Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om livränta eller åt G. S. Holmberg.

1956-04-27 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:101, Utlåtande i anledning av väckt motion om livränta eller åt G. S. Holmberg.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1956

$

Nr 101

Utlåtande i anledning av väckt motion om livränta eller

åt G. S. Holmberg.

(5:e

pension

avd.)

I en inom andra kammaren av herr Ekdahl m. fl. väckt motion (II: 449)

har hemställts, att riksdagen måtte besluta att tillerkänna Göte Sebastian

Holmberg en livränta eller pension, avvägd med hänsyn till hans invaliditet

och anpassad efter det inkomstbortfall, som Holmberg drabbats av och

som ej kompenseras genom till Holmberg utgående livränta och invalidpension,

samt att riksdagen måtte taga i övervägande huruvida och i vilken

mån gottgörelse till Holmberg må kunna utgå även retroaktivt.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.

Dåvarande byggnadsarbetaren Göte Sebastian Holmberg, född den 17

april 1910 och numera bosatt i Hyllinge i Kristianstads län, blev den 13

januari 1945 skadad under beredskapstjänstgöring vid I 6 i Kristianstad.

Holmberg lämnar om händelseförloppet vid olyckan och dess följder samt

om sina ekonomiska förhållanden följande uppgifter:

»En kamrat och jag voro kommenderade att lasta av köttlådor till förrådets

kylrum. Lådorna vägde 170 kg per styck och måste bäras in i kylrummet.

Min kamrat råkade plötsligt och utan förvarning släppa sitt tåg

i en sådan låda, med påföljd att jag fick hela lådans tyngd på mig, vilket

förorsakade en häftig ryckning, när lådan med stor kraft slog i stenläggningen.

Härvid skadades jag svårt i högra armen och axeln samt i ryggen.

Efter detta har förlamning tillstött, som gått ned i båda benen. Jag har

efter många månaders sjukhusvård utskrivits såsom hundraprocentig invalid

för hela livet, varom intyg har lämnats av professorn Thor Stenström

och andra läkare vid Hälsingborgs lasarett.

Av riksförsäkringsanstalten erhöll jag en sjukpenning utgående med

kr. 9: 05 per dag. Jag tillerkändes sedan en livränta, som utgår med 20 kr.

i månaden. Uppbär invalidpension, som utgår med 149 kr. + bostadstillägg

12 kr., summa 161 kr. i månaden.

Eftersom det var omöjligt för mig att nöja mig med denna alltför ringa

ersättning och då det varit fullständigt omöjligt för mig att få ersättningen

höjd, lät jag uttaga stämning på Kronan med begäran om skadestånd och

skälig livränta. Processen inleddes vid krigsrätten i Kristianstad. Kristianstads

rådhusrätt ogillade mitt skadeståndskrav mot Kronan. Jag överklagade

rådhusrättens dom i hovrätten, som dock endast fastställde rådhusrättens

dom. Högsta domstolen vägrade prövningstillstånd. Jag blev dömd

att betala Kronans rättegångskostnader i målet i såväl hovrätten som i

Högsta domstolen med sammanlagt kr. 1 677: 50. Med anledning av mig tillerkänd

fri rättshjälp har polisen därutöver krävt mig på kr. 1 223: 50.»

Även om det i sambandet mellan den militära ordergivningen och orsaken

till den olyckshändelse för vilken Holmberg råkade ut den 13 januari 1945

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr t Öl år 1956

förelåg någon formell lucka, på vilken domstolarna stödde sina för kronan

friande utslag gentemot den av Holmberg förda ersättningstalan, kan det

inte råda något tvivel om att den skada, som Holmberg vid olyckstillfället

tillfogades, var en direkt följd av hans ambition att göra sitt bästa för att

uppfylla sina plikter i den militära beredskapstjänsten.

Vi bifoga följande för Holmberg utfärdade läkareintyg, nämligen

1. Intyg av dåvarande provinsialläkaren Y. Jernmark i Biuv, daterat den

23 oktober 1951, och

2. Intyg av samme tjänsteläkare, daterat den 15 februari 1952, samt

3. Läkarutlåtande, daterat den 17 januari 1955, utfärdat av doktor Per

Bjurgård i Ängelholm, vid tiden för utlåtandets avgivande provinsialläkare

i det distrikt, inom vilket Holmberg är bosatt.

Enligt provinsialläkare Bjurgårds utlåtande är Holmberg fullständigt

arbetsoförmögen. Doktor Bjurgård betecknar dessutom denna fullständiga

arbetsoförmåga såsom bestående sedan olyckan 1945.

De elva år, som vid tiden för denna motions avfattande hunnit gå sedan

denna olycka inträffade, har för Holmberg inneburit ett lidande, vilket för

honom, för hans åldriga föräldrar och för hans omgivning i övrigt måste

te sig såsom lika grymt som oförskyllt. Det torde kunna anses vara hög

tid att det nu göres vad som göras kan för att lindra bördan för Holmberg

och hans föräldrar.

De av motionärerna åberopade tre läkarintygen innehålla i huvudsak följande.

1. Doktor Y. Jernmarks intyg av den 23 oktober 1951:

Holmberg företer en utbredd pares (förlamning), mest uttalad i höger

kroppshalva. Ryggraden företer en vänsterkonvex scolios (snedrygg). Höger

arm hänger rakt ned utefter bålen och är i sin helhet något svullen.

Samtliga leder äro i det närmaste stela med obetydlig passiv och alls ingen

aktiv rörlighet. Armbågs-, hand- och fingerleder stå i sträckställning och

kunna ej aktivt böjas. Höftleden i höger ben står i c:a 25 gr. böjställning med

ringa passiv och ingen aktiv rörlighet. Höger knä i sträckställning. Vid

försök till rörelser uppstår kloniska (hastiga) ryckningar i lårmuskulaturen.

Ingen aktiv rörlighet. Fotleden står i lätt plantarflexion (böjning i fotsulan)

med ringa passiv och ingen aktiv rörlighet. Vid försök till passiva

rörelser uttalad fotklonus (hastiga fotmuskelryckningar). Benet släpas vid

gång. Vänster ben: grova kraften tydligt nedsatt. Sammanfattning: Holmberg

får anses oförmögen att genom eget arbete i väsentlig grad bidraga till

sitt uppehälle.

2. Doktor Jernmarks intyg av den 15 februari 1952:

Holmberg lider av förlamningar i såväl höger arm som båda benen och

kan endast med yttersta svårighet förflytta" sig några få steg. Närmare

neurologiskt status kan erhållas från Hälsingborgs lasaretts medicinska avdelning,

där Holmberg vårdats under tiden 12 april—8 september 1945, sedan

vilken tid ingen avsevärd förbättring inträtt.

3. Doktor P. Bjurgårds intyg av den 17 januari 1955:

Subjektiva besvär: Holmberg är fullständigt förlamad i höger sida, har

mycket svårt att förflytta sig samt kan ej själv resa sig från en stol. _

Sjukhistoria: Någon förbättring i hälsotillståndet har ej inträtt; snarare

har Holmberg blivit mera sned i ryggen. — Tillståndet vid undersökningen:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1956

11

Fullständig pares (förlamning) i såväl höger arm som ben. Hela kroppen

förvriden. Holmberg går med små stapplande steg; gången verkar vara

spastisk. — Objektivt undersökningsresultat: motsvarar de subjektiva besvären.

— Arbetsförmåga: Fullständigt arbetsoförmögen sedan olyckan

1945.

Utöver de i motionen lämnade uppgifterna inhämtas av för utskottet tillgängliga

handlingar i huvudsak följande.

Den 9 april 1945 inkom till riksförsäkringsanstalten från chefen för I (>

anmälan om Holmbergs olycksfall jämlikt 1927 års militärersättningsförordning.

Kompaniförhör hade ej verkställts »med hänsyn till den ringa skatian».

Holmberg hade inlagts å regementssjukstugan den 15 januari 1945

för omförmälda skada; senare hade han överförts till Kristianstads lasarett

för samma skada ävensom för blindtarmsinflammation. Efter aterremiss

till regementssjukstugan hade han utskrivits såsom arbetsför den 10 mars

i945.

Enligt utdrag ur sjukjournalerna hade den 15 januari 1945 nagon beneller

ledskada ej kunnat påvisas vid vanlig undersökning; den 16 i samma

månad hade iakttagits måttlig svullnad i höger axel; den 18 januari hade

Holmberg försetts med fixationsförband på grund av smärttillstånd i skulderbladen

och den 23 januari med skena; den 20 februari hade Holmberg

kunnat röra på armen »fint»; den 2 mars hade armen varit »bra»; den It)

mars obehag från armen nattetid, annars ej.

Holmberg utryckte från militärtjänst den 21 mars 1945. Han undersöktes

den 23 och den 28 mars 1945 å Hälsingborgs lasarett.

Doktor N. Asklund vid centrallasarettets i Hälsingborg medicinska avdelning

intygade den 28 mars 1945 i huvudsak följande:

Subjektiva besvär: Har aldrig känt sig återställd i höger axel och arm.

Känner sig fortfarande svagare i hela höger arm, inkl. handen samt har värk

i hela höger axel- och skulderparti samt i höger överarm. Värken blir värre

när han skall använda höger arm eller hand och kan då kännas ända ned

i handen. Har tydlig »stelhetskänsla» när han skall knyta höger hand. Så

snart han lyfter höger hand eller arm från slappt hängande ställning, får

han besvärande skakningar från höger hand. När han ligger vill höger hand

»somna», mest de ulnara fingrarna, och han får samtidigt ofta värk i

höger skulderblads trakt. Vid lyftningsrörelser i höger axel får han smärta

kring acromioclavicularlestrakten på höger sida. Stelhetskänsla i höger

trapetzius. Blivit tvdligt lägre i höger axel efter olyckan. Objektiva fynd:

Högerhänt. Höger'' axel betydligt lägre än vänster. Lätt vänster-konvex

scolios i mellersta och nedre thoracalryggraden. Höger skulderbladsmuskulatur,

särskilt i infraspinatusområdet, betydligt sämre utvecklad vid jämförelse

med vänster. Höger skulderblad hänger betydligt längre ned än

vänster. Ingen scapula alata, ej heller vid motståndsförsök. Höger hand lätt

blåcyanotiskt missfärgad, likaså distala hälften av höger underarm, vilka

områden också känns kallare än motsvarande vänstra. Nedsatt sensibilitet

i hela höger arm, särskilt handens ulnara del och två ulnara fingrar. Tydlig

tremor i höger hand så snart pat. lyfter upp den från slappt hängande

ställning. Tydligt nedsatt grov kraft i hela höger arm. Epikris: Pat:s nuvarande

sjukdomstillstånd torde otvivelaktigt vara en följd av en plexus

brachialis-skada å höger sida, förorsakad av olyckshändelsen i militärtjänsten

13. 1. 1945. Pat. är på grund av detta sitt sjukdomstillstånd fullständigt

arbetsoförmögen minst ytterligare en månad.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1956

I anledning av förenämnda anmälan om olycksfallet tillerkände riksförsäkringsanstalten

Holmberg hel sjukpenning räknat från och med den 22

mars 1945 på grund av skada i högra armen. Sjukpenning utgick därefter

intill den 1 mars 1947.

Doktor N. Asklund intygade den 13 maj 1915, att Holmbergs tillstånd

iörsämrats, i det att han även fått en vänstersidig axillarvenstrombos, säkerligen

också betingad av traumat den 13 januari 1945.

Doktor H. Stenqvist vid centrallasarettet i Hälsingborg intygade den 9

juni 1945 bl. a. följande:

Sedan föregående intyg utfärdats, har sjukdomen progredierat och nya

drag i sjukdomsbilden tillkommit. Tremorn i höger arm har tilltagit. Då

Holmberg reser sig, får han, då han står upp, inom loppet av 1—2 min. en

stark blåcyanotisk missfärgning av både händer och armar såväl som avbåda

benen och buken upp till navelhöjd. Den sjukdomsbild Holmberg nu

erbjuder kan inte helt förklaras av enbart skada å plexus brachialis dxt.

utan liquorfyndet, den allmänna kärlreaktionen, gången och hållningen

samt den stela mimiken gör en encephalopathi (subcorticat affektion) sannolik.

Holmberg är på grund av sin sjukdom helt invalidiserad, men då sjukdomen

fortfarande synes progrediera, synes kontroll om ytterligare 2 månader

önskvärd.

Riksförsäkringsanstaltens läkare uttalade den 21 juni 1945:

Svår plexusskada i höger arm med axillar ven trombos bör helt godtagas

såsom olycksfallspåföljd och fortfarande ersättas med hel sjukpenning ytterligare

2 månader. Om progredierade encephalitsymptom sedan påvisas,

böra dessa ej ersättas, då anledning att sätta dem i samband med militärtjänst

ej föreligger. Se t. ex. sjukjournal mars 1945.

Doktor O. Göhle vid Hälsingborgs lasarett intygade den 2 augusti 1945,

att Holmberg, som sedan april samma år vårdats å lasarettet, vore fullständigt

arbetsoförmögen säkerligen ytterligare minst 2 månader.

Doktor H. Stenqvist intygade den 21 december 1945 i samråd med lasavettslåkaren

T. Stenström, att Holmberg alltjämt vore helt arbetsoförmögen;

traumat kunde som sådant ge anledning till utveckling av ett sådant följdtillstånd

med encephalopathi i överensstämmelse med erfarenheterna ang.

Babinskis reflexatrofi; under alla förhållanden vore det dock omöjligt att

frånkomma, att sjukdomen ådragits under pågående militärtjänstgöring.

Riksförsäkringsanstaltens läkare uttalade den 3 januari 1946, att det ej

vore möjligt att nå säker diagnos beträffande de allmänna nervsymptomen.

Emellertid syntes besvären från armarna vara så markerade, att fullständig

arbetsoförmåga förelåge inom 1/2 år. Efter sagda tid syntes lämpligen undersökning

böra ske på neurologisk klinik, jämväl med hänsyn till terapeutiska

möjligheter.

Under tiden den 17—den 22 februari 1947 var Holmberg därefter intagen

å serafimerlasarettets neurologiska klinik för undersökning. Rörande "resultatet

av denna undersökning uttalade professorn N. Antoni den 19 april

1947 i huvudsak följande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101 dr 1956

13

Från Hälsingborgs lasaretts kirurgiska avdelning har inhämtats, att

Holmberg vårdats där 1938 under diagnos lymphoma colli, caries dentum,

ethmoiditis ac., neurosis. I övrigt har vid samtal med d. sk. inga tecken till

tidigare psykopatiska drag framkommit. D. sk. ser ej dålig ut, exteriören

inkl. hy m. m. fräsch för åldern, han ser ganska pigg ut, har ingenting av

parkinsonikerns tyngd och »talgighet» i blick och uppsyn i övrigt. Allmänt

somatiskt intet att anmärka. Psykiskt gör han icke ett debilt, men något

infantilt intryck, ter sig tjurig och envis omväxlande men ganska lättillgänglig.

Svarar till en början lugnt och redigt. Mimiken är något stel. Han

kan momentant fås att utveckla ganska god kraft i båda armarna. Tremorn

upphör i vila och vid avledd uppmärksamhet, likaså vid vissa avsiktliga

rörelser. Kugghjulstecknet uteblir med darrningen de gånger denna kan

bringas att upphöra. Tremorn är icke typiskt parkinsonartad, något för

snabb härtill. Ingen konvergensförlamning. D. sk. anger fullständig oförmåga

att skriva med höger arm, även att klä sig själv. Alla reflexer normala.

Sedan d. sk. av mig i största vänlighet tillfrågats, om han icke helst

av allt ville bli frisk och att vi skulle försöka behandla honom, och bejakat

detta, gjordes försök med Tesla-behandling. Patientens beteende härunder

var uppenbart och höggradigt hysteriskt. Vid en diskussion följande dag

med en upprest anhörig och vän samt vederbörande läkare här visar d. sk.

stark affekt, varvid all darrning i armarna upphör och högra armen plötsligt

visar normal rörelseförmåga. D. sk. är icke längre intresserad av försök

till behandling, lämnar sjukhuset mot råd.

Otvivelaktigt traumatisk neuros, nu företedda symptom klart psykogena,

fakultativa, i princip reversibla. Tio procent definitiv invaliditet, livräntan

kapitaliserad.

Härefter tillerkände riksförsäkringsanstalten genom beslut den 28 april

19i7 Holmberg livränta jämlikt 1927 års militärersättningsförordning att

fr. o. in. den 23 februari 1947 under hans återstående livstid utgå efter

160 kr. för år; å livräntan utgick dessutom dyrtidstillägg med 40 procent.

Härvid hade skadan ansetts medföra nedsättning av Holmbergs arbetsförmåga

med tio procent.

Försåkringsrådet, varest Holmberg besvärade sig, fann ej skäl göra ändring

i riksförsäkringsanstaltens beslut.

Den 4 augusti 1947 anhöll Holmberg hos Kungl. Maj:t om ersättning i

anledning av skadan med belopp motsvarande en nedsättning av arbetsförmågan

med 100 procent.

I yttrande häröver erinrade riksförsäkringsanstalten, att anstalten med

stöd av professor Antonis förenämnda intyg beviljat Holmberg livränta med

belopp motsvarande en nedsättning av arbetsförmågan med 10 procent samt

hemställde, att ansökningen ej måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare

åtgärd.

Genom beslut den 31 oktober 19i7 fann Kungl. Maj. t ansökningen ej kunna

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Fattigvårdsstyrelsens ordförande i Källna intygade den 2 april 1950,

att Holmberg vore medellös samt att han erhållit fattigvård intill 1948, då

han erhöll folkpension på grund av medellöshet samt oförmåga till arbete.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1956

Ordföranden i Åstorps köpings kommunalnämnd och ordföranden i köpingens

fattig vårdsstyrelse intygade den 19 januari 1955, att Holmberg enligt

deras förmenande allt framgent vore ur stånd att utföra något som helst

arbete, samt den 12 april 1956, att Holmberg, som vore boende hos sina föräldrar,

för sin försörjning icke har andra tillgångar än folkpension, som

inkl. bostadstillägg utgår med 2 000 kronor per år, och ersättning från riksförsäkringsanstalten

med 240 kronor per år.

Utskottet. Det i den föreliggande motionen framställda yrkandet går ut

på att G. S. Holmberg, som på grund av skada ådragen under militärtjänstgöring

åtnjuter livränta från riksförsäkringsanstalten med 240 kronor för

år, motsvarande en beräknad nedsättning av hans arbetsförmåga med tio

procent, skulle genom beslut av riksdagen få sig tillerkänd en livränta eller

pension, »avvägd med hänsyn till hans invaliditet och anpassad efter det

inkomstbortfall, som Holmberg drabbats av och som ej kompenseras genom

till honom utgående livränta och invalidpension». Tillika hemställes i motionen,

att riksdagen måtte taga i övervägande, huruvida och i vilken mån

gottgörelsen må kunna utgå även retroaktivt.

Riksförsäkringsanstaltens uppskattning av invaliditetsprocenten överensstämmer,

såsom framgår av den ovan intagna redogörelsen, med den beräkning

som i sådant hänseende verkställts av professorn N. Antoni. Att det

Holmberg övergångna olycksfallet ansetts medföra en nedsättning av hans

arbetsförmåga med endast tio procent synes — såvitt utskottet kan finna —

förklaras blott utifrån det medicinska bedömandet, att i sjukdomsbilden

ingått även någon form av hjärnsjukdom, vilken saknat samband med militärtjänstgöringen;

härutinnan hänvisar utskottet till

fererade läkarintygen, bland dem det av Antoni den 19 april 1947 utfärdade

intyget.

Det undandrar sig självfallet utskottets bedömande, till hur stor del det

under militärtjänsten timade olycksfallet må ha medverkat till Holmbergs

därefter inträdda arbetsoförmåga. Under alla förhållanden framstår dock

den Holmberg tillerkända livräntan som anmärkningsvärt låg, om hänsyn

tagéä, till att Holmberg, såsom av de i motionen åberopade läkarintvgen framgår,

alltsedan olyckstillfället varit nära nog helt invalidiserad.

Enligt utskottets mening är det föreliggande fallet så särpräglat, att det

knappast bör bedömas med utgångspunkt från sedvanliga överväganden.

Billighetssynpunkten träder här helt i förgrunden. Utskottet delar motionärernas

uppfattning, att Holmberg bör i någon form kompenseras för de svåra

verkningar, som olycksfallet medfört för honom. Det må här erinras om

att riksdagen tidigare i några undantagsfall medgivit, att särskilt understöd

finge utgå vid sidan av den ersättning, som utgives enligt militärersättningsförordningen.

Det har här rört sig om fall, i vilka under militärtjänstgöring

ådragen kroppsskada eller sjukdom medfört särskilt ödesdigra verkningar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1956

15

Med hänsyn till det anförda får utskottet förorda, att Holmberg under sin

återstående livstid tillerkännes ett årligt understöd av 2 000 kronor, varå

rörliga förmåner ej bör utgå. Av principiella skäl kan utskottet inte tillstyrka

retroaktiv utbetalning i vidare mån än att utskottet förordar, att

understödet må utgå räknat från ingången av år 1956. Utskottet hemställer

alltså,

att riksdagen må, i anledning av motionen II: 449, medgiva,

att till Göte Sebastian Holmberg må, räknat från och

med den 1 januari 1956, från anslaget till Diverse pensioner

och understöd m. m. under hans återstående livstid utbetalas

ett årligt understöd av 2 000 kronor, varå rörliga tillläggsförmåner

ej må utgå.

Stockholm den 27 april 1956

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Leander, Näsström,

fröken Andersson, herrar Pålsson, Sundelin, Einar Persson, Birger Andersson,

Ragnar Persson, Holmqvist, Nils Theodor Larsson, Rikard Svensson,

fröken Ranmark och herr Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Andersson

i Malmö, fröken Elmén, herrar Andersson i Mölndal, Johansson i Mysinge,

Thapper, Cassel, Hansson i Skegrie, Gustafsson i Stockholm, fröken Vinge,

herrar Almgren, Andreasson, fröken Karlsson och herr Nelander.

A

560789 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av vissa enligt allmänna resereglementet den 21 november 1952 s. 1 i texten