Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av § 11 regeringsformen.

1956-02-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1956:2, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av § 11 regeringsformen.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

9

Nr 2

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

om ändrad lydelse av § 11 regeringsformen.

I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion,

nr 83, av herrar Braconier och Hamrin hemställes, att riksdagen ville

för sin del antaga sådan ändring av § 11 regeringsformen, att undantag från

regeln om att i lagrummet angivna meddelanden skola ske genom ministern

för utrikes ärendena må kunna göras i ärenden som avse Sveriges förhållande

till övriga nordiska länder.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Vid Nordiska rådets session i Oslo år 1954 antogs en rekommendation (nr

20) riktad till regeringarna i de nordiska länderna, vari hemställdes, att

myndigheter och tjänstemän i dessa länder i syfte att påskynda och förenkla

ärendens handläggning måtte bemyndigas att med de inskränkningar som

kunde befinnas nödvändiga stå i direkt förbindelse med varandra.

Rekommendationen hade föranletts av två vid sessionen framlagda förslag

i frågan, det ena av medlemmar i rådet och det andra av rådets kommitté

angående nordiska medborgares rättsliga ställning i annat nordiskt

land. Ärendet behandlades av rådets juridiska utskott, som tillstyrkte förslaget

och i sitt utlåtande underströk, att förslaget blott avsåg det rent tekniska

vidarebefordrandet av skrivelser och icke frågan i vilken utsträckning myndigheterna

i de nordiska länderna över huvud ägde rätt att hänvända sig till

varandra. Det skulle därför enligt kommittén endast i undantagsfall visa sig

nödvändigt att underrätta vederbörande utrikesdepartement om att en myndighet

satt sig i direkt förbindelse med myndighet i ett nordiskt grannland.

Nödvändigt vore därför icke heller att söka få frågan reglerad genom en

konvention, utan det kunde överlämnas till varje lands regering att utfärda

erforderliga föreskrifter.

Vid Nordiska rådets session i Stockholm år 1955 anmälde den danska regeringen

sin anslutning till tanken att direkta förbindelser skulle upprättas

och upprätthållas mellan myndigheterna i den mån icke särskilda skäl, såsom

exempelvis hänsynen till landets förhållande till andra icke nordiska

länder, lade hinder i vägen. Norska regeringen anmälde vid samma tillfälle,

att den praxis som föreslagits i rådets rekommendation redan följts i stor

utsträckning i Norge, varför regeringen icke funnit det erforderligt att ge

myndigheterna i landet någon formlig fullmakt på ifrågavarande område.

Den isländska och den svenska regeringen lämnade vid Nordiska rådets

session den 27 januari—3 februari innevarande år i Köpenhamn meddelanden

till rådet i denna fråga. Den isländska regeringen framhöll i sitt medde
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

lande, att en direkt skriftväxling redan ägde rum i åtskilliga frågor, där detta

var praktiskt lämpligt, såsom exempelvis i skatteärenden, medan däremot

en mängd ärenden vore av den beskaffenhet att det finge anses mera ändamålsenligt

att de expedierades genom utrikesministeriet. I detta hänseende

intog Island också en viss särställning, i det att brevväxling endast undantagsvis

kunde försiggå på isländska. Regeringen fann därför icke anledning

att giva isländska tjänstemän och myndigheter särskilt bemyndigande till

dylik direkt skriftväxling utöver vad som redan praktiserades.

I den svenska regeringens meddelande erinrades om innehållet i § 11 regeringsformen

och framhölls, att detta stadgande ej tillämpats i all sin stränghet.

På speciella områden funnes författningsbestämmelser, som medgåve

direkt skriftväxling, och dessutom hade utan stöd av sådana bestämmelser

direkt skriftväxling mellan myndigheter i de nordiska länderna blivit vanlig

på många områden, såsom socialvård, arbetsförmedling, polisväsende,

folkbokföring och skatteväsende. Denna direkta skriftväxling syntes ha

framvuxit på grund av ett praktiskt behov, och rena lämpliglietsskäl syntes

i regel ha bestämt, om en myndighet vänt sig direkt till myndighet i annat

nordiskt land eller påkallat biträde av utrikesförvaltningens organ. Den ordning

som numera kommit till stånd på detta område vore, menade regeringen,

ur svenska synpunkter ändamålsenlig. Något behov att i form av en instruktion

fastställa formerna för direkt skriftväxling mellan nordiska myndigheter

hade icke gjort sig gällande. Tills vidare syntes det därför såsom

hittills böra ankomma på vederbörande myndighet att från fall till fall avgöra

i vad mån skriftväxling med andra nordiska myndigheter lämpligen

borde ske direkt.

Enligt § 11 regeringsformen skola i mål, »som angå rikets förhållande till

främmande makter», alla meddelanden till främmande makt eller Konungens

sändebud i utlandet, utan avseende å ärendets beskaffenhet, ske genom

ministern för utrikes ärendena. I motionen föreslås sådan ändring i detta

stadgande, att undantag från regeln att i lagrummet angivna meddelanden

skola ske genom ministern för utrikes ärendena må kunna göras i frågor

som avse Sveriges förhållande till övriga nordiska länder. För bedömande av

detta förslag får utskottet erinra om följande. Under hänvisning till andra

unionskommitténs år 1867 avgivna betänkande infördes, såsom framhålles i

motionen, år 1885 i § 11 regeringsformen såsom sista punkt en bestämmelse

om att alla meddelanden i »ministeriella mål» till främmande makt eller Konungens

sändebud i utlandet, utan avseende å ärendets beskaffehet, skulle

ske genom ministern för utrikes ärendena. I paragrafen reglerades i övrigt

frågorna om beredning och föredragning i konselj in. m. av ministeriella mål,

vilka där definierades såsom mål, vilka angingo rikets förhållande till främmande

makter. År 1969 försvunno samtliga dessa bestämmelser ur paragrafen

utom sista punkten, som då fick sin nuvarande, ovan angivna lydelse.

Härav torde framgå, att grundlagstiftarna åsyftat att ge sistnämnda stadgande

en begränsad räckvidd. Enligt sin ordalydelse avser det också endast

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

11

mål, som angå »rikets» förhållande till »främmande makter»; i sådana frågor

skola meddelanden till andra länder eller Sveriges sändebud i utlandet

ske genom ministern för utrikes ärendena. Regeringsformen § 11 har ej heller

lagt hinder i vägen för uppkomsten av den praxis, som skisserades i

svenska regeringens ovannämnda meddelande. Någon omformulering av paragrafen

med anledning av Nordiska rådets rekommendation eller förevarande

motion finner utskottet icke påkallad. Utskottet, som erkänner det beaktansvärda

i syftemålet med motionen, nämligen främjandet av det nordiska

samarbetet, får under hänvisning till det anförda avstyrka bifall till

densamma. Utskottet hemställer alltså,

att motionen II: 83 icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 28 februari 1956

På konstitutionsutskottets vägnar:

J. W. PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Englund, Damström*, Wahlund*,

Georg Pettersson, Weiland, Ragnar Bergh*, Fritiof Karlsson*, Erik

Olsson* och Sörlin; samt

från andra kammaren: herrar Hallén*, Pettersson i Norregård, von

Friesen*, Norén i Nyadal*, Håstad, Spångberg, Gustafsson i Bogla, Hammar*,

Hamrin och Dahl*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Hamrin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.