Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:t proposition angående uppförande av neurologiska och neurokirurgiska kliniker vid karolinska sjukhuset.

1956-05-08 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:113, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:t proposition angående uppförande av neurologiska och neurokirurgiska kliniker vid karolinska sjukhuset.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 113—1U

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1956

1

Nr 113

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:t proposition angående uppförande

av neurologiska och neurokirurgiska kliniker

vid karolinska sjukhuset.

(3:e avd.)

I propositionen nr 163 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 6 april 1956, föreslagit

riksdagen att besluta att vid karolinska sjukhuset skall i huvudsaklig

överensstämmelse med av föredraganden förordat förslag uppföras neurologiska

och neurokirurgiska kliniker med tillhopa högst 200 vårdplatser.

Till följd av den överenskommelse, som år 1948 träffades mellan Kungl.

Maj :t och kronan och stiftelsen serafimerlasarettet, å ena, samt Stockholms

stad, å andra sidan, om försäljning till staden av serafimerlasarettets fastigheter

skall lasarettets medicinska, kirurgiska, neurologiska och neurokirurgiska

kliniker före ingången av år 1961, då staden tillträder fastigheterna,

stå färdiga att tagas i bruk på annan plats. Enligt det samma år ingångna

avtalet mellan Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt staden, å andra sidan,

om upplåtande av Sabbatsbergs sjukhus såsom undervisningssjukhus skall

de två förstnämnda klinikerna förläggas till sistnämnda sjukhus. De neurologiska

och neurokirurgiska klinikerna åter har förutsatts skola förläggas

till karolinska sjukhuset.

Kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande

m. in., som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 26 maj 1939 verkställt

utredning angående uppförande av nya neurologiska och neuiokirurgiska

kliniker vid karolinska sjukhuset, har med skrivelse den 5 mars 1956 inkommit

med förslag till uppförande av ifrågavarande kliniker.

Förhandlingskommissionens utredning och förslag samt däröver avgivna

yttranden redovisas i statsrådsprotokollet (s. 2—15), till vilket utskottet

torde få hänvisa.

För egen del anför föredraganden följande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått har serafimerlasarettets

fastigheter försålts till Stockholms stad genom beslut av 1948 års riksdag.

Fastigheterna skall avträdas till staden den 1 januari 1961. Genom avtal,

som likaledes godkänts av nämnda års riksdag, har överenskommelse jämväl

träffats med staden om upplåtande av Sabbatsbergs sjukhus som undervisningssjukhus.

Till detta sjukhus skall överflyttas de nuvarande medicinska

och kirurgiska klinikerna vid serafimerlasarettet medan de neuro
Bihang

till riksdagens protokoll 1956. 6 sand. Nr 113—ltl

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1956

logiska och neurokirurgiska klinikerna därstädes förutsatts skola övertlyttas

till karolinska sjukhuset.

\ ad angår frågan om nervklinikernas förläggning har med anledning

av statsutskottets i det föregående angivna uttalande möjligheterna att

förlägga klinikerna till annat sjukhus än karolinska sjukhuset noggrant

prövats av förhandlingskommissionen. Av kommissionen företagen utredning

i t rågan har emellertid visat, att det i Stockholm eller dess närhet

icke finns något sjukhus till vilket dessa kliniker kan förläggas. Med hänsyn

härtill anser jag mig böra förorda, att ifrågavarande kliniker uppföres

vid karolinska sjukhuset trots den begränsade markyta, som inom det

s. k. Norrbackaområdet står till förfogande för framtida utbyggnadsbehov.

Jag vid i detta sammanhang erinra om att chefen för inrikesdepartementet

i propositionen nr 135/1955 förklarade sig vara övertygad om nödvändigheten

av att inom nämnda område söka finna utrymme jämväl för nervklinikerna.

Av vad lörhandlingskommissionen och ämnesrepresentanten i neurologi

numera anfört har jag blivit övertygad om att en förläggning av nervklinikerna

till det östra sjukhusområdet i närheten av den psykiatriska

kliniken är en lämplig och naturlig lösning. Neurologien och psykiatrien

utgör så närbesläktade discipliner, att en intim kontakt mellan dessa båda

discipliner bör eftersträvas. Jämväl för Eugeniahemmet i dess egenskap

av central spastikeranstalt måste det innebära en stor fördel att i grannskapet

ha tillgång till två moderna kliniker av den art, varom här är fråga.

Enligt upprättade skissritningar till de planerade nya klinikerna förutsattes

viss del av Eugeniahemmets område skola tagas i anspråk för klinikernas

uppförande. Vid de förhandlingar rörande erforderlig markupplåtelse,

som kommissionen upptagit med sällskapet Eugeniahemmets förvaltningsutskott,

har framgått, att från sällskapets sida hinder icke möter

mot föreslagen markupplåtelse under förutsättning att vissa av sällskapet

i sammanhanget framförda önskemål beaktas. Av handlingarna i ärendet

framgår, att förhandlingskommissionen i största möjliga utsträckning sökt

tillmötesgå dessa önskemål. Kommissionen har sålunda låtit delvis omarbeta

tidigare upprättad situationsplan i syfte att möjliggöra bibehållandet

av en Eugeniahemmet tillhörande terrass, som visat sig vara synnerligen

värdefull för det starkt rörelsehindrade klientel, som vårdas vid hemmet.

Vad kommissionen i denna del föreslagit anser jag mig kunna biträda.

Det torde få ankomma på förhandlingskommissionen att efter slutförda

förhandlingar till Kungi. Maj:t inkomma med de förslag till överenskommelser

med sällskapet Eugeniahemmet, som sammanhänger med erforderlig

markupplåtelse. I samband med dessa förhandlingar torde även

den av sällskapets styrelse i dess remissyttrande väckta frågan angående

ersättning av statsmedel för av sällskapet nedlagda kostnader i den del

av hemmets park, som skulle gå förlorad genom nervklinikernas uppförande,

böra upptagas till prövning. Beträffande frågan om ersättningsbyggnader

vill jag i likhet med förhandlingskommissionen med hänsyn till

rådande ovisshet om Eugeniahemmets framtida förläggning understryka

angelägenheten av att varje möjlighet till begränsning av byggnadsprogrammet

i denna del tillvaratages. Det nu sagda får emellertid enligt min

mening icke utesluta, att man vid lösandet av de rent byggnadstekniska

frågorna såvitt möjligt tillgodoser de önskemål, som i förevarande sammanhang

framförts av sällskapet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr Hd år tUäli

:i

I fråga om storleken av de planerade nervklinikerna har bl. a. medicinalstyrelsen,

universitetskanslern samt karolinska institutets lärarkollegium

ansett en ökning av antalet vårdplatser nödvändig främst med hänsyn till

forskningens och undervisningens behov. Lärarkollegiet har därjämte hävdat,

alt någon minskning av den neurokirurgiska klinikens 86 vårdplatser

icke bör ifrågakomma. Kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande

har däremot anslutit sig till kommissionens förslag, att det sammanlagda

vårdplatsantalet bör med viss angiven marginal fastställas till

186. Statskontoret har för sin del understrukit nödvändigheten av att

begränsa klinikernas storlek och bl. a. ifrågasatt en begränsning av antalet

riksplatser. För egen del finner jag den planerade storleken av nervklinikerna

i huvudsak väl avvägd. Jag vill dock erinra om att lärarkollegiet

vid karolinska institutet ansett det föreslagna antalet vårdplatser utgöra

ett minimum för att klinikerna skall kunna tillgodose de avsedda undervisningsändamålen

samt att såväl kollegiet som universitetskanslern ansett

klinikerna höra omfatta tillhopa omkring 200 vårdplatser. Det är uppenbart,

a.lt dessa uttalanden måste tillmätas stor betydelse. Härtill kommer,

att vid denna frågas bedömande enligt min mening hänsyn jämväl bör

tagas till det f. n. föreliggande stora vårdbehovet inom ifrågavarande specialiteter,

vilket bl. a. medför orimligt långa väntetider för patienter, som

icke är bosatta i Stockholms stad och län. Under dessa omständigheter synes

det vara ett riksintresse att i avbidan på en landstingskommunal utbyggnad

av vårdresurserna inom förevarande discipliner söka bidraga till

en ökning av vårdmöjligheterna genom tillskapande vid ifrågavarande kliniker

av det ökade antal riksplatser, som låter sig förenas med god driftekonomi

och en rationell sjukhusadministration. Jag anser mig därför böra

förorda, att antalet vårdplatser vid de bägge klinikerna fastställes till högst

200. Jag förutsätter härvid, att undervisningen i neurologi av den omfattning,

som förutsatts i propositionen nr 212/1054, jämväl framdeles må bedrivas

vid Södersjukhusets neurologiska klinik. Den av mig förordade ökningen

av antalet riksplatser torde böra tillföras den neurologiska kliniken,

vars blivande arbetsuppgifter även bör ses mot bakgrunden av nu

aktuella utredningar rörande epileptikervården och vården av paraplegiker.

Vad förhandlingskommissionen anfört i fråga om uppdelningen av vårdplatser

mellan staden, länet och riket i övrigt (riksplatser) har icke gjorts

till föremål för erinran från någon av de i ärendet hörda myndigheterna.

Jag finner kommissionens förslag i denna del väl ägnat att läggas till grund

för den fortsatta planläggningen. Det torde sålunda få ankomma på förhandlingskommissionen

att fullfölja redan inledda förhandlingar med staden

och länet angående tecknande av vårdplatser vid de båda klinikerna.

Efter förhandlingarnas slutförande torde avtalsförslagen i vanlig ordning

få underställas riksdagen för prövning och godkännande.

Det är givetvis angeläget, alt staten genom att uppföra de nya nervklinikerna

före den 1 januari 1961 uppfyller de förpliktelser, som åvilar staten

på grundval av avtalet om serafimerlasarettets försäljning till Stockholms

stad. Med hänsyn härtill finner jag det vara av vikt — trots att slutliga avtal

ännu icke träffats rörande vårdplatsernas fördelning — att riksdagen

nu fattar beslut om nervklinikernas uppförande. Såsom förhandlingskommissionen

framhållit måste man räkna med eu tidrymd av fyra år för klinikens

färdigställande, varav tre år för erforderliga byggnadsarbeten och ett

år för utrustning. Kommissionen har jämväl framhållit, att ett princip
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1956

beslut om klinikernas uppförande skulle göra det möjligt för byggnadskommittén

att redan sommaren 1956 påbörja uppgörandet av huvudritningar

till klinikerna. I realiteten innebär detta en tidsvinst av ett år i fråga om

klinikernas uppförande, enär byggnadskommittén redan nästa budgetår

skulle kunna äska medel för byggnadsarbetenas igångsättande. Givetvis

måste i samband härmed — såsom också karolinska institutets lärarkollegium

framhållit i sitt remissyttrande — en överarbetning ske av föreliggande

skissritningar icke minst med hänsyn till vetenskapens snabba

framsteg inom förevarande discipliner. Byggnadskommittén har beräknat

en tid av sju månader för uppgörande av huvudritningar. Jag anser det

därför vara synnerligen angeläget, att förhandlingskommissionen snarast

framlägger definitiva förslag till avtal med berörda parter angående klinikernas

uppförande och drift. Enligt vad jag inhämtat har kommissionen

redan inlett förhandlingar med representanter för såväl staden som länet

angående ett inom kommissionen nyligen upprättat avtalsförslag uppgjort

på grundval av de avtal, som staten under senare år träffat med staden och

länet rörande uppförande av kliniker vid karolinska sjukhuset.

Under hänvisning till det nu sagda förordar jag, att riksdagen innevarande

år fattar ett principbeslut om nervklinikernas uppförande i huvudsaklig

överensstämmelse med det av arkitekten Ahlberg utarbetade byggnadsprogrammet.

Sedan förhandlingskommissionen avslutat sina avtalsförhandlingar

med staden och länet, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t

att uppdraga åt byggnadskommittén att uppgöra huvudritningar och verkställa

andra därmed jämförliga förarbeten. Jag förutsätter, att kommittén

härvid tillvaratager alla möjligheter till besparingar beträffande de lokalutrymmen,

som angivits i det av arkitekten Ahlberg uppgjorda byggnadsprogrammet.

I fråga om byggnadskostnaderna vill jag slutligen erinra om att Stockholms

stad under hand förklarat sig villig att under vissa förutsättningar

teckna 40 vårdplatser medan Stockholms läns landstings förvaltningsutskott

förklarat, att landstinget torde vara berett att teckna högst 45 platser.

Jag förutsätter, alt i enlighet härmed avtal kommer till stånd, varigenom

staden och landstinget åtager sig att svara för vårdplatser vid klinikerna.

Med ett sammanlagt vårdplatsantal av högst 200 innebär detta, att serafimerlasarettets

köpeskillingsmedel, 8 000 000 kronor, vilka medel sedan

år 1949 förräntats mot 2,75 procent, kan antagas komma att täcka statens

andel i klinikernas uppförande. Såsom framgår av det föregående har de

sammanlagda kostnaderna för klinikernas uppförande numera beräknats till

13 350 000 kronor.

Utskottet. Kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets

utbyggande in. in. har, såsom framgår av propositionen, noggrant prövat

möjligheterna att förlägga nervklinikerna till annat sjukhus än karolinska

sjukhuset. Kommissionen har funnit, att det i Stockholm eller dess

närhet inte finns något annat sjukhus till vilket dessa kliniker kan förläggas.

Med hänsyn härtill finner sig utskottet böra tillstyrka Kungl. Maj:ts

förslag att ifrågavarande kliniker skall uppföras vid karolinska sjukhuset,

trots de betänkligheter i skilda hänseenden, som en sådan förläggning är

ägnad att inge.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1956 5

Principiellt hävdar utskottet, att en bristande landstingskommunal utbyggnad

av vårdresurserna inom viss disciplin inte bör få tagas till intäkt

för skapande av ett större antal statliga vårdplatser på område, varå sjukhuslagen

är tillämplig, än som påkallas av forskningens och undervisningens

krav. Utskottet tillstyrker föredragandens förslag att antalet vårdplatser

vid de bägge klinikerna fastställes till högst 200 men förutsätter i enlighet

med nyss angivna principiella uppfattning härvid, att detta platsantal skall

vara ett maximum, vilket under det fortsatta utredningsarbetet om möjligt

bör i viss mån underskridas. Jämväl i övrigt bör, såsom föredraganden framhållit,

alla möjligheter till besparingar beträffande de föreslagna lokalutrymmena

av byggnadskommittén tillvaratagas.

Under åberopande av det anförda och då utskottet inte funnit anledning

till erinran mot vad i förevarande sammanhang i övrigt anförts och föreslagits

hemställer utskottet,

att riksdagen må besluta att vid karolinska sjukhuset

skall i huvudsaklig överensstämmelse med av föredraganden

i statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 6 april

1956 förordat förslag uppföras neurologiska och neurokirurgiska

kliniker med tillhopa högst 200 vårdplatser.

Stockholm den 8 maj 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, Leander, Näsgård, Gillström, Näsström, Boman, fröken Andersson,

herrar Hesselbom, Gustaf Andersson, Birger Andersson, Nils Theodor

Larsson, fröken Ranmark och herr Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,

Andersson i Malmö, Ståhl, Åkerström, Hoppe, fröken Elmén, herrar

Petterson i Dcgerfors, Andersson i Mölndal, Staxäng, Johansson i Mysinge,

Hansson i Skegrie, Löfroth och fröken Ager.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:263 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av neurologiska och neurokirurgiska kliniker vid karolinska sjukhuset. a1 i texten