Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av § 11 regeringsformen.
1956-02-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1956:2, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av § 11 regeringsformen.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1956
9
Nr 2
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
om ändrad lydelse av § 11 regeringsformen.
I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion,
nr 83, av herrar Braconier och Hamrin hemställes, att riksdagen ville
för sin del antaga sådan ändring av § 11 regeringsformen, att undantag från
regeln om att i lagrummet angivna meddelanden skola ske genom ministern
för utrikes ärendena må kunna göras i ärenden som avse Sveriges förhållande
till övriga nordiska länder.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Vid Nordiska rådets session i Oslo år 1954 antogs en rekommendation (nr
20) riktad till regeringarna i de nordiska länderna, vari hemställdes, att
myndigheter och tjänstemän i dessa länder i syfte att påskynda och förenkla
ärendens handläggning måtte bemyndigas att med de inskränkningar som
kunde befinnas nödvändiga stå i direkt förbindelse med varandra.
Rekommendationen hade föranletts av två vid sessionen framlagda förslag
i frågan, det ena av medlemmar i rådet och det andra av rådets kommitté
angående nordiska medborgares rättsliga ställning i annat nordiskt
land. Ärendet behandlades av rådets juridiska utskott, som tillstyrkte förslaget
och i sitt utlåtande underströk, att förslaget blott avsåg det rent tekniska
vidarebefordrandet av skrivelser och icke frågan i vilken utsträckning myndigheterna
i de nordiska länderna över huvud ägde rätt att hänvända sig till
varandra. Det skulle därför enligt kommittén endast i undantagsfall visa sig
nödvändigt att underrätta vederbörande utrikesdepartement om att en myndighet
satt sig i direkt förbindelse med myndighet i ett nordiskt grannland.
Nödvändigt vore därför icke heller att söka få frågan reglerad genom en
konvention, utan det kunde överlämnas till varje lands regering att utfärda
erforderliga föreskrifter.
Vid Nordiska rådets session i Stockholm år 1955 anmälde den danska regeringen
sin anslutning till tanken att direkta förbindelser skulle upprättas
och upprätthållas mellan myndigheterna i den mån icke särskilda skäl, såsom
exempelvis hänsynen till landets förhållande till andra icke nordiska
länder, lade hinder i vägen. Norska regeringen anmälde vid samma tillfälle,
att den praxis som föreslagits i rådets rekommendation redan följts i stor
utsträckning i Norge, varför regeringen icke funnit det erforderligt att ge
myndigheterna i landet någon formlig fullmakt på ifrågavarande område.
Den isländska och den svenska regeringen lämnade vid Nordiska rådets
session den 27 januari—3 februari innevarande år i Köpenhamn meddelanden
till rådet i denna fråga. Den isländska regeringen framhöll i sitt medde
-
10
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1956
lande, att en direkt skriftväxling redan ägde rum i åtskilliga frågor, där detta
var praktiskt lämpligt, såsom exempelvis i skatteärenden, medan däremot
en mängd ärenden vore av den beskaffenhet att det finge anses mera ändamålsenligt
att de expedierades genom utrikesministeriet. I detta hänseende
intog Island också en viss särställning, i det att brevväxling endast undantagsvis
kunde försiggå på isländska. Regeringen fann därför icke anledning
att giva isländska tjänstemän och myndigheter särskilt bemyndigande till
dylik direkt skriftväxling utöver vad som redan praktiserades.
I den svenska regeringens meddelande erinrades om innehållet i § 11 regeringsformen
och framhölls, att detta stadgande ej tillämpats i all sin stränghet.
På speciella områden funnes författningsbestämmelser, som medgåve
direkt skriftväxling, och dessutom hade utan stöd av sådana bestämmelser
direkt skriftväxling mellan myndigheter i de nordiska länderna blivit vanlig
på många områden, såsom socialvård, arbetsförmedling, polisväsende,
folkbokföring och skatteväsende. Denna direkta skriftväxling syntes ha
framvuxit på grund av ett praktiskt behov, och rena lämpliglietsskäl syntes
i regel ha bestämt, om en myndighet vänt sig direkt till myndighet i annat
nordiskt land eller påkallat biträde av utrikesförvaltningens organ. Den ordning
som numera kommit till stånd på detta område vore, menade regeringen,
ur svenska synpunkter ändamålsenlig. Något behov att i form av en instruktion
fastställa formerna för direkt skriftväxling mellan nordiska myndigheter
hade icke gjort sig gällande. Tills vidare syntes det därför såsom
hittills böra ankomma på vederbörande myndighet att från fall till fall avgöra
i vad mån skriftväxling med andra nordiska myndigheter lämpligen
borde ske direkt.
Enligt § 11 regeringsformen skola i mål, »som angå rikets förhållande till
främmande makter», alla meddelanden till främmande makt eller Konungens
sändebud i utlandet, utan avseende å ärendets beskaffenhet, ske genom
ministern för utrikes ärendena. I motionen föreslås sådan ändring i detta
stadgande, att undantag från regeln att i lagrummet angivna meddelanden
skola ske genom ministern för utrikes ärendena må kunna göras i frågor
som avse Sveriges förhållande till övriga nordiska länder. För bedömande av
detta förslag får utskottet erinra om följande. Under hänvisning till andra
unionskommitténs år 1867 avgivna betänkande infördes, såsom framhålles i
motionen, år 1885 i § 11 regeringsformen såsom sista punkt en bestämmelse
om att alla meddelanden i »ministeriella mål» till främmande makt eller Konungens
sändebud i utlandet, utan avseende å ärendets beskaffehet, skulle
ske genom ministern för utrikes ärendena. I paragrafen reglerades i övrigt
frågorna om beredning och föredragning i konselj in. m. av ministeriella mål,
vilka där definierades såsom mål, vilka angingo rikets förhållande till främmande
makter. År 1969 försvunno samtliga dessa bestämmelser ur paragrafen
utom sista punkten, som då fick sin nuvarande, ovan angivna lydelse.
Härav torde framgå, att grundlagstiftarna åsyftat att ge sistnämnda stadgande
en begränsad räckvidd. Enligt sin ordalydelse avser det också endast
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1956
11
mål, som angå »rikets» förhållande till »främmande makter»; i sådana frågor
skola meddelanden till andra länder eller Sveriges sändebud i utlandet
ske genom ministern för utrikes ärendena. Regeringsformen § 11 har ej heller
lagt hinder i vägen för uppkomsten av den praxis, som skisserades i
svenska regeringens ovannämnda meddelande. Någon omformulering av paragrafen
med anledning av Nordiska rådets rekommendation eller förevarande
motion finner utskottet icke påkallad. Utskottet, som erkänner det beaktansvärda
i syftemålet med motionen, nämligen främjandet av det nordiska
samarbetet, får under hänvisning till det anförda avstyrka bifall till
densamma. Utskottet hemställer alltså,
att motionen II: 83 icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 28 februari 1956
På konstitutionsutskottets vägnar:
J. W. PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elmgren, Englund, Damström*, Wahlund*,
Georg Pettersson, Weiland, Ragnar Bergh*, Fritiof Karlsson*, Erik
Olsson* och Sörlin; samt
från andra kammaren: herrar Hallén*, Pettersson i Norregård, von
Friesen*, Norén i Nyadal*, Håstad, Spångberg, Gustafsson i Bogla, Hammar*,
Hamrin och Dahl*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herr Hamrin.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.