Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till supplementär jordbrukskredit.

1956-12-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1956:44, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till supplementär jordbrukskredit.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44 år 1956

1

Nr 44

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till supplementär jordbrukskredit.

I en till riksdagen den 9 november 1956 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 200, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma

dag föreslagit riksdagen att besluta inrättandet av en statlig utlåningsfond,

benämnd fonden för supplementär jordbrukskredit, att medgiva att lån ur

fonden må utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen angivna

bestämmelser samt att för ändamålet å tilläggsstat I till riksstaten för

budgetåret 1956/57 under kapitalbudgeten: Statens utlåningsfonder anvisa

ett investeringsanslag av 50 000 000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

»Den kreditpolitik som i konjunkturdämpande syfte förts under de senaste

två åren avser att åstadkomma en allmän åtstramning av kreditmarknaden

genom en minskning av låneutrymmet. Från skilda håll har under senaste

tid hävdats, att jordbruket och trädgårdsnäringen har större svårigheter än

andra näringsgrenar att erhålla nödiga krediter. Det synes icke möjligt att

frambringa ett fullständigt siffermaterial som entydigt ger belägg för nämnda

uppfattning, men det torde dock stå klart att den nu tillämpade allmänna

kreditåtstramningen varit särskilt kännbar för det mindre jordbruket och de

mindre företagen inom trädgårdsnäringen liksom den även varit för hantverk

och småindustri. Detta förhållande har sin grund dels i att de mindre

företagarna ofta har en svagare likviditetsställning och därför relativt sett

är i större behov av krediter, dels i att dessa företagares förmåga till självfinansiering

är ringa liksom deras möjligheter till lån utanför de allmänna

kreditinstituten. Med hänsyn till de finansieringssvårigheter av strukturell

natur, som de berörda båda näringarna har att kämpa med även i tider med

normal tillgång på krediter, har åtstramningen känts särskilt starkt inom

dessa. Härtill kommer att samtidigt som kreditinstitutens utlåning nedskurits

genom de överenskommelser som träffats mellan instituten och riksbanken

har jordbruks- och trädgårdsnäringarnas kreditbehov avsevärt stegrats

genom de skador som väderleken åstadkommit på 1954 och 1955 års skördar.

Detta har varit påtagligt i synnerhet för de brukare som fått vidkännas skördeskador

redan tidigare och till följd därav tvingats öka sin skuldsättning

eller reducera det egna kapitalet. Vidare må erinras om det särskilda kreditbehov,

som föreligger för jordbrukarnas del på grund av det årligen åter1

Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 10 samt. Nr 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44 år 1956

kommande kravet på erforderligt rörelsekapital under den relativt långa perioden

mellan sådd och skörd.

Det synes mig som om tillräcklig grund finnes för uppfattningen att kreditsituationen

är besvärande för stora delar av jordbruks- och trädgårdsnäringarna

och att de rådande kreditrestriktionerna i kombination med strukturförhållandena

och inträffade skördeskador för närvarande pressar dessa

näringar på ett sätt som icke avsetts med restriktionerna. Det stöd i fråga

om kreditförsörjningen som staten för närvarande ger jordbrukare och trädgårdsodlare

genom lån från vissa för speciella ändamål inrättade utlåningsfonder

samt genom statlig kreditgaranti i syfte att främja berörda näringars

rationalisering synes icke i nuvarande kreditläge vara till fyllest. Jag anser

därför, att åtgärder av engångsnatur bör vidtagas för att öka möjligheterna

för de enskilda utövarna av dessa näringar att erhålla krediter. Enär

den mera långsiktiga kreditgivningen till berörda näringar, fastighetskrediten,

både genom sin storleksordning och utformning, icke lämpligen i nuvarande

läge synes böra påverkas av nya statliga låneformer, torde de förbättrade

kreditmöjligheterna få koncentreras till de mer akuta behoven,

nämligen rörelsekrediter. En möjlighet härvidlag vore att direkt lätta på

kreditrestriktionerna för jordbrukets och trädgårdsnäringens del genom ett

förfarande som motsvarar det som tillämpas i fråga om byggnadskrediterna.

Mot detta alternativ talar dock flera omständigheter, främst då angelägenheten

av att kreditåtstramningen bör vara generell för alla kreditinstitut

och låneändamål. Om jordbruket och trädgårdsnäringen — liksom tidigare

byggnadsverksamheten — skulle undantagas från kreditpolitikens allmänna

riktlinjer skulle även andra näringsgrenar och kategorier lånesökande

kunna göra anspråk på liknande förmåner, därest de skulle råka i

en motsvarande belägenhet. Det kan emellertid icke anses lämpligt, att den

allmänna kreditpolitiken successivt ersättes med särbestämmelser för olika

grupper av lånesökande och låneändamål. Ett tillämpande av samma förfaringssätt

som nu gäller beträffande byggnadskrediterna skulle vidare

medföra den nackdelen att man ej, såsom i fråga om nyssnämnda krediter,

kunde kontrollera att kreditlättnaden tjänade avsett ändamål. Ett annat

tänkbart alternativ vore, att kreditinstituten gåves möjlighet att utan hinder

av kreditrestriktionerna bevilja lån under förutsättning att lånen kunde anses

vara av sådan art och avse sådant ändamål att statlig kreditgaranti

skulle kunna medgivas därför. Detta skulle emellertid endast medföra lättnad

i fråga om driftslån, som har samband med förvärv av jordbrulcsegnahem

eller med upplåtelse av kronan tillhörig jord till arrendeegnahem. Gällande

bestämmelser medgiver nämligen ej att statlig garanti för driftslån

lämnas enskild brukare i andra fall. Det synes icke heller lämpligt att enbart

till följd av det nu aktuella läget ändra bestämmelserna och införa möjlighet

till dylik statlig kreditgaranti även för rörelsekrediter i allmänhet.

Den lämpligaste åtgärden för att lätta kreditläget inom jordbruket och

trädgårdsnäringen synes mig vara att för dessa näringsgrenars del skapa

möjligheter till lån utanför den allmänna lånemarknaden liknande dem som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44 år 1956

3

hantverket och småindustrin äger i form av statlig kreditgivning genom

företagarföreningarna. I detta syfte bör eu särskild statlig utlåningsfond

bildas med uppgift att inom ramen för av riksdagen anvisat anslag tillhandahålla

de enskilda företagarna inom jordbruks- och trädgårdsnäringen allmänna

driftskrediter. Vid ett tidigare tillfälle har en liknande utväg valts

för att förbättra jordbrukarnas kreditförhållanden, nämligen år 1935 då

riksdagen beslöt inrätta statens sekundärlånefond för jordbrukare. Syftet

med sistnämnda fond var att under då rådande jordbrukskris bereda jordbrukare

möjlighet att erhålla sekundärkrediter på gynnsammare villkor än

som normalt gällde på allmänna lånemarknaden. Efter beslut av 1951 års

riksdag upphörde utlåningen från denna fond den 30 juni samma år och

fonden började avvecklas. Främsta skälet till avvecklingsbeslutet var de nya

former för kreditgivning åt jordbruket som 1948 års riksdag beslutat och

den betydelse för jordbrukets kreditmarknad, som jordbrukets egna kooperativa

kreditföretag började få.

Storleken av det kapital som den nu föreslagna fonden bör tilldelas synes

böra bestämmas till 50 miljoner kronor. Möjlighet att låna ur fonden bör

föreligga för envar enskild jordbrukare och utövare av trädgårdsnäringen.

Beträffande villkoren för lån ur fonden bör gälla att dessa skall vara desamma

som för lån i affärsbank. Sålunda bör räntan vara rörlig efter marknadsläget,

säkerhet fordras enligt bankmässiga grunder samt ränte- och amorteringsfrihet

ej förekomma. I långivningen skall följaktligen icke ingå något

subventionsmoment. Lånen torde böra beviljas på viss tid med rätt för det

lånebeviljande organet att senare medge förlängning av lånetiden. Amorteringstid

torde böra fastställas till högst 10 år. Lån bör beviljas en och samma

sökande högst med ett belopp av 10 000 kronor. Såsom nämnts bör lån

beviljas enbart som driftskredit. En genom låntagares obestånd uppkommande

fråga om avskrivning av statens fordran torde böra avgöras av det

lånebeviljande organet, som det skall åligga att per den 31 december varje

år för Kungl. Maj:t anmäla under det sistförflutna året gjorda avskrivningar

av fondens fordringar.

Vad angår spörsmålen om den föreslagna fondens förvaltning och om vilket

eller vilka organ som skall pröva låneansökningarna har dessa varit föremål

för särskilda överväganden främst i avsikt att söka vinna största möjliga

säkerhet för alt låneverksamheten skall leda till nykrediter och ej endast

till ett utbyte av tidigare lån mot lån ur fonden. Med hänsyn till detta

önskemål har den möjligheten fått uteslutas att fondmedlen skulle ställas

till förfogande för affärs- och sparbanker samt jordbrukskassor för långivning

jämsides med ordinarie utlåningsverksamhet. EU förfaringssätt, som

diskuterats, är det som tillämpades beträffande den tidigare omnämnda sekundärlånefonden

för jordbrukare. Denna fond förvaltades av riksgäldskontoret

medan lånerörelsen handhades av eu särskild statlig nämnd. Nämnden

ställde i män av behov och tillgång fondmedel till förfogande för särskilda

låneförmedlare, som ägde att under iakttagande av gällande föreskrifter

och anvisningar besluta angående utlåningen. Såsom låneförmedlare ägde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44 år 1956

nämnden anlita hypoteksföreningar och centralkassor för jordbrukskredit

ävensom de ytterligare kreditinrättningar, som Kungl. Maj :t särskilt bestämde.

Sålunda erhöll ett mindre antal sparbanker tillstånd att vara låneförmedlare.

I låneförmedlares behandling av ärenden rörande fonden deltog

ett ombud för statsverket. Mot ombudets mening fick lån ej beviljas. Den nu

återgivna konstruktionen var anpassad efter den ifrågavarande låneverksamhetens

ändamål, nämligen att bereda jordbrukarna möjligheter att erhålla

sekundärkrediter på gynnsammare villkor än som normalt kunde erhållas

i kreditinrättningarna. Då avsikten med den nu föreslagna utlånings>fonden

är att lämna vanliga bankmässiga driftskrediter, synes det beträffande

sekundärlånegivningen tillämpade systemet alltför tungt. Jag vill i

stället föreslå följande förfarande. Den nya fonden bör i likhet med fonden

för hantverks- och småindustrikredit förvaltas av riksbanken. Liksom är fallet

med låneverksamheten med medel ur sistnämnda fond bör låneansökningarna

prövas och avgöras av riksbankens kontor, som får förutsättas ha

möjlighet att från lokala myndigheter och kreditinstitut erhålla erforderliga

uppgifter om de lånesökande. För att underlätta ansökningsförfarandet kan

riksbanken anlita ombud, som från närmaste riksbankskontor må rekvirera

erforderliga ansökningshandlingar och tillhandahålla de lånesökande dessa.

Till frågan om ersättning till riksbanken för förvaltningen av fonden och

för utlåningsverksamheten torde ställning få tagas, sedan närmare erfarenhet

vunnits om verksamheten.

Den nya fonden torde förslagsvis böra benämnas fonden för supplementär

jordbrukskredit. För att snarast lätta det rådande kreditläget inom jordbruket

och trädgårdsnäringen bör låneverksamheten påbörjas den 1 januari

1957. Anslag torde därför böra äskas å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1956/57. De i det föregående föreslagna bestämmelserna rörande utlåningsfonden

och låneverksamheten torde utformas i en särskild kungörelse.

»

Utskottet. Med hänsyn till de skäl, som i propositionen anförts för en lättnad

av kreditläget för jordbruket och trädgårdsnäringen, har utskottet intet

att invända mot att dessa näringsgrenar gives möjligheter till lån utanför

den allmänna lånemarknaden genom inrättande av en statlig utlåningsfond

för supplementär jordbrukskredit. Denna åtgärd måste dock, såsom även

uttalats i propositionen, anses vara av engångsnatur. Ej heller har utskottet

något att erinra mot vad Kungl. Maj :t föreslagit beträffande fondens förvaltning,

låneverksamhetens handhavande samt villkoren för lån ur fonden.

Utskottet har särskilt beaktat, att långivningen avses bedrivas enligt gängse

bankmässiga grunder och alltså ej inrymma något subventionsmoment samt

att lånen föreslås begränsade till driftskrediter till enskilda företagare inom

berörda näringar.

Storleken å det kapital, den nya fonden föreslås erhålla, finner utskottet

väl avvägd och tillstyrker sålunda, att ett belopp av 50 miljoner kronor härför

anvisas under kapitalbudgeten. På grund av angelägenheten av att låne
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44 dr 1956

5

verksamheten kan påbörjas snarast möjligt, bör medelsanvisningen ske å

tilläggsstat I till riksstaten för innevarande budgetår.

Under åberopande av det anförda och då Kungl. Maj :ts förslag i övrigt icke

föranleder någon erinran från utskottets sida hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) besluta inrättandet av en statlig utlåningsfond, benämnd

fonden för supplementär jordbrukskredit;

2) medgiva, att lån ur fonden för supplementär jordbrukskredit

må utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse med de

bestämmelser som angivits i det föregående; samt

3) till Fonden för supplementär jordbrukskredit å tilläggs^

stat I till riksstaten för budgetåret 1956/57 under kapitalbudgeten:

Statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag

av 50 000 000 kronor.

Stockholm den 6 december 1956

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Lage Svedberg,

Jon Jonsson,* Bertil Andersson, Hansson, Eskilsson,* Bror Nilsson, Hjalmar

Nilsson och Johan Persson; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson* i Dädesjö, Johnsson i Kastanjegården,

Antby, Jonsson i Strömsund, Svensson* i Vä, Jönsson* i Gärds

Köpinge, Eliasson, Johanson i Västervik samt fru Levén-Eliasson och herr

Johansson i öckerö.

* Ej närvarande vid justeringen.

501900 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:421 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag till supplementär jordbrukskredit. a1 i texten