Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ersättning för lidna förluster till J. Rasmusson och hans maka.

1956-04-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1956:21, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ersättning för lidna förluster till J. Rasmusson och hans maka.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1956

1

Mr 21

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ersättning för

lidna förluster till J. Rasmusson och hans maka.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 611, av herr Svensson i Ljungskile har hemställts, att riksdagen

av billighetsskäl måtte bevilja John Rasmusson och hans maka en

ersättning för lidna förluster med förslagsvis 10 000 kronor. Förlusterna

har enligt motionären föranletts av att ett av makarna Rasmusson under

våren 1946 startat hönseri på grund av restriktiv fodertilldelning från livsmedelskommissionens

sida icke kunnat drivas i beräknad omfattning med resultat

att makarna Rasmusson i november 1949 nödgats gå i konkurs.

Beträffande de skäl, som i övrigt åberopats till stöd för yrkandet, får utskottet

hänvisa till motionen.

över motionen har yttranden inhämtats från statskontoret, statens jordbruksnämnd

och arbetsmarknadsstyrelsen.

I sitt den 27 februari 1956 dagtecknade yttrande har statens jordbruksnämnd

avstyrkt bifall till motionen. Nämnden har därvid anfört i huvudsak

följande.

Under kristiden var statens livsmedelskommission nödsakad att tillämpa

en mycket restriktiv fodertilldelning, vilket hårdast drabbade fodret till

fjäderfä, eftersom fjäderfä ger långt mindre utbyte i form av livsmedel än

vad fallet är med nötkreatur och svin. Till följd av de relativt goda äggpriserna

var emellertid intresset mycket stort för utvidgning av befintliga

fjäderfäbesättningar och för igångsättande av nya hönserier. En utveckling

i dylik riktning borde enligt livsmedelskommissionens uppfattning, med

hänsyn till fodersituationen, åtminstone icke uppmuntras eller underlättas

genom fodertilldelningar. Framför allt syntes det oriktigt att medverka till

uppkomsten av nya fjäderfäbesättningar, då en nöjaktig tilldelning icke

kunde beredas för dem, som redan fanns.

Under åren 1946, 1947 och 1948 var foderläget inycket bekymmersamt.

Redan i cirkulär nr 2477 den 21 december 1945 lämnade livsmedelskommissionen

följande förhandsmeddelande om tilldelningarna av foder för

ungdjursuppfödning och för nystart av hönseri under år 1946, för vilka

ändamål någon tilldelning icke medgavs enligt cirkuläret nr 2477.

Anm. 2. Någon särskild tilldelning för uppfödning av kycklingar och ungdjur

inom redan befintliga hönsbesättningar kommer icke att lämnas. För

detta ändamål behövligt foder är inräknat i den tilldelning, som anslagits

för de vuxna djuren.

Anm. 3. Bestämmelser om tilldelning av fodermedel för återupptagande

av hönserirörelse, som nedlagts under kristiden, eller för startande av ny

hönserirörelse kommer att meddelas i särskilt cirkulär. Tilldelning för ifrågavarande

ändamål kommer att beviljas endast i undantagsfall.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 10 sand. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1956

Redan av anmärkning 3 framgår således, att foder för startande av ny

hönserirörelse var avsett att tilldelas endast i undantagsfall.

De i cirkuläret nr 2477 omnämnda kommande bestämmelserna om tilldelning

av foder för bl. a. startande av hönserirörelse utfärdades i livsmedelskommissionens

cirkulär nr 2524 den 22 februari 1946. Enligt cirkuläret

förbehöll sig livsmedelskommissionen att själv pröva och avgöra varje enskilt

fall. Lokalt krisorgan hade att till livsmedelskommissionen insända

inkomna ansökningar jämte sitt yttrande i ärendet. De lokala organen ställde

sig ofta ganska välvilliga mot sökandena och tillstyrkte i allmänhet dylika

ansökningar.

I cirkulär nr 2524 redogjordes för det synnerligen tryckta läget i fråga

om tillgången på fodermedel. Det lämnades även uppgifter om de förhållanden,

som skulle kunna motivera tilldelning av foder för nystart av hönsbesättningar.

Det framhölls, att dylik tilldelning endast i undantagsfall

skulle lämnas och att den i alla händelser endast komme att avse ett begränsat

antal ungdjur. De angivna förutsättningarna var av så restriktiv

karaktär, att makarna Rasmusson uppenbarligen borde ha bedömt utsikterna

till tilldelning som ytterst små och ha förstått att tilldelningen även i

bästa fall endast kunde avse ett mycket litet djurantal. I cirkuläret hade

f. ö. med kursiverad stil anförts, att den omständigheten, att en person anskaffade

kycklingar eller unghöns utan att ha erhållit tilldelning av fodermedel

för deras uppfödning, icke i och för sig skulle medföra att tilldelning

lämnades honom.

Makarna Rasmusson igångsatte sin rörelse i januari och februari 1946,

då 280 kycklingar kläcktes och ytterligare 100 inköptes. De hade sålunda

redan då i cirkuläret nr 2477 eller hos vederbörande kristidsnämnd kunnat

erhålla upplysningar om de ringa möjligheter, som förelåg att erhålla tilldelning

av foder.

John Rasmusson var våren 1946 65 år gammal och hade dittills bedrivit en

verkstadsrörelse. Han hade bevistat en sex dagars kurs i fjäderfäskötsel samt

studerat praktisk hönsskötsel under icke angiven tid vid ett hönseri, varjämte

han följt facklitteraturen på området.

Den 25 mars 1946 ansökte Rasmusson om tilldelning av foder för 500

könssorterade kycklingar. Den 29 i samma månad uppdrog livsmedelskommissionen

åt vederbörande kristidsnämnd att tilldela Rasmusson foder för

uppfödning av 70 unghöns.

Trots innehållet i cirkulären nr 2477 och 2524, vilket bör ha varit makarna

Rasmusson bekant, och trots livsmedelskommissionens beslut den 29

mars 1946 om fodertilldelningen inköpte makarna enligt egen uppgift i april

1946 en fastighet i avsikt att där starta hönserirörelse av större omfattning.

Tack vare de lokala kristidsmyndigheternas välvilliga tolkningar av

gällande bestämmelser (makarna flyttade under tiden från ett kristidsnämndsområde

till ett annat) m. fl. omständigheter fick Rasmusson under

sommaren 1946 högre fodertilldelningar än som svarade mot livsmedelskommissionens

då tillämpade principer och som enligt livsmedelskommissionens

avsikt skulle ha utgått. Icke desto mindre anförde Rasmusson den

5 september 1946 besvär i tilldelningsfrågan. Sedan livsmedelskommissionen

avgivit yttrande i ärendet, ogillades besvären genom Kungl. Majrts beslut

den 18 oktober 1946.

Enligt makarna Rasmussons egna uppgifter hade de tio dagar innan de

iätt del av Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut erhållit tillstånd för uppförande

av ett hönshus för 200 höns. Makarna Rasmusson hade, med hänsyn till

vad som skett, all anledning att icke omedelbart utnyttja byggnadstillståndet

i fråga. Trots gällande tilldelningsbestämmelser och de erhållna beslu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1956

3

ten igångsattes emellertid byggandet och investerades därvid ett betydande

kapital. Makarna Rasmusson, som även gick i författning om en ökning av

hönsbesättningen, menade tydligen, att myndigheterna, sedan de ställts inför

ett fullbordat faktum, skulle komma att gynna dem framför övriga, som

sökte tilldelning av liönsfoder. Vid den förut nämnda kursiverade varningen

i cirkulär nr 2524 fäste de uppenbarligen icke något avseende.

I mitten av maj 1947 erhöll Rasmusson, enligt egen uppgift, tillstånd att

bygga hus för ytterligare 400 höns. Sommaren 1947 ansökte han om ökad

fodertilldelning. Med hänsyn till vissa förhållanden ansåg sig då livsmedelskommissionen

kunna öka tilldelningen att avse 150 vuxna höns. I skrivelse

till Rasmusson den 15 juli 1947 meddelade livsmedelskommissionen,

att liögre tilldelning ej var att påräkna. I november ansökte Rasmusson hos

Kungl. Maj :t om tilldelning för 400 eller åtminstone 300 höns. Genom beslut

den 19 december 1947 uppdrog Kungl. Maj:t åt livsmedelskommissionen att

tilldela Rasmusson foder för ett till 200 höjt antal vuxna fjäderfän. I mars

1948 begärde Rasmusson hos chefen för jordbruksdepartementet en ökning

av tilldelningen till 300 höns. Framställningen föranledde ingen åtgärd.

Den 5 april 1950 ingav Rasmusson en framställning till Kungl. Maj :t med

begäran om utredning rörande livsmedelskommissionens handläggning av

hans ansökningar om tilldelning av hönsfoder ävensom ersättning för de

förluster, som makarna Rasmusson åsamkats genom livsmedelskommissionens

åtgärder. Livsmedelskommissionen yttrade sig i ärendet den 16 maj

1950. Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 25 augusti samma år föranledde framställningen

icke någon vidare åtgärd.

I skrivelse den 22 maj 1950 klagade Rasmusson hos riksdagens justitieombudsman

över att livsmedelskommissionen vägrat begärd tilldelning av

foder för ett hönseri. Sedan livsmedelskommissionen lämnat begärda upplysningar

till JO, fann JO genom beslut den 12 september 1950 framställningen

icke föranleda någon åtgärd.

Sommaren 1951 uttog Rasmussons maka stämning på statens jordbruksnämnd,

vari krävdes skadestånd med något över 84 000 kronor för de förluster,

hon åsamkats på grund av livsmedelskommissionens vägran att lämna

tilldelning av begärda foderkvantiteter. Stockholms rådhusrätt ogillade

käromålet. Samma öde rönte Rasmussons talan hos Svea hovrätt. Rasmussons

begäran att få fullfölja målet hos Högsta domstolen avslogs.

Den omständigheten, att vederbörande kristidsnämnd tillstyrkte Rasmussons

ansökan om foder tilldelning och underströk det önskvärda i att sökanden

bereddes möjlighet att genom hönserirörelse försörja sig, är i och för

sig icke något anmärkningsvärt. Såsom förut framhållits, tillstyrkte de lokala

krisorganen i regel ansökningar av förevarande slag — ibland måhända

för att minska riskerna att sökanden eljest skulle behöva vända sig till

kommunen för erhållande av försörjningsbidrag.

Livsmedelskommissionen tilldelade Rasmusson så mycket foder, som med

hänsyn till de föreliggande omständigheterna och de allmänna bestämmelserna

var möjligt. Genom eu serie av uppvaktningar och överklaganden,

genom de lokala organens välvilliga tolkning av gällande bestämmelser

in. fl. omständigheter erhöll han i själva verket större fodertilldelning än

som enligt de av livsmedelskommissionen tillämpade reglerna skulle ha utgått.

Det måste med hänsyn till dåvarande foderförsörjningsförhållanden och

de då gällande fodertilldelningsbestämmelserna ävensom till de besked, som

Rasmusson erhöll från de ansvariga myndigheterna, få anses ha varit särdeles

oförsiktigt av honom att i den omfattning, som skett, investera medel

i byggnader och inventarier för hönserirörelse. Den omständigheten, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1956

Rasmusson erhöll tillstånd att bygga hus för sina fjäderfän, kan härvid

icke tillmätas någon betydelse. Rasmusson borde givetvis ha förvissat sig

angående sina möjligheter att få fodertilldelning, innan han utnyttjade

byggnadstillstånden. För dessas tillkomst bär livsmedelskommissionen icke

medverkat.

Beträffande de av arbetsmarknadskommissionen lämnade byggnadstillstånden

bör framhållas, att det torde ha varit omöjligt för arbetsmarknadskommissionen

att i varje särskilt fall då byggnadstillstånd begärdes undersöka,

i vad mån ransoneringsbestämmelser av olika slag skulle komma att

begränsa sökandens möjligheter att utnyttja tillståndet. En sådan undersökning

skulle exempelvis, när det gällde en ansökan att få uppföra en konservfabrik,

ha fått omfatta, förutom tilldelningen av ransonerade livsmedel,

även tilldelningen av bleckplåt för emballage m. m.

I sammanhanget bör även nämnas, att förutsättningarna för Rasmusson

att vid hans framskridna ålder och med hans tydligen blygsamma kunskaper

i fjäderfäskötsel överhuvud med ekonomisk framgång kunna igångsätta

och driva en hönserirörelse måste betraktas som små — allra helst

som rörelsen avsåg s. k. avelshönseri och denna hade belastats med betydande

investeringskostnader. Ett fåtal år efter det Rasmusson startade sin

hönserirörelse hade f. ö. hönsskötselns ekonomiska betingelser försämrats

så pass, att även hönserier med låga investeringskostnader och med kunniga

ledare fick kämpa med ekonomiska svårigheter.

Många näringsidkare fick under kristiden till följd av importbegränsningar

och olika slag av konsumtions- och användningsregleringar helt utan

egen förskvllan finna sig i förlustbringande inskränkningar i sin näringsutövning.

Makarna Rasmusson däremot har igångsatt sin rörelse samt engagerat

egna och upplånade medel i rörelsen trots de tydliga varningar, som

gällande tilldelningsbestämmelser utgjorde. De bär vidare fortsatt att utbygga

sin rörelse trots de restriktiva tilldelningsbeslut, som livsmedelskommissionen

och i sista hand Kungl. Maj:t meddelat. Enligt jordbruksnämndens

mening kan icke några billighetsskäl åberopas för utbetalande av statlig

ersättning till makarna Rasmusson för de förluster, de härigenom ådragit

sig.

Statskontoret har i sitt yttrande, dagtecknat den 6 mars 1956, upplyst att

ämbetsverket under hand beretts tillfälle att taga del av statens jordbruksnämnds

yttrande över motionen och därigenom erhållit en mera fullständig

bild av de omständigheter, som medfört ekonomiska förluster för makarna

Rasmusson. Under hänvisning till sagda yttrande har statskontoret framhållit,

att ämbetsverket icke kunnat finna skäl föreligga för ett tillmötesgående

av motionen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i sitt den 9 mars 1956 dagtecknade yttrande

avstyrkt bifall till motionen. Därvid har styrelsen anfört i huvudsak följande.

Emma Rasmusson ansökte år 1947 om tillstånd att på en henne tillhörig

fastighet i Romelanda socken uppföra ett hönshus för en beräknad byggnadskostnad

av cirka 25 000 kronor. Härav utgjorde cirka 4 500 kronor arbetslöner.

Om byggnadens konstruktion uppgavs, att den skulle uppföras

medelst betonghålsten och betonggolv samt yttervägar och takkonstruktion

av trä. Golvytan var avsedd att bli 174,35 kvadratmeter.

Ansökningen inkom till arbetsförmedlingen i Uddevalla den 17 april 1947,

varifrån den översändes till länsarbetsnämnden. Sedan denna tillstyrkt an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1956

5

sökningen, bifölls densamma av arbetsmarknadskommissionen, som den

16 maj 1947 meddelade byggnadstillstånd »för nybyggnad av hönshus».

Förutom sökanden erhöll statens industrikommission och länsarbetsnämnden

meddelande om beslutet.

Vid arbetsmarknadskommissionens handläggning av byggnadstillståndsärendet

ägde samråd med andra centrala myndigheter icke rum. Härutinnan

liksom i andra avseenden handlades ärendet i samma ordning som

ärenden av liknande art vid tiden för beslutets meddelande. Någon föreskrift

för arbetsmarknadskommissionen att inhämta yttrande från andra

myndigheter i ärenden av ifrågavarande slag fanns icke vare sig i författningarna

om byggnadstillstånd eller i instruktionen för arbetsmarknadskommissionen.

Någon felaktighet eller försummelse vid handläggningen avärendet

har veterligen icke förekommit. Det har ej heller av motionären

gjorts gällande, att så skulle ha varit förhållandet.

Någon rätt till skadestånd torde icke kunna grundas på att viss åtgärd,

vidtagen enligt ett av en myndighet meddelat tillstånd, icke lett till avsedd

båtnad för den som erhållit tillståndet, till följd av att annat tillstånd, vilket

erfordras för den vidtagna åtgärdens ekonomiska utnyttjande, icke erhålles.

Såsom motionären antyder har vid prövning, företagen i olika instanser, även

blivit konstaterat, att de anspråk på gottgörelse, som Emma Rasmusson och

hennes make framställt, saknar rättslig grund.

I motionen hemställes, att riksdagen av billighetsskäl måtte bevilja John

Rasmusson och hans maka en ersättning för lidna förluster. Enligt motionärens

uppfattning är det icke tillfredsställande, att ett statligt organ lämnar

byggnadstillstånd för en rörelse, som på grund av ett annat organs beslut

icke kan drivas.

Vad beträffar de angivna billighetsskälen vill arbetsmarknadsstyrelsen

anföra följande.

När makarna Rasmusson under de första månaderna år 1946 började sin

liönserirörelse, rådde en markant knapphet på foder för höns, och fodermedelsransonering

var införd. Detta förhållande hade livsmedelskommissionen

bl. a. i december 1945 och i februari 1946 genom cirkulär låtit bekantgöra

för allmänheten. Därvid hade särskilt framhållits, att fodertilldelning

för nystartade företag skulle komma att beviljas endast i undantagsfall.

Makarna Rasmusson "bör på detta sätt ha erhållit kännedom om dessa restriktioner

men även därigenom, att av dem ingivna ansökningar om fodertilldelning

blivit beviljade endast i ringa omfattning. Sålunda hade makarna

Rasmusson i mars 1946 ansökt om tilldelning av foder för 500 kycklingar,

medan livsmedelskommissionen enligt beslut i samma månad beviljade tilldelning

för uppfödning av allenast 70 unghöns.

I maj, juni, juli och augusti 1946 ingav makarna Rasmusson till livsmedelskommissionen

upprepade ansökningar om fodertilldelning. Med hänsyn

till deras åtgärder i detta avseende synes de rimligen ha bort inse, att det

byggnadstillstånd, som de sedermera i april 1947 sökte hos arbetsmarknadskommissionen

och som i följande månad blev dem beviljat, icke kunde berättiga

jämväl till hönsfodertilldelning.

Icke heller har byggnadstillståndets formulering kunnat inge sökandena

en felaktig uppfattning om tillståndets innebörd.

Slutligen må även erinras om den av motionären uppgivna omständigheten,

att John Rasmusson »gick igenom en kurs i fjäderfäskötsel» innan

han började ägna sig åt hönseriverksamheten, ävenom »skaffade sig facklitteratur,

praktiserade någon tid vid ett större hönseri och planlade företaget

under sakkunnig rådgivning». Bland de erfarenheter, som Rasmusson

sålunda förvärvade, bör rimligen även ha ingått kännedom om rådande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1956

knapphet på fodermedel och de därav betingade restriktionerna, enligt vilka

för fodertilldelning alltid krävdes tillstånd av livsmedelskommissionen

eller något av dess underlydande organ.

Utskottet. Det i motionen väckta förslaget avser, att riksdagen av billighctsskäl

skall bevilja J. Rasmusson och hans maka en särskild ersättning

med 10 000 kronor för ekonomiska förluster, som åsamkats makarna i samband

med en av dem bedriven hönserirörelse i Romelanda socken, Göteborgs

och Bohus län. Förlusterna har enligt motionären föranletts av att

rörelsen, som startats våren 1946, på grund av restriktiv fodertilldelning från

statens livsmedelskommissions sida icke kunnat drivas i beräknad omfattning

med resultat att makarna Rasmusson i november 1949 nödgats gå i

konkurs. I motionen har vidare framhållits, att J. Rasmusson, som numera

är 75 år gammal, under trycket av dessa svårigheter blivit sjuk, och att det

enligt läkarutlåtande kan hållas för »mycket sannolikt» att de psykiska påfrestningarna

bidragit till att utlösa sjukdomen.

Såsom påpekats i motionen föreligger icke någon rättslig förpliktelse för

statsmakterna att lämna makarna Rasmusson någon gottgörelse av statsmedel.

Vid sådant förhållande torde av principiella skäl och med hänsyn

även till blivande konsekvenser dylik gottgörelse kunna övervägas endast,

därest särskilda omständigheter föreligger. Emellertid har utskottet — även

med beaktande av de i förevarande fall påvisade ömmande omständigheterna

— vid sin prövning av ärendet icke funnit sig kunna tillstyrka någon åtgärd

i motionens syfte.

Utskottet hemställer sålunda,

att motionen II: 611 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 19 april 1956

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Lage Svedberg,

Nord, Bertil Andersson, Hansson*, Eskilsson, Bror Nilsson, Mossberger och

Kristiansson; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Johnsson i Kastanjegården,

Jacobson i Vilhelmina, Antby, Jonsson i Strömsund*, fru Eriksson

i Hallstahammar, herrar Svensson i Ljungskile*, Lindström*, Eliasson* och

Adolfsson*.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1956

7

Reservation

av herrar Nord, Antby och Svensson i Ljungskile, vilka ansett, att utskottet

bort tillstyrka motionen II: 611 samt att därför andra stycket av utskottets

utlåtande på s. 6 och utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»Såsom påpekats i motionen föreligger icke någon rättslig förpliktelse för

statsmakterna att lämna makarna Rasmusson någon gottgörelse av statsmedel.

Emellertid anser utskottet, att billighetsskäl kan anföras för ett bifall

till motionen. Med hänsyn till omständigheterna i det föreliggande fallet

synes ett dylikt beslut knappast behöva få några mera vittgående konsekvenser.

Utskottet är därför berett föreslå, att ersättningen utbetalas med omförmalda

belopp, 10 000 kronor. Medlen härför torde lämpligen böra anvisas ur

det under nionde huvudtiteln för budgetåret 1955/56 uppförda reservationsanslaget

till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må, med bifall till motionen II: 611 medgiva,

att Kungi. Maj:t må från det under nionde huvudtiteln för

budgetåret 1955/56 uppförda reservationsanslaget till Prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område till J. Rasmusson

och hans maka utbetala ett belopp av 10 000 kronor.»

660658 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.