Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående grunderna för fortsatt stöd åt linoch hampodlingen.

1956-03-06 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1956:6, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående grunderna för fortsatt stöd åt linoch hampodlingen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1956

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

grunderna för fortsatt stöd åt lin- och hampodlingen.

I en till riksdagen den 30 december 1955 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 38, har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för

samma dag föreslagit riksdagen att godkänna, att stöd till lin- och hampodlingen

skall utgå enligt i huvudsak de grunder, som angivits i propositionen.

Lin- och hampodlingen skall enligt beslut av 1951 års riksdag (prop. 1951:

192, JoU 47, rskr. 379) erhålla statligt stöd i form av pristillägg under en

femårsperiod, avseende 1951—1955 års skördar. Enligt beslutet skall Kungl.

Maj :t årligen fastställa de priser — riktpriser — vilka skall användas

bland annat vid upprättandet av driftskalkyler till ledning för bestämmandet

av det statliga pristillägget för den beredda fibern. Riktpriserna

skall enligt gällande regler fastställas under hänsynstagande till priserna

på andra grödor ävensom till att en odling av lämplig storleksordning skall

kunna väntas. Staten skall emellertid icke ikläda sig någon garanti för att

odlarna verkligen får ut riktpriserna. Odlarpriserna blir bland annat beroende

på hur försäljningspriserna på beredd fiber utvecklar sig och hur beredningsverken

skötes ekonomiskt.

Det statliga stödet åt linodlingen utgår enligt beslut av 1953 års riksdag

(prop. 1953: 224, JoU 38, rskr. 340) till tre beredningsverk, nämligen beredningsverken

i Laholm, Växjö och Mellansel. Stödet lämnas i form av

dels ett allmänt pristillägg till alla beredningsverk, enligt beslut av 1953

års riksdag maximerat till 75 öre per kilogram fiber av spinnbar kvalitet,

dels ett särskilt tillägg till verken i Växjö och Mellansel av 15 respektive

55 öre per kilogram.

I fråga om hampodlingen utgår det statliga stödet jämlikt beslut av 1953

års riksdag (prop. 1953: 195, JoU 31, rskr. 309) endast till beredningsverket

i Visby. Stödet utgör ett till 75 öre per kilogram maximerat pristillägg

för fiber av spinnbar kvalitet.

På förslag av Kungl. Maj :t har 1955 års riksdag (prop. 1955: 180, JoU

25, rskr. 320) beslutat, att det statliga prisstödet till lin- och hampodlingen

enligt nuvarande grunder skall förlängas att gälla även 1956 års skörd.

I sammanhanget bör nämnas, att stödet åt lin- och hampodlingen icke prövats

av Kungl. Maj :t eller riksdagen i anslutning till den år 1955 behandlade

frågan angående den framtida utformningen av prissättningen på jordbrukets

produkter (prop. 1955: 198; JoU 39, rskr. 387).

1 Dihang till liksdagens protokoll 1956. 10 samt. Nr (i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1956

I skrivelse den 19 mars 1955 har statens jordbruksnämnd framlagt förslag

till fortsatt stöd åt lin- och hampodlingen. Vid nämndens skrivelse har

fogats en promemoria angående dylikt stöd med bilagor samt yttrande

från arbetsmarknadsstyrelsen över ett inom nämnden utarbetat förslag om

sammanslagning av linberedningsverken i Laholm och Växjö.

Över jordbruksnämndens förslag har, efter remiss, utlåtanden avgivits av

statskontoret, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, 1954 års öutredning,

Sveriges utsädesförening, lantbruksakademien, hushållningssällskapen i

Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Gävleborgs, Jämtlands,

Västernorrlands samt Gotlands län, Riksförbundet Lin och hampa, som tilllika

överlämnat yttranden från samtliga lin- och hampberedningsverk, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund och Textilrådet.

Textilrådet har därvid såsom eget yttrande överlämnat ett från Svenska lin-,

jute- och hampindustriföreningen 1939 infordrat yttrande.

I skrift den 12 september 1955 har ordföranden i Växjö stadsfullmäktige,

konsuln Carl Petri såsom representant för staden hemställt om förslag till

riksdagen om sådana åtgärder, att linberedningsverket i Växjö -—- för att

kunna fortsätta sin verksamhet i nämnda stad — skall få behålla sin tillverkningskvot

och sitt statliga stöd i samma proportion som laholmsverket.

Häröver har, efter remiss, jordbruksnämnden avgivit utlåtande den 27 september

1955, varvid tillika överlämnats ett yttrande av Lantbruksförbundets

revisionsbyrå aktiebolag.

Vidare har jordbruksnämnden med eget yttrande den 4 oktober 1955

överlämnat dels en framställning av Gotlands hampodlareförening u. p. a.r

Visby, om förlängning från tio till 20 år av amorteringstiden för föreningen

lämnade hampberedningslån ur hemslöjdslånefonden, dels en i anledning

härav gjord framställning av Riksförbundet Lin och hampa om sådan

ändring av gällande bestämmelser för lån från hemslöjdslånefonden, att

återbetalningstiden för dylika lån ändras från högst tio år till högst 20 år

samt om förlängning av återbetalningstiden till 20 år för redan beviljade

lån från ifrågavarande fond. Häröver har —- efter remiss — statskontoret

avgivit utlåtande den 14 samt kommerskollegium och lantbruksstyrelsen

den 18 oktober 1955.

I jordbruksnämndens skrivelse den 19 mars 1955 har framlagts principförslag

beträffande omfattningen och utformningen av det statliga stödet åt

lin- och hampodlingen från och med 1956 års skörd.

Jordbruksnämndens förslag innebär i huvudsak, att allmänt statligt stöd

även i fortsättningen skall lämnas odlingen av spånadslin och hampa, i

stort sett motsvarande det skydd, som andra jordbruksprodukter i genomsnitt

åtnjuter. Giltigheten av ett beslut om allmänt stöd bör enligt nämnden

ej på förhand tidsbegränsas. Emellertid bör självfallet frågan om statligt stöd

kunna tagas upp till omprövning, därest väsentligt ändrade förhållanden

skulle inträffa.

Beträffande spånadslin innebär förslaget, att det allmänna prisstö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr G år 1956

3

det liksom under senare år skall maximeras till 75 öre per kilogram linfiber

av spinnbar kvalitet. Vidare bör enligt jordbruksnämnden det särskilda

pristillägget till linberedningsverket i Mellansel av 55 öre per kilogram

spinnbar linfiber oförändrat utgå tills vidare. Möjlighet bör dock finnas att

när som helst ompröva detta stöd. Det nu till linberedningsverket i Växjö

utgående särskilda pristillägget av 15 öre per kilogram spinnbar linfiber

föreslås däremot skola slopas. Därjämte bör enligt nämnden frågan om

fortsatt stöd åt Östra Götalands linodlareförenings linberedning i Växjö göras

beroende av att verksamheten därstädes överflyttas till verket i Laholm.

Nämnden har nämligen funnit, att en dylik överflyttning skulle medföra,

bland annat, en sådan reduktion av beredningsverkens behov av statsstöd,

att det icke synes möjligt för staten att i fortsättningen stödja linodlingen

oavsett om den föreliggande besparingsmöjligheten tillvarata ges av beredningsverken

eller icke.

I fråga om hampa föreslås det statliga stödet även i fortsättningen

skola utgå enligt oförändrade grunder. Detta innebär, att utöver det stöd,

som genomsnittligt lämnas övriga jordbruksprodukter, ytterligare skydd

skall kunna utgå. Sammanlagt skall stödet dock icke få överstiga 75 öre

per kilogram spinnbar hampfiber. Det särskilda skyddet för hampan motiverar

nämnden bland annat med det speciella värde, hampodlingen har för

det gotländska jordbruket samt för sysselsättningen och därmed befolkningsutvecklingen

på Gotland.

Av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över jordbruksnämndens

förslag till fortsatt stöd åt lin- och hampodlingen, tillstyrker alla

med undantag av statskontoret och hushållningssällskapet i Kronobergs län

förslaget i dess helhet eller lämnar detsamma utan väsentlig erinran. Statskontoret

förordar för sin del, att även beredningsverket i Mellansel skall

nedläggas. Kronobergs läns hushållningssällskap framhåller önskvärdheten

av att åt odling och beredning av lin även framdeles lämnas statligt stöd av

sådan storlek, att linberedningsverket i Växjö kan bibehållas.

I propositionen lämnas å s. 5—13 en närmare redogörelse för jordbruksnämndens

framställning i ärendet samt å s. 14—22 en redogörelse för innehållet

i däröver avgivna remissyttranden. Vidare gives å s. 22—32 en närmare

redogörelse för de förutnämnda framställningarna från ordföranden

i stadsfullmäktige i Växjö samt från Gotlands hampodlareförening u. p. a.

och Riksförbundet Lin och hampa ävensom för remissyttranden i anledning

därav. Utskottet tillåter sig hänvisa till propositionen i dessa delar.

Departementschefen har anfört följande.

»I syfte att trygga vårt lands försörjning med lin och hampa utgick under

1940-talet ett omfattande statligt stöd åt den inhemska odlingen och beredningen

av lin och hampa dels i form av lån och bidrag till uppförande av

lin- och hampberedningsverk, dels såsom årliga bidrag för att stödja priset

på lin- och hamphalm. Det tillskott till försörjningen på detta område, som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1956

därigenom erhölls, var av stort värde. De statliga stödåtgärderna medförde

emellertid betydande kostnader. Sedan mera normala förhållanden inom

världshandeln åter inträtt i slutet av 1940-talet, aktualiserades frågan om

omfattningen av det fortsatta statliga stödet åt lin- och hampodlingen.

På grundval av ett utav 1949 års lin- och hamputredning framlagt förslag

fattade riksdagen år 1951 principbeslut om fortsatt statligt stöd åt odlingen

av begränsad omfattning under femårsperioden 1951—1955. Vidare

företogs bland annat vissa ändringar i det tekniska systemet för stödet. Som

motiv för det fortsatta stödet åberopades såväl beredskaps- och försörjningsskäl

som odlingens och beredningens betydelse ur lokal synpunkt för jordbruket

och näringslivet i övrigt. Begränsningen till en femårsperiod föranleddes

av att det å ena sidan i dåvarande världsläge icke ansågs lämpligt

alt på långt sikt taga ställning till frågan om lin- och hampodlingens framtida

uppehållande samt att det å andra sidan ur såväl odlings- som beredningssynpunkt

ansågs vara av vikt, att den tidsperiod, som stödet skulle

avse, icke begränsades alltför snävt. I riksdagsbeslutet förutsattes emellertid,

att — därest så skulle påkallas av ändrade förhållanden — en förnyad

prövning av frågan om beredningsverkens bibehållande skulle kunna ske under

loppet av femårsperioden. Genom beslut av 1955 års riksdag förlängdes

stödet att gälla även 1950 års skörd.

Under nyssnämnda period har två av linberedningsverken (i Gimo och

Hybo) samt det ena av hampberedningsverken (i Värmbol) upphört med

sin verksamhet. Samtidigt har de kvarvarande beredningsverkens konkurrenskraft

stärkts, trots att de under denna tid stigande arbetslönerna och

sjunkande världsmarknadspriserna medfört nya svårigheter för den inhemska

lin- och hamphanteringen. Då den tid, som 1951 och 1955 års riksdagsbeslut

avsåg, snart går till ända, torde frågan om fortsatt stöd till linoch

hampodlingen nu få underställas riksdagen för prövning.

Det förslag, som statens jordbruksnämnd framlagt och som även tillstyrkts

i flertalet remissyttranden, innebär i fråga om linodlingen i stort

sett, att principbeslut skall fattas om fortsatt allmänt stöd, till storleken i

huvudsak motsvarande det skydd, som andra jordbruksprodukter i genomsnitt

åtnjuter, varvid dock den nuvarande maximeringen av det allmänna

pristillägget till 75 öre för kilogram fiber av spinnbar kvalitet skall bibehållas.

Nämnden anser vidare att, om stödet åt linodlingen genom ett sådant beslut

inordnas i det allmänna jordbruksskyddet, skäl ej föreligger att på förhand

tidsbegränsa stödet. Att omprövning skall kunna ske vid ändrade förhållanden

förutsätter dock nämnden vara självfallet. Det allmänna pristillägget

föreslås inom angivna maximiram skola fastställas på samma sätt,

som skett sedan år 1951, och således bli beroende av produktionskostnaderna

samt priset på utländsk fiber. Det så bestämda allmänna pristillägget föreslår

nämnden skola bli lika stort för den linberedningsverksamhet, vilken bedrives

av Hallands linodlareförening, som för den, vilken bedrives av östra

Götalands linodlareförening, varvid dock fortsatt stöd åt den sistnämnda för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1956

5

eningens beredningsverksamhet skall göras beroende av att verksamheten

överflyttas till den förstnämnda föreningens anläggningar i Laholm. I fråga

om linodlingen i Norrland (linberedningsverket i Mellansel) föreslår nämnden,

att liksom nu ett extra pristillägg av 55 öre för kilogram spinnbar fiber

utöver det allmänna pristillägget skall utgå tills vidare. Möjlighet bör dock

enligt nämnden finnas att när som helst ompröva detta stöd.

Det för 1954 års skörd utgående allmänna pristillägget för linfiber motsvarar

omkring 20 procent av priset för den till pristillägg berättigade fibern.

Procenttalet är ungefär detsamma, varmed de inhemska priserna på jordbruksprodukter

hösten 1954 genom det gällande gränsskyddet översteg de

internationella priserna. Enligt jordbruksnämnden torde i vart fall linberedningsverket

i Laholm kunna bedriva sin verksamhet innanför ett dylikt

generellt gränsskydd. Såvitt jag kunnat finna, kan linodlingen och den

därpå grundade linberedningen i södra Sverige nu anses vara stabiliserad

och i konkurrenshänseende jämförlig med annan jordbruksproduktion. Såsom

jordbruksnämnden framhållit, är det rimligt, att linodlingen erhåller

samma stöd som produktionen i övrigt på jordbruksområdet. Vid sådant förhållande

bör stödet icke på förhand begränsas til! att avse viss tid. Att omprövning

skall ske vid ändring i förhållandena är dock självklart. I enlighet

med nämndens förslag bör även den nuvarande maximeringen av det allmänna

pristillägget til! 75 öre per kilogram spinnbar linfiber bibehållas tills

vidare.

De för 1954 års skörd utgående statliga pristilläggen för linfiber till beredningsverket

i Växjö motsvarar enligt jordbruksnämnden omkring 26 procent

av varuvärdet. Nämnden har funnit det tveksamt, huruvida beredningsverket

kan drivas med ett på nyss angivet sätt maximerat allmänt stöd. Emellertid

har Östra Götalands linodiareförening förklarat, att föreningen för

växjöverkets del icke ifrågasätter något stöd utöver ett allmänt pristillägg,

beräknat på grundval av laholmsverkets produktionskostnader. Föreningen

har dock därvid förutsatt, att dess stödberättigade tillverkningskvot skall

ökas. Enär någon ökning av linodlingen i nuvarande läge icke torde böra

sättas i fråga, skulle emellertid den av föreningen förutsatta omfördelningen

av tillverkningskvantiteterna medföra en minskad avverkning vid laholmsverket

med ökade produktionskostnader för detta verk som följd. Då kostnaderna

vid laholmsverket liksom hittills bör läggas till grund för beräkningen

av det allmänna pristillägget, skulle följden bli ett ökat anspråk på statsstöd

åt linhanteringen. Enligt vad jag inhämtat har emellertid växjöföreningen

vid föreningsstämma den 23 juni och den 30 september 1955 beslutat om

fusion med Hallands läns linodlareförening i enlighet med ett av styrelsen

för förstnämnda förening framlagt förslag till fusionsavtal. Laholmsföreningen

har för sin del beslutat godkänna sagda avtal. Därmed synes förevarande

problem ha fått en såväl ur statsfinansiell synpunkt som med hänsyn

till linhanteringen ändamålsenlig lösning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i yttrande över jordbruksnämndens förslag

till nedläggning av linberedningsverket i Växjö uttalat, alt i samband med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1956

ett nedläggande av verket vissa ersättningar bör utgå till arbetstagarna, varvid

de vid avvecklingen av hampberedningsverket i Värmbol tillämpade ersättningsgrunderna

bör tillämpas. Med hänsyn till de särskilda omständigheter,

som är förknippade med nedläggning av driften vid växjöverket, synes

det även enligt min mening motiverat, att vissa åtgärder vidtages för att för

personalen mildra de ekonomiska följderna av nedläggelsen. Därvid bör liksom

i andra liknande fall i första hand komma i fråga åtgärder, som syftar

till att skapa nya sysselsättningsmöjligheter. Därest fråga skulle uppstå om

ytterligare stöd i form av direkta anslag för att lindra de ekonomiska svårigheter,

som övergångsvis kan uppstå för personalen, synes denna böra tagas

upp till behandling i annat sammanhang. Det torde böra uppdragas åt

arbetsmarknadsstyrelsen att i samråd med jordbruksnämnden närmare följa

utvecklingen.

Vad därefter angår linodlingen i Norrland (linberedningsverket i Mellansel)

utgår nu till denna ett till 55 öre per kilogram maximerat extra pristillägg.

Av de utredningar, som jordbruksnämnden låtit företaga, framgår

att ifrågavarande linberedningsverk för närvarande icke har möjlighet att

driva sin verksamhet utan ett särskilt pristillägg utöver det allmänna pristillägget.

Utredningsmaterialet ger även vid handen, att man ej heller torde

kunna räkna med någon minskning av detta särskilda stödbehov under den

närmaste framtiden. Enligt nämnden har emellertid företagsledningen upplyst,

att man icke torde behöva begära någon höjning av det särskilda pristillägget,

om en sänkning av det allmänna pristillägget sker.

Jordbruksnämnden har erinrat om att som motiv för stödet åt mellanselsverket

har, förutom beredskapsintresset, anförts det särskilda värde, som

en linodling i Norrland kan anses äga för jordbruket därstädes genom att

erbjuda möjlighet till variation i produktionsinriktningen. Å andra sidan

har emellertid påpekats, att antalet norrländska linodlare är mycket begränsat,

varför de betydande belopp av allmänna medel — såväl totalt som per

odlare räknat — vilka utbetalas till stöd åt linproduktionen i Norrland,

knappast kan sägas komma det norrländska jordbruket i allmänhet till godo.

Enligt nämnden bör frågan om ett fortsatt stöd åt den norrländska linproduktionen

avgöras i huvudsak genom en avvägning mot kostnaderna för och

vinsten av andra möjligheter att tillgodose det norrländska jordbruket.

Nämnden är för sin del tveksam om huruvida en sådan avvägning kommer

att utfalla till förmån för ett bibehållande av det extra norrlandsstödet men

motsätter sig icke, att detta får utgå tills vidare.

Även om de betydande belopp av allmänna medel, som linodlingen i Norrland

drager, icke kommer det norrländska jordbruket i allmänhet till godo,

finner jag dock, i likhet med vad som framhållits i flera remissyttranden,

det vara angeläget, att de möjligheter, som erbjuder sig att bereda de norrländska

jordbrukarna tillfälle till en mera mångsidig produktion, tillvaratages.

Härvid bör även beaktas, att också i fråga om annan jordbruksproduktion

det statliga stödet är högre i Norrland än i landet i övrigt. Jag finner

mig därför böra förorda, att särskilt stöd även i fortsättningen skall

utgå till den norrländska linproduktionen. Det särskilda pristillägget torde

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år W56

7

tills vidare böra maximeras till 55 öre för kilogram spinnbar linfiber. Med

hänsyn till de förhållandevis höga kostnaderna för stödet till denna produktion

bör en omprövning av stödet ske senast efter tre år.

I fråga om hampodlingen har jordbruksnämnden föreslagit ett

fortsatt, icke tidsbegränsat stöd efter nu gällande grunder. Bland annat avses

sålunda stödet skola maximeras till 75 öre för kilogram spinnbar hampfiber.

Liksom i fråga om linodlingen har nämnden vidare i sitt förslag förutsatt,

att frågan om det statliga stödet åt hampodlingen skall tagas upp till

omprövning, om väsentligt ändrade omständigheter skulle inträffa. Nämnden

har i sin framställning anfört, att det nuvarande statliga stödet åt hampodlingen

är ungefär dubbelt så stort som det genomsnittliga skyddet för våra

jordbruksprodukter. Emellertid har nämnden funnit, att flera skäl likväl

kan åberopas för ett fortsatt extra stöd åt hampodlingen utöver det allmänna

jordbruksskyddet. Den har därvid framhållit, bland annat, hampodlingens

speciella värde för jordbruksproduktionen på de gotländska myrmarkerna

samt hampberedningens betydelse för näringslivet och den industriella

sysselsättningen på Gotland. De av nämnden i detta hänseende framförda

synpunkterna har kraftigt understrukits av flertalet utav de myndigheter

och organisationer, som yttrat sig över nämndens förslag. För min del anser

jag nu liksom år 1953, då frågan om det fortsatta stödet åt hampodlingen

senast behandlades, att såväl jordbrukspolitiska som sysselsättningspolitiska

skäl talar för ett fortsatt stöd åt den gotländska hamphanteringen. Jag vill

sålunda i likhet med remissinstanserna förorda det av nämnden framförda

förslaget härutinnan. Frågan om fortsatt stöd bör emellertid tagas upp till

omprövning vid ändring i förhållandena.

I fråga om det tekniska system för statsstödet till linodlingen, som

riksdagen antog år 1951, har jordbruksnämnden framhållit, att detsamma

synes ha fungerat tillfredsställande. Nämnden har därför föreslagit, att

systemet skall tillämpas även i fortsättningen. Även i fråga om stödet åt

hampodlingen har nämnden föreslagit ett oförändrat tekniskt system. Häremot

har jag icke något att erinra. Statsmakterna bör sålunda före odlingens

början fastställa dels de kvantiteter fiber, för vilka stöd skall utgå, dels det

pris, som odlarna anses böra erhålla per kilogram halm. Vid bestämmandet

av sistnämnda pris bör hänsyn liksom hittills tagas både till priserna på

andra grödor och till önskvärdheten av att den avsedda odlingen av lin och

hampa skall erhållas. Detta odlarpris, vilket liksom nu ej skall ha karaktären

av något statligt garantipris, skall användas vid upprättandet av driftskalkyler

för beredningsverken och på så sätt bli en av utgångspunkterna för

beräkningen av storleken utav de statsbidrag, som skall utgå per kilogram

fiber. Frågan om pristilläggens storlek bör liksom för närvarande upptagas

till behandling vid den tidpunkt, då beredningen av halmen skall börja,

d. v. s. i slutet av det kalenderår, då odlingen skett, eller i början av året därefter.

Därvid bör man på basis av dels det förut angivna odlarpriset, dels vad

som är känt eller kan beräknas i fråga om produktionskostnaderna, dels de

utförsäljningspriser, som kan antagas komma att erhållas, fastställa det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1U56

pristillägg, som skall utgå för produktionen av spinnbar fiber. Vid dessa kalkyler

torde man beträffande skördens storlek och kvalitet liksom hittills

böra utgå från vad som förutsatts vid fastställandet av riktpriset. För det

fall att produktionsvolymen mera avsevärt skulle avvika från vad som beräknats,

synes emellertid möjlighet böra finnas att taga viss hänsyn därtill.

Vidare bör liksom för närvarande de förändringar i produktionskostnader

och utförsäljningspriser, som inträffar efter det pristillägget fastställts, i

princip ej få föranleda någon justering av detta. Möjlighet bör dock finnas

att jämka pristillägget, därest mera avsevärda förändringar i det allmänna

prisläget för fibern skulle inträffa.

För att odlarna skall kunna få betalning för sin halm utan alltför stort

dröjsmål, är det önskvärt, att pristilläggen skall kunna utbetalas så snart

som möjligt. Hinder torde därför ej heller i fortsättningen böra möta för

Kungl. Maj:t eller, efter Ivungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden

att medge att vissa belopp utbetalas till verken i avräkning på de pristillägg,

som senare kommer att definitivt fastställas.

Pristilläggens storlek torde med tillämpning av nu angivna principer liksom

hittills få fastställas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

av jordbruksnämnden. Vidare synes pristilläggen även i fortsättningen

böra bestridas av medel, som av riksdagen anvisas under reservationsanslaget

till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Jag torde härefter få beröra den av Gotlands hampodlareförening och

Riksförbundet Lin och hampa väckta frågan om amorteringstidens längd

för lin- och hampberedningslån. Därvid torde jag först få erinra något om

hittills gällande bestämmelser i förevarande avseende. För linberedningslån

från hemslöjdslånefonden gällde före det andra världskriget en amorteringstid

av 15 år. Vidare var dylikt lån — liksom för övrigt även senare varit fallet

beträffande både lin- och hampberedningslån med undantag för en kortare

tid år 1940 — amorteringsfritt under de två första åren av lånetiden.

Vad amorteringstiden angår behandlades frågan härom ganska ingående i

samband med den utvidgning av stödet åt spånadsväxtodlingen, som genomfördes

år 1940. Med hänsyn till att de då ifrågasatta lin- och hampberedningsanläggningarna

förutsattes få en ganska begränsad varaktighet fastställdes,

att amorteringstiden skulle göras relativt kort och maximeras till

15 år. Vid den ytterligare utökning av stödet till spånadsväxthanteringen,

som genomfördes år 1941, uttalades bland annat, att ägarna av lin- och

hampberedningsanstalterna borde verkställa sådana amorteringar å statslånen,

att värdet å anläggningarna vid utgången av den då beslutade garantitiden

(aren 1942—1946) skulle vara nedskrivet till ett skäligt belopp. Med

hansyn härtill nedsattes amorteringstiden för lin- och hampberedningslån

till fem år. Vid fastställandet av grunderna för det fortsatta stödet åt linoch

hampodlingen år 1951 förlängdes amorteringstiden för nämnda lån

anyo. Enligt nu gällande bestämmelser skall sålunda lån, som beviljats efter

den 1 juli 1951, amorteras under en tid av högst tio år. Lån, som före sagda

dag beviljats berednmgsverk, vilket vid prövningen år 1951 ansågs böra bi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1956

9

behållas under perioden 1951—1955, skall amorteras under en tid av högst

tio år, räknat från den 1 juli 1951.

Av vad nu anförts torde framgå, att amorteringstiden för lin- och hampberedningslånen

ur hemslöjdslånefonden i viss utsträckning rönt inflytande

av den för det statliga stödet åt lin- och hamphanteringen fastställda tiden.

Jag har i det föregående föreslagit, att någon begränsning icke skall ske av

den tid, under vilken fortsatt statligt stöd till ifrågavarande hantering skall

utgå. Bland annat med hänsyn till de möjligheter till omprövning av stödet,

som förutsättes härvid, finner jag mig emellertid icke kunna tillstyrka en

generell förlängning av den nu gällande amorteringstiden för omförmälda

lån. Enligt min mening torde Kungl. Maj :t böra erhålla bemyndigande att

efter ansökning i varje enskilt fall medge förlängning av återbetalningstiden

för redan beviljade lån med för linberedningslån högst fem år och för hampberedningslån

högst tio år.»

Utskottet. Kungl. Maj :ts förslag innebär, att statligt stöd i form av pristillägg

även i fortsättningen skall lämnas odlingen av spånadslin och hampa

samt att stödet till storleken i huvudsak skall motsvara det skydd, som andra

jordbruksprodukter i genomsnitt åtnjuter. Stödet föreslås dock skola maximeras

till 75 öre per kilogram spinnbar fiber. I fråga om linodlingen skall

det allmänna pristillägget liksom hittills baseras på produktionsförhållandena

vid linberedningsverket i Laholm. Något särskilt pristillägg föreslås

icke skola utgå till Östra Götalands linodlareförenings linberedning i Växjö

med hänsyn till att denna beredning enligt ett mellan nyssnämnda förening

och Hallands läns linodlareförening ingånget avtal skall överflyttas till beredningsverket

i Laholm, varvid beredningsverket i Växjö nedlägges. Till

linberedningsverket i Mellansel föreslås oförändrat skola utgå ett tills vidare

till 55 öre per kilogram spinnbar linfiber maximerat särskilt pristillägg. Pristilläggen

för lin- och hampfiber avses alltjämt skola bestridas av medel, som

riksdagen må anvisa under reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder

på jordbrukets område.

Det sålunda utformade statliga stödet bör enligt Kungl. Maj :ts förslag

utgå tills vidare, dock att omprövning förutsättes skola ske vid ändring i

förhållandena. Beträffande den norrländska linodlingen föreslås emellertid

en sådan omprövning skola äga rum senast efter tre år med hänsyn till de

förhållandevis höga kostnaderna för denna odling.

Det av riksdagen år 1951 antagna tekniska systemet för statsstödet till

lin- och hampodlingen anser Kungl. Maj :t böra tillämpas även i torlsättningen.

I likhet med Kungl. Maj:t finner utskottet, att linodlingen i princip skall

åtnjuta samma grad av prisstöd som andra jordbruksprodukter. Liksom hittills

bör stödet lämnas i form av ett allmänt pristillägg. Med hänsyn till föreliggande

särskilda omständigheter bör därjämte särskilt prisstöd tills vidare

givas den norrländska linodlingen. I fråga om de allmänna och särskilda

pristilläggens storlek finner utskottet Kungl. Maj:ts förslag väl avvägt.

2 Ililiang till riksdagens protokoll 1956. 10 samt. Nr 11

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1956

Vad beträffar hampodlingen har i propositionen anförts, att det nuvarande

statliga stödet åt denna odling är ungefär dubbelt så stort som det genomsnittliga

skyddet för våra jordbruksprodukter. Kungl. Maj :t har dock funnit,

att såväl jordbrukspolitiska som sysselsättningspolitiska skäl talar för

tortsatt extra stöd åt den gotländska hamphanteringen utöver det allmänna

jordbruksskyddet. Utskottet har ingenting att erinra däremot. Emellertid

vill utskottet ifrågasätta, huruvida icke det maximerade stödet åt den gotländska

hampodlingen bör givas formen av ett allmänt bidrag, motsvarande

det genomsnittliga jordbruksskyddet, och därutöver ett särskilt bidrag

med hänsyn till de föreliggande speciella förhållandena.

Kungl. Maj :ts förslag i övrigt beträffande grunderna för det fortsatta

stödet åt lin- och hampodlingen föranleder icke någon erinran från utskottets

sida. Utskottet vill emellertid i sammanhanget understryka, att jordbruksnämnden

och arbetsinarknadsorganen bör beakta de arbetsmarknadsmässiga

konsekvenser, som uppkommer till följd av nedläggandet av beredningsverket

i Växjö, samt medverka till en omplacering av den därvid friställda

arbetskraften. Därest omständigheterna därtill föranleder bör enligt

utskottets mening prövas huruvida icke, såsom var fallet vid avvecklingen

av beredningsverket i Värmbol, viss ekonomisk ersättning bör lämnas arbetstagare,

som icke kunnat beredas ny sysselsättning.

Utskottet har intet att erinra mot att Kungl. Maj :t erhåller bemyndigande

att efter ansökning i varje enskilt fall medgiva förlängning av återbetalningstiden

för beviljade lin- och hampberedningslån med högst fem respektive

tio år.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må godkänna, att stöd till lin- och hampodlingen

skall utgå enligt i huvudsak de grunder, som angivits

i det föregående.

Stockholm den 6 mars 1956

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Lage Svedberg,

Bertil Andersson, Hansson,*, Eskilsson, Bror Nilsson, Hjälmar Nilsson,

Kristiansson och Uno Olofsson; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina,

Andersson i Hyssna, Haiggblom, Antby, Jonsson i Strömsund, Sköld,

Ahlsten*, Svensson i Vä och Nilsson i Lönsboda.

Ej närvarande vid justeringen.

560467 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:130 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunderna för fortsatt stöd åt linoch hampodlingen. a1 i texten