Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa åtgärder för främjande av kapitalbildningen i landet.

1956-04-05 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1956:22, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa åtgärder för främjande av kapitalbildningen i landet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1956

1

Nr 22

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa åtgärder

för främjande av kapitalbildningen i landet.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade, likalydande

motioner, nr 454 i första kammaren av herr Lindblom m. fl. och nr 580 i

andra kammaren av herr Ohlin m. fl., hemställer motionärerna att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning i följande

spörsmål, nämligen

»1) Undersökning av förutsättningarna att genom skattereformer eller

på annat sätt stimulera tillämpningen inom det enskilda näringslivet av

vinstandelssystem med särskild hänsyn till angelägenheten att främja

kapitalbildningen genom att bereda de anställda ökade möjligheter till sparande

och uppnå större effektivitet i produktionen.

2) Undersökning av förutsättningarna för vinstandelsmetodernas tilllämpning

inom av det allmänna ägda företag i branscher där de befinner

sig i en effektiv konkurrens med enskilda företag på lika villkor.

3) Undersökning av det allmännas möjligheter att genom ändring eller

komplettering av rådande lagstiftning underlätta tillkomsten av investeringsbolag

eller investeringsfonder med låga aktievalörer eller andra liknande

institutioner i avsikt att skapa en fördelaktig form för mindre inkomsttagares

sparande och öka tillgången på aktivt kapital. Denna undersökning

bör även innefatta utredning av möjligheterna att öka aktieägarnas

kunskaper om företagen.»

Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sina förslag,

får utskottet hänvisa till motionen II: 580.

över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i

riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret. Därjämte har Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation

och Svenska bankföreningen beretts tillfälle avgiva yttranden

i ärendet.

De i motionerna framförda förslagen har tidigare varit föremål för riksdagens

behandling, senast vid 1952 års riksdag i samband med de likalydande

motionerna I: 352 av herr Lindblom m. fl. och II: 477 av herr Ohlin

in. fl. I sitt utlåtande (nr 20/1952) över nämnda motioner anförde bankoutskottet

bl. a. följande:

»Utskottet vill framhålla, att enligt de avgivna remissyttrandena parterna

på arbetsmarknaden äro ense om att icke nu vilja förorda en tillämpIlihang

till riksdagens protokoll 1956. 8 samt. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1956

ning av vinstandelssystem i vårt land och vidare ense om att en utredning

i ämnet, om en sådan skulle verkställas, icke bör ske genom statsmakternas

försorg utan bör ankomma på parterna själva. Att staten vid sådant förhållande

skulle i enlighet med motionärernas förslag igångsätta en utredning

i syfte att uppmuntra tillämpningen av vinstandelssystem bör enligt

utskottet icke ifrågakomma. Det måste också anses tvivelaktigt, om staten

bör stimulera tillämpningen av vinstandelssystem genom ett så betydande

avsteg från gängse skatteprinciper, att staten skulle i beskattningshänseende

särskilt premiera den form av sparad inkomst som representeras av vinstandelar.

Utskottet finner sig sålunda böra avstyrka bifall till motionärernas

förevarande förslag. Av detta ståndpunktstagande följer även, att utskottet

icke kan tillstyrka bifall till motionärernas förslag om en utredning i syfte

att undersöka förutsättningarna för vinstandelsmetodernas tillämpning

inom av det allmänna ägda företag i branscher, där de befinna sig i en

effektiv konkurrens med enskilda företag på lika villkor.

Vad slutligen beträffar förslaget om en utredning i syfte att undersöka

det allmännas möjligheter att genom en ändring eller komplettering av rådande

lagstiftning underlätta tillkomsten av investeringsbolag med låga

aktievalörer eller andra liknande institutioner i avsikt att skapa en fördelaktig

form för mindre inkomsttagares sparande och öka tillgången på aktivt

kapital får utskottet uttala, att några åtgärder i dylikt syfte icke torde

vara påkallade från statens sida.»

På anförda skäl hemställde utskottet att de förevarande motionerna icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Vid utskottets utlåtande fanns fogad en reservation av herrar Schmidt

och Nyberg, vari hemställdes att riksdagen med bifall till nämnda motioner

i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle hemställa om utredning av i motionerna

angivna spörsmål. Vid utlåtandets föredragning biföll riksdagen utskottets

hemställan.

Remissyttrandena över motionerna

1. Allmänna synpunkter. Allmän enighet föreligger bland remissinstanserna

om önskvärdheten av ett ökat sparande. Däremot har tveksamhet

yppats om ändamålsenligheten i de av motionärerna föreslagna åtgärderna.

Fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret avstyrker sålunda

samtliga de i motionärernas hemställan framförda förslagen. Förslagen

att genom skattereformer eller andra statliga åtgärder stimulera tilllämpningen

av vinstandelssystem har jämväl avvisats av såväl Svenska

arbetsgivareföreningen som av Landsorganisationen och Tjänstemännens

centralorganisation. Sistnämnda remissinstanser liksom Svenska bankföreningen

har däremot givit uttryck för en positiv inställning till förslaget att

utreda det allmännas möjligheter att underlätta tillkomsten av investe
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1956

3

ringsbolag eller investeringsfonder med låga aktievalörer eller andra liknande

institutioner för mindre inkomsttagares sparande.

Fullmäktige i riksbanken har åberopat yttrande avgivet över de vid 1952

års riksdag i samma ämne väckta, likalydande motionerna 1:352 och

II: 477. Vad fullmäktige därvid anfört syntes alltjämt äga sin giltighet, då

några nya skäl för utredningsyrkandena icke förebragts. Framför allt ville

fullmäktige alltjämt ifrågasätta huruvida någon väsentlig ökning i det totala

personliga nysparandet skulle kunna vinnas genom de i motionerna

antydda metoderna. Fullmäktige hade därför ej heller nu funnit skäl att

tillstyrka den av motionärerna föreslagna utredningen. I sitt åberopade yttrande

hade fullmäktige anfört, att fullmäktige i likhet med motionärerna

självfallet hyste det största intresse för att det enskilda sparandet ökades,

bl. a. med hänsyn till att detta utgjorde en förutsättning för att önskvärda

investeringar inom det privata näringslivet skulle komma till stånd. Fullmäktige

ansåge därför, att det enskilda sparandet borde lämnas det stöd

från statens sida, som kunde vara rimligt i jämförelse med andra angelägna

intressen. Fullmäktige ville emellertid i förevarande sammanhang inskränka

sig till att till behandling upptaga de olika förslag, som i motionerna framfördes

och som enligt motionärerna syftade till att söka underlätta sådant

enskilt sparande, som kunde påräknas för riskbärande investeringar.

Enligt vid fullmäktiges skrivelse fogat protokollsutdrag, utvisande ärendets

behandling inom fullmäktige, anfördes reservation av herr Kristensson,

vilken — under hänvisning till vad han anfört till fullmäktiges protokoll

den 13 mars 1952 i anledning av fullmäktiges yttrande över de då föreliggande

motionerna och med instämmande av herr Kollberg — tillstyrkte

bifall till de nu remitterade motionerna. I det åberopade yttrandet från år

1952 hade herr Kristensson anfört följande:

Allmän enighet torde råda därom, att för en fortsatt välståndsutveckling

med tryggande av hög och jämn sysselsättning och stahil prisnivå utgör en

ökning av sparandet i samhället en nödvändig förutsättning. Med understrykande

av den grundläggande betydelse för de senaste mansåldrarnas

framåtskridande, som den högre tekniken, den förbättrade skolbildningen,

den rikligare kapitaltillgången samt den ekonomiska friheten haft, skisseras

i motionerna olika metoder att främja kapitalbildningen. Tyngdpunkten

har därvid lagts vid främjandet av det personliga sparandet — framför

allt de mindre inkomstlagarnas sparande — och vid all tillgången på riskbärande

kapital blir av tillfredsställande storleksordning.

De metoder, som där rekommenderas — vinstandelssystem^ och investeringsbolag

med låga aktievalörer — har enligt min mening påtagliga fördelar

ur ovan angivna synpunkter. Löntagarnas och de mindre inkomsttagarnas

sparmöjligheter underlättas, en även ur social synpunkt berättigad

målsättning. Det måste även anses angeläget att underlätta de mindre inkomsttagarnas

möjligheter att ge sitt sparande den placering i realvärde,,

som aktiesparande innebär.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1956

Även möjligheterna och lämpligheten av sådana ändringar i skattelagstiftningen,

att utvecklingen av ny företagsamhet och därtill knuten kapitalbildning

underlättas, bör prövas. Detta problem, vars angelägenhet knappast

kan bestridas, bör givetvis ses på längre sikt och utan påverkan av det

dagsaktuella lägets speciella ekonomiska villkor.

Åberopande dessa synpunkter tillstyrker jag ifrågavarande motions yrkande

om utredning.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ställer sig i princip välvilliga till åtgärder,

som vore ägnade att stimulera sparandet och därmed öka kapitalbildningen

i landet. Utvecklingen under de gångna åren hade alltmer accentuerat

behovet av ett ökat enskilt sparande, och fullmäktige erinrar om att

statsmakterna tvingats överväga särskilda sparfrämjande åtgärder samtidigt

med att generellt verkande finans- och penningpolitiska åtgärder

satts in i kampen mot inflationstendenserna. Fullmäktige uttalar i detta

sammanhang vidare följande:

Enligt fullmäktiges mening är det främst på sistnämnda väg — alltså

med generellt verkande medel för bevarandet av ett fast penningvärde —

man har att framgå, om man på något längre sikt vill stimulera till ökat enskilt

sparande.

Verkningarna av de under det senaste året i sådant hänseende vidtagna

åtgärderna har ännu icke visat sig med full styrka. Det kunde därför synas

lämpligt att tills vidare ställa sig avvaktande till nya projekt om premiering

av den ena eller andra formen av enskilt sparande. Fullmäktige vill emellertid

icke förneka, att i det läge som för närvarande råder och som fortfarande

kännetecknas av inflationistiska spänningar, vissa sparstimulerande

åtgärder kan vara både lämpliga och befogade med hänsyn till det propagandavärde

dessa åtgärder kan ha och till att varje ökning av nysparandet,

som de kan medföra, är betydelsefull. I 1956 års statsverksproposition framhålles

sålunda såsom en orsak till att konsumtionsökningen blivit av tämligen

måttlig omfattning trots inkomstvolymens starka ansvällning, att det

personliga sparandet under det gångna året visat en glädjande tillväxt, vilket

väl bl. a. får tillskrivas premiesparandet och den omfattande propaganda

för sparande, som i samband därmed satts in. Det bör härvid slås fast, dels

att det avgörande icke är de olika formerna för sparandet utan den samlade

volymen av detsamma, och dels att en alltför stor splittring av sparformerna

kan vara ägnad att minska sparandets totalvolym.

Om betydelsen av ett ökat sparande anför Svenska bankföreningen följande:
Bankföreningen

delar motionärernas uppfattning att kapitalbildningen i

vårt land f. n. är otillräcklig. Utvecklingen på det tekniska området kommer

under den närmaste framtiden att föra med sig nya och växande investeringsbehov

av mycket betydande storlek. Därest dessa skall kunna

tillgodoses, är det oundgängligt att ett väsentligt ökat sparande kommer till

stånd. Kan detta ej åstadkommas på frivillighetens väg ställes man inför

alternativet med ett statligt tvångssparande i en eller annan form. En sådan

utväg är emellertid förenad med så många olägenheter av skilda slag att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1956

5

den icke kan rekommenderas. Bankföreningen anser därför, i likhet med

motionärerna, att man i stället bör inrikta sig på att konsekvent och målmedvetet

uppmuntra det frivilliga sparandet.

Liknande synpunkter framföres av Svenska arbetsgivareföreningen, som

i sitt yttrande framhåller bl. a. följande:

Föreningen delar helt motionärernas uppfattning om nödvändigheten av

en större sparvolym. Det synes föreningen oomtvistligt, att de förväntningar

som i dag ställs på ett fortsatt ekonomiskt framåtskridande endast kan infrias,

om kapitalbildningen får en tillräckligt stor omfattning. Med hänsyn

härtill finner föreningen det synnerligen angeläget, att den ekonomiska

politiken utformas så att sparandet främjas. I likhet med motionärerna vill

föreningen avvisa tanken på att låta kapitalbildningen i framtiden få en

tvångsmässig karaktär. Gynnsamma förutsättningar måste i stället skapas

för en utveckling av det frivilliga sparandet.

Med beklagande konstaterar föreningen, att staten genom olika åtgärder

minskat möjligheterna till sparande inom företagen. Som en följd av bland

annat den skärpta företagsbeskattningen kommer betydande belopp att

överföras från företagen till den offentliga sektorn av samhällsekonomien.

Det finns anledning befara, att en stor del av dessa belopp kommer att direkt

eller via inkomstöverföringar användas för konsumtion och icke disponeras

för investeringar i samma utsträckning, som skulle ha skett inom

företagen. Härav följer växande svårigheter för landets kapitalförsörjning.

Inom det privata näringslivet kommer den hittillsvarande graden av självfinansiering

icke att kunna upprätthållas, vilket medför risk för en sjunkande

investeringstakt.

Även det rent personliga sparandet är av fundamental betydelse för den

ekonomiska utvecklingen. Föreningen är därför i princip positivt inställd

till åtgärder, som verkar i riktning mot en ökning av sådant sparande.

2. Motionernas förslag angående vinstandelssystemets tillämpning m. m.

Fullmäktige i riksbanken anför — i sitt yttrande från år 1952 — att det

icke vore alldeles givet att ett mera allmänt införande av vinstandelssystemet

skulle komma att medföra en ökning av det totala sparandet inom landet.

Även ur andra synpunkter torde man med fog kunna ställa sig tveksam

rörande fördelarna av en dylik åtgärd. Att statsverket skulle, utan att arbetsmarknadens

parter vore överens om att rekommendera införande av ett

vinstandelssystem, igångsätta en utredning som skulle syfta till att uppmuntra

ett sådant system syntes näppeligen böra ifrågakomma. Det måste

för övrigt anses tvivelaktigt, om staten — såsom motionärerna förutsatt —■

borde genom skattereformer (skattelättnader) särskilt understödja en sådan

speciell form av sparande, varom här vore fråga. Jämväl sparande i

annan form än den här avsedda tjänade direkt eller indirekt produktionen

inom landet. Av det anförda följde att fullmäktige icke heller ansåge sig

höra tillstyrka, att riksdagen skulle hos Kungi. Maj:t begära utredning angående

vinstandelssystemets tillämpning inom vissa av det allmänna ägda

företag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1956

Fullmäktige i riksgäldskontoret framhåller för sin del att något initiativ

från statsmakternas sida för främjande av ifrågasatta anordningar beträffande

vinstandelssystem icke torde vara påkallat; därest ett verkligt

intresse för saken skulle förefinnas, finge det nämligen förutsättas att

detta på ett naturligt sätt och av sin egen inneboende kraft skulle komma

till uttryck.

Även de hörda arbetsmarknadsorganisationerna har avvisat motionärernas

förslag vad avser vinstandelssystem. Svenska arbetsgivareföreningen

anför sålunda följande:

Föreningen intar nu liksom tidigare en negativ hållning till frågan om

vinstandelssystem. De skäl som härvidlag är avgörande för föreningens

ståndpunktstagande må i korthet anföras.

Föreningen anser, att frågor som sammanhänger med vinstdelningsmetoder

faller inom det av arbetsmarknadsparterna reglerade området och

följaktligen icke bör göras till föremål för statliga utredningar. Åtgärder

från det allmännas sida i syfte att väcka intresse för sådana metoder skulle

verka i riktning mot en uppluckring av det nu tillämpade kollektivavtalssystemet.

Den stadga, som detta system givit åt relationerna mellan arbetsgivare

och arbetstagare, skulle sannolikt i viss mån komma att försvinna.

Erfarenheten har visat, att förmåner som utgår till arbetstagarna vid

sidan av kollektivavtalet förr eller senare inarbetas i detta. Följaktligen

är det realistiskt att räkna med att även förekommande vinstandelssystem

efter hand blir föremål för avtalsmässig reglering. Arbetstagarna torde icke

i längden acceptera ett system, som skapar en viss instabilitet i inkomsthänseende.

Från deras sida uppstår, som exempel i utlandet ger vid handen,

så småningom en strävan att omvandla en osäker vinstandel i lön. Denna

tendens blir särskilt framträdande i tider av sjunkande företagsvinster.

En ökad spridning av vinstandelssystem leder med största säkerhet till

inkomstförskjutningar mellan olika löntagargrupper. Med den långtgående

kollektivisering, som kännetecknar den svenska arbetsmarknaden, kan sådana

förskjutningar utlösa krav på särskild lönekompensation för arbetstagare

i de företag eller branscher, där vinstandelssystem ej kan praktiseras

eller där vinstandelen regelmässigt får en relativt sett blygsam storlek.

Därigenom uppstår risk för inflationsdrivande inkomststegringar.

Systemet har vidare enligt föreningen den betydande nackdelen att det

kan föranleda arbetstagarna att begära medbestämmanderätt i frågor som

gäller företagets ledning och förvaltning. I företag där systemet tillämpas

är det sålunda tänkbart, att de anställda begär att få utöva en kontroll över

hur vinsten skall fördelas på olika ändamål. Krav på en generösare vinstandelspolitik

kan komma att framföras på bekostnad av företagets konsolidering.

Under hänvisning till det ovan anförda avstyrker föreningen den del av

motionärernas förslag, som berör vinstandelssystem.

Landsorganisationen anför i frågan följande:

LO har vid tidigare tillfällen, senast i ett år 1952 över några riksdagsmotioner

med liknande syftning avgivet yttrande, givit sin uppfattning om

vinstandelssystemet till känna. I sagda yttrande anfördes, att en allmän

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1956

7

standardförbättring visserligen förutsätter en effektivitetshöjning inom näringslivet

men att man inom fackföreningsrörelsen inte anser vinstandelssystemet

vara en lämplig form för att påskynda en sådan utveckling. Sedan

detta uttalande gjorts har ingenting inträffat, som har föranlett LO att

ändra uppfattning i denna fråga. Det torde visserligen vara riktigt, att den

fortsatta välståndsutvecklingen förutsätter ett omfattande sparande även

hos de stora folkgrupperna, men detta sparande bör komma till stånd i

andra former än genom de anställdas andel i företagens vinst. Vinstandelssystemet

leder med nödvändighet till ett engagemang i företagen från de

anställdas sida, som från olika synpunkter är ägnat att inge betänkligheter.

En tillämpning av vinstandelssystemet synes i själva verket vara oförenlig

med riktlinjerna för lönepolitiken sådana de formulerats bl. a. i det av

LO:s organisationskommitté till 1951 års kongress avgivna betänkandet,

vari målsättningen säges vara att mellan olika löntagargrupper inbördes

upprätthålla sådana lönerelationer, som kan anses förenliga med en solidarisk

lönepolitik. LO finner sålunda en utredning av vinstandelssystemet

och därmed sammanhängande frågor inte av behovet påkallad.

Tjänstemännens centralorganisation åberopar i sitt yttrande vad organisationen

anförde i utlåtande avgivet år 1952 över motionerna 1:352 och

II: 477, nämligen:

I yttrande över en motion om utredning rörande principerna och metoderna

för nya former av samarbete mellan arbetsmarknadens parter in. m.

till 1949 års riksdag anförde TCO bl. a., att införande av någon form av

meddelägarskap eller dylikt för de anställda inom vissa områden av näringslivet

otvivelaktigt skulle kunna medföra en ökad produktion. Enligt

TCO:s uppfattning tillkom det emellertid arbetsmarknadens parter att upptaga

detta problem till behandling om och när de själva funno detta påkallat.

En lösning av frågor av detta slag skulle nämligen sannolikt icke stå

att vinna utan vederbörligt hänsynstagande till den lönesättningsmetodik

om vilken parterna tidigare träffat överenskommelse. TCO är alltjämt av

denna principiella uppfattning och kan inte anse det påkallat att i dagens

läge tillsätta en utredning för undersökning av huruvida möjlighet föreligger

att genom skattereformer stimulera tillämpning av ett vinstandelssystem

eller dylikt inom näringslivet. Enligt TCO:s uppfattning borde en sådan

utredning kunna anstå intill dess arbetsmarknadens parter själva i

någon form ha upptagit förhandlingar inbördes om ifrågavarande spörsmål.

Organisationen vill emellertid å andra sidan icke motsätta sig att den

av motionärerna föreslagna utredningen kommer till stånd.

Svenska bankföreningen förordar att en utredning kommer till stånd

som till samlad behandling upptoge hela problemet om vad som på olika

områden kan göras för att stimulera det frivilliga sparandet. I ett sådant

sammanhang borde också motionernas förevarande förslag bli föremål för

närmare undersökning.

3. Motionernas förslag om all underlätta tillkomsten av investeringsbolag

m. m.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 22 dr 1956

Fullmäktige i riksbanken ifrågasätter — i sitt 1952 avgivna yttrande —

om den här avsedda sparformen särskilt lämpade sig för mindre inkomsttagare.

Man måste utgå från att de sparare, som här åsyftades, i allmänhet

saknade möjlighet att bedöma värdet, åtminstone på längre sikt, av de aktier

som investeringsbolaget ägde och därmed också av värdet å aktierna i investeringsbolaget.

I den mån här avsedda sparare önskade förvärva aktier

i investeringsbolag, torde de för övrigt redan nu kunna tillgodose denna

önskan, eftersom det inom landet funnes flera välkända investeringsbolag.

Men man kunde enligt fullmäktige utgå från att i regel andra sparformer

passade bättre för ifrågavarande klientel.

Fullmäktige i riksgäldskontoret finner icke något initiativ från statsmakternas

sida påkallat för främjande av de i motionerna ifrågasatta anordningarna.

Svenska arbetsgivareföreningen har för sin del intet att invända mot att

en undersökning kommer till stånd i syfte att utröna möjligheterna att lagstiftningsvägen

underlätta tillkomsten av investeringsbolag eller investeringsfonder

med låga aktievalörer. Även Landsorganisationen anser att

denna sparform kunde fylla en uppgift även i vårt land och motsätter sig

icke förslaget att den av motionärerna begärda utredningen kommer till

stånd. Liknande synpunkter framföres av Tjänstemännens centralorganisation.

Svenska bankföreningen framhåller att goda skäl kan åberopas för att

pröva denna sparform även i vårt land. Föreningen erinrar om att de investeringsbolag

sorii f. n. finnes i Sverige icke lyckats förvärva något större

antal aktieägare bland småspararna. I vad mån detta kunde sammanhänga

med banklagens förbud mot belåning av aktier i bolag, vars verksamhet

huvudsakligen består i att förvalta eller driva handel med aktier, vore svårt

att säga.

Bankföreningen anför i detta sammanhang vissa allmänna synpunkter på

möjligheten att främja sparandet:

Det viktigaste är likväl enligt bankföreningens mening att den ekonomiska

politiken över huvud omlägges i mera sparvänlig anda. ökat sparande

förutsätter större prestationer från medborgarnas sida genom å ena

sidan effektivare produktionsinsatser och å andra sidan återhållsamhet i

fråga om konsumtionsutgifter. Dessa prestationer kommer helt enkelt icke

till stånd, om produktionsresultaten i samma utsträckning som hittills utsättes

för beskattning eller värdeförstöring. Den penningvärdeförstöring,

som ägt rum under efterkrigstiden, har gjort folk misstänksamma mot den

framtida utvecklingen och därmed tveksamma beträffande klokheten i att

avstå från omedelbar konsumtion för att i stället öka sitt penningsparande.

Av motionärerna förordade åtgärder i syfte att genom vinstandelssystem

respektive aktieplaceringar skapa tryggare former för sparande kommer i

alla händelser ej att verka annat än på lång sikt och är, även de, beroende

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltets utlåtande nr 22 år 1956

9

av eu mindre fientlig inställning till uppsamlade produktionsresultat än

den som kommit till uttryck i efterkrigstidens skattelagstiftning och övriga

finanspolitik.

Det är alltså enligt bankföreningens övertygelse ett önskemål av högsta

vikt att förtroendet till penningvärdet återställes. Icke mindre viktig är en

översyn av beskattningsreglerna. Främst är det angeläget att företagsbeskattningen

lindras samt att förmögenhets- och kvarlåtenskapsskatterna

avskaffas. Men även andra former av skattelättnader i samband med sparande

synes höra övervägas. Ej minst för småsparandet torde t. ex. en utvidgning

av den partiella skattefrihet för kapitalinkomst, som nyligen införts,

kunna få rätt avsevärd betydelse.

Utskottet

De i föreliggande motioner framförda förslagen utgår från att sparandet

i det svenska samhället är otillräckligt i förhållande till de stora investeringsbehov

som gör sig gällande inom snart sagt varje sektor av ekonomien.

Ur denna synpunkt bör alla förslag som syftar till en ökning av sparandet

tas upp till allvarlig prövning i positiv anda. I detta hänseende torde inga

delade meningar råda.

De sparfrämjande åtgärder, som förevarande motioner tagit sikte på,

syftar till att underlätta dels tillämpningen av vinstandelssystem, dels tillkomsten

av investeringsbolag eller liknande institutioner för mindre inkomsttagares

sparande.

Vad först angår frågan om vinstandelssystemets tillämpning har denna

tidigare —- såsom även framgått av redovisningen i det föregående — varit

föremål för riksdagens behandling i samband med motioner väckta vid

1949 och 1952 års riksdagar. I de remissyttranden, som avgavs vid dessa

tillfällen, uttalades i allmänhet tveksamhet i olika hänseenden om lämpligheten

av en dylik åtgärd, även om några remissinstanser ej hade något att

erinra mot en utredning. I vissa fall blev motionärernas förslag direkt avstyrkta.

Bankoutskottet hemställde i sitt utlåtande nr 20 till 1952 års riksdag

att motionerna inte skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda, vilket

även blev riksdagens beslut.

I de remissutlåtanden som avgivits i anledning av årets motioner i ämnet

och vilka redovisats i det föregående, har någon förändring härvidlag inte

inträtt. Särskilt har understrukits, att frågan om vinstandelssystemets tilllämpning

i vårt land i princip bör upptagas genom förhandlingar mellan

berörda parter på arbetsmarknaden. Härtill kommer att dessa parter själva

intager en avvisande hållning till vinstandelssystemet. En statlig stimulans

av olika vinstandelsmetoder skulle nämligen kunna medföra en uppluckring

av nu tillämpade kollcktivavtalssystem och torde inte vara förenlig

med den solidariska lönepolitik som hittills bedrivits. I den mån en förändring

av förhållandena mellan arbetsmarknadens parter i berörda avseenden

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1956

skulle befinnas önskvärd, bör initiativ i detta syfte ankomma på parterna

själva. Att staten vid sådant förhållande i enlighet med motionärernas förslag

skulle igångsätta en utredning i syfte att uppmuntra tillämpningen av

vinstandelssystem bör enligt utskottet icke ifrågakomma. Utskottet finner

sig sålunda böra avstyrka bifall till motionärernas förevarande förslag. Av

detta ståndpunktstagande följer också att utskottet inte heller kan tillstyrka

bifall till motionärernas förslag i vad avser utredning i syfte att undersöka

förutsättningarna för vinstandelsmetodernas tillämpning inom av det allmänna

ägda företag i branscher, där de befinner sig i en effektiv konkurrens

med enskilda företag på lika villkor.

Vad därefter angår förslaget om en utredning i syfte att undersöka det

allmännas möjligheter att genom en ändring eller komplettering av rådande

lagstiftning underlätta tillkomsten av investeringsbolag med låga aktievalörer

eller andra liknande institutioner, vill utskottet först erinra om att ett

ökat intresse under de senaste åren synes ha gjort sig gällande från allmänhetens

sida att placera sina sparmedel i aktier. Initiativ har också tagits

bl. a. från bankhåll att stimulera detta intresse. Utskottet förutsätter vidare,

att 1955 års stabiliseringsutredning i sin allmänna inventering av den ekonomiska

politikens metoder kommer att behandla även åtgärder av berört

slag. Under sådana omständigheter torde det saknas anledning att tillsätta

en särskild utredning för detta ändamål. Utskottet får sålunda avstyrka

motionärernas yrkande även i denna punkt.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna I: 454 och II: 580 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 april 1956

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Fahlander, De Geer, Geijer, Svärd*,

Strandler, Eliasson och Ståhle;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm*, Nilsson i Landskrona*,

Gustafson i Göteborg*, Johansson i Kalmar*, Löfgren, Jönsson i

Rossbol, Sköld och Regnéll.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 är 1956

11

Reservationer:

1) av herrar De Geer, Gustafson i Göteborg och Löfgren, vilka ansett att utskottets

yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Det är ett känt faktum att sparandet i vårt land är klart otillräckligt i

förhållande till de väldiga behov av investeringar som föreligger. Om den

gynnsamma utveckling som de tekniska framstegen ställer i utsikt inte

skall äventyras, måste nya betydande folkgrupper uppmuntras att genom

sparande engagera sig i kapitalbildningen. Detta kan ske endast om den

ekonomiska politiken målmedvetet inriktas på bevarandet av ett fast penningvärde,

en successiv minskning av skattetrycket och på genomförandet

av en rad sparstimulerande åtgärder.

Utskottet finner det vara angeläget att de åtgärder i syfte att stimulera

sparandet som beslöts av 1955 års riksdag får sin fortsättning genom att nya

hittills oförsökta utvägar prövas. I det sammanhanget förtjänar de i de likalydande

motionerna nr 454 i första kammaren av herr Lindblom m. fl. och

nr 580 i andra kammaren av herr Ohlin in. fl. framförda förslagen att allvarligt

övervägas.

I dessa motioner yrkas på en utredning angående förutsättningarna att

genom skattereformer eller på annat sätt stimulera tillämpningen av vinstandelssystem

inom det enskilda näringslivet liksom inom av det allmänna

ägda företag i branscher där dessa befinner sig i en effektiv konkurrens på

lika villkor med enskilda företag. Den begärda utredningen skulle vidare

undersöka det allmännas möjligheter att genom ändring eller komplettering

av rådande lagstiftning underlätta tillkomsten av investeringsbolag eller

investeringsfonder med låga aktievalörer eller andra liknande institutioner

i avsikt att skapa en fördelaktig form för mindre inkomsttagares sparande

och därigenom öka tillgången på aktivt kapital. Denna undersökning bör enligt

motionärernas förslag innefatta frågan om möjligheterna att stimulera

till ökad företagsinformation till aktieägarna.

Ett införande av vinstandelssystem i mera betydande omfattning skulle

enligt utskottets uppfattning säkerligen verka stimulerande på sparandet.

Man kan nämligen anta att överenskommelserna normalt skulle utformas så

att de anställda läte en stor del av vinstandelarna stå kvar och förräntas

inom företaget. Det är sannolikt att det ökade sparintresse som därigenom

vunnes också skulle ta sig uttryck i andra former av sparande.

Eif starkt skäl för att användande av vinstandelsmeloden uppmuntras

är enligt utskottets mening det förhållandet att den utgör ett viktigt led i

strävandena att öka de anställdas personliga engagemang i företagen och

därmed också tillfredsställelsen med arbetet. De erfarenheter av försök

med andel i vinst som gjorts i andra länder, framför allt i USA och England

— vanligen med bevarande inom företagen av en stor del av vinstande
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 22 dr 1956

len under en betydande tidrymd — visar att man har vunnit en vidgad känsla

av arbetsgemenskap och därigenom också en betydelsefull stimulans åt

produktionen.

Det är som ett medel bland andra i ansträngningarna på att skapa en förtroendefull

samverkan inom företagen som vinstandelsmetoden bör ses. Den

får givetvis inte utformas på ett sådant sätt att den innebär ett ingrepp i

den normala lönesättningen. De farhågor som från en del remissinstansers

sida har framförts, att ett införande av vinstandelssystemet skulle kunna

medföra en uppluckring av nu tillämpade kolleklivavtalssystem, synes därför

enligt utskottets mening vara obefogade.

Utskottet delar den av motionärerna starkt betonade uppfattningen att

man inte bör lagstifta om införande av vinstandelssystem. Detta bör i stället

komma till stånd genom överenskommelser mellan de anställda och

företagsledning vid varje särskilt företag för sig. Däremot är det fullt naturligt

att statsmakterna ger sin medverkan till främjandet av denna metod

genom att låta utreda frågan och därvid genom sammanställning och bearbetning

av här i landet och utomlands vunna erfarenheter skapa en bakgrund

för stimulerande åtgärder. Man bör också överväga vilka möjligheter

som här olika former av skattelättnader kan erbjuda. Utskottet anser vidare

i likhet med motionärerna att det finns skäl att undersöka förutsättningarna

för en tillämpning av vinstandelsmetoderna också inom av det allmänna

ägda företag inom de branscher där dessa befinner sig i en effektiv

konkurrens med enskilda företag på lika villkor.

Även övriga i de båda likalydande motionerna I: 454 och II: 580 framförda

förslag till sparstimulerande åtgärder förtjänar en positiv prövning.

Vad det enligt motionärernas åsikt gäller är här i första hand att finna nya

lockande sparformer för mindre och medelstora inkomsttagare. De krav

som då naturligen bör ställas på dessa sparformer är alt de förenar en betryggande

grad av säkerhet med ett visst skydd mot förluster genom penningvärdets

fall. En utväg som därvid av motionärerna diskuteras är bildandet

av investeringsbolag som placerar sina medel i aktier och sedan i sin

tur erbjuder allmänheten att bli delägare genom förvärv av andelar i små

valörer. De investeringsbolag som f. n. finns i vårt land har enligt motionärernas

mening inte lyckats vinna nya kategorier av aktieägare. Den svenska

aktiemarknaden är fortfarande uppbyggd på den förutsättningen att det endast

uppträder ett relativt litet antal köpare och att dessa placerar förhållandevis

stora belopp.

Motionärerna redogör i detta sammanhang för de i USA förekommande

s. k. ömsesidiga investeringsfonderna, som har mötts av stort intresse från

småspararnas sida. Genom en omsorgsfull riskfördelning vid placeringen

av medlen har man i denna verksamhet lyckats tillmötesgå spararnas krav

på säkerhet. Kapitalplacerare kan i dessa ömsesidiga fonder när som helst

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1956

13

och till vilket belopp som helst köpa andelar av små valörer. Vid vilken tidpunkt

som helst kan man helt eller delvis uppsäga sitt delägarskap i fonderna

genom att presentera sina andelar för inlösen. Småspararna får här, påpekar

motionärerna, garanti för ständig sakkunnig övervakning, spridning

av riskerna, tillämpning av långtgående säkerhetsföreskrifter, bekväm förvaltning,

hög likviditet och relativt hög avkastning.

Enligt utskottets mening finns det anledning att undersöka om man inte

genom ändring eller komplettering av den rådande lagstiftningen skulle

kunna underlätta tillkomsten av en verksamhet liknande den som utövas

av de nämnda investeringsfonderna. Det naturligaste förefaller därvid utskottet

vara att den handhas av privata bolag eller föreningar, eventuellt

underkastade någon form av allmän kontroll. Man bör också undersöka

möjligheterna att stimulera större bolag av annan typ än investeringsbolagets

att utge aktier i mindre valörer. Ändringar som i de två nämnda fallen

kan bli aktuella rör banklagens förbud för bank att såsom pant mottaga

aktie i bolag vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta eller driva

handel med aktier samt aktiebolagens bestämmelser om akties minimibelopp.

Som en förutsättning för att den stora allmänheten skall tänkas i större

grad uppträda som aktieköpare nämner motionärerna en ökad information

till aktieägarna om de företag som de är delägare i. I likhet med motionärerna

anser utskottet att man bör undvika lagstiftning när det gäller att

främja en sådan utveckling, men tror å andra sidan att den av motionärerna

föreslagna utredningen, som skulle ta vara på utländska erfarenheter på

området och redovisa synpunkter tillämpliga på svenska förhållanden, kunde

framkalla värdefulla initiativ i denna riktning.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må besluta alt, med bifall till motionerna

1:454 och 11:580 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning i följande spörsmål:

1) Undersökning av förutsättningarna att genom skattereformer

eller på annat sätt stimulera tillämpningen inom det

enskilda näringslivet av vinstandelssystem med särskild

hänsyn till angelägenheten att främja kapitalbildningen genom

att bereda de anställda ökade möjligheter till sparande

och uppnå större effektivitet i produktionen.

2) Undersökning av förutsättningarna för vinstandelsmetodernas

tillämpning inom av det allmänna ägda företag i

branscher där de befinner sig i en effektiv konkurrens med

enskilda företag på lika villkor.

3) Undersökning av det allmännas möjligheter att genom

ändring eller komplettering av rådande lagstiftning under
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 22 dr 1956

lätta tillkomsten av investeringsbolag eller investeringsfonder

med låga aktievalörer eller andra liknande institutioner

i avsikt att skapa en fördelaktig form för mindre inkomsttagares

sparande och öka tillgången på aktivt kapital. Denna

undersökning bör även innefatta utredning av möjligheterna

att öka aktieägarnas kunskaper om företagen.»; samt

2) av herrar Svärd och Regnéll.

Särskilt yttrande

av herr Sköld, vilken anfört följande:

»I bankoutskottets förevarande utlåtande instämmer jag till alla delar.

Därutöver vill jag likväl anföra några synpunkter på frågan om vinstandel.

Det förutsättes i motionerna att ett vinstandelssystem skulle få sparfrämjande

verkningar. Rent principiellt kan denna tanke inte i och för sig avvisas.

Men den synes mig endast kunna förverkligas under vissa bestämda

förutsättningar. Först och främst måste fordras att genom de anställdas delaktighet

i företagets vinst något skulle sparas som annars komme att konsumeras.

Om detta skall kunna bli fallet får de anställda inför utsikten att

erhålla del i vinsten nöja sig med att ta ut så mycket mindre av möjlig

löneförhöjning som vinstandelen kan beräknas uppgå till. Dessutom måste

nämnda andel bindas för viss tid i företaget. Endast på så sätt undandras

ett belopp motsvarande vinstandelen konsumtionen. Om lönesättningen inte

påverkas ökas inte det totala sparandet. Det företagssparande som under

alla förhållanden skulle komma till stånd bleve endast fördelat i fråga om

äganderätten mellan de anställda och företaget. Bindes ej vinstandelen utan

utbetalas den i stället till de anställda skulle resultatet i stället bli ökad konsumtion.

För att vinna en sparfrämjande effekt kommer alltså lönefrågan in i bilden.

Vinstandelen och dess villkor måste väl därför fastställas genom avtal

mellan företaget och dess anställda. I detta torde få ingå hur vinsten skall beräknas,

vilka avskrivningar som skall tillåtas och hur de skall bestämmas.

Utan detta lär nog ingen representant för de anställda vilja ta ansvar för ett

vinstandelssystem. Ett dylikt förutsätter därför ett ökat inflytande på företagets

angelägenheter från de anställdas sida.

Mot ett vinstandelssystem kan emellertid de praktiska invändningar göras

som påpekas i utskottets utlåtande. Det är på grund härav ganska uppenbart

att det vore mera verkningsfullt och för arbetsmarknaden mindre

oroande att, som jag i annat sammanhang ifrågasatt, skapa ett de anställdas

företagssparande genom att en del av den möjliga löneökningen stannar

kvar i företaget enligt avtal, som även tillerkänner de anställda ett av denna

anordning betingat ökat inflytande på företagets angelägenheter.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.