Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om höjning av folkpensioner m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1956-05-15 · 31 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1956:2, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om höjning av folkpensioner m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag om höjning av folkpensioner m. m., dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 2 mars 1956 dagtecknad proposition, nr 107, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om höjning av folkpensioner m. m., och

2) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,

dels ock för budgetåret 1956/57 under femte huvudtiteln anvisa

till Bidrag till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag av 1 600 000 000

kronor,

till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m.m. ett förslagsanslag

av 16 400 000 kronor, samt

till Fondering för framtida pensionsändamål ett anslag av 275 000 000 kronor.

I samband med propositionen har utskottet behandlat

d e 1 s tio i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

a) de likalydande motionerna nr 512 i första kammaren av herr Mannerskantz

och nr 678 i andra kammaren av herr Hagård m. fl.,

b) de likalydande motionerna nr 518 i första kammaren av herr Birke

m. fl. och nr 700 i andra kammaren av herr Hjalmarson m. fl.,

c) de likalydande motionerna nr 540 i första kammaren av herrar Norling

och öhman och nr 696 i andra kammaren av herr Senander,

d) de likalydande motionerna nr 541 i första kammaren av herr Ohlon

m. fl. och nr 697 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.,

e) motionen nr 698 i andra kammaren av herr Bimmerfors samt

f) motionen nr 699 i andra kammaren av herr Rimmerfors;

dels ock två före propositionens avlämnande väckta likalydande motioner,

nämligen nr 344 i första kammaren av herr Weiland och nr 264 i

andra kammaren av herr Ilamrin.

Propositionen har hänvisats, såvitt angår anslag under femte huvudtiteln,

till statsutskottet samt i övrigt till behandling av lagutskott. Motionerna

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. 2 avd. Nr 2.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

1:518 och 11:700 har hänvisats till statsutskottet. Motionerna 1:541 och

11:697 har hänvisats, i vad de avser förslaget till lag om höjning av folkpensioner

m. m., till behandling av lagutskott och i övrigt till statsutskottet. Övriga

motioner har hänvisats till behandling av lagutskott. I vad propositionen

och motionerna hänvisats till lagutskott har de tilldelats andra lagutskottet.

Efter överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet har

propositionen och motionerna överlämnats till behandling av sammansatt

stats- och andra lagutskott.

Redogörelse för de i motionerna framställda yrkandena lämnas i det följande

under resp. rubriker.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

i det följande, hänvisa till propositionen samt motionerna 11:678,

II: 700, II: 696, II: 697, II: 698 och II: 699 samt I: 344.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att från och med juli 1956 folkpension i form av

allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension eller hustrutillägg skall

för år räknat höjas med belopp motsvarande fyra indextillägg eller med

160 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, ävensom för

änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär hustrutillägg, samt

med 200 kronor för annan pensionsberättigad.

I enlighet härmed skulle alltså — bortsett från kommunalt bostadstillägg

— vid nuvarande indexläge folkpensionen för en ensamstående ålderspensionär

eller en ensamstående invalidpensionär med full invalidpension komma

att uppgå till 2 100 kronor om året och folkpensionen för två gifta ålderseller

invalidpensionärer till sammanlagt 3 360 kronor om året. Änkepensionens

och hustrutilläggets maximibelopp skulle komma att stiga till 1 680

kronor om året.

Änke- och änklingsbidragen föreslås höjda på samma sätt som änkepensionerna.

Förhöjningen föreslås utgå efter samma regler som de nuvarande indextilläggen,

frånsett att någon anknytning till pensionspristalet inte sker.

I fråga om finansieringen av de förhöjda förmånerna föreslås, att stat

och kommun skall bidraga till förhöjningen i samma proportion som i fråga

om indextilläggen.

Ökningen av statens kostnader på grund av pensionsförhöjningen föreslås

skola motvägas genom en höjning av folkpensionsavgiftens uttagsprocent

från 1,8 till 2,5. Denna avgiftshöjning föreslås träda i kraft den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956 3

1 januari 1957; dock anses nuvarande bestämmelser böra gälla i fråga om

pensionsavgifter, som påföres för år 1957 och tidigare år.

Vidare förordas i propositionen en viss fondbildning i syfte att lägga en

finansiell grund för en blivande pensionsreform. En första insats till en

sådan fondbildning föreslås skola göras genom att det belopp, som under

budgetåret 1956/57 beräknas inflyta genom den av 1955 års riksdag beslutade

höjningen av skattesatsen för aktiebolag, ekonomiska föreningar in. fl., eller

275 milj. kr., avsättes till en för ändamålet särskilt inrättad fond i stället

för att på i statsverkspropositionen föreslaget sätt tillföras budgetutjämningsfonden

och innestå på särskilt konto i riksbanken. Fonderingen föreslås

redovisad över ett särskilt anslag på femte huvudtiteln, benämnt Fondering

för framtida pensionsändamål.

För budgetåret 1956/57 begäres till Bidrag till folkpensioner m. in. ett

förslagsanslag av 1 600 milj. kr. och till Särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders barn m. m. ett förslagsanslag av 16,4 milj. kr.

Slutligen föreslås vissa mera formella ändringar i folkpensioneringslagen

i anledning av att lagen om socialhjälp från och med den 1 januari 1957

ersätter den nuvarande fattigvårdslagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om höjning av folkpensioner m.m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Folkpension i form av allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension

eller hustrutillägg skall höjas för år räknat med

160 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, ävensom för

änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär hustrutillägg, samt

200 kronor för annan pensionsberättigad.

Bidrag enligt lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar

med barn skall höjas med 160 kronor för år.

2 §•

Vad i lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering, lagen den 30 juni

1947 om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen och

lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn stadgas rörande indextillägg

skall i tillämpliga delar gälla med avseende å höjning enligt förevarande

lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1956.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 18 § 2 mom., 19 § 2 mom. och 26 § lagen den

29 juni 1946 om folkpensionering1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse)

18 §.

2 mom. För tid, under vilken pensionsberättigad

är intagen å fattigvårdssamhälle

tillhörig anstalt eller

mot avgift, som av fattigvårdssamhälle

erlägges, åtnjuter vård eller

försörjning å annan anstalt, äger

fattigvårds samhället uppbära honom

tillkommande folkpension samt därav

tillgodogöra sig i förra fallet kostnaderna

för vården eller försörjningen

och i senare fallet utgiven dagavgift

och annan vårdkostnad; dock

skall fattigvårdssamhället vara skyldigt

att av pensionsbeloppet månatligen

tillhandahålla den pensionsberättigade

30 kronor eller, där den

pensionsberättigade på grund av sitt

tillstånd ej kan begagna sig av kontanta

medel, använda motsvarande

belopp för ökande av hans trivsel eller

eljest till hans personliga nytta.

Lag samma vare, då fattigvårdssamlxälle

haft kostnader för värd av pensionsberättigad

under sådana omständigheter,

att samhället är berättigat

till ersättning jämlikt 40 § 3

mom. i lagen den 14 juni 1918 om

fattigvården.

(Föreslagen lydelse)

18 §.

2 mom. För tid, under vilken pensionshcrättigad

är intagen i hem,

som avses i 18 § lagen om socialhjälp,

eller mot avgift, som av kommun

erlägges, åtnjuter vård eller försörjning

å annan anstalt, äger kommunen

uppbära honom tillkommande

folkpension samt därav tillgodogöra

sig i förra fallet kostnaderna

för vården eller försörjningen och i

senare fallet utgiven dagavgift och

annan vårdkostnad; dock skall kommunen

vara skyldig att av pensionsbeloppet

månatligen tillhandahålla

den pensionsberättigade 30 kronor

eller, där den pensionsberättigade på

grund av sitt tillstånd ej kan begagna

sig av kontanta medel, använda

motsvarande belopp för ökande av

hans trivsel eller eljest till hans personliga

nytta.

Har pensionsberättigad, som i vederbörlig

ordning förklarats berättigad

till vård ä statlig anstalt för sinnessjuka,

psykiskt efterblivna eller

fallandesjuka, på grund av utrymmesbrist

icke kunnat mottagas eller

behållas å dylik anstalt, skall vad i

1 Senaste lydelse av 18 § 2 mom. se SFS 1955:394 och av 19 § 2 mom. se SFS 1953:291.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vaa nar ovan sagts om fattigvårdssamhälles

rätt att uppbära pension

skall äga motsvarande tillämpning

å kommun, såvitt angår pensionsberåttigad,

som jämlikt barnavårdslagen

den 6 juni 1924 omhändertagits

av barnavårdsnämnd.

19 §.

2 mom. Pensionsavgift skall utgå

med 1,S procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt för

året taxerade inkomst med de begränsningar

som nedan sägs.

Makar, som båda äro avgiftspliktiga

och taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, skola

erlägga avgift med sammanlagt

högst 360 kronor. Därvid skall iakttagas,

att om vardera makens taxerade

inkomst överstiger 10 000 kronor,

envar påföres pensionsavgift

med 180 kronor. Om endast den ene

makens taxerade inkomst överstiger

10 000 kronor, minskas i förekommande

fall dennes avgift så att sammanlagda

beloppet av makarnas

pensionsavgifter ej överstiger 360

kronor.

Avgiftspliktig, som taxeras enligt

för gift skattskyldig gällande bestämmelser

och vilkens make är fritagen

från skyldighet att erlägga

pensionsavgift allenast därför att för

denne icke beräknats taxerad inkomst,

skall erlägga avgift med

högst 360 kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses

i andra och tredje styckena här ovan

skall erlägga avgift med högst 180

kronor.

Enligt ovan — —----- — hela

första stycket stadgats äga motsvarande

tillämpning för tid, under vilken

kommun haft kostnader för sådan

enskild vård av den pensionsberättigade,

som vid prövning i den

ordning Konungen bestämt befinnes

tillfredsställande.

19 §■

2 mom. Pensionsavgift skall utgå

med 2,5 procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt för

året taxerade inkomst med de begränsningar

som nedan sägs.

Makar, som båda äro avgiftspliktiga

och taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, skola

erlägga avgift med sammanlagt

högst 500 kronor. Därvid skall iakttagas,

att om vardera makens taxerade

inkomst överstiger 10 000 kronor,

envar påföres pensionsavgift

med 250 kronor. Om endast den

ene makens taxerade inkomst överstiger

10 000 kronor, minskas i förekommande

fall dennes avgift så att

sammanlagda beloppet av makarnas

pensionsavgifter ej överstiger 500

kronor.

Avgiftspliktig, som taxeras enligt

för gift skattskyldig gällande bestämmelser

och vilkens make är fritagen

från skyldighet att erlägga

pensionsavgift allenast därför att

för denne icke beräknats taxerad

inkomst, skall erlägga avgift med

högst 500 kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses

i andra och tredje styckena här

ovan skall erlägga avgift med högst

250 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

(Gällande lydelse)

26 §.

Ordförande eller ordförandes

suppleant samt ledamot eller ledamots

suppleant i pensionsnämnd må

endast den man eller kvinna vara,

som är i kommunen boende samt

icke är omyndig eller i konkurstillstånd

eller av allmänna fattigvården

omhändertagen för varaktig försörjning.

Ej må

(Föreslagen lydelse)

26 §.

Ordförande eller ordförandes

suppleant samt ledamot eller ledamots

suppleant i pensionsnämnd må

endast den man eller kvinna vara,

som är i kommunen boende samt

icke är omyndig eller i konkurstillstånd.

valkorporation godkännes.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1957; dock skola äldre bestämmelser

gälla i fråga om pensionsavgifter,

som påföras för 1957

eller tidigare år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

Standardhöjningen av folkpensionerna

Propositionen

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, berör i propositionen

inledningsvis frågan om vilken levnadsstandard man genom folkpensionen

avsett att bereda de gamla och arbetsoförmögna och lämnar vidare

en redogörelse för utvecklingen av folkpensionerna alltifrån det 1946 års

pensionsreform genomfördes. Departementschefen anför:

»Vid 1946 åis pensionsreform rådde enighet om att omsorgen om de gamla

och arbetsoförmögna inte borde begränsas till att ge dem livets oundgängliga

nödtorft utan fastmer inriktas på att bereda dem en levnadsstandard,

som kunde anses skälig i förhållande till den, varå medborgare med låga

inkomster i gemen levde. I överensstämmelse härmed utformades 1946 års

lag om folkpensionering på sådant sätt att folkpensionärerna fick avsevärt

bättre försörjningsförhållanden än de haft tidigare.

Föi att pensionärerna skulle kunna bibehålla den sålunda erhållna försörj

ningsstandarden blev det 1948 nödvändigt att förhöja pensionerna

genom särskilda dyrtidstillägg. Efter beslut av 1950 års riksdag fick dyrtidskompensationen

formen av en automatiskt verkande indexreglering,

vilken syftade till att upprätthålla det realvärde folkpensionerna hade då

de beslutades år 1946.

År 1953 genomfördes på förslag av Kungi. Maj:t en standardhöjning av

folkpensionerna. I propositionen härom (nr 15) framhöll dåvarande chefen

för socialdepartementet bl. a. att den fortgående allmänna produktionsstegringen

medfört, att de i arbetslivet verksamma överlag inte blott

fått täckning för de sedan år 1946 stegrade levnadskostnaderna utan även

erhållit en avsevärd standardförbättring. Denna standardförbättring hade

inte någon motsvarighet för folkpensionärernas vidkommande. Det vore

emellertid enligt departementschefens mening riktigt, att även folkpensionärerna

bereddes en rättvis andel i den allmänna standardhöjningen.

Den standardhöjning, som av statsmakterna beslöts år 1953, motsvarade

40 procent av grundpensionernas belopp och resulterade i att detta

belopp jämte då utgående indextillägg blev 75 procent högre än de ursprungliga

grundpensionerna.

I detta sammanhang må erinras om att stora kategorier folkpensionärer

erhöll ytterligare pensionsförbättringar — i regel från och med år

1954 genom vissa av 1952 års riksdag beslutade lagändringar, varigenom

folkpensioneringens inkomstprövning mildrades och de tidigare statliga bostadstilläggen

ersattes med kommunala bostadstillägg.

Enligt beslut av 1955 års riksdag har från och med den 1 januari 1956

i folkpensionernas grundbelopp inarbetats såväl vissa indextillägg som de

år 1953 beslutade standardtilläggen. Samtidigt beslöts en höjning av änke
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956 9

pensionerna, hustrutilläggen och bidragen till änkor och änklingar med

barn. Härefter är den allmänna ålderspensionen för var och en av två därtill

berättigade makar 1 360 kr. och för ogift person 1 700 kr. Å dessa belopp

utgår indextillägg.

Indexberäkningen grundas nu på ett pensionspristal som avser förhållandet

mellan det allmänna prisläget under varje månad och prisläget i december

1951. Pensionspristalet gäller under tredje månaden efter den som beräkningen

avser. För varje höjning av pensionspristalet med tre enheter

utgår ett indextillägg till allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension,

hustrutillägg samt änke- och änklingsbidrag. Varje indextillägg utgör

40 kr. för gift ålderspensions-, invalidpensions- och sjukbidragstagare, vars

make också har folkpension som inte utgöres av enbart grundpension,

ävensom för personer med änkepension, huslrutillägg eller änke- eller änklingsbidrag,

samt 50 kr. för andra folkpensionstagare. Pensionspristalet har

fastställts till 110 för januari samt till 111 för februari, mars och april

1956, vilket innebär att tre indextillägg utgått eller skall utgå under dessa

fyra månader. Den allmänna ålderspensionen, inklusive indextillägg, utgör

alliså för närvarande för envar av två makar, som båda är pensionsberättigade,

1 480 kr. och för ogift pensionstagare 1 850 kr. Härtill kommer i

ett mycket stort antal fall andra tillägg än indextillägg, i främsta rummet

kommunala bostadstillägg.»

Efter det propositionen avlämnades har pensionspristalet faställts för

maj månad innevarande år till 112. Att pensionspristalet stigit till 112 betyder,

att för maj månad utgår fyra indextillägg på folkpensionerna i stället

för, såsom t. o. m. april månad, tre. Detta innebär, att den allmänna ålderspensionen,

inklusive indextillägg, fr. o. m. maj månad utgör för envar av

två makar, som båda är pensionsberättigade, 1 520 kronor och för ogift pensionstagare

1 900 kronor.

Departementschefen framhåller i fortsättningen i propositionen, att sedan

beslutet om en standardförhöjning av folkpensionerna fattades vid 1953 års

riksdag, ett betydande ekonomiskt framåtskridande ägt rum, vilket tagit sig

uttryck i en förbättrad levnadsstandard för den i förvärvslivet arbetande

delen av befolkningen. Tiden syntes därför nu vara inne att överväga frågan

om ytterligare standardhöjning av folkpensionerna. Departementschefen erinrar

i denna fråga till en början om de överväganden, som låg till grund

för 1953 års beslut om s. k. standardtillägg för folkpensionerna:

»I den förut omnämnda propositionen nr 15 till 1953 års riksdag anförde

dåvarande chefen för socialdepartementet, att industriarbetarna utgjorde

en grupp, inom vilken lönestegringen syntes tämligen väl återspegla

välståndsutvecklingen. För vuxen manlig industriarbetare hade den genomsnittliga

limförtjänsten under tiden 1946—1952 stigit med nära 90

procent. Emellertid vore det motiverat att, med hänsyn bl. a. till att för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

flertalet folkpensionärer någon minskning av inkomstökningen genom skatt

inte förelåg, göra uppräkningen mindre än med det nämnda procenttalet.

Standardförbättringens storlek borde också anpassas efter de möjligheter

som utan att andra angelägna reformer behövde undanskjutas — funnes

för en utgiftsstegring av den omfattning varom vore fråga. En sammanlagd

uppräkning av de år 1946 beslutade folkpensionerna med cirka

75 procent vore rimlig och möjlig. Om man avräknade den förhöjning om

tillhopa 35 procent som folkpensionärerna redan erhållit i form av indexförhöjning,

skulle detta innebära en ytterligare höjning med 40 procent av

pensionernas grundförmåner (härav hade dock 5 procents höjning redan

under år 1952 tillkommit pensionärerna i form av extra tillägg).

Vad salunda anförts av departementschefen godtogs av riksdagen.»

Genom de år 1953 beslutade standardtilläggen avsågs sålunda, framhåller

departementschefen, att giva pensionärerna del i välståndsutvecklingen till

och med ar 1952. Sedan dess hade löneutvecklingen i landet fortsatt att vara

stigande. Med samma beräkningsmetoder som användes år 1953 och med beaktande

jämväl av de ändringar i beskattningsreglerna som genomförts

sedan dess syntes man komma fram till att en standardhöjning av folkpensionerna,

motsvarande fyra indextillägg, nu skulle vara motiverad.

I fråga om storleken av den standardförbättring som nu borde beredas

folkpensionärerna anför departementschefen vidare:

»Vid bedömningen av hithörande spörsmål bör beaktas, att ett stort antal

folkpensionärer genom de från och med år 1954 införda kommunala

bostadstilläggen fått en inte obetydlig standardförhöjning. Det är därför

inte osannolikt att den relativa standard, som för folkpensionärernas del

avsågs med 1953 års beslut, kunnat vidmakthållas för många folkpensionärer

trots att ytterligare standardtillägg inte tillkommit sedan dess.

Vad nu sagts bör dock inte hindra att folkpensionärerna erhåller en

standardförbättring motsvarande fyra indextillägg. Det kan nämligen inte

förnekas att den nuvarande folkpensionen, om inte vid sidan av densamma

finnes andra inkomster, endast medger en blygsam levnadsnivå. Vidare

torde det rada en allmän mening därom att ett mera effektivt pensionssystem

än den nuvarande folkpensioneringen bör genomföras så snart som

möjligt. Ehuru någon ställning ännu ej tagits till frågan, hur ett reformerat

pensionssystem bör vara utformat, kan den standardförbättring, varom nu

är fråga, ses såsom ett steg på vägen mot ett sådant system. Med hänsyn

härtill och då samhällsekonomiska förutsättningar synes föreligga för att

nu genomföra en standardförhöjning motsvarande fyra indextillägg, föreslår

jag att beslut fattas om att folkpensionerna — och även änke- och änklingsbidragen

— förhöjes på angivet sätt.

I samband med att de kommunala bostadstilläggen den 1 januari 1954

avlöste de förutvarande statliga bostadstilläggen och de av kommunerna

beslutade särskilda bostadstilläggen föreskrevs, såsom framgår av den förut

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956 11

lämnade redogörelsen, att den som vid utgången av år 1953 åtnjöt statligt

bostadstillägg skulle för tiden därefter åtnjuta kommunalt bostadstillägg

med minst det belopp, varmed statligt bostadstillägg skulle ha utgått, om

bestämmelserna därom alltjämt varit gällande. Denna övergångsbestämmelse

har medfört att kommunalt bostadstillägg utbetalas i framför allt

många fall av anstaltsvård, då kommunerna med hänsyn till omständigheterna

generellt bestämt att kommunalt bostadstillägg ej skall utgå. Det

vill synas som om dessa övergångsanordningar borde kunna avvecklas i

den mån folkpensionerna höjs. Det är min avsikt att låta utreda detta

spörsmål.»

Under förutsättning att antalet indextillägg — f. n. fyra — blir oförändrat,

innebär förslaget i propositionen att från och med juli 1956 den allmänna

ålderspensionens totalbelopp för år räknat blir 1 680 kr. för var och en av

två till sådan pension berättigade makar och 2 100 kr. för ogift person.

Motioner

I de före propositionens avlämnande väckta motionerna I: 344- och II: 264

har föreslagits, »att riksdagen måtte besluta, att folkpensionen från och med

den 1 januari 1957 höjes till 2 400 kronor för ensamstående och för gifta

makar till 3 600 kronor per år samt att det måtte uppdragas åt Kungl. Maj :t

att till årets riksdag låta utarbeta förslag till huru denna och kommande

höjningar, till dess existensminimum uppnåtts, skall finansieras».

Motionärerna åsyftar med sitt förslag »en utbyggnad av folkpensionen i

den omfattning att den måtte bli den hela folket omfattande pensioneringen,

innebärande trygghet mot nöd och umbäranden för alla åldringar, som i en

icke alltför avlägsen framtid måste genomföras».

I motiveringen till motionerna behandlas endast frågan om pension på

ålderdomen; frågan om invalidpension och sjukbidrag samt änkepension

och hustrutillägg beröres alltså icke, ej heller frågan om de s. k. änke- och

änklingsbidragen.

I motionerna I: 512 och 11: 678 har hemställts, att riksdagen måtte besluta

»att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning av frågan angående en höjning

av grundpensionsbeloppet till invalider och sjukbidragsberättigade från

200 till minst 400 kronor per år och alt resultatet av en dylik utredning förelägges

1957 års riksdag».

I motionerna erinras om att grundpensionsbeloppet fastställts till 200 kronor

år 1946 och att grundpensionen alltjämt utgår med samma belopp samt

uttalas, att staten bör svara för att statliga förmåner utgår med oförändrat

realvärde och följaktligen lämna dyrtidstillägg å förmånerna vid penningvärdeförsämring.

Den ifrågavarande gruppen av folkpensionärer borde även

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

erhålla standardtillägg i samma proportion som andra pensionärer. En höjning

av grundpensionen med 200 kronor syntes motionärerna icke vara oskälig.

Då gruppen i fråga omfattade endast 12 000 personer skulle en höjning

av grundpensionen med 200 kronor icke bliva alltför betungande för statsverket.

För en allsidig belysning av de problem, som kunde vara förenade

med en höjning av grundpensionen, syntes en utredning vara erforderlig.

Denna borde slutföras snarast möjligt.

Frågan om höjning av grundpensionsbeloppet behandlas även i motionen

11: 698. Motionären uttalar, att en viss förhöjning av pensionen till de invalider

och sjukbidragsberättigade, som uppbär endast grundpension, måste

anses i hög grad befogad, och föreslår »att riksdagen —---måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en utredning av frågan om en standardförbättring

av grundpensionsbeloppet till invalider och sjukbidragsberätligade

och att förslag om sådan höjning förelägges 1957 års riksdag».

Tidpunkten för standardförbättringens genomförande

Propositionen

I propositionen föreslås som ovan nämnts, att den föreslagna standardförbättringen

av folkpensionerna skall genomföras fr. o. m. den 1 juli 1956.

Motioner

I motionerna 1: 541 och II: 697 hemställes att riksdagen för sin del måtte

besluta, att standardförhöjningen skall gälla retroaktivt från den 1 januari

1956 i stället för av Kungl. Maj :t föreslagna 1 juli samma år.

Motionärerna uttalar, att det enligt deras uppfattning är naturligt, alt den

folkpensionärerna tillkommande delaktigheten i den allmänna standardhöjningen,

i likhet med vad som är regel för den stora massan av de yrkesanställda,

räknas från och med årsskiftet, och att de höjda folkpensionerna

således utgår från den 1 januari innevarande år. Några tekniska hinder att

låta höjningen av folkpensionerna gälla retroaktivt från den 1 januari torde,

anför motionärerna, inte föreligga. De på statsverket fallande merkostnaderna

för eu höjning från den 1 januari 1956 kunde beräknas till 72,4 milj.

kronor. Denna merkostnad rymdes väl inom det flera gånger större överskottet

på statsbudgeten för löpande budgetår. Statsfinansiella hinder för en

höjning från och med årsskiftet förelåge således inte.

De före propositionens avlämnande väckta motionerna I: 344 och 11: 264

innehaller som ovan i utlåtandet nämnts ett yrkande om vissa höjningar av

ålderspensionerna. Dessa höjningar föreslås, som ovan jämväl omnämnts,

bliva genomförda fr. o. m. den 1 januari 1957.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956 13

Finansieringen av standardförbättringen

Såsom bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen har de enskilda

medborgarna att tillsammans med de allmänna skatterna erlägga pensionsavgift.

Denna utgår för år räknat med 1,8 procent av vederbörandes

till statlig inkomstskatt taxerade inkomst men är, på sätt närmare

angivils i propositionen, begränsad så att den för äkta makar uppgår Lill

högst 360 kr. och för ensamstående till högst 180 kr. Avgifternas maximibelopp

har hittills avvägts så att de skulle ge försäkringsmässig täckning

för folkpensionen åt dem, som under större delen av den avgiftspliktiga

åldern erlade avgiftens maximibelopp. En årsavgift av 100 kr. skulle

enligt denna avvägning ungefär svara mot ett pensionsbelopp för ensamstående

av 1 000 kr. I överensstämmelse härmed fastställdes år 1953, då den

allmänna ålderspensionen för ensamstående beräknades till 1 750 kr., pensionsavgiftens

maximibelopp till de nu gällande.

Propositionen

Föredragande departementschefen anför bl. a.:

»Den av mig förordade höjningen av folkpensionerna jämte de indexlilllägg,

som tillkommit sedan år 1953, skulle, om man tillämpar samma principer

som år 1953, motivera en höjning av uttagsprocenten från 1,8 till 2,1.

Skulle man emellertid vilja genom pensionsavgifter täcka hela den kostnadsökning,

som den av mig föreslagna pensionshöjningen medför, skulle härför

erfordras en ytterligare höjning av uttagsprocenten med 0,4 enheter d. v. s.

till 2,5. Detta skulle innebära att avgiftsmaximum höjdes från 360 resp. 180

kr. till 500 resp. 250 kr. Här må nämnas, att för taxeringsåret 1958 de påförda

pensionsavgifterna kan beräknas uppgå till omkring 455 milj. kr. vid nuvarande

uttagsprocent, 530 milj. kr. vid en uttagsprocent av 2,1 och 630

milj. kr. vid en uttagsprocent av 2,5.

I årets finansplan har chefen för finansdepartementet uttalat, att den

tillämnade standardhöjningen av folkpensionerna, i likhet med vad som

skedde 1953, borde finansieras genom en kombination av höjda avgifter och

direkta tillskott av skattemedel. Med utgångspunkt från detta uttalande

borde en höjning ske av folkpensionsavgiften från 1,8 till 2,1 procent. Emellertid

har det på sätt i det följande anföres blivit aktuellt att genom fondering

förbereda en blivande pensionsreform. En sådan fondering bör i nuvarande

läge, d. v. s. innan frågan om en dylik pensionsreforms utformning

bragts närmare sin lösning, komma till stånd genom tillskott från staten.

Under sådana förhållanden synes det erforderligt att finansiera den nu

aktuella höjningen av folkpensionerna genom en större höjning av pensionsavgiftens

uttagsprocent än nyss angivits.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

För statens del medför den av mig förordade pensionshöjningen för budgetåret

1956/57 en kostnadsökning med 145 milj. kr. Höjes uttagsprocenten

för folkpensionsavgiften från 1,8 till 2,5 procent ökas härigenom såsom förut

angivits statens inkomster för helt år räknat med brutto (630 — 455) 175

milj. kr. Genom att pensionsavgifterna är avdragsgilla vid taxeringen blir

nettoökningen icke oväsentligt mindre. Pensionsavgifterna — vilka av uppbördstekniska

skäl icke kan höjas förrän fr. o. m. år 1957 — hinner endast

inflyta med det högre beloppet under två av nämnda budgetårs sex uppbördsterminer

eller med uppskattningsvis 55 milj. kr. På grund av nämnda förhallande

kan statens tillskott till pensionshöjningens finansiering under

budgetåret 1956/57 beräknas till (145 — 55) 90 milj. kr., om uttagsprocenten

höjes till 2,5. Vid höjning av uttagsprocenten till 2,1 skulle nettokostnaden

bli omkring 120 milj. kr.

Med hänsyn till vad förut anförts och då en stor del av kostnaden för pensionshöjningen

i vart fall kommer att under budgetåret 1956/57 belasta staten

samt då även vid uttagsprocenten 2,5 alla de som erlagt pensionsavgifter

kan antagas efter försäkringsmässiga grunder få minst full valuta för sina

avgifter — de avgifter som erlagts under förfluten tid motsvarar ingalunda

de pensionsförmåner som numera kan påräknas — förordar jag att folkpensionsavgiftens

uttagsprocent fastställes till 2,5 från och med den 1 januari

1957.»

Motioner

I motionerna 1: 540 och 11: 696 anföres, att den i propositionen föreslagna

höjningen av folkpensionsavgifterna innebure, att den till år 1957 utlovade

skattesänkningen helt eller delvis komme att ätas upp för de små inkomsttagarna,

medan de större inkomsttagarna däremot finge betydande skattesänkningar,

samt hemställes, »att riksdagen måtte besluta att godkänna

Kungl. Maj :ts proposition nr 107 med förslag till lag om höjning av folkpensioner

m. m. med den ändringen, att de nu utgående folkpensionsavgifterna

bibehålies oförändrade».

Beträffande den höjning av ålderspensionen, som i motionerna 1:344 och

II: 264 föreslås fr. o. m. den 1 januari 1957, hemställes, som av det ovan i

utlåtandet återgivna yrkandet framgår, att det måtte uppdragas åt Kungl.

Maj:t att till årets riksdag utarbeta förslag till hur dessa höjningar skall

finansieras. Motionärernas hemställan om förslag i finansieringsfrågan avser

jämväl »kommande höjningar, till dess existensminimum uppnåtts».

Höjning av de s. k. fickpengarna

För tid, under vilken pensionsberättigad är intagen å fattigvårdssamhälle

tillhörig anstalt eller mot avgift, som av fattigvårdssamhälle erlägges, åtnjuter

vård eller försörjning å annan anstalt, äger fattigvårdssamhället upp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956 15

bära honom tillkommande folkpension samt därav tillgodogöra sig i förra

fallet kostnaderna för vården eller försörjningen och i senare fallet utgiven

dagavgift eller annan vårdkostnad. Fattigvårdssamhället är dock skyldigt

att av pensionsbeloppet månatligen tillhandahålla den pensionsberättigade

30 kr. eller, om denne på grund av sitt tillstånd inte kan begagna

sig av kontanta medel, använda motsvarande belopp till ökande av hans

trivsel eller eljest till hans personliga nytta. Detsamma gäller, då fattigvårdssamhälle

haft kostnader för vård av pensionsberättigad under sådana

omständigheter att samhället är berättigat till ersättning jämlikt 40 §

3 mom. i fattigvårdslagen. Vad nu sagts om fattigvårdssamhälles rätt att

uppbära pension äger motsvarande tillämpning å kommun, såvitt angår

pensionsberättigad, som jämlikt barnavårdslagen omhändertagits av barnavårdsnämnd

(18 § 2 mom.).

I propositionen beröres icke frågan om storleken av det belopp — de s. k.

fickpengarna — som enligt vad ovan sagts skall tillhandahållas vissa pensionsberättigade.

Nämnda fråga har emellertid upptagits i motionen II: 699, vari hemställts,

»att riksdagen beslutar, att det belopp som enligt 18 § lagen den 26 juni 1946

om folkpensionering av kommun ur folkpensionen månatligen skall tillhandahållas

pensionsberättigad som är intagen på fattigvårdssamhälle tillhörig

anstalt skall höjas till 40 kronor, utgörande ett minimibelopp».

Samordningen mellan folkpensionerna och vissa andra pensioner

Propositionen

Departementschefen anför i propositionen i fråga om den inverkan på

samordningen mellan folkpensionerna och vissa andra pensioner, som den

föreslagna standardförbättringen kan ha:

»Det bör framhållas att en sådan höjning av folkpensionerna, som här

föreslagits, påkallar en omprövning av reglerna om samordningen mellan

folkpensionerna och andra av statsmedel utgående pensioner till statstjänstemän

m. fl. Frågan härom har i annat sammanhang anmälts av chefen för

civildepartementet.»

Motioner

I fråga om berörda samordning anföres i motionerna 1:54-1 och 11:697

följande.

Det sätt på vilket folkpensionen för närvarande är samordnad med den

allmänna tjänstepensionen har genom den föreslagna höjningen av folkpensionsavgiften

ånyo aktualiserats. Utan att här närmare ingå på dessa frågor

vill vi peka på att det synes nödvändigt, att statsmakterna söker få till stånd

en för de anställda mera tillfredsställande ordning. Den principiella ut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

gångspunkten vid strävandena att förbättra ålderstryggheten för grupper,

som ännu ej har denna sak tillfredsställande ordnad, bör enligt vår mening

vara, att försämring inte åstadkommes för någon grupp. I den mån vederbörande

inte får del av höjningen av folkpensionen men ändå måste betala

ökade avgifter försämras hans läge. Det synes oss naturligt, att eu sådan

försämring för vissa grupper undvikes.---

I motionerna hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller,

att Kungl. Maj :t i kommande förhandlingar med de statsanställdas personalorganisationer

beaktar i motionerna anförda synpunkter till undvikande

av att höjning av pensionsavgifterna medför orättvisor mot personer i

offentlig tjänst.

Fondering för framtida pensionsändamål

Propositionen in. in.

Vid anmälan av femte huvudtiteln i årets statsverksproposition framhöll

föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson vid punkten 113, s.

281 i det till statsverkspropositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet,

alt man borde räkna med att de sedan lång tid pågående utredningarna om

en allmän pensionsreform snarast utmynnade i ett förslag därom. Vidare

upplyste departementschefen att inom socialdepartementet övervägdes möjligheten

att inom en nära framtid vidta åtgärder för att förbereda finansierandet

av de kostnader som direkt eller indirekt kunde föranledas av en

sådan reform samt att det var hans avsikt att, om övervägandena ledde till

positivt resultat, föreslå att årets riksdag förelädes proposition härom.

I nu förevarande proposition återkommer departementschefen till frågan

om finansieringen av en allmän pensionsreform samt anför:

»Den offentliga debatten kring pensionsutredningens förslag ger vid banden,

att enighet i stort sett råder om att en effektivisering av pensioneringen

vid ålderdom och invaliditet bör komma till stånd så snart som möjligt.

Emellertid visar också debatten, att skilda åsikter råder såväl om de principer,

efter vilka ett nytt system bör vara uppbyggt, och om systemets anpassning

till befintliga anordningar som beträffande detaljerna. Det är

ännu för tidigt att taga ståndpunkt till dessa frågor. Tydligt är dock, att

en effektiviserad pensionering måste medföra stora kostnader och få betydelsefulla

samhällsekonomiska återverkningar, hur pensionssystemet än

utformas. Under alla omständigheter måste man räkna med att finansiera

en avsevärd del av ett nytt pensioneringssystem genom avgifter. Det förtjänar

framhållas, att antalet åldringar befinner sig i stark tillväxt såväl

absolut som relativt. Enligt beräkningar, som återges i pensionsutredningens

betänkande, kommer antalet personer över 67 år att stiga (från cirka

680 000 f. n.) till 719 000 år 1960, 782 000 år 1965 och 852 000 år 1970,

för att år 1985 ha passerat en miljon.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956 17

Med hänsyn till nu anförda förhållanden har jag funnit det angeläget att

undersöka möjligheterna att så snart som möjligt lägga en finansiell grund

för en blivande pensionsreform genom fonder ing av medel. Ju fortare

en sådan grund skapas, desto snabbare kan reformen genomföras och ges

hög effektivitet.»

De överväganden som ägt rum inom socialdepartementet hade emellertid

ännu inte kunnat slutföras, anför departementschefen vidare, och departementschefen

vore därför inte beredd att nu förorda, att något slutgiltigt förslag

i frågan om det finansiella förberedelsearbetet för en pensionsreform

framlades för riksdagen. Enighet torde emellertid, fortsätter departementschefen,

föreligga om att en framtida pensionsreform bör uppbyggas på en

viss fondbildning. Med hänsyn härtill och med hänvisning till vad han förut

framhållit rörande angelägenheten av att en finansiell grund snarast skapades

för en allmän pensionsreform, funne departementschefen det synnerligen

önskvärt att redan nu upptaga frågan om en viss fondering för pensionsändamål.

Beträffande storleken av en dylik fondering samt förvaltningen av fonden,

m. m., anför departementschefen:

»En första insats till en fond för detta ändamål synes kunna göias genom

att det belopp, beräknat till 275 milj. kr., som under budgetåret 1956/57

beräknas inflyta genom den av 1955 års riksdag beslutade höjningen av

skattesatsen för aktiebolag, ekonomiska föreningar m. fl. fonderas för framtida

pensionsändamål i stället för att på i statsverkspropositionen föreslaget

sätt tillföras budgetutjämningsfonden och innestå på särskilt konto i riksbanken.

Jag föreslår alltså, att ifrågavarande medel får tagas i anspråk för

förevarande ändamål. Fonderingen bör budgettekniskt redovisas över ett

särskilt anslag på femte huvudtiteln, benämnt Fondering för framtida pensionsändamål.

De fonderade medlen bör komma till den användning, som Rungl. Maj .t

och riksdagen framdeles bestämmer.

Såväl med hänsyn till syftet med fonderingsåtgärden som av praktiska

skäl synes det lämpligt att i varje fall tills vidare anknyta förvaltningen av

de fonderade medlen till pensionsstyrelsen. Enligt vad som framgått av den

tidigare redogörelsen förvaltar styrelsen bl. a. den nuvarande folkpensioneringsfonden.

För placeringen av fondens medel finnes en särskild fullmäktigeinstitution

och för fondförvaltningen är fastställt ett särskilt reglemente.

Den nu avsedda fonderingen bör dock av bland annat redovisningstekniska

skäl inte tillföras folkpensioneringsfonden, vilken är en kapitalfond. 1

stället bör fonderingen ske i en diversemedelsfond. Detta synes angeläget

även med hänsyn till önskvärdheten att kunna klart särredovisa de medel,

som avses för den nu ifrågasatta fonderingen. Fn motsvarighet till en dylik

diversemedelsfond är t. ex. den nuvarande yrkesskadeförsäkringsfonden.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 saml. 2 avd. Nr 2.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

Den nybildade fonden kan lämpligen benämnas särskilda pensioneringsfonden.

Det synes böra föreskrivas, att fullmäktige för folkpensioneringsfonden

tillika skall ha ansvaret för placeringen av de medel som nu förutsättes avsatta

för framtida pensionsändamål och att reglementet för förvaltningen

av folkpensioneringsfonden i tillämpliga delar skall gälla jämväl beträffande

förvaltningen av den föreslagna särskilda pensioneringsfonden. Så länge

ifrågavarande fondavsättning endast består av medel, som inflyter som en

följd av den förhöjda bolagsskatten, bör emellertid den särskilda pensioneringsfondens

medel placeras i riksbanken, vilket motsvarar det steriliseringsarrangemang

som f. n. tillämpas beträffande de tillfälliga, konjunkturpolitiskt

motiverade statsinkomsterna. Erforderliga bestämmelser härom

och om fondens förvaltning i övrigt torde få utfärdas av Kungl. Maj :t.»

Motioner

I motionerna 1:518 och 11: 700 hemställes, att riksdagen måtte avslå

Kungl. Maj :ts förslag om anslag till Fondering för framtida pensionsändamål.

Beträffande användningen av de medel som enligt propositionens förslag

skall avsättas till en fond samt innebörden av fondbildningen anföres i motionerna

bl. a.:

De medel 275 milj. kronor — som föreslås rubricerade som pensionsfond

är av tillfällig natur. De uttaxeras via bolag och ekonomiska föreningar

av folkhushållet i det klart angivna syftet att skära bort en del av en efterfrågan

som av regeringen bedömts vara för stor för våra resurser. Dessa

medel — av s. k. samhällsekonomiska skäl tvångssparade medel — skall

»steriliseras», vilket också måste anses betyda att de icke får komma till

produktiv användning. De skall förbliva »steriliserade» så länge någon risk

för överkonjunktur föreligger, en tidrymd som i ögonblicket icke låter sig

bestämma och som över huvud taget torde bli svår att med någon större grad

av säkerhet i förväg bestämma. De är placerade i riksbanken — räntelöst_

och bildar följaktligen en statlig tillgångspost i en bank där staten har

skuldposter som är mer än tio gånger större.

Att kalla vad som härvidlag föreslås i proposition nr 107 en »fondering»

är om än ej formellt att ge en vedertagen term ett helt nytt innehåll eller att

helt tömma den på innehåll. Genom den nya rubrik på ett befintligt konto

som det framlagda förslaget leder till ändras ingenting reellt. Huruvida tillgången

i fråga på sätt som riksdagen tidigare uttalat sig för användes för att

betala statliga skulder eller för att vid någon obestämd tidpunkt redovisas i

statliga skuldförbindelser är realekonomiskt likgiltigt. Någon självständig

grund för utgifter — av pensioneringsart eller annat slag — bildar den icke

i något fall, oavsett benämning, detta desto mindre som den skapats i det

klart angivna syftet att minska de produktiva investeringarna i samhället.

En fond med stöd av vilken hållbara utfästelser om framtida pensioner

skall kunna göras måste, anför motionärerna, utgöras av verkliga sparmedel

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956 19

i produktiv verksamhet. Så skapades den grund för ökad trygghet på äldre

dagar som hette ökad produktion och stigande produktivitet.

I motionerna göres i fortsättningen invändningar xnot departementschefens

uttalande i propositionen, att enighet skulle föreligga om att en framtida

pensionsreform borde byggas upp på en viss fondbildning. I den mån

departementschefen därmed avser en fondbildning under statlig kontroll och

vid vilken staten äger förfoganderätten över de fonderade medlen, föieligger,

uttalar motionärerna, ej någon sådan enighet. För motionärerna framstode

det som avgörande att de medel människorna avsatte för sin pensionering

förbleve deras okränkbara egendom och att de finge en sa lönande pro

duktiv användning som anspråken på säkerhet i placeringen gjorde möjlig.

Pensioneringsändamålet finge ej vara ett skäl att överföra resurser från

medborgarnas egen disposition till statens.

I motionerna I: 541 och II: 697 hemställes, »att riksdagen med avslag på

Kungl. Maj :ts förslag om fondering till framtida pensionsändamål under

budgetåret 1956/57 måtte i stället besluta, att de medel som inflyter under

budgetåret 1955/56 genom den förhöjda bolagsskatten m. m. och genom investeringsavgiften

måtte på tilläggsstat för detta budgetår anslås till Fondering

för framtida folkpensionsändamål».

I motionerna framhålles, att det råder mycket delade meningar om hur eu

blivande pensionsreform skall utformas och hur anknytningen till nuvarande

folkpensionering och befintliga privata pensioneringssystem skall anordnas.

Dessa frågor utreddes för närvarande av en statlig kommitté. I detta

läge syntes det inte vara lämpligt att binda sig för ett pensioneringssystem

om vars utformning ännu ingen visste något närmare. Emellertid stode det

klart, att hur än ett nytt eller kompletterat system komme att se ut, bleve

det motiverat att göra betydande successiva höjningar av folkpensionerna.

Om en fondbildning skulle komma till stånd på nuvarande stadium, vore

det därför naturligare att anknyta till folkpensionen än till ett ännu ej utformat

nytt pensioneringssystem.

Beträffande storleken av de belopp som kunde beräknas slå till förfogande

för den i motionerna föreslagna fonden för folkpensionsändamål hänvisas

i motionerna till att enligt redovisningen i finansplanen den höjda bolagsbeskattningen

in. in. samt investeringsavgiften beräknades för innevarande

budgetår inbringa ca 275 milj. kronor, vilka medel avsatts på särskilt konto i

riksbanken.

Anslagsäskandena

I fråga om anslagen till viss fondbildning hänvisas till vad som ovan under

särskild rubrik anförts därom.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

Propositionen

Beträffande kostnaderna för den i propositionen föreslagna standardförbättringen

anför departementschefen:

»Kostnaderna för en standardförhöjning av folkpensioner och änke- och

änklingsbidrag motsvarande fyra indextillägg kan beräknas till 159,1 milj.

kr., varav 0,7 milj. kr. faller på änke- och änklingsbidragen. Under förutsättning

att standardhöjningen, i likhet med vad fallet är med indextilläggen,

finansieras på samma sätt som de förmåner som skall förhöjas, kommer

kommunerna att få bidraga med 14,3 milj. kr., varav 0,3 milj. kr. kommer

på änke- och änklingsbidragen. Kostnadsökningen för statens del blir

sålunda 144,8 milj. kr., vilket belopp fördelas med 144,4 milj. kr. på folkpensionerna

och 0,4 milj. kr. på änke- och änklingsbidragen.»

I fråga om anslagsbehovet för folkpensionsändamål i dess helhet för

kommande budgetår anför departementschefen:

»På sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen skulle enligt pensionsstyrelsens

beräkning medelsbehovet för nästa budgetår under anslaget

till Bidrag till folkpensioner m. in. uppgå till (1 416 + 36,1) 1 452,1 milj.

kr. under förutsättning att — såsom nu är fallet — tre indextillägg utgår.

Medelsbehovet under anslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

barn in. in. skulle under samma förutsättning uppgå till (15,9 +

0,092) i avrundat tal 16 milj. kr. I statsverkspropositionen har anslagen

uppförts med preliminärt beräknade belopp av 1 600 resp. 16 milj. kr. Vid

bifall till vad i det föregående förordats skulle under anslagen erfordras

(1 452,1 + 144,4) 1 596,5 resp. (16 + 0,4) 16,4 milj. kr. Jag förordar, att

anslaget till Bidrag till folkpensioner m. m. uppföres med samma avrundade

belopp som preliminärt upptagits i statsverkspropositionen eller 1 600

milj. kr. samt att anslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

barn m. m. uppföres med 16,4 milj. kr.»

Motioner

I motionerna I: 5tl och II: 697 hemställes, att riksdagen till täckande av

kostnaderna för den i samma motioner föreslagna retroaktiva standardförbättringen

måtte »på tilläggsstat för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln

till Bidrag till folkpensioner m. m. anvisa ett förslagsanslag av

72 400 000 kronor».

Vissa frågor i övrigt

Departementschefen anför bl. a.:

»I fråga om den lagtekniska utformningen av bestä mmelserna

om pensionsförhöjningen må erinras om att de i

folkpensioneringslagen angivna pensionsbeloppen höjts från och med den

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956 21

1 januari 1956 samtidigt som en omläggning av indexsystemet ägt rum. De

sålunda vidtagna åtgärderna har för pensionsstyrelsen medfört ett betydande

inerarbete, vilket ännu icke slutförts. Redan av detta skäl synes det

böra undvikas att i år verkställa en ytterligare uppräkning av de i folkpensioneringslagen

angivna beloppen, vilket skulle medföra behov av nya

ändringar också i fråga om indexregleringen. Härtill kommer att hela

pensioneringsfrågan är under omprövning inom socialdepartementet. Jag

förordar därför att bestämmelserna om pensionshöjningarna liksom år 1953

inflyter i en särskild lag om höjning av folkpensioner m. m.

Vad jag nu anfört såsom skäl för att i en fristående lag reglera frågan

om en höjning av folkpensionerna äger inte motsvarande giltighet beträffande

ändringen av pensionsavgifterna. Med hänsyn härtill bör den föreslagna

höjningen av pensionsavgiften genomföras genom en ändring av 19 §

folkpensioneringslagen. Denna ändring bör såsom tidigare anförts träda i

kraft den 1 januari 1957; dock bör nuvarande avgiftsbestämmelser gälla

ifråga om pensionsavgifter, som påföres för år 1957 eller tidigare år, d. v. s.

pensionsavgifter, som beräknas med hänsyn till inkomsterna under ar 1956

och tidigare år.

Det synes lämpligt att i detta sammanhang vidtaga vissa av den nya

lagstiftningen om socialhjälp föranledda ändringar

i folkpensioneringslagen. Enligt 18 § 2 mom. folkpensioneringslagen

äger fattigvårdssamhälle rätt att för tid, under vilken pensionsberättigad

är intagen å fattigvårdssamhälle tillhörig anstalt eller mot avgift,

som erlägges av fattigvårdssamhälle, åtnjuter vård eller försörjning

å annan anstalt, uppbära honom tillkommande folkpension samt härav

tillgodogöra sig i förra fallet kostnaderna för vården eller försörjningen och

i senare fallet utgiven dagavgift eller annan vårdkostnad. Detsamma gäller

i vissa andra fall, nämligen då samhället haft kostnader för vård av pensionstagaren

under sådana omständigheter att samhället är berättigat till

s. k. landstingsgottgörelse enligt 40 § 3 mom. fattigvårdslagen; beträffande

innehållet i sistnämnda lagrum må hänvisas till den förut lämnade redogörelsen

för gällande bestämmelser. Motsvarande rätt att uppbära och tillgodogöra

sig pension föreligger för kommun såvitt angår pensionsberättigad,

som omhändertagits jämlikt barnavårdslagen.

Då lagen om socialhjälp träder i kraft den 1 januari 1957 försvinner begreppet

fattigvårdssamhälle. I den nya lagen saknas bestämmelser motsvarande

dem i 40 § 3 mom. fattigvårdslagen. Landstingsgottgörelserna borttages

således från och med år 1957. Anledning saknas emellertid alt beröva

kommunerna möjligheten att av folkpensionen uttaga ersättning för vårdkostnader

enligt samma regler som hittills. Det torde därför vara nödvändigt

att 18 § 2 mom. omredigeras på sådant sätt att det materiella innehållet

blir oförändrat även sedan lagen om socialhjälp trätt i kraft.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

Vidare bör ur 26 § folkpensioneringslagen utmönstras den förut omnämnda

regeln, att den, som är omhändertagen av den allmänna fattigvården

för varaktig försörjning, ej må vara ordförande, ledamot eller suppleant

i pensionsnämnd.»

Utskottet

Genom indexregleringen har folkpensionerna fortlöpande anpassats till

de förändringar i penningvärdet som inträffat i vårt land. I den höjning av

levnandsstandarden som ägt rum har folkpensionärerna däremot icke på

motsvarande sätt tillförsäkrats del. År 1953 genomfördes emellertid en särskild

lagstiftning om s. k. standardtillägg till folkpensionerna. Härigenom

avsåg man att ge folkpensionärerna del av den standardförbättring som de

förvärvsarbetande uppnått under tiden från folkpensioneringslagens tillkomst

år 1946 t. o. in. år 1952. Det ekonomiska framskridandet har emellertid

fortsatt, och löneutvecklingen har varit i ständigt stigande. Utskottet

hälsar med tillfredsställelse, att jämväl folkpensionärerna nu genom det av

Kungl. Maj :t framlagda förslaget beredes en förbättrad levnadsstandard.

Kungl. Maj :ts förslag innebär, att allmän ålderspension, tilläggspension,

änkepension och hustrutillägg samt änke- och änklingsbidrag höjes

med belopp motsvarande fyra indextillägg. Ålderspensionen skulle således

höjas med 200 kronor för ensamstående till f. n. 2 100 kronor och med 320

kronor för två makar till f. n. 3 360 kronor.

I motionerna 1: 344 och II: 264, vilka väckts före propositionens avlämnande,

yrkas en något större höjning av ålderspensionen än den av Kungl.

Maj :t föreslagna, nämligen till 2 400 kronor för ensamstående och till 3 600

kronor för makar. Övriga folkpensionsförmåner beröres icke av motionärernas

förslag. Den i motionerna föreslagna höjningen skulle icke träda i kraft

förrän den 1 januari 1957, medan propositionens förslag avses genomfört

fr. o. in. den 1 juli innevarande år. I motionerna I: 541 och II: 697 yrkas,

att den i propositionen föreslagna standardhöjningen av folkpensionerna

skall ges retroaktiv verkan från den 1 januari 1956. De på statsverket belöpande

merkostnaderna härför beräknas i motionerna till 72,4 milj. kronor.

Utskottet finner den av Kungl. Maj :t föreslagna standardförbättringen av

folkpensionsförmånerna till storleken väl avvägd med hänsyn till den förbättrade

levnadsstandarden bland den förvärvsarbetande delen av befolkningen

och till våra samhällsekonomiska resurser i förevarande läge samt

tillstyrker, att folkpensionerna höjes med de i propositionen föreslagna

beloppen. Utskottet tillstyrker jämväl att standardförbättringen, såsom

i propositionen föreslås, genomföres fr. o. m. den 1 juli 1956. Utskottet

avstyrker alltså motionerna I: 344 och II: 264 samt I: 541 och II: 697, såvitt

nu pr i fråga.

Det tillstyrkta förslaget innebär i fråga om den i invalidpensionen och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956 23

sjukbidraget ingående grundpensionen om 200 kronor icke någon ändiing

i förhållande till vad som nu gäller. De omkring 12 000 invalider, som har

sådan inkomst att de ej är berättigade till invalidpensionens eller sjukbidragets

inkomstprövade del — tilläggspensionen — utan uppbär endast

grundpension, får alltså ej någon höjning. Ej heller föreslås i propositionen

någon höjning av blindtillägget och vårdtillägget, vilka i likhet med

grundpensionen utgår utan inkomstprövning. Beträffande förstnämnda

icke inkomstprövade förmån — invalidpensionens och sjukbidragets grundpension

— yrkas i motionerna I: 512 och II: 678 samt i motionen II: 698

viss utredning i syfte att höja beloppet. Frågan om förbättrade förmåner

för invalider sammanhänger nära med det pågående arbetet på en allmän

pensionsreform. Sedan 1951 års pensionsutredning under fjolåret avlämnat

ett betänkande i ämnet, har chefen för socialdepartementet efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande av den 27 januari i år tillkallat en särskild, parlamentariskt

sammansatt beredning med uppdrag att inom socialdepartementet

biträda vid fortsatt handläggning av frågan om förbättrad pensionering och

därmed sammanhängande spörsmål. Beredningens arbete skall bedrivas

med all möjlig skyndsamhet. I vart fall om förslag till en allmän reform

inom detta område kan framläggas inom en nära framtid saknas enligt

utskottets mening anledning att nu begära en särskild utredning för lösandet

av den i motionerna berörda detaljfrågan. Utskottet avstyrker därför de

ifrågavarande utredningsyrkandena.

I motionen 11:699 yrkas, att de s. k. fickpengarna till folkpensionärer

som är intagna på ålderdomshem och vissa andra anstalter skulle höjas från

nuvarande 30 till 40 kronor i månaden. I frågan om dessa belopp genomfördes

så sent som vid fjolårets riksdag en betydande höjning, nämligen från

16 kronor i månaden (jämte för december ytterligare 8 kronor) till 30

kronor i månaden. Med hänsyn härtill synes det utskottet som om anledning

icke nu föreligger att ytterligare höja beloppet av fickpengarna. Motionen

avstyrkes alltså.

1 fråga om finansieringen av standardtilläggen ansluter sig utskottet till

vad föredragande departementschefen i ämnet anfört och tillstyrker, att

folkpensionsavgiften höjes till 2,5 procent av den till statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten, maximerad dock för ensamstående till 250 och för

makar till 500 kronor om året. Yrkandet i motionerna I: 540 och II: 696 om

avslag å propositionen i denna del avstyrkes alltså. Genom vad utskottet

i fråga om pensionsavgiften tillstyrkt torde även yrkandet i motionerna

1: 344 och II: 264 om begäran hos Kungl. Maj :t om en finansieringsplan för

de i motionerna begärda höjningarna få anses besvarat, i vad avser den av

utskottet tillstyrkta höjningen. I vad motionärerna avser en finansieringsplan

för kommande förbättringar av pensionsförmånerna torde, med hänsyn

till det arbete som pågår inom den ovan berörda särskilda beredningen,

motionerna icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

Jamval lörslaget i propositionen om en fondering för framtida pensionsändamål

sammanhänger med frågan om en allmän pensionsreform. Departementschefen

framhåller i propositionen, att enighet i stort sett råder om

att en effektivisering av pensioneringen vid ålderdom och invaliditet bör

komma till stånd så snart som möjligt samt att det är tydligt, att en effektiviserad

pensionering måste medföra stora kostnader och få betydelsefulla

samhällsekonomiska återverkningar, hur än pensionssystemet utformas.

Departementschefen betonar vidare bl. a. dels att det ännu är för tidigt att

taga standpunkt till frågan om de principer, efter vilka ett nytt system bör

vara uppbyggt, och dels att något slutgiltigt förslag i fråga om det finansiella

förberedelsearbetet för en pensionsreform inte nu kan framläggas för riksdagen.

I direktiven för ovannämnda särskilda beredning framhålles, att

hinder icke bör föreligga att överväga även andra lösningar av själva pensionsfrågan

än den av pensionsutredningen föreslagna, i den mån sådana

kan komma att aktualiseras i samband med utredningsarbetet, och det bör

enligt direktiven ankomma på beredningen att närmare undersöka alternativa

lösningar av pensionsfrågan. Förslaget om fondering förutsätter således

uppenbarligen icke att för en framlida allmän pensionering skall väljas

den form, som 1951 års pensionsutredning föreslagit. Med hänsyn härtill

och på de skäl departementschefen i propositionen anfört för en fondering

tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag, att medel redan nu skall

avsattas till en fond för pensionsändamål. Utskottet avstyrker alltså förslaget

i motionerna I: 541 och II: 697, alt medel i stället skulle anslås till

fondering för framtida folkpensionsändamål. Beträffande storleken av fonden

reses i namnda motioner icke någon invändning mot propositionens

förslag, som innebär att 275 milj. kronor skall avsättas för ändamålet. Däremot

yrkas avslag å propositionens förslag, att till fonden skall tagas i anspråk

det belopp, som under budgetåret 1956/57 beräknas inflyta genom

den av 19o5 års riksdag beslutade höjningen av skattesatsen för aktiebolag,

ekonomiska föreningar in. fl. I stället föreslås, att — till fondering för

framtida folkpensionsändamål — skall anslås de medel som inflyter under

budgetåret 1955/56 genom den förhöjda bolagsskatten in. in. och genom

investeringsavgiften. Utskottet finner icke anledning att i berörda del frångå

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets tillstyrkan av Kungl. Maj:ts förslag i

fonderingsfrågan innebär, att utskottet avstyrker jämväl motionerna I: 518

och II: 700, i vilka yrkas avslag å propositionen i denna del.

I anledning av yrkandet i motionerna I: 541 och II: 697, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla, att Kungl. Maj:t i kommande förhandlingar

med de statsanställdas personalorganisationer skulle beakta vissa

i motionerna anförda synpunkter till undvikande av att höjning av pensionsavgifterna

medför orättvisor mot personer i offentlig tjänst, vill utskottet

erinra om att departementschefen i propositionen anfört, att en

sådan höjning av folkpensionerna som här föreslagits påkallar en ompröv
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956 25

ning av reglerna om samordningen mellan folkpensionerna och andra av

statsmedel utgående pensioner till tjänstemän m. fl. Vidare erinrar utskottet

om att Kungl. Maj:t genom propositionen nr 81 angående statstjänstemännens

löner under år 1956 m. m. underställt nämnda fråga om samordning

riksdagens prövning samt att riksdagen med godkännande av statsutskottets

över propositionen avgivna utlåtande nr 68 bifallit propositionen. Vad

gäller samordningen har därvid beaktats jämväl den nu föreslagna standardhöjningen,

i vilken fråga överenskommelse träffats vid de med statstjänstemännens

huvudorganisationer förda förhandlingarna. Det torde få

ankomma på statstjänstemännens organisationer att, i den mån så ej redan

skett, tillvarataga statstjänstemännens intressen jämväl i vad avser inverkan

av nu förevar ande avgiftshöjning. Utskottet finner ej anledning att i skrivelse

till Kungl. Maj :t framföra i motionerna anförda eller andra synpunkter

på frågan.

Mot de i propositionen gjorda beräkningarna av anslag till Bidrag till folkpensioner

m. m. och till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn

m. in. har utskottet ej funnit anledning till erinran.

Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj :ts förevarande förslag.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med bifall till förevarande proposition,

nr 107, såvitt avser förslaget till lag om höjning av folkpensioner

m. m., samt med avslag å motionerna I: 344 och

II: 264, såvitt avser höjning av beloppet av allmän ålderspension

utöver vad i propositionen föreslås, och å motionerna

1:541 och 11:697, i vad avser retroaktiv standardhöjning

av folkpensionerna från den 1 januari 1956, måtte

för sin del antaga nämnda lagförslag;

B. att riksdagen med bifall till förevarande proposition,

såvitt avser förslaget till lag angående ändring i lagen den

29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, och med avslag

å motionerna I: 540 och II: 696 samt II: 699 måtte för sin

del antaga nämnda lagförslag;

C. att riksdagen måtte avslå motionerna I: 541 och II: 697,

i vad avser anvisande på tilläggsstat för budgetåret 1955/56

under femte huvudtiteln till Bidrag till folkpensioner m. m.

av ett förslagsanslag av 72 400 000 kronor;

D. att riksdagen måtte för budgetåret 1956/57 under

femte huvudtiteln anvisa

1) till Bidrag till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag

av 1 600 000 000 kronor; samt

2) till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn

m. m. ett förslagsanslag av 16 400 000 kronor;

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

E. att riksdagen, med avslag å motionerna I: 518 och

II: 700 samt I: 541 och II: 697, sistnämnda båda motioner

i vad avser fondering för framtida folkpensionsändamål,

måtte för budgetåret 1956/57 under femte huvudtiteln anvisa

till Fondering för framtida pensionsändamål ett anslag

av 275 000 000 kronor;

F. att motionerna 1:512 och 11:678 samt 11:698 icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

G. att motionerna I: 344 och II: 264, i den mån de icke

kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och

under A. hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

H. att motionerna I: 541 och II: 697, i vad avser skrivelse

till Kungl. Maj :t rörande beaktande vid kommande förhandlingar

med de statsanställdas personalorganisationer av

vissa synpunkter, i den mån motionerna härutinnan icke

kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 maj 1956

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från statsutskottet: herrar Gustaf Karlsson, Birger Andersson, Jacobsson,

Åkerström, fröken Elmén och herr Hansson i Skegrie;

från andra lagutskottet: herr Axel E. Svensson, fru Carlqvist, fru Svenson,

fru Johansson i Norrköping, herrar Jacobsson i Tobo och Hagård.

Reservationer

Vid utskottets hemställan under A

av fröken Elmén samt herrar Jacobsson och Jacobsson i Tobo, vilka ansett

a) att det stycke i utskottets motivering å s. 22, som börjar med orden

»Utskottet finner» och slutar med orden »i fråga.», bort ersättas med följande

uttalande:

Utskottet delar den i motionerna 1:541 och 11:697 framförda uppfattningen

att den folkpensionärerna tillkommande delaktigheten i den allmänna

standardhöjningen i likhet med vad som är regel för den stora massan

av de yrkesanställda räknas fr. o. m. årsskiftet och att de höjda folk
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956 27

pensionerna således borde utgå från årets början. Utskottet tillstyrker alltsa

förslaget i motionerna i denna del och föreslår att på tilläggsstal under femte

huvudtiteln för budgetåret 1955/56 till Bidrag till folkpensioner m. m. anvisas

72,4 milj. kronor. — Motionerna I: 344 och II: 264 kan utskottet däremot

icke tillstyrka, såvitt nu är i fråga.

b) att utskottet bort hemställa, att riksdagen med bifall till motionerna

1:541 och 11:697, såvitt nu är i fråga, samt med avslag å motionerna

1: 344 och II: 264, såvitt nu är i fråga, och med förmälan, att det i förevarande

proposition, nr 107, framlagda förslaget till lag om höjning av

folkpensioner in. in., icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin

del antaga nämnda lagförslag med den ändringen, att övergångsbestämmelsen

erhåller följande lydelse: »Denna lag skall äga tillämpning från och

med den 1 januari 1956.»

Vid utskottets hemställan under B

av fröken Elmén samt herrar Jacobsson och Jacobsson i Tobo, vilka ansett,

att det stycke i utskottets motivering å s. 23, som börjar med orden »I

motionen» och slutar med orden »avstyrkes alltså.», bort ersättas med

följande uttalande:

I motionen II: 699 yrkas att de s. k. fickpengarna till folkpensionärer som

är intagna på ålderdomshem och vissa andra anstalter skulle höjas från

nuvarande 30 kronor till 40 kronor i månaden. I fråga om dessa belopp vill

utskottet till en början erinra om att en betydande höjning genomfördes så

sent som vid fjolårets riksdag, nämligen från 16 kronor i månaden till

30 kronor i månaden. Skälig anledning att nu ytterligare höja de i lagen

fastställda minimibeloppen av fickpengarna synes därför utskottet inte föreligga.

Utskottet vill emellertid framhålla, att utskottet utgår från att de

kommunala huvudmännen på samma sätt som hittills med hänsyn till skiftande

lokala förutsättningar beaktar behoven i de individuella fallen av

högre fickpenning än de i lagen bestämda minimibeloppen. I övrigt anser

utskottet att motionen inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid utskottets hemställan under C

av fröken Elmén samt herrar Jacobsson och Jacobsson i Tobo, vilka under

hänvisning till sin reservation vid utskottets hemställan under A ansett,

att utskottet bort hemställa, att riksdagen med bifall till motionerna

I: 541 och II: 697, såvitt nu är i fråga, måtte på tilläggsslat för budgetåret

1955/56 under femte huvudtiteln till Bidrag till folkpensioner m. m. anvisa

ett förslagsanslag av 72 400 060 kronor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

Vid utskottets hemställan under E

1. av herr Hagård, som ansett,

a) att det stycke i utskottets motivering å s. 24, som börjar med orden

»Jämväl förslaget» och slutar med orden »denna del.», bort ersättas med

följande uttalande:

»Svenska folkets pensionsfråga» bör enligt utskottets mening icke lösas

genom en obligatorisk pensionsförsäkring av sådan karaktär som föreslagits

av pensionsutredningen. Mot en sådan kan så avgörande erinringar

göras att denna linje bör övergivas. Lösningen måste sökas över en successivt

förbättrad, inflationssäker folkpension med rätt till delaktighet för

folkpensionärei na i allmän standardökning. Åtgärder bör dessutom vidtagas

för att underlätta ett genomförande av en ovanpå folkpensionen lagd

frivillig pensionering.

Med denna utgångspunkt kan utskottet icke medverka till beslut om att

nu genomföra en »fondering» för pensioneringsändamål — detta särskilt

som förslaget därtill i realiteten endast innebär att rubriken på en redan

föi utsatt avsättning ändras. Någon verklig grund för framtida pensionering

lägges icke genom att statsverket för ändamålet binder en fordran i den

bank där samma statsverk har skulder som mer än tio gånger överstiger

beloppet av denna fordran.

Utskottet avstyrker alltså propositionen samt motionerna 1:541 och

II: 697, såvitt nu är i fråga.

b) att utskottet bort hemställa, att riksdagen med bifall till motionerna

I: ol8 och II: 700 samt med avslag å motionerna I: 541 och II: 697, såvitt

gäller viss fondering, måtte avslå det i propositionen gjorda äskandet om

anslag för budgetåret 1956/57 under femte huvudtiteln till Fondering för

framtida pensionsändamål av 275 000 000 kronor.

2. av fröken Elmén samt herrar Jacobsson och Jacobsson i Tobo, vilka

ansett

a) att i det stycke i utskottets motivering å s. 24, som börjar med orden

»Jämväl förslaget» och slutar med orden »denna del.», det avsnitt, som

börjai med orden »Förslaget om», innefattar de sista åtta meningarna i

stycket och slutar med ovan nämnda ord »denna del.», bort ersättas med

följande uttalande:

Det råder således oklarhet om hur en sådan reform skall utformas, framför

allt i fråga om hur anknytningen till nuvarande folkpensioneringen och

befintliga privata pensioneringssystem skall anordnas. I detta läge synes

det därför icke vara lämpligt att binda sig för ett pensioneringssystem vars

framtida utformning är föremål för utredning. Klart är enligt utskottets

mening dock att hur än ett nytt eller kompletterat system kommer att

utformas synes det motiverat att göra betydande successiva höjningar av

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956 29

folkpensionerna. Om en fondbildning skall komma till stånd på nuvarande

stadium är det därför naturligare att anknyta till folkpensionen än till ett

ännu ej utformat nytt pensioneringssystem. Utskottet delar alltså i nu

nämnda avseenden den uppfattning som kommit till uttryck i motionerna

1:541 och II: 697. Utskottet föreslår därför att medel anslås till fondering

för framtida folkpensionsändamål.

Beträffande storleken av fonden tillstyrker utskottet likaledes yrkandet

i nämnda motioner, vilket vad angår beloppet överensstämmer med propositionens

förslag nämligen att 275 milj. kronor avsättes för ändamålet.

Likaså tillstyrker utskottet det i samma motioner framställda yrkandet att

till fonderingen skall anslås de medel som inflyter under budgetåret 1955/56

genom den förhöjda bolagsskatten in. m. och genom investeringsavgiften.

Utskottet avstyrker således på denna punkt det i propositionen framförda

förslaget att till fonden avsätta det belopp, som under nästa budgetår beräknas

inflyta genom den förhöjda bolagsskatten. Utskottet föreslår alltsa

att på tilläggsstat för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln anvisas

ett anslag av 275 milj. kronor till Fondering för framtida folkpensionsändamål.

b) att utskottet bort hemställa, att riksdagen med avslag å motionerna

I: 518 och II: 700 och med bifall till motionerna I: 541 och II: 697, såvitt nu

är i fråga, samt med avslag å propositionen, såvitt avser fondering för framtida

pensionsändamål, måtte å tilläggsstat för budgetåret 1955/56 under

femte huvudtiteln till Fondering för framtida folkpensionsändamål anvisa

de medel som inflyter under sagda budgetår genom den förhöjda bolagsskatten

in. m. och genom investeringsavgiften.

3. av herr Hansson i Skegrie och fru Svenson, vilka ansett

a) att av det stycke i utskottets motivering å s. 24, som börjar med orden

»Jämväl förslaget» och slutar med orden »denna del.», det avsnitt som börjar

med nyssnämnda ord »Jämväl förslaget», omfattar de sju första meningarna

i stycket och slutar med orden »framtida folkpensionsändamål.», bort ersättas

med följande uttalande:

Enighet torde i stort sett råda beträffande behovet av en effektivisering

av ålders- och invalidpensioneringen, samt att en sådan effektivisering

måste medföra betydande kostnader. Med hänsyn härtill tillstyrkes Kungl.

Maj :ts förslag att medel skall avsättas till en fond för dylika ändamål.

Utskottet, som anser att en framtida utbyggnad och förbättring av den

allmänna ålders- och invalidpensioneringen bör ske på den nuvarande folkpensioneringens

grund, finner med hänsyn härtill att avsättningen till en

dylik fond bör avse en utbyggnad av den nuvarande folkpensioneringen.

Utskottet tillstyrker alltså förslaget i motionerna I: 541 och II: 697, i vad

del avser att medel skall anslås till Fondering för framtida folkpensions
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956

ändamål. I fråga om de medel som skall anslås till fonden tillstyrker utskottet

propositionens förslag. — Motionerna 1:518 och II: 700 avstyrkes

alltså.

b) att utskottet bort hemställa, att riksdagen med avslag å motionerna

1:518 och 11:700 samt med bifall till motionerna 1:541 och 11:697, sistnämnda

båda motioner i vad de avser att medel skall anslås icke till

Fondering för pensionsändamål utan till Fondering för framtida folkpensionsändamål,

måtte på det sätt bifalla propositionen, såvitt nu är i fråga,

att riksdagen för budgetåret 1956/57 under femte huvudtiteln anvisar till

Fondering för framtida folkpensionsändamål ett anslag av 275 000 000

kronor.

Vid utskottets hemställan under F

av fröken Elmén samt herrar Jacobsson, Jacobsson i Tobo och Hagård,

vilka ansett

a) att det stycke i utskottets motivering, som börjar å s. 22 med orden

»Det tillstyrkta» och slutar å s. 23 med orden »ifrågavarande utredningar - kandena.», bort ersättas med följande uttalande:

I propositionen föreslås icke någon höjning av grundpensionen. Härigenom

kommer omkring 12 000 invalider och sjukbidragsberättigade att ställas

utanför den i propositionen föreslagna standardförbättringen för folkpensionärerna.

Beloppet av grundpensionen, vilket icke är indexreglerat,

har icke undergått någon höjning sedan folkpensioneringslagens tillkomst

år 1946, och en höjning är därför i hög grad motiverad med hänsyn till

såväl den därefter inträffade penningvärdeförsämringen som också de år

1953 genomförda och de nu föreslagna standardtilläggen. Frågan om en

höjning av grundpensionen bör enligt utskottets mening lika litet som frågan

om de i propositionen föreslagna standardtilläggen till övriga folkpensionärer

sammankopplas med pågående utredning om en allmän pensionsreform.

Med hänsyn till den inverkan en höjning av grundpensionen kan

ha på tilläggspensionen vill utskottet icke utan utredning därom nu föreslå

en omedelbar höjning, men anser, att frågan bör närmare undersökas

och att förslag bör av Kungl. Maj :t framläggas till 1957 års riksdag.

b) att utskottet bort hemställa, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte anhålla om utredning av frågan om en höjning av grundpensionen

och att Kungl. Maj :t ville för 1957 års riksdag framlägga de förslag, vartill

utredningen kan giva anledning.

Vid utskottets hemställan under H

av fröken Elmén samt herrar Jacobsson, Jacobsson i Tobo och Hagård,

vilka ansett

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1956 31

a) att det stycke i utskottets motivering som börjar å s. 24 med orden »I

anledning» och slutar å s. 25 med orden »på frågan.», bort ersättas med följande

uttalande:

Samordningen mellan folkpensionerna och tjänstepensionerna har baserats

på en lägre folkpensionsavgift än den nu föreslagna. Det innebär därför

en orättvisa mot dem som åtnjuter tjänstepension, att de får betala den

högre folkpensionsavgiften. En förbättring av folkpensioneringen bör icke

få medföra en försämring för vissa grupper. Tjänstemännen bör därför

erhålla kompensation för att de i ökad utsträckning får bidraga till de samlade

pensionsförmåner, som utgår till dem. Utskottet anser därför, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t bör anhålla, att Kungl. Maj :t i kommande

förhandlingar med de statsanställdas personalorganisationer beaktar

de i motionerna 1:541 och 11:697 i förevarande avseende anförda synpunkterna.

b) att utskottet med bifall till motionerna I: 541 och II: 697, såvitt nu är

i fråga, bort hemställa, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t matte anhålla,

att Kungl. Maj :t i kommande förhandlingar med de statsanställdas

personalorganisationer beaktar i motionerna anförda synpunkter till undvikande

av att höjning av pensionsavgifterna medför orättvisor mot personer

i offentlig tjänst.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.