Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 21 juni 1922

1956-03-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1956:10, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 21 juni 1922

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr JO är 1956

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom.

förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken.

I en den 3 februari 1956 dagtecknad proposition, nr 68, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga

vid propositionen fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 §

1 mom. förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken.

Berörda författningsförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

FÖRORDNING

om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 21 juni

1922 (nr 277) angående postsparbanken

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen den 21 juni 1922

(nr 277) angående postsparbanken1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

2 §•

Mom. 1. Envar äger----i postsparbanken.

Insättning må, såvida Kungl. Maj:t ej annorlunda föreskriver, ske allenast

i helt krontal. En och samma persons tillgodohavande må ej ökas utöver

30 000 kronor eller, där fråga är om tillgodohavande enligt motbok för

insättning på grund av sparavtal, utöver 3 000 kronor annorledes än genom

upplupen räntas läggande till kapitalet. Då, efter vad i mom. 4 stadgas, för

samma person utfärdats flera motböcker, skall dock vad nyss är sagt gälla

i fråga om tillgodohavandet enligt varje särskild motbok.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1956.

1 Senaste lydelse av 2 § 1 mom. se SFS 1954:241.

4 00 56 Bihang till riksdagens protokoll 1956. S sand. Nr in

s. 2 Kontrollera mot PDF

Hankoutskotlets utlåtande nr 10 är 1956

2

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den

mån ej redogörelse därför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

Enligt 2 § 1 inom. andra stycket förordningen den 21 juni 1922 (nr 277)

angående postsparbanken må en och samma persons tillgodohavande i postsparbanken

ej ökas utöver 15 000 kronor eller, där fråga är om tillgodohavande

enligt motbok för insättning på grund av sparavtal, utöver 3 000 kronor

annorledes än genom upplupen räntas läggande till kapitalet.

Postsparbankens rätt att mottaga insättningar har alltsedan bankens inrättande

varit begränsad till visst belopp. Enligt 1883 års postsparbanksförordning

gottgjordes ursprungligen icke på en och samma motbok ränta

för högre belopp än 1 000 kronor. Detta belopp höjdes sedermera den 15

maj 1891 till 2 000 kronor och den 17 december 1920 till 5 000 kronor. Vid

den omorganisation av postsparbanken, som beslutades av 1922 års riksdag,

bibehölls insättningsmaximum vid 5 000 kronor men samtidigt medgavs

att, oavsett denna gräns, insättningsbeloppet fick ökas genom upplupen

räntas läggande till kapitalet. År 1946 höjdes maximum till 10 000

kronor. Den nuvarande maximigränsen, 15 000 kronor, fastställdes genom

förordning den 14 maj 1954 (SFS 241/1954; Prop. 1954: 84; B:oU 11; Rskr

150).

I skrivelse den 31 mars 1955 har generalpoststyrelsen hemställt om sådan

ändring av postsparbanksförordningen, att en och samma persons tillgodohavande

hos postsparbanken får uppgå till högst 30 000 kronor, upplupna

räntor här icke inräknade.

Föredragande departementschefen har anfört:

I skrivelse den 3 mars 1953 hemställde generalpoststyrelsen om en höjning

av dåvarande insättningsmaximum i postsparbanken från 10 000 kronor

till 30 000 kronor. Enligt styrelsen motiverades höjningen intill ett

belopp av 15 000 kronor av penningvärdeförsämringen och till återstående

del av önskan att ytterligare förbättra räntabiliteten.

Vid remissbehandlingen av framställningen gjorde sig delvis motstridiga

synpunkter gällande. Bankofullmäktige uttalade bl. a., att något skäl icke

kunde åberopas för lägre insättningsmaximum för postsparbanken än för

sparbankerna, för vilka motsvarande belopp uppgick till 50 000 kronor.

Sparbanksinspektionen och svenska bankföreningen erinrade däremot om

att målsättningen för postsparbanken, enligt vid dess tillkomst och även

därefter gjorda uttalanden, vore att uppsamla och göra fruktbara de små

besparingarna samt att, sedan dessa vuxit till mera avsevärda belopp, förmedla

en varaktig placering till en högre ränta än den postsparbanken

kunde ge. Enligt inspektionen borde en höjning av insättningsmaximum

utöver det belopp, som motiverades av penningvärdeförsämringen, icke

företagas utan en omprövning av grunderna för bankens ställning. Slutligen

förordade vissa remissmyndigheter, att höjningen skulle anstå för att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1956

3

upptagas tillsammans med andra frågor, som var aktuella på banklagstiftningens

område.

Vid mina överväganden i anledning av vad sålunda förekommit (Prop.

1954:84) fann jag i samråd med chefen för finansdepartementet, att den

förestående lagstiftningen för affärsbanker och sparbanker icke kunde

anses lägga hinder i vägen för en höjning av maximum, vilket lämpligen

borde bestämmas till 20 000 kronor. Bankoutskottet föreslog, att höjningen

i avbidan på ny lagstiftning för sparbanker, affärsbanker och jordbrukskreditkassor

begränsades till 15 000 kronor, vilket också blev riksdagens

beslut (B:oU 1954:11; Rskr 150).

I sin nu föreliggande framställning hemställer generalpoststyrelsen om

att insättningsmaximum måtte bestämmas till 30 000 kronor. Till stöd härför

har styrelsen bl. a. åberopat sina tidigare i framställningen den 3 mars

1953 framförda skäl samt härutöver, att insättningsmaximum för sparbanksräkning

höjts till 100 000 kronor genom den av 1955 års riksdag antagna

lagen om sparbanker. Styrelsen förmenar alltjämt, att i princip

samma maximibestämmelser bör gälla för postsparbanken och spai bankerna.

En slutlig reglering av denna fråga kan dock enligt styrelsens uppfattning

utan större olägenhet anstå, till dess spörsmålet om de skilda

bankinstitutens maximibestämmelser prövats av den utredning om inlåningsreglernas

utformning och om vissa gränsdragningsproblem avseende

kreditinstitutens verksamhetsområden, vars tillkomst bebådats i samband

med 1955 års banklagstiftning.

På samma sätt som redan skett i fråga om sparbanker och affärsbanker

bör det enligt min uppfattning vara möjligt att redan nu genomföra en

viss höjning av insättningsmaximum för postsparbanken. Ett bifall till

styrelsens förslag om en höjning med 15 000 kronor eller salunda till 30 000

kronor anser jag icke innebära ett föregripande av den ifrågasatta utredningen

om gränsdragningen mellan de olika kreditinstituten. Jag föxoidai

således, att den föreslagna höjningen genomföres.

Utskottet. 1 likhet med departementschefen anser utskottet sig böra

förorda generalpoststyrelsens framställning om höjning av insättningsmaximum

i postsparbanken till 30 000 kronor. Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 20 mars 1956

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1956

Närvarande :

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Mogård*, Boo*,

Werner, Geijer, Svärd* och Danmans;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Nilsson

i Landskrona*, Sköldin*, Persson i Norrby, Carlsson i Tibro, Sehlstedt

och Regnéll.

Ej närvarande vid justeringen.

Sthlm 1956. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:170 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition a1 i texten