Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1956

1956-05-03 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1956:27, Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1956

1

Nr 27

Utlåtande i anledning av dels väckt motion om viss åtgärd för

att stimulera ökat ungdomssparande, dels ock

väckta motioner om genomförande av viss form av

bostadssparande.

Bankoutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nr 452 i första kammaren

av herr Johansson, Tlxeodor, och herr Bengtson, nr 453 i första kammaren

av herr Lindblom m. fl. och nr 579 i andra kammaren av herr Ohlin

m. fl.

I motion I: 452 hemställes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att förslag angående ett ungdomssparande, som i stort sett bygger

på samma principer som det nuvarande premiesparandet, förelägges 1957

års riksdag.

I motionerna 1:453 och 11:579, som är likalydande, föreslås bl. a. att

det allmänna i syfte att skapa en effektiv stimulans till ökat sparande skall

förbinda sig att ställa lägenhet till förfogande, när uppställt krav på visst

sparande fullgjorts. Motionärerna hemställer att riksdagen måtte besluta

att ett bostadssparande i enlighet med de i motionerna angivna riktlinjerna

skall genomföras och i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om att närmare

bestämmelser för denna sparform utarbetas.

Beträffande motiveringen för de framställda yrkandena torde, i den mån

redogörelse härför icke lämnas i det följande, få hänvisas till motionerna

I: 452 och II: 579.

Över motion 1:452 har yttrande inhämtats från fullmäktige i riksgäldskontoret,

varjämte Svenska sparbanksföreningen beretts tillfälle avgiva yttrande.

över motionerna I: 453 och II: 579 åter har yttranden inhämtats från

fullmäktige i riksgäldskontoret och bostadsstgrelsen. Därjämte har Svenska

stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund beretts tillfälle avgiva

utlåtanden i ärendet.

1. Förslaget att stimulera till ökat ungdomssparande genom en form av premiesparande
I

motionen I: 452 förordas ett ungdomssparande som i stort sett bygger

på samma principer som det nuvarande premiesparandet. Om utformningen

av detta system anför motionärerna följande:

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 8 samt. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1956

Detta premiesparande skulle vara tillgängligt för ungdomar i åldern 16—

25 år, under förutsättning att de har en inkomst på minst 1 200 kronor per

år. Dessa ungdomar skulle ha rätt att på premiesparkonto insätta högst

2 000 kronor per år. Förutsättningen för att premie skall få åtnjutas skulle

vara att det spärrade beloppet uttages först vid 25 års ålder. Premie bör

dock kunna utgå även om sparmedel lyftes tidigare, under förutsättning att

dessa användes för bosättning, studier eller startande av eget företag.

Såväl fullmäktige i låksgäldskontoret som Svenska sparbanksföreningen

framhåller önskvärdheten av ett ökat sparande inte minst bland ungdomen

men avvisar förslaget om ett särskilt premiesparande under hänvisning till

det redan existerande s. k. lönsparandet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anför i detta sammanhang bl. a. följande:
Under

de senare åren har också i samband med lönsparandet och även i

övrigt bedrivits en propagandaverksamhet för ökat ungdomssparande, vilken

glädjande nog visat sig verksam. Det må här erinras om att lönsparare,

som uppfyller villkoren därför, jämväl kommer i åtnjutande av premiesparandets

favör. Huruvida i fortsättningen ungdomssparandet bör stimuleras

i huvudsak enligt samma principer, som gäller för det nämnda premiesparandet,

synes emellertid fullmäktige tveksamt. Premiesparandet torde få

bedömas som en engångsföreteelse för att i ett samhällsekonomiskt sett labilt

läge åstadkomma en allmän uppryckning av sparandet genom en generöst

tilltagen stimulans, där det icke funnits anledning att, såsom finansministern

i årets statsverksproposition uttalat, genom tillkrånglade regler

och en invecklad kontrollapparat skapa garantier för ett rigoröst urskiljande

av nysparandet vid premieringen. En fortsättning enligt dessa riktlinjer

torde därför få anses utesluten, bl. a. med hänsyn till de därmed förbundna

kostnaderna och till att några garantier icke kan annat än genom besvärliga

administrativa kontrollåtgärder vinnas för att endast ett verkligt nysparande

blir premierat.

Såsom fullmäktige här ovan framhållit ligger också en fara i att ungdomens

sparintresse splittras på alltför många sparformer. En sparpropaganda

torde bli mest slagkraftig, om den inriktar sig på en eller ett fåtal

bestämda sparformer med enkla och lättillämpade regler. Även om lönsparandet

icke i alla avseenden kan anses fylla dessa anspråk, torde likväl

denna sparform, som redan tillvunnit sig ett utbrett intresse, ha förutsättningar

att nå ytterligare framgång. Det är anledning räkna med, att de sparinstitutioner,

som bedriver lönsparandet, skall i fortsättningen än mer intensifiera

sina ansträngningar på detta område.

Den i ämnet väckta motionen synes i anslutning till det anförda icke böra

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Liknande synpunkter framföres av Svenska sparbanksföreningen i dess

yttrande. Föreningen framhåller att erfarenheterna från lönsparandet inte

vore särskilt gynnsamma. Både rekvisitionen och administreringen av s. k.

förtidsuttag hade visat sig bli ett betydande arbete. Huruvida det föreslagna

premiesystemet skulle ge bättre resultat läte sig emellertid svårligen bedöma.

Båda systemen borde i varje fall icke tillämpas samtidigt, varför det

under sådana förhållanden syntes lämpligare att lönsparandet tinge fortsättas

i sin nuvarande form. Sparbanksföreningen framhåller avslutnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1956

3

Ais att det vore värdefullt om eu undersökning av ungdomssparandet och

olika medel att stimulera detsamma komme till stånd.

2. Förslaget att genomföra viss form av bostadssparande

Beträffande den närmare utformningen av det i de likalydande motionerna

I: 453 och II: 579 framställda förslaget om genomförandet av viss form

av bostadssparande anför motionärerna följande:

Ett målsparande av detta slag kunde utformas på ungefär följande sätt:

om ett visst sparbelopp uppnås genom lönsparande av den ene av kontrahenterna

eller båda tillsammans, skall det allmänna garantera vederbörande

möjligheter i övrigt att efter deras eget val uppföra ett eget hem eller

erhålla bostadsrätts- eller hyreslägenhet. Beloppet bör vara tillräckligt stort

för att fullt ut räcka till den egna insatsen i ett eget hem, ett belopp på

6 000 kronor kan anges som exempel på ett rimligt sparkrav; om andra

lägenhetstyper efterfrågas kan beloppet modifieras.

Ungdomar som önskar deltaga i bostadsparande får anmäla sig hos ett

sparinstitut för ett visst sparprogram. Eftersom det är fråga om lönsparande

bör samarbete med arbetsgivaren vara en lämplig utväg. För att det

skall vara möjligt att deltaga i bostadssparande t måste den kommun där

vederbörande önskar lägenhet ha beslutat att medverka genom att ge dem

som fullgjort sparprogrammet lägenhet. Kommunerna får genom uppgifter

från sparinstituten en god överblick över vilka anspråk på lägenheter som

inom de närmaste åren kommer att resas från bostadsspararna.

I de fall vederbörande önskar ett eget hem bör man räkna med att hela

sparbeloppet användes som egen insats. När det är fråga om bostadsrättslägenheter

kommer, även om något mindre sparbelopp skulle fastställas för

erhållande av sådan lägenhet, hela detta belopp icke att åtgå för den

egna insatsen, såvida man inte ökat kravet på egen insats när det gäller

deltagare i bostadssparandet. Att laborera med högre insatser i bostadsrättshus

för dessa torde emellertid stöta på stora praktiska svårigheter.

Beträffande vanliga hyreslägenheter förekommer ju inga krav på

egna insatser. I de båda senare fallen kommer ett sparbelopp att kvarstå,

som av spararen själv icke direkt bindes i hans bostad. Vi anser det lämpligt

att hälften av sådana kvarstående belopp omedelbart får användas för

bosättningen och den andra hälften bindes i särskilda bostadssparobligationer,

förslagsvis på minst två år. Dessa obligationer bör löpa med en ränta,

som med 1 procent överstiger högsta gällande sparbanksränta.

Det torde vara nödvändigt att välja någon form av lönsparande för att

därigenom söka skapa säkerhet för att det blir fråga om nvsparande. Egna

företagare bör få möjlighet att binda sig för ett rimligt sparprogram.

Det är tydligt att staten inte utan vidare kan åtaga sig att garantera

lägenhet till ungdomar som fullgjort det uppsatta sparprogrammet. Ett sådant

åtagande kan endast göras av stat och kommun gemensamt i samarbete

med enskilda och kooperativa bostadsproduccnter och bostadsförvaltare.

På detta sätt kan ungdomar, som fullgjort målsparandet, erhålla tomter till

egnahem eller lägenheter. Staten å sin sida måste garantera att kredit ställs

till förfogande för egnahemsbyggande och att bostadsproduktionen ökas, så

att förtursrätt kan ges dessa ungdomar utan att detta försämrar läget för

andra bostadsbehövande.

Samtliga remissinstanser har givit uttryck åt stark tveksamhet inför

den föreslagna formen av bostadssparande, främst på grund av de praktiska

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1956

svårigheterna att genomföra densamma. Fullmäktige i riksgäldskontoref

framhåller, att de i motionerna berörda spörsmålen i varje fall synes kräva

en ingående utredning innan slutlig ståndpunkt kan tagas till förslaget. Bostadsstgrelsen

finner för sin del förslaget icke generellt genomförbart utan

i stor utsträckning verklighetsfrämmande. Motionärerna har även enligt bostadsstyrelsens

mening på ett oklart sätt överdrivit den roll som ett särskilt

s. k. bostadssparande kan och bör spela för bostadsbyggandets förutsättningar

i stort. Svenska stadsförbundet är icke övertygat om att det föreslagna

bostadsparandet är praktiskt genomförbart och framhåller att ställning

till den väckta frågan över huvud taget icke synes kunna tagas ulan en ingående

undersökning. Enligt Svenska landskommunernas förbund slutligen

vore de praktiska svårigheterna så stora, att den föreslagna sparformen icke

kunde komma i fråga.

Fullmäktige i riksgäldskonloret framhåller att det otvivelaktigt är en

samhällsangelägenhet av vikt att unga människor som önskar sälta bo och

spara för detta ändamål, också kan i sinom tid erhålla en lämplig bostad.

Om man kunde stimulera ungdomens egna sparinsatser inför utsikten att få

sin bostadsfråga ordnad, skulle detta vara synnerligen värdefullt. Å andra

sidan vore det uppenbart att avsevärda svårigheter, inte minst av administrativ

natur, måste möta vid ett bostadssparande av ifrågasatt slag. Fullmäktige

anför i fortsättningen följande:

Ingående överväganden erfordras därför, innan ett sådant bostadssparande

för ungdom kan igångsättas. Det måste bl. a. skapas garantier för att

bostadsproduktionen vid varje tidpunkt hålles i nivå med det ökade bostadssparandet;

eljest skulle det särskilda syftet med detta sparande vara förfelat.

För att den härför erforderliga ökningen av bostadsproduktionen över

huvud skall bli möjlig att uppnå, måste kommunerna intresseras att taga

aktiv del i planeringen och utförandet av detta sparprojekt. En väsentlig ökning

av den kooperativa bostadsproduktionen synes härvid vara en lämplig

utväg, som dock naturligtvis icke får reserveras enbart för bostadssparande

ungdom. I detta sammanhang måste även uppmärksammas den fara, som

kan ligga däri, att ungdomens sparintresse inriktas på alltför många olika

sparformer. Den splittring, som härigenom vållas, kan vara ägnad att

minska sparandets totalvolym.

Bostadsstyrelsen framhåller i sitt yttrande att man vid övervägande av

genomförbara former av bostadssparande icke endast bör beakta den ungdom

som saknar egna lägenheter och som önskar sådana, framför allt som

förutsättning för familjebildning, utan även andra grupper av bostadssökande,

icke minst redan bildade familjer som har egen bostad men som skulle

vilja skaffa sig egna hem. För praktiskt taget alla ungdomar som vill bilda

familj framstår hopbringande av medel för bosättningen som det naturligaste

och angelägnaste sparmålet. Det synes därför enligt bostadsstyrelsen

tvivelaktigt att såsom motionärerna utan vidare sammankoppla frågan

om ungdomens målsparande med frågan om dess bostadsanskaffning. Det

vore vidare mycket diskutabelt att i det läge som f. n. råder på bostadsmarknaden

särskilt i de större städerna generellt garantera dem som spa
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlets utlåtande nr 27 år 1956

5

rat tillräckligt ett företräde till bostad framför andra bostadssökande till

och med i fråga om hyreslägenheter.

I fortsättningen behandlar bostadsstyrelsen de olika bostadsformerna var

för sig vid sin prövning av motionärernas förslag och anför därvid följande:

a) Hyreslägenheter

Enligt motionärerna är det »icke sannolikt alt ungdom kan stimuleras

till målsparande för bostäder genom sparpremier eller genom skattebefrielse

för sparmedlen». De hänvisar till de mycket långa väntetiderna för ungdom

i bostadsköerna och den känsla av hopplöshet dessa förhållanden medför.

De olika förslagen bygges därefter upp på följande uttalande: »En verkligt

effektiv stimulans till sparande torde uppnås endast om det allmänna

kan förbinda sig att verkligen ställa lägenhet till förfogande när det uppställda

kravet på sparande fullgjorts.»

Av skäl som redovisas i det följande anser sig styrelsen icke behöva gå

närmare in på detta uttalande, som ur olika synpunkter synes tvivelaktigt.

Endast en reflexion skall knytas till detsamma. I en hel del kommuner

är väntetiden för ungdomar som vill gifta sig trots allt troligen icke längre

än att de skulle kunna få lägenhet i den vanliga turordningen inom praktiskt

taget samma tidrymd som ett sparprogram minst bör omfatta för att

det stipulerade sparbeloppet skall kunna uppnås genom nysparande.

Frånsett frågan om den stimulerande effekten på sparlusten av en garanti

för att sparandet skall resultera i tilldelning av en lägenhet, har styrelsen

kommit till den slutsatsen att motionärernas förslag i vad de avser

hyreslägenheter icke är genomförbara. Avgörande vid bedömningen av denna

fråga är nämligen enligt styrelsens mening hur förtur åt bostadssparare

i praktiken påverkar turordningen inom bostadsförmedlingarnas köer. Om

de i motionerna föreslagna riktlinjerna tillämpas beträffande hyreslägenheter,

skulle — om utfästelsen om lägenhet icke skulle bli fiktiv — ett genomfört

bostadsparande få lov att »ta över» eller åtminstone »vägas in»

bland andra faktorer, som nu är avgörande för turordningen, nämligen väntetid,

trångboddhet, dålig bostad i andra avseenden, sjukdom etc. Styrelsen

kan för sin del icke tillstyrka att det allmänna medverkar till ett bostadssparande

med dylika konsekvenser.

Hyreslägenheterna lämpar sig alltså icke för försök att i individuella fall

sammankoppla sparande och bostadsanskaffning. När det gäller att under

medverkan av det allmänna stimulera de ungdomars sparande, vilka efterfrågar

sin första bostad i hyreshus, synes däremot starka skäl tala för att

själva bosättningen göres till sparmål. Styrelsen saknar dock anledning att

i detta sammanhang ingå på formerna för ett särskilt »bosättningssparande».

b) Egnahem

I motsats till vad som gäller om hyreslägenheter är det beträffande egnahem

för den enskilde helt naturligt — i de flesta fall till och med nödvändigt

—• att ett icke obetydligt sparande presteras för att möjliggöra bostadens

anskaffande. Sammankopplingen av sparande och bostadsanskaffning

är i det senare fallet nära nog självklar. Då det gäller egnahem uppstår

heller icke problemet om att ingripa i bostadsförmedlingarnas turordning

av de bostadssökande. Vid försök från det allmännas sida att stimulera ett

ändamålsbundet sparande på bostadsförsörjningens område bör därför enligt

styrelsens mening i första hand egnahemmet uppställas såsom sparmål.

Med hänsyn icke endast till den önskvärda ökningen av det enskilda sparandet

i allmänhet utan även till bostadsförsörjningens utveckling måste

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1956

det anses vara ett angeläget samhällsintresse att stimulera ett på egnahem

inriktat sparande. Av skäl, som det här skulle föra för långt att utveckla,

har styrelsen i olika sammanhang föreslagit åtgärder och själv verkat för

ökad bosättning i småhus. Ett av det allmänna stimulerat sparande för egnahem

ligger helt i linje med dessa strävanden, som bör fortsättas på olika

sätt.

Vidare visar styrelsens och länsbostadsnämndernas erfarenheter att otillräckligt

sparkapital i en del fall kan vålla fleråriga ekonomiska bekymmer

för egnahemsbyggare. Ett i särskilda former organiserat sparande för egnahemsanskaffning

skulle ge många en bättre och säkrare start.

Med hänvisning till det anförda får styrelsen alltså tillstyrka att åtgärder

vidtages av det allmänna för att stimulera sparande till egnahemsanskaffning.

Det bör i detta syfte vara möjligt för kommuner, arbetsgivare, bgggnadsföretag

och sparinstitut att i samarbete lägga upp sparplaner samt exploaterings-

och produktionsprogram avseende småhus på ett sådant sätt att

utfästelse om ett egethem enligt programmet kan lämnas dem som vill

spara för delta ändamål. Det är angeläget att ett sådant samarbete resulterar

i 1) en lämplig sparorganisation, 2) en tillfredsställande markexploatering

och 3) en väl planlagd och genomförd produktion. Eu av de väsentligaste

fördelarna med en verksamhet av detta slag är i själva verket att den

erbjuder goda möjligheter till en välbehövlig rationalisering av åtminstone

en del av småhusproduktionen.

Det finns redan enstaka exempel på dylika initiativ, som lovar en god

början. Styrelsen har sålunda erfarit att exempelvis i Västerås ett samarbete

av antytt slag har inletts mellan de kommunala organen, sparbanken,

vissa industrier samt en byggnadsföretagare. Det gäller att få spar- och

byggprojekt av detta slag så väl utformade och så spridda som möjligt.

Kommunernas insatser spelar härvid en betydelsefull roll. Bostadsstyrelsen

och framför allt länsbostadsnämnderna bör kunna medverka vid uppläggningen

av spar- och byggprogrammen.

Staten kan icke rimligen garantera realiserandet av bostadsspararnas egnahemsplaner

i de enskilda fallen. Genom en viss premiering skulle staten

dock kunna främja utbredningen av de skisserade formerna av sparande

och egnahemsbyggande. En sådan premiering, som icke synes ingå i motionärernas

förslag, kan behövas för att stimulera icke endast de enskilda

spararna utan även kommuner, sparinstitutet, arbetsgivare och byggnadsföretagare

att i samverkan ta itu med denna verksamhet. Det är angeläget

att utrymme för här avsedda initiativ skapas genom statsmakternas allmänna

bostadsbyggnads- och bostadsfinansieringspolitik.

Det bör framhållas att genomförandet av särskilda spar- och byggnadsprogram

icke får på ett otillbörligt sätt hindra dem som utan anlitande av

dessa speciella sparformer har skaffat sig tillräckliga resurser för att bygga

egnahem. Det är i första hand kommunernas uppgift att, bl. a. genom

tillräcklig tomtexploatering, tillse att sådana olägenheter icke uppstår.

När i detta avsnitt talas om egnahem avses icke endast friliggande sådana

utan även egnahemsbelånade radhus och kedjehus.

c) Bostadsrättslägenheter

Bostadsrättslägenheten intar i de här aktuella sammanhangen en mellanställning.

Den skiljer sig från hyreslägenheten — och kan samtidigt

sägas ha en egenskap gemensam med egnahemmet — därigenom att förvärvandet

av bostadsrätten till densamma förutsätter en kapitalinsats som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1956

7

i bästa fall har åstadkommits genom ett tidigare presterat sparande. Detta

innebär uppenbarligen att även till denna bostadsform borde kunna anknytas

ett eventuellt av samhället premierat sparande för anskaffning av den

egna bostaden. Styrelsen anser att även ett i särskilda former organiserat

sparande till egen insats i bostadsrättslägenhet bör kunna övervägas av

statsmakterna.

Däremot anser styrelsen det icke vara lämpligt att sparandet till insatsen

i eu bostadsrättslägenhet stimuleras genom att förtur i bostadskön utlovas

av det allmänna. Det bör i detta sammanhang erinras om att tilldelningen

av nya bostadsrättslägenheter i viss utsträckning skötes självständigt av

kooperativa organisationer, dock i allmänhet i samråd med bostadsförmedlingarna.

Svenska stadsförbundet har i sitt yttrande särskilt uppmärksammat den

medverkan från kommunernas sida som den föreslagna formen av bostadssparande

förutsätter och därvid anfört följande:

En förutsättning för att bostadssparandet skall kunna äga rum säges i

motionerna vara, att den kommun, där vederbörande önskar lägenhet, måste

ha beslutat att medverka genom att ge dem som fullgjort sparprogrammet

lägenhet. En förpliktelse av sådant slag torde sannolikt många kommuner

vara beredda att omedelbart ikläda sig. Icke så få andra kommuner synas

emellertid ha giltig anledning att ställa sig tveksamma eller måhända i enstaka

fall till och med direkt avvisande. Kommunerna måste rimligen

förutsättas kunna i förväg bilda sig någon uppfattning om bland annat

de ökade anspråk i fråga om tillgången på exploateringsbar tomtmark

och på lägenheter med olika upplåtelseformer och av olika storlek, som deras

utfästelse komme att innebära, och om den takt, i vilken bostadsspararnas

särskilda önskemål behövde tillgodoses. Genom uppgifter från sparinstituten

över anspråken på lägenheter under de närmaste åren från bostadsspararna

torde kommunerna i vart fall icke — vilket motionärerna synas

mena — kunna erhålla den överblick i nu nämnda och liknande avseenden,

som måste vara ett oeftergivligt villkor för att bostadsparandet, såsom

avsikten är, skall kunna genomföras utan att läget för andra bostadsbehövande

försämras. Om åtagande finge begränsas till att gälla en garanti, att

varje bostadssparande kommer att tillförsäkras en lägenhet, således utan

någon absolut valfrihet för denne, skulle detta givetvis i någon mån göra

det lättare för kommunerna att ställa sig positiva.

,7. Förslaget att stimulera till extra amorteringar på bostadslån

Utöver den ovan berörda formen av målsparande innehåller de likalydande

motionerna 1:453 och 11:579 även förslag till åtgärder lör att stimulera

till extra amorteringar på bostadslån. Som lämpliga åtgärder härvidlag

nämnes sparpremier för extraamorleringar samt höjning av tertiäroch

egnahemslåneräntan till samma nivå som den ränta som erhålles i

sparinstiluten.

Remissinstanserna har uttalat sympati för motionärernas förslag i denna

del. Fullmäktige i riksguldskontoret framhåller sålunda att det i hög grad

vore angeläget alt amortering på bostadslånen skedde i större utsträckning

än för närvarande och att anledning därför kunde finnas att i eu eller annan

form befrämja eu utveckling i sådan riktning. Fullmäktige erinrar om

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1956

att början redan vore gjord i och med att det i fortsättningen kommer att krävas

ökade egna kapitalinsatser för egnahemsbyggande. Statsmakterna hade

sålunda redan sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål.

Bostadsstyrelsen delar motionärernas uppfattning att sparande som bindes

genom extra amortering av bostadslån likaväl som insättning på »premiesparkonto»

borde kunna stimuleras genom statliga premier och tillstyrker

därför i princip motionärernas förslag härom. Bostadsstyrelsen anför i

detta sammanhang vidare följande:

Det framgår icke tydligt av motionerna, om den föreslagna premieringen

endast avser de statliga bostadslånen. Styrelsen anser att så bör vara

fallet. Det är nämligen svårt att fastställa vad som är extra amortering på

andra än statliga lån. Dessutom förefaller det naturligast att de ur säkerhetssynpunkt

sämst belägna lånen i första hand skall komma i fråga vid

extra amortering.

Motionärerna har icke berört frågan, huruvida åtskillnad mellan olika

företagsformer är motiverad. Styrelsen anser att premieringen bör vara genomförbar

beträffande egnahemsbelånade — samt enligt äldre bestämmelser

på annat sätt statligt belånade — enfamiljs- och tvåfamilj shus, som

äges av enskilda personer. En bostadsrättsförening borde även kunna erhålla

premie för en av föreningen beslutad extra amortering av tertiärlånet.

(Alt låta bostadsrättshavare individuellt göra sådana amorteringar är knappast

genomförbart.)

Då det gäller hyreshusen, kommer frågan dock i ett annat läge. Premiering

av extra amorteringar som göres av kommuner, allmännyttiga företag

eller andra juridiska personer synes icke kunna komma i fråga. Även då det

gäller flerfamiljshus ägda av fysiska personer, kan man ifrågasätta lämpligheten

av att premiera extra amorteringar. Det är ju nämligen småspararna som

man i första hand vill nå med olika former av premierat sparande.

Premie för extra amortering bör givetvis endast utgå under förutsättning

att återbelåning av det amorterade beloppet icke sker inom viss tid.

Vad därefter angår den i motionerna ifrågasatta höjningen av tertiäroch

egnahemslåneräntan framhåller bostadsstyrelsen att innan en sådan

åtgärd vidtoges, måste närmare prövas om och hur de därigenom höjda bostadskostnaderna

borde helt eller delvis neutraliseras. Särskilt gällde detta

för egnahemmen, då en försämring av lånevillkoren skulle kunna hämma

egnahemsbyggandet. Icke endast ur bostadssociala utan även ur sparandesynpunkter

erhölles i så fall icke önskvärda konsekvenser, eftersom egnahemsägarna

svarade för en icke oväsentlig del av det enskilda sparandet.

Svenska stadsförbundet anser för sin del att förslaget om sparpremier för

extra amorteringar på bostadslån synes böra närmare övervägas.

Utskottet

Önskvärdheten av ett ökat sparande har under senare år tilldragit sig

allt större uppmärksamhet. Problemet om penningvärdets bevarande i en

ekonomi med full sysselsättning är till stor del en fråga om att åstadkomma

ett tillräckligt sparande. Den snabba standardstegring, som ligger inom

räckhåll genom teknikens och vetenskapens landvinningar, är ett ytterli
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoitets utlåtande nr 27 år 1956

9

gare skäl för ett högt sparande och en därav möjliggjord hög kapitalbildning.

Mot denna bakgrund är det naturligt att förslag framföres om olika åtgärder

som syftar till att öka sparandet och speciellt det personliga sparandet.

De sparfrämjande åtgärder, som föreslagits i förevarande motioner, har

i första hand tagit sikte på ungdomens sparande. I motionen I: 452 föreslås

sålunda en särskild premiering av ungdomens sparande, utformad efter samma

riktlinjer som gäller för det nuvarande premiesparandet.

Allmän enighet torde råda om att staten i någon form bör stimulera ungdomen

till ökat sparande. Sedan åtskilliga år tillämpas också det s. k. lönsparandet,

varvid den särskilda stimulansen för lönspararna består av ett

lotteri, till vilket medel årligen anvisas av riksdagen. Vid sidan härav har

lönspararna jämväl kommit i åtnjutande av premiesparandets favörer. Vilka

former stimulansen av ungdomens sparande i fortsättningen bör ges, är

utskottet för närvarande icke berett att ta ställning till. Såsom remissinstanserna

framhållit ligger en fara däri att ungdomens sparintresse splittras

på alltför många sparformer. Sparpropagandan kan därigenom mista en del

av sin slagkraft. Huruvida lönsparandet eller en modifierad form av premiesparandet

är att föredraga, torde inte kunna bedömas innan erfarenheterna

av det hittills tillämpade premiesparandet närmare undersökts. I

avvaktan på de slutsatser som berörda myndigheter och sparinstitutioner

kommer att draga av resultaten av de hittills prövade sparformerna, är utskottet

därför icke berett att tillstyrka bifall till det i motionen I: 452 framförda

förslaget.

1 de likalydande motionerna I: 453 och II: 579 har de föreslagna åtgärderna

till stimulans av sparandet anknutits till bostadsfinansieringen och bostadsanskaffningen.

Motionärerna framhåller att det sparande som sker i

form av amorteringar på bostadslån är i lika hög grad förtjänt av ett sparstimulerande

stöd som kontantsparandet. Från samhällsekonomisk synpunkt

kan en ökning av amorteringssparandet till och med vara att föredra,

eftersom det i motsats till kontantsparandet är bundet.

Även utskottet vill för sin del framhålla att det kan ifrågasättas, om icke

amorteringen av bostadslån borde ske i större utsmyckning än för närvarande

och att anledning därför kan finnas att i en eller annan form befrämja

en utveckling i denna riktning. Utskottet vill emellertid erinra om att

denna fråga redan är föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Den

utredning, som i slutet av fjolåret tillkallades med uppgift att verkställa en

översyn av bostadslånegivningen och att framlägga förslag om en utbyggnad

av bostadsrabatterna, kommer nämligen i enlighet med sina direktiv att

ägna särskild uppmärksamhet åt frågan hur amoteringsvillkoren i fråga

om både statliga lån och av enskilda kreditgivare lämnade lån bör vara utformade

för att stabilitet i fastighetsförvaltningen och ett sparande av rimlig

storlek skall kunna uppnås.

Huvudförslaget i motionerna I: 453 och 11:579 avser att stimulera ungdomens

sparande genom att underlätta dess bostadsanskaffning. Tanken

2 Itihang till riksdagens protokoll 1956. S samt. .Vr 27

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1956

att anknyta sparandet till bostadsanskaffningen är i och för sig värd beaktande,

och i den mån en lämplig form härför kunde skapas, skulle sannolikt

icke oväsentliga resultat vara att vinna. Den utformning, som motionärerna

givit sitt förslag, finner utskottet i likhet med remissinstanserna

dock knappast erbjuda en framkomlig väg. De rent praktiska svårigheter

som är förenade med en garanti från det allmännas sida att ställa en bostad

till förfogande när sparande av en viss storlek presterats, synes utomordentligt

stora såsom framgår av i synnerhet bostadsstyrelsens och Svenska

stadsförbundets yttranden över motionerna.

Även om motionärernas förslag i denna del icke förefaller generellt genomförbara

eller lämpliga, bör möjligheterna att åstadkomma ett högre

sparande i samband med bostadsanskaffningen noggrant prövas. En sådan

prövning ingår också i uppdraget för den ovan omförmälda bostadspolitiska

utredningen. Frågan om såväl det personliga sparandet som utrymmet

för ett ökat bostadsbyggande bör härutöver ses även i sitt samhällsekonomiska

sammanhang. De långsiktiga problem, som gäller möjliggörandet

av en hög kapitalbildning i en ekonomi med full sysselsättning under

bevarad samhällsekonomisk balans, är för närvarande föremål för prövning

inom 1955 års stabiliseringsutredning. De frågor som aktualiseras i de

förevarande motionerna är således i olika avseenden redan beaktade i pågående

utredningar. Under sådana förhållanden synes motionerna icke böra

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 452 samt I: 453 och II: 579 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 maj 1956.

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Mogård, De Geer, Boo, Strandler,

Eliasson och Ståhle;

från andra kammaren: herrar Schmidt, Nilsson i Landskrona, Nordqvist

i Karlskoga, Gavelin, Carlsson i Tibro, Andersson i Ronneby, Jönsson

i Rossbol och Sköld.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1956

11

Reservationer:

1) av herrar Mogård, De Geer, Schmidt och Carlsson i Tibro, som ansett

att utskottets utlåtande bort äga följande lydelse:

Utskottet. Önskvärdheten av---kunna uppnås.

Huvudförslaget i motionerna 1:453 och 11:579 avser att stimulera ungdomens

sparande genom att underlätta dess bostadsanskaffning. Tanken

att anknyta sparandet till bostadsanskaffningen är värd beaktande och i

den mån en lämplig form härför kunde skapas, skulle sannolikt icke oväsentliga

resultat vara att vinna. Bostadsbristen, som hotar att bli än mera

besvärande när de stora barnkullar, som föddes i början på 40-talet, kommer

i giftasvuxen ålder, motiverar att alla uppslag ägnade att stimulera bostadssparande

prövas även om, vilket såväl motionärerna som remissinstanserna

betonat, ett bostadssparande enligt motionärernas förslag kan antagas komma

att medföra vissa administrativa och praktiska svårigheter.

Även om deltagare i ett bostadssparande av denna art bör ha möjlighet

att välja annan typ av bostad anser utskottet i likhet med bostadsstyrelsen

att egnahem är särskilt lämpade som sparmål. Föreskrifterna om fasta belåningsvärden

kommer dessutom i många fall att medföra ökade krav på

den egna insatsen. När det gäller egnahem torde denna sparform företrädesvis

komma att utnyttjas av andra än ungdomar.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att på orter med svår bostadsbrist

skulle utsikt att erhålla bostad innebära en betydande stimulans till

bostadssparande. Förutsättningen för att en sparform av detta slag skall

kunna genomföras är att kommunerna intresseras för att aktivt taga del i

utförandet. Utskottet anser i likhet med flera remisinstanser att frågan bör

utredas.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

A. att motion nr I: 452 icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

B. att riksdagen med anledning av motionerna I: 543 och

II: 579 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om en skyndsam utredning om ett bostadssparande i enlighet

med det uppslag och de riktlinjer som angivits i motionerna.

»

samt

2) av herrar Ewcrlöf och Nordcjoist i Karlskoga.

660848 Stockholm 1956. Isanc Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.