Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående försöksverksamheten med nioårig enlietsskola m. m. samt anslag för budgetåret 1956/57 under åttonde huvudtiteln till skolöverstyrelsen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1956-05-04 · 72 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 70 av 72 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1956:102, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående försöksverksamheten med nioårig enlietsskola m. m. samt anslag för budgetåret 1956/57 under åttonde huvudtiteln till skolöverstyrelsen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Nr 102—103 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
1
Nr 102
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående
försöksverksamheten med nioårig enlietsskola
m. m. samt anslag för budgetåret 1956/57 under
åttonde huvudtiteln till skolöverstyrelsen m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkterna
180—194, 196—204 och 227—230 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1956, föreslagit riksdagen
att anvisa vissa anslag för budgetåret 1956/57 till skolöverstyrelsen, vissa
anstalter för lärarutbildning samt psykologisk-pedagogiska institutet.
I propositionen nr 80 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 23 februari
1956, jämte redogörelse för den under skolöverstyrelsens ledning pågående
allmänna försöksverksamheten framlagt vissa förslag beträffande specialundervisning
m. m. i folkskolan och på försöksskolans högstadium.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft vissa i det följande
redovisade motioner.
Beträffande den av departementschefen förebragta utredningen, i den
mån den icke medtagits i utskottets redogörelse, får utskottet hänvisa till
ovannämnda statsrådsprotokoll för den 4 januari 1956 och den 23 februari
1956.
I. Försöksverksamheten med nioårig
enhetsskola m m
Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten
Under sistnämnda rubrik har i propositionen nr 80 (avsnitt I, s. 2—45)
behandlats vissa spörsmål rörande försöksverksamhet med
enhetsskola och pedagogisk försöksverksamhet vid
högre skolor.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt Nr 103—103
2
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
Departementschefen har i dessa hänseenden anfört följande.
Under läsåret 1954/55 omfattade försöksverksamheten med nioårig enhetsskola
46 skoldistrikt. I 18 distrikt var samtliga klasser representerade,
från den första till den nionde. 19 distrikt omfattade alla tre klasserna på
högstadiet; ett distrikt hade dock inga elever på g-linjen i klass 9.
Ett av de mest framträdande problemen för försöksverksamheten har
varit och är tyvärr alltjämt bristen på kompetenta lärare för högstadieundervisningen.
Som en åtgärd för att förbättra lär arrekryteringen tilldelades
försöksskolans högstadium ordinarie lärartjänster i läroämnen från och
med läsåret 1954/55. Antalet dylika tjänster bestämdes för nämnda läsår
till högst 90 adjunktstjänster i Ca 29 alternativt ämneslärartjänster i Ca 27,
högst 65 adjunktstjänster i Ca 27 alternativt ämneslärartjänster i Ca 25
samt högst 100 folkskollärartjänster i Ca 23. För innevarande läsår har
nämnda antal bestämts till respektive 141, 65 och 200. Härav har skolöverstyrelsen
på de olika distrikten hittills fördelat respektive 129, 65 och 186.
Såsom framhållits i överstyrelsens redogörelse hann de ordinarie lärartjänsterna
i läroämnen endast i undantagsfall besättas under läsåret 1954/
55. De flesta av dessa tjänster uppehölls alltså av extra ordinarie lärare
och andra vikarier m. fl. Endast 48 procent av de lärare, som haft minst
halv tjänstgöring, hade avlagt fil. mag. eller fil. kand. eller genomgått
befordringskurs eller haft annan utbildning, berättigande till anställning
som ämneslärare eller folkskollärare i 23 lönegraden. En dryg fjärdedel av
lärarna i läroämnen saknade egentlig lärarutbildning. Den del av lärarkåren,
som även i avseende å pedagogisk utbildning hade kompetens till
adjunkts-, ämneslärar- eller 23-gradstjänster, uppgick blott till 28,8 procent.
Jag har tidigare framhållit, att tillskapandet av ordinarie lärartjänster i
läroämnen på högstadiet skulle komma att verka endast så småningom
och att man ännu i åtskilliga år måste räkna med betydande svårigheter i
fråga om lärarrekryteringen i försöksskolan. Detta bekräftas också därav
att, enligt vad jag inhämtat, hittills kunnat med ordinarie innehavare besättas
blott omkring 35 av tjänsterna i Ca 29—27, omkring 20 av tjänsterna
i Ca 27—25 och omkring 75 av tjänsterna i Ca 23. Då det bör vara
ett mycket starkt intresse för den kvalificerade lärarkåren i landet att medverka
i försöksskolans pedagogiska arbete, är det min allvarliga förhoppning.
att de ordinarie lärartjänsterna på högstadiet skall snarast möjligt
besättas i betydligt större omfattning än hittills. Några verkligt säkra och
definitiva slutsatser beträffande utformningen av den enhetsskoleorganisation,
som skall genomföras, torde ju knappast kunna dragas, med mindre
det pedagogiska arbetet i försöksverksamheten på fältet omhänderhas av
en sådan läraruppsättning, som man kan påräkna skola finnas i den fullt
genomförda enhetsskolan. Utan medverkan av dylika lärare i försöksverksamheten
är det risk, att enhetsskolan i pedagogiskt hänseende kan få en
utformning, som icke motsvarar de resultat, som verkligen kan nås med en
erfaren och kvalificerad lärarkår.
Redan med hänsyn till nu berörda förhållanden är det enligt min mening
ännu för tidigt att söka göra några generella värderingar beträffande resultatet
av försöksverksamheten, liksom det är ogörligt att söka använda endast
hittills vunna erfarenheter på vissa punkter som underlag för en bedömning
av hur enhetsskolan slutgiltigt bör utformas i pedagogiskt och
organisatoriskt hänseende. Ännu någon tid bör man inrikta sig på försöksverksamheten
och ge denna förbättrade arbetsbetingelser och ytterligare
möjligheter till ändamålsenlig variation av försöken i olika hänseenden.
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
3
Den fortlöpande översynen av tim- och kursplanerna för försöksskolan har
numera resulterat i »Timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet
med nioårig enhetsskola», fastställda av skolöverstyrelsen för läsåren 1955/
58. De har alltså ännu icke tillämpats ett helt läsår. Det förtjänar i detta
sammanhang också att uppmärksammas, att ännu ingen elev passerat försöksskolans
alla klasser från den första till den sista. Den första årskullen
med fullständig nioårig skolgång i försöksskolan bakom sig kommer att gå
ut först vårterminen 1958. Det är en icke oväsentlig förutsättning för ett
gott resultat av skolarbetet, att också eleverna från början får anpassa sig
till den förändrade metodiken och andra nya inslag i undervisningen.
Försöksverksamheten är inriktad på en i hela sin längd obligatorisk nioårig
skolgång, och det förarbete, som måste utföras för att skolans inre
arbete skall kunna uppbära enhetsskolereformen, är såsom framhållits i
1950 års skolproposition stort nog att fylla ut ett årtionde eller mer. I
nämnda proposition har förutsatts, att mot slutet av 1950-talet en sammanfattande
utredning i skolfrågorna skall komma till stånd, varvid praktiska
och vetenskapliga erfarenheter bör sammanarbetas till en hållbar
grund för den organisation, som sedan skall successivt genomföras. Denna
utredning bör enligt min mening i vissa hänseenden påbörjas så snart som
möjligt och senast under år 1958, bland annat i vad gäller den rent vetenskapliga
bearbetningen av de olika pedagogiska spörsmålen. Redan vid
nästa års riksdag bör emellertid ställning tagas till bland annat frågan om
förstärkning av lärarhögskolans pedagogiska institution och arbetsfördelningen
mellan denna och skolöverstyrelsen i fråga om vetenskapliga undersökningar
m. m. beträffande försöksverksamheten; jag erinrar om att psykologutredningen
i sitt betänkande (SOU 1955: 11) föreslagit, att viss del av
statens psykologisk-pedagogiska instituts uppgifter överföres till lärarhögskolan,
i samband varmed den pedagogiska institutionens personella
resurser skall ökas. Jag räknar vidare med att vid höstens budgetarbete
skall få prövas frågan om inrättande av särskilda statliga, till vissa lärarutbildningsanstalter
knutna försöksskolor, varom skolöverstyrelsen på grundval
av den numera inom överstyrelsen verkställda utredningen i ämnet torde
komma att framlägga förslag i samband med sina anslagsäskanden för
budgetåret 1957/58. Den sammanfattande utredningen i skolfrågorna bör
enligt min mening vara avslutad i sådan tid, att därpå grundade förslag om
enhetsskolans successiva genomförande och skolväsendets vidare utveckling
kan föreläggas riksdagen i början av 1960-talet.
Under tiden bör försöksverksamheten med enhetsskoleorganisation bedrivas
med största målmedvetenhet och i hela den omfattning, som lärartillgången
och andra inverkande omständigheter medger. Det förefinnes för
närvarande ett mycket starkt kommunalt intresse för denna skoltyp, vars
tillkomst ju i första hand grundas på ett frivilligt kommunalt åtagande. Fn
ökad omfattning av försöksverksamheten är angelägen framför allt med
hänsyn till önskvärdheten av att ytterligare sammanhängande försöksregioner
åstadkommes och till det förhållandet, att det utan en verksamhet
i större omfattning icke torde vara möjligt att vid bearbetningar av erfarenheter
och resultat göra det tillräckligt representativa urval i olika hänseenden,
som från vetenskapliga synpunkter kräves. Därtill kommer att en
övergång till nioårig skolgång i försöksskolans form för många skoldistrikt
också innebär ett tillgodoseende av de krav på skolorganisationens omedelbara
vidgning, som de ökade ungdomskullarna stiiller.
Försöksverksamhetens successivt ökade omfattning medför givetvis en
4
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
allt större arbetsbelastning på skolöverstyrelsens försöksavdelning. Jag har
i 1956 års statsverksproposition föreslagit en förstärkning av avdelningens
personella resurser med en byrådirektör, en skolpsykolog och en amanuens.
Därest likväl en avlastning av avdelningens arbetsbörda befinnes erforderlig,
bör det i första hand ankomma på skolöverstyrelsen att överväga, huruvida
icke handläggningen av en del rutinmässiga ärenden kan överföras till
andra arbetsenheter inom överstyrelsen för att försöksavdelningen skall få
större möjligheter att koncentrera sig på den konstruktiva delen av försöksoch
undersökningsarbetet.
De årligen återkommande redogörelserna för försöksverksamheten avges
av skolöverstyrelsen till åtlydnad av Kungl. Maj:ts beslut den 6 oktober
1950, enligt vilket överstyrelsen har att årligen inkomma med »redogörelse
för de åtgärder, som under det sist förflutna läsåret vidtagits med avseende
på försöksverksamheten, samt för de erfarenheter och resultat, som under
samma tid framgått av densamma». Innan jag går in på att i all korthet
kommentera några punkter i den föreliggande redogörelsen, vill jag framhålla,
att skyldigheten att årligen leverera »erfarenheter och resultat» självfallet
icke kan tas alltför bokstavligt, när det gäller ett pedagogiskt och
organisatoriskt uppbyggnadsarbete, som i många väsentliga avseenden med
nödvändighet kräver fleråriga erfarenheter och fortlöpande undersökningar.
Några »erfarenheter och resultat» kan givetvis icke lämnas årsvis i fråga
om de mera långsiktiga undersökningar och pedagogiska och organisatoriska
arrangemang, som i försöksverksamhetens nuvarande skede är mest aktuella.
Som exempel kan nämnas de differentieringsanordningar med s. k.
alternativkurser, som i samband med den nya versionen av »Timplaner och
huvudmoment» nu är under utprövning i distrikten. Effekten av dylika
anordningar kan ej med någon säkerhet bedömas förrän de prövats med
en eller annan årgång elever på försöksskolans hela högstadium, det vill
säga först efter en minst treårig försöksperiod. I dylika hänseenden bör
därför berättelserna få begränsas till huvudsakligen beskrivande redogörelser
för försöksverksamhetens utveckling och problem, till dess efter några
år verkliga slutsatser kan dragas av de gjorda erfarenheterna.
Liksom tidigare har konsulenterna och lärarna uttalat sig i differentieringsfrågan.
Av lärarna i läroämnen på högstadiet har endast 0,8 procent
av den akademiskt utbildade gruppen och 6,9 procent av folkskollärargruppen
ansett en differentiering inom klassens ram vara den bästa differentieringsanordningen,
medan 77,4 procent respektive 70,4 procent av dessa
grupper funnit en fördelning av eleverna efter förmåga på olika parallellavdelningar
vara bäst. 15 procent respektive 18,9 procent har givit sitt förord
för en differentiering på parallellavdelningar endast vid undervisningen
i vissa ämnen. Hos den mycket heterogena lärarkåren i högstadiets läroämnen
rådde således under det gångna läsåret en ganska kompakt majoritet
för en klassdifferentiering i större eller mindre omfattning. Mer förvånande
är att intresset för en differentiering inom klassens ram på mellanstadiet
också var ganska svalt hos mellanstadielärarna. Något mer än en fjärdedel
(26,3 procent) rekommenderade sistnämnda alternativ, medan en tredjedel
av rösterna föll på vartdera av de två andra nyss nämnda alternativen.
Av uppgifterna om högstadieavdelningarnas sammansättning under läsåret
framgår, att eleverna i sjunde och åttonde klasserna i de allra flesta
fall grupperats i avdelningar alltefter tillvalsämnena. Av 142 avdelningar i
klass 7 bestod 51 av enbart elever med två främmande språk och 71 av de
-
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
5
ver med ett främmande språk i kombination med svensk övningskurs eller
praktiskt ämne. Endast 20 avdelningar i klass 7 omfattade både elever
med två och elever med ett främmande språk. Av 104 avdelningar i klass 8
var 71 helt grupperade efter tillvalet (37 avdelningar med enbart elever
med två främmande språk, 18 avdelningar med enbart elever, som valt
engelska, och 16 avdelningar med enbart elever utan främmande språk).
Endast 33 avdelningar bestod av både elever, som valt främmande språk,
och elever med annat ämnesval. En klassdifferentiering alltefter ämnesvalet
från och med sjunde klassen har alltså tillämpats i mycket stor utsträckning.
Såsom jag framhöll i fjol är detta förståeligt, eftersom man
måst gå till verket utan det pedagogiska förarbete, som alltifrån början
ansetts oundgängligen nödvändigt. Det bör också beaktas, att systemet med
klassdifferentiering alltefter ämnesvalet ej innebär någon definitiv uppsortering
av eleverna från och med sjunde klassen, eftersom systemet alltid är
kombinerat med rätt till övergång från en tillvalsgrupp till en annan.
För att få differentieringsfrågan allsidigt belyst genom systematiska
försök även med odifferentierade avdelningar på högstadiet torde det bli
nödvändigt att anställa dylika försök vid de i det föregående omnämnda
statliga försöksskolorna, där försöken kan utföras av lärare med den speciella
pedagogisk-metodiska skolning och erfarenhet, som otvivelaktigt är
en avgörande förutsättning för ett effektivt arbete med ett odifferentierat
elevmaterial. Sedan kan det vara dags att söka avgöra, i vilken utsträckning
en högstadieundervisning utan mer eller mindre omfattande differentiering
alltefter elevernas studieförutsättningar skall kunna bedrivas med
framgångsrikt resultat. Att en ändamålsenlig metodik och lämpliga kursföreskrifter
och läroböcker för en dylik undervisning måste skyndsamt utarbetas,
är emellertid uppenbart med hänsyn till sådana högstadieskolor på
landsbygden, där antalet parallellavdelningar är och kommer att förbli
begränsat.
Beträffande nionde klassen har från flera håll påtalats de olägenheter
och ogynnsamma konsekvenser, som följer med samläsning mellan a- och
g-linjen. Såsom överstyrelsen framhållit har dock numera skapats gynnsammare
arbetsförutsättningar härutinnan. Enligt allmänna försöksskolebestämmelserna
får särskilda avdelningar av 9 a och 9 g upprättas om antalet
elever är minst 10 i vardera avdelningen eller minst 6 i endera avdelningen
och minst 25 i båda avdelningarna tillsammans. Bildar 9 a och 9 g
en avdelning om lägst 18 elever, varav lägst 5 i 9 g, får sistnämnda elever
bilda särskild undervisningsgrupp i modersmålet, engelska, tyska, franska
och matematik.
I årsredogörelsen för läsåret 1951/52 betecknade överstyrelsen siffrorna
för den första elevkontingentens ämnesval i fråga om språk i klass 7 såsom
»i viss mån oroväckande». Överstyrelsen åsyftade det förhållandet, att icke
mindre än 52,8 procent av eleverna tillvalt tyska och därmed engagerat sig
för två främmande språk. Nämnda procenttal har emellertid därefter stadigt
sjunkit, och en ytterligare avtappning från den tvåspråkiga ämneskombinationen
äger rum vid övergången till åttonde klass; procenttalet för
den tvåspråkiga gruppen i klass 8 har sjunkit från 42,8 läsåret 1952/53 till
37,5 innevarande läsår. Även om man beaktar, att en avgång sker till högre
skolor före klass 7, synes dock det av överstyrelsen redovisade siffermaterialet
i förevarnnde hänseende tyda på en tendens mot en rimligare balans.
Såsom överstyrelsen anfört, kan delta delvis bero på en mera verksam
studierådgivning. Studierådgivningen och yrkesvägledningen har uppen
-
6
Statsutskottets utlåtande ur 102 år 1956
barligen betydelsefulla uppgifter att fylla i detta hänseende, liksom det
också måste vara av stort intresse att fortlöpande följ dundersökningar göres
beträffande exempelvis sambandet mellan ämnesvalet i klasserna 7 och
8, linjevalet i klass 9 samt yrkesvalet eller valet av fortsatt utbildning.
I detta sammanhang får jag erinra om att i 1956 års stats vårproposition,
bilagan åttonde huvudtiteln p. 195, framlagts förslag om anordnande
av befordringskurser för yrkesvalslärare i syfte att förbättra dessa lärares
specialutbildning.
Försök med förberedande yrkesutbildning i klass 9 y har nu pågått under
två läsår. Såsom framgår av redogörelsen har under läsåret 1954/55 möjligheterna
att förlägga denna utbildning till yrkesskolor av olika slag något
förbättrats i jämförelse med det första året. I och med den successiva utbyggnaden
av yrkesutbildningens kapacitet öppnas ökade möjligheter för
en dylik anordning. De problem, som redovisats i samband med den förberedande
yrkesutbildningen i klass 9 y, understryker i hög grad behovet
av samarbete och samverkan — både vid planeringen och vid de praktiska
anordningarna — dels mellan olika skoldistrikt, dels mellan försöksskolan
och yrkesskolan, dels mellan lokala och regionala myndigheter. Jag torde
få återkomma till dessa spörsmål i samband med anmälan av skolstyrelseutredningens
förslag.
Förutnämnda »Timplaner och huvudmoment», som fastställts att gälla
under läsåren 1955/58, innefattar bland annat förebild till timplan för klass
9 y, avseende åtta olika huvudgrenar: 1) jord- och skogsbruk (tre varianter),
2) husligt arbete (tre varianter, varav en allmänpraktisk), 3) metallindustri,
4) träindustri (två varianter), 5) för orten väsentligt yrkesområde,
6) detaljhandel och kontor (tre varianter), 7) hantverk och blandade yrken
(två varianter, varav en allmänpraktisk) samt 8) teknisk gren (två varianter).
Enligt redogörelsen för läsåret 1954/55 har lärarnas synpunkter på
den yrkesförberedande utbildningen fortfarande mest gällt dess rekrytering,
som ansetts behöva förbättras. Bland annat har föreslagits åtgärder för att
göra y-linjen mera tilldragande även för allmänt begåvade elever, exempelvis
genom att jämsides med den praktiska utbildningen ge en sådan teoretisk
underbyggnad, att eleverna sedermera utan svårighet kan övergå till
kvalificerad fortsatt utbildning i fackskolor eller specialgymnasier. I anslutning
därtill får jag framhålla, att de nya timplaneförebilderna innesluter
två grenar med en dylik inriktning, nämligen en variant av handelsgrenen
(6 c) och en variant av den tekniska grenen (8 b), båda med undervisningen
helt förlagd till skolan. Den yrkesteoretiska undervisningen är på
dessa grenar av betydligt större omfattning än på övriga grenar. Arbetet
förutsätter därför hos eleverna både intresse för och förmåga till teoretiska
studier. I vissa ämnen kan undervisningen på dessa grenar få en mera allmän
karaktär och närmas till eller helt följa kursplanerna för 9 a och 9 g.
För elever, som har planer på fortsatta studier även i skolor på gymnasiestadiet,
bör undervisningen bedrivas så, att behovet av kompletteringar vid
inträde i högre skolor blir så litet som möjligt.
Jag får i detta sammanhang också erinra om att Kungl. Maj:t den 3
februari 1956 meddelat beslut angående vissa kompletteringsmöjligheter
för försöksskolans elever. Bestämmelserna i ämnet innebär, att den som
efter genomgång av klass 9 erhållit avgångsbetyg från försöksskola må
undergå fyllnadsprövning enligt fordringarna för avgångsbetyg i varje i
nämnda klass förekommande ämne, oavsett linje. Vitsord vid dylik prov
-
7
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
ning skall ha samma meritvärde som vitsord i avgångsbetyg, i den mån ej
annat särskilt föreskrives.
Till frågan om utformningen av den förberedande yrkesutbildningen pa
högstadiet anknyter också spörsmålet om försök med praktiska realskollinjer
av olika slag i samband med försöksverksamheten. Jag har för avsikt
att upptaga denna fråga till närmare prövning vid anmälan av realskoleutredningens
förslag.
I sistnämnda sammanhang kommer jag också in på vissa frågor om nya
utbildningslinjer på realskolestadiet, vilka skolöverstyrelsen behandlat i sm
redogörelse för pedagogisk försöksverksamhet vid högre skolor under det
gångna läsåret. Det gäller — förutom treåriga realskollinjer— bland annat
särskild realexamen samt fast linjedelning på flickskolans högstadium.
Överstyrelsens redogörelse visar, att ett betydande pedagogiskt nydaningsarbete
pågår också inom de högre skolorna. Allteftersom tillräckliga
erfarenheter i den ena eller andra riktningen vinnes av de olika systematiskt
upplagda försöken, bör resultat och slutsatser framläggas samt en
prövning ske, huruvida anordningarna bör infogas som normala företeelser
i skolans arbete eller avskrivas på grund av ogynnsamma erfarenheter eller
av annat skäl. Vad jag i det föregående anfört om omöjligheten av att årligen
kunna redovisa »erfarenheter och resultat» i fråga om mera långsiktiga
undersökningar och försöksanordningar gäller givetvis även beträffande
den pedagogiska försöksverksamheten vid högre skolor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande
motioner, nämligen
dels de båda likalydande motionerna I: 421 och II: 513 av herr Lindblom
m. fl. och herr Ohlin m. fl., i vilka (punkten I. C) hemställts, såvitt här är
i fråga,
a) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhaller om tillsättande före
1957 års utgång av en allmän skolutredning med uppgift att i första hand
belysa skolans målsättning i en obligatorisk, organisatoriskt sammanhållen
nioårig skola samt att på denna grund inkomma med förslag till organisationsformer,
timplaner och huvudmoment för denna skola, vid sådan tidpunkt,
att senast 1962 års riksdag kan ta slutgiltig ställning till dessa frågor;
b) att riksdagen måtte uttala att en sammanfattande rapport från försöksverksamheten
med nioårig enhetsskola avfattas vid utgången av läsåret
1958/59, varvid det vetenskapliga ansvaret bör åvila chefen för lärarhögskolans
i Stockholm pedagogiska institut samt det administrativa ansvaret
för utarbetandet av rapporten åvila skolöverstyrelsens försöksavdelning;
dels
de båda likalydande motionerna I: 427 och II: 529 av herr Ewerlöf
m. fl. och herr Hjalmarson in. fl., i vilka hemställts, såvitt här är i fråga,
att riksdagen måtte uttala att vid utformande av de närmaste årens skolpolitik
avgörande vikt måtte fästas vid följande synpunkter:
»a) Det kommunala skolväsendets sunda utveckling främjas genom en
8
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
rationell organisation och en ändamålsenlig ekonomisk förvaltning. Det
statliga inflytandet begränsas till vad som är oundgängligen nödvändigt
för uppehållande av en god och såvitt möjligt likformig standard. Den
lokala administrationsapparaten utformas utan schematisering efter kommunens
behov. Mellankommunal samverkan under friast möjliga former
uppmuntras där så är ändamålsenligt.
b) En omprövning av statsbidragssystemet bör ske i syfte att åstadkomma
likartade bidragsgrunder i fråga om såväl teoretiska som praktiska utbildningslinjer
inom alla skolformer.
c) Innan enhetsskolans organisation tagit definitiv form, bör försöksverksamhet
icke utan alldeles särskilda skäl anordnas i större utsträckning än
som är av behovet påkallat för att ge ett tillräckligt underlag för en riktig
bedömning av försöksverksamhetens resultat. Försöksverksamheten måste
också försiggå så länge att man kan få en uppfattning om huruvida de elever,
som genomgått enhetsskolan, där fått en grundutbildning, som visar
sig bärkraftig för vidare utbildning
Försöksverksamheten måste vara allsidig, och icke minst måste man noga
pröva, hur omfattande förstärkningsanordningar de olika elevgrupperna
behöva på mellanstadiet, för att högstadiets olika linjer skola ge bästa möjliga
resultat. Ävenledes måste man sträva efter att skapa så pass stora
högstadier, att akademiskt utbildade lärare med ämbetsexamen i de olika
teoretiska läroämnena på högstadiet kunna anställas och den förberedande
yrkesutbildningen förses med välkvalificerade lärare.
j) Målmedvetna ansträngningar böra inriktas på att främja den praktiska
yrkesutbildningen såväl inom hantverk och industri som i yrkesskolor
och specialgymnasier. Mellankommunal samverkan bör eftersträvas.»
dels de båda likalydande motionerna I: 428 och II: 519 av herrar Öhman
och Norling samt herr Holmberg m. fl., i vilka hemställts att riksdagen med
hänsyn till den situation som föreligger på skolväsendets område måtte besluta
att den 9-åriga enhetsskolans genomförande påbörjas i hela landet
inom loppet av de närmaste fem åren samt att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t begär framläggandet av en plan härför och förslag om nödvändiga
åtgärder med beaktande av vad som i motionerna anföres;
dels motionen I: 432 av herr Arrhén, vari hemställts att riksdagen i anslutning
till riksdagsbeslutet 1950, vilket förordade »allsidiga försök» inom
en föreslagen försöksverksamhet, måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om att
försök i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionen anförts får
göras i den utsträckning, som kan anses erforderlig och ändamålsenlig;
dels ock de båda likalydande motionerna I: 504 och II: 664 av herr
Arrhén och fröken Karlsson, i vilka hemställts att riksdagen vid behand
-
9
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
lingen av propositionen nr 80 måtte taga hänsyn till de synpunkter, som i
motionerna angivits.
Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena torde få
hänvisas till motionerna I: 427,1: 432,1: 504, II: 513 (s. 1—10) och II: 519.
Specialundervisning m. m. i folkskolan och på
försöksskolans högstadium
Kungl. Maj:t har i propositionen nr 80 (avsnitt II, s. 46—64) föreslagit
riksdagen att
a) godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för
hjälpundervisningen i folkskolan, att tillämpas tills vidare från och med
redovisningsåret 1956/57;
b) godkänna av departementschefen förordade grunder för övrig specialundervisning
i folkskolan, att tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret
1956/57;
c) godkänna av departementschefen förordade grunder för specialundervisning
på försöksskolans högstadium, att tillämpas tills vidare från och
med redovisningsåret 1956/57.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande in otioner,
nämligen
dels de båda likalydande motionerna I: 255 och II: 403 av fröken Ranmark
m. fl. och fru Renström-Ingenäs, i vilka hemställts att riksdagen vid
behandlingen av frågan om bidrag till folkskoleväsendet måtte besluta att
uppdelning på avdelningar i slöjdundervisningen måtte tillåtas vid ett elevantal
på 20 och att inrättande av särskild hjälpklassavdelning måtte kunna
ske, då antalet psykiskt efterblivna lärjungar uppgår till minst 8;
dels motionen II: 421 av fröken Ager, vari hemställts att riksdagen vid
behandlingen av frågan om bidrag till folkskoleväsendet måtte anvisa medel
för att på sätt i motionen föreslagits nedbringa gruppavdelningarnas
storlek i ämnet slöjd;
dels de båda likalydande motionerna I: 503 och II: 663 av herrar Sunne
och Söderquist samt fröken Vinge, i vilka hemställts att riksdagen ville besluta,
att barnantalet i skolmognadsklasserna skall fastställas på grundval
av de särskilda grundtal och delningstal som föreslagits av skolöverstyrelsen;
dels
ock motionen 11:660 av herr Larsson i Hedenäset, vari hemställts
att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 80 måtte, vad det
10
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
gäller hjälpklassundervisningens ordnande och möjligheterna till ökad praktisk
utbildning i enhetsskolans klass 8, beakta vad i motionen anförts.
Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena får utskottet
hänvisa till motionerna I: 255, II: 421, II: 660 och II: 664.
Av statsrådsprotokollet inhämtas i huvudsak följande.
Folkskolan
Hjälpundervisning
Skolöverstyrelsen föreslår, att särskild hjälpklassavdelning skall kunna
inrättas, när vid skola eller skolenhet antalet elever, som är i behov av
hjälpundervisning i klass, vid läsårets början uppgår till minst. 8 (nu minst
10). Till stöd för förslaget åberopas främst angelägenheten av att mindre
och mer glesbebyggda skoldistrikt beredes ökade möjligheter att anordna
hjälpklassundervisning. Ett genomförande av den föreslagna sänkningen
av grundtalet medför viss kostnadsökning. Beräkningen därav är emellertid
mycket vansklig på grund av svårigheten att bedöma hur många nya
avdelningar, utöver den normala årliga ökningen, ändringen skulle medföra.
Under förutsättning att ett genomförande av förslaget medför en ökning
av antalet hjälpklassavdelningar med 50, samtliga av Hj-B3-form, beräknar
överstyrelsen kostnadsökningen för statsverket till i avrundat tal
617 000 kronor.
Någon ändring av nu gällande bestämmelser rörande inrättande av särskild
undervisningsavdelning i slöjd för hjälpklasselever ifrågasättes icke,
men däremot föreslår överstyrelsen, att uppdelning i två grupper av dylik
avdelning skall kunna ske, då antalet elever utgör minst 15 (nu minst 16),
att uppdelning på tre grupper skall kunna ske, då elevantalet uppgår till
minst 27, samt att ytterligare uppdelning skall kunna äga rum för varje
påbörjat nytt 13-tal lärjungar. Överstyrelsen beräknar, under förutsättning
att antalet slöjdgrupper vid tillämpning av de föreslagna bestämmelserna
kommer att öka med 25, merkostnaden för statsverket till i avrundat tal
33 000 kronor.
Slutligen utgår överstyrelsen från att de nu beträffande undervisningen
i hushållsgöromål gällande delningsgrunderna skall äga motsvarande tilllämpning
å ämnesgrenen hemkunskap.
Andra former av specialundervisning
Skolöverstyrelsens förslag avser dels undervisning i följande typer av
specialklasser, nämligen hörsel-, syn-, observations-, läs-, tal-, frilufts- och
hälsoklasser, dels undervisning i skolmognadsklasser, dels ock särskild specialundervisning
för barn med synfel eller med hörsel-, tal-, läs- och skrivsvårigheter.
11
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
Beträffande specialundervisningens organisation anför överstyrelsen huvudsakligen
följande.
Inom överstyrelsen tillkallade utredningsmän har framlagt följande förslag
till organisation av specialundervisningen.
A. Skoldistrikt, där antalet barn är tillräckligt för inrättande av specialklasser.
1. Specialundervisning skall förekomma endast genom undervisning i
specialklass för a) elever, som uppvisar sådana psykiska särdrag att de icke
lämpligen bör undervisas i vanlig klass (observationsklass), b) elever, som
haft eller har tuberkulos men icke är smittförande (friluftsklass), c) elever,
som är allmänt klena, har nedsatt motståndskraft mot infektioner eller är i
lång konvalescens (hälsoklass) och d) elever, som, ehuru de uppnått den för
intagning i skolan fastställda levnadsåldern, vid prövning befunnits icke ha
nått den skolmognad, att de med framgång kan deltaga i undervisningen i
vanlig nybörj arklass (skolmognadsklass).
2. Specialundervisning skall förekomma genom undervisning antingen i
specialklass (synklass) eller i »blandad klass» för synsvaga elever.
Med »blandad klass» synes utredningsmännen avse, att de synsvaga lärjungarna
skulle bilda egen avdelning men åtnjuta undervisning i vanlig
klass i vissa ämnen, som icke ställer så stora krav på synförmågan, exempelvis
kristendom, historia, musik och gymnastik.
3. Specialundervisning skall förekomma genom undervisning antingen i
specialklass (tal- respektive läsklass) eller genom jämsides med undervisning
i vanlig klass bedriven särskild specialundervisning för a) elever med
röst- och talfel samt b) elever med läs- och skrivsvårigheter.
För elever med röst- och talfel skall specialundervisning meddelas i första
hand genom särskild specialundervisning jämsides med undervisning i vanlig
klass. Endast under vissa omständigheter bör sådana barn undervisas i
talklasser.
För elever med läs- och skrivsvårigheter är bland annat graden av dylika
svårigheter avgörande för om eleven lämpligen bör placeras i läsklass eller
bör erhålla särskild specialundervisning jämsides med undervisning i vanlig
klass. Endast om särskild specialundervisning visar sig icke vara tillfyllest
bör således sådan elev placeras i läsklass. Särskild specialundervisning åt
båda kategorierna av här avsedda barn bör kunna anordnas som understödjande
undervisning efter det att eleverna lämnat specialklass och övergått
till vanlig klass.
4. Specialundervisning skall förekomma genom undervisning i specialklass
(hörselklass), i viss kombination av specialklass och vanlig klass eller
genom jämsides med undervisning i vanlig klass bedriven särskild specialundervisning
för elever med hörselsvårigheter.
Därest elev befinnes ha så stora hörselsvårigheter att undervisning i vanlig
klass är utesluten eller skulle innebära betydande svårigheter för eleven,
bör han placeras i hörselklass. För att bryta den isolering, som undervisning
i hörselklass medför, bör försök göras att låta eleven deltaga i vissa
ämnen i vanlig klass, exempelvis teckning, slöjd, gymnastik. Vid övergång
från hörselklass till vanlig klass bör som understödjande undervisning kunna
anordnas särskild specialundervisning.
12 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
B. Skoldistrikt, där antalet barn är otillräckligt jör inrättande av specialklasser.
1. Interkommunalt samarbete för inrättande av specialklasser för sådana
elever, för vilka undervisning i specialklass förordats.
2. Särskild specialundervisning anordnas för lärjungar med hörsel-, tal-,
läs- och skrivsvårigheter.
Överstyrelsen förordar den av utredningsmännen föreslagna organisationen
utom vad beträffar undervisning åt synsvaga elever. Med hänsyn bland
annat till att den av utredningsmännen föreslagna anordningen med
»blandade klasser» synes medföra vissa svårigheter av organisatorisk art
vill överstyrelsen i stället för sådana barn förorda antingen undervisning i
synklass — i sådana skoldistrikt där synklass kan inrättas — eller särskild
undervisning jämsides med undervisning i vanlig klass. Särskild undervisning
skall därvid förekomma företrädesvis i modersmålet, matematik och
geografi.
Beträffande undervisning åt barn med röst- och talfel vill överstyrelsen
understryka, att specialundervisning i första hand skall meddelas genom
särskild undervisning jämsides med undervisning i vanlig klass.
Skolöverstyrelsen framhåller, att antalet elever i specialklasser givetvis
måste vara avsevärt lägre än i vanliga klasser, för att syftet med specialundervisningen
skall kunna uppnås. Överstyrelsen erinrar om att de till
kungörelserna 1947: 234 och 1950:137 fogade anvisningarna rörande elevernas
fördelning på läraravdelningar i folkskolan ej är tillämpliga beträffande
de egentliga specialklasserna; för skolmognadsklasser tillämpas dock de
för vanliga klasser gällande bestämmelserna.
Skolöverstyrelsens förslag — vilket huvudsakligen innebär ett fastställande
av hittillsvarande praxis i fråga om elevantalet i specialklassavdelningar
— framgår av följande sammanställning.
Klass
Antal elever vid skola eller skol- enhet vid läsårets början
En läraravd. [ Två läraravd.
Därutöver en
läraravd. för
varje påbörjat
hörselklass....................... |
synklass ........................... j
7-13
14-20
10-tal elever
observationsklass ................... |
läsklass ........................... |
talklass ..................
10—15
16-28
14-tal elever
skolmognadsklass ....................
10—17
18-30
15-tal elever
friluftsklass ................ 1
........ 5
hälsoklass ................... j
10—21
22—40
20-tal elever
Där endast en avdelning av viss klass funnits inrättad, bör enligt överstyrelsen
viss möjlighet finnas att bibehålla denna avdelning även om
elevantalet i avdelningen vid påföljande läsårs början icke uppgår till det
som minimum för inrättande av sadan klass angivna. Överstyrelsen föreslår,
att vederbörande statens folkskolinspektör skall kunna medgiva, att
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
13
avdelningen må bibehållas under ett läsår under förutsättning att antalet
elever uppgår till minst 5 i hörsel-, syn- och observationsklass samt minst
8 i läs-, tal-, frilufts-, hälso- och skolmognadsklass.
Vidare föreslår skolöverstyrelsen — under framhållande av att i princip
samma omständigheter, som anförts för att här ifrågavarande barn bör
undervisas i specialklass i stället för i vanlig klass, torde kunna åberopas
som motivering för att dessa elever skall bilda särskilda undervisningsavdelningar
i slöjd, hushållsgöromål och hemkunskap samt yrkeskunskap —
att särskilda avdelningar skall kunna anordnas i nämnda ämnen enligt
följande grunder.
Slöjd
Klass
Antal elever vid skola eller skol- enhet vid läsårets början
Därutöver en
avd. för varje
En avd.
Två avd.
påbörjat
hörselklass .
synklass ...
::::::::::::::::::::::: 1
6-13
14-24
10-tal elever
observationsklass .....................
6-8
9—16
8-tal elever
läsklass ....
talklass ____
friluftsklass
hälsoklass .
10-15
16-30
15-tal elever
Hemkunskap och hushållsgöromål. Yrkeskunskap
Klass
Antal elever vid skola eller skol- enhet vid läsårets början
Därutöver en
avd. för varje
En avd.
Två avd.
påbörjat
hörselklass .
synklass ...
::::::::::::::::::::::: 1
6-12
13-20
10-tal elever
observationsklass .....................
6-8
9-16
8-tal elever
läsklass ...
talklass ...
friluftsklass
hälsoklass .
6—12
13-24
12-tal elever
Skolöverstyrelsen föreslår, att den för folk- och småskollärare enligt 4 §
2 mom. avlöningsreglementet för folkskolan föreskrivna undervisningsskyldigheten
av 30 respektive 28 veckotimmar skall minskas med 4 veckotimmar
för lärare i hörsel-, syn-, tal-, läs-, observations- och skolmognadsklasser
eller med samma antal veckotimmar varmed hjälpklasslärares undervisningsskyldighet
är nedsatt. Därjämte föreslås, att överstyrelsen även
för nu ifrågavarande specialklasslärare skall äga medgiva nedsättning av
den sålunda föreslagna undervisningsskyldigheten med ytterligare högst
14
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
fyra veckotimmar under förutsättning att undervisningen under motsvarande
timantal utan kostnad för statsverket meddelas av annan lärare med
erforderlig kompetens.
Överstyrelsen förordar vidare, att folkskolinspektören skall kunna medgiva,
att fyllnadstjänstgöring för lärare i frilufts- och hälsoklasser i förekommande
fall får uttagas genom övervakning av eleverna under deras
vilotimme.
Såsom framgår av vad skolöverstyrelsen anfört beträffande specialundervisningens
organisation förutsättes, att särskild specialundervisning anordnas
för barn med synfel i skoldistrikt, där synklass icke finnes inrättad,
samt för barn med hörsel-, tal-, läs- och skrivsvårigheter såväl i skoldistrikt,
där motsvarande specialklasser är inrättade, som i skoldistrikt, där sådana
klasser icke är inrättade.
Överstyrelsen förordar, att — liksom beträffande särskild hjälpundervisning
— statens folkskolinspektör bemyndigas medgiva statsbidrag till avlönande
av timlärare, som meddelar särskild undervisning åt barn med läsoch
skrivsvårigheter. Sådant medgivande bör dock lämnas endast för skola,
där antalet elever vid läsårets början överstiger 12, och avse högst 4 veckotimmar
för en och samma skola. Medgivande bör lämnas med ledning av
anvisningar, som utfärdas av överstyrelsen. Statsbidrag till särskild undervisning
i andra fall än nyss sagts (således även när fråga är om undervisning
under så stort antal veckotimmar, att hela tjänstgöringsskyldigheten
för en lärare tages i bruk härför) bör utgå först sedan överstyrelsen lämnat
medgivande därtill.
Försöksskolans högstadium
Skolöverstyrelsen föreslår följande grunder för inrättande och bibehållande
av särskilda hjälpklassavdelningar på högstadiet:
På försöksskolans högstadium må inrättas särskild hjälpklassavdelning
omfattande en eller flera årsklasser, om antalet intellektuellt utvecklingshämmade
elever i klasserna 7—9 vid läsårets början är lägst 8. Särskilda
hjälpklassavdelningar på högstadiet må i övrigt inrättas för varje påbörjat
15-tal elever av detta slag.
Skolöverstyrelsens förslag innebär således, att, då fråga uppkommer om
inrättande av hjälpklassavdelningar i försöksdistrikten, låg- och mellanstadiet
respektive högstadiet må betraktas som särskilda skolenheter, därest
det skulle visa sig vara fördelaktigare än att i enlighet med de allmänna
hjälpundervisningsbestämmelsema utgå från totalantalet intellektuellt utvecklingshämmade
elever vid skolan. Förslaget motiveras med att större
möjligheter bör beredas försöksdistrikten att inrätta särskilda hjälpklassavdelningar
på högstadiet.
Överstyrelsen förordar vidare särskilda förstärkningsanordningar för
hjälpundervisningen och föreslår följande tillägg till 12 § allmänna försöksskolebestämmelserna.
Staisutskottets utlåtande nr 102 år 1956
15
I särskilt inrättade hjälpklassavdelningar på försöksskolans högstadium
må avdelning, som vid läsårets början omfattar lägst 13 elever, i följande
fall delas i två grupper
a) naturkunskap i klass 7 högst en timme varannan vecka;
b) naturkunskap i klass 8 och 9 högst en timme varje vecka;
c) naturkunskap i flerklassig avdelning högst en timme varje vecka i klasserna
7—9.
I avdelning, där uppdelning på två undervisningsgrupper ej är möjlig,
må vid undervisning i naturkunskap i klass 9 i kursmomentet spädbarnsvård
bildas särskild undervisningsgrupp för flickor under sammanlagt 10
timmar, därest antalet deltagande flickor är lägst 5. Efter medgivande av
skolöverstyrelsen må uppdelning på två undervisningsgrupper äga rum även
om antalet flickor i klass 9 är lägre än 5.
I manlig och kvinnlig slöjd samt i hemkunskap och hushållsgöromål må
särskild undervisningsavdelning bestående av elever tillhörande högstadiets
hjälpklasser bildas, om antalet sådana elever vid läsårets början uppgår till
lägst 6. Uppdelning av dylik avdelning i två grupper må ske, om vid läsårets
början i undervisningen deltaga lägst 13 elever. Vid undervisning i
hemkunskap och hushållsgöromål i samklass av hjälpklass 8 må uppdelning
i två grupper ske efter medgivande av skolöverstyrelsen även om antalet
elever vid läsårets början understiger 13.
Vid undervisning i yrkesämnen i hjälpklass må särskild undervisningsgrupp
bildas, om antalet elever i gruppen vid läsårets början är lägst 8. År
elevantalet lägst 5, må särskild grupp bildas efter medgivande av skolöverstyrelsen,
om den separata undervisningen för gruppen sammanlagt omfattar
i medeltal högst 6 veckotimmar. Uppdelning av dylik undervisningsgrupp
må ske, då antalet elever är lägst 13.
Därjämte föreslår skolöverstyrelsen, att de beträffande högstadiets hjälpklasser
föreslagna bestämmelserna om förstärkningsanordningar i naturkunskap
och yrkesämnen skall äga motsvarande tillämpning på övriga
specialklasser på högstadiet, vilkas tim- och kursplaner fastställts av
överstyrelsen.
Skolöverstyrelsen understryker önskvärdheten av att klasslärarsystemet
i så stor utsträckning som möjligt bibehålies för hjälpklasseleverna under
hela skoltiden. För att dessa klasslärare skall kunna få så stor del av sin
tjänstgöring som möjligt förlagd till den egna klassen, bör dock större
möjlighet beredas lärarna att undervisa i yrkes- och övningsämnen än vad
som medges i 37 § allmänna försöksskolebestämmelserna. Överstyrelsen
föreslår därför, att den nuvarande V3-regeln ändras till att för hjälpklasslärare
avse högst V2 av det sammanlagda antalet veckotimmar på tjänsten.
Detta bör enligt överstyrelsens mening kunna gälla även för lärare i annan
specialklass på högstadiet.
Departementschefen
Departementschefen har i detta avsnitt anfört följande.
De olika formerna av specialundervisning i folkskolan bär blivit allt, viktigare
instrument för ett framgångsrikt skolarbete. Specialundervisningen
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
har en dubbel uppgift, nämligen dels att för de elever, som är i behov
därav, ge en särskilt anpassad undervisning eller undervisningsmetodik,
dels också att underlätta undervisningen i normalklasserna genom att helt
eller delvis vid sidan av denna ge vissa elever den speciella undervisning,
som meddelad inom normalklassens ram skulle verka synnerligen tyngande
på denna. I dagens läge, då av olika skäl önskemålen om generellt lägre
elevantal i normalklasserna icke kan tillgodoses, synes det mig särskilt
angeläget, att åtgärder vidtages för att skapa gynnsammare arbetsbetingelser
för specialundervisningen.
Hjälpundervisningen i den svenska folkskolan har en lång tradition att
bygga på; den första hjälpklassen inrättades redan i slutet av 1870-talet.
De nu gällande grunderna för hjälpundervisningens organisation utformades
år 1942 och innefattas i den förutnämnda kungörelsen 1942: 629. Den
nya undervisningsplanen för folkskolan (utgiven av skolöverstyrelsen den
22 januari 1955 med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 4 juni 1954) innehåller
allmänna riktlinjer för uttagning av elever till hjälpklass, allmänna
anvisningar för arbetet i hjälpklasser, tim- och kursplaner med tillhörande
anvisningar samt anvisningar för särskild hjälpundervisning.
Hjälpundervisningen har under senare år fått alltmer ökad omfattning.
Antalet hjälpklasselever i förhållande till hela elevantalet i folkskolan har
under de senaste tio åren ungefär fördubblats och utgör för närvarande
omkring 2 procent. Man räknar dock med att antalet barn i behov av
hjälpklassundervisning uppgår till mer än 5 procent. Emellertid har det
ökade antalet hjälpklassavdelningar inrättats huvudsakligen i städerna och
övriga större tätorter. Under läsåret 1954/55 undervisades omkring 16 000
elever i hjälpklass, varav 11 400 i städerna (3,2 procent av 360 000 barn)
men endast 4 600 på landsbygden (1 ,i procent av 430 000 barn). Procenttalet
för antalet i hjälpklass undervisade elever i förhållande till det totala
elevantalet utgjorde under nämnda läsår exempelvis i Stockholms skoldistrikt
2,36, Göteborgs skoldistrikt 3,33, Malmö skoldistrikt 2,63 och Norrköpings
skoldistrikt 4,34 men i Kronobergs läns västra inspektionsområde
0,72, Gotlands läns 0,92, Västernorrlands läns norra 0,77 och Jämtlands läns
norra 0,G3. Även om frekvensen av intellektuellt utvecklingshämmade barn
givetvis kan variera, visar nu angivna siffror med all tydlighet, att landsbygdens
skolväsen i förevarande hänseende arbetar under väsentligt sämre
betingelser än tätorternas. En av anledningarna härtill är otvivelaktigt att
söka i föreskriften, att för upprättande av hjälpklassavdelning vid skola
eller skolenhet fordras minst 10 elever, som är i behov av hjälpundervisning.
En sänkning av detta tal till 8 i enlighet med skolöverstyrelsens förslag
skulle uppenbarligen underlätta möjligheterna att utbygga hjälpklassorganisationen
på landsbygden samt överhuvudtaget göra det lättare att
starta en hjälpklassavdelning, något som helt naturligt ofta är förenat med
svårigheter bland annat av psykologisk art med hänsyn till målsmännens
inställning och dylikt. Jag har av nu anförda skäl ansett mig böra biträda
skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag om en sänkning av nämnda elevantal
från 10 till 8.
Undervisningen i hjälpklass bör i största möjliga utsträckning erhålla en
praktisk inriktning. På grund av elevernas stora inbördes olikhet är det av
särskild betydelse, att undervisningen anpassas efter varje barns begåvning,
utveckling på känslolivets område och arbetstempo. Med hänsyn härtill
biträder jag även överstyrelsens förslag om en jämkning av grunderna
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
17
för uppdelning av hjälpklasselevema i undervisningsgrupper vid slöjdundervisningen.
Delningsgrunderna för undervisningen i hushållgöromål
och yrkeskunskap bör, såsom överstyrelsen förutsatt, numera äga tillämpning
även beträffande ämnesgrenen hemkunskap.
Vad jag nu förordat beträffande hjälpundervisningen bör gälla från och
med redovisningsåret 1956/57. På grund av statsbidragssystemets utformning
inträder härav föranledda kostnadsökningar för statsverket först från
och med budgetåret 1957/58. Det är, såsom överstyrelsen framhållit, svårt
att med någon större säkerhet beräkna kostnadsökningarna. Den av överstyrelsen
gjorda uppskattningen av statsbidragsökningen till sammanlagt
omkring 650 000 kronor synes kunna godtagas. Häremot svarande kostnadsökning
för skoldistrikten kan beräknas till omkring 75 000 kronor.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen
utfärda ny kungörelse i ämnet samt de övriga bestämmelser, som
kan finnas påkallade i anledning av vad jag förordat.
Förutom hjälpundervisning för intellektuellt utvecklingshämmade barn
förekommer i folkskolan numera specialundervisning också för andra barn,
som på grund av fysiska eller psykiska handikapp icke med framgång kan
deltaga i den vanliga skolundervisningen. Den speciella undervisningen sker
antingen i särskilda klasser — specialklasser — eller genom undervisning
jämsides med vanlig undervisning — särskild specialundervisning.
De specialklasser, som här är i fråga, är observations-, hörsel-, syn-, tal-,
läs-, frilufts- och hälsoklasser. Därjämte har överstyrelsen i detta sammanhang
också upptagit vissa spörsmål beträffande de s. k. skolmognadsklasserna.
Särskild specialundervisning avser barn med hörsel-, syn-, tal-, läsoch
skrivsvårigheter.
Särskilda bestämmelser rörande antalet elever i specialklasser och skolmognadsklasser
eller rörande undervisningsskyldigheten för lärare i dylika
klasser finnes icke liksom ej heller några allmänt gällande kurs- och timplaner
för dessa klasser. För skolmognadsklasser har tillämpats de för vanliga
klasser gällande bestämmelserna. I övrigt har för specialklasserna tilllämpats
vissa allmänt hållna föreskrifter i folkskolestadgan in. m. ävensom
de i avlöningsreglementet givna bestämmelserna om möjlighet att vid särskilda
förhållanden nedsätta folk- och småskollärares undervisningsskyldighet.
Den nya undervisningsplanen innehåller vissa anvisningar rörande uttagning
av elever till specialklass samt angående arbetet i speeialklasscr och
anordnandet av särskild specialundervisning.
Med hänsyn till att specialundervisning förekommer i allt större utsträckning
och då avsaknaden av för denna undervisning särskilt anpassade föreskrifter
och normer medfört vissa olägenheter, ansluter jag mig till skolöverstyrelsens
uppfattning, att särskilda bestämmelser för specialundervisningen
i folkskolan nu bör utfärdas.
Vad överstyrelsen anfört om riktlinjerna för organisationen av specialundervisningen
och i vilka fall denna bör i första hand ordnas i specialklass
eller genom särskild specialundervisning, har icke givit mig anledning
till erinran. Jag vill blott understryka angelägenheten av alt specialundervisningen
i största möjliga utsträckning ordnas som särskild specialundervisning
jämsides med undervisning i vanlig klass, där så kan ske utan att
syftet med den speciella undervisningen eftersattes.
Självfallet måste elevantalet i specialklasserna vara avsevärt lägre än i
vanliga klasser, för att specialundervisningen skall kunna fylla sin uppgift.
2 — B ihan g till riksdagens protokoll 1056. 6 sand. Nr 102—103
18
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
Beträffande observations-, hörsel-, tal-, läs-, frilufts- och hälsoklasserna,
för vilka jämte synklasserna inga särskilda bestämmelser eller anvisningar
härutinnan gäller, har en viss praxis i fråga om elevantalet utbildats. Överstyrelsens
förslag beträffande grundtal och delningstal för inrättande av
avdelningar i klasser av nu angivet slag innebär i huvudsak en kodifiering
av nämnda praxis. Såsom framgår av överstyrelsens förslag, blir grundtalen
och delningstalen för de olika typerna av specialklasser rätt varierande.
Med hänsyn till klassernas inbördes olikhet i fråga om elevernas
svårigheter eller defekter synes mig emellertid ingen erinran böra riktas
häremot. Det bör enligt min mening få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda
bestämmelserna rörande elevantalet i nu ifrågavarande specialklassavdelningar
i huvudsaklig överensstämmelse med vad överstyrelsen förordat.
Överstyrelsen har föreslagit införande av särskilda grundtal och delningstal
även beträffande skolmognadsklasserna. Dessa är avsedda för normalbegåvade
elever, som, ehuru de uppnått den för intagning i skolan fastställda
åldern, vid prövning befunnits ej ha nått den skolmognad, att de
med framgång kan deltaga i undervisningen i vanlig nybörjarklass. Goda
skäl kan enligt min mening anföras för att bereda de senmognande eleverna
en mjukare skolstart och en mera individuell behandling de första skolåren.
Jag är likväl icke nu beredd att biträda överstyrelsens förslag om
införande av särskilda grundtal och delningstal för skolmognadsklasserna.
Även under nästa budgetår torde alltså dylika klasser få upprättas i den
utsträckning, som är möjlig inom ramen för gällande allmänna anvisningar
rörande elevernas fördelning på läraravdelningar inom småskolan.
I gällande bestämmelser för inrättande av avdelningar och uppdelning på
grupper vid undervisningen i slöjd, hemkunskap och hushållsgöromål samt
yrkeskunskap inom folkskolan göres inget undantag beträffande elever i
specialklasserna. Vad skolöverstyrelsen nu föreslagit i fråga om särskilda
normer i detta avseende har icke givit mig anledning till någon erinran.
I likhet med skolöverstyrelsen vill jag understryka vikten av interkommunalt
samarbete för att möjliggöra inrättande av specialklasser. Jag har
senast i årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln s. 633 och
634, närmare berört denna fråga med avseende å inrättandet av hörselklasser.
Såsom jag därvid anfört, bör inackorderingsbidrag och skolskjutsbidrag
för elever i interkommunalt anordnade specialklasser utgå enligt
vanliga statsbidragsgrunder, och därest någon mindre justering av gällande
bidragsbestämmelser skulle visa sig erforderlig för en dylik anordning, torde
det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta härom. Till formerna för
det interkommunala samarbetet på skolväsendets område torde jag få återkomma
vid anmälan i annat sammanhang av 1951 års skolstyrelseutrednings
förslag härutinnan. Tills vidare torde i nu förevarande hänseende den
av skolöverstyrelsen föreslagna kompletteringen av § 6 mom. 3 folkskolestadgan
vara tillfyllest.
Enligt 4 § 3 mom. avlöningsreglementet för folkskolan må den för folkoch
småskollärare föreskrivna undervisningsskyldigheten av 30 respektive
28 veckotimmar, om särskilda förhållanden det föranleder, av skolöverstyrelsen
eller statens folkskolinspektör nedsättas med högst fyra veckotimmar.
Härutöver äger skolöverstyrelsen medge nedsättning med ytterligare högst
fyra veckotimmar. Nedsättningen får ej föranleda kostnad för statsverket,
såvida ej skolöverstyrelsen det medger. Dylikt medgivande får avse högst
fyra veckotimmar, för vilka i så fall statsbidrag alltså utgår till timlärar
-
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
19
arvode. Skolöverstyrelsens nu framlagda förslag beträffande undervisningsskyldigheten
för lärare i specialklass innebär, att — såsom redan gäller i
fråga om hjälpklasslärare — en generell nedsättning av undervisningsskyldigheten
med fyra veckotimmar medges för lärare i observations-, hörsel-,
syn-, tal-, läs- och skolmognadsklasser samt att överstyrelsens möjlighet
att därutöver, utan kostnad för statsverket, medge nedsättning med ytterligare
högst fyra veckotimmar kvarstår oförändrad. Jag anser mig böra
biträda detta förslag. Fråga om härav betingade ändringar i avlöningsreglementet
för folkskolan torde i annat sammanhang få anmälas av chefen för
civildepartementet. Beträffande fyllnadstjänstgöring för lärare i specialklass
torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om erforderliga
jämkningar av de nu enligt kungörelsen 1946: 309 gällande bestämmelserna.
Särskild specialundervisning avses skola ifrågakomma för elever med
hörsel-, syn-, tal-, läs- och skrivsvårigheter. Vad överstyrelsen förordat
härutinnan har icke givit mig anledning till erinran annat än i fråga om
beslutanderätten beträffande statsbidrag till dylik undervisning. Jag delar
överstyrelsens uppfattning, att det bör ankomma på statens folkskolinspektör
att med ledning av anvisningar, utfärdade av överstyrelsen, pröva fråga
om statsbidrag till avlönande av timlärare, som meddelar särskild specialundervisning
åt barn med läs- och skrivsvårigheter, samt att det bör
ankomma på överstyrelsen att pröva motsvarande bidragsfråga med avseende
å annan av timlärare fullgjord särskild specialundervisning. Däremot
bör det enligt min mening alltjämt ankomma på Kungl. Maj:t att
pröva fråga om statsbidrag till särskild specialundervisning i sådant fall,
där en lärares hela undervisningsskyldighet tages i anspråk härför. I den
mån ytterligare erfarenheter av praxis härutinnan ger anledning därtill, bör
dock Kungl. Maj:t äga delegera denna beslutanderätt till överstyrelsen.
Vad jag nu förordat beträffande övrig specialundervisning i folkskolan
bör tillämpas från och med redovisningsåret 1956/57. De kostnadsökningar
för statsverket, som följer härmed, inträffar på grund av statsbidragssystemets
utformning först från och med budgetåret 1957/58. Kostnadsökningarna
hänför sig till förslagen om inrättande för specialklasseleverna av särskilda
avdelningar i slöjd, hemkunskap och hushållsgöromål samt yrkeskunskap
och om särskild specialundervisning jämväl åt barn med syn- och
hörselsvårigheter. Överstyrelsen har uppskattat bidragsökningen på dessa
punkter till sammanlagt omkring 85 000 kronor. Denna beräkning synes
kunna godtagas. Kostnadsökningen för skoldistrikten kan beräknas till
omkring 8 000 kronor.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen
meddela närmare bestämmelser beträffande specialundervisningen
i folkskolan i anslutning till vad jag här förordat.
I redogörelsen för försöksverksamheten med nioårig enhetsskola under
läsåret 1953/54 framhöll skolöverstyrelsen bland annat, att på försöksskolans
högstadium borde anordnas cn för hjälpklasseleverna särskilt avpassad
praktisk utbildning. Denna synpunkt underströks såväl i fjolårets proposition
(nr 120 s. 25) som av statsutskottet (SU 122 s. 41). Sedan särskilda
inom överstyrelsen tillkallade sakkunniga verkställt utredning i frågan,
har överstyrelsen den 28 maj 1955 fastställt förebilder till tim- och kursplaner
jämte anvisningar för hjälpklasser på försöksskolans högstadium att
giilla från och med innevarande läsår. Av tim- och kursplanerna för sjunde
klassen framgår, att denna klass närmast skall utgöra cn direkt fortsätt
-
20
Statsutskottets utlåtande nr 102 åt 1956
ning på mellanstadiet men med något ökat timtal för de praktiska ämnena.
Dessutom ges utrymme för tillvalsämne (exempelvis engelska, slöjd, yrkeskunskap).
Åttonde klassen har givits karaktär av yrkesorienteringsklass,
där yrkesvalet skall särskilt förberedas. Även i denna klass finnes möjlighet
till tillvalsämne. I nionde klassen bör eleverna erhålla en förberedande yrkesutbildning
dels i form av undervisning i yrkesarbete i skolverkstad eller
genom praktik på arbetsplats, dels genom en fortsättning och eventuellt
specialisering av den undervisning i yrkesteori, som påbörjats i åttonde
klassen.
Riktlinjer och anvisningar har sålunda utformats för hjälpundervisningens
inre arbete på högstadiet. Beträffande organisationen i övrigt skall
enligt nu gällande bestämmelser de för folkskolan gällande föreskrifterna i
olika hänseenden äga motsvarande tillämpning. För att skapa gynnsammare
betingelser för undervisningen av de intellektuellt utvecklingshämmade
på högstadiet måste emellertid nämnda föreskrifter kompletteras med
vissa särskilda bestämmelser. Under de gångna försöksåren har även anmälts
behov av annan specialundervisning på högstadiet, exempelvis för
elever med läs- och skrivsvårigheter. Jämväl i avseende å annan specialundervisning
än hjälpundervisning fordras vissa kompletterande bestämmelser
utöver de föreskrifter för folkskolan, som eljest skall tillämpas. Innan
jag går närmare in på de olika detaljerna i överstyrelsens föreliggande
förslag, vill jag härjämte omnämna, att överstyrelsen har under prövning
frågan om bestämmelser angående hjälpklasselevernas avgång från enhetsskolan
och att överstyrelsen senare torde inkomma med förslag härom.
Jag biträder överstyrelsens förslag, att vid inrättande av hjälpklassavdelningar
i försöksdistrikten högstadiet skall få räknas som särskild skola
eller skolenhet. Detta möjliggör under vissa förutsättningar inrättande av
ett större antal lijälpklassavdelningar på högstadiet än vad som är möjligt
vid tillämpning av de för folkskolan gällande bestämmelserna. Grundtalet
och delningstalen bör vara desamma som för folkskolan, alltså minst 8 elever
för en avdelning, minst 18 elever för två avdelningar, minst 31 elever
för tre avdelningar etc.
Beträffande förstärkningsanordningar kan varken de för hjälpklasser i
folkskolan eller de för normalklasser på högstadiet gällande bestämmelserna
utan vissa jämkningar tillämpas för hjälpklasserna på högstadiet. Vad
skolöverstyrelsen nu föreslagit härutinnan har icke givit mig anledning till
någon invändning. Jag erinrar emellertid om att Kungl. Maj:t enligt riksdagens
bemyndigande (prop. 1955: 120 s. 88 och 89, SU 122 s. 49) äger
besluta beträffande förstärkningsanordningar inom försöksskolan. Det
torde alltså ia ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser
beträffande förstärkningsanordningar för högstadiets hjälpklasser. Detsamma
torde böra gälla i fråga om erforderliga förstärkningsanordningar
beträffande övrig specialundervisning på högstadiet.
Uppenbarligen är det angeläget, att klasslärarsystemet bibehålies för
hjälpklasseleverna i så stor utsträckning som möjligt under hela skoltiden.
I viss mån gäller detta även beträffande annan specialundervisning, där
särskilda metodiska kunskaper och andra insikter kräves av läraren för
undervisningens bedrivande. Med hänsyn härtill bör, såsom överstyrelsen
förordat, ökade möjligheter beredas dylika lärare på högstadiet att undervisa
i yrkes- och övningsämnen. För närvarande gäller som huvudregel, att
i heltidstjänst i läroämnen på högstadiet må inräknas undervisning i övningsämnen
och yrkesämnen samt i vissa fall tjänstgöring på lägre sta
-
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
21
dium med tillhopa högst en tredjedel av det sammanlagda antalet veckotimmar
på tjänsten. Emellertid äger Kungl. Maj:t (prop. 1955: 120 s. 84,
SU 122 s. 47), om särskilda skäl föreligger, medge inräkning av yrkesteoretiska
ämnen upp till högst två tredjedelar av undervisningsskyldigheten.
Med hänsyn till vad jag här anfört, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t
att jämväl i fråga om lärare i hjälpklass eller annan speeialklass på högstadiet
besluta om inräkning av yrkesämnen och övningsämnen med mer
än en tredjedel av undervisningsskyldigheten.
Vad jag nu förordat beträffande specialundervisningen på försöksskolans
högstadium föranleder vissa ändringar och tillägg i de allmänna försöksskolebestämmelserna.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter
förslag av skolöverstyrelsen meddela närmare föreskrifter i detta hänseende.
Utskottet
Den av skolöverstyrelsen avgivna och av departementschefen kommenterade
redogörelsen för försöksverksamheten avser försöksåret
1954/55. Under nämnda läsår har försöksverksamheten med nioårig enhetsskola
omfattat 46 skoldistrikt. Under innevarande läsår har tillkommit
ytterligare 13 försöksdistrikt.
Utskottet vill inledningsvis uttala, att enligt utskottets uppfattning den
pågående försöksverksamheten med enhetsskoleorganisation skall utmynna
i en obligatorisk, organisatoriskt sammanhållen nioårig skola. Enligt utskottets
mening är det angeläget, att den nya skolan skall kunna mera
allmänt genomföras så snart sig göra låter. Dessförinnan måste emellertid
klarhet och enighet skapas i fråga om de detaljer och moment i enhetsskolans
organisation och inre arbete m. in., beträffande vilka oklarhet och
delade meningar ännu kan råda. För att ge tillräckligt underlag härför
måste, såsom departementschefen framhållit, försöksverksamheten erhålla
förbättrade arbetsbetingelser och ytterligare möjligheter till ändamålsenlig
variation av försöken i olika hänseenden. Utskottet delar också departementschefens
mening, att en ökad omfattning av försöksverksamheten är
angelägen med hänsyn till önskvärdheten av att ytterligare sammanhängande
försöksregioner åstadkommes och till det förhållandet, att det utan en
verksamhet i större omfattning icke torde vara möjligt att vid bearbetningen
av erfarenheter och resultat göra det tillräckligt representativa
urval i olika hänseenden, som från vetenskapliga synpunkter kräves. Utskottet
får i detta sammanhang även erinra om att utskottet redan vid
1953 års riksdag (uti. nr 139 s. 26) pekade på att en utökning av försöksverksamheten
jämväl synes ägnad att i sin mån råda bot på den platsbrist
inom realskolan, som för närvarande gör sig gällande.
Det är emellertid för förverkligandet i full omfattning av enhetsskoletanken
icke tillräckligt blott, med en ökad försöksverksamhet och med de
löpande undersökningar beträffande dess resultat, som nu iir möjliga att
göra. Därjämte fordras enligt utskottets mening en samlad bearbetning
22
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
och prövning av erfarenheterna från försöksverksamheten och en ytterligare
konkretisering och precisering av skolans målsättning i anslutning
till 1950 års principbeslut. Utskottet tillstyrker därför tillsättandet av den
sammanfattande utredning i skolfrågorna, vilken departementschefen förutskickat
och varom förslag framlagts i motionerna I: 421 och II: 513. I
nämnda motioner har uttalats, att utredningen fram till år 1959 borde
ägna sig åt en allsidig belysning av den obligatoriska skolans målsättning
på olika områden och stadier samt därefter — på grundval av en sammanfattande
rapportering beträffande försöksverksamheten från skolöverstyrelsens
försöksavdelning och lärarhögskolans pedagogiska institution — åt
ett ställningstagande till den framtida skolorganisationen. Mot ett sålunda
etappvis upplagt arbetsprogram för utredningen, sammanhängande med
bland annat att nu gällande timplaner och huvudmoment vid försöksverksamheten
skall tillämpas till och med läsåret 1957/58, har utskottet för sin
del ingen erinran. Beträffande skolans målsättning vill utskottet i förevavarande
sammanhang blott understryka vikten av att denna avväges bland
annat mot bakgrunden av en precisering av vad som bör fordras att skolan
skall ge de unga för deras kommande yrkesverksamhet. Det är sålunda
angeläget, att kompetensfordringarna för olika yrkesområden ingående
belyses, både genom utredningens egna undersökningar och genom införskaffande
av förslag och måhända också mera bindande utfästelser i detta
hänseende från representanter för samhällets olika yrkesområden.
I anslutning till vad av departementschefen anförts och i motionerna
I: 421 och II: 513 förordats om tidpunkterna för tillsättande av ifrågavarande
utredning och för förslag till riksdagen i anledning av utredningsresultatet,
vill utskottet som sin mening uttala, att utredningen bör tillsättas
så snart som möjligt och att utredningsarbetet — som givetvis bör
ske i intim kontakt med skolöverstyrelsens försöksavdelning och lärarhögskolans
pedagogiska institution — bör vara avslutat i sådan tid, att
därpå grundade förslag i förevarande frågor kan föreläggas riksdagen tidigast
möjligt i början av 1960-talet och senast år 1962.
Av vad utskottet sålunda förordat följer, att utskottet icke är berett att
biträda det i motionerna I: 428 och II: 519 framställda yrkandet om att
riksdagen nu skulle besluta, att den nioåriga enhetsskolans genomförande
påbörjades i hela landet inom loppet av de närmaste fem åren, samt hos
Kungl. Maj:t begära en plan härför och förslag om nödvändiga åtgärder
i anslutning därtill.
Ett av de mest uppmärksammade och omdiskuterade problemen på försöksverksamhetens
område gäller differentieringsfrågorna. De i skolöverstyrelsens
redogörelse lämnade uppgifterna om högstadieavdelningarnas
sammansättning under det gångna läsåret visar enligt utskottets mening,
att frågan om elevmaterialets differentiering närmast blivit ett rent praktiskt
problem, vars olika lösningar i första hand betingas av skoldistriktens
skiftande elevnumerär. I det alldeles övervägande antalet fall har, där så
23
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
varit möjligt med hänsyn till antalet elever, valts utvägen att fördela eleverna
i klasserna 7 och 8 alltefter elevernas ämnesval i var och en av dessa
klasser. Såsom departementschefen anfört torde det, för att fa differentieringsfrågan
allsidigt belyst genom systematiska försök även med odifferentierade
avdelningar på högstadiet, bli nödvändigt att förlägga dylika försök
till de redan i propositionen 1955: 120 förutskickade statliga försöksskolorna.
Utskottet vill i denna fråga begränsa sig till att understryka
vikten av att spörsmålet om nämnda statliga försöksskolor erhåller sin
lösning vid nästa års riksdag, för att denna särskilda skoltyp i tid skall
kunna få sin givna ställning som ett led i den fortskridande skolreformen
med möjlighet att systematiskt utpröva olika pedagogiska metoder och
organisationsformer inom skolarbetet över huvud taget. Utskottet får å
andra sidan framhålla, att differentieringsfrågan självklart blir ett av de
centrala problemen vid den ovan förordade sammanfattande sKolutredningen.
I motionen I: 432 har föreslagits, att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle
hemställa om försök inom enhetsskolans ram »med genomförd klassdifferentiering
från klass 5 med barn, som då bedömdes lämpade för studier i
högre skola med hjälp av testning, betyg och lärarnas omdöme, ungefär
efter majoritetens mening i 1940 års skolutredning, samt dessutom ditferentiering
under samma förutsättningar från klass 7 efter viss ämnesditferentiering
i klasserna 5—6, ungefär i överensstämmelse med minoritetens mening
i 1940 års skolutredning eller efter de synpunkter, som realskoleutredningens
betänkande (SOU 1955:53) nyligen redovisat (huvudalternativ
A)». Med hänvisning bland annat till vad utskottet nyss anfört om differentieringsfrågans
fortsatta prövning anser utskottet — som vill betona
att ett s. k. studielämplighetsurval med renodlad klassdifferentiering från
och med femte klassen icke rimmar med de intentioner för enhetsskolans
utformning, som låg till grund för 1950 års enhälliga principbeslut att
ifrågavarande motion icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Beträffande den förberedande yrkesutbildningen i klass 9 y har departementschefen
framhållit bland annat, att de problem som redovisats i försöksrapporten
i hög grad understryker behovet av samarbete och samverkan
dels mellan olika skoldistrikt, dels mellan försöksskolan och yrkesskolan,
dels mellan lokala och regionala myndigheter. Utskottet delar helt
denna uppfattning och vill tillika betona, att ett rationellt samarbete mellan
skoldistrikten är av största betydelse även beträffande andra förhallanden
vid enhetsskoleorganisationens uppbyggande, exempelvis i fråga
om att skapa tillräckligt underlag för upprättande av fristående g-linjer i
klass 9. Bland annat med hänsyn härtill vill utskottet starkt understryka
vikten av att de samarbetsorgan för skolplanering på det regionala planet,
som de av 1951 års skolstyrclseutredning föreslagna mellaninstanserna
åsyftas skola vara, snarast kommer till stånd.
Med anledning av de i motionerna T: 427 och IT: 529, såvitt här år i fråga,
24
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
framställda yrkandena far utskottet i anslutning till yrkandet under punkten
a) endast erinra om att enligt 1950 års skolbeslut enhetsskolan skall
vara en statsunderstödd kommunal skola. Behovet av mellankommunal
samverkan inom skolväsendet har av utskottet nyss särskilt understrukits.
Beträffande motionärernas hemställan under punkten b) får utskottet
erinra dels om att Kungl. Maj:t i propositionen 1956: 123 framlagt förslag
om byggnadsbidrag till realskolor och högre kommunala skolor, dels
om att riksdagen numera, i anledning av utskottets utlåtande nr 53, avsnitt
II punkten 19, hos Kungl. Maj:t hemställt om förslag till 1957 års
riksdag om införande av byggnadsbidrag till lokala och vissa centrala yrkesskolor.
Vad motionärerna yrkat under punkten c) föranleder från utskottets
sida intet särskilt uttalande utöver vad utskottet i det föregående
anfört. I anslutning till motionärernas hemställan under punkten j) får
utskottet dels peka på 1955 års riksdagsbeslut om utbyggnad av yrkesutbildningen
och innevarande års riksdagsbeslut om utbyggnad av den
tekniska skolutbildningen, bland annat avseende de högre tekniska läroverken,
dels erinra om pågående utredning av frågan om inrättande av
praktiska gymnasier, vilket utredningsarbete enligt 1956 års riksdagsberättelse,
s. 174, beräknas bli avslutat under innevarande år.
De synpunkter, som framlagts i motionerna I: 504 och II: 664, har icke
givit utskottet anledning till särskilt uttalande utöver vad utskottet i det
föregående anfört.
Utskottet hälsar med tillfredsställelse departementschefens förslag om
förmånligare grunder för anordnande av hjälpundervisning i
folkskolan. För närvarande fordras för upprättande av särskild hjälpklassavdelning,
att antalet intellektuellt utvecklingshämmade barn vid vederbörande
skola eller skolenhet vid läsårets början uppgår till minst 10.
Otvivelaktigt kommer en sänkning av detta tal till 8 i enlighet med departementschefens
förslag att underlätta möjligheterna att utbygga hjälpklassorganisationen
framför allt på landsbygden samt över huvud taget göra det
lättare att starta en hjälpklassavdelning. Utskottet biträder departementschefens
förslag, varigenom också tillgodoses det i motionerna 1:255 och
II: 403 i anslutning till statsverkspropositionen väckta yrkandet i förevarande
hänseende.
Departementschefen har jämväl förordat förmånligare grunder för uppdelning
på grupper av hjälpklassavdelning vid undervisning i slöjd. För
narvarande får uppdelning på två grupper ske, då elevantalet uppgår till
lägst 16. Departementschefens förslag innebär att uppdelning skall få ske
på två grupper vid lägst 15 elever, på tre grupper vid lägst 27 elever samt
på ytterligare grupper vid varje påbörjat 13-tal elever. Utskottet ansluter
sig till detta förslag och avstyrker följaktligen bifall till det i motionen
11:421 framställda yrkandet om att den första delningen skulle få ske,
då elevantalet överstiger 12 elever.
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
25
I likhet med departementschefen anser utskottet särskilda bestämmelser
påkallade beträffande övrig specialundervisning i folkskolan.
Vad departementschefen anfört beträffande riktlinjer för organisationen
av denna specialundervisning, grundtal och delningstal för inrättande
av specialklassavdelningar, undervisningsskyldighet för lärare i
specialklasser och skolmognadsklasser, särskild specialundervisning in. m.
föranleder ingen erinran från utskottets sida.
I motionerna I: 503 och II: 663 har yrkats, att riksdagen måtte besluta
att barnantalet i skolmognadsklasserna skall fastställas på grundval av de
särskilda grundtal och delningstal, som föreslagits av skolöverstyrelsen i
den framställning, vilken legat till grund för departementschefens förslag
rörande specialundervisningen. Enligt departementschefens mening kan
goda skäl anföras för att bereda de senmognande eleverna en mjukare skolstart
och en mera individuell behandling de första skolåren. Departementschefen
har förklarat sig likväl icke nu vara beredd att biträda skolöverstyrelsens
förslag utan ansett skolmognadsklasser böra få även under nästa
budgetår upprättas i den utsträckning, som är möjlig inom ramen för gällande
allmänna anvisningar rörande elevernas fördelning på läraravdelningar
inom småskolan. Utskottet delar helt den uppfattning om angelägenheten
av särskild omvårdnad av de senmogna barnen, varåt såväl
departementschefen som motionärerna givit uttryck. Utskottet vill tillika
framhålla det otillfredsställande i den för närvarande praktiserade anordningen,
enligt vilken inrättande av skolmognadsklasser med lägre elevantal
måste ske på bekostnad av vederbörande distrikts övriga småskolavdelningar,
som därigenom erhåller ett högre elevantal än den genomsnittliga.
Då emellertid av departementschefens uttalande synes kunna slutas, att
förslag i ämnet torde komma att föreläggas nästa års riksdag, har utskottet,
i avvaktan därpå, icke ansett sig böra tillstyrka bifall till det nu föreliggande
motionsvis framförda yrkandet.
Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att tim- och kursplaner
numera föreligger för hjälpklasser på försöksskolans högstadium.
Därmed har tillgodosetts ett av utskottet vid fjolårets riksdag
uttalat önskemål om anordnande av en för hjälpklasseleverna särskilt avpassad
högstadieundervisning. Vad departementschefen nu förordat i syfte
att skapa gynnsammare yttre betingelser för denna undervisning och i
övrigt erforderlig specialundervisning på högstadiet har icke givit utskottet
anledning till erinran.
I motionen IT: 660 har för beaktande vid behandlingen av propositionen
nr 80 framförts vissa synpunkter beträffande hjälpklassundervisningens
ordnande och möjligheterna till ökad praktisk utbildning i klass 8 i försöksdistrikten.
Motionären har sålunda framhållit såsom önskvärt att, i
varje fall i distrikt med endast en hjälpklassavdelning, möjligheter kunde
beredas att för vart och ett av skolans stadier anordna särskild avdelning
i praktiska ämnen, även om antalet hjälpklassclever är lägre än 6. Departe
-
26 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
mentschefens förslag innebär, att detta grundtal skall gälla som minimum
för upprättande av särskild avdelning vid undervisning i slöjd, hemkunskap
och hushållsgöromål samt yrkeskunskap. Vad gäller de praktiska
tillvalsämnena på högstadiet kan redan enligt nu gällande allmänna försöksskolebestämmelser
(12 § 5 mom.) särskild undervisningsgrupp upprättas,
om lägst 5 elever anmält sig till undervisningen; föreligger speciella skäl
kan skolöverstyrelsen medge upprättande av särskild grupp även vid ännu
lägre elevantal. Vid den förberedande yrkesutbildningen i klass 9 y må
enligt samma bestämmelser (12 § 8 mom.) för gren av 9 y bildas särskild
undervisningsgrupp, om antalet elever i gruppen är lägst 8 eller, under
vissa förutsättningar, lägst 5; skolöverstyrelsen kan även här medge upprättande
av särskild grupp med lägre elevantal än 5. Dessa bestämmelser
torde komma att göras tillämpliga även beträffande högstadiets hjälpklasser.
Innan ytterligare erfarenheter i dessa frågor vunnits och med hänsyn
till att Kungl. Maj:t äger att utan riksdagens hörande meddela bestämmelser
i förevarande hänseenden, föreligger enligt utskottets mening icke anledning
att från riksdagens sida nu påkalla mera långt gående delningsbestämmelser.
I motionen II: 660 har även ifrågasatts, huruvida icke möjligheter borde
ges till ökad utbildning i praktiska ämnen i enhetsskolans klass 8. Med
anledning härav kan det vara av intresse att peka på följande omständigheter.
Av de 37 veckotimmar, som timplanen för klass 8 omfattar, avser
9 veckotimmar tillvalsämnen av både teoretisk och praktisk karaktär. Av
sistnämnda timantal kan 8 timmar fullgöras genom att eleven väljer såväl
grundläggande kurs som tilläggskurs i praktisk yrkesorientering. Den praktiska
yrkesorienteringen kan koncentreras till fyra eller åtta hela arbetsveckor,
uppdelade på flera praktikperioder. Försöksrapporten visar nu, att
den praktiska yrkesorienteringen vanligen omfattar fyra hela arbetsveckor;
flertalet av de elever, som valt praktisk yrkesorientering, har alltså stannat
för den grundläggande kursen och undvikit den dubblerade kursen.
Utskottet håller emellertid icke för osannolikt, att erfarenheterna av försöksverksamheten
kan komma att visa på ett behov av möjligheter till
ökad praktisk utbildning i lämpliga former och kombinationer för elever
i enhetsskolans åttonde klass. Enligt vad utskottet inhämtat, har skolöverstyrelsens
försöksavdelning bland annat just detta problem under övervägande.
Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört, anser utskottet ifrågavarande
motion icke böra föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens
sida.
Utskottet har slutligen i förevarande sammanhang till behandling upptagit
motionerna I: 255 och II: 403 samt II: 421, såvitt i motionerna framställts
yrkanden om förmånligare grunder för inrättande av särskilda avdelningar
vid slöjdundervisningen i folkskolan. Enligt för
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
27
folkskolan gällande bestämmelser får slöjdavdelning uppdelas på två grupper
vid ett elevantal av lägst 25. Beträffande slöjdundervisningen vid de
allmänna, läroverken, de högre kommunala skolorna samt försöksskolans
högstadium gäller, att uppdelning på två avdelningar får ske vid ett elevantal
av lägst 17. I motionerna I: 255 och II: 403 har yrkats, att delningstalet
i folkskolan sänkes till 20, medan i motionen II: 421 yrkats på en
sänkning till 17. Utskottet får erinra om att skolöverstyrelsen i skrivelse till
Kungl. Maj:t den 31 augusti 1954, vilken framställning icke bifallits av
Kungl. Maj:t, hemställt om en sänkning av ifrågavarande delningstal till
20. Enligt överstyrelsens beräkningar skulle en dylik sänkning, därest den
hade tillämpats under budgetåret 1953/54, ha ökat statsverkets statsbidragsutgifter
för slöjdundervisningen med drygt 2,5 miljoner kronor.
Enligt utskottets mening är det från pedagogiska synpunkter uppenbarligen
icke tillfredsställande med ett så högt delningstal som 25 för ifrågavarande
praktiskt betonade undervisning, vilken för övrigt i den nya undervisningsplanen
för folkskolan erhållit ställningen av obligatoriskt ämne.
Ett ytterligare särskilt skäl för de förbättrade arbetsbetingelser, som en
sänkning av delningstalet skulle medföra, utgör det förhållandet, att antalet
veckotimmar för slöjden i klasserna 4—6 enligt timplaneanvisningama kan
minskas ej blott i klass 4 utan även, om undervisning i engelska är anordnad,
i klasserna 5 och 6. Utskottet finner av nu anförda skäl angeläget,
att en sänkning av ifrågavarande delningstal kommer till stånd. Även om
utskottet icke är berett att tillstyrka bifall till någotdera av de nu föreliggande
motionsvis framställda yrkandena, förutsätter utskottet, att
Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på detta problem och överväger
förutsättningarna, såväl i ekonomiskt hänseende som med hänsyn
till lärar- och lokaltillgång, för att förelägga riksdagen förslag i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. beträffande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola
in. m.
a) att motionerna I: 428 och II: 519 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
b) att motionen I: 432 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
c) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet anfört och förordat i anledning av vad
departementschefen anfört i statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för den 23 februari 1956 ävensom i
anledning av motionerna 1:421 och II: 513, 1:427 och
II: 529 samt I: 504 och II: G64, de fyra förstnämnda motionerna
såvitt här är i fråga;
d) att motionerna 1:427 och IT: 529, såvitt här är i
fråga, i den mån de ej blivit tillgodosedda genom vad ut
-
28
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
skottet under c) hemställt, icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
e) att motionerna I: 504 och II: 664, i den mån de ej
blivit tillgodosedda genom vad utskottet under c) hemställt,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
II. beträffande specialundervisning i folkskolan och på
försöksskolans högstadium m. m.
a) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 255 och II: 403 ävensom med avslag
å motionen II: 421, samtliga motioner såvitt här är
i fråga, godkänna av departementschefen förordade ändrade
grunder för hjälpundervisningen i folkskolan, att tilllämpas
tills vidare från och med redovisningsåret 1956/57;
b) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag på motionerna I: 503 och II: 663, godkänna
av departementschefen förordade grunder för övrig
specialundervisning i folkskolan, att tillämpas tills vidare
från och med redovisningsåret 1956/57;
c) att riksdagen må godkänna av departementschefen
förordade grunder för specialundervisning på försöksskolans
högstadium, att tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret
1956/57;
d) att motionen II: 660 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
e) att motionen II: 421, såvitt den ej behandlats under
a), icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
f) att motionerna I: 255 och II: 403, såvitt de ej behandlats
under a), icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
29
II. Anslagsberäkningar för budgetåret 1956/57
l:o) Skolöverstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (åttonde
huvudtiteln, punkt 180, s. 377—387) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret
1956/57, vidtaga av departementschefen angivna ändringar i personalförteckningen
för skolöverstyrelsen, dels godkänna av departementschefen
angiven avlöningsstat för skolöverstyrelsen, att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1956/57, dels ock till Skolöverstyrelsen: Avlöningar för
budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 4 300 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels de båda likalydande motionerna I: 276 och II: 533 av herr Ragnar
Bergh och herr von Seth, i vilka hemställts, såvitt här är i fråga, att riksdagen
måtte vid behandling av punkt 180 under åttonde huvudtiteln till
Skolöverstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 4 260 500 kronor,
dels de båda likalydande motionerna I: 250 och II: 425 av fru HamrinThorell
och fru Andrén, i vilka hemställts, att riksdagen måtte anvisa medel
för förstärkning av personalen inom skolöverstyrelsen med en konsulenttjänst
i lönegrad Ce 27 från och med budgetåret 1956/57,
dels de båda likalydande motionerna I: 267 och II: 388 av herr Sundelin
m. jl. och herr Ohlin in. fl., i vilka hemställts, såvitt här är i fråga, att riksdagen
måtte besluta att förstärka skolöverstyrelsens organisation för handläggning
av folkhögskolans ärenden genom att där inrätta en särskild folkhögskolerotel
enligt det utförligt motiverade förslag härom, som skolöverstyrelsen
närmare preciserat i sina petita för 1956/57,
dels de båda likalydande motionerna I: 421 och II: 513 av herr Lindblom
m. fl. och herr Ohlin in. fl., i vilka hemställts, såvitt här är i fråga,
att riksdagen måtte besluta att till förstärkande av personalorganisationen
på skolöverstyrelsens försöksavdelning utöver vad departementschefen
förordat inrätta en tjänst som kansliskrivare i Ce 15, varvid förslagsanslaget
under åttonde huvudtiteln, punkt 180, Skolöverstyrelsen: Avlöningar
uppräknas med 11 000 kronor Ipunkt I C d)l,
samt att riksdagen måtte besluta, att skolöverstyrelsens filmkonsulent
beredes heltidstjänst och att förevarande anslag uppräknas med ytterligare
18 000 kronor (punkt III C),
dels ock motionen I: 431 av herrar Arrhén och Magnusson, vari hemställts
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj ds förslag om anvisande av
medel till en skolpsykolog, knuten till skolöverstyrelsens försöksavdelning,
samt anslå motsvarande belopp åt statens psykologisk-pedagogiska institut
för att möjliggöra inledandet av den biträdande verksamhet i samband
30 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
med bearbetande av försöksverksamhetens resultat, som man 1950 avsåg
borde tillkomma institutet.
Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena torde få
hänvisas till motionerna I: 276, I: 431, II: 388, II: 425 och II: 513 (s. 1—10
samt 34 och 35).
Kungl. Maj:ts under förevarande punkt framställda förslag — innebärande
en anslagshöjning med 488 000 kronor — avser, förutom vissa automatiska
utgiftsförändringar, huvudsakligen inrättande av följande nya
befattningar:
1) en byrådirektörstjänst i Ce 31 (försöksavdelningen),
2) en skolpsykologtjänst i Ce 33 (försöksavdelningen),
3) en amanuensbefattning i reglerad befordringsgång (försöksavdelningen),
4) en amanuensbefattning i reglerad befordringsgång (statistiska kontoret),
5) en kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång (statistiska kontoret),
6) en kanslibiträdestjänst i Cell (skolsociala roteln),
7) en extra amanuensbefattning,
8) en befattning som expeditionsvaktbiträde i Cg 8,
9) en deltidsbefattning som specialföredragande för handläggning av ärenden
rörande praktiska realskolor och praktiska läroämnen,
10) en heltidsbefattning som dövundervisningskonsulent (med samma anställningsvillkor
som gäller för överstyrelsens ämneskonsulenter) med
indragning av nuvarande deltidsbefattning som inspektör för dövundervisningen.
Det i motionerna 1:250 och II: 425 framställda yrkandet överensstämmer
med ett av skolöverstyrelsen framlagt men av departementschefen
icke biträtt förslag om inrättande av en tjänst som hushållskonsulent i
Ce 27.
Det i motionerna 1:267 och II: 388 framställda yrkandet avser ett av
överstyrelsen framlagt men av departementschefen icke biträtt förslag, enligt
vilket dels skulle inrättas en särskild rotel för folkhögskoleärenden, varvid
bibliotekssektionen inom den nuvarande folkbildningsroteln skulle omvandlas
till biblioteksrotel, dels de båda nya rotlarna skulle bilda en folkbildningsavdelning
med ett undervisningsråd som avdelningschef (arvodestiHägg),
dels förändring skulle ske av folkhögskolinspektörstjänsten till
undervisningsrådstjiinst i Ce 37 och av en byrådirektörstjänst i Ca 33 till
biblioteksradstjänst i Ca 37, dels ock skulle inrättas en förste byråsekreterartjänst
i Ce 27 och en kanslibiträdestjänst i Ce 11.
Det i motionerna I: 421 och II: 513 framställda yrkandet överensstämmer
med av skolöverstyrelsen framlagda men av departementschefen icke
biträdda förslag om inrättande av en kansliskrivartjänst på försöksavdel
-
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956 31
ningen samt om utökad tjänstgöring och arvodesreglering för filmkonsulenten.
JJtskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts under förevarande punkt
framställda förslag.
Det i motionerna I: 276 och II: 533 gjorda yrkandet om en minskning
med 39 500 kronor av medelsanvisningen under skolöverstyrelsens avlöningsanslag
för nästa budgetår har motiverats med att nämnda belopp
bleve obehövligt, därest riksdagen i enlighet med vissa andra i motionerna
framställda yrkanden avsloge Kungl. Maj:ts hemställan om medelsanvisning
för nästa budgetår under förslagsanslaget till Bidrag till ungdomens
fritidsverksamhet och anslaget till Bidrag till instruktörsverksamhet inom
ungdomsorganisationer. Utskottet har i sitt tidigare avgivna utlåtande nr 8
föreslagit riksdagen att, med avslag å motionerna i dessa delar, bifalla vad
Kungl. Maj:t hemställt beträffande sistnämnda två anslag. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 276 och II: 533, i vad de
avser förevarande avlöningsanslag.
Frågan om förstärkning av skolöverstyrelsens personella resurser inom
sektionen för hemkunskap och skolmåltidsverksamhet har tidigare varit
föremål för utskottets prövning; utskottet får i detta hänseende hänvisa
till utlåtandena 1953: 197, 1954: 8 och 1955: 8. Utskottet har icke funnit sig
böra förorda bifall till det i de nu föreliggande motionerna I: 250 och II: 425
framställda yrkandet om inrättande från och med nästa budgetår av en
tjänst som hushållskonsulent i Ce 27 vid ifrågavarande sektion. Emellertid
vill utskottet i anledning av motionerna understryka sitt tidigare uttalande
i ämnet, att utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet
riktad på frågan om en ändamålsenlig dimensionering av sektionens personalresurser.
Det i motionerna I: 267 och II: 388 framställda yrkandet om inrättande
inom skolöverstyrelsen av en särskild folkhögskolerotel — bestående av ett
undervisningsråd i Ce 37 (genom ombildning av den nuvarande deltidsbefattningen
som folkhögskolinspektör), en förste byråsekreterare i Ce 27
och ett kanslibiträde i Ce 11 — sammanhänger med ett i motionerna samtidigt
framlagt yrkande om genomförande från och med nästa budgetår av
en folkhögskolereform i överensstämmelse med skolkommissionens därom
avgivna förslag. Sistnämnda fråga har av utskottet behandlats i utlåtande
nr 8. Med hänvisning till vad utskottet därvid anfört, har utskottet funnit
sig icke böra för nästa budgetår förorda någon förstärkning av överstyrelsens
personella resurser för handläggning av folkhögskoleärenden. Ifrågavarande
motioner torde därför, såvitt här är i fråga, böra lämnas utan bifall.
Med anledning av det i motionerna I: 421 och II: 513 framställda yrkandet
om omvandling av den nuvarande deltidsbefattningen som filmkonsulent
(1/4-tjänstgöring) till heltidsbefattning finner utskottet angeläget
framhålla den alltmer ökade betydelse i skolans arbete, som de audiovisuella
32 Statsutskottets iitlåtande nr 102 år 1956
hjälpmedlen tack vare den snabba tekniska utvecklingen erhållit. Det synes
utskottet önskvärt att på detta område verksamheten med rådgivning,
vägledning, instruktionskurser, framställning och distribution av skolfilm
och skolband in. m. intensifieras, och det är enligt utskottets mening angeläget,
att detta sker i samarbete mellan de båda centrala skolmyndigheterna,
skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Utskottet, som
icke är berett att nu biträda det motionsvis framställda yrkandet, förutsätter
att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på förevarande spörsmål
och vidtager de åtgärder, som kan befinnas påkallade i syfte att främja
utnyttjandet av de audiovisuella hjälpmedlen i skolarbetet. Det synes jämväl
önskvärt, att Kungl. Maj:t i lämpligt sammanhang lämnar riksdagen
en redogörelse för verksamheten på ifrågavarande område och därmed
sammanhängande spörsmål.
På skolöverstyrelsens försöksavdelning tjänstgör för närvarande regelmässigt
följande befattningshavare, nämligen tre undervisningsråd, en skolpsykolog,
tre konsulenter, en förste byråsekreterare, två amanuenser, två
kanslibiträden och två kontorsbiträden. Kungl. Maj:ts förslag innebär en
förstärkning av avdelningens personella resurser med en skolpsykolog, en
byrådirektör och en amanuens. I motionen I: 431 har yrkats, att den föreslagna
skolpsykologtjänsten i stället skall inrättas vid psykologisk-pedagogiska
institutet. I motionerna I: 421 och II: 513 har yrkats, att vid försöksavdelningen
skall inrättas jämväl en kansliskrivartjänst.
Med anledning av motionen I: 431 vill utskottet framhålla, att inrättandet
vid skolöverstyrelsen av ytterligare en skolpsykologbefattning enligt
utskottets övertygelse är angeläget såväl för förstärkning av överstyrelsens
psykologisk-pedagogiska resurser i allmänhet som med hänsyn till de löpande
undersökningar, bearbetningar av kursplaner in. in. beträffande försöksverksamheten,
vilka måste göras inom försöksavdelningen, oavsett huru
frågan om den rent vetenskapliga bearbetningen av försöksverksamhetens
resultat löses. På grund härav avstyrker utskottet bifall till motionen
I: 431, såvitt här är i fråga.
I anledning av det i motionerna I: 421 och II: 513 med avseende på försöksavdelningen
framställda yrkandet får utskottet erinra om departementschefens
uttalande i propositionen nr 80, att, därest trots den i statsverkspropositionen
föreslagna personalförstärkningen en avlastning av avdelningens
arbetsbörda skulle befinnas erforderlig, det i första hand bör
ankomma pa överstyrelsen att överväga, huruvida icke handläggningen av
en del rutinmässiga ärenden kan överföras till andra arbetsenheter inom
överstyrelsen för att försöksavdelningen skall få större möjligheter att koncentrera
sig på den konstruktiva delen av försöks- och undersökningsarbetet.
Med hänsyn härtill och i avvaktan på ytterligare erfarenheter i
fråga om avdelningens arbetsbelastning är utskottet icke berett att förorda
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
33
bifall till det motionsvis framställda yrkandet utan vill endast framhålla,
att, därest en förstärkning av den kvalificerade biträdespersonalen på avdelningen
likväl skulle visa sig ofrånkomlig, detta torde kunna under nästa
budgetår hjälpligt ordnas genom omdisposition av den inom överstyrelsen
tillgängliga arbetskraften av detta slag.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 250 och II: 425, I: 276 och II: 533,
I: 267 och II: 388, I: 431 samt — i vad de avser medelsanvisningen
— I: 421 och II: 513, samtliga motioner utom
de två förstnämnda såvitt här är i fråga,
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för skolöverstyrelsen, som
föranledes av vad departementschefen anfört;
b) godkänna följande avlöningsstat för skolöverstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
.................................... 1 578 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis.............. 265 000
3. Arvoden till experter och tillfällig personal
m. m., förslagsvis........................ 120 000
4. Avlöningar till övrig ieke-ordinarie personal 1 562 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis................ 775 000
Summa kronor 4 300 000
c) till Skolöverstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 4 300 000 kronor;
II. i anledning av motionerna I: 421 och II: 513, i vad
de, såvitt här är i fråga, ej behandlats under I., i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört beträffande
de audiovisuella hjälpmedlen i skolarbetet.
2:o) Skolöverstyrelsen: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 181, s. 388—390), vilket innebär eu anslagshöjning med
120 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Skolöverstyrelsen: Omkostnader för
budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 786 000
kronor.
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 102—103
34
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
3:o) Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 182, s. 391—402), vilket innebär en anslagshöjning
med 400 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet
m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 1 000 000 kronor.
4:o) Lärarhögskolan i Stockholm: Avlöningar. Kungl. Maj:t har
(punkt 183, s. 402—422) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
angiven personalförteckning för lärarhögskolan i Stockholm,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57, dels godkänna
av departementschefen angiven avlöningsstat för lärarhögskolan i Stockholm,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57, dels ock
till Lärarhögskolan i Stockholm: Avlöningar för budgetåret 1956/57 anvisa
ett förslagsanslag av 2 034 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels de båda likalydande motionerna I: 258 och II: 475 av herr Arrhén
samt herrar Nestrup och Nihlfors, i vilka hemställts att riksdagen måtte
besluta, att tjänstebenämningen lektor skall för metodiklektorerna vid lärarhögskolan
ersättas med annan tjänstebenämning, som det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att bestämma,
dels de båda likalydande motionerna I: 257 och II: 404 av herr Arrhén
samt herrar Nestrup och Nihlfors, i vilka hemställts att riksdagen måtte
besluta, att ämneslärarkandidaterna vid lärarhögskolan skall åtnjuta samma
ekonomiska förmåner som deltagare i praktisk lärarkurs,
dels ock de båda likalydande motionerna I: 421 och II: 513 av herr Lindblom
m. fl. och herr Ohlin m. fl., i vilka (punkt I C c)) hemställts, såvitt här
är i fråga, att riksdagen måtte besluta, att från och med budgetåret 1956/57
statens psykologisk-pedagogiska institut sammanslås med lärarhögskolan,
varvid personaltjänstema överföres dit, medan styrelsen för institutet tills
vidare och i avvaktan på Kungl. Maj:ts ställningstagande till övriga delar
av psykologutredningens förslag måtte få till uppgift att liksom hittills fördela
forskningsanslag, samt att från samma tidpunkt en laboratorstjänst i
Ca 34 måtte inrättas vid lärarhögskolan, varvid förevarande anslag uppräknas
med 28 000 kronor till 2 062 000 kronor.
Beträffande motiveringen för de motionsvis framställda yrkandena torde,
i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, få hänvisas till motionerna
I: 258, II: 404 och II: 513 (s. 1—10).
Kungl. Maj:ts under förevarande punkt framställda förslag — vilket innebär
en anslagshöjning med 1 945 400 kronor — avser beträffande personalorganisationen
m. m. i huvudsak inrättande av följande nya tjänster
m. m.
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
35
Den egentliga lärarhögskolan
1) Vid kansliet: en kansliskrivare i Ca 15, ett kanslibiträde i Ca 11, ett
kontorsbiträde i Ca 8 och ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.
2) Vid biblioteket: en bibliotekarie i Ce 27 (5/7-tjänstgöring) och ett
biblioteksbiträde i Ce 11.
3) Två assistenter i psykologi och pedagogik, varav den ene med samma
anställningsvillkor som för förste assistent vid universitet och den andre i
reglerad befordringsgång som för förste assistent vid teknisk högskola.
4) Två lektorer i psykologi och pedagogik i Ca 33 med avlöningsförstärkning,
motsvarande timarvode för två veckotimmar, ävensom arvode
å 1 800 kronor.
5) Tretton lektorer i högstadiets metodik med avlöningsförmåner som
under 4).
6) Två lektorer i mellanstadiets metodik i Ca 29.
7) Sex lektorer i övningsämnenas metodik, varav fyra i Ca 27 (musik,
teckning, gymnastik) och två i Ca 25 (manlig och kvinnlig slöjd).
8) Medelsanvisning till förebyggande skolhälsovård för lärarkandidaterna.
9) Medelsanvisning till ersättning åt handledare för den praktiska lärarutbildningen
utanför lärarhögskolan.
10) Medelsanvisning till ersättning åt deltidstjänstgörande lärare m. fl.
11) Uppräkning med 5 000 kronor av anslagsmedlen till arvoden åt
experter och särskilda sakkunniga.
12) Medelsanvisning till förmåner åt ämneslärarkandidaterna under utbildningstiden.
Departementschefen har anfört, att det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser härutinnan.
13) Medelsanvisning till vidareutbildningsverksamhet vid lärarhögskolan.
Övningsskolan
14) Rektor i Cb 12 jämte arvode motsvarande timarvode för två veckotimmar.
15) Två adjunkter i Ca 29 och en adjunkt i Ca 27, samtliga med arvode
motsvarande timarvode för två veckotimmar.
16) Sju övningsskollärare i Ca 25.
17) En övningslärare i hemkunskap i Ca 19.
18) En vaktmästare i Ca 12 och en i Ce 10.
19) Ett kanslibiträde i Ca 11.
20) Medelsanvisning till arvoden åt skolbibliotekarie och timlärare.
Till stöd för det i motionerna 1: 421 och II: 513 framställda yrkandet har
anförts bland annat följande.
Statsutskottet påpekade i sitt utlåtande nr 122/1955, att ändamålsenliga
metoder för en bedömning av försöksresultaten måste utarbetas. Vid riks
-
36
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
dagsbehandlingen av detta utlåtande framställdes önskemål om att ett lag
av experter skulle få i uppdrag att precisera problemen och utarbeta metoder.
Enligt vår mening bör dessa förberedelser för den slutliga bedömningen
av försöksverksamheten igångsättas omedelbart. Ett sådant expertlag bör
arbeta under vetenskaplig ledning av innehavaren av skolforskningsprofessuren
vid lärarhögskolan i Stockholm och i nära samråd med skolöverstyrelsens
försöksavdelning.
1946 års skolkommission föreslog i sitt om den första lärarhögskolan avgivna
betänkande (SOU 1952:33) att en professur i skolforskning borde
upprättas vid denna lärarhögskola. Professorn skulle enligt kommissionens
mening vara ledare av den teoretiskt-pedagogiska utbildningen vid högskolan.
Han skulle planlägga undervisningen i psykologi och pedagogik såväl
i den egentliga yrkesutbildningen som vid de många fortbildningskurserna
för lärare. Han skulle vidare tillse, att undervisningen vid lärarhögskolan
står i kontakt med den pedagogiska forskningen och speciellt med den
vetenskapliga bearbetningen från försöksverksamheten inom skolväsendet.
Professuren skulle därför i viss grad få karaktären av forskningsprofessur.
(SOU 1952: 33, sid. 47—48).
I ett stort antal av remissyttrandena, vilka refereras i Kungl. Maj:ts proposition
nr 209 (sid. 155 ff) framhålles med skärpa, att omfattningen av de
arbetsuppgifter, som avses åvila professorn vid lärarhögskolan tarvar personella^
resurser avsevärt större än dem som föreslagits av skolkommissionen.
Sålunda framhåller exempelvis universitetskanslern i sitt yttrande, att
med den dimensionering den vetenskapligt utbildade personalen vid lärarhögskolans
pedagogiska institution fått professorn skulle få en så omfattande
tjänstgöring i form av undervisning och administration att föga tid
skulle återstå för honom att bedriva vetenskaplig forskning.
Departementschefen framhåller i proposition nr 209 till 1954 års riksdag,
följande:
En utbyggnad i större skala av den forskning på skolans område, som
i olika former företrädes av de filosofiska fakulteterna, psykologisk-pedagogiska
institutet, skolöverstyrelsens försöksavdelning och lärarhögskolan,
lärer icke kunna beslutas, förrän psykologutredningen fullgjort sitt uppdrag.
Intill dess bör den vetenskapliga personalen vid lärarhögskolan kunna
inskränkas till vad som med hänsyn till högskolans egna behov är strängt
nödvändigt. Jag anser mig på grund härav utöver den föreslagna professuren
endast kunna tillstyrka de två assistenttjänsterna i psykologi och pedagogik.
(Ivungl. Maj:ts proposition 209/1954, sid. 192)
Lärarhögskolans styrelse har i sina äskanden (skr. 19/8 1955) för budgetåret
1956/57 begärt ett antal tjänster utöver dem som föreslagits i Kungl.
Maj:ts proposition nr 209 till 1954 års riksdag. Under mellantiden hade
nämligen psykologutredningen avlämnat sitt betänkande. I detta föreslås,
att den pedagogiska institutionen vid lärarhögskolan vid sidan av de bägge,
redan i princip beslutade assistentbefattningarna skulle erhålla en laboratortjänst
i lönegrad Ca 34, en sekreterartjänst i lönegrad Ca 31 samt en
kontorist i lönegrad Ca 13. Av dessa tre tjänster skulle de bägge sistnämnda
tillföras lärarhögskolan genom att Statens psykologisk-pedagogiska institut
sammanslogs med lärarhögskolan.
Det är uppenbart, att lärarhögskolan ej kan fullgöra sina tilltänkta uppgifter
såsom pedagogisk forskningsinstitution och än mindre göra någon
insats för försöksverksamheten och bedömningen av dennas resultat med
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
37
mindre dess personella resurser avsevärt utökas. I årets statsverksproposition
har under åttonde huvudtiteln (s. 419) för lärarhögskolans pedagogiska
institution föreslagits endast två assistenttjänster, av vilka den ena
skall konstrueras som arvodesbefattning på samma villkor som gäller för
förste assistent vid universiteten, d. v. s. i realiteten såsom arvoderad halvtidstjänst,
medan för den andra skall tillämpas reglerad befordringsgång
av samma typ som gäller för förste assistent vid teknisk högskola. Detta
betyder sålunda att den pedagogiska institutionen för den vetenskapliga
forskningen endast kommer att disponera över en och en halv befattningshavare,
vilka dessutom kommer att tagas i anspråk för den experimentella
delen av undervisningen. Det är helt ogörligt att institutionen skulle kunna
göra någon insats för den pedagogiska forskningen och än mindre för försöksverksamheten.
Statsutskottet har, liksom departementschefen, varit
medvetet om otillräckligheten av resurserna. I sitt utlåtande över Kungl.
Maj:ts proposition nr 209 år 1954 framhåller utskottet (SU nr 189/1954,
s. 71) följande:
Från flera håll har anmärkts, att arbetsuppgifterna för denne huvudlärare
(professorn) i psykologi och pedagogik skulle bli alltför omfattande.
I motionerna I: 545 och II: 698 har påyrkats, att psykologien skulle vara
företrädd vid lärarhögskolan med en särskild professur. Utskottet är medvetet
om att starka skäl kan anföras härför men är å andra sidan ense
med departementschefen därom att man i detta sammanhang måste beakta
att frågan om utbyggnad av den psykologiska forskningen och undervisningen
inom landet för närvarande är under utredning genom särskilda
sakkunniga.
Denna utredning har nu framlagts och genomgått remissbehandling, varvid
flertalet remissinstanser förordat den av utredningen föreslagna sammanslagningen
mellan Statens psykologisk-pedagogiska institut och lärarhögskolan.
Den nyss berörda sammanslagningen av Statens psykologisk-pedagogiska
institut och lärarhögskolan skulle utan större svårigheter kunna genomföras
redan från början av budgetåret 1956/57. Vid sidan av direktor, vilken
samtidigt är rektor för Statens Normalskola, har institutet endast tvenne
befattningshavare, nämligen dels en sekreterare och dels ett kanslibiträde i
arvodesbefattning. Institutet har under de år det fungerat inte kunnat bedriva.
egen forskning. De forskningsuppgifter som tagits upp har fått läggas
ut på andra institutioner. Det har i olika sammanhang av såväl Kungl.
Maj: t som riksdagen framhållits att institutet borde aktivt medverka till
den forskning som gäller de med försöksverksamheten sammanhängande
problemen. Med hänsyn härtill vore det synnerligen oekonomiskt att
splittra de resurser som står till buds i Stockholm på två institutioner i
stället för att samla dessa i ett institut, som genom att ha en professur till
sitt förfogande kan förväntas göra självständiga insatser för den pedagogiska
forskningen.
Som framgår av remissyttrandena över psykologutredningens betänkande
kan Statens psykologisk-pedagogiska institut f. n. sägas ha tre uppgifter.
Det utdelar varje år ca 30 000 kronor i mindre portioner till enskilda, som
regel yngre forskare vid landets universitetsinstitutioner. Vidare bedriver
institutet med hänsyn till sina resurser en förhållandevis omfattande kursverksamhet,
bl. a. testningskurser och andra fortbildningskurser för lärare.
För det tredje användes eu de! av institutets egna anslag för undersökningar
38
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
och kurser till forskning, vilken — som nämnts — brukar läggas ut till
institutioner utanför institutet.
Institutets styrelse bär som sin huvudsakliga uppgift att verkställa fördelningen
av anslag till forskare, vilket under de gångna åren har skett vid
det ena av de tvenne ärliga styrelsesammanträdena. Det förutsattes i proposition
nr 209 till 1954 års riksdag att lärarhögskolan i överensstämmelse
med skolkommissionens förslag skall svara för huvuddelen av de fortbildningskurser
som kommer att ges för lärare. Vidare skall lärarhögskolan
enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade riktlinjer svara för pedagogisk
forskning bl. a. i anslutning till försöksverksamheten. Den återstående
delen av statens psykologisk-pedagogiska instituts verksamhet, nämligen
utdelningen av forskningsbidrag, skulle tills vidare kunna ombesörjas av
styrelsen för institutet på sätt som hittills skett i avvaktan på departementschefens
ställningstagande till psykologutredningens förslag angående
inrättande av ett psykologiskt-pedagogiskt forskningsråd. Institutets sekreterare
skulle som hittills, även efter tjänstens överflyttande till lärarhögskolan,
kunna förbereda och föredraga de ärenden som rör forskningsbidragen,
varvid lärarhögskolan skulle kunna vara medelsförvaltande myndighet.
En sammanslagning av Statens psykologisk-pedagogiska institut med
lärarhögskolan skulle, som framgått av vad som ovan framhållits, utan
svårighet kunna ske redan från och med budgetåret 1956/57. Härigenom
skulle en väsentlig effektivisering av lärarhögskolans verksamhet i vad
gäller den pedagogiska forskningen kunna vinnas utan att den åttonde
huvudtiteln bleve belastad med ytterligare anslag.
Skolkommissionen föreslog inrättandet av ett särskilt lektorat i pedagogisk
statistik. Denna tjänst upptogs icke i proposition nr 209 till 1954 ars
riksdag. Psykologutredningen, som ingående tagit ställning till lärarhögskolans
behov av personal för pedagogisk forskning finner det uppenbart
att »lärarhögskolan alltifrån början behöver utrustas med åtminstone någon
befattningshavare, som har att sörja för skolväsendets och den metodiska
forskningens behov av pedagogiska mätmetoder». (SOU 1955: 11, s. 151).
Utredningen finner, att denna befattningshavare bör vara expert på psykometriska
och pedagogisk-statistiska frågor varför god docent kompetens bör
krävas. Detta motiverar, att innehavare av tjänsten bör vara laborator,
lämpligen placerad i lönegrad Ca 34.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts under förevarande punkt framställda
förslag.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen avses vid lärarhögskolan
skola inrättas särskilda lärartjänster i högstadiets, mellanstadiets och övningsämnenas
metodik. Departementschefen har i överensstämmelse med
lärarhögskolestyrelsens förslag förordat, att dessa tjänster skall benämnas
lektorstjänster. Utskottet, som får erinra om att frågan rörande tjänstebenämningen
varit föremål för ingående överväganden i styrelsens framställning,
har icke något att erinra mot vad sålunda föreslagits. Med hänsyn
härtill torde motionerna I: 258 och II: 475 icke böra föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.
Beträffande det i motionerna I: 257 och II: 404 framställda yrkandet, att
ämneslärarkandidaterna vid lärarhögskolan skall äga åtnjuta samma ekono
-
39
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
miska förmåner som deltagare i praktisk lärarkurs, får utskottet till en början
erinra om att högskolans styrelse föreslagit, att ämneslärarkandidaterna
vid lärarhögskolan skall antagas som aspiranter i reglerad befordringsgång
för vissa icke-ordinarie lärare i läroämnen vid de allmänna läroverken m. fl.
läroanstalter. Avlöningsförmåner i reglerad befordringsgång och under genomgång
av praktisk lärarkurs regleras genom i sak delvis olika bestämmelser,
utfärdade av Kungl. Maj:t. Frågan om avlöningsförmåner åt ämneslärarkandidaterna
vid lärarhögskolan torde i viss mån kompliceras dels
därigenom att utbildningen omfattar såväl teoretisk som praktisk lärarutbildning,
dels därigenom att i vart fall under de första åren torde komma
att antagas även lärarkandidater, som efter vederbörlig akademisk examen
redan fullgjort praktisk tjänstgöring i viss utsträckning. Utskottet finner
med hänsyn härtill och till frågans jämväl i övrigt lönetekniskt komplicerade
innebörd lämpligt, att det, såsom departementschefen förordat, får
ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser i ämnet.
Motionerna torde därför icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet
förutsätter emellertid såsom självklart, att de blivande bestämmelserna
— vilka med hänsyn till rekryteringen synes böra utfärdas snarast
möjligt — erhåller en sådan utformning, att det för erhållande av behörighet
till ordinarie lärartjänst i läroämnen icke blir ekonomiskt ofördelaktigare
att genomgå lärarhögskolans ämneslärarutbildning än att genomgå
praktisk lärarkurs.
Med anledning av det i motionerna I: 421 och II: 513 framställda yrkandet
om en förstärkning av lärarhögskolans pedagogiska institution m. in.
får utskottet anföra följande.
Psykologutredningen har i sitt betänkande »Psykologisk utbildning och
forskning» (SOU 1955: 11) föreslagit, att statens psykologisk-pedagogiska
institut nedlägges och att dess uppgifter och resurser i vad avser forskning
och kursverksamhet överföres till lärarhögskolan, i vad avser utdelning av
forskningsanslag till ett särskilt forskningsråd samt i vad avser biblioteksverksamhet
till ett vid Stockholms högskola placerat men forskningsrådet
underställt psykologiskt-pedagogiskt bibliotek. Beträffande forskningsinriktningen
vid lärarhögskolans pedagogiska institution pekar utredningen
bland annat på den pedagogisk-metodiska forskningen och behovet av kontinuerligt
arbete med pedagogiska och psykologiska mätmetoder för skolans
behov. I fråga om arbetsfördelningen mellan skolöverstyrelsens försöksavdelning
och lärarhögskolans forskningsinstitution ligger det enligt utredningens
mening närmast till hands, att försöksavdelningen alltjämt bedriver
de undersökningar, som står i omedelbart samband med verksamheten
inom enhetsskolan och annan likartad administrativt betonad försöksverksamhet,
medan lärarhögskolan tar upp mera fristående undersökningar över
olika pedagogiska problemkomplex, däribland sådana som aktualiseras av
skolöverstyrelsens försöksverksamhet. Vidare bör institutionen, framhåller
40 Statsutskottets utlåtande nr 102 åt 1956
utredningen, på skolöverstyrelsens uppdrag utarbeta de psykologiska odi
pedagogiska mätmetoder, som erfordras inom försöksverksamhet och reguljärt
skolarbete, i den mån verkets egna resurser ej räcker till. Mot bakgrunden
härav har utredningen funnit, att lärarhögskolans pedagogiska
institution behöver utrustas med — förutom professor, två lektorer och två
assistenter — åtminstone någon befattningshavare, som har att sörja för
skolväsendets och den pedagogiska forskningens behov av pedagogiska mätmetoder.
Denne befattningshavare bör såsom institutionens främste expert
på psykometriska och pedagogisk-statistiska frågor enligt utredningens
mening ha god docentkompetens och placeras som laborator i Ca 34. Utredningens
förslag om överförande av viss personal från psykologiskpedagogiska
institutet avser en sekreterartjänst i Ce 29, som därvid skulle
uPpflyttas i Ce 31, samt en kanslibiträdestjänst. Därjämte har utredningen
föreslagit inrättande av en kontoristtjänst i lönegrad 13.
Det i motionerna framställda yrkandet avser överflyttning till lärarhögskolans
pedagogiska institution av sekreterartjänsten och kanslibiträdestjänsten
samt inrättande av laboratorstjänsten.
Enligt utskottets mening måste frågan om den pedagogisk-psykologiska
forskningens resurser och om en mera ändamålsenlig organisation på detta
forskningsområde än den nuvarande splittringen på skilda statliga organ
ägnas en ingående uppmärksamhet från statsmakternas sida. Utskottet anser,
att denna fråga snarast möjligt bör prövas på grundval av bland annat
en mera utförlig redovisning av psykologutredningens förslag och däröver
avgivna yttranden än vad som här kunnat göras. Med hänsyn härtill är
utskottet icke berett att i anledning av det motionsvis framställda yrkandet
ta någon slutlig ställning till frågan om den definitiva organisationen av
lärarhögskolans pedagogiska institution och till de frågor, som i övrigt har
samband härmed och med ett nedläggande av psvkologisk-pedagogiska
institutet.
Emellertid framstar det för utskottet av ett särskilt skäl såsom utomordentligt
viktigt, att lärarhögskolans pedagogiska institution likväl redan
från och med nästa budgetår erhåller viss förstärkning av sina personella
resurser utöver vad som följer av Kungl. Majrts förslag. I det första avsnittet
av förevarande utlåtande har utskottet nämligen förordat igångsättande
så snart som möjligt av en sammanfattande utredning i skolfrågorna,
avsedd att ligga till grund för det riksdagsbeslut, som enligt utskottets
mening tidigast möjligt i början av 1960-talet bör fattas om enhetsskolans
framtida utformning och successiva genomförande. Utskottet har därvid
räknat med att till grund för utredningens överväganden skall kunna läggas
bland annat en efter utgången av tillämpningstiden för nuvarande timplaner
och huvudmoment verkställd sammanfattande rapportering beträffande
försöksverksamheten från skolöverstyrelsens försöksavdelning och lärarhögskolans
pedagogiska institution. Det synes utskottet ändamålsenligt och
för övrigt helt naturligt, att nämnda institution blir basen för de rent
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
41
vetenskapliga undersökningar och bearbetningar, som måste utföras för
utredningens behov". En första åtgärd av särskild betydelse blir då att utarbeta
ändamålsenliga metoder för att — såsom utskottet anförde redan i
fjolårets utlåtande angående försöksverksamheten — möjliggöra en bedömning
av resultaten inom olika grenar av försöksverksamheten såväl i fråga
om elevernas kunskaper och färdigheter som i fråga om resultaten av skolans
inre arbete. Såvitt utskottet kunnat finna, skulle en allvarlig tidsförlust
i det förut skisserade arbetsprogrammet uppstå, därest icke detta förberedelsearbete
och andra förberedande åtgärder och överväganden av vetenskaplig
karaktär komme i gång redan från och med nästa budgetår. Enligt
utskottets mening torde utförandet av de nu angivna arbetsuppgifterna icke
kunna påläggas lärarhögskolans professor — som dock självfallet skall
utöva ledningen av arbetet — utan att hans uppgifter med lärarutbildningen
och därmed sammanhängande frågor komme att menligt eftersättas.
På grund av vad sålunda anförts har utskottet i anslutning till motionerna
I: 421 och II: 513, såvitt här är i fråga, ansett sig böra uttala, att utskottet
förutsätter att Kungl. Maj:t, därest Kungl. Maj:t så finner erforderligt,
för nästa budgetår ur tillgängliga anslagsmedel ställer medel till förfogande
för anställande mot arvodesförmåner vid lärarhögskolans pedagogiska
institution av en befattningshavare i laborators ställning med ovan
åsyftade arbetsuppgifter ävensom för erforderlig biträdeshjälp åt denne
befattningshavare.
Utskottet hemställer,
I. att motionerna I: 258 och II: 475 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
II. att motionerna I: 257 och II: 404 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
III. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 421 och II: 513, såvitt
här är i fråga och i vad de avser medelsanvisningen,
a) godkänna följande personalförteckning för lärarhögskolan
i Stockholm, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1956/57:
Personalförteckning
Tjänstemän å ordinarie stat
Befattning. Lönegrad.
1 rektor för lärarhögskolan................... Cb 14
1 professor ................................. Co 14
1 rektor vid övningsskolan ................... Cb 12
13 lektorer i högstadiets metodik............... Ca 33
2 lektorer i psykologi och pedagogik........... Ca 33
42
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
Befattning. Lönegrad.
2 adjunkter ................................ Ca 29
2 lektorer i mellanstadiets metodik ............ Ca 29
1 adjunkt .................................. Ca 27
4 lektorer i övningsämnenas metodik........... Ca 27
1 sekreterare................................ Ca 27
2 lektorer i övningsämnenas metodik........... Ca 25
7 övningsskollärare .......................... Ca 25
1 lärare i hemkunskap....................... Ca 19
1 kansliskrivare ............................. Ca 15
1 vaktmästare .............................. Ca 12
2 kanslibiträden............................. Ca 11
1 kontorsbiträde............................. Ca 8
Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad ån Ce 25
Befattning. Lönegrad.
1 bibliotekarie .............................. Ce 27
b) godkänna följande avlöningsstat för lärarhögskolan
i Stockholm, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
.................................... 785 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis.............. 124 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ............................. 783 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 342 000
Summa kronor 2 034 000
c) till Lärarhögskolan i Stockholm: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 2 034 000 kronor;
IV.
att riksdagen må, i anslutning till motionerna I: 421
och II: 513, såvitt här är i fråga och i vad de icke behandlats
under III., i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet förordat beträffande förstärkning för nästa
budgetår av lärarhögskolans i Stockholm pedagogiska institution.
43
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
5:o) Lärarhögskolan i Stockholm: Omkostnader. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 184, s. 422—424), vilket innebär en anslagshöjning
med 246 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Lärarhögskolan i Stockholm: Omkostnader
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 271 000 kronor.
6:o) Lärarhögskolan i Stockholm: Materiel, böcker m. m. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 185, s. 424 och 425) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Lärarhögskolan i Stockholm: Materiel,
böcker m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 115 000 kronor.
7:o) Lärarhögskolan i Stockholm: Inredning och utrustning av
nya lokaler. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 186, s. 425 och
426) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Lärarhögskolan i Stockholm: Inredning
och utrustning av nya lokaler för budgetåret 1956/57
anvisa ett reservationsanslag av 145 000 kronor.
8:o) Folkskoleseminariema: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkten
187, s. 426—441) föreslagit riksdagen att dels besluta, att det provisoriska
småskoleseminariet i Falun skall nedläggas vid utgången av budgetåret
1955/56, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills vidare
från och med budgetåret 1956/57, vidtaga av departementschefen angivna
ändringar i personalförteckningen för folkskoleseminariema, dels godkänna
av departementschefen angiven avlöningsstat för folkskoleseminariema, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57, dels ock till Folkskoleseminariema:
Avlöningar för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 16 948 000 kronor. I
I samband hämied har utskottet till behandling förehaft
dels de båda likalydande motionerna I: 429 och II: 520 av herrar Öhrnan
och Norling samt herr Holmberg m. fl, i vilka hemställts att riksdagen
måtte besluta, att samma antal elever intages vid folkskoleseminariema
som hösten 1955, vilket innebär 43 avdelningar med sammanlagt 1 176
elever,
dels de båda likalydande motionerna I: 260 och II: 383 av herr Ebbe Ohlsson
m. fl. och herr Persson i Växjö m. fl., i vilka hemställts att riksdagen
ville besluta att antalet avdelningar av klass I vid folkskoleseminariemas
4-åriga linje läsåret 1956/57 fastställes till 16,
dels ock de båda likalydande motionerna 1:261 och 11:428 av herr
44
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
Eliasson m. fl. och herr Mellqvist m. fl, i vilka hemställts att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Majrts förslag ej tar definitiv ställning till
frågan om småskoleseminariets i Falun nedläggning eller, om så sker, att
riksdagen måtte besluta att från höstterminen 1956 inrätta en linje för
utbildning av småskollärare vid folkskoleseminariet i Falun.
Beträffande motiveringen för de motionsvis framförda yrkandena får
utskottet hänvisa till motionerna II: 383 och II: 428 samt, såvitt gäller
motionerna I: 429 och II: 520, till motionen II: 519 (s. 10).
Se minarieor g a nisationen
Skolöverstyrelsen har i samband med sina anslagsäskanden för nästa budgetår
— under förutsättning att småskollärarutbildningen generellt blir
treårig från och med budgetåret 1956/57 — föreslagit,
att elevintagningen hösten 1956 vid folkskoleseminarierna för folkskollärarutbildning
fastställes till 15 avdelningar med högst 24 elever per avdelning
pa studentlinje och 8 avdelningar med högst 24 elever per avdelning
pa 4-årig linje ävensom för småskollärarutbildning 8 avdelningar med högst
24 elever per avdelning på 3-årig linje,
att elevintagningen hösten 1956 vid småskoleseminarierna fastställes till
16 avdelningar med högst 24 elever per avdelning på 3-årig linje samt
att det provisoriska småskoleseminariet i Falun nedlägges vid utgången
av budgetåret 1955/56.
Till grund för överstyrelsens förslag ligger de beräkningar av examinationsbehov
och examination, som framgår av följande tabell 1.
Tabell 1
A. Folkskollärare
Examinationsbehov
Överskott respek-
Läsår
Examination
Summa överskott
i
2
3
Summa
tive brist per år
eller brist
1954/55
— 870
55/56
995
290
1285
1470
•f- 185
— 685
56/57
945
280
1 225
1460
+ 235
— 450
57/58
645
320
— 45
920
1360
+ 440
- 10
58/59
525
290
20
835
510 + 335?
+ 10
0
59/60
90
440
20
550
440 + 20? + 90''
0
60/61
-50
310
20
280
iso?+90''
0
61/62
35
300
335
2457 + 901
0
62/63
25
300
325
2357 + 901
0
63/64
60
300
360
270? + 90l
0
64/65
175
300
475
385?+ 90*
0
65/66
590
100
690
600? + 901
0
1
1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956 45
B. Småskollärare
Läsår
Examinations-
behov
Examination
Överskott respek- tive brist per år
Summa överskott
eller brist
1954/55 .....
+ 310
55/56 .....
550
540
— 10
+ 300
56/57 .....
590
540
— 50
+ 250
57/58 .....
495
540
4- 45
+ 295
58/59 .....
130
25
— 105
+ 190
59/60 .....
725
375?+ 160?''
— 190
0
j 60/61.....
950
3757 + 575?1
0
61/62.....
870
375? + 495?''
0
62/63 .....
710
375? + 335?‘
0
63/64 .....
930
375? + 555?''
0
64/65 .....
930
3757+555?1
0
i 65/66 .....
440
3757 + 65?1
o
1 Beräknad examination på småskollärarlinje vid folkskoleseminarierna.
Beräkningarna i tabell 1 förutsätter, att beträffande elevantalet i folkskolans
läraravdelningar kungörelsen 1950:137 tillämpas till och med läsåret
1958/59 och att därefter sker en på tre läsår fördelad återgång till
tillämpning av kungörelsen 1947: 234, att i fråga om småskollärares successiva
övertagande av klass 3 i skolor av A-form kungörelsen 1954: 230 tilllämpas
till och med läsåret 1964/65 utom under läsåret 1958/59 samt att
småskollärarutbildningen blir treårig från och med läsåret 1956/57. Frågetecken
markerar ännu ej beslutad examination. De i tabellen kursiverade
siffrorna anger de nu aktuella intagningsfrågorna.
I tabell 1 A (kol. 1) och B anges examinationsbehovet för folkskolan enligt
nyss angivna förutsättningar med avseende å elevantalet i läraravdelningarna
samt småskollärarnas övertagande av klass 3 i A-skolor. Siffrorna
är hämtade ur en promemoria, som överstyrelsens statistiska kontor upprättat
åt seminarieutredningen. Läsåret 1954/55 har omkring 570 småskollärare
tjänstgjort i klass 3 i skolor av A-form i anslutning till bestämmelserna
i kungörelsen 1954:230. I enlighet med överstyrelsens förslag har
Kungl. Maj:t bestämt gränserna för sådan tjänstgöring läsåret 1955/56 till
850 och 950, varför statistiska kontoret räknat med omkring 900 småskollärartjänster
i klass 3 sistnämnda läsår. För de följande läsåren har
statistiska kontoret räknat med att årligen ytterligare 300 småskollärare
övertar klass 3 till och med läsåret 1963/64, dock med undantag för läsåret
1958/59, då intet ytterligare övertagande antages äga rum. Samtidigt
minskar årligen (med undantag av läsåret 1958/59) antalet folkskollärartjänster
med omkring 240. Läsåret 1964/65 skulle utbytet vara helt genomfört.
Utbytet av folkskollärare mot småskollärare i klass 3 återspeglas tydligt
i de i tabellen angivna siffrorna för examinationsbehovet under ifrågavarande
läsår.
I tabell 1 A kol. 2 anger överstyrelsen vissa från realskoleutredningen
under hand inhämtade siffror för behovet av folkskollärare för högre skolformer.
I tabell 1 A kol. 3 anges för läsåret 1957/58 den beräknade minskningen
av examinationsbehovet med anledning av att eleverna på mellanskollärarlinjen
vid lärarhögskolan då börjar fullgöra sin aspiranttjänstgöring. Minsk
-
46
Statsutskottets utlåtande nr 102 är 1956
ningen är en engångsföreteelse. För de tre följande läsåren medtager överstyrelsen
i kol. 3 liksom i förra årets petita uppskattat behov med hänsyn
till antagen större ökning av klass 8 utanför försöksdistrikten än vad
folkskolinspektörerna måhända kunnat förutse.
Samtidigt med framläggande av de förslag, för vilka nu redogjorts, har
skolöverstyrelsen emellertid ansett sig böra göra beräkningar av examinationsbehov
och examination med utgångspunkt i att förlängningen av småskollärarutbildningen
genomföres först från och med läsåret 1957/58. Dessa
beräkningar åskådliggöres i tabell 2, som i övrigt bygger på samma förutsättningar
som tabell 1, dock att uppehållet i småskollärarnas övertagande
av klass 3 i A-skolor förskjutes till läsåret 1959/60.
Överstyrelsen har icke i anslutning till denna tabell avgivit några förslag
rörande elevintagningen. Det framgår dock av överstyrelsens framställning,
att överstyrelsen anser intagningen på folkskoleseminariemas studentlinje
böra minskas till 6 avdelningar med 24 elever per avdelning. Beträffande
den 4-åriga linjen räknar överstyrelsen med en intagning av 8 avdelningar
med 24 elever per avdelning. I fråga om småskoleseminarierna synes överstyrelsen
förutsätta en intagning av samma omfattning som under hösten
1955.
Tabell 2
A. Folkskollärare
Läsår
Examinationsbehov
Examination
Överskott respek- tive brist per år
Summa överskott
eller brist
i
2
3
Summa
1954/55
-870
55/56
995
290
1285
1470
+ 185
— 685
56/57
945
280
1225
1460
+ 235
— 450
57/58
645
320
— 45
920
1 360
+ 440
— 10
58/59
265
290
20
575
510 + 75?
+ 10
0
59/60
345
440
20
805
440 + 2757 + 90''
0
60/61
-50
310
20
280
7907 + 90''
0
61/62
35
300
335
2457 + 90''
0
62/63
25
300
325
2357 + 90''
0
63/64
60
300
360
2707 + 90''
0
64/65
175
300
475
3857 + 90''
65/66
590
100
690
6007 + 90''
1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.
Departementschefen har beträffande seminarieorganisationen anfört följande.
Skolöverstyrelsens förslag beträffande seminarieorganisationen under
nästa budgetår har framlagts med utgångspunkt i att småskollärarutbildningen
skulle bli treårig från och med läsåret 1956/57. Frågan om den av
1950 års r;ksdag i princip beslutade förlängningen av småskollärarnas egent
-
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956 47
B. Småskollärare
Läsår
Examinations-
behov
Examination
Överskott respek- tive brist per år
Summa överskott
eller brist
1954/55 .....
+ 310
55/56 .....
550
540
- 10
+ 300
56/57 .....
590
540
— 50
+ 250
57/58 .....
495
540
+ 45
+ 295
58/59 .....
450
54.0 ?
+ 90
+ 385
59/60 .....
410
25?
— 385
0
60/61 .....
950
375? + 575?‘
0
61/62.....
870
3757 + 495?''
0
62/63 .....
710
375?+ 335?''
0
63/64 .....
930
375?+ 555?''
0
64/65 .....
930
375? + 555?''
65/66 .....
440
375? + 65?''
1 Beräknad examination på småskollärarlinje vid folkskoleseminariema.
liga yrkesutbildning är emellertid för närvarande under övervägande av
seminarieutredningen, som i det sammanhanget också måste ta ställning
till problemet om en samordning av nämnda spörsmål med vissa andra med
seminarieorganisationens utformning nära sammanhängande frågor, bland
annat den av 1950 års riksdag avsedda stadieindelningen i den blivande
enhetsskolan och spörsmålet om en återgång till 1947 års bestämmelser om
elevantalet i folkskolans läraravdelningar.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för överstyrelsens överväganden,
särskilt vid en jämförelse mellan tabell 1 och tabell 2, påverkar
en förlängning av småskollärarutbildningen rätt väsentligt seminarieorganisationens
utformning. Seminarieutredningens förslag i denna och därmed
sammanhängande frågor har ännu icke hunnit avlämnas. Proposition på
grundval av utredningens överväganden kan alltså icke föreläggas 1956
års riksdag. Då det enligt min mening är uteslutet, att statsmakterna nu
skulle i den ena eller den andra riktningen föregripa resultatet av utredningens
överväganden i dessa i organisatoriska och även ekonomiska hänseenden
vittomfattande frågor, anser jag mig böra räkna med att vid småskoleseminarierna
hösten 1956 intages elever endast på 2-åriga utbildningslinjer,
dock med undantag för den nu 3-åriga linjen vid Haparandaseminariet.
Med denna utgångspunkt måste som underlag för de följande övervägandena
beträffande seminarieorganisationens omfattning under nästa budgetår
användas beräkningarna i tabell 2. Dessa beräkningar utgår bland annat
från att småskollärarutbildningen skulle bli treårig med början läsåret
1957/58 och att en återgång till 1947 års bestämmelser om elevantalet i
folkskolans läraravdelningar skulle ske fördelad på läsåren 1959/60, 1960/
61 och 1961/62. Med hänsyn till vad jag nyss anfört, avser jag i och med
användandet av tabell 2 som underlag för mina överväganden självfallet
icke, att statsmakterna därmed nu skall binda sig för de förutsättningar,
som ligger till grund för beräkningarna i tabell 2. Å andra sidan är det,
liksom förra året, samtidigt angeläget, att scminaricorganisationcn icke
48 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
nu vid bestämmandet av elevintagningen hösten 1956 ges en sådan inriktning
för de närmaste åren, att seminarieutredningens arbete klavbindes.
Jag behöver icke här ytterligare understryka den osäkerhet, som alltid
måste vidlåda alla under övergångstiden före enhetsskolans genomförande
verkställda beräkningar rörande lärarbehovet inom skolväsendet. I tabell 2
anges behovet av folk- och småskollärare till summan av kolumnerna 1, 2
och 3 i tabell 2 A och genom kolumnen för examinationsbehov i tabell 2 B.
Sistnämnda kolumn och kolumn 1 (A) anger det för folkskolan uppskattade
behovet och grundar sig på beräkningar, som för seminarieutredningens
räkning verkställts av skolöverstyrelsens statistiska kontor. Den riktiga
metoden för dylika beräkningar torde komma att närmare prövas av seminarieutredningen.
Även om förevarande beräkningar ingalunda torde gå
fria från den nyss påpekade osäkerhet, som måste sätta en viss prägel på
prognoser av detta slag, finnes det enligt min mening i nuvarande läge ingen
anledning att icke godtaga dessa beräkningar liksom siffrorna i kolumn
3 (A) såsom underlag för det beslut, som här skall fattas.
Emellertid måste seminarieorganisationen numera anpassas icke blott
efter folkskolans lärarbehov utan också efter de högre skolstadiernas behov
av folkskollärare med vidareutbildning, främst folkskollärare i 23 lönegraden.
Detta behov är av naturliga skäl betydligt svårare att beräkna under
övergångstiden än det antal lärare, som åtgår för undervisningen i den
obligatoriska folkskolans läraravdelningar. Icke minst framgår detta därav,
att den sammanlagda folkskollärarbristen läsåret 1954/55 numera beräknats
till ett så högt tal som 870. Visserligen hänför sig större delen härav
till en brist inom den egentliga folkskolan, men detta beror uppenbarligen
i huvudsak på att ett stort antal folkskollärare övergått från folkskolan
till tjänstgöring på de högre skolstadierna. Man får också beakta, att studieledigheterna
för vidareutbildning numera måste vara och framdeles kan
väntas bli betydligt flera än tidigare.
De siffror, som i kolumn 2 kommit till användning för att ange de högre
skolstadiernas behov av folkskollärare med vidareutbildning, har skolöverstyrelsen
erhållit från realskoleutredningen. I denna utrednings nyligen
avlämnade betänkande »Realskolan under övergångstiden» (SOU 1955: 53)
återfinnes siffrorna såsom ett led i en av utredningen verkställd prognos
rörande skolväsendets utveckling under tiden fram till mitten av 1960- talet (se tabell 24, s. 69). Den av realskoleutredningen kalkylerade efterfrågan
på vidareutbildade folkskollärare för enhetsskolans och realskolans
lägre klasser in. m. förutsätter schematiskt att hälften av undervisningen
i teoretiska läroämnen på enhetsskolans högstadium skall bestridas av akademiskt
utbildade lärare och hälften av folkskollärare med vidareutbildning
samt att all undervisning i realskolans lägsta klasser skall skötas av
dylika folkskollärare. Beräkningarna tar icke hänsyn till en eventuell övergång
till treårig realskola under tioårsperioden. Beträffande sistnämnda
omständighet vill jag framhålla, att det för övervägandena om seminarieorganisationens
omfattning icke har betydelse, vilketdera alternativet man
väljer i fråga om realskolan; varje folkskollärare skall ju passera seminarieutbildningen
oavsett vilken skolform han sedan kommer att tjänstgöra på
och behovet av vidareutbildade folkskollärare för realskolans lägsta klasser
respektive behovet av förskollärare för femte och sjätte klass i folkskolan
är i huvudsak av samma storleksordning. Den andra komponenten i den av
realskoleutredningen kalkylerade efterfrågan på folkskollärare med vidare
-
49
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
utbildning är behovet av dylika lärare för att täcka underskottet på akademiskt
utbildade lärare. Denna komponent har, liksom den förstnämnda, på
efterfrågesidan beräknats på grundval av uppskattningar av den sannolika
tillväxten av antalet klassavdelningar inom enhetsskolans högstadium
samt realskolestadiets och gymnasiestudiets skolformer. Med ledning därav
har beräknats lärarbehovet för olika arbetsområden inom denna övre hälft
av skolväsendet. På tillgångssidan har beträffande akademiskt utbildade
lärare beräknats antalet studentexamina och inskrivningen vid filosofiska
fakulteter, varefter i relation därtill gjorts en uppskattning av tillströmningen
av filosofie magistrar till lärarbanan.
Realskoleutredningens kalkyler i dessa hänseenden utgör den färskaste
och hittills mest ingående analysen av de olika faktorer, som påverkar bland
annat behovet av folkskollärare för högre skolstadier. Det är därför naturligt
att dessa kalkyler föres in i beräkningarna av examinationsbehovet vid
folkskoleseminarierna. När det gäller just den frågan torde emellertid realskoleutredningens
siffror icke kunna användas utan justeringar. För utredningen
har de utgjort ett av flera led i utredningens synpunkter på den
sannolika utvecklingen av skolväsendets tillväxt under tioårsperioden 1955
196o. Här gäller det att exakt bestämma folkskollärarproduktionen från
seminarierna på betydligt kortare sikt.
Varnad av tidigare misstag vid beräkningar av examinationsbehovet
vid seminarierna måste man enligt min mening i här förevarande hänseende
hålla sig till den antagbara övre gränsen för den sannolika utvecklingen
av folkskollärarbehovet och alltså ha en viss rimlig marginal utöver
de siffror, som kolumnerna 1, 2 och 3 i tabell 2 sammantagna visar. Detta
är påkallat såväl med hänsyn till tidigare erfarenheter och till osäkerheten
överhuvudtaget i beräkningar av detta slag som med hänsyn till att realskoleutredningens
ifrågavarande siffror helt naturligt icke innesluter något
ersättningsbehov för folkskollärarnas studieledigheter för vidareutbildning.
Den enklaste men också den osäkraste åtgärden för att åstadkomma en
dylik marginal är att direkt göra ett skönsmässigt pålägg på siffrorna i
summakolumnen för examinationsbehovet. Med hänsyn till årssiffrornas
fortlöpande sammanhang^ sinsemellen är detta emellertid en otillfredsställande
metod. Fn säkrare åtgärd synes vara att omräkna siffrorna i kolumn
2 efter en metod, som i tillräcklig mån inkluderar nämnda marginalbehov.
Ser man på tillgångssidan i realskoleutredningens prognos, grundar sig
siffrorna i kolumn 2 bland annat på ett visst antagande hur stor procent av
de vid fakulteterna ett visst år inskrivna som ett visst antal år senare såsom
filosofie magistrar går till lärarbanan. Detta procenttal uppgick åren närmast
iöre ikraftträdandet av 1953 års examensstadga till 19 ä 20 procent.
Realskolcutredningen har i detta hänseende på anförda skäl ansett sig
kunna räkna med ett procenttal av 25 såsom genomsnitt för hela tioårsperioden.
Fn lämplig metod för omräkning av kolumn 2 med rimligt beaktande
av marginalbehovet synes mig vara att utgå från att detta procenttal
kan tänkas tillsvidare bli något lägre, i vad det inverkar på beräkningarna
av folkskollärarbehovet och folkskollärarexaminationen under de
närmaste åren. Från folkskollärarbristens speciella synpunkter har jag i
förevarande hänseende ansett ett procenttal av 20 vara lika motiverat.
Föres detta tal in i beräkningarna crhålles, med i övrigt samma förutsättningar
som i tabell 2, följande
4 — Bihang till riksdagens protokoll 100G. G sand. Nr 102—102
50
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
Tabell 3
Folkskollärare
Läsår
Examinationsbehov
Examination
Överskott respek- tive brist per år
Summa överskott
eller brist
1
2
3
Summa
1954/55
— 870
55/56
995
390
1385
1470
+ 85
— 785
56/57
945
370
1 315
1 460
+ 145
— 640
57/58
645
410
— 45
1 010
1 360
+ 350
— 290
58/59
265
400
20
685
510 + 465?
+ 290
0
59/60
345
570
20
935
440+ 405?+ 90’
0
60/61
-50
450
20
420
330? +90’
0
61/62
35
330
365 .
275?+ 90’
0
62/63
25
390
415
325? + 901
0
1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.
Bilden blir bär något annorlunda, ehuru det fortfarande står klart att
folkskollärarproduktionen vid seminarierna måste väsentligt krympas mot
slutet av 1950-talet och under början av 1960-talet, såvida icke framtida
beräkningar kommer att visa ett större folkskollärarbehov än vad som här
antagits. Enligt min mening bör beräkningarna i tabell 3 läggas till grund
för beslutet om elevintagningens omfattning vid folkskoleseminarierna
hösten 1956.
Härmed har jag redovisat mina grundläggande överväganden beträffande
seminarieorganisationens utformning under budgetåret 1956/57 och övergår
till frågan om antalet intagningsavdelningar och därmed sammanhängande
spörsmål.
Elevintagningen vid småskoleseminarierna hösten 1956 reglerar examinationen
till läsåret 1958/59. I anslutning till de beräkningar, som redovisats
i tabell 2 B, och med hänsyn till vad jag i det föregående anfört om att
den pågående seminarieutredningens arbete ej på förhand kan bindas, förordar
jag oförändrad elevintagning vid småskoleseminarierna hösten 1956,
alltså 22 avdelningar på 2-årig linje och 1 avdelning på 3-årig linje, var och
en med 24 elever.
Intagningen på jolkskoleseminariernas studentlinje hösten 1956 reglerar
slutligt den totala examinationen av folkskollärare till läsåret 1958/59.
På den 4-åriga linjen kommer genom redan bestämd intagning att till
detta läsår utexamineras ungefär 510 lärare. Behovet av examination på
studentlinjen har i tabell 3 beräknats till 465. Hösten 1955 har på studentlinjen
intagits 24 avdelningar med 28—30 elever, vilket ger en produktion
av omkring 700 lärare. Det måste alltså bli fråga om en ganska betydande
reduktion. En första åtgärd att överväga för att seminarieorganisationen
icke skall fullständigt förlora sin elasticitet blir då att även i studentklasserna
sänka elevantalet. Enligt seminariestadgan skall elevantalet per
avdelning utgöra 24. Sedan ett flertal år har såsom en krisåtgärd elevantalet
måst hållas betydligt högre, vilket försvårat bland annat ett effektivt
bedrivande av den praktiska lärarutbildningen. Nu finnes utrymme för en
viss minskning; på den 4-åriga linjen har en dylik minskning ner till 24
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
51
elever redan kunnat successivt genomföras. För egen del förordar jag, att
elevantalet i intagningsavdelningarna på studentlinjen hösten 1956 siinkes
till 26. För att åstadkomma en produktion av minst 465 lärare på studentlinjen
till läsåret 1958/59 behöver med hänsyn bland annat till avgångsprocenten
intagas omkring 490 elever. Med dessa utgångspunkter föreslår
jag, att på folkskoleseminariernas studentlinje hösten 1956 intages 19
avdelningar med 26 elever per avdelning. Detta innebär en minskning med
fem intagningsavdelningar på studentlinjen.
Intagningen på folkskoleseminariernas Jj-åriga linje hösten 1956 skall
bestämmas med sikte på den totala examinationen till läsåret 1960/61.
Enligt tabell 3 bör denna examination omfatta sammanlagt 330 lärare,
varav en del kommer att intagas på studentlinje hösten 1958. Då den
4-åriga linjen rekryteringsmässigt utgör kärnan i folkskoleseminarieorganisationen,
synes nedskärningen av organisationen i vågdalen kring 1960
böra gå hårdare fram över studentlinjen än över den 4-åriga linjen. En
väsentlig minskning av antalet intagningsavdelningar på sistnämnda linje
är likväl påkallad redan nu. Jag förordar för egen del såsom lämpligt avvägd
en intagning hösten 1956 på den 4-åriga linjen av 12 avdelningar med
24 elever per avdelning, vilket medför en produktion av 270—280 lärare.
Detta innebär en minskning med sju intagningsavdelningar. Skillnaden
mellan 330 och 270 pekar på att intagningen på studentlinjen hösten 1958
måste bli ytterst begränsad, därest icke framtida prognoser kommer att
visa ett större folkskollärarbehov än vad som antagits i tabell 3.
I 1955 års statsverksproposition föreslogs att det provisoriska småskoleseminariet
i Falun skulle nedläggas vid utgången av budgetåret 1955/56.
I anslutning till motioner beslöt emellertid riksdagen, att med prövningen av
denna fråga skulle anstå till 1956 års riksdag, då ett bedömande förutsattes
kunna ske mot bakgrunden av resultatet av seminarieutredningens arbete.
Så är dock ej möjligt nu. Ser man på folk- och småskoleseminarieorganisationen
som en helhet är det dock enligt min mening numera än mer uppenbart
än tidigare, att en koncentration av seminarieutbildningen till ett
färre antal seminarier måste äga rum under de närmaste åren. Vid småskoleseminariet
i Falun finnes innevarande läsår endast två avdelningar av
andra klassen. Ett fortsatt upprätthållande av seminariet i denna begränsade
omfattning med förnyad elevintagning är enligt min mening icke
motiverat, särskilt som seminarielokalerna är bristfälliga och den av mig
förordade elevintagningen vid småskoleseminarierna kan ske utan utnyttjande
av Faluseminariet. Jag anser mig därför ånyo böra föreslå, att det
provisoriska småskoleseminariet i Falun nedlägges med utgången av innevarande
budgetår. Samtidigt vill jag emellertid framhålla, att jag delar
statsutskottets uppfattning (SU 1955: 56, s. 13), att även framgent möjligheter
till småskollärarutbildning bör erbjudas i Falun. Därest i anledning
av seminarieutredningens blivande förslag skulle komma att beslutas om
förläggande av småskollärarutbildning till folkskoleseminarierna, synes
såvitt nu kan bedömas dylik utbildning böra förläggas till det permanenta
folkskoleseminariet i Falun.
Det torde i vanlig ordning få ankomma på Kung], Maj:t att framdeles
efter förslag av skolöverstyrelsen meddela närmare bestämmelser i anledning
av vad jag nu anfört rörande elevintagningen vid folk- och småskoleseminarierna.
Beslut om nedläggande av det provisoriska, .småskoleseminariet
i Falun med utgången av innevarande budgetår torde böra fattas av
Kungl. Maj:t och riksdagen.
52 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
Anslagsberäkningen
Kungl. Maj:ts förslag beträffande folkskoleseminariernas avlöningsanslag
för nästa budgetår — innebärande en anslagshöjning med 298 000 kronor
— avser, förutom automatiska utgiftsförändringar, i huvudsak ökad medelsanvisning
till skolläkararvoden och ersättning åt handledare vid den praktiska
lärarutbildningen. Med anledning av 1955 års riksdagsbeslut om nedläggande
av folkskoleseminariet i Hälsingborg föreslås indragning av en
rektorstjänst, fem lektorstjänster, sexton övningsskollärartjänster och en
vaktmästartj änst.
Utskottet
Vid folkskoleseminarierna har innevarande läsår intagits 19 avdelningar
på den 4-åriga linjen med högst 24 elever per avdelning och 24 avdelningar
på studentlinjen med högst 30 elever per avdelning. Vid småskoleseminarierna
har samma läsår intagits 23 avdelningar, varav 1 på 3-årig linje, med
högst 24 elever per avdelning.
Utskottet delar departementschefens uppfattning, att man vid avvägningen
av elevintagningen hösten 1956 måste, i avvaktan på seminarieutredningens
förslag, utgå från att vid småskoleseminarierna intages elever
på 2-åriga utbildningslinjer, dock med undantag för den nu 3-åriga linjen
vid Haparandaseminariet.
Med denna utgångspunkt har skolöverstyrelsen på grundval av de i
tabell 2 åskådliggjorda beräkningarna kommit till att vid folkskoleseminarierna
elevintagningen borde minskas till 6 avdelningar på studentlinjen och
till 8 avdelningar på den 4-åriga linjen, medan intagningen vid småskoleseminarierna
borde ha oförändrad omfattning.
Departementschefen har anslutit sig till förslaget om oförändrad omfattning
av elevintagningen vid småskoleseminarierna. Beträffande folkskoleseminariernas
organisation har departementschefen däremot kommit fram
till ett väsentligt annorlunda resultat. Intagningen på studentlinjen hösten
1956 reglerar slutligt den totala folkskollärarexaminationen till läsåret
1958/59, medan intagningen på den 4-åriga linjen endast delvis är bestämmande
för den sammanlagda examinationen till läsåret 1960/61. Departementschefen
har efter ingående överväganden rörande beräkningsmetoderna
låtit utföra nya beräkningar, åskådliggjorda i tabell 3, angående folkskollärarbehovet
och folkskollärarexaminationen för nämnda läsår, varvid särskilt
beaktats behovet av en rimlig marginal med avseende på behovet av folkskollärare
för de högre skolformernas räkning. Mot bakgrunden av dessa
nya beräkningar har departementschefen förordat, att elevintagningen vid
folkskoleseminarierna hösten 1956 bestämmes till 19 avdelningar på studentlinjen
med 26 elever per avdelning och till 12 avdelningar på den
4-åriga linjen med 24 elever per avdelning.
Utskottet har för sin del icke funnit anledning till erinran mot vad
departementschefen sålunda förordat, varför utskottet avstyrker bifall till
de i motionerna 1:429 och II: 520 samt I: 260 och II: 383 framställda
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
53
yrkandena om en elevintagning vid folkskoleseminarierna av större omfattning
än vad departementschefens förslag innebär. Utskottet vill emellertid
understryka, att, med hänsyn till att seminarieorganisationens utformning
och därmed sammanhängande frågor för närvarande befinner sig under
utredning, utskottets ställningstagande självfallet icke innebär, att utskottet
därmed skulle ha tagit någon definitiv ståndpunkt till huru seminarieorganisationens
problem för framtiden bör lösas.
Utskottet vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten på att
de av departementschefen använda siffrorna beträffande lärarbehovet i
folkskolan grundar sig på beräkningar, som för seminarieutredningens räkning
verkställts av skolöverstyrelsens statistiska kontor och som i sig innesluter
bland annat den förutsättningen, att en återgång till 1947 års bestämmelser
om ett lägre elevantal i folkskolans läraravdelningar skall äga rum
successivt under treårsperioden 1959/62.
Till stöd för förslaget att nedlägga det provisoriska småskoleseminariet
i Falun, varest innevarande läsår endast finnes två avdelningar av andra
klassen, har departementschefen anfört bland annat, att det numera är än
mer uppenbart än tidigare, att en koncentration av seminarieutbildningen
till ett färre antal seminarier måste äga rum under de närmaste åren, samt
att ett fortsatt upprätthållande av seminariet i den nuvarande begränsade
omfattningen med förnyad elevintagning icke kan anses motiverat, särskilt
som seminarielokalerna är bristfälliga och den förordade elevintagningen
vid småskoleseminarierna kan ske utan utnyttjande av Faluseminariet.
På grund av de skäl, som departementschefen sålunda åberopat, har utskottet
icke velat motsätta sig, att ifrågavarande seminarium nedlägges
med utgången av innevarande budgetår. Utskottet har ej heller ansett sig
böra förorda anordnande redan från och med höstterminen 1956 av en
utbildningslinje för småskollärare vid folkskoleseminariet i Falun. Även om
utskottet således icke är berett att biträda någotdera av de i motionerna
I: 261 och II: 428 framställda yrkandena, vill utskottet likväl starkt understryka
angelägenheten av att anordnandet ånyo av möjligheter till småskollärarutbildning
i Falun, vars folkskoleseminarium tillhör de s. k. permanenta
seminarierna, icke uppskjutes längre än vad som är oundgängligen
nödvändigt för att frågan om förläggande av dylik utbildning till folkskoleseminariema
skall kunna bli allsidigt belyst och prövad i anledning av seminarieutredningens
kommande förslag i ämnet.
Kung], Maj:ts under förevarande punkt i övrigt framställda förslag har
icke givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I. att motionerna 1:429 och 11:520 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
II. att motionerna 1:260 och 11:383 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
III. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna T: 261 och 11:428, så
-
54
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
vitt i motionerna yrkats på ett uppskjutande av riksdagens
beslut i ämnet, besluta att det provisoriska småskoleseminariet
i Falun skall nedläggas vid utgången av budgetåret
1955/56;
IV. att riksdagen må i anledning av motionerna I: 261
och II: 428, i vad de icke behandlats under III., i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört beträffande
anordnande av småskollärarutbildning i Falun;
V. att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för folkskoleseminarierna,
som föranledes av vad departementschefen förordat;
b) godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ............................ 6 579 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t:
a) Arvoden åt seminarieläkare in. m.,
förslagsvis .................. 96 400
b) Arvoden åt seminariebiblioteka
rier,
förslagsvis .............. 44 700
c) Särskilda arvoden vid seminarier
med lärarkurs, förslagsvis..... 49 100
d) Tilläggsarvoden åt lärare vid kur
ser
för utbildande av kyrkomusiker,
förslagsvis .............. 55 000 245 200
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ............................ 7 050 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. 3 073 800
Summa kronor 16 948 000
c) till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 16 948 000 kronor.
9:o) Folkskoleseminarierna: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 188, s. 441—443), vilket innebär en anslagshöjning
med 41 600 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Omkostnader
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
1 415 500 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956 55
10:o) Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 189, s. 443), vilket innebär anvisande
av samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår, hemställer utskottet,
, . .
att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Materiel,
böcker m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 375 000 kronor.
ll:o) Folkskoleseminarierna: Utrustning. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 190, s. 444), vilket innebär en anslagsminskning med
40 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Utrustning
för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag av
360 000 kronor.
12:o) Småskoleseminarierna: Avlöningar. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 191, s. 444—446), vilket innebär en anslagshöjning
med 179 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för smaskoleseminarierna,
som föranledes av vad departementschefen förordat;
b) godkänna följande avlöningsstat för småskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vls
................................... 2 013 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t:
a) Arvoden åt seminarieläkare m. m.,
förslagsvis ................... 30 800
b) Arvoden åt seminariebiblioteka
rier,
förslagsvis................ 13 600
c) Tilläggsarvoden åt lärare i trädgårdsskötsel
.................. 2 700
d) Arvode åt ett biträde för matlagningen
vid seminariet i Lycksele 4 700
e) Tilläggsarvoden åt lärare vid kur
ser
för utbildande av kyrkomusiker,
förslagsvis................ 11 500 63 300
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ............................ 1 488 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis................ 753 700
Summa kronor 4 318 000
56
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
c) till Småskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 4 318 000 kronor.
13:o) Småskoleseminarierna: Omkostnader. I enlighet med Kungl
Maj:ts förslag (punkt 192, s. 447 och 448), vilket innebär en anslagsminskning
med 3 800 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Småskoleseminarierna: Omkostnader
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
454 100 kronor.
14:o) Småskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 193, s. 448), vilket innebär anvisande
av samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen ma till Småskoleseminarierna: Materiel,
böcker m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 83 000 kronor.
15:°) Småskoleseminarierna: Utrustning. I enlighet med Kungl
Maj:ts förslag (punkt 194, s. 448 och 449), vilket innebär en anslagsminskning
med 5 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Småskoleseminarierna: Utrustning
för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag av
60 000 kronor.
16:°) Statens skolköksseminarium: Avlöningar. Kungl. Maj:t har
(punkt 196, s. 454—462) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
angiven avlöningsstat för statens skolköksseminarium,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57, dels ock till
Statens skolköksseminarium: Avlöningar för budgetåret 1956/57 anvisa
ett förslagsanslag av 279 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av fru Andrén väckt motion (II: 426), i vilken hemställts att
riksdagen ville besluta att till bidrag för anordnande av en kurs för lanthushållslärarinnor
för vinnande av behörighet i hemkunskap och hushållsgöromål
vid läroverk anvisa ett anslag av 23 300 kronor.
Beträffande motiveringen för det motionsvis gjorda yrkandet hänvisas
till motionen.
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag innebär en anslagshöjning med 9 000
kronor, föranledd av vissa automatiska utgiftsökningar å 33 000 kronor,
som emellertid i viss mån motväges av en utgiftsminskning å 24 000 kronor
till följd av föreslagen indragning av hemföreståndarinnekursen vid
seminariet.
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1056
57
Departementschefen har lämnat en redogörelse för den nuvarande organisationen
inom olika grenar av den husliga utbildningen och för i samband
med anslagsäskandena för nästa budgetår framlagda förslag till ökad utbildningskapacitet
inom detta område, ävensom för över förslagen avgivna
remissyttranden. I den män redogörelsen härför icke återgives i det följande
får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet s. 454—4G0.
Av detsamma inhämtas bland annat följande.
Utbildning av skolkökslärarinnor förekommer vid statens skolköksseminarium
i Stockholm, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet
för huslig utbildning i Umeå och Göteborgs skolköksseminarium. Den förberedande
skolkökslärarinnekursen om två terminer omfattar innevarande
läsår sammanlagt omkring Ilo elever, inklusive elever vid en provisoriskt
medgiven kurs vid statens skolköksseminarium i utbyte mot en hemföreståndarinnekurs
därstädes. I skolkökslärarinnekursen, omfattande fyra terminer,
intages varje läsår 55—70 elever. I Uppsala förekommer därjämte
en treårig kurs i huslig ekonomi och handarbete (B-kurs) med 12 elever.
Den B-kurs, som skulle ha börjat vårterminen 1954, har dock enligt särskilt
medgivande av Kungl. Maj:t utbytts mot en tvåårig skolkökslärarinnekurs
(A-kurs), omfattande en avdelning med 15 elever, och en tvåårig slöjdlärarinnekurs.
Antalet utexaminerade lanthushållslärarinnor per år uppgår till ungefär
30. Dessa lärarinnor har samma kompetens till tjänster i folk- och fortsättningsskolor
som skolkökslärarinnorna, men är däremot ej behöriga till
ordinarie eller extra ordinarie tjänster i hemkunskap och hushållsgöromål
vid statliga läroanstalter och vid flertalet högre kommunala läroanstalter.
Kurser för utbildning av lärarinnor i kvinnlig slöjd, omfattande fyra terminer,
med intagning av elever varje år anordnas vid seminariet i Umeå
samt vid handarbetsseminariet vid Nordenfeltska skolan i Göteborg och
Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium i Stockholm. Vid fackskolan
i Uppsala förekommer normalt ingen självständig slöjdlärarinnekurs
utan endast den tidigare omförmälda treåriga B-kursen. För år 1955 har
B-kursen utbytts mot enbart en slöjdlärarinnekurs. Därutöver har för
innevarande budgetår medel anvisats för en extra slöjdlärarinnekurs vid
fackskolan i Uppsala och för en sådan kurs vid seminariet i Umeå. Bortsett
från de 1955/56 anordnade extra kurserna kan den årliga intagningen
beräknas till drygt 60 elever.
Lärarinnor i barnavård utbildas för närvarande endast vid fackskolan
i Uppsala, som årligen utexaminerar omkring 12 lärarinnor av detta slag.
Utbildningstiden omfattar 31 effektiva arbetsmånader.
I sina anslagsäskanden för nästa budgetår föreslår skolöverstyrelsen
i fråga om skolkökslärarinneutbildningen, att det nu provisoriskt medgivna
utbytet vid statens skolköksseminarium av en hemföreståndarinnekurs
mot en tredje parallellavdelning av den förberedande skolkökslärarinnekursen
vid seminariet skall få ske även framdeles, att den förberedande
skolkökslärarinnekursen vid seminariet i Umeå utökas till att omfatta
två avdelningar samt att utbildningen av skolkökslärarinnor vid Göteborgs
skolköksseminarium ökas genom ärlig intagning i lärarinnekursen från och
med hösten 1956. Styrelsen för sistnämnda seminarium har förklarat sig
villig utöka verksamheten på föreslaget sätt, under förutsättning att statsbidrag
utgår med 90 procent av lärarlönerna inklusive timarvoden och
huvudmansavgifter, d. v. s. enligt samma grunder, som sedan budgetåret
58
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
1951/52 gäller för fackskolan i Uppsala och från och med budgetåret
1954/55 för seminariet i Umeå.
För att åstadkomma ett ytterligare tillskott av lärarinnor i husliållsgöromål
och hemkunskap föreslår överstyrelsen för nästa budgetår anordnande
av en fortbildningskurs för lanthushållslärarinnor. Kursen bör omfatta
en månad sommaren 1956. Deltagarantalet beräknas till 20. Kursen
bör behandla i bostadslära särskilt förhållandena i tätorter och i ekonomilära
speciellt löntagarhushållens problem; härjämte bör föreläsningar i pedagogik,
metodik m. m. förekomma.
Beträffande utbildningen av lärarinnor i kvinnlig slöjd förordar överstyrelsen,
att även följande läsår dubblering sker av slöjdlärarinnekurserna
vid fackskolan i Uppsala och seminariet i Umeå.
För utbildning av barnavårdslärarinnor föreslår överstyrelsen en provisorisk
kurs, omfattande 26 effektiva arbetsmånader fördelade på två och
ett halvt år. Kursen beräknas preliminärt kunna anslutas till statens skolköksseminarium.
1953 års lärarinneutbildningskommitté anför i avgivet utlåtande i fråga
om skolkökslärarinneutbildningen huvudsakligen följande.
Kommittén har under sitt utredningsarbete kunnat konstatera, att behovet
av lärarinnor i hushållsgöroniål (jämte hemkunskap, hemvård)
kommer att öka väsentligt framdeles. Redan för närvarande råder en
viss brist på dylika lärarinnor. Kommittén har förutsatt, att enhetsskolan
kommer att vara fullt genomförd i riket från och med läsåret 1971/72 och
att upprättande av nya enhetsskoledistrikt kommer att ske i relativt
liten omfattning fram till år 1960 men att för tiden därefter enhetsskolan
skall kontinuerligt växa fram i ett snabbare tempo.
Med utgångspunkt från dessa antaganden har kommittén beräknat, att
behovet av lärarinnor i hushållsgöromål, som för läsåret 1954/55 kunde
uppskattas till cirka 1 700, kommer att öka till ungefär 2 200 år 1960 för
att därefter kontinuerligt öka till cirka 2 700 vid den tidpunkt, då enhetsskolan
förutsättes vara fullt genomförd, d. v. s. läsåret 1971/72.
Denna väsentliga ökning av lärarinnebehovet nödvändiggör en motsvarande
betydlig ökning av den årliga examinationen av lärarinnor i hushållsgöromål.
Under den återstående delen av 1950-talet kommer med all
sannolikhet att uppkomma en för varje år stegrad brist på lärarinnor i
hushållsgöromål. Skall denna brist kunna täckas till början av 1970-talet,
d. v. s. till den tidpunkt, då enhetsskolan förutsättes vara helt genomförd,
måste under hela 1960-talet den årliga examinationen av hushållslärarinnor
bli nära 200.
Emellertid anser kommittén examinationsproblemet så allvarligt, att
den icke funnit sig kunna stanna vid en tillstyrkan av skolöverstyrelsens
förslag. Kommittén har därför härutöver föreslagit, att i Uppsala och Umeå,
där nu varje år intages en lärarinnekurs om 16 elever, från och med höstterminen
1956 öka elevantalet till 24 i varje lärarinnekurs. Den av skolöverstyrelsen
föreslagna fortbildningskursen för lanthushållslärarinnor tillstyrkes
av lärarinneutbildningskommittén.
1953 års lärarinneutbildningskommitté finner det vara tveksamt, om den
av överstyrelsen föreslagna provisoriska kursen för utbildande av barnavårdslärarinnor
bör komma till stånd.
Det skulle vara till fördel, om frågan om omfattningen av den framtida
utbildningen av barnavårdslärarinnor kunde lösas i ett sammanhang, sedan
59
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
kommittén framlagt sina förslag rörande utbildningen av samtliga lärarinnekategorier
på det husliga området och således haft tillfälle att ännu
grundligare än vad som hittills skett penetrera barnavardslärarinneutbildningens
problem. Kommittén vill emellertid icke motsätta sig skolöverstyrelsens
förslag, men den vill samtidigt understryka, att någon garanti
icke kan lämnas för att de lärarinnor, som skulle komma att utexamineras
från en eventuell provisorisk utbildningskurs, konnner att kunna erhålla
fasta tjänster som barnavårdslärarinnor. Vad som kommer att stå de flesta
till buds torde vara timlärartjänster med ett relativt begränsat antal undervisningstimmar
eller tjänstgöring av annat slag än undervisning.
I utlåtande över lärarinneutbildningskommitténs förslag om utökning av
elevantalet från 16 till 24 i skolkökslärarinnekurserna vid fackskolan i
Uppsala och seminariet i Umeå framhåller skolöverstyrelsen, att vid båda
läroanstalterna sådan utökning är möjlig. Överstyrelsen påpekar emellertid,
att en större ökning av utbildningen av lärarinnor i hushållsgöromål
skulle erhållas, om vid fackskolan i Uppsala, i stället för den föreslagna
ökningen av elevantalet, den vårterminen 1956 startande treåriga lärarinnekursen
i huslig ekonomi och handarbete (B-lcursen) finge, såsom skett
vårterminen 1954, utbytas mot en skolkökslärarinnekurs och en slöjdlärarinnekurs.
De pa rtem c n t sch ej eu har anfört bland annat följande.
Det föreligger ett mycket starkt behov att öka produktionen av skolkökslärarinnor
och slöjdlärarinnor för att motverka en eljest ganska snart
uppkommande, väsentlig brist på lärarkrafter inom detta område av den
praktiska utbildningen i skolväsendet. Enligt min mening bör nu, sedan
lärarinneutbildningskommittén kunnat ge vissa hållpunkter beträffande
beräkningen av det blivande lärarbehovet, vidtagas de åtgärder, som utan
att föregripa det .slutliga resultatet av kommitténs arbete kan genomföras
för att öka antalet lärare. _ _ .
I fråga om skolkökslärarinneutbildningen finner jag^ mig böra föreslå
vissa ändringar i de framlagda förslagen. Utöver bibehållande av den för
innevarande budgetår såsom ett provisorium medgivna tredje parallellavdelningen
av den förberedande skolkökslärarinnekursen vid statens skolköksseminarium
föreslås inrättande av en extra avdelning av motsvarande förberedande
kurs vid seminariet i Umeå. Med hänsyn till proportionen mellan
antalet elevplatser i de förberedande kurserna och lärarinnekurserna
samt med beaktande av det nyss angivna syftemålet för de åtgärder, som
bör vidtagas, förordar jag för egen del, att hemföreståndarmnekursen vid
statens skolköksseminarium — under innevarande budgetar provisoriskt
utbytt mot en parallellavdelning av den förberedande skolkökslärarinnekursen
— tills vidare indrages och ersättes med eu parallellavdelning av
den förberedande skolkökslärarinnekursen vid seminariet i Umeå. Hemföreståndarinnekursen
har under ett flertal år endast lockat ett begränsat antal
sökande. I Umeå är det nödvändigt att genom en ökning av elevantalet i
den förberedande kursen bredda underlaget för den ökade rekrytering till
lärarinnekursen, som jag i det följande föreslår.
Det ifrågasatta utbytet vid fackskolan i Uppsala av den vårterminen
1956 startande treåriga lärarinnekursen i huslig ekonomi och handarbete
mot eu skolkökslärarinnekurs och en extra slöjdlärarinnckurs har genom
60 Statsutskottets utlåtande 7ir 102 år 1956
beslut av Kung], Maj:tden 16 december 1955 medgivits. Därigenom har
för fackskolans del erhållits en ur kapacitetssynpunkt bättre anordning
än en ökning av elevantalet i den reguljära A-kursen.
Jag förordar vidare, att elevantalet i skolkökslärarinnekursen vid seminariet
i Umeå från och med höstterminen 1956 ökas från 16 till 24.
Därjämte tillstyrker jag, att utbildningen av skolkökslärarinnor vid Göteborgs
skolköksseminarium utökas genom årlig intagning i lärarinnekursen^och
att seminariet, under förutsättning att denna ökning genomföres,
erhåller statsbidrag enligt i huvudsak samma grunder, som nu gäller för
fackskolan i Uppsala och seminariet i Umeå.
Förslaget om fortsatt dubblering av handarbetslärarinnekurserna i Uppsala
och Umeå anser jag mig böra biträda.
I likhet med lärarinneutbildningskommittén finner jag angeläget, att de
hinder av formell natur, som utestänger lanthushållslärarinnor från tjänster
i hushållsgöromål och hemkunskap vid vissa högre skolor, undanröjes.
Någon särskild kursundervisning i detta syfte synes mig emellertid icke
påkallad.
Lärarinneutbildningskommittén har rätt ingående belyst de olika spörsmål,
som sammanhänger med utbildningen av lärarinnor i barnavård. Med
hänsyn till vad kommittén därvid i olika hänseenden anfört, synes det mig
självklart, att någon särskild extrakurs för utbildning av dylika lärarinnor
icke nu bör komma till stånd.
Utskottet ansluter sig till vad departementschefen föreslagit i syfte att
i avvaktan pa det slutliga resultatet av 1953 års lärarinneutbildningskommittés
arbete — öka kapaciteten inom utbildningen av lärarinnor på
det husliga området.
I likhet med nämnda kommitté och departementschefen finner utskottet
det angeläget, att de hinder av formell natur, som nu utestänger lanthushållslärarinnor
från tjänster i hushållsgöromål och hemkunskap vid statliga
och högre kommunala läroanstalter, undanröjes. Enligt utskottets förmenande
synes detta lämpligen kunna ske genom ändring av bestämmelserna
i gällande stadga för övningslärare (1950:376). Utskottet delar departementschefens
uppfattning om att någon särskild fortbildningskurs för lanthushållslärarinnor
icke synes vara påkallad. Vid sådant förhållande avstyrker
utskottet bifall till det i motionen II: 426 framställda yrkandet.
Beträffande utbildning av lärarinnor i barnavård har lärarinneutbildningskommitten
framhällit, bland annat, att antalet undervisningstimmar
i barnavård vore ringa inom alla skolformer, frånsett barnsköterskeskolorna,
varför antalet fasta barnavårdslärarinnetjänster vore litet, att när begränsad
tjänstgöring förekomme denna vore per skola i regel av mycket liten
omfattning, varför barnavårdslärarinnorna ofta måste sysselsättas med
andra uppgifter än undervisningsarbete, att vrkesaktiviteten inom barnavårdslärarinnekåren
vore låg (endast 104 av 228 under perioden 1916—
1953 utexaminerade och år 1954 kvarlevande lärarinnor vore verksamma
inom yrket) samt att om tillgången på barna vårdslärarinnor sattes i rela
-
61
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
tion till antalet fasta barnavårdslärarinnetjänster någon brist inom yrkesgruppen
knappast torde föreligga.
Utskottet får erinra om att det likväl möter stora svårigheter att inom
flertalet skolformer erhålla kompetenta lärare i barnavård. En bidragande
orsak härtill synes vara att, även om flera skoldistrikt teoretiskt sett skulle
kunna anställa gemensam barnavårdslärarinna, en sådan anordning knappast
är genomförbar i praktiken till följd av att det geografiska verksamhetsområdet
i flertalet fall för en sådan lärarinna skulle bli alltför vidsträckt.
Utskottet anser sig böra understryka att behov onekligen föreligger
av vidgade möjligheter för tillgodoseende av olika skolformers behov
av undervisning i barnavård. För lösandet i viss utsträckning av detta
problem anser utskottet sig böra ifrågasätta, om icke dels de lärarinnor,
som på den husliga linjen av enhetsskolans klass 9 y skall meddela undervisning
i barnavård (2 veckotimmar), kunde bibringas nödiga kunskaper
härför i samband med vederbörlig lärarutbildning i övrigt, dels ock i undervisningsplanen
för utbildning av skolkökslärarinnor kunde inläggas en begränsad
kurs i barnavård, utan att härigenom studietiden för dessa lärarinnor
förlängdes.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionen II: 426,
a) godkänna följande avlöningsstat för statens skolköksseminarium,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-
vis ...................................... 119 400
2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t ........ 700
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ............................ • • • 115 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 43 900
Summa kronor 279 000
b) till Statens skolköksseminarium: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 279 000 kronor.
17:o) Statens skolköksseminarium: Omkostnader. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 197, s. 463), vilket innebär anvisande av samma
anslagsbelopp som för innevarande budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens skolköksseminarium: Omkostnader
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 35 000 kronor.
62
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
18:o) Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala. Kungl.
Maj:t har (punkt. 198, s. 463—465) föreslagit riksdagen att till detta
ändamål för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 697 300
kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av fru Hamrin-Thorell väckt motion (I: 268), vari hemställts
att riksdagen a) till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala måtte anvisa
medel för att dels omändra en av skolans ordinarie facklärartjänster
i sömnad i lönegrad Ca 23 till en facklärartjänst i lönegrad Ca 25 samt att
fastställa tjänstgöringsskyldigheten till lägst 20 veckotimmar samt att dels
ytterligare 4 ordinarie facklärartjänster inplaceras i lönegrad Ca 25, b)
måtte anvisa ett med 19 000 kronor ökat driftbidrag till fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala för budgetåret 1956/57.
Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena hänvisas
— i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande — till motionen.
Kungl. Maj :ts under före varande punkt framställda förslag — innebärande
en anslagshöjning med 77 800 kronor, varvid hänsyn jämväl tagits
till bortfallet av ett för innevarande budgetår anvisat engångsbelopp å
8 000 kronor — avser, förutom vissa automatiska utgiftsändringar, utbyte
av en lärarinnekurs i huslig ekonomi och handarbete mot en skolkökslärarinnekurs
och en slöjdlärarinnekurs samt fortsatt dubblering av en slöjdlärarinnekurs.
Skolöverstyrelsen har framställt förslag bland annat om lönegradsuppflyttning
av fem ordinarie facklärartjänster och om nedsättning av undervisningsskyldigheten
för en ordinarie facklärartjänst i sömnad samt om
särskild höjning med 10 000 kronor av bidraget till fackskolans driftkostnader.
Beträffande fackskolans ekonomiska ställning har överstyrelsen framhållit,
att denna vore mycket svag och att fackskolan räknade med en förlust
av 19 745 kronor. Överstyrelsen ansåge sig emellertid på grund av
sparsamhetsdirektiven icke kunna föreslå ett med detta belopp ökat statsbidrag,
utan begränsade sig till att förorda en medelsanvisning med 10 000
kronor.
Statens lönenämnd har erinrat om att lönegradsplaceringen för facklärartjänsterna
vid fackskolan i Uppsala var föremål för prövning i samband
med de förhandlingar, som ledde till den i propositionen 1955: 25 redovisade
överenskommelsen rörande övnings- och facklärartjänster in. fl.
Med hänsyn härtill och då någon därefter inträffande omständighet av
beskaffenhet att motivera förnyad prövning av tjänsternas lönegradspla
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
03
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
cering icke åberopats i ärendet, torde de gjorda yrkandena om förbättrad
löneställning m. in. för vissa facklärare enligt lönenämndens mening icke
böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang.
Departementschefen har icke funnit sig böra biträda skolöverstyrelsens
ovan angivna förslag.
I motionen I: 268 har anförts bland annat följande.
Av upprättat statförslag för fackskolan framgår, att skolans ekonomiska
ställning är mycket svag. Från styrelsens sida har hos Kungl. Maj:t hemställts
om ett med 19 000 kronor ökat statsbidrag för att täcka den förlust,
som beräknas uppkomma för nästa budgetår. Underskottet har uppkommit
trots att staten gjorts upp under iakttagande av största sparsamhet. Salunda
har utgifterna för inventarier, förbrukningsartiklar och undervisningsmateriel
upptagits till samma belopp som i förra årets stat, vilket givetvis måste
inverka menligt på undervisningen. Även fackskolan har fatt vidkännas, den
allmänna ökning av kostnadsläget, som under året inträffat, och får givetvis
ännu svårare att hålla sig inom ramen för disponibla tillgångar, därest
prisnivån skulle höjas under innevarande ar. Därest en förhöjning av driftanslaget
ej kommer till stånd måste skolan med all sannolikhet räkna med
att höja sina elevavgifter. Då dessa redan nu är höga vore en sådan utväg
i hög grad beklaglig med tanke främst på nuvarande strävan i samhället
att undanröja hindren för en vidgad demokratisk utbildning.
Utskottet. Lärarinneutbildningen på det husliga området är för närvarande
föremål för utredning, varför utskottet icke är berett att tillstyrka
bifall till vad i motionen I: 268 påyrkats. Utskottet får jämväl hänvisa till
vad statens lönenämnd anfört i fråga om ändrad lönegradsplacering för
facklärartjänsterna vid fackskolan i Uppsala. Vad angår driftbidraget till
skolan förutsätter utskottet emellertid, att Kungl. Maj:t med hänsyn till
skolans uppenbart svaga ekonomiska ställning har sin uppmärksamhet
riktad på detta spörsmål och i samband därmed stående frågor, berörande
bland annat elevavgifternas storlek.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionen I: 268, till Bidrag till fackskolan
för huslig ekonomi i Uppsala för budgetåret 1956/57
anvisa ett förslagsanslag av 697 300 kronor.
19:o) Bidrag till seminariet för huslig utbildning i Umeå. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 199, s. 465—467), vilket innebalen
anslagshöjning med 81 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till seminariet för huslig utbildning
i Umeå för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 250 000 kronor.
64
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
20:o) Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 200, s. 467 och 468) hemställer utskottet,
att riksdagen ma till Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 79 500 kronor.
21 :o) Bidrag till vissa handarbetsseminarier. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 201, s. 469 och 470), vilket innebär en anslagsminskning
med 28 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen ma till Bidrag till vissa handarbetsseminarier
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
110 000 kronor.
22 :o) Bidrag till August Abrahamsons stiftelse för slöjdlärarutbildning.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 202, s. 470—473),
vilket innebär anvisande av samma anslagsbelopp som för innevarande
budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen ma till Bidrag till August Abrahamsons
stiftelse för slöjdlärarutbildning för budgetåret 1956/57
anvisa ett anslag av 90 000 kronor.
23:o) Särskoleseminariet i Stockholm. Kungl. Maj:t har (punkt 203,
s. 473 och 474) föreslagit riksdagen att till detta ändamål för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 70 000 kronor.
Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär anvisande av samma anslagsbelopp
som för innevarande budgetår. Ett av skolöverstyrelsen framlagt
förslag om inrättande från och med budgetåret 1956/57 av ett specialpedagogiskt
seminarium har departementschefen förklarat sig ej vara beredd
biträda.
Av statsrådsprotokollet inhämtas beträffande ovanberörda förslag i huvudsak
följande.
Det föreslagna specialpedagogiska seminariets huvuduppgift avses bli
utbildning av hjalpklasslärare och särskollärare. Därutöver skulle till seminariet
förläggas vissa kurser, bland annat avseende läs- och skrivsvårigheter
På hjälpklass- och särskollärarlinjerna skulle utbildningen vara ettang,
för inträde skulle fordras avlagd pedagogisk examen. Den årliga examineringen
beräknas omfatta 45 hjälpklasslärare och 15 särskollärare. Överstyrelsen
uppskattar kostnaderna för det nya seminariet för nästa budgetår
till sammanlagt 439 700 kronor. Häremot svarar en minskning av vissa
nu pa nksstaten uppförda anslag med omkring 150 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av fru Hamrin-Thorell (I: 262) och den andra inom andra kammaren av
65
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
fröken Äger in. fl. (II: 415), i vilka hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret
1956/57 anvisa av skolöverstyrelsen begärda medel för inrättande
av ett speeialpedagogiskt seminarium;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av fru Sjöström-Bengtsson m. fl. (I: 263) och den andra inom andra kammaren
av fru Renström-In genäs och herr M ellgvist (II: 402), i vilka hemställts,
att riksdagen ville uttala sig för att ett statens socialpedagogiska
seminarium skall inrättas och att Kungl. Maj:t förelägger 1957 års riksdag
förslag i ärendet.
Beträffande motiveringen för det i motionerna 1:262 och 11:415 framställda
yrkandet torde få hänvisas till motionen II: 415.
I motionerna 1:263 och 11:402 har anförts bland annat följande.
Sedan lång tid tillbaka råder en betydande brist på specialutbildade
lärare för folkskolans hjälpklasser liksom för särskolorna. Detta förhållande
har i olika sammanhang påtalats av folkskolinspektörer, skolledare, skolstyrelser
och lärarsammanslutningar.
År 1946 tillsatte Kungl. Maj:t en utredning — 1946 års hjälp- och särklasslärarutbildning
— vilken avlämnade sitt betänkande år 1947 »angående
utbildning av lärare för utvecklingshämmade och svårfostrade barn»,
vilket betänkande utmynnade i ett förslag om inrättande av ett statens
speciallärarinstitut. Skolöverstyrelsen har sedermera gång efter annan —
senast budgetåret 1953/54 — föreslagit, att medel skulle ställas till förfogande
för inrättande av ett socialpedagogiskt seminarium i huvudsaklig
överensstämmelse med ovannämnda kommittés förslag. I ar har skolöverstyrelsen
återkommit med en hemställan om att ett socialpedagogiskt seminarium
inrättas från och med budgetåret 1956/57. Förslaget har icke medtagits
i årets statsverksproposition.
I sin motivering för inrättandet av ett socialpedagogiskt seminarium erinrar
skolöverstyrelsen om att ett flertal statliga kommittéer, utöver den
ovan nämnda, vilka haft att utreda frågor inom psykologiska och pedagogiska
verksamhetsområden — bland annat ungdomsvardskommittén och
skolkommissionen — betonat vikten av att åtgärder vidtages sa att de barn
och ungdomar, som av olika anledningar uppvisar inlärnings- och anpassningssvårigheter,
erhåller en för dem väl avpassad undervisning och behandling.
Därvid har framhållits som synnerligen angeläget, att de pedagoger,
som är verksamma i folkskolans specialklasser, i särskolor, inom abnormundervisningen
och inom den psykiska barn- och ungdomsvården, har god
utbildning. Därigenom skulle två viktiga krav tillgodoses: en säkrare psykologisk-pedagogisk
bedömning av ett barns behov av viss specialundervisning
samt en efter barnets förutsättningar bättre tillrättalagd undervisning
och behandling. ..
Den utbildning som för närvarande star de lärare till buds, som vill agna
sig åt undervisning i hjälp- eller särskola eller åt annan specialundervisning,
exempelvis i klasser för barn med läs- och skrivsvårigheter eller för barn
som är svårfostrade, är ingalunda tillfredsställande vare sig i kvalitativt
eller kvantitativt hänseende. Utbildningen tillgodoses nödtorftigt genom kurser
för hjälpskolelärare i Stockholm och Göteborg. Kursen i Stockholm pågår
18 veckor och har 14 deltagare; i Göteborg omfattar utbildningstiden
12 veckor och där utbildas 10 lärare. Alltså har årligen utbildats 24 hjälp5
— Bihang till riksdagens protokoll 1936. 0 samt. Nr 102—103
66
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
klasslärare. Detta bör ses mot bakgrunden av den undersökning, som gjorts
av skolöverstyrelsens hjälpskolekonsulent och som redovisas i Aktuellt från
skolöverstyrelsen 1955: 19. Av denna undersökning framgår, att av de
lärare som under läsåret 1954/55 undervisade i landets cirka 1 200 hjälpklasser
endast omkring 25 procent hade särskild utbildning för denna betydelsefulla
uppgift.
Särskolelärarutbildningen är för närvarande uppdelad på i organisatoriskt
avseende ganska väsensskilda linjer: en 2-årig vid särskoleseminariet i Stockholm
för elever utan föregående lärarutbildning och en kurs på 20 veckor
för folk- och småskolelärare. Sammanlagt utbildas 25 lärare varje år, vilket
är otillräckligt. Vid särskolorna finnes nämligen läsåret 1954—1955 inrättade
246 tjänster. Av dessa hade endast 167 den specialutbildning, som
erfordras för behörighet till fast anställning. Att ett så stort antal lärare
saknar behörighet resulterar i täta lärarbyten, vilket framgår av att ej mindre
än 65 tjänster av de 246 ledigförklarats under året. Étt sådant förhållande
måste menligt inverka på undervisningens resultat, eftersom dessa
barn mer än normala barn är beroende av att under ett flertal år få ha
samma lärare.
Nackdelen av den nu differentierade utbildningen av speciallärare och
fördelen med en enhetlig sådan har skolöverstyrelsen i sin motivering uttryckt
sålunda:
Att den nuvarande utbildningen av speciallärare sker genom en kursverksamhet
av provisorisk karaktär medför olägenheter av olika slag, bland
annat vid rekryteringen av föreläsare och handledare. Svårigheter föreligger
att förvärva och behålla goda föreläsare och handledare, vilket är till uppenbar
nackdel för utbildningens nivå och enhetlighet. Ett specialpedagogiskt
seminarium bör kunna vid sig knyta mer fast anställda lärare av god kvalitet,
vilket bidrar till att förbättra utbildningen. Inrättas ett dylikt seminarium
öppnas även möjligheter att till delvis gemensam utbildning sammanföra
blivande speciallärare av olika kategorier. Kontakten mellan dem
och det utbyte av synpunkter, som därigenom möjliggöres, synes kunna bli
av värde för de blivande lärarna. Aven i ekonomiskt hänseende synes en
dylik gemensam utbildningsinstitution innebära fördelar. Utbildningstiden
blir a idare, vid bifall till överstyrelsens förslag, utökad (två terminer) och
särskollärarutbildningen enhetligt organiserad. Överstyrelsen beräknar, att
seminariet kan mottaga 60 elever, därav 45 hjälpklasslärare och 15 särskollärare.
Detta innebär en fördubbling av antalet utbildade hjälpklasslärare.
Enligt överstyrelsens beräkningar kommer en utbildning av 15 särskollärare
per år att i fortsättningen tillgodose behovet.
Undervisningen av barn med läs- och skrivsvårigheter kräver ökad uppmärksamhet.
Då denna gren av specialundervisningen är jämförelsevis ny,
är av naturliga skäl tillgången på utbildade lärare för uppgiften synnerligen
begränsad. Det är därför en angelägenhet av största vikt att möta det
växande behovet av speciallärare på detta område genom en väl tillrättalagd
lärarutbildning.
Aven denna utbildning bör enligt överstyrelsens mening knytas till seminariet,
under läsåret 1956/57 i form av en 3-veckorskurs, tillgänglig för 30
deltagare.
Liksom tidigare beräknar överstyrelsen även nu, att för såväl dövlärarsom
blindläraraspiranter viss del av utbildningen skall kunna förläggas till
specialpedagogiska seminariet.
Även andra lärarkategorier bör beredas tillfälle att bevista enstaka föreläsningar
eller deltaga i vissa föreläsningsserier. Därigenom skulle en ytterli
-
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
67
gare förstärkning av utbildningen på här ifrågavarande område kunna ske
och seminariets kapacitet rationellt kunna utnyttjas utan att detta skulle
medföra extra kostnader.
Utskottet. Med avstyrkande av bifall till motionerna I: 262 och II: 415
tillstyrker utskottet, att ifrågavarande anslag i enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag för nästa budgetår uppföres med 70 000 kronor.
Med anledning av det i motionerna I: 263 och II: 402 framställda yrkandet
får utskottet framhålla angelägenheten av att en förbättring av utbildningsmöjligheterna
för särskollärare och lärare för specialundervisning i
folkskolan snarast möjligt kommer till stånd.
Utbildningen av särskollärare sker nu i form av en tvåårig seminarieutbildning
vid särskoleseminariet, öppen för elever utan föregående lärarutbildning,
och en med hjälpklasslärareutbildningen i Stockholm samordnad
kurs om 20 veckor för lärare med folk- eller småskollärarexamen. Utskottet
finner det uppenbart, att väsentliga fördelar skulle vinnas med en
till det av skolöverstyrelsen föreslagna seminariet förlagd, enhetligt organiserad
särskollärarutbildning.
För närvarande utbildas vid härför särskilt anordnade kurser totalt 24
hjälpklasslärare årligen. Angelägenheten av att den nuvarande utbildningskapaciteten
snarast utökas belyses av att läsåret 1954/55 endast något
mer än en fjärdedel av de lärare, som undervisade i hjälpklass, hade
speciell utbildning härför. Enhetsskolan avses skola även på högstadiet
mottaga hjälpklasselever, vilket i föreningen med en årlig ökning av antalet
hjälpklassavdelningar inom folkskolan med omkring 100 kan förväntas
medföra en ännu mera markant brist på hjälpklasslärare, därest hjälpklasslärarutbildningen
icke intensifieras inom en snar framtid.
Vid det av skolöverstyrelsen föreslagna specialpedagogiska seminariet
skulle enligt överstyrelsens beräkningar årligen kunna utexamineras 45
hjälpklasslärare, vilket innebär en icke oväsentlig ökning i förhållande till
den nuvarande utbildningskapaciteten.
Utskottet förutsätter, i anslutning till vad i motionerna I: 263 och II: 402
påyrkats, att Kungl. Maj:t så snart omständigheterna det medgiver för
riksdagen framlägger förslag om inrättande av det av skolöverstyrelsen
föreslagna specialpedagogiska seminariet. Utskottet förordar, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till känna vad utskottet sålunda anfört.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må,
a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:262 och 11:415, till Särskoleseminariet i
Stockholm för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 70 000 kronor;
b) i anledning av motionerna 1:263 och 11:402 i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört
angående ett specialpedagogiskt seminarium.
68
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
24 :o) Bidrag till Ericastiftelsen. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 204, s. 474—477), vilket innebär en anslagshöjning med
12 200 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till Ericastiftelsen för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 119 300
kronor.
25:o) Psykologisk-pedagogiska institutet: Avlöningar. Kungl.
Maj:t har (punkt 227, s. 536 och 537) föreslagit riksdagen att dels godkänna
av departementschefen angiven avlöningsstat för psykologisk-pedagogiska
institutet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57,
dels ock till Psykologisk-pedagogiska institutet: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 77 800 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels den i det föregående under punkten 1 angivna motionen I: 431 av
herrar Arrhén och Magnusson, vari hemställts, såvitt här är i fråga, att
riksdagen måtte besluta att anslå för avlöning av en skolpsykolog beräknat
belopp åt statens psykologisk-pedagogiska institut för att möjliggöra inledandet
av den biträdande verksamhet i samband med bearbetande av
försöksverksamhetens resultat, som man år 1950 avsåg borde tillkomma
institutet,
dels ock de i det föregående under punkten 4 angivna motionerna I: 421
och II: 513 av herr Lindblom m. fl. och herr Ohlin m. fl., i vilka [punkt
I. C c)] hemställts, såvitt här är i fråga, att riksdagen måtte besluta att
från och med budgetåret 1956/57 statens psykologisk-pedagogiska institut
sammanslås med lärarhögskolan, varvid personal tjänsterna överföres dit,
medan styrelsen för institutet tills vidare och i avvaktan på Kungl. Maj:ts
ställningstagande till övriga delar av psykologutredningens förslag måtte
få till uppgift att liksom hittills fördela forskningsanslag.
Kungl. Maj:ts förslag innebär en automatisk anslagshöjning med 8 200
kronor.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och får, med hänvisning till
sina ställningstaganden under punkterna 1 och 4 i det föregående, avstyrka
bifall till de i motionerna I: 431 samt II: 421 och II: 513 framställda yrkandena,
såvitt här är i fråga.
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
ävensom med avslag på motionerna I: 431 samt I: 421 och
II: 513, samtliga motioner såvitt här är i fråga,
a) godkänna följande avlöningsstat för psykologiskpedagogiska
institutet, att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1956/57:
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956 69
Avlöningsstat
1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t .......................... 2 900
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 60 100
3. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 14 800
Summa kronor 77 800
b) till Psykologisk-pedagogiska institutet: Avlöningar för
budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 77 800
kronor.
26:o) Psykologisk-pedagogiska institutet: Omkostnader. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 228, s. 537), vilket innebär anvisande
av samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Psykologisk-pedagogiska institutet:
Omkostnader för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 13 200 kronor.
27:o) Psykologisk-pedagogiska institutet: Bokinköp och bokbindning
vid pedagogiska biblioteket. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 229, s. 537 och 538), vilket innebär anvisande av samma
anslagsbelopp som för innevarande budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen mä till Psykologisk-pedagogiska institutet:
Bokinköp och bokbindning vid pedagogiska biblioteket
för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag av
17 500 kronor.
28:o) Psykologisk-pedagogiska institutet: Undersökningar och
kurser. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 230, s. 538), vilket
innebär anvisande av samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Psykologisk-pedagogiska institutet:
Undersökningar och kurser för budgetåret 1956/57 anvisa
ett reservationsanslag av 160 000 kronor.
Stockholm den 4 maj 1956
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
70
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Leander, Näsgård,
Gillström, Näsström, Boman, Einar Persson, Birger Andersson, Elfving,
Nils Theodor Larsson, Rikard Svensson, fröken Ranmark och herr
Arrhén; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Åkerström, Hoppe, Staxäng,
Widén, Johansson i Mysinge, Jansson i Kalix, fröken Vinge, herrar
Svensson i Stenkyrka, Blidfors och Helén;
dock att herr Persson i Växjö deltagit vid behandlingen av punkterna
8—28 i stället för herr Åkerström och fröken Ager vid behandlingen av
punkterna 16—28 i stället för herr Helén.
Reservationer
1) under avdelning I (Försöksverksamheten med nioårig enhetsskola
m. m.) av herrar Arrhén, Skoglund i Doverstorp och Staxäng, vilka
ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 21, som börjar med »Utskottet
vill» och slutar med »sig gällande», bort ha följande lydelse:
»Utskottet vill inledningsvis uttala, att enligt utskottets uppfattning
den pågående försöksverksamheten med enhetsskoleorganisation skall utmynna
i en obligatorisk, organisatoriskt sammanhållen nioårig skola.
Enligt utskottets mening är det angeläget, att den nya skolan skall kunna
mera allmänt genomföras så snart sig göra låter. Dessförinnan måste emellertid
klarhet och enighet skapas i fråga om de detaljer och moment i enhetsskolans
organisation och inre arbete m. m., beträffande vilka oklarhet
och delade meningar ännu kan råda. För att ge tillräckligt underlag härför
måste, såsom departementschefen framhållit, försöksverksamheten erhålla
förbättrade arbetsbetingelser och ytterligare möjligheter till ändamålsenlig
variation av försöken i olika hänseenden. Utskottet delar också departementschefens
mening, att en ökad omfattning av försöksverksamheten är
angelägen med hänsyn till önskvärdheten av att ytterligare sammanhängande
försöksregioner åstadkommes och till det förhållandet, att det utan
en verksamhet i större omfattning icke torde vara möjligt att vid bearbetningen
av erfarenheter och resultat göra det tillräckligt representativa
urval i olika hänseenden, som från vetenskapliga synpunkter kräves. Utskottet
vill dock påpeka, att dylika försöksregioner rimligtvis redan finnes
för kategorien städer och tätorter, inte minst genom tillkomsten av
försöksområdet »Söder om Söder» i Stockholm. Det angivna behovet kan
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
71
i övrigt fyllas därigenom, att man inriktar sig på att sammanställa ett
eller ett par representativa områden, där landsbygden och dess förhållanden
dominerar, allt i överensstämmelse med en grundläggande uppfattning
om att det rör sig om en försöksverksamhet. Den platsbrist, som för
närvarande gör sig gällande i realskolan, bör mötas med de åtgärder,
som föreslagits i Ivungl. Maj:ts proposition nr 123.»
dels ock det stycke i utskottets yttrande på s. 23, som börjar med »I motionen
1:432» och slutar med »riksdagens åtgärd», bort ha följande
lydelse:
»I motionen I: 432 har föreslagits, att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle
hemställa om försök inom enhetsskolans ram ''med genomförd klassdifferentiering
från klass 5 med barn, som då bedömdes lämpade för studier i
högre skola med hjälp av testning, betyg och lärarnas omdöme, ungefär
efter majoritetens mening i 1940 års skolutredning, samt dessutom differentiering
under samma förutsättningar från klass 7 efter viss ämnesdifferentiering
i klasserna 5—6, ungefär i överensstämmelse med minoritetens
mening i 1940 års skolutredning, eller efter de synpunkter, som realskoleutredningens
betänkande (SOU 1955: 53) nyligen redovisat (huvudalternativ
A)’. Med hänvisning bland annat till vad utskottet nyss anfört om
differentieringsfrågans fortsatta prövning anser utskottet att ifrågavarande
motion icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet vill
här erinra om särskilda utskottets skrivning vid 1950 års riksdag, då det i
andra punkten av dess hemställan talades om ''allsidiga försök ... angående
de för enhetsskolan ändamålsenliga organisations- och arbetsformerna’
samt då det i utskottets kommentar ytterligare hette: ''Olika former
av linje-, klass- och ämnesdifferentiering böra därvid komma till användning’.
»
2) under avdelning II (Anslagsberäkningar för budgetåret
1956/57) vid punkten 1 (Skolöverstyrelsen: Avlöningar) av herrar Arrhén,
Skoglund i Doverstorp och Staxäng, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka
bifall till det i motionerna I: 276 och II: 533 framställda yrkandet
om en minskning med 39 500 kronor av förevarande anslag samt att till
följd därav utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:
»I. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionerna 1:276 och 11:533 ävensom med avslag å
motionerna I: 250 och II: 425, I: 267 och II: 388, I: 431
samt — i vad de avser medelsanvisningen — I: 421 och
11:513, samtliga motioner utom 1:250 och 11:425 såvitt
här är i fråga,
b) godkänna följande avlöningsstat för skolöverstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57:
72
Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-
vis .................................... 1 578 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis .............. 265 000
3. Arvoden till experter och tillfällig personal
m. m., förslagsvis........................ 120 000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 530 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 767 500
Summa kronor 4 260 500
c) till Skolöverstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 4 260 500 kronor;»
3) under avdelning II vid punkten Jf (Lärarhögskolan i Stockholm:
Avlöningar) av herr Ohlon;
4) under avdelning II vid punkten 8 (Folkskoleseminarierna: Avlöningar)
av herr Persson i Växjö;
5) under avdelning II vid punkten 16 (Statens skolköksseminarium:
Avlöningar) av fröken Ager;
6) under avdelning II vid punkten 18 (Bidrag till fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala) av herrar Ohlon, Malmborg i Skövde, Widén,
fröken Vinge och fröken Ager, vilka ansett, att utskottet bort i anledning
av motionen I: 268 tillstyrka ett förhöjt driftbidrag till fackskolan och att
utskottets yttrande och hemställan därför bort ha följande lydelse:
»Då lärarinneutbiklningen på det husliga området för närvarande är föremål
för utredning har utskottet icke funnit sig berett att biträda det i
motionen I: 268 framställda yrkandet om lönegradsuppflyttning för fem
ordinarie facklärartjänster och nedsättning av undervisningsskyldigheten
för en dylik tjänst.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår är fackskolans ekonomiska
ställning för närvarande mycket svag. Detta förhållande har även vitsordats
av skolöverstyrelsen. Med hänsyn härtill anser utskottet sig böra
i anslutning till vad i motionen I: 268 påyrkats tillstyrka, att driftbidraget
till skolan höjes med det av skolöverstyrelsen äskade beloppet av 10 000
kronor.
LTtskottet hemställer förty,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionen I: 268, till Bidrag till fackskolan för huslig
ekonomi i Uppsala för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 707 300 kronor.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1956:251 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges anslutning till det reviderade allmänna tulloch handelsavtalet a1 i texten