Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m., såvitt avser Jönninge l1 i Uppsala län m. fl. fastigheter.
1956-05-08 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1956:29, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m., såvitt avser Jönninge l1 i Uppsala län m. fl. fastigheter.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 29 år 1956
1
Nr 29
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
försäljning av vissa kronoegendomar m. m., såvitt avser
Jönninge l1 i Uppsala län m. fl. fastigheter.
I en till riksdagen den 9 mars 1956 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 129, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Utskottet behandlar i detta utlåtande de under punkterna 1—4 och 6—10
i propositionen upptagna ärendena.
Beträffande utredningen i dessa ärenden — här i utlåtandet upptagna
under punkten 1—9 — får utskottet, i den mån ej därför närmare redogöres
i det följande, hänvisa till statsrådsprotokollet.
1 :o
Jönninge l1 i Uppsala län
Domänstyrelsen (skr. 10/2 1956) hemställer, att kronoegendomen förra
kaptensbostället 1 mantal Jönninge l1 i Stavby socken, Uppsala län, må på
vissa angivna villkor säljas till egendomens arrendator Evert Gustafsson.
Beträffande egendomens beskaffenhet in. in. meddelas bl. a. följande.
Egendomen innehåller cirka 105 hektar, varav 40,3 hektar åker, 9,6 hektar
betesmark, 48 hektar skogsmark och 6,9 hektar annan mark. Skogsmarken
har ett virkesförråd av 5 070 m3sk, varav 3 100 m3sk tillhör åldersklass V
och 300 m3sk åldersklass VI eller äldre åldersklasser. Ideala medelboniteten
beräknas till 4,2.
Av åbyggnaderna är manbyggnaden i mycket gott skick, källaren, brygghuset
och ladugården med stallet i gott skick samt ladan och svinhuset i
medelgott skick. Ladugården och stallet är dock arbetskrävande. Arrendatorn
äger bl. a. en arbetarbostad, som dock är utdömd av hälsovårdsnämnden,
samt ett garage för två traktorer och den elektriska anläggningen.
Taxeringsvärdet är 78 300 kronor, varav 59 200 kronor jordbruksvärde
och 19 100 kronor skogsvärde.
Saluvärdet å egendomens jordbruksdel har uppskattats till 155 000 kronor.
Härifrån har föreslagits avdrag med tillhopa 60 000 kronor, därest egendomen
säljes till arrendatorn. Av avdragen belöper 32 500 kronor å avsaknad
av arbetarbostad, tillhörig jordägaren, 20 000 kronor å ett omedelbart förestående
torrläggningsföretag samt 7 500 kronor å värdet av arrendatorns
1 llihang till riksdagens protokoll 1956. 10 samt. Nr 29
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 29 år 1956
traktorgarage och elektriska anläggning. Värdet av egendomens skogsmark
och skog har av domänstyrelsen fastställts till 45 000 kronor, däri ej inräknat
en s. k. klappalättstämpling om 2 000 m3sk.
Domänstyrelsen har i anledning av en utav arrendatorn gjord ansökning
om att få erlägga köpeskillingen under loppet av tjugo år framhållit att styrelsen
äger rätt att medgiva jämkning av amorteringstidens längd.
I ärendet hörda myndigheter har liksom departementschefen tillstyrkt
egendomens försäljning till arrendatorn för (95 000 + 45 000 =) 140 000
kronor.
Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag om att ifrågavarande kronoegendom skall
säljas till arrendatorn för 140 000 kronor biträdes av utskottet. Utskottet,
som förutsätter att domänstyrelsen ej motsätter sig arrendatorns begäran om
en tjugoårig amorteringstid, ansluter sig jämväl i övrigt till försäljningsförslaget
och hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att kronoegendomen Jönninge
l1 i Stavby socken, Uppsala län, må säljas till egendomens
arrendator Evert Gustafsson för en köpeskilling av 140 000
kronor samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.
2 ro
Stojby 126 i Kronobergs län
Domänstyrelsen (skr. 20/1 1956) hemställer, att fastigheten Stojby 126 —
utgörande huvudgården till kronoegendomen förra fanjunkarbostället 1
mantal Stojby 121 i Gårdsby socken, Kronobergs län, med tilldelad skogsmark
— må på vissa angivna villkor säljas till egendomens arrendatorer
Karl Persson och Johan Persson.
Beträffande egendomens beskaffenhet m. in. meddelas bl. a. följande.
Den till försäljning föreslagna fastigheten omfattar 82,86 hektar, fördelade
på tre skiften. Härav utgöres 16,69 hektar av åker, 8,36 hektar av äng,
56,79 hektar av skog och 1,02 hektar av annan avrösningsjord. Virkesförrådet
har beräknats till 6 100 m3sk, exklusive en s. k. klappalättstämpling om
1 800 m3sk.
Av åbyggnaderna är mangårdsbyggnaden uppförd omkring år 1880 och i
behov av omfattande modernisering. Ladugården — uppförd omkring sekelskiftet
— är i dåligt skick och bör inom de närmaste åren ersättas av ny
byggnad.
Taxeringsvärdet å kronoegendomen i dess helhet utgör 146 200 kronor,
varav 42 600 kronor jordbruksvärde och 103 600 kronor skogsvärde.
Saluvärdet å jordbruksdelen har uppskattats till 51 900 kronor. Värdet å
skogen har av domänstyrelsen fastställts till 156 000 kronor, vari dock ej ingår
värdet å nämnda klappalättstämpling.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 29 år 1956
3
De i ärendet hörda myndigheterna har tillstyrkt att fastigheten säljes till
arrendatorerna för (51 900 + 156 000 =) 207 900 kronor. Viss av arrendatorerna
begärd nedsättning av köpeskillingen har avstyrkts.
Departementschefen har biträtt försäljningsförslaget.
Utskottet. Kungl. Maj :ts förslag föranleder icke någon erinran från utskottets
sida. Utskottet, som jämväl i förevarande fall utgår ifrån att köparna
får möjlighet att erlägga köpeskillingen under loppet av tjugo år, hemställer
sålunda,
att riksdagen må medgiva, att kronoegendomen Stojby 12®
i Gårdsby socken, Kronobergs län, må säljas till egendomens
arrendatorer Karl Persson och Johan Persson för en köpeskilling
av 207 900 kronor samt på i huvudsak de villkor i
övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.
3:o
Slite 31 i Gotlands län
Direktionen för Slite lanthanm äger bl. a. fastigheterna österby l7 och Slite
31 i Slite köping, Gotlands län. Dessa fastigheter har gemensam ägovidd, som
innehåller en areal av cirka 1,4 hektar.
Fastigheten Slite 31 ägdes tidigare av kronan. Genom beslut av 1952 års
riksdag (prop. 88 p. 8; rskr. 405) överläts fastigheten utan vederlag till direktionen
under villkor att fastigheten, därest den icke vidare användes för
hamnändamål skulle utan ersättning i gravationsfritt skick återställas till
kronan med rätt likväl för direktionen att tillgodogöra sig å det gemensamma
ägoområdet för fastigheten och fastigheten österby l7 uppförda, hamndirektionen
tillhöriga byggnader.
Hamndirektionen har nu anhållit att till Gotländska lantmännens centralförening
för utökning av föreningen tillhöriga fastigheten österby l53
få sälja viss mark av det för fastigheterna österby l7 och Slite 31 gemensamma
ägoområdet. Å marken, som innehåller cirka 630 kvadratmeter, avser
centralföreningen att uppföra en siloanläggning.
I ärendet hörda myndigheter har tillstyrkt hamndirektionens ansökning.
Lantmäteri styrelsen har därvid förordat, att den fastigheten Slite 31 graverande
återgångsrätten upphäves beträffande försäljningsområdet.
Departementschefen, som jämväl biträtt direktionens framställning, har
bl. a. framhållit att området bör försäljas till i orten gängse pris och å Slite
31 belöpande del av köpeskillingen inlevereras till kronan. Med hänsyn till
att återgångsrätten bör på sätt lantmäteristyrelsen föreslagit upphävas beträffande
saluområdet bör, påpekar vidare departementschefen, riksdagens
medgivande inhämtas.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 29 år 1956
Utskottet. Utskottet har icke något att invända mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer sålunda,
att riksdagen må medgiva, att det av 1952 års riksdag i
ärende rörande överlåtelse utan vederlag av kronofastigheten
Slite 31 i Slite köping, Gotlands län, föreskrivna villkoret
angående förbehåll om återgångsrätt under angiven förutsättning
för kronan må upphävas beträffande det område
av den för fastigheterna österby 1T och Slite 31 gemensamma
ägovidden, som avses att i enlighet med det föregående försäljas
till Gotländska lantmännens centralförening.
4:o
Tvängstorp ll1 i Kristianstads län
Domänstyrelsen (skr. 20/1 1956) hemställer, att arrendelotten nr 2 eller
det s. k. utmarksskiftet av kronoegendomen förra profossbostället 1 mantal
Tvängstorp ll1 i Ausås socken, Kristianstads län, må på vissa angivna villkor
säljas till arrendatorn Stig-Allan Borgqvist.
Rörande arrendelottens beskaffenhet m. in. meddelas bl. a. följande.
Lotten innehåller 37,3 hektar, varav omkring 35,5 hektar tomt, trädgård
och åker, 0,8 hektar äng, 0,3 hektar odlingsmark och 0,7 hektar impediment.
Samtliga byggnader är i gott stånd.
Taxeringsvärdet utgör 109 000 kronor jordbruksvärde.
Saluvärdet har uppskattats till 161 600 kronor. Vid försäljning till arrendatorn
har med hänsyn till värdet av arrendatorn tillhöriga byggnader och
anläggningar föreslagits att saluvärdet skall minskas med 10 000 kronor.
De i ärendet hörda myndigheterna har förordat arrendelottens försäljning
till arrendatorn för 151 600 kronor. Av denne gjord ansökning om att få
betala köpeskillingen under loppet av 20 år har biträtts av domänstyrelsen.
Departementschefen har lämnat domänstyrelsens försäljningsförslag utan
erinran.
Utskottet. Utskottet biträder förslaget om att ifrågavarande arrendelott
säljes till arrendatorn för 151 600 kronor att betalas under loppet av tjugo
år. Som försäljningsförslaget i övrigt ej heller föranleder någon utskottets
erinran, hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva att arrendelotten nr 2 eller det
s. k. utmarksskiftet av kronoegendomen Tvängstorp ll1 i
Ausås socken, Kristianstads län, må — efter verkställd avstyckning
—■ säljas till arrendatorn Stig-Allan Borgqvist för
en köpeskilling av 151 600 kronor samt på i huvudsak de
villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 29 år 1956 5
5:o
Klamby 131 i Malmöhus län
Domänstijrelsen (skr. 17/12 1955) hemställer, att kronoegendomen förra
sergeantbostället 1/8 mantal Klamby 131 i Brandstads socken, Malmöhus
län, må på vissa angivna villkor säljas till egendomens arrendator Anton
Larsson.
Beträffande egendomens beskaffenhet m. in. meddelas bl. a. följande.
Egendomens areal uppgår till 39,5 hektar, därav 38,4 hektar tomt, åker
och trädgård.
Byggnadsbeståndet är i huvudsak gammalt och otidsenligt.
Taxeringsvärdet utgör 113 000 kronor jordbruksvärde.
Egendomens saluvärde har uppskattats till 141 300 kronor. Vid försäljning
till arrendatorn har föreslagits avdrag å saluvärdet med 2 200 kronor
för arrendatorns anläggningar in. in.
I ärendet hörda myndigheter har liksom departementschefen förordat att
egendomen säljes till arrendatorn för (141 300 — 2 200 =) 139 100 kronor.
Utskottet. Med biträdande av försäljningsförslaget hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att kronoegendomen Klamby
131 i Brandstads socken, Malmöhus län, må säljas till egendomens
arrendator Anton Larsson för en köpeskilling av
139 100 kronor samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som
domänstyrelsen föreslagit.
6:o
Bjällum Lunnagården 61 i Skaraborgs län
Domänstijrelsen (skr. 20/1 1956) hemställer, att kronoegendomen förra
förste korpralsbostället 1 mantal Bjällum Lunnagården 61 i Bolums socken,
Skaraborgs län, må — med undantag av visst område — på vissa angivna
villkor säljas till lantbrukarna Henry Carlsson och Gunnar Carlsson, vilka
är söner till egendomens år 1935 avlidne arrendator Martin Carlsson.
Beträffande egendomens beskaffenhet in. m. har inhämtats bl. a. följande.
Egendomen är utlagd i tre skiften — hemskiftet, Billingskiftet och hagmarksskiftet
— om sammanlagt cirka 91,4 hektar. Av dessa skiften lyder
hagmarksskiftet, vilket innehåller cirka 0,4 hektar åker och 8,2 hektar
skogsmark, under fortifikationsförvaltningen. Hemskiftet och Billingskiftet
omfattar tillhopa cirka 31,2 hektar åker, 19,1 hektar äng och hagmark,
24,8 hektar skog och 8 hektar impediment. Virkesförrådet i skogen å hemskiftet
och Billingskiftet uppgår till 150 respektive 3 040 m3sk. Av sistnämnda
virkesförråd tillhör 1 230 m3sk åldersklass IV.
Av kronans byggnader befinner sig manbyggnaden, som är utrustad med
vatten- och avloppsledningar, värmeledning och badrum, i gott skick. Likaså
är redskapshuset med vagnboden i gott skick. Flygelbyggnaden, vilken inrymmer
en bostadslägenhet om tre rum och kök, är i medelgott skick. Så är
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 29 år J956
även förhållandet med ladugården och svinhuset. Vissa hus och anläggningar
tillhör arrendatorn.
Taxeringsvärdet å inägorna är 43 100 kronor. Skogen är samtaxerad med
annan kronoskog.
Egendomen — med undantag av hagmarksskiftet — har saluvärderats
beträffande inägorna till 106 500 kronor och beträffande skogen till 30 000
kronor eller sålunda tillhopa 136 500 kronor. Vid värderingen har hänsyn
tagits till att arrendatorn äger vissa hus m. in. å egendomen.
De i ärendet hörda myndigheterna tillstyrker att huvudgården — hemskiftet
och Billingskiftet — säljes för 136 500 kronor till arrendatorn, Martin
Carlssons dödsbo. Två av dödsbodelägarna önskar, med de övriga delägarnas
samtycke, övertaga gården.
Departementschefen har biträtt förslaget om försäljning till två av dödsbodelägarna.
Utskottet. Det framlagda försäljningsförslaget möter ingen invändning
från utskottets sida. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att kronoegendomen Bjällum
Lunnagården 61 i Bolums socken, Skaraborgs län, må —
med undantag av i det föregående omförmälda hagmarksskifte
— säljas till lantbrukarna Henry Carlsson och Gunnar
Carlsson för en köpeskilling av 136 500 kronor samt på
i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.
7 :o
Väla 31 i Örebro län
Domänstyrelsen (skr. 10/12 1955) hemställer, att kronoegendomen förra
länsmansbostället 1 mantal Väla 31 i Stora Mellösa socken, Örebro län, må
på vissa angivna villkor säljas till egendomens arrendator John Johansson.
Rörande egendomens beskaffenhet in. in. meddelas bl. a. följande.
Egendomens ägor är utlagda i ett skifte om 48,15 hektar, varav 46,60
hektar åker och 1,55 hektar ängs- och betesmark. Av ägoarealen avgår dock
1,38 hektar för väg.
Arrendatorsbostaden, som är angripen av svamp i väggar och trossbottnar,
är fullständigt omodern. Modernisering eller nybyggnad erfordras. En
flygelbyggnad, som reparerats av arrendatorn år 1954, är i gott skick. Ladugården
och stallet är likaså i gott skick. Logen är i medelgott skick. Samtliga
uthus är spåntäckta, vilket medför onormalt höga underhållskostnader.
Taxeringsvärdet är 77 900 kronor jordbruksvärde.
Saluvärdet har uppskattats till 131 500 kronor. Vid försäljning till arrendatorn
föreslås att detta värde minskas med 37 700 kronor till 93 800 kronor.
Av avdragsbeloppet hänför sig 25 000 kronor till upprustning av arrendatorsbostaden,
3 000 kronor till onormalt stora kostnader för takunderhåll,
Jordbruksutskottets utlåtande nr 29 år 1956
7
2 000 kronor för intrång av allmän väg som genomskär egendomens största
åkerparti, 4 000 kronor för underhåll av avloppsgravar till två dikningsföretag
och 3 700 kronor för arrendatorn tillhöriga anläggningar.
De i ärendet hörda myndigheterna har liksom departementschefen tillstyrkt
försäljning till arrendatorn mot ett pris av 93 800 kronor.
Utskottet. Utskottet har godtagit försäljningsförslaget och hemställer sålunda,
att riksdagen må medgiva, att kronoegendomen Väla 31 i
Stora Mellösa socken, Örebro län, må säljas till egendomens
arrendator John Johansson för en köpeskilling av 93 800
kronor samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.
8:o
Donation av fastigheten Stråtenbo l3 i Kopparbergs län
'' Enligt ett av förre intendenten C. L. Behm, Hammarö, den 11 januari 1955
dagtecknat gåvobrev har Behm såsom gåva till lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök överlämnat fastigheten Stråtenbo l3 i Aspeboda socken,
Kopparbergs län, att efter hans död disponeras av högskolestyrelsen.
I skrivelse den 11 oktober 1955 har styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök hemställt om medgivande att mottaga förenämnda
gåva.
Av högskolestyrelsens skrivelse inhämtas, att fastigheten, som åsatts ett
taxeringsvärde av 25 600 kronor, innehåller en areal av 55,70 hektar, varav
52,09 hektar produktiv skogsmark, 3,45 hektar mossar och kärr, 0,06 hektar
berg samt 0,10 hektar vägar. Virkesförrådet uppgick år 1946 till 6 881 m3.
Fastigheten är från och med den 1 maj 1955 skogsbrandförsäkrad för
100 000 kronor. Skogsdikena rensades senast sommaren 1950. Vidare anför
styrelsen, att Behm under den tid, han äger uppbära avkastningen, kommer
att svara för förvaltningen av fastigheten samt gälda å densamma belöpande
skatter och försäkringsavgifter samt kostnader för skogsvårdsåtgärder
och skogsavverkning m. m. Uttag skall ske högst efter skogsplan. När högskolestyrelsen
framdeles får uppbära avkastningen av skogsskiftet, ämnar
styrelsen söka få domänverket eller skogsvårdsstyrelsen i länet att biträda
vid förvaltningen av skiftet. Kostnaderna för skötseln och förvaltningen av
skiftet torde komma att uppgå endast till en ringa del utav avkastningen.
över framställningen har yttranden avgivits av statskontoret och domänstyrelsen.
Båda ämbetsverken har i princip tillstyrkt framställningen. Enligt
statskontorets mening bör bland annat föreskrivas, att skogsvårdslagens
bestämmelser skall vara tillämpliga å fastigheten tills staten övertager
förvaltningen samt att efter donators död domänverket bör handha fastighetens
skötsel.
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 29 år 1956
Departementschefen har anfört.
»Enligt det gåvobrev, som ligger till grund för högskolestyrelsens förevarande
framställning, skall avkastningen av den donerade fastigheten efter donators
frånfälle främst användas för att främja forskning m. in. på vallodlingens
område. Mottagandet av gåvan synes för statsverkets del icke medföra
några kostnader. Således kommer donator, som förbehållit sig rätten
att under sin livstid uppbära avkastningen av fastigheten, enligt vad styrelsen
uppgivit själv att bestrida samtliga med fastighetens förvaltning förenade
kostnader under nämnda tid. Icke heller torde statsverket komma att
belastas med några förvaltningskostnader för fastigheten efter tidpunkten
för kronans övertagande av densamma, då dessa väl synes kunna täckas utav
avkastningen.
Med hänsyn till syftet med ifrågavarande gåva och övriga i det föregående
anförda omständigheter tillstyrker jag, att lantbrukshögskolan för kronans
räkning bemyndigas mottaga gåvan. Frågan synes dock böra underställas
riksdagens prövning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att sedermera
meddela de föreskrifter, som må bli erforderliga med anledning av
mottagandet av fastigheten. Därvid synes de av statskontoret i ärendet angivna
villkoren i huvudsak böra fastställas.»
Utskottet. Kungl. Maj :ts förslag föranleder icke någon erinran från utskottet,
som alltså hemställer,
att riksdagen må medgiva, att fastigheten Stråtenbo l3 i
Aspeboda socken, Kopparbergs län, må i enlighet med det
föregående för kronans räkning mottagas såsom gåva.
9:o
Dispositionen av Alträsks kolonisationsområde
i Norrbottens län
Genom beslut den 6 maj 1949 förordnade Kungl. Maj :t att av Alträsks nybyggesnämnd
bedriven verksamhet å Alträsks kolonisationsområde i överluleå
socken, Norrbottens län, skulle från och med den 1 juli 1949 överflyttas
på lantbruksnämnden i Norrbottens län, varjämte Kungl. Maj:t anbefallde
lantbruksstyrelsen att efter samråd med domänstyrelsen uppgöra och
till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till de bestämmelser, som erfordrades
för kolonisationsområdets överförande från domänfonden till jordfonden.
Med anledning härav har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 27 september
1952, efter hörande av lantbruksnämnden i nyssnämnda län och efter samråd
med domänstyrelsen, gjort framställning om kolonisationsområdets upptagande
å jordfonden, över framställningen har yttranden avgivits av riksräkenskapsverket
och statskontoret, varjämte lantbruksstyrelsen efter samråd
med domänstyrelsen ånyo yttrat sig i ärendet och därvid tillika hem
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 29 år 1956
9
ställt om godkännande av ett mellan lantbruksnämnden och vederbörande
kolonister upprättat preliminärt avtal.
Alträsks kolonisationsområde tillkom genom beslut vid 1909 års riksdag
(prop. 44; rskr. 163). Beslutet innebar i huvudsak, att ett område om cirka
1 850 hektar, impediment oräknade, avsattes från kronoparkerna Alträsk
och Svanå samt Selets f. d. stockfångstskog. Av området skulle därför lämpade
delar planläggas för uppodling till kolonat, omfattande en areal av
högst 20 hektar, varav i regel minst 10 hektar odlingsvärd jord, medan den
huvudsakligaste skogsmarken inom området skulle bilda gemensamhetsskog
för de blivande kolonisterna. Den närmaste tillsynen över kolonisationen
utövades genom Alträsks nybyggesnämnd.
Lantbruksstyrelsen anför, att den mark inom nämnda område, som numera
kvarstår i kronans ägo och som alltså kan ifrågakomma för upptagande
å jordfonden, är fördelad på tre skilda områden med en sammanlagd
areal av omkring 1 639 hektar. Av de 48 fastigheter som enligt fastställd
plan skulle utläggas, var vid tiden för lantbruksnämndens övertagande av
området den 1 juli 1949 endast 18 brukningsenheter upplåtna, varav 13 med
äganderätt. Lantbruksnämnden avser att av de befintliga brukningsenheterna
samt av övriga för ändamålet disponibla delar av kolonisationsområdet
bilda sju, eventuellt åtta bärkraftiga brukningsenheter, vilkas skogstillgångar
i huvudsak skall utgöras av områdets gemensamhetsskog, framdeles avsedd
att bilda en bysamfällighet för de olika brukningsenheterna.
Ifrågavarande kolonisationsområde torde enligt lantbruksstyrelsen för
närvarande formellt icke vara bokfört på någon statlig fond. Enär området
i realiteten utgjort ett från domänfonden fristående objekt borde enligt
lantbruksstyrelsens mening i bokföringshänseende icke behöva vidtagas
annan åtgärd än att området upptages på jordfonden enligt de normer, som
gäller för upptagande av mark å denna fond. Enligt dessa bör området bokföras
till den summa, som jordfonden utger för detsamma.
Slutligen meddelar lantbruksstyrelsen, att den vid samråd med domänstyrelsen
erfarit, att avsikten är att Brännbergs försöksgård, som ingår i
kolonatområdet, skall bokföras å domänfonden. Med hänsyn härtill torde
det för försöksgården avsedda området, som omfattar 54 hektar, icke böra
upptagas å jordfonden.
Yttrandena. Riksräkenskapsverket anser att jordfonden, i anledning
av att kolonisationsområdet upptages till redovisning å nämnda fond,
bör uppskrivas med ett belopp motsvarande områdets värde. Detta bör fastställas
till det belopp, som skulle ha fått utbetalas från jordfonden såsom
ersättning till domänfonden, därest området nu hade överförts från sistnämnda
fond.
Lantbruksstyrelsen, som beretts tillfälle att yttra sig över vad riksräkenskapsverket
sålunda anfört, framhåller att de tretton kolonister, som vid
lantbruksnämndens övertagande av verksamheten innehade sina kolonat
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 29 år 1956
med äganderätt, enligt sakens natur bör anses ha lika rätt till husbehovsvirke,
oavsett om bestämmelser härom finnes intagna i köpebrevet eller icke.
Enahanda rätt till husbehovsvirke bör tillkomma de fem kolonatsinnehavare,
som ej inlöst sina kolonat. De bör skäligen anses ha haft samma skogsrätlighet
som om de vid den tidpunkt, då de träffade överenskommelse med
lantbruksnämnden om att avträda kolonaten, redan inlöst dessa med äganderätt.
Rätten till återstoden av skogsmarkens årsavkastning och eventuell
annan avkastning av marken utanför kolonaten bör enligt lantbruksstyrelsens
mening på grund av bestämmelserna i reglementet höra till de aderton
kolonaten. Styrelsen anser, att den jordbrukssociala subvention, som ursprungligen
avsetts med inrättandet av gemensamhetsskogen, måste anses ha
tillfallit de aderton kolonaten. Enligt detta betraktelsesätt skulle den utanför
dessa kolonat belägna delen av kolonisationsområdet icke anses representera
något värde för kronan, varför någon ersättning ej heller skulle få
utbetalas från jordfonden till domänfonden för denna del, därest området nu
överfördes från domänfonden. Vid tillämpning av det förfaringssätt, riksräkenskapsverket
föreslagit — till vilket lantbruksstyrelsen i princip ansluter
sig — skulle man enligt styrelsens uppfattning icke komina fram till något
värde, varmed jordfonden bör uppskrivas beträffande denna del av området.
Däremot skulle för ettvart av de fem oinlösta kolonaten, därest de hade inlösts,
ha influtit 500 å 600 kronor. I princip skulle jordfonden uppskrivas
med hänsyn härtill. Med hänsyn till inlösningsbeloppens ringa storlek i förhållande
till vad lantbruksnämnden utbetalat för att få dispositionsrätten
till kolonaten ifrågasätter styrelsen ur praktiska synpunkter, huruvida någon
uppskrivning kan anses erforderlig. Härtill kommer att bestämmandet
av ersättningsbeloppens storlek måste bli approximativ och i hög grad grundad
på skälighetsbedömning.
Riksräkenskapsverket uttalar med anledning av lantbruksstyrelsens förnyade
yttrande i ärendet, att det uppenbarligen är utav avgörande betydelse
för värdet av den utanför de nuvarande aderton kolonaten liggande delen
av kolonisationsområdet, huruvida och i vad mån rätt till skogsavkastningen
från den för gemensamt skogsfång avsatta allinänningen tillkommer kolonaten.
Enligt ämbetsverkets mening skulle måhända kunna göras gällande,
att gemensamhetsskogen endast ställts till förfogande såsom ett anslag till
stödjande av kolonisationen på området. Om gemensamhetsskogen anses ha
karaktären av ett anslag, måste det nuvarande värdet av skogen betraktas
som en rent statlig tillgång. Därest de nuvarande aderton kolonaten likväl
skulle befinnas ha tillförsäkrats rätt till skogsfång å gemensamhetsskogen,
torde dock denna rätt få anses begränsad till att beträffande varje kolonat
avse så stor mängd skog årligen, som skulle ha tillkommit kolonatet, därest
i enlighet med den ursprungliga planen 48 kolonat upplåtits från området.
Härigenom skulle gemensamhetsskogen till fem åttondelar fortfarande
utgöra en statlig tillgång.
Riksräkenskapsverket anser, att den plan för områdets framtida användning,
på vilket lantbruksstyrelsens förslag till bestämmelser rörande om
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 29 år 19ÖG
11
rådets redovisning å jordfonden bygger, så väsentligt avviker från beslutet
vid 1909 års riksdag, att frågan om den ändrade dispositionen bör underställas
riksdagens prövning. Innan så sker, finner ämbetsverket det önskvärt,
att preliminär uppgörelse träffas rörande den slutliga regleringen av det
ekonomiska mellanhavandet mellan staten och vederbörande kolonatsinnehavare.
Den av riksräkenskapsverket åsyftade värderingen låter sig nämligen
svårligen göra annat än i samband med en dylik uppgörelse. Därest sådan
träffas, motsätter sig verket icke, att området uppföres å jordfonden
allenast med ett värde, motsvarande från jordfonden gjorda utbetalningar
för detsamma. Förutsättningen härför är dock, att uppkommande vinst i
efterhand tillföres fonden i stället för rationaliseringsanslaget.
Lantbruksstyrelsen har med anledning av vad riksräkenskapsverket anfört
inhämtat yttrande i ärendet från lantbruksnämnden, som därvid inkommit
med ett mellan nämnden och vederbörande kolonister träffat preliminärt
avtal rörande inlösen av ifrågavarande kolonisationsområde. Nämnden
har därvid frångått den principiella uppfattningen, att gemensamhetsskogen
i sin helhet tillkommer de aderton kolonaten. Avtalet grundar sig
på förutsättningen, att till dessa kolonat hör värdet av husbehovsrättigheterna
— i överensstämmelse med 1912 års reglemente beräknat efter 35 m3
per år — samt så stor del av värdet utav den övriga avkastningen, som
beräknas svara mot de årliga utgifter för underhållsarbeten å vägar och diken
etc., vilka enligt reglementet skall bestridas med medel från nybyggeskassan.
Vad därefter återstår av gemensamhetsskogens avkastningsvärde
skall betraktas som en helt statlig tillgång. Avtalet innebär, att nuvarande
kolonister skall inlösa kolonisationsområdet till ett avrundat pris av 87 500
kronor. Av beloppet avser 53 105 kronor mark och skogsrättigheter, som
lantbruksnämnden inlöst, samt 33 750 kronor värdet av den del utav den
övriga egendomen, som enligt nämndens mening bör tillkomma staten. Vidare
skall nybyggeskassans behållning vid tidpunkten för överlåtelsen överföras
till delägarna och förvaltas av gemensamhetsskogens styrelse. Kassan,
som vid tiden för avtalets ingående utgjorde 37 316 kronor, skall i första
hand användas för att bekosta sådana skogsvårdsåtgärder, som är en följd
av de avverkningar, som företagits före områdets överförande i kolonisternas
ägo.
Styrelsen anser, att den träffade överenskommelsen mellan lantbruksnämnden
och vederbörande kolonister skäligen kan läggas till grund för
överlåtelsen av ifrågavarande egendom, och föreslår, dels att densamma
måtte godkännas, dels att egendomen skall redovisas å jordfonden med ett
belopp, som motsvarar summan av lantbruksstyrelsens utbetalningar för
företaget, samt att jordfonden i efterhand skall uppskrivas på sätt riksräkenskapsverket
anfört.
Statskontoret anser i likhet med riksräkenskapsverket, att storleken av
statens andel i den gemensamma skogsallmänningens värde är beroende av
de förmåner från alhnänningen, som tillförsäkrats kolonisterna, varvid rät
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 29 år 1956
ten till husbehovsvirke är av väsentlig betydelse. Riksräkenskapsverkets
uppfattning att sistnämnda rätt skulle vara tvivelaktig, synes emellertid
strida mot 1912 års reglemente för nybyggesnämnden, vari uttryckligen
stadgas, att varje nybyggare skall ha rätt att årligen erhålla tillhopa 35 m3
skog. Att skogsallmänningen tillkommit för kolonisternas gemensamma
nytta bestyrkes ytterligare av bestämmelsen, att överskottsvirke från allmänningen
skall försäljas för nybyggeskassans räkning. Vidare synes det
vara otvivelaktigt, att allmänningen avsatts för all framtid.
Statskontoret har på grund av det anförda icke något att erinra mot ett
godkännande i princip av den mellan lantbruksnämnden och kolonisterna
preliminärt träffade överenskommelsen, som är baserad på en husbehovsvirkestilldelning
av 35 m3 per kolonat och år. Statskontoret tillstyrker även
förslaget, att kolonisationsområdet redovisas på jordfonden med det värde,
som motsvarar lantbruksstyrelsens från fonden gjorda utbetalningar för
området. Med hänsyn till beloppets relativa obetydlighet motsätter sig statskontoret
ej heller, att jordfonden i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag
i efterhand uppskrives med uppkommande vinst på ifrågavarande
»jordanskaffningsföretag».
I det träffade avtalet har förutsatts, att nybyggeskassans behållning,
37 316 kronor, i sin helhet skall överföras på delägarna och förvaltas av
gemensamhetsskogens styrelse. Enligt statskontorets mening synes staten
vara berättigad till en viss andel av den i nybyggeskassan uppsamlade avkastningen,
vilken andel proportionsvis bör vara ungefär densamma som
den för staten beräknade andelen i allmänningens skogsavkastning eller
7 090 kronor. Detta belopp bör avräknas mot »det allmännas» kostnader
enligt reglementet för framtida gemensamma förpliktelser och således föranleda
en ökning av lösesumman med i runt tal 7 000 kronor.
Departementschefen har anfört.
»Enligt de vid 1909 års riksdag angivna riktlinjerna för ifrågavarande kolonisationsverksamhet
skulle av det för verksamheten avsatta området utläggas
48 brukningsenheter, varvid den huvudsakligaste delen av skogsmarken
skulle bilda gemensamhetsskog för de blivande kolonisterna. På uppdrag
av Kungl. Maj:t har lantbruksstyrelsen, med anledning av att lantbruksnämnden
i Norrbottens län från och med den 1 juli 1949 övertagit den
närmaste tillsynen över kolonisationsverksamheten inom ifrågavarande område,
framlagt förslag angående områdets upptagande å jordfonden. Av styrelsens
utredning i ärendet framgår, att den ursprungliga planläggningen av
verksamheten ej kunnat fullföljas. Vid tidpunkten för lantbruksnämndens
övertagande av densamma hade således endast 18 kolonat upplåtits, varav 13
med äganderätt. Lantbruksnämnden planerar att av de befintliga brukningsenheterna
samt av övriga för ändamålet disponibla delar av området bilda
sju, eventuellt åtta bärkraftiga jordbruk, vilkas skogstillgångar i huvudsak
skall utgöras av områdets gemensamhetsskog, framdeles avsedd att bilda en
bysamfällighet för de olika fastigheterna. Utredningen visar vidare, att området
icke bokförts på någon statlig fond.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 29 är 1956
13
Under remissbehandlingen av ärendet har olika meningar framförts beträffande
storleken av det belopp, varmed ifrågavarande område bör upptagas
å jordfonden. Innan detta värde fastställdes, har en uppgörelse ansetts
böra komma till stånd beträffande det ekonomiska mellanhavandet
mellan staten och vederbörande kolonister. Med anledning härav har mellan
lantbruksnämnden och kolonisterna träffats ett preliminärt avtal, vilket
i princip godtagits av såväl lantbruksstyrelsen som riksräkenskapsverket
och statskontoret. Enligt avtalet, för vilket närmare redogjorts i det föregående,
skall kolonisterna inlösa området för ett belopp av i runt tal 87 500
kronor. Mot lösesumman har icke gjorts annan invändning än att statskontoret
ifrågasätter, huruvida icke densamma bör höjas med 7 000 kronor, vilket
belopp enligt ämbetsverkets mening skulle utgöra staten tillkommande
andel i nybyggeskassans behållning.
Vid mitt ställningstagande till förevarande fråga har jag funnit, att den
preliminärt träffade uppgörelsen synes väl lämpad att ligga till grund för
en slutlig reglering av frågan om upptagande av ifrågavarande område på
jordfonden. Jag förordar således att avtalet skall godkännas. Av det sagda
framgår, att jag icke funnit anledning föreligga att höja lösesumman utöver
det föreslagna beloppet, 87 500 kronor. I övrigt föreslår jag, att den
egendom, som utgöres av de i kronans ägo befintliga delarna av kolonisationsområdet,
vilka den 1 juli 1949 med en areal av omkring 1 606 hektar
disponerades för kolonisation, skall upptagas å jordfonden och där redovisas
med ett värde motsvarande lantbruksstyrelsens från fonden gjorda utbetalningar
för sagda egendom, därvid fonden i efterhand skall uppskrivas
med å densamma uppkommande vinst vid den blivande dispositionen av
egendomen för åstadkommande av bärkraftiga jordbruk.
Med hänsyn till att den föreslagna dispositionen av förenämnda område
avviker från de av 1909 års riksdag angivna riktlinjerna, synes ärendet böra
underställas riksdagens prövning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj.t
att utfärda de bestämmelser, som kan bli erforderliga vid bifall till de sålunda
framlagda förslagen.»
Utskottet. Den numera planerade användningen av Alträsks kolonisalionsområde
finner utskottet lämplig. Med hänsyn till föreliggande förhållanden
torde den träffande överenskommelsen för reglerande av det ekonomiska
mellanhavandet mellan staten och kolonisterna få anses väl avvägd.
Enligt utskottets åsikt bör sålunda avtalet med den däri angivna lösesumman,
87 500 kronor, godkännas. Vad departementschefen anfört beträffande
det värde, med vilket kronans delar av kolonisationsområdet skall
upptagas å jordfonden, föranleder ingen erinran från utskottets sida liksom
ej heller vad i övrigt föreslagits i propositionen under förevarande punkt.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att Alträsks kolonisationsområde
i överluleå socken, Norrbottens län, må disponeras i hu
-
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 29 år 1956
vudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits
under förevarande punkt i propositionen.
Stockholm den 8 maj 1956
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg*, Lage Svedberg,
Nord, Bertil Andersson, Mossberger, Franzén*, Kristiansson*, Uno Olofsson*
och Yngve Nilsson; samt
från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Johnsson i Kastanjegården*,
Jacobson i Vilhelmina, Jonsson i Strömsund*, Pettersson i Dahl,
Agerberg*, Jönsson i Gärds Köpinge, Nilsson i Lönsboda*, Johanson i Västervik
och Johansson i öckerö.*
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Lage Svedberg och Johanson i Västervik.
560827.
Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1956:258 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående garanti för visst lån till Aktiebolaget Statens skogsindustrier jämte i ämnet väckta m a1 i texten