit föremål för fondbeskattning. Eftersom dessa

föreningar finge antagas i allmänhet redan ha blivit taxerade till fondskatt

och det skulle medföra ett administrativt merarbete att återbära uppburen

skatt, syntes det sistnämnda alternativet vara att föredra. Därigenom skulle

bl. a. även vinnas den upplösning av förvaltningsföreningar, som åsyftades

med fondskatteförordningen. På så sätt tillgodosåges sålunda såväl statens

intressen som de berörda medborgarnas nödvändiga rättssäkerhet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956

5

Utskottet. Enligt gällande bestämmelser skall aktiebolags och ekonomisk

förenings inkomster beskattas två gånger, nämligen först hos bolaget eller

föreningen och — i den män inkomsten utdelas till företagets delägare -—

därefter hos dessa. Sedan det under åren närmast före år 1954 observerats,

att vissa ägare av fastighetsaktiebolag eller fastighetsföreningar genom vissa

transaktioner undkommit det andra ledet i dubbelbeskattningen, antogs

genom beslut av 1954 års riksdag förordningen om skatt på fonderade vinstmedel

(fondskatt). Denna skatt innebar att det andra ledet i dubbelbeskattningen

tvångsmässigt realiserades hos vissa förvaltningsföretag. Enligt förordningen

skulle nämligen en särskild skatt av engångsnatur uttas på besparade

vinster i sådana familjeföretag av förvaltningskaraktär, som utnyttjats

för skattefritt sparande. Fondskatten bestämdes till 30 procent av

skillnaden mellan å ena sidan vederbörande företags tillgångar vid beskattningsårets

utgång och å andra sidan summan av företagets skulder och s. k.

bundna kapital, d. v. s. aktie- eller insatskapital, reservfond o. dyl. Fondskatten

syftade även till att få till stånd en avveckling av förvaltningsföretagen.

För att stimulera till upplösning upptogs i 6 § förordningen bestämmelser

av innebörd, att om fondbeskattat företag upplöses före år 1966 så

skall ett belopp, motsvarande 70 procent av företagets till fondskatt beskattningsbara

belopp, inte bli föremål för den beskattning som vid upplösning

eljest i allmänhet skulle aktualiseras, nämligen i fråga om aktiebolag utskiftningsskatt

och i fråga om ekonomiska föreningar inkomstskatt hos delägarna.

Beträffande sistnämnda juridiska personer stadgas såsom förutsättning

för skattefriheten att vad som utskiftas vid upplösningen skall vara

att anse såsom inkomst av kapital för delägaren. Skall denne däremot beskattas

för utskiftade medel såsom inkomst av rörelse äger ingen skattefrihet

rum.

Enligt 1 § förordningen om fondskatt äger riksskattenämnden om särskilda

skäl föranleder därtill, befria ett i och för sig fondskattepliktigt företag

från fondskatt. Nämndens beslut i sådant dispensärende kan inte överklagas.

I förevarande motioner har framhållits att nu berörda regel om begränsning

av skattefriheten vid upplösning av fondbeskattad förening i vissa fall

medförde obilliga resultat. För byggmästare och byggnadsföretag, som ägde

fastighetsförening, kunde sålunda fondskatten leda till icke blott den avsedda

dubbelbeskattningen utan en tredubbel beskattning. Föreningens först

i vanlig ordning beskattade vinstmedel bleve nämligen beskattade andra

gången genom fondskatten, varefter — enär i nu avsett fall återstoden av

vinstmedlen vore skattepliktig inkomst av rörelse för delägaren — en tredje

beskattning inträdde i form av inkomstskatt hos denne. Motionärerna anvisar

två alternativ att lagstiftningsvägen komma till rätta med det av dem

påtalade missförhållandet. Antingen kunde föreskrivas att ifrågavarande

fastighetsföreningar inte skulle anses som sådana förvaltningsföretag, som

avsåges i förordningen om fondskatt —- i vilket fall av företagen redan er
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956

lagd fondskatt finge återbäras — eller också kunde den bestämmelsen införas,

att utdelning i anledning av fastighetsförenings upplösning skulle

hänföras till inkomst av kapital för delägaren, i den mån medlen fondbeskattats.

Motionärerna förordar det sistnämnda alternativet.

Utskottet har under hand inhämtat yttrande över motionerna från riksskattenämnden,

som i ett den 27 september 1956 dagtecknat utlåtande tillstyrkt

lagstiftning i ämnet. Såsom framgår av utlåtandet, vilket fogats som

bilaga till detta betänkande, förordar nämnden att 6 § fondskatteförordningen

kompletteras med vissa särbestämmelser avseende fastighetsföretag,

som ägs av byggmästare eller byggnadsföretag. I princip överensstämmer

den av nämnden föreslagna lagstiftningen med vad motionärerna förordat.

En reservant i nämnden framhåller i ett särskilt yttrande att enligt hans

mening ett dispensförfarande är lämpligare än en generell lagstiftning. Riksskattenämnden

borde, anser reservanten, medges rätt att under vissa förutsättningar

befria nämnda fastighetsföretag från fondskatt.

En utförlig redogörelse för bakgrunden till förevarande bestämmelse i

6 § fondskatteförordningen om viss skattefrihet för vinstmedel, som utskiftas

vid upplösning av fondbeskattat företag, har lämnats i såväl motionerna

som riksskattenämndens yttrande. Det sistnämnda innehåller därjämte

en analys av bestämmelsens verkan i beskattningshänseende för olika

fall. Såsom framgår av riksskattenämndens yttrande kan en tredubbel beskattning

av samma vinstmedel på sätt motionärerna framhållit under vissa

förutsättningar inträffa i de företag varom nu är fråga. En sådan förutsättning

är att det belopp ägaren-byggmästaren erhåller vid upplösning av

företaget överstiger hans anskaffningskostnad för aktierna eller andelarna

i företaget.

Enligt utskottets mening måste den av motionärerna påtalade effekten

av ifrågavarande bestämmelse anses vara otillfredsställande och utskottet

är därför berett tillstyrka en författningsändring i ämnet. Utskottet vill

framhålla att det inte torde vara ovanligt att en byggmästare redan vid uppförandet

av eu fastighet låtit äganderätten till densamma ligga hos ett aktiebolag

eller en ekonomisk förening, som bildats för ändamålet. I sådant

fall uppgår hans anskaffningsvärde för aktierna eller andelarna vanligen

inte till högre belopp än företagets aktie- eller insatskapital, vilket medför

att den påtalade ogynnsamma beskatlningseffekten kan inträffa. Utskottet

vill även framhålla att ett undanröjande av nämnda beskattningseffekt torde

vara en förutsättning för att byggmästarna skall låta upplösa sina fastighetsföretag

— något som var ett av syftemålen med fondskatten. Det bör

också observeras att den i 7 § fondskatteförordningen stadgade rätten att

utköpa företagets tillgångar till anskaffningsvärdet, vilken rättighet i allmänhet

varit förenad med vissa förmåner ur beskattningssynpunkt för delägarna,

är av mindre värde för delägare som är byggmästare och med dem

i beskattningshänseende likställda. Den vinst, som dessa kan göra vid en

senare försäljning av den utköpta tillgången, är nämligen att hänföra till

inkomst av rörelse, i följd varav vinsten inkomstbeskattas hos dem oberoen
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956

7

de av den tid de innehaft tillgången och arten av det fång varigenom tillgången

förvärvats.

Vare sig en byggmästare äger fastighetsföretag i förenings- eller aktiebolagsform,

är de vinstmedel han erhåller från förelaget vid utdelning eller

utskiftning att hänföra till inkomst av rörelse för honom. Såsom riksskattenämnden

påpekat innebär detta att det i motionerna uppmärksammade problemet

är aktuellt ej blott såsom däri uttalats för fastighetsföretag i föreningsform

utan även för dem som drivs i form av aktiebolag. Med hänsyn

härtill bör enligt utskottets mening någon principiell åtskillnad inte göras

mellan fastiglietsföreningar och fastighetsaktiebolag i förevarande hänseende.

I fråga om den metod som bör komma till användning för att nå det åsyftade

resultatet anser utskottet att en uttrycklig lagbestämmelse i enlighet

med vad riksskattenämndens majoritet förordat är att föredra framför det

av reservanten i nämnden föreslagna dispensförfarandet.

Då det gäller avfattningen av bestämmelsen vill utskottet erinra om vad

förut framhållits, nämligen att en av förutsättningarna för att den tredubbla

skattebelastningen skall uppkomma är, att det belopp byggmästaren erhåller

vid upplösning av fastighetsföretaget överstiger hans anskaffningsvärde

för aktierna eller andelarna i företaget. I andra fall inträder inte

någon särskilt ogynnsam beskattningseffekt. En bestämmelse om skattelättnad

bör därför begränsas till att omfatta förstnämnda fall. Detta torde

ligga i linje med vad motionärerna avsett. Den spärregel riksskattenämnden

föreslagit anser utskottet på ett lämpligt sätt avgränsa kretsen av de skattskyldiga

som bör komma i åtnjutande av skattebefrielse.

Inte heller i övrigt har utskottet något väsentligt att invända mot avfattningen

av det av riksskattenämnden föreslagna tillägget till 6 § fondskatteförordningen.

önskvärt hade visserligen varit om en mer lättillgänglig

bestämmelse kunnat tillskapas. Med hänsyn till den föreliggande frågans

komplicerade natur torde det dock inte vara möjligt att förenkla avfattningen.

Beträffande ikraftträdandet av den av utskottet förordade författningsbestämmelsen

vill utskottet anföra följande. Såsom riksskattenämnden uttalat

torde flertalet av de företag som nu är i fråga ha upplösts först under

år 1956. Det är emellertid inte uteslutet att upplösningen kan ha skett tidigare.

Teoretiskt möjligt är att upplösningen skett vid sådan tidpunkt att

delägare åsatts taxering för utskiftade medel redan år 1955. Utskottet anser

att även nu senast omnämnda fall om möjligt bör omfattas av den

förordade bestämmelsen, vilken sålunda skulle förlänas retroaktiv tillämpning.

Det sagda innebär att redan lagakraftvunna taxeringar i undantagsfall

måste rivas upp. Detta torde kunna ske genom att de av frågan berörda

skattskyldiga medges rätt att anföra besvär i extraordinär ordning. Om

annat inte föreskrivs skulle emellertid tiden för anförande av sådana besvär

över 1955 års taxering kunna utgå redan under december månad innevarande

år. Det synes därför nödvändigt att för de mycket sällsynta fall,

då någon år 1955 hunnit taxeras för inkomst som nu skulle förklaras inte

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956

vara skattepliktig, utsträcka besvärstiden. Utskottet föreslår därvid att besvärstiden

förklaras inte i något fall skola utlöpa före utgången av år 1957.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

I: 440 av herr Svärd och II: 569 av herr Edström,

antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 21 maj 1954 (nr 264)

om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt)

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 21 maj 1954 om skatt på

fonderade vinstmedel (fondskatt) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

6 §•

Därest bolag,---tillskjutet belopp.

Sker upplösning —--stycke sägs.

Därest vid sådan upplösning av bolag eller förening, som i första eller

andra stycket avses, utskiftade tillgångar utgöra skattepliktig intäkt av

rörelse för delägare i bolaget eller föreningen skall — under förutsättning

att delägaren icke driver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse

— följande gälla. Det utskiftade beloppet skall utgöra skattepliktig

intäkt för delägaren allenast i den mån beloppet överstiger 70 procent av

det till fondskatt fastställda beskattningsbara beloppet för företaget eller

— därest fråga är om utskiftning från aktiebolag — 70 procent av det till

fondskatt fastställda beskattningsbara beloppet minskat med vad däri må

hava inräknats av aktiekapital, reservfond och skuldregleringsfond. Därest å

delägaren i fråga belöper allenast viss andel av det från företaget utskiftade

beloppet, skall det belopp, som hos delägaren undantages från beskattning,

avse allenast motsvarande andel av det belopp, som enligt föregående punkt

skulle hava undantagits därest å delägaren belöpt hela det utskiftade beloppet.

Belopp, som enligt bestämmelserna ovan i detta stycke undantages

från beskattning, må dock i intet fall överstiga vad delägaren vid upplösningen

av företaget erhållit efter avdrag för vad delägaren erlagt för aktierna

eller andelarna i företaget.

När bolag---lag stadgat.

Skattskyldig, som -— -— -—- vederbörande taxering.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förordningen skall äga tillämpning jämväl med avseende å 1955 och

1956 års taxeringar och skall i följd härav följande iakttagas. Har någon

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956

9

taxerats för inkomst, som enligt bestämmelserna i denna förordning icke

är skattepliktig, äger han anföra besvär över taxeringen inom den tid och

i den ordning, som enligt 124 § taxeringsförordningen den 28 september

1928, nr 379, gäller i fråga om besvär enligt 123 § 2 mom. samma förordning;

dock skall den tid, inom vilken besvären sist skola ingivas, icke i något

fall utlöpa före utgången av år 1957.

Stockholm den 20 november 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon*, Gustaf

Elofsson*, Eriksson, Snygg, Söderquist, Velander, Niklasson och Anders Johansson*;

samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Nilsson i Svalöv,

Sjölin, Brandt, Allard*, Kärrlander, Wiklund, Jansson i Aspeboda*, fru

Holmqvist och herr Stenberg*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956

Bilaga

Riksskattenämndens yttrande i anledning av de likalydande motionerna

1:440 och II: 569.

I skrivelse den 17 april 1956 har bevillningsutskottet anhållit att riksskattenämnden

måtte avgiva yttrande över motionerna 1: 440 av herr Svärd

och 11:569 av herr Edström angående beskattningen av utdelning, som

företages i samband med upplösning av fastighetsförening. Med anledning

härav får riksskattenämnden anföra följande.

Det torde få anses fastslaget genom utslag av regeringsrätten (se bl. a.

riksskattenämndens meddelande nr 5 år 1955 punkt 5) att ett fastighetsbolag

eller en fastighetsförening icke skall anses driva handel med fastigheter

enbart av den anledningen att aktierna eller andelarna ägas av en

fysisk eller juridisk person, som driver sådan verksamhet. Om fastighetsbolaget

eller fastighetsföreningen icke gjort annat än förvaltat annan fastighet

än jordbruksfastighet, är dess verksamhet sådan, som avses i 1 §

första stycket förordningen om fondskatt. Riksskattenämnden har även i

sin redogörelse för nämndens tillämpning av fondskatteförordningens bestämmelser

gjort uttalande av denna innebörd (se riksskattenämndens meddelande

nr 3 år 1955 punkt 1) s. R. 15).

Det är även fastslaget bl. a. genom det förhandsbesked som åberopas i

motionen (och som återgives i riksskattenämndens ovannämnda meddelande

nr 5 år 1955) att utdelning från fastighetsförening eller fastighetsaktiebolag

utgör skattepliktig intäkt av rörelse för delägaren, om denne är byggmästare

eller driver handel med fastigheter.

Ett flertal fastighetsbolag och fastighetsföreningar, där andelarna ägts

av byggmästare eller byggmästarföretag, har hos riksskattenämnden anhållit

om befrielse från taxering till fondskatt. Riksskattenämnden har emellertid

endast i ett fall, där förhållandena voro mycket speciella, ansett sig

böra bifalla dessa ansökningar. Några i fondskatteförordningen angivna

dispensskäl ha icke förelegat och det måste överensstämma med lagstiftningens

syfte att även dylika föreningar och bolag bringas att upphöra. Att

antalet fastighetsföreningar och fastighetsbolag blivit så stort — vilket indirekt

kan sägas vara anledningen till fondskattens tillkomst — beror ytterst

på att byggmästare av olika skäl bl. a. med hänsyn till lagfartskostnaderna

placerat sina byggnader hos särskilda bolag eller föreningar och därefter

sålt aktierna eller andelarna i sådana företag i stället för fastigheterna.

Riksskattenämnden anser det därför icke böra ifrågakomma att undantaga

dylika företag från taxering till fondskatt. Därtill kommer att många

byggmästare redan torde ha tagit konsekvenserna av nämndens avslag å

dispensansökningar och utköpt fastigheterna enligt fondskatteförordningens

bestämmelser och lålit företagen träda i likvidation. Det bör även framhållas

att föreningarna och bolagen bli skattskyldiga till fondskatt endast

om de underlåtit att utdela vinstmedel i skälig omfattning.

Det är riktigt att — såsom i motionen framhålles — när fråga är om en

fastighetsförening, som äges av en byggmästare, fondskatten jämte inkomstbeskattningen

hos byggmästaren av vid föreningens upplösning utskiftade

medel kan medföra, att samma vinstmedel bli beskattade tre gånger. Förutsättningen

härför är dock att det belopp byggmästaren erhåller vid för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956 11

eningens upplösning överstiger vad han betalat för andelarna. Därest föreningen

äges av en juridisk person gäller som ytterligare förutsättning, att

andelsägaren icke är ett företag — aktiebolag eller ekonomisk förening —

som är frikallat från skattskyldighet för utdelning. Det är däremot icke

riktigt att — såsom motionärerna gjort gällande — denna skattekonsekvens

uppkommer endast vid fastighetsförvaltning i föreningsform och att, om

förvaltningen drives i bolagsform, ägarens karaktär av byggnadsföretag

eller bvggnadsförelagare saknar betydelse. Antag att eu byggmästare äger

aktierna "i ett fastighetsaktiebolag, som bar utdelningsbara vinstmedel och

på denna grund blir skattskyldig till fondskatt. Om fondskatten icke hade

mellankommit kunde vinstmedlen ha utdelats till byggmästaren och bos honom

beskattats som inkomst av rörelse. Nu bli dessa vinstmedel dels fondbeskattade

hos bolaget dels — i den mån de icke tagits i anspråk för betalning

av fondskatten — beskattade som inkomst av rörelse hos byggmästaren

när de vid bolagets upplösning utskiftas till denne. Således exakt samma

förhållande som när fråga är om en fastighetsförening. Det är visserligen

sant att de fondbeskattade vinstmedlen icke dessutom drabbas av utskiftningsskatt

men dessa vinstmedel skulle icke ha ifrågakommit för taxering

till utskifIningsskatt, om de i stället för att utskiftas hade utdelats. Om

fråga varit om annan ägare av fastighetsbolag än byggnadsföretag eller

byggnadsföretagare, skulle de vid bolagets upplösning utskiftade medlen

icke utgjort skattepliktig inkomst för delägaren annat än i sådant undantagsfall,

då reglerna om realisationsvinstbeskattning varit tillämpliga. Det

som föranleder den tredubbla beskattningen för byggmästare är det förhållandet,

att vad som vid en fastighetsförenings eller fastighetsbolags upplösning

utskiftas till denne utgör skattepliktig intäkt av rörelse.

Det förhållandet att en delägare, vilken beskattades för utdelade eller

utskiftade medel såsom intäkt av rörelse, i viss mån kom i ett sämre läge

än andra delägare, sett ur skattesynpunkt, var emellertid icke förbisett vid

tillkomsten av fondskatteförordningen. Bestämmelserna kan tvärtom sägas

ha utformats med tanke på att nå ett sådant resultat. Detta framgår av uttalanden

i propositionen. Å sid 81 i propositionen (nr 187 år 1954) återgives

följande remissyttrande från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, alt särskild uppmärksamhet

bör ägnas åt det förhållandet att skattskyldig, som driver handel

med andelar och aktier, för närvarande äger vissa möjligheter att nedskriva

värdet å denna sin egendom med anlitande av mottagen utdelning.

Den av kommittén föreslagna skattefriheten bör enligt länsstyrelsen kompletteras

med en föreskrift om att skattefrihet för mottagen utdelning eller

utskiftning icke föreligger för aktiebolag eller förening, som driver handel

med andelar eller aktier.

Med anledning av delta yttrande gjorde departementschefen (sid 83 i

propositionen) följande uttalande:

I anledning av vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört rörande

det fall, då företagets ägare är någon som driver handel med aktier eller

andelar, må följande anföras.

Av det utav mig förordade avräkningsförfarandet följer, då det upplösta

företaget är en förening, alt vid beräkning av inkomst av kapital skattefrihet

medges för ett belopp motsvarande 70 procent av vad som fondbeskattats.

Skall mottagaren enligt allmänna regler skatta för utdelning såsom för

inkomst av rörelse erhålles icke någon skaltelindring. Denna konsekvens

överensstämmer med vad länsstyrelsen förordat och ligger i linje med beskattningsreglernas

utformning i jämförbara fall. Är det upplösta företaget

ett bolag, som åsätles taxering till utskiftningsskatt, får frågan huruvida

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956

mottagaren av det utskiftade beloppet skall skattläggas för detsamma bedömas

enligt allmänna regler.

Med bänsyn till den speciella karaktären och begränsade giltighetstiden

av de i det föregående berörda bestämmelserna rörande taxeringen till inkomstskatt

och utskiftningsskatt i vissa fall finner jag det godtagbart att

upptaga dessa bestämmelser i förordningen om fondskatt. Att för detta fall

ändra kommunalskattelagen eller utskiftningsskatteförordningen finner jag

alltså icke böra ske.

Uttalandena åsyfta, som av det anförda framgår, närmast företag, som

driva penningrörelse (jfr även f. d. regeringsrådet Strömbergs kommentar

till fondskatteförordningen, sid 59 nederst och 45 överst). Huruvida man

direkt tänkt på att förhållandena bleve desamma jämväl för byggmästarföretagen

framgår icke av uttalandena. Byggmästarnas möjlighet att utnyttja

utskiftade medel för sådan nedskrivning av lagertillgångar, för vilken avdrag

medgives vid inkomsttaxeringen, är i regel väsentligt mindre än för

företag som driva penningrörelse, varför förhållandena icke kunna sägas

vara helt likartade. Vill man av den anledningen tillgodose motionärernas

önskemål synes detta böra ske genom att i fondskatteförordningen införas

vissa särbestämmelser för byggmästarföretagen.

Riksskattenämnden anser sig böra tillstyrka att dylika särbestämmelser

meddelas. Det kan nämligen med fog hävdas, att det icke föreligger tillräckliga

skäl att i förevarande hänseende ställa byggmästare och likställda skattskyldiga

i avsevärt sämre läge än sådana skattskyldiga, hos vilka utskiftade

medel antingen utgöra inkomst av kapital eller beskattas enligt reglerna för

realisationsvinstbeskattning.

Beträffande utformningen av bestämmelserna må följande anföras. Då en

fastighets/örenm# upplöses och utskiftar sina tillgångar beskattas den delägare,

för vilken de utskiftade medlen utgöra skattepliktig intäkt av kapital,

för vad som utskiftas utöver inbetald insats. Med inbetald insats lärer

därvid i princip förstås det belopp, som vid upplösningstillfället upptagits

såsom andelskapital i föreningens balansräkning.

Det sagda må förtydligas med följande exempel. Antag att balansräkningen

för en fastighetsförening före taxering till fondskatt har följande utseende:
Tillgångar

................ 3 000 Andelskapital (= inbetald insats) 2 000

Vinstmedel .................. 1 000

3000 3 000

Efter taxering till fondskatt och sedan fondskatten (30 % av 1 000 =)

300 kronor erlagts, har balansräkningen följande utseende:

Tillgångar ................ 2 700 Andelskapital ................ 2 000

Vinstmedel .................. 700

2 700 2 700

Vid upplösning av föreningen erhåller andelsägaren 2 700 kronor och

skulle enligt bestämmelserna i 38 § KL beskattas såsom för utdelning för

(2 700 — 2 000 =) 700 kronor. Även om andelsägaren betalat 2 700 kronor

eller mera för andelarna och således i realiteten icke gjort någon vinst, beskattas

han ändock enligt kommunalskattelagens regler för 700 kronor. Genom

bestämmelsen i 6 § andra stycket i fondskatteförordningen fritages

han emellertid från skattskyldighet för detta belopp.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956

13

Om andelsägaren i stället är eu byggmästare, utgör hela det utskiftade

beloppet 2 71)0 kronor intäkt av rörelse, men byggmästaren äger åtnjuta avdrag

för vad han betalat för andelarna. Om byggmästaren betalat 2 000 kronor

för andelarna blir vinsten 700 kronor. Har han betalat mindre än 2 000

kronor för andelarna, blir den skattepliktiga vinsten större. Har han betalat

mera för andelarna än 2 000 kronor, blir vinsten i motsvarande mån mindre.

Är köpeskillingen för andelarna 2 700 kronor eller mera, uppkommer

ingen vinst.

De ifrågasatta särbestämmelserna böra icke få innebära, att i det anförda

exemplet mera än 700 kronor undantages från inkomstbeskattning hos

byggmästaren. Men om byggmästaren betalat t. ex. 2 500 kronor för andelarna

och den skattepliktiga vinsten vid upplösningen sålunda blir endast

200 kronor, uppkommer frågan om mera än 200 kronor skäligen bör undantagas

från beskattning. För en bestämmelse av innebörd att i det anförda

exemplet 700 kronor alltid skola undantagas talar det förhållandet, alt 700

kronor av det utskiftade beloppet redan fondbeskattats. För en bestämmelse

av innebörd att det belopp, som undantages från beskattning, icke skall

överstiga den skattepliktiga vinsten — d. v. s. skillnaden mellan utskiftat

belopp och köpeskillingen för andelarna — talar det förhållandet, att man

vid fondskatteförordningens tillkomst — såsom av de tidigare citerade uttalandena

i propositionen framgår — icke ansett skäl föreligga att medgiva

skattelättnader i inkomstskattehänseende i sådana fall, då vinsten vid upplösningen

kunde elimineras genom nedskrivning av tillgångar. Uppkommer

icke någon skattepliktig vinst vid upplösningen skulle — med denna

inställning — icke föreligga några skäl medgiva skattelättnader. F. d. regeringsrådet

Strömberg uttrycker detta i sin förenämnda kommentar (sid. 59)

sålunda: »Det är att märka, att enligt stadgandets (bestämmelsen i 6 § andra

stycket) ordalydelse avräkningsregeln blir tillämplig endast för den händelse

vad delägaren erhåller skall vid inkomstbeskattningen hänföras till

inkomst av kapital. Skall det beskattas som inkomst av rörelse kan ingen

avräkning komma i fråga. Detta sammanhänger med att den skattskyldige,

såsom förut berörts, i dylikt fall kan i sin bokföring kvitta vad han uppburit

mot bortskrivning av föreningsandelarnas värde.» Det må även framhållas

att — om en byggmästare betalat mera för andelarna än som svarar

mot andelskapitalet — detta i regel innebär att föreningen vid förvärvet

haft vinstmedel. I dylika fall bör regelmässigt vid köpeskillingens bestämmande

viss hänsyn ha tagits till den skatteskuld, som åvilar en förening

med vinstmedel.

Övervägande skäl synas tala för att från beskattning i intet fall undantaga

större belopp än som svarar mot den skattepliktiga vinst, som framkommer

vid upplösningen, d. v. s. skillnaden mellan utskiftat belopp och den erlagda

köpeskillingen för andelarna. Även med en sådan utformning av bestämmelserna

har man nått det väsentligaste syftet därmed, nämligen att inkomstbeskattningen

icke skall lägga hinder i vägen för upplösning av de

fondheskattade föreningarna.

Vad nu sagts gäller upplösning av fastighetsförening. Beträffande upplösning

av fastighetsr/Ådiebo/a<7 må följande framhållas.

Om ett faslighetsaktieboiag upplöses och aktierna icke utgjort varulager

i av delägaren bedriven rörelse, beskattas vinsten vid upplösningen_d. v. s.

skillnaden mellan utskiftat belopp och erlagd köpeskilling för aktierna

enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning. Vinsten är således icke skattepliktig

om aktierna innehafts i mera än fem år. Några bestämmelser om

lättnader i inkomstskaltehänseende i de fall, då skattepliktig realisationsvinst

skulle uppkomma, ha icke ansetts erforderliga. Om ed fastigbetsbo
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1950

lag taxeras till fondskatt, har delägaren möjlighet att vänta med upplösningen

av bolaget till dess femårsperioden gått tillända.

Är delägaren byggmästare eller likställd skattskyldig, utgör vid bolagets

upplösning utskiftat belopp skattepliktig intäkt av rörelse. Såsom skattepliktig

vinst upptages — liksom då fråga är om upplösning av fastighetsförening

— skillnaden mellan utskiftat belopp och köpeskillingen för aktierna.

Antag att balansräkningen för ett fastighetsaktiebolag före taxering

till fondskatt har följande utseende:

Tillgångar .............. 10 000 Aktiekapital ................ 5 000

Reservfond .................. 1 000

Vinstmedel .................. 4 000

10 000 10 000

Om bolaget icke beslutat träda i likvidation före utgången av beskattningsåret

närmast före det taxeringsår, då taxering till fondskatt skett, har

balansräkningen sedan fondskatten (30 % av 4 000 =) 1 200 kronor erlagts

följande utseende:

Tillgångar ............ 8 800 Aktiekapital ................ 5 000

Reservfond .................. 1 000

Vinstmedel ................ 2 800

8 800 8 800

Vid bolagets upplösning utgår utskiftningsskatt med (40 % av 1 000 =)

400 kronor. Byggmästaren erhåller således 8 400 kronor. Om han betalat

5 000 kronor för aktierna, utgör den skattepliktiga vinsten 3 400 kronor.

Därav utgöras 2 800 kronor av vinstmedel, som redan fondbeskattats. Anses

dessa 2 800 kronor böra undantagas från beskattning, om fråga varit

om en fastighetsförening, föreligga givetvis samma skäl att undantaga dem

när fråga är om ett fastighetsaktiebolag. Om fondskatten icke mellankommit,

hade bolaget kunnat i form av utdelning överföra vinstmedlen, 4 000

kronor, till byggmästaren. Samma regler synas i princip böra gälla oavsett

om fråga är om upplösning av bolag eller förening. Den skillnaden måste

dock göras att -— om i det till fondskatt beskattningsbara beloppet för ett

fastighetsaktiebolag inräknats jämväl bundna vinstmedel, d. v. s. i första

hand reservfond och skuldregleringsfond — den skattepliktiga vinsten för

byggmästaren bör minskas endast med 70 % av den del av det till fondskatt

beskattningsbara beloppet, som icke motsvaras av bundna vinstmedel.

De bundna vinstmedlen skola nämligen enligt allmänna regler beskattas hos

såväl bolaget som byggmästaren, enär utskiftningsskatten beträffande dessa

vinstmedel icke kan undvikas genom att medlen i stället utdelas.

Därest vad nu sagts godtages, synas de ifrågasatta särbestämmelserna för

byggmästare och likställda skattskyldiga — vilka bestämmelser lämpligen

kunna intagas som ett tredje stycke i 6 § fondskatteförordningen — kunna

utformas på förslagsvis följande sätt:

»Därest vid sådan upplösning av bolag eller förening, som i första eller

andra stycket avses, utskiftade tillgångar utgöra skattepliktig intäkt av rörelse

för delägare i bolaget eller föreningen skall — under förutsättning att

delägaren icke driver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse

— följande gälla. Det utskiftade beloppet skall utgöra skattepliktig intäkt

för delägaren allenast i den mån beloppet överstiger 70 procent av det

till fondskatt beskattningsbara beloppet för företaget eller — därest fråga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956

15

är om utskiftning från aktiebolag — 70 procent av det till fondskatt beskattningsbara

beloppet minskat med vad däri må hava inräknats av aktiekapital,

reservfond och skuldregleringsfond. Därest å delägaren i fråga belöper

allenast viss andel av det från företaget utskiftade beloppet, skall det

belopp, som hos delägaren undantages från beskattning, minskas till att

avse allenast motsvarande andel av det belopp, som enligt föregående punkt

skulle hava undantagits därest å delägaren belöpt hela det utskiftade beloppet.

Belopp, som enligt bestämmelserna ovan i detta stycke undantages från

beskattning, må dock i intet fall överstiga vad delägaren vid upplösningen

av företaget erhållit efter avdrag för vad delägaren erlagt för aktierna eller

andelarna i företaget.»

De ifrågasatta bestämmelserna synas med nödvändighet bliva förhållandevis

komplicerade. De fall, då de skola tillämpas, kunna emellertid antagas

blir relativt fåtaliga. Det ankommer givetvis på den skattskyldige att

förete tillfredsställande utredning angående huruvida hans rörelseinkomst

skall reduceras med stöd av dessa bestämmelser. Anmärkas må, att det torde

höra till undantagen att i fall som här avses upplösning och utskiftning

skett före ingången av beskattningsåret 1956.

Vid riksskattenämndens yttrande har fogats följande särskilda yttrande

av ledamoten, herr Elfving.

Redan detta att majoritetens förslag är komplicerat torde utgöra ett skäl

mot att det antages. Än viktigare är dock att denna automatiska regel kan

komma att öppna möjligheter till opåkallade skattelättnader. Skattelindringen

skulle i praktiken icke inskränkas till trippelbeskattningsfallen. Enklare

och mera ägnat till att tillgodose rättvisekraven synes vara, att för de

ömmande fallen öppna en möjlighet till förnyad dispensprövning enligt 1 §

av fondskatteförordningen. Såsom villkor för att befrielse skall givas torde

böra gälla, att föreningen — bolaget blivit upplöst eller kommer att upplösas

och att detta företag jämte moderföretaget — som förutsättes vara

byggmästare — tillsamman påförts eller kommer att påföras en med hänsyn

till omständigheterna oskäligt hård beskattning. Befrielse bör endast

ifrågakomma till förmån för byggmästare i egentlig mening. Självfallet bör

det icke komma i fråga att medgiva befrielse, om byggmästaren uppenbarligen

utnyttjat organisationsformen i skatteundandragande syfte. Skattskyldiga,

som yrkesmässigt driva fastighetshandel och därvid även använda föreningar

och aktiebolag såsom underlag för sin handel, torde i regel böra

uteslutas från befrielsemöjligheten.

Enligt 17 § i fondskatteförordningen äger Kungl. Maj :t föreskriva när

dispensansökning sist skall hava ingivits till riksskattenämnden. Bestämmelser

härom hava meddelats i 2 § av tillämpningskungörelsen den 24 september

1954, SFS 614/1954. Denna kungörelse är utfärdad i administrativ

ordning. I administrativ ordning torde även kunna meddelas bestämmelser

om ny prövningstid för sådana särskilda fall, som avses i motionen.

Det torde således vara tillfyllest med ett uttalande i bevillningsutskottets

motiv om att dessa fall kunna beaktas i dispensväg.

601G01. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:378 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående beskattning av utdelning, som företas i samband med upplösning av fastighets företag. a1 i texten