Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1956/57 till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1956-05-15 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:124, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1956/57 till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 121-125

Statsutskottets utlåtande nr 12b år 1956

1

Nr 124

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

för budgetåret 1956/57 till konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(1 avd.)

I propositionen nr 1 under tionde huvudtiteln (punkt 39) har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1956/57 såsom reservationsanslag beräkna till Bidrag till

Hemmens forskningsinstitut 430 000 kronor samt till Konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning 300 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 105, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 2 mars

1956, föreslagit riksdagen att

I. godkänna av föredragande statsrådet framlagt förslag om inrättandet

från och med den 1 januari 1957 av ett statens konsumentråd och ett statens

institut för konsumentfrågor;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med i förberörda statsrådsprotokoll

framlagda förslag, fastställa personalförteckningar för statens konsumentråd

och statens institut för konsumentfrågor;

Ilf. godkänna av statsrådet förordad avlöningsstat för statens institut för

konsumentfrågor, att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni 1957;

IV. å driftbudgeten under tionde huvudtiteln för budgetåret 1956/57 anvisa

till

a) Bidrag till Hemmens forskningsinstitut ett reservationsanslag av

250 000 kronor;

b) Statens konsumentråd ett förslagsanslag av 21 600 kronor;

c) Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning ett reservationsanslag

av 300 000 kronor;

d) Statens institut för konsumentfrågor: Avlöningar ett förslagsanslag

av 288 400 kronor;

e) Statens institut för konsumentfrågor: Omkostnader ett förslagsanslag

av 85 500 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

fru Hamrin-Thorell m. fl. (1:533) och den andra inom andra kammaren

av fröken A ger m. fl. (II: 695), i vilka hemställts, att riksdagen måtte dels

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 124—125

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 105, dels i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att frågan om formerna för konsumentvaruforskningen och konsumentupplysningen

blir föremål för en översyn, så att ett förslag, som mer

effektivt tillgodoser behovet av en ökad hemforskning och konsumentupplysning,

kan föreläggas 1957 års riksdag, dels ock till Bidrag till Hemmens

forskningsinstitut för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag av

750 000 kronor,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av fröken Andersson och herr Svärd (I: 534) och den andra inom andra

kammaren av herr Cassel och fröken Wetterström (II: 694), i vilka hemställts,

att riksdagen måtte vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr

105 dels avslå de under punkterna I, II, III och under IV b, c och d framförda

förslagen, dels i enlighet med hittills rådande normer å driftbudgeten

under tionde huvudtiteln för budgetåret 1956/57 anvisa till bidrag åt

Hemmens forskningsinstitut ett reservationsanslag av 465 000 kronor, dels

ock uppdraga åt Kungl. Maj :t att utforma riktlinjer för en samordning av

nuvarande statlig forskning på konsumentvaruområdet med Hemmens

forskningsinstitut som samarbetsorgan.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas

till motionerna 11:695 och I: 534.

Behovet av forskning och upplysning

Föredragande statsrådet framhåller, att en god folkhushållning bygger på

en god hushållning inom hemmen. Detta underströks särskilt av varuknappheten

under det senaste världskriget. Statsmakterna inledde då en informationsverksamhet,

vars syfte var att stimulera husmödrarna till sparsamhet

med de gemensamma resurserna. År 1940 tillkom ett statligt organ

för ändamålet -— Aktiv hushållning. Erfarenheterna var goda, och man insåg

snart att en rätt bedriven vägledning om varuinköp och varuvård inte

blott var motiverad under krisförhållanden utan god ekonomi för samhället

även under normala tider. Fyra år senare inrättades Hemmens forskningsinstitut

(HFI), där staten till en början svarade för hälften av det ekonomiska

stödet men i dag bidrar med omkring 85 procent. År 1951 inrättades

med statligt stöd den s. k. Varudeklarationsnämnden. Vidare har av

överskottsmedel i vissa clearingkassor åren 1953 och 1955 ställts sammanlagt

2,4 milj. kronor till förfogande för sådan forskning och upplysning,

som är av betydelse för konsumenterna.

Den utveckling, som här antytts och som innebär, att staten efterhand

kommit att lämna allt större bidrag till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning,

framstår som naturlig. Under de senaste decennierna har

varumarknaden blivit allt rikhaltigare, alltmer differentierad och därmed

svåröverskådligare för konsumenterna. Det sammanhänger givetvis med den

stigande levnadsstandarden, som ökat köpkraften. Till belysning härav kan

nämnas, att den privata konsumtionen i vårt land har uppskattats till 27,8

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 12A- år 1956

3

miljarder kronor för år 1955. Betydelsen av rådgivning vid inköpsvalet har

samtidigt accentuerats. Den uppfattningen har mer och mer trängt igenom

att samhället bör vara konsumenterna behjälpligt med informationer som

underlättar ett klokt och ekonomiskt inköpsval. En konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning, som medverkar till att få fram goda och

prisbilliga varor, måste innebära betydande vinster för både den enskilde

och samhället. Därifrån är steget långt till en dirigering av konsumenterna.

Självfallet är delta helt främmande för syftet med konsumentupplysningen:

upplysningen skall vara rådgivande och vägledande, aldrig dirigerande.

Under hösten 1955 företogs en särskild utredning om behov och resurser

på konsumentvaruforskningens område och därmed sammanhängande frågor.

Utredningen föreslog i en promemoria att ett årligt anslag anvisas för

konsumentvaruforskning och konsumentupplysning, att ett statens konsumentråd

inrättas för att samordna verksamheten härvidlag samt att HFI

bygges ut och förstatligas. Dessa olika förslag är nära sammanhängande.

Innan statsrådet närmare går in på enskildheterna, vill statsrådet därför

redan här nämna, att statsrådet i stort sett biträder utredningens förslag.

Under senare år har av flera kommittéer och i andra sammanhang behandlats

frågan om konsumentvaruforskning och konsumentupplysning. Någon

ytterligare utredning utöver den nu föreliggande promemorian finner statsrådet

därför inte erforderlig.

Utredningens förslag om ökat stöd till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning

genom ett särskilt årligt riksstatsanslag har tillstyrkts

av så gott som samtliga remissorgan. Statskontoret har avstyrkt förslaget

med hänsyn till de möjligheter för ökad verksamhet på detta område, som

de för ändamålet avsatta clearingmedlen — 2,4 milj. kronor — innebär.

Dessa medel är emellertid engångsbidrag, av vilka hittills disponerats ca

1 milj. kronor. Man har anledning räkna med, att en avsevärd del av återstoden

kommer att beviljas som bidrag innevarande år för fullföljande av

undersökningar, som påbörjats med en första insats clearingmedel. Inte

minst de ansökningar, som gjorls om bidrag av dessa medel, visar klart, att

behov finns av ett kontinuerligt statligt stöd. Med anledning av sakrevisionens

anmärkning, att man först med nöjaktig säkerhet bör ha kartlagt behoven

— nuvarande och kommande — av insatser inom skilda specialområden,

kan framhållas, att de redan kända och vitsordade behoven är mångfaldigt

större än vad som kan tillgodoses med det av de sakkunniga föreslagna

statsanslaget. Statsrådet finner förslaget att föra upp ett årligt anslag

på riksstaten för ökat stöd till denna verksamhet välgrundat och det av

utredningen angivna beloppet, 300 000 kronor under budgetåret 1956/57,

föranleder ingen erinran från statsrådets sida. Statsrådet tillstyrker således

alt det för nästa budgetår under tionde huvudtiteln uppföres ett reservationsanslag

till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning av

300 000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 12i år 1956

Genom ett sådant anslag ges möjligheter att fortsätta den verksamhet för

befrämjande av forskning, undersökningar och upplysning till gagn för konsumenterna,

som temporärt kunnat ske med tillhjälp av clearingmedel.

Från rikssstatsanslaget bör bidrag således kunna lämnas till olika statliga

och halvstatliga forskningsinstitut och provningsanstalter — däribland HFI

i dess förordade nya utformning — liksom även till näringslivets och konsumentorganisationernas

egna utredningsorgan. Som exempel på verksamhet,

som bör kunna komma i åtnjutande av bidrag, må nämnas undersökningar

som rör konsumtionsvaror i egentlig mening, d. v. s. varor som den

enskilde inköper för sitt eller sin familjs behov. I första hand gäller detta

förbrukningsartiklar, men även i fråga om konsumentkapitalvaror, som har

direkt anknytning till hushållet såsom dammsugare, kylskåp, tvättmaskiner

o. s. v. och som representerar stora kapitalutlägg för familjen, behövs forskning

och upplysning, vartill bidrag bör kunna lämnas. Däremot finner statsrådet

det självklart, att bidrag från anslaget icke skall lämnas till undersökningar

om varor av mera exklusivt eller mindre nyttobetonat slag som

exempelvis bilar och televisionsapparater. Vidare bör anslaget kunna disponeras

för främjande av undersökningar i distributionsfrågor och för bidrag

till upplysningsverksamhet i skilda former — varudeklarationer, utställningar,

broschyrer, kurser etc. — rörande konsumtionsvaror, inköpsvanor

m. in.

Enligt utredningens mening bör den här nämnda konsumentupplysningen

kunna sträcka sig till ett namngivande av de fabrikat, som efter verkställda

undersökningar befunnits kunna godtagas. Under remissbehandlingen har

denna synpunkt starkt framhållits främst från konsumenthåll. Å andra sidan

har från kommerskollegiets och näringsorganisationernas sida betonats,

att konsumentupplysningen inte bör innefatta godkännande av en

namngiven vara. Styrelsen för HFI framhåller i sitt remissyttrande, att i

åtskilliga fall det väsentliga i varuupplysningen inte är att namnge fabrikatet

utan att peka på olika typer av varor, som kan anses lämpliga och

värda att rekommenderas för angivna ändamål. För egen del vill statsrådet

understryka, att en bestämd förutsättning för att ett namngivande av undersökta

varor skall äga rum är att det bygger på vederhäftiga forskningsresultat.

Upplysningen måste utgöra resultatet av en forskning, som omspänt

alla betydande varor, avsedda för eu viss funktion, och som haft till sitt

törtogande mätmetoder, som gör forskningsinstitutionen berättigad att göra

säkra värderingar. En vanlig svårighet vid värderingar varom här är fråga

är att de egenskaper hos varan, som är bra för det ena ändamålet, kan vara

olämpliga för en annan funktion, om varan har flera användningsområden.

Konsumenten måste då själv göra hopkopplingen av de informationer, som

lämnas, med sin planerade användning av varan. Upplysningen bör därför

tillhandahålla mer av objektiva fakta än av värderingar. Statsrådet delar

utredningens uppfattning, att det bör ankomma på konsumentrådet att —

med beaktande av vad statsrådet här anfört — närmare ange riktlinjerna

för upplysningsverksamheten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

5

Statens konsumentråd

F. n. pågår konsumentvaruforskning i en eller annan form inom en rad

olika institutioner, myndigheter och enskilda företag. En inventering av den

statliga och statsunderstödda verksamheten på detta område gjordes 1954;

dess resultat, som bifogades förenämnda utredningspromemoria, pekar

starkt på behovet av en samordning av resurserna. Genom en sådan samordning

skulle man sannolikt kunna uppnå en effektivare arbetsfördelning

med bättre utnyttjande av tillgängliga forskare och anslagsmedel, så att

risken för dubbelarbete undvikes. Utredningen har — i viss analogi med

norska förhållanden -— föreslagit ett särskilt organ, ett statens konsumentråd,

som skall befrämja en bättre samordning på konsumentvaruforskningens

område, medverka vid fördelning av det allmänna anslaget och uppdraga

riktlinjerna för upplysningsverksamheten. I ett dylikt samarbetsorgan med

företrädare för de tongivande konsumentorganisationerna får konsumenterna

ett vidgat inflytande på den forsknings- och upplysningsverksamhet, som är

avsedd att betjäna deras intressen. De får även ett forum, där de reguljärt

kan överlägga med representanter för näringslivet och den tekniska expertisen

om verksamhetens utformning och utveckling. Då härtill kommer, att

inrättandet av ett statens konsumentråd innebär, att man delegerar på en

representativ grupp av fackkunniga och intressenter en stor del av de initiativ

och beslut, som hittills ankommit på Kungl. Maj:t ensam — en enligt

statsrådets mening önskvärd decentralisering — vill statsrådet i likhet med

det stora flertalet remissorgan förorda utredningens förslag om inrättandet

av ett konsumentråd för de förut angivna uppgifterna.

Enligt utredningens förslag skulle detta råd följa och samordna forsknings-

och upplysningsverksamheten på konsumentvaruområdena samt besluta

om fördelning av sådana bidrag, som inte överstiger 50 000 kronor,

från det särskilda anslaget för nämnda ändamål. Under remissbehandlingen

har den tanken framförts, att rådet inte endast borde uppdraga riktlinjer för

upplysningsverksamheten utan självt ombesörja hela upplysningsverksamheten

i stället för det institut för konsumentfrågor, vartill HFI ombildas.

Till stöd härför har anförts, att upplysningsverksamheten ju bör avse hela

konsumentvaruområdet, inte blott HFI:s arbetsfält. Ehuru denna synpunkt

förtjänar all uppmärksamhet, talar enligt statsrådets mening övervägande

skäl för utredningens förslag, att upplysningsverksamheten förlägges till

det institut för konsumentfrågor, vars forskningsavdelning omspänner flera

av de viktigaste delarna av konsumentvaruforskningen och som redan

— i gestalt av HFI — har kontakt med forskningen på de kompletterande

områdena. Härtill kommer att institutet har knutit till sig personal, som

börjat ge upplysningsarbetet en uppläggning med goda utvecklingsmöjligheter.

Statsrådets ståndpunktstagande i denna fråga innebär, att statsrådet

inte biträder den av tekniska forskningsrådet framförda tanken, att man

bör inrätta två nya statliga organ på delta område, dels en nämnd för upplysningsverksamhet

och dels ett forskningsråd, vid sidan om ett tredje organ,

ett halvstatligt HFI.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

Beträffande rådets sammansättning har utredningen fört fram två alternativ,

det ena att rådet skall omfatta ordförande och tolv ledamöter, det

andra att det skall bestå av ordförande och aderton ledamöter. Bland ledamöterna

skulle i båda fallen främst ingå representanter för konsumenterna

men därjämte företrädare för näringslivet samt teknisk och ekonomisk expertis.

Helt naturligt bör i det organ, som skall samordna forskning och

upplysning till förmån för konsumenterna, ingå en stark representation för

konsumenterna. Men det är av vikt, att även produktionens och handelns

obestridliga intresse för tillverkning och spridning av bättre varor tillvaratages;

statsrådet förordar därför, att i rådet även ingår representanter för

näringslivet. I sin egenskap av organ, som beviljar bidrag till forskning,

bör rådet också ha tillgång till vetenskaplig och allmän expertis. Med hänsyn

till önskvärdheten av att i rådet erhålla tillräckligt antal representanter

lör så många skilda intressen bör antalet ledamöter inte begränsas för

mycket. Ett mellanalternativ har förordats i ett remissyttrande och starka

skäl talar härför. Statsrådet föreslår, att rådet skall bestå av ordförande

och fjorton ledamöter. Härvid förutsättes, att det såsom föreslagits inom

rådet organiseras ett arbetsutskott.

Rådet bör även ha möjlighet — om så befinnes praktiskt -— att arbeta

på delegationer och med sig adjungera utomstående expertis, när mer komplicerade

forskningsfrågor skall bedömas. Under remissbehandlingen har

pekats på tvättforskningen som ett sådant område, vilket är särskilt i behov

av samordning och rationalisering. Bostadskollektiva kommittén har i

sitt betänkande Tvätt (SOU 1955: 8) givit exempel på den splittring, som

föreligger inom tvättforskningen, och framfört förslag om ett särskilt organ

för överblick och effektivisering av nämnda forskning. Även styrelsen för

HFI har vitsordat det speciella behovet härvidlag. För egen del har statsrådet

blivit övertygat om behovet av samordning på detta område. Statsrådet

förutsätter att konsumentrådet kommer att ta sig an denna uppgift

i en eller annan form.

Såväl ordföranden som ledamöterna i rådet bör utses av Kungl. Maj :t för

en tid av två år i sänder. Av ledamöterna bör sju företräda konsumenterna

— löntagare- och kvinnosammanslutningar — minst tre representera de

olika leden inom näringslivet och de återstående ha vetenskaplig och allmän

expertis.

Ordföranden i rådet bör även vara ordförande i arbetsutskottet och uppbära

ett årsarvode av tillsvidare 2 400 kronor. Till envar av tre andra ledamöter

i arbetsutskottet bör utgå ett årligt arvode av 1 000 kronor. Rådets övriga

ledamöter torde, som utredningen föreslagit, få åtnjuta ersättning enligt

kommittékungörelsen.

Rådets kansli bör bestå av en sekreterare jämte biträde. För sekreteraren

bör inrättas en tjänst i Ce 29, vilken under tjänstebenämningen sekreterare

bör uppföras i personalförteckningen för rådet. För biträdeshjälp jämte

expenskostnader beräknas 6 000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

Medel bör vidare beräknas för resekostnadsersättningar och traktamenten.

De sammanlagda årskostnaderna för rådet uppskattas till 43 200 kronor.

Statsrådet förutsätter, att erforderliga lokaler för rådet kan ställas till

förfogande i Stockholm. Rådet bör inrättas från och med den 1 januari

1957, vid vilken tidpunkt även den föreslagna omorganisationen av HFI bör

genomföras. För budgetåret 1956/57 torde få uppföras ett förslagsanslag till

Statens konsumentråd av 21 600 kronor.

Institutet för konsumentfrågor

Statsrådet övergår härefter till frågan om förstatligandet av HFI. Utredningen

har erinrat om att staten redan nu — sedan institutet år 1954 sammanslogs

med det statliga Aktiv hushållning — svarar för ungefär 85 procent

av kostnaderna för institutets verksamhet och utredningen förordar att

institutet i samband med en ökning av det statliga stödet helt förstatligas.

Någon ökad medelstilldelning från näringslivet är inte att pårakna. I remissyttrandena

från näringslivet bekräftas detta. Såväl utredningen som

flertalet remissinstanser framhåller emellertid, att institutet är i trängande

behov av ökade resurser för att kunna tillgodose de växande anspråk på dess

tjänster, som allmänheten ställer. Med ökade statliga anslag skulle näringslivets

engagemang i institutet krympa till en procentuellt mycket liten andel.

Genom att man tar steget fullt ut och förstatligar institutet skulle vidare

enligt utredningens uppfattning institutet få större auktoritet, det skulle

komma att framstå som mera oavhängigt och rekryteringen av personalen

skulle underlättas. Utredningen har visserligen framhållit, att institutet aven

med sin nuvarande status torde ha varit obundet i sitt arbete av de enskilda

finansiärerna, men att det när institutets verksamhet ökar framstår som

angeläget att varje misstanke om beroende av producentintressena undanröjes.

Även i fråga om förstatligandet har utredningens förslag tillstyrkts av

det övervägande flertalet remissinstanser. I några yttranden har emellertid

understrukits, att auktoriteten inte beror på organisationsformen utan på

vederhäftigheten i undersökningarna och upplysningarna. Vidare har av

några remissorgan framhållits, att erfarenheten snarast tyder på att kvalificerad

arbetskraft lämnar statstjänst samt att pensionsfrågan för institutets

personal kan lösas genom vanlig pensionsförsäkring.

För egen del vill statsrådet betona, att förtroendet för institutets arbete

givetvis i första hand måste grundas på verksamhetens resultat och inte på

institutets organisatoriska ställning. Ett förstatligande innebär emellertid,

att institutets arbete i viktiga hänseenden underlättas. Att på tillfälliga forskningsanslag

söka förvärva och behålla kvalificerad personal för forskningsarbete

har ofta berett institutet stora svårigheter. Även ovissheten om de enskilda

bidragens storlek och tidpunkten för utbetalningen har tidvis förryckt

arbetet vid institutet. Mot bakgrund av de osäkra villkor, som institutet hittills

kunnat bjuda kvalificerad personal, torde också statliga lönegradspla
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

cerade tjänster bli attraktivare än nuvarande tjänsteförhållanden vid institutet.

Den del av institutets personal, som härrör från den tidigare statliga

delen av institutet — Aktiv hushållning — har redan nu förmånen av

pension, vilket den övriga personalen saknar. Ett jämbördigare förhållande

mellan de olika personalkategorierna synes önskvärt.

Av här anförda skäl biträder statsrådet utredningens förslag om ett förstatligande

och en viss utbyggnad av HFI fr. o. m. ingången av år 1957. Statsrådet

förutsätter därvid, att kontakten och samarbetet med näringslivet

kommer att fortsätta. Genom representanter i konsumentrådet får produktionen

och handeln tillfälle att följa verksamheten vid institutet. Vidare

finns det anledning antaga, att institutet även i fortsättningen kommer att

utföra provningar på uppdrag av tillverkare av sådana varor, varmed institutet

närmast sysslar.

Institutets huvuduppgifter bör i fortsättningen som hittills vara konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning. Med konsumentvaruforskning

bör i detta sammanhang förstås en målbetonad forskning _ prov
ningsverksamhet

och praktiska undersökningar av betydelse för konsumenterna.

Institutet skall däremot i regel icke bedriva egentlig grundforskning

— för detta saknar institutet resurser. Det måste emellertid slås fast, att

även för en effektiv målbetonad forskning och undersökningsverksamhet

krävs både kvalificerade personella och materiella resurser. Statsrådet delar

alltså utredningens uppfattning, att en förstärkning av institutet i dessa

hanseenden bör ske. Såsom utredningen framhållit bör ramen för verksamheten

efterhand vidgas med hänsyn till de arbetsuppgifter, som tränger på,

och de forskarresurser, som kan komma att stå till förfogande.

I det föregående har framhållits, att konsumentrådet bör ha sin uppmärksamhet

riktad på att dubbelarbete undvikes. När institutets verksamhet

utformas, bör därför tillses, att institutet inte påtager sig arbesuppgifter,

for vilka andra forskningsorgan har särskilda och bättre förutsättningar.

Statsrådet syftar härmed på forskning vid specialinstitut av olika slag,

folkhälsoinstitutets undersökningar, Ingenjörsvetenskapsakademiens försöksverksamhet,

av Varudeklarationsnämnden dirigerade undersökningar

och av statliga myndigheter bedriven forskningsverksamhet på specie°lla

avsnitt av varumarknaden. Konsumentvaruforskning på livsmedels- och textilområdena

bör t. ex. i stor utsträckning äga rum vid andra institut. Även

pa Övriga områden bör institutet beakta alla möjligheter till samarbete och

arbetsfördelning med andra fackorgan. Statsrådet förutsätter sålunda, att

undersökningar rörande bostadens planering och inredning i huvudsak bör

ombesörjas av statens nämnd för byggnadsforskning, av allmännyttiga och

andra bostadsföretag samt Övriga på bostadsfrågor specialiserade. Såsom

framhållits i flera remissyttranden bör forsknings- och provningsverksamheten

vid HFI även efter omorganisationen närmast omfatta varor, arbetsredskap

och funktionsstudier med anknytning till hushållsorganisationen.

Institutets upplysningsverksamhet bör däremot — som förut antytts —

i niojlig mån omfatta även de avsnitt av konsumentvarumarknaden av all
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 124- år 1956

9

männare intresse, som inte är föremål för institutets egen forskningsverksamhet.

Givetvis erfordras här ett mycket nära samarbete med en rad andra

institutioner. Institutets upplysningsavdelning bör sammanbringa och

förmedla informationer, som specialforskningsinstituten inte själva har tid

eller arbetskraft att ge en för allmänheten lättillgänglig form. En översättning

av tekniska och vetenskapliga data i praktiska slutsatser, av värde för husmödrar

och vanliga konsumenter över huvud taget, kräver både journalistisk

kompetens och stora allmänna insikter i inköps- och konsumtionsvanor.

I detta sammanhang bör även den prisupplysande verksamheten något

beröras. 1 annan ordning kommer årets riksdag att taga ställning till ett förslag

om inrättande av en statens pris- och kartellnämnd med uppgift bl. a.

att göra prisstudier och till allmänheten sprida upplysning om resultaten av

dessa studier. Vid remissbehandlingen av förslaget härom har åtskilliga remissorgan

påpekat behovet av en gränsdragning mellan HFI efter dess omorganisation

och det nya pris- och kartellorganet i vad angår prisinformationer

till allmänheten. Beträffande denna gränsdragning har chefen för

handelsdepartementet i förslaget rörande verksamheten vid pris- och kartellnämnden

utgått från att nämnden skall svara för sådan konsumentupplysning,

som kan grundas på resultaten av dess prisregistrerande och prisanalyserande

verksamhet. Nämnden skulle i enlighet härmed svara för upplysning

om exempelvis prisspridningen inom en ort eller ett område eller

skäligheten av prismarginalerna inom olika distributionsled.

I överensstämmelse med denna principiella gränsdragning kan statsrådet

inte förorda, att inom HFI skall göras prisanalyser o. d. Statsrådet kan

följaktligen inte heller biträda utredningens förslag, att HFI för prisupplysningsverksamhet

bör anställa civilekonomer. Institutet bör givetvis kunna

förknippa sina upplysningar om varukvaliteter o. d. med prisuppgifter,

som inhämtas på marknaden och som kan tjäna konsumenten till vägledning

vid jämförelser mellan olika kvalitets- och prisnivåer. Om HFI därvid

tycker sig finna påfallande skillnader mellan ett varuslags kvalitets- och

prisnivå, bör institutet fästa pris- och kartellnämnden uppmärksamhet härpå,

varefter nämnden kan göra en närmare undersökning. För det samarbete,

som förutsättes härvidlag, kan det emellertid vara av värde att prisoch

kartellnämnden är representerad i styrelsen för institutet.

Statsrådet förutsätter vidare, att institutet kommer alt nära samarbeta

med Varudeklarationsnämnden i frågor som avser konsumentupplysning.

Liksom hittills bör upplysningen om själva varudeklarationerna i första

hand ombesörjas av nämnden.

Konsumentrådet, som får till uppgift att följa all forskning och upplysningsverksamhet

av betydelse för konsumenterna, måste självfallet vara

nära insatt i institutets verksamhet. Som förut nämnts bör rådet även kunna

taga initiativ till främjande av sådan forskning och upplysning och bör

uppdraga de allmänna riktlinjerna för upplysningsverksamheten. Detta

skall dock icke innebära, alt rådet fungerar som en slags överstyrelse för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

institutet. Statsrådet delar den uppfattning, som framförts i flera remissyttranden,

att institutet principiellt bör ha en självständig ställning i förhållande

till rådet. Den kostnadsram för institutet, som statsrådet kommer att

föreslå i det följande, är avpassad efter den löpande verksamheten. Statsrådet

förutsätter, att institutet kan vara i behov av ytterligare medel för

särskilda undersökningar. Härvid bör institutet kunna ansöka om bidrag

från det särskilda anslaget till forskning och upplysning. Vid prövning av

dylika ansökningar inom rådet bör institutet intaga samma ställning som

andra institutioner och organ, vilka gjort framställningar om bidrag. Med

hänsyn till den självständighet, som institutet sålunda avses skola ha, kan

statsrådet inte biträda organisationsnämndens förslag, att institutets styrelse

skall fungera som arbetsutskott åt rådet. För att trygga den ömsesidiga

förmedlingen av synpunkter på upplysningsarbetet bör dock rådet ha en

representant i institutets styrelse.

Utredningen har föreslagit, att institutets styrelse skall bestå av ordförande

och fyra ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj :t, samt institutets

direktör. Med hänsyn till inrättandet och omfattningen av det föreslagna

konsumentrådet finner statsrådet inte skäl föreligga att göra styrelsen för

institutet alltför stor eller behålla någon slags rådsförsamling vid sidan av

styrelsen. Som nyss nämnts bör emellertid i styrelsen ingå en representant

för pris- och kartellnämnden samt en representant för konsumentrådet. Vidare

bör staten som huvudman vara representerad och några platser i styrelsen

reserveras för olika berörda intressen. Statsrådet förox-dar därför en

styrelse bestående av ordförande och fem ledamöter. Institutets direktör

skall vara föredragande inför styrelsen men inte tillhöra denna.

Vad härefter beträffar institutets organisation bör vissa förenklingar vidtagas

i förhållande till det av utredningen framlagda förslaget. Någon sektion

för bostadsplanering och inredningsfrågor torde tills vidare inte behöva

inrättas. Undersökningar, som rör bostad och inredning och inte ombesörjes

av andra institutioner, bör kunna handläggas tillsammans med frågor om

hushållsorganisation. Spörsmål som berör livsmedel och kemisk-tekniska

varor torde även kunna sammanföras. Statsrådet föreslår-, att institutet organiseras

med en livsmedels- och kemisk-teknisk avdelning, en textilavdelning,

en avdelning för hushållsorganisation m. in., en upplysningsavdelning

och ett kansli. I många fall kommer en och samma arbetsuppgift att beröra

flera avdelningar; det är därför av vikt, att dessa nära samarbetar och att

uppdelningen inte är för strikt avgränsad.

Statsrådet övergår härefter till frågan om personalens antal och löneställning.

Institutet har nu 32 fast anställda befattningshavare, av vilka dock

tre arbetar på deltid. I promemorian föreslogs att institutet till en början

skulle ha 39 fast anställda tjänstemän. För egen del är statsrådet f. n. inte

beredd förorda, att medel anvisas för mer än 34 heltidsanställda befattningshavare.

Såsom utredningen föreslagit bör emellertid till tillfällig personal

beräknas ett årligt belopp av 40 000 kronor. En förteckning över de föreslagna

tjänsterna har som bilaga fogats till här ifrågavarande statsrådsprotokoll.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 12b år 1956

11

Institutets chef bör ha tjänstebenämningen direktör och i enlighet med

utredningens förslag placeras i Ce 37. Varje avdelning bör ledas av en förste

intendent i Ce 31. Kansliet bör förestås av en intendent i Ce 27. I anledning

av vad som anförts i remissyttrandet av styrelsen för HFI förordar statsrådet,

att för assistenter med hemkonsulentutbildning eller motsvarande kompetens

inrättas två konsulentbefattningar i Ce 25. För laboratoriebiträdespersonalen

bör inrättas tre tjänster som laboratoriebiträde i Ce 11 samt tre

tjänster som tekniskt biträde i Ce 8. Beträffande lönegradsplaceringen för

övriga befattningar — som väsentligen utformats i enlighet med lönenämndens

yttrande — hänvisas till nyssnämnda bilaga med förteckning över föreslagna

tjänster.

De sammanlagda avlöningskostnaderna för helt budgetår för den föreslagna

personalen kan — med utgångspunkt från näst högsta löneklassen

inom varje lönegrad — beräknas till 531 200 kronor. Härtill bör för vikariatsersättningar

m. in. uppföras 3 500 kronor samt för tillfällig pesonal

— som förut nämnts — 40 000 kronor. I enlighet med utredningens förslag

bör ordföranden i institutets styrelse uppbära ett årsarvode av 1 200 kronor.

Till var och en av de övriga ledamöterna i styrelsen torde böra utgå ersättning

enligt kommittékungörelsen. Till arvoden m. m. åt styrelsen beräknas

sammanlagt 2 000 kronor. Institutet kommer att uppbära vissa inkomster

av uppdrag samt genom försäljning av broschyrer och mönster

in. in. Dessa inkomster, som för tiden 1 januari—30 juni 1957 uppskattas

till 25 000 kronor, bör inlevereras till statsverket och redovisas å riksstatens

inkomstsida.

För institutets avlöning skostnader bör anvisas ett särskilt förslagsanslag.

F.ftersom det nya institutet skall träda i funktion först med ingången av år

1957, erfordras för nästa budgetår endast medel för avlöningskostnader under

ett halvt år. I överensstämmelse med vad här anförts bör avlöningsanslaget

sålunda för budgetåret 1956/57 uppföras med 288 400 kronor. Beträffande

anslagets fördelning på olika poster m. in. hänvisas till en sammanställning

i det följande. I personalförteckningen för institutet bör uppföras

följande tjänster, nämligen en direktör Ce 37, fyra förste intendenter Ce 31,

2 förste assistenter Ce 27 samt 1 intendent Ce 27.

För institutets omkostnader bör anvisas ett särskilt förslagsanslag. För

tiden 1 januari—30 juni 1957 beräknas till sjukvård in. in. 1 000 kronor,

till reseersättningar 4 000 kronor, till expenser 22 500 kronor samt till publikationstryck

40 000 kronor. För övriga utgifter bör uppföras 18 000 kronor,

därav till apparater, verktyg, förbrukningsartiklar, provningsanordningar

in. in. 8 000 kronor, till bibliotek 2 000 kronor samt till undersökningar vid

andra laboratorier 8 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet för omkostnader

uppgår sålunda till 85 500 kronor.

I fråga om benämningen av institutet efter förstatligandet har skilda förslag

framlagts. Utredningen har föreslagit statens institut för konsumentfrågor.

I några yttranden förordas ett bibehållande av det hittillsvarande

namnet eller att i ett nytt namn bör ingå ordet »hem» för att betona insti
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

tutets inriktning på hemfrågor. Namnet Hemmens forskningsinstitut har

utan tvivel förvärvat en vitt spridd goodwill under den förhållandevis korta

tidrymd, som institutet varit verksamt. Stor goodwill hade även institutionen

Aktiv hushållning, som förlorade sitt inarbetade namn, när den år 1954

uppgiek i HFI. Dess fortsatta verksamhet som en textilavdelning inom HF1

har emellertid lyckats väl bevara konsumenternas intresse. I likhet härmed

bör verksamheten vid det förstatligade HFI, då den kommer att innebära

en förstärkning av de bästa traditionerna i institutets tidigare arbete, kunna

behålla konsumenternas, enkannerligen husmödrarnas, förtroende oberoende

av en namnändring. Erfarenheten visar att en goodwill främst följer verksamheten,

om den är uppskattad, och att namnet på verksamheten blir av

mer underordnad betydelse. Att behålla beteckningen forskningsinstitut på

en institution med uppgift att företrädesvis prova varor och sprida upplysning

om varor är, såsom utredningen påpekat, oegentligt. Att sätta in prefixet

»hem» i namnet innebär vidare, att man begränsar verksamheten i allmänhetens

föreställning. En stor del av de varor, som provas vid institutet

och varom institutet skall vägleda konsumenterna —- textilier, kemisk-tekniska

artiklar o. d. — nyttjas både i hemmen och i andra miljöer, både av

konsumenter med sin närmaste förankring i hemmet och av konsumenter

på andra arbetsplatser. De rena hem- och hushållstekniska problemställningarna

far sin särskilda avdelning inom institutet. Den rekrytering, som

kommer att ske framdeles, av kvalificerad både kvinnlig och manlig personal

torde sannolikt komma att underlättas, om institutsnamnet mer adekvat

anknyter till de verkliga arbetsuppgifterna. Statsrådet förordar alltså

det av utredningen föreslagna och av flertalet remissorgan tillstyrkta namnet

statens institut för konsumentfrågor.

Vid avvecklingen av HFI i samband med inrättandet av det nya institutet

bör självfallet hänsyn tagas till HFI:s nuvarande personal. Kungl. Maj:t

förutsättes få befogenhet att vidtaga behövliga övergångsanordningar.

Anslag till Hemmens forskningsinstitut

Slutligen har upptagits frågan om anslag till det nuvarande HFI för tiden

1 juli—31 december 1956. Med hänsyn till den omorganisation av institutet,

som vid bifall till statsrådets förslag i det förgående skall komma

till stånd från och med den 1 januari 1957, saknas anledning att anslå medel

för en förstärkning av organisationen redan dessförinnan. Det för innevarande

budgetår anvisade anslaget till bidrag till institutet uppgår till 380 000

kronor. Med hänsyn till främst lönehöjningen under 1955 bör till bidrag till

institutet under första hälften av nästa budgetår anvisas 215 000 kronor.

Institutet har vidare hemställt om tilläggsanslag å 49 000 kronor med anledning

av att institutet inte erhållit ersättning för merutgifter under tiden

1 januari 1955—30 juni 1956 för dels nyssnämnda lönehöjning, dels kompensation

för sjukförsäkringsavgifter. Statsrådet föreslår, att institutet tillerkännes

bidrag av statsmedel härför med sammanlagt 35 000 kronor, vilket

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 12i år 1956

13

belopp torde få ingå i anslaget för nästa budgetår. Till bidrag till HFI under

tiden 1 juli—31 december 1956 bör alltså för budgetåret 1956/57 anvisas

ett anslag av sammanlagt 250 000 kronor.

I enlighet med beslut av 1953 års riksdag skall av de till institutet anvisade

anslagsmedlen ett belopp av 50 000 kronor reserveras som rörelsekapital

för institutet. Efter förstatligandet föreligger inte behov av rörelsekapital;

detta bör därför vid omorganisationen återbetalas till statsverket.

Utskottet

Utskottet kan helt ansluta sig till de synpunkter, som av föredragande

statsrådet anförts beträffande betydelsen av konsumentvaruforskning och

konsumentupplysning. Det synes utskottet angeläget, att verksamheten på

detta område utvidgas. Det ökade stöd från statens sida, som nu föreslås,

avser dels anvisande av ett särskilt anslag för konsumentvaruforskning och

konsumentupplysning, dels inrättande av ett statens konsumentråd med

uppgift att befrämja samarbetet mellan olika forskningsintressenter och

medverka vid fördelningen av nämnda anslag m. m., dels ock utbyggnad

och förstatligande av Hemmens forskningsinstitut (HFI).

Utskottet finner ett ökat ekonomiskt stöd från statens sida vara nödvändigt,

om forskning och upplysning på konsumentvaruområdet skall

kunna fylla sina för den enskilde och samhället betydelsefulla uppgifter.

Utskottet vill därför tillstyrka, att ett årligt anslag anvisas för detta ändamål

och har icke något att erinra mot att detsamma för nästa budgetår bestämmes

till 300 000 kronor. Från anslaget avses bidrag kunna lämnas till

olika statliga och halvstatliga forskningsinstitut och provningsanstalter,

däribland HFI i dess nya utformning.

Vad härefter beträffar den organisatoriska utformningen av ifrågavarande

verksamhet ha från en del remissinstanser riktats vissa invändningar

mot de härvidlag föreslagna åtgärderna. Det är möjligt, att förslaget i denna

del kan i ett eller annat avseende behöva revideras. Utskottet förutsätter,

att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer verksamheten och låter föranstalta

om de ändringar, som efter närmare erfarenhet kunna befinnas

påkallade. Såvitt utskottet emellertid kan finna, är, såsom också bestyrkes

av ett flertal av remissinstanserna, uppläggningen av denna fråga i stort

sett ändamålsenlig, varför förutsättningar torde föreligga för att organisationen

skall konnna att visa sig gynnsam för den fortsatta utvecklingen.

Med hänsyn till den mångfald olika myndigheter och institutioner, som

äro sysselsatta med forsknings- och upplysningsverksamhet på konsumlionsvaruområdena,

synes ett samordnande organ ha en viktig uppgift att

fylla såväl för att åstadkomma önskvärd rationalisering som för att undvika

dubbelarbete. Härför talar även den på många håll besvärande bristen

på forskare. Utskottet biträder alltså förslaget om inrättandet av ett

statens konsumentråd. Rådets uppgifter skulle vara, förutom att befrämja

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nv 124 år 1956

samordningen mellan forskning och upplysning, att medverka vid fördelningen

av det allmänna anslaget och att uppdraga riktlinjerna för upplysningsverksamheten.

Utskottet har icke något att erinra häremot. Härav följer,

att utskottet delar statsrådets uppfattning, att själva upplysningsverksamheten

icke skall handhas av rådet utan av institutet.

Den föreslagna sammansättningen m. m. av konsumentrådet finner utskottet

lämplig. Rådet bör bestå av ordförande och fjorton ledamöter, varvid

de olika organisationerna och intressena böra företrädas på sätt statsrådet

föreslagit. Beräkningarna av det för rådet äskade anslaget synas böra godtagas.

Rådets kostnader uppskattas för andra hälften av nästa budgetår till

21 600 kronor. De till grund härför liggande beräkningarna tillstyrkas, varför

ett anslag av nämnda belopp bör uppföras å riksstaten.

Enligt det föreliggande förslaget skall HFI helt förstatligas. Utskottet vill

erinra om att staten redan nu intar en dominerande ställning i institutets

finansiering. Sålunda svarar staten för ungefär 85 procent av kostnaderna

för institutets verksamhet. Utskottet finner därför skäl tala för att institutet

i samband med en ökning av det statliga stödet förstatligas. Utskottet

biträder alltså detta förslag och har icke något att erinra mot att institutet

erhåller benämningen statens institut för konsumentfrågor.

I likhet med statsrådet förutsätter utskottet, att kontakten och samarbetet

med näringslivet kommer att fortsätta. Utskottet har i det föregående

tillstyrkt, att representanter för näringslivet även böra ingå i konsumentrådet.

Härigenom får produktionen och handeln tillfälle att följa verksamheten

vid institutet.

Enligt det föreliggande förslaget skola institutets huvuduppgifter liksom

hittills vara konsumentvaruforskning och konsumentupplysning. Utskottet

vill särskilt understryka vikten av alt upplysningen blir konkret och lättfattlig

för den köpande allmänheten. För att institutets forskning och undersökningsverksamhet

skall kunna nå erforderlig effektivitet synes det uppenbart,

att härför krävas kvalificerade personella och materiella resurser.

Såsom statsrådet framhållit, bör ramen för verksamheten efter hand

vidgas med hänsyn till kommande ökade arbetsuppgifter och de forskarresultat,

som kunna komma att stå till förfogande. Det bör härvid framhållas,

att institutet icke bör påtaga sig arbetsuppgifter, för vilka andra

forskningsorgan ha särskilda och bättre förutsättningar.

Vad statsrådet anfört beträffande gränsdragningen mellan institutet och

den i annat samanhang föreslagna statens pris- och kartellnämnd har icke

givit utskottet anledning till erinran. Utskottet får härutinnan hänvisa till

sitt denna dag avgivna utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 97 angående inrättande av en statens pris- och kartellnämnd m. m. Institutets

verksamhet å förenämnda område bör alltså icke avse prisanalyser

o. d.

I den speciella frågan om konsumentupplysningen skall sträcka sig till ett

namngivande av varorna, ha delade meningar gjort sig gällande. Utskottet

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

15

finner i likhet med föredragande statsrådet, att en förutsättning för att ett

namngivande av undersökta varor skall äga rum är, att det bygger på vederhäftiga

forskningsresultat. Till vad statsrådet härutinnan i övrigt anfört

vill utskottet giva sin anslutning. Det torde få ankomma på konsumentrådet

att i överensstämmelse härmed närmare angiva riktlinjerna för upplysningsverksamheten.

Utskottet tillstyrker, att institutet i fortsättningen skall ha en styrelse

och finner skäl tala för att den bör bestå av ordförande och fem ledamöter,

bland vilka senare böra ingå bl. a. en representant för konsumentrådet och,

såsom förut nämnts, en representant för den föreslagna pris- och kartellnämnden.

Utskottet delar statsrådets uppfattning, att institutet principiellt

bör ha en självständig ställning i förhållande till konsumentrådet.

Mot den för institutet föreslagna organisationen har utskottet icke funnit

något vara att erinra. Institutet bör alltså omfatta, förutom nämnda

styrelse, fyra avdelningar och ett kansli. Såsom statsrådet framhållit kommer

i många fall en och samma arbetsuppgift att beröra flera avdelningar,

varför dessa böra nära samarbeta med varandra. Uppdelningen bör av denna

anledning icke vara alltför strikt avgränsad.

Vad beträffar institutets behov av personal och dennas lönesättning har

utskottet vid granskning av förslaget i denna del icke funnit något vara att

invända. Institutets chef bör alltså placeras i Ce 37 med tjänstebenämning

direktör. Varje avdelning bör ledas av en förste intendent i Ce 31 och kansliet

av en intendent i Ce 27.

Då institutet avses skola träda i verksamhet den 1 januari 1957, böra utgifterna

för dess verksamhet beräknas för ett halvt budgetår. I överensstämmelse

härmed och då statsrådets kostnadsberäkningar synas böra godtagas,

tillstyrker utskottet, att till statens institut för konsumentfrågor anvisas

ett avlönings- och ett omkostnadsanslag å 288 400 kronor respektive

85 500 kronor. Till bidrag till Hemmens forskningsinstitut tillstyrkes ett

anslag av 250 000 kronor, avseende första hälften av nästa budgetår.

Såsom statsrådet erinrat skall enligt beslut av 1953 års riksdag av de till

institutet anvisade anslagsmedlen ett belopp av 50 000 kronor reserveras

som rörelsekapital för institutet. Efter förstatligandet föreligger icke behov

av detta kapital, varför detsamma vid omorganisationen bör återbetalas till

statsverket.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker de i ämnet väckta motionerna.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å

motionerna I: 533 och II: 695 samt I: 534 och II: 694, i vad

de avse inrättandet från och med den 1 januari 1957 av ett

statens konsumentråd och ett statens institut för konsumentfrågor,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 12b år 1956

a) godkänna det av föredragande statsrådet framlagda

förslaget om inrättandet från och med den 1 januari 1957

av ett statens konsumentråd och ett statens institut för konsumentfrågor;
b)

bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med i statsrådsprotokollet

över handelsärenden för den 2 mars 1956 framlagda

förslag, fastställa personalförteckningar för statens

konsumentråd och statens institut för konsumentfrågor;

c) godkänna följande avlöningsstat för statens institut för

konsumentfrågor, att tillämpas under tiden 1 januari—30

juni 1957:

Avlöningsstat

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda aiv

Kungl. Maj :t, förslagsvis .................... 1 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 233 700

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 53 700

Summa kronor 288 400

d) för budgetåret 1956/57 under tionde huvudtiteln anvisa

till

1) Statens konsumentråd ett förslagsanslag av 21 600 kronor;
2)

Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning ett

reservationsanslag av 300000 kronor;

3) Statens institut för konsumentfrågor: Avlöningar ett

förslagsanslag av 288 400 kronor;

4) Statens institut för konsumentfrågor: Omkostnader ett

förslagsanslag av 85 500 kronor;

II. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å

motionerna I: 533 och II: 695 samt I: 534 och II: 694, såvitt

nu är i fråga, för budgetåret 1956/57 under tionde huvudtiteln

till Bidrag till Hemmens forskningsinstitut anvisa ett

reservationsanslag av 250 000 kronor;

III. avslå motionerna 1: 533 och II: 695 samt 1: 534 och

II: 694, i vad de icke behandlats under I och II.

Stockholm den 15 maj 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 125.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 12b år 1956

17

Reservationer

a) av herrar Näsström, Aastrup, Svärd, Jacobsson, Skoglund i Doverstorp,

Ward, Ståhl, Rubbestad, Petterson i Degerfors och Hjalmar son, vilka ansett

att utskottet bort avstyrka Kungl. Maj :ts proposition och att därför utskottets

yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Det i föreliggande proposition framlagda förslaget innebär en väsentlig

förstärkning av det statliga ekonomiska stödet åt forskning och upplysning

på konsumentvaruområdet. Härjämte föreslås inrättande av ett statens konsumentråd

för samordning av den konsumentvaruforskning, som bedrives

inom landet. Vidare förordas en omorganisation och utbyggnad av Hemmens

forskningsinstitut (HFI) och i samband därmed institutets förstatligande.

De myndigheter och organisationer, som avgivit yttrande över den utredning,

på vilken det föreliggande förslaget i allt väsentligt bygger, ha i

allmänhet uttalat sig till förmån för en upprustning av forsknings- och upplysningsverksamheten

på konsumentvaruområdet. Detta innebär dock icke,

att de funnit förslaget tillfredsställande i alla avseenden. Den framställda

kritiken har särskilt riktat sig mot det föreslagna sättet för organisationens

uppbyggnad.

Även utskottet har vid sin granskning av det föreliggande förslaget funnit

framförda erinringar med avseende å organisationens utformning icke sakna

berättigande. Propositionen och den till grund för densamma liggande

utredningen ger enligt utskottets mening icke tillräckligt underlag för bedömande

av förslaget i denna del.

Allmänt kan sägas, att många av de frågekomplex, som här anmäla sig,

äro så komplicerade, att de fordra en grundligare bearbetning än vad som

varit fallet. Så är förhållandet bl. a. beträffande det föreslagna konsumentrådet.

Det kan, såsom även statens organisationsnämnd framhållit, ifrågasättas,

om icke inrättandet av ett sådant råd vid sidan av det omorganiserade

institutet innebär en överorganisation och om det icke vore mest ändamålsenligt

att låta en utbyggd styrelse eller en rådgivande nämnd handha även

rådets funktioner. Vad exempelvis gäller förstatligandet av HFI har bl. a.

Kooperativa förbundet framhållit, att det varit tilltalande, om för det utvidgade

institutets organisation även andra alternativ än den helstatliga hade

undersökts och framlagts. I likhet med statens organisationsnämnd ställer

utskottet sig tveksamt till frågan, om ett förstatligande av HFI bör genomföras

så kort tid efter den sammanslagning med Aktiv hushållning, som

genomfördes år 1954. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att frågan

om ett förstatligande av HFI tidigare varit föremål för statsmakternas prövning.

Såsom framgår av 1953 och 1954 års statsverkspropositioner uttalade

föredragande departementschefen, att det förelåg vissa fördelar av en medverkan

i institutets ledning från näringsorganisationernas sida. Dessa fördelar

ansågos då så stora, att ett förstatligande icke syntes motiverat. I sam
2

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 121—125

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

band härmed uttalade departementschefen, att Kungl. Maj :t enligt de nya

stadgarna för institutet hade att utse ordförande och halva antalet avövriga

ledamöter i institutets styrelse, varigenom såväl det allmännas som

konsumenternas intressen tillförsäkrades ett väsentligt inflytande på institutets

ledning. Vidare må erinras om att föredragande statsrådet i förra

årets statsverksproposition framhöll, att genom åtgärder, som från statens

sida under de senaste åren vidtagits för att utvidga och förbättra forskningsoch

upplysningsverksamheten på konsumentvaruområdet, goda förutsättningar

hade skapats för det fortsatta forsknings- och upplysningsarbetet i

konsumenternas intresse. Riksdagen delade denna uppfattning. Det förtjänar

också att här framhållas, att 1946 års utredning angående kvalitetsforskning

och konsumentupplysning fann de rådande arbetsformerna vid institutet

väl ägnade att ge den nödvändiga smidigheten åt organisationen. Med

hänsyn till det anförda skulle det måhända vara välbetänkt att ytterligare

någon tid låta verksamheten fortgå under samma former som hittills och

därunder avvakta resultaten av densamma.

För utskottet framstår det som en angelägenhet av vikt, att HFI får en

sådan organisation, att detsamma på mest rationella och effektiva sätt kan

främja och tillgodose konsumenternas behov av forskning och upplysning

på konsumentvaruområdet. Utskottet är icke övertygat om att den i propositionen

föreslagna organisatoriska uppläggningen och utformningen av

verksamheten är den mest ändamålsenliga. För denna frågas lösning erfordras

enligt utskottets mening en betydligt mera omfattande och fördjupad

utredning än den, som legat till grund för det föreliggande förslaget. Utskottet

vill därför föreslå, att en förnyad utredning kommer till stånd och att

förslag i anledning av densamma förelägges riksdagen. I avvaktan härpå

synes lämpligt, att HFI:s verksamhet fortsättes i samma former som hittills.

Av det anförda följer, att utskottet icke biträder Kungl. Maj :ts proposition,

i vad den avser HFI:s omorganisation.

För innevarande budgetår har till bidrag till HFI anvisats ett anslag av

380 000 kronor. Med hänsyn till främst lönehöjningen under år 1955 bör

med utgångspunkt från statsrådets beräkningar till bidrag till institutet för

nästa budgetår anvisas 430 000 kronor. Då institutet icke erhållit ersättning

för merutgifter under tiden den 1 januari 1955—den 30 juni 1956 för dels

nämnda löneförhöjning, dels kompensation för sjukförsäkringsavgifter, synes

i enlighet med statsrådets förslag institutet böra tillerkännas bidrag avstatsmedel

härför med sammanlagt 35 000 kronor. Till följd härav torde anslaget

till institutet för nästa budgetår böra bestämmas till (430 000 4- 35 000

= ) 465 000 kronor.

I avvaktan på den av utskottet förordade förnyade utredningen väll utskottet

föreslå, alt anslaget ytterligare höjes med 35 000 kronor till 500 000

kronor, varigenom det blir möjligt för institutet att i större utsträckning än

hittills utlämna bidrag till undersökningar in. in. inom konsumentvaruområdet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 12b år 1956

19

Utskottet hemställer,

alt riksdagen må

I. med bifall till motionerna I: 533 och II: 695 samt I: 534

och II: 694, såvitt nu är i fråga, avslå Kungl. Maj:ts förslag

om inrättandet från och med den 1 januari 1957 av ett statens

konsumentråd och ett statens institut för konsumentfrågor;
II.

i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionerna

1:533 och 11:695 samt 1:534 och 11:694, såvitt nu är

i fråga, för budgetåret 1956/57 under tionde huvudtiteln

till Bidrag till Hemmens forskningsinstitut anvisa ett reservationsanslag

av 500 000 kronor;

III. i anledning av motionerna 1:533 och 11:695 samt

I: 534 och II: 694, i vad de icke behandlats under I. och II.,

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att frågan om de framtida

riktlinjerna för konsumentvaruforskningens och konsumentupplysningens

bedrivande blir föremål för ytterligare

översyn.»

b) av herrar Axel Andersson, Löfroth och fröken Ager, vilka med instämmande

i övrigt i vad i reservationen under a) anförts och föreslagits

ansett

dels att anslaget till Bidrag till Hemmens forskningsinstitut skall uppföras

med 750 000 kronor i syfte att möjliggöra för institutet att i större

utsträckning än hittills utlämna bidrag till undersökningar m. m. inom konsumentvaruområdet

och att förstärka upplysningsverksamheten,

dels ock att förslag i anledning av den förordade översynen skall föreläggas

1957 års riksdag

och att därför utskottets hemställan under II. och III. bort ha följande

lydelse:

''»II. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna

I: 534 och II: 694 samt med bifall till motionerna I: 533 och

11:695, såvitt nu är i fråga, för budgetåret 1956/57 under

tionde huvudtiteln till Bidrag till Hemmens forskningsinstitut

anvisa ett reservationsanslag av 750 000 kronor;

III. i anledning av motionerna I: 534 och 11:694 samt med

bifall till motionerna 1:533 och 11:695, i vad de icke behandlats

under I. och II., i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att frågan om de framtida riktlinjerna för konsumentvaruforskningens

och konsumentupplysningens bedrivande

blir föremål för ytterligare översyn och att förslag i

anledning av översynen förelägges 1957 års riksdag.»

c) av herr Nildfors.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:282 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1956/57 till konsument varuforskning och konsumentupplysning m. a1 i texten