Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av ett statligt byggnadskreditivinstitut.

1956-04-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1956:23, Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av ett statligt byggnadskreditivinstitut.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1956

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av ett

statligt byggnadskreditivinstitut.

I en inom andra kammaren under nr 584 väckt motion, som hänvisats till

bankoutskottets handläggning, hemställer herr Angur, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller om skyndsam utredning rörande frågan om

inrättande av statligt byggnadskreditivinstitut, så att förslag till åtgärder i

frågan kan föreläggas årets riksdag.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen.

över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttranden

från fullmäktige i riksbanken och bostadsstyrelsen, varjämte tillfälle beretts

Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen att inkomma

med yttrande.

Motionen har avstyrkts av fullmäktige i riksbanken, Svenska bankföreningen

och Svenska sparbanksföreningen, medan bostadsstyrelsen förklarat,

att motionärens förslag om en särskild fond för byggnadskrediter har

betydande förtjänster, även om dess funktion begränsas till förskott på

lan som senare skall utlämnas från lånefonden för bostadsbyggande och

investeringsanslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.

Sedan tillräckliga medel har blivit avsatta till en sådan fond, skulle den förnya

sig själv och någon årlig, ytterligare medelsanvisning icke vara erforderlig

i annan mån än det befinnes vara önskligt att vidga den totala omslutningen

av förskottsgivningen. Svårigheterna när det gäller bostadsbyggandets

kapitalmedelsförsörjning är icke begränsade till endast byggnadskrediterna,

och kunde lånefonden för bostadsbyggande friställas från förskotten

och de obligatoriska utgifterna från densamma alltså icke behöva

trängas med utgifter för förskott (utan dessa i stället belasta en särskild

fond) skulle detta enligt styrelsens mening gynnsamt återverka på såväl

anslagsberäkning som redovisning och även underlätta hushållningen med

tillgängliga medel. Detta spörsmål är emellertid till övervägande del av

budgetteknisk natur, och styrelsen ämnar närmare överväga detsamma vid

beredningen av sina petita för budgetåret 1957/58.

Bostadsstyrelsen har samtidigt uttalat, att styrelsen icke har den uppfattningen

att de spörsmål, som sammanhänger med svårigheter att få

byggnadskreditiv, på ett ändamålsenligt sätt kan lösas genom en principiell

utvidgning av statens verksamhet på området. Det är inte heller troligt, att

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 8 samt. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1956

en sådan snabbutredning som motionären tänker sig skulle kunna komma

till annat resultat. I vad det gäller flerfamiljshus bör alltså affärsbankerna

och andra kreditinstitut liksom hittills tillhandahålla alla byggnadskrediter

och riksbanken bära ansvaret för att de skall vara i stånd att göra detta i

den omfattning som den planerade bostadsproduktionen kräver. Den möjlighet

som nu föreligger att genom förskott på tertiär- och tilläggslån i vissa

särskilda situationer avlyfta en del av sådan byggnadskredit som utestår

sedan huset har byggts färdigt bör fortfarande behållas. I fråga om enfamiljs-

och tvåfamiljshus gäller detsamma för den del av byggnadskrediten

som motsvarar det blivande bottenlånet. Här tycks numera sparbankerna

i stigande utsträckning vara intresserade av att träda in som kreditgivare.

Normalt bör kredit motsvarande det blivande egnahemslånet tillhandahållas

av affärsbank, men av olika orsaker kommer alltid liksom hittills

ett rätt stort behov av byggnadskredit av statsmedel i form av förskott

på egnahemslån att föreligga.

Fullmäktige i riksbanken anför i sitt yttrande följande.

De problem som tidvis yppat sig på byggnadskreditivmarknaden under

de senaste åren, ha ytterst berott på att efterfrågan på medel för den statliga,

kommunala och enskilda investeringsverksamheten tenderat att överstiga

tillgången på långfristigt kapital. Den balansbrist som därmed rått på

kapitalmarknaden och som kan sägas ha utgjort en återspegling av en allmän

brist på balans inom samhällsekonomien, har ibland yttrat sig i svårigheter

att åstadkomma en sådan successiv avlyftning av byggnadskreditiv i

färdigställda fastigheter som — med hänsyn till att även annan kreditefterfrågan

ansetts böra tillgodoses — varit en förutsättning för att en stockning

i kreditinstitutens kreditivgivning skulle ha kunnat undvikas. Senast aktualiserades

detta problem under sensommaren 1955. Genom den åtstramningspolitik

som inleddes under våren 1955 lades emellertid grunden för en

utveckling mot bättre balans även på kapitalmarknaden. Alltsedan höstmånaderna

samma år har det visat sig möjligt, även med tillgodoseende i

viss utsträckning av andra kreditändamal, att genom avlyftningar förebygga

en ytterligare ökning av beloppet för de hos affärsbankerna ianspråktagna

bostadsbyggnadskreditiven.

I vad avser kreditivgivningen under innevarande år må erinras om att

man i årets nationalbudget under förutsättning av att kreditåtstramningen

och övriga stabiliseringsåtgärder tills vidare vidmakthållas räknat med en

fortsatt utveckling mot stabilisering av vår ekonomi. Därest denna förväntan

realiseras, något som i hög grad blir beroende av att kreditpolitiken

fritt kan anpassas efter de krav som den ekonomiska utvecklingen ställer,

synes man enligt fullmäktiges mening även kunna räkna med en sådan

balans på kapitalmarknaden att den för året förutsatta investeringsverksamheten,

inklusive det nu planerade bostadsbyggandet, i huvudsak skall

kunna tillgodoses med erforderliga medel.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anse fullmäktige, att tillräckliga skal

för närvarande saknas för inrättandet av ytterligare ett institut för byggnadskreditivgivning.

Fullmäktige kunna göra detta med så mycket större

skäl som den yttersta orsaken till de i motionen berörda svårigheterna varit

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1956

3

den bristande överensstämmelsen mellan tillgång och efterfrågan på långfristigt

kapital och kapitaltillgången ju icke kan förväntas öka enbart genom

inrättandet av ett nytt kreditinstitut. Fullmäktige få därför avstyrka det i

motionen framställda yrkandet.

Svenska bankföreningen uttalar att föreningen icke kan vitsorda vad i

motionen anförts om att erfarenheterna från de senaste åren skulle visa

hän på växande svårigheter att erhålla byggnadskreditiv i de vanliga kreditinstituten.

Varken under 1953 eller 1954 eller på sista tiden har det mött

några oöverkomliga svårigheter att finansiera det av statsmakterna fastställda

bostadsbyggnadsprogrammet. I fortsättningen framhåller föreningen

vidare följande.

Däremot är det riktigt att icke obetydliga sådana svårigheter visade sig

under våren och sommaren 1955. Detta berodde emellertid på speciella omständigheter.

Dels hade riksbanken vid överläggningar med affärsbankerna

i början av år 1955 starkt framhållit nödvändigheten av att en allmän kreditåtstramning

verkligen komme till stånd, dels hade av flera skäl avlyftning

av kreditiv i färdigbyggda hus ej kunnat ske i normal takt och omfattning.

Medan summan av hos bankerna kvarliggande kreditiv i redan färdigställda

fastigheter den 31 augusti 1953 uppgick till 311,5 mkr, hade den

sålunda vid utgången av februari 1955 stigit till 664,8 mkr. Att bankerna

under sådana förhållanden blev återhållsamma i fråga om beviljandet av

nya kreditiv är helt naturligt. Inskränkningarna blev emellertid jämförelsevis

kortvariga. Sedan en förbättring inträtt beträffande utsikterna till avlyftning,

kunde bankerna vid nya överläggningar med riksbanken i augusti

1955 åtaga sig att ställa 850 mkr till förfogande för byggande av flerfamiljshus

under andra halvåret 1955. Därmed säkrades en produktion av 25 000

lägenheter i sådana hus, vilket motsvarade vad som förutsatts i det fastställda

programmet för nämnda halvår.

Bankerna skall givetvis även i fortsättningen söka medverka till att bostadsproduktionen

får tillgång till erforderliga byggnadskreditiv. De torde

också ha fullt tillfredsställande möjligheter därtill under förutsättning att

kreditiven efter hand som husen färdigställes kan avlyftas utan orimligt

dröjsmål. Motionären har anfört att väntetiden ej sällan är betydande, när

det gäller utanordnande av lån från bostadsstyrelsen. Bankföreningen kan

vitsorda att så är förhållandet och vill därför starkt understryka angelägenheten

av att bostadsstyrelsen får medel till sitt förfogande i all den utsträckning

som är behövlig. Av än större vikt är emellertid att kapitalmarknaden

i tillräcklig utsträckning hålles tillgänglig för de institutioner som har till

uppgift att tillhandahålla primär- och sekundärlån. I själva verket är det

förhållandena på detta område som är avgörande för frågan om bostadsbyggandets

finansiering. Därest den ekonomiska politiken handhaves så

att kapitalmarknaden och därmed den långfristiga fastighetsbelåningen kan

fungera normalt, erfordras inga särskilda åtgärder för att tillgodose behovet

av kortfristig kredit i form av byggnadskreditiv.

Svenska sparbanksföreningen anför.

Sparbankerna lämnar mera sällan kredit under byggnadstiden till flerfamiljshus,

som motionären närmast synes avse, medan däremot sådana

sparbankskrediter till egnahemsbyggande förekommer i ganska stor ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1956

sträckning. Att ett statligt byggnadskreditivinstitut skulle få någon nämnvärd

betydelse synes föga troligt. Svårigheterna i bostadsbyggandets finansiering

ligga väl mindre på kreditivområdet än inom kapitalmarknaden, där

det tidvis varit svårt att få placering för de fasta lån som behövts för byggnadskreditivens

avveckling. Likaså har det ibland förekommit någon fördröjning

av de statliga krediterna. När det gäller egnahem talar dessutom

andra omständigheter mot den i motionen framförda tanken, främst den

omgång och administration som skulle krävas vid en centralisering av någorlunda

betydande omfattning.

Utskottet. Det av motionären väckta förslaget om en utredning av frågan

om inrättande av ett statligt byggnadskreditivinstitut har icke biträtts av

någon av de myndigheter eller organisationer utskottet hört i ärendet. Icke

heller utskottet kan för sin del tillstyrka förslaget, eftersom utskottet är av

den uppfattningen att de svårigheter som tidvis förelegat inom byggnadskreditivgivningen

haft sin grund i en bristande balans mellan tillgång och

efterfrågan på långfristigt kapital, vilken icke skulle påverkas av den ifrågasatta

åtgärden att inrätta ett nytt kreditinstitut. I vad motionen avser spörsmål

av budgetteknisk natur har bostadsstyrelsen förklarat sig ämna överväga

dessa vid beredningen av petita för budgetåret 1957/58.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 584 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 5 april 1956

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Fahlander*, De Geer, Geijer*, Svärd,

Strandler, Eliasson och Ståhle*;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm*, Nilsson i Landskrona*,

Gustafson i Göteborg*, Johansson i Kalmar*, Löfgren*, Jönsson i

Rossbol, Sköld* och Regnéll.

* Ej närvarande vid justeringen.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1956

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.