Utlåtande i anledning av väckta motioner om förstärkande och utbyggande av den lantbruksvetenskapliga forskningen.
1956-11-20 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1956:41, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förstärkande och utbyggande av den lantbruksvetenskapliga forskningen.
Dokumentets text
Nr il—42 Jordbruksutskottets utlåtande nr il år 1956
1
Kr 41
Utlåtande i anledning av väckta motioner om förstärkande och
utbyggande av den lantbruksvetenskapliga forskningen.
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 361 av herrar Mannerskantz och Eskilsson
samt II: 315 av herr Nilsson i Göingegården m. fl. har yrkats, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en förutsättningslös utredning
angående möjligheterna att förstärka och utbygga den lantbruksvetenskapliga
forskningen.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det framförda yrkandet, får
utskottet hänvisa till motionerna.
Över motionerna har yttranden avgivits av styrelserna för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök samt veterinärhögskolan ävensom av
jordbrukets forskningsråd, Hushållningssällskapens förbund samt Sveriges
lantbruksförbund. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
har tillika överlämnat yttranden av lärar- och försökskollegierna,
varjämte styrelsen för veterinärhögskolan har inkommit med yttrande av
högskolans lärarkollegium.
I ett den 8 mars 1956 dagtecknat yttrande har styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök tillstyrkt den i motionerna föreslagna
utredningen samt i huvudsak anslutit sig till vad högskolans lärarkollegium
uttalat i ämnet. Sagda kollegium har anfört bl. a. följande.
Lärarkollegiet vill till en början framhålla, att de av motionärerna framtörda
synpunkterna synes värda allt beaktande och vill därför varmt tillstyrka
den föreslagna utredningen. Kollegiet vill i sammanhanget starkt
betona jordbruksforskningens stora betydelse för jordbrukets framåtskridande
och behovet av ökade resurser för forskningen. Genom den prissättmng
på jordbrukets produkter, som hädanefter skall tillämpas och som
medför storre konkurrens från utlandet, kommer ökade krav att ställas på
den lantbruksvetenskapliga forskningen för erhållande av ett gentemot
import konkurrenskraftigt jordbruk.
Lärarkollegiet vill erinra om alt sedan ifrågavarande motioner väckts
har statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet efter Kungl. Mai:ts
bemyndigande tillkallat sakkunniga för att verkställa utredning rörande
iorskningen, undervisningen och försöksverksamheten vid lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök ävensom vid högskoleavdelningarna vid
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Frågan om ökade resurser
till nämnda institutioner är sålunda redan föremål för utredning. Syftemålet
med motionerna är emellertid vidare än vad som synes inrymmas
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 10 samt. Nr 41_12
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr it år 1956
i direktiven för nämnda utredning. I den män dessa syften ej kan tillgodoses
genom den tillsatta utredningen bör de tillgodoses på annat sätt.
Lärarkollegiet får slutligen framhålla, att ett flertal för jordbruket betydelsefulla
problem kräver undersökningar, som icke kan anstå i avvaktan
på utredningsarbetets slutförande. Anslag till sådana brådskande undersökningar
bör därför lämnas oberoende av pågående utredningsarbete. Kollegiet
vill med skärpa framhålla, att den allmänna utvecklingen av den
lantbruksvetenskapliga forskningen icke får avstanna under utredningsarbetet.
Det vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök förefintliga försökskollegiet
har i sitt yttrande åberopat de av lärarkollegiet framförda
synpunkterna samt därutöver uttalat, att det synes försökskollegiet lämpligt
att, därest den av lärarkollegiet omnämnda utredningen skulle komma att
behandla även de av motionärerna upptagna frågorna angående anslag direkt
från jordbruket till forsknings- och försöksverksamhet, utredningen
kompletteras med eu representant för jordbrukets ekonomiska föreningslörelse.
Högskolestyrelsen har emelleritd icke ansett sig böra taga ställning
till denna fråga.
Styrelsen för veterinärhögskolan har i skrivelse den 3 mars 1956 såsom
sitt yttrande åberopat ett av högskolans lärarkollegium avgivet yttrande,
vari uttalats följande.
Veterinärernas arbetsfält omfattar dels husdjurens hälso- och sjukvård,
dels ock den hygieniska kontrollen av animaliska livsmedel.
Det svenska jordbrukets livsmedelsproduktion beräknas enligt jordbrukskalkylen
uppgå till ett årligt värde, angivet i producentpriser, av drygt 4
milliarder kronor, varav 3/4 härrör från de animaliska produkterna (mjölk
och mejeriprodukter, kött och ägg) och 1/4 från de vegetabiliska produkterna.
Animalieproduktionen är i väsentlig grad beroende av produktionskraften
och hälsotillståndet hos husdjursstocken, som skall leverera de animaliska
produkterna. Åtgärder till förebyggande och bekämpande av de ekonomiskt
betydelsefulla husdjurssjukdomarna utgör därför ett väsentligt led
i animalieproduktionen och dess ekonomi. De medel, som staten offrat på
utrotandet av tuberkulosen och den smittsamma kastningen, har otvivelaktigt
varit en i hög grad räntabel investering.
Bland husdjurssjukdomar, som alltjämt vållar avsevärt avbräck i animalieproduktionen,
kan nämnas ungdjurssjukdomarna, virussjukdomarna,
bristsjukdomarna, steriliteten, arvssjukdomarna och laktationssjukdoinarna,
de sistnämnda omfattande bl. a. mastiterna. Ett organiserat bekämpande
av dessa sjukdomar förutsätter med nödvändighet ett omfattande
forskningsarbete, där nuvarande resurser med hänsyn till personella och
materiella tillgångar är alltför blygsamma.
Det råder icke något tvivel om, att en intensifierad forskning på dessa
områden skulle kunna rädda mycket stora värden. Enbart ungdjurssjukdomarna
vållar väldiga förluster. Man beräknar att omkring 100 000 spädkalvar
årligen dukar under i olika sjukdomar, och inom svinbesättningarna
är ungdjursdödligheten ännu större. Innan den organiserade svinhälsokontrollen
startade i början av 1940-talet beräknades, att omkring 35 % av
alla födda grisar dog, innan de nått slaktvikt. Genom hälsokontrollverksamheten
torde denna dödlighet nu ha nedbringats med c:a 10 %, vilket
Jordbruksutskottets utlåtande nr il är 1956
3
betyder en nationalekonomisk vinst på omkring 25 millioner kronor årligen.
Genom den artificiella uppfödningen av spädgrisar, vilkas mödrar på
grund av mjölkbrist (agalacti) eller andra orsaker icke kunnat föda sina
ungar, torde under sista året omkring 80 000 spädgriser ha räddats åt produktionen.
Dessa resultat har nåtts genom praktisk tillämpning av förelöpandc
forskningsarbete. Till de förluster, som vållats genom dödligheten,
har man att lägga de förluster, som ungdjurssjukdomarna förorsakar genom
fördröjd tillväxt och ökad foderförbrukning.
Den veterinärmedicinska forskningen i vårt land är i huvudsak koncentrerad
till veterinärhögskolan, inklusive veterinärinrättningen i Skara, och
statens veterinärmedicinska anstalt. En väsentlig upprustning av de personella
och materiella forskningsresurserna inom dessa båda forskningscentra
kan med visshet beräknas ge eu lönande avkastning.
Det upprustningsprogram, som 1946 års högskoleutredning framlade för
veterinärhögskolans del, har hittills realiserats i icke ringa utsträckning. Det
återstår emellertid omfattande nybyggnadsarbeten innan högskolans vetenskapliga
avdelningar erhållit de institutionslokaler och den utrustning,
som högskoleutredningen föreslog och som utgör en nödvändig förutsättning
för intensifierat forskningsarbete. Sedan utredningsförslaget framlagts
har behovet av ifrågavarande institutionsbyggnader blivit alltmera trängande.
Utvecklingen sedan år 1946 har vidare medfört ett ökat behov av forskare.
Utbildningen av veterinärmedicinska forskare har under de sista åren fortgått
i ökat tempo, och det är angeläget att lovande unga forskarkrafter genom
en någotsånär tryggad anställning beredes möjligheter att fortsätta sitt
lorskningsarbete inom landet. Docentbefattningarna (5 st.) är fåtaliga
och några forskardocentbefattningar finnes ännu icke inrättade vid högskolan.
Forskningsassistenter saknas likaledes och den biträdande tekniska
personalen är alltför fåtalig. Högskolans forskningsanslag och materielanslagen
till de olika avdelningarna har icke nämnvärt ökats trots penningvärdets
fall och är i jämförelse med motsvarande anslag till de medicinska
iakulteterna och högskolorna orimligt små.
Den uppdelning av några utav högskolans lärostolar på vardera tvenne
professurer, som ägt rum under sista decenniet, har varit av avgörande betydelse
för forskningsarbetet inom respektive ämnesområden. Fn uppdelning
av ytterligare några professurer med omfattande och heterogena ämneskombinationer
skulle otvivelaktigt verka i samma riktning. Den snabba
?.e*e^.?kaP^£>a utvecklingen och fortgående specialiseringen gör det omöjligt
för en person att behärska olika ämnesområden och på ett effektivt sätt
leda forskningsarbetet inom skilda arbetsfält.
För den veterinärmedicinska forskningen i vårt land är det av utomordentlig
betydelse, att forskare och lärarpersonalen genom reseanslag beredes
mojligheter att på ort och ställe studera och följa den vetenskapliga
utvecklingen, skapa och upprätthålla personliga kontakter med samt hämta
impulser från europeiska och utomeuropeiska forskningscentra De ekonomiska
möjligheter härutinnan, som för närvarande står veterinärmedifinska
forskare till huds, år ytterligt begränsade.
För veterinärhögskolans del är det av största vikt, alt del av 1946 års
högskoleutredning framförda utbyggnadsprogrammet snarast fullföljes i
hela sm utsträckning och alt de efter utredningsförslagets framläggande av
utvecklingen betingade behoven av förstärkning utav forskningsresurserna
tillgodoses.
Sedan Kungi. Maj:t den 27 januari 1956 beslutat verkställa utredning ro
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
i
Jordbruksutskottets utlåtande nr 41 år 1956
högskolan och statens lantbruksförsök ävensom vid högskoleavdelningarna
vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Norup, förklarat sig beträffande jordbrukets
övriga högskolor vilja återkomma i annat sammanhang, får kollegiet
understryka angelägenheten av att en skyndsam utredning rörande förstärkning
av resurserna för den vetenskapliga forskningen vid veterinärhögskolan
kommer till stånd.
Jordbrukets forskningsråd har i yttrande den 28 februari 1956 uttalat
sin anslutning till de synpunkter på jordbruksforskningens betydelse, vilka
framförts av motionärerna. Härutöver har rådet anfört i huvudsak följande.
Varje möjlighet att tillföra forskningen ökade medel bör enligt rådets
mening prövas, och det är givetvis enbart ur denna synpunkt värdefullt,
om någon för berörda parter godtagbar form kan uppnås för att överföra
medel direkt från jordbruket till forskningen. I detta sammanhang bör
också övervägas om ifrågavarande medel skall förbehållas någon särskild
användning vid jordbrukets forsknings- och försöksverksamhet, t. ex. för arbeten
med syfte att tillgodose mera omedelbara praktiska behov. Med en
sådan eller liknande uppläggning kommer jordbrukets ekonomiska medverkan
i forskningen att i viss mån motsvara insatserna från industriens sida
för sådan teknisk forskning, som industriföretagen är beroende av för kontroll,
utveckling och förbättring av den egna driften.
Rådet anser emellertid, att jordbrukets direkta medverkan i forskningsarbetet
även kan tänkas bli av betydelse i andra avseenden. Kanske skall
ett sådant samarbete föra det praktiska jordbruket och forskningen närmare
varandra och leda till ökat utbyte av synpunkter och erfarenheter. En sådan
närmare kontakt bör också kunna medföra ökad förståelse från jordbrukarnas
sida för forskningen och dess betydelse, vilket i sin tur befordrar
ett snabbare utnyttjande av forskningsresultaten men också innebär en
viss garanti för alt forskningen successivt tillföres för dess normala utveckling
och utbyggnad erforderliga medel.
Av vad här anförts torde framgå, att rådet delar den i motionerna framförda
uppfattningen om att lantbruksforskningen bör utbyggas och förstärkas
samt att härför erforderliga medel bör skyndsamt ställas till förfogande.
Rådet vill också förorda, att enligt motionärernas förslag frågan om en
ökad direkt medverkan från jordbrukets sida i forskningen upptages till
utredning.
Sedan ifrågavarande motioner väckts i riksdagen har emellertid efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande chefen för jordbruksdepartementet tillkallat
sakkunniga för utredning rörande forskningen, undervisningen och försöksverksamheten
vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
ävensom vid högskoleavdelningarna vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitut. Rådet vill därför förorda, att motionerna överlämnas till
dessa sakkunniga och föreslår vidare, att de frågor i motionerna, vilkas
upptagande icke faller inom ramen för de sakkunnigas uppdrag, göres till
föremål för utredning på annat sätt.
Tillkomsten av berörda utredning rörande forskningen, undervisningen och
försöksverksamheten vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
in. in. giver rådet anledning framföra ett önskemål, vars realiserande enligt
rådets bedömande skulle vara av väsentlig betydelse för pågående forskningsverksamhet.
Rådet anser det angeläget, att utvecklingen inom berörda forsknings-
och försöksverksamhet kan fortgå normalt även under den tid utredningen
pågår. Till följd av den knapphet på medel, som under de senaste
Jordbruksutskottets utlåtande nr M år 1956
5
åren gjort sig allt starkare gällande, föreligger inom åtskilliga områden ett
ackumulerat behov av anslag för igångsättande, utvidgande eller fullföljande
av arbeten, vilka i många fall sedan länge förberetts och planlagts. Det
skulle innebära en beklaglig förlust av dyrbar tid och en ytterligare stagnation
i utvecklingen, om dylika arbeten skulle tvingas anstå i avvaktan
på utredningens ställningstagande och förslag samt därav föranledda
åtgärder beträffande alla inom utredningsuppdraget fallande frågor. Rådet
åsyftar givetvis inga sådana arbeten, vilkas igångsättande eller utvidgande
bedömes vara principiellt beroende av eller påverka organisationen, fasta
resurser eller eljest förhållanden inom verksamheten, vilka beröres av utredningen.
För att även under utredningstiden möjliggöra en fortgående normal
utveckling av forskningsverksamheten vill rådet förorda, att ett särskilt
forskningsanslag ställes till förfogande.
Erfarenheten visar, att inom de naturvetenskapliga, tekniska och medicinska
forskningsområdena, där tillgången på medel för nya forskningsuPPoifter
är relativt väl tillgodosedd, forskningens utveckling i mycket stor
utsträckning sker genom forskningsrådens medverkan. Det bär vitsordats,
att råden fullgjort denna uppgift på ett smidigt och lyckligt sätt. Det synes
därför naturligt och fullt i överensstämmelse med de arbetsuppgifter, som
tillkommer jordbrukets forskningsråd, att nyss föreslagna särskilda forskningsanslag
ställes till rådets förfogande.
Rådet avser att närmare inventera behovet av särskilda medel till större
redan planlagda och mera angelägna forskningsarbeten och att därefter
ingå till Kungl. Maj :t med framställning om att ett för ändamålet erforderligt
anslag äskas hos nästa års riksdag.
I ett den 13 mars 1956 avgivet yttrande har Hushållningssällskapens förbund
framhållit den lantbruksvetenskapliga forskningens betydelse för jordbruksnäringens
fortsatta utveckling ur såväl effektivitets- som lönsamhetssynpunkt.
Förbundet finner det vara av stor vikt, att verksamheten i fråga
blir utbyggd och utrustad på ett sådant sätt, att alla möjligheter till fortsatt
framåtskridande kan tillvaratagas. Vidare bör verksamheten enligt förbundets
mening vara så uppbyggd, att nutida krav på nära samarbete mellan
olika däri verksamma organ och personer möjliggöres och tillgodoses. Förbundet
vill därför för sin del understryka behovet av den i motionerna föreslagna
utredningen. Då emellertid motionärernas önskemål torde kunna anses
tillgodosedda genom den av chefen för jordbruksdepartementet tillsatta
utredningen rörande forskningen, undervisningen och försöksverksamheten
vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ävensom vid högskoleavdelningarna
vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet synes
motionerna enligt förbundets mening icke behöva föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Sveriges lantbruksförbund har i ett yttrande den 7 mars 1956 anfört i
huvudsak följande.
Föi bundet delar motionärernas uppfattning, att jordbruksnäringens
tramtida ställning, effektivitet och lönsamhet i hög grad är beroende av de
resultat, som forskningen kan åstadkomma och att det torde bli viktigare
.in någonsin att forskningens möjligheter till fortsatta landvinningar ägnas
uppmärksamhet, när nya principer för jordbrukets prissättning nu skall
börja tillämpas. Såsom motionärerna framhåller, medför nämligen det nya
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr il år 1956
prissättningssystemet, att jordbruket mera än tidigare måste lita till sin egen
kraft och att det än mera än förr blir utsatt för utländsk konkurrens. Med
hänsyn härtill och enär den lantbruksvetenskapliga forskningen, såsom i
motionerna framhålles, är eftersatt, finner förbundet i likhet med motionärerna
det vara angeläget, att skyndsamma åtgärder vidtages för att förstärka
och utbygga den lantbruksvetenskapliga forskningen. Förbundet kan
dock icke dela motionärernas uppfattning att det är givet, att jordbruket
självt bör övertaga en större del av ansvaret, bland annat i ekonomiskt
avseende, för denna forskning. Med nuvarande inkomstförhållanden för
jordbruket är detta icke möjligt, även om jordbruket och dess föreningsrörelse
har det allra största intresse för frågans lösning, vilket också bör
ha framgått av de ekonomiska insatser, som jordbrukets organisationer redan
gjort och även förklarat sig villiga att framdeles åtaga sig för vissa
forskningsuppgifter.
Förbundet har för sin del tillsammans med andra förespråkare för Sveriges
jordbruk och jordbrukets folk samt för jordbrukets högskolor och
övriga vetenskapliga institutioner genom en den 16 december 1955 dagtecknad
till Konungen ställd och till vissa av regeringens ledamöter överlämnad
skrivelse fäst statsmakternas uppmärksamhet på jordbruksforskningens
behov och därav föranledda önskemål. I anslutning därtill har förbundet
hemställt, att dessa behov och önskemål måtte beaktas, så att även
denna forskning må. erhålla väsentligt förbättrade resurser för att på
ett tillfredsställande sätt kunna bidraga till vårt lands framåtskridande och
höjande av vår andliga och materiella standard.
Av förbundet sålunda intagen ståndpunkt och hävdad uppfattning följer,
att förbundet finner de av motionärerna gjorda uttalandena om att den
lantbruksvetenskapliga forskningen bör förstärkas och utbyggas vara förtjänta
av beaktande. Förbundet vill också understryka vikten av att åtgärder
i detta syfte snarast vidtages.
Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet har emellertid med
stöd av Kungl. Maj:ts den 27 januari 1956 givna bemyndigande numera
tillkallat särskilda sakkunniga för att verkställa utredning rörande forskningen
och försöksverksamheten vid Iantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
ävensom vid högskoleavdelningarna vid Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut.
Med hänsyn till dessa sakkunnigas tillkallande och då de för deras arbete
meddelade direktiven i huvudsak torde tillgodose det behov av utredning,
som motionärerna ansett föreligga, torde enligt förbundets uppfattning
någon riksdagens åtgärd numera icke vara påkallad i anledning av
de väckta motionerna.
Utskottet. Den lantbruksvetenskapliga forskningen och försöksverksamheten
har otvivelaktigt i hög grad bidragit till jordbruksnäringens stora effektivitets-
och produktionsökning under de senaste årtiondena och till jordbruksbefolkningens
samtidigt höjda levnadsstandard. I medvetande om
forskningens betydelse har riksdagen under årens lopp anvisat avsevärda
belopp för upprustning av de vetenskapliga institutionerna på jordbrukets
område. Sålunda skedde under senare hälften av 1940-talet en kraftig ökning
av de personella och materiella resurserna vid lantbruks- och veterinärhögskolorna.
Utbyggnaden av dessa högskolor har sedan fortsatt om än i långsammare
takt. Årligen har även icke ringa anslag beviljats såsom bidrag till
Jordbruksutskottets utlåtande nr 41 år 1956
7
forskningsverksamheten vid Sveriges utsädesförenings anläggningar i Svalöv
samt vid andra icke statliga företag och institutioner. År 1945 inrättades
jordbrukets forskningsråd med uppgift att främja forskningen inom jordbruket,
däri inbegripet trädgårdsnäringen, ävensom jordbruket närstående
industrigrenar såsom mejeriindustrien samt kvarn- och bryggeriindustrien.
Rådet verkar genom att dels tilldela olika vetenskapsmän medel för vissa
forskaruppgifter, dels samordna forskningen på jordbrukets område och
medverka till bildandet av forskargrupper. Till denna rådets verksamhet har
riksdagen genom etappvis stegrade anslag hittills anvisat sammanlagt
3 800 000 kronor.
Utskottet vill för sin del framhålla den betydelse, forsknings- och försöksverksamheten
på jordbrukets område har, samt betona angelägenheten
av att tillgängliga resurser utnyttjas för att med forskningens hjälp än
mer förbättra jordbruksnäringens räntabilitet. Det nya prissättningssystemet
beträffande jordbruksprodukter, vilket medför att jordbruket utsättesför
ökad konkurrens från utlandet, ställer krav på ytterligare rationalisering
och effektivisering inom denna näringsgren. Detta torde kunna ske främst
genom tillämpande av uppnådda forskningsresultat och genom en fortsatt
målmedveten forskning. Bortsett från de genom det nya prissättningssystemet
framkomna rationaliseringskraven har under senare år nya forskningsuppgifter
tillkommit på grund av vissa förändringar inom jordbruksdriften.
Här må blott erinras om de problem, som sammanhänger med en försämring
av jordens struktur och näringstillstånd som följd av en ensidigare växtodling
samt en större användning av konstgödsel och av kemiska bekämpningsmedel
mot växtsjukdomar. Vidare ställer räntabilitets- och arbetskraftshänsyn
allt större krav på förbättrade tekniska hjälpmedel och ökad produktion
per arbetstimme. Utskottet vill i sammanhanget även peka på betydelsen av
att med forskningens hjälp kunna minska jordbrukets stora årliga förluster
på grund av växt- och husdjurssjukdomar ävensom på de resultat, som
torde kunna vinnas genom det alltmer intensifierade genetiska forskningsarbetet.
I förevarande motioner har under hänvisning till den lantbruksvetenskapliga
forskningens betydelse yrkats, att en förutsättningslös utredning angående
möjligheterna att ytterligare utvidga denna forskning skall komma till
stånd. Ungefär samtidigt med att dessa motioner väcktes i januari detta år
tillkallade chefen för jordbruksdepartementet sakkunniga för att verkställa
utredning rörande forskningen, undervisningen och försöksverksamheten
vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ävensom vid högskoleavdelningarna
vid Alnarpsinstitutet. Till frågan om en förbättring av förutsättningarna
för den vetenskapliga forskningen vid jordbrukets övriga
högskolor förklarade sig departementschefen vilja återkomma. Så skedde
beträffande skogshögskolan den 29 juni 1956, då en särskild kommitté tillsattes
för att utreda sagda spörsmål i fråga om sistnämnda högskola och
skogsforskningsinstitutet. I direktiven för berörda utredningar har departementschefen
hl. a. uttalat, att det bör övervägas i vad mån professorerna vid
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr Al år 1956
högskolorna genom att befrias från den mera elementära undervisningen kan
beredas ökade tillfällen till forskning. Samtidigt bör forskarrekryteringen
beaktas liksom de problem, som hör samman med utbildningen av forskare.
Vidare bör en plan uppgöras för tillgodoseende av de nödvändiga forskningsbehoven.
Möjligheten att i ökad omfattning bedriva forskning genom grupparbete
bör även undersökas.
Såsom framhållits i remissyttrandena i anledning av motionerna, torde motionärernas
syftemål vara i huvudsak tillgodosett genom den numera tillsatta
utredningen rörande den lantbruksvetenskapliga forskningens väsentligaste
områden och den förklaring departementschefen avgivit, att även den
till veterinärhögskolan knutna forskningen skall bli föremål för särskild
utredning. Utskottet finner därför, att motionärernas yrkande icke bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.
I motionerna har aktualiserats ett spörsmål, som synes värt särskilt beaktande.
Härvid åsyftar utskottet motionärernas uttalande att — efter det
utredningen på området slutförts — det bör avgöras, huruvida kostnaderna
för en utvidgad lantbruksvetenskaplig forskning skall täckas enbart genom
en statlig anslagshöjning eller genom ett tillskott av såväl statliga som privata
medel. Motionärerna anser starka skäl tala för att jordbruket i likhet
med industrien övertager en del av ansvaret och kostnaderna för sådan
forskning, som näringen är beroende av. Utskottet delar motionärernas uppfattning
härvidlag och skulle hälsa med tillfredsställelse, om jordbrukets
utövare i framtiden komine att i större utsträckning än hittills själva bidraga
till kostnaderna för den lantbruksvetenskapliga forskningen.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att motionerna I: 361 och II: 315 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 november 1956
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Nord*, Jon Jonsson*, Bertil
Andersson, Eskilsson*, Bror Nilsson, Johan Persson, Kristiansson och Gunnar
Berg; samt
från andra kammaren: herrar Antby, Ahlsten, fru Eriksson i Hallstahammar,
herrar Netzén*, Svensson* i Vä, fru Lindskog*, herrar Arweson,
Eliasson*, Nilsson i Lönsboda och Johanson i Västervik.
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.