Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande nr i år 1956

1956-03-07 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1956:4, Konstitutionsutskottets utlåtande nr i år 1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 4-5

Konstitutionsutskottets utlåtande nr i år 1956

1

Nr 4

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare

för perioden 1957—1960 ävensom i ämnet väckta

motioner.

Till konstitutionsutskottet ha båda kamrarna den 18 januari 1956 hänvisat

en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr 11, vari Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för

perioden 1957—1960

Med avseende å val och särskilda röstsammanräkningar för besättande

av plats i riksdagens andra kammare för perioden 1957—1960 förordnas

härigenom, att 56 § 3 mom. lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen1

icke skall gälla, att i stället för ettvart av följande lagrum i 1920 års

lag, nämligen 56 § 4 mom., 59 § andra stycket, 79 § första stycket, 81 § och

87 §, skola gälla de bestämmelser, som under motsvarande lagrumsbeteckning

finnas upptagna i lagen den 30 maj 1952 med vissa bestämmelser om

val till riksdagens andra kammare för perioden 1953—19562, att vad i 57 §

2 mom. tredje stycket och 72 § sjätte stycket 1920 års lag sägs om samma

lag skall gälla jämväl beträffande 1952 års lag och nu ifrågavarande lag,

att det i 59 § fjärde stycket 1920 års lag angivna formuläret skall ersättas

av formulär av den lydelse bilaga vid 1952 års lag utvisar samt att i 88 §

andra stycket 1920 års lag orden »enligt 87 § av lagen om val till riksdagen»

skola utbytas mot orden »enligt lagen med vissa bestämmelser om

val till riksdagens andra kammare för perioden 1957—1960».

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I lag eller särskild författning förekommande hänvisning till stadgande,

vilket ersatts av bestämmelse i denna lag, skall avse sistnämnda bestämmelse.

1 Senaste lydelse av 56 § 3 mom., se SFS 1944:84; av 56 § 4 mom., se SFS 1952: 264; av 57 §,

se SFS 1944:84; av 59 §, se SFS 1952: 264; av 72 §, se SFS 1944:84; av 79 §, se SFS 1952: 264,

samt av hl, 87 och 88 §§, se SFS 1944: 84.

2 Se SFS 1952:267.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. 2 avd. Nr i—5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1956

Beträffande motiveringen till lagförslaget i propositionen får utskottet, i

den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till det vid

propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för den 16 december 1955.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

inom riksdagen i anledning av propositionen väckta, till utskottet hänvisade

motioner nämligen dels de likalydande motionerna nr 161 i första

kammaren av herrar Lindblom och Hagberg och nr 216 i andra kammaren

av herrar Håstad och von Friesen, dels motionen nr 640 i andra kammaren

av herr Dahlén, dels ock motionen nr 641 i andra kammaren av herr Ngberg.

I motionerna I: 161 och II: 216 hemställes dels att riksdagen måtte avslå

propositionen, dels att riksdagen för sin del måtte antaga lagändringar avseende

ett utjämningssystem vid andrakammarval grundat på principen om

tilläggsmandat och utformat så att varje valkrets med undantag av Gotland

erhåller ett tilläggsmandat, vidare att såsom ett villkor för att ett parti

skall få deltaga i utdelningen av tilläggsmandat uppställes att partiet i fråga

erhållit mandat vid besättandet av primärmandaten samt att rätt för partierna

åter införes att å valsedlar under partibeteckning använda underpartibeteckning.

I motionen II: 640 hemställes — sedan motionären däri framhållit att

han i första hand ansluter sig till den i motionerna I: 161 och II: 216 framförda

uppfattningen — att riksdagen vid behandlingen av propositionen för

sin del måtte besluta, att den i den föreslagna valmetoden ingående divisorn

för framräknande av jämförelsetalet för ett partis första mandat sättes till

1,3 i stället för av Kungl. Maj:t föreslagna 1,4.

I motionen II: 641 hemställes,

A. att riksdagen måtte såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling

antaga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 15 riksdagsordningen

§ 15.

1. I varje---— rikets folkmängd.

2. Därest det —---är stadgat.

3. Uppgår det--— till fem.

4. Vid valet skall iakttagas, att 200 riksdagsmän väljas direkt i kretsarna

och de återstående genom ett särskilt utjämningsförfarande de i valet

deltagande partierna emellan, varvid dock tillses, att även dessa överskjutande

mandat återgå till valkretsarna, så att dessa få sina enligt 1, 2 och

3 mom. tillkommande antal riksdagsmän. Vid bestämmandet av det antal

riksdagsmän, som skola väljas direkt i varje valkrets, gäller i tillämplig

ordning samma förfarande som stadgas i 1 och 2 mom.

5. I valet deltagande parti, som icke erhållit något av de 200 kretsmandaten,

vare också uteslutet från fördelningen av de återstående mandaten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1956

3

6. Det antal riksdagsmän, varje valkrets enligt ovan angivna grunder

äger utse, fastställes för varje fyraårsperiod av Konungen.

B. att riksdagen — därest förslaget under A icke vinner bifall —- måtte

avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

C. att riksdagen — därest förslaget under B bifalles — måtte besluta att

som provisoriskt valsystem för andrakammarvalen perioden 1957—1960

tillämpa en metod byggd på delningstalen 1, 2, 3,5, 5, 6,5 etc.

D. att riksdagen måtte besluta att sammanslå Älvsborgs läns norra och

Älvsborgs läns södra valkretsar till en valkrets.

E. att riksdagen måtte ge vederbörande utskott i uppdrag att utarbeta

och för riksdagen framlägga de förslag till ändringar i vallagen, som erfordras

vid bifall till punkterna B, C och D.

F. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning

angående den fördelningsregel, som bör tillämpas vid införandet av

ovan föreslagna valsystem med krets- och tilläggsmandat.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet

hänvisa till motionerna.

Valordningen för valen till riksdagens andra kammare regleras genom

riksdagsordningen och 1920 års lag om val till riksdagen med däri senare

vidtagna ändringar.

Beträffande valkretsindelningen vid andrakammarvalen utsäges i § 14

riksdagsordningen endast, att bestämmelser härom innehållas i vallagen.

Till grund för vallagens stadganden i ämnet ligger i princip länsindelningen.

Älvsborgs län är dock delat i en nordlig och en sydlig valkrets, varjämte

Göteborgs stad utgör en särskild valkrets och städerna Malmö, Hälsingborg,

Landskrona och Lund tillsammans bilda en valkrets.

Det antal riksdagsmän, som varje valkrets äger utse, regleras enligt § 15

riksdagsordningen vart fjärde år efter folkmängden vid början av året näst

före varje andrakammarperiod. För fyraårsperioden 1953—1956 har enligt

dessa bestämmelser antalet platser i andra kammaren för varje valkrets

fastställts genom KK den 30 maj 1952 (nr 268).

Då valkretsarna förete betydande olikheter i fråga om befolkningens storlek,

växlar i anslutning härtill antalet mandat i kretsarna. Den enligt ovannämnda

kungörelse gällande fördelningen av mandaten mellan valkretsarna

belyses av följande sammanställning.

Antal

valkretsar

Antal mandat

i varje

krets

Antal

valkretsar

Antal mandat

i varje

krets

1 .................... 24 4

2 .................... 12 1

2 .................... 11 6

5 .................... 9 1

6 .................... 8

7

6

5

3

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1956

Älvsborgs läns norra och södra valkretsar äga enligt kungörelsen att utse

sex respektive fem riksdagsmän. Frågan om sammanslagning av dessa båda

valkretsar, varom förslag nu väckts genom motionen II: 641, eller om jämkning

av gränserna mellan valkretsarna har vid flera tillfällen varit under

övervägande.

I sitt första betänkande år 1951 (SOU 1951:58) föreslog 1950 års folkomröstnings-

och valsättsutredning, att de båda valkretsarna skulle sammanläggas

till en gemensam valkrets för hela länet. I Kungl. Maj :ts proposition

(nr 175) till 1952 års riksdag med förslag till ändrad lydelse av §§ 13 och

15 riksdagsordningen samt till lag om provisoriskt valsystem för andrakammarvalen

för perioden 1953—1956 framhöll emellertid föredragande departementschefen

såsom sin uppfattning, att anledning icke förelåge att då

göra ändring i fråga om Älvsborgs läns av geografiska och andra skäl betingade

uppdelning i två valkretsar. Med anledning härav togs frågan vid

1952 års riksdag upp av flera motionärer, varvid det dels yrkades att Älvsborgs

län skulle sammanslås till att utgöra endast en andrakammarvalkrets,

dels yrkades att uppdelningen av länet väl skulle bibehållas men ändring

ske i gränsdragningen mellan de båda valkretsarna.

Konstitutionsutskottet uttalade (uti. nr 22), att valkretsindelningen —

frånsett de särskilda stadsvalkretsarna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus

län — lämpligen borde sammanfalla med länsindelningen. Redan av

det skälet, att vissa olägenheter kunde vara förbundna med att kort tid före

ett andrakammarval ändra valkretsindelningen, vore utskottet emellertid

icke berett att tillstyrka att en sammanslagning komme till stånd redan till

1952 års val. Utskottet föreslog därför, att riksdagen hos Kungl. Maj :t skulle

begära ytterligare utredning av frågan om sammanslagning av Älvsborgs

läns båda valkretsar.

Riksdagen godkände konstitutionsutskottets utlåtande och hemställde

därefter i skrivelse (nr 265) till Kungl. Maj:t om ifrågavarande utredning,

som åter uppdrogs åt folkomröstnings- och valsättsutredningen.

I sitt år 1954 avgivna betänkande, del VI, (SOU 1954: 17) föreslog utredningen,

att Älvsborgs län för val till riksdagens andra kammare i fortsättningen

blott skulle utgöra en enda valkrets, och framhöll, att det för genomförande

av detta förslag endast fordrades den ändringen i 30 § lagen

om val till riksdagen att de däri upptagna särbestämmelserna rörande Älvsborgs

län uteslötos. I andra hand tillstyrkte utredningen att en jämkning

av gränserna mellan de båda valkretsarna komme till stånd.

Utredningens förslag remitterades till ett flertal myndigheter, vilka samtliga

så när som på en förordade, att länet allt framgent skulle vara uppdelat

i två valkretsar men att en jämkning skulle ske av gränserna dem

emellan. Enligt vad utskottet inhämtat är denna fråga fortfarande föremål

för Kungl. Maj :ts prövning, och någon proposition är icke att vänta till

årets riksdag.

I fråga om valmetoden gives i § 18 riksdagsordningen det grundläggande

stadgandet att valen till andra kammaren skola vara omedelbara och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1956

5

proportionella samt att vid valen lika röst tillkommer varje röstande. Vallagens

bestämmelser härom — vilka emellertid, såsom i det följande närmare

skall beröras, genom en provisorisk lag den 30 maj 1952 med vissa bestämmelser

om val till riksdagens andra kammare för perioden 1953—1956

tillfälligt satts ur kraft — innebära bland annat följande. Förfarandet vid

fördelningen av mandaten i samband med ett val grundas på användningen

av väljarbeteckningar, varom stadgas i 59 § vallagen. Å valsedel skall finnas

minst en välj arbeteckning, och på samma sedel få användas högst tre

sådana beteckningar (kartell-, parti- och fraktionsbeteckning). Tillvägagångssättet

vid röstsammanräkningen regleras i 81 § samma lag. Därvid

ordnas valsedlarna efter välj arbeteckning. Valsedlar med samma första beteckning

sammanföras i grupper. Genom särskilda uträkningar bestämmes

så långt erfordras ordningsföljden mellan kandidaterna inom grupperna.

Därefter fördelas mandaten mellan grupperna. Fördelningen sker i enlighet

med en av belgiern Victor d’Hondt anvisad metod. Platserna tilldelas, en

efter en, den grupp som för varje gång uppvisar det största jämförelsetalet.

För varje grupp utgöres jämförelsetalet av gruppens rösttal, så länge

gruppen ej erhållit någon plats. Därefter erhålles gruppens jämförelsetal genom

att man delar rösttalet med antalet redan erhållna platser ökat med 1.

Vid 1949 års riksdag väcktes genom ett flertal motioner frågan om en revision

av det gällande systemet för proportionella val. I sitt utlåtande (nr

20) i anledning av dessa motioner tillstyrkte konstitutionsutskottet en utredning

av frågan om reformering av det proportionella valsystemet vid

andrakammarvalen i anslutning till vissa av utskottet angivna riktlinjer.

Det vore sålunda obestridligt, framhöll utskottet, att det gällande valsystemet

icke skänkte en tillfredsställande proportionell rättvisa och att den

korrigeringsmöjlighet som samgåendet i kartell innebar, icke förmådde att

helt motverka tendensen i valsystemet att gynna de större partierna. Systemet

med kartellbildningar vore enligt utskottets mening förenat med uppenbara

olägenheter, varför en utredning borde komma till stånd om möjligheterna

att, utan eftersättande av andra värden inom det politiska livet, vinna

större proportionell rättvisa vid mandatfördelningen mellan partierna,

samtidigt som det dåvarande kartellsystemet avskaffades. Såsom utgångspunkt

för en reform på förevarande område borde enligt utskottets mening

uppställas det kravet att valsystemet i görligaste mån gåve ett rättvist resultat

icke blott vid då rådande röstfördelning mellan partierna utan även

vid framdeles tänkbara väsentliga förskjutningar i röstfördelningen. Valsystemet

finge alltså icke vara konstruerat med tanke på att i dåvarande läge

gynna visst parti eller vissa grupper av partier.

Konstitutionsutskottets utlåtande godkändes av riksdagens båda kamrar

och i skrivelse till Kungl. Maj :t den 7 maj 1949 (nr 208) hemställde riksdagen

om utredning av frågan om reformering av det proportionella valsystemet

vid andrakammarvalen. Utredningen uppdrogs åt 1950 års folkomröstnings-

och valsättsutredning, som i sitt ovannämnda första betänkande

år 1951 framlade förslag till en ny fördelningsmetod vid andrakammar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 19öC>

val. Förslaget byggde på den s. k. uddatalsmetoden. Denna innebär, att mandaten

fördelas mellan partierna med ledning av jämförelsetal, som erhållas

genom att man successivt dividerar rösttalet med talen 1, 3, 5, 7 o. s. v.

För att förebygga partisplittring och valtaktisk uppdelning av parti i mindre

väljargrupper föreslog utredningen att uddatalsmetoden skulle kombineras

med en spärr. Parti, vars rösttal ej översteg sextio procent av sammanlagda

antalet röster i valkretsen, delat med antalet av de platser, som där

skulle besättas, skulle icke få deltaga i mandatfördelningen. Utredningen

var icke enhällig. En ledamot ville icke förorda någon ändring i den

d’Hondtska metoden; en annan ledamot förordade en tredje valmetod. Vid

den efterföljande remissbehandlingen av förslaget yppades även tvekan eller

skiljaktiga meningar bland remissinstanserna.

Vid anmälan av detta ärende i statsrådet den 23 mars 1952 framhöll föredragande

departementschefen det vanskliga i att utan ytterligare överväganden

slutgiltigt taga ställning till spörsmålet huru valsättet borde vara

utformat i framtiden. Han föreslog därför, atl för mandatperioden 1953—

1956 den nya fördelningsmetod skulle prövas, som på grund av det förefintliga

utredningsmaterialet kunde bedömas såsom den mest ändamålsenliga,

nämligen den jämkade uddatalsmetoden. Denna skilde sig från utredningens

förslag därigenom att någon särskild spärr icke förekom. I stället

sattes det första divisionstalet till 1,4 och jämförelsetalen skulle således erhållas

genom att man successivt dividerade partiernas rösttal med 1,4, 3, 5,

7, o. s. v. Vidare skulle å valsedel icke få användas mer än en väljarbeteckning;

två eller flera partier skulle alltså icke såsom tidigare kunna gå samman

i kartell. Dessa regler föreslogos upptagna i en särskild lag, avsedd att

gälla för mandatperioden 1953—1956, varom Kungl. Maj :t avlät proposition

(nr 175) till 1952 års riksdag.

I sitt av riksdagens kamrar godkända utlåtande (nr 22) i denna fråga

erinrade konstitutionsutskottet om att viss tvekan eller avvikande mening

yppats såväl inom valsättsutredningen som bland remissmyndigheterna beträffande

utredningsmajoritetens förslag. Dessa meningsbrytningar belyste,

såsom departementschefen framhållit, svårigheten att avgöra, vilken av olika

tänkbara fördelningsmetoder som vore den lämpligaste. Allt detta gjorde,

att utskottet i likhet med departementschefen funne det vanskligt att

utan ytterligare överväganden taga definitiv ställning till frågan. Utskottet

tillstyrkte därför att en provisorisk lösning genomfördes avseende blott valen

för den då instundande mandatperioden. Utskottet vore vidare ense med

departementschefen om att uddatalsmetoden kompletterad med en spärranordning

— såvitt av det förefintliga utredningsmaterialet kunde bedömas

— vore överlägsen de övriga fördelningsmetoder som kunde ifrågakomma.

Det vore enligt utskottets mening att föredraga, att denna spärr åstadkoms

genom att såsom första divisionstal valdes ett högre tal än 1 framför att en

fristående spärr anordnades, och utskottet tillstyrkte, att detta divisionstal

bestämdes till 1,4.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1956

Med anledning av motioner vid 1953 års riksdag med förslag angående utjämningsförfarande

med riksmandat eller t illäggs mandat inom det proportionella

valsystemets ram uttalade konstitutionsutskottet (uti. nr 17), att

utskottet, eftersom de då gällande bestämmelserna om val till andra kammaren

endast hade provisorisk karaktär, funne det angeläget, att Kungl.

Maj:t under den då innevarande andrakammarperioden med beaktande av

erfarenheterna av det provisoriska systemet framlade förslag om en definitiv

reglering av valsättet, varvid den allmänna utgångspunkten borde vara

densamma som utskottet tidigare givit uttryck åt, nämligen att valsystemet

skulle giva ett ur rättvisesynpunkt godtagbart resultat; detta borde gälla

icke blott vid den då rådande röstfördelningen mellan partierna utan även

vid framdeles tänkbara väsentliga förskjutningar i röstfördelningen.

Vid 1954 års riksdag antogs, likaledes såsom ett provisorium, en lag, som

innebar att samma valsystem som år 1952 använts vid andrakammarvalen

även skulle tillämpas för val av landstingsmän och kommunala fullmäktige

för perioden 1955—1958. I sitt utlåtande (nr 3) rörande denna fråga anförde

utskottet, att den föreslagna metoden — med hänsyn bland annat till

önskvärdheten av likformighet mellan andrakammarvalen, landstingsvalen

och de primärkommunala valen — borde prövas jämväl vid landstingsvalen

och valen av kommunala fullmäktige under den angivna mandatperioden.

Därefter, fortsatte utskottet, borde definitivt ställningstagande till valmetod

vid samtliga dessa val kunna äga rum.

I direktiven för den i augusti 1954 tillsatta förf att ning sutredning en anfördes,

att vid en översyn av författningen frågan om valsättet måste inlaga

en central plats. Detta spörsmål hade då också särskilt stor aktualitet,

enär det valsystem som kommit till användning vid andrakammarvalet 1952

och jämväl skulle användas vid val av landstingsmän och kommunala fullmäktige

för perioden 1955—1958 endast vore provisoriskt samt det vore angeläget,

att det dåvarande provisoriet snarast möjligt ersattes med en definitiv

ordning. Det heter i fortsättningen av direktiven beträffande valsättet:

Den proportionella mandatfördelningsmetoden, i de former den hittills

tillämpats i vårt land, går icke fri från kritik----. Metoden förutsätter

stora valkretsar och röstning på partier snarare än på personer. Riksdagsmannen

löper vid sådana förhållanden risk att bli mer eller mindre anonym

för sina väljare. Man bör vidare taga hänsyn till att den enskilde väljaren har

svårt att få en fullständig överblick av alla de spörsmål som behandlas under

en valrörelse. Den uppfattningen, att diskussionen gäller frågor, som

den enskilde icke har möjlighet att sätta sig in i, ligger därför nära till hands.

Den misstro mot den politiska demokratien som kan uppstå på grund härav

torde visserligen motverkas av att den röstande dock i regel hyser ett allmänt

förtroende för det parti han understöder. Det vore dock ännu bättre,

om den enskilde i högre grad än som nu är fallet kunde bygga på ett personligt

förtroende för den representant han önskar vald.

Då frågan om valsättet nu skall omprövas, är det med hänsyn till det anförda

av vikt att man söker stärka det personliga momentet i valet av riksdagsmän.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1956

Bäst skulle önskemålet om en nära kontakt mellan väljare och valda utan

Ivivel bli tillgodosett, därest man överginge till ett system med majoritetsval

i enmansvalkretsar. Det är emellertid tydligt, att detta system i renodlad

form kan vara förenat med nackdelar i andra hänseenden. Någon närmare

undersökning av hur metoden skulle utfalla i vårt land har visserligen

icke gjorts. Men man har anledning befara, att dess införande lätt skulle

kunna uppfattas som en kränkning av rättvisesynpunkter vid mandatfördelningen.

Erfarenheter från andra länder utvisar dock, att nackdelarna härav

icke bör överdrivas. Systemet skapar vanligen arbetsdugliga majoriteter.

Och vidare måste dessa majoriteter på grund av risken för snabba omsvängningar

i folkrepresentationens sammansättning i hög grad taga hänsyn till

minoritetens önskningar.

Systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar kan emellertid på ett eller

annat sätt kombineras med en proportionell valmetod. Man kan tänka sig

olika möjligheter att mildra vissa av de olägenheter, som majoritetsvalmetoden

medför. Utredningen bör förutsättningslöst undersöka frågan om införande

av majoritetsval med och utan modifikationer av detta system.

Därest utredningen emellertid skulle stanna för att i princip bibehålla

den proportionella valmetoden, har utredningen i första hand att bygga vidare

på de erfarenheter, som vunnits och kan komma att vinnas av det nu

tillämpade provisoriska valsystemet. Enligt direktiven för den år 1950 tillsatta,

tidigare utredningen i valfrågan skulle utredningsarbetet syfta till en

bättre proportionell rättvisa mellan partierna än vad det tidigare tillämpade

systemet givit, samtidigt som karteller skulle göras onödiga. Om det nu blir

fråga om att definitivt bestämma sig för en proportionell valmetod, kvarstår

givetvis dessa utgångspunkter. Samtidigt måste emellertid även andra synpunkter

beaktas. Den proportionella exaktheten bör icke drivas så långt,

att den kan skada andra värden inom det politiska livet. Valsättet får sålunda

icke gynna uppkomsten av småpartier eller hindra uppbyggandet av

en parlamentariskt stark regeringsmakt. Det är vidare synnerligen angeläget

att undersöka, i vad män åtgärder kan vidtagas inom det proportionella

valsystemets ram för att ge valen en mera markerad karaktär av personval.

En nedskärning av valkretsarnas storlek, eventuellt kompletterad med

införande av riksmandat, skulle även kunna övervägas. Utomlands förekommer

på flera håll andra metoder i detta syfte, som kan vara förtjänta av närmare

granskning.

I Kungl. Maj:ts nu framlagda proposition nr 11 erinrar föredragande departementschefen

om att frågan om utformande av en definitiv valmetod

överlämnats till författningsutredningen och framhåller, att denna, enligt

vad han inhämtat, icke är i tillfälle att avgiva något förslag i valfrågan i

sådan tid, att det hinner genomföras före andrakammarvalen instundande

höst. Det nuvarande provisoriet torde under sådana förhållanden böra förlängas

för ytterligare en mandatperiod. Det med anledning härav uppgjorda

förslaget anknyter till den hittills gällande provisoriska lagen och avser

val och särskilda röstsammanräkningar för besättande av plats i andra

kammaren för perioden 1957—1960. Den fördelningsmetod som i propositionen

föreslås använd vid sammanräkningar är följaktligen alltjämt den

jämkade uddatalsmetoden, där första divisionstalet är satt till 1,4. Enligt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1956

9

lörslaget skall icke heller under den kommande mandatperioden å valsedel

få användas mer an en väljarbeteckning (partibeteckning). Hinder möter

icke enligt förslaget mot att såsom beteckning å ett parti använda en sammanställning

av flera beteckningar, men de olika leden måste därvid vara

jämställda — exempelvis förenade genom bindestreck — så att icke ett system

av över- och underordnade välj arbeteckningar uppkommer.

Utskottet

Såsom framgår av det föregående intager frågan om valsättet en central

plats bland de spörsmål som den år 1954 tillsatta författningsutredningen

fått i uppdrag att utreda. I avvaktan på att utredningens arbete i denna del

slutföres anser sig utskottet icke kunna tillstyrka något förslag, som syftar

till sådana grundlags- eller vallagsändringar, vilka kunde framstå som ett

föregripande av utredningens resultat i förevarande fråga. Vid sådant förhållande

saknar utskottet anledning att ingå i prövning av spörsmålet huruvida

ett utjämningssystem vid andrakamnrarval grundat på principen om

tilläggsmandat skulle kunna genomföras utan grundlagsändring. För andrakammarvalen

instundande höst kan därför blott en provisorisk lösning

av valsystemet komma i fråga. Tungt vägande skäl måste kunna anföras

för att en annan ordning härvid skall komma till användning än den som

tillämpats vid 1952 års andrakammarval och 1954 års val av landstingsinän

och kommunala fullmäktige. Sådana skäl ha ej anförts i förevarande motioner

och föreligga enligt utskottets mening icke heller. Ingen av de övriga

metoder som nu kunna tänkas komma i fråga vid en provisorisk reglering

av valsystemet har utskottet nämligen för de nu förestående andrakammarvalens

del kunnat finna överlägsen den vid nyssnämnda båda val begagnade

jämkade uddatalsmetoden. Utskottet anser därför, att denna metod även

vid höstens andrakammarval bör komma till användning. Härvid torde talet

1,4 alltjämt böra begagnas som första divisionstal. Propositionens förslag

om förlängning av det nuvarande provisoriet i oförändrat skick under ytterligare

en mandatperiod i fråga om val till riksdagens andra kammare

tillstyrkes alltså av utskottet. Utskottet är emellertid angeläget understryka

uttalandet i direktiven för författningsutredningen om att den provisoriska

ordningen snarast bör ersättas med ett definitivt valsystem. I dessa direktiv

angående valsättet beröres också frågan om valkretsarnas storlek.

Med hänsyn härtill och till att en ändring av valkretsarna vid andrakammarvalen

icke lämpligen bör äga rum kort tid före dessa val anser utskottet,

att något slutgiltigt ställningstagande till frågan om sammanslagning

av Älvsborgs läns norra och södra valkretsar för närvarande icke bör äga

rum.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1956

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte antaga det i förevarande proposition

nr 11 framlagda förslaget till Lag med vissa bestämmelser

om val till riksdagens andra kammare för perioden 1957

—1960; samt

2) att motionerna

a) I: 161 och II: 216,

b) II: 640 samt

c) 11:641,

i den mån de icke blivit besvarade genom vad utskottet ovan

under 1) hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 7 mars 1956

På konstitutionsutskottets vägnar:

J. W. PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Englund, Damström, Wahlund,

Georg Pettersson, Weiland, Ragnar Bergh, Fritiof Karlsson, Erik Olsson

och Sörlin; samt

från andra kammaren: herrar Hallén*, Pettersson i Norregård, von

Friesen, Fast, Norén i Nyadal, Håstad*, Spångberg, Hammar, Dahlén och

Dahl*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer:

1) av herr Wahlund.

2) av herrar Englund, Weiland, Ragnar Bergh, von Friesen, Håstad, Hammar

.och Dahlén, som ansett att utskottet beträffande motionerna I: 161 och

11:216 bort anföra och hemställa följande:

Såsom framhållits i motionerna I: 161 och II: 216 lämnar den valmetod,

vars förlängning under ytterligare fyra år Kungl. Maj :t nu föreslår, rum för

invändningar och kritik av både principiell och praktisk natur. Sålunda

understrykes i motionerna, att den modifierade uddatalsmetodens verkningar

i alltför hög grad bero på slumpen. Vidare ger divisorn 1,4, enligt

beräkningar avseende andrakammarvalen fr. o. m. år 1932, genomsnittligt

det största partiet en överrepresentation, för vilken inga hållbara skäl kunnat

anföras. Även andra olägenheter beröras i sagda motioner.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1956

11

Om en modifierad uddatalsmetod fortfarande skall tillämpas i fråga om

fördelningen av mandaten mellan partierna, ger motsvarande beräkning med

1,3 såsom divisor — vilket föreslås i motionen II: 640 — alltifrån 1932 års

val vid handen, att denna genomsnittligt ger ett rättvisare utslag.

Utskottet finner emellertid, att den enda verkligt nöjaktiga valmetoden

utgöres av ett system med tilläggsmandat. Då elimineras i hög grad slumpverkningar

och garanteras en sammansättning av folkrepresentationen, vilken

så nära som möjligt avspeglar åsiktsskiftningarna bland väljarna. Därigenom

skulle också det politiska livet befrias från de debatter om valsystemet,

som på sistone förts och som aldrig kunna tänkas upphöra, så länge

betydande meningsriktningar i gällande valsystem se ett otillbörligt gynnande

av andra meningsriktningar.

I de förstnämnda motionerna uppdragas riktlinjer för ett system med

tilläggsmandat, som varken behöver rubba den hittillsvarande valkretsindelningen

eller det antal mandat, som enligt nu gällande grundlagsregler

skall tillkomma kretsarna. Detta system innebär i huvudsak att andra kammarens

medlemstal förblir oförändrat, att antalet tilläggsmandat fixeras

till 27, att tilläggsmandaten fördelas så att varje krets erhåller ett tilläggsmandat,

att tilläggsmandaten fördelas bland partierna i kretsarna alltefter

deras överskottstal där samt att villkoret för erhållande av tilläggsmandat

skall vara att partiet -sid fördelningen av primärmandaten erhållit minst ett

dylikt mandat. Beträffande den närmare innebörden av det föreslagna valsystemet

hänvisas till motionerna. Detta valsystem, som lämnar den av

riksdagsordningen föreskrivna fördelningen av mandaten mellan valkretsarna

orubbad, kräver icke någon grundlagsändring utan kan lagfästas genom

beslut av en enda riksdag.

Med anledning härav hemställer utskottet,

a) att riksdagen i anledning av motionerna I: 161 och II:

216 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

om förslag till innevarande riksdags vårsession angående sådan

ändring av lagen om val till riksdagen, att ett system

med tilläggsmandat införes att tillämpas vid årets andrakammarval

i enlighet med de i motionerna uppdragna riktlinjerna,

samt

b) att Kungl. Maj :ts förevarande proposition nr 11 måtte

avslås.

3) av herr Dahlén, som, därest de i reservationen nr 2) här ovan under a)

och b) upptagna yrkandena skulle avslås, subsidiärt hemställt om bifall till

sitt i motionen II: 640 framställda yrkande, d. v. s. att riksdagen för sin

del måtte besluta den ändringen i förevarande propositionen nr 11, att den

i den däri föreslagna valmetoden ingående divisorn för framräknande av

jämförelsetalet för ett partis första mandat sättes till 1,3 i stället för i propositionen

föreslagna jämförelsetalet 1,4.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:125 Skrivelse till Konungen angående utredning om obligatorisk anskaffning av ID-brickor åt vissa barn. a1 i texten