Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående finansieringen av den kommunala investeringsverksamheten.

1956-10-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1956:35, Utlåtande i anledning av väckt motion angående finansieringen av den kommunala investeringsverksamheten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 35—37

Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1956

1

Nr 35

Utlåtande i anledning av väckt motion angående finansieringen

av den kommunala investeringsverksamheten.

I en inom första kammaren under nr 51 väckt motion, som hänvisats till

bankoutskottet, har herrar Näsgård och Werner hemställt att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla om skyndsam utredning rörande

finansieringen av den kommunala investeringsverksamheten samt om

framläggande för riksdagen av de förslag, som därav må föranledas.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen.

Över motionen bär yttrande inhämtats från fullmäktige i riksbanken,

varjämte Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund

samt Svenska landstingsförbundet heretts tillfälle att avgiva yttranden.

Samtliga remissinstanser har avstyrkt bifall till den ifrågavarande

motionen. Fullmäktige i riksbanken, Svenska stadsförbundet och Svenska

landskommunernas förbund har härvid hänvisat till de undersökningar i

ärendet, som för närvarande pågår inom finansdepartementet i anledning

av framställning från stabiliseringsnämnden hos chefen för finansdepartementet

om en förnyad prövning av frågan om åtgärder i syfte att påverka

de kommunala investeringarnas omfattning. I avvaktan på de resultat, som

kan framkomma av dessa undersökningar, synes enligt de nämnda remissinstanserna

något ytterligare initiativ i frågan för närvarande icke vara

påkallat.

Svenska landskommunernas förbund framhåller därutöver, att en ökad

självfinansiering i det långa loppet medför lägre kostnader för kommunen

och därmed lägre utdebitering, varför kommunernas intresse i detta avseende

alltså kan sägas väl sammanfalla med de penningvårdande myndigheternas

önskemål om återhållsamhet i kommunernas upplåning. Intresset

ute i kommunerna för ekonomisk långtidsplanering visar tendens att raskt

stegras. Med hänsyn härtill och till den höga grad av självfinansiering som

redan föreligger för landskommunernas del finner förbundet några särskilda

åtgärder icke erforderliga.

Svenska landstingsförbundet anför, att landstingen för sin del under

senare år endast i mycket begränsad omfattning anlitat lånemarknaden för

finansierande av sina investeringar. Landstingsförbundet erinrar samtidigt

om alt byggnadsregleringen under samma tid verkat i hög grad hämmande

1661 66 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 8 samt. Nr 35—37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 35 är 1956

på de kommunala investeringarna och att många angelägna byggnadsprojekt

inom bl. a. sjukvården, åldringsvården och undervisningsväsendet måst

uppskjutas eller begränsas. I följd härav har inom kommunerna uppkommit

ett uppdämt byggnadsbehov av betydande storleksordning, som måste

tillgodoses så snart omständigheterna medger. När detta inträffar, torde

det enligt förbundets mening icke bli möjligt för landstingen att i samma

omfattning som hittills varit fallet finansiera investeringarna med skattemedel.

Förbundet kan därför inte ansluta sig till de i motionerna antydda

riktlinjerna för en begränsning av kommunernas lånefinansiering.

Avslutningsvis anför Landstingsförbundet följande:

I detta sammanhang må också framhållas, att event. bestämmelser i

ämnet svårligen torde kunna lämna tillbörligt utrymme för hänsynstagande

till föreliggande variationer i fråga om ekonomisk bärkraft, kommunal

struktur och investeringarnas angelägenhetsgrad. Sådana bestämmelser

måste i vart fall förutsättas bliva synnerligen ingående och detaljerade,

vanskliga att utforma och svåra i sin tillämpning.

Styrelsen vill som sin uppfattning hävda, att man på detta område bör

undvika tvingande bestämmelser och i stället söka sig fram på frivillighetens

väg. Som en av de åtgärder man på kommunalt håll vidtagit för att

främja en anpassning av kommunernas investeringsverksamhet efter konjunkturutvecklingen

må erinras om det år 1953 bildade Kommunala finansrådet.

Denna och liknande kommunal självkontroll synes vara att föredraga

framför andra för den kommunala självstyrelsen mindre tilltalande

åtgärder.

Utskottet. Den i förevarande motion upptagna frågan om önskvärdheten

av en högre grad av skattefinansiering av den kommunala investeringsverksamheten

behandlades av riksdagen år 1951 i samband med Kungl.

Maj :ts proposition nr 206/1951 jämte de i ämnet väckta motionerna. Bankoutskottet

uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 33/1951) att

utskottet i princip delade departementschefens uppfattning om behovet av

åtgärder i syfte att i dåvarande samhällsekonomiska läge begränsa lånefinansieringen

av de kommunala investeringarna. Då frågan vore av genomgripande

betydelse för kommunalförvaltningen och verkningarna av en

ifrågasatt grundavskrivning med 25 procent för städer och landskommuner

vore alltför knapphändigt utredda, var utskottet i avvaktan på då pågående

utredning icke berett att göra något uttalande i ämnet.

Även i det samhällsekonomiska läge, som nu är rådande, framstår ett

ökat sparande som ett av den ekonomiska politikens väsentligaste mål. Ur

denna synpunkt kan någon invändning icke resas mot motionärernas uttalande

om önskvärdheten av att begränsa kommunernas anspråk på lånemarknaden,

och utskottet finner sig därför kunna instämma i motionens

syfte.

Såsom remissinstanserna erinrat om, har denna fråga tagits upp av

stabiliseringsnämnden i en hemställan hösten 1955 till chefen för finans
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 35 är 1956

3

departementet. I anledning härav pågår för närvarande inom departementet

undersökningar för att klarlägga hur kommunernas investeringar för

närvarande finansieras. Vid sådant förhållande och i avvaktan på resultatet

av dessa undersökningar och den omprövning av finansieringsfrågorna,

som härav kan föranledas, finner utskottet icke något initiativ

från riksdagens sida vara påkallat för att främja motionen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet alltså,

att motionen I: 51 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 oktober 1956

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Mogård, Boo, Werner*, Strandler,

Danmans och Magnusson;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Sköldin,

Nordqvist i Karlskoga, Persson i Norrby, Johansson i Kalmar*, Löfgren

och Sehlstedt*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Ewerlöf, Danmans, Magnusson, Schmidt, Nordqvist i Karlskoga

och Löfgren, vilka ansett att det stycke i motiveringen för utskottets

hemställan, vilket börjar med »Även i det samhällsekonomiska läge---»

och slutar med »—---instämma i motionens syfte.», bort utgå ur ut
låtandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.