Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående försöksverksamheten med nioårig enlietsskola m. m. samt anslag för budgetåret 1956/57 under åttonde huvudtiteln till skolöverstyrelsen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1956-05-04 · 72 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 70 av 72 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:102, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående försöksverksamheten med nioårig enlietsskola m. m. samt anslag för budgetåret 1956/57 under åttonde huvudtiteln till skolöverstyrelsen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 102—103 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

1

Nr 102

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående

försöksverksamheten med nioårig enlietsskola

m. m. samt anslag för budgetåret 1956/57 under

åttonde huvudtiteln till skolöverstyrelsen m. m.

jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkterna

180—194, 196—204 och 227—230 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1956, föreslagit riksdagen

att anvisa vissa anslag för budgetåret 1956/57 till skolöverstyrelsen, vissa

anstalter för lärarutbildning samt psykologisk-pedagogiska institutet.

I propositionen nr 80 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 23 februari

1956, jämte redogörelse för den under skolöverstyrelsens ledning pågående

allmänna försöksverksamheten framlagt vissa förslag beträffande specialundervisning

m. m. i folkskolan och på försöksskolans högstadium.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft vissa i det följande

redovisade motioner.

Beträffande den av departementschefen förebragta utredningen, i den

mån den icke medtagits i utskottets redogörelse, får utskottet hänvisa till

ovannämnda statsrådsprotokoll för den 4 januari 1956 och den 23 februari

1956.

I. Försöksverksamheten med nioårig

enhetsskola m m

Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten

Under sistnämnda rubrik har i propositionen nr 80 (avsnitt I, s. 2—45)

behandlats vissa spörsmål rörande försöksverksamhet med

enhetsskola och pedagogisk försöksverksamhet vid

högre skolor.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt Nr 103—103

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

Departementschefen har i dessa hänseenden anfört följande.

Under läsåret 1954/55 omfattade försöksverksamheten med nioårig enhetsskola

46 skoldistrikt. I 18 distrikt var samtliga klasser representerade,

från den första till den nionde. 19 distrikt omfattade alla tre klasserna på

högstadiet; ett distrikt hade dock inga elever på g-linjen i klass 9.

Ett av de mest framträdande problemen för försöksverksamheten har

varit och är tyvärr alltjämt bristen på kompetenta lärare för högstadieundervisningen.

Som en åtgärd för att förbättra lär arrekryteringen tilldelades

försöksskolans högstadium ordinarie lärartjänster i läroämnen från och

med läsåret 1954/55. Antalet dylika tjänster bestämdes för nämnda läsår

till högst 90 adjunktstjänster i Ca 29 alternativt ämneslärartjänster i Ca 27,

högst 65 adjunktstjänster i Ca 27 alternativt ämneslärartjänster i Ca 25

samt högst 100 folkskollärartjänster i Ca 23. För innevarande läsår har

nämnda antal bestämts till respektive 141, 65 och 200. Härav har skolöverstyrelsen

på de olika distrikten hittills fördelat respektive 129, 65 och 186.

Såsom framhållits i överstyrelsens redogörelse hann de ordinarie lärartjänsterna

i läroämnen endast i undantagsfall besättas under läsåret 1954/

55. De flesta av dessa tjänster uppehölls alltså av extra ordinarie lärare

och andra vikarier m. fl. Endast 48 procent av de lärare, som haft minst

halv tjänstgöring, hade avlagt fil. mag. eller fil. kand. eller genomgått

befordringskurs eller haft annan utbildning, berättigande till anställning

som ämneslärare eller folkskollärare i 23 lönegraden. En dryg fjärdedel av

lärarna i läroämnen saknade egentlig lärarutbildning. Den del av lärarkåren,

som även i avseende å pedagogisk utbildning hade kompetens till

adjunkts-, ämneslärar- eller 23-gradstjänster, uppgick blott till 28,8 procent.

Jag har tidigare framhållit, att tillskapandet av ordinarie lärartjänster i

läroämnen på högstadiet skulle komma att verka endast så småningom

och att man ännu i åtskilliga år måste räkna med betydande svårigheter i

fråga om lärarrekryteringen i försöksskolan. Detta bekräftas också därav

att, enligt vad jag inhämtat, hittills kunnat med ordinarie innehavare besättas

blott omkring 35 av tjänsterna i Ca 29—27, omkring 20 av tjänsterna

i Ca 27—25 och omkring 75 av tjänsterna i Ca 23. Då det bör vara

ett mycket starkt intresse för den kvalificerade lärarkåren i landet att medverka

i försöksskolans pedagogiska arbete, är det min allvarliga förhoppning.

att de ordinarie lärartjänsterna på högstadiet skall snarast möjligt

besättas i betydligt större omfattning än hittills. Några verkligt säkra och

definitiva slutsatser beträffande utformningen av den enhetsskoleorganisation,

som skall genomföras, torde ju knappast kunna dragas, med mindre

det pedagogiska arbetet i försöksverksamheten på fältet omhänderhas av

en sådan läraruppsättning, som man kan påräkna skola finnas i den fullt

genomförda enhetsskolan. Utan medverkan av dylika lärare i försöksverksamheten

är det risk, att enhetsskolan i pedagogiskt hänseende kan få en

utformning, som icke motsvarar de resultat, som verkligen kan nås med en

erfaren och kvalificerad lärarkår.

Redan med hänsyn till nu berörda förhållanden är det enligt min mening

ännu för tidigt att söka göra några generella värderingar beträffande resultatet

av försöksverksamheten, liksom det är ogörligt att söka använda endast

hittills vunna erfarenheter på vissa punkter som underlag för en bedömning

av hur enhetsskolan slutgiltigt bör utformas i pedagogiskt och

organisatoriskt hänseende. Ännu någon tid bör man inrikta sig på försöksverksamheten

och ge denna förbättrade arbetsbetingelser och ytterligare

möjligheter till ändamålsenlig variation av försöken i olika hänseenden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

3

Den fortlöpande översynen av tim- och kursplanerna för försöksskolan har

numera resulterat i »Timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet

med nioårig enhetsskola», fastställda av skolöverstyrelsen för läsåren 1955/

58. De har alltså ännu icke tillämpats ett helt läsår. Det förtjänar i detta

sammanhang också att uppmärksammas, att ännu ingen elev passerat försöksskolans

alla klasser från den första till den sista. Den första årskullen

med fullständig nioårig skolgång i försöksskolan bakom sig kommer att gå

ut först vårterminen 1958. Det är en icke oväsentlig förutsättning för ett

gott resultat av skolarbetet, att också eleverna från början får anpassa sig

till den förändrade metodiken och andra nya inslag i undervisningen.

Försöksverksamheten är inriktad på en i hela sin längd obligatorisk nioårig

skolgång, och det förarbete, som måste utföras för att skolans inre

arbete skall kunna uppbära enhetsskolereformen, är såsom framhållits i

1950 års skolproposition stort nog att fylla ut ett årtionde eller mer. I

nämnda proposition har förutsatts, att mot slutet av 1950-talet en sammanfattande

utredning i skolfrågorna skall komma till stånd, varvid praktiska

och vetenskapliga erfarenheter bör sammanarbetas till en hållbar

grund för den organisation, som sedan skall successivt genomföras. Denna

utredning bör enligt min mening i vissa hänseenden påbörjas så snart som

möjligt och senast under år 1958, bland annat i vad gäller den rent vetenskapliga

bearbetningen av de olika pedagogiska spörsmålen. Redan vid

nästa års riksdag bör emellertid ställning tagas till bland annat frågan om

förstärkning av lärarhögskolans pedagogiska institution och arbetsfördelningen

mellan denna och skolöverstyrelsen i fråga om vetenskapliga undersökningar

m. m. beträffande försöksverksamheten; jag erinrar om att psykologutredningen

i sitt betänkande (SOU 1955: 11) föreslagit, att viss del av

statens psykologisk-pedagogiska instituts uppgifter överföres till lärarhögskolan,

i samband varmed den pedagogiska institutionens personella

resurser skall ökas. Jag räknar vidare med att vid höstens budgetarbete

skall få prövas frågan om inrättande av särskilda statliga, till vissa lärarutbildningsanstalter

knutna försöksskolor, varom skolöverstyrelsen på grundval

av den numera inom överstyrelsen verkställda utredningen i ämnet torde

komma att framlägga förslag i samband med sina anslagsäskanden för

budgetåret 1957/58. Den sammanfattande utredningen i skolfrågorna bör

enligt min mening vara avslutad i sådan tid, att därpå grundade förslag om

enhetsskolans successiva genomförande och skolväsendets vidare utveckling

kan föreläggas riksdagen i början av 1960-talet.

Under tiden bör försöksverksamheten med enhetsskoleorganisation bedrivas

med största målmedvetenhet och i hela den omfattning, som lärartillgången

och andra inverkande omständigheter medger. Det förefinnes för

närvarande ett mycket starkt kommunalt intresse för denna skoltyp, vars

tillkomst ju i första hand grundas på ett frivilligt kommunalt åtagande. Fn

ökad omfattning av försöksverksamheten är angelägen framför allt med

hänsyn till önskvärdheten av att ytterligare sammanhängande försöksregioner

åstadkommes och till det förhållandet, att det utan en verksamhet

i större omfattning icke torde vara möjligt att vid bearbetningar av erfarenheter

och resultat göra det tillräckligt representativa urval i olika hänseenden,

som från vetenskapliga synpunkter kräves. Därtill kommer att en

övergång till nioårig skolgång i försöksskolans form för många skoldistrikt

också innebär ett tillgodoseende av de krav på skolorganisationens omedelbara

vidgning, som de ökade ungdomskullarna stiiller.

Försöksverksamhetens successivt ökade omfattning medför givetvis en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

allt större arbetsbelastning på skolöverstyrelsens försöksavdelning. Jag har

i 1956 års statsverksproposition föreslagit en förstärkning av avdelningens

personella resurser med en byrådirektör, en skolpsykolog och en amanuens.

Därest likväl en avlastning av avdelningens arbetsbörda befinnes erforderlig,

bör det i första hand ankomma på skolöverstyrelsen att överväga, huruvida

icke handläggningen av en del rutinmässiga ärenden kan överföras till

andra arbetsenheter inom överstyrelsen för att försöksavdelningen skall få

större möjligheter att koncentrera sig på den konstruktiva delen av försöksoch

undersökningsarbetet.

De årligen återkommande redogörelserna för försöksverksamheten avges

av skolöverstyrelsen till åtlydnad av Kungl. Maj:ts beslut den 6 oktober

1950, enligt vilket överstyrelsen har att årligen inkomma med »redogörelse

för de åtgärder, som under det sist förflutna läsåret vidtagits med avseende

på försöksverksamheten, samt för de erfarenheter och resultat, som under

samma tid framgått av densamma». Innan jag går in på att i all korthet

kommentera några punkter i den föreliggande redogörelsen, vill jag framhålla,

att skyldigheten att årligen leverera »erfarenheter och resultat» självfallet

icke kan tas alltför bokstavligt, när det gäller ett pedagogiskt och

organisatoriskt uppbyggnadsarbete, som i många väsentliga avseenden med

nödvändighet kräver fleråriga erfarenheter och fortlöpande undersökningar.

Några »erfarenheter och resultat» kan givetvis icke lämnas årsvis i fråga

om de mera långsiktiga undersökningar och pedagogiska och organisatoriska

arrangemang, som i försöksverksamhetens nuvarande skede är mest aktuella.

Som exempel kan nämnas de differentieringsanordningar med s. k.

alternativkurser, som i samband med den nya versionen av »Timplaner och

huvudmoment» nu är under utprövning i distrikten. Effekten av dylika

anordningar kan ej med någon säkerhet bedömas förrän de prövats med

en eller annan årgång elever på försöksskolans hela högstadium, det vill

säga först efter en minst treårig försöksperiod. I dylika hänseenden bör

därför berättelserna få begränsas till huvudsakligen beskrivande redogörelser

för försöksverksamhetens utveckling och problem, till dess efter några

år verkliga slutsatser kan dragas av de gjorda erfarenheterna.

Liksom tidigare har konsulenterna och lärarna uttalat sig i differentieringsfrågan.

Av lärarna i läroämnen på högstadiet har endast 0,8 procent

av den akademiskt utbildade gruppen och 6,9 procent av folkskollärargruppen

ansett en differentiering inom klassens ram vara den bästa differentieringsanordningen,

medan 77,4 procent respektive 70,4 procent av dessa

grupper funnit en fördelning av eleverna efter förmåga på olika parallellavdelningar

vara bäst. 15 procent respektive 18,9 procent har givit sitt förord

för en differentiering på parallellavdelningar endast vid undervisningen

i vissa ämnen. Hos den mycket heterogena lärarkåren i högstadiets läroämnen

rådde således under det gångna läsåret en ganska kompakt majoritet

för en klassdifferentiering i större eller mindre omfattning. Mer förvånande

är att intresset för en differentiering inom klassens ram på mellanstadiet

också var ganska svalt hos mellanstadielärarna. Något mer än en fjärdedel

(26,3 procent) rekommenderade sistnämnda alternativ, medan en tredjedel

av rösterna föll på vartdera av de två andra nyss nämnda alternativen.

Av uppgifterna om högstadieavdelningarnas sammansättning under läsåret

framgår, att eleverna i sjunde och åttonde klasserna i de allra flesta

fall grupperats i avdelningar alltefter tillvalsämnena. Av 142 avdelningar i

klass 7 bestod 51 av enbart elever med två främmande språk och 71 av de
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

5

ver med ett främmande språk i kombination med svensk övningskurs eller

praktiskt ämne. Endast 20 avdelningar i klass 7 omfattade både elever

med två och elever med ett främmande språk. Av 104 avdelningar i klass 8

var 71 helt grupperade efter tillvalet (37 avdelningar med enbart elever

med två främmande språk, 18 avdelningar med enbart elever, som valt

engelska, och 16 avdelningar med enbart elever utan främmande språk).

Endast 33 avdelningar bestod av både elever, som valt främmande språk,

och elever med annat ämnesval. En klassdifferentiering alltefter ämnesvalet

från och med sjunde klassen har alltså tillämpats i mycket stor utsträckning.

Såsom jag framhöll i fjol är detta förståeligt, eftersom man

måst gå till verket utan det pedagogiska förarbete, som alltifrån början

ansetts oundgängligen nödvändigt. Det bör också beaktas, att systemet med

klassdifferentiering alltefter ämnesvalet ej innebär någon definitiv uppsortering

av eleverna från och med sjunde klassen, eftersom systemet alltid är

kombinerat med rätt till övergång från en tillvalsgrupp till en annan.

För att få differentieringsfrågan allsidigt belyst genom systematiska

försök även med odifferentierade avdelningar på högstadiet torde det bli

nödvändigt att anställa dylika försök vid de i det föregående omnämnda

statliga försöksskolorna, där försöken kan utföras av lärare med den speciella

pedagogisk-metodiska skolning och erfarenhet, som otvivelaktigt är

en avgörande förutsättning för ett effektivt arbete med ett odifferentierat

elevmaterial. Sedan kan det vara dags att söka avgöra, i vilken utsträckning

en högstadieundervisning utan mer eller mindre omfattande differentiering

alltefter elevernas studieförutsättningar skall kunna bedrivas med

framgångsrikt resultat. Att en ändamålsenlig metodik och lämpliga kursföreskrifter

och läroböcker för en dylik undervisning måste skyndsamt utarbetas,

är emellertid uppenbart med hänsyn till sådana högstadieskolor på

landsbygden, där antalet parallellavdelningar är och kommer att förbli

begränsat.

Beträffande nionde klassen har från flera håll påtalats de olägenheter

och ogynnsamma konsekvenser, som följer med samläsning mellan a- och

g-linjen. Såsom överstyrelsen framhållit har dock numera skapats gynnsammare

arbetsförutsättningar härutinnan. Enligt allmänna försöksskolebestämmelserna

får särskilda avdelningar av 9 a och 9 g upprättas om antalet

elever är minst 10 i vardera avdelningen eller minst 6 i endera avdelningen

och minst 25 i båda avdelningarna tillsammans. Bildar 9 a och 9 g

en avdelning om lägst 18 elever, varav lägst 5 i 9 g, får sistnämnda elever

bilda särskild undervisningsgrupp i modersmålet, engelska, tyska, franska

och matematik.

I årsredogörelsen för läsåret 1951/52 betecknade överstyrelsen siffrorna

för den första elevkontingentens ämnesval i fråga om språk i klass 7 såsom

»i viss mån oroväckande». Överstyrelsen åsyftade det förhållandet, att icke

mindre än 52,8 procent av eleverna tillvalt tyska och därmed engagerat sig

för två främmande språk. Nämnda procenttal har emellertid därefter stadigt

sjunkit, och en ytterligare avtappning från den tvåspråkiga ämneskombinationen

äger rum vid övergången till åttonde klass; procenttalet för

den tvåspråkiga gruppen i klass 8 har sjunkit från 42,8 läsåret 1952/53 till

37,5 innevarande läsår. Även om man beaktar, att en avgång sker till högre

skolor före klass 7, synes dock det av överstyrelsen redovisade siffermaterialet

i förevarnnde hänseende tyda på en tendens mot en rimligare balans.

Såsom överstyrelsen anfört, kan delta delvis bero på en mera verksam

studierådgivning. Studierådgivningen och yrkesvägledningen har uppen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande ur 102 år 1956

barligen betydelsefulla uppgifter att fylla i detta hänseende, liksom det

också måste vara av stort intresse att fortlöpande följ dundersökningar göres

beträffande exempelvis sambandet mellan ämnesvalet i klasserna 7 och

8, linjevalet i klass 9 samt yrkesvalet eller valet av fortsatt utbildning.

I detta sammanhang får jag erinra om att i 1956 års stats vårproposition,

bilagan åttonde huvudtiteln p. 195, framlagts förslag om anordnande

av befordringskurser för yrkesvalslärare i syfte att förbättra dessa lärares

specialutbildning.

Försök med förberedande yrkesutbildning i klass 9 y har nu pågått under

två läsår. Såsom framgår av redogörelsen har under läsåret 1954/55 möjligheterna

att förlägga denna utbildning till yrkesskolor av olika slag något

förbättrats i jämförelse med det första året. I och med den successiva utbyggnaden

av yrkesutbildningens kapacitet öppnas ökade möjligheter för

en dylik anordning. De problem, som redovisats i samband med den förberedande

yrkesutbildningen i klass 9 y, understryker i hög grad behovet

av samarbete och samverkan — både vid planeringen och vid de praktiska

anordningarna — dels mellan olika skoldistrikt, dels mellan försöksskolan

och yrkesskolan, dels mellan lokala och regionala myndigheter. Jag torde

få återkomma till dessa spörsmål i samband med anmälan av skolstyrelseutredningens

förslag.

Förutnämnda »Timplaner och huvudmoment», som fastställts att gälla

under läsåren 1955/58, innefattar bland annat förebild till timplan för klass

9 y, avseende åtta olika huvudgrenar: 1) jord- och skogsbruk (tre varianter),

2) husligt arbete (tre varianter, varav en allmänpraktisk), 3) metallindustri,

4) träindustri (två varianter), 5) för orten väsentligt yrkesområde,

6) detaljhandel och kontor (tre varianter), 7) hantverk och blandade yrken

(två varianter, varav en allmänpraktisk) samt 8) teknisk gren (två varianter).

Enligt redogörelsen för läsåret 1954/55 har lärarnas synpunkter på

den yrkesförberedande utbildningen fortfarande mest gällt dess rekrytering,

som ansetts behöva förbättras. Bland annat har föreslagits åtgärder för att

göra y-linjen mera tilldragande även för allmänt begåvade elever, exempelvis

genom att jämsides med den praktiska utbildningen ge en sådan teoretisk

underbyggnad, att eleverna sedermera utan svårighet kan övergå till

kvalificerad fortsatt utbildning i fackskolor eller specialgymnasier. I anslutning

därtill får jag framhålla, att de nya timplaneförebilderna innesluter

två grenar med en dylik inriktning, nämligen en variant av handelsgrenen

(6 c) och en variant av den tekniska grenen (8 b), båda med undervisningen

helt förlagd till skolan. Den yrkesteoretiska undervisningen är på

dessa grenar av betydligt större omfattning än på övriga grenar. Arbetet

förutsätter därför hos eleverna både intresse för och förmåga till teoretiska

studier. I vissa ämnen kan undervisningen på dessa grenar få en mera allmän

karaktär och närmas till eller helt följa kursplanerna för 9 a och 9 g.

För elever, som har planer på fortsatta studier även i skolor på gymnasiestadiet,

bör undervisningen bedrivas så, att behovet av kompletteringar vid

inträde i högre skolor blir så litet som möjligt.

Jag får i detta sammanhang också erinra om att Kungl. Maj:t den 3

februari 1956 meddelat beslut angående vissa kompletteringsmöjligheter

för försöksskolans elever. Bestämmelserna i ämnet innebär, att den som

efter genomgång av klass 9 erhållit avgångsbetyg från försöksskola må

undergå fyllnadsprövning enligt fordringarna för avgångsbetyg i varje i

nämnda klass förekommande ämne, oavsett linje. Vitsord vid dylik prov
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

ning skall ha samma meritvärde som vitsord i avgångsbetyg, i den mån ej

annat särskilt föreskrives.

Till frågan om utformningen av den förberedande yrkesutbildningen pa

högstadiet anknyter också spörsmålet om försök med praktiska realskollinjer

av olika slag i samband med försöksverksamheten. Jag har för avsikt

att upptaga denna fråga till närmare prövning vid anmälan av realskoleutredningens

förslag.

I sistnämnda sammanhang kommer jag också in på vissa frågor om nya

utbildningslinjer på realskolestadiet, vilka skolöverstyrelsen behandlat i sm

redogörelse för pedagogisk försöksverksamhet vid högre skolor under det

gångna läsåret. Det gäller — förutom treåriga realskollinjer— bland annat

särskild realexamen samt fast linjedelning på flickskolans högstadium.

Överstyrelsens redogörelse visar, att ett betydande pedagogiskt nydaningsarbete

pågår också inom de högre skolorna. Allteftersom tillräckliga

erfarenheter i den ena eller andra riktningen vinnes av de olika systematiskt

upplagda försöken, bör resultat och slutsatser framläggas samt en

prövning ske, huruvida anordningarna bör infogas som normala företeelser

i skolans arbete eller avskrivas på grund av ogynnsamma erfarenheter eller

av annat skäl. Vad jag i det föregående anfört om omöjligheten av att årligen

kunna redovisa »erfarenheter och resultat» i fråga om mera långsiktiga

undersökningar och försöksanordningar gäller givetvis även beträffande

den pedagogiska försöksverksamheten vid högre skolor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande

motioner, nämligen

dels de båda likalydande motionerna I: 421 och II: 513 av herr Lindblom

m. fl. och herr Ohlin m. fl., i vilka (punkten I. C) hemställts, såvitt här är

i fråga,

a) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhaller om tillsättande före

1957 års utgång av en allmän skolutredning med uppgift att i första hand

belysa skolans målsättning i en obligatorisk, organisatoriskt sammanhållen

nioårig skola samt att på denna grund inkomma med förslag till organisationsformer,

timplaner och huvudmoment för denna skola, vid sådan tidpunkt,

att senast 1962 års riksdag kan ta slutgiltig ställning till dessa frågor;

b) att riksdagen måtte uttala att en sammanfattande rapport från försöksverksamheten

med nioårig enhetsskola avfattas vid utgången av läsåret

1958/59, varvid det vetenskapliga ansvaret bör åvila chefen för lärarhögskolans

i Stockholm pedagogiska institut samt det administrativa ansvaret

för utarbetandet av rapporten åvila skolöverstyrelsens försöksavdelning;
dels

de båda likalydande motionerna I: 427 och II: 529 av herr Ewerlöf

m. fl. och herr Hjalmarson in. fl., i vilka hemställts, såvitt här är i fråga,

att riksdagen måtte uttala att vid utformande av de närmaste årens skolpolitik

avgörande vikt måtte fästas vid följande synpunkter:

»a) Det kommunala skolväsendets sunda utveckling främjas genom en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

rationell organisation och en ändamålsenlig ekonomisk förvaltning. Det

statliga inflytandet begränsas till vad som är oundgängligen nödvändigt

för uppehållande av en god och såvitt möjligt likformig standard. Den

lokala administrationsapparaten utformas utan schematisering efter kommunens

behov. Mellankommunal samverkan under friast möjliga former

uppmuntras där så är ändamålsenligt.

b) En omprövning av statsbidragssystemet bör ske i syfte att åstadkomma

likartade bidragsgrunder i fråga om såväl teoretiska som praktiska utbildningslinjer

inom alla skolformer.

c) Innan enhetsskolans organisation tagit definitiv form, bör försöksverksamhet

icke utan alldeles särskilda skäl anordnas i större utsträckning än

som är av behovet påkallat för att ge ett tillräckligt underlag för en riktig

bedömning av försöksverksamhetens resultat. Försöksverksamheten måste

också försiggå så länge att man kan få en uppfattning om huruvida de elever,

som genomgått enhetsskolan, där fått en grundutbildning, som visar

sig bärkraftig för vidare utbildning

Försöksverksamheten måste vara allsidig, och icke minst måste man noga

pröva, hur omfattande förstärkningsanordningar de olika elevgrupperna

behöva på mellanstadiet, för att högstadiets olika linjer skola ge bästa möjliga

resultat. Ävenledes måste man sträva efter att skapa så pass stora

högstadier, att akademiskt utbildade lärare med ämbetsexamen i de olika

teoretiska läroämnena på högstadiet kunna anställas och den förberedande

yrkesutbildningen förses med välkvalificerade lärare.

j) Målmedvetna ansträngningar böra inriktas på att främja den praktiska

yrkesutbildningen såväl inom hantverk och industri som i yrkesskolor

och specialgymnasier. Mellankommunal samverkan bör eftersträvas.»

dels de båda likalydande motionerna I: 428 och II: 519 av herrar Öhman

och Norling samt herr Holmberg m. fl., i vilka hemställts att riksdagen med

hänsyn till den situation som föreligger på skolväsendets område måtte besluta

att den 9-åriga enhetsskolans genomförande påbörjas i hela landet

inom loppet av de närmaste fem åren samt att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t begär framläggandet av en plan härför och förslag om nödvändiga

åtgärder med beaktande av vad som i motionerna anföres;

dels motionen I: 432 av herr Arrhén, vari hemställts att riksdagen i anslutning

till riksdagsbeslutet 1950, vilket förordade »allsidiga försök» inom

en föreslagen försöksverksamhet, måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om att

försök i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionen anförts får

göras i den utsträckning, som kan anses erforderlig och ändamålsenlig;

dels ock de båda likalydande motionerna I: 504 och II: 664 av herr

Arrhén och fröken Karlsson, i vilka hemställts att riksdagen vid behand
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

lingen av propositionen nr 80 måtte taga hänsyn till de synpunkter, som i

motionerna angivits.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena torde få

hänvisas till motionerna I: 427,1: 432,1: 504, II: 513 (s. 1—10) och II: 519.

Specialundervisning m. m. i folkskolan och på

försöksskolans högstadium

Kungl. Maj:t har i propositionen nr 80 (avsnitt II, s. 46—64) föreslagit

riksdagen att

a) godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för

hjälpundervisningen i folkskolan, att tillämpas tills vidare från och med

redovisningsåret 1956/57;

b) godkänna av departementschefen förordade grunder för övrig specialundervisning

i folkskolan, att tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret

1956/57;

c) godkänna av departementschefen förordade grunder för specialundervisning

på försöksskolans högstadium, att tillämpas tills vidare från och

med redovisningsåret 1956/57.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande in otioner,

nämligen

dels de båda likalydande motionerna I: 255 och II: 403 av fröken Ranmark

m. fl. och fru Renström-Ingenäs, i vilka hemställts att riksdagen vid

behandlingen av frågan om bidrag till folkskoleväsendet måtte besluta att

uppdelning på avdelningar i slöjdundervisningen måtte tillåtas vid ett elevantal

på 20 och att inrättande av särskild hjälpklassavdelning måtte kunna

ske, då antalet psykiskt efterblivna lärjungar uppgår till minst 8;

dels motionen II: 421 av fröken Ager, vari hemställts att riksdagen vid

behandlingen av frågan om bidrag till folkskoleväsendet måtte anvisa medel

för att på sätt i motionen föreslagits nedbringa gruppavdelningarnas

storlek i ämnet slöjd;

dels de båda likalydande motionerna I: 503 och II: 663 av herrar Sunne

och Söderquist samt fröken Vinge, i vilka hemställts att riksdagen ville besluta,

att barnantalet i skolmognadsklasserna skall fastställas på grundval

av de särskilda grundtal och delningstal som föreslagits av skolöverstyrelsen;
dels

ock motionen 11:660 av herr Larsson i Hedenäset, vari hemställts

att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 80 måtte, vad det

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

gäller hjälpklassundervisningens ordnande och möjligheterna till ökad praktisk

utbildning i enhetsskolans klass 8, beakta vad i motionen anförts.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena får utskottet

hänvisa till motionerna I: 255, II: 421, II: 660 och II: 664.

Av statsrådsprotokollet inhämtas i huvudsak följande.

Folkskolan

Hjälpundervisning

Skolöverstyrelsen föreslår, att särskild hjälpklassavdelning skall kunna

inrättas, när vid skola eller skolenhet antalet elever, som är i behov av

hjälpundervisning i klass, vid läsårets början uppgår till minst. 8 (nu minst

10). Till stöd för förslaget åberopas främst angelägenheten av att mindre

och mer glesbebyggda skoldistrikt beredes ökade möjligheter att anordna

hjälpklassundervisning. Ett genomförande av den föreslagna sänkningen

av grundtalet medför viss kostnadsökning. Beräkningen därav är emellertid

mycket vansklig på grund av svårigheten att bedöma hur många nya

avdelningar, utöver den normala årliga ökningen, ändringen skulle medföra.

Under förutsättning att ett genomförande av förslaget medför en ökning

av antalet hjälpklassavdelningar med 50, samtliga av Hj-B3-form, beräknar

överstyrelsen kostnadsökningen för statsverket till i avrundat tal

617 000 kronor.

Någon ändring av nu gällande bestämmelser rörande inrättande av särskild

undervisningsavdelning i slöjd för hjälpklasselever ifrågasättes icke,

men däremot föreslår överstyrelsen, att uppdelning i två grupper av dylik

avdelning skall kunna ske, då antalet elever utgör minst 15 (nu minst 16),

att uppdelning på tre grupper skall kunna ske, då elevantalet uppgår till

minst 27, samt att ytterligare uppdelning skall kunna äga rum för varje

påbörjat nytt 13-tal lärjungar. Överstyrelsen beräknar, under förutsättning

att antalet slöjdgrupper vid tillämpning av de föreslagna bestämmelserna

kommer att öka med 25, merkostnaden för statsverket till i avrundat tal

33 000 kronor.

Slutligen utgår överstyrelsen från att de nu beträffande undervisningen

i hushållsgöromål gällande delningsgrunderna skall äga motsvarande tilllämpning

å ämnesgrenen hemkunskap.

Andra former av specialundervisning

Skolöverstyrelsens förslag avser dels undervisning i följande typer av

specialklasser, nämligen hörsel-, syn-, observations-, läs-, tal-, frilufts- och

hälsoklasser, dels undervisning i skolmognadsklasser, dels ock särskild specialundervisning

för barn med synfel eller med hörsel-, tal-, läs- och skrivsvårigheter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

Beträffande specialundervisningens organisation anför överstyrelsen huvudsakligen

följande.

Inom överstyrelsen tillkallade utredningsmän har framlagt följande förslag

till organisation av specialundervisningen.

A. Skoldistrikt, där antalet barn är tillräckligt för inrättande av specialklasser.

1. Specialundervisning skall förekomma endast genom undervisning i

specialklass för a) elever, som uppvisar sådana psykiska särdrag att de icke

lämpligen bör undervisas i vanlig klass (observationsklass), b) elever, som

haft eller har tuberkulos men icke är smittförande (friluftsklass), c) elever,

som är allmänt klena, har nedsatt motståndskraft mot infektioner eller är i

lång konvalescens (hälsoklass) och d) elever, som, ehuru de uppnått den för

intagning i skolan fastställda levnadsåldern, vid prövning befunnits icke ha

nått den skolmognad, att de med framgång kan deltaga i undervisningen i

vanlig nybörj arklass (skolmognadsklass).

2. Specialundervisning skall förekomma genom undervisning antingen i

specialklass (synklass) eller i »blandad klass» för synsvaga elever.

Med »blandad klass» synes utredningsmännen avse, att de synsvaga lärjungarna

skulle bilda egen avdelning men åtnjuta undervisning i vanlig

klass i vissa ämnen, som icke ställer så stora krav på synförmågan, exempelvis

kristendom, historia, musik och gymnastik.

3. Specialundervisning skall förekomma genom undervisning antingen i

specialklass (tal- respektive läsklass) eller genom jämsides med undervisning

i vanlig klass bedriven särskild specialundervisning för a) elever med

röst- och talfel samt b) elever med läs- och skrivsvårigheter.

För elever med röst- och talfel skall specialundervisning meddelas i första

hand genom särskild specialundervisning jämsides med undervisning i vanlig

klass. Endast under vissa omständigheter bör sådana barn undervisas i

talklasser.

För elever med läs- och skrivsvårigheter är bland annat graden av dylika

svårigheter avgörande för om eleven lämpligen bör placeras i läsklass eller

bör erhålla särskild specialundervisning jämsides med undervisning i vanlig

klass. Endast om särskild specialundervisning visar sig icke vara tillfyllest

bör således sådan elev placeras i läsklass. Särskild specialundervisning åt

båda kategorierna av här avsedda barn bör kunna anordnas som understödjande

undervisning efter det att eleverna lämnat specialklass och övergått

till vanlig klass.

4. Specialundervisning skall förekomma genom undervisning i specialklass

(hörselklass), i viss kombination av specialklass och vanlig klass eller

genom jämsides med undervisning i vanlig klass bedriven särskild specialundervisning

för elever med hörselsvårigheter.

Därest elev befinnes ha så stora hörselsvårigheter att undervisning i vanlig

klass är utesluten eller skulle innebära betydande svårigheter för eleven,

bör han placeras i hörselklass. För att bryta den isolering, som undervisning

i hörselklass medför, bör försök göras att låta eleven deltaga i vissa

ämnen i vanlig klass, exempelvis teckning, slöjd, gymnastik. Vid övergång

från hörselklass till vanlig klass bör som understödjande undervisning kunna

anordnas särskild specialundervisning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

B. Skoldistrikt, där antalet barn är otillräckligt jör inrättande av specialklasser.

1. Interkommunalt samarbete för inrättande av specialklasser för sådana

elever, för vilka undervisning i specialklass förordats.

2. Särskild specialundervisning anordnas för lärjungar med hörsel-, tal-,

läs- och skrivsvårigheter.

Överstyrelsen förordar den av utredningsmännen föreslagna organisationen

utom vad beträffar undervisning åt synsvaga elever. Med hänsyn bland

annat till att den av utredningsmännen föreslagna anordningen med

»blandade klasser» synes medföra vissa svårigheter av organisatorisk art

vill överstyrelsen i stället för sådana barn förorda antingen undervisning i

synklass — i sådana skoldistrikt där synklass kan inrättas — eller särskild

undervisning jämsides med undervisning i vanlig klass. Särskild undervisning

skall därvid förekomma företrädesvis i modersmålet, matematik och

geografi.

Beträffande undervisning åt barn med röst- och talfel vill överstyrelsen

understryka, att specialundervisning i första hand skall meddelas genom

särskild undervisning jämsides med undervisning i vanlig klass.

Skolöverstyrelsen framhåller, att antalet elever i specialklasser givetvis

måste vara avsevärt lägre än i vanliga klasser, för att syftet med specialundervisningen

skall kunna uppnås. Överstyrelsen erinrar om att de till

kungörelserna 1947: 234 och 1950:137 fogade anvisningarna rörande elevernas

fördelning på läraravdelningar i folkskolan ej är tillämpliga beträffande

de egentliga specialklasserna; för skolmognadsklasser tillämpas dock de

för vanliga klasser gällande bestämmelserna.

Skolöverstyrelsens förslag — vilket huvudsakligen innebär ett fastställande

av hittillsvarande praxis i fråga om elevantalet i specialklassavdelningar

— framgår av följande sammanställning.

Klass

Antal elever vid skola eller skol- enhet vid läsårets början

En läraravd. [ Två läraravd.

Därutöver en

läraravd. för

varje påbörjat

hörselklass....................... |

synklass ........................... j

7-13

14-20

10-tal elever

observationsklass ................... |

läsklass ........................... |

talklass ..................

10—15

16-28

14-tal elever

skolmognadsklass ....................

10—17

18-30

15-tal elever

friluftsklass ................ 1

........ 5

hälsoklass ................... j

10—21

22—40

20-tal elever

Där endast en avdelning av viss klass funnits inrättad, bör enligt överstyrelsen

viss möjlighet finnas att bibehålla denna avdelning även om

elevantalet i avdelningen vid påföljande läsårs början icke uppgår till det

som minimum för inrättande av sadan klass angivna. Överstyrelsen föreslår,

att vederbörande statens folkskolinspektör skall kunna medgiva, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

13

avdelningen må bibehållas under ett läsår under förutsättning att antalet

elever uppgår till minst 5 i hörsel-, syn- och observationsklass samt minst

8 i läs-, tal-, frilufts-, hälso- och skolmognadsklass.

Vidare föreslår skolöverstyrelsen — under framhållande av att i princip

samma omständigheter, som anförts för att här ifrågavarande barn bör

undervisas i specialklass i stället för i vanlig klass, torde kunna åberopas

som motivering för att dessa elever skall bilda särskilda undervisningsavdelningar

i slöjd, hushållsgöromål och hemkunskap samt yrkeskunskap —

att särskilda avdelningar skall kunna anordnas i nämnda ämnen enligt

följande grunder.

Slöjd

Klass

Antal elever vid skola eller skol- enhet vid läsårets början

Därutöver en

avd. för varje

En avd.

Två avd.

påbörjat

hörselklass .

synklass ...

::::::::::::::::::::::: 1

6-13

14-24

10-tal elever

observationsklass .....................

6-8

9—16

8-tal elever

läsklass ....

talklass ____

friluftsklass

hälsoklass .

10-15

16-30

15-tal elever

Hemkunskap och hushållsgöromål. Yrkeskunskap

Klass

Antal elever vid skola eller skol- enhet vid läsårets början

Därutöver en

avd. för varje

En avd.

Två avd.

påbörjat

hörselklass .

synklass ...

::::::::::::::::::::::: 1

6-12

13-20

10-tal elever

observationsklass .....................

6-8

9-16

8-tal elever

läsklass ...

talklass ...

friluftsklass

hälsoklass .

6—12

13-24

12-tal elever

Skolöverstyrelsen föreslår, att den för folk- och småskollärare enligt 4 §

2 mom. avlöningsreglementet för folkskolan föreskrivna undervisningsskyldigheten

av 30 respektive 28 veckotimmar skall minskas med 4 veckotimmar

för lärare i hörsel-, syn-, tal-, läs-, observations- och skolmognadsklasser

eller med samma antal veckotimmar varmed hjälpklasslärares undervisningsskyldighet

är nedsatt. Därjämte föreslås, att överstyrelsen även

för nu ifrågavarande specialklasslärare skall äga medgiva nedsättning av

den sålunda föreslagna undervisningsskyldigheten med ytterligare högst

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

fyra veckotimmar under förutsättning att undervisningen under motsvarande

timantal utan kostnad för statsverket meddelas av annan lärare med

erforderlig kompetens.

Överstyrelsen förordar vidare, att folkskolinspektören skall kunna medgiva,

att fyllnadstjänstgöring för lärare i frilufts- och hälsoklasser i förekommande

fall får uttagas genom övervakning av eleverna under deras

vilotimme.

Såsom framgår av vad skolöverstyrelsen anfört beträffande specialundervisningens

organisation förutsättes, att särskild specialundervisning anordnas

för barn med synfel i skoldistrikt, där synklass icke finnes inrättad,

samt för barn med hörsel-, tal-, läs- och skrivsvårigheter såväl i skoldistrikt,

där motsvarande specialklasser är inrättade, som i skoldistrikt, där sådana

klasser icke är inrättade.

Överstyrelsen förordar, att — liksom beträffande särskild hjälpundervisning

— statens folkskolinspektör bemyndigas medgiva statsbidrag till avlönande

av timlärare, som meddelar särskild undervisning åt barn med läsoch

skrivsvårigheter. Sådant medgivande bör dock lämnas endast för skola,

där antalet elever vid läsårets början överstiger 12, och avse högst 4 veckotimmar

för en och samma skola. Medgivande bör lämnas med ledning av

anvisningar, som utfärdas av överstyrelsen. Statsbidrag till särskild undervisning

i andra fall än nyss sagts (således även när fråga är om undervisning

under så stort antal veckotimmar, att hela tjänstgöringsskyldigheten

för en lärare tages i bruk härför) bör utgå först sedan överstyrelsen lämnat

medgivande därtill.

Försöksskolans högstadium

Skolöverstyrelsen föreslår följande grunder för inrättande och bibehållande

av särskilda hjälpklassavdelningar på högstadiet:

På försöksskolans högstadium må inrättas särskild hjälpklassavdelning

omfattande en eller flera årsklasser, om antalet intellektuellt utvecklingshämmade

elever i klasserna 7—9 vid läsårets början är lägst 8. Särskilda

hjälpklassavdelningar på högstadiet må i övrigt inrättas för varje påbörjat

15-tal elever av detta slag.

Skolöverstyrelsens förslag innebär således, att, då fråga uppkommer om

inrättande av hjälpklassavdelningar i försöksdistrikten, låg- och mellanstadiet

respektive högstadiet må betraktas som särskilda skolenheter, därest

det skulle visa sig vara fördelaktigare än att i enlighet med de allmänna

hjälpundervisningsbestämmelsema utgå från totalantalet intellektuellt utvecklingshämmade

elever vid skolan. Förslaget motiveras med att större

möjligheter bör beredas försöksdistrikten att inrätta särskilda hjälpklassavdelningar

på högstadiet.

Överstyrelsen förordar vidare särskilda förstärkningsanordningar för

hjälpundervisningen och föreslår följande tillägg till 12 § allmänna försöksskolebestämmelserna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Staisutskottets utlåtande nr 102 år 1956

15

I särskilt inrättade hjälpklassavdelningar på försöksskolans högstadium

må avdelning, som vid läsårets början omfattar lägst 13 elever, i följande

fall delas i två grupper

a) naturkunskap i klass 7 högst en timme varannan vecka;

b) naturkunskap i klass 8 och 9 högst en timme varje vecka;

c) naturkunskap i flerklassig avdelning högst en timme varje vecka i klasserna

7—9.

I avdelning, där uppdelning på två undervisningsgrupper ej är möjlig,

må vid undervisning i naturkunskap i klass 9 i kursmomentet spädbarnsvård

bildas särskild undervisningsgrupp för flickor under sammanlagt 10

timmar, därest antalet deltagande flickor är lägst 5. Efter medgivande av

skolöverstyrelsen må uppdelning på två undervisningsgrupper äga rum även

om antalet flickor i klass 9 är lägre än 5.

I manlig och kvinnlig slöjd samt i hemkunskap och hushållsgöromål må

särskild undervisningsavdelning bestående av elever tillhörande högstadiets

hjälpklasser bildas, om antalet sådana elever vid läsårets början uppgår till

lägst 6. Uppdelning av dylik avdelning i två grupper må ske, om vid läsårets

början i undervisningen deltaga lägst 13 elever. Vid undervisning i

hemkunskap och hushållsgöromål i samklass av hjälpklass 8 må uppdelning

i två grupper ske efter medgivande av skolöverstyrelsen även om antalet

elever vid läsårets början understiger 13.

Vid undervisning i yrkesämnen i hjälpklass må särskild undervisningsgrupp

bildas, om antalet elever i gruppen vid läsårets början är lägst 8. År

elevantalet lägst 5, må särskild grupp bildas efter medgivande av skolöverstyrelsen,

om den separata undervisningen för gruppen sammanlagt omfattar

i medeltal högst 6 veckotimmar. Uppdelning av dylik undervisningsgrupp

må ske, då antalet elever är lägst 13.

Därjämte föreslår skolöverstyrelsen, att de beträffande högstadiets hjälpklasser

föreslagna bestämmelserna om förstärkningsanordningar i naturkunskap

och yrkesämnen skall äga motsvarande tillämpning på övriga

specialklasser på högstadiet, vilkas tim- och kursplaner fastställts av

överstyrelsen.

Skolöverstyrelsen understryker önskvärdheten av att klasslärarsystemet

i så stor utsträckning som möjligt bibehålies för hjälpklasseleverna under

hela skoltiden. För att dessa klasslärare skall kunna få så stor del av sin

tjänstgöring som möjligt förlagd till den egna klassen, bör dock större

möjlighet beredas lärarna att undervisa i yrkes- och övningsämnen än vad

som medges i 37 § allmänna försöksskolebestämmelserna. Överstyrelsen

föreslår därför, att den nuvarande V3-regeln ändras till att för hjälpklasslärare

avse högst V2 av det sammanlagda antalet veckotimmar på tjänsten.

Detta bör enligt överstyrelsens mening kunna gälla även för lärare i annan

specialklass på högstadiet.

Departementschefen

Departementschefen har i detta avsnitt anfört följande.

De olika formerna av specialundervisning i folkskolan bär blivit allt, viktigare

instrument för ett framgångsrikt skolarbete. Specialundervisningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

har en dubbel uppgift, nämligen dels att för de elever, som är i behov

därav, ge en särskilt anpassad undervisning eller undervisningsmetodik,

dels också att underlätta undervisningen i normalklasserna genom att helt

eller delvis vid sidan av denna ge vissa elever den speciella undervisning,

som meddelad inom normalklassens ram skulle verka synnerligen tyngande

på denna. I dagens läge, då av olika skäl önskemålen om generellt lägre

elevantal i normalklasserna icke kan tillgodoses, synes det mig särskilt

angeläget, att åtgärder vidtages för att skapa gynnsammare arbetsbetingelser

för specialundervisningen.

Hjälpundervisningen i den svenska folkskolan har en lång tradition att

bygga på; den första hjälpklassen inrättades redan i slutet av 1870-talet.

De nu gällande grunderna för hjälpundervisningens organisation utformades

år 1942 och innefattas i den förutnämnda kungörelsen 1942: 629. Den

nya undervisningsplanen för folkskolan (utgiven av skolöverstyrelsen den

22 januari 1955 med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 4 juni 1954) innehåller

allmänna riktlinjer för uttagning av elever till hjälpklass, allmänna

anvisningar för arbetet i hjälpklasser, tim- och kursplaner med tillhörande

anvisningar samt anvisningar för särskild hjälpundervisning.

Hjälpundervisningen har under senare år fått alltmer ökad omfattning.

Antalet hjälpklasselever i förhållande till hela elevantalet i folkskolan har

under de senaste tio åren ungefär fördubblats och utgör för närvarande

omkring 2 procent. Man räknar dock med att antalet barn i behov av

hjälpklassundervisning uppgår till mer än 5 procent. Emellertid har det

ökade antalet hjälpklassavdelningar inrättats huvudsakligen i städerna och

övriga större tätorter. Under läsåret 1954/55 undervisades omkring 16 000

elever i hjälpklass, varav 11 400 i städerna (3,2 procent av 360 000 barn)

men endast 4 600 på landsbygden (1 ,i procent av 430 000 barn). Procenttalet

för antalet i hjälpklass undervisade elever i förhållande till det totala

elevantalet utgjorde under nämnda läsår exempelvis i Stockholms skoldistrikt

2,36, Göteborgs skoldistrikt 3,33, Malmö skoldistrikt 2,63 och Norrköpings

skoldistrikt 4,34 men i Kronobergs läns västra inspektionsområde

0,72, Gotlands läns 0,92, Västernorrlands läns norra 0,77 och Jämtlands läns

norra 0,G3. Även om frekvensen av intellektuellt utvecklingshämmade barn

givetvis kan variera, visar nu angivna siffror med all tydlighet, att landsbygdens

skolväsen i förevarande hänseende arbetar under väsentligt sämre

betingelser än tätorternas. En av anledningarna härtill är otvivelaktigt att

söka i föreskriften, att för upprättande av hjälpklassavdelning vid skola

eller skolenhet fordras minst 10 elever, som är i behov av hjälpundervisning.

En sänkning av detta tal till 8 i enlighet med skolöverstyrelsens förslag

skulle uppenbarligen underlätta möjligheterna att utbygga hjälpklassorganisationen

på landsbygden samt överhuvudtaget göra det lättare att

starta en hjälpklassavdelning, något som helt naturligt ofta är förenat med

svårigheter bland annat av psykologisk art med hänsyn till målsmännens

inställning och dylikt. Jag har av nu anförda skäl ansett mig böra biträda

skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag om en sänkning av nämnda elevantal

från 10 till 8.

Undervisningen i hjälpklass bör i största möjliga utsträckning erhålla en

praktisk inriktning. På grund av elevernas stora inbördes olikhet är det av

särskild betydelse, att undervisningen anpassas efter varje barns begåvning,

utveckling på känslolivets område och arbetstempo. Med hänsyn härtill

biträder jag även överstyrelsens förslag om en jämkning av grunderna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

17

för uppdelning av hjälpklasselevema i undervisningsgrupper vid slöjdundervisningen.

Delningsgrunderna för undervisningen i hushållgöromål

och yrkeskunskap bör, såsom överstyrelsen förutsatt, numera äga tillämpning

även beträffande ämnesgrenen hemkunskap.

Vad jag nu förordat beträffande hjälpundervisningen bör gälla från och

med redovisningsåret 1956/57. På grund av statsbidragssystemets utformning

inträder härav föranledda kostnadsökningar för statsverket först från

och med budgetåret 1957/58. Det är, såsom överstyrelsen framhållit, svårt

att med någon större säkerhet beräkna kostnadsökningarna. Den av överstyrelsen

gjorda uppskattningen av statsbidragsökningen till sammanlagt

omkring 650 000 kronor synes kunna godtagas. Häremot svarande kostnadsökning

för skoldistrikten kan beräknas till omkring 75 000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen

utfärda ny kungörelse i ämnet samt de övriga bestämmelser, som

kan finnas påkallade i anledning av vad jag förordat.

Förutom hjälpundervisning för intellektuellt utvecklingshämmade barn

förekommer i folkskolan numera specialundervisning också för andra barn,

som på grund av fysiska eller psykiska handikapp icke med framgång kan

deltaga i den vanliga skolundervisningen. Den speciella undervisningen sker

antingen i särskilda klasser — specialklasser — eller genom undervisning

jämsides med vanlig undervisning — särskild specialundervisning.

De specialklasser, som här är i fråga, är observations-, hörsel-, syn-, tal-,

läs-, frilufts- och hälsoklasser. Därjämte har överstyrelsen i detta sammanhang

också upptagit vissa spörsmål beträffande de s. k. skolmognadsklasserna.

Särskild specialundervisning avser barn med hörsel-, syn-, tal-, läsoch

skrivsvårigheter.

Särskilda bestämmelser rörande antalet elever i specialklasser och skolmognadsklasser

eller rörande undervisningsskyldigheten för lärare i dylika

klasser finnes icke liksom ej heller några allmänt gällande kurs- och timplaner

för dessa klasser. För skolmognadsklasser har tillämpats de för vanliga

klasser gällande bestämmelserna. I övrigt har för specialklasserna tilllämpats

vissa allmänt hållna föreskrifter i folkskolestadgan in. m. ävensom

de i avlöningsreglementet givna bestämmelserna om möjlighet att vid särskilda

förhållanden nedsätta folk- och småskollärares undervisningsskyldighet.

Den nya undervisningsplanen innehåller vissa anvisningar rörande uttagning

av elever till specialklass samt angående arbetet i speeialklasscr och

anordnandet av särskild specialundervisning.

Med hänsyn till att specialundervisning förekommer i allt större utsträckning

och då avsaknaden av för denna undervisning särskilt anpassade föreskrifter

och normer medfört vissa olägenheter, ansluter jag mig till skolöverstyrelsens

uppfattning, att särskilda bestämmelser för specialundervisningen

i folkskolan nu bör utfärdas.

Vad överstyrelsen anfört om riktlinjerna för organisationen av specialundervisningen

och i vilka fall denna bör i första hand ordnas i specialklass

eller genom särskild specialundervisning, har icke givit mig anledning

till erinran. Jag vill blott understryka angelägenheten av alt specialundervisningen

i största möjliga utsträckning ordnas som särskild specialundervisning

jämsides med undervisning i vanlig klass, där så kan ske utan att

syftet med den speciella undervisningen eftersattes.

Självfallet måste elevantalet i specialklasserna vara avsevärt lägre än i

vanliga klasser, för att specialundervisningen skall kunna fylla sin uppgift.

2 — B ihan g till riksdagens protokoll 1056. 6 sand. Nr 102—103

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

Beträffande observations-, hörsel-, tal-, läs-, frilufts- och hälsoklasserna,

för vilka jämte synklasserna inga särskilda bestämmelser eller anvisningar

härutinnan gäller, har en viss praxis i fråga om elevantalet utbildats. Överstyrelsens

förslag beträffande grundtal och delningstal för inrättande av

avdelningar i klasser av nu angivet slag innebär i huvudsak en kodifiering

av nämnda praxis. Såsom framgår av överstyrelsens förslag, blir grundtalen

och delningstalen för de olika typerna av specialklasser rätt varierande.

Med hänsyn till klassernas inbördes olikhet i fråga om elevernas

svårigheter eller defekter synes mig emellertid ingen erinran böra riktas

häremot. Det bör enligt min mening få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda

bestämmelserna rörande elevantalet i nu ifrågavarande specialklassavdelningar

i huvudsaklig överensstämmelse med vad överstyrelsen förordat.

Överstyrelsen har föreslagit införande av särskilda grundtal och delningstal

även beträffande skolmognadsklasserna. Dessa är avsedda för normalbegåvade

elever, som, ehuru de uppnått den för intagning i skolan fastställda

åldern, vid prövning befunnits ej ha nått den skolmognad, att de

med framgång kan deltaga i undervisningen i vanlig nybörjarklass. Goda

skäl kan enligt min mening anföras för att bereda de senmognande eleverna

en mjukare skolstart och en mera individuell behandling de första skolåren.

Jag är likväl icke nu beredd att biträda överstyrelsens förslag om

införande av särskilda grundtal och delningstal för skolmognadsklasserna.

Även under nästa budgetår torde alltså dylika klasser få upprättas i den

utsträckning, som är möjlig inom ramen för gällande allmänna anvisningar

rörande elevernas fördelning på läraravdelningar inom småskolan.

I gällande bestämmelser för inrättande av avdelningar och uppdelning på

grupper vid undervisningen i slöjd, hemkunskap och hushållsgöromål samt

yrkeskunskap inom folkskolan göres inget undantag beträffande elever i

specialklasserna. Vad skolöverstyrelsen nu föreslagit i fråga om särskilda

normer i detta avseende har icke givit mig anledning till någon erinran.

I likhet med skolöverstyrelsen vill jag understryka vikten av interkommunalt

samarbete för att möjliggöra inrättande av specialklasser. Jag har

senast i årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln s. 633 och

634, närmare berört denna fråga med avseende å inrättandet av hörselklasser.

Såsom jag därvid anfört, bör inackorderingsbidrag och skolskjutsbidrag

för elever i interkommunalt anordnade specialklasser utgå enligt

vanliga statsbidragsgrunder, och därest någon mindre justering av gällande

bidragsbestämmelser skulle visa sig erforderlig för en dylik anordning, torde

det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta härom. Till formerna för

det interkommunala samarbetet på skolväsendets område torde jag få återkomma

vid anmälan i annat sammanhang av 1951 års skolstyrelseutrednings

förslag härutinnan. Tills vidare torde i nu förevarande hänseende den

av skolöverstyrelsen föreslagna kompletteringen av § 6 mom. 3 folkskolestadgan

vara tillfyllest.

Enligt 4 § 3 mom. avlöningsreglementet för folkskolan må den för folkoch

småskollärare föreskrivna undervisningsskyldigheten av 30 respektive

28 veckotimmar, om särskilda förhållanden det föranleder, av skolöverstyrelsen

eller statens folkskolinspektör nedsättas med högst fyra veckotimmar.

Härutöver äger skolöverstyrelsen medge nedsättning med ytterligare högst

fyra veckotimmar. Nedsättningen får ej föranleda kostnad för statsverket,

såvida ej skolöverstyrelsen det medger. Dylikt medgivande får avse högst

fyra veckotimmar, för vilka i så fall statsbidrag alltså utgår till timlärar
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

19

arvode. Skolöverstyrelsens nu framlagda förslag beträffande undervisningsskyldigheten

för lärare i specialklass innebär, att — såsom redan gäller i

fråga om hjälpklasslärare — en generell nedsättning av undervisningsskyldigheten

med fyra veckotimmar medges för lärare i observations-, hörsel-,

syn-, tal-, läs- och skolmognadsklasser samt att överstyrelsens möjlighet

att därutöver, utan kostnad för statsverket, medge nedsättning med ytterligare

högst fyra veckotimmar kvarstår oförändrad. Jag anser mig böra

biträda detta förslag. Fråga om härav betingade ändringar i avlöningsreglementet

för folkskolan torde i annat sammanhang få anmälas av chefen för

civildepartementet. Beträffande fyllnadstjänstgöring för lärare i specialklass

torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om erforderliga

jämkningar av de nu enligt kungörelsen 1946: 309 gällande bestämmelserna.

Särskild specialundervisning avses skola ifrågakomma för elever med

hörsel-, syn-, tal-, läs- och skrivsvårigheter. Vad överstyrelsen förordat

härutinnan har icke givit mig anledning till erinran annat än i fråga om

beslutanderätten beträffande statsbidrag till dylik undervisning. Jag delar

överstyrelsens uppfattning, att det bör ankomma på statens folkskolinspektör

att med ledning av anvisningar, utfärdade av överstyrelsen, pröva fråga

om statsbidrag till avlönande av timlärare, som meddelar särskild specialundervisning

åt barn med läs- och skrivsvårigheter, samt att det bör

ankomma på överstyrelsen att pröva motsvarande bidragsfråga med avseende

å annan av timlärare fullgjord särskild specialundervisning. Däremot

bör det enligt min mening alltjämt ankomma på Kungl. Maj:t att

pröva fråga om statsbidrag till särskild specialundervisning i sådant fall,

där en lärares hela undervisningsskyldighet tages i anspråk härför. I den

mån ytterligare erfarenheter av praxis härutinnan ger anledning därtill, bör

dock Kungl. Maj:t äga delegera denna beslutanderätt till överstyrelsen.

Vad jag nu förordat beträffande övrig specialundervisning i folkskolan

bör tillämpas från och med redovisningsåret 1956/57. De kostnadsökningar

för statsverket, som följer härmed, inträffar på grund av statsbidragssystemets

utformning först från och med budgetåret 1957/58. Kostnadsökningarna

hänför sig till förslagen om inrättande för specialklasseleverna av särskilda

avdelningar i slöjd, hemkunskap och hushållsgöromål samt yrkeskunskap

och om särskild specialundervisning jämväl åt barn med syn- och

hörselsvårigheter. Överstyrelsen har uppskattat bidragsökningen på dessa

punkter till sammanlagt omkring 85 000 kronor. Denna beräkning synes

kunna godtagas. Kostnadsökningen för skoldistrikten kan beräknas till

omkring 8 000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen

meddela närmare bestämmelser beträffande specialundervisningen

i folkskolan i anslutning till vad jag här förordat.

I redogörelsen för försöksverksamheten med nioårig enhetsskola under

läsåret 1953/54 framhöll skolöverstyrelsen bland annat, att på försöksskolans

högstadium borde anordnas cn för hjälpklasseleverna särskilt avpassad

praktisk utbildning. Denna synpunkt underströks såväl i fjolårets proposition

(nr 120 s. 25) som av statsutskottet (SU 122 s. 41). Sedan särskilda

inom överstyrelsen tillkallade sakkunniga verkställt utredning i frågan,

har överstyrelsen den 28 maj 1955 fastställt förebilder till tim- och kursplaner

jämte anvisningar för hjälpklasser på försöksskolans högstadium att

giilla från och med innevarande läsår. Av tim- och kursplanerna för sjunde

klassen framgår, att denna klass närmast skall utgöra cn direkt fortsätt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 102 åt 1956

ning på mellanstadiet men med något ökat timtal för de praktiska ämnena.

Dessutom ges utrymme för tillvalsämne (exempelvis engelska, slöjd, yrkeskunskap).

Åttonde klassen har givits karaktär av yrkesorienteringsklass,

där yrkesvalet skall särskilt förberedas. Även i denna klass finnes möjlighet

till tillvalsämne. I nionde klassen bör eleverna erhålla en förberedande yrkesutbildning

dels i form av undervisning i yrkesarbete i skolverkstad eller

genom praktik på arbetsplats, dels genom en fortsättning och eventuellt

specialisering av den undervisning i yrkesteori, som påbörjats i åttonde

klassen.

Riktlinjer och anvisningar har sålunda utformats för hjälpundervisningens

inre arbete på högstadiet. Beträffande organisationen i övrigt skall

enligt nu gällande bestämmelser de för folkskolan gällande föreskrifterna i

olika hänseenden äga motsvarande tillämpning. För att skapa gynnsammare

betingelser för undervisningen av de intellektuellt utvecklingshämmade

på högstadiet måste emellertid nämnda föreskrifter kompletteras med

vissa särskilda bestämmelser. Under de gångna försöksåren har även anmälts

behov av annan specialundervisning på högstadiet, exempelvis för

elever med läs- och skrivsvårigheter. Jämväl i avseende å annan specialundervisning

än hjälpundervisning fordras vissa kompletterande bestämmelser

utöver de föreskrifter för folkskolan, som eljest skall tillämpas. Innan

jag går närmare in på de olika detaljerna i överstyrelsens föreliggande

förslag, vill jag härjämte omnämna, att överstyrelsen har under prövning

frågan om bestämmelser angående hjälpklasselevernas avgång från enhetsskolan

och att överstyrelsen senare torde inkomma med förslag härom.

Jag biträder överstyrelsens förslag, att vid inrättande av hjälpklassavdelningar

i försöksdistrikten högstadiet skall få räknas som särskild skola

eller skolenhet. Detta möjliggör under vissa förutsättningar inrättande av

ett större antal lijälpklassavdelningar på högstadiet än vad som är möjligt

vid tillämpning av de för folkskolan gällande bestämmelserna. Grundtalet

och delningstalen bör vara desamma som för folkskolan, alltså minst 8 elever

för en avdelning, minst 18 elever för två avdelningar, minst 31 elever

för tre avdelningar etc.

Beträffande förstärkningsanordningar kan varken de för hjälpklasser i

folkskolan eller de för normalklasser på högstadiet gällande bestämmelserna

utan vissa jämkningar tillämpas för hjälpklasserna på högstadiet. Vad

skolöverstyrelsen nu föreslagit härutinnan har icke givit mig anledning till

någon invändning. Jag erinrar emellertid om att Kungl. Maj:t enligt riksdagens

bemyndigande (prop. 1955: 120 s. 88 och 89, SU 122 s. 49) äger

besluta beträffande förstärkningsanordningar inom försöksskolan. Det

torde alltså ia ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser

beträffande förstärkningsanordningar för högstadiets hjälpklasser. Detsamma

torde böra gälla i fråga om erforderliga förstärkningsanordningar

beträffande övrig specialundervisning på högstadiet.

Uppenbarligen är det angeläget, att klasslärarsystemet bibehålies för

hjälpklasseleverna i så stor utsträckning som möjligt under hela skoltiden.

I viss mån gäller detta även beträffande annan specialundervisning, där

särskilda metodiska kunskaper och andra insikter kräves av läraren för

undervisningens bedrivande. Med hänsyn härtill bör, såsom överstyrelsen

förordat, ökade möjligheter beredas dylika lärare på högstadiet att undervisa

i yrkes- och övningsämnen. För närvarande gäller som huvudregel, att

i heltidstjänst i läroämnen på högstadiet må inräknas undervisning i övningsämnen

och yrkesämnen samt i vissa fall tjänstgöring på lägre sta
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

21

dium med tillhopa högst en tredjedel av det sammanlagda antalet veckotimmar

på tjänsten. Emellertid äger Kungl. Maj:t (prop. 1955: 120 s. 84,

SU 122 s. 47), om särskilda skäl föreligger, medge inräkning av yrkesteoretiska

ämnen upp till högst två tredjedelar av undervisningsskyldigheten.

Med hänsyn till vad jag här anfört, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t

att jämväl i fråga om lärare i hjälpklass eller annan speeialklass på högstadiet

besluta om inräkning av yrkesämnen och övningsämnen med mer

än en tredjedel av undervisningsskyldigheten.

Vad jag nu förordat beträffande specialundervisningen på försöksskolans

högstadium föranleder vissa ändringar och tillägg i de allmänna försöksskolebestämmelserna.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter

förslag av skolöverstyrelsen meddela närmare föreskrifter i detta hänseende.

Utskottet

Den av skolöverstyrelsen avgivna och av departementschefen kommenterade

redogörelsen för försöksverksamheten avser försöksåret

1954/55. Under nämnda läsår har försöksverksamheten med nioårig enhetsskola

omfattat 46 skoldistrikt. Under innevarande läsår har tillkommit

ytterligare 13 försöksdistrikt.

Utskottet vill inledningsvis uttala, att enligt utskottets uppfattning den

pågående försöksverksamheten med enhetsskoleorganisation skall utmynna

i en obligatorisk, organisatoriskt sammanhållen nioårig skola. Enligt utskottets

mening är det angeläget, att den nya skolan skall kunna mera

allmänt genomföras så snart sig göra låter. Dessförinnan måste emellertid

klarhet och enighet skapas i fråga om de detaljer och moment i enhetsskolans

organisation och inre arbete m. in., beträffande vilka oklarhet och

delade meningar ännu kan råda. För att ge tillräckligt underlag härför

måste, såsom departementschefen framhållit, försöksverksamheten erhålla

förbättrade arbetsbetingelser och ytterligare möjligheter till ändamålsenlig

variation av försöken i olika hänseenden. Utskottet delar också departementschefens

mening, att en ökad omfattning av försöksverksamheten är

angelägen med hänsyn till önskvärdheten av att ytterligare sammanhängande

försöksregioner åstadkommes och till det förhållandet, att det utan en

verksamhet i större omfattning icke torde vara möjligt att vid bearbetningen

av erfarenheter och resultat göra det tillräckligt representativa

urval i olika hänseenden, som från vetenskapliga synpunkter kräves. Utskottet

får i detta sammanhang även erinra om att utskottet redan vid

1953 års riksdag (uti. nr 139 s. 26) pekade på att en utökning av försöksverksamheten

jämväl synes ägnad att i sin mån råda bot på den platsbrist

inom realskolan, som för närvarande gör sig gällande.

Det är emellertid för förverkligandet i full omfattning av enhetsskoletanken

icke tillräckligt blott, med en ökad försöksverksamhet och med de

löpande undersökningar beträffande dess resultat, som nu iir möjliga att

göra. Därjämte fordras enligt utskottets mening en samlad bearbetning

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

och prövning av erfarenheterna från försöksverksamheten och en ytterligare

konkretisering och precisering av skolans målsättning i anslutning

till 1950 års principbeslut. Utskottet tillstyrker därför tillsättandet av den

sammanfattande utredning i skolfrågorna, vilken departementschefen förutskickat

och varom förslag framlagts i motionerna I: 421 och II: 513. I

nämnda motioner har uttalats, att utredningen fram till år 1959 borde

ägna sig åt en allsidig belysning av den obligatoriska skolans målsättning

på olika områden och stadier samt därefter — på grundval av en sammanfattande

rapportering beträffande försöksverksamheten från skolöverstyrelsens

försöksavdelning och lärarhögskolans pedagogiska institution — åt

ett ställningstagande till den framtida skolorganisationen. Mot ett sålunda

etappvis upplagt arbetsprogram för utredningen, sammanhängande med

bland annat att nu gällande timplaner och huvudmoment vid försöksverksamheten

skall tillämpas till och med läsåret 1957/58, har utskottet för sin

del ingen erinran. Beträffande skolans målsättning vill utskottet i förevavarande

sammanhang blott understryka vikten av att denna avväges bland

annat mot bakgrunden av en precisering av vad som bör fordras att skolan

skall ge de unga för deras kommande yrkesverksamhet. Det är sålunda

angeläget, att kompetensfordringarna för olika yrkesområden ingående

belyses, både genom utredningens egna undersökningar och genom införskaffande

av förslag och måhända också mera bindande utfästelser i detta

hänseende från representanter för samhällets olika yrkesområden.

I anslutning till vad av departementschefen anförts och i motionerna

I: 421 och II: 513 förordats om tidpunkterna för tillsättande av ifrågavarande

utredning och för förslag till riksdagen i anledning av utredningsresultatet,

vill utskottet som sin mening uttala, att utredningen bör tillsättas

så snart som möjligt och att utredningsarbetet — som givetvis bör

ske i intim kontakt med skolöverstyrelsens försöksavdelning och lärarhögskolans

pedagogiska institution — bör vara avslutat i sådan tid, att

därpå grundade förslag i förevarande frågor kan föreläggas riksdagen tidigast

möjligt i början av 1960-talet och senast år 1962.

Av vad utskottet sålunda förordat följer, att utskottet icke är berett att

biträda det i motionerna I: 428 och II: 519 framställda yrkandet om att

riksdagen nu skulle besluta, att den nioåriga enhetsskolans genomförande

påbörjades i hela landet inom loppet av de närmaste fem åren, samt hos

Kungl. Maj:t begära en plan härför och förslag om nödvändiga åtgärder

i anslutning därtill.

Ett av de mest uppmärksammade och omdiskuterade problemen på försöksverksamhetens

område gäller differentieringsfrågorna. De i skolöverstyrelsens

redogörelse lämnade uppgifterna om högstadieavdelningarnas

sammansättning under det gångna läsåret visar enligt utskottets mening,

att frågan om elevmaterialets differentiering närmast blivit ett rent praktiskt

problem, vars olika lösningar i första hand betingas av skoldistriktens

skiftande elevnumerär. I det alldeles övervägande antalet fall har, där så

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

varit möjligt med hänsyn till antalet elever, valts utvägen att fördela eleverna

i klasserna 7 och 8 alltefter elevernas ämnesval i var och en av dessa

klasser. Såsom departementschefen anfört torde det, för att fa differentieringsfrågan

allsidigt belyst genom systematiska försök även med odifferentierade

avdelningar på högstadiet, bli nödvändigt att förlägga dylika försök

till de redan i propositionen 1955: 120 förutskickade statliga försöksskolorna.

Utskottet vill i denna fråga begränsa sig till att understryka

vikten av att spörsmålet om nämnda statliga försöksskolor erhåller sin

lösning vid nästa års riksdag, för att denna särskilda skoltyp i tid skall

kunna få sin givna ställning som ett led i den fortskridande skolreformen

med möjlighet att systematiskt utpröva olika pedagogiska metoder och

organisationsformer inom skolarbetet över huvud taget. Utskottet får å

andra sidan framhålla, att differentieringsfrågan självklart blir ett av de

centrala problemen vid den ovan förordade sammanfattande sKolutredningen.

I motionen I: 432 har föreslagits, att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle

hemställa om försök inom enhetsskolans ram »med genomförd klassdifferentiering

från klass 5 med barn, som då bedömdes lämpade för studier i

högre skola med hjälp av testning, betyg och lärarnas omdöme, ungefär

efter majoritetens mening i 1940 års skolutredning, samt dessutom ditferentiering

under samma förutsättningar från klass 7 efter viss ämnesditferentiering

i klasserna 5—6, ungefär i överensstämmelse med minoritetens mening

i 1940 års skolutredning eller efter de synpunkter, som realskoleutredningens

betänkande (SOU 1955:53) nyligen redovisat (huvudalternativ

A)». Med hänvisning bland annat till vad utskottet nyss anfört om differentieringsfrågans

fortsatta prövning anser utskottet — som vill betona

att ett s. k. studielämplighetsurval med renodlad klassdifferentiering från

och med femte klassen icke rimmar med de intentioner för enhetsskolans

utformning, som låg till grund för 1950 års enhälliga principbeslut att

ifrågavarande motion icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Beträffande den förberedande yrkesutbildningen i klass 9 y har departementschefen

framhållit bland annat, att de problem som redovisats i försöksrapporten

i hög grad understryker behovet av samarbete och samverkan

dels mellan olika skoldistrikt, dels mellan försöksskolan och yrkesskolan,

dels mellan lokala och regionala myndigheter. Utskottet delar helt

denna uppfattning och vill tillika betona, att ett rationellt samarbete mellan

skoldistrikten är av största betydelse även beträffande andra förhallanden

vid enhetsskoleorganisationens uppbyggande, exempelvis i fråga

om att skapa tillräckligt underlag för upprättande av fristående g-linjer i

klass 9. Bland annat med hänsyn härtill vill utskottet starkt understryka

vikten av att de samarbetsorgan för skolplanering på det regionala planet,

som de av 1951 års skolstyrclseutredning föreslagna mellaninstanserna

åsyftas skola vara, snarast kommer till stånd.

Med anledning av de i motionerna T: 427 och IT: 529, såvitt här år i fråga,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

framställda yrkandena far utskottet i anslutning till yrkandet under punkten

a) endast erinra om att enligt 1950 års skolbeslut enhetsskolan skall

vara en statsunderstödd kommunal skola. Behovet av mellankommunal

samverkan inom skolväsendet har av utskottet nyss särskilt understrukits.

Beträffande motionärernas hemställan under punkten b) får utskottet

erinra dels om att Kungl. Maj:t i propositionen 1956: 123 framlagt förslag

om byggnadsbidrag till realskolor och högre kommunala skolor, dels

om att riksdagen numera, i anledning av utskottets utlåtande nr 53, avsnitt

II punkten 19, hos Kungl. Maj:t hemställt om förslag till 1957 års

riksdag om införande av byggnadsbidrag till lokala och vissa centrala yrkesskolor.

Vad motionärerna yrkat under punkten c) föranleder från utskottets

sida intet särskilt uttalande utöver vad utskottet i det föregående

anfört. I anslutning till motionärernas hemställan under punkten j) får

utskottet dels peka på 1955 års riksdagsbeslut om utbyggnad av yrkesutbildningen

och innevarande års riksdagsbeslut om utbyggnad av den

tekniska skolutbildningen, bland annat avseende de högre tekniska läroverken,

dels erinra om pågående utredning av frågan om inrättande av

praktiska gymnasier, vilket utredningsarbete enligt 1956 års riksdagsberättelse,

s. 174, beräknas bli avslutat under innevarande år.

De synpunkter, som framlagts i motionerna I: 504 och II: 664, har icke

givit utskottet anledning till särskilt uttalande utöver vad utskottet i det

föregående anfört.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse departementschefens förslag om

förmånligare grunder för anordnande av hjälpundervisning i

folkskolan. För närvarande fordras för upprättande av särskild hjälpklassavdelning,

att antalet intellektuellt utvecklingshämmade barn vid vederbörande

skola eller skolenhet vid läsårets början uppgår till minst 10.

Otvivelaktigt kommer en sänkning av detta tal till 8 i enlighet med departementschefens

förslag att underlätta möjligheterna att utbygga hjälpklassorganisationen

framför allt på landsbygden samt över huvud taget göra det

lättare att starta en hjälpklassavdelning. Utskottet biträder departementschefens

förslag, varigenom också tillgodoses det i motionerna 1:255 och

II: 403 i anslutning till statsverkspropositionen väckta yrkandet i förevarande

hänseende.

Departementschefen har jämväl förordat förmånligare grunder för uppdelning

på grupper av hjälpklassavdelning vid undervisning i slöjd. För

narvarande får uppdelning på två grupper ske, då elevantalet uppgår till

lägst 16. Departementschefens förslag innebär att uppdelning skall få ske

på två grupper vid lägst 15 elever, på tre grupper vid lägst 27 elever samt

på ytterligare grupper vid varje påbörjat 13-tal elever. Utskottet ansluter

sig till detta förslag och avstyrker följaktligen bifall till det i motionen

11:421 framställda yrkandet om att den första delningen skulle få ske,

då elevantalet överstiger 12 elever.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

25

I likhet med departementschefen anser utskottet särskilda bestämmelser

påkallade beträffande övrig specialundervisning i folkskolan.

Vad departementschefen anfört beträffande riktlinjer för organisationen

av denna specialundervisning, grundtal och delningstal för inrättande

av specialklassavdelningar, undervisningsskyldighet för lärare i

specialklasser och skolmognadsklasser, särskild specialundervisning in. m.

föranleder ingen erinran från utskottets sida.

I motionerna I: 503 och II: 663 har yrkats, att riksdagen måtte besluta

att barnantalet i skolmognadsklasserna skall fastställas på grundval av de

särskilda grundtal och delningstal, som föreslagits av skolöverstyrelsen i

den framställning, vilken legat till grund för departementschefens förslag

rörande specialundervisningen. Enligt departementschefens mening kan

goda skäl anföras för att bereda de senmognande eleverna en mjukare skolstart

och en mera individuell behandling de första skolåren. Departementschefen

har förklarat sig likväl icke nu vara beredd att biträda skolöverstyrelsens

förslag utan ansett skolmognadsklasser böra få även under nästa

budgetår upprättas i den utsträckning, som är möjlig inom ramen för gällande

allmänna anvisningar rörande elevernas fördelning på läraravdelningar

inom småskolan. Utskottet delar helt den uppfattning om angelägenheten

av särskild omvårdnad av de senmogna barnen, varåt såväl

departementschefen som motionärerna givit uttryck. Utskottet vill tillika

framhålla det otillfredsställande i den för närvarande praktiserade anordningen,

enligt vilken inrättande av skolmognadsklasser med lägre elevantal

måste ske på bekostnad av vederbörande distrikts övriga småskolavdelningar,

som därigenom erhåller ett högre elevantal än den genomsnittliga.

Då emellertid av departementschefens uttalande synes kunna slutas, att

förslag i ämnet torde komma att föreläggas nästa års riksdag, har utskottet,

i avvaktan därpå, icke ansett sig böra tillstyrka bifall till det nu föreliggande

motionsvis framförda yrkandet.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att tim- och kursplaner

numera föreligger för hjälpklasser på försöksskolans högstadium.

Därmed har tillgodosetts ett av utskottet vid fjolårets riksdag

uttalat önskemål om anordnande av en för hjälpklasseleverna särskilt avpassad

högstadieundervisning. Vad departementschefen nu förordat i syfte

att skapa gynnsammare yttre betingelser för denna undervisning och i

övrigt erforderlig specialundervisning på högstadiet har icke givit utskottet

anledning till erinran.

I motionen IT: 660 har för beaktande vid behandlingen av propositionen

nr 80 framförts vissa synpunkter beträffande hjälpklassundervisningens

ordnande och möjligheterna till ökad praktisk utbildning i klass 8 i försöksdistrikten.

Motionären har sålunda framhållit såsom önskvärt att, i

varje fall i distrikt med endast en hjälpklassavdelning, möjligheter kunde

beredas att för vart och ett av skolans stadier anordna särskild avdelning

i praktiska ämnen, även om antalet hjälpklassclever är lägre än 6. Departe
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

mentschefens förslag innebär, att detta grundtal skall gälla som minimum

för upprättande av särskild avdelning vid undervisning i slöjd, hemkunskap

och hushållsgöromål samt yrkeskunskap. Vad gäller de praktiska

tillvalsämnena på högstadiet kan redan enligt nu gällande allmänna försöksskolebestämmelser

(12 § 5 mom.) särskild undervisningsgrupp upprättas,

om lägst 5 elever anmält sig till undervisningen; föreligger speciella skäl

kan skolöverstyrelsen medge upprättande av särskild grupp även vid ännu

lägre elevantal. Vid den förberedande yrkesutbildningen i klass 9 y må

enligt samma bestämmelser (12 § 8 mom.) för gren av 9 y bildas särskild

undervisningsgrupp, om antalet elever i gruppen är lägst 8 eller, under

vissa förutsättningar, lägst 5; skolöverstyrelsen kan även här medge upprättande

av särskild grupp med lägre elevantal än 5. Dessa bestämmelser

torde komma att göras tillämpliga även beträffande högstadiets hjälpklasser.

Innan ytterligare erfarenheter i dessa frågor vunnits och med hänsyn

till att Kungl. Maj:t äger att utan riksdagens hörande meddela bestämmelser

i förevarande hänseenden, föreligger enligt utskottets mening icke anledning

att från riksdagens sida nu påkalla mera långt gående delningsbestämmelser.

I motionen II: 660 har även ifrågasatts, huruvida icke möjligheter borde

ges till ökad utbildning i praktiska ämnen i enhetsskolans klass 8. Med

anledning härav kan det vara av intresse att peka på följande omständigheter.

Av de 37 veckotimmar, som timplanen för klass 8 omfattar, avser

9 veckotimmar tillvalsämnen av både teoretisk och praktisk karaktär. Av

sistnämnda timantal kan 8 timmar fullgöras genom att eleven väljer såväl

grundläggande kurs som tilläggskurs i praktisk yrkesorientering. Den praktiska

yrkesorienteringen kan koncentreras till fyra eller åtta hela arbetsveckor,

uppdelade på flera praktikperioder. Försöksrapporten visar nu, att

den praktiska yrkesorienteringen vanligen omfattar fyra hela arbetsveckor;

flertalet av de elever, som valt praktisk yrkesorientering, har alltså stannat

för den grundläggande kursen och undvikit den dubblerade kursen.

Utskottet håller emellertid icke för osannolikt, att erfarenheterna av försöksverksamheten

kan komma att visa på ett behov av möjligheter till

ökad praktisk utbildning i lämpliga former och kombinationer för elever

i enhetsskolans åttonde klass. Enligt vad utskottet inhämtat, har skolöverstyrelsens

försöksavdelning bland annat just detta problem under övervägande.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört, anser utskottet ifrågavarande

motion icke böra föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens

sida.

Utskottet har slutligen i förevarande sammanhang till behandling upptagit

motionerna I: 255 och II: 403 samt II: 421, såvitt i motionerna framställts

yrkanden om förmånligare grunder för inrättande av särskilda avdelningar

vid slöjdundervisningen i folkskolan. Enligt för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

27

folkskolan gällande bestämmelser får slöjdavdelning uppdelas på två grupper

vid ett elevantal av lägst 25. Beträffande slöjdundervisningen vid de

allmänna, läroverken, de högre kommunala skolorna samt försöksskolans

högstadium gäller, att uppdelning på två avdelningar får ske vid ett elevantal

av lägst 17. I motionerna I: 255 och II: 403 har yrkats, att delningstalet

i folkskolan sänkes till 20, medan i motionen II: 421 yrkats på en

sänkning till 17. Utskottet får erinra om att skolöverstyrelsen i skrivelse till

Kungl. Maj:t den 31 augusti 1954, vilken framställning icke bifallits av

Kungl. Maj:t, hemställt om en sänkning av ifrågavarande delningstal till

20. Enligt överstyrelsens beräkningar skulle en dylik sänkning, därest den

hade tillämpats under budgetåret 1953/54, ha ökat statsverkets statsbidragsutgifter

för slöjdundervisningen med drygt 2,5 miljoner kronor.

Enligt utskottets mening är det från pedagogiska synpunkter uppenbarligen

icke tillfredsställande med ett så högt delningstal som 25 för ifrågavarande

praktiskt betonade undervisning, vilken för övrigt i den nya undervisningsplanen

för folkskolan erhållit ställningen av obligatoriskt ämne.

Ett ytterligare särskilt skäl för de förbättrade arbetsbetingelser, som en

sänkning av delningstalet skulle medföra, utgör det förhållandet, att antalet

veckotimmar för slöjden i klasserna 4—6 enligt timplaneanvisningama kan

minskas ej blott i klass 4 utan även, om undervisning i engelska är anordnad,

i klasserna 5 och 6. Utskottet finner av nu anförda skäl angeläget,

att en sänkning av ifrågavarande delningstal kommer till stånd. Även om

utskottet icke är berett att tillstyrka bifall till någotdera av de nu föreliggande

motionsvis framställda yrkandena, förutsätter utskottet, att

Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på detta problem och överväger

förutsättningarna, såväl i ekonomiskt hänseende som med hänsyn

till lärar- och lokaltillgång, för att förelägga riksdagen förslag i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. beträffande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola

in. m.

a) att motionerna I: 428 och II: 519 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

b) att motionen I: 432 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda;

c) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

känna vad utskottet anfört och förordat i anledning av vad

departementschefen anfört i statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för den 23 februari 1956 ävensom i

anledning av motionerna 1:421 och II: 513, 1:427 och

II: 529 samt I: 504 och II: G64, de fyra förstnämnda motionerna

såvitt här är i fråga;

d) att motionerna 1:427 och IT: 529, såvitt här är i

fråga, i den mån de ej blivit tillgodosedda genom vad ut
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

skottet under c) hemställt, icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

e) att motionerna I: 504 och II: 664, i den mån de ej

blivit tillgodosedda genom vad utskottet under c) hemställt,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;

II. beträffande specialundervisning i folkskolan och på

försöksskolans högstadium m. m.

a) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt motionerna I: 255 och II: 403 ävensom med avslag

å motionen II: 421, samtliga motioner såvitt här är

i fråga, godkänna av departementschefen förordade ändrade

grunder för hjälpundervisningen i folkskolan, att tilllämpas

tills vidare från och med redovisningsåret 1956/57;

b) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag på motionerna I: 503 och II: 663, godkänna

av departementschefen förordade grunder för övrig

specialundervisning i folkskolan, att tillämpas tills vidare

från och med redovisningsåret 1956/57;

c) att riksdagen må godkänna av departementschefen

förordade grunder för specialundervisning på försöksskolans

högstadium, att tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret

1956/57;

d) att motionen II: 660 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

e) att motionen II: 421, såvitt den ej behandlats under

a), icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;

f) att motionerna I: 255 och II: 403, såvitt de ej behandlats

under a), icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

29

II. Anslagsberäkningar för budgetåret 1956/57

l:o) Skolöverstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (åttonde

huvudtiteln, punkt 180, s. 377—387) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga

Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret

1956/57, vidtaga av departementschefen angivna ändringar i personalförteckningen

för skolöverstyrelsen, dels godkänna av departementschefen

angiven avlöningsstat för skolöverstyrelsen, att tillämpas tills vidare från

och med budgetåret 1956/57, dels ock till Skolöverstyrelsen: Avlöningar för

budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 4 300 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels de båda likalydande motionerna I: 276 och II: 533 av herr Ragnar

Bergh och herr von Seth, i vilka hemställts, såvitt här är i fråga, att riksdagen

måtte vid behandling av punkt 180 under åttonde huvudtiteln till

Skolöverstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 4 260 500 kronor,

dels de båda likalydande motionerna I: 250 och II: 425 av fru HamrinThorell

och fru Andrén, i vilka hemställts, att riksdagen måtte anvisa medel

för förstärkning av personalen inom skolöverstyrelsen med en konsulenttjänst

i lönegrad Ce 27 från och med budgetåret 1956/57,

dels de båda likalydande motionerna I: 267 och II: 388 av herr Sundelin

m. jl. och herr Ohlin in. fl., i vilka hemställts, såvitt här är i fråga, att riksdagen

måtte besluta att förstärka skolöverstyrelsens organisation för handläggning

av folkhögskolans ärenden genom att där inrätta en särskild folkhögskolerotel

enligt det utförligt motiverade förslag härom, som skolöverstyrelsen

närmare preciserat i sina petita för 1956/57,

dels de båda likalydande motionerna I: 421 och II: 513 av herr Lindblom

m. fl. och herr Ohlin in. fl., i vilka hemställts, såvitt här är i fråga,

att riksdagen måtte besluta att till förstärkande av personalorganisationen

på skolöverstyrelsens försöksavdelning utöver vad departementschefen

förordat inrätta en tjänst som kansliskrivare i Ce 15, varvid förslagsanslaget

under åttonde huvudtiteln, punkt 180, Skolöverstyrelsen: Avlöningar

uppräknas med 11 000 kronor Ipunkt I C d)l,

samt att riksdagen måtte besluta, att skolöverstyrelsens filmkonsulent

beredes heltidstjänst och att förevarande anslag uppräknas med ytterligare

18 000 kronor (punkt III C),

dels ock motionen I: 431 av herrar Arrhén och Magnusson, vari hemställts

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj ds förslag om anvisande av

medel till en skolpsykolog, knuten till skolöverstyrelsens försöksavdelning,

samt anslå motsvarande belopp åt statens psykologisk-pedagogiska institut

för att möjliggöra inledandet av den biträdande verksamhet i samband

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

med bearbetande av försöksverksamhetens resultat, som man 1950 avsåg

borde tillkomma institutet.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena torde få

hänvisas till motionerna I: 276, I: 431, II: 388, II: 425 och II: 513 (s. 1—10

samt 34 och 35).

Kungl. Maj:ts under förevarande punkt framställda förslag — innebärande

en anslagshöjning med 488 000 kronor — avser, förutom vissa automatiska

utgiftsförändringar, huvudsakligen inrättande av följande nya

befattningar:

1) en byrådirektörstjänst i Ce 31 (försöksavdelningen),

2) en skolpsykologtjänst i Ce 33 (försöksavdelningen),

3) en amanuensbefattning i reglerad befordringsgång (försöksavdelningen),

4) en amanuensbefattning i reglerad befordringsgång (statistiska kontoret),

5) en kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång (statistiska kontoret),

6) en kanslibiträdestjänst i Cell (skolsociala roteln),

7) en extra amanuensbefattning,

8) en befattning som expeditionsvaktbiträde i Cg 8,

9) en deltidsbefattning som specialföredragande för handläggning av ärenden

rörande praktiska realskolor och praktiska läroämnen,

10) en heltidsbefattning som dövundervisningskonsulent (med samma anställningsvillkor

som gäller för överstyrelsens ämneskonsulenter) med

indragning av nuvarande deltidsbefattning som inspektör för dövundervisningen.

Det i motionerna 1:250 och II: 425 framställda yrkandet överensstämmer

med ett av skolöverstyrelsen framlagt men av departementschefen

icke biträtt förslag om inrättande av en tjänst som hushållskonsulent i

Ce 27.

Det i motionerna 1:267 och II: 388 framställda yrkandet avser ett av

överstyrelsen framlagt men av departementschefen icke biträtt förslag, enligt

vilket dels skulle inrättas en särskild rotel för folkhögskoleärenden, varvid

bibliotekssektionen inom den nuvarande folkbildningsroteln skulle omvandlas

till biblioteksrotel, dels de båda nya rotlarna skulle bilda en folkbildningsavdelning

med ett undervisningsråd som avdelningschef (arvodestiHägg),

dels förändring skulle ske av folkhögskolinspektörstjänsten till

undervisningsrådstjiinst i Ce 37 och av en byrådirektörstjänst i Ca 33 till

biblioteksradstjänst i Ca 37, dels ock skulle inrättas en förste byråsekreterartjänst

i Ce 27 och en kanslibiträdestjänst i Ce 11.

Det i motionerna I: 421 och II: 513 framställda yrkandet överensstämmer

med av skolöverstyrelsen framlagda men av departementschefen icke

biträdda förslag om inrättande av en kansliskrivartjänst på försöksavdel
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956 31

ningen samt om utökad tjänstgöring och arvodesreglering för filmkonsulenten.

JJtskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts under förevarande punkt

framställda förslag.

Det i motionerna I: 276 och II: 533 gjorda yrkandet om en minskning

med 39 500 kronor av medelsanvisningen under skolöverstyrelsens avlöningsanslag

för nästa budgetår har motiverats med att nämnda belopp

bleve obehövligt, därest riksdagen i enlighet med vissa andra i motionerna

framställda yrkanden avsloge Kungl. Maj:ts hemställan om medelsanvisning

för nästa budgetår under förslagsanslaget till Bidrag till ungdomens

fritidsverksamhet och anslaget till Bidrag till instruktörsverksamhet inom

ungdomsorganisationer. Utskottet har i sitt tidigare avgivna utlåtande nr 8

föreslagit riksdagen att, med avslag å motionerna i dessa delar, bifalla vad

Kungl. Maj:t hemställt beträffande sistnämnda två anslag. Med hänvisning

härtill avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 276 och II: 533, i vad de

avser förevarande avlöningsanslag.

Frågan om förstärkning av skolöverstyrelsens personella resurser inom

sektionen för hemkunskap och skolmåltidsverksamhet har tidigare varit

föremål för utskottets prövning; utskottet får i detta hänseende hänvisa

till utlåtandena 1953: 197, 1954: 8 och 1955: 8. Utskottet har icke funnit sig

böra förorda bifall till det i de nu föreliggande motionerna I: 250 och II: 425

framställda yrkandet om inrättande från och med nästa budgetår av en

tjänst som hushållskonsulent i Ce 27 vid ifrågavarande sektion. Emellertid

vill utskottet i anledning av motionerna understryka sitt tidigare uttalande

i ämnet, att utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet

riktad på frågan om en ändamålsenlig dimensionering av sektionens personalresurser.

Det i motionerna I: 267 och II: 388 framställda yrkandet om inrättande

inom skolöverstyrelsen av en särskild folkhögskolerotel — bestående av ett

undervisningsråd i Ce 37 (genom ombildning av den nuvarande deltidsbefattningen

som folkhögskolinspektör), en förste byråsekreterare i Ce 27

och ett kanslibiträde i Ce 11 — sammanhänger med ett i motionerna samtidigt

framlagt yrkande om genomförande från och med nästa budgetår av

en folkhögskolereform i överensstämmelse med skolkommissionens därom

avgivna förslag. Sistnämnda fråga har av utskottet behandlats i utlåtande

nr 8. Med hänvisning till vad utskottet därvid anfört, har utskottet funnit

sig icke böra för nästa budgetår förorda någon förstärkning av överstyrelsens

personella resurser för handläggning av folkhögskoleärenden. Ifrågavarande

motioner torde därför, såvitt här är i fråga, böra lämnas utan bifall.

Med anledning av det i motionerna I: 421 och II: 513 framställda yrkandet

om omvandling av den nuvarande deltidsbefattningen som filmkonsulent

(1/4-tjänstgöring) till heltidsbefattning finner utskottet angeläget

framhålla den alltmer ökade betydelse i skolans arbete, som de audiovisuella

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Statsutskottets iitlåtande nr 102 år 1956

hjälpmedlen tack vare den snabba tekniska utvecklingen erhållit. Det synes

utskottet önskvärt att på detta område verksamheten med rådgivning,

vägledning, instruktionskurser, framställning och distribution av skolfilm

och skolband in. m. intensifieras, och det är enligt utskottets mening angeläget,

att detta sker i samarbete mellan de båda centrala skolmyndigheterna,

skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Utskottet, som

icke är berett att nu biträda det motionsvis framställda yrkandet, förutsätter

att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på förevarande spörsmål

och vidtager de åtgärder, som kan befinnas påkallade i syfte att främja

utnyttjandet av de audiovisuella hjälpmedlen i skolarbetet. Det synes jämväl

önskvärt, att Kungl. Maj:t i lämpligt sammanhang lämnar riksdagen

en redogörelse för verksamheten på ifrågavarande område och därmed

sammanhängande spörsmål.

På skolöverstyrelsens försöksavdelning tjänstgör för närvarande regelmässigt

följande befattningshavare, nämligen tre undervisningsråd, en skolpsykolog,

tre konsulenter, en förste byråsekreterare, två amanuenser, två

kanslibiträden och två kontorsbiträden. Kungl. Maj:ts förslag innebär en

förstärkning av avdelningens personella resurser med en skolpsykolog, en

byrådirektör och en amanuens. I motionen I: 431 har yrkats, att den föreslagna

skolpsykologtjänsten i stället skall inrättas vid psykologisk-pedagogiska

institutet. I motionerna I: 421 och II: 513 har yrkats, att vid försöksavdelningen

skall inrättas jämväl en kansliskrivartjänst.

Med anledning av motionen I: 431 vill utskottet framhålla, att inrättandet

vid skolöverstyrelsen av ytterligare en skolpsykologbefattning enligt

utskottets övertygelse är angeläget såväl för förstärkning av överstyrelsens

psykologisk-pedagogiska resurser i allmänhet som med hänsyn till de löpande

undersökningar, bearbetningar av kursplaner in. in. beträffande försöksverksamheten,

vilka måste göras inom försöksavdelningen, oavsett huru

frågan om den rent vetenskapliga bearbetningen av försöksverksamhetens

resultat löses. På grund härav avstyrker utskottet bifall till motionen

I: 431, såvitt här är i fråga.

I anledning av det i motionerna I: 421 och II: 513 med avseende på försöksavdelningen

framställda yrkandet får utskottet erinra om departementschefens

uttalande i propositionen nr 80, att, därest trots den i statsverkspropositionen

föreslagna personalförstärkningen en avlastning av avdelningens

arbetsbörda skulle befinnas erforderlig, det i första hand bör

ankomma pa överstyrelsen att överväga, huruvida icke handläggningen av

en del rutinmässiga ärenden kan överföras till andra arbetsenheter inom

överstyrelsen för att försöksavdelningen skall få större möjligheter att koncentrera

sig på den konstruktiva delen av försöks- och undersökningsarbetet.

Med hänsyn härtill och i avvaktan på ytterligare erfarenheter i

fråga om avdelningens arbetsbelastning är utskottet icke berett att förorda

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

33

bifall till det motionsvis framställda yrkandet utan vill endast framhålla,

att, därest en förstärkning av den kvalificerade biträdespersonalen på avdelningen

likväl skulle visa sig ofrånkomlig, detta torde kunna under nästa

budgetår hjälpligt ordnas genom omdisposition av den inom överstyrelsen

tillgängliga arbetskraften av detta slag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag

å motionerna I: 250 och II: 425, I: 276 och II: 533,

I: 267 och II: 388, I: 431 samt — i vad de avser medelsanvisningen

— I: 421 och II: 513, samtliga motioner utom

de två förstnämnda såvitt här är i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för skolöverstyrelsen, som

föranledes av vad departementschefen anfört;

b) godkänna följande avlöningsstat för skolöverstyrelsen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

.................................... 1 578 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.............. 265 000

3. Arvoden till experter och tillfällig personal

m. m., förslagsvis........................ 120 000

4. Avlöningar till övrig ieke-ordinarie personal 1 562 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis................ 775 000

Summa kronor 4 300 000

c) till Skolöverstyrelsen: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 4 300 000 kronor;

II. i anledning av motionerna I: 421 och II: 513, i vad

de, såvitt här är i fråga, ej behandlats under I., i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört beträffande

de audiovisuella hjälpmedlen i skolarbetet.

2:o) Skolöverstyrelsen: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 181, s. 388—390), vilket innebär eu anslagshöjning med

120 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Skolöverstyrelsen: Omkostnader för

budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 786 000

kronor.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 102—103

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

3:o) Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m. I enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag (punkt 182, s. 391—402), vilket innebär en anslagshöjning

med 400 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet

m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag

av 1 000 000 kronor.

4:o) Lärarhögskolan i Stockholm: Avlöningar. Kungl. Maj:t har

(punkt 183, s. 402—422) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen

angiven personalförteckning för lärarhögskolan i Stockholm,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57, dels godkänna

av departementschefen angiven avlöningsstat för lärarhögskolan i Stockholm,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57, dels ock

till Lärarhögskolan i Stockholm: Avlöningar för budgetåret 1956/57 anvisa

ett förslagsanslag av 2 034 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels de båda likalydande motionerna I: 258 och II: 475 av herr Arrhén

samt herrar Nestrup och Nihlfors, i vilka hemställts att riksdagen måtte

besluta, att tjänstebenämningen lektor skall för metodiklektorerna vid lärarhögskolan

ersättas med annan tjänstebenämning, som det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att bestämma,

dels de båda likalydande motionerna I: 257 och II: 404 av herr Arrhén

samt herrar Nestrup och Nihlfors, i vilka hemställts att riksdagen måtte

besluta, att ämneslärarkandidaterna vid lärarhögskolan skall åtnjuta samma

ekonomiska förmåner som deltagare i praktisk lärarkurs,

dels ock de båda likalydande motionerna I: 421 och II: 513 av herr Lindblom

m. fl. och herr Ohlin m. fl., i vilka (punkt I C c)) hemställts, såvitt här

är i fråga, att riksdagen måtte besluta, att från och med budgetåret 1956/57

statens psykologisk-pedagogiska institut sammanslås med lärarhögskolan,

varvid personaltjänstema överföres dit, medan styrelsen för institutet tills

vidare och i avvaktan på Kungl. Maj:ts ställningstagande till övriga delar

av psykologutredningens förslag måtte få till uppgift att liksom hittills fördela

forskningsanslag, samt att från samma tidpunkt en laboratorstjänst i

Ca 34 måtte inrättas vid lärarhögskolan, varvid förevarande anslag uppräknas

med 28 000 kronor till 2 062 000 kronor.

Beträffande motiveringen för de motionsvis framställda yrkandena torde,

i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, få hänvisas till motionerna

I: 258, II: 404 och II: 513 (s. 1—10).

Kungl. Maj:ts under förevarande punkt framställda förslag — vilket innebär

en anslagshöjning med 1 945 400 kronor — avser beträffande personalorganisationen

m. m. i huvudsak inrättande av följande nya tjänster

m. m.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

35

Den egentliga lärarhögskolan

1) Vid kansliet: en kansliskrivare i Ca 15, ett kanslibiträde i Ca 11, ett

kontorsbiträde i Ca 8 och ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.

2) Vid biblioteket: en bibliotekarie i Ce 27 (5/7-tjänstgöring) och ett

biblioteksbiträde i Ce 11.

3) Två assistenter i psykologi och pedagogik, varav den ene med samma

anställningsvillkor som för förste assistent vid universitet och den andre i

reglerad befordringsgång som för förste assistent vid teknisk högskola.

4) Två lektorer i psykologi och pedagogik i Ca 33 med avlöningsförstärkning,

motsvarande timarvode för två veckotimmar, ävensom arvode

å 1 800 kronor.

5) Tretton lektorer i högstadiets metodik med avlöningsförmåner som

under 4).

6) Två lektorer i mellanstadiets metodik i Ca 29.

7) Sex lektorer i övningsämnenas metodik, varav fyra i Ca 27 (musik,

teckning, gymnastik) och två i Ca 25 (manlig och kvinnlig slöjd).

8) Medelsanvisning till förebyggande skolhälsovård för lärarkandidaterna.

9) Medelsanvisning till ersättning åt handledare för den praktiska lärarutbildningen

utanför lärarhögskolan.

10) Medelsanvisning till ersättning åt deltidstjänstgörande lärare m. fl.

11) Uppräkning med 5 000 kronor av anslagsmedlen till arvoden åt

experter och särskilda sakkunniga.

12) Medelsanvisning till förmåner åt ämneslärarkandidaterna under utbildningstiden.

Departementschefen har anfört, att det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser härutinnan.

13) Medelsanvisning till vidareutbildningsverksamhet vid lärarhögskolan.

Övningsskolan

14) Rektor i Cb 12 jämte arvode motsvarande timarvode för två veckotimmar.

15) Två adjunkter i Ca 29 och en adjunkt i Ca 27, samtliga med arvode

motsvarande timarvode för två veckotimmar.

16) Sju övningsskollärare i Ca 25.

17) En övningslärare i hemkunskap i Ca 19.

18) En vaktmästare i Ca 12 och en i Ce 10.

19) Ett kanslibiträde i Ca 11.

20) Medelsanvisning till arvoden åt skolbibliotekarie och timlärare.

Till stöd för det i motionerna 1: 421 och II: 513 framställda yrkandet har

anförts bland annat följande.

Statsutskottet påpekade i sitt utlåtande nr 122/1955, att ändamålsenliga

metoder för en bedömning av försöksresultaten måste utarbetas. Vid riks
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

dagsbehandlingen av detta utlåtande framställdes önskemål om att ett lag

av experter skulle få i uppdrag att precisera problemen och utarbeta metoder.

Enligt vår mening bör dessa förberedelser för den slutliga bedömningen

av försöksverksamheten igångsättas omedelbart. Ett sådant expertlag bör

arbeta under vetenskaplig ledning av innehavaren av skolforskningsprofessuren

vid lärarhögskolan i Stockholm och i nära samråd med skolöverstyrelsens

försöksavdelning.

1946 års skolkommission föreslog i sitt om den första lärarhögskolan avgivna

betänkande (SOU 1952:33) att en professur i skolforskning borde

upprättas vid denna lärarhögskola. Professorn skulle enligt kommissionens

mening vara ledare av den teoretiskt-pedagogiska utbildningen vid högskolan.

Han skulle planlägga undervisningen i psykologi och pedagogik såväl

i den egentliga yrkesutbildningen som vid de många fortbildningskurserna

för lärare. Han skulle vidare tillse, att undervisningen vid lärarhögskolan

står i kontakt med den pedagogiska forskningen och speciellt med den

vetenskapliga bearbetningen från försöksverksamheten inom skolväsendet.

Professuren skulle därför i viss grad få karaktären av forskningsprofessur.

(SOU 1952: 33, sid. 47—48).

I ett stort antal av remissyttrandena, vilka refereras i Kungl. Maj:ts proposition

nr 209 (sid. 155 ff) framhålles med skärpa, att omfattningen av de

arbetsuppgifter, som avses åvila professorn vid lärarhögskolan tarvar personella^

resurser avsevärt större än dem som föreslagits av skolkommissionen.

Sålunda framhåller exempelvis universitetskanslern i sitt yttrande, att

med den dimensionering den vetenskapligt utbildade personalen vid lärarhögskolans

pedagogiska institution fått professorn skulle få en så omfattande

tjänstgöring i form av undervisning och administration att föga tid

skulle återstå för honom att bedriva vetenskaplig forskning.

Departementschefen framhåller i proposition nr 209 till 1954 års riksdag,

följande:

En utbyggnad i större skala av den forskning på skolans område, som

i olika former företrädes av de filosofiska fakulteterna, psykologisk-pedagogiska

institutet, skolöverstyrelsens försöksavdelning och lärarhögskolan,

lärer icke kunna beslutas, förrän psykologutredningen fullgjort sitt uppdrag.

Intill dess bör den vetenskapliga personalen vid lärarhögskolan kunna

inskränkas till vad som med hänsyn till högskolans egna behov är strängt

nödvändigt. Jag anser mig på grund härav utöver den föreslagna professuren

endast kunna tillstyrka de två assistenttjänsterna i psykologi och pedagogik.

(Ivungl. Maj:ts proposition 209/1954, sid. 192)

Lärarhögskolans styrelse har i sina äskanden (skr. 19/8 1955) för budgetåret

1956/57 begärt ett antal tjänster utöver dem som föreslagits i Kungl.

Maj:ts proposition nr 209 till 1954 års riksdag. Under mellantiden hade

nämligen psykologutredningen avlämnat sitt betänkande. I detta föreslås,

att den pedagogiska institutionen vid lärarhögskolan vid sidan av de bägge,

redan i princip beslutade assistentbefattningarna skulle erhålla en laboratortjänst

i lönegrad Ca 34, en sekreterartjänst i lönegrad Ca 31 samt en

kontorist i lönegrad Ca 13. Av dessa tre tjänster skulle de bägge sistnämnda

tillföras lärarhögskolan genom att Statens psykologisk-pedagogiska institut

sammanslogs med lärarhögskolan.

Det är uppenbart, att lärarhögskolan ej kan fullgöra sina tilltänkta uppgifter

såsom pedagogisk forskningsinstitution och än mindre göra någon

insats för försöksverksamheten och bedömningen av dennas resultat med

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

37

mindre dess personella resurser avsevärt utökas. I årets statsverksproposition

har under åttonde huvudtiteln (s. 419) för lärarhögskolans pedagogiska

institution föreslagits endast två assistenttjänster, av vilka den ena

skall konstrueras som arvodesbefattning på samma villkor som gäller för

förste assistent vid universiteten, d. v. s. i realiteten såsom arvoderad halvtidstjänst,

medan för den andra skall tillämpas reglerad befordringsgång

av samma typ som gäller för förste assistent vid teknisk högskola. Detta

betyder sålunda att den pedagogiska institutionen för den vetenskapliga

forskningen endast kommer att disponera över en och en halv befattningshavare,

vilka dessutom kommer att tagas i anspråk för den experimentella

delen av undervisningen. Det är helt ogörligt att institutionen skulle kunna

göra någon insats för den pedagogiska forskningen och än mindre för försöksverksamheten.

Statsutskottet har, liksom departementschefen, varit

medvetet om otillräckligheten av resurserna. I sitt utlåtande över Kungl.

Maj:ts proposition nr 209 år 1954 framhåller utskottet (SU nr 189/1954,

s. 71) följande:

Från flera håll har anmärkts, att arbetsuppgifterna för denne huvudlärare

(professorn) i psykologi och pedagogik skulle bli alltför omfattande.

I motionerna I: 545 och II: 698 har påyrkats, att psykologien skulle vara

företrädd vid lärarhögskolan med en särskild professur. Utskottet är medvetet

om att starka skäl kan anföras härför men är å andra sidan ense

med departementschefen därom att man i detta sammanhang måste beakta

att frågan om utbyggnad av den psykologiska forskningen och undervisningen

inom landet för närvarande är under utredning genom särskilda

sakkunniga.

Denna utredning har nu framlagts och genomgått remissbehandling, varvid

flertalet remissinstanser förordat den av utredningen föreslagna sammanslagningen

mellan Statens psykologisk-pedagogiska institut och lärarhögskolan.

Den nyss berörda sammanslagningen av Statens psykologisk-pedagogiska

institut och lärarhögskolan skulle utan större svårigheter kunna genomföras

redan från början av budgetåret 1956/57. Vid sidan av direktor, vilken

samtidigt är rektor för Statens Normalskola, har institutet endast tvenne

befattningshavare, nämligen dels en sekreterare och dels ett kanslibiträde i

arvodesbefattning. Institutet har under de år det fungerat inte kunnat bedriva.

egen forskning. De forskningsuppgifter som tagits upp har fått läggas

ut på andra institutioner. Det har i olika sammanhang av såväl Kungl.

Maj: t som riksdagen framhållits att institutet borde aktivt medverka till

den forskning som gäller de med försöksverksamheten sammanhängande

problemen. Med hänsyn härtill vore det synnerligen oekonomiskt att

splittra de resurser som står till buds i Stockholm på två institutioner i

stället för att samla dessa i ett institut, som genom att ha en professur till

sitt förfogande kan förväntas göra självständiga insatser för den pedagogiska

forskningen.

Som framgår av remissyttrandena över psykologutredningens betänkande

kan Statens psykologisk-pedagogiska institut f. n. sägas ha tre uppgifter.

Det utdelar varje år ca 30 000 kronor i mindre portioner till enskilda, som

regel yngre forskare vid landets universitetsinstitutioner. Vidare bedriver

institutet med hänsyn till sina resurser en förhållandevis omfattande kursverksamhet,

bl. a. testningskurser och andra fortbildningskurser för lärare.

För det tredje användes eu de! av institutets egna anslag för undersökningar

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

och kurser till forskning, vilken — som nämnts — brukar läggas ut till

institutioner utanför institutet.

Institutets styrelse bär som sin huvudsakliga uppgift att verkställa fördelningen

av anslag till forskare, vilket under de gångna åren har skett vid

det ena av de tvenne ärliga styrelsesammanträdena. Det förutsattes i proposition

nr 209 till 1954 års riksdag att lärarhögskolan i överensstämmelse

med skolkommissionens förslag skall svara för huvuddelen av de fortbildningskurser

som kommer att ges för lärare. Vidare skall lärarhögskolan

enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade riktlinjer svara för pedagogisk

forskning bl. a. i anslutning till försöksverksamheten. Den återstående

delen av statens psykologisk-pedagogiska instituts verksamhet, nämligen

utdelningen av forskningsbidrag, skulle tills vidare kunna ombesörjas av

styrelsen för institutet på sätt som hittills skett i avvaktan på departementschefens

ställningstagande till psykologutredningens förslag angående

inrättande av ett psykologiskt-pedagogiskt forskningsråd. Institutets sekreterare

skulle som hittills, även efter tjänstens överflyttande till lärarhögskolan,

kunna förbereda och föredraga de ärenden som rör forskningsbidragen,

varvid lärarhögskolan skulle kunna vara medelsförvaltande myndighet.

En sammanslagning av Statens psykologisk-pedagogiska institut med

lärarhögskolan skulle, som framgått av vad som ovan framhållits, utan

svårighet kunna ske redan från och med budgetåret 1956/57. Härigenom

skulle en väsentlig effektivisering av lärarhögskolans verksamhet i vad

gäller den pedagogiska forskningen kunna vinnas utan att den åttonde

huvudtiteln bleve belastad med ytterligare anslag.

Skolkommissionen föreslog inrättandet av ett särskilt lektorat i pedagogisk

statistik. Denna tjänst upptogs icke i proposition nr 209 till 1954 ars

riksdag. Psykologutredningen, som ingående tagit ställning till lärarhögskolans

behov av personal för pedagogisk forskning finner det uppenbart

att »lärarhögskolan alltifrån början behöver utrustas med åtminstone någon

befattningshavare, som har att sörja för skolväsendets och den metodiska

forskningens behov av pedagogiska mätmetoder». (SOU 1955: 11, s. 151).

Utredningen finner, att denna befattningshavare bör vara expert på psykometriska

och pedagogisk-statistiska frågor varför god docent kompetens bör

krävas. Detta motiverar, att innehavare av tjänsten bör vara laborator,

lämpligen placerad i lönegrad Ca 34.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts under förevarande punkt framställda

förslag.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen avses vid lärarhögskolan

skola inrättas särskilda lärartjänster i högstadiets, mellanstadiets och övningsämnenas

metodik. Departementschefen har i överensstämmelse med

lärarhögskolestyrelsens förslag förordat, att dessa tjänster skall benämnas

lektorstjänster. Utskottet, som får erinra om att frågan rörande tjänstebenämningen

varit föremål för ingående överväganden i styrelsens framställning,

har icke något att erinra mot vad sålunda föreslagits. Med hänsyn

härtill torde motionerna I: 258 och II: 475 icke böra föranleda någon åtgärd

från riksdagens sida.

Beträffande det i motionerna I: 257 och II: 404 framställda yrkandet, att

ämneslärarkandidaterna vid lärarhögskolan skall äga åtnjuta samma ekono
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

miska förmåner som deltagare i praktisk lärarkurs, får utskottet till en början

erinra om att högskolans styrelse föreslagit, att ämneslärarkandidaterna

vid lärarhögskolan skall antagas som aspiranter i reglerad befordringsgång

för vissa icke-ordinarie lärare i läroämnen vid de allmänna läroverken m. fl.

läroanstalter. Avlöningsförmåner i reglerad befordringsgång och under genomgång

av praktisk lärarkurs regleras genom i sak delvis olika bestämmelser,

utfärdade av Kungl. Maj:t. Frågan om avlöningsförmåner åt ämneslärarkandidaterna

vid lärarhögskolan torde i viss mån kompliceras dels

därigenom att utbildningen omfattar såväl teoretisk som praktisk lärarutbildning,

dels därigenom att i vart fall under de första åren torde komma

att antagas även lärarkandidater, som efter vederbörlig akademisk examen

redan fullgjort praktisk tjänstgöring i viss utsträckning. Utskottet finner

med hänsyn härtill och till frågans jämväl i övrigt lönetekniskt komplicerade

innebörd lämpligt, att det, såsom departementschefen förordat, får

ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser i ämnet.

Motionerna torde därför icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet

förutsätter emellertid såsom självklart, att de blivande bestämmelserna

— vilka med hänsyn till rekryteringen synes böra utfärdas snarast

möjligt — erhåller en sådan utformning, att det för erhållande av behörighet

till ordinarie lärartjänst i läroämnen icke blir ekonomiskt ofördelaktigare

att genomgå lärarhögskolans ämneslärarutbildning än att genomgå

praktisk lärarkurs.

Med anledning av det i motionerna I: 421 och II: 513 framställda yrkandet

om en förstärkning av lärarhögskolans pedagogiska institution m. in.

får utskottet anföra följande.

Psykologutredningen har i sitt betänkande »Psykologisk utbildning och

forskning» (SOU 1955: 11) föreslagit, att statens psykologisk-pedagogiska

institut nedlägges och att dess uppgifter och resurser i vad avser forskning

och kursverksamhet överföres till lärarhögskolan, i vad avser utdelning av

forskningsanslag till ett särskilt forskningsråd samt i vad avser biblioteksverksamhet

till ett vid Stockholms högskola placerat men forskningsrådet

underställt psykologiskt-pedagogiskt bibliotek. Beträffande forskningsinriktningen

vid lärarhögskolans pedagogiska institution pekar utredningen

bland annat på den pedagogisk-metodiska forskningen och behovet av kontinuerligt

arbete med pedagogiska och psykologiska mätmetoder för skolans

behov. I fråga om arbetsfördelningen mellan skolöverstyrelsens försöksavdelning

och lärarhögskolans forskningsinstitution ligger det enligt utredningens

mening närmast till hands, att försöksavdelningen alltjämt bedriver

de undersökningar, som står i omedelbart samband med verksamheten

inom enhetsskolan och annan likartad administrativt betonad försöksverksamhet,

medan lärarhögskolan tar upp mera fristående undersökningar över

olika pedagogiska problemkomplex, däribland sådana som aktualiseras av

skolöverstyrelsens försöksverksamhet. Vidare bör institutionen, framhåller

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Statsutskottets utlåtande nr 102 åt 1956

utredningen, på skolöverstyrelsens uppdrag utarbeta de psykologiska odi

pedagogiska mätmetoder, som erfordras inom försöksverksamhet och reguljärt

skolarbete, i den mån verkets egna resurser ej räcker till. Mot bakgrunden

härav har utredningen funnit, att lärarhögskolans pedagogiska

institution behöver utrustas med — förutom professor, två lektorer och två

assistenter — åtminstone någon befattningshavare, som har att sörja för

skolväsendets och den pedagogiska forskningens behov av pedagogiska mätmetoder.

Denne befattningshavare bör såsom institutionens främste expert

på psykometriska och pedagogisk-statistiska frågor enligt utredningens

mening ha god docentkompetens och placeras som laborator i Ca 34. Utredningens

förslag om överförande av viss personal från psykologiskpedagogiska

institutet avser en sekreterartjänst i Ce 29, som därvid skulle

uPpflyttas i Ce 31, samt en kanslibiträdestjänst. Därjämte har utredningen

föreslagit inrättande av en kontoristtjänst i lönegrad 13.

Det i motionerna framställda yrkandet avser överflyttning till lärarhögskolans

pedagogiska institution av sekreterartjänsten och kanslibiträdestjänsten

samt inrättande av laboratorstjänsten.

Enligt utskottets mening måste frågan om den pedagogisk-psykologiska

forskningens resurser och om en mera ändamålsenlig organisation på detta

forskningsområde än den nuvarande splittringen på skilda statliga organ

ägnas en ingående uppmärksamhet från statsmakternas sida. Utskottet anser,

att denna fråga snarast möjligt bör prövas på grundval av bland annat

en mera utförlig redovisning av psykologutredningens förslag och däröver

avgivna yttranden än vad som här kunnat göras. Med hänsyn härtill är

utskottet icke berett att i anledning av det motionsvis framställda yrkandet

ta någon slutlig ställning till frågan om den definitiva organisationen av

lärarhögskolans pedagogiska institution och till de frågor, som i övrigt har

samband härmed och med ett nedläggande av psvkologisk-pedagogiska

institutet.

Emellertid framstar det för utskottet av ett särskilt skäl såsom utomordentligt

viktigt, att lärarhögskolans pedagogiska institution likväl redan

från och med nästa budgetår erhåller viss förstärkning av sina personella

resurser utöver vad som följer av Kungl. Majrts förslag. I det första avsnittet

av förevarande utlåtande har utskottet nämligen förordat igångsättande

så snart som möjligt av en sammanfattande utredning i skolfrågorna,

avsedd att ligga till grund för det riksdagsbeslut, som enligt utskottets

mening tidigast möjligt i början av 1960-talet bör fattas om enhetsskolans

framtida utformning och successiva genomförande. Utskottet har därvid

räknat med att till grund för utredningens överväganden skall kunna läggas

bland annat en efter utgången av tillämpningstiden för nuvarande timplaner

och huvudmoment verkställd sammanfattande rapportering beträffande

försöksverksamheten från skolöverstyrelsens försöksavdelning och lärarhögskolans

pedagogiska institution. Det synes utskottet ändamålsenligt och

för övrigt helt naturligt, att nämnda institution blir basen för de rent

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

41

vetenskapliga undersökningar och bearbetningar, som måste utföras för

utredningens behov". En första åtgärd av särskild betydelse blir då att utarbeta

ändamålsenliga metoder för att — såsom utskottet anförde redan i

fjolårets utlåtande angående försöksverksamheten — möjliggöra en bedömning

av resultaten inom olika grenar av försöksverksamheten såväl i fråga

om elevernas kunskaper och färdigheter som i fråga om resultaten av skolans

inre arbete. Såvitt utskottet kunnat finna, skulle en allvarlig tidsförlust

i det förut skisserade arbetsprogrammet uppstå, därest icke detta förberedelsearbete

och andra förberedande åtgärder och överväganden av vetenskaplig

karaktär komme i gång redan från och med nästa budgetår. Enligt

utskottets mening torde utförandet av de nu angivna arbetsuppgifterna icke

kunna påläggas lärarhögskolans professor — som dock självfallet skall

utöva ledningen av arbetet — utan att hans uppgifter med lärarutbildningen

och därmed sammanhängande frågor komme att menligt eftersättas.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet i anslutning till motionerna

I: 421 och II: 513, såvitt här är i fråga, ansett sig böra uttala, att utskottet

förutsätter att Kungl. Maj:t, därest Kungl. Maj:t så finner erforderligt,

för nästa budgetår ur tillgängliga anslagsmedel ställer medel till förfogande

för anställande mot arvodesförmåner vid lärarhögskolans pedagogiska

institution av en befattningshavare i laborators ställning med ovan

åsyftade arbetsuppgifter ävensom för erforderlig biträdeshjälp åt denne

befattningshavare.

Utskottet hemställer,

I. att motionerna I: 258 och II: 475 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

II. att motionerna I: 257 och II: 404 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

III. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 421 och II: 513, såvitt

här är i fråga och i vad de avser medelsanvisningen,

a) godkänna följande personalförteckning för lärarhögskolan

i Stockholm, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1956/57:

Personalförteckning

Tjänstemän å ordinarie stat

Befattning. Lönegrad.

1 rektor för lärarhögskolan................... Cb 14

1 professor ................................. Co 14

1 rektor vid övningsskolan ................... Cb 12

13 lektorer i högstadiets metodik............... Ca 33

2 lektorer i psykologi och pedagogik........... Ca 33

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

Befattning. Lönegrad.

2 adjunkter ................................ Ca 29

2 lektorer i mellanstadiets metodik ............ Ca 29

1 adjunkt .................................. Ca 27

4 lektorer i övningsämnenas metodik........... Ca 27

1 sekreterare................................ Ca 27

2 lektorer i övningsämnenas metodik........... Ca 25

7 övningsskollärare .......................... Ca 25

1 lärare i hemkunskap....................... Ca 19

1 kansliskrivare ............................. Ca 15

1 vaktmästare .............................. Ca 12

2 kanslibiträden............................. Ca 11

1 kontorsbiträde............................. Ca 8

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad ån Ce 25

Befattning. Lönegrad.

1 bibliotekarie .............................. Ce 27

b) godkänna följande avlöningsstat för lärarhögskolan

i Stockholm, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

.................................... 785 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.............. 124 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................. 783 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 342 000

Summa kronor 2 034 000

c) till Lärarhögskolan i Stockholm: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 2 034 000 kronor;
IV.

att riksdagen må, i anslutning till motionerna I: 421

och II: 513, såvitt här är i fråga och i vad de icke behandlats

under III., i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna

vad utskottet förordat beträffande förstärkning för nästa

budgetår av lärarhögskolans i Stockholm pedagogiska institution.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

5:o) Lärarhögskolan i Stockholm: Omkostnader. I enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag (punkt 184, s. 422—424), vilket innebär en anslagshöjning

med 246 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Lärarhögskolan i Stockholm: Omkostnader

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 271 000 kronor.

6:o) Lärarhögskolan i Stockholm: Materiel, böcker m. m. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 185, s. 424 och 425) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Lärarhögskolan i Stockholm: Materiel,

böcker m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag

av 115 000 kronor.

7:o) Lärarhögskolan i Stockholm: Inredning och utrustning av

nya lokaler. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 186, s. 425 och

426) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Lärarhögskolan i Stockholm: Inredning

och utrustning av nya lokaler för budgetåret 1956/57

anvisa ett reservationsanslag av 145 000 kronor.

8:o) Folkskoleseminariema: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkten

187, s. 426—441) föreslagit riksdagen att dels besluta, att det provisoriska

småskoleseminariet i Falun skall nedläggas vid utgången av budgetåret

1955/56, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills vidare

från och med budgetåret 1956/57, vidtaga av departementschefen angivna

ändringar i personalförteckningen för folkskoleseminariema, dels godkänna

av departementschefen angiven avlöningsstat för folkskoleseminariema, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57, dels ock till Folkskoleseminariema:

Avlöningar för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 16 948 000 kronor. I

I samband hämied har utskottet till behandling förehaft

dels de båda likalydande motionerna I: 429 och II: 520 av herrar Öhrnan

och Norling samt herr Holmberg m. fl, i vilka hemställts att riksdagen

måtte besluta, att samma antal elever intages vid folkskoleseminariema

som hösten 1955, vilket innebär 43 avdelningar med sammanlagt 1 176

elever,

dels de båda likalydande motionerna I: 260 och II: 383 av herr Ebbe Ohlsson

m. fl. och herr Persson i Växjö m. fl., i vilka hemställts att riksdagen

ville besluta att antalet avdelningar av klass I vid folkskoleseminariemas

4-åriga linje läsåret 1956/57 fastställes till 16,

dels ock de båda likalydande motionerna 1:261 och 11:428 av herr

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

Eliasson m. fl. och herr Mellqvist m. fl, i vilka hemställts att riksdagen

vid behandlingen av Kungl. Majrts förslag ej tar definitiv ställning till

frågan om småskoleseminariets i Falun nedläggning eller, om så sker, att

riksdagen måtte besluta att från höstterminen 1956 inrätta en linje för

utbildning av småskollärare vid folkskoleseminariet i Falun.

Beträffande motiveringen för de motionsvis framförda yrkandena får

utskottet hänvisa till motionerna II: 383 och II: 428 samt, såvitt gäller

motionerna I: 429 och II: 520, till motionen II: 519 (s. 10).

Se minarieor g a nisationen

Skolöverstyrelsen har i samband med sina anslagsäskanden för nästa budgetår

— under förutsättning att småskollärarutbildningen generellt blir

treårig från och med budgetåret 1956/57 — föreslagit,

att elevintagningen hösten 1956 vid folkskoleseminarierna för folkskollärarutbildning

fastställes till 15 avdelningar med högst 24 elever per avdelning

pa studentlinje och 8 avdelningar med högst 24 elever per avdelning

pa 4-årig linje ävensom för småskollärarutbildning 8 avdelningar med högst

24 elever per avdelning på 3-årig linje,

att elevintagningen hösten 1956 vid småskoleseminarierna fastställes till

16 avdelningar med högst 24 elever per avdelning på 3-årig linje samt

att det provisoriska småskoleseminariet i Falun nedlägges vid utgången

av budgetåret 1955/56.

Till grund för överstyrelsens förslag ligger de beräkningar av examinationsbehov

och examination, som framgår av följande tabell 1.

Tabell 1

A. Folkskollärare

Examinationsbehov

Överskott respek-

Läsår

Examination

Summa överskott

i

2

3

Summa

tive brist per år

eller brist

1954/55

— 870

55/56

995

290

1285

1470

•f- 185

— 685

56/57

945

280

1 225

1460

+ 235

— 450

57/58

645

320

— 45

920

1360

+ 440

- 10

58/59

525

290

20

835

510 + 335?

+ 10

0

59/60

90

440

20

550

440 + 20? + 90''

0

60/61

-50

310

20

280

iso?+90''

0

61/62

35

300

335

2457 + 901

0

62/63

25

300

325

2357 + 901

0

63/64

60

300

360

270? + 90l

0

64/65

175

300

475

385?+ 90*

0

65/66

590

100

690

600? + 901

0

1

1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956 45

B. Småskollärare

Läsår

Examinations-

behov

Examination

Överskott respek- tive brist per år

Summa överskott

eller brist

1954/55 .....

+ 310

55/56 .....

550

540

— 10

+ 300

56/57 .....

590

540

— 50

+ 250

57/58 .....

495

540

4- 45

+ 295

58/59 .....

130

25

— 105

+ 190

59/60 .....

725

375?+ 160?''

— 190

0

j 60/61.....

950

3757 + 575?1

0

61/62.....

870

375? + 495?''

0

62/63 .....

710

375? + 335?‘

0

63/64 .....

930

375? + 555?''

0

64/65 .....

930

3757+555?1

0

i 65/66 .....

440

3757 + 65?1

o

1 Beräknad examination på småskollärarlinje vid folkskoleseminarierna.

Beräkningarna i tabell 1 förutsätter, att beträffande elevantalet i folkskolans

läraravdelningar kungörelsen 1950:137 tillämpas till och med läsåret

1958/59 och att därefter sker en på tre läsår fördelad återgång till

tillämpning av kungörelsen 1947: 234, att i fråga om småskollärares successiva

övertagande av klass 3 i skolor av A-form kungörelsen 1954: 230 tilllämpas

till och med läsåret 1964/65 utom under läsåret 1958/59 samt att

småskollärarutbildningen blir treårig från och med läsåret 1956/57. Frågetecken

markerar ännu ej beslutad examination. De i tabellen kursiverade

siffrorna anger de nu aktuella intagningsfrågorna.

I tabell 1 A (kol. 1) och B anges examinationsbehovet för folkskolan enligt

nyss angivna förutsättningar med avseende å elevantalet i läraravdelningarna

samt småskollärarnas övertagande av klass 3 i A-skolor. Siffrorna

är hämtade ur en promemoria, som överstyrelsens statistiska kontor upprättat

åt seminarieutredningen. Läsåret 1954/55 har omkring 570 småskollärare

tjänstgjort i klass 3 i skolor av A-form i anslutning till bestämmelserna

i kungörelsen 1954:230. I enlighet med överstyrelsens förslag har

Kungl. Maj:t bestämt gränserna för sådan tjänstgöring läsåret 1955/56 till

850 och 950, varför statistiska kontoret räknat med omkring 900 småskollärartjänster

i klass 3 sistnämnda läsår. För de följande läsåren har

statistiska kontoret räknat med att årligen ytterligare 300 småskollärare

övertar klass 3 till och med läsåret 1963/64, dock med undantag för läsåret

1958/59, då intet ytterligare övertagande antages äga rum. Samtidigt

minskar årligen (med undantag av läsåret 1958/59) antalet folkskollärartjänster

med omkring 240. Läsåret 1964/65 skulle utbytet vara helt genomfört.

Utbytet av folkskollärare mot småskollärare i klass 3 återspeglas tydligt

i de i tabellen angivna siffrorna för examinationsbehovet under ifrågavarande

läsår.

I tabell 1 A kol. 2 anger överstyrelsen vissa från realskoleutredningen

under hand inhämtade siffror för behovet av folkskollärare för högre skolformer.

I tabell 1 A kol. 3 anges för läsåret 1957/58 den beräknade minskningen

av examinationsbehovet med anledning av att eleverna på mellanskollärarlinjen

vid lärarhögskolan då börjar fullgöra sin aspiranttjänstgöring. Minsk
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 102 är 1956

ningen är en engångsföreteelse. För de tre följande läsåren medtager överstyrelsen

i kol. 3 liksom i förra årets petita uppskattat behov med hänsyn

till antagen större ökning av klass 8 utanför försöksdistrikten än vad

folkskolinspektörerna måhända kunnat förutse.

Samtidigt med framläggande av de förslag, för vilka nu redogjorts, har

skolöverstyrelsen emellertid ansett sig böra göra beräkningar av examinationsbehov

och examination med utgångspunkt i att förlängningen av småskollärarutbildningen

genomföres först från och med läsåret 1957/58. Dessa

beräkningar åskådliggöres i tabell 2, som i övrigt bygger på samma förutsättningar

som tabell 1, dock att uppehållet i småskollärarnas övertagande

av klass 3 i A-skolor förskjutes till läsåret 1959/60.

Överstyrelsen har icke i anslutning till denna tabell avgivit några förslag

rörande elevintagningen. Det framgår dock av överstyrelsens framställning,

att överstyrelsen anser intagningen på folkskoleseminariemas studentlinje

böra minskas till 6 avdelningar med 24 elever per avdelning. Beträffande

den 4-åriga linjen räknar överstyrelsen med en intagning av 8 avdelningar

med 24 elever per avdelning. I fråga om småskoleseminarierna synes överstyrelsen

förutsätta en intagning av samma omfattning som under hösten

1955.

Tabell 2

A. Folkskollärare

Läsår

Examinationsbehov

Examination

Överskott respek- tive brist per år

Summa överskott

eller brist

i

2

3

Summa

1954/55

-870

55/56

995

290

1285

1470

+ 185

— 685

56/57

945

280

1225

1460

+ 235

— 450

57/58

645

320

— 45

920

1 360

+ 440

— 10

58/59

265

290

20

575

510 + 75?

+ 10

0

59/60

345

440

20

805

440 + 2757 + 90''

0

60/61

-50

310

20

280

7907 + 90''

0

61/62

35

300

335

2457 + 90''

0

62/63

25

300

325

2357 + 90''

0

63/64

60

300

360

2707 + 90''

0

64/65

175

300

475

3857 + 90''

65/66

590

100

690

6007 + 90''

1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.

Departementschefen har beträffande seminarieorganisationen anfört följande.

Skolöverstyrelsens förslag beträffande seminarieorganisationen under

nästa budgetår har framlagts med utgångspunkt i att småskollärarutbildningen

skulle bli treårig från och med läsåret 1956/57. Frågan om den av

1950 års r;ksdag i princip beslutade förlängningen av småskollärarnas egent
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956 47

B. Småskollärare

Läsår

Examinations-

behov

Examination

Överskott respek- tive brist per år

Summa överskott

eller brist

1954/55 .....

+ 310

55/56 .....

550

540

- 10

+ 300

56/57 .....

590

540

— 50

+ 250

57/58 .....

495

540

+ 45

+ 295

58/59 .....

450

54.0 ?

+ 90

+ 385

59/60 .....

410

25?

— 385

0

60/61 .....

950

375? + 575?‘

0

61/62.....

870

3757 + 495?''

0

62/63 .....

710

375?+ 335?''

0

63/64 .....

930

375?+ 555?''

0

64/65 .....

930

375? + 555?''

65/66 .....

440

375? + 65?''

1 Beräknad examination på småskollärarlinje vid folkskoleseminariema.

liga yrkesutbildning är emellertid för närvarande under övervägande av

seminarieutredningen, som i det sammanhanget också måste ta ställning

till problemet om en samordning av nämnda spörsmål med vissa andra med

seminarieorganisationens utformning nära sammanhängande frågor, bland

annat den av 1950 års riksdag avsedda stadieindelningen i den blivande

enhetsskolan och spörsmålet om en återgång till 1947 års bestämmelser om

elevantalet i folkskolans läraravdelningar.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för överstyrelsens överväganden,

särskilt vid en jämförelse mellan tabell 1 och tabell 2, påverkar

en förlängning av småskollärarutbildningen rätt väsentligt seminarieorganisationens

utformning. Seminarieutredningens förslag i denna och därmed

sammanhängande frågor har ännu icke hunnit avlämnas. Proposition på

grundval av utredningens överväganden kan alltså icke föreläggas 1956

års riksdag. Då det enligt min mening är uteslutet, att statsmakterna nu

skulle i den ena eller den andra riktningen föregripa resultatet av utredningens

överväganden i dessa i organisatoriska och även ekonomiska hänseenden

vittomfattande frågor, anser jag mig böra räkna med att vid småskoleseminarierna

hösten 1956 intages elever endast på 2-åriga utbildningslinjer,

dock med undantag för den nu 3-åriga linjen vid Haparandaseminariet.

Med denna utgångspunkt måste som underlag för de följande övervägandena

beträffande seminarieorganisationens omfattning under nästa budgetår

användas beräkningarna i tabell 2. Dessa beräkningar utgår bland annat

från att småskollärarutbildningen skulle bli treårig med början läsåret

1957/58 och att en återgång till 1947 års bestämmelser om elevantalet i

folkskolans läraravdelningar skulle ske fördelad på läsåren 1959/60, 1960/

61 och 1961/62. Med hänsyn till vad jag nyss anfört, avser jag i och med

användandet av tabell 2 som underlag för mina överväganden självfallet

icke, att statsmakterna därmed nu skall binda sig för de förutsättningar,

som ligger till grund för beräkningarna i tabell 2. Å andra sidan är det,

liksom förra året, samtidigt angeläget, att scminaricorganisationcn icke

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

nu vid bestämmandet av elevintagningen hösten 1956 ges en sådan inriktning

för de närmaste åren, att seminarieutredningens arbete klavbindes.

Jag behöver icke här ytterligare understryka den osäkerhet, som alltid

måste vidlåda alla under övergångstiden före enhetsskolans genomförande

verkställda beräkningar rörande lärarbehovet inom skolväsendet. I tabell 2

anges behovet av folk- och småskollärare till summan av kolumnerna 1, 2

och 3 i tabell 2 A och genom kolumnen för examinationsbehov i tabell 2 B.

Sistnämnda kolumn och kolumn 1 (A) anger det för folkskolan uppskattade

behovet och grundar sig på beräkningar, som för seminarieutredningens

räkning verkställts av skolöverstyrelsens statistiska kontor. Den riktiga

metoden för dylika beräkningar torde komma att närmare prövas av seminarieutredningen.

Även om förevarande beräkningar ingalunda torde gå

fria från den nyss påpekade osäkerhet, som måste sätta en viss prägel på

prognoser av detta slag, finnes det enligt min mening i nuvarande läge ingen

anledning att icke godtaga dessa beräkningar liksom siffrorna i kolumn

3 (A) såsom underlag för det beslut, som här skall fattas.

Emellertid måste seminarieorganisationen numera anpassas icke blott

efter folkskolans lärarbehov utan också efter de högre skolstadiernas behov

av folkskollärare med vidareutbildning, främst folkskollärare i 23 lönegraden.

Detta behov är av naturliga skäl betydligt svårare att beräkna under

övergångstiden än det antal lärare, som åtgår för undervisningen i den

obligatoriska folkskolans läraravdelningar. Icke minst framgår detta därav,

att den sammanlagda folkskollärarbristen läsåret 1954/55 numera beräknats

till ett så högt tal som 870. Visserligen hänför sig större delen härav

till en brist inom den egentliga folkskolan, men detta beror uppenbarligen

i huvudsak på att ett stort antal folkskollärare övergått från folkskolan

till tjänstgöring på de högre skolstadierna. Man får också beakta, att studieledigheterna

för vidareutbildning numera måste vara och framdeles kan

väntas bli betydligt flera än tidigare.

De siffror, som i kolumn 2 kommit till användning för att ange de högre

skolstadiernas behov av folkskollärare med vidareutbildning, har skolöverstyrelsen

erhållit från realskoleutredningen. I denna utrednings nyligen

avlämnade betänkande »Realskolan under övergångstiden» (SOU 1955: 53)

återfinnes siffrorna såsom ett led i en av utredningen verkställd prognos

rörande skolväsendets utveckling under tiden fram till mitten av 1960- talet (se tabell 24, s. 69). Den av realskoleutredningen kalkylerade efterfrågan

på vidareutbildade folkskollärare för enhetsskolans och realskolans

lägre klasser in. m. förutsätter schematiskt att hälften av undervisningen

i teoretiska läroämnen på enhetsskolans högstadium skall bestridas av akademiskt

utbildade lärare och hälften av folkskollärare med vidareutbildning

samt att all undervisning i realskolans lägsta klasser skall skötas av

dylika folkskollärare. Beräkningarna tar icke hänsyn till en eventuell övergång

till treårig realskola under tioårsperioden. Beträffande sistnämnda

omständighet vill jag framhålla, att det för övervägandena om seminarieorganisationens

omfattning icke har betydelse, vilketdera alternativet man

väljer i fråga om realskolan; varje folkskollärare skall ju passera seminarieutbildningen

oavsett vilken skolform han sedan kommer att tjänstgöra på

och behovet av vidareutbildade folkskollärare för realskolans lägsta klasser

respektive behovet av förskollärare för femte och sjätte klass i folkskolan

är i huvudsak av samma storleksordning. Den andra komponenten i den av

realskoleutredningen kalkylerade efterfrågan på folkskollärare med vidare
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

utbildning är behovet av dylika lärare för att täcka underskottet på akademiskt

utbildade lärare. Denna komponent har, liksom den förstnämnda, på

efterfrågesidan beräknats på grundval av uppskattningar av den sannolika

tillväxten av antalet klassavdelningar inom enhetsskolans högstadium

samt realskolestadiets och gymnasiestudiets skolformer. Med ledning därav

har beräknats lärarbehovet för olika arbetsområden inom denna övre hälft

av skolväsendet. På tillgångssidan har beträffande akademiskt utbildade

lärare beräknats antalet studentexamina och inskrivningen vid filosofiska

fakulteter, varefter i relation därtill gjorts en uppskattning av tillströmningen

av filosofie magistrar till lärarbanan.

Realskoleutredningens kalkyler i dessa hänseenden utgör den färskaste

och hittills mest ingående analysen av de olika faktorer, som påverkar bland

annat behovet av folkskollärare för högre skolstadier. Det är därför naturligt

att dessa kalkyler föres in i beräkningarna av examinationsbehovet vid

folkskoleseminarierna. När det gäller just den frågan torde emellertid realskoleutredningens

siffror icke kunna användas utan justeringar. För utredningen

har de utgjort ett av flera led i utredningens synpunkter på den

sannolika utvecklingen av skolväsendets tillväxt under tioårsperioden 1955

196o. Här gäller det att exakt bestämma folkskollärarproduktionen från

seminarierna på betydligt kortare sikt.

Varnad av tidigare misstag vid beräkningar av examinationsbehovet

vid seminarierna måste man enligt min mening i här förevarande hänseende

hålla sig till den antagbara övre gränsen för den sannolika utvecklingen

av folkskollärarbehovet och alltså ha en viss rimlig marginal utöver

de siffror, som kolumnerna 1, 2 och 3 i tabell 2 sammantagna visar. Detta

är påkallat såväl med hänsyn till tidigare erfarenheter och till osäkerheten

överhuvudtaget i beräkningar av detta slag som med hänsyn till att realskoleutredningens

ifrågavarande siffror helt naturligt icke innesluter något

ersättningsbehov för folkskollärarnas studieledigheter för vidareutbildning.

Den enklaste men också den osäkraste åtgärden för att åstadkomma en

dylik marginal är att direkt göra ett skönsmässigt pålägg på siffrorna i

summakolumnen för examinationsbehovet. Med hänsyn till årssiffrornas

fortlöpande sammanhang^ sinsemellen är detta emellertid en otillfredsställande

metod. Fn säkrare åtgärd synes vara att omräkna siffrorna i kolumn

2 efter en metod, som i tillräcklig mån inkluderar nämnda marginalbehov.

Ser man på tillgångssidan i realskoleutredningens prognos, grundar sig

siffrorna i kolumn 2 bland annat på ett visst antagande hur stor procent av

de vid fakulteterna ett visst år inskrivna som ett visst antal år senare såsom

filosofie magistrar går till lärarbanan. Detta procenttal uppgick åren närmast

iöre ikraftträdandet av 1953 års examensstadga till 19 ä 20 procent.

Realskolcutredningen har i detta hänseende på anförda skäl ansett sig

kunna räkna med ett procenttal av 25 såsom genomsnitt för hela tioårsperioden.

Fn lämplig metod för omräkning av kolumn 2 med rimligt beaktande

av marginalbehovet synes mig vara att utgå från att detta procenttal

kan tänkas tillsvidare bli något lägre, i vad det inverkar på beräkningarna

av folkskollärarbehovet och folkskollärarexaminationen under de

närmaste åren. Från folkskollärarbristens speciella synpunkter har jag i

förevarande hänseende ansett ett procenttal av 20 vara lika motiverat.

Föres detta tal in i beräkningarna crhålles, med i övrigt samma förutsättningar

som i tabell 2, följande

4 — Bihang till riksdagens protokoll 100G. G sand. Nr 102—102

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

Tabell 3

Folkskollärare

Läsår

Examinationsbehov

Examination

Överskott respek- tive brist per år

Summa överskott

eller brist

1

2

3

Summa

1954/55

— 870

55/56

995

390

1385

1470

+ 85

— 785

56/57

945

370

1 315

1 460

+ 145

— 640

57/58

645

410

— 45

1 010

1 360

+ 350

— 290

58/59

265

400

20

685

510 + 465?

+ 290

0

59/60

345

570

20

935

440+ 405?+ 90’

0

60/61

-50

450

20

420

330? +90’

0

61/62

35

330

365 .

275?+ 90’

0

62/63

25

390

415

325? + 901

0

1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.

Bilden blir bär något annorlunda, ehuru det fortfarande står klart att

folkskollärarproduktionen vid seminarierna måste väsentligt krympas mot

slutet av 1950-talet och under början av 1960-talet, såvida icke framtida

beräkningar kommer att visa ett större folkskollärarbehov än vad som här

antagits. Enligt min mening bör beräkningarna i tabell 3 läggas till grund

för beslutet om elevintagningens omfattning vid folkskoleseminarierna

hösten 1956.

Härmed har jag redovisat mina grundläggande överväganden beträffande

seminarieorganisationens utformning under budgetåret 1956/57 och övergår

till frågan om antalet intagningsavdelningar och därmed sammanhängande

spörsmål.

Elevintagningen vid småskoleseminarierna hösten 1956 reglerar examinationen

till läsåret 1958/59. I anslutning till de beräkningar, som redovisats

i tabell 2 B, och med hänsyn till vad jag i det föregående anfört om att

den pågående seminarieutredningens arbete ej på förhand kan bindas, förordar

jag oförändrad elevintagning vid småskoleseminarierna hösten 1956,

alltså 22 avdelningar på 2-årig linje och 1 avdelning på 3-årig linje, var och

en med 24 elever.

Intagningen på jolkskoleseminariernas studentlinje hösten 1956 reglerar

slutligt den totala examinationen av folkskollärare till läsåret 1958/59.

På den 4-åriga linjen kommer genom redan bestämd intagning att till

detta läsår utexamineras ungefär 510 lärare. Behovet av examination på

studentlinjen har i tabell 3 beräknats till 465. Hösten 1955 har på studentlinjen

intagits 24 avdelningar med 28—30 elever, vilket ger en produktion

av omkring 700 lärare. Det måste alltså bli fråga om en ganska betydande

reduktion. En första åtgärd att överväga för att seminarieorganisationen

icke skall fullständigt förlora sin elasticitet blir då att även i studentklasserna

sänka elevantalet. Enligt seminariestadgan skall elevantalet per

avdelning utgöra 24. Sedan ett flertal år har såsom en krisåtgärd elevantalet

måst hållas betydligt högre, vilket försvårat bland annat ett effektivt

bedrivande av den praktiska lärarutbildningen. Nu finnes utrymme för en

viss minskning; på den 4-åriga linjen har en dylik minskning ner till 24

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

51

elever redan kunnat successivt genomföras. För egen del förordar jag, att

elevantalet i intagningsavdelningarna på studentlinjen hösten 1956 siinkes

till 26. För att åstadkomma en produktion av minst 465 lärare på studentlinjen

till läsåret 1958/59 behöver med hänsyn bland annat till avgångsprocenten

intagas omkring 490 elever. Med dessa utgångspunkter föreslår

jag, att på folkskoleseminariernas studentlinje hösten 1956 intages 19

avdelningar med 26 elever per avdelning. Detta innebär en minskning med

fem intagningsavdelningar på studentlinjen.

Intagningen på folkskoleseminariernas Jj-åriga linje hösten 1956 skall

bestämmas med sikte på den totala examinationen till läsåret 1960/61.

Enligt tabell 3 bör denna examination omfatta sammanlagt 330 lärare,

varav en del kommer att intagas på studentlinje hösten 1958. Då den

4-åriga linjen rekryteringsmässigt utgör kärnan i folkskoleseminarieorganisationen,

synes nedskärningen av organisationen i vågdalen kring 1960

böra gå hårdare fram över studentlinjen än över den 4-åriga linjen. En

väsentlig minskning av antalet intagningsavdelningar på sistnämnda linje

är likväl påkallad redan nu. Jag förordar för egen del såsom lämpligt avvägd

en intagning hösten 1956 på den 4-åriga linjen av 12 avdelningar med

24 elever per avdelning, vilket medför en produktion av 270—280 lärare.

Detta innebär en minskning med sju intagningsavdelningar. Skillnaden

mellan 330 och 270 pekar på att intagningen på studentlinjen hösten 1958

måste bli ytterst begränsad, därest icke framtida prognoser kommer att

visa ett större folkskollärarbehov än vad som antagits i tabell 3.

I 1955 års statsverksproposition föreslogs att det provisoriska småskoleseminariet

i Falun skulle nedläggas vid utgången av budgetåret 1955/56.

I anslutning till motioner beslöt emellertid riksdagen, att med prövningen av

denna fråga skulle anstå till 1956 års riksdag, då ett bedömande förutsattes

kunna ske mot bakgrunden av resultatet av seminarieutredningens arbete.

Så är dock ej möjligt nu. Ser man på folk- och småskoleseminarieorganisationen

som en helhet är det dock enligt min mening numera än mer uppenbart

än tidigare, att en koncentration av seminarieutbildningen till ett

färre antal seminarier måste äga rum under de närmaste åren. Vid småskoleseminariet

i Falun finnes innevarande läsår endast två avdelningar av

andra klassen. Ett fortsatt upprätthållande av seminariet i denna begränsade

omfattning med förnyad elevintagning är enligt min mening icke

motiverat, särskilt som seminarielokalerna är bristfälliga och den av mig

förordade elevintagningen vid småskoleseminarierna kan ske utan utnyttjande

av Faluseminariet. Jag anser mig därför ånyo böra föreslå, att det

provisoriska småskoleseminariet i Falun nedlägges med utgången av innevarande

budgetår. Samtidigt vill jag emellertid framhålla, att jag delar

statsutskottets uppfattning (SU 1955: 56, s. 13), att även framgent möjligheter

till småskollärarutbildning bör erbjudas i Falun. Därest i anledning

av seminarieutredningens blivande förslag skulle komma att beslutas om

förläggande av småskollärarutbildning till folkskoleseminarierna, synes

såvitt nu kan bedömas dylik utbildning böra förläggas till det permanenta

folkskoleseminariet i Falun.

Det torde i vanlig ordning få ankomma på Kung], Maj:t att framdeles

efter förslag av skolöverstyrelsen meddela närmare bestämmelser i anledning

av vad jag nu anfört rörande elevintagningen vid folk- och småskoleseminarierna.

Beslut om nedläggande av det provisoriska, .småskoleseminariet

i Falun med utgången av innevarande budgetår torde böra fattas av

Kungl. Maj:t och riksdagen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

Anslagsberäkningen

Kungl. Maj:ts förslag beträffande folkskoleseminariernas avlöningsanslag

för nästa budgetår — innebärande en anslagshöjning med 298 000 kronor

— avser, förutom automatiska utgiftsförändringar, i huvudsak ökad medelsanvisning

till skolläkararvoden och ersättning åt handledare vid den praktiska

lärarutbildningen. Med anledning av 1955 års riksdagsbeslut om nedläggande

av folkskoleseminariet i Hälsingborg föreslås indragning av en

rektorstjänst, fem lektorstjänster, sexton övningsskollärartjänster och en

vaktmästartj änst.

Utskottet

Vid folkskoleseminarierna har innevarande läsår intagits 19 avdelningar

på den 4-åriga linjen med högst 24 elever per avdelning och 24 avdelningar

på studentlinjen med högst 30 elever per avdelning. Vid småskoleseminarierna

har samma läsår intagits 23 avdelningar, varav 1 på 3-årig linje, med

högst 24 elever per avdelning.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att man vid avvägningen

av elevintagningen hösten 1956 måste, i avvaktan på seminarieutredningens

förslag, utgå från att vid småskoleseminarierna intages elever

på 2-åriga utbildningslinjer, dock med undantag för den nu 3-åriga linjen

vid Haparandaseminariet.

Med denna utgångspunkt har skolöverstyrelsen på grundval av de i

tabell 2 åskådliggjorda beräkningarna kommit till att vid folkskoleseminarierna

elevintagningen borde minskas till 6 avdelningar på studentlinjen och

till 8 avdelningar på den 4-åriga linjen, medan intagningen vid småskoleseminarierna

borde ha oförändrad omfattning.

Departementschefen har anslutit sig till förslaget om oförändrad omfattning

av elevintagningen vid småskoleseminarierna. Beträffande folkskoleseminariernas

organisation har departementschefen däremot kommit fram

till ett väsentligt annorlunda resultat. Intagningen på studentlinjen hösten

1956 reglerar slutligt den totala folkskollärarexaminationen till läsåret

1958/59, medan intagningen på den 4-åriga linjen endast delvis är bestämmande

för den sammanlagda examinationen till läsåret 1960/61. Departementschefen

har efter ingående överväganden rörande beräkningsmetoderna

låtit utföra nya beräkningar, åskådliggjorda i tabell 3, angående folkskollärarbehovet

och folkskollärarexaminationen för nämnda läsår, varvid särskilt

beaktats behovet av en rimlig marginal med avseende på behovet av folkskollärare

för de högre skolformernas räkning. Mot bakgrunden av dessa

nya beräkningar har departementschefen förordat, att elevintagningen vid

folkskoleseminarierna hösten 1956 bestämmes till 19 avdelningar på studentlinjen

med 26 elever per avdelning och till 12 avdelningar på den

4-åriga linjen med 24 elever per avdelning.

Utskottet har för sin del icke funnit anledning till erinran mot vad

departementschefen sålunda förordat, varför utskottet avstyrker bifall till

de i motionerna 1:429 och II: 520 samt I: 260 och II: 383 framställda

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

53

yrkandena om en elevintagning vid folkskoleseminarierna av större omfattning

än vad departementschefens förslag innebär. Utskottet vill emellertid

understryka, att, med hänsyn till att seminarieorganisationens utformning

och därmed sammanhängande frågor för närvarande befinner sig under

utredning, utskottets ställningstagande självfallet icke innebär, att utskottet

därmed skulle ha tagit någon definitiv ståndpunkt till huru seminarieorganisationens

problem för framtiden bör lösas.

Utskottet vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten på att

de av departementschefen använda siffrorna beträffande lärarbehovet i

folkskolan grundar sig på beräkningar, som för seminarieutredningens räkning

verkställts av skolöverstyrelsens statistiska kontor och som i sig innesluter

bland annat den förutsättningen, att en återgång till 1947 års bestämmelser

om ett lägre elevantal i folkskolans läraravdelningar skall äga rum

successivt under treårsperioden 1959/62.

Till stöd för förslaget att nedlägga det provisoriska småskoleseminariet

i Falun, varest innevarande läsår endast finnes två avdelningar av andra

klassen, har departementschefen anfört bland annat, att det numera är än

mer uppenbart än tidigare, att en koncentration av seminarieutbildningen

till ett färre antal seminarier måste äga rum under de närmaste åren, samt

att ett fortsatt upprätthållande av seminariet i den nuvarande begränsade

omfattningen med förnyad elevintagning icke kan anses motiverat, särskilt

som seminarielokalerna är bristfälliga och den förordade elevintagningen

vid småskoleseminarierna kan ske utan utnyttjande av Faluseminariet.

På grund av de skäl, som departementschefen sålunda åberopat, har utskottet

icke velat motsätta sig, att ifrågavarande seminarium nedlägges

med utgången av innevarande budgetår. Utskottet har ej heller ansett sig

böra förorda anordnande redan från och med höstterminen 1956 av en

utbildningslinje för småskollärare vid folkskoleseminariet i Falun. Även om

utskottet således icke är berett att biträda någotdera av de i motionerna

I: 261 och II: 428 framställda yrkandena, vill utskottet likväl starkt understryka

angelägenheten av att anordnandet ånyo av möjligheter till småskollärarutbildning

i Falun, vars folkskoleseminarium tillhör de s. k. permanenta

seminarierna, icke uppskjutes längre än vad som är oundgängligen

nödvändigt för att frågan om förläggande av dylik utbildning till folkskoleseminariema

skall kunna bli allsidigt belyst och prövad i anledning av seminarieutredningens

kommande förslag i ämnet.

Kung], Maj:ts under förevarande punkt i övrigt framställda förslag har

icke givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att motionerna 1:429 och 11:520 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

II. att motionerna 1:260 och 11:383 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

III. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna T: 261 och 11:428, så
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

vitt i motionerna yrkats på ett uppskjutande av riksdagens

beslut i ämnet, besluta att det provisoriska småskoleseminariet

i Falun skall nedläggas vid utgången av budgetåret

1955/56;

IV. att riksdagen må i anledning av motionerna I: 261

och II: 428, i vad de icke behandlats under III., i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört beträffande

anordnande av småskollärarutbildning i Falun;

V. att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för folkskoleseminarierna,

som föranledes av vad departementschefen förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ............................ 6 579 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t:

a) Arvoden åt seminarieläkare in. m.,

förslagsvis .................. 96 400

b) Arvoden åt seminariebiblioteka
rier,

förslagsvis .............. 44 700

c) Särskilda arvoden vid seminarier

med lärarkurs, förslagsvis..... 49 100

d) Tilläggsarvoden åt lärare vid kur
ser

för utbildande av kyrkomusiker,

förslagsvis .............. 55 000 245 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................ 7 050 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. 3 073 800

Summa kronor 16 948 000

c) till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 16 948 000 kronor.

9:o) Folkskoleseminarierna: Omkostnader. I enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 188, s. 441—443), vilket innebär en anslagshöjning

med 41 600 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Omkostnader

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av

1 415 500 kronor.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956 55

10:o) Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 189, s. 443), vilket innebär anvisande

av samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår, hemställer utskottet,

, . .

att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Materiel,

böcker m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag

av 375 000 kronor.

ll:o) Folkskoleseminarierna: Utrustning. I enlighet med Kungl.

Maj :ts förslag (punkt 190, s. 444), vilket innebär en anslagsminskning med

40 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Utrustning

för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag av

360 000 kronor.

12:o) Småskoleseminarierna: Avlöningar. I enlighet med Kungl.

Maj :ts förslag (punkt 191, s. 444—446), vilket innebär en anslagshöjning

med 179 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för smaskoleseminarierna,

som föranledes av vad departementschefen förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för småskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vls

................................... 2 013 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t:

a) Arvoden åt seminarieläkare m. m.,

förslagsvis ................... 30 800

b) Arvoden åt seminariebiblioteka
rier,

förslagsvis................ 13 600

c) Tilläggsarvoden åt lärare i trädgårdsskötsel

.................. 2 700

d) Arvode åt ett biträde för matlagningen

vid seminariet i Lycksele 4 700

e) Tilläggsarvoden åt lärare vid kur
ser

för utbildande av kyrkomusiker,

förslagsvis................ 11 500 63 300

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................ 1 488 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis................ 753 700

Summa kronor 4 318 000

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

c) till Småskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 4 318 000 kronor.

13:o) Småskoleseminarierna: Omkostnader. I enlighet med Kungl

Maj:ts förslag (punkt 192, s. 447 och 448), vilket innebär en anslagsminskning

med 3 800 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Småskoleseminarierna: Omkostnader

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av

454 100 kronor.

14:o) Småskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 193, s. 448), vilket innebär anvisande

av samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår, hemställer utskottet,

att riksdagen ma till Småskoleseminarierna: Materiel,

böcker m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag

av 83 000 kronor.

15:°) Småskoleseminarierna: Utrustning. I enlighet med Kungl

Maj:ts förslag (punkt 194, s. 448 och 449), vilket innebär en anslagsminskning

med 5 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Småskoleseminarierna: Utrustning

för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag av

60 000 kronor.

16:°) Statens skolköksseminarium: Avlöningar. Kungl. Maj:t har

(punkt 196, s. 454—462) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen

angiven avlöningsstat för statens skolköksseminarium,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57, dels ock till

Statens skolköksseminarium: Avlöningar för budgetåret 1956/57 anvisa

ett förslagsanslag av 279 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av fru Andrén väckt motion (II: 426), i vilken hemställts att

riksdagen ville besluta att till bidrag för anordnande av en kurs för lanthushållslärarinnor

för vinnande av behörighet i hemkunskap och hushållsgöromål

vid läroverk anvisa ett anslag av 23 300 kronor.

Beträffande motiveringen för det motionsvis gjorda yrkandet hänvisas

till motionen.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag innebär en anslagshöjning med 9 000

kronor, föranledd av vissa automatiska utgiftsökningar å 33 000 kronor,

som emellertid i viss mån motväges av en utgiftsminskning å 24 000 kronor

till följd av föreslagen indragning av hemföreståndarinnekursen vid

seminariet.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1056

57

Departementschefen har lämnat en redogörelse för den nuvarande organisationen

inom olika grenar av den husliga utbildningen och för i samband

med anslagsäskandena för nästa budgetår framlagda förslag till ökad utbildningskapacitet

inom detta område, ävensom för över förslagen avgivna

remissyttranden. I den män redogörelsen härför icke återgives i det följande

får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet s. 454—4G0.

Av detsamma inhämtas bland annat följande.

Utbildning av skolkökslärarinnor förekommer vid statens skolköksseminarium

i Stockholm, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet

för huslig utbildning i Umeå och Göteborgs skolköksseminarium. Den förberedande

skolkökslärarinnekursen om två terminer omfattar innevarande

läsår sammanlagt omkring Ilo elever, inklusive elever vid en provisoriskt

medgiven kurs vid statens skolköksseminarium i utbyte mot en hemföreståndarinnekurs

därstädes. I skolkökslärarinnekursen, omfattande fyra terminer,

intages varje läsår 55—70 elever. I Uppsala förekommer därjämte

en treårig kurs i huslig ekonomi och handarbete (B-kurs) med 12 elever.

Den B-kurs, som skulle ha börjat vårterminen 1954, har dock enligt särskilt

medgivande av Kungl. Maj:t utbytts mot en tvåårig skolkökslärarinnekurs

(A-kurs), omfattande en avdelning med 15 elever, och en tvåårig slöjdlärarinnekurs.

Antalet utexaminerade lanthushållslärarinnor per år uppgår till ungefär

30. Dessa lärarinnor har samma kompetens till tjänster i folk- och fortsättningsskolor

som skolkökslärarinnorna, men är däremot ej behöriga till

ordinarie eller extra ordinarie tjänster i hemkunskap och hushållsgöromål

vid statliga läroanstalter och vid flertalet högre kommunala läroanstalter.

Kurser för utbildning av lärarinnor i kvinnlig slöjd, omfattande fyra terminer,

med intagning av elever varje år anordnas vid seminariet i Umeå

samt vid handarbetsseminariet vid Nordenfeltska skolan i Göteborg och

Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium i Stockholm. Vid fackskolan

i Uppsala förekommer normalt ingen självständig slöjdlärarinnekurs

utan endast den tidigare omförmälda treåriga B-kursen. För år 1955 har

B-kursen utbytts mot enbart en slöjdlärarinnekurs. Därutöver har för

innevarande budgetår medel anvisats för en extra slöjdlärarinnekurs vid

fackskolan i Uppsala och för en sådan kurs vid seminariet i Umeå. Bortsett

från de 1955/56 anordnade extra kurserna kan den årliga intagningen

beräknas till drygt 60 elever.

Lärarinnor i barnavård utbildas för närvarande endast vid fackskolan

i Uppsala, som årligen utexaminerar omkring 12 lärarinnor av detta slag.

Utbildningstiden omfattar 31 effektiva arbetsmånader.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår föreslår skolöverstyrelsen

i fråga om skolkökslärarinneutbildningen, att det nu provisoriskt medgivna

utbytet vid statens skolköksseminarium av en hemföreståndarinnekurs

mot en tredje parallellavdelning av den förberedande skolkökslärarinnekursen

vid seminariet skall få ske även framdeles, att den förberedande

skolkökslärarinnekursen vid seminariet i Umeå utökas till att omfatta

två avdelningar samt att utbildningen av skolkökslärarinnor vid Göteborgs

skolköksseminarium ökas genom ärlig intagning i lärarinnekursen från och

med hösten 1956. Styrelsen för sistnämnda seminarium har förklarat sig

villig utöka verksamheten på föreslaget sätt, under förutsättning att statsbidrag

utgår med 90 procent av lärarlönerna inklusive timarvoden och

huvudmansavgifter, d. v. s. enligt samma grunder, som sedan budgetåret

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

1951/52 gäller för fackskolan i Uppsala och från och med budgetåret

1954/55 för seminariet i Umeå.

För att åstadkomma ett ytterligare tillskott av lärarinnor i husliållsgöromål

och hemkunskap föreslår överstyrelsen för nästa budgetår anordnande

av en fortbildningskurs för lanthushållslärarinnor. Kursen bör omfatta

en månad sommaren 1956. Deltagarantalet beräknas till 20. Kursen

bör behandla i bostadslära särskilt förhållandena i tätorter och i ekonomilära

speciellt löntagarhushållens problem; härjämte bör föreläsningar i pedagogik,

metodik m. m. förekomma.

Beträffande utbildningen av lärarinnor i kvinnlig slöjd förordar överstyrelsen,

att även följande läsår dubblering sker av slöjdlärarinnekurserna

vid fackskolan i Uppsala och seminariet i Umeå.

För utbildning av barnavårdslärarinnor föreslår överstyrelsen en provisorisk

kurs, omfattande 26 effektiva arbetsmånader fördelade på två och

ett halvt år. Kursen beräknas preliminärt kunna anslutas till statens skolköksseminarium.

1953 års lärarinneutbildningskommitté anför i avgivet utlåtande i fråga

om skolkökslärarinneutbildningen huvudsakligen följande.

Kommittén har under sitt utredningsarbete kunnat konstatera, att behovet

av lärarinnor i hushållsgöroniål (jämte hemkunskap, hemvård)

kommer att öka väsentligt framdeles. Redan för närvarande råder en

viss brist på dylika lärarinnor. Kommittén har förutsatt, att enhetsskolan

kommer att vara fullt genomförd i riket från och med läsåret 1971/72 och

att upprättande av nya enhetsskoledistrikt kommer att ske i relativt

liten omfattning fram till år 1960 men att för tiden därefter enhetsskolan

skall kontinuerligt växa fram i ett snabbare tempo.

Med utgångspunkt från dessa antaganden har kommittén beräknat, att

behovet av lärarinnor i hushållsgöromål, som för läsåret 1954/55 kunde

uppskattas till cirka 1 700, kommer att öka till ungefär 2 200 år 1960 för

att därefter kontinuerligt öka till cirka 2 700 vid den tidpunkt, då enhetsskolan

förutsättes vara fullt genomförd, d. v. s. läsåret 1971/72.

Denna väsentliga ökning av lärarinnebehovet nödvändiggör en motsvarande

betydlig ökning av den årliga examinationen av lärarinnor i hushållsgöromål.

Under den återstående delen av 1950-talet kommer med all

sannolikhet att uppkomma en för varje år stegrad brist på lärarinnor i

hushållsgöromål. Skall denna brist kunna täckas till början av 1970-talet,

d. v. s. till den tidpunkt, då enhetsskolan förutsättes vara helt genomförd,

måste under hela 1960-talet den årliga examinationen av hushållslärarinnor

bli nära 200.

Emellertid anser kommittén examinationsproblemet så allvarligt, att

den icke funnit sig kunna stanna vid en tillstyrkan av skolöverstyrelsens

förslag. Kommittén har därför härutöver föreslagit, att i Uppsala och Umeå,

där nu varje år intages en lärarinnekurs om 16 elever, från och med höstterminen

1956 öka elevantalet till 24 i varje lärarinnekurs. Den av skolöverstyrelsen

föreslagna fortbildningskursen för lanthushållslärarinnor tillstyrkes

av lärarinneutbildningskommittén.

1953 års lärarinneutbildningskommitté finner det vara tveksamt, om den

av överstyrelsen föreslagna provisoriska kursen för utbildande av barnavårdslärarinnor

bör komma till stånd.

Det skulle vara till fördel, om frågan om omfattningen av den framtida

utbildningen av barnavårdslärarinnor kunde lösas i ett sammanhang, sedan

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

kommittén framlagt sina förslag rörande utbildningen av samtliga lärarinnekategorier

på det husliga området och således haft tillfälle att ännu

grundligare än vad som hittills skett penetrera barnavardslärarinneutbildningens

problem. Kommittén vill emellertid icke motsätta sig skolöverstyrelsens

förslag, men den vill samtidigt understryka, att någon garanti

icke kan lämnas för att de lärarinnor, som skulle komma att utexamineras

från en eventuell provisorisk utbildningskurs, konnner att kunna erhålla

fasta tjänster som barnavårdslärarinnor. Vad som kommer att stå de flesta

till buds torde vara timlärartjänster med ett relativt begränsat antal undervisningstimmar

eller tjänstgöring av annat slag än undervisning.

I utlåtande över lärarinneutbildningskommitténs förslag om utökning av

elevantalet från 16 till 24 i skolkökslärarinnekurserna vid fackskolan i

Uppsala och seminariet i Umeå framhåller skolöverstyrelsen, att vid båda

läroanstalterna sådan utökning är möjlig. Överstyrelsen påpekar emellertid,

att en större ökning av utbildningen av lärarinnor i hushållsgöromål

skulle erhållas, om vid fackskolan i Uppsala, i stället för den föreslagna

ökningen av elevantalet, den vårterminen 1956 startande treåriga lärarinnekursen

i huslig ekonomi och handarbete (B-lcursen) finge, såsom skett

vårterminen 1954, utbytas mot en skolkökslärarinnekurs och en slöjdlärarinnekurs.

De pa rtem c n t sch ej eu har anfört bland annat följande.

Det föreligger ett mycket starkt behov att öka produktionen av skolkökslärarinnor

och slöjdlärarinnor för att motverka en eljest ganska snart

uppkommande, väsentlig brist på lärarkrafter inom detta område av den

praktiska utbildningen i skolväsendet. Enligt min mening bör nu, sedan

lärarinneutbildningskommittén kunnat ge vissa hållpunkter beträffande

beräkningen av det blivande lärarbehovet, vidtagas de åtgärder, som utan

att föregripa det .slutliga resultatet av kommitténs arbete kan genomföras

för att öka antalet lärare. _ _ .

I fråga om skolkökslärarinneutbildningen finner jag^ mig böra föreslå

vissa ändringar i de framlagda förslagen. Utöver bibehållande av den för

innevarande budgetår såsom ett provisorium medgivna tredje parallellavdelningen

av den förberedande skolkökslärarinnekursen vid statens skolköksseminarium

föreslås inrättande av en extra avdelning av motsvarande förberedande

kurs vid seminariet i Umeå. Med hänsyn till proportionen mellan

antalet elevplatser i de förberedande kurserna och lärarinnekurserna

samt med beaktande av det nyss angivna syftemålet för de åtgärder, som

bör vidtagas, förordar jag för egen del, att hemföreståndarmnekursen vid

statens skolköksseminarium — under innevarande budgetar provisoriskt

utbytt mot en parallellavdelning av den förberedande skolkökslärarinnekursen

— tills vidare indrages och ersättes med eu parallellavdelning av

den förberedande skolkökslärarinnekursen vid seminariet i Umeå. Hemföreståndarinnekursen

har under ett flertal år endast lockat ett begränsat antal

sökande. I Umeå är det nödvändigt att genom en ökning av elevantalet i

den förberedande kursen bredda underlaget för den ökade rekrytering till

lärarinnekursen, som jag i det följande föreslår.

Det ifrågasatta utbytet vid fackskolan i Uppsala av den vårterminen

1956 startande treåriga lärarinnekursen i huslig ekonomi och handarbete

mot eu skolkökslärarinnekurs och en extra slöjdlärarinnckurs har genom

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Statsutskottets utlåtande 7ir 102 år 1956

beslut av Kung], Maj:tden 16 december 1955 medgivits. Därigenom har

för fackskolans del erhållits en ur kapacitetssynpunkt bättre anordning

än en ökning av elevantalet i den reguljära A-kursen.

Jag förordar vidare, att elevantalet i skolkökslärarinnekursen vid seminariet

i Umeå från och med höstterminen 1956 ökas från 16 till 24.

Därjämte tillstyrker jag, att utbildningen av skolkökslärarinnor vid Göteborgs

skolköksseminarium utökas genom årlig intagning i lärarinnekursen^och

att seminariet, under förutsättning att denna ökning genomföres,

erhåller statsbidrag enligt i huvudsak samma grunder, som nu gäller för

fackskolan i Uppsala och seminariet i Umeå.

Förslaget om fortsatt dubblering av handarbetslärarinnekurserna i Uppsala

och Umeå anser jag mig böra biträda.

I likhet med lärarinneutbildningskommittén finner jag angeläget, att de

hinder av formell natur, som utestänger lanthushållslärarinnor från tjänster

i hushållsgöromål och hemkunskap vid vissa högre skolor, undanröjes.

Någon särskild kursundervisning i detta syfte synes mig emellertid icke

påkallad.

Lärarinneutbildningskommittén har rätt ingående belyst de olika spörsmål,

som sammanhänger med utbildningen av lärarinnor i barnavård. Med

hänsyn till vad kommittén därvid i olika hänseenden anfört, synes det mig

självklart, att någon särskild extrakurs för utbildning av dylika lärarinnor

icke nu bör komma till stånd.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen föreslagit i syfte att

i avvaktan pa det slutliga resultatet av 1953 års lärarinneutbildningskommittés

arbete — öka kapaciteten inom utbildningen av lärarinnor på

det husliga området.

I likhet med nämnda kommitté och departementschefen finner utskottet

det angeläget, att de hinder av formell natur, som nu utestänger lanthushållslärarinnor

från tjänster i hushållsgöromål och hemkunskap vid statliga

och högre kommunala läroanstalter, undanröjes. Enligt utskottets förmenande

synes detta lämpligen kunna ske genom ändring av bestämmelserna

i gällande stadga för övningslärare (1950:376). Utskottet delar departementschefens

uppfattning om att någon särskild fortbildningskurs för lanthushållslärarinnor

icke synes vara påkallad. Vid sådant förhållande avstyrker

utskottet bifall till det i motionen II: 426 framställda yrkandet.

Beträffande utbildning av lärarinnor i barnavård har lärarinneutbildningskommitten

framhällit, bland annat, att antalet undervisningstimmar

i barnavård vore ringa inom alla skolformer, frånsett barnsköterskeskolorna,

varför antalet fasta barnavårdslärarinnetjänster vore litet, att när begränsad

tjänstgöring förekomme denna vore per skola i regel av mycket liten

omfattning, varför barnavårdslärarinnorna ofta måste sysselsättas med

andra uppgifter än undervisningsarbete, att vrkesaktiviteten inom barnavårdslärarinnekåren

vore låg (endast 104 av 228 under perioden 1916—

1953 utexaminerade och år 1954 kvarlevande lärarinnor vore verksamma

inom yrket) samt att om tillgången på barna vårdslärarinnor sattes i rela
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

tion till antalet fasta barnavårdslärarinnetjänster någon brist inom yrkesgruppen

knappast torde föreligga.

Utskottet får erinra om att det likväl möter stora svårigheter att inom

flertalet skolformer erhålla kompetenta lärare i barnavård. En bidragande

orsak härtill synes vara att, även om flera skoldistrikt teoretiskt sett skulle

kunna anställa gemensam barnavårdslärarinna, en sådan anordning knappast

är genomförbar i praktiken till följd av att det geografiska verksamhetsområdet

i flertalet fall för en sådan lärarinna skulle bli alltför vidsträckt.

Utskottet anser sig böra understryka att behov onekligen föreligger

av vidgade möjligheter för tillgodoseende av olika skolformers behov

av undervisning i barnavård. För lösandet i viss utsträckning av detta

problem anser utskottet sig böra ifrågasätta, om icke dels de lärarinnor,

som på den husliga linjen av enhetsskolans klass 9 y skall meddela undervisning

i barnavård (2 veckotimmar), kunde bibringas nödiga kunskaper

härför i samband med vederbörlig lärarutbildning i övrigt, dels ock i undervisningsplanen

för utbildning av skolkökslärarinnor kunde inläggas en begränsad

kurs i barnavård, utan att härigenom studietiden för dessa lärarinnor

förlängdes.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å motionen II: 426,

a) godkänna följande avlöningsstat för statens skolköksseminarium,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-

vis ...................................... 119 400

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t ........ 700

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................ • • • 115 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 43 900

Summa kronor 279 000

b) till Statens skolköksseminarium: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 279 000 kronor.

17:o) Statens skolköksseminarium: Omkostnader. I enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag (punkt 197, s. 463), vilket innebär anvisande av samma

anslagsbelopp som för innevarande budgetår, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Statens skolköksseminarium: Omkostnader

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 35 000 kronor.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

18:o) Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala. Kungl.

Maj:t har (punkt. 198, s. 463—465) föreslagit riksdagen att till detta

ändamål för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 697 300

kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första

kammaren av fru Hamrin-Thorell väckt motion (I: 268), vari hemställts

att riksdagen a) till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala måtte anvisa

medel för att dels omändra en av skolans ordinarie facklärartjänster

i sömnad i lönegrad Ca 23 till en facklärartjänst i lönegrad Ca 25 samt att

fastställa tjänstgöringsskyldigheten till lägst 20 veckotimmar samt att dels

ytterligare 4 ordinarie facklärartjänster inplaceras i lönegrad Ca 25, b)

måtte anvisa ett med 19 000 kronor ökat driftbidrag till fackskolan för

huslig ekonomi i Uppsala för budgetåret 1956/57.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena hänvisas

— i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande — till motionen.

Kungl. Maj :ts under före varande punkt framställda förslag — innebärande

en anslagshöjning med 77 800 kronor, varvid hänsyn jämväl tagits

till bortfallet av ett för innevarande budgetår anvisat engångsbelopp å

8 000 kronor — avser, förutom vissa automatiska utgiftsändringar, utbyte

av en lärarinnekurs i huslig ekonomi och handarbete mot en skolkökslärarinnekurs

och en slöjdlärarinnekurs samt fortsatt dubblering av en slöjdlärarinnekurs.

Skolöverstyrelsen har framställt förslag bland annat om lönegradsuppflyttning

av fem ordinarie facklärartjänster och om nedsättning av undervisningsskyldigheten

för en ordinarie facklärartjänst i sömnad samt om

särskild höjning med 10 000 kronor av bidraget till fackskolans driftkostnader.

Beträffande fackskolans ekonomiska ställning har överstyrelsen framhållit,

att denna vore mycket svag och att fackskolan räknade med en förlust

av 19 745 kronor. Överstyrelsen ansåge sig emellertid på grund av

sparsamhetsdirektiven icke kunna föreslå ett med detta belopp ökat statsbidrag,

utan begränsade sig till att förorda en medelsanvisning med 10 000

kronor.

Statens lönenämnd har erinrat om att lönegradsplaceringen för facklärartjänsterna

vid fackskolan i Uppsala var föremål för prövning i samband

med de förhandlingar, som ledde till den i propositionen 1955: 25 redovisade

överenskommelsen rörande övnings- och facklärartjänster in. fl.

Med hänsyn härtill och då någon därefter inträffande omständighet av

beskaffenhet att motivera förnyad prövning av tjänsternas lönegradspla
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

03

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

cering icke åberopats i ärendet, torde de gjorda yrkandena om förbättrad

löneställning m. in. för vissa facklärare enligt lönenämndens mening icke

böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang.

Departementschefen har icke funnit sig böra biträda skolöverstyrelsens

ovan angivna förslag.

I motionen I: 268 har anförts bland annat följande.

Av upprättat statförslag för fackskolan framgår, att skolans ekonomiska

ställning är mycket svag. Från styrelsens sida har hos Kungl. Maj:t hemställts

om ett med 19 000 kronor ökat statsbidrag för att täcka den förlust,

som beräknas uppkomma för nästa budgetår. Underskottet har uppkommit

trots att staten gjorts upp under iakttagande av största sparsamhet. Salunda

har utgifterna för inventarier, förbrukningsartiklar och undervisningsmateriel

upptagits till samma belopp som i förra årets stat, vilket givetvis måste

inverka menligt på undervisningen. Även fackskolan har fatt vidkännas, den

allmänna ökning av kostnadsläget, som under året inträffat, och får givetvis

ännu svårare att hålla sig inom ramen för disponibla tillgångar, därest

prisnivån skulle höjas under innevarande ar. Därest en förhöjning av driftanslaget

ej kommer till stånd måste skolan med all sannolikhet räkna med

att höja sina elevavgifter. Då dessa redan nu är höga vore en sådan utväg

i hög grad beklaglig med tanke främst på nuvarande strävan i samhället

att undanröja hindren för en vidgad demokratisk utbildning.

Utskottet. Lärarinneutbildningen på det husliga området är för närvarande

föremål för utredning, varför utskottet icke är berett att tillstyrka

bifall till vad i motionen I: 268 påyrkats. Utskottet får jämväl hänvisa till

vad statens lönenämnd anfört i fråga om ändrad lönegradsplacering för

facklärartjänsterna vid fackskolan i Uppsala. Vad angår driftbidraget till

skolan förutsätter utskottet emellertid, att Kungl. Maj:t med hänsyn till

skolans uppenbart svaga ekonomiska ställning har sin uppmärksamhet

riktad på detta spörsmål och i samband därmed stående frågor, berörande

bland annat elevavgifternas storlek.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å motionen I: 268, till Bidrag till fackskolan

för huslig ekonomi i Uppsala för budgetåret 1956/57

anvisa ett förslagsanslag av 697 300 kronor.

19:o) Bidrag till seminariet för huslig utbildning i Umeå. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 199, s. 465—467), vilket innebalen

anslagshöjning med 81 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till seminariet för huslig utbildning

i Umeå för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 250 000 kronor.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

20:o) Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium. I enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag (punkt 200, s. 467 och 468) hemställer utskottet,

att riksdagen ma till Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 79 500 kronor.

21 :o) Bidrag till vissa handarbetsseminarier. I enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 201, s. 469 och 470), vilket innebär en anslagsminskning

med 28 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen ma till Bidrag till vissa handarbetsseminarier

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av

110 000 kronor.

22 :o) Bidrag till August Abrahamsons stiftelse för slöjdlärarutbildning.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 202, s. 470—473),

vilket innebär anvisande av samma anslagsbelopp som för innevarande

budgetår, hemställer utskottet,

att riksdagen ma till Bidrag till August Abrahamsons

stiftelse för slöjdlärarutbildning för budgetåret 1956/57

anvisa ett anslag av 90 000 kronor.

23:o) Särskoleseminariet i Stockholm. Kungl. Maj:t har (punkt 203,

s. 473 och 474) föreslagit riksdagen att till detta ändamål för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 70 000 kronor.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär anvisande av samma anslagsbelopp

som för innevarande budgetår. Ett av skolöverstyrelsen framlagt

förslag om inrättande från och med budgetåret 1956/57 av ett specialpedagogiskt

seminarium har departementschefen förklarat sig ej vara beredd

biträda.

Av statsrådsprotokollet inhämtas beträffande ovanberörda förslag i huvudsak

följande.

Det föreslagna specialpedagogiska seminariets huvuduppgift avses bli

utbildning av hjalpklasslärare och särskollärare. Därutöver skulle till seminariet

förläggas vissa kurser, bland annat avseende läs- och skrivsvårigheter

På hjälpklass- och särskollärarlinjerna skulle utbildningen vara ettang,

för inträde skulle fordras avlagd pedagogisk examen. Den årliga examineringen

beräknas omfatta 45 hjälpklasslärare och 15 särskollärare. Överstyrelsen

uppskattar kostnaderna för det nya seminariet för nästa budgetår

till sammanlagt 439 700 kronor. Häremot svarar en minskning av vissa

nu pa nksstaten uppförda anslag med omkring 150 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av fru Hamrin-Thorell (I: 262) och den andra inom andra kammaren av

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

fröken Äger in. fl. (II: 415), i vilka hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret

1956/57 anvisa av skolöverstyrelsen begärda medel för inrättande

av ett speeialpedagogiskt seminarium;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av fru Sjöström-Bengtsson m. fl. (I: 263) och den andra inom andra kammaren

av fru Renström-In genäs och herr M ellgvist (II: 402), i vilka hemställts,

att riksdagen ville uttala sig för att ett statens socialpedagogiska

seminarium skall inrättas och att Kungl. Maj:t förelägger 1957 års riksdag

förslag i ärendet.

Beträffande motiveringen för det i motionerna 1:262 och 11:415 framställda

yrkandet torde få hänvisas till motionen II: 415.

I motionerna 1:263 och 11:402 har anförts bland annat följande.

Sedan lång tid tillbaka råder en betydande brist på specialutbildade

lärare för folkskolans hjälpklasser liksom för särskolorna. Detta förhållande

har i olika sammanhang påtalats av folkskolinspektörer, skolledare, skolstyrelser

och lärarsammanslutningar.

År 1946 tillsatte Kungl. Maj:t en utredning — 1946 års hjälp- och särklasslärarutbildning

— vilken avlämnade sitt betänkande år 1947 »angående

utbildning av lärare för utvecklingshämmade och svårfostrade barn»,

vilket betänkande utmynnade i ett förslag om inrättande av ett statens

speciallärarinstitut. Skolöverstyrelsen har sedermera gång efter annan —

senast budgetåret 1953/54 — föreslagit, att medel skulle ställas till förfogande

för inrättande av ett socialpedagogiskt seminarium i huvudsaklig

överensstämmelse med ovannämnda kommittés förslag. I ar har skolöverstyrelsen

återkommit med en hemställan om att ett socialpedagogiskt seminarium

inrättas från och med budgetåret 1956/57. Förslaget har icke medtagits

i årets statsverksproposition.

I sin motivering för inrättandet av ett socialpedagogiskt seminarium erinrar

skolöverstyrelsen om att ett flertal statliga kommittéer, utöver den

ovan nämnda, vilka haft att utreda frågor inom psykologiska och pedagogiska

verksamhetsområden — bland annat ungdomsvardskommittén och

skolkommissionen — betonat vikten av att åtgärder vidtages sa att de barn

och ungdomar, som av olika anledningar uppvisar inlärnings- och anpassningssvårigheter,

erhåller en för dem väl avpassad undervisning och behandling.

Därvid har framhållits som synnerligen angeläget, att de pedagoger,

som är verksamma i folkskolans specialklasser, i särskolor, inom abnormundervisningen

och inom den psykiska barn- och ungdomsvården, har god

utbildning. Därigenom skulle två viktiga krav tillgodoses: en säkrare psykologisk-pedagogisk

bedömning av ett barns behov av viss specialundervisning

samt en efter barnets förutsättningar bättre tillrättalagd undervisning

och behandling. ..

Den utbildning som för närvarande star de lärare till buds, som vill agna

sig åt undervisning i hjälp- eller särskola eller åt annan specialundervisning,

exempelvis i klasser för barn med läs- och skrivsvårigheter eller för barn

som är svårfostrade, är ingalunda tillfredsställande vare sig i kvalitativt

eller kvantitativt hänseende. Utbildningen tillgodoses nödtorftigt genom kurser

för hjälpskolelärare i Stockholm och Göteborg. Kursen i Stockholm pågår

18 veckor och har 14 deltagare; i Göteborg omfattar utbildningstiden

12 veckor och där utbildas 10 lärare. Alltså har årligen utbildats 24 hjälp5

— Bihang till riksdagens protokoll 1936. 0 samt. Nr 102—103

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

klasslärare. Detta bör ses mot bakgrunden av den undersökning, som gjorts

av skolöverstyrelsens hjälpskolekonsulent och som redovisas i Aktuellt från

skolöverstyrelsen 1955: 19. Av denna undersökning framgår, att av de

lärare som under läsåret 1954/55 undervisade i landets cirka 1 200 hjälpklasser

endast omkring 25 procent hade särskild utbildning för denna betydelsefulla

uppgift.

Särskolelärarutbildningen är för närvarande uppdelad på i organisatoriskt

avseende ganska väsensskilda linjer: en 2-årig vid särskoleseminariet i Stockholm

för elever utan föregående lärarutbildning och en kurs på 20 veckor

för folk- och småskolelärare. Sammanlagt utbildas 25 lärare varje år, vilket

är otillräckligt. Vid särskolorna finnes nämligen läsåret 1954—1955 inrättade

246 tjänster. Av dessa hade endast 167 den specialutbildning, som

erfordras för behörighet till fast anställning. Att ett så stort antal lärare

saknar behörighet resulterar i täta lärarbyten, vilket framgår av att ej mindre

än 65 tjänster av de 246 ledigförklarats under året. Étt sådant förhållande

måste menligt inverka på undervisningens resultat, eftersom dessa

barn mer än normala barn är beroende av att under ett flertal år få ha

samma lärare.

Nackdelen av den nu differentierade utbildningen av speciallärare och

fördelen med en enhetlig sådan har skolöverstyrelsen i sin motivering uttryckt

sålunda:

Att den nuvarande utbildningen av speciallärare sker genom en kursverksamhet

av provisorisk karaktär medför olägenheter av olika slag, bland

annat vid rekryteringen av föreläsare och handledare. Svårigheter föreligger

att förvärva och behålla goda föreläsare och handledare, vilket är till uppenbar

nackdel för utbildningens nivå och enhetlighet. Ett specialpedagogiskt

seminarium bör kunna vid sig knyta mer fast anställda lärare av god kvalitet,

vilket bidrar till att förbättra utbildningen. Inrättas ett dylikt seminarium

öppnas även möjligheter att till delvis gemensam utbildning sammanföra

blivande speciallärare av olika kategorier. Kontakten mellan dem

och det utbyte av synpunkter, som därigenom möjliggöres, synes kunna bli

av värde för de blivande lärarna. Aven i ekonomiskt hänseende synes en

dylik gemensam utbildningsinstitution innebära fördelar. Utbildningstiden

blir a idare, vid bifall till överstyrelsens förslag, utökad (två terminer) och

särskollärarutbildningen enhetligt organiserad. Överstyrelsen beräknar, att

seminariet kan mottaga 60 elever, därav 45 hjälpklasslärare och 15 särskollärare.

Detta innebär en fördubbling av antalet utbildade hjälpklasslärare.

Enligt överstyrelsens beräkningar kommer en utbildning av 15 särskollärare

per år att i fortsättningen tillgodose behovet.

Undervisningen av barn med läs- och skrivsvårigheter kräver ökad uppmärksamhet.

Då denna gren av specialundervisningen är jämförelsevis ny,

är av naturliga skäl tillgången på utbildade lärare för uppgiften synnerligen

begränsad. Det är därför en angelägenhet av största vikt att möta det

växande behovet av speciallärare på detta område genom en väl tillrättalagd

lärarutbildning.

Aven denna utbildning bör enligt överstyrelsens mening knytas till seminariet,

under läsåret 1956/57 i form av en 3-veckorskurs, tillgänglig för 30

deltagare.

Liksom tidigare beräknar överstyrelsen även nu, att för såväl dövlärarsom

blindläraraspiranter viss del av utbildningen skall kunna förläggas till

specialpedagogiska seminariet.

Även andra lärarkategorier bör beredas tillfälle att bevista enstaka föreläsningar

eller deltaga i vissa föreläsningsserier. Därigenom skulle en ytterli
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

67

gare förstärkning av utbildningen på här ifrågavarande område kunna ske

och seminariets kapacitet rationellt kunna utnyttjas utan att detta skulle

medföra extra kostnader.

Utskottet. Med avstyrkande av bifall till motionerna I: 262 och II: 415

tillstyrker utskottet, att ifrågavarande anslag i enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag för nästa budgetår uppföres med 70 000 kronor.

Med anledning av det i motionerna I: 263 och II: 402 framställda yrkandet

får utskottet framhålla angelägenheten av att en förbättring av utbildningsmöjligheterna

för särskollärare och lärare för specialundervisning i

folkskolan snarast möjligt kommer till stånd.

Utbildningen av särskollärare sker nu i form av en tvåårig seminarieutbildning

vid särskoleseminariet, öppen för elever utan föregående lärarutbildning,

och en med hjälpklasslärareutbildningen i Stockholm samordnad

kurs om 20 veckor för lärare med folk- eller småskollärarexamen. Utskottet

finner det uppenbart, att väsentliga fördelar skulle vinnas med en

till det av skolöverstyrelsen föreslagna seminariet förlagd, enhetligt organiserad

särskollärarutbildning.

För närvarande utbildas vid härför särskilt anordnade kurser totalt 24

hjälpklasslärare årligen. Angelägenheten av att den nuvarande utbildningskapaciteten

snarast utökas belyses av att läsåret 1954/55 endast något

mer än en fjärdedel av de lärare, som undervisade i hjälpklass, hade

speciell utbildning härför. Enhetsskolan avses skola även på högstadiet

mottaga hjälpklasselever, vilket i föreningen med en årlig ökning av antalet

hjälpklassavdelningar inom folkskolan med omkring 100 kan förväntas

medföra en ännu mera markant brist på hjälpklasslärare, därest hjälpklasslärarutbildningen

icke intensifieras inom en snar framtid.

Vid det av skolöverstyrelsen föreslagna specialpedagogiska seminariet

skulle enligt överstyrelsens beräkningar årligen kunna utexamineras 45

hjälpklasslärare, vilket innebär en icke oväsentlig ökning i förhållande till

den nuvarande utbildningskapaciteten.

Utskottet förutsätter, i anslutning till vad i motionerna I: 263 och II: 402

påyrkats, att Kungl. Maj:t så snart omständigheterna det medgiver för

riksdagen framlägger förslag om inrättande av det av skolöverstyrelsen

föreslagna specialpedagogiska seminariet. Utskottet förordar, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till känna vad utskottet sålunda anfört.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må,

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionerna 1:262 och 11:415, till Särskoleseminariet i

Stockholm för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 70 000 kronor;

b) i anledning av motionerna 1:263 och 11:402 i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört

angående ett specialpedagogiskt seminarium.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

24 :o) Bidrag till Ericastiftelsen. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 204, s. 474—477), vilket innebär en anslagshöjning med

12 200 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till Ericastiftelsen för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 119 300

kronor.

25:o) Psykologisk-pedagogiska institutet: Avlöningar. Kungl.

Maj:t har (punkt 227, s. 536 och 537) föreslagit riksdagen att dels godkänna

av departementschefen angiven avlöningsstat för psykologisk-pedagogiska

institutet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57,

dels ock till Psykologisk-pedagogiska institutet: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 77 800 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels den i det föregående under punkten 1 angivna motionen I: 431 av

herrar Arrhén och Magnusson, vari hemställts, såvitt här är i fråga, att

riksdagen måtte besluta att anslå för avlöning av en skolpsykolog beräknat

belopp åt statens psykologisk-pedagogiska institut för att möjliggöra inledandet

av den biträdande verksamhet i samband med bearbetande av

försöksverksamhetens resultat, som man år 1950 avsåg borde tillkomma

institutet,

dels ock de i det föregående under punkten 4 angivna motionerna I: 421

och II: 513 av herr Lindblom m. fl. och herr Ohlin m. fl., i vilka [punkt

I. C c)] hemställts, såvitt här är i fråga, att riksdagen måtte besluta att

från och med budgetåret 1956/57 statens psykologisk-pedagogiska institut

sammanslås med lärarhögskolan, varvid personal tjänsterna överföres dit,

medan styrelsen för institutet tills vidare och i avvaktan på Kungl. Maj:ts

ställningstagande till övriga delar av psykologutredningens förslag måtte

få till uppgift att liksom hittills fördela forskningsanslag.

Kungl. Maj:ts förslag innebär en automatisk anslagshöjning med 8 200

kronor.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och får, med hänvisning till

sina ställningstaganden under punkterna 1 och 4 i det föregående, avstyrka

bifall till de i motionerna I: 431 samt II: 421 och II: 513 framställda yrkandena,

såvitt här är i fråga.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

ävensom med avslag på motionerna I: 431 samt I: 421 och

II: 513, samtliga motioner såvitt här är i fråga,

a) godkänna följande avlöningsstat för psykologiskpedagogiska

institutet, att tillämpas tills vidare från och

med budgetåret 1956/57:

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956 69

Avlöningsstat

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t .......................... 2 900

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 60 100

3. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 14 800

Summa kronor 77 800

b) till Psykologisk-pedagogiska institutet: Avlöningar för

budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 77 800

kronor.

26:o) Psykologisk-pedagogiska institutet: Omkostnader. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 228, s. 537), vilket innebär anvisande

av samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår, hemställer

utskottet,

att riksdagen må till Psykologisk-pedagogiska institutet:

Omkostnader för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 13 200 kronor.

27:o) Psykologisk-pedagogiska institutet: Bokinköp och bokbindning

vid pedagogiska biblioteket. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 229, s. 537 och 538), vilket innebär anvisande av samma

anslagsbelopp som för innevarande budgetår, hemställer utskottet,

att riksdagen mä till Psykologisk-pedagogiska institutet:

Bokinköp och bokbindning vid pedagogiska biblioteket

för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag av

17 500 kronor.

28:o) Psykologisk-pedagogiska institutet: Undersökningar och

kurser. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 230, s. 538), vilket

innebär anvisande av samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Psykologisk-pedagogiska institutet:

Undersökningar och kurser för budgetåret 1956/57 anvisa

ett reservationsanslag av 160 000 kronor.

Stockholm den 4 maj 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Leander, Näsgård,

Gillström, Näsström, Boman, Einar Persson, Birger Andersson, Elfving,

Nils Theodor Larsson, Rikard Svensson, fröken Ranmark och herr

Arrhén; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Åkerström, Hoppe, Staxäng,

Widén, Johansson i Mysinge, Jansson i Kalix, fröken Vinge, herrar

Svensson i Stenkyrka, Blidfors och Helén;

dock att herr Persson i Växjö deltagit vid behandlingen av punkterna

8—28 i stället för herr Åkerström och fröken Ager vid behandlingen av

punkterna 16—28 i stället för herr Helén.

Reservationer

1) under avdelning I (Försöksverksamheten med nioårig enhetsskola

m. m.) av herrar Arrhén, Skoglund i Doverstorp och Staxäng, vilka

ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 21, som börjar med »Utskottet

vill» och slutar med »sig gällande», bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill inledningsvis uttala, att enligt utskottets uppfattning

den pågående försöksverksamheten med enhetsskoleorganisation skall utmynna

i en obligatorisk, organisatoriskt sammanhållen nioårig skola.

Enligt utskottets mening är det angeläget, att den nya skolan skall kunna

mera allmänt genomföras så snart sig göra låter. Dessförinnan måste emellertid

klarhet och enighet skapas i fråga om de detaljer och moment i enhetsskolans

organisation och inre arbete m. m., beträffande vilka oklarhet

och delade meningar ännu kan råda. För att ge tillräckligt underlag härför

måste, såsom departementschefen framhållit, försöksverksamheten erhålla

förbättrade arbetsbetingelser och ytterligare möjligheter till ändamålsenlig

variation av försöken i olika hänseenden. Utskottet delar också departementschefens

mening, att en ökad omfattning av försöksverksamheten är

angelägen med hänsyn till önskvärdheten av att ytterligare sammanhängande

försöksregioner åstadkommes och till det förhållandet, att det utan

en verksamhet i större omfattning icke torde vara möjligt att vid bearbetningen

av erfarenheter och resultat göra det tillräckligt representativa

urval i olika hänseenden, som från vetenskapliga synpunkter kräves. Utskottet

vill dock påpeka, att dylika försöksregioner rimligtvis redan finnes

för kategorien städer och tätorter, inte minst genom tillkomsten av

försöksområdet »Söder om Söder» i Stockholm. Det angivna behovet kan

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

71

i övrigt fyllas därigenom, att man inriktar sig på att sammanställa ett

eller ett par representativa områden, där landsbygden och dess förhållanden

dominerar, allt i överensstämmelse med en grundläggande uppfattning

om att det rör sig om en försöksverksamhet. Den platsbrist, som för

närvarande gör sig gällande i realskolan, bör mötas med de åtgärder,

som föreslagits i Ivungl. Maj:ts proposition nr 123.»

dels ock det stycke i utskottets yttrande på s. 23, som börjar med »I motionen

1:432» och slutar med »riksdagens åtgärd», bort ha följande

lydelse:

»I motionen I: 432 har föreslagits, att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle

hemställa om försök inom enhetsskolans ram ''med genomförd klassdifferentiering

från klass 5 med barn, som då bedömdes lämpade för studier i

högre skola med hjälp av testning, betyg och lärarnas omdöme, ungefär

efter majoritetens mening i 1940 års skolutredning, samt dessutom differentiering

under samma förutsättningar från klass 7 efter viss ämnesdifferentiering

i klasserna 5—6, ungefär i överensstämmelse med minoritetens

mening i 1940 års skolutredning, eller efter de synpunkter, som realskoleutredningens

betänkande (SOU 1955: 53) nyligen redovisat (huvudalternativ

A)’. Med hänvisning bland annat till vad utskottet nyss anfört om

differentieringsfrågans fortsatta prövning anser utskottet att ifrågavarande

motion icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet vill

här erinra om särskilda utskottets skrivning vid 1950 års riksdag, då det i

andra punkten av dess hemställan talades om ''allsidiga försök ... angående

de för enhetsskolan ändamålsenliga organisations- och arbetsformerna’

samt då det i utskottets kommentar ytterligare hette: ''Olika former

av linje-, klass- och ämnesdifferentiering böra därvid komma till användning’.

»

2) under avdelning II (Anslagsberäkningar för budgetåret

1956/57) vid punkten 1 (Skolöverstyrelsen: Avlöningar) av herrar Arrhén,

Skoglund i Doverstorp och Staxäng, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka

bifall till det i motionerna I: 276 och II: 533 framställda yrkandet

om en minskning med 39 500 kronor av förevarande anslag samt att till

följd därav utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:

»I. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall

till motionerna 1:276 och 11:533 ävensom med avslag å

motionerna I: 250 och II: 425, I: 267 och II: 388, I: 431

samt — i vad de avser medelsanvisningen — I: 421 och

11:513, samtliga motioner utom 1:250 och 11:425 såvitt

här är i fråga,

b) godkänna följande avlöningsstat för skolöverstyrelsen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57:

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1956

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-

vis .................................... 1 578 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .............. 265 000

3. Arvoden till experter och tillfällig personal

m. m., förslagsvis........................ 120 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 530 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 767 500

Summa kronor 4 260 500

c) till Skolöverstyrelsen: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 4 260 500 kronor;»

3) under avdelning II vid punkten Jf (Lärarhögskolan i Stockholm:

Avlöningar) av herr Ohlon;

4) under avdelning II vid punkten 8 (Folkskoleseminarierna: Avlöningar)

av herr Persson i Växjö;

5) under avdelning II vid punkten 16 (Statens skolköksseminarium:

Avlöningar) av fröken Ager;

6) under avdelning II vid punkten 18 (Bidrag till fackskolan för

huslig ekonomi i Uppsala) av herrar Ohlon, Malmborg i Skövde, Widén,

fröken Vinge och fröken Ager, vilka ansett, att utskottet bort i anledning

av motionen I: 268 tillstyrka ett förhöjt driftbidrag till fackskolan och att

utskottets yttrande och hemställan därför bort ha följande lydelse:

»Då lärarinneutbiklningen på det husliga området för närvarande är föremål

för utredning har utskottet icke funnit sig berett att biträda det i

motionen I: 268 framställda yrkandet om lönegradsuppflyttning för fem

ordinarie facklärartjänster och nedsättning av undervisningsskyldigheten

för en dylik tjänst.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår är fackskolans ekonomiska

ställning för närvarande mycket svag. Detta förhållande har även vitsordats

av skolöverstyrelsen. Med hänsyn härtill anser utskottet sig böra

i anslutning till vad i motionen I: 268 påyrkats tillstyrka, att driftbidraget

till skolan höjes med det av skolöverstyrelsen äskade beloppet av 10 000

kronor.

LTtskottet hemställer förty,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och motionen I: 268, till Bidrag till fackskolan för huslig

ekonomi i Uppsala för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 707 300 kronor.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:251 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges anslutning till det reviderade allmänna tulloch handelsavtalet a1 i texten