Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fråga om befrielse från betalningsskyldighet till kronan.

1956-05-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1956:27, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fråga om befrielse från betalningsskyldighet till kronan.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 26 år 1956

Nr 27

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

fråga om befrielse från betalningsskyldighet till kronan.

I en till riksdagen den 23 mars 1956 avlåten, till jordbruksutskottet hän''*sad

proposition, nr 154, har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för samma dag föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att på

i propositionen närmare angivna villkor eftergiva domänverkets fordran om

38 200 kronor å Mariefreds stad på grund av eftersatt nybyggnadsskyldighet

å förra kronohemmanet 1 mantal Svansta nr 1 i Mariefred.

Kronohemmanet 1 mantal Svansta nr 1 i Kärnbo socken, Södermanlands

län, anslogs under 1600-talet såsom boställe åt borgmästaren i Mariefred.

Borgmästarämbetets siste innehavare G. Lindqvist tillträdde ämbetet

år 1906. Hans inkomster från bostället bestod av bl. a. hälften av

boställets behållna ordinarie skogsavkastning, vartill han jämlikt då gällande

skogsordning medgivits rätt av domänstyrelsen. Då Lindqvist på

grund av långvarig sjukdom nödgades taga tjänstledighet, träffades år 1939

mellan honom och staden ett avtal, varigenom bestämdes bl. a. att Lindqvist

tillkommande inkomster av bostället skulle från och med den 14

mars 1939 tillfalla staden, som i gengäld skulle bestrida samtliga kostnader

för hållande av vikarie1 å borgmästartjänsten. Härigenom kom staden att

bl. a. uppbära hälften av skogsavkastningen från bostället.

Sedan utredning i mars 1947 verkställts jämlikt lagen den 17 juni 1932

om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende, förordnade Kungl.

Maj :t den 18 juli samma år att rådhusrätten i Mariefred skulle upphöra

från och med den 1 januari 1948 och att staden skulle från och med sistnämnda

dag i judiciellt avseende förenas med Livgedingets domsaga. Rörande

den framtida dispositionen av kronohemmanet förklarade Kungl.

Maj:t Sig vilja framdeles meddela beslut.

Genom beslut den 28 september 1951 förordnade Kungl. Maj:t, att kronohemmanet

skulle från och med den 14 mars 1952 indragas till kronan samt

ställas under domänstyrelsens förvaltning.

I samband med hemmanets indragande till kronan hölls syn å detsamma.

Härvid påsynades vissa brister. På talan av domänverket förpliktade Livgedingets

domsagas häradsrätt i dom den 2 september 1952 Mariefreds stad

att till verket utge 40 312 kronor 55 öre, varav 38 200 kronor för eftersatt

1 Lindqvist avled den 7 december 194S utan att ha återinträtt i tjänst.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1956

13

nybyggnadsskyldighet å hemmanet samt 2 112 kronor 55 öre för bristande

underhåll. Ifrågavarande nybyggnadsskyldighet ålåg staden jämlikt 27 kap.

byggningabalken. Av domskälen inhämtas att staden genom det med Lindqvist

träffade avtalet om övertagande av hemmanet måste anses ha tillträtt

detta såsom boställshavare, att Lindqvist ej fullgjort någon nybyggnadsskyldighet

å hemmanet, samt att det måste anses ha ankommit på staden att i

samband med dess tillträde av hemmanet reglera alla mellanhavanden med

Lindqvist i fråga om nybyggnads- och underhållsskyldighet vid äventyr att

staden hade att i förhållande till kronan själv svara för brister i dessa avseenden.

Den staden ådömda ersättningsskyldigheten kom således att omfatta

tiden alltifrån Lindqvists tillträde av hemmanet år 1906 till dagen för

stadens avträdande av detsamma den 14 mars 1952. Staden anförde besvär

över domen. Svea hovrätt fann i dom den 14 februari 1953, som vunnit laga

kraft, ej skäl göra ändring i häradsrättens dom.

I skrivelse den 31 augusti 1954 har Mariefreds stad genom dess drätselkammare

hemställt, att Kungl. Maj :t ville medge att den staden ådömda

ersättningen å 40 312 kronor 55 öre måtte få bestridas av domänverkets från

hemmanet uppsamlade, av domänstyrelsen förvaltade skogsavkastningsmedel.

Skulle denna framställning icke helt vinna Kungl. Maj :ts bifall har

staden hemställt, att stadens nybyggnadsskyldighet icke måtte räknas längre

tillbaka än från och med stadens tillträde av hemmanet den 14 mars

1939 och att ersättningen för eftersatt nybyggnadsskyldighet till följd härav

måtte bestämmas till 16 705 kronor enligt en av vederbörande domänintendent

gjord beräkning.

Staden har till stöd för sin framställning åberopat bl. a. följande. I utredningen

1947 angående stadens förläggande under landsrätt hade utredningsmannen

beräknat att, för det fall att kronohemmanet indrogs till kronan

och staden alltså icke vidare finge uppbära inkomsten av hemmanet, staden

skulle genom indelningsändringen åsamkas en årlig merutgift å ca 1 500

kronor och att staden i sådant fall borde berättigas till ersättning enligt lagen

om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende. Sedermera

hade det visat sig att stadens årliga förlust i anledning av landsrättsförläggningen

hade kommit att bli avsevärt större än utredningsmannen förutsett.

Sålunda hade denne räknat med att kommunalborgmästartjänsten

skulle inrättas såsom en deltidssyssla och uppskattat den årliga utgiften

härför till 3 860 kronor. Det hade emellertid visat sig nödvändigt att göra

nämnda befattning till en heltidstjänst. Utgifterna för denna tjänst uppginge

numera till omkring 25 000 kronor för år.

I ärendet har yttranden avgivits av domänstyrelsen, kammarkollegiet och

statskontoret.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har anfört följande.

»Den ekonomiska tablå som den i ärendet rörande Mariefreds förläggande

under landsrätt särskilt förordnade utredningsmannen år 1947 upprättat,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1956

utvisar att staden sannolikt skulle vunnit en obetydlig årlig besparing, om

den bibehållits vid dispositionsrätten till kronohemmanet 1 mantal Svansta

nr 1 efter den egna jurisdiktionens upphörande. I motsatt fall skulle staden

däremot ha åsamkats en årlig utgiftsökning av i runt tal 1 500 kronor. För

sådan förlust skulle staden haft rätt till kompensation enligt bestämmelserna

i 2 § lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i judiciellt

avseende.

Vid tidpunkten för Kungl. Maj :ts beslut den 18 juli 1947 om rådhusrättens

upphörande var frågan om hemmanets framtida disposition föremål

för särskild utredning. Staden bibehölls därför tillsvidare vid dispositionsrätten

till hemmanet och någon ersättning för stadens förlust för hemmanets

indragande till kronan i samband med indelningsändringen var sålunda ej

aktuell. Icke heller i övrigt var det vid denna tidpunkt fråga om någon ekonomisk

uppgörelse mellan kronan och staden som fordrade riksdagens medverkan.

Genom beslut den 28 september 1951 förordnade Kungl. Maj:t att hemmanet

från och med den 14 mars 1952 skulle indragas till kronan.

Med bortfallet av dispositionsrätten till hemmanet åsamkades staden en

förlust. Något anspråk på ersättning av kronan i anledning av beslutet har

staden emellertid först gjort år 1954 i samband med begäran om efterskänkande

av det ovan angivna staden ådömda skadeståndet.

Jag anser det skäligt att staden erhåller kompensation för sina ökade förvaltningskostnader

efter den egna jurisdiktionens upphörande. Denna kompensation

bör bestämmas i samband med ett ställningstagande till stadens

begäran att bli befriad från staden ådömd betalningsskyldighet. Med hänsyn

till föreliggande omständigheter har kammarkollegiet funnit skäligt att

kronans hela fordran å 38 200 kronor för eftersatt nybyggnadsskyldighet

efterges. Statskontoret har av samma skäl icke velat motsätta sig att staden

befrias från skyldigheten att utge ersättning för eftersatt nybyggnadsskyldighet,

såvitt denna belöper å tiden före stadens tillträde av hemmanet den

14 mars 1939; det belopp staden skulle ha att erlägga skulle därigenom nedsättas

till 16 705 kronor.

Under förutsättning att staden avsäger sig varje anspråk på ersättning

av statsmedel jämlikt lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande

i judiciellt avseende på grund av stadens införlivning med Livgedingets

domsaga är det enligt min mening skäligt, att staden helt befrias

från skyldigheten alt utge ådömd ersättning av 38 200 kronor för eftersatt

nybyggnadsskyldighet. Stadsfullmäktige i Mariefred har vid sammanträde

den 16 mars 1956 förklarat sig vilja bemyndiga stadens drätselkammare att

ä stadens vägnar avlämna en förbindelse härom.»

Utskottet. Då utskottet icke har något alt erinra mot Kungl. Maj :ts framställning

i föreliggande proposition, hemställer utskottet,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj :t att, på de villkor

som angivits i propositionen, eftergiva domänverkets

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1956

15

fordran om 38 200 kronor å Mariefreds stad på grund av

eftersatt nybyggnadsskyldighet å förra kronohemmanet 1

mantal Svansta nr 1 i Mariefred.

Stockholm den 3 maj 1956

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Lage Svedberg,

Nord, Bertil Andersson, Mossberger, Franzén, Kristiansson, Uno Olofsson

och Yngve Nilsson*; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Johnsson i Kastanjegården,

Jacobson i Vilhelmina, Jonsson i Strömsund, Pettersson i

Dahl, Agerberg, Jönsson i Gärds Köpinge, Nilsson i Lönsboda, Johanson i

Västervik och Johansson i öckerö.

* Ej närvarande vid justeringen.

660722 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:248 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fråga om befrielse från betalningsskyldighet till kronan. a1 i texten