Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag för beviljande av räntebärande lån till jordbrukare och andra småföretagare.

1956-04-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1956:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag för beviljande av räntebärande lån till jordbrukare och andra småföretagare.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskutlets utlåtande nr 21 är 1956

11

Nr 21

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag för beviljande

av räntebärande lån till jordbrukare och

andra småföretagare.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade, likalydande

motioner, nr 482 i första kammaren av herr Elof sson, Gustaf, och herr

Larsson, Sigfrid, och nr 638 i andra kammaren av herr Andersson i Dunker

in. fl., hemställes, att riksdagen måtte anslå 100 miljoner kronor att tillhandahållas

jordbrukare och andra småföretagare som räntebärande lån

mot bankmässig säkerhet enligt villkor och grunder som det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att närmare bestämma.

Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen II: 638.

över motionerna har utskottet inhämtat yttrande från fullmäktige i riksbanken.

Därjämte har Svenska bankföreningen, Riksförbundet Landsbygdens

folk och Sveriges lantbruksförbund beretts tillfälle avgiva yttranden i

ärendet.

Av remissinstanserna har fullmäktige i riksbanken och Svenska bankföreningen

avstyrkt motionärernas förslag. Även Sveriges lantbruksförbund,

som instämmer i motionernas allmänna syfte, finner den föreslagna åtgärden

vara en olämplig anordning som skulle kunna medföra att de avsedda

företagarnas kreditmöjligheter försämrades. Riksförbundet Landsbygdens

folk slutligen tillstyrker motionerna.

Beträffande olägenheter av kreditåtstramningen för jordbruket och

småföretagen som utgör bakgrunden för motionärernas yrkanden, hänvisar

fullmäktige i riksbanken till vad fullmäktige anfört i utlåtande över motionerna

I: 218 och II: 458 (se bankoutskottets utlåtande nr 20/1956). Nu tillgängliga

uppgifter ger enligt fullmäktige icke något stöd för uppfattningen

att jordbruket och småföretagsamheten drabbats speciellt hårt. Vad därefter

angår anslagsyrkandena i förevarande motioner erinrar fullmäktige

om att varje ökning av statsbudgetens utgiftssumma vid givna statsinkomster

komme att medföra en motsvarande försämring av det beräknade statliga

budgetutfallct. Det vore emellertid såsom den ekonomiska utvecklingen

under den närmaste framtiden kunde bedömas nödvändigt, att budgeten för

det kommande budgetåret — även om den nu kan beräknas utfalla med ett

visst överskott — icke belastades med ytterligare utgifter. En reducering av

överskottet skulle innebära ett minskat bidrag från budgetens sida till stabiliseringen

av vår ekonomi, vilket vid den nu förutsebara utvecklingen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskotteis utlåtande nr 21 år 1956

eventuellt skulle behöva kompenseras genom en ytterligare skärpt kreditåtstramning.

Då en sådan konsekvens även enligt fullmäktiges mening helst

borde undvikas, ville fullmäktige avstyrka de i motionerna framförda anslagsyrkandena.

Enligt vid fullmäktiges skrivelse fogat protokollsutdrag utvisande ärendets

behandling inom fullmäktige anfördes reservation av herr Rubbestad,

vilken ansåg att fullmäktige bort tillstyrka bifall till motionerna. Vidare

uttalade herr Kristensson, till vilken herr Kollberg anslöt sig, att han instämde

i av fullmäktige gjort avstyrkande av de i motionerna framförda

anslagsyrkandena, men att han för sin del icke kunde biträda den i yttrandet

avgivna motiveringen till detta avstyrkande.

Svenska bankföreningen framhåller i sitt yttrande att antagandet att

jordbrukarna och småföretagarna blivit eftersatta i konkurrensen om

bankkrediterna är obefogat. Bankföreningen understryker vidare, att

starka betänkligheter möter mot att undantaga vissa grupper av kreditsökande

från restriktionerna. Dessa betänkligheter ökas naturligtvis än mer

om prioriteringen, såsom synes vara avsett i nu förevarande motioner, skall

ske på övriga kreditbehövandes bekostnad. Bankföreningen kan icke finna

det riktigt och lämpligt att jordbruk och småföretagsamhet skulle på detta

sätt gynnas framför t. ex. den för landets ekonomi så viktiga exportindustrien.

På anförda skäl avstyrker bankföreningen sålunda ifrågavarande motioner.

Sveriges lantbruksförbund instämmer med motionärerna om att de

nämnda åtgärderna, som vidtagits i syfte att hejda inflationen, drabbar

jordbrukare och andra småföretagare hårt. Emellertid anser förbundet det

av motionärerna föreslagna tillvägagångssättet icke vara lämpligt. Kreditbehovet

för jordbruket, vartill borde räknas såväl de egentliga jordbruksföretagen

som jordbrukets ekonomiska föreningar, vore nämligen av en

storleksordning, som till en del kan täckas av ett anslag på 100 miljoner

kronor. Erforderliga lånemedel har numera, om än med svårighet, i stort

sett kunnat anskaffas från kreditinrättningarna. Skulle ett särskilt anslag

om 100 miljoner kronor ställas till riksbankens eller andra bankers förfogande

för att tillhandahållas jordbrukare och andra småföretag kunde

följden antagas bli, att bankerna icke längre kände sig förpliktigade att

utlämna lån till dessa kategorier utöver till förfogande ställt belopp. Vid

sådant förhållande skulle de i motionerna avsedda företagens kreditmöjligheter

försämras. Enligt förbundets uppfattning syntes en lämpligare och

mer praktisk väg vara att Kungl. Maj:t och riksbanken i samråd åstadkomme

lättnader för näringslivets berättigade kreditbehov.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltels utlåtande nr 21 är 1956

13

Riksförbundet Landsbygdens folk har i sitt yttrande anfört följande:

Vad först angår kreditbehovet inom jordbruket torde de mest trängande

fallen i viss utsträckning tillgodosetts genom de stödlån, som ställts till förfogande

på grundval av propositionerna nr 203/1955 och nr 14/1956. De

medel som riksdagen härigenom via riksbanken ställt till jordbrukets förfogande

har emellertid haft till syfte att avhjälpa en akut likviditetskris,

förorsakad av den felslagna skörden 1955. Det problem motionärerna vill

lösa är av annan art och sammanhänger med de inflationsbekämpande kreditåtgärdernas

mer eller mindre långvariga verkningar för den mindre företagsamheten.

Det tidigare beviljandet av stödlån bör sålunda enligt förbundets

mening i princip inte kunna anföras som skäl mot motionärernas yrkanden.

Motionärerna ger uttryck för den uppfattningen att de kreditrestriktioner,

som de i och för sig finner motiverade, ter sig mest besvärande för den

mindre företagsamheten inklusive jordbruket. Riksförbundet delar uppfattningen

att sådana åtgärder bör vidtas att olägenheterna av den restriktiva

kreditpolitiken inte i oskälig grad kommer att åvila de mindre företagarna.

Det synes angeläget, att en normal nybildning av mindre företag säkras

även i det hårdare ekonomiska klimat, som blivit en följd av den restriktiva

politiken.

Med hänsyn härtill finner riksförbundet en sådan omfördelning av kreditutrymmet

till småföretagsamhetens fördel som motionärerna föreslagit

motiverad och vill tillstyrka densamma. Härvid synes jordbruk och annan

mindre företagsamhet böra jämställas och det ökade kreditutrymmet sålunda

på lika villkor komma olika näringsgrenar till del. Det förefaller dock

som om summan 100 miljoner kronor, vilken enligt motionärerna motsvarar

ca en procent av affärsbankernas utlåningssummma, vore väl liten, om

en märkbar grad av omfördelning av kreditutrymmet åsyftas.

Utskottet

Bakgrunden till det i föreliggande motioner framförda förslaget om utvidgad

statlig långivning till jordbrukare och andra småföretagare utgöres

av bedömningen att dessa grupper särskilt hårt drabbats av skärpningar i

kreditpolitiken. Såsom utskottet i sitt denna dag avgivna utlåtande nr 20

närmare utvecklat, torde det emellertid icke med säkerhet kunna påvisas

att nämnda grupper drabbats av speciella svårigheter. Redan av denna anledning

är utskottet därför inte berett att tillstyrka bifall till förevarande

motioner. Härtill kommer, såsom vissa remissinstanser framhållit, att betydande

olägenheter torde vara förenade med de av motionärerna föreslagna

åtgärderna. Utskottet vill dock även i detta fall understryka vikten

av att bankofullmäktige uppmärksamt följer utvecklingen och inom ramen

för en fortsatt restriktiv kreditpolitik vidtager de åtgärder som må befinnas

erforderliga.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 21 år 1956

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1: 482 och II: 638 icke må till någon riks

dagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 april 1956

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Boo, Geijer, Strand

ler, Eliasson, Danmans och Magnusson;

från andra kammaren: herrar Sköldin, Persson i Norrby, Carlsson

Tibro, Malmborg i Stockholm, Löfgren, Sköld och Regnéll.

Reservation

av herrar Eliasson och Persson i Norrby.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.