Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag för beviljande av räntebärande lån till jordbrukare och andra småföretagare.
1956-04-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1956:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag för beviljande av räntebärande lån till jordbrukare och andra småföretagare.
Dokumentets text
Bankoutskutlets utlåtande nr 21 är 1956
11
Nr 21
Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag för beviljande
av räntebärande lån till jordbrukare och
andra småföretagare.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade, likalydande
motioner, nr 482 i första kammaren av herr Elof sson, Gustaf, och herr
Larsson, Sigfrid, och nr 638 i andra kammaren av herr Andersson i Dunker
in. fl., hemställes, att riksdagen måtte anslå 100 miljoner kronor att tillhandahållas
jordbrukare och andra småföretagare som räntebärande lån
mot bankmässig säkerhet enligt villkor och grunder som det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att närmare bestämma.
Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen II: 638.
över motionerna har utskottet inhämtat yttrande från fullmäktige i riksbanken.
Därjämte har Svenska bankföreningen, Riksförbundet Landsbygdens
folk och Sveriges lantbruksförbund beretts tillfälle avgiva yttranden i
ärendet.
Av remissinstanserna har fullmäktige i riksbanken och Svenska bankföreningen
avstyrkt motionärernas förslag. Även Sveriges lantbruksförbund,
som instämmer i motionernas allmänna syfte, finner den föreslagna åtgärden
vara en olämplig anordning som skulle kunna medföra att de avsedda
företagarnas kreditmöjligheter försämrades. Riksförbundet Landsbygdens
folk slutligen tillstyrker motionerna.
Beträffande olägenheter av kreditåtstramningen för jordbruket och
småföretagen som utgör bakgrunden för motionärernas yrkanden, hänvisar
fullmäktige i riksbanken till vad fullmäktige anfört i utlåtande över motionerna
I: 218 och II: 458 (se bankoutskottets utlåtande nr 20/1956). Nu tillgängliga
uppgifter ger enligt fullmäktige icke något stöd för uppfattningen
att jordbruket och småföretagsamheten drabbats speciellt hårt. Vad därefter
angår anslagsyrkandena i förevarande motioner erinrar fullmäktige
om att varje ökning av statsbudgetens utgiftssumma vid givna statsinkomster
komme att medföra en motsvarande försämring av det beräknade statliga
budgetutfallct. Det vore emellertid såsom den ekonomiska utvecklingen
under den närmaste framtiden kunde bedömas nödvändigt, att budgeten för
det kommande budgetåret — även om den nu kan beräknas utfalla med ett
visst överskott — icke belastades med ytterligare utgifter. En reducering av
överskottet skulle innebära ett minskat bidrag från budgetens sida till stabiliseringen
av vår ekonomi, vilket vid den nu förutsebara utvecklingen
12
Bankoutskotteis utlåtande nr 21 år 1956
eventuellt skulle behöva kompenseras genom en ytterligare skärpt kreditåtstramning.
Då en sådan konsekvens även enligt fullmäktiges mening helst
borde undvikas, ville fullmäktige avstyrka de i motionerna framförda anslagsyrkandena.
Enligt vid fullmäktiges skrivelse fogat protokollsutdrag utvisande ärendets
behandling inom fullmäktige anfördes reservation av herr Rubbestad,
vilken ansåg att fullmäktige bort tillstyrka bifall till motionerna. Vidare
uttalade herr Kristensson, till vilken herr Kollberg anslöt sig, att han instämde
i av fullmäktige gjort avstyrkande av de i motionerna framförda
anslagsyrkandena, men att han för sin del icke kunde biträda den i yttrandet
avgivna motiveringen till detta avstyrkande.
Svenska bankföreningen framhåller i sitt yttrande att antagandet att
jordbrukarna och småföretagarna blivit eftersatta i konkurrensen om
bankkrediterna är obefogat. Bankföreningen understryker vidare, att
starka betänkligheter möter mot att undantaga vissa grupper av kreditsökande
från restriktionerna. Dessa betänkligheter ökas naturligtvis än mer
om prioriteringen, såsom synes vara avsett i nu förevarande motioner, skall
ske på övriga kreditbehövandes bekostnad. Bankföreningen kan icke finna
det riktigt och lämpligt att jordbruk och småföretagsamhet skulle på detta
sätt gynnas framför t. ex. den för landets ekonomi så viktiga exportindustrien.
På anförda skäl avstyrker bankföreningen sålunda ifrågavarande motioner.
Sveriges lantbruksförbund instämmer med motionärerna om att de
nämnda åtgärderna, som vidtagits i syfte att hejda inflationen, drabbar
jordbrukare och andra småföretagare hårt. Emellertid anser förbundet det
av motionärerna föreslagna tillvägagångssättet icke vara lämpligt. Kreditbehovet
för jordbruket, vartill borde räknas såväl de egentliga jordbruksföretagen
som jordbrukets ekonomiska föreningar, vore nämligen av en
storleksordning, som till en del kan täckas av ett anslag på 100 miljoner
kronor. Erforderliga lånemedel har numera, om än med svårighet, i stort
sett kunnat anskaffas från kreditinrättningarna. Skulle ett särskilt anslag
om 100 miljoner kronor ställas till riksbankens eller andra bankers förfogande
för att tillhandahållas jordbrukare och andra småföretag kunde
följden antagas bli, att bankerna icke längre kände sig förpliktigade att
utlämna lån till dessa kategorier utöver till förfogande ställt belopp. Vid
sådant förhållande skulle de i motionerna avsedda företagens kreditmöjligheter
försämras. Enligt förbundets uppfattning syntes en lämpligare och
mer praktisk väg vara att Kungl. Maj:t och riksbanken i samråd åstadkomme
lättnader för näringslivets berättigade kreditbehov.
Bankoutskoltels utlåtande nr 21 är 1956
13
Riksförbundet Landsbygdens folk har i sitt yttrande anfört följande:
Vad först angår kreditbehovet inom jordbruket torde de mest trängande
fallen i viss utsträckning tillgodosetts genom de stödlån, som ställts till förfogande
på grundval av propositionerna nr 203/1955 och nr 14/1956. De
medel som riksdagen härigenom via riksbanken ställt till jordbrukets förfogande
har emellertid haft till syfte att avhjälpa en akut likviditetskris,
förorsakad av den felslagna skörden 1955. Det problem motionärerna vill
lösa är av annan art och sammanhänger med de inflationsbekämpande kreditåtgärdernas
mer eller mindre långvariga verkningar för den mindre företagsamheten.
Det tidigare beviljandet av stödlån bör sålunda enligt förbundets
mening i princip inte kunna anföras som skäl mot motionärernas yrkanden.
Motionärerna ger uttryck för den uppfattningen att de kreditrestriktioner,
som de i och för sig finner motiverade, ter sig mest besvärande för den
mindre företagsamheten inklusive jordbruket. Riksförbundet delar uppfattningen
att sådana åtgärder bör vidtas att olägenheterna av den restriktiva
kreditpolitiken inte i oskälig grad kommer att åvila de mindre företagarna.
Det synes angeläget, att en normal nybildning av mindre företag säkras
även i det hårdare ekonomiska klimat, som blivit en följd av den restriktiva
politiken.
Med hänsyn härtill finner riksförbundet en sådan omfördelning av kreditutrymmet
till småföretagsamhetens fördel som motionärerna föreslagit
motiverad och vill tillstyrka densamma. Härvid synes jordbruk och annan
mindre företagsamhet böra jämställas och det ökade kreditutrymmet sålunda
på lika villkor komma olika näringsgrenar till del. Det förefaller dock
som om summan 100 miljoner kronor, vilken enligt motionärerna motsvarar
ca en procent av affärsbankernas utlåningssummma, vore väl liten, om
en märkbar grad av omfördelning av kreditutrymmet åsyftas.
Utskottet
Bakgrunden till det i föreliggande motioner framförda förslaget om utvidgad
statlig långivning till jordbrukare och andra småföretagare utgöres
av bedömningen att dessa grupper särskilt hårt drabbats av skärpningar i
kreditpolitiken. Såsom utskottet i sitt denna dag avgivna utlåtande nr 20
närmare utvecklat, torde det emellertid icke med säkerhet kunna påvisas
att nämnda grupper drabbats av speciella svårigheter. Redan av denna anledning
är utskottet därför inte berett att tillstyrka bifall till förevarande
motioner. Härtill kommer, såsom vissa remissinstanser framhållit, att betydande
olägenheter torde vara förenade med de av motionärerna föreslagna
åtgärderna. Utskottet vill dock även i detta fall understryka vikten
av att bankofullmäktige uppmärksamt följer utvecklingen och inom ramen
för en fortsatt restriktiv kreditpolitik vidtager de åtgärder som må befinnas
erforderliga.
14
Bankoutskottets utlåtande nr 21 år 1956
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionerna 1: 482 och II: 638 icke må till någon riks
dagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 april 1956
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Boo, Geijer, Strand
ler, Eliasson, Danmans och Magnusson;
från andra kammaren: herrar Sköldin, Persson i Norrby, Carlsson
Tibro, Malmborg i Stockholm, Löfgren, Sköld och Regnéll.
Reservation
av herrar Eliasson och Persson i Norrby.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.