Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

1956-11-27 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:59, Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

1

Nr 59

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vissa spar stimulerande åtgärder på beskattningsväsendets

område m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 290 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 238 avherr

Hjalmar son m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte antaga

följande

1) Förslag

till

förordning om bostadssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som under ett eller flera av åren 1956—1961 insätter medel i bank

eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)

må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig

inkomstskatt för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.

2 §.

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 5 000 kronor

under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra sammanlagt

10 000 kronor.

3 §•

Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget

hem eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Att bostaden är

förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet skall ej utgöra hinder,

under förutsättning att bostadsändamålet prövas vara det väsentliga. Med

eget hem jämställes här även jordbruksfastighet, vars huvudsakliga värde

utgöres av bostadslägenhet.

4 §.

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från

bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret

använts för ändamål som i 3 § sagts, i vilket fall skattebefrielse skall äga

rum.

A bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1966,

skola upptagas till beskattning vid 1967 års taxering,

t Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 59

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

5 §•

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,

har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd

i vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning

från sådant konto.

6 §•

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter det den utkommit av trycket

i Svensk författningssamling.

2) Förslag

till

lag angående ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)) skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan framgår samt att till 25 § skall fogas ett femte moment och till 46 g

ett fjärde moment av nedanstående lydelse:

25 §.

5 mom. Fysisk person, som i hemortskommunen haft intäkt av annan

fastighet, inrättad till bostad åt en familj jämte personliga tjänare (en1''amiljsfastighet)

eller två familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet),

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av

de i 1 mom. avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta

extra avdrag med 200 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta

extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan

bruttointäkten och summan av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom, förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt

med 400 kronor. I den mån intäkten utgör avkastning av aktier eller

andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget ökas med 150 kronor

eller, om den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andre maken, med 300 kronor. I intet fall må dock skattskyldig

åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden

mellan bruttointäkten och summan av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

3

46 §.

2 mom. I hemortskommunen---allmän sjukförsäkring.

Därest skattskyldig — — — nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, skall beräknas till ett

belopp av minst 150 kronor eller, om skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt

till ett belopp av minst 300 kronor. Härjämte skall gälla, att nu avsett

avdrag ej må för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 400 kronor;

dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt

må åtnjutas med högst 800 kronor. Avdrag med högst 800 kronor

må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande

eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn, som stått under

hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

4- mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till

bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller

två familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar

lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering

av skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande

1,5 procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,

den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten,

må han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering

dock högst med ett belopp av 700 kronor och endast i den mån den sammanlagda

amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret

av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos banker

och andra penninginrättningar innestående medel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmel
?ko,

a gal1,? 1 fFåga om 1957 års taxering samt i fråga om eftertaxering

for ar 1957 eller tidigare år. 6

ävensom

II) de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon m. fl. och II: 224 av

herr Ohlin m. fl, vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte besluta att höja

det i 39 § 3 mom. kommunalskattelagen stadgade schablonavdraget vid taxering

av inkomst av kapital från nuvarande 100 kronor för ensamstående

och 200 kronor för äkta makar till 200 kronor för ensamstående och 300

kronor för äkta makar att träda i kraft den 1 januari 1957 eller vid 1958

års taxering samt att införa ett schablonavdrag av 200 kronor vid taxering

av inkomst av en- och tvåfamiljsfastighet att likaledes träda i kraft den 1

januari 1957 eller vid 1958 års taxering; ävensom att vederbörande utskott

måtte utarbeta förslag till erforderlig lagtext.

Ovan berörda motioner innehåller utöver nyss återgivna yrkanden jämväl

yrkanden i ett flertal andra hänseenden. Sistnämnda yrkanden har av utskottet

behandlats i andra sammanhang, se betänkanden nr 31, 40 och 50.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 47 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat att till innevarande års höstriksdag uppskjuta behandlingen

av förenämnda motioner i nu ifrågavarande delar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 224 och II: 238.

Beträffande yrkandet i de likalydande motionerna I: 290 och II: 238 om

antagande av förordning om bostadssparande må nämnas att samma yrkande

framfördes i motioner vid 1954 och 1955 års riksdagar. På hemställan av

respektive års bevillningsutskott lämnades motionerna av riksdagen utan

åtgärd. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 51 erinrade därvid 1955

års bevillningsutskott om att Kungl. Maj :t i proposition nr 193 till samma

års riksdag föreslagit riksdagen att antaga ett förslag till förordning

om premiering av frivilligt sparande under åren 1955 och 1956. Utskottet

uttalade därvid att det i och för sig kunde ansluta sig till den i de föreliggande

motionerna framförda meningen att ett uppmuntrande av det enskilda

sparandet vore önskvärt. Det i proposition nr 193 framförda förslaget om

viss statlig premiering av frivilligt sparande, vilket förslag hänvisats till

bankoutskottet, hade emellertid med vissa ändringar tillstyrkts av sistnämnda

utskott i dess utlåtande nr 32. Att på sätt föresloges i de ifrågavarande

motionerna införa ytterligare en sparform speciellt avsedd för att

genom skatteeftergifter stimulera ett visst målsparande vore utskottet icke

för det dåvarande berett att tillstyrka. Utskottet ansåge sig böra tillägga, att

ett genomförande av det förenämnda propositionsförslaget om sparpremiering

torde komma att skapa ökade förutsättningar för ett sparande för i

motionerna avsedda ändamål.

Vad bankoutskottet hemställt i sitt förenämnda utlåtande nr 32 godkändes

sedermera av 1955 års riksdag. I enlighet härmed har utfärdats förordning

om premiering av frivilligt sparande under åren 1955 och 1956 (SFS 304/

1955).

I sitt betänkande angående riktlinjer för bostadspolitiken (SOU 1956: 40)

har bostadspolitiska utredningen inte ansett sig böra framlägga något förslag

till åtgärder för att fräffnja bostadssparandet men gör bl. a. följande

uttalande i frågan.

Ett målsparande för bostadsanskaffning bör uppmuntras av det allmänna,

även om det endast kan ge ett ringa bidrag till lösningen av bostadsbyggandets

kapitalanskaffningsproblem. Några fastare regler för ett sådant

målsparande bör icke nu uppdragas av statsmakterna. Kommunerna bör

stöda initiativ därtill, dels genom att, i den mån så låter sig göra utan att

övriga bostadssökandes anspråk otillbörligt eftersattes, medverka till att

de målsparande erhåller viss förtur till bostäder, dels genom organisatoriska

insatser.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

5

Jämväl yrkande om införande av schablonavdrag om högst 200 kronor

vid beräkning av inkomst av annan fastighet än jordbruksfastighet, om

höjning av de i fråga om inkomst av kapital fastställda schablonavdragen

samt om höjning av maximibeloppet för det s. k. försäkringsavdraget har

tidigare varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Motsvarande yrkanden

framfördes nämligen motionsvis i samband med behandlingen av proposition

nr 59 vid 1955 års riksdag, vari framlades förslag till vissa ändringar

i beskattningsreglerna ägnade att leda till förenklat deklarations- och

laxeringsförfarande. I propositionen förordades bl. a. att inkomst av kapital

skulle vara fri från skatt till ett belopp av för ensamstående skattskyldiga

100 kronor och för gifta skattskyldiga gemensamt 200 kronor. I fråga om

avdragsrätten för avgifter för kapital- och sjukförsäkringar in. fl. försäkringar

föreslogs, att avdrag skulle få åtnjutas av ensamstående skattskyldiga

med minst 150 kronor och av äkta makar med gemensamt minst 300 kronor.

Maximibelopp för detta avdrag, som då var 200 kronor för ensamstående

och 400 kronor för gifta skattskyldiga gemensamt, föreslogs samtidigt

skola höjas till 300 respektive 600 kronor.

Till grund för de i propositionen framlagda förslagen låg ett av 1950 års

skattelagssakkunniga avgivet betänkande med förslag till förenkling av vissa

beskattningsregler (SOU 1954: 18). De sakkunniga hade däri föreslagit införande

av ett schablonavdrag även i fråga om inkomst av annan fastighet.

I propositionen avvisades emellertid förslaget främst med hänsyn till att

någon större effekt icke ansetts kunna vinnas med det ifrågasatta bottenavdraget

så länge den särskilda beskattningen av fastighet i kommunalt hänseende

bestode.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 18 tillstyrkte 1955 års bevillningsutskott

propositionen med den ändringen att utskottet förordade att

ensamstående skattskyldig som hade hemmavarande eller av den skattskyldige

helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad, skulle

äga rätt till avdrag för försäkringspremier med det maximibelopp som förordats

för äkta makar. Rörande beloppet av det föreslagna schablonavdraget

från inkomst av kapital anförde utskottet bl. a. följande.

Enligt de i propositionen redovisade undersökningarna beräknas ca

469 000 inkomstberäkningar bortfalla med ett avdrag å 100 kronor och ytterligare

ca 223 000 med ett avdrag å 200 kronor, medan härutöver blott ca

134 000 torde komma att omfattas med ett avdrag å 300 kronor. Dessa uppgifter

utvisar såsom nyss anmärkts att en tungt vägande effekt ur förenklingssynpunkt

kan ernås genom ett fritagande av kapitalinkomster från beskattning

upp till ett belopp av 100- 200 kronor. Även om denna effekt givetvis

blir än större om avdraget sättes högre, synes vinsten av en sådan åtgärd

ur förevarandc synpunkt reduceras av den omständigheten, att cn förhållandevis

stor del av skattskyldiga med inkomst av kapital till nu avsedda

högre belopp i övrigt torde ha sådana inkomstförhållanden, att ett undantagande

av deras kapitalinkomst ändå inte i nämnvärd grad kan antagas

medföra bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt för

dem. Framför allt finner utskottet dock afl den ifrågasatta ytterligare höjningen

av avdragsbcloppen i fråga om angelägenhetsgraden måste vägas mot

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

kostnaderna för en sådan höjning. Såsom belysande för det skattebortfall

som skulle bli följden av en höjning av avdragsbeloppen må framhållas, att

det enligt de beräkningar som redovisas i propositionen kan antagas att ett

avdrag å 300 kronor föranleder ett skattebortfall av 34 miljoner kronor för

staten och 25 miljoner kronor för kommunerna. Härav framgår att redan en

höjning av schablonavdragens belopp till 200 kronor för ogifta och 300 kronor

för gifta skulle medföra ett avsevärt större skattebortfall än de i propositionen

föreslagna beloppen, vilka beräknas medföra ett till 16 respektive

12 miljoner kronor begränsat skattebortfall. Utskottet anser sig på grund

härav icke kunna biträda yrkandena om höjning av avdragsbeloppen. Då

utskottet anser propositionsförslaget innefatta en lämplig avvägning i förevarande

hänseende tillstyrker utskottet detsamma. Utskottet avstyrker i enlighet

härmed de förenämnda motionsyrkandena i denna del.

I de vid riksdagens början väckta, likalydande motionerna 1:143 och

II: 182 har yrkats skattefrihet för avkastning å aktier till ett belopp av 150

kronor för ensamstående och 300 kronor för gifta. Enligt utskottets mening

synes anledning icke föreligga att i förevarande avseende införa särregler

för vissa slag av kapitalinkomster. Till den del motionerna icke blivit tillgodosedda

genom det av utskottet tillstyrkta propositionsförslaget i fråga

om inkomst av kapital avstyrker utskottet desamma.

Som motivering för sitt avstyrkande av motionsförslaget om schablonavdrag

vid beräkning av inkomst av annan fastighet uttalade utskottet bl. a.

Vid övervägande av föreliggande fråga har även utskottet funnit att vissa

omständigheter talar mot ett genomförande i nuvarande läge av de sakkunnigas

förslag. Utskottet får härutinnan hänvisa till uttalandet i propositionen

att förslagets verkningar i förenklingshänseende skulle bli relativt begränsade

så länge den nuvarande fastighetsbeskattningen består. Inom utskottet

har framkastats tanken att för ägare av en- och tvåfamiljsfastigheter, beträffande

vilka inkomstberäkningen icke sker såsom för förvärvskällor i

allmänhet utan på grundval av den beräknade avkastningen av ägarens i

fastigheten nedlagda egna kapital, införa ett schablonavdrag, exempelvis

i den formen att ägare av sådan fastighet finge rätt att välja mellan detta

avdrag och det av utskottet ovan tillstyrkta avdraget under inkomst av kapital.

Utskottet har dock icke ansett sig kunna framlägga förslag i denna

riktning.

I fråga om försäkringsavdraget yttrade utskottet bl. a. följande.

Beloppen av det föreslagna schablonavdraget framstår enligt utskottets mening

såsom en lämplig avvägning mellan de två mot varandra stridande synpunkter

som vid sidan av kostnadsskälen måste bli avgörande för ståndpunktstagandet

i frågan: å ena sidan förenklingssvnpunkten enligt vilken

det är ett önskemål att avdraget fastställes till så högt belopp som möjligt

för att minska antalet avdragsprövningar, å andra sidan den försäkringsfrämjande

synpunkten enligt vilken avdraget bör bestämmas till så lågt belopp som

möjligt för att bevara ett tillräckligt utrymme för frivilliga försäkringar.

Vad beträffar avdragets maximibelopp erinrar utskottet om att propositionsförslaget

på denna punkt utgår från den förutsättningen att det utrymme

som för närvarande finnes för frivilliga försäkringar i stort sett skulle bibehållas.

I propositionen beräknas att, sedan de obligatoriska avgifterna

till sjukförsäkringen inrymts under försäkringsavdraget, detsamma med

oförändrade maximibelopp lämnar utrymme för frivilliga försäkringar av i

genomsnitt endast omkring 75 kronor för ensamstående och 200 kronor för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

7

gifta. Om maximibeloppen höjs till den i propositionen föreslagna nivån

skulle alltså nuvarande utrymme i stort sett bibehållas.

Det kan visserligen sägas — såsom skett i motionen 1:398 — att behovet

av försäkringsskydd växlar i olika åldrar och för människor med olika civilstånd

och att därför de i propositionen åberopade genomsnittssiffrorna icke

klart utvisar i vad mån hittillsvarande försäkringsavdrag utnyttjats av dem,

för vilka det i första hand är avsett. De mera differentierade siffror på

grundval av 1945 års folkräkning, som motionen redovisar, har emellertid

icke övertygat utskottet om att anledning föreligger att utöka utrymmet för

frivilliga försäkringar. År 1945, då försäkringsavdragets maximibelopp var

200 kronor för alla skattskyldiga, hade sålunda 76 procent av gifta män med

barn och 10 000 kronor eller mera i sammanräknad nettoinkomst yrkat

högsta tillåtna avdrag. Av gifta män med barn och 6 000—9 900 kronor sammanräknad

nettoinkomst hade blott 55 procent detta avdragsyrkande. Då i

motionen 1: 398 göres gällande, att stegringen av inkomsterna sedan år 1945

och vissa förändringar i befolkningsfördelningen medfört, att behovet av försäkringsskydd

ökat väsentligt och att det numera funnes betalningsförmåga

för den stora massan av befolkningen i aktiv ålder, vill utskottet endast

framhålla att försäkringsavdragets maximum genom riksdagens beslut år

1950 förhöjdes till 400 kronor för gifta och att det föreliggande propositionsförslaget

innebär ett beaktande av detta beslut. Utskottet vill i detta sammanhang

även påpeka att man vid bedömande av frågan, vilket utrymme

som kommer att stå till förfogande för frivilliga försäkringar, har att beakta

att det premieavdrag, som tidigare i förekommande fall skett för avgift

till sjukförsäkring i erkänd sjukkassa, numera i allmänhet ersättes av

avdrag för obligatorisk avgift till den allmänna sjukförsäkringen. I sådana

fall torde ofta ett ökat utrymme för frivilliga försäkringar bliva följden av

propositionsförslaget.

I en inom finansdepartementet i oktober 1956 upprättad promemoria

angående fortsatt successiv avveckling av fastighetsbeskattningen samt

andra med inkomstberäkningen för vissa fastigheter sammanhängande frågor,

m. in. föreslås en sänkning av repartitionstalet från 4 till 2,5 dels i

avsikt att eliminera verkningarna av de väntade höjningarna av taxeringsvärdena

vid 1957 års fastighetstaxering och dels för att minska den effektiva

fastighetsskatten. I promemorian diskuteras även vissa sparfrämjande

åtgärder på beskattningsområdet. För att undvika den försämring av egnahemsägarnas

förhållanden, som eljest skulle bli följden av de höjda taxeringsvärdena,

föreslår utredningsmannen, att ett sparavdrag å högst 400

kronor medges vid taxeringen av intäkt av en- och tvåfamilj sfastighet.

Som förutsättning anges att fastigheten icke helt eller till väsentligaste delen

är uthyrd. Avdraget är avsett att tillkomma fysiska personer och för

en och samma skattskyldig endast beträffande en av honom innehavd fastighet

i hemortskommunen, oavsett om fastigheten lämnar över- eller underskott.

För att inte annat kapitalsparande skall försättas i ett i förhållande

till bostadssparandet ogynnsamt läge föreslås vidare en höjning av

del extra avdraget i förvärvskällan kapital Lill 400 kronor gemensamt för

makar och 200 kronor för annan skattskyldig. De föreslagna bestämmelserna

bör enligt utredningsmannens mening tillämpas första gången vid

1958 års taxering, då de nya taxeringsvärdena börjar påverka beräkningen

av inkomsten av cgnahemsfastighcler.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

I propositionen nr 189 till 1956 års riksdag har Kungl. Maj :t föreslagit,

att sådana skattskyldiga, som har att återfå överskjutande preliminär

skatt, skall beredas tillfälle att i samband med återbetalningen av sådan

skatt förvärva för ändamålet särskilt utfärdade skattepremieobligationer,

vilka efter vinstdragning i april 1957 skall inlösas med början den 10

maj 1957. Förslaget är tillkolmmet i syfte att minska statens säsongmässigt

återkommande lånebehov under de sista månaderna av kalenderåret.

I propositionen anförde departementschefen bl. a.

Effekten av det statliga imedelsbehovets svängningar och den finansieringsform

som användes har bl. a. blivit, att bankväsendet årligen under

hösthalvåret erhåller ett omfattande likviditetstillskott och under vårhalvåret

utsätts för en stark likviditetsåtstramning. Ur kreditpolitisk synpunkt

har dessa svängningar visat sig olägliga, och en utjämning bör såvitt möjligt

åvägabringas. Den synes i viss utsträckning kunna uppnås genom att

returskattebetalningarna uppskjutes, så att de kommer att sammanfalla

med kvarskatteuppbörden. Kan denna omfördelning åstadkommas genom

ett frivilligt sparande ligger det ur samhällsekonomisk synpunkt en vinst

dessutom däri, att även om sparandet primärt är av kortfristig natur betingelser

härigenom skapas för att det skall bli bestående även på längre

sikt.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 180 har statsutskottet tillstyrkt

propositionsförslaget och därvid framhållit, att den föreslagna anordningen

närmast hade karaktären av ett försök, begränsat till skatteåterbetalningen

efter 1956 års taxering. Utskottet har i anslutning därtill

understrukit, att det borde hållas öppet, om förfarandet borde upprepas

nästa år eller om andra utvägar borde prövas.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna 1:290 och 11:238 har erinrats

om att årets budgetplan liksom föregående års räknade med överskott. Detta

överskott av löpande inkomster över löpande utgifter, inklusive avskrivningar,

vore en form av tvångssparande, vars storlek kunde uppskattas till

något eller några hundratal miljoner kronor. Enligt motionärernas uppfattning

borde detta tvångssparande omvandlas till frivilligt och personligt

sparande med bred spridning; dock under behövlig försiktighet och under

hänsyn också till följande budgetårs troliga förhållanden. Det frivilliga sparandet

bleve med nödvändighet flera gånger större än tvångssparandet. Bostadsbyggandet

ställde stora anspråk på sparande, men samtidigt vore en god

egen bostad ett naturligt sparmål för många. Den löpande beskattningen av

egnahemsägandet måste göras rättvis och skälig ur egnahemsägarnas synpunkt.

Sparandet som lågc i ett eget hem måste göras jämställt med annat

sparande. Motionärerna föresloge därför ett schablonavdrag från inkomst av

eget hem på tvåhundra kronor. Det sparande som inriktades på lösning av

den personliga bostadsfrågan borde stödjas. Därför förordades skattefrihet

för ett bostadssparande som under fem år för ensamstående person ginge upp

till högst femtusen kronor och för äkta makar till högst tiotusen kronor. Skattefriheten

borde vara definitiv när sparandet placerades i en egen bostad, även

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956 9

om denna vore uppförd på jordbruksfasighet. Att bostaden kombinerades med

utrymme för ägarens yi-kesverksamhet borde ej utgöra hinder under förutsättning

att bostadsändamålet vore det väsentliga. Ur många synpunkter vore det

sparande som skedde genom nedamortering på lån, som vilade på det egna

hemmet, värdefullt. Egnahemsägarna sparade därigenom så att möjligheterna

för andra att också bli egnahemsägare ökade. Den personliga ekonomiska säkerheten

stärktes, utgifterna för framtiden minskades och ägandet bleve

tryggare. Skatteförmåner för detta slags sparande kunde därför beräknas ge

betydande samhällsekonomisk utdelning. Ägare av en- eller tvåfamilj sfastighet

eller bostadsrättslägenhet, som själv bebodde fastigheten eller lägenheten,

föresloges få rätt att i sin deklaration göra avdrag intill ett belopp av

sjuhundra kronor per år för amorteringar, som överstege ett belopp motsvarande

1,5 procent av fastighetens taxeringsvärde.

Den fortsatta penningvärdeförsämringen och de stigande inkomsterna i

samhället hade ytterligare markerat försäkringsavdragets otillräcklighet.

Det borde höjas till fyrahundra kronor för ensamstående och åttahundra

kronor för äkta makar. Samtidigt borde motsvarande höjning ske av schablonavdraget

från inkomst av kapital. Detta avdrag borde sålunda fastställas

till tvåhundra resp. fyrahundra kronor. Flera människor med eget sparande

borde vidare direkt engagera sig i stora och medelstora företag. Ett

särskilt avdrag för utdelning på aktier och andelar i ekonomiska föreningar

borde därför föreskrivas. Detta borde maximeras till etthundrafemtio kronor

för ensamstående och trehundra kronor för äkta makar. Införandet av

en sådan avdragsrätt kunde bli en signal till företagsamheten och dess

organisationer att på bred bas informera om det riskbärande kapitalets nödvändighet,

om önskvärdheten av att allt fler och fler gjorde sig delaktiga

i företagsägandet och om de möjligheter som kunde ytterligare utbyggas att

fördeia risktagandet, t. ex. genom investeringsbolag.

De nu nämnda sparstimulerande åtgärder, som sålunda skulle avräknas

mot budgetöverskottet, komme troligen att betyda en skattelättnad av

storleksordningen sjuttio imiljoner kronor för nästa budgetår.

Till stöd för de nu ifrågavarande yrkandena i de likalydande in o t i onerna

1:293 och 11:224 har bl. a. framhållits att huvudmotivet för

det förra året beslutade schablonavdraget från inkomst av kapital varit

att åstadkomma en viss förenkling av taxeringsarbetet. Genom avdraget

skulle ett stort antal småinkomster av kapital inte behöva belasta taxeringsarbetet.

Avdraget kunde emellertid samtidigt motiveras som en sparstimulerande

åtgärd. Det borde då göras något större. Många människor valde alt

spara i eget hem. För att likställa sådant sparande med kontantsparande

borde ett bottenavdrag även medges vid taxeringen av inkomst av eget

hem. Avdraget vid inkomst av kapital borde höjas till 200 kronor för ensamstående

och till 300 kronor för gift skattskyldig. Avdraget från inkomst

av eget hem borde bestämmas till 200 kronor. I båda fallen skulle avdragen

tillkomma fysisk person. De sistnämnda bottenavdragen kunde lämpli
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

gen anknytas till 24 § 2 inom. kommunalskattelagen, där den skattepliktiga

intäkten av en- och tvåfamilj sfastigheter bestämmes. Inkomstbortfallet

för statsverket till följd av de föreslagna avdragen kunde beräknas till ca

22 miljoner kronor för helt budgetår och för det första budgetåret, 1956/57,

till högst 7 miljoner kronor.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har framställts yrkanden om

vissa åtgärder i syfte att genom lättnader vid beskattningen uppmuntra det

frivilliga sparandet. Utskottet upptar först till behandling yrkandet i motionerna

I: 290 och II: 238 om skattefrihet i viss utsträckning för medel, som

skattskyldig använt till förvärv av bostad åt sig och sin familj. Motionärerna

föreslår antagande av en förordning om bostadssparande, enligt vilken skattskyldig

skall åtnjuta uppskov med taxeringen till kommunal och statlig

inkomstskatt för medel, som under vissa år insatts å särskilt bostadskonto i

bank eller annan penninginräitning, till belopp av sammanlagt högst 5 000

kronor eller, såvitt avser äkta makar, högst 10 000 kronor. I den mån medlen

tages i anspråk för förvärv av eget hem eller för betalning av insats i bostadsrättsförening

skall skattebefrielse äga rum. Uttas medlen för annat ändamål

eller sker ej uttag inom viss tid återförs medlen till beskattning. Motionärerna

syftar till att öka den för bostadsproduktion tillgängliga kapitaltillgången

genom att stimulera till målsparande för bostadsändamål.

Utskottet vill erinra om att på senare tid möjligheterna att stimulera ett

målsparande för bostadsanskaffning diskuterats i olika sammanhang. Initiativ

till målsparande med denna inriktning har bl. a. tagits av vissa sparbanker

och HSB:s riksförbund. Såvitt utskottet har sig bekant har detta

målsparande omfattats med stort intresse av allmänheten. Utskottet vill

även framhålla att bostadspolitiska utredningen i sitt innevarande år avgivna

betänkande med riktlinjer för bostadspolitiken bl. a. yttrat att det

vore angeläget, att kommunerna, i den mån så läte sig göra utan att övriga

bostadssökandes skäliga anspråk otillbörligt eftersattes, medverkade till att

de i målsparande engagerade bostadssökandena bereddes förtur framför

övriga bostadssökande. Möjligheter förelåge också att favorisera den målsparande

genom att tillerkänna honom större valfrihet vid tillgodoseendet

av bostadsändamål. Ett villkor för att en bostadssökande skulle kunna påräkna

nu nämnda förmåner måste enligt utredningens mening vara att den

insats, som presterades för erhållande av en bostadsrättslägenhet eller ett

eget hem, vore resultatet av ett långsiktigt sparande i organiserade former,

exempelvis ett lönsparande och att den motsvarade ca 10 procent av

produktionskostnaden.

I likhet med motionärerna anser utskottet att en ökning av det enskilda

sparandet är synnerligen önskvärd. Varje uppslag som är ägnat att stimulera

detta sparande bör därför noggrant prövas. Vad beträffar målsparande

för bostadsanskaffning finner utskottet emellertid att uppmuntran lämpligen

bör ges i annan form än genom särskild skattelättnad, exempelvis på det

sätt bostadspolitiska utredningen antytt. I varje fall bör resultatet av utred
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956 11

ningens rekommendationer och av de av sparbanker m. fl. tagna initiativen

för att främja sådant målsparande avvaktas, innan åtgärder för premiering

via beskattningen övervägs. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

I: 290 och II: 238 i förevarande del.

I nämnda motioner har även yrkats att ägare av en eller tvåfamilj sfastighet

och bostadsrättslägenhet, som själv bebor fastigheten eller lägenhet,

måtte få rätt till avdrag vid inkomsttaxering intill ett belopp av högst 700

kronor för amortering av skuld å sådan fastighet eller lägenhet. Avdrag

skulle dock komma i fråga endast i den mån amorteringen översteg det belopp,

som motsvarade 1,5 procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande

bostadsrättslägenhet, den del av taxeringsvärdet, som belöper på

lägenheten.

I anledning av detta yrkande vill utskottet erinra om att enligt hittills

tillämpade principer avdrag vid beskattningen inte medges för amortering

av skuld. Däremot medges avdrag för årlig förslitning som en tillgång är

underkastad. Inkomstberäkningen av en- och tvåfamiljsfastigheter samt bostadsrättsfastigheter

sker numera enligt schablonmetod, därvid såsom intäkt

skall upptas viss procent av fastighetens taxeringsvärde. Vid fastställandet

av procenttalet har hänsyn tagits till att andra omkostnadsavdrag än

gäldränta och tomträttsavgäld, däribland värdeminskningsavdrag inte skulle

medges. Ett bifall till det av motionärerna förordade amorteringsavdraget

skulle innebära att värdeminskningsavdrag medgåves ägare av ifrågavarande

fastigheter utöver vad som motsvarar fastigheternas normala förslitning.

Då sålunda det föreslagna avdraget skulle stå i strid med en av de grundläggande

principerna i vårt beskattningssystem och då avdraget vidare

skulle medföra att vissa skattskyldiga erhölle en förmånligare behandling i

beskattningshänseende än andra, anser sig utskottet inte kunna tillstyrka

motionsyrkandena i förevarande del.

Utskottet övergår härefter till att behandla de från fastighets- och kapitalinkomst

yrkade avdragen. Härvid märkes först yrkandet i motionerna I: 290

och II: 238 om införande av ett extra avdrag å 200 kronor vid beräkning av

fysisk persons inkomst av en- och tvåfamilj sfastighet i hemortskommunen.

Avdraget föreslås dock inte få överstiga nettointäkten av fastigheten. Ett

liknande avdragsyrkande framställs i motionerna I: 293 och II: 224, nämligen

att ett schablonavdrag å 200 kronor medges vid taxering av inkomst

av en- och tvåfamiljsfastigheter. Vad angår inkomst av kapital yrkas förhöjning

av det nu gällande schablonavdraget, vars maximibelopp är 100 kronor

för ensamstående skattskyldig och 200 kronor för gifta gemensamt. I

motionerna I: 293 och II: 224 förordas att avdragsbeloppen bestäms till 200

kronor för ensamstående och 300 kronor för gifta. Motionerna 1:290 och

II: 238 innehåller i denna fråga yrkande om att avdragsbeloppen fördubblas

samt därjämte ett yrkande om särskilt avdrag från inkomst av utdelning

ä aktier eller andelar. Sistnämnda avdrag föreslås till högst 150 kronor för

ensamstående och 300 kronor för gifta gemensamt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har i oktober 1956

inom finansdepartementet av särskilt tillkallad utredningsman upprättats

en promemoria angående fortsatt successiv avveckling av fastighetsbeskattningen

samt andra med inkomstberäkningen för vissa fastigheter sammanhängande

frågor m. m. I promemorian föreslås bl. a. att ett extra avdrag å

högst 400 kronor medges från intäkt av en- och tvåfamilj sfastighet, som

till väsentligaste delen används till bostad i hemortskommunen. Avdraget, som

är maximerat till 400 kronor, avses skola få tillgodonjutas vare sig fastigheten

lämnar över- eller underskott. Vidare förordas en höjning av det extra

avdraget från inkomst av kapital till 400 kronor gemensamt för makar och

200 kronor för annan skattskyldig. Förslagen har förutsatts skola tillämpas

törsta gången vid 1958 års taxering.

Motionärernas yrkanden på förevarande punkter sammanfaller sålunda i

stort sett med vad utredningsmannen förordat även om syftet med dennes

förslag delvis är ett annat. Beträffande tidpunkten för ikraftträdandet föreligger

full överensstämmelse. Utredningsmannens förslag är för närvarande

föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Med hänsyn härtill anser sig utskottet

inte kunna tillstyrka att en ändring nu genomförs i förevarande hänseende.

Utskottet avstyrker således motionsyrkandena i frågan.

Utskottet har slutligen att behandla det i motionerna 1:290 och 11:238

framställda yrkandet om höjning av försäkringsavdragets maximibelopp.

Genom beslut av 1955 års riksdag höjdes dessa från tidigare 200 kronor för

ensamstående skattskyldiga och 400 kronor för äkta makar till 300 kronor

respektive 600 kronor. Samtidigt gjordes den justeringen att det för gifta

bestämda maximibeloppet förklarades skola gälla även för sådana ensamstående

skattskyldiga, som har vårdnaden om barnbidragsberättigat barn.

Genom höjningen avsågs främst att bereda möjlighet för de skattskyldiga

att tillgodogöra sig avdrag för avgift till den allmänna sjukförsäkringen,

vilka avgifter är avdragsgilla inom försäkringsavdragets ram. De nya bestämmelserna

tillämpas första gången vid 1957 års taxering.

I motionerna yrkas att maximibeloppen fr. o. in. 1958 års taxering höjs

till 400 kronor för ensamstående och 800 kronor för gifta gemensamt. Utskottet

vill erinra om att motionsyrkanden av samma innebörd var föremål

för behandling av 1955 års riksdag i samband med att riksdagen fattade

nyssnämnda beslut rörande försäkringsavdraget. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 18 framhöll 1955 års bevillningsutskott att förslaget

om förhöjning av beloppen med 100 kronor för ensamstående och 200 kronor

för gifta utginge från förutsättningen att det utrymme som dittills funnits

för frivilliga försäkringar i stort sett skulle bibehållas. I proposition

nr 59, vari förslaget förelädes riksdagen, hade — på grundval av preliminära

beräkningar rörande storleken av de obligatoriska avgifterna till sjukförsäkringen

— beräknats att, sedan dessa avgifter inrymts under försäkringsavdraget,

detsamma med oförändrade maximibelopp lämnade utrymme

för frivilliga försäkringar med i genomsnitt endast omkring 75 kronor för

ensamstående och 200 kronor för gifta. Om maximibeloppen höjdes till den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

13

i propositionen föreslagna nivån skulle alltså dåvarande utrymme i stort sett

bibehållas. Utskottet, som endast beträffande nyssnämnda ensamstående

skattskyldiga med barn fann anledning föreligga att utöka utrymmet för

frivilliga försäkringar, avstyrkte motionsyrkandena om höjning av maximibeloppen

över vad som föreslagits i propositionen.

Utskottet anser att A7ad 1955 års bevillningsutskott anfört alltjämt äger

giltighet. Såvitt utskottet känner till avviker — genomsnittligt sett — de

definitivt fastställda sjukförsäkringsavgifterna inte i nämnvärd grad från

de preliminära uppgifter som låg till grund för 1955 års ställningstagande

i ämnet. Den för frivilliga försäkringar disponibla delen av försäkringavdraget

torde sålunda i huvudsak vara oförändrad i förhållande till tidigare.

Framhållas bör även att 1955 års riksdags beslut rörande försäkringsavdrag

för vissa ensamstående med barn innebär att utrymmet för frivilliga försäkringar

i hög grad utökats för denna kategori skattskyldiga. Utskottet vill

även erinra om att de nya bestämmelserna skall tillämpas första gången

vid 1957 års taxering. Någon erfarenhet av bestämmelsernas tillämpning i

praktiken har sålunda ännu icke stått att få. Först då sådan erhållits kan

det enligt utskottets mening bedömas om en ändring i förevaran de hänseende

är påkallad. Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena

om ytterligare förhöjning av försäkringsavdragets maximibelopp.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 290 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 238 av herr Hjalmarson m. fl. om vissa sparstimulerande

åtgärder på beskattningsväsendets område, i

vad motionerna behandlas i detta betänkande, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

2) att de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon

m. fl. och II: 224 av herr Ohlin in. fl. om vissa lättnader i

beskattningen, in. m., i vad motionerna behandlas i detta

betänkande, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 november 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Eriksson, Söderquist,

Velander, Niklasson, Thun*, Anders Johansson, Erik Jansson och Werner*;

samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Sjölin, Vigelsbo,

Allard*, Kärrlander, Wiklund, Henriksson*, Edström, Anderson i Sundsvall

och fru Holmqvist.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

Reservationer:

I) av herrar Vetander och Edström, vilka ansett, att utskottets yttrande

och hemställan bort ha följande lydelse:

I de —----(== utskottet s. 10 rad 6 uppifrån—rad 20 nedifrån) ----

av allmänheten.

I likhet med motionärerna anser utskottet, att en ökning av det enskilda

sparandet är synnerligen önskvärd. Varje uppslag som är ägnat att stimulera

detta sparande bör därför noggrant prövas. Vad beträffar målsparande

för bostadsanskaffning finner utskottet en uppmuntran i form av särskild

skattelättnad, på sätt motionärerna föreslagit, vara väl ägnad att befordra

ett sådant sparande. Icke minst för ungdom, som avser att ingå äktenskap,

bör denna sparform te sig ändamålsenlig och lockande. Utskottet tillstyrker

därför motionerna I: 290 och II: 238 i förevarande del.

I det av motionärerna framlagda författningsförslaget förordar utskottet

en mindre ändring av dess 3 §, varigenom detta bringas i bättre överensstämmelse

med motionernas innehåll. Avdragsrätten synes böra träda i tilllämpning

fr. o. m. 1958 års taxering.

I nämnda---—- (= utskottet s. 11 rad 5—rad 12 uppifrån)---—-

på lägenheten.

Utskottet anser visserligen, att skäl av principiell natur icke möter mot

ett fullföljande av motionärernas här ifrågavarande förslag. En avdragsrätt

vid inkomsttaxeringen för skuldamortering i enlighet därmed finner utskottet

jämväl motiverad. Vissa skäl synes emellertid kunna anföras till

stöd för den meningen, att den nu berörda frågan lämpligen bör upptagas

till fortsatt övervägande i samband med det slutliga ställningstagandet till

av särskilt tillkallad utredningsman inom finansdepartementet upprättad

promemoria — närmare berörd i det följande — angående bl. a. med inkomstberäkningen

för vissa fastigheter sammanhängande frågor. Utskottet

finner sig därför icke böra för det närvarande tillstyrka bifall till motionerna,

såvitt nu är i fråga.

Utskottet övergår ----(= utskottet s. 11 rad 16 nedifrån—s. 12 rad

12 uppifrån)--- 1958 års taxering.

Motionärernas yrkanden på förevarande punkter sammanfaller i stort

med vad utredningsmannen förordat, även om syftet med dennes förslag

delvis är ett annat. Den väsentligaste skillnaden är att i motionerna 1:290

och II: 238 förordas ett särskilt avdrag från inkomst av utdelning å aktier

och andelar i ekonomiska föreningar. Beträffande tidpunkten för ikraftträdandet

föreligger full överensstämmelse. Utredningsmannens förslag är

för närvarande föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Med hänsyn härtill anser

sig utskottet, som förutsätter att förslag på grundval därav snarast möjligt

förelägges riksdagen och att i samband därmed även frågan om aktie
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

15

sparande göres till föremål för övervägande, icke kunna tillstyrka att en

ändring omedelbart genomförs i förevarande hänseende.

Utskottet har---(= utskottet s. 12 rad 20 uppifrån—-råd 16 nedifrån)

—-- 1957 års taxering.

I motionerna yrkas, att maximibeloppen fr. o. m. 1958 års taxering höjs

till 400 kronor för ensamstående och 800 kronor för gifta gemensamt. Förslaget

motiveras i huvudsak därmed att försäkringsavdraget blivit på grund

av den fortgående penningvärdeförsämringen och de stigande inkomsterna

i samhället otillräckligt. Utskottet finner denna motivering bärande och tillstyrker

i anslutning därtill motionsförslaget i denna del.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte

dels i anledning av de likalydande motionerna 1:290 av

herr Ewerlöf in. fl. och II: 238 av herr Hjalmarson m. fl.

a) antaga följande

Förslag

till

förordning om bostads sparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som under ett eller flera av åren 1957—1961 insätter

medel i bank eller annan penninginrättning å särskilt konto

för bostadsanskaffning (bostadskonto) må åtnjuta uppskov

med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för vad

sålunda insatts efter vad nedan sägs.

2 §.

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa

högst 5 000 kronor under nämnda period, dock att för äkta

makar beloppet må utgöra sammanlagt 10 000 kronor.

3 §•

Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv

av eget hem eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening.

Den omständigheten att bostaden är förenad med

utrymme för ägarens yrkesverksamhet skall ej utgöra hinder

för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning att bostadsändamålet

prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten

alt bostaden är uppförd å jordbruksfastighet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

4 §•

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall

upptagas som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det

beskattningsår, då uttag från bostadskonto sker, såvida icke

de uttagna medlen under beskattningsåret använts för

ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga

rum.

Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången

av år 1966, skola upptagas till beskattning vid 1967

års taxering.

5 §•

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning

på bostadskonto, har att varje år före den 1 februari

underrätta taxeringsnämnd i vederbörandes hemortskommun

om sammanlagda beloppet av under nästföregående kalenderår

verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning

från sådant konto.

6 §•

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som

erfordras för tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957 och

skall tillämpas första gången vid 1958 års taxering.

b) antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla följande ändrade

lydelse.

46 §.

2 mom. I hemortskommunen---allmän sjukförsäk
ring.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, skall beräknas

till ett belopp av minst 150 kronor eller, om skatt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

17

skyldig under beskattningsåret varit gift eller levt tillsammans

med andra maken, för dem båda gemensamt till ett

belopp av minst 300 kronor. Härjämte skall gälla, att nu

avsett avdrag ej må för skattskyldig åtnjutas till högre belopp

än 400 kronor-; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med andra

maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må

åtnjutas med högst 800 kronor. Avdrag med högst 800 kronor

må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret

varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild)

och haft hemmavarande eller av den skattskyldige

helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad

och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957, dock att äldre

bestämmelser skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt

i fråga om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.

dels anse de likalydande motionerna I: 290 av herr Ewerlöf

in. fl. och II: 238 av herr Hjalmarson in. fl., i den mån

desamma i övrigt behandlas i detta betänkande, besvarade

genom vad utskottet ovan anfört och hemställt;

2) att de likalydande motionerna 1:293 av herr Ohlon

m. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl. om vissa lättnader i

beskattningen, i vad motionerna behandlas i detta betänkande,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

II) av herrar Kristensson i Osby, Söderquist, Anders Johansson, Sjölin och

Anderson i Sundsvall, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan

bort ha följande lydelse:

Utskottet är helt enigt med motionärerna därom att eu ökning av det frivilliga

sparandet är ytterst önskvärd och att särskilda åtgärder i detta syfte

är påkallade. Utskottet är nämligen av den bestämda uppfattningen att till

icke ringa del torde de allvarliga svårigheter som under en följd av år kännetecknat

kapitalmarknaden och kreditförsörjningen i vårt land härröra

från ett otillräckligt sparande. Anledningen härtill torde i sin tur inte endast

slå att finna i den år från år fortlöpande penningvärdeförsämringen,

som i och för sig givetvis verkat minskande på det frivilliga sparandet, utan

också i att skattelagstiftningen verkat ogynnsamt. Skattemässiga åtgärder,

i svfte att stimulera det frivilliga sparandet eller i varje fall att motverka de

eljest negativa verkningarna, anser utskottet därför vara väl motiverade.

I de föreliggande motionerna har olika åtgärder i syfte att genom lättnader

vid beskattningen uppmuntra det frivilliga sparandet föreslagits. Utskottet

är inte berett att tillstyrka ett omedelbart genomförande av de olika upp2

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 69

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1956

slag som här lämnats. Vissa av förslagen — såsom i fråga om bostadssparandet

och den s. k. amorteringspremieringen — är enligt utskottets mening

inte tillfredsställande utformade. Med hänsyn till vikten av att en ökning

av sparandet åstadkommes, anser utskottet emellertid, att de givna uppslagen

bör prövas vidare. Det bör ske genom en utredning, som får till uppgift

att utax-beta förslag till sparstimulerande åtgärder på beskattningsväsendets

område.

Vad gäller de föreslagna schablonavdragen för inkomst av en- och tvåfamilj

sfastighet samt av kapital bör dock följande beaktas. Efter del motionerna

lämnades i januari har förhållandena i väsentlig mån ändrats genom

att riksdagen beslutat att en allmän fastighetstaxering skall äga rum

1957. I syfte att lindra den ökning i beskattningen, som skulle bli en följd

av de höjda taxeringsvärdena, har genom särskild utredning framlagts förslag

om ett schablonavdrag vid den s. k. hyresvärdetaxeringen av 400 kronor

samt om höjning av avdraget vid taxering av kapitalinkomst till 200

kronor för ensamstående och 400 kronor för gifta. Dessa förslag är nu

under Kungl. Maj :ts prövning. Utskottet förutsätter, att förslag om schablonavdrag

vid taxering av inkomst av eget hem samt om höjning av avdraget

vid taxeringen av kapitalinkomst skall föreläggas nästa års riksdag, och

anser därför att frågan om dessa avdrag bör ligga utanför den utredning,

som utskottet förordat ovan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

I: 290 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 238 av herr

Hjalmarson in. fl. ävensom de likalydande motionerna I: 293

av herr Ohlon m. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl., i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om ytterligare utredning i

syfte att åstadkomma sparstimulerande åtgärder på beskattningsväsendets

område.

BG1490 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.