Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

1956-03-06 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1956:4, Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1956

1

Nr 4

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och

riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet

att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd

och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder, som avser metalliska kassans upprätthållande

samt myntutväxlingens fortgång och bestånd.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges

i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens och

industristyrelsens protokoll ävensom protokoll från gemensamma sammanträden

med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, samtliga protokoll

för tiden från och med den 10 januari 1955, intill vilken dag ansvarsfrihet

beviljats för fullmäktiges i protokollen antecknade beslut och åtgärder,

och till början av innevarande års riksdag, dels den av riksdagens revisorer

avgivna berättelsen om verkställd granskning av riksbankens tillstånd

och förvaltning under år 1954, dels ock fullmäktiges med utskottets memorial

nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens tillstånd,

rörelse och förvaltning under år 1955, ävensom de redogörelser, som

av styrelserna för riksbankens avdelningskontor lämnats i avseende å dessa

kontors förvaltning under samma år.

Vid granskningen har för utskottet varit tillgängliga jämväl särskilda redogörelser

för verksamheten vid riksbankens pappersbruk vid Tumba och

vid riksbankens sedeltryckeri under år 1955.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivning, in- och utlåningsrörelse

ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor

samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tillåter sig utskottet

att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden hänvisa

till de redogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens

revisorer och fullmäktige i riksbanken.

Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1955 har riksbanken erhållit

en nettovinst av 28 534 944 kronor och 25 öre.

I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande riksbankens

vinst- och förlusträkning, som förekommer i fullmäktiges nyssnämnda,

av utskottet med memorial nr 1 till riskdagen överlämnade berättelse.

För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, som åligger

innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit del av dels de

allmänna och särskilda protokoll, som blivit förda hos fullmäktige i riks
1

Ilihang till riksdagens protokoll 1956. 8 samt. Nr 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

•2

Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1956

gäldskontoret från och med den 10 januari 1955, intill vilken dag ansvarsfrihet

tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade beslut och åtgärder,

till och med den 9 januari 1956, ävensom de protokoll, som under

samma tid blivit förda vid gemensamma sammanträden med fullmäktige i

riksbanken och i riksgäldskontoret, dels den av riksdagens revisorer avgivna

berättelsen om granskning av riksgäldskontorets tillstånd och förvaltningför

tiden 1 juli 1954—30 juni 1955, dels ock fullmäktiges med utskottets

memorial nr 2 överlämnade, till 1956 års riksdag avgivna berättelse.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag, får utskottet

avgiva berättelse över den verkställda granskningen.

1 :o)

Valuta- och penningpolitiken

Den ekonomiska utvecklingen i såväl Sverige som utlandet präglades under

1955 av fortsatt hög aktivitet, även om en viss dämpning i expansionstendenserna

ägde rum under senare delen av året. Den totala produktionen

inom landet steg med mellan 3 och 3 1/2 procent, vilket är något mindre än

under 1954. Skillnaden beror bl. a. på att jordbrukets produktionsbidrag till

följd av den kalla våren och den torra sommaren minskade med omkring

10 procent.

De ökade resurserna har använts för en tämligen likformig ökning av

konsumtion och investering. I jämförelse med 1954 betyder detta en uppbromsning

i ökningstakten för de privata investeringarna från 10 procent

under 1954 till 3 procent under 1955. De offentliga investeringarna har stigit

i samma takt som de privata, och ökningen har varit relativt jämnt fördelad

mellan den statliga och den kommunala sektorn, vilket innebär att

den tidigare kraftiga ökningstakten i de kommunala investeringarna dämpats.

Den höga aktiviteten återspeglar sig också i en fortsatt betydande stegring

av importen, som värdemässigt uppgick till 12 procent, medan exporten samtidigt

ökade med 9 procent. Underskottet i handelsbalansen, som 1954 uppgick

till 996 miljoner kronor, steg därmed under 1955 till 1 359 miljoner

kronor. En viss avsaktning i importstegringen ägde dock rum under senare

delen av året. Ökade inkomster av sjöfart och andra tjänster gör att bytesbalansens

underskott kan beräknas till ca 380 miljoner kronor, vilket är

omkring 200 miljoner kronor mer än under 1954. Utrikeshandelns utfall har

dock inte medfört en motsvarande avtappning av riksbankens och affärsbankernas

valutabehållning, som tvärtom uppvisade en mindre stegring

under året med 38 miljoner kronor. Den förskjutning i betalningsförhållandena,

som ligger bakom denna utveckling, har sannolikt samband med

den skärpta kreditpolitiken.

Den stabilitet i prisnivån som rått under de tre föregående åren, bröts under

1955. Konsumtionspriserna steg sålunda under året med 6 procent och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankontskottets utlåtande nr 4 år 1956

3

partipriserna med 7 procent. Levnadskostnadernas höjning sammanhängde

med bl. a. den hyreshöjning och möjligen andra kostnadsstegringar som

inträffade till följd av höjda räntekostnader, de konsekvensprisstegringar

som blev en följd av den starka inkomstökningen samt med det dåliga

skördeutfallet.

Mot bakgrunden av inkomstnivåns höjning framstår ökningen av den

privata konsumtionen under 1955 med 3 procent i volym och 5 procent i

värde som ganska måttlig. Utvecklingen innebär — med reservation för beräkningarnas

tillförlitlighet — en inte obetydlig ökning av det personliga

sparandet.

De tendenser till övertryck i ekonomien som blev uppenbara mot slutet av

1954 föranledde en allmän skärpning av den ekonomiska politiken. Såsom

närmare omnämndes i utskottets utlåtande nr 9 till 1955 års riksdag emitterades

i mitten av november 1954 ett 4-procentigt statligt obligationslån i

syfte att åstadkomma en åtstramning av kreditmarknaden. Andra led i den

konjunkturdämpande politiken var återinförandet av investeringsavgift och

bilaccis i början av 1955. Vid överläggningar mellan riksbanken och affärsbankerna

kring årsskiftet 1954/55 hemställde fullmäktige i riksbanken att

de tidigare gällande rekommendationerna rörande bankernas likviditet

in. m. skulle äga fortsatt giltighet, vilket med hänsyn till bankernas försämrade

likviditet innebar en hemställan om begränsning av bankutlåningen.

Bankutlåningen fortsatte dock att stiga under första kvartalet 1955. Samtidigt

visade den höga investeringsbenägenheten, importutvecklingen och

utfallet av avtalsrörelsen att de vidtagna åtgärderna inte varit till fyllest för

att säkerställa den samhällsekonomiska balansen. Bland de ytterligare åtgärder

som därför under våren vidtogs i konjunkturdämpande syfte ingick

även en förnyad skärpning av kreditpolitiken. Fr. o. m. den 19 april höjdes

riksbankens diskonto med 1 procent till 3 3/4 procent och samtidigt beslöt

fullmäktige i riksgäldskontoret emittera ett 24-årigt obligationslån till 4 1/2

procents ränta.

Beslutsamheten i dessa åtgärder underströks av att bankofullmäktige förklarade

sig komma att hemställa hos Kungl. Maj :t om förordnande enligt

1949 års lag om särskilda kassareservbestämmelser, därest affärsbankerna

inte före utgången av juli månad 1955 uppnått de i ovan berörda rekommendationer

angivna likviditetstalen.

Diskontohöjningen och emissionen av det 4 1/2-procentiga obligationslånet

medförde en allmän uppjustering av kreditinstitutens räntesatser. Vid

diskussioner mellan riksbanken och berörda kreditinstitut nåddes enighet

om att inteckningslåneräntan för bottenlån i jordbruksfastigheter och fastigheter

för bostads- och affärsändamål samt den kommunala reverslåneräntan

skulle utgöra högst 4 3/4 procent för obundna och 4,G procent för

bundna lån, innebärande en höjning av den bundna räntan med 1 procent

och av den obundna med 11/4 procent. Beträffande övriga räntesatser ankom

det på kreditinstituten själva att fastställa dessa, vilket medförde en allmän

uppjustering av såväl in- som utlåningsräntor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande ur i år 1956

Den skärpta kreditpolitiken medförde som första effekt en nedpressning

av bankernas utlåning från ultimo april till ultimo juli med 388 miljoner

kronor. I förening med en av säsongmässiga skäl betingad ökning av bankernas

likvida tillgångar innebar detta att bankerna vid utgången av juli

med vissa undantag uppfyllde de stipulerade likviditetskvoterna. Fullmäktige

avvaktade därför tills vidare med framställning om förordnande enligt

1949 års kassareservlag.

Den restriktiva politiken fortsattes även efter juli månad. En mindre uppgång

i utlåningen under augusti, som eljest vanligen kännetecknas av en

minskning, föranledde riksbanken att vid överläggningar med affärsbankerna

i september förorda att dessa till slutet av oktober skulle nedbringa sin

utlåning (exkl. utlåning för bostadsbyggande) till en nivå som med 1 procent

understeg motsvarande utlåning per ultimo juli. Den faktiska nedpressning

av utlåningen, som härefter ägde rum, blev större än vad som motsvarade

det av riksbanken uttalade önskemålet eller 2 procent. Den totala nedgången

av bankernas utlåning till allmänheten räknat från ultimo april 1955

till ultimo januari innevarande år uppgår till 750 miljoner kronor. Den kontraktiva

effekten av denna nedpressning skall bedömas mot bakgrunden av

den samtidigt pågående produktions- och kostnadsstegringen. Tidigare hade

som bekant en kraftig ökning av denna utlåning ägt rum, från januari 1954

till april 1955 uppgående till 1 495 miljoner kronor.

Beträffande verkningarna av den skärpta kreditrestriktiviteten har särskilt

effekten på bostadsbyggandet tilldragit sig uppmärksamhet. Redan före

åtgärderna i april 1955 hade möjligheterna att i affärsbankerna erhålla byggnadskreditiv

försämrats. Svårigheter förelåg att omplacera byggnadskreditiv

i färdigställda fastigheter till lån på kapitalmarknaden, vilka medförde en

avsevärd ansvällning av bankernas utestående byggnadskreditiv och till följd

bärav en benägenhet hos bankerna att avvakta med ytterligare kreditivgivning.

En ökning av avlyftningsmöjligheterna inträdde visserligen till följd

av stadshvpotekskassans i maj 1955 emitterade 4 1/2-procentiga obligationslån.

Trots detta accentuerades svårigheterna för bostadsfinansieringen i samband

med den skärpta restriktiviteten under våren och försommaren, varför

särskilda åtgärder syntes erforderliga för att säkerställa finansieringen av

den i bostadsbyggnadsprogrammet för andra halvåret 1955 avsedda igångsättningen

av 25 000 lägenheter. Efter överläggningar med riksbanken i början

av augusti förklarade sig affärsbankerna beredda att bevilja kreditiv för

ett bostadsbyggande av denna omfattning. Härefter synes byggnadsfinansieringen

i stort sett — med vissa lokalt betingade undantag — ha fungerat så

till vida att avlyftningen från affärsbankerna av gamla kreditiv för flerfamiljshus

har kunnat ske i samma takt som beviljandet av nya kreditiv. För

egnahemsbyggandet torde åtminstone i vissa delar av landet alltjämt svårigheter

att erhålla bottenkrediter föreligga.

Kreditåtstramningens verkningar på andra näringsgrenar låter sig inte

fastställa med någon exakthet, särskilt som även andra restriktiva åtgärder

samtidigt påverkat utvecklingen. Den dämpning av konjunkturen, som kunnat

iakttagas under senare delen av 1955, måste dock i icke ringa grad till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1956

5

skrivas kreditpolitiken, även om dennas totala verkningar ännu inte torde

ha gjort sig fullt gällande. Uppenbart är att mindre likvida och starkt skuldsatta

företag relativt sett drabbats hårdare än likvida företag. Detta är en

ofrånkomlig följd av en skärpt kreditpolitik. En sådan måste för de hårdast

drabbade kategorierna vara mycket kännbar. Bedömningen av dessa förhållanden

bör dock ske mot bakgrunden av de skadeverkningar för samhällsekonomien

i stort, som skulle ha inträtt, om den konjunkturdämpande effekten

inte hade uppnåtts. Att en mindre grad av kreditrestriktivitet är ett önskemål

för många företagarkategorier och att en lägre räntenivå ur de flesta

synpunkter i och för sig är önskvärd, är obestridligt. Den tidpunkt -när dessa

önskemål skall kunna tillgodoses låter sig emellertid för närvarande inte

överblicka. I den mån den i årets finansplan framlagda finanspolitiska målsättningen

realiseras, medför detta en dämpning av konjunkturen, varigenom

behovet av att utnyttja kreditpolitiska medel blir mindre än om en lättare

budgetpolitik fördes.

Riksbankens transaktioner med marknaden resulterade under 1955 i en

ökning i tillgången på betalningsmedel med 507 miljoner kronor. Denna ökning

fördelade sig i ökning av sedelomloppet med 232 miljoner kronor och

av affärsbankernas girotillgodohavanden med 275 miljoner. Denna skuldökning

motsvaras på tillgångssidan i första hand av ett ökat innehav av

statspapper.

Statens totala upplåning under 1955 uppgick till 1 022 miljoner kronor,

vilket är något mindre än under de två föregående åren. Upplånin-gsbehovet

faller helt på andra halvåret; säsongväxlingarna i statens inkomster och

utgifter resulterade i ett totalt inkomstöverskott under första halvåret, som

nedbringade statsskulden med 535 miljoner, medan utgiftsöverskottet under

andra halvåret föranledde ett lånebehov på 1 557 miljoner kronor. Av

den totala upplåningen under året, 1 022 miljoner kronor, placerades 548

miljoner kronor på den egentliga kapitalmarknaden. Affärsbankerna minskade

sitt innehav av statspapper med 209 miljoner kronor och posten med

121 miljoner kronor. Den i riksbanken placerade statsskulden steg samtidigt

med 804 miljoner kronor. Ett riktigare mått på ökningen av riksgäldskontorets

skuld till riksbanken erhålles emellertid om man från denna summa

drar beloppet av under året i riksbanken insatta budgetutjämningsfondsmedel

på Ilo miljoner kronor, d. v. s. riksbankens utlåning till riksgäldskontoret

har netto ökat med 694 miljoner kronor. Till en del kan denna ökning

återföras på ökningen i sedelomloppet.

Eu ökning i omsättningens behov av sedlar är vid oförändrade betalningsvanor

en nödvändig följd av nationalinkomstens värdemässiga stegring. Även

vid en balanserad ekonomi medför, under förutsättning att affärsbankernas

eller statliga myndigheters girobehållningar i riksbanken inte minskar, en

ökning i sedelomloppet automatiskt en ökning i någon eller några av riksbankens

tillgångsposter. Om den ökningen inte inträffar i valutareserven

eller i riksbankens utlåning till andra låntagare än staten, blir eu ökning

av statens skuld i riksbanken en ren reflex av det ökade sedelomloppet. Den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr i år 1956

andra viktiga faktorn bakom stegringen i statens upplåning i riksbanken är

ökningen i bankernas girotillgodohavanden och återbetalningar av deras lån

till riksbanken, vilket förklarar mer än 300 miljoner kronor av statens upplåning

i riksbanken. Dessa transaktioner kan dock i stor utsträckning antas

vara av tillfällig natur. Det bör i detta sammanhang måhända framhållas, att

en större upplåning på kapitalmarknaden knappast i och för sig — med

reservation för tillfälliga transaktioner mellan riksbanken och affärsbankerna

— kan antagas minska statens skuld till riksbanken, eftersom den

försämring av bankernas likviditet, som följer av en statlig upplåning på

kapitalmarknaden, i motsvarande grad minskar möjligheterna till kort upplåning

utanför riksbanken.

Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.

2:o)

Protokoll och berättelser

Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i

övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från utskottets

sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

3:o)

Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken

Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1954 har riksdagens

revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat, att de för sin del ansåge,

att ansvarsfrihet borde beviljas fullmäktige i riksbanken.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse

och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit

anledning till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet

bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken dels

för förvaltningen under år 1954 av bankens såväl huvudkontor

som samtliga avdelningskontor i orterna, dels ock för

de beslut och åtgärder, som finnes antecknade i fullmäktiges

protokoll från och med den 10 januari 1955 till och med den

9 januari innevarande år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr i år 1956

7

4:o)

Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret

Revisorerna har för sin del tillstyrkt, att ansvarsfrihet måtte beviljas fullmäktige

i riksgäldskontoret för den tid, revisionen omfattat.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende å riksgäldskontorets ställning och

förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit anledning

till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet bör

beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskotoret må tillerkännas ansvarsfrihet

ej mindre för den av riksdagens revisorer granskade

förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden 1 juli 1954—

30 juni 1955 än även för alla beslut och åtgärder, som finnes

antecknade i fullmäktiges protokoll från och med den 10

januari 1955 till och med den 9 januari innevarande år.

Stockholm den 6 mars 1956

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf*, Fahlander*, Mogård*, Werner,

Geijer*, Svärd*, Kriigel och Danmans; samt

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Nilsson

i Landskrona, Sköldin, Nordqvist i Karlskoga*, Gustafson i Göteborg*, Sehlstedt

och Jönsson i Rossbol.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Ewerlöf, Svärd, Danmans, Schmidt, Nordqvist i Karlskoga och

Gustafson i Göteborg, vilka ansett, att utskottets utlåtande under punkten

1 :o hort ha följande lydelse:

Penning- och valutapolitiken

Riktpunkten för den allmänna penning- och kreditpolitiken under 1955

har varit att genom en åtstramning på kreditmarknaden dämpa den överkonjunktur

som sedan andra halvåret 1954 öppet framträtt i den svenska

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1956

samhällsekonomien. Genomförandet av denna restriktiva penning- och kreditpolitik

har vilat dels på åtgärder från statens och riksbankens sida att

begränsa penningtillgången på kreditmarknaden, dels på en direkt medverkan

från kreditinstitutens sida till återhållsamhet i kreditgivningen.

I det förra hänseendet vidtogs genom det i november 1954 emitterade 4- procentiga statslånet en första åtgärd för att suga upp en del av den överlikviditet

som under åren 1953 och 1954 hade skapats på kreditmarknaden

genom en omfattande statlig upplåning i affärsbankerna. Denna åtgärd följdes

emellertid icke av den generella anpassning av den allmänna räntenivån

som i och för sig hade varit naturlig för att fullfölja det konjunkturdämpande

syftet; tvärtom sänktes åter den långa räntan till närheten av det

gamla läget. Åtgärden blev därigenom i praktiken otillräcklig för att bryta

de tendenser till kreditexpansion som i detta läge präglade marknaden. Sedan

ett av riksbanksfullmäktiges majoritet tillstyrkt förslag om tvångssparande

icke visat sig möjligt att genomföra togs i april 1955 ett nytt steg för

att minska marknadens likviditet genom emission av ett nytt långfristigt

statslån, nu till 4 1/2 procents ränta. Denna åtgärd skedde i kombination

med en höjning av riksbankens diskonto den 19 april med 1 procent till

3 3/4 procent och en motsvarande anpassning uppåt av kreditmarknadens

räntesatser.

Den indragning av pengar från marknaden till riksbanken som följde av

dessa statslåneemissioner utövade en kraftig press på bankväsendets likviditet

och hade därigenom i och för sig en åtstramande verkan på bankernas

kreditgivning. För flertalet affärsbanker sjönk sålunda likviditeten under

våren 1955 väsentligt under de av riksbanken rekommenderade likviditetstalen.

Den kredilåtstrainande effekten härav förstärktes ytterligare genom

de mera direkta rekommendationer med avseende på riktlinjerna för likviditets-

och ullåningspolitiken som riksbanken vid olika tillfällen under

året riktade till affärsbankerna. I samband med de kreditpolitiska åtgärderna

på våren anmodades bankerna sålunda att före utgången av juli månad

1955 åter uppbringa sin likviditet till de av riksbanken angivna likviditetstalen

vid äventyr att bankofullmäktige eljest skulle hemställa hos Kungl.

Maj :t om förordnande enligt 1949 års lag om särskilda kassareservbestämmelser.

Och vid överläggningar med affärsbankerna i september anmodade

riksbanken dessa att till slutet av oktober nedbringa sin utlåning (exkl. utlåning

för bostadsbyggande) till en nivå som med 1 procent understeg motsvarande

utlåning per ultimo juli. Den faktiska nedpressning av utlåningen,

som härefter ägde rum, blev 2 % och sålunda större än vad som motsvarade

det av riksbanken uttalade önskemålet. Den totala nedgången av bankernas

utlåning till allmänheten räknat från april 1955 till ultimo januari

innevarande år uppgår till 750 milj. kronor eller ca 7 procent. Den kontraktiva

effekten av denna nedpressning skall bedömas mot bakgrunden dels av

den tidigare ökningen, som från januari 1954 till april 1955 uppgått till inte

mindre än 1 495 milj. kronor, dels av den samtidigt pågående produktionsoch

kostnadsstegringen. Den reella produktionsvolymen inom industrien

steg sålunda under året med 5 procent, den genomsnittliga lönenivån med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1956

9

10 procent och partiprisnivån med 4 procent jämfört med genomsnittsnivån

1954, vilka faktorer i och för sig måste ha skapat en avsevärd ökning av

kreditbehoven inom näringslivet.

Att sålunda den tidigare kreditexpansionen brutits och följts av en viss

kreditkontraktion har utan tvivel haft en stabiliserande effekt på det ekonomiska

läget i vårt land och därmed skapat gynnsammare förutsättningar

än tidigare för en penningvärdebevarande ekonomisk politik. De åtgärder

som under våren vidtogs för att minska penningtillgången på marknaden i

kombination med en räntehöjning har säkerligen haft en avgörande betydelse

för ernåendet av denna effekt. Genom att den statliga finansieringen

under andra halvåret 1955 kom att i väsentlig utsträckning grundas på en

upplåning i riksbanken motverkades emellertid syftet med penningpolitiken

i övrigt. Det visar sig också att riksbankens transaktioner med marknaden

för hela året 1955 resulterade i en ökning av tillgången på betalningsmedel

med drygt 500 milj. kronor, medan motsvarande tillskott under 1954 stannade

vid ca 220 milj. kronor. Denna starka påspädning med nya pengar

hade bort undvikas med hänsyn till det alltjämt bestående inflationstrycket.

Det bör vara en angelägen uppgift i den mån detta är möjligt att undvika

starka fluktuationer i penningtillgången av den art som förekommit under

1955 _ med en kraftig kontraktion under första halvåret och en avsevärd

expansion under andra halvåret. Sådana fluktuationer kan inte undgå att

vålla störningar i bankväsendets och kapitalmarknadens normala funktionssätt.

De förhållanden härutinnan som under de senaste båda åren präglat

både kapitalmarknaden och marknaden för korta krediter har vållat betydande

olägenheter för det svenska näringslivet. De bristande möjligheterna

för företagen att överblicka i vad mån långfristig upplåning eller bankkredit

kunde erhållas har i hög grad försvårat deras planering och rationella handlande.

Kreditmarknadens viktiga uppgift att utgöra ett instrument för vårt

lands ekonomiska utveckling och ett stöd för företagen vid opåräknade likviditetspåfrestningar

har därigenom i viss mån skjutits åt sidan. Självfallet

har den tämligen tvära övergång från en expansiv till en restriktiv penningoch

kreditpolitik, som skedde under hösten 1954 och våren 1955, skärpt

olägenheterna. I fortsättningen bör penningpolitiken kunna genomföras på

ett sätt som minskar riskerna för störande verkningar av denna art. Möjligheterna

att föra en sådan smidig penningpolitik minskas emellertid om

den statliga upplåningspolitiken tillätes medföra en ansvällning av likviditeten

i samhällsekonomien. Vi kan då lätt nog åter råka in i ett läge där

snabba och kraftiga likviditetsuppsugande åtgärder blir nödvändiga och på

nytt vållar allvarliga störningar i näringslivets normala kreditförsörjning.

Försiktighet med att tillföra marknaden nya tillskott av likvida medel påkallas

desto mera som vårt lands läge i valutahänseende måste betecknas

som långt ifrån betryggande. Trots eu kraftig försämring av handelsbalansen

___som kom till uttryck i eu ökning av importöverskottet från 99(1 milj. kronor

1954 till 1 350 milj. kronor 1955 — kunde visserligen vårt lands samlade

guld- och valutareserver under fjolåret hållas vid eu i stort sett oförändrad

2 Dihang till riksdagens protokoll 1956. tf samt. Nr 4

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankouiskottets utlåtande nr 4 år 1956

nivå. En mindre nedgång i riksbankens behållning av guld- och valutor motvägdes

av en något större uppgång i affärsbankernas valutabehållning. Detta

skenbart tillfredsställande förhållande synes emellertid väsentligen sammanhänga

med förskjutningar i betalningsförhållandena av innebörd, att

det svenska näringslivet kunnat dra ökad kredit från utlandets sida. Detta

är en faktor som vi inte kan bygga på i fortsättningen, utan vi måste räkna

med att den försämrade handelsbalansen förr eller senare måste komma till

uttryck i en nedgång av våra valutareserver. Den otillräckliga valutamässiga

beredskapen, som illustreras av att våra guld- och valutareserver endast

motsvarar c:a 3 månaders import, är otvivelaktigt en svag punkt i den

svenska samhällsekonomien i det aktuella läget. En viktig riktpunkt för

penningpolitiken måste därför vara att skapa förutsättningar för en förbättring

av handelsbalansen. Det räcker därvid inte med direkta åtgärder

för att begränsa affärsbankernas kreditgivning, utan en sådan politik måste

underbyggas av en restriktiv politik även i avseende på riksbankens transaktioner

med marknaden.

Även i övrigt bör den ekonomiska politiken syfta till att underlätta snabbast

möjliga ökning av exporten. Kreditpolitiken i samverkan med den ekonomiska

politiken i övrigt bör söka åstadkomma åtminstone en sådan förbättring

av vår guld- och valutareserv att därigenom — och icke genom ökade

riksbanksförvärv av statspapper —- underlag skapas för att tillföra den

allmänna rörelsen den mängd sedlar som är behövlig med hänsyn till produktionens

och omsättningens tillväxt.

560519 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:143 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande jordbruksdepartementet gjorda framställningar angående anslag å kapit s. 15 i texten
  2. Rskr. 1956:144 Skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret angående verkställd granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning m. m. a1 i texten