Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1956/57 till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1956-05-15 · 133 sidor, varav 129 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 129 av 133 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:127, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1956/57 till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

1

Nr 127

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar angående anslag för budgetåret

1956/57 till främjande av bostadsförsörjningen

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln (bilaga 7,

punkterna 77—85), under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 4 januari 1956, föreslagit riksdagen att

I. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för bostadsstyrelsen, som föranledes av vad departementschefen

förordat;

II. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för bostadsstyrelsen,

att tillämpas fr. o. m. budgetåret 1956/57;

III. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för länsbostadsnämnderna, som föranledes av vad departementschefen

förordat;

IV. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,

att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1956/57;

V. medgiva, att under budgetåret 1956/57 beslut om bidrag till inrättande

av pensionärshem må meddelas intill ett belopp av 10 000 000 kronor;

VI. för budgetåret 1956/57 under femte huvudtiteln anvisa

1) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 3 983 800

kronor;

2) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 555 000

kronor;

3) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 3 241 700

kronor;

4) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av

729 000 kronor;

5) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån

ett förslagsanslag av 60 000 000 kronor;

6) till Bostadsrabatter ett förslagsanslag av 100 000 000 kronor;

7) till Bidrag till viss bostadsförhättringsverksamhet ett reservationsanslag

av 25 000 000 kronor;

1—Csn 50 Bihang till riksdagens protokoll 1956. G sand. Nr 127

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

8) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av

100 kronor;

9) till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska

frågor ett reservationsanslag av 100 kronor.

Vidare har Ivungl. Maj :t i propositionen nr 1 under kapitalbudgeten

(bilaga 26, punkterna 1 och 2 samt 6—8), under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 januari 1956,

föreslagit riksdagen att

I. godkänna av departementschefen förordade ändringar i grunderna

för lån till bostadshus;

II. medgiva, att under budgetåret 1956/57 preliminära beslut angående

lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill

ett belopp av 665 000 000 kronor;

III. medgiva, att under budgetåret 1956/57 preliminära beslut angående

lån, som skall utgå från anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,

må meddelas intill ett belopp av 55 000 000 kronor;

IV. medgiva, att räntefoten för lantarbetarbostadslån, som beviljas

under budgetåret 1956/57, bestämmes till 3,25%;

V. godkänna av departementschefen förordade ändringar i bestämmelserna

om lån till anordnande av kollektiva tvätterier;

VI. för budgetåret 1956/57 å kapitalbudgeten anvisa

a) under statens utlåningsfonder

1) till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av

600 000 000 kronor;

2) till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien ett

investeringsanslag av 1 000 000 kronor;

b) under fonden för låneunderstöd

1) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag

av 160 000 000 kronor;

2) till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett

investeringsanslag av 100 kronor;

3) till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier ett investeringsanslag

av 200 000 kronor.

Därjämte har Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 (bilaga 19), under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den

4 januari 1956, föreslagit riksdagen att, under förutsättning att motsvarande

investeringsanslag beviljas, anvisa följande reservationsanslag till avskrivning

av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1956/57 i härefter angivna

fonder, nämligen

a) statens utlåningsfonder

till Lånefonden för bostadsbyggande ett reservationsanslag av 150 000 000

kronor;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

3

b) fonden för låneunderstöd

till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier ett reservationsanslag av

50 000 kronor.

I propositionen nr 1 (bilaga 20) bär Kungl. Maj:t slutligen, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den

4 januari 1956, föreslagit riksdagen att till Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

för budgetåret 1956/57 anvisa ett anslag av 543 600 000

kronor.

I samband med Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag har utskottet till

behandling förehaft följande motioner, nämligen

från första kammaren

I: 60 av herrar Norling och Öhman,

I: 192 av herr Ewerlöf in. fl.,

I: 193 av herr Ewerlöf m. fl.,

I: 194 av herr Spetz,

I: 195 av herr Erik Jansson m. fl.,

I: 394 av herrar Wolgast och Rikard Svensson,

1:407 av herr Magnusson,

1:408 av herr Lindblom m. fl.,

I: 410 av herrar Alvar Andersson och Theodor Johansson,

I: 411 av herrar Alvar Andersson och Fritiof Karlsson samt

från andra kammaren

II: 136 av herr Johansson i Stockholm m. fl.,

II: 141 av herrar Senander och Hagberg,

II: 296 av herr Andersson i Ronneby m. fl.,

11:345 av herr Hjalmarson m. fl.,

11:346 av herr Hjalmarson m. fl.,

II: 357 av fru Lewén-Eliasson in. fl.,

II: 358 av herrar Johansson i öckerö och Svensson i Ljungskile,

II: 359 av herr Svensson i Ljungskile,

11:494 av herr Jansson i Benestad m. fl.,

11:495 av herr Börjesson m. fl.,

11:496 av herr Sjölin m. fl.,

11:497 av herr Ohlin m. fl. samt

11:587 av herr Cassel.

Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.

Över de likalydande motionerna I: 193 och II: 346 samt I: 411 och 11:495

ävensom motionen 11:359 har utskottet inhämtat yttranden från bostadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, Svenska landskommunernas

förbund, Sveriges industriförbund och Sveriges lantbruksförbund.

Dessa yttranden, jämte två inom bostadsstyrelsen upprättade promemorior

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

om bostadsmarknadsläget och byggnadskostnadsutvecklingen, har fogats

såsom bilagor till förevarande utlåtande (Bilaga 1-—9).

PROPOSITIONEN

Femte huvudtiteln

Bostadsstyrelsen: Avlöningar. Under senare år har en översyn av olika

delar av bostadsstyrelsens organisation varit aktuell med anledning av de

tidigare genomförda ändringarna beträffande ärendesfördelningen mellan

styrelsen, länsbostadsnämnderna och de kommunala förmedlingsorganen.

Översynen har emellertid fått anstå i avvaktan på att frågan om införande

av ett statligt kreditgarantisystem på bostadsområdet skulle kunna lösas.

Någon slutlig lösning av detta problem har icke kunnat vinnas. Den av

Kungl. Maj :t i december förra året beslutade utredningen rörande vissa

bostadspolitiska frågor gör dock att den tilltänkta översynen lämpligen bör

anstå ytterligare någon tid. Såsom närmare utvecklas i det följande syftar

utredningen till en allmän omprövning av den statliga bostadslånegivningen.

Då utredningen, som skall bedrivas med största skyndsamhet, icke

kan förutsättas bli utan återverkningar för den bostadspolitiska organisationen,

torde denna under nästa budgetår böra bibehållas i huvudsak oförändrad.

Det anförda synes dock icke böra hindra att ställning nu tages till den

av bostadsstyrelsen föreslagna omgrupperingen av arbetsuppgifter på styrelsen

och länsbostadsnämnderna. Departementschefen tillstyrker styrelsens

förslag att utflyttningen till nämnderna av låneärenden rörande flerfamiljshus,

vilken hittills varit begränsad till kommuner, där övervägande

antalet sådana hus inrymmer högst 16 lägenheter, fortsättes i den takt och

utsträckning, som styrelsen bedömer vara möjlig. Beträffande den föreslagna

fördelningen av arbetsuppgifterna rörande familjebostadsbidrag och

bränslebidrag anser departementschefen i likhet med Svenska landskommunernas

förbund, att det bör vara möjligt att gå ett steg längre än styrelsen

har tänkt sig och jämställa landskommuner med städer och köpingar.

Han föreslår sålunda, att befogenheten att besluta om nya bidrag beträffande

landskommunerna delegeras på förmedlingsorganen i dessa. Då departementschefen

i övrigt icke har något att erinra mot styrelsens förslag

i denna del, blir resultatet av hans ställningstagande å ena sidan att beslutanderätten

rörande nya bidrag skall ankomma på de kommunala förmedlingsorganen

och å andra sidan att all granskning av deras redovisningar

skall utföras stickprovsmässigt av bostadsstyrelsen. Med hänsyn till

att en sådan omläggning torde kräva en viss förberedelsetid förordas, att

densamma genomföres först fr. o. m. den 1 januari 1957.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

5

Följande ändringar i löneställningen för tjänster hos styrelsen bör vidtagas.

För kanslibyråns vidkommande bör en för ombudsmannaärenden

avsedd byrådirektörstjänst i Ca 31 uppflyttas till Ca 33 samt två kanslibiträdestjänster

i Ce 11 till kontoristtjänster i Ce 13, varjämte en biträdestjänst

i reglerad befordringsgång bör uppflyttas till kanslibiträdestjänst i

Cell. På planeringsbyrån bör en amanuenstjänst uppflyttas till förste

aktuarietjänst i Ce 27 och en kanslibiträdestjänst i Ce 11 till kontoristtjänst

i Ce 13, på tekniska byrån en arkitekttjänst i Ce 29 till byrådirektörstjänst

i Ce 31, på lånebyrån två kanslibiträdestjänster i Ce 11 till kontoristtjänster

i Ce 13 och två biträdestjänster i reglerad befordringsgång till kanslibiträdestjänster

i Ce 11, på byrån för teknisk-ekonomiska utredningar en förste

byråingenjörstjänst i Ce 27 till Ce 29 samt slutligen på sociala sektionen eu

förste byråsekr eter ar tjänst i Ce 27 till Ce 29.

De av styrelsen föreslagna personalminskningarna omfattande en tjänst

i Cg 17 och en biträdestjänst i reglerad befordringsgång på kanslibyrån

samt en deltidstjänst för arkitekt i högst Cg 33 och en ingenjörstjänst i

högst Ce 21 på tekniska byrån bör godtas.

Styrelsen har räknat med att av de medel, som anvisats för tillfälliga

förstärkningar av lånebyrån och som efter förra årets lönehöjningar uppgår

till ca 190 000 kronor, kunna disponera ca 100 000 kronor för de nyssnämnda

tjänsterna på värderingssektionen och återstoden för fortsatt förstärkning

under nästa budgetår av byråns flerfamiljshussektion. I likhet

med styrelsen finner departementschefen skäl tala för att medel för tillfälliga

förstärkningar av lånebyrån beräknas jämväl för nästkommande

budgetår oaktat den omfattande utflyttning från styrelsen av flerfamiljshusärenden,

som tillstyrkts i det föregående. För flerfamiljshussektionens

vidkommande gör sig verkningarna av den föreslagna utflyttningen av

ärenden icke gällande på en gång utan först efter hand som handläggningen

av ärendena hinner övertagas av de olika nämnderna, vilket i sin

tur förutsätter medverkan av sektionen bl. a. genom överläggningar med

nämndernas personal och utarbetande av anvisningar till nämndernas ledning.

Det föreslås, att det nämnda beloppet av 190 000 kronor beräknas

jämväl för nästa budgetår. Angelägenheten av att uppkommande möjligheter

till inskränkning i lånebyråns personalorganisation till följd av den

förordade decentraliseringen av långivningen tillvaratages utan dröjsmål

motiverar att beloppet får disponeras av Kungl. Maj:t, som bör äga att efter

närmare prövning av anmälda behov ställa medel till styrelsens förfogande.

Vidare tillstyrkes, att kamerala sektionen med hänsyn till lånestockens

successiva tillväxt förstärkes med en biträdestjänst i reglerad befordringsgång

och att samma förstärkning beräknas för sociala sektionen i anledning

av den förordade centraliseringen Ii!! styrelsen av granskningen i

bidragsärenden.

1 anslutning till styrelsens förslag förordas, att ordinarie tjänster in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

rättas för en byrådirektör i Ce 33, en förste byråsekreterare i Ce 29, en

förste kansliskrivare i Ce 17 och två expeditionsvakter i Ce 10.

De förordade förslagen medför, med beaktande jämväl av omräkningsposterna,

en ökning av medelsbehovet under anslaget med 312 400 kronor.

Anslaget uppföres sålunda med (3 671 400 + 312 400) 3 983 800 kronor.

Bostadsstyrelsen: Omkostnader. Anslaget uppföres i enlighet med bostadsstyrelsens

förslag med ett oförändrat belopp av 555 000 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Avlöningar. I anslutning till bostadsstyrelsens

förslag bör 2 länsbostadsdirektörstjänster uppflyttas från Ce 31 till Ce 33,

3 förste byråingenjörstjänster från Ce 27 till Ce 29, 3 kamrer ar tjänster från

Ce 25 till Ce 27, 5 ingenjör stjänster i Ce 23 till byråingenjörstjänster i Ce 25

och 2 ingenjörstjänster i högst Ce 21 till Ce 23, varjämte 1 kontoristtjänst

i Ce 13 och 2 kanslibiträdestjänster i Cell bör utbytas mot kansliskrivartjänster

i Ce 15, 21 kanslibiträdestjänster i Cell ersättas med kontoristtjänster

i Ce 13 samt slutligen 2 biträdestjänster i reglerad befordringsgång

ombildas till kanslibiträdestjänster i Ce 11.

Beträffande det av bostadsstyrelsen anmälda medelsbehovet för tillfälliga

personalförstärkningar erinrar departementschefen om den av

Kungl. Maj:t nyligen beslutade utredningen av vissa bostadspolitiska frågor.

Utredningen avser att, såsom närmare utvecklas i annat sammanhang,

möjliggöra en allmän omprövning av den statliga bostadslånegivningen

bl. a. i förenklande syfte och blir sålunda av betydelse jämväl för utformningen

av den framtida bostadspolitiska organisationen. I avvaktan på

resultatet av utredningen, som skall bedrivas med största skyndsamhet, bör

därför även med beaktande av den ökning i nämndernas arbetsuppgifter,

som följer med den föreslagna utflyttningen av flerfamiljshusärenden,

endast strängt begränsade åtgärder nu komma i fråga för att tillgodose

behovet av personalförstärkning inom nämnderna. Departementschefen

föreslår, att det belopp av 50 000 kronor som för innevarande budgetår

anvisats under icke-ordinarieposten av anslaget för tillfälliga personalförstärkningar

med inräknande av rörligt tillägg höjes till 110 000 kronor.

Styrelsens beräkning av medelsbehovet under omräkningsposterna godtas.

Vidare tillstyrkes, att antalet kontorsbiträdestjänster i Ca 8 i enlighet

med styrelsens förslag ökas med 11 till 36 och att tre extra ingenjörstjänster,

varav en i Cg 23 och två i högst Cg 21, inrättas som extra ordinarie.

På grund av de förordade förslagen ökas medelsbehovet under anslaget

med 336 700 kronor. Anslaget upptages alltså med (2 905 000 + 336 700)

3 241 700 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Omkostnader. I överensstämmelse med styrelsens

förslag beräknas ytterligare 37 000 kronor till lokalkostnader. Be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 dr 1956

7

träffande anslagsposten till expenser tillstyrkes en med 15 000 kronor ökad

medelsanvisning. Anslaget uppföres sålunda med (677 000 + 52 000) 729 000

kronor.

Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån.

Från anslaget bestrides främst kostnaderna för sådan eftergift å ränta och

amortering beträffande tertiärlån och egnahemslån, som lämnas låntagare

i anledning av att räntekostnaderna å underliggande krediter överstiger

den vid resp. låns beviljande garanterade räntan.

Till en början anför departementschefen vissa allmänna synpunkter på

statens finansiella stöd åt bostadsbyggandet.

Under efterkrigstiden har statens finansiella stöd åt bostadsbyggandet

i varierande men ständigt betydande omfattning varit förbundet med

direkta eller — i form av förmånliga lånevillkor — indirekta subventioner.

Icke minst viktig har den låga räntan av 3 % på statslånet samt den

garanterade räntan av 3 % på primärlån och däremot svarande ränta pa

sekundärlån varit, även om tidvis direkta kapitalsubventioner i form av

räntefria stående lån spelat en framträdande roll.

Syftet med dessa subventioner har bl. a. varit att befordra en förbättring

av relationen mellan hyror och inkomster, så att familjer och andra

hushåll med normala inkomster skall få råd att skaffa sig en tillfredsställande

bostad. Ifrågavarande åtgärder har parallellt härmed syftat till

eu ökad produktion av relativt rymliga, modernt utrustade familjebostäder.

Statens insatser för främjande av bostadsförsörjningen har givit påtagliga

resultat. Hyrornas förhållande till inkomsterna har sålunda avsevärt

förbättrats och produktionen av relativt rymliga familjebostäder har fått

ökad omfattning. De bostadspolitiska åtgärdernas betydelse får dock inte

överskattas. Höjningen av bostadsstandarden under efterkrigstiden för ett

mycket stort antal familjer och andra hushåll bör också ses i samband

med den allmänna utvecklingen i fråga om de ekonomiska och sociala förhållandena

i samhället. Full sysselsättning, snabbt stigande reallöner samt

omfattande sociala reformer har inneburit att allt flera människor fått råd

att skaffa sig en god bostad.

Frågorna om att förbättra relationen mellan hyror och inkomster och att

övergå till eu produktion av relativt rymliga, modernt utrustade bostäder

— två frågor som när i mitten av 1940-talet riktlinjerna för den tranxiida

bostadspolitiken drogs upp tillmättes central betydelse — har alltså

under den gångna efterkrigstiden bringats ett väsentligt steg närmare sin

lösning. Redan härav följer att för framtiden dessa frågor kan väntas

spela eu något mera underordnad roll, särskilt som det finnes anledning

räkna med bibehållen god sysselsättning och stigande reallöner. Jämväl cn

annan omständighet bör emellertid i detta sammanhang beaktas. Erfaren
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

heterna beträffande bostadsmarknaden under efterkrigstiden ger otvetydigt

\id handen att, trots att allmänt sett en avsevärd förbättring av förhållandena

har inträffat, vissa medborgargrupper med små inkomster alltjämt

har svårt att skaffa sig eu godtagbar bostad. Det står sålunda klart

att många barnfamiljer med begränsade inkomster liksom även pensionärer

och andra hushåll med relativt små ekonomiska resurser såsom invalider

och ensamstående mödrar med barn inte utan särskilt stöd från

samhällets sida kan lösa sin bostadsfråga på ett tillfredsställande sätt.

Hyrorna i nybyggda hus överstiger ofta vad dessa hushållsgrupper kan

betala. Samtidigt kan det inte förnekas att de allmänna stödåtgärderna i

avseende på nyproduktionen av bostäder, vilka medför betydande kostnader

för det allmänna, även omfattar hushållsgrupper, som befinner sig

i eu sådan ekonomisk ställning alt de knappast bär behov av samhällets

ekonomiska medverkan för att ordna sin bostadsfråga.

I ett samhälle med full sysselsättning, snabbt stigande reallöner och en

till följd därav stor efterfrågan på bostäder blir det en central fråga, hur

samhällets insatser på bostadsområdet skall utformas för att desamma

skall helt och fullt komma dem till godo som är i verkligt behov av ett

stöd. Ekonomiska insatser från det allmännas sida av generell karaktär i

syfte att mera allmänt påverka relationen mellan hyror och inkomster bör

nu få vika för ingripanden, som avser att förhjälpa hushåll med begränsade

ekonomiska resurser till en godtagbar bostad.

De här angivna synpunkterna på den framtida bostadspolitikens uppgifter

har varit avgörande vid tillkallandet av sakkunniga för verkställande

av den utredning av skilda bostadspolitiska problem, varom Kungl. Maj:t

har fattat beslut den 16 december 1955. Utredningens uppgift är att överse

den statliga bostadslånegivningen i syfte att såvitt möjligt göra statliga

bidiag av allmän karaktär överflödiga och att framlägga förslag om den

utvidgning av bostadsrabatterna, som krävs för att barnfamiljer, pensionärer

och vissa andra hushållsgrupper skall ges möjlighet att skaffa sig

en tillfredsställande bostad. I direktiven för utredningen understrykes särskilt

vikten av att barnfamiljernas problem blir beaktade.

Vad härefter angår frågan om eftergifter beträffande ränta och amortering

å tertiärlån och egnahemslån erinras om att desamma i nuvarande

ränteläge har stor omfattning. Grunderna för beräkning av eftergifternas

storlek framgår av de av Kungl. Maj :t jämlikt riksdagens bemyndigande utfärdade

kungörelserna (1955:477 och 1955:478) med närmare bestämmelser

om eftergifternas storlek. Beträffande byggnadsföretag, som har tillkommit

efter år 1950, utgår eftergift med belopp, som motsvarar skillnaden mellan

marknadsräntan och en ränta av 3 % i fråga om primärlån och däremot

svarande ränta å sekundärlån. F. n. ulgör marknadsräntan för obundna

primärlån 4,75 % och för bundna primärlån 4,6 %, medan räntan på sekundärlån

ligger en halv procent högre. Härav följer att räntesubventionen för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956 9

ifrågavarande hus avser en väsentlig del av företagens ränteutgifter. Vad

gäller tidigare tillkomna hus är räntesubventionen av mindre storlek, beroende

på att den ränta som garanteras för primärlån utgör antingen

3,5 eller 4 %.

Enligt förenämnda bestämmelser utgår för nybyggda en- och tvåfamilj slius

eftergift med vissa schablonbelopp. Bostadsstyrelsen har föieslagit

bl. a. att jämväl i fråga om dels ombyggda en- och tvåfamilj shus, dels flerfamiljshus

en förenkling av eftergiftens beräkning skall genomföras. Styrelsen

har även förordat att eftergifterna framdeles skall utbetalas i snabbare

takt än som hittills har varit fallet.

Enligt departementschefens mening bör i avvaktan på den förutnämnda

utredningens slutförande grunderna för eftergifternas beräkning bibehållas

oförändrade under nästa budgetår. Bostadsstyrelsens föienämnda

förslag till jämkningar i föreskrifterna beträffande beräkning av eftergifternas

storlek i syfte att åstadkomma en förenkling av det med utbetalning

av eftergifter förenade arbetet kan departementschefen dock biträda.

Däremot kan han ej biträda bostadsstyrelsens förslag att mera allmänt gottgöra

låntagare eftergifter i snabbare takt i vidare mån än att om synnerliga

skäl visar sig föreligga utbetalning i den takt styrelsen förordat skall efter

Kungl. Maj :ts medgivande kunna ifrågakomma.

Ränteeftergift kan beviljas under högst tio år från det att det statliga

lånet har utanordnats. Genom beslut åren 1953, 1954 och 1955 har dock

medgivits att räntegarantin förlänges beträffande lån, som har utestått i

tio år. En motsvarande förlängning av garantitiden torde i avvaktan på

slutförandet av förenämnda utredning böra medgivas intill utgången av

nästa budgetår.

Vad slutligen angår anslaget för nästa budgetår godtages bostadsstyrelsens

beräkning. Ett belopp av 60 000 000 kronor torde alltså böra upptagas

för ändamålet.

Bostadsrabatter. Från anslaget bestrides utgifterna för dels familjebostadsbidrag,

familjebidrag och bränslebidrag, dels ock statsbidrag till pensionärslägenheter,

s. k. pensionärsbostadsbidrag.

Beträffande bostadsstyrelsens förslag att i fråga om statsfinansierat

egethem bostadsbidrag inte skall återkrävas för det fall försäljning sker

av huset till högt pris framhåller departementschefen, att familj ebostadsbidragen

avser att nedbringa barnfamiljernas bostadskostnader och att de

inte har något samband med husets finansiering. Bidragen utgår sålunda

oavsett hur fastigheten är belånad. Under sådana förhållanden framstai

det som diskutabelt att i samband med försäljning av ett statsbelånat hus

ställa krav på återbetalning av tidigare beviljade bostadsbidrag. Om fråga

är om ett statsbelånat hus, som försäljes till ett uppenbart för högt pris,

återkräves statslånet. Någon ytterligare åtgärd för alt stävja spekulativa

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

försäljningar synes inte lämplig. Om en motsatt ståndpunkt intogs —- och

behov alltså skulle anses föreligga av cn mera långtgående återbetalningsskyldighet

— aktualiseras frågan om dylik skyldighet även i fråga om

sådana låntagare, som icke åtnjuter familjebostadsbidrag. Jämväl skulle

fråga uppkomma om att beträffande familjer, som innehar icke-statsbelånade

hus, vid försäljning av huset till högt pris kräva återbetalning av beviljade

bostadsbidrag. Åtgärder av här antytt slag torde knappast kunna komma

ifråga. På grund av vad sålunda anförts kan departementschefen ej dela

statskontorets uppfattning att anledning föreligger att bibehålla möjligheten

att vid försäljning av statsbelånat egethem återkräva beviljade bostadsbidrag.

Här ifrågavarande bestämmelser torde böra slopas.

Bostadsstyrelsens förslag till förenkling av utbetalningarna av familjebostadsbidrag

och bränslebidrag till familjer, som bor i ombyggda en- och

tvåfamilj shus, godtages.

Vad slutligen angår anslaget till bostadsrabatter för nästa budgetår

föreslås att för ändamålet upptages ett belopp av 100 000 000 kronor.

Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet. Från anslaget bestrides

utgifterna för förbättringslån i den mån de är ränte- och amorteringsfria,

lantarbetarbostadsbidrag, bidrag till fiskarbostäder samt förvaltningsbidrag

till förmedlare av bostadsegnahemslån. Vid utgången av budgetåret 1954/55

fanns å anslaget en reservation av 33 945 366 kronor.

Långivningen bör enligt departementschefen under nästa budgetår kunna

fortgå i ungefär oförändrad omfattning. I nära anslutning till bostadsstyrelsens

förslag förordas därför, att anslaget uppföres med 25 000 000

kronor.

Bidrag till inrättande av pensionärshem. Såsom ram för ifrågavarande

bidragsgivning har för innevarande budgetår fastställts ett belopp av

10 000 000 kronor, innebärande oförändrad bidragsgivning i förhållande

till föregående budgetår. De uppgifter bostadsstyrelsen lämnat beträffande

inkomna ansökningar om statsbidrag tyder på att pensionärshemsbyggandet

under den senaste tiden har tenderat att något överstiga vad som motsvarar

den fastställda bidragsramen. Såsom departementschefen närmare utvecklat

vid anmälan av frågan om anslag till lånefonden för bostadsbyggande får i

nuvarande ekonomiska läge en viss restriktivitet iakttagas i fråga om igångsättning

av nya bostadsbyggnadsföretag. Även pensionärshemsbyggandet

torde komma att beröras härav. Under sådana förhållanden synes för nästa

budgetår böra beräknas en oförändrad bidragsram. Departementschefen förordar

alltså, att ramen fastställes till 10 000 000 kronor. Vad angår anslaget

för nästa budgetår torde med hänsyn till den förefintliga reservationen och

osäkerheten beträffande utbetalningarnas storlek endast ett formellt belopp

av 100 kronor böra upptagas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnads tekniska frågor.

Med hänsyn till behållningen å anslaget samt under beaktande av att

statens nämnd för byggnadsforskning i fortsättningen kommer att bedriva

upplysningsverksamhet rörande olika byggnadstekmska frågor ansei epartementschefen

i likhet med statskontoret, att anslaget för nästa budgetar

bör upptagas med endast ett formellt belopp av 100 kronor.

Kapitalbudgeten

Lånefonden för bostadsbyggande. Från fonden, till vilken medel anvisas

endast i den mån så erfordras för utbetalning av beviljade lån, utlämnas

tertiärlån till flerfamiljshus, egnahemslån, förbättringslån utom i vad de

är ränte- och amorteringsfria, samt fr. o. m. budgetåret 1953/54 forskott a

tilläggslån till flerfamiljshus. För innevarande budgetår har anslaget uppförts

med 490 000 000 kronor.

Särskilda lånefrågor. Till en början upptar departementschefen till behandling

vissa särskilda lånefrågor.

En avveckling av det provisoriska tilläggslånet inleddes år 1953. Den hittills

beslutade reduceringen av lånet innebär att för företag, som färdigställes

tidigast den 1 april 1956, skall lånet beräknas med utgångspunkt från ett

bidrag av eu krona per m* lägenhetsyta mot ursprungligen 4 kronor per

m2. Beslut har jämväl fattats om reducering av den år 1951 genomförda

provisoriska höjningen av den räntefria stående delen av egnahemslån från

4 000 till 8 000 kronor. Sålunda skall i fråga om en- och tvåfamilj shus, som

färdigställes tidigast den 1 april 1956, den räntefria stående delen utgöra

endast 6 000 kronor.

Vid den prövning, som har föregått de skilda besluten om reducering av

ifrågavarande provisoriska kapitalsubventioner till nya hus, har i första

hand beaktats utvecklingen av byggnadskostnaderna. Vikt har emellertid

jämväl tillmätts utvecklingen av reallöner och levnadsvillkor överhuvudtaget.

I det följande framför departementschefen vissa synpunkter och förslag

beträffande produktionskostnadernas utveckling och reglerna för belåning

av nya bostadshus. Han erinrar dock i detta sammanhang om att tendenser

till kostnadsökning förmärkts under senare lid och att det förefaller tveksamt

om på kort sikt dessa tendenser kan komma att hrytas. Huruvida och

i vad mån på grund av rationalisering och elfektivisering av produktionen

lägre byggnadskostnader kan påräknas under den närmaste tiden synes

därför ovisst. Såsom närmare utvecklas i det följande bör sådana åtgärder

inom ramen för statens långivning vidtagas, alt eu stark press på kostnadsläget

åstadkommes.

Även om kostnadsfrågan f. n. är oklar, bör man enligt departements
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

chefens mening icke uppskjuta ställningstagandet till spörsmålet om en

slutlig avveckling av de år 1951 införda provisoriska kapitalsubventionerna.

Den tidpunkt bör nu fastställas, då det provisoriska tilläggslånet skall

slopas och den räntefria stående delen av egnahemslånet nedsättas till

4 000 kronor. I anslutning till den takt i vilken det hittills befunnits lämpligt

att avveckla det provisoriska tilläggslånet förordas, att ifrågavarande

reducering av tilläggslånet och den räntefria stående delen av egnahemslånet

skall avse företag, som färdigställes tidigast den 1 april 1957. I

överensstämmelse härmed bör bestämmelsen att i fråga om ombyggnadsföretag

räntetri stående del av egnahemslån inte får överstiga 25 procent

av belåningsvärdet ändras och det fortsättningsvis stadgas, att ifrågavarande

lånedel icke får överstiga 20 procent av sagda värde.

Departementschefen behandlar härefter frågan om maximibestämmelser

angående belåning svär den för bostadshus, finansierade med statliga lån.

Vad först angår en- och tvåfamiljshus framhålles, att Kungl. Maj:t

genom beslut den 16 december 1955 meddelat föreskrifter beträffande de

högsta belåningsvärden, som de lånebeviljande organen äger fastställa för

egnahemslån till nybyggnad av en- och tvåfamiljshus. För hus som påbörjas

tidigast den 1 juli 1956 får belåningsvärdet icke överstiga de belopp, som

framgår av följande sammanställning.

Norrbottens, Västerbottens, Väster- norrlands och Jämtlands län samt

Stockholm och Göteborg med vissa

förortskommuner 1 ...........

Enfamiljshus samt rad- och kedjehus

Tvåfamiljshus

Lånesökande,

som icke har

familj med

minst två

minderåriga

barn

Familjer

med minst

två minder- åriga barn

Lånesökande,

som icke har

familj med

minst två

minderåriga

barn

Familjer

med minst

två minder- åriga barn

50 000

45 000

fråga om Stoc

oo, Lidingö,

entuna, Järfä

Styrsö, Askim

55 000

50 000

kholm: Österi

Solna, Sundby

la, Täby, Upp

Kållered, Mö

83 000

75 000

aninge, Hudd

icrg, Djurshol]

ands-Väsby oc

Indal, Råda, ]

88 000

80 000

nge, Tyresö,

m, Vaxholm,

h Vallentuna

3artille, Tuve

Övriga delar av landet..........

1 Dessa förortskommuner är i

Saltsjöbaden, Gustavsberg, Nacka, B

Österåker, Stocksund, Danderyd, Sot

samt i fråga om Göteborg: Öckerö,

och Torslanda.

Beträffande hus, som påbörjas under första halvåret 1956, maximeras belåningsvärdena

på så sätt, att i sammanställningen angivna högsta belopp

får överskridas med för enfamiljshus och lägenhet i råd- eller kedjehus

högst 4 000 kronor och för tvåfamiljshus högst 6 000 kronor.

I fråga om hus, som påbörjats före den 1 januari 1956, har icke några

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

13

generella föreskrifter om begränsning av belåningsvärdet utfärdats. Beträffande

de överväganden, som har föranlett beslutet om maximer ing av belåningsvärden,

framhålles följande.

Under en följd av år har produktionskostnaderna för småhus successivt

ökat. Bostadsstyrelsen har lämnat uppgifter om belåningsvärdenas genomsnittliga

storlek för under budgetåren 1949/50—1953/54 slutligt belånade

enfamiljshus, vilka visar följande utveckling:

Belåningsvärde

Budgetåret

(kronor)

19d9/.ön .......

................ 30 000

1950/51

................. 32 500

1951/52 ....................

.................. 37 200

1952/53 ....................

...................... 42 900

1953/54 ....................

..................... 46 500

Sedan budgetåret 1953/54 har belåningsvärdena stigit ytterligare. Bostadsstyrelsen

anser det sannolikt att det genomsnittliga värdet numera uppgår

till minst 50 000 kronor.

Även om hänsyn tages till den allmänna höjning av kostnadsläget, som

ägde rum från 1950 till början av 1952, framstår den av bostadsstyrelsen registrerade

stegringen av belåningsvärdena som anmärkningsvärd. Enbart

under det senaste budgetåret, då det allmänna kostnadsläget i huvudsak har

varit stabilt, har det genomsnittliga belåningsvärdet stigit med ungefär 10

procent. Enär under den senaste tiden påtagliga tendenser till stegring av

byggnadskostnadsnivån gjort sig märkbara har en ytterligare ökning av belåningsvärdena

ansetts sannolik, förutsatt att icke åtgärder vidtoges för att

förhindra en dylik utveckling.

Frågan om åtgärder för att förhindra en fortsatt uppskruvning av kostnaderna

för småhus har därför inte kunnat skjutas på framtiden, särskilt

som det knappast kan råda något tvivel om att kostnaderna för ett egethem

av normal storlek och standard redan nått en sådan nivå, att de måste

framstå som höga i förhållande till en normal familjeinkomst.

Vid en bedömning av de nya föreskrifterna om maximering av belåningsvärdena

bör beaktas, att de tidigare gällande bestämmelserna inneburit att

i fråga om den statliga långivningen till småhusproduktionen generösa villkor

har gällt. Inom vissa inte närmare angivna gränser har sålunda egnahemslån

kunnat beviljas intill 90 procent av den godtagna produktionskostnaden.

En kostnadsökning, som går utöver vad som är strängt nödvändigt,

torde icke alltid ha framstått som väsentlig ur egnahemsbyggarens synpunkt,

enär den har kunnat till 90 procent täckas av statliga lån. Det är

inte möjligt att närmare klarlägga, vilket samband som tilläventyrs kan

finnas mellan den inträffade kostnadsstegringen för småhusproduktionen

och egnahemslångivningens generösa bestämmelser. Det är dock tydligt, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

man inte kan avvara fasta regler för bestämning av belåningsvärdets storlek,

om man i rådande läge önskar sätta en spärr mot fortsatt kostnadsuppslcruvning

och befordra sparsamhet och ett ekonomiskt byggnadssätt.

Då genom Kungl. Maj :ts förenämnda beslut belåningsvärdet för enfamiljshus

har fastställts till i allmänhet 45 000 kronor och i vissa fall

50 000 eller 55 000 kronor har beaktats icke endast rådande inkomstförhållanden

utan även föreliggande uppgifter om belåningsvärdenas hittillsvarande

storlek. Under senare tid torde det genomsnittliga belåningsvärdet

ha rört sig om 50 000 kronor. Det bör emellertid observeras, att ett belåningsvärde,

som ligger avsevärt högre än genomsnittsbeloppet, har varit

vanligt — i ett rätt stort antal fall har fastställts ett värde omkring eller

över 75 000 kronor. Genomsnittsbeloppet överstiger därför värdet för ett

egethem av normal storlek och standard.

Beträffande de omständigheter, som har föranlett att för övre Norrland

samt Stockholm och Göteborg med angränsande förortskommuner godtagits

ett högre belåningsvärde än för övriga delar av landet erinras om att betydande

skillnader i byggnadskostnadsnivå föreligger mellan olika delar av

landet. Kostnaderna är särskilt låga i de södra delarna och relativt höga i de

norra delarna samt i Stockholms- och Göteborgsområdena. Om belåningsvärdena

skulle bestämmas under beaktande av alla de skillnader i kostnadsnivå,

som förefinnes, skulle en gruppering av alla kommuner efter kostnadsläget

erfordras. Övervägande skäl har emellertid ansetts tala mot en dylik

kostnadsgruppering, och det har befunnits tillräckligt att för de områden,

där kostnaderna är särskilt uppdrivna, göra ett undantag.

Områden med hög byggnadskostnad tillhör i allmänhet den högsta eller

näst högsta ortsgruppen och utmärkes sålunda jämväl av hög inkomstnivå.

Enligt departementschefens mening bör i de här nämnda delarna av landet,

där kostnadsläget är särskilt högt, för den del av lånet, som överstiger vad

som i övriga delar av landet kan beviljas, räntan motsvara normalräntan

för statens utlåningsfonder. Han förordar därför, att räntan å här ifrågavarande

lånedel skall utgöra 4 procent.

Som framgår av vad förut sagts har det ansetts erforderligt att vid fastställandet

av högsta belåningsvärden särskilt beakta barnfamiljernas behov

av relativt stora bostäder. Familjer med minst två minderåriga barn, av vilka

huvuddelen är berättigad till familjebostadsbidrag, kan sålunda beviljas

egnahemslån inom ett belåningsvärde, som med 5 000 kronor överstiger vad

som eljest gäller. Härvid har beaktats att flertalet av dessa familjer på grund

av familjebostadsbidraget erhåller en betydligt lägre bostadskostnad än

andra och att syftet härmed varit att underlätta för dessa familjer att skaffa

sig en med hänsyn till familjens storlek rymlig bostad.

Såsom redan framhållits avser de av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifterna

beträffande högsta belåningsvärde närmast nybyggnad av småhus.

Särskilda bestämmelser har sålunda icke ansetts böra fastställas för om
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

byggnadsföretag. 1 flertalet ombyggnadsfall kommer belåningsvärdet att

avsevärt understiga de för nybyggnad gällande maximibeloppen, men underlag

har saknats för införandet av särskilda regler i syfte att begränsa kostnaderna

vid ombyggnad av småhus. På grund härav torde den f. n. gällande

bestämmelsen att belåningsvärdet för ombyggnadsföretag icke får överstiga

vad som motsvarar 75 % av kostnaden för nybyggnad av hus av maximal

storlek böra ersättas med föreskriften, att belåningsvärdet icke får överstiga

det för nybyggnad fastställda.

Slutligen framhålles i detta sammanhang, att i Kungl. Maj:ts förenämnda

beslut intagits en särskild föreskrift beträffande belåning av småhus,

som uppföres på sådan mark, främst tomträttsmark, att belåningen enbart

avser huset. I dylika fall skall från det lastställda högsta belaningsväidet

dragas ett uppskattat värde för marken och egnahemslån kunna beviljas

endast i förhållande till det sålunda reducerade belåningsvärdet.

Departementschefen övergår härefter till frågan om belåningsvärden

för flerfamiljshus.

Genom beslut den 16 december 1955 har Kungl. Maj :t utfärdat föreskrifter

angående det högsta belåningsvärde för flerfamiljshus, som det lånebeviljande

organet må fastställa. Besluten innebär att — med vissa avvikelser

på grund av husets standard, variationer i byggnadskostnadsnivå mellan

olika orter m. m. — belåningsvärdet icke får överstiga vad som motsvarar

575 kronor per m2 bostadslägenhetsyta i byggnaden jämte, om

byggnaden inrymmer butik eller annan lokal, som kan upplåtas mot hyra,

avsevärt överstigande den för bostadslägenhet utgående, 900 kronor per mav

ytan i sådan lokal. Föreskrifterna gäller beträffande företag, som påbörjats

tidigast den 1 januari 1956, dock skall för företag, som igångsättes

under första halvåret 1956, det högsta belåningsvärde som kan medgivas beräknas

på grundval av ett belopp av 590 kronor per m2 bostadslägenhetsyta

jämte ett belopp av 925 kronor per m2 lokalyta. Beträffande de överväganden,

som föranlett ifrågavarande beslut, framhålles följande.

Byggnadskostnaderna steg under åren 1950—51 avsevärt. Stegringen har

uppskattats till ungefär 35 %. Enligt av bostadsstyrelsen lämnade uppgifter

utgjorde byggnadskostnaderna för bostadshus år 1950 i genomsnitt

drygt 400 kronor per m2 lägenhetsyta. Lägges härtill kostnaden för mark

kan produktionskostnaden vid nämnda tid beräknas ha utgjort ca 440 kronor

per m2 lägenhetsyta.

Om man med ledning av förefintliga uppgifter om inträffade pris- och

lönestegringar antager att från 1950 till mitten av 1952 kostnadsnivån steg

med ungefär 35 %, skulle produktionskostnaden vid den sistnämnda tidpunkten

ha uppgått till genomsnittligen ungefär 585 kronor per in2 lägenhetsyta.

Från mitten av 1952 (ill slutet av 1954 sjönk byggnadskostnaderna indexmässigt

med ungefär 5 % och i verkligheten sannolikt mera beroende

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

på bl. a. rationaliseringsåtgärder. Under samma tid torde markkostnaderna

ha stigit något. På den allra senaste tiden bär kostnadsnivån åter tenderat

att stiga.

Den bär antydda allmänna kostnadsutvecklingen sedan år 1950 ger stöd

för uppfattningen att en produktionskostnad för bostadshus av 550 å 575

kronor per m2 lägenhetsyta är rimlig. Av uppgifter, som bostadsstyrelsen

lämnat under hand, framgår emellertid att i fråga om byggnadsföretag, vilka

erhållit tertiär- och tilläggslån under den senaste tiden, den genomsnittliga

produktionskostnaden kan uppskattas till omkring 630 kronor per m2

lägenhetsyta, vilket belopp alltså ganska avsevärt överstiger den kostnad

som på allmänna grunder kan beräknas.

De omständigheter, som har medverkat till en uppskruvning av produktionskostnaderna,

synes vara flera. Till en väsentlig del torde dock kostnadsökningen

kunna föras tillbaka på en successiv höjning av standarden.

Jämväl finnes anledning räkna med att kostnaderna drivits i höjden till

följd av omständigheter, som sammanhänger med en stor byggnadsvolym:

knapphet på arbetskraft och bristande resurser i fråga om planering och

projektering av nya byggnadsföretag. Det kan med andra ord inte uteslutas

att de rationaliseringsvinster, som mekanisering av byggnadsarbetet samt

nya produktionsmetoder och material onekligen givit upphov till, delvis har

gått förlorade på grund av att produktionstakten varit högt uppdriven.

De nuvarande mycket höga produktionskostnaderna utgör ett allvarligt

problem, som under alla förhållanden kräver beaktande men som till följd

av de under den senaste tiden påtagliga tendenserna till en allmän ytterligare

höjning av kostnadsnivån har ansetts böra föranleda omedelbart verkande

åtgärder i sytte att erhålla kontroll över kostnadsutvecklingen. Om

kostnaderna fortsättningsvis inte hålles inom en rimlig ram, kommer hyrorna

föi nypi oducerade bostäder att bli så höga, att familjer med normala inkomster

inte tår råd att förhyra desamma.

Av naturliga skäl är det i fråga om flerfamiljshus inte möjligt att fastställa

ett belåningsvärde per lägenhet eller hus. Det är givetvis en komplicerad

sak att med stöd av generella föreskrifter begränsa långivningen till

flerfamiljshus i sytte att förhindra kostnadsökningar. Följande värderingsmetod

har dock ansetts möjlig att tillämpa.

Utgångspunkten för bestämmandet av belåningsvärdet för flerfamiljshus

skall vara ett med ledning av produktionskostnaden för välplanerade, ur

ekonomisk synpunkt föredömliga byggnadsföretag uppskattat högsta värde

per m* lägenhetsyta. På grundval av de uppgifter, bostadsstyrelsen ställt

till förfogande, har som redan anförts genom Kungl. Maj :ts förenämnda beslut

det högsta belåningsvärde, som kan godtagas, fastställts till dels ett belopp

av o 75 kronor per in2 bostadslägenhetsyta, dels ett belopp av 900 kronor

per in2 lokalyta i våningsplan. Då fråga är om företag, där belåning av

enbart huset och alltså icke jämväl marken ifrågakommer, har fastställts

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956 17

att ifrågavarande belåningsvärde skall reduceras med ett för marken uppskattat

värde.

De utfärdade föreskrifterna om maximering av belåningsvärdet medför,

att i normalfallet en produktionskostnad för bostäder och lokaler av drygt

600 kronor per in2 lägenhetsyta faller inom det högsta värde, som kan godtagas.

Såsom förut anförts tyder av bostadsstyrelsen lämnade kostnadsuppgifter

på att i praktiken den genomsnittliga produktionskostnaden f. n. något

överstiger detta värde. Ifrågavarande förhållande har dock inte ansetts

kräva särskilt beaktande. Starka skäl talar för att i nuvarande läge bestämmelserna

angående belåningsvärdet är utformande på sådant sätt, att en

press på kostnaderna erhålles. Vidare bör särskilt beaktas att föreliggande

uppgifter om den genomsnittliga produktionskostnadens höjd inte ger klart

besked om hur hög kostnaden är för företag, som bedrives rationellt och

avser bostadshus med godtagbar men inte överdrivet hög standard, alldenstund

genomsnittskostnaden påverkas av de relativt dyra företagens kostnader.

Vissa ofrånkomliga skillnader i produktionskostnaden har ansetts böra

föranleda undantagsbestämmelser i fråga om belåningsvärdets storlek, innebärande

att ett något högre eller något lägre värde kan bli fastställt i olika

fall. I första hand skall skillnader i byggnadskostnadsnivån mellan olika

delar av landet beaktas. Hänsyn skall bl. a. vidare tagas till det förhållandet

att kostnaden per in2 lägenhetsyta varierar med lägenhetens storlek.

En liten lägenhet är relativt dyr, räknat per in2 lägenhetsyta, medan en

stor lägenhet är billigare. Förekomst av lokal i källarvåning får jämväl beaktas

vid fastställande av belåningsvärdet.

Särskilt under en övergångstid torde det i ett antal fall inte kunna undvikas

att produktionskostnaden blir relativt hög. Det synes därför erforderligt

medge, att om särskilda skäl kan åberopas hyrorna resp. årsavgifterna

får överstiga vad som vid en sedvanlig beräkning av fastighetsomkostnaderna

med utgångspunkt från det fastställda belåningsvärdet befinnes

skäligt.

Slutligen nämnes att i fråga om rad- och kedjehus, som finansieras med

hjälp av tertiär- och tilläggslån, Kungl. Maj :ts förevarande beslut innebär

att i fråga om det högsta belåningsvärdet samma regler skall gälla som för

de med egnahemslån finansierade småhusen.

I detta sammanhang upptar departementschefen till behandling vissa

frågor, som berör villkoren beträffande tertiär- och tilläggslån till bostadshus

innehållande både bostäder och lokaler för annat ändamål.

Tertiär- och tilläggslån kan beviljas för hus, som innehåller förutom bostäder

jämväl lokaler för skilda ändamål. I praxis har statligt lån ansetts

kunna ifrågakomma endast för hus, vars lägenhetsyta till minst hälften

upptages av bostäder.

2—88r> 58 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 127

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 127 ur 1956

Tilläggslån kan beviljas enbart för bostäder. Lånets belopp bestämmes

utifrån ett visst belopp per in2 bostadslägenhetsyta. För det fall bostadshus

inrymmer förutom bostäder även lokaler för annat ändamål stadgas

vidare, att tilläggslånet kan reduceras med ett belopp, som motsvarar det

kapitaliserade värdet av ett bidrag av högst 3 kronor per in2 lokalyta.

Bestämmelserna angående ränta och amortering å tertiärlån liksom angående

eftergift i fråga om sagda ränta och amortering inrymmer inga särbestämmelser

för det fall huset innehåller lokaler.

I det av byggnadsstyrelsen och bostadsstyrelsen i slutet av år 1954 avgivna

betänkandet angående saneringsfrågan (SOU 1954:31) har emellertid

upptagits frågan om särskilda ränte- och amorteringsvillkor för den del

av den statliga långivningen, som avser lokaler av skilda slag. I betänkandet

bär framlagts förslag, som i huvudsak går ut på att långivningen i denna

del skall grundas på marknadsmässiga villkor och subvention alltså inte

ifrågakomma. Sålunda förordas att räntan å tertiärlånet skall motsvara

marknadsräntan. Subvention för täckande av räntekostnad för primär- och

sekundärlån skulle inte utges. I samband härmed föreslås, att tertiärlån

skall kunna beviljas även för hus, vars yta till mera än hälften upptages

av lokaler.

I utlåtande i anledning av Kungl. Majrts framställningar angående anslag

för budgetåret 1955/56 till främjande av bostadsförsörjningen in. m.

upptog statsutskottet (uti. 1955:150, sid. 33, 34) frågan, huruvida inte i

enstaka fall bostadsstyrelsen borde äga att då fråga vore om lån till hus,

som inrymde lokaler för affärsändamål och liknande, göra de avvikelser

från gällande räntevillkor, som förekomsten av dylika lokaler kunde ge

anledning till. Utskottet förordade att bostadsstyrelsen skulle erhålla bemyndigande

att i de åsyftade fallen dels fastställa räntan å tertiärlån, dels

besluta att ränteeftergift i fråga om underliggande lån inte skulle utgå eller

utgå endast i reducerad omfattning.

Utskottets utlåtande i denna del godkändes av riksdagen (skr. nr 328).

De av byggnadsstyrelsen och bostadsstyrelsen i förenämnda betänkande

upptagna lånefrågorna är av långtsyftande karaktär och måste bedömas

under hänsynstagande till den inriktning av den statliga långivningen, som

bör eftersträvas på längre sikt. Enär såsom förut bär framhållits en utredning

av skilda delar av bostadspolitiken har påbörjats, bör med en

prövning av de i förenämnda betänkande framlagda förslagen anstå. Enligt

departementschefens mening bör därför tills vidare den regeln gälla, att

statligt bostadslån kan beviljas endast för hus, vars yta till minst hälften

upptages av bostäder. I detta sammanhang anses det dock erforderligt att

ställning tages till de lånevillkor, som hör gälla i fråga om hus, som jämte

bostäder också inrymmer lokaler för affärsändamål in. in.

I fråga om hus, som innehåller både bostäder och lokaler för annat ändamål,

bör den nuvarande regeln, att tilläggslånet skall kunna reduceras i den

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

19

mån lokaler förekommer, slopas, bl. a. därför att den blir mer eller mindre

verkningslös i och med att det provisoriska tilläggslånet avvecklas. Denna

regel bör ersättas med följande bestämmelser. Till den del tertiärlånet avser

butik eller annan lokal bör lånet löpa med en ränta av 4 %. Vid bestämmandet

av hur stor del av tertiärlånet, som avser lokaler, bör kostnaderna

för lokalerna i förhållande till husets sammanlagda kostnader vara avgörande.

Med ledning av lokalernas yta i förhållande till husets hela yta samt

den omständigheten att kostnaden för lokaler regelmässigt torde överstiga

kostnaden för bostäder med ungefär 50 % torde en enkel regel för angivande

av lokalkostnadernas relativa storlek kunna fastställas. Vid fastställandet

av storleken av eftergift i fråga om ränta och amortering å tertiärlånet

bör på liknande sätt icke beaktas ränteutgifter för primär- och sekundärlån

till den del desamma avser butik eller annan lokal.

Om ifrågavarande belåningsregler godkännes, torde i fråga om lokaler

behov inte längre föreligga av hyreskontroll från det lånebeviljande organets

sida.

Den föreslagna begränsningsregelns syfte är att koncentrera statens bostadslångivning

till bostadshus i egentlig bemärkelse. Uteslutet skall dock

inte vara att bevilja lån, som Qckså täcker kostnaderna för att i nya bostadshus

anordna affärer, kontor och andra slag av lokaler. Bestämmelsen att

varje enskilt hus skall till minst hälften upptagas av bostäder för att statligt

lån skall kunna beviljas torde i vissa särskilda fall få verkningar, som

kan framstå som otillfredsställande. Närmast torde böra beaktas det fallet

att ett företag bebygger ett avgränsat område och skall äga och förvalta de

nya husen samt ett rationellt ordnande av bebyggelsen innebär att i fråga

om enstaka byggnad bostadsytan kominer att understiga hälften av byggnadens

totala yta. Svårigheter kan då uppkomma att ordna finansieringen,

därest statligt lån inte beviljas för den nämnda särskilda byggnaden. Resultatet

skulle i så fall kunna bli att i syfte att erhålla lån för samtliga hus

en sådan omdisposition av bebyggelsen företages, som visserligen kan accepteras

men som ur bl. a. fastighetsekonomisk synpunkt framstår som mindre

lämplig. I här åsyftade fall torde därför en möjlighet böra finnas att göra

undantag från regeln att statligt lån endast beviljas för bostadshus, vars

yta till minst hälften upptages av bostäder. Vidare kan tänkas fall, där det

är lämpligt att i särskild byggnad anordna lokaler för verksamhet, som

utgör ett naturligt komplement till bostadsbebyggelsen. Kung], Maj:t torde

böra äga att i de här åsyftade fallen besluta om undantag från nämnda

belåningsregel.

De här förordade lånevillkoren torde böra gälla beträffande företag, för

vilka preliminärt beslut om lån meddelas fr. o. in. den 1 juli 1956.

Bostadsstyrelsens förslag att då fråga är om fördjupat egnahemslån

amortering skall krävas i fråga om belopp, som ligger mellan 40 och 50 %

av belåningsvärdet, kan departementschefen biträda. Ad på sätt styrelsen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

förordat befrielse i särskilda fall skall kunna medges från amorteringsskyldigheten

anses dock inte motiverat. Här ifrågavarande amorteringsskyldighet

blir under alla förhållanden ringa och bör därför kunna fullgöras

av alla egnahemslåntagare.

Slutligen upptas i detta sammanhang frågan om väntan å förskott i

fråga om egnahemslån. F. n. gäller att dylikt förskott utlämnas på de

räntevillkor, som gäller för slutligt utanordnade lån. Räntan utgör alltså

3 % till den del förskottet motsvarar räntebärande lånedel. Återstoden av

förskottet är räntefritt.

Under de senaste åren har ifrågavarande förskottsgivning svällt mycket

kraftigt. Det beräknas att f. n. drygt 70 % av preliminärt beviljade egnahemslån

utbetalas i förskott. I nuvarande ekonomiska läge är det synnerligen

angeläget att långivningen i görligaste mån begränsas. En viss minskning

av förskottsgivningen bör därför eftersträvas. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att inom ramen för anvisade medel besluta om förskottsgivningens

storlek. I anslutning härtill torde det vara nödvändigt att den

betydande subvention, som i nuvarande ränteläge följer av de synnerligen

gynnsamma räntevillkoren i fråga om förskottsvis utbetalat egnahemslån,

i huvudsak slopas. Departementschefen förordar därför att i fråga om förskott

å egnahemslån, som beviljas fr. o. in. den 1 juli 1956, ränta skall

erläggas med 5 % å hela beloppet.

Medelsramen. Inledningsvis erinras om att till grund för beräkningen

av den preliminära långivningen under innevarande budgetår låg antagandet

att omkring 54 000 lägenheter i statsbelånade hus — varav 40 000

lägenheter i flerfamiljshus och 14 000 lägenheter i en- och tvåfamiljshus —

skulle kunna igångsättas under hudgetåret. Om härtill lägges 3 000 å 4 000

lägenheter i hus finansierade i annan ordning, kan den åsyftade totala

igångsättningen under budgetåret uppskattas till 57 000 å 58 000 lägenheter.

Under hösthalvåret 1955 torde, närmast till följd av knapphet på

krediter, igångsättningen av nya byggnadsföretag ha blivit av något mindre

omfattning än beräknats. Det är dock ännu inte möjligt att närmare ange

igångsättningens storlek under 1955.

Vad angår igångsättningen under första halvåret 1956 talar olika skäl

för att en restriktiv hållning är befogad. Särskilt bör beaktas att igångsättningen

under sistlidna höst blev fördröjd, vilket medför att efterfrågan

på arbetskraft blir relativt stor under instundande sommar. Vidare är det

känt att svårigheter under senare tid förelegat att planera och projektera

nya flerfamiljshus i den takt som med hänsyn till den åsyftade produktionens

omfattning varit erforderlig. Såsom närmare utvecklats i det föregående

har denna omständighet — liksom byggnadsverksamhetens i förhållande

till de reala resurserna mycket höga nivå — medverkat till att

byggnad skostnaderna tenderat att stiga.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

21

På grund av angivna omständigheter synes en igångsättning av högst

15 000 lägenheter i flerfamiljshus böra eftersträvas under första halvåret

1956. För hela budgetåret 1955/56 skulle i så fall igångsättningen av flerfamiljshus

komma att uppgå till högst 40 000 lägenheter mot tidigare beräknade

42 000 lägenheter.

I fråga om igångsättningen av småhus torde för första halvåret 1956

böra beräknas ett ungefär oförändrat antal lägenheter. Det beräknas sålunda

att under nämnda tid preliminära beslut om egnahemslån skall meddelas

för företag med sammanlagt 7 000 lägenheter, häri dock inräknat

sådana rad- och kedjehus som finansieras med egnahemslån.

För budgetåret 1955/56 skulle i enlighet med det sagda igångsättningen

av nya bostadsbyggnadsföretag komma att avse ungefär 55 000 lägenheter,

varav ca 51 500 lägenheter i statsbelånade hus.

Vad härefter angår bostadsbyggandet under budgetåret 1956/57 föreligger

f. n. svårigheter att överblicka storleken av de resurser, som kan ställas

till bostadsbyggandets förfogande. Spänningarna i samhällsekonomien gör

att försiktighet bör iakttagas vid bedömning av storleken av det bostadsbyggande,

som kan komma till stand utan att en ö\eranstiängning a^

resurserna behöver inträffa. Knappheten pa krediter för bostadsbyggnadsändamål

utgör en annan omständighet av allmän karaktär, som talar för

att bostadsbyggandet inte kan få den omfattning, som eljest med hänsyn

till föreliggande angelägna bostadsbehov vore befogad.

Under här angivna förhållanden synes enda möjligheten vara att fastställa

ett minimiprogram för bostadsbyggandet, som — om de allmänna

förutsättningarna blir gynnsammare än nu kan förutses — skall kunna

utökas. Departementschefen anser därför att såsom program för igångsättning

av nya bostadsbyggnadsföretag under budgetåret 1956/57 bör fastställas

36 000 lägenheter i statsbelånade flerfamiljshus och 14 000 lägenheter

i statsbelånade eu- och tvåfamilj shus inklusive sådana rad- och

kedjehus som finansieras med egnahemslån. Totalt skulle alltså programmet

avse 50 000 statsbelånade lägenheter. Om i annan ordning finansierade

företag beräknas komma att avse ca 3 000 lägenheter, skulle hela igångsättningen

uppgå till ca 53 000 lägenheter. Om förutsättningar för ett

större bostadsbyggande framdeles skulle visa sig föreligga, torde det få

ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder som i anledning därav

kan finnas påkallade.

T detta sammanhang erinras slutligen om att färdigställandet av byggnadsföretag

under år 1954 fick mycket stor omfattning. Under sagda år

färdigställes sålunda drygt 58 000 lägenheter. För 1955 kan beräknas att

antalet färdigställda lägenheter har blivit något mindre.

Med ledning av antagandena beträffande bostadsbyggandet samt de i del

föregående angivna bestämmelserna om maximering av belåningsvärdena

för statsbelånade hus kan den preliminära långivningen under budgetåret

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

1956/o7 beräknas komma att avse ett sammanlagt belopp av 615 000 000

kronor. Härav antages 290 000 000 kronor avse tertiärlån och 325 000 000

kronor egnahemslån och förbättringslån. Sistnämnda belopp grundas jämväl

på en nedräkning av det belopp, som avses för ombyggnad och förbättring

av äldre hus, från drygt 50 000 000 kronor till ca 45 000 000 kronor.

En fortsatt avveckling av balansen av ärenden avseende flerfamiljshus

med ett belopp av 50 000 000 kronor bör vidare eftersträvas, vilket förutsätter

att ramen fastställes till 665 000 000 kronor.

Det erinras om att den gjorda uppskattningen av den preliminära långh

ningens omfattning under nästa budgetår utgår från den maximering

av belåningsvärdena, som redogjorts för i det föregående. Vidare har antagits

att fördjupning av lån utöver vad tidigare har ansetts som normalt

inte skall ifrågakomma.

Bostadsstyrelsen har förordat att ramen för preliminära beslut om lån

under nästa budgetår skall fastställas till 945 000 000 kronor, d. v. s.

280 000 000 kronor mer än vad departementschefen har förordat. Ifråga''

arande differens sammanhänger i första hand med dels den omständigheten

att styrelsen har antagit en igångsättning under nästa budgetår av

65 000 lägenheter medan departementschefen har beräknat att företag med

ca 53 000 lägenheter skall påbörjas, dels det förhållandet att styrelsen inte

räknat med en maximering av belåningsvärdena men å andra sidan förutsatt

att ytterligare fördjupning av lån skall medgivas.

Anslaget. Vad härefter angår anslaget till lånefonden för bostadsbyggande

erinras om att bostadsbyggandet under 1954 har blivit större än som

ursprungligen beräknades. Vidare har av olika skäl under hösten 1955 förskottsutbetalningarna

av lån fått en avsevärt större omfattning än som

tidigare beräknats.

I vad det gäller anslaget för nästa budgetår kan med ledning av förut

redovisade uppgifter om bostadsbyggandets storlek följande beräkning

göras. Enär tertiärlånet i genomsnitt per lägenhet kan beräknas utgöra

ca 8 500 kronor och utbetalningarna torde komma att avse företag med

ca 40 000 lägenheter kan för tertiärlån medelsbehovet uppskattas till

340 000 000 kronor. Egnahemslån beräknas komma att utbetalas för 15 000

lägenheter i nybyggnader. Egnahemslånet kan beräknas i genomsnitt per

lägenhet utgöra knappt 22 000 kronor, varför medelsbehovet i denna del

kan beräknas till 325 000 000 kronor. Härtill kommer utanordning av

egnahemslån för ombyggnadsföretag samt räntebärande förbättringslån på

tillhopa ca 50 000 000 kronor.

Utbetalningarna av tertiärlån, egnahemslån och förbättringslån under

nästa budgetår kan alltså uppskattas till (340 000 000 + 325 000 000 +

50 000 000) 715 000 000 kronor.

Under antagande att oförändrat ca 70 % av preliminärt beviljade egnahemslån

utbetalas förskottsvis kan beräknas att förskottsgivningen i fråga

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande nr 127 ur 1956

om egnahemslån under nästa budgetår resulterar i eu behållning av ca

10 000 000 kronor. Vad angår förskott i fråga om tertiär- och tilläggslån

torde under förutsättning att förskottsgivningen i denna del blir ringa

under nästa budgetår en behållning av ca 40 000 000 kronor beräknas uppstå

till följd av att tidigare utbetalade förskott å dylika lån kommer att

inflyta. Det anses få ankomma på Kungl. Maj:t att med hänsyn till tillgången

på lånemedel besluta om förskottsgivningens storlek i fråga om

såväl tertiär- och tilläggslån som egnahemslån.

I enlighet med bostadsstyrelsens uppskattning antages vidare, att under

nästa budgetår kommer att inflyta 65 000 000 kronor i form av amorteringar

och genom inlösen av lån.

Resultatet av den redovisade anslagsberäkningen för budgetåret 1956/57

blir alltså att ett belopp av (715 000 000 - 10 000 000 - 40 000 000 -- 65 000 000) 600 000 000 kronor erfordras.

Bostadsstyrelsen har uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår till

890 000 000 kronor. Styrelsen har bl. a. förutsatt att utbetalningarna av

tertiärlån skall komma att avse företag med 45 000 lägenheter mot av departementschefen

antagna 40 000 lägenheter ävensom att förskottsgivningen

i fråga om egnahemslån skall få avsevärt större omfattning än vad departementschefen

har förutsatt. Slutligen har styrelsen beräknat att en betydande

fördjupning av lån skall visa sig erforderlig.

Även om ovisshet råder om utbetalningarna i framtiden, särskilt i vad

det gäller förskott å lån, torde anslaget till lånefonden för bostadsbyggande

för budgetåret 1956/57 böra upptagas med 600 000 000 kronor.

I detta sammanhang framhålles slutligen, att beloppet av utestående

rån tefria stående delar av egnahemslån kan beräknas komma att oka med

ca 100 000 000 kronor under budgetåret 1955/56 och med ca 6o 000 000

kronor under budgetåret 1956/57 vid den av departementschefen förutsatta

egnahemslångivningen samt under beaktande av vad förut anförts beträffande

avveckling av egnahemssubventionen.

Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien. Från

fonden, som inrättats fr. o. in. den 1 juli 1952, utlämnas lån till anskatfandc

av byggnadsmaskiner. Till fonden har hittills anvisats tillhopa

13 000 000 kronor, varav för innevarande budgetår 1 000 000 kronor.

Ifrågavarande långivning har givits karaktär av försöksverksamhet.

Syltet med densamma är att underlätta för byggnadsförclagarc att fölvärva

och praktiskt prova byggnadsmaskiner, som ännu inte har kommit

Till allmän användning inom byggnadsindustrien men som kan vantas medföra

avsevärda besparingar i fråga om material och arbetskraft. Den långivning

som hittills ägt rum torde ha inneburit eu inte oväsentlig stimulans

till mekanisering av arbetet på byggnadsplatserna och den bär fortgå

även under nästa budgetår. Eu fråga som aktualiserats ar, huruvida med

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

hänsyn till de för långivningen gällande riktlinjerna lån kan beviljas för

maskiner i en stationär anläggning för framställning av byggnadselement.

I den mån det är fråga om att prova nya vägar för höjande av byggnadsindustriens

produktivitet torde efter prövning från fall till fall Kungl.

Maj:t böra äga bevilja lån till anläggningar varom här är fråga.

På grund av det outnyttjade beloppets storlek samt bostadsstyrelsens

uppskattning av de under nästa budgetår inflytande amorteringsbeloppen

anses, att ett belopp av 1 000 000 kronor för ändamålet bör upptagas för

budgetåret 1956/57.

Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Tilläggslån beviljas

till flerfamiljshus med belopp motsvarande det kapitaliserade värdet av

ett bidrag av f. n. en krona — 2 kronor 60 öre per kvm bostadslägenhetsyta.

För innevarande budgetår har anvisats ett investeringsanslag av

210 000 000 kronor.

Da det gäller den preliminära långivningen under nästa budgetår erinras

om att i det föregående förutskickats att det provisoriska tilläggslånet

skall helt slopas för företag, som färdigställes tidigast den 1 april 1957.

För nästa budgetår påverkar en dylik minskning av tilläggslånet låneramen

men icke medelsbehovet.

Det kan således antagas att den preliminära långivningen på grund

härav under nästa budgetår kommer att reduceras med 50 000 000 kronor

till 40 000 000 kronor, förutsatt en igångsättning av 36 000 lägenheter i

statsbelånade flerfamiljshus. Departementschefen har förut beräknat ramen

för preliminära beslut om tertiärlån under beaktande av att en ytterligare

minskning av balansen av ärenden avseende lån till flerfamiljshus bör

eftersträvas under nästa budgetår. I anledning härav beräknas ett belopp

av 15 000 000 kronor i tilläggslån. Ramen för den preliminära långivningen

under nästa budgetår torde därför böra fastställas till (40 000 000 +

15 000 000) 55 000 000 kronor.

Anslaget till tilläggslån under nästa budgetår bör beräknas under antagande

av att lån kommer att utbetalas till företag med 40 000 lägenheter.

I anledning härav bör det av bostadsstyrelsen föreslagna beloppet

av 180 000 000 kronor nedräknas till 160 000 000 kronor.

Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder. Från anslaget

utlämnas lantarbetarbostadslån, vilket icke får överstiga 80 % av de

uppskattade kostnaderna för företaget. I lanet kan även inbegripas förbättring

av vattentäkt. För ifrågavarande ändamål bar för innevarande

budgetår anvisats ett investeringsanslag av 100 kronor.

Det särskilda stöd för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder,

som lämnas i form av lån på förmånliga villkor jämte ett visst bidrag, har

numera mycket liten omfattning. Tydligt är också att det generella stödet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 dr 1956

25

åt småhusproduktionen, vilket främst har formen av egnahemslån, så gott

som helt täcker det behov varom här är fråga. Under sådana förhållanden

torde de särskilda lånen och bidragen till uppförande av lantarbetarbostäder

kunna undvaras. En avveckling av verksamheten skulle betyda en

förenkling av den statliga bostadslånegivningen. Departementschefen anser

därför, att den särskilda långivningen till lantarbetarbostäder bör upphöra.

Tills vidare bör emellertid jordbrukare kunna beviljas egnahemslån för

uppförande eller förbättring av lantarbetarbostäder utan hinder av bestämmelsen

att låntagaren skall bebo huset.

På grund av att det vid ingången av budgetåret 1955/56 fanns ett odisponerat

belopp av ca 4 500 000 kronor för beviljande av lantarbetarbostadslån

och att bostadsstyrelsen beräknat att ca 3 500 000 kronor skall disponeras

under innevarande budgetår kommer för avveckling av långivningen

under nästa budgetår att stå till förfogande ca 1 000 000 kronor. Det förordas

därför, att endast ett formellt belopp av 100 kronor upptages för

budgetåret 1956/57.

I detta sammanhang anses riksdagens medgivande böra inhämtas till att

räntefoten för lantarbetarbostadslån, som beviljas under nästa budgetår,

fastställes till oförändrat 3,25 %.

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier. Från anslaget utlämnas

lån enligt kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 566) för anläggande, inköp,

utvidgning eller modernisering av tvätteri dels till kommun eller landsting,

dels till aktiebolag eller stiftelse, vari kommun eller landsting är huvudintressenter,

och dels till för ändamålet bildad ekonomisk förening under

förutsättning att vederbörande kommun är representerad i föreningens

styrelse. För innevarande budgetår har anvisats ett investeringsanslag av

100 kronor.

Bostadskollektiva kommittén har i mars 1955 avlämnat betänkande angående

hushållens tvättproblem (»Tvätt»; SOU 1955:8). Huvudparten av

kommitténs betänkande om tvätt innefattar överväganden i frågan hui

hushållens tvättbehov ur ekonomiska samt arbets- och tidsbesparande synpunkter

lämpligast bör tillgodoses. Dessa delar av betänkandet anses här

ej böra föranleda ställningstagande.

Någon mera väsentlig ändring i fråga om det statliga stödets inriktning

på detta område anses inte påkallad. Lånemöjligheterna bör liksom hittills

stå öppna beträffande såväl inlämningstvätterier som självtvätterier, varvid

konsumenternas önskemål och ortens förhållanden bör vara avgörande för

valet. Det ligger i sakens natur att också den tekniska utvecklingen, t. ex.

tillkomsten av nya maskintyper, blir av betydelse för inriktningen av låncverksamheten.

Det statliga stödet till tvätterier lämnas i två former, nämligen dels i

samband med långivningen till bostadsbyggande och dels i form av lån

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 G

Slutsulskottets utlåtande nr 127 ur 1956

enligt 1948 års kungörelse. Kommittén liar funnit önskvärt, att det åstadkommes

likformighet mellan de båda låneformerna i fråga om belåningsgränserna.

De företagsformer, som avses i 1948 års kungörelse, är emellertid

icke identiska med dem, som kan förekomma enligt tertiärlånckungörelsen.

Tertiärlån kan beviljas allmännyttigt eller kooperativt företag

till större belopp än som utgår till enskilt företag. En motsvarighet härtill

saknas i 1948 års kungörelse. Kommitténs förslag att komplettera sistnämnda

kungörelse med bestämmelser om skilda lånemöjligheter för olika

företagskategorier anser departementschefen, bl. a. av administrativa skäl,

icke lämpligt. Lånegränsen bör sålunda fortfarande vara enhetlig. Med

hänsyn till de svårigheter som i vissa fall framträtt, när det gällt att anskaffa

erforderligt anläggningskapital, synes en möjlighet böra finnas att

utgiva lån till större belopp än som f. n. kan beviljas. Den övre lånegränsen

torde därför böra höjas från nuvarande 80 % av anskaffningskostnaden

till 90 %.

Kommittén har starkt betonat vikten av att kommunerna i högre grad

än hittills visar intresse för tvättfrågans lösning. Såvitt gäller lån för fristående

kollektiva tvätterier (tvätterilån) har kommittén föreslagit, att som

villkor skulle gälla att vederbörande kommun ställer borgen. Anordnande

av sådana tvätterier är också enligt departementschefens mening eu till

övervägande del kommunal angelägenhet. Det bör sålunda vara ett villkor

för statligt lån enligt 1948 års kungörelse, att det kommunala intresset

kommer till uttryck genom borgensåtagande. En sådan ordning måste

också anses vara en förutsättning för den förordade höjningen av beiåningsgränsen.

Den subventionsmöjlighet, som finns enligt 1948 års kungörelse, har

tagits i anspråk endast i ringa utsträckning. Departementschefen har intet

att erinra mot att bestämmelserna om subvention bibehålies. Han anser

sig dock inte böra tillstyrka någon utvidgning av subventionsmöjligheten.

Vad sedan angår den föreslagna nya låneformen tvättcirkellån anses

denna åtminstone i vissa fall för landsbygdens och egnahemsområdenas

del kunna utgöra en lämplig lösning av tvättproblemet. Viss försöksverksamhet

på området synes därför motiverad. Kommitténs förslag i

denna del innebär, att en cirkelmedlem skulle i förhållande till staten stå

som låntagare, medan de övriga medlemmarna tecknade solidarisk borgen

för statslånet. Däremot skulle kommunal borgen ej erfordras. Kommittén

har upplyst, att den vid framläggandet av ifrågavarande förslag närmast

haft i åtanke lånen från jordbrukets maskinlånefond, vilka avser anskaffande

av jordbruksmaskiner att användas av flera jordbrukare. Långivningen

härvidlag är emellertid så konstruerad, att lantbruksstyrelsen tilldelar

hushållningssällskap lån från fonden att av sällskapet användas

för utlämnande av lån till enskild person eller sammanslutning. Motsvarande

konstruktion bör komma till användning i fråga om tvättcirkellånen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 ur 1956

27

Staten bör alltså ej stå som huvudman i förhållande till enskild låntagare.

Kommun, inom vilken intresse föreligger för bildandet av tvättcirklar, bör

i stället efter ansökan tilldelas statslån att användas för utlämnande av

lån till enskild person eller sammanslutning, som ämnar anskaffa här avsedd

tvättutrustning för kollektivt bruk. Genom att kommunen står som

huvudman i förhållande till den enskilde låntagaren torde en bättre kontroll

över verksamheten åstadkommas. Prövningen av enskild låntagares

kreditvärdighet in. in. bör sålunda helt ankomma på kommunen.

I övrigt torde i fråga om tvättcirkellånen kommitténs förslag i huvudsak

böra följas. Förutsättning för dylikt lån bör alltså vara, att medlemsantalet

är minst fyra och högst tolv. Tvättcirkel bör dock icke blott kunna förekomma

i den formen, att en av medlemmarna står som låntagare och mot

viss avgift uthyr maskinutrustningen till de övriga, utan även i sådan

form, att medlemmarna gemensamt är ägare till nämnda utrustning, i

vilket fall de blir solidariskt ansvariga för erhållet lån. I fråga om det inbördes

rättsförhållandet cirkelmedlemmarna emellan — bl. a. angående

förfarandet vid upplösning av tvättcirkeln och vid medlems utträde — bör

bostadsstyrelsen utarbeta normalstadgar. Antagandet av dylika stadgar

såsom norm för verksamheten bör utgöra förutsättning för erhållande av

lån. Tvättcirkellån bör — liksom tvätterilån — utgå med högst 90 % av

anläggningskostnaden; dock bör lånebeloppet maximeras till 7 000 kronor.

Pdintan torde tills vidare böra utgöra 3 %. Amorteringstiden kan lämpligen

bestämmas till lägst 5 och högst 8 år. Vidare bör i fråga om dessa

lån stadgas, att kommun icke äger betinga sig andra villkor beträffande

ränta och återbetalning än som gäller för motsvarande statslån till kommun.

Bestämmelser om tvättcirkellånen bör införas i 1948 års lånekungörelse.

Det bör ankomma på bostadsstyrelsen att meddela de bestämmelser, som

därutöver erfordras för försöksverksamheten, samt att inom ramen för det

belopp, som står till förfogande, besluta om inom vilka områden försöksverksamhet

till en början skall igångsättas.

I organisatoriskt hänseende har kommittén föreslagit, att långivningen

beträffande tvättcirkellånen efter viss övergångstid anförtros länsbostadsnämnderna.

Detsamma bör enligt kommittén gälla tvätterilån till mindre

tvätterier. Hur förfarandet i fråga om tvättcirkellånen bör utformas framgår

av vad nyss sagts. Beträffande tvätterilån till mindre anläggningar

synes böra anförtros åt bostadsstyrelsen att avgöra, huruvida delegation

av beslutanderätten bör komma till stånd.

Med anledning av kommitténs förslag om höjning av det belopp, som

enligt bostadsstyrelsens praxis vid egnahemslångivningen beräknas för nyuppförd

fastighets utrustande med anordning för hushållstvätt, har bostadsstyrclsen

uttalat, att styrelsen redan f. n. har möjlighet att med beaktande

av de av kommittén anförda synpunkterna beräkna högre belopp

för ändamålet än nuvarande 500—600 kronor. Någon generell höjning är

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

enligt styrelsen däremot ej motiverad. Med hänsyn till vad bostadsstyrelsen

sålunda anfört anses förslaget i denna del ej böra föranleda något

uttalande.

Departementschefen delar kommitténs uppfattning om vikten av fortsatt

forskning på tvättområdet och erinrar, att Hemmens forskningsinstitut

redan erhållit betydande anslag för sådan verksamhet, vilken även i framtiden

bör vara en viktig uppgift för institutet. Även andra institutioner

är verksamma på detta område. Sålunda torde bl. a. statens nämnd för

byggnadsforskning här kunna göra insatser. Några påtagliga fördelar torde

däremot knappast vara att vinna genom att åt denna nämnd ges ställning

som speciellt samordningsorgan för tvättforskningen.

Vad slutligen angår anslagsfrågan anföres följande. Enligt vad bostadsstyrelsen

upplyst disponerades under budgetåret 1954/55 1 215 000 kronor

genom lånebeslut. Vid utgången av budgetåret fanns ett odisponerat belopp

av 2 800 000 kronor. Då för innevarande budgetår endast anvisats ett

formellt belopp av 100 kronor, är nämnda odisponerade belopp vad som

står till förfogande för beviljande av lån. Departementschefen kan inte

tillstyrka, att större belopp än 3 000 000 kronor beräknas sammanlagt för

innevarande och nästa budgetår. På grund härav föreslås, att för nästa

budgetår anvisas ett investeringsanslag av (3 000 000 — 2 800 000) 200 000

kronor. Även den försöksverksamhet med tvättcirkellån som förordats bör

rymmas inom denna ram.

Avskrivning av kapitalinvesteringar

Vad beträffar investeringsanslaget till lånefonden för bostadsbyggande

bör detta i enlighet med gällande regler avskrivas med 25 %. Avskrivningsanslaget

upptages alltså till 150 000 000 kronor. Det ytterligare avskrivningsbehov,

som föreligger med hänsyn till dels kapitalsubventionerna

till egnahem — för nästa budgetår beräknade till ca 65 miljoner kronor —

och dels det under fonden för låneunderstöd äskade investeringsanslaget

till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet torde i överensstämmelse

med den av fjolårets riksdag godkända principen (statsverkspropositionen,

bil. 19; rskr. nr 328) få täckas genom en avsättning till fonden för

oreglerade kapitalmedelsförluster. Detta anslagsäskande behandlas i det

följande.

Anslaget till lån till anordnande av kollektiva tvätterier å 200 000 kronor

bör liksom hittills avskrivas med 25 %. Sålunda upptages avskrivningsanslagct

till 50 000 kronor.

Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

Utöver vad som erfordras för årlig avskrivning av smärre oreglerade

kapitalmedelsförluster, en miljon kronor, bör under förevarande anslag

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 ur 1956

29

medel beräknas för en framtida reglering av avskrivningsbehovet för dels

kapitalsubventionerna till egnahem och dels tilläggslånen till viss bostadsbyggnadsverksamhet.

För nästa budgetår uppgår de äskade investeringsanslagen

för ifrågavarande ändamål till sammanlagt (65 + 160 =) 225 miljoner

kronor. Då egnahemssubventionerna i vanlig ordning föreslagits avskrivna

med 25 % över avskrivningsanslaget till lånefonden för bostadsbyggande

skulle alltså det återstående avskrivningsbehovet uppgå till sammanlagt

(225 — 16 =) 209 miljoner kronor.

Vid anmälan av motsvarande fråga i fjolårets statsverksproposition (bil.

19, s. 3—6) anfördes, att det med hänsyn till en förutsedd successiv minskning

av anslagsbehovet för ifrågavarande kapitalsubventioner framstod som

önskvärt, att ett utjämningsförfarande i fråga om avskrivningen av dessa

subventioner koinme till stånd mellan budgetåren, så att alltför stora kastningar

i fråga om medelsanvisningen för avskrivningsändamål förhindrades.

Utifrån dessa synpunkter föreslogs, att avskrivningsanslagen för

de löpande investeringarna på bostadsområdet skulle upptagas med sammanlagt

350 miljoner kronor. Förslaget bifölls av riksdagen (skr. nr 328).

I anslutning till denna princip och med beaktande av att vid anmälan av

huvudtiteln Avskrivning av nya kapitalinvesteringar äskats anslag med 150

miljoner kronor till avskrivning av investeringarna i lånefonden för bostadsbyggande

beräknas för förevarande ändamål ett belopp av (350 —

150 =) 200 miljoner kronor.

I konsekvens med vad som framhållits vid anmälan av finansplanen till

årets statsverksproposition anses det i förevarande statsfinansiella läge

vidare lämpligt, att en reglering av vissa äldre avskrivningsbehov nu verkställes.

Enligt beräkningar i fjolårets avskrivningshuvudtitel (bil. 19, s.

3_4) hade t. o. m. budgetåret 1954/55 anvisats sammanlagt omkring 461

miljoner kronor för kapitalsubventioner till egnahem under lånefonden för

bostadsbyggande. Av detta belopp hade 25 % eller ca 115 miljoner kronor

avskrivits över driftbudgeten, varför ett belopp av 346 miljoner skulle

återstå att avskriva. Med ledning av från bostadsstvrelsen inhämtade uppgifter

kan det oreglerade avskrivningsbehovet numera exakt anges till 342,6

miljoner kronor. Det föreslås att medel för täckning av ifrågavarande avskrivningsbehov

anvisas under förevarande anslag.

Anslaget torde alltså för nästa budgetår böra uppföras med (1 + 200 +

342,6 =/ 543,6 miljoner kronor.

MOTIONERNA

I de likalydande motionerna 1: 60 (av herrar Norling och öhman) och

II: ISO (av herr Johansson i Stockholm m. fl.) hemställes,

1. att riksdagen måtte uttala sig för 63 000 lägenheter som minimimålsättning

för bostadsbyggandet under 1956 och att det tillskott på 10 000

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

ä 12 000 lägenheter, som härigenom erhålles jämfört med den av Kungl.

Maj it angivna ramen för bostadsbyggandet, ställes till förfogande för större

städer och övriga tätorter med särskilt svårartad bostadsbrist;

2. att riksdagen under statsverkspropositionens bilaga 20, punkt 1, måtte

a) avslå Kungl. Maj :ts föreslagna avveckling av det provisoriska tilläggslånet;
b)

avslå den föreslagna minskningen av räntefria delen av egnahemslån;

c) avslå föreslagna ändringar av belåningsvärden för bostadshus finansierade

med statliga lån;

d) avslå föreslagna ändringar av räntan å förskott i fråga om egnahemslån;
e)

medgiva, att under budgetåret 1956/57 preliminära beslut om lån,

som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill

belopp av 945 000 000 kronor;

f) till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret 1956/57 anvisa

ett investeringsanslag av 890 000 000 kronor;

3. att riksdagen måtte under samma bilaga, punkt 6,

a) medgiva, att under budgetåret 1956/57 preliminära beslut angående

lån, som skall utgå från anslaget till tilläggslån till viss byggnadsverksamhet,

må meddelas intill ett belopp av 125 000 000 kronor;

b) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet för budgetåret

1956/57 anvisa ett investeringsanslag av 180 000 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 192 (av herr Ewerlöf in. fl.) och II: 3''iä

(av herr Hjalmarson in. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta,

1) att — i syfte att åstadkomma konkurrens på likvärdigare villkor —

tertiärlån skall beviljas upp till 90 % av den totala produktionskostnaden

mot enbart inteckningssäkerhet, oavsett förvaltningsformen, samt upp till

100 % för s. k. allmännyttiga företag mot kommunal borgen och upp till

95 % för kooperativa och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföretag

eller annat företag av motsvarande ekonomisk styrka, dock att

kooperativt företag under en övergångstid av tre år skall utan borgen få

låna upp till 95 %;

2) att de ortsdifferentierade tilläggslånen (kungörelse 587:1948) för

hus, färdigställda tidigast den 1 april 1957, skall upphöra att utgå;

3) att räntefri stående del av egnahemslån icke skall behöva återbetalas

i andra fall än då egnahemmet försålts med vinst, sedan hänsyn tagits till

penningvärdets fall, och i intet fall, om det räntefria stående lånet innehafts

mer än 10 år;

4) att avslå Kungl. Maj ris framställning om rätt att för särskilda fall

meddela undantag från regeln om att minst 50 % av varje enskilt hus

måste upptagas av bostäder för att statslån över huvud skall utgå;

5) att räntesatsen å från lånefonden för bostadsbyggande tidigast den

1 juli 1956 utlämnade tertiärlån samt räntebärande egnahems- och förbättringslån

skall utgöra 4 % ;

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

31

6) att ränta å egnahemslånebelopp, som ligger utanför de i enlighet med

kungörelsen den 10 december 1955 fastställda normala belåningsvärdena,

skall utgöra 5 %;

7) att ränta å tertiärlån, som avser andra lokaler än bostäder, skall utgöra

5 %;

8) att i skrivelse till Kungl. Maj:t återkalla sitt bemyndigande den 18

maj 1955 och hemställa, att kungörelserna den 30 juni 1955 (SFS: 447 och

448) måtte upphävas med verkan fr. o. in. den 1 juli 1956;

9) att räntegaranti å primärlån och sekundärlån, som utlämnas till nya

fastigheter fr. o. in. den 1 juli 1956, skall grundas på eu räntesats av 4 %;

10) att räntegarantien skall upphöra, då den tidigare fastställda giltighetstiden

å 10 år utgått;

11) att bostads sociala utredningens uppdrag måtte utvidgas till att omfatta

att framlägga förslag om införande av ett kreditgarantisystem;

12) att familjebostadsbidrag skall utgå till alla ur standardsynpunkt

godtagbara lägenheter oavsett produktionsåret;

13) att familjebostadsbidraget skall höjas från 150 till 170 kronor förvar

je barn fr. o. m. den 1 oktober 1956;

14) att bottenförstärkningen å familjebostadsbidraget å 210 kronor

skall fr. o. in. den 1 oktober 1956 ytterligare förstärkas med 100 kronor förvar

je barn utöver två, dock högst för fem barn utöver två;

15) att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t snarast

måtte låta igångsätta utredning rörande bostadsstyrelsens personalorganisation;
16)

godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen, att tillämpas

tills vidare fr. o. in. budgetåret 1956/57;

1.

2.

3.

4.

5.

Avlöningsstat

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...............

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj :t, förslagsvis .........................................................

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .....................

Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagvis .........

Rörligt tillägg, förslagsvis .............................................

Summa kronor

753 900

73 000

2 283 200

15 000

758 700

3 883 800;

17) alt till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1956/57 anvisa

ett förslagsanslag av 3 883 800 kronor;

18) alt till Bostadsrabatter anvisa ett förslagsanslag av 114 000 000 kronor,

samt

19) att till Avskrivning å lånefonden för bostadsbyggande anvisa ctl

anslag av 16 000 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: W3 (av herr Kwerlöf in. fl.) och It: MC

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

(av herr Hjalmarson m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte dels uttala, att

en begränsning av egnahemsbyggandet på sätt föreslagits i statsverkspropositionen

icke bör komma till stånd och att icke heller hinder bör läggas

mot igångsättande av egnahemsbygge vid vilken tidpunkt som helst under

året, och dels i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att utredning snarast

måtte företagas i avsikt att få fram konkreta förslag till praktiska åtgärder

för att förbättra förutsättningarna för ett väsentligt ökat egnahemsbyggande.

I de likalydande motionerna 1:194 (av herr Spetz) och It: 358 (av herrar

Johansson i öckerö och Svensson i Ljungskile) föreslås, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära förslag till sådan ändring i författningarna

angående lån och bidrag till bostadsegnahem att även äldre fastigheter

i relativt gott skick, som tills vidare ej behöver genomgå någon större

reparation, måtte kunna belånas i samband med ägarbyte i den mån de är

belägna inom Bohusläns kustsamhällen eller andra likartade platser.

1 de likalydande motionerna I: 195 (av herr Erik Jansson m. fl.) och

11: 357 (av fru Lewén-Eliasson m. fl.) hemställes, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte begära sådana ändringar i föreskrifterna angående

belåningsvärde för bostadshus som i motionerna föreslagits.

I de likalydande motionerna 1:39b (av herrar Wolgast och Rikard

Svensson) och 11: 296 (av herr Andersson i Ronneby in. fl.) hemställes,

att riksdagen måtte besluta att egnahemskungörelsen gives en vidare tolkning,

som möjliggör beviljandet av räntefria stående förbättringslån även

för bestridandet av kostnaden för anslutningsavgifter vid elektriska installationer.

I de likalydande motionerna I: 407 (av herr Magnusson) och II: 587 (av

herr Cassel) hemställes, att alla s. k. allmännyttiga bostadsföretag skall

vara underkastade upphandlingskungörelsens bestämmelser.

I de likalydande motionerna I: 408 (av herr Lindblom in. fl.) och II: 497

(av herr Ohlin m. fl.) föreslås, att riksdagen

1) i skrivelse till Kungl. Maj:t, under uttalande av att det av regeringen

framlagda bostadsbyggnadsprogrammet för nästa budgetår är otillräckligt,

hemställer om en ökning av detsamma från 53 000 till 60 000 lägenheter;

2) fastställer kreditramen för preliminära lånebeslut för nästa budgetår

till 830 milj. kronor innebärande en ökning i jämförelse med Kungl. Maj:ts

förslag med 110 milj. kronor;

3) beviljar ett investeringsanslag till lånefonden för bostadsbyggande av

860 milj. kronor innebärande en ökning med 100 milj. kronor i jämförelse

med Kungl. Maj:ts förslag om anslag till lånefonden för bostadsbyggande

och tilläggslån;

4) beslutar att räntesubventionen för bottenlån och tilläggslån till flerfamiljshus

fr. o. in. nästa budgetår skall ersättas med ett löpande schablonbidrag

enligt i motionerna angivna riktlinjer;

5) fastställer räntan på tertiärlån och egnahemslån för hus som färdig
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

33

ställes efter den 1 juli 1956 till 4 % i stället för enligt Kungl. Maj:ts förslag

3 % samt beslutar, att till hus färdigställda under sista halvåret 1956

skall utgå ett provisoriskt löpande bidrag av i motionen angiven art, vilket

skall inkluderas i bidraget enligt punkt 4;

6) beslutar att till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter under

femte huvudtiteln anvisa 72 milj. kronor innebärande en ökning i jämförelse

med Kungl. Maj:ts förslag med 12 milj. kronor;

7) beslutar att den räntefria stående delen av egnahemslån skall inkomstprövas

på sätt i motionerna anges för egnahem, som erhåller preliminärt

beslut efter den 1 oktober 1956;

8) avslår Kungl. Maj :ts förslag om ett avskrivningsanslag beträffande

lånefonden för bostadsbyggande om 150 milj. kronor;

9) fastställer anslaget till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster till

123,5 milj. kronor;

10) beträffande genomförandet av maximigränserna för belåningsvärden,

vissa rationaliseringsfrämjande åtgärder och bostadspolitiken i

övrigt godkänner de i motionen angivna riktlinjerna och i skrivelse till

Kungl. Maj :t giver detta till känna.

I de likalydande motionerna I: 410 (av herrar Alvar Andersson och

Theodor Johansson) och II: 494 (av herr Jansson i Benestad m. fl.) hemställes,

att riksdagen beträffande grunderna för lån till bostadshus måtte

besluta

att även för Stockholm och Göteborg med angränsande förortskommuner

belåningsvärdet för enfamiljshus må fastställas till 45 000 kronor för

lånesökande, som icke har familj med minst två minderåriga barn, och till''

50 000 kronor för familj med minst två minderåriga barn, samt för tvåfamiljshus

högst till 75 000 kronor för lånesökande, som icke har familj

med minst två minderåriga barn, och till 80 000 kronor för familj med

minst två minderåriga barn,

att belåningsvärdet för flerfamiljshus må fastställas till i allmänhet 540

kronor per m2 bostadslägenhetsyta samt för annan yta i proportion härtill

att gälla i hela landet, dock med undantag för de fyra nordligaste länen,

för vilka belåningsvärdet bör fastställas i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag,

samt

hemställa hos Kungl. Maj:t om utfärdande av härför erforderliga föreskrifter.

I de likalydande motionerna 1:411 (av herrar Alvar Andersson och

Fritiof Karlsson) och II: 495 (av herr Börjesson in. fl.) hemställes att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att i motionerna

anförda synpunkter beträffande egnahemsbebyggelsen må beaktas under

pågående utredning av vissa bostadspolitiska frågor.

I motionen II: 141 (av herrar Senander och Hagberg) yrkas, att riksdagen

3—685 sa Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 sand. Nr 127

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning och förslag att

antingen genom bosättningslånefonden eller i annan form bereda möjlighet

att erhålla lån för anskaffande av s. k. insatslägenhet.

I motionen II: 359 (av herr Svensson i Ljungskile) yrkas, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om

1) skyndsam utredning

a) angående sådana ändringar i gällande författningar, tillämpningsförordningar

och administrativa anvisningar att förutsättningar skapas för

en friare bostadsbebyggelse på landsbygden;

b) angående vilka åtgärder som kan vidtagas för att genom forskning,

konstruktionsarbeten och försöksverksamhet främja tillkomsten av praktiska

alternativ i fråga om bostäders och sanitetsanläggningars utformning

vid glesbebyggelse;

2) vidtagande av de åtgärder vartill utredningen kan föranleda samt

framläggande för riksdagen av förslag i de fall åtgärdernas genomförande

kräver dess medverkan.

I motionen II: 496 (av herr Sjölin in. fl.) hemställes att riksdagen måtte

a) medgiva att under budgetåret 1956/57 beslut om Bidrag till viss

bostadsförbättringsverksamhet må meddelas intill ett belopp av 30 275 000

kronor;

b) till Bidrag för viss bostadsförbättringsverksamhet för budgetåret

1956/57 anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

torde få hänvisas till motionerna 1:60, 11:345, 11:346, 11:358, 11:357,

1:394, 1:407, 11:497, 11:494, 1:411, 11:141, 11:359 och 11:496.

UTSKOTTET

Allmänna grunder för bostadspolitiken. I propositionen erinras om

de synpunkter, som varit avgörande för Kungl. Maj :ts beslut den 16 december

1955 att tillkalla sakkunniga för verkställande av utredning av skilda

bostadspolitiska problem. Sålunda framhålles att i ett samhälle med full

sysselsättning, snabbt stigande reallöner och en till följd därav stor efterfrågan

på bostäder det blir en central fråga, hur samhällets insatser på

bostadsområdet skall utformas för att desamma skall helt och fullt komma

dem till godo som är i verkligt behov av ett stöd. I anslutning härtill förklaras,

att ekonomiska insatser från det allmännas sida av generell karaktär

i syfte att mera allmänt påverka relationen mellan hyror och inkomster

nu bör få vika för ingripanden, som avser att förhjälpa hushåll med

begränsade ekonomiska resurser till en godtagbar bostad. Av medborgargrupper,

som är i behov av särskilt stöd från samhällets sida, nämnes barnfamiljer

med begränsade inkomster liksom även pensionärer och andra

hushåll med små inkomster såsom invalider och ensamstående mödrar.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 ur 1956

35

Den bostadspolitiska utredningens uppgift anges därför vara dels att

överse den statliga bostadslånegivningen i syfte att såvitt möjligt göra

statliga bidrag av allmän karaktär överflödiga, dels att framlägga förslag

om den utvidgning av bostadsrabatterna, som krävs för att barnfamiljer,

pensionärer och vissa andra hushållsgrupper skall ges möjlighet att skaffa

sig en tillfredsställande bostad.

Utskottet anser det angeläget att det blir närmare klarlagt, vilket stöd

från samhällets sida som erfordras för att barnfamiljer, pensionärer, ensamstående

mödrar, invalider och andra med begränsade inkomster skall

kunna lösa sin bostadsfråga. I den mån behov därav visar sig föreligga,

bör en utbyggnad av bostadsrabatterna aktualiseras. Utskottet finner det

vidare lämpligt att förutsättningarna för en fortsatt avveckling av de allmänna

bidragen till nya bostadshus blir undersökta. Sedan några år tillbaka

pågår en avveckling av kapitalsubventionerna i form av tilläggslån

till flerfamiljshus. Jämväl motsvarande subvention till småhus har reducerats.

I propositionen har förordats att nästa år en ytterligare minskning

av dessa subventioner skall företagas. Till denna fråga återkommer

utskottet i det följande. Av största betydelse för bostadsbyggandet utgör

det skydd mot tillfälligt höga räntor å primär- och sekundärlån, som av

samhället lämnas i form av eftergift i fråga om ränta och amortering å

statslånen. Utskottet anser det angeläget understryka, att även om den

ekonomiska och sociala utvecklingen under efterkrigstiden inneburit att

allt större medborgargrupper fått sådana ekonomiska resurser att de

själva kan bära hela kostnaden för en relativt rymlig, modernt utrustad

bostad för framtiden behov ändock kan föreligga av insatser från samhällets

sida för att neutralisera verkningarna på hyror och bostadskostnader

av tillfälligt höga räntor. Ett slopande av det nuvarande ränteskyddet

i fråga om nya bostadshus skulle inte endast betyda, att en avsevärd

höjning av hyror och bostadskostnader blev nödvändig utan framför

allt medföra risk för ett allvarligt avbräck i bostadsbyggandet. Krav

på en stabilisering av ränteutgifterna för nya hus på en relativt låg nivå

måste därför enligt utskottets mening alltfort ställas. Uteslutet bör dock

inte vara att verkställa de modifikationer i ränteskyddet, som kan föranledas

av den ekonomiska utvecklingen och önskemålet om att i ökad utsträckning

koncentrera samhällets stöd åt bostadsförsörjningen på åtgärder,

som direkt tar sikte på effektiv hjälp åt grupper med relativt små

ekonomiska resurser.

Beträffande Kungl. Maj :ts förslag om jämkningar i kapitalsubventionerna

och ränteeftergifterna under nästa budgetår återkommer utskottet i

det följande.

I vad det gäller bostadsbyggandets storlek förordas i propositionen, att

ett minimiprogram skall fastställas, som -— om de allmänna förutsättningarna

blir gynnsammare än som kunnat förutses — skall kunna ut
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

ökas. Såsom program för igångsättning av nya bostadsbyggnadsföretag

under budgetåret 1956/57 föreslås sålunda 36 000 lägenheter i statsbelånade

flerfamiljshus och 14 000 lägenheter i statsbelånade en- och tvåfamilj

shus inklusive sådana rad- och kedjehus som finansieras med egnahemslån.

Totalt avser alltså programmet 50 000 statsbelånade lägenheter,

varjämte beräknas att i annan ordning finansierade företag omfattande

ca 3 000 lägenheter skall påbörjas under nästa budgetår. Enligt det förordade

minimiprogrammet skulle hela igångsättningen uppgå till ca

53 000 lägenheter. I anslutning härtill anföres i propositionen, att om

förutsättningar för ett större bostadsbyggande framdeles skulle visa sig

föreligga det torde få ankomma på Ivungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder,

som i anledning därav kan finnas påkallade.

I motionerna I: 60 och II: 136 förordas såsom minimiprogram för bostadsbyggandet

under 1956 63 000 lägenheter och föreslås att det ytterligare

tillskott av lägenheter, som härigenom erhålles jämfört med Kungl.

Maj:ts förslag, ställes till förfogande för större städer och övriga tätorter

med särskilt svårartad bostadsbrist. I motionerna I: 192 och II: 345 uttalas,

att det visserligen är ytterst vanskligt att fixera ett visst antal lägenheter,

som man tänker sig skola byggas varje år, men att det inte förefaller

osannolikt att bostadsstyrelsen har rätt, när den anser det nödvändigt

med en årsproduktion av ca 65 000 lägenheter. I motionerna I: 193 och

II: 346 hemställes bl. a. att riksdagen måtte uttala, att en begränsning av

egnahemsbyggandet på sätt föreslagits i propositionen icke bör komma

till stånd och att icke heller hinder bör läggas mot igångsättande av egnahemsbygge

vid vilken tidpunkt som helst under året. I motionerna 1: 408

och 11:497 föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t, under uttalande

av att det framlagda bostadsbyggnadsprogrammet för nästa budgetår

är otillräckligt, hemställer om en ökning av detsamma från 53 000

till 60 000 lägenheter.

Utskottet finner det naturligt, att från skilda håll önskemål framföres

om en utökning av bostadsbyggandet. Bostadsbristen är på många orter

stor. En lättnad i bostadsmarknadsläget kan ej heller skönjas.

Utskottet har tagit del av en av bostadsstyrelsen lämnad redogörelse

för en av styrelsen nyligen företagen undersökning av bostadsbristen i

ett antal städer och andra tätorter. Ifrågavarande redogörelse, som bifogas

förevarande utlåtande, tyder på att oaktat bostadsbyggandet under

de senaste åren legat på en hög nivå bostadsbristen särskilt i de största

städerna är av stor omfattning. Såsom bostadsstyrelsen framhållit är de

inhämtade uppgifterna om bristens storlek och karaktär behäftade med

svagheter, varför försiktighet vid bedömning av undersökningens resultat

bör iakttagas. Kvar står emellertid det bestämda intrycket av att

under nuvarande ekonomiska konjunkturer efterfrågan på bostäder och

önskemålet om en höjning av bostadsstandarden är mycket starka. Det

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

37

betydande tillskott av nya, modernt utrustade bostäder, som tillkommit

och som medger en förbättring av bostadsförhållandena för ett stort antal

familjer, framstår därför i nuvarande läge som otillräckligt.

Enighet torde också råda därom att en ökning av bostadsbyggandet är

synnerligen angelägen. På något längre sikt understrykes kravet på en

utökning av bostadsproduktionen av att en stegring av antalet personer i

de giftasvuxna åldrarna kommer att äga rum.

Vad angår bostadsbyggandet under nästa budgetår finner utskottet i

likhet med departementschefen det svårt att överblicka storleken av de

resurser, som kan ställas till bostadsbyggandets förfogande. En igångsättning

av nya byggnadsföretag, som går utöver vad som är möjligt utan

att resurserna blir överansträngda, byggnadstiderna förlängda och kostnaderna

uppdrivna, kan utskottet icke rekommendera. Såsom departementschefen

anfört gör spänningarna i samhällsekonomien att försiktighet

bör iakttagas vid bedömning av storleken av det bostadsbyggande, som

kan komma till stånd utan att en överansträngning av resurserna behöver

inträffa. Knappheten på krediter för bostadsändamål, särskilt i vad det

gäller egnahemsbyggandet, utgör en annan hämmande faktor. Utskottet

förutsätter emellertid att tillräckliga krediter för ett bostadsbyggande av

den omfattning, som föreslagits i propositionen, skall kunna erhållas och

att sålunda särskilt egnahemsbyggandet blir bättre tillgodosett än vad fallet

varit under år 1955. I detta sammanhang vill utskottet vidare understryka

betydelsen av en fortlöpande rationalisering av bostadsbyggandet och angelägenheten

av att varje möjlighet som därigenom vinnes att öka bostadsbyggandet

tillvaratages.

Samtidigt som utskottet sålunda godtar Kungl. Maj :ts förslag beträffande

bostadsbyggandets omfattning under nästa budgetår vill utskottet

understryka att förslaget är ett minimiprogram och att allt bör göras för

att inom ramen för tillgängliga resurser öka detta program. Utöver vad

nu anförts kan utskottet icke godtaga de i förenämnda motioner förordade

jämkningarna i sagda program. Vad särskilt angår egnahemsbyggandet vill

utskottet dock framhålla angelägenheten av att långivningen handhaves på

ett sådant sätt, att egnahemsbyggares berättigade önskemål om att få påbörja

företaget under sommarhalvåret blir tillgodosedda. Slutligen vill

utskottet understryka vikten av att bostadsstyrelsen fortlöpande följer långivningens

omfattning och i den mån behov av jämkningar i fastställda

ramar för långivningen uppkommer skyndsamt gör framställning därom till

Kungl. Maj :t.

1 motionerna 1:192 och 11:345 yrkas alt den förenämnda bostadspolitiska

utredningens uppdrag måtte utvidgas till att omfatta att framlägga

förslag om införande av ett kreditgarantisijstem.

I direktiven för nämnda utredning erinras om att i skilda sammanhang

frågan om införande av eif kreditgarantisystem på bostadsområdet aktuali
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 127 dr 1956

serats utan att en slutlig lösning av problemet kunnat vinnas. Utskottet,

som förutsätter att utredningen har sin uppmärksamhet riktad på förevarande

fråga, finner icke anledning att biträda motionärernas förslag.

Utskottet övergår härefter till att behandla de särskilda låne- och bidragsfrågorna.

Tilläggslån till flerfamiljshus. Det i propositionen framlagda förslaget i

fråga om avveckling av kapitalsubventionen till flerfamiljshus innebär,

att det provisoriska tilläggslånet, för vilket beräkningsgrunden f. n. utgör

ett bidrag av en krona per kvm lägenhetsyta, skall för bostadshus, som färdigställes

tidigast den 1 april 1957, helt slopas.

I propositionen erinras om att vid den prövning, som har föregått de

skilda besluten om reducering av de provisoriska kapitalsubventionerna

till nya hus, i första hand har beaktats utvecklingen av byggnadskostnaderna.

Vikt har emellertid jämväl tillmätts utvecklingen av reallöner och

levnadsvillkor överhuvudtaget.

I motionerna I: 60 och II: 136 yrkas avslag å propositionen i denna del.

I motionerna 1:192 och 11:345 föreslås, att även det ortsdifferentierade

tilläggslånet skall slopas för hus, som färdigställes tidigast den 1 april 1957.

Yrkandet i sistnämnda motioner om att såväl det provisoriska som det

ortsdifferentierade tilläggslånet skall slopas utgör en del av ett program för

en snabb avveckling av de allmänna bidragen till nya bostadshus. Motionärernas

program omfattar sålunda förutom nämnda förslag om slopande

av det ortsdifferentierade tilläggslånet dels förslag om att räntan å tertiärlån

och egnahemslån skall höjas från 3 till 4 % i fråga om lån, som utlämnas

tidigast den 1 juli 1956, dels förslag om att räntegarantien i fråga om

primär- och sekundärlån, som utlämnas till nya fastigheter från och med

den 1 juli 1956, skall grundas på en räntesats av 4 % i stället för enligt

gällande bestämmelser 3 % för primärlån och däremot svarande ränta för

sekundärlån, dels ock förslag om att räntegarantien skall upphöra, då den

tidigare fastställda giltighetstiden av 10 år utgått.

Vid i stort sett oförändrade byggnadskostnader skulle ett godtagande

av motionärernas program för avveckling av subventionerna föranleda en

avsevärd ökning av de årliga kapitalkostnaderna för nybyggda flerfamiljshus.

Sålunda kan för ett företag, som erhåller tertiärlån intill 100 % av

avkastningsvärdet, beräknas att de årliga kapitalkostnaderna skulle öka

med ca 5 kronor per kvm lägenhetsyta i det fåtal kommuner, där ortsdifferentierat

tilläggslån icke utgår, och med ca 7 kronor per kvm i det

stora antal kommuner, där högsta tilläggslån utgår.

Av sagda beräkningar framgår att motionärernas program för avveckling

av de generella subventionerna till nya flerfamiljshus vid i stort sett

oförändrade produktionskostnader skulle föranleda en betydande ökning

av de årliga kapitalkostnaderna. En dylik kostnadsökning skulle fram
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

39

tvinga en minst lika stor ökning av hyrorna i nybyggda hus. Innebörden

härav är att man får räkna med att hyresökningen för t. ex. en tvårumslägenhet

skulle bli lägst 300 kronor om året och i ett stort antal fall ca

400 kronor.

I anledning av den av Kungl. Maj :t beslutade översynen av bostadspolitiken

har utskottet i det föregående godtagit tanken på en sådan utformning

av den framtida bostadspolitiken, som innebär att samhällets

insatser koncentreras på en effektiv hjälp till de medborgargrupper, som är

i verkligt behov av samhällets stöd för att lösa sin bostadsfråga. En fortsatt

avveckling av de generella bidragen anser utskottet därför kunna

ifrågakomma, därest en sådan utbyggnad av bostadsrabatterna genomföres

som krävs för att stödet åt barnfamiljer, pensionärer, ensamstående mödrar

samt invalider och andra handikappade skall bli effektivt. I konsekvens

härmed finner utskottet det icke försvarligt, att en sådan minskning av de

generella subventionerna nu företages, som omedelbart skulle ge upphov

till betydande hyreshöjningar, vilka skulle drabba ekonomiskt svaga grupper

särskilt hårt.

Med utgångspunkt från denna principiella bedömning av vilka bostadspolitiska

åtgärder, som i nuvarande läge är lämpliga, kan utskottet biträda

Kungl. Maj :ts förevarande förslag beträffande slopande av det provisoriska

tilläggslånet. Utskottet kan alltså inte godtaga förenämnda yrkanden i

motionerna I: 60 och II: 136 samt I: 192 och II: 345.

I motionerna 1:408 och 11:497 hemställes att bl. a. tilläggslånet skall

ersättas med ett löpande schablonbidrag i enlighet med i motionerna angivna

riktlinjer.

Ifrågavarande motionsyrkande överensstämmer med ett tidigare ställt

förslag, vilket senast förra året avvisades av riksdagen. Utskottet finner

icke skäl anförda, som nu motiverar ett ändrat ståndpunktstagande.

Tertiärlån till flerfamiljshus in. m. I propositionen förordas vissa förenklingar

av föreskrifterna beträffande beräkning av eftergift i fråga om

ränta och amortering å tertiärlån. Vidare föreslås att om synnerliga skäl

visar sig föreligga eftergift, efter Kungl. Maj :ts medgivande, skall kunna

gottgöras låntagare i snabbare takt än som eljest förekommer. Slutligen

förordas en förlängning av den tid av tio år under vilken eftergift kan beviljas.

I motionerna I: 192 och II: 345 yrkas dels att kungörelserna den 30 juni

1955 nr 447 och 448 måtte upphävas med verkan fr. o. in. den 1 juli 1956,

dels — på sätt förut nämnts — att räntegaranti i fråga om primärlån och

sekundärlån, som utlämnas till nya fastigheter fr. o. in. den 1 juli 1956,

skall grundas på en räntesats av 4 %, dels ock att räntcgarantien skall upphöra,

då den tidigare fastställda giltighetstiden av tio år utgått.

I motionerna I: 408 och II: 497 föreslås att räntesubvention å bottenlån

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

jämte, såsom förut nämnts, tilläggslån till flerfamiljshus fr. o. m. nästa

budgetar skall ersättas med ett löpande schablonbidrag enligt i motionerna

angivna riktlinjer.

Såsom utskottet framhållit i det föregående bör i avvaktan på att den

pågående översynen av bostadspolitiken blir slutförd mera genomgripande

ändringar i stödet åt nyproduktionen av bostäder icke företagas. Utskottet

kan godtaga Kungl. Maj :ts förslag om förenklingar av beräkningen av eftergiftens

storlek och om utsträckning av eftergiftens giltighetstid samt anser

att om behov därav uppkommer Kungl. Maj :t bör äga besluta om en snabbare

gottgörelse av eftergiften än som normalt förekommer. De förenämnda

motionsyrkandena kan utskottet alltså icke tillstyrka.

I motionerna I: 192 och II: 345 förordas, på sätt förut nämnts, att räntesatsen

å tertiärlån, som utlämnas tidigast den 1 juli 1956, skall utgöra 4 %.

I motionerna I: 408 och II: 497 föreslås, att räntan å tertiärlån för hus som

färdigställes efter den 1 juli 1956 skall fastställas till 4 % samt att till hus

färdigställda under sista halvåret 1956 skall utgå ett provisoriskt löpande

bidrag av i motionerna angiven art.

I enlighet med utskottets i det föregående tagna ståndpunkt till frågan

om att nu genomföra ändringar i det finansiella stödet åt nyproduktionen

av bostäder avstyrker utskottet förevarande motionsyrkanden.

I propositionen erinras om att Kungl. Maj :t genom beslut den 16 december

1955 fastställt vissa högsta belåningsvärden för bl. a. statsbelånade

flerfamiljshus. Beslutet innehåller den huvudbestämmelsen att det högsta

belåningsvärde för bostäder, som kan godtagas, utgör 575 kronor per kvm

lägenhetsyta. Bl. a. skillnader i byggnadskostnadsnivå mellan olika delar

av landet skall emellertid beaktas, varför ett något högre eller lägre värde

kan bli fastställt i olika fall.

I motionerna I: 60 och II: 136 yrkas avslag å propositionen i denna del.

I motionerna 1:408 och 11:497 föreslås, att riksdagen beträffande genomförandet

av maximigränserna för belåningsvärden godkänner de i motionerna

angivna riktlinjerna. Beträffande belåningsvärdena beklagas i dessa

motioner att detaljutformningen av åtgärden skett så osmidigt och genomförandet

av densamma så abrupt, att stora risker uppstått för en stagnation

i igångsättningen av nya bostadsföretag, vilken kan medföra betydande

olägenheter lång tid framåt och onödig arbetslöshet inom byggnadsfacken.

Motionärerna anser det påkallat att riksdagen för Kungl. Maj :t framhåller

angelägenheten av att bostadsstyrelsen noga följer verkningarna av de utfärdade

bestämmelserna. Om det därvid skulle visa sig att dessa leder till

en sänkning av bostadsbyggandet under den av motionärerna förordade

nivån, bör Kungl. Maj :t efter förslag av bostadsstyrelsen modifiera desamma.

I motionerna I: 410 och II: 494 yrkas, att belåningsvärdet för flerfamiljshus

fastställes till i allmänhet 540 kronor per kvm lägenhetsyta samt för

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

41

annan yta i proportion därtill att gälla i hela landet, dock med undantag

för de fyra nordligaste länen, för vilka belåningsvärdet bör fastställas i

enlighet med Kungl. Maj :ts förslag.

Med anledning av vad i propositionen anförts om de höga produktionskostnaderna

har utskottet inhämtat närmare uppgifter från bostadsstyrelsen

om kostnadsutvecklingen. Dessa uppgifter har sammanställts i en till

detta utlåtande såsom bilaga fogad promemoria, till vilken utskottet får

hänvisa. Då syftet med den av Kungl. Maj :t beslutade maximeringen av

belåningsvärdena för statsbelånade flerfamiljshus varit att nedpressa byggnadskostnaderna

finner utskottet icke anledning att erinra mot maximeringen

i och för sig. Utskottet vill emellertid, bl. a. i anledning av förenämnda

motionsyrkanden, framhålla att behov av jämkningar i bestämmelserna

om högsta belåningsvärde framdeles kan uppkomma med hänsyn

såväl till kostnadsutvecklingen som till behovet av variationer i belåningsvärdet

i sådana fall, där bättre material använts i syfte att nedbringa

underhållskostnaderna. Utskottet anser det därför angeläget att bostadsstyrelsen

noga följer utvecklingen och om förhållandena giver anledning

därtill framlägger förslag om ändringar i bestämmelserna.

I propositionen föreslås ändrade villkor beträffande tertiär- och tilläggslån

till bostadshus innehållande både bostäder och lokaler för annat ändamål.

Sålunda föreslås att den regeln skall gälla, att statligt bostadslån skall

kunna beviljas endast för hus, vars yta till minst hälften upptages av bostäder.

Möjlighet till undantag från denna regel anses dock böra finnas.

Sålunda nämnes det fallet, alt ett företag bebygger ett avgränsat område

och skall äga och förvalta de nya husen samt ett rationellt ordnande av

bebyggelsen innebär att i fråga om enstaka byggnad bostadsytan kommer

att understiga hälften av byggnadens totala yta. Vidare erinras om fall,

där det är lämpligt att i särskild byggnad anordna lokaler för verksamhet,

som utgör ett naturligt komplement till bostadsbebyggelsen. I propositionen

föreslås Kungl. Maj:t böra äga att i de åsyftade fallen besluta om

undantag från förenämnda belåningsregel.

Vidare föreslås i propositionen att i fråga om hus, som innehåller både

bostäder och lokaler för annat ändamål, den nuvarande regeln att tilläggslånet

skall kunna reduceras i den mån lokaler förekommer skall ersättas

med följande bestämmelser. Till den del tertiärlånet avser butik eller

annan lokal bör lånet löpa med eu ränta av 4 %. Vid fastställandet av storleken

av eftergift i fråga om ränta och amortering å tertiärlånet bör vidare

icke beaktas ränteutgifter för primär- och sekundärlån till den del desamma

avser butik eller annan lokal.

I motionerna I: 192 och Ii: 345 yrkas avslag å Kungl. Maj :ts förslag om

möjlighet att göra undantag från regeln, att statligt bostadslån kan beviljas

endast för bus, vars yta till minst hälften upptages av bostäder. Vidare

föreslås att räntan å tertiärlån, som avser andra lokaler än bostäder, skall

utgöra 5 %.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

Utskottet finner de av Kungl. Maj :t förordade villkoren för statslån till

hus, som innehåller både bostäder och andra lokaler, lämpligt utformade

och utskottet kan alltså icke biträda de i motionerna 1:192 och 11:345

framlagda ändringsförslagen. I detta sammanhang vill utskottet emellertid

erinra om att i propositionen förutsatts, att, om ifrågavarande belåningsregler

godkännes, i fråga om lokaler behov inte längre torde föreligga

av hyreskontroll från det lånebeviljande organets sida. Sedermera har i

propositionen nr 168 med förslag till lag angående ändring i lagen den 19

juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. in., så ock om fortsatt giltighet

av samma lag, in. m., förordats, att hyresregleringslagens bestämmelser om

kontroll av hyrans storlek i huvudsak skall upphöra att vara tillämpliga i

fråga om lägenheter i hus, för vilket utgått tertiär- eller egnahemslån,

vilket beviljats efter den 30 juni 1956. I propositionen uttalas vidare hl. a.,

att låneorganen, om riksdagen icke har något att erinra häremot, tills

vidare skall äga fastställa maximihyror för också andra lokaler än bostäder.

Utskottet delar uppfattningen, att i den mån den allmänna hyresregleringen

slopas i fråga om nytillkommande statsbelånade lägenheter det

lånebeviljande organet bör fastställa de högsta hyror, som får uttagas för

såväl bostäder som lokaler för annat ändamål.

I motionerna I: 192 och II: 345 föreslås i syfte att åstadkomma konkurrens

på likvärdigare villkor, att tertiärlån skall beviljas upp till 90 %

av den totala produktionskostnaden mot enbart inteckningssäkerhet, oavsett

förvaltningsformen, samt upp till 100 % för s. k. allmännyttiga företag

mot kommunal borgen och upp till 95 % för kooperativa och enskilda företag

mot borgen av kommun, industriföretag eller annat företag av motsvarande

ekonomisk styrka, dock att kooperativt företag under en övergångstid

av tre år skall utan borgen få lån upp till 95 % . I motionerna

I: 408 och II: 497 hävdas, att konkurrensvillkoren för olika företagsformer,

bör vara likvärdiga.

Liksom förra året, då utskottet hade att taga ställning till motionsyrkanden

av här ifrågavarande innebörd, finner utskottet icke ådagalagt,

att en jämkning av lånevillkoren i enlighet med vad i föreliggande motioner

anförts skulle befordra konkurrensen mellan olika kategorier av företagare.

Utskottet vill vidare erinra om att frågan om storleken av den kapitalinsats

byggherren själv skall göra hänskjutits till den förutnämnda bostadspolitiska

utredningen. Utskottet avstyrker därför förevarande motionsyrkanden.

Egnahemslån och förbättringslån in. in. I propositionen föreslås, att

den räntefria stående delen av egnahemslån skall minskas från 6 000 till

4 000 kronor för en- och tvåfamiljshus, som färdigställes tidigast den 1

april 1957. I fråga om ombyggnad av en- och tvåfamiljshus förordas tilllika,

att subventionen ej skall få överstiga 20 % — mot f. n. 25 % _ av

belåningsvärdet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

I motionerna I: 60 och II: 136 yrkas avslag å propositionen i denna del.

I motionerna 1:408 och 11:497 föreslås, att den räntefria stående delen

av egnahemslån för egnahem, som erhåller preliminärt beslut om lån efter

den 1 oktober 1956, skall inkomstprövas på så sätt, att den, som under

de två senaste åren i genomsnitt haft en till statlig inkomstskatt taxerad

inkomst som understiger 12 000 kronor, bör erhålla 4 000 kronor i räntefri

stående del, den som haft en inkomst liggande mellan 12 000 och 14 000

bör erhålla 2 000 kronor, medan den som har över 14 000 kronor i inkomst

inte bör erhålla någon räntefri stående del.

I enlighet med utskottets i det föregående tagna ståndpunkt tdl frågan

om avveckling av de generella bidragen till nya bostadshus godtager utskottet

Kungl. Maj :ts förslag och kan alltså icke biträda ändringsyrkandena

i förenämnda motioner.

I motionerna I: 192 och II: 345 föreslås, att räntefri stående del av egnahemslån

icke skall behöva återbetalas i andra fall än då egnahemmet försålts

med vinst, sedan hänsyn tagits till penningvärdets fall, och i intet

fall, om det räntefria stående lånet innehafts mer än 10 år. I motionerna

1:408 och 11:497 uttalas den meningen att den räntefria stående delen

icke bör återkrävas ens vid en förändring av hyresläget.

Liksom förra året, då utskottet hade att taga ställning till motionsyrkanden

av enahanda innebörd, finner utskottet icke anledning nu föreligga

att ompröva det av 1953 ars riksdag fattade beslutet, att fragan huruvida

den räntefria stående delen sedan den utestatt i tio år skall avskrivas

eller återkrävas skall göras beroende av utvecklingen av bostadskostnader

och fastighetsvärden.

Kungl. Maj :ts förut behandlade förslag beträffande beräkning och utbetalning

in. in. av eftergift i fråga om ränta och amortering å statslån

avser icke endast tertiärlån utan även egnahemslån. I motionerna I: 192

och II: 345 föreslås samma ändringar i bestämmelserna om eftergift i fråga

om ränta och amortering å egnahemslån, som i det föregående redovisats

vid behandling av frågan om eftergift beträffande tertiärlån.

I berörda motioner yrkas jämväl, att räntan å egnahemslån och förbättringslån,

som utlämnas tidigast den 1 juli 1956, skall utgöra 4 %. I motionerna

1:408 och 11:497 föreslås, att räntan å egnahemslån för hus, som

färdigställes efter den 1 juli 1956, skall fastställas till 4 % samt att till

hus färdigställda under sista halvåret 1956 skall utgå ett provisoriskt

löpande bidrag av i motionerna angiven art.

Ett godtagande av yrkandena i motionerna 1:192 och 11:345 skulle

innebära en avsevärd försämring av finansieringsvillkoren för dem som

uppför egnahem. Sålunda kan beräknas att vid ett belåningsvärde a\

45 000 kronor egnahemsägarens årliga ränteutgifter skulle öka med ca

300 kronor. Även förslaget i motionerna 1:408 och 11:497 om höjning av

räntan å egnahemslånet skulle betyda eu märkbar försämring av finansie
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

ringsvillkoren. Såsom utskottet framhållit i det föregående bör mera betydande

ändringar i lånevillkoren för nya bostadshus icke företagas förrän

den pågående översynen av bostadspolitiken slutförts och frågan om ett

effektivt stöd till barnfamiljer, pensionärer och andra grupper med relativt

små inkomster blivit närmare klarlagd.

I anledning av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts

förslag beträffande eftergift i fråga om ränta och amortering å egnahemslån.

Utskottet kan icke biträda de i förut nämnda motioner framställda

ändringsyrkandena i fråga om finansieringsvillkoren för en- och tvåfamilishus.

I propositionen erinras om Kungl. Maj:ts beslut den 16 december 1955,

varigenom högsta belåningsvärden för bl. a. en- och tvåfamilj shus blivit

fastställda. Beslutet innebär i huvudsak att för enfamiljshus och lägenhet

i råd- och kedjehus belåningsvärdet för framtiden ej får överstiga 45 000

kronor, dock att för Stockholm och Göteborg med vissa grannkommuner

samt de fyra nordligaste länen ett belåningsvärde av högst 50 000 kronor

kan godtagas. För familjer med minst två barn under 16 år gäller dessutom,

att värdet kan ökas med ytterligare högst 5 000 kronor. För tvåfamilj

shus utgör belåningsvärdet i allmänhet högst 75 000 kronor men i

förut nämnda särskilda områden högst 83 000 kronor.

I propositionen föreslås, att egnahemslånet i de nämnda särskilda

delarna av landet i den mån lånet överstiger vad som i övriga delar av

landet kan beviljas skall löpa med 4 % ränta.

I motionerna 1:408 och 11:497 hemställes — liksom i fråga om flerfamiljshus

— att riksdagen beträffande genomförandet av maximigränserna

för belåningsvärden godkänner de i motionerna angivna riktlinjerna.

I motionerna 1:195 och 11:357 hemställes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t begär sådana ändringar i föreskrifterna om högsta belåningsvärde,

att värdet för enfamiljshus ökas från 50 000 till 60 000 kronor i de

förut nämnda särskilda delarna av landet och från 45 000 till 50 000 kronor

i övriga delar av landet och att de högsta beiåningsvärdena för tvåfamiljshus

ökas i motsvarande grad, varvid förutsättes att tillägg till belåningsvärdet

i fråga om barnfamilj ej skall kunna göras. I motionerna 1:410

och II. 494 hemställes att för Stockholm och Göteborg med vissa grannkommuner

skall gälla samma belåningsvärden som av Kungl Maj:t fastställts

för övriga delar av landet. I motionerna 1:60 och 11:136 yrkas

avslag å propositionen i vad densamma avser belåningsvärden för småhus.

I motionerna I. 192 och II: 345 föreslås, att räntan å egnahemslånet i de

förut nämnda säl skilda delarna av landet i den mån lånet överstiger vad

som i övriga delar av landet kan beviljas skall utgöra 5 %.

Utskottet, som icke är berett att i anledning av motionerna förorda

ändring i de av Kungl. Maj :t utfärdade föreskrifterna beträffande högsta

belåningsvärde för småhus, anser i överensstämmelse med vad utskottet

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

45

i det föregående uttalat beträffande belåningsvärden för flerfamiljshus,

att behov av jämkningar i bestämmelserna framdeles kan uppkomma, varför

det är angeläget att bostadsstyrelsen noga följer utvecklingen och om

förhållandena giver anledning därtill framlägger förslag om ändringar i

bestämmelserna. Vad angår Kungl. Maj :ts förslag att räntan å egnahemslån

för hus i Stockholm och Göteborg med vissa grannkommuner samt i

de fyra nordligaste länen i den mån lånet överstiger vad som kan beviljas

i övriga delar av landet skall utgöra 4 % finner utskottet skäl tala för att

även i dessa fall bör fastställas en för hela egnahemslånet enhetlig ränta.

En differentiering av räntan på sätt föreslagits skulle nämligen i hög grad

komplicera förvaltningen av lånen. Utskottet föreslår därför att för hela

den räntebärande delen av egnahemslånet räntan skall utgöra 3 %. Av det

anförda framgår att utskottet icke kan biträda motionsyrkandena om ändring

av föreskrifterna om högsta belåningsvärde för småhus.

Kungl. Maj :ts förslag att i fråga om fördjupat egnahemslån amortering

skall krävas beträffande belopp, som ligger mellan 40 och 50 % av belåningsvärdet,

tillstyrker utskottet.

I propositionen föreslås, att i fråga om de förskott å egnahemslån, som

beviljas fr. o. m. den 1 juli 1956, ränta skall erläggas med 5 %. I anslutning

härtill uttalas att det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att inom

ramen för anvisade medel besluta om förskottsgivningens storlek.

I motionerna I: 60 och II: 136 yrkas avslag å propositionen i denna del.

Utskottet, som finner den av Kungl. Maj :t föreslagna räntesatsen rimlig,

tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och kan alltså icke biträda avslagsyrkandet

i förenämnda motioner.

I motionerna 1:194 och 11:358 föreslås, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte begära förslag till sådan ändring i författningarna angående

lån och bidrag till bostadsegnahem att även äldre fastigheter i relativt

gott skick, som tills vidare ej behöver genomgå någon större reparation,

måtte kunna belånas i samband med ägarbyte i den mån de är belägna

inom Bohusläns kustsamhällen eller andra likartade platser.

Utskottet anser, att den av motionärerna väckta frågan är mycket

komplicerad. Av uppgifter, som utskottet inhämtat från bostadsstyrelsen,

framgår att behov av lån till inköp av äldre bostadsegnahem kan vara särskilt

aktuellt inom vissa avfolkningsområden. Å andra sidan finner utskottet

det uppenbart, att en långivning av den föreslagna innebörden icke

rimligen kan begränsas till några enstaka platser i landet. Utskottet anser

emellertid att frågan för framtiden kan komma att få sådan betydelse inom

olika landsbygdsområden, att ett klarläggande av möjligheterna till en statlig

långivning av angiven innebörd är av behovet påkallat. Det synes därför

enligt utskottets mening böra överlämnas åt bostadspolitiska utredningen

att närmare undersöka ifrågavarande spörsmål.

I motionerna 1:394 och 11:296 hemställes, alt egnahemskungörelsen

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

gives en vidare tolkning, som möjliggör beviljandet av räntefria stående

förbättringslån även för bestridandet av kostnaden för anslutningsavgifter

vid elektriska installationer. Utskottet kan instämma i vad motionärerna

anfört därom att elektrifieringen av landets glesbygder är av en hög angelägenhetsgrad.

Samhället lämnar också stöd i olika former för underlättande

av elektriska installationer i förevarande fall. Såsom motionärerna

påpekat kan kostnaden för installationen bli för hög för inkomsttagare

med låg inkomst. Frågan om ytterligare stöd i dylika fall anser utskottet

böra bli föremål för utredning. Det torde lämpligen få ankomma på Kungl.

Maj :t att besluta, hur en dylik utredning bör komma till utförande.

I skilda motioner har förutsättningarna för egnahemsbyggandet upptagits

till behandling. I motionerna 1:193 och 11:346 föreslås, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer, att utredning snarast måtte

företagas i avsikt att få fram konkreta förslag till praktiska åtgärder för

att förbättra förutsättningarna för ett väsentligt ökat egnahemsbyggande.

Enligt motionerna är det bl. a. nödvändigt att tomtmark i tillräcklig omfattning

står till förfogande samt att byggnadsplaner kommer till stånd

med erforderlig snabbhet. Vidare rekommenderas, att man alltmer bör

söka övergå till ett gruppbyggande av villor och egnahem.

I motionerna I: 411 och II: 495 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhåller att i motionerna anförda synpunkter på egnahemsbyggandet

beaktas av den pågående utredningen av vissa bostadspolitiska frågor. Bl. a.

anföres, att för den framtida bostadspolitiken redan nu den riktlinjen bör

fastställas, att egnahemsbebyggelsen på landsbygden och de mindre tätorterna

främjas i så stor utsträckning som möjligt.

I motionen II: 359 slutligen understrykes behovet av effektivare insatser

i skilda hänseenden från samhällets sida för att underlätta för dem som

så önskar att kunna bosätta sig på landsbygden, enkannerligen glesbygden.

Motionens synpunkter, vilka i huvudsak berör tillämpningen av jorddelningslagen

och byggnadslagen samt de sanitära frågorna för egnahemsbebyggelsen,

utmynnar i yrkande att riksdagen beslutar skyndsam utredning

angående dels sådana ändringar i gällande författningar, tillämpningsförordningar

och administrativa anvisningar att förutsättningar skapas för en

friare bostadsbebyggelse på landsbygden, och dels vilka åtgärder som kan

vidtagas för att genom forskning, konstruktionsarbeten och försöksverksamhet

främja tillkomsten av praktiska alternativ i fråga om bostäders och

sanitetsanläggningarnas utformning vid glesbebyggelse.

Med anledning av de synpunkter och förslag i fråga om egnahemsbyggandet,

som framförts i berörda motioner, har utskottet inhämtat yttranden

från bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, Svenska

landskommunernas förbund, Sveriges industriförbund och Sveriges lantbruksförbund.

Utskottet får till klarläggande av de olika frågorna hänvisa

till ifrågavarande yttranden, vilka bifogas förevarande utlåtande. I det

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

47

följande begränsar sig'' utskottet till att anföra vissa allmänna synpunkter

i anslutning till motionärernas förslag och de redovisade yttrandena.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att i motionerna I: 408 och

11:497 gjorts uttalanden om åtgärder för rationalisering av egnaliemsbyggandet

samt hemställts att riksdagen godkänner desamma och i skrivelse

till Kungl. Maj :t giver detta till känna.

Vad till en början angår förslagen i motionerna I: 193 och II: 346 samt

I: 411 och II: 495 torde allmän enighet råda om egnahemmet som lämplig

bostadsform och om önskvärdheten av ett ökat egnahemsbyggande såväl

i tätorter som på landsbygden. Statsmakterna har även på olika sätt

sökt främja en utveckling av egnahemsbyggandet. Uttryck härför är bl. a.

den ökade egnahemslångivningen under senare år och åtgärder som tagit

sikte på att rationalisera och förbilliga byggandet av egnahem. Som exempel

på dylika åtgärder må nämnas bostadsstyrelsens typritningsverksamhet,

de kurser i egnaheinsbyggandets ekonomi, som styrelsen anordnar tillsammans

med den s. k. kommunskolan, samt den av statens nämnd för

byggnadsforskning bedrivna verksamheten. Uppmärksammas bör vidare

det stigande intresse, som enligt vad landskommunernas förbund omvittnat,

finns inom kommunerna för att ställa lämplig tomtmark till förfogande

och att i tid planlägga denna. I fråga om det enskilda initiativet torde

bl. a. böra erinras om att gruppbyggande av egnahem numera börjat praktiseras

på olika håll i landet. Slutligen torde i detta sammanhang böra

noteras det nära samarbete, som bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och

lantmäteristyrelsen etablerat i byggnadsfrågorna. Med det nu anförda har

utskottet velat understryka det allmänna intresse med vilket egnahemsbyggandet

omfattas och som sannolikt kommer att öka icke minst med

hänsyn till den pågående utvecklingen av kommunikationerna. Med hänvisning

härtill finner utskottet anledning icke föreligga att i nuvarande

läge förorda igångsättande av några utredningar i enlighet med motionernas

yrkanden.

Vad härefter angår motionen II: 359 — vilken knappast berör det egentliga

bostadsbyggandet — delar utskottet motionärens uppfattning om vikten

av att de sanitära frågorna för egnahemsbebyggelsen får en tillfredsställande

lösning. Utskottet är dock icke berett att innan statsmakterna tagit

ställning till de utredningar i hithörande frågor, som utförts av vattenvårdskommittén

och 1950 års avloppsutredning, förorda särskilda åtgärder

med anledning av motionärens förslag.

I likhet med byggnadsstyrelsen och lantmäteristyrelsen anser utskottet

att några ändringar i jorddelningslagen eller byggnadslagen icke kan anses

motiverade av de i samma motion framförda synpunkterna på tillämpningen

av gällande bestämmelser. Emellertid bar utskottet i detta sammanhang

funnit anledning erinra om sitt av 1953 års riksdag godkända uttalande,

alt egnahemslån för nybyggnad på landsbygden endast bör vägras

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

i det fall att en uppenbart olämplig plats för huset valts men att det icke

kan uppställas några allmängiltiga normer för bedömning av i vilka fall

lån icke bör utgå. I likhet med vad chefen för socialdepartementet yttrat

i ett interpellationssvar den 10 april 1956 i andra kammaren anser utskottet,

att riksdagens nämnda uttalande alltjämt bör äga giltighet.

På grund av vad sålunda anförts och under hänvisning till innehållet i

de åberopade yttrandena, avstyrker utskottet motionerna I: 193 och II: 346,

1:408 och 11:497, 1:411 och 11:495 samt 11:359 i de delar de nu behandlats.

Bostadsrabatter. I propositionen föreslås att den nuvarande bestämmelsen

att i fråga om statsfinansierat egethem beviljade bostadsbidrag kan

återkrävas för det fall försäljning sker till högt pris skall slopas. Vidare

förordas viss förenkling av utbetalningarna av familjebostadsbidrag och

bränslebidrag till familjer, som bor i ombyggda en- och tvåfamiljshus.

Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag har icke givit utskottet anledning

till särskild erinran.

I motionerna I: 192 och 11:345 föreslås, att familjebostadsbidrag skall

utgå till alla ur standardsynpunkt godtagbara lägenheter oavsett produktionsåret,

att familjebostadsbidraget skall höjas från 150 till 170 kronor

för varje barn fr. o. in. den 1 oktober 1956 samt att nuvarande förstärkning

av familjebostadsbidraget å 210 kronor fr. o. in. den 1 oktober 1956

skall ökas med 100 kronor för varje barn utöver två, dock högst för fem

barn utöver två. I motionerna I: 408 och II: 497 uttalas, att bostadsrabatterna

bör utgå till kvalificerade familjer, oberoende av den tidpunkt när

de av dem bebodda lägenheterna färdigställts, under förutsättning att

lägenheterna uppfyller godtagbara standardkrav.

Utskottet vill erinra om att bostadsrabatterna f. n. är föremål för en

allmän översyn genom den bostadspolitiska utredningen. På grund härav

kan utskottet icke biträda förenämnda motionsyrkanden.

Övriga frågor. Kungl. Maj:ts förslag om avveckling av den särskilda

formen av stöd åt lantarbetarbostäder kan utskottet tillstyrka liksom förslaget

i fråga om räntefoten för lantarbetarbostadslån. Utskottet biträder

vidare Kungl. Maj :ts förslag beträffande höjning av belåningsgränsen för

lån till anordnande av kollektiva tvätterier och vill icke motsätta sig den

föreslagna försöksverksamheten med s. k. tvättcirklar.

I motionen II: 141 hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte hemställa om utredning och förslag att antingen genom bosättningslånefonden

eller i annan form bereda möjlighet att erhålla lån för anskaffande

av s. k. insatslägenhet.

Utskottet vill erinra om att en självklar grund för kooperativt organiserade

bostadsföretag är att de boende presterar en viss egen kapitalinsats.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

49

På grund av de statliga bostadslånen är det krav på kapitalinsats som

ställes merendels relativt obetydligt. Utskottet avstyrker därför ifrågavarande

motion.

I motionerna 1:407 och 11:587 hemställes, att alla s. k. allmännyttiga

bostadsföretag skall vara underkastade tipphandlingskungörelsens bestämmelser.

Utskottet har från bostadsstyrelsen inhämtat att upphandlingskungörelsens

bestämmelser i tillämpliga delar följes av de flesta av de åsyftade

bostadsföretagen. Tillräckliga skäl för att såsom ett villkor för statslån

uppställa att kungörelsen skall tillämpas finner utskottet dock icke föreligga,

varför utskottet avstyrker förevarande motioner.

Medelsbehovet för Iåne- och bidragsverksamheten under budgetåret

1956/57. Enligt Kungl. Maj :ts beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår

bör anslaget till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa

bostadsbyggnadslån uppföras med 60 000 000 kronor.

I motionerna I: 408 och II: 497 yrkas i anslutning till förslagen i dessa

motioner att låneräntan skall höjas och att räntesubventionen beträffande

bottenlån liksom tilläggslån skall ersättas med ett löpande bidrag att anslaget

anvisas med 72 000 000 kronor.

Utskottet, som i det föregående avstyrkt nyssnämnda yrkanden, tillstyrker

att anslaget anvisas i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag.

Anslaget till Bostadsrabatter föreslås av Kungl. Maj :t uppfört med

100 000 000 kronor.

I motionerna 1:192 och 11:345 yrkas, att anslaget anvisas med

114 000 000 kronor. Förslaget är betingat av de förut nämnda yrkandena

i samma motioner om utvidgning av bidragsgivningen.

Utskottet, som i det föregående avstyrkt sistnämnda yrkanden, biträder

Kungl. Maj :ts beräkning av anslagsbehovet.

Kungl. Maj:t har föreslagit, att till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet

anvisas ett anslag av 25 000 000 kronor.

I motionen II: 496 förordas, att medel endast anvisas i den utsträckning,

som erfordras för utbetalning av beviljade bidrag. Motionärerna

föreslår därför dels att under nästa budgetår beslut om bidrag skall kunna

meddelas intill ett belopp av 30 275 000 kronor, dels ock att anslaget uppföres

med 100 kronor.

Utskottet anser icke att motionärerna anfört vägande skäl för en omläggning

av anslagsberäkningen och tillstyrker därför att anslaget uppföres

med det i propositionen föreslagna beloppet av 25 000 000 kronor.

Med utgångspunkt från de gjorda antagandena beträffande bostadsbyggandets

omfattning föreslås i propositionen, att ramen för preliminära

beslut angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande

■1—685 50 Bihang till riksdagens protokoll 1956. G samt. Nr 127

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

samt från anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,

fastställes till 665 000 000 respektive 55 000 000 kronor.

I motionerna I: 60 och II: 136 hemställes, att de föreslagna ramarna

vidgas till 945 000 000 respektive 125 000 000 kronor.

I motionerna 1:408 och 11:497 föreslås, att ramen för preliminära beslut

angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,

fastställes till 830 000 000 och att någon ram icke skall fastställas för tillläggslångivning.

Yrkandet i sistnämnda del är beroende av det i nämnda

motioner framförda och förut behandlade förslaget om att ersätta tilläggslånet

med ett löpande bidrag.

Utskottet, som i det föregående anslutit sig till propositionens antaganden

om bostadsbyggandets storlek under nästa budgetår och avstyrkt

det nämnda förslaget om införande av ett löpande bidrag, tillstyrker Kungl.

Maj :ts förslag och kan alltså icke biträda berörda motionsyrkanden.

Enligt Kungl. Maj :ts beräkning bör anslaget till Lånefonden för bostadsbyggande

anvisas med 600 000 000 kronor och anslaget till Tilläggslån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet med 160 000 000 kronor.

I motionerna 1:60 och 11:136 yrkas, att anslagen för ifrågavarande

ändamål anvisas med 890 000 000 respektive 180 000 000 kronor.

I motionerna 1: 408 och II: 497 yrkas, att anslaget till lånefonden uppföres

med 860 000 000 kronor, varvid i anslutning till yrkandet i samma

motioner om införande av ett löpande bidrag förutsättes, att särskilt anslag

till tilläggslån icke anvisas.

Under hänvisning till utskottets ställningstagande i det föregående till

fragorna om bostadsbyggandets omfattning och grunderna för långivningen

förordar utskottet, att ifrågavarande anslag upptages med de av Kungl.

Maj :t äskade beloppen och avstyrker sålunda ifrågavarande motionsyrkanden.

Mot Kungl. Maj :ts förslag till medelsanvisning under övriga, här ej särskilt

nämnda anslag till låne- och bidragsverksamheten har utskottet icke

funnit anledning till erinran.

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar m. m. Kungl. Maj :t har föreslagit

att det för budgetåret 1956/57 äskade investeringsanslaget till lånefonden

för bostadsbyggande i enlighet med gällande regler skall avskrivas

med 25 %, varför avskrivningsanslaget sålunda upptages med 150 000 000

kronor.

Det ytterligare avskrivningsbehov, som föreligger med hänsyn till dels

kapitalmedelssubventionerna till egnahem och dels tilläggslån till viss

bostadsbyggnadsvei ksamhet föreslås i överensstämmelse med den av förra

årets riksdag godkända principen böra täckas genom avsättning till fonden

för oreglerade kapitalmedelsförluster. För ändamålet beräknas sammanlagt

200 000 000 kronor. Därjämte beräknas ett belopp av 342 600 000 kro
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

51

nor för reglering av tidigare beviljade men ej avskrivna kapitalsubventioner

till egnahem. Med inräknande liksom tidigare av 1 000 000 kronor för

avskrivning av smärre oreglerade kapitalmedelsförluster upptages avskrivningsanslaget

under förevarande fond till (200 + 342,6 + 1) 543 600 000

kronor.

I motionerna I: 192 och II: 345 yrkas i anslutning till det förutnämnda

förslaget i dessa motioner om höjning av räntan å tertiärlån och egnahemslån

att avskrivningsanslaget beträffande lånefonden för bostadsbyggande

uppföres med 16 000 000 kronor.

I motionerna 1: 408 och II: 497 yrkas dels avslag å Kungl. Maj :ts förslag

om avskrivningsanslag beträffande lånefonden för bostadsbyggande

och dels att anslaget till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster fastställes

till 123 500 000 kronor. Ifrågavarande förslag grundas förutom på

den i samma motioner förordade omläggningen av stödformerna på uppfattningen

att det i propositionen angivna behovet av ytterligare avskrivningsmedel

för redan utlämnade kapitalsubventioner till egnahem saknar

täckning.

Utskottets ställningstagande i det föregående innebär, att utskottet icke

kunnat biträda yrkandena i nämnda motioner om räntehöjning och ändrade

stödformer. Under erinran härom och då utskottet delar propositionens

uppfattning om lämpligheten av att i nuvarande statsfinansiella läge beräkna

medel även för reglering av vissa äldre avskrivningsbehov tillstyrker

utskottet att ifrågavarande avskrivningsanslag anvisas med de av

Kungl. Maj :t äskade beloppen.

I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag tillstyrker utskottet vidare att för

avskrivning av det för nästa budgetår äskade investeringsanslaget till lån

till anordnande av kollektiva tvätterier anvisas ett avskrivningsanslag av

50 000 kronor.

Bostadsstyrelsen. I propositionen förordas att den tidigare förutskickade

översynen av bostadsstyrelsens organisation får anstå ytterligare någon

tid med anledning av den pågående utredningen av vissa bostadspolitiska

frågor. Utredningen anses dock icke böra hindra att en fortsatt och omfattande

utflyttning av flerfamiljshusärenden från styrelsen till nämnderna

kommer till stånd med början under nästa budgetår. Då verkningarna

härav för styrelsens vidkommande kommer att göra sig gällande först

efter hand och utflyttningen därjämte förutsätter överläggningar med

nämndernas personal och utarbetande av anvisningar till nämndernas

ledning, föreslås att även för nästa budgetår beräknas medel under styrelsens

avlöningsanslag för tillfälliga personalförstärkningar. Angelägenheten

av att uppkommande möjligheter till inskränkning i styrelsens personalorganisation

till följd av den förordade decentraliseringen tillvaralages

utan dröjsmål anses motivera att dessa medel får disponeras av

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

Kungl. Maj:t, som bör äga att efter närmare prövning av anmälda behov

ställa medel till styrelsens förfogande.

I motionerna I: 192 och II: 345 yrkas dels att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställer, alt utredning snarast igångsättes rörande styrelsens

personalorganisation, och dels att anslagsposten till övrig icke-ordinarie

personal i anledning av den föreslagna decentraliseringen minskas med

100 000 kronor i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottet delar motionärernas mening att en översyn av styrelsens

organisation bör komma till stånd snarast möjligt. Emellertid kan utskottet

icke finna det välbetänkt att påbörja denna, innan det är möjligt att

bedöma vilka återverkningar, som den bostadspolitiska utredningen kan

komma att få för såväl styrelsens som nämndernas organisation. Utskottet

avstyrker därför motionärernas yrkande i denna del.

Den i propositionen förordade decentraliseringen av flerfamiljshusärenden

till nämnderna innebär ett fullföljande av en tidigare fastslagen princip

och föranleder ingen erinran från utskottet, som jämväl funnit sig böra

godta att medel, på sätt förordats i propositionen, tills vidare får stå till

förfogande för tillfälliga personalförstärkningar av styrelsen. Av det anförda

följer att utskottet även avstyrker motionärernas förslag om anslagsminskning.

Propositionens övriga förslag beträffande styrelsens avlöningsanslag samt

beräkningen av medelsbehovet under styrelsens omkostnadsanslag har icke

givit utskottet anledning till erinran.

Länsbostadsnämnderna. Enligt propositionen bör i avvaktan på resultatet

av den bostadspolitiska utredningen endast strängt begränsade åtgärder

nu komma i fråga för att tillgodose det av styrelsen anmälda behovet av

personalförstärkningar hos nämnderna. Sålunda föreslås att det belopp av

50 000 kronor, som för innevarande budgetår anvisats under icke-ordinarieposten

av nämndernas avlöningsanslag för tillfälliga personalförstärkningar

med inräknande av rörligt tillägg höjes till 110 000 kronor.

Uppgifter som utskottet inhämtat om såväl nämndernas nuvarande

arbetsbörda i anledning av kreditsvårigheterna m. m. som den beräknade

ytterligare arbetsbelastning, vilken med nödvändighet måste följa av den

förordade utflyttningen till nämnderna av flerfamiljshusärenden, har bibringat

utskottet den bestämda meningen att en något större marginal för

tillfälliga personalförstärkningar än Kungl. Maj:t föreslagit är motiverad.

Utskottet förordar därför att under icke-ordinarieposten beräknas ett ytterligare

belopp av 50 000 kronor, vilket bör stå till Kungl. Maj :ts förfogande

och disponeras efter närmare prövning av från styrelsen anmälda behov.

Då utskottet icke i övrigt funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts

förslag beträffande nämndernas avlöningsanslag förordar utskottet att detta

anvisas med (3 241 700 + 50 000) 3 291 700 kronor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

53

Beräkningen av medelsbehovet under nämndernas omkostnadsanslag har

icke föranlett någon erinran från utskottets sida.

Hemställan. Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet

hemställa,

att riksdagen må

I. beträffande den framtida bostadspolitikens utformning

med bifall till Kungl. Maj :ts förslag godkänna vad utskottet

anfört;

II. beträffande bostadsbyggandets storlek med bifall till

Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna I: 60 och

II: 136, I: 192 och II: 345, I: 193 och II: 346 samt I: 408 och

II: 497, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till

Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet anfört;

III. avslå i motionerna I: 192 och II: 345 framställt yrkande

beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet;
IV.

beträffande avveckling av kapitalsubventionen till flerfamiljshus

med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med

avslag å motionerna I: 60 och II: 136 samt I: 192 och II: 345,

såvitt de berör denna fråga, godkänna vad utskottet anfört;

V. avslå i motionerna I: 408 och II: 497 framställt yrkande

att tilläggslånet skall ersättas med ett löpande bidrag;

VI. beträffande eftergift i fråga om ränta och amortering

å tertiärlån till flerfamiljshus med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag samt med avslag å motionerna I: 192 och II: 345 samt

I: 408 och II: 497, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna

vad utskottet anfört;

VII. avslå i motionerna I: 192 och II: 345 samt I: 408 och

11:497 framställda yrkanden beträffande räntesatsen å tertiärlån;
VIII.

beträffande högsta belåningsvärden för flerfamiljshus

med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna

I: 60 och II: 136, I: 408 och II: 497 samt I: 410 och

II: 494, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till

Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört;

IX. beträffande villkor för tertiärlån och tilläggslån till

bostadshus innehållande både bostäder och lokaler för annat

ändamål med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 192 och 11:345, såvitt de berör härmed

sammanhängande frågor, godkänna vad utskottet anfört;

X. avslå i motonerna 1:192 och 11:345 samt 1:408 och

11:497 framställda förslag beträffande villkor för tertiärlån

för olika företagsformer;

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

XI. beträffande minskning av räntefria stående delen av

egnahemslån med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med

avslag å motionerna I: 60 och II: 136 samt I: 408 och II: 497,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet

anfört;

XII. avslå i motionerna I: 192 och II: 345 samt I: 408 och

II: 497 framställda förslag beträffande återbetalning av räntefri

stående del av egnahemslån;

XIII. beträffande eftergift i fråga om ränta och amortering

å egnahemslån med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med

avslag å motionerna I: 192 och II: 345, såvitt de berör denna

fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XIV. avslå i motionerna I: 192 och II: 345 samt I: 408 och

II: 497 framställda yrkanden beträffande räntesatsen å egnahemslån;
XV.

avslå i motionerna 1:192 och 11:345 framställda

yrkanden beträffande räntesatsen å förbättringslån;

XVI. beträffande högsta belåningsvärden för en- och tvåfamiljshus

i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med

avslag å motionerna I: 408 och II: 497, I: 410 och II: 494, I: 60

och II: 136, I: 192 och II: 345 samt I: 195 och II: 357, förstnämnda

åtta motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till

Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört;

XVII. beträffande räntesatsen å förskott å egnahemslån

med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna

1:60 och 11:136, såvitt de berör denna fråga, godkänna

vad utskottet anfört;

XVIII, beträffande belåning av äldre fastigheter i samband

med ägarbyte i anledning av motionerna I: 194 och II: 358 i

skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört;

XIX. beträffande förbättringslån till anslutningsavgifter vid

elektriska installationer i anledning av motionerna I: 394 och

II: 296 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet

anfört;

XX. beträffande förutsättningarna för egnalieinsbyggandet

med avslag å motionerna I: 193 och II: 346, I: 408 och II: 497,

1:411 och 11:495 samt 11:359, förstnämnda fyra motioner

såvitt de berör härmed sammanhängande frågor, godkänna

vad utskottet anfört;

XXI. beträffande tidpunkten för lägenhets färdigställande

som villkor för familjebostadsbidrag med avslag å motionerna

I: 192 och II: 345 samt I: 408 och II: 497, såvitt de berör

denna fråga, godkänna vad utskottet anfört;

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

55

XXII. beträffande familjebostadsbidragets storlek samt förstärkning

av bidraget i vissa fall med avslag å motionerna

I: 192 och II: 345, såvitt de berör dessa frågor, godkänna vad

utskottet anfört;

XXIII. beträffande lån för anskaffande av s. k. insatslägenhet

med avslag å motionen II: 141 godkänna vad utskottet

anfört;

XXIV. beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens

bestämmelser på allmännyttiga bostadsföretag med avslag å

motionerna I: 407 och II: 587 godkänna vad utskottet anfört;

XXV. beträffande grunderna för den statliga låne- och

bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen,

såvitt de ej behandlats under I.—XXIV., med bifall till Kungl.

Maj :ts förslag och under erinran om vad utskottet i det föregående

anfört, godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändringar

;

XXVI. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 408 och II: 497, såvitt de berör detta anslag,

till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån

för budgetåret 1956/57 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 60 000 000 kronor;

XXVII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 192 och II: 345, såvitt de berör detta anslag,

till Bostadsrabatter för budgetåret 1956/57 under femte

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 100 000 000 kronor ;

XXVIII. med bifall till Kungl. Maj ds förslag samt med avslag

å motionen II: 496 till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet

för budgetåret 1956/57 under femte huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor;

XXIX. medgiva, att under budgetåret 1956/57 beslut om

bidrag till inrättande av pensionärshem må meddelas intill

ett belopp av 10 000 000 kronor;

XXX. till Bidrag till inrättande av pensionärshem för budgetåret

1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 100 kronor;

XXXI. till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande

byggnadstekniska frågor för budgetåret 1956/57 under femte

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor;

XXXII. med bifall till Kungl. Maj ds förslag ävensom med

avslag å motionerna I: 60 och II: 136 samt I: 408 och II: 497,

såvitt de berör denna fråga, medgiva, alt under budgetåret

1956/57 preliminära beslut angående lån, som skall utgå från

lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp

av 665 000 000 kronor;

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

XXXIII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med

avslag å motionerna I: 60 och II: 136 samt I: 408 och II: 497,

såvitt de berör detta anslag, till Lånefonden för bostadsbyggande

för budgetåret 1956/57 under statens utlåningsfonder

anvisa ett investeringsanslag av 600 000 000 kronor;

XXXIV. till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien

för budgetåret 1956/57 under statens utlåningsfonder

anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor;

XXXV. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med

avslag å motionerna I: 60 och II: 136 samt I: 408 och II: 497,

såvitt^ de berör denna fråga, medgiva, att under budgetåret

1956/57 preliminära beslut angående lån, som skall utgå från

anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,

må meddelas intill ett belopp av 55 000 000 kronor;

XXXV I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med

avslag å motionerna I: 60 och II: 136 samt I: 408 och II: 497,

såvitt de berör detta anslag, till TiUäggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

för budgetåret 1956/57 under fonden för

låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 160 000 000

kronor;

XXXVII. medgiva, att räntefoten för lantarbetarbostadslån,

vilka beviljas under budgetåret 1956/57, bestämmes till

3,25 %;

XXXVIII. till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder

för budgetåret 1956/57 under fonden för

låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 100 kronor;

XXXIX. till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier

för budgetåret 1956/57 under fonden för låneunderstöd anvisa

ett investeringsanslag av 200 000 kronor;

XXXX. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med

avslag å motionerna I: 192 och II: 345 samt I: 408 och II: 497,

såvitt de berör detta anslag, till avskrivning av nya kapitalinvesteringar

i Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret

1956/57 under statens utlåningsfonder anvisa ett reservationsanslag

av 150 000 000 kronor;

XXXXI. till avskrivning av nya kapitalinvesteringar till Lån

till anordnande av kollektiva tvätterier för budgetåret 1956/57

under fonden för låneunderstöd anvisa ett reservationsanslag

av 50 000 kronor;

XXXXII. med bitall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionerna 1:408 och 11:497, såvitt de berör frågan

om anvisande av medel för avskrivning av kapitalsubventioner,

till Avskrivning av oreglerade kapitatmedelsförluster

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande lir 127 år 19517

57

för budgetåret 1956/57 anvisa ett anslag av 543 600 000

kronor;

XXXXIII. avslå i motionerna I: 192 och II: 345 framställt

yrkande rörande översyn av bostadsstyrelsens organisation;

XXXXIV. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för bostadsstyrelsen, som föranledes

av vad i statsrådsprotokollet förordats;

XXXXV. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 192 och 11:345, såvitt de berör denna

fråga, fastställa följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 753 900

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis........................... 73 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 2 383 200

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

................................................... 15 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 758 700

Summa kronor 3 983 800;

XXXXVI. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för länsbostadsnämnderna, som föranledes

av vad i statsrådsprotokollet förordats;

XXXXVII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag fastställa

följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna att tilllämpas

tills vidare från och med budgetåret 1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 89 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ........................ 75 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal... 2 284 800

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

................................................... 280 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 562 100

Summa kronor 3 291 700;

XXXXVIII. beträffande medelsbehovet för bostadsstyrelsen

och länsbostadsnämnderna i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 192 och II: 345, såvitt

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

de berör ifrågavarande anslag, för budgetåret 1956/57 under

feinte huvudtiteln anvisa

a) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av

3 983 800 kronor;

b) till; Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag

av 555 000 kronor;

c) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag

av 3 291 700 kronor;

d) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag

av 729 000 kronor;

XXXXIX. besluta, att i förevarande sammanhang behandlade

motioner, till den del de icke blivit ovan under punkterna

I.—XXXXVIII. särskilt berörda, icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 maj 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Leander,

Gillström, Näsström, Hesselbom, Pålsson, Sundelin, Einar Persson,

Bergman, Axel Andersson, Ragnar Bergh, Söderberg, Bengtson och Jacobsson;

samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Andersson i

Malmö, Åkerström, Rubbestad, Hoppe, fröken Elmén, herrar Petterson

i Degerfors, Widén, Persson i Växjö, Cassel, Gustafsson i Skellefteå,

fru Ericsson i Luleå, herrar Hansson i Skegrie, Löfroth och Andreasson.

Reservationer

1) beträffande den framtida bostadspolitikens utformning

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett

att

dels utskottets yttrande på s. 35 från och med det stycke, som börjar

med »Utskottet anser», till och med det stycke, som slutar med »det följande»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet hälsar med tillfredsställelse att hela det omfattande och komplicerade

problemet om samhällets insatser på bostadsområdet genom de

direktiv som lämnats de tillsatta sakkunniga nu kommit att angripas från

nya utgångspunkter.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

59

Enligt utskottets mening är det ställt utom varje tvivel att de generella

produktionssubventioner som hittills lämnats bostadsbyggandet medfört

att denna form av produktion blivit mindre hårt rationaliserad och därför

dyrare än som eljest varit nödvändigt. Med de begränsade ekonomiska

resurser som står till förfogande för bostadsbyggande innebär detta att ett

mindre antal lägenheter kommit till stånd än som vid en hårdare kostnadspress

varit möjligt. De generella bostadssubventionerna har därjämte utgjort

en mycket betydande belastning på statsbudgeten och därmed för

skattebetalarna. Det förefaller utskottet föga följdriktigt att staten i ett

ekonomiskt klimat, där ständigt stigande efterfrågan ger upphov till prisstegringar

och där man för den skull söker att genom överbalansering av

budgeten och andra former av tvångssparande hålla konsumtionen tillbaka,

ökar medborgarnas köpkraft genom generella subventioner.

Subventioner av detta slag bör därför, vare sig de utgår i form av tillläggslån

eller som underränta på övriga lån, snarast möjligt avvecklas. Till

dessa frågor återkommer utskottet i det följande.

Med denna allmänna utgångspunkt finner utskottet angeläget att samhällets

ansträngningar på det bostadspolitiska området i stället koncentreras

på att hjälpa de grupper av medborgare som på grund av låg inkomst

eller särskilt stor försörjningsbörda är i behov av stöd för att kunna efterfråga

en modern bostad av god beskaffenhet. Särskilt gäller naturligen

detta familjer i blygsamma inkomstlägen med många barn, pensionärer,

ensamstående mödrar och invalider. Trots alt dessa gruppers behov av

särskilt stöd nu är föremål för prövning av de tillkallade sakkunniga,

kommer utskottet i det följande att redan nu föreslå vissa förstärkningar

i de bostadsrabatter som för närvarande utgår till vissa av de nämnda

kategorierna.

Inför de statsfinansiella konsekvenserna av ett förstärkt stöd åt de

mindre betalningskraftiga grupperna finner utskottet det angeläget understryka

att kostnaderna för detta stöd bör kunna beräknas undan för undan

sjunka. Kretsen av de hjälpbehövande måste nämligen minskas i och med

att människor i gemen erhåller högre inkomster och därmed själva utan

anlitande av det allmännas hjälp blir i stånd att betala sina egna bostadskostnader.

»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»I. beträffande den framtida bostadspolitikens utformning i

anledning av Kungl. Maj:ts förslag godkänna vad utskottet

anfört;»

b) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Jacobsson, fröken Ehnén, herrar

Widén, Gustafsson i Skellefteå och Löfrotli, vilka ansett att

dels del stycke i utskottets yttrande på s. 35, som börjar med »Utskottet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

RO

anser» och slutar med »ekonomiska resurser», bort ersättas med text av

följande lydelse:

»Utskottet vill till eu början framhålla, att det generella stöd, som

utgår till flerfamiljshus och som under senare år successivt minskats,

enligt Kungl. Maj:ts förslag från och med den 1 april 1957 skall helt

avvecklas om man bortser från den del därav som de ortsdifferentierade

tilläggslånen utgör. I huvudsak synes denna avveckling hittills ha

kunnat ske utan att någon större ökning av splittringen i hyresläget mellan

likvärdiga lägenheter byggda vid olika tidpunkter uppstått.

För att undvika alltför häftiga kastningar i kapitalkostnaderna för bostadsbyggandet

och därmed följande ogynnsamma verkningar på sysselsättningen

kan emellertid varierande statliga bidrag för att utjämna större

höjningar av räntenivån vara av stor betydelse. De kan utgå t. ex. i form

av ett per kvm fixerat löpande bidrag, som utgår under tider av en så hög

räntenivå att eljest allvarliga störningar skulle uppstå. Ett sådant system

verkar förmånligare på strävandena att sänka byggnadskostnaderna än en

räntesubvention. Utskottet anser att en smidig, påpasslig och rörlig penning-

och räntepolitik är ett huvudvillkor för att balans i samhällsekonomien

och tillfredsställande sysselsättning skall uppnås samt penningvärdet

bevaras. Utskottet vill emellertid framhålla att utsikterna att en sådan

politik blir förd måste bli större, om det allmänna icke avstår från utvägen

att genom den ovan skisserade ordningen i viss mån utjämna svängningarna

i bostadsbyggandets kapitalkostnader. Om en beredskap i detta

hänseende icke förefinnes kan bostadsbyggandet utsättas för allvarligt avbräck

under tider av särskilt höga räntesatser, vilket med hänsyn till den

stora bostadsbristen måste framstå som olyckligt.

Då Kungl. Maj :t att döma av de föreslagna åtgärderna och den omläggning

av bostadspolitiken, som förutses i regeringens direktiv för den nya

bostadsutredningen, synes räkna med en icke obetydlig höjning av den allmänna

hyresnivån, finner utskottet det väl motiverat att utredningen undersöker,

vilken utbyggnad av bostadsrabatterna, som kan erfordras, för att

barnfamiljer, pensionärer, ensamstående mödrar, invalider och andra med

begränsade inkomster skall kunna lösa sin bostadsfråga. Vad beträffar de

räntefria stående delarna av egnahemslånen vill utskottet framhålla att

den behovsprövning av dessa, som förordas i motionerna I: 408 och II: 497,

står i full överensstämmelse med grundtanken i Kungl. Maj :ts direktiv för

utredningen.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»I. beträffande den framtida bostadspolitikens utformning

i anledning av Kungl. Maj:ts förslag godkänna vad utskottet

anfört;»

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 195t>

61

c) av herrar Pålsson, Bengtson, Rubbestad och Hansson i Skegrie, vilka

ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 35, som börjar med »Utskottet

anser», och slutar med »ekonomiska resurser», bort ha följande

lydelse:

»Utskottet anser det angeläget, att det blir närmare klarlagt, vilket stöd

från samhällets sida som erfordras för att barnfamiljer, pensionärer, ensamstående

mödrar, invalider och andra med begränsade inkomster skall

kunna lösa sin bostadsfråga. Det är enligt utskottets uppfattning vidare

lämpligt, att förutsättningarna för en fortsatt avveckling av de allmänna

bidragen till nya bostadshus blir undersökta. Sedan några år tillbaka pågår

en avveckling av kapitalsubventionerna i form av tilläggslån till flerfamiljshus.

Jämväl motsvarande subvention till småhus har reducerats.

1 propositionen har förordats, att nästa år en ytterligare minskning av

dessa subventioner skall företagas. Även utskottet anser det angeläget

understryka, att den ekonomiska och sociala utvecklingen under efterkrigstiden

inneburit, att allt större medborgargrupper fått sådana ekonomiska

resurser, att de själva kan bära hela kostnaden för en relativt rymlig,

modernt utrustad bostad. Med nuvgrande utformning kan subventionssystemet

ge anledning till betydande avarter, som innebär, att bostadspolitikens

syfte förfelas. Det är enligt utskottets mening icke önskvärt, att

folk, som har egna resurser att bygga sig bostad, skall utnyttja de statliga

lånens förmåner. Bostadsstödet bör därför i större utsträckning överföras

på en behovsprövningslinje. En begränsning av det nuvarande ränteskyddet

i fråga om nya bostadshus torde också vara påkallad, särskilt som

stora grupper i vårt samhälle icke kommer i åtnjutande av något skydd

mot de höga räntorna. Uteslutet bör icke vara att verkställa de modifikationer

i ränteskyddet, som kan föranledas av den ekonomiska utvecklingen

och önskemålet om att i ökad utsträckning koncentrera samhällets stöd åt

bostadsförsörjningen på åtgärder, som direkt tar sikte på effektiv hjälp åt

grupper med relativt små ekonomiska resurser.»

2) beträffande bostadsbyggandets storlek

a) av herrar Ragnar Rergh, Skoglund i Doverstorp och (lasset, vilka ansett

att

dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 36 börjar

med »Utskottet finner», till och med det stycke, som på s. 37 slutar med

»Kungl. Maj:t», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet finner den bristsituation, som varit bestående under en följd

av år, i hög grad bekymrande, detta så mycket mera som bristen icke synes

vara stadd i avtagande utan snarare på senare tid skärpts. Med fortsatt

högkonjunktur och därav frammanad ytterligare efterfrågan på bostäder

är det så vitt utskottet förmår bedöma sannolikt all bristen, om icke en

starkt ökad nyproduktion kan komma till stånd, blir än större. Den sär
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

skilda efterfrågeökning som tillkommer i början av 1960-talet genom stegringen

av antalet personer i de giftasvuxna åldrarna torde — om icke

väsentligt ändrade förhållanden inträder — bli omöjlig att tillgodose. Som

framhållits i motionerna I: 192 och II: 345 var antalet ungdomar i åldern

14—18 år 415 000 år 1950, medan motsvarande siffra 1961 väntas bli 635 000,

vilket innebär en ökning på ca 50 %. ökningen torde komma att bli koncentrerad

till de stora städerna, främst Stockholm, där redan nu bostadsbristen

är mest framträdande.

Till bilden hör att antalet människor som bor i förslummade lägenheter

undan för undan växer. Den rivning som bostadssociala utredningen räknade

med skulle uppgå till 15 000—18 000 lägenheter om året fram till 1960

har nämligen icke kommit till stånd utan inskränkt sig till en tiondel av

summan.

Med de nämnda förhållandena för ögonen måste utskottet finna det oroande

att departementschefen icke ansett sig kunna framlägga ett minimiprogram

som omfattar en igångsättning under budgetåret 1956/57 av mer

än 53 000 lägenheter. Kungl. bostadsstyrelsen har för sin del, på grunder

som utskottet finner realistiska, räknat med att 65 000 lägenheter skulle

behöva byggas årligen under de närmaste åren för att bostadsbristen inom

överskådlig tid skall kunna bringas ur världen. Å andra sidan kan utskottet

icke finna det realistiskt att såsom i motionerna I: 60 och II: 136

samt 1:408 och 11:497 skett till siffran fixera det antal lägenheter som

skall byggas under året.

Förutsättningarna för ett väsentligt ökat bostadsbyggande måste enligt

utskottets mening vara att större resurser än hittills kommer att stå till

förfogande för denna del av produktionen. Detta bör skäligen icke ske på

bekostnad av övriga nödvändiga och betydelsefulla investeringar utan genom

begränsning av den löpande konsumtionen. Ett ökat sparande skulle

med andra ord ge utrymme för en mera omfattande bostadsproduktion.

Utskottet finner därför från de synpunkter utskottet har att iakttaga starka

skäl tala för införandet av någon form av skattepremierat bostadssparande.

Även genom åtgärder som kan befrämja amorteringar på bostadslån skulle

ökat utrymme beredas för nyproduktionen.

Även med ökat sparande som särskilt inriktas på bostadsinvesteringar

blir det emellertid enligt utskottets mening nödvändigt att med stor noggrannhet

hushålla med tillgängliga resurser för att de skall räcka till

största möjliga antal lägenheter. De åtgärder, som från Kungl. Maj :ts

sida vidtagits genom införande av vissa högsta belåningsvärden i syfte att

därmed öva press på byggnadskostnaderna, finner utskottet välbetänkta.

Fortsatta ansträngningar måste göras för att med alla till buds stående

medel stimulera rationalisering av bostadsbyggandet. Genom förenklade

byggnadsbestämmelser, såväl statliga som kommunala, bör billigare konstruktioner

och planlösningar kunna åstadkommas.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

63

I syfte att förbilliga bostadsproduktionen bör, som utskottet i det följande

närmare skall utveckla, olika företagsformer tillåtas fri tävlan på

ungefär likvärdiga villkor.

Utskottet delar den uppfattning som framförts i motionerna I: 193 och

11:346 angående betydelsen av att i största möjliga utsträckning inrikta

bostadsbyggandet på egna hem och vill därför icke godtaga departementschefens

förslag om ett till visst antal begränsat egnahemsbyggande. Ej

heller kan utskottet finna det välbetänkt att genom villkor i samband med

långivningen beskära egnahemsbyggarens möjligheter att bygga under den

tid av året han själv önskar.

Utskottet vill understryka nödvändigheten av att den äldre bebyggelse

som icke är saneringsmogen blir bättre tillvaratagen. Att välbelägna vindsutrymmen,

som med blygsamma kostnader kan redas in till bostäder eller

kontor år efter år skall stå outnyttjade, kan inte vara rimligt i rådande

bristsituation.

Utskottet vill i detta sammanhang slutligen understryka vikten av att

låneramar och anslag så avväges mot varandra att icke, som vid upprepade

tillfällen förekommit, anslagsmedel saknas för utlämnande av lån till färdigställda

fastigheter för vilka förhandsbesked givits.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»II. beträffande bostadsbyggandets storlek i anledning av

Kungl. Maj :ts förslag och med bifall till motionerna 1:192

och 11:345 samt 1:193 och II: 346 ävensom med avslag å

motionerna I: 60 och II: 136 samt I: 408 och II: 497, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva

tillkänna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Jacobsson, fröken Elmén, herrar

Widén, Gustafsson i Skellefteå och Löfroth, vilka ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 36 börjar

med »Utskottet finner», till och med det stycke, som på s. 37 slutar med

»Kungl. Maj:t», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Den dominerande betydelsen, när det gäller att bereda alla folkgrupper

en mot behovet svarande bostadsförsörjning, har naturligtvis bostadsbyggandets

omfattning. I motionerna 1:408 och 11:497 har påpekats hur

Kungl. Maj :ts nuvarande politik, som icke synes taga någon hänsyn till de

krav befolkningsutvecklingen i detta hänseende inom kort kommer att

ställa, hotar att leda till ett läge av katastrofal karaktär med svåra skadeverkningar

för det svenska folkets sociala liv.

Utskottet vill då bestämt hävda nödvändigheten av att en allmän ekonomisk

politik föres, som i större utsträckning än den nuvarande stimulerar

sparandet och därmed bereder ett ökat utrymme för medborgarnas pri
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

mära behov nödvändiga investeringar, varvid ett ökat bostadsbyggande

måste intaga en framskjuten plats. I detta sammanhang vill utskottet

också framhålla betydelsen av att ett förnuftigt målsparande för bostäder

genomföres, vilket kan komma att utgöra ett icke obetydligt bidrag till en

förbättrad bostadsförsörjning. I nämnda hänseenden delar utskottet den

uppfattning, som uttryckts i motionerna 1:408 och 11:497. De åtgärder,

som där förordas, skulle skapa förutsättningar för ett större bostadsbyggande

än vad Kungl. Maj:t föreslagit.

De beräkningar av investeringsutvecklingen, som redovisas i proposition

nr 175 angående komplettering av riksstatförslaget, avviker väsentligt från

motsvarande beräkningar i statsverkspropositionen. Medan i den sistnämnda

samtliga bruttoinvesteringar från 1954 till 1955 beräknades öka

med ca 500 milj. och från 1955 till 1956 med endast ca 300 milj. i oförändrat

penningvärde räknat, anges i de nya beräkningarna ökningen från

1954 till 1955 till blott knappt 300 milj. medan ökningen från 1955 till

1956 nu antages komma att uppgå till icke mindre än ca 600 milj. Mot

en i statsverkspropositionen antagen ökning av investeringarna under 1955

med ca 3,6 % ställes nu en uppgift om att ökningen endast skulle ha utgjort

omkring 2,i %, en i och för sig anmärkningsvärt svag investeringsutveckling.

Däremot beräknas nu ökningen av investeringarna under 1956 komma

alt uppgå till ca 4,2 % medan samma ökning enligt den tidigare beräkningen

antogs stanna vid endast 2,1 %.

Den markanta förändringen i de nu av Kungl. Maj :t beräknade siffrorna

för investeringsutvecklingen i jämförelse med motsvarande siffror i statsverkspropositionen

visar huru osäkra sådana beräkningar är. Det finns

enligt utskottets mening icke skal antaga, att den ekonomiska temperaturen

i landet skulle ha undergått en sådan markerad förändring under de senaste

månaderna som de av Kungl. Maj:t angivna siffrorna kan ge sken

av. Snarare ger den nu ytterligare skärpta kreditpolitiken skäl för antagandet,

alt den ekonomiska aktiviteten kan komma att mattas i jämförelse

med det nuvarande läget. En minskning av bostadsbyggandet bör enligt

utskottets mening med all kraft förhindras i en situation med svår bostadsbrist,

vilken, om Kungl. Maj:ts förslag om en nedskärning av igångsättningen

till 53 000 lägenheter under nästa budgetår bifalles, kommer att

ytterligare förvärras. Härvid hänvisar utskottet även till sitt bestämda förord

för en omläggning av den allmänna ekonomiska politiken i liberal

riktning och för ett på bostäder inriktat målsparande. Vidare vill utskottet

framhålla de möjligheter en kraftigare rationalisering, t. ex. samordnat

egnahemsbyggande i större skala efter enhetliga linjer, ger för en vidgning

av bostadsbyggandet utöver Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet tillstyrker sålunda de i motionerna 1:408 och 11:497 framlagda

förslagen om ett program för igångsättning av åtminstone 60 000

lägenheter under nästa budgetår samt en däremot svarande uppjusteringav

kreditanslag och kreditramar.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr i27 år 1956

65

Utskottet vill vidare understryka angelägenheten av att bostadsstyrelsen,

om anledning därtill skulle inträffa, föreslår Kungl. Maj:t de justeringar

av i administrativ ordning utfärdade bestämmelser, som kan visa sig nödvändiga

för att en produktion av den av utskottet angivna storleksordningen

skall kunna upprätthållas. Ävenså anser utskottet, att långivningen

bör handhas på ett sådant sätt, att egnahemsbyggarnas berättigade intresse

av att få igångsätta sina byggen vid för dem lämplig tidpunkt blir tillgodosedda.

De i övriga motioner framförda yrkandena kan utskottet icke biträda.

»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»II. beträffande bostadsbyggandets storlek i anledning av

Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall till motionerna 1: 408

och II: 497 ävensom med avslag å motionerna I: 60 och II: 136,

I: 192 och II: 345 samt I: 193 och II: 346, samtliga motioner

såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna

vad utskottet anfört;»

c) av herrar Pålsson, Bengtson, Rubbestad och Hansson i Skegrie, vilka

ansett att utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 36 börjar

med »Utskottet finner», till och med det stycke, som på s. 37 slutar med

»Kungl. Maj :t», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet har tagit del av en av bostadsstyrelsen lämnad redogörelse

för en av styrelsen nyligen företagen undersökning av bostadsbristen i ett

antal städer och andra tätorter. Ifrågavarande redogörelse, som bifogas

förevarande utlåtande, synes utvisa, att oaktat bostadsbyggandet under de

senaste åren legat på en hög nivå skulle bostadsbristen särskilt i de största

städerna vara av stor omfattning. Såsom bostadsstyrelsen framhållit är

emellertid de inhämtade uppgifterna om bristens storlek och karaktär behäftade

med svagheter, varför försiktighet vid bedömning av undersökningens

resultat bör iakttagas.

Emellertid torde, i anledning av under senare år väsentligt förbättrade

inkomstförhållanden, efterfrågan på bostäder och önskemål om en höjning

av bostadsstandarden hava ökat betydligt. Pa nagot längre sikt kommer

motsvarande efterfrågeökning att äga rum på grund av en stegring i antalet

personer som kommer upp i giftasvuxen ålder.

Vad angår bostadsbyggandet under nästa budgetår finner utskottet i likhet

med departementschefen det svårt att överblicka storleken av de resurser,

som kan ställas till bostadsbyggandets förfogande. En igångsättning

av nya byggnadsföretag, som går utöver vad som är möjligt utan att resurserna

blir överansträngda, byggnadstiderna förlängda och kostnaderna

uppdrivna, kan utskottet icke rekommendera. Såsom departementschefen

5—685 56 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 127

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

anfört gör spänningen i samhällsekonomien att försiktighet bör iakttagas

vid bedömning av storleken av det bostadsbyggande, som kan komma till

stånd utan att en överansträngning av resurserna behöver inträffa.

Med hänsyn till den restriktivitet på investeringsområdet, som statsmakterna

i nuvarande tidsläge eftersträvar, finner utskottet det ändamålsenligt,

att även bostadsbyggandet, som i detta hänseende intager en nyckelställning,

får finna sig i en viss återhållsamhet. Med beaktande härav tillstyrker

utskottet Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet förutsätter emellertid,

att inom ramen för de krediter, som i propositionen föreslagits till bostadsbyggandet,

ett bättre tillgodoseende av egnahemsbyggandet än vad fallet

varit under år 1955 kan erhållas. Vidare vill utskottet framhålla angelägenheten

av att långivningen handhaves på ett sådant sätt, att egnahemsbyggares

berättigade önskemål om att få påbörja företaget under sommarhalvåret

blir tillgodosedda.

I detta sammanhang vill utskottet också understryka betydelsen av en

fortlöpande rationalisering av bostadsbyggandet och angelägenheten av att

varje möjlighet, som därigenom vinnes att öka bostadsbyggandet, tillvaratages.

»

d) av herr Persson i Växjö.

3) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka i

fråga om införandet av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 37 börjar med »I direktiven»

och på s. 38 slutar med »motionärernas förslag», bort ha följande

lydelse:

»Utskottet finner det vara av synnerlig vikt ur penningvårdande synpunkt

att medel för bostadsförsörjning upplånas på kapitalmarknaden i

stället för att tillhandahållas genom statens försorg. Genom införande av

ett kreditgarantisystem även på detta område — det tillämpas ju redan

bl. a. när det gäller lån för jordbrukets ändamål — vinnes en större säkerhet

för att försörjningen motsvaras av ett reellt sparande. Samtidigt bör

en icke oväsentlig minskning av bostadsstyrelsens och dess länsorgans

administrativa och kamerala arbete kunna vinnas. Utskottet vill därför i

anledning av yrkande i förenämnda motioner understryka angelägenheten

av att bostadspolitiska utredningen ägnar denna fråga synnerlig uppmärksamhet

och söker sig fram till sådana lösningar av föreliggande problem

att ett kreditgarantisystem snarast kan komma i tillämpning på detta område.

»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»III. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på

bostadsområdet med bifall till motionerna I: 192 och II: 345,

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 ur 1956

67

såvitt de berör denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva

tillkänna vad utskottet anfört;»

4) av herrar Hugnar Hergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel,

träffande avveckling av kapitalsubventionen till flerfamiljshus ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 38 börjar

med »Vid i», till och med det stycke, som på s. 39 slutar med »och II: 345»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet hälsar med tillfredsställelse att departementschefen nu föreslagit

att de provisoriska tilläggslånen helt skall bortfalla för hus som

färdigställes tidigast den 1 april 1957.

Emellertid finner utskottet tiden vara inne för att gå längre än departementschefen

föreslagit i riktning mot en avveckling av kapitalsubventionerna

till flerfamiljshus.

I anledning av vad som anförts i motionerna I: 192 och II: 345 i denna

del vill utskottet föreslå att de ortsdifferentierade tilläggslånen skall upphöra

att utgå för hus som färdigställes tidigast den 1 april 1957. Sedan

inkomstnivån och byggnadskostnaderna numera någorlunda utjämnats

mellan olika orter finnes det enligt utskottets mening ingen anledning att

med statsmedel söka hålla hyresnivån lägre på vissa orter än den är på

andra. Någon sådan differentiering förekommer ej heller när det gäller

egnahemsbyggandet.

Med nuvarande ränteläge innebär en räntegaranti för primäi - och sekundärlån

och en förräntning av tertiärlån beräknad efter en räntesats av 3 %

en mycket betydande subvention. Eftersom staten nödgas betala 4 V* %

ränta för sina lån, innebär den statliga långivningen till 3 % att en tredjedel

av räntekostnaden överflyttas från hyresgästerna till skattebetalarna.

Utskottet delar den uppfattning som framförts i motionerna I: 192 och

11:345 att skillnaden mellan vad staten själv får betala för sina lån och

den utlåningsränta som tillämpas är alltför stor och att ränteläget för

tertiärlån därför bör bringas upp till 4 %, varvid samma räntesats bör fastställas

för räntegarantien. Även en sådan räntesats innebär särskilt för

tertiärlån — som ju ligger upp till 100, 95 resp. 85 % av fastighetens belåningsvärde

— en högst betydande förmån.

Utskottet finner det naturligt och följdriktigt att de åtgärder som vidtagits

av Kungl. Maj:t för att genom fastställda högsta belåningsvärden

bringa ner byggnadskostnaderna kompletteras med minskade räntesubventioner.

Under förutsättning att förstnämnda åtgärder medför åsyftat resultat,

vilket utskottet utgår ifrån, blir det kapital som skall förräntas mindre

än det eljest skulle ha varit. En något högre ränta på detta mindre kapital

behöver då inte innebära en samlad ränteutgift som blir större än tidigare

och därför heller inte ökade hyror. Det synes därför utskottet orealistiskt

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande nr 127 dr 1956

att siffermässigt söka fastslå den verkan på hyrorna som skulle bli en följd

av en på visst sätt minskad räntesubvention.

Som utskottet nedan närmare kommer att utveckla förutsätter utskottet

att de svagast ställda inkomsttagarna skyddas mot risken för hyresstegring

genom förstärkta bostadsrabatter. Med utgångspunkt från dessa principiella

överväganden rörande de bostadspolitiska åtgärder som nu är lämpliga

vill utskottet biträda Kungl. Maj :ts förevarande förslag beträffande

slopande av det provisoriska tilläggslånet ävensom de i motionerna I: 192

och II: 345 framställda yrkandena om att ortsdifferentierade tilläggslån

icke skall utgå till hus färdigställda efter den 1 april 1957. Utskottet föreslår

alltså att yrkandena i motionerna I: 60 och II: 136 om bibehållande av

provisoriska tilläggslån avslås.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»IV. beträffande avveckling av kapitalsubventionen till

flerfamiljshus i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med

bifall till motionerna I: 192 och 11:345 ävensom med avslag

å motionerna I: 60 och II: 136, samtliga motioner såvitt de

berör denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna

vad utskottet anfört;»

5) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Jacobsson, fröken Elmén, herrar

Widén, Gustafsson i Skellefteå och Löfroth, vilka ansett att tilläggslånet

bör ersättas med ett löpande bidrag och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 39, som börjar med »Ifrågavarande

motionsyrkande» och slutar med »ändrat ståndpunktstagande», bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet anser i likhet med motionärerna att det stöd som tilläggslånen

till flerfamiljshus utgör liksom ränteeftergifterna på primär- och sekundärlån

bör ersättas med ett årligt schablonbidrag i kr. per m2 lägenhetsyta.

Ett löpande bidrag bör således konstrueras, som ersätter såväl ränteeftergifterna

som tilläggslånen. Ett system med löpande årligt bidrag av detta

slag är dels en tekniskt mera lätthanterlig form än de nuvarande ränteeftergifterna

och dels ger det en riktigare redovisning av vad det statliga

hyresstödet verkligen kostar för det aktuella budgetåret än det nuvarande

systemet med tilläggslån som omedelbart avskrives.

Den del av ett sådant bidrag som skall ersätta ränteeftergifterna på primär-

och sekundärlånen kan lämpligen bestämmas med hänsyn till de

föreskrivna fasta belåningsvärdena. Den andra delen bör beräknas så att

den ersätter effekten av de nuvarande tilläggslånen. Utskottet tillstyrker

således yrkandena i motionerna 1:408 och 11:497 om att tilläggslånet till

flerfamiljshus samt ränteeftergifterna skall ersättas med ett löpande årligt

bidrag i enlighet med i motionerna angivna linjer.»

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956 69

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»V. bifalla i motionerna 1:408 och 11:497 framställt yrkande

att tilläggslånet skall ersättas med ett löpande årligt

bidrag i enlighet med i motionerna angivna linjer;»

6) beträffande eftergift i fråga om ränta och amortering å tertiärlån till

flerfamiljshus

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett

att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »Såsom

utskottet» och slutar med »icke tillstyrka», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Med nuvarande marknadsräntor för primärlån — 4,75 % för obundna

och 4,6 % för bundna lån — innebär Kungl. Maj :ts förslag en räntesubvention

av 1,75 resp. 1,6 %. För sekundärlånen är räntan 5,25 resp. 5,i % och

räntesubventionen likaledes 1,75 resp 1,6 %. Vid full subvention innebär

dessa ränteeftergifter för hittills utlämnade lån en kostnad för statsverket

på ca 70 milj. För varje ny årgång hus som tillkommer ökas kostnaden

med ca 18 milj. kr.

Utskottet hyser den meningen att i princip det ränteläge som betingas

av penningpolitiska förhållanden bör få slå igenom över hela fältet utan att

någon del av lånemarknaden avgränsas. F. n. finner utskottet emellertid

skäligt att, såsom yrkats i motionerna I: 192 och II: 345, den garanterade

räntan för såväl primär- som tertiärlån skall bestämmas till 4 %. Utskottet

föreslår därför att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t återkallar sitt bemyndigande

av den 18 maj 1955 och hemställer att kungörelserna av den

30 juni samma år måtte upphöra att gälla fr. o. m. den 1 juli 1956.

Alla sådana räntegarantier som utlöpt vid ingången av budgetåret 1956/57

bör enligt utskottets mening upphöra att gälla. Förlängning av räntegaranti

utöver 10 år bör i fortsättningen icke förekomma. Utskottet biträder alltså

de yrkanden i detta avseende som framförts i motionerna I: 192 och

II: 345. Förslaget i motionerna I: 408 och II: 497 om ett löpande schablonbidrag

avstyrker utskottet.

Mot Kungl. Maj :ts förslag om förenklingar vid beräkning av eftergiftens

storlek har utskottet intet att erinra.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VI. beträffande eftergift i fråga om ränta och amortering

å tertiärlån till flerfamiljshus i anledning av Kungl. Maj:ts

förslag samt med bifall till motionerna 1:192 och 11:345

ävensom med avslag å motionerna 1:408 och 11:497, samt
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

liga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t

giva tillkänna vad utskottet anfört;»

b) a\ herrar Sundelin, Axel Andersson, Jacobsson, fröken Elmcn, herrar

Widén, Gustafsson i Skellefteå och Löfroth, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »Såsom

utskottet» och slutar med »icke tillstyrka», bort ha följande lvdelse:

»Som utskottet framhållit i det föregående delar utskottet den i motionerna

1:408 och 11:497 framförda meningen att det hyresstöd till flerfamiljshus

som t. n. utgår i form av ränteeftergifter på primär- och sekundärlån

bör utgå i form av ett schablonbidrag, som även inkluderar det stöd

som f. n. utgår i form av tilläggslån. Utskottet tillstyrker därför ovannämnda

motioner i vad de avser detta yrkande. I avvaktan på att den pågående

översynen av bostadspolitiken blir slutförd bör storleken av detta

schablonbidrag bestämmas så att det ersätter ränteeftergifterna enligt nu

gällande beräkningsgrunder. Utskottet kan således inte tillstyrka förslaget

i motionerna I: 192 och II: 345 om att räntegarantien från 1 juli 1956 skall

grundas på en räntesats av 4 %.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VI. beträffande eftergift i fråga om ränta och amortering

å tertiärlån till flerfamiljshus med avslag å Kungl. Maj:ts förslag

samt motionerna I: 192 och 11:345 ävensom med bifall

till motionerna I: 408 och II: 497, samtliga motioner såvitt nu

är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet

anfört;»

c) av herrar Pålsson, Bengtson, Rubbestad och Hansson i Skegrie, vilka

ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »Såsom

utskottet» och slutar med »icke tillstyrka», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Såsom utskottet framhållit i det föregående bör i avvaktan på att den

pågående översynen av bostadspolitiken blir slutförd mera genomgripande

ändringar i stödet åt nyproduktionen av bostäder icke företagas. Grunderna

för ränteeftergifternas beräkning skall enligt propositionen bibehållas oförändrade

under nästa budgetår. Utskottet ställer sig emellertid mycket

tveksamt till den väsentliga höjning av räntesubventionerna, som genomförts

i anledning av diskontohöjningen i fjol. Skall en grupp i samhället,

nämligen hyresgäster och egnahemsägare, kompenseras för ökade räntekostnader,

kan man näppeligen komma ifrån, att också övriga fastighetsägare

och andra som drabbas av den höjda räntan kommer i åtnjutande

av samma förmån. En mera utbredd subventionering av räntekostnaderna

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

måste emellertid motverka syftet med räntehöjningen, som var att bromsa

upp konsumtionsökningen på olika områden.

Även om våra bostadskostnader kan sägas vara höga, synes deras relativa

andel av det svenska folkets inkomster nu vara mindre än för några

år sedan. Den målsättning beträffande det allmännas medverkan vid bostadsförsörjningen,

som 1946 års riksdag i princip godkände i anslutning

till bostadssociala utredningens förslag beträffande hyreskostnaderna, nämligen

att icke större del än 20 % av den normala industriarbetarinkomsten

borde behöva åtgå för en fullt modern tvårumslägenhet, har redan nu uppnåtts

och t. o. in. underskridits. Numera torde hyreskostnaderna i genomsnitt

ligga väsentligt under 20 % av löneinkomsterna.

Ett konsekvent fullföljande av dessa synpunkter borde leda fram till att

kompensationen för den i fjol inträdda räntehöjningen upphör. Då utskottet

emellertid hyser den förväntan, att räntorna snart återigen skall

sjunka till sin tidigare nivå, har utskottet, som anser det önskvärt att motverka

alltför stora kastningar i hyresläget, i nuvarande läge ansett sig böra

tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag beträffande räntesubventionerna, förenklingar

av beräkningen av eftergiftens storlek och utsträckning av eftergiftens

giltighetstid samt anser att om behov därav uppkommer Kungl. Maj :t bör

äga besluta om en snabbare gottgörelse av eftergiften än som normalt förekommer.

De förenämnda motionsyrkandena kan utskottet alltså icke tillstyrka.

Skulle emellertid en sänkning av räntorna till tidigare nivå icke inträffa

inom närmare framtid, synes det utskottet motiverat, att frågan om fortsatt

räntesubventionering omprövas vid nästa års riksdag.»

7) beträffande räntesatsen å tertiärlån

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett

att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »I enlighet»

och slutar med »förevarande motionsyrkanden», bort ersättas med text

av följande lydelse:

»I enlighet med utskottets i det föregående tagna ståndpunkt till frågan

om det finansiella stödet till nyproduktion av bostäder finner sig utskottet

böra biträda de yrkanden som framställts i motionerna I: 192 och 11:345

samt 1:408 och 11:497 att räntesatsen för tertiärlån skall bestämmas till

4 %, d. v. s. samma som statens normallåneränta. Såsom anförts i de förstnämnda

motionerna bör räntehöjningen tillämpas beträffande tertiärlån

som utlämnas tidigast den 1 juli 1956. Utskottet vill framhålla, att ett bifall

till utskottets förslag i denna del innebär eu väsentlig minskning av avsknvningsbehovet.

Utskottet biträder icke yrkandet i motionerna 1:408 och 11:497 om

provisoriskt löpande bidrag.»

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VII. beträffande räntesatsen å tertiärlån med bifall till

motionerna I: 192 och II: 345 ävensom i anledning av motionerna

1:408 och 11:497, samtliga motioner såvitt nu är i

fråga, i skrivelse till Kungi. Maj :t giva tillkänna vad utskottet

anfört;»

b) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Jacobsson, fröken Elmén, herrar

Widén, Gustafsson i Skellefteå och Löfroth, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »I enlighet»

och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ersättas med text av

följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning att räntesatsen på tertiärlån

bör höjas till 4 %. Som utskottet tidigare påpekat tillsatte Kungl. Maj:t i

slutet av år 1955 en utredning med uppdrag att utreda frågan om avveckling

av det generella bostadsstödet och en förbättring av stödet till

barnfamiljernas bostadsförsörjning. I det läget är det enligt utskottets

mening inte välbetänkt att de statliga tertiärlånen för lånens hela löptid

skall bindas vid sa lag ränta som 3 %. En höjning av tertiärlåneräntan till

4 % innebär dessutom att den orättvisa beträffande konkurrensvillkoren

mellan olika företagsformer, som följer av de varierande lånegränserna,

något minskar.

Utskottet biträder alltså de framställda yrkandena om att tertiärlån

som utlämnas efter 1 juli 1956 skall fastställas till 4 %. På grund av eftersläpningen

i utbetalningen av de statliga lånen kommer denna räntehöjning

att medföra omedelbar hyreshöjning även i vissa fastigheter där hyresgästerna

redan har flyttat in. För att undvika detta tillstyrker utskottet det

i motionerna I: 408 och II: 497 framställda förslaget om att till hus färdigställda

före 1 januari 1957 skall utgå ett tillfälligt löpande bidrag avsett att

kompensera räntestegringen. Detta bidrag, som bör omprövas i samband

med behandlingen av bostadsutredningens förslag, bör ingå i det tidigare

av utskottet förordade schablonbidraget.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VII. beträffande räntesatsen å tertiärlån med bifall till

motionerna I: 408 och II: 497 ävensom i anledning av motionerna

I: 192 och II: 345, samtliga motioner såvitt nu är i

fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet

anfört;»

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

73

8) beträffande högsta belåningsvärden för flerfamiljshus

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka

ansett att det stycke i utskottets yttrandet på s. 41, som börjar med »Med

anledning» och slutar med i »bestämmelserna», bort ersättas med text av

följande lydelse:

»Med anledning av vad i propositionen anförts om de höga produktionskostnaderna

har utskottet inhämtat närmare uppgifter från bostadsstyrelsen

om kostnadsutvecklingen. Dessa uppgifter har sammanställts i en till

detta utlåtande såsom bilaga fogad promemoria, till vilken utskottet får

hänvisa.

Utskottet har redan inledningsvis anfört att Kungl. Maj:ts åtgärd att införa

maximerade belåningsvärden synes utskottet leda till eu press på byggnadskostnaderna

som torde kunna bli av stor betydelse. Utskottet finner

sålunda denna maximering välbetänkt. Att på sina håll vissa svårigheter

måste inträda innan producenterna hunnit ställa om sin produktion efter

de nya betingelserna ligger i sakens natur. Endast i yttersta nödfall bör en

höjning av de värden som nu fastställts förekomma.

Utskottet vill uttrycka den förhoppningen att kommunerna inte genom

att lämna lån utöver de statliga omintetgör den effekt Kungl. Maj :t velat

vinna genom maximeringen. Vad i motionerna anförts kan utskottet inte

biträda.»

b) av herrar Pålsson Bengtson, Rubbestad och Hansson i Skegrie, vilka

ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 41, som börjar med »Med anledning»

och slutar med »i bestämmelserna», bort ersättas med text av

följande lydelse.

»Då utskottet anser det vara angeläget, att byggnadskostnaderna nedpressas

till en sådan nivå, att även personer med begränsade inkomster kan

skaffa egna bostäder, hälsar utskottet den i propositionen föreslagna begränsningen

av belåningsvärdena i och för sig med största tillfredsställelse.

En differentiering av dessa belåningsvärden i förhållande till den påstådda

dyrheten på olika orter synes emellertid verka i konserverande riktning

beträffande dessa högre byggnadskostnader. Detta gäller de orter, där

den uppgivna dyrheten väsentligast baserar sig på höga tomtvärden eller

där dyrheten beror på andra faktorer än klimatiska förhållanden och

lokaliseringsor saker.

Det synes därför utskottet som om nämnda målsättning beträffande

nedpressning av byggnadskostnaderna snabbast och effektivast skulle förverkligas

genom att samma belåningsgränser gällde för hela landet. Emellertid

torde, såsom i propositionen föreslagits, skäl tala för att de fyra nordligaste

länen erhåller en något förmånligare ställning på grund av de klimatiska

förhållanden, som där råder i jämförelse med landet i övrigt, samt

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

med hänsyn till de avståndskostnader, som är förenade med bostadsbyggande

i dessa orter. För de övriga delarna av landet torde ett belåningsvärde

av 540 kronor per in2 lägenhetsyta, såsom föreslagits i motionerna

I: 410 och II: 494, vara eu väl avvägd lånegräns. Därest jämkningar i belåningsvärdena

framdeles skulle visa sig vara ofrånkomliga med hänsyn till

kostnadsutvecklingen eller med hänsyn till att bättre material användes för

att nedbringa underhållskostnaderna, vill emellertid utskottet understryka

vikten av att avvikelser icke företages i sådan utsträckning, att syftet med

belåningsgränserna åsidosättes.

Utskottet vill alltså tillstyrka förenämnda yrkanden i motionerna I: 410

och II: 494.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VIII. beträffande högsta belåningsvärden för flerfamiljshus

i anledning av Kungi. Maj:ts förslag samt med bifall till

motionerna 1:410 och 11:494 ävensom med avslag å motionerna

1:60 och 11:136 samt 1:408 och 11:497, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva

tillkänna vad utskottet anfört;»

9) beträffande villkor för tertiärlån och tilläggslån till bostadshus innehållande

både bostäder och lokaler för annat ändamål

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett

att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Utskottet

finner» och slutar med »annat ändamål», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Utskottet vill icke för sin del medverka till att statlig långivning av1 den

art varom här är fråga utsträckes till andra lokaler än bostäder. Fastigheter

av kommersiell eller annan liknande karaktär bör finansieras helt utan

statligt stöd. Med hänsyn härtill och då avsteg från denna grundprincip lätt

kan leda till att det ena objektet eller den ena företagsformen gynnas framför

andra, finner sig utskottet böra biträda det yrkande som i denna del

framförts i motionerna I: 192 och II: 345.

Utskottet har inte något att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag att vid fastställande

av storleken av eftergift i fråga om ränta och amortering å tertiärlån

ränteutgifter för primär- och sekundärlån inte bör beaktas till den

del de avser butik eller annan lokal. I enlighet med i motionerna I: 192

och II: 345 framställda yrkanden bör tertiärlån till den del de avser andra

lokaler än bostäder löpa med 5 % ränta. Bestämmelsen att tilläggslån skall

reduceras i den mån andra lokaler än bostäder förekommer bör på sätt i

motionerna I: 192 och II: 345 uttalats bibehållas till dess även de ortsdifferentierade

tilläggslånen upphört att utgå.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 dr 1956

75

I propositionen har förutsatts att, om de nya belåningsreglerna godkännes,

i fråga om lokaler behov inte längre torde föreligga av hyreskontroll

från det lånebeviljande organets sida. Utskottet, som icke förordat

ändring i de av Kungl. Maj:t föreslagna belåningsreglerna i fråga om

lokaler annat än i skärpande riktning, biträder denna uppfattning.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»IX. beträffande villkor för tertiärlån och tilläggslån till

bostadshus innehållande både bostäder och lokaler för annat

ändamål i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall

till motionerna I: 192 och II: 345, såvitt de berör härmed

sammanhängande frågor, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva

tillkänna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Pålsson, Bengtson, Rubbestad och Hansson i Skegrie, vilka

ansett att första meningen i det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som

börjar med »Utskottet finner» och slutar med »annat ändamål», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Utskottet finner sig nu böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag beträffande

villkoren för statslån till hus, som innehåller både bostäder och

andra lokaler. Emellertid synes lån av denna karaktär i framtiden kunna

komma att bli av stor omfattning i samband med kommande sanering av

äldre stadsdelar. Om en sådan genomgripande omgestaltning av dessa

stadsdelar skall åstadkommas, som föreliggande förslag synes åsyfta, torde

detta i betydande omfattning bli en fråga av lokal karaktär och intresse.

Det synes därför utskottet lämpligt, att den nu tillsatta bostadsutredningen

får i uppdrag att pröva, huruvida lån till dylika lokaler överhuvudtaget

bör belasta statsbudgeten.»

10) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Ragnar Bergh, Jacobsson,

Skoglund i Doverstorp, fröken Elmén, herrar Widén, Cassel, Gustafsson

i Skellefteå och Löfroth, vilka beträffande villkor för tertiärlån för olika

företagsformer ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Liksom

förra» och slutar med »förevarande motionsyrkanden», bort ersättas med

text av följande lydelse:

»Utskottet har tidigare i detta utlåtande understrukit betydelsen av att

största möjliga bostadsproduktion kommer till stånd och som ett led i

dessa strävanden pekat på nödvändigheten att på allt sätt nedbringa produktionskostnaderna.

Det kan i en sådan situation icke vara välbetänkt att

monopolisera bostadsproduktionen och bostadsförvaltningen för vissa typer

av företag. Tvärtom är det angeläget att stimulera till insatser från såväl

kommunalt som kooperativt och enskilt håll. Genom den diskriminering i

fråga om lånevillkor som enskilda byggnadsföretagare utsatts för har ut
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

vecklingen letts i den riktningen att de enskildas andel av nyproduktionen

från 1940 till 1950 reducerats från ca 68 till 27 %. Samtidigt har de statliga

och kommunala företagens andel av antalet nyproducerade lägenheter fyrdubblats.

Denna politik har medfört att allt större del av det riskbärande

kapitalet måst tillhandahållas av stat och kommun, vilket särskilt för kommunernas

del kan komma att bli betungande. De insatser som här företagits

med tillhjälp av skattemedel har ej visat sig medföra lägre hyror än

som uttages i hus uppförda i annan ordning.

Eftersom det sålunda enligt utskottets mening är önskvärt att enskilda,

kooperativa och kommunala företag får konkurrera på så likvärdiga villkor

som möjligt, finner utskottet att villkoren för tertiärlånegivningen bör omarbetas

i enlighet härmed.

Mera likvärdiga konkurrensvillkor kan såsom framhålles i motionerna

I: 192 och II: 345 uppnås genom att tertiärlån beviljas mot enbart inteckningssäkerhet

upp till 90 % av den totala produktionskostnaden oavsett

företagsformen samt mot kommunal borgen upp till 95 % för kooperativa

och enskilda företag och upp till 100 % för s. k. allmännyttiga företag.

Enligt utskottets mening kan emellertid ekonomiskt likvärdigare konkurrensvillkor

uppnås även på så sätt, att den lägsta av de lånegränser, som

fastställes för statliga tertiärlån får utgöra högsta gräns för räntesubventionen.

Lån som lämnas över denna gräns skulle alltså åsättas en ränta,

som ungefär svarade mot den som tillämpades för topplån på allmänna

marknaden. Utskottet föreslår för sin del, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhåller om förslag till omläggning av lånevillkoren i syfte att

uppnå mer likvärdiga konkurrensvillkor, varvid ovan anförda synpunkter

bör beaktas.»

dels ock neaan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»X. beträffande villkor för tertiärlån för olika företagsformer

i anledning av motionerna 1:192 och 11:345 samt

1:408 och 11:497, samtliga motioner såvitt de berör denna

fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet

anfört;»

11) beträffande minskning av den räntefria stående delen av egnahemslån
a)

av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett

att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 43, som börjar med »I enlighet»

och slutar med »förenämnda motioner», bort ha följande lydelse:

»Enligt utskottets mening är en sänkning av de räntefria stående delarna

av egnahemslån från 6 000 kr. till 4 000 kr. samt av subventionen för ombyggnad

av en- och tvåfamiljshus en konsekvens av den allmänna avveck
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

77

lingen av de generella bidragen till nya bostadshus. Såsom anförts i motionerna

1:408 och 11:497 bör emellertid kretsen av de bidragsberättigade

minskas genom införande av vissa inkomstgränser. Enligt utskottets uppfattning

bör räntefri stående del av egnahemslån icke utgå för fastighet

som färdigställes tidigast den 1 oktober 1956 under annan förutsättning än

att låntagaren kan åtnjuta familjebostadsbidrag. Utskottet kan alltså icke

oförändrat biträda vare sig Kungl. Maj:ts förslag eller de i nyssnämnda

motioner framförda yrkandena. Motionerna 1:60 och 11:136 avstyrker

utskottet.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XI. beträffande minskning av den räntefria stående delen

av egnahemslån i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt

motionerna 1:408 och 11:497 ävensom med avslag å motionerna

I: 60 och II: 136, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet

anfört;»

b) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Jacobsson, fröken Elmén, herrar

Widén, Gustafsson i Skellefteå och Löfroth, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 43, som börjar med »I enlighet»

och slutar med »förenämnda motioner», bort ersättas med text av

följande lydelse:

»Utskottet delar den i motionerna I: 408 och II: 497 framförda meningen

att kapitalsubventionen till egnahem bör inkomstprövas. En sådan inkomstprövning

överensstämmer med den principiella syn på bostadsstödet,

som socialministern gett tillkänna i direktiven till den bostadspolitiska utredningen,

och som innebär att bostadsstödet i första hand skall ges dem

som bäst behöver det. Kapitalsubventionen till flerfamiljshus kommer att

vara helt avvecklad från 1 juli 1957, vilket utgör ytterligare ett skäl för att

kvarstående kapitalsubvention till egnahem bör inkomstprövas.

Utskottet, som kan godtaga de i motionerna föreslagna inkomstgränserna,

föreslår, att den räntefria stående delen av egnahemslån inkomstprövas

för låneansökningar, som erhåller preliminära beslut efter den 1

oktober 1956, i enlighet med de riktlinjer som uppdragits i motionerna

I: 408 och II: 497.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XI. beträffande minskning av den räntefria stående delen

av egnahemslån i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt

med bifall till motionerna 1:408 och 11:497 ävensom med

avslag å motionerna I: 60 och II: 136, samtliga motioner såvitt

nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad

utskottet anförl;»

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

12) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Ragnar Bergh, Jacobsson,

Skoglund i Doverstorp, fröken Elmén, herrar Widén, Cassel, Gustafsson

i Skellefteå och Löfroth, vilka beträffande återbetalning av räntefri stående

del av egnahemslån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 43, som börjar med »Liksom

förra» och slutar med »och fastighetsvärden», bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner liksom motionärerna skäligt att egnahemsägare bör

beredas den trygghet som ligger i att han så länge han och hans familj

själva bor kvar i det egnahem som de anskaffat med statliga lån får behålla

den räntefria stående delen och att denna sålunda icke kan sägas upp annat

än vid överlåtelse av fastigheten. Även om försäljning sker, bör lånet icke

uppsägas annat än om försäljningen, även sedan hänsyn tagits till penningvärdets

fall, medfört vinst. I intet fall bör räntefri stående del återkrävas

om den stått ute längre tid än 10 år.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XII. bifalla i motionerna 1:192 och 11:345 samt 1:408

och II: 497 framställda förslag beträffande återbetalning av

räntefri stående del av egnahemslån;»

13) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka beträffande

eftergift i fråga om ränta och amortering å egnahemslån ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 43 börjar

med »Ett godtagande», till och med det stycke, som på s. 44 slutar med

»och tvåfamiljshus», bort ersättas med text av följande lydelse:

»I överensstämmelse med vad utskottet anfört beträffande flerfamiljshus

finner utskottet tiden vara inne att minska även de kapitalsubventioner

som utgår i form av underränta å lån för egna hem. Utskottet vill

därför tillstyrka de förslag som framställts i motionerna I: 192 och II: 345

rörande eftergift i fråga om ränta och amortering å egnahemslån samt

i fråga om räntan å egnahems- och förbättringslån. Yrkandet i motionerna

I: 408 och II: 497 om löpande bidrag finner sig utskottet icke kunna godtaga.

Såsom framhållits i fråga om flerfamiljhus torde, även när det gäller

egnahem, goda möjligheter förefinnas att genom rationaliserat byggnadssätt

kompensera den ökade ränteutgift som eljest skulle bli en följd av utskottets

förslag.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XIII. beträffande eftergift i fråga om ränta och amortering

å egnahemslån i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt

med bifall till motionerna I: 192 och II: 345 , såvitt de berör

denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad

utskottet anfört;»

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

79

14) beträffande räntesatsen å egnahemslån

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Dover storp och Cassel, vilka ansett

att under förutsättning av bifall till den med 13) betecknade reservationen

nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XIV. med avslag å motionerna I: 408 och II: 497, såvitt de

berör denna fråga, bifalla i motionerna 1:192 och 11:345

framställt yrkande beträffande räntesatsen å egnahemslån;»

b) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Jacobsson, fröken Elmén, herrar

Widén, Gustafsson i Skellefteå och Löfroth, vilka ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 43 börjar

med »Ett godtagande», till och med det stycke, som på s. 44 slutar med

»och tvåfamiljshus», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet delar den i motionerna framförda meningen att räntan på

egnahemslån bör höjas från 3 till 4 %. I ett läge där hela bostadsstödet är

under omprövning är det enligt utskottets mening inte lämpligt att för

ytterligare en årsproduktion egnahem binda egnahemslåneräntan för 25

år framåt vid så låg ränta som 3 %. Av samma skäl som tidigare framförts

beträffande tertiärlånen anser utskottet att ett tillfälligt löpande bidrag

avsett att kompensera räntestegringen bör utgå till egnahem färdigställda

före 1 januari 1957. Utskottet föreslår således att räntan på egnahemslån

utlämnade efter den 1 juli 1956 skall fastställas till 4 % samt

att räntestegringen kompenseras genom ett löpande bidrag i enlighet med

vad som föreslås i motionerna I: 408 och II: 497.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XIV. med avslag å motionerna I: 192 och II: 345, såvitt de

berör denna fråga, bifalla i motionerna 1: 408 och II: 497

framställt yrkande beträffande räntesatsen å egnahemslån;»

15) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka beträffande

räntesatsen å förbättringslån ansett att under förutsättning av

bifall till den med 13) betecknade reservationen nedan nämnda moment

i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»XV. bifalla i motionerna 1:192 och 11:345 framställt

yrkande beträffande räntesatsen å förbättringslån;»

16) beträffande högsta belåningsvärden för en- och tvåfamiljshus

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett

att

dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 44 börjar med »Utskottet,

som» och på s. 45 slutar med »för småhus», bort ersättas med text av

följande lydelse:

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

»Utskottet, som icke är berett att i anledning av motionerna förorda ändring

i de av Kungl. Maj :t utfärdade föreskrifterna beträffande högsta

belåningsvärde för småhus, anser i likhet med vad utskottet givit tillkänna

i fråga om flerfamiljshusen att vissa omställningssvårigheter uppenbarligen

måste uppstå vid övergången till det nya systemet men att man fördenskull

icke annat än i nödfall bör göra avsteg från de värden som

Kungl. Maj :t fastställt.

Även på denna punkt vill utskottet uttrycka den förhoppningen att kommunerna

inte, genom att lämna lån utöver de statliga, omintetgör den

effekt Kungl. Maj :t velat vinna genom maximeringen. Kungl. Maj:ts förslag

liksom yrkandet i motionerna I: 192 och II: 345 om att räntan å egnahemslån

för hus i Stockholm och Göteborg med vissa grannkommuner samt

i de fyra nordligaste länen i den mån lånet överstiger vad som kan beviljas

i övriga delar av landet skall utgå efter höjd procentsats finner utskottet

i princip riktigt. Med hänsyn till att en sådan differentiering av

räntesatserna i hög grad skulle komma att komplicera förvaltningen av

lånen föreslår utskottet emellertid, att hela den räntebärande delen av

egnahemslånet skall förräntas efter 4 %.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XVI. beträffande högsta belåningsvärden för en- och tvåfamilj

shus i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna

I: 192 och II: 345 ävensom med avslag å motionerna

1:408 och 11:497, 1:410 och 11:494, 1:60 och 11:136 samt

I: 195 och 11:357, förstnämnda åtta motioner såvitt nu är i

fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet

anfört;»

b) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Jacobsson, fröken Elmén, herrar

Widén, Gustafsson i Skellefteå och Löfroth, vilka ansett att

dels de fyra sista meningarna i det stycke av utskottets yttrande, som

på s. 44 börjar med »Utskottet, som» och på s. 45 slutar med »för småhus»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Vad angår Kungl. Maj :ts förslag att räntan å egnahemslån för hus

i Stockholm och Göteborg med vissa grannkommuner samt i de fyra nordligaste

länen i den mån lånet överstiger vad som beviljas i övriga delar av

landet skall utgöra 4 % får utskottet hänvisa till att utskottet i det föregående

tillstyrkt motioner om att räntan å egnahemslån som utlämnas efter

den 1 juli 1956 skall för hela den räntebärande delen av lånet utgöra 4 %.

Någon differentiering av räntan på sätt som föreslagits av Kungl. Maj :t

är enligt utskottets mening icke motiverad. Utskottet kan icke heller biträda

motionsyrkandena om ändring av föreskrifterna om högsta belåningsvärden

för småhus.»

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

81

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XVI. beträffande högsta belåningsvärden för en- och tvåfamiljshus

i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna

1: 408 och II: 497 ävensom med avslag å motionerna

I: 410 och II: 494, I: 60 och II: 136, I: 192 och II: 345 samt

1:195 och 11:357, förstnämnda åtta motioner såvitt nu är i

fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet

anfört;»

c) av herrar Pålsson, Bengtson, Rubbestad och Hansson i Skegrie, vilka

ansett att

dels första meningen i det stycke av utskottets yttrande, som på s. 44

börjar med »Utskottet, som» och på s. 45 slutar med »för småhus», bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Den större dyrhet, som uppgivits för stockholms- och göteborgsområdena,

torde främst ha sin orsak i ett högt uppdrivet tomtpris och andra

kostnadsstegringar, som sammanhänger med den starka tätbebyggelsen.

Utskottet delar den i motionerna I: 410 och 11:494 framförda uppfattningen,

att belåningsvärdena för Stockholm och Göteborg med vissa grannkommuner

bör fastställas till samma, som skall gälla för övriga delar av

landet. Med hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört beträffande

belåningsvärdena för flerfamiljshus vill utskottet tillstyrka yrkandena

i motionerna I: 410 och II: 494 i vad här avses. I anledning av vad

i övriga motioner yrkats, är utskottet icke berett att härutöver förorda ändring

i de av Kungl. Maj :t utfärdade föreskrifterna beträffande högsta belåningsvärde

för småhus.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XVI. beträffande högsta belåningsvärden för en- och tvåfamilj

slius i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med

bifall till motionerna 1:410 och 11:494 ävensom med avslag

å motionerna I: 408 och II: 497, I: 60 och II: 136, I: 192 och

11:345 samt 1:195 och 11:357, förstnämnda åtta motioner

såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna

vad utskottet anfört;»

17) beträffande belåning av äldre fastigheter i samband med ägarbyte

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett

att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 45, som börjar med »Utskottet

anser» och slutar med »ifrågavarande spörsmål», hort ha följande lydelse:

6—685 56 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 saml. Nr 127

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

»Utskottet erinrar om att statens insatser när det gäller bostadspolitiken

hittills, såvitt nu är i fråga, uteslutande varit inriktade på att medverka

till att nya fullvärdiga bostäder kommer till stånd. Detta har skett framför

allt genom nybyggnad men även genom ombyggnad och förbättringsåtgärder.

Ett bifall till motionäreimas förslag skulle öppna dörren för en

statlig långivning av helt annan och mycket vittutseende karaktär nämligen

för en långivning i avsikt att finansiera förvärv olika ägare emellan

av i-edan befintliga fastigheter. Mot en sådan utvidgning av långivningen

vill utskottet bestämt varna.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XVIII, avslå i motionerna 1:194 och 11:358 framställda

förslag beträffande belåning av äldre fastigheter i samband

med ägarbyte;»

b) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Jacobsson, fröken Elmén, herrar

Widén, Gustafsson i Skellefteå och Löfroth, vilka ansett att det stycke i utskottets

yttrande på s. 45, som börjar med »Utskottet anser» och slutar

med »ifrågavarande spörsmål», bort ha följande lydelse:

»I likhet med motionärerna anser utskottet att denna fråga är av stor

betydelse, särskilt inom Bohusläns kustsamhällen och andra liknande

platser. Av uppgifter som utskottet inhämtat från bostadsstyrelsen framgår

också att behov av lån till inköp av äldre bostadsegnahem kan vara

särskilt aktuellt inom vissa befolkningsområden. Ett klarläggande av

möjligheterna till en statlig långivning av angiven innebörd är således av

behovet påkallat. Utskottet föreslår därför att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställer om att bostadspolitiska utredningen erhåller i

uppdrag att närmare undersöka ifrågavarande spörsmål.»

18) beträffande förutsättningarna för egnahemsbyggandet

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett

att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 47, som börjar med »Vad till»

och slutar med »motionernas yrkanden,» bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Vad till en början angår förslagen i motionerna I: 193 och II: 346 samt

I: 411 och 11:495 torde allmän enighet råda om egnahemmet som lämplig

bostadsform och om önskvärdheten av ett ökat egnahemsbyggande såväl

i tätorter som på landsbygden. De yttranden som inhämtats i ärendet har

också alla vitsordat nödvändigheten att nå fram till ökat egnahemsbyggande.

Emellertid stöter man här på en rad omfattande och komplicerade

samordningsproblem som för sin lösning kräver en snabb utredning. Utskottet

finner därför angeläget att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

83

hemställer att utredning snarast möjligt måtte företagas i avsikt att få

fram konkreta förslag till praktiska åtgärder för att förbättra förutsättningarna

för ett väsentligt ökat egnahemsbyggande.

Att som Kungl. Maj :t föreslagit i statsverkspropositionen egnahemsbyggandet

skulle begränsas och att hinder skulle läggas för igångsättandet

av egnahemsbyggen vid den tidpunkt som bäst passar egnahemsbyggaren

själv, kan utskottet som redan nämnts icke finna tillrådligt.»

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 48, som börjar med »På

grund» och slutar med »nu behandlats», bort ha följande lydelse:

»På grund av vad sålunda anförts biträder utskottet motionerna I: 193

och 11:346, 1:408 och 11:497 samt 1:411 och 11:495 men avstyrker motionen

II: 359, allt i vad avser de delar som nu behandlats.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XX. beträffande förutsättningarna för egnahemsbyggandet

med bifall till motionerna I: 193 och 11:346, 1:408 och

11:497 samt 1:411 och 11:495 ävensom med avslag å motionen

II: 359, förstnämnda fyra motioner såvitt de berör

härmed sammanhängande frågor, i skrivelse till Kungl.

Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Jacobsson, fröken Elmén, herrar

Widén, Gustafsson i Skellefteå och Löfroth, vilka ansett att

dels utskottets yttrande från och med andra meningen av det stycke,

som på s. 47 börjar med »Vad till», till och med det stycke, som på s. 48

slutar med »nu behandlats», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Från statsmakternas sida har under senare år vidtagits vissa åtgärder

som tagit sikte på att rationalisera och förbilliga byggandet av egnahem.

Som exempel på dylika åtgärder må nämnas bostadsstyrelsens typritningsverksamhet,

de kurser i egnahemsbyggandets ekonomi, som styrelsen anordnar

tillsammans med den s.k. kommunskolan, samt den av statens nämnd för

byggnadsforskning bedrivna verksamheten. Utskottet delar emellertid den

i motionerna I: 408 och II: 497 framförda meningen att denna verksamhet

bör intensifieras genom att användningen av nya och billiga typer av egnahemshus

stimuleras samt genom rationell planering och bebyggelse av

större egnahemsområden i städer och tätorter. Utskottet föreslår att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t ger tillkänna vad utskottet anfört.

Däremot finner utskottet anledning icke föreligga att i nuvarande läge

förorda en utredning i enlighet med förslag i motionerna I: 193 och II: 346.

Vad härefter angår motionen II: 359 delar utskottet motionärens uppfattning

att människor som önskar bo på landsbygden inte i onödan

får hindras genom en restriktiv tillämpning av byggnadslagstiftningen eller

jorddelningslagen eller genom allt för snäva anvisningar till de myndig
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

heter som sköter den statliga långivningen till egnahem. Motorismen

medför att bostaden inte längre behöver vara i omedelbar närhet av arbetsplatsen,

ett förhållande som ökar kreditvärdet på egnahem på landsbygden

och därigenom motiverar en omprövning av nuvarande bestämmelser.

Troligt är vidare såsom motionären framhåller att ett genomförande

av 5 dagars arbetsvecka skulle öka landsbygdens dragningskraft.

Motionärens uppfattning att en av förutsättningarna för att man skall

kunna utforma en för landsbygden friare bebyggelse är att sanitetsfrågan

angripes från nya utgångspunkter delas också av utskottet, som i likhet

med lantmäteristyrelsen anser att denna fråga bör utredas. Även byggnadsstyrelsen

har uttalat sig positivt i denna fråga. Utskottet tillstyrker alltså

de i motionen framförda förslagen i vad de avser en skrivelse till Kungl.

Maj :t med begäran om skyndsam utredning angående sådana ändringar i

tillämpningsförordningar och administrativa anvisningar att förutsättningar

skapas för en friare bebyggelse på landsbygden samt angående vilka

åtgärder som kan vidtagas för att genom forskning, konstruktionsarbeten

och försöksverksamhet främja tillkomsten av praktiska alternativ i fråga

om sanitetsanläggningars utformning på landsbygden.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XX. beträffande förutsättningarna för egnahemsbyggandet

med bifall till motionerna I: 408 och II: 497 samt II: 359 ävensom

med avslag å motionerna I: 193 och II: 346 samt I: 411

och 11:495, motionerna 1:408 och 11:497 samt 1:193 och

II: 346 såvitt de berör härmed sammanhängande frågor, i

skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet

anfört;»

c) av herrar Pålsson, Bengtson, Rubbestad och Hansson i Skegrie, vilka

ansett att

dels utskottets yttrande från och med sista meningen av det stycke på s.

47, som börjar med »Vad till» och slutar med »motionernas yrkanden»,

till och med det stycke på s. 48, som börjar med »På grund» och slutar med

»nu behandlats», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet vill dock understryka angelägenheten av att egnahemsbyggandet

på landsbygden får så goda utvecklingsmöjligheter som möjligt. För

den önskvärda samhällsutvecklingen är det nödvändigt, att egnahemsbebyggelsen

på landsbygden och i de mindre tätorterna främjas i så stor

utsträckning som möjligt. Utskottet delar den i motionerna 1:411 och 11:495

framförda uppfattningen, att dessa synpunkter på egnahemsbyggandet bör

beaktas av den pågående utredningen av vissa bostadspolitiska frågor.

Vad härefter angår motionen 11:359 delar utskottet motionärens uppfattning

att bostadsbyggandet på landsbygden under senare tid blivit miss
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

85

gynnat gentemot bostadsbyggandet i tätorterna. Utskottet finner det angeläget

att i detta sammanhang erinra om sitt av 1953 års riksdag godkända

uttalande, att egnahemslån för nybyggnad på landsbygden endast bör

vägras i det fall att en uppenbart olämplig plats valts för huset men att

det icke kan uppställas några allmängiltiga normer för bedömning av i

vilka fall lån icke bör utgå. I likhet med vad chefen för socialdepartementet

yttrat i ett interpellationssvar den 10 april 1956 i andra kammaren anser

utskottet, att riksdagens nämnda uttalande alltjämt bör äga giltighet.

Riksdagens ställningstagande på denna punkt måste anses innebära, att

även de som vill bygga på den egentliga landsbygden bör få del av den

förmån, som de statliga lånen utgör, så långt detta är möjligt utan eftersättande

av rimliga standardkrav.

Den praktiska tillämpningen är dock enligt utskottets uppfattning i

vissa fall icke i god överensstämmelse med dessa riktlinjer. Lånebeviljande

organ har enligt utskottets uppfattning varit alltför restriktiva vid tilllämpningen

av ifrågavarande bestämmelser och inte i tillräcklig utsträckning

beaktat det uttalande, som riksdagen gjort beträffande långivningen

till bostadsbyggande på landsbygden. Gällande kungörelse om egnahemslån

och förbättringslån ger enligt utskottets uppfattning icke stöd för en

så restriktiv tillämpning, som på vissa håll praktiseras. Utskottet vill

därför förorda, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om att

Kungl. Maj :t prövar vidtagande av sådana åtgärder, att bebyggelsen på

landsbvgden främjas på sätt som avsågs i riksdagens uttalande 1953.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XX. beträffande förutsättningarna för egnahemsbyggandet

med bifall till motionerna I: 411 och II: 495 samt i anledning

av motionerna II: 359 samt I: 193 och II: 346 ävensom med

avslag å motionerna I: 408 och II: 497, sistnämnda fyra motioner

såvitt de berör härmed sammanhängande frågor, i

skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört;»
19)

av herrar Sundelin, Axel Andersson, Ragnar Bergh, Jacobsson,

Skoglund i Doverstorp, fröken Elmén, herrar Widén, Cassel, Gustafsson

i Skellefteå och Löfroth, vilka beträffande tidpunkten för lägenhets färdigställande

som villkor för familjebostadsbidrag ansett att sista meningen i det

stycke i utskottets yttrande på s. 48, som börjar med »Utskottet vill» och

slutar med »förenämnda motionsyrkanden», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»De krav som framställts i motionerna 1:192 och 11:345 samt 1:408

och 11:497 att familjebostadsbidrag skall utgå till alla ur standardsynpunkt

godtagbara lägenheter oavsett produktionsåret finner utskottet i

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

och för sig berättigade. Då hyrorna för dessa bostäder i jämförelse med

nybyggda fastigheter är relativt låga synes det emellertid icke vara nödvändigt

att omedelbart och innan bostadspolitiska utredningens betänkande

föreligger göra någon ändring på denna punkt.»

20) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka

beträffande familjebostadsbidragets storlek samt förstärkning av bidraget

i vissa fall ansett att

dels första meningen i det stycke i utskottets yttrande på s. 48, som börjar

med »Utskottet vill», och slutar med »förenämnda motionsyrkanden», bort

ha följande lydelse:

»Med hänsyn till den ställning utskottet tagit beträffande kapitalsubventionerna

till en- och flerfamiljshus finner sig utskottet, oaktat bostadsrabatterna

för närvarande är föremål för en allmän översyn, redan nu

böra föreslå att familjebostadsbidraget och förstärkningen av detta bidrag

skall höjas på sätt som föreslagits i motionerna I: 192 och II: 345.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXII. beträffande familjebostadsbidragets storlek samt förstärkning

av bidraget i vissa fall med bifall till motionerna

I: 192 och II: 345, såvitt de berör dessa frågor, i skrivelse till

Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet anfört;»

21) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka

beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens bestämmelser på

allmännyttiga bostadsföretag ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 49, som börjar med »Utskottet

har» och slutar med »förevarande motioner», bort ha följande lvdelse:

»I likhet med motionärerna finner utskottet det angeläget att de s. k.

allmännyttiga bostadsföretagen, som ju i realiteten utgör halvstatliga organ

och som praktiskt taget till 100 % arbetar med statliga medel, tillämpar

upphandlingskungörelsens bestämmelser vid infordrande av anbud. Redan

nu torde dessa bestämmelser i tillämpliga delar följas av de flesta

av de åsyftade bostadsföretagen. Med bifall till motionerna föreslår utskottet,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att såsom

villkor för utlämnande av lån till s. k. allmännyttiga bostadsföretag

skall föreskrivas, att företaget skall vara underkastat upphandlingskungörelsens

bestämmelser.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXIV. beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens

bestämmelser på allmännyttiga bostadsföretag med bifall

till motionerna 1:407 och 11:587 i skrivelse till Kungl.

Maj :t giva tillkänna vad utskottet anfört;»

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

87

22) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Jacobsson, fröken Elmén, herrar

Widén, Gustafsson i Skellefteå och Löfroth, vilka ansett att under förutsättning

av bifall till den med 5) betecknade reservationen anslaget till

Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån

bör anvisas med 72 milj. kronor och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 49, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »Kungl. Maj :ts förslag», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som tidigare tillstyrkt yrkandena i motionerna 1:408 och

II: 497 om att tilläggslån till flerfamiljshus skall ersättas med löpande bidrag

föreslår att anslaget anvisas med 72 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXVI. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall

till motionerna 1:408 och 11:497, såvitt de berör detta

anslag, till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa

bostadsbgggnadslån för budgetåret 1956/57 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 72 000 000 kronor;»

23) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka

ansett att under förutsättning av bifall till den med 20) betecknade reservationen

anslaget till Bostadsrabatter bör anvisas med 108 milj. kronor och

att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 49, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »av anslagsbehovet», bort ha följande lydelse.

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt viss förstärkning av familjebostadsbidraget,

beräknar den härav föranledda kostnadsökningen till

8 000 000 kronor och tillstyrker därför att anslaget uppföres med

108 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXVII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

I: 192 och II: 345, såvitt de berör detta anslag, till Bostadsrabatter

för budgetåret 1956/57 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 108 000 000 kronor;»

24) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Ragnar Bergh, Jacobsson,

Skoglund i Doverstorp, fröken Elmén, herrar Widén, Cassel, Gustafsson

i Skellefteå och Löfroth, vilka beträffande anslaget till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet

ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 49, som börjar med »Utskottet

anser» och slutar med »25 000 000 kronor», bort ersättas med text av följande

lydelse:

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

»1954 års riksdag beslöt en omläggning av anslaget till bidrag för inrättande

av pensionärshem att omfatta dels en bidragsram och dels ett anslag

för utbetalningar under budgetåret. Omläggningen avsåg att undvika

den tidigare reservationsmedelsanhopningen. Förhållandet är detsamma

beträffande förevarande anslag. Utskottet biträder därför motionärernas

förslag.

För nästa budgetår bör bidragsramen enligt departementschefens förslag

fastställas till 30 275 000 kronor. Med hänsyn till förefintlig reservation

kan anslaget för nästa budgetår uppföras med 100 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXVIII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med

bifall till motionen II: 496

a) medgiva, att under budgetåret 1956/57 beslut om bidrag,

varom nu är fråga, må meddelas intill ett belopp av 30 275 000

kronor;

b) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet för

budgetaret 1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 100 kronor;»

25) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Jacobsson, fröken Elmén, herrar

Widén, Gustafsson i Skellefteå och Löfroth, vilka ansett att under förutsättning

av bifall till de med 2 b) och 5) betecknade reservationerna ramen för

preliminära beslut angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,

bör fastställas till 830 milj. kronor och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 50, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »berörda motionsyrkanden», bort ersättas med text

av följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt motionerna I: 408 och II: 497

beträffande bostadsbyggandets omfattning under nästa budgetår föreslår

att ramen för preliminära beslut fastställes till 830 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med

bifall till motionerna 1: 408 och II: 497 ävensom med avslag

å motionerna I: 60 och II: 136, samtliga motioner såvitt de

berör denna fråga, medgiva, att under budgetåret 1956/57

preliminära beslut, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,

må meddelas intill ett belopp av 830 000 000

kronor;»

26) beträffande anslaget till Lånefonden för bostadsbyggande

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Dover storp och Cassel, vilka an
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956 89

sett att under förutsättning av bifall till den med 11a) betecknade reservationen
dels

det stycke i utskottets yttrande på s. 50, som börjar med »Under

hänvisning» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ha

följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående föreslagit viss behovsprövning vid utgivande

av räntefria stående delar av egnahemslånet. Detta förslag kan

för budgetåret 1956/57 beräknas medföra en minskning av anslagsbehovet

beträffande lånefonden för bostadsbyggande med 10 000 000 kronor. På

grund härav förordar utskottet att berörda anslag anvisas med 590 000 000

kronor. Vad angår anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

tillstyrker utskottet Ivungl. Maj :ts förslag. De ifrågavarande

motionsyrkandena avstyrker utskottet.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXIII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom

med avslag å motionerna I: 60 och II: 136 samt I: 408 och

II: 497, såvitt de berör detta anslag, till Lånefonden för bostadsbyggande

för budgetåret 1956/57 under statens utlåningsfonder

anvisa ett investeringsanslag av 590 000 000 kronor;»

b) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Jacobsson, fröken Elmén, herrar

Widén, Gustafsson i Skellefteå och Löfroth, vilka ansett att under förutsättning

av bifall till de med 2 b) och 5) betecknade reservationerna

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 50, som börjar med »Under

hänvisning» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ha

följande lydelse:

»Under hänvisning till att utskottet i det föregående tillstyrkt de förslag

beträffande bostadsbyggandets omfattning och grunderna för långivningen

som framställts i motionerna I: 408 och II: 497 föreslår utskottet,

att anslaget till lånefonden uppföres med 860 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXIII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med

bifall till motionerna 1:408 och 11:497 ävensom med avslag

å motionerna 1:60 och 11:136, samtliga motioner såvitt de

berör detta anslag, till Lånefonden för bostadsbyggande för

budgetåret 1956/57 under statens utlåningsfonder anvisa ett

investeringsanslag av 860 000 000 kronor;»

27) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka

ansett att ytterligare anslag till Lånefonden för maskinanskaffning icke bör

anvisas och att därför

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

dels till utskottets yttrande efter det stycke på s. 50, som börjar med

»Under hänvisning» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort

fogas text av följande lydelse:

»Kungl. Maj:t har föreslagit att till Lånefonden för maskinanskaffning

inom byggnadsindustrien skall för budgetåret 1956/57 anvisas ett investeringsanslag

av 1 000 000 kronor. Med hänsyn till att ett betydande belopp

av tidigare beviljade anslag för detta ändamål synes komma att vara outnyttjat

vid utgången av juni månad 1956 och då i nuvarande ekonomiska

läge sträng återhållsamhet bör iakttagas beträffande investeringar, anser

sig utskottet icke kunna tillstyrka detta förslag.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXIV. med avslag å Kungl. Maj:ts förslag besluta, att

anslag till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien

icke skall för budgetåret 1956/57 anvisas;»

28) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Jacobsson, fröken Elmén, herrar

Widén, Gustafsson i Skellefteå och Löfroth, vilka ansett att under förutsättning

av bifall till den med 25) betecknade reservationen någon ram för

preliminära beslut angående lån, som skall utgå från anslaget till tilläggslån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet, icke bör fastställas och att därför

nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»XXXV. med bifall till motionerna I: 408 och II: 497 ävensom

med avslag å motionerna 1:60 och 11:136, samtliga

motioner såvitt de berör denna fråga, besluta avslå Kungl.

Maj :ts förslag beträffande medgivande till preliminära beslut

angående lån, som skall utgå från anslaget till tilläggslån till

viss bostadsbyggnadsverksamhet;»

29) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Jacobsson, fröken Elmén, herrar

Widén, Gustafsson i Skellefteå och Löfroth, vilka ansett att under förutsättning

av bifall till den med 26 b) betecknade reservationen anslag till tilläggslån

ej bör anvisas och att därför nedan nämnda moment i utskottets hemställan

bort ha följande lydelse:

»XXXVI. med avslag å Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

1:60 och 11:136 ävensom med bifall till motionerna

1:408 och 11:497, samtliga motioner såvitt de berör detta

anslag, besluta, att anslag till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

icke skall för budgetåret 1956/57 anvisas;»
30)

beträffande avskrivning av anslaget till Lånefonden för bostadsbyggande
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

91

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett

att under förutsättning av bifall till de med 7 a), It a) och 14 a) betecknade

reservationerna

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 51, som börjar med »Utskottets

ställningstagande» och slutar med »äskade beloppen», bort ersättas med

text av följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående tillstyrkt de motionsvis framförda förslagen

om höjning av räntan å tertiärlån och egnahemslån från 3 till 4 %.

I enlighet med gällande avskrivningsregler skulle någon avskrivning å

lånefonden för bostadsbyggande därmed icke vara behövlig. Emellertid

ingår i fonden även belopp avseende räntefria stående delar av egnahemslånet.

Ifrågavarande belopp bör enligt numera tillämpade principer avskrivas

i sin helhet. I likhet med vad Kungl. Maj:t föreslagit bör emellertid

25 % av beloppet kunna avskrivas här, medan återstående belopp bör

avskrivas å fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster. Med hänsyn till

att utskottet förordat viss behovsprövning vid utgivandet av räntefria

stående delar av egnahemslånet kan för budgetåret 1956/57 anslagsbehovet,

i vad avser nämnda delar, beräknas till 55 000 000 kronor. Såsom avskrivningsanslag

bör därför här uppföras 14 000 000 kronor.

Den av utskottet föreslagna behovsprövningen beträffande de räntefria

stående delarna, sammanlagt innebärande en besparing å 10 000 000 kronor,

medför att avsättningen till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster

kan minskas med 8 000 000 kronor. Avskrivningsanslaget under förevarande

fond bör i enlighet härmed upptagas till 535 600 000 kronor.

I den mån nyss berörda motioner inte kan anses besvarade genom vad

utskottet här anfört, avstyrker utskottet motionerna.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXX. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

I: 192 och II: 345 ävensom med avslag å motionerna

1:408 och 11:497, samtliga motioner såvitt de berör detta

anslag, till avskrivning av nya kapitalinvesteringar i Lånefonden

för bostadsbyggande för budgetåret 1956/57 under

statens utlåningsfonder anvisa ett reservationsanslag av

14 000 000 kronor;»

b) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Jacobsson, fröken Elmén, herrar

Widén, Gustafsson i Skellefteå och Löfrotli, vilka ansett att under förutsättning

av bifall till de med 5), 7 b) och 14 b) betecknade reservationerna

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 51, som börjar med »Utskottets

ställningstagande» och slutar med »äskade beloppen», bort ersättas med

text av följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående tillstyrkt förslaget om att tilläggslånet

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

till flerfamiljshus skall ersättas med löpande bidrag. Anslaget till fonden

för låneunderstöd blir därigenom onödigt, och därmed förlorar frågan om

avskrivning av detta anslag all aktualitet. Utskottet har också förordat att

räntan på tertiär- och räntebärande egnahemslån skall höjas till 4 %, avskrivningar

av anslaget till dessa lån behöver därför inte ifrågakomma i

fortsättningen.

Departementschefens i statsverkspropositionen framförda uppfattning

att ett belopp av 342 600 000 kronor erfordras för reglering av tidigare

beviljade men ej avskrivna kapitalsubventioner kan utskottet ej dela. På

grund av att staten tidigare upplånat medel till väsentligt lägre ränta än

4 %, har en betydande överavskrivning uppstått på den del av lånefonden

för bostadsbyggande som gått till tertiärlån eller räntebärande egnahemslån.

Utskottet delar den i motionerna 1:408 och 11:497 framförda meningen

att även om statens upplåningsränta genomsnittligt skulle komma

att uppgå till 4 % är en avskrivning av en fjärdedel av kapitalet alltför

kraftig. Om staten lånar till 4 % ränta och lånar ut till 3 blir visserligen

en fjärdedel av kapitalet räntelöst. Men även denna del återkommer i form

av amorteringar och har sålunda ett nuvärde, som man bör ta hänsyn till

vid avskrivningarna. Utskottet kan alltså inte biträda Kungl. Maj:ts förslag

om att ett belopp på 342 600 000 kronor skall anvisas för reglering av

kapitalsubvention till egnahem, eftersom dessa subventioner redan är avskrivna

genom tidigare överavskrivningar på de räntebärande lånen.

I motionerna 1:408 och 11:497 föreslås att ett belopp på 57 500 000

kronor, som återstod att avskriva på fjolårets anslag till kapitalsubventioner

till egnahem, skall upptagas på årets avskrivningsanslag. Detta belopp

har emellertid årets riksdag redan beslutat avskriva i samband med

behandling av propositionen om anslag på tilläggsstat till bostadsbyggandet.

Utskottet tillstyrker därför motionärernas förslag med den ändringen att

det föreslagna anslaget till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster

minskas med 57 500 000 kronor eller från 122 500 000 kronor till 65 000 000

kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXX. med avslag å Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna

I: 192 och 11:345 ävensom med bifall till motionerna

1:408 och 11:497, samtliga motioner såvitt de berör detta

anslag, besluta, att anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar

i Lånefonden för bostadsbyggande icke skall för

budgetåret 1956/57 anvisas;»

31) beträffande avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett

att under förutsättning av bifall till den med 30 a) betecknade reservationen

nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

93

»XXXXII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med

avslag å motionerna I: 408 och II: 497, såvitt de berör denna

fråga, till Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

för budgetåret 1956/57 anvisa ett anslag av 535 600 000

kronor;»

b) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Jacobsson, fröken Elmén, herrar

Widén, Gustafsson i Skellefteå och Löfroth, vilka ansett att under förutsättning

av bifall till den med 30 b) betecknade reservationen nedan nämnda

moment i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»XXXXII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna

I: 408 och II: 497, såvitt de berör denna fråga, till Avskrivning

av oreglerade kapitalmedelsförluster för budgetåret

1956/57 anvisa ett anslag av 66 000 000 kronor;»

32) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka

beträffande frågan om översyn av bostadsstyrelsens organisation ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 52, som börjar med »Utskottet

delar» och slutar med »denna del», bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas mening att en översyn av styrelsens

organisation bör komma till stånd snarast möjligt. Det är, såsom motionärerna

framhållit, uppenbart att det administrativa arbetet med bostadslångivningen

och därmed sammanhängande spörsmål kommit att växa pa ett

icke önskvärt sätt.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXXIII. beträffande översyn av bostadsstyrelsens organisation

med bifall till motionerna I: 192 och 11:345, såvitt

de berör denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna

vad utskottet anfört;»

33) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka

ansett att avlöningsanslaget till bostadsstyrelsen bör minskas i förhållande

till Kungl. Maj:ts förslag och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 52, som börjar med »Den i»

och slutar med »om anslagsminskning» bort ha följande lydelse:

»Det förefaller vara uppenbart att den decentralisering av bostadsärendena

som redan inletts måste medföra en icke oväsentlig nedgång av arbetsbelastningen

å bostadsstyrelsen. Utskottet föreslår därför med bifall till

motionerna och med avslag å Kungl. Maj :ts förslag att posten Avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal sättes 100 000 kronor lägre än departementschefen

föreslagit eller till 2 283 200 kronor.»

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXXV. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall

till motionerna I: 192 och 11:345, såvitt det berör denna

fråga, fastställa följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen att

tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-

VIS ......................................................... 753 900

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ 73 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 2 283 200

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

................................................... 15 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 758 700

Summa kronor 3 883 800;»

34) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka

ansett att avlöningsanslaget till länsbostadsnämnderna bör anvisas med det

av Kungl. Maj:t äskade beloppet och att därför

dels utskottets yttrande på s. 52, från och med det stycke som börjar

med »Uppgifter som» till och med det stycke, som slutar med »3 291 700

kronor», bort ha följande lydelse:

»Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

till anslagsberäkning och förordar därför att nämndernas avlöningsanslag

anvisas med 3 241 700 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXXVII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag fastställa

följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna att tillämpas

tills vidare fr. o. in. budgetåret 1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

......................................................... 89 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ 75 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 2 234 800

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

................................................... 280 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 562 100

Summa kronor 3 241 700;

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

95

35) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka

ansett att under förutsättning av bifall till de med 33) och 34) betecknade

reservationerna nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXXVIII. beträffande medelsbehovet för bostadsstyrelsen

och länsbostadsnämnderna i anledning av Kungl. Maj:ts

förslag samt med bifall till motionerna I: 192 och II: 345, såvitt

de berör ifrågavarande anslag, för budgetåret 1956/57

under femte huvudtiteln anvisa

a) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av

3 883 800 kronor;

b) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av

555 000 kronor;

c) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag

av 3 241 700 kronor;

d) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag

av 729 000 kronor.»

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

Bilaga 1

Till Riksdagens statsutskott

Genom remiss den 14 februari 1956 har Kungl. Maj :t anbefallt bostadsstyrelsen

att, efter hörande av de länsbostadsnämnder styrelsen funne

lämpligt, till riksdagens statsutskott avgiva utlåtande över dels två likalydande

motioner I: 193 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 346 av herr Hjalmarson

m. fl., om ökat egnahemsbyggande, dels två likalydande motioner

1:411 av herr Alvar Andersson och herr Fritiof Karlsson och 11:495 av

herr Börjesson m. fl., om beaktande av vissa synpunkter beträffande egnahemsbebyggelsen

på landsbygden, dels ock motionen II: 359 av herr Svensson

i Ljungskile, angående en friare bostadsbebyggelse på landsbygden

m. m.

Över den sistnämnda motionen har bostadsstyrelsen denna dag avgivit

särskilt utlåtande. Yttranden1 av länsbostadsnämnderna i Stockholms,

Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus, Värmlands och Västernorrlands län

avseende de övriga motionerna bifogas. I det följande behandlar styrelsen

till en början motionerna 1:193 och II: 346.

Bostadsstyrelsen delar motionärernas uppfattning, att egnahemmen har

en alltför liten andel i den totala bostadsproduktionen. Såsom motionärerna

uppmärksammat har styrelsen i sina petita för budgetåret 1956/1957 givit

uttryck åt detta. Styrelsen förordade där en utvidgning av det totala bostadsbyggandet

från och med hösthalvåret 1956. Denna borde åstadkommas

i första hand genom att byggandet av olika typer av småhus -— friliggande

egnahem samt radhus och lcedjehus — medgåves öka. Ett fortsatt ekonomiskt

framåtskridande och strävanden att nedbringa bostadskostnaderna

— icke minst genom en rationell produktion av småhus — borde göra det

möjligt för allt flera hushåll att skaffa sig egnahem eller efterfråga lägenheter

i radhus och kedjehus. Detta vore enligt styrelsens mening en önskvärd

utveckling, icke endast på landsbygden och i mindre orter utan även

i större tätorter. Framkomna undersökningsresultat tydde på att familjehushållen

redan nu i betydligt större utsträckning än hittills skulle vilja

bosätta sig i egnahem. En sådan utveckling borde därför främjas av statsmakterna

och särskilt bli föremål för kommunernas direkta och indirekta

åtgärder för en bättre bostadsförsörjning. Liknande synpunkter har bostadsstyrelsen

framfört i sitt den 12 januari 1956 dagtecknade utlåtande

över 1954 års familjeutrednings betänkande.

Såsom motionärerna framhåller måste en del allmänna krav tillgodoses

för att ett ökat småhusbyggande skall kunna komma till stånd. Tomtmark

måste stå till förfogande i tillräcklig omfattning, bebyggelseplaner

upprättas, och planer för vatten och avlopp utarbetas. Några länsbostadsnämnder

har påpekat att investeringsbegränsningen i fråga om vatten- och

avloppsanläggningar är en särskilt framträdande orsak till knappheten på

färdig tomtmark för småhusbyggande. Bostadsstyrelsen kan bekräfta att

det på många håll råder eftersläpning då det gäller såväl planeringen

1 Här uteslutna.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

97

som tomtmarkens iordningställande. Styrelsen vill understryka betydelsen

av kommunernas initiativ i dessa angelägenheter. Kommunreformen har

skapat möjligheter för en ökad aktivitet när det gäller bostadsfrågorna,

och erfarenheterna från de långivande organens verksamhet tyder på att

dessa möjligheter alltmera tillvaratages. Många kommuner har dock fortfarande

ett svagt ekonomiskt underlag, vilket begränsar deras möjligheter.

Behovet av ökade personella resurser för planläggning och för planernas

fastställande är en i och för sig viktig fråga.

Motionärerna har ägnat stor uppmärksamhet åt kostnadsfrågan. Denna

fråga har under de senaste åren varit föremal för allmänt intresse. Begreppet

rationalisering har använts för att beteckna de åtgärder som i

första hand kan väntas leda till billigare bostäder. I förevarande sammanhang

kan frågorna om prisbildning på material och arbetskraft lämnas

åsido, ty de påverkas till stor del av utomstående faktorer. Rationaliseringsprocessen

kräver att nya och bättre problemlösningar kommer till

stånd, samt att dessa lösningar bringas till allmän tillämpning. Intresset

för tekniskt framåtskridande på småhusbyggandets område har de senaste

åren varit utomordentligt stort. När det gäller planlösningens ekonomi

har bostadsstyrelsen för egen del uträttat ett väsentligt arbete genom sin

typritningsverksamhet. Kommuner och större företagare har tagit initiativ

i samma riktning. Konstruktiva och andra tekniska frågor har bearbetats

av statliga forskningsorgan och av producenterna själva. Nya material

och nya byggsystem har kommit fram i stor utsträckning. På den produktionstekniska

sidan, d. v. s. den som berör verksamheten på byggplatsen,

är framstegen mindre påtagliga. Man har dock börjat få upp ögonen för

möjligheterna till rationalisering även här.

Bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna söker fortlöpande genom

sin granskningsverksamhet och genom kontakter med kommuner och byggherrar

att sprida kännedom om de tekniska framsteg som görs. För att

ännu mera öka intresset för ett rationellt och ekonomiskt småhusbyggande

anordnar styrelsen sedan något mer än ett år tillsammans med kommunskolan

särskilda kurser i egnahemsbyggandets ekonomi. Kursverksamheten

riktar sig till dem som lokalt kan påverka småhusbyggandet, nämligen

kommunernas förtroendemän och tjänstemän, industriföretagens bostadsavdelningar

samt en del byggnadsföretagare. Vid kurserna behandlas

var för sig de frågor som berör markexploateringens ekonomi, utrymmenas

ekonomi, konstruktionernas ekonomi och produktionsteknikens ekonomi.

Särskilt framhålles betydelsen av att kommunerna lämnar egnahemsbyggarna

service i sådana frågor som tomtval, ritningsval, entreprenaduppgörelser,

materialanskaffning in. in. Som ett ytterligare led i kursverksamheten

planerar styrelsen med folkbildningsorganisationernas hjälp en

studiecirkel verksamhet för egnahemsbyggare.

Det av motionärerna förordade gruppbyggandet praktiseras på många

håll, med i allmänhet gott resultat. Vid de nyssnämnda kurserna brukar

denna fråga möta stort intresse. Det tycks bli alltmera vanligt att kommunerna

tar till vara möjligheterna att samordna projekteringen såväl

som byggandet när ett område med flera egnahem skall färdigställas på

en gång, i stället för att som tidigare överlämna åt egnahemsbyggarna

själva att var för sig söka komma till rätta med problemen. Inom den av

Kungl. Maj :t för vårhalvårct 1956 anvisade ramen för preliminära beslut

om egnahemslån till nybyggnadsföretag har vid fördelningen på länsbo
7—685

56 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 127

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

stadsnämnderna undantagits 300 lägenheter som en central kvot. Bostadsstyrelsen

avser att använda denna i första hand för att främja gruppbyggandet.

Sammanfattningsvis kan sägas att de av motionärerna berörda frågorna

är föremål för allmänt intresse och ägnas stor uppmärksamhet av berörda

statliga och kommunala organ. Det finns anledning att sätta ifråga huruvida

egnahemsbyggandet i nuvarande läge bör göras till föremål för särskild

utredning, såsom motionärerna föreslagit.

Härutöver hemställer motionärerna att en begränsning av egnahemsbyggandet

på sätt föreslagits i statsverkspropositionen icke" bör komma till

stånd. Bostadsstyrelsen får hänvisa till att dess förslag i petita för nästa

budgetår går i samma riktning. Måhända bör också framhållas att, även

om egnahemsbyggandet får en begränsad omfattning under nästa budgetår,

det skulle vara till fördel om riksdagen uttalade sig för ett ökat byggande

av egnahem i en nära framtid. Det är av väsentlig betydelse vid planeringen

av nya bostadsområden att kommunerna i god tid kan bedöma i

vad mån produktionen må kunna inriktas på småhusbebyggelse. Gentemot

motionärernas yrkande att hinder ej skall läggas mot igångsättande av

egnahemsbygge vid vilken tidpunkt som helst under året, får dock styrelsen

framhålla att bostadsbyggandets och därvid även egnahemsbyggandets omfattning

till mycket stor del är beroende av i vad mån verksamheten kan

utspridas över hela året. Med hänsyn till de s. k. självbyggarnas speciella

svårigheter att sköta ett vinterbygge kommer dessa vid nuvarande ordning

i förtur då det gäller lånebeslut under vårhalvåret.

I fråga om motionerna I: 411 och II: 495 får bostadsstyrelsen i tillämpliga

delar hänvisa till vad som här sagts. Vidare får styrelsen hänvisa till

sitt denna dag avgivna utlåtande över motionen II: 359, angående en friare

bostadsbebyggelse på landsbygden m. m.

I ärendets handläggning har deltagit generaldirektören Johansson, ledamöterna

byråchefen Bernhard, herr Johnsson och chefen för sociala sektionen

Persson ävensom byråcheferna Bergman, Grape, Gustavsson och

Strokirk samt byrådirektören Junaeus, föredragande.

Stockholm den 22 mars 1956

Underdånigst

Alf Johansson

H. Junaeus

Bilaga 2

Till Riksdagens statsutskott

Genom remiss den 14 februari 1956 har Kungl. Maj:t anmodat bostadsstyrelsen

att efter hörande av de länsbostadsnämnder, styrelsen finner

lämpligt, före den 1 april 1956 till riksdagens statsutskott avgiva utlåtande

i tre exemplar över bland annat motionen nr II: 359 angående en friare

bostadsbebyggelse på landsbygden, m. m.

I anledning härav har bostadsstyrelsen inhämtat yttranden över motio
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

99

nen från länsbostadsnämnderna i Karlskrona, Uddevalla, Borås, Örebro

och Luleå. Yttrandena1 bifogas denna skrivelse.

Såsom eget utlåtande får bostadsstyrelsen överlämna bifogade inom

styrelsens lånebyrå upprättade promemoria.

I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören Johansson,

ledamöterna byråchefen Bernhard, herr Johnsson, fru Lewén-Eliasson,

herr Hansson och chefen för sociala sektionen Persson ävensom byråcheferna

Bergman, Grape, Gustavsson och Strokirk samt lantmätaren Hernbäck,

föredragande.

Stockholm den 22 mars 1956

Alf Johansson

Östen Hernbäck

P.M.

angående motionen nr II: 359 om en friare bostadsbebyggelse

på landsbygden, m. in.

Allmänt om folkomflyttning m. m.

Motionären konstaterar inledningsvis att folkomflyttningen t rån den

rena landsbygden till tätorter av olika slag har samband med teknikens

utveckling och näringslivets omformning, att folkomflyttningen i sina

grunddrag är av global natur, att urbaniseringen är en följd av samhällets

övergång från agrarstat av äldre typ till modernt industriland, att de

krafter, som driver fram detta händelseförlopp, har en mycket stor genomslagskraft

och att det icke ligger inom de politiska möjligheternas ram att

vända strömmen. I motionen medgives att de olycksprofetior, som knutits

till folkomflyttningen, icke gått i uppfyllelse. Tekniken har givit oss möjligheter

att bemästra en längre gående urbanisering än man på ett tidigare

stadium föreställde sig. Den av motionären sålunda redovisade uppfattningen

i frågan om orsakerna till den hittillsvarande och pågående folkomflyttningen

får anses vara riktig.

Motionären tror icke att man av hittills gjorda erfarenheter kan draga

den slutsatsen, att en lyckosam utveckling av samhället kan förenas med

en fortgående »uttunning av landsbygden». Han håller icke för otroligt

att folkvandringens riktning under trycket av nya förhållanden kan kastas

om. Han anser det icke heller omöjligt att i viss mån kontrollera hastigheten

och riktningen av pågående folkomflyttningar. I anslutning till dessa

uttalanden må framhållas att för närvarande icke någonting i den faktiska

utvecklingen tyder på en förestående ändring av folkvandringens nuvarande

riktning från glesbygd till tätorter. En kontroll av folkomflyttningens

hastighet och riktning torde förutsätta åtgärder från det allmännas

sida, vilka knappast är förenliga med önskemålet om en friare bebyggelse

på landsbygden.

De frågor som av motionären behandlas under rubrikerna »Några statistiska

data» samt »Folkomflyttningen och jordbrukets struktur» har av

1 Här uteslutna.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

bostadsstyrelsen tidigare något belysts i dess remissvar den 13 mars 1953

till riksdagens tredje lagutskott i anledning av då väckta motioner nr I: 176

och II: 165 rörande åtgärder för gynnande av bebyggelsen på landsbygden.

Vad motionaren i nu föreliggande motion under de nämnda rubrikerna

anför om de aktuella allmänna utvecklingstendenserna föranleder icke til!

några andia slutsatser än vad som redovisats i det nämnda remissvaret

under rubriken »Allmänt om befolkningsutvecklingen m. m.». Från detta

remissvar må här citeras följande:

Bestämmande för den framtida fördelningen av befolkningen på tätorter

och egentlig landsbygd är i hög grad den framtida fördelningen av

folkmängden på jordbruksnäringarna och stadsnäringarna. Mot bakgrunden

av strävandena att rationalisera jordbruksnäringen samt av arbetskraftsbehovet

inom andra näringar än jordbruket är en fortsatt minskning

av jordbruksbefolkningen under 50-talet sannolik. Jämfört med 40-talel

synes den emellertid bli av mindre omfattning med hänsyn till de nu ganska

uttunnade åldersgrupper, där flyttningsfrekvensen erfarenhetsmässigt är

hog. Under sådana förhållanden synes man ha anledning att räkna med

en fortsatt minskning av folkmängden på den egentliga landsbygden. Likaså

finns anledning att räkna med en stagnation eller till och med en tillbakagång

i vissa mindre tätorters befolkningsnumerär med hänsyn till den

av befolkningsutvecklingen betingade sannolikt avtagande takten i stadsnarmgarnas

tillväxt och svårigheten att förse samtliga nu befintliga tätorter

med fullgod kollektiv service.

Härutövei må framhållas att den nuvarande befolkningsrörelsen knappast

kan betecknas som en flykt från landsbygden utan snarare som en

omorganisation eller omstrukturering av bebyggelse och bosättning på

landsbygden. I Gösta Ahlbergs avhandling »Befolkningsutvecklingen och

urbaniseringen i Sverige 1911—1950» sammanfattas resultaten av undersökningarna

på följande sätt: »Allt som allt har den administrativa landsbygdens

folkmängd ej undergått någon minskning under perioden 1911_1950

på annat sätt än genom områdesregleringar, men däremot har skett en

sådan omfördelning av befolkningen, att folktätheten som regel minskat

i glesbygderna men stegrats i de mera urbaniserade områdena». Detta uttalande

torde alltjämt äga giltighet.

Enligt motionären kan en »omkastning» av folkvandringens riktning

komma att föranledas av bl. a. motorismens utveckling och införandet av

femdagai svecka. Att utvecklingen på produktions- och transportteknikens

områden samt de framtida arbetstidsförhallandena kan komma att medföia

nya tendenser i fråga om produktionens och bostädernas lokalisering

bör icke helt bestridas. Den nödvändiga ovissheten i dessa frågor ger visserligen

anledning till försiktighet. I frågan om motorismens inverkan må

dock framhållas att ständigt förbättrade kommunikationer har karakteriserat

hela den tidsperiod, under vilken befolkningsomflyttningen från glestill

tätorter ägt rum. Detta förhållande utesluter givetvis inte att

motorismens utveckling något fördröjt takten i befolkningsomflyttningen,

enar de förbättrade kommunikationerna möjliggjort och alltmer möjliggör

större avstånd än tidigare mellan bostad och arbetsplats. En sådan fördröjning

i omflyttningstakten är emellertid sannolikt även betingad av

bostadsbristen på de orter, där sysselsättningsmöjligheterna är störst eller

tenderar att öka. För de människor, som nu bor på glesbygden och arbetar

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227 ur 1956

101

i tätort, kan motorismens utveckling få till följd en flyttning till orter, där

service av olika slag finns nära tillgängliga och därifrån glesbygdens fördelar

speciellt sommartid lätt kan tillgodogöras. Det bör erinras om att

skogsarbetarna sedan länge visat benägenhet att vilja bosätta sig i tätorter

och byar, som är någorlunda välbelägna i förhållande till arbetsplatserna.

Detta torde sammanhänga med att dessa arbetare vid en sådan mer central

bosättning med hjälp av motorfordon lättare kan nå de nu mer än tidigare

skiftande arbetsplatserna inom stora skogsområden, samtidigt som övriga

familjemedlemmar får nära till affärer, skolor och annan kollektiv service.

För skogsarbetarna eller för flertalet andra yrkesutövare torde man inom

överskådlig tid icke kunna räkna med mer än en bil per familj. Väsentligen

torde människornas benägenhet att flytta från glesbygden bero av

två omständigheter, nämligen de större möjligheterna till varaktig och god

försörjning i tätorterna samt dessa orters större förmåga att tillhandahålla

service av olika slag. Det skall dock icke bestridas att en del människor

finner en bosättning i de mindre tätorterna eller på glesbygden ha fördelar,

som städer eller andra större tätorter icke kan erbjuda.

Sambandet mellan statlig bostadslånegivning och vissa andra statliga

verksamheter m. m.

Under rubriken »Möjligheterna att påverka utvecklingen» redovisar

motionären en mängd kritiska synpunkter på vissa lag- och författningsbestämmelser

samt anvisningar och direktiv till dessa. Kritiken riktas även

mot tjänstemännens och myndigheternas tillämpning av de bestämmelser

och anvisningar, som rör fastighetsbildning, bebyggelseplanering och statlig

långivning för bostadsändamål. Vad de administrativa myndigheterna

under inbördes samråd bestämt om hur dessa lagar skall tillämpas är

enligt motionären mer avgörande än själva lagtexten. Han har vid studiet

av 1950 års samrådsanvisningar mellan lantmäteri-, bostads- och planmyndigheter

fått ett starkt intryck av att »om man utbytte den nuvarande tilllämpningen,

som ger prioritet åt tätorterna, mot en annan tillämpning,

som lika bestämt gynnade landsbygden, skulle vi i realiteten få en ny lagstiftning».

Motionären anser att detta är »från allmän demokratisk och

rättsvårdande synpunkt» otillfredsställande.

Jorddelningslagen har till de delar den avser i motionen behandlade

frågor fått sill nu gällande lydelse ungefär samtidigt med tillkomsten av

byggnadslagen, byggnadsstadgan och egnahemslånekungörelsen. Detta lagstiftningsarbete

kan därför anses såsom ett uttryck för statsmakternas

medvetna strävan att samordna de lag- och författningsbestämmelser, som

är av väsentlig betydelse för samhällsbyggandet och i samband därmed

nödvändig investeringsverksamhet. Flertalet av de bestämmelser, anvisningar

och direktiv, som rör den statliga bostadslånegivningen och som

avser frågor om tomtkostnad, vattenförsörjning och avlopp samt kreditvärde,

har sin motsvarighet i de bestämmelser, som reglerar bebyggelseplanering,

fastighetsbildning och byggande. De två förstnämnda av dessa

tre verksamheter är därför nu mer än tidigare ett samarbete mellan

experter och myndigheter av olika slag, varigenom statliga intentioner på

samhällsbyggandets olika områden kan påverka och alltså återspeglas i

de resultat, som framkommer i form av fastställda eller antagna bebyggelseplaner,

rättsligt bildade fastigheter, byggnader och anläggningar. Eu

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

a\ orsakerna till denna ordning är självklart den omständigheten, att

staten mer än tidigare svarar för investeringar i bostäder och anläggningar

av skilda slag och för sådan medverkan uppställer vissa krav på lämplighet

och ekonomi.

Bostadslånegivningens samband med bebyggelseplanering och byggande

framgår bl. a. av kraven på skälig tomtkostnad (till den del denna kostnad

består av exploateringskostnad) och på viss utrustningsstandard beträffande

vattenförsörjning och avlopp enligt bestämmelserna i 5 § andra

stycket under e ) i egnahemslånekungörelsen å ena sidan samt bestämmelserna

i § 6 byggnadslagen samt §§ 157, 17, 20, 117 och 45 i byggnadsstadgan

å andra sidan. Långivarens önskemål om ett någorlunda tillfredsställande

kreditvärde kan vid bebyggelseplaneringen tillgodoses genom en med ledning

a\ piognoser om det framtida bostadsbehovet verkställd avgränsning

av detaljplaneområdena och genom en i möjlig mån riktig avvägning av

proportionen mellan olika hustyper inom dessa områden.

I 1950 års anvisningar om samråd mellan lantmäteri- och bostadsmvndigheter

redovisas ingående såväl lydelse som tolkning av dels jorddelningslagens

bestämmelser om krav på bostadsfastigheters lämplighet (med

hänsyn till beskaffenhet, belägenhet och varaktig användning) och aktualitet,

dels egnahemslånekungörelsens och vissa i annan ordning utfärdade

bestämmelser och direktiv om vattenförsörjning och avlopp, tomtkostnad

och kreditvärde. Då nästan all bostadsbebyggelse finansieras med statliga

lån och då tillgången på ett inteckningsobjekt är en förutsättning för långivning

överhuvud och då dessutom inteckningsobjektets tillkomst förutsätter

fastighetsbildning (avstyckning) är det inte minst ur den lånesökande

allmänhetens synpunkt angeläget att lantmäteriets och bostadsmyndigheternas

arbetsuppgifter i viss utsträckning samordnas. Samstämmigheten

i innehåll och även i tolkningen av de lag- och författningsbestämmelser,

som reglerar fastighetsbildning och statlig långivning för bostadsändamål,

är ägnad att underlätta en sådan samordning. Allmänheten lika

litet som myndigheterna själva kan vara betjänta av att mvndigheterna

fatta skiljaktiga beslut. Samtidigt bör understrykas att en myndighets

beslut icke är bindande för eu annan myndighet. Det ankommer sålunda

på varje särskild myndighet att avgöra vilken hänsyn, som skall tagas

till annan myndighets vid samråd eller genom yttrande framförda synpunkter.

Att plan- och fastighetsbildningsmyndigheter vid samråd med bostadsmyndigheter

får del av dessas synpunkter på och erfarenheter av frågor,

som har samband med lånevillkoren, är inte mer anmärkningsvärt än att

exempelvis väg-, samt lantbruks- och militära myndigheters synpunkter

beaktas vid fastighetsbildning och bebyggelseplanering. Lånevilikoren om

tomtkostnad, vattenförsörjning och aviopp samt kreditvärde är för övrigt

icke mer långtgående än att de hör kunna vara normerande för allt tidsenligt

bostadsbyggande oberoende av sättet för dess finansiering. Genom

ett samrådsförfarande främjar man de bostadspolitiska strävandena för

låga bostadskostnader och god utrustningsstandard samt underlättar

granskningen av de enskilda låneärendena. Det nämnda förfarandet är som

regel icke så omständligt och tyngande, som det kan förefalla av de i motionen

redovisade exemplen. Det är endast i tveksamma eller svåra fall ärendebehandlingen

får den där redovisade gången och omfattningen. I detta

sammanhang bör särskilt nämnas att i egnahemslånekungörelsen före
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

103

skrives ett remissförfarande med lantbruksnämnden, då fråga är om egnahemslån

eller förbättringslån för ny- eller ombyggnad eller bostadsförbättring

å jordbruksfastighet. Enligt riksdagens direktiv skall därvid lantbruksnämnds

mening vara avgörande i vad den gäller ändamålsenligheten ui

jordbrukspolitiska synpunkter.

De bedömningar det här gäller är många gånger både svara och grannlaga.

Misstag kan givetvis inte helt undvikas. Uppfattningen att den nuvarande

ordningen — såsom i motionen sägs är otillfredsställande ui

demokratisk synpunkt och med hänsyn till rättsvården torde dock icke

vara riktig. Alla beslut i låneärenden eller i andra därmed jämförliga ärenden

träffas i länsbostadsnämnderna, som består av endast en tjänsteman

(länsbostadsdirektören) och i övrigt av lekmän. Bland dessa finns företrädare

för såväl glesbygds- som tätortsintressen. Samma intressen är företrädda

i bostadsstyrelsen, som är första instans i besvärsmål. Över styrelsens

beslut kan besvär anföras hos Ivungl. Maj:t i statsrådet. Även i avstvckningsmål

samt i plan- och dispensärenden är väl sörjt för garantier

mot en felaktig tillämpning av lagar och författningar genom antingen ett

judiciellt besvärsförfarande hos ägodelningsrätt, hovrätt och högsta domstolen

eller ett motsvarande administrativt förfarande hos Kungl. Maj:t i

regeringsrätten eller i statsrådet. Det kan och bör förutsättas att såväl

tjänstemän som myndigheter vid handhavandet av sina arbetsuppgifter

eller vid tillämpningen av bestämmelser och direktiv har ambitionen att

realisera statsmakternas intentioner.

I motionen behandlade frågor om lämpligheten och tolkningen av vissa

bestämmelser i byggnadslagen, byggnadsstadgan och jorddelningslagen

ligger utom bostadsstvrelsens kompetensområde. Dessa frågor torde komma

att behandlas i “remissvar från byggnadsstyrelsen och lantmateristyrelsen.

Vattenförsörjning och avlopp m. m.

1 anledning av motionärens synpunkt under rubriken »Tätorterna och

naturvården» på frågorna om vattenförsörjning och vattenförbrukning,

wc och vattenföroreningar må framhållas att dessa frågor nyligen har varit

föremål för utredning av 1946 års vatten- och avloppssakkunmga samt av

den s. k. vattenvårdskonnnittén. Till flertalet av dessa utredningars förslag

har statsmakterna ännu icke tagit ställning.

Motionären återger lånevillkoren om vattenförsörjning och avlopp i

egnaliemslånekungörelsens 5 §. I motionen redovisas icke den bestämmelse

i samma paragraf enligt vilken efter prövning av föreliggande omständigheter

uppskov må beviljas med uppfyllandet av dessa villkor för

lån till en- och tvåfamiljshus i tätbebyggda samhällen. Sådant uppskov,

vilket i första hand avser villkoret om att bostadshus i tätort skall anslutas

till gemensamhetsanordning för vattenförsörjning och avlopp, har medgivits

i ett stort antal fall, då investeringsbegränsningen eller andra omständigheter

försvårat tillkomsten av sådana gemensamhetsanordnmgar.

En förutsättning för uppskov är att sanitära olägenheter icke har uppkommit,

att vatten- och avloppsfrågan framdeles kan lösas för rimlig kostnad

genom anslutning till gemensamhetsanläggning och alt bostadshuset uppföres

inom område för eu beslutad första utbyggnad av ledningsnätet.

Enligt motionären finns exempel på att man med stöd av den nämnda

paragrafen sökt tvinga in den, som vill bosätta sig på landet, tdl samhälle

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

t. o. in. i fall, där ifrågavarande tätort saknat vatten och avlopp. I motionen

framhålles särskilt att denna anmärkning självfallet icke gäller randbebyggelsen

alldeles utanför samhällsgränsen. I sådana fall anser motionären

att man måste gå relativt hårt fram. Av dessa uttalanden svnes kunna dragas

den slutsatsen, att anmärkningen gäller glesbebyggelsen. Avslagsbeslut

i låneärende, som avser sådan bebyggelse, kan icke* motiveras med att bebyggd

sen bör koncentreras till tätort eller samhälle. Ett sådant avslagsskäl

har icke någon grund i för långivningen gällande författningsbestämmelser

eller direktiv. Låneansökning avseende glesbebyggelse å bostadstomt inom

område, för vilket icke gäller byggnadsreglerande bestämmelser och där

byggnadslov sålunda icke erfordras, kan avslås endast i de fall tillstånd till

avstyckning för bostadsändamål vägras, då tomtplatsen ifråga bedömes såsom

uppenbart olämplig med hänsyn till belägenheten eller med hänsyn till

andra mer eller mindre speciella omständigheter, då tomtkostnaden bedömes

icke vara skälig, då vattenförsörjning och avlopp icke kan ordnas på

ett ur tekniska, ekonomiska eller sanitära synpunkter tillfredsställande

sätt, då förmedlingsorganet avstyrker ansökningen eller då andra i detta

sammanhang icke relevanta lånevillkor icke är uppfvllda.

Under rubriken »Ökad frihet åt landsbygden» beröres den s. k. sanitetsfjågan.

Det framgår icke klart vad denna fråga egentligen innebär. Motionären

hemställer emellertid om skyndsam utredning angående vilka åtgärdei

som kan vidtagas för att genom forskning, konstruktionsarbeten

och försöksverksamhet främja tillkomsten av praktiska alternativ i fråga

om sanitetsanläggningars utformning vid glesbebyggelse. I anledning härav

må erinras om att 1950 års avloppsutredning i betänkande SOU 1955: 18

redovisat vissa undersökningar rörande små avloppsreningsanläggningar.

I motionen omnämnes kritiskt iantmäteristvrelsens anvisningar om att

vid avstyckning för permanent bostadsbebyggelse i redogörelsen skall intagas

upplysningar om markbeskaffenhet, vatten- och avloppsförhållanden,

utfartsväg, allmän lokalisering och om sättet för den tillämnade bebyggelsens

finansiering. I anslutning härtill må framhållas att ur de synpunkter

bostadsmyndigheterna har att beakta det är ytterligt angeläget, att de

nämnda frågorna uppmärksammas vid avstyckning för bostadsändamål. I

annat fall vinnes icke den önskvärda samordningen av avstycknings- och

låneverksamheterna.

Utrymmesstcindard m. m.

I anledning av motionärens uttalanden om utrymmesstandard och behovet

av forskning m. m. i fråga om bostäders utformning vid glesbebyggelse

ma anföras följande. De mindre bostäderna i tätorterna är som regel

placerade i flerfamiljshus. Emedan denna hustyp är olämplig på glesbygden

ur såväl miljösynpunkt som med hänsyn ''till boendetraditionen, blir

egnahemmet där den naturliga bostadstypen. I en- och tvåfamilj shusen

har man möjlighet att tillgodose det ökade krav på utrymme, som bl. a.

kan motiveras av ett större umgängesbehov än i tätorterna. Man har i

dessa hustyper också möjlighet att ganska fritt välja planlösningar, som

även i andra avseenden är speciellt lämpade för landsbygdens behov,

exempelvis hus passande för två samboende generationer (jfr bostadsstyrelsens

»elastiska» hustyp) eller i övrigt annorlunda utformade än vad

som är normalt för lägenheterna i tätorternas flerfamiljshus. Under de

senaste åren har fackmännens intresse för egnahemsbyggandets problem

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

105

ökat avsevärt. Detta gäller såväl planlösningar och hustyper som konstruktioner

och produktionsekonomi. Som exempel kan nämnas arkitekttävlingar,

bostadsstyrelsens och kommunskolans kursverksamhet samt olika

undersökningar utförda av såväl privata som allmänna institutioner, (trähusindustrien,

AB Bostadsforskning, statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader,

statens nämnd för byggnadsforskning, bostadsstyrelsen

m. fl.) De resultat som därvid uppnås blir till direkt nytta vid utformningen

av bebyggelsen såväl på glesbygden som i landskommunernas

mindre tätorter.

Xya samhällsbildningar m. m.

Med åberopande av innehållet i vissa bestämmelser i byggnadslagen och

byggnadsstadgan anser motionären, att uppkomsten av nya samhällsbildningar

ute i landsbygden förhindras. Av andra uttalanden synes framgå,

att motionären önskar större frihet för markägare att exploatera mark för

tätbebyggelse än vad enligt nu gällande lag är möjligt. Detta skulle innebära

en återgång till den ordning som gällde före byggnadslagens tillkomst.

Motionärens önskemål torde väl dessutom innebära att han anser det vara

ett landsbygdens intresse, att tätorter eller agglomerationer finge uppkomma

i större antal än vad som nu medgives av vederbörande myndigheter.

Samtidigt är det enligt motionären ett landsbygdsintresse, att den

nuvarande folkomflyttningen från glesbygd till tätorter ändrar riktning.

Av såväl kommunalekonomiska som privatekonomiska skäl, med hänsyn

till önskemålet om god utrustningsstandard och god service i tätorterna

och även med hänsyn "till önskemålet om en någorlunda rimlig säkerhet

för statens fordringar är det angeläget, att bebyggelsen såväl i landsbygdens

tätorter som på glesbygden organiseras på ett rationellt sätt. Bebyggelsen

bör, så långt möjligheter därtill finnes, ges god belägenhet i förhållande

till kommunikationer, skolor, affärer och dylikt. Det får anses

vara en angelägenhet av största vikt ur bl. a. trivselsynpunkt —- inte

minst för glesbygdens invånare — att varje bygd inom räckhåll får en

lämplig tätort, tillräckligt stor att fungera som bygdens centrum i ekonomisk,

social och kulturell mening. Dessa tätorter bör vara så stora, att

där kan tillkomma en differentierad sysselsättning och ordnas olika slag

av serviceanläggningar såsom gemensamt vatten- och avloppssystem, samlings-

och nöjeslokaler. Tätortsbildningen under här angivna förutsättningar

torde vara ett av de säkraste medlen att motverka glesbygdens avfolkning.

Det här skisserade betraktelsesättet i frågan om bebyggelsens

organisering och lokalisering torde vara i överensstämmelse med byggnadslagens

intentioner. Det bör dessutom ligga i linje med de landsbygdsintressen,

som motionären företräder.

Kreditvärde in. in.

På s. 25 och 31 i motionen citeras ett avsnitt av 1950 års råd och anvisningar

om samverkan mellan lantmäteri- och bostadsmyndigheter. Vad

där sägs om befolkningsutveckling, hushållsbildning och om bostadsbehovets

tillgodoseende på glesbygden tolkas av motionären som en bostadspolitisk

målsättning. I anslutning härtill uttalas i motionen att nybyggnadsprojekt,

som inte föranledes av sysselsättning i jordbruk, skogsbruk

eller fiske samt av dessa näringar betingad serviceverksamhet, betraktas

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

med misstro från myndigheternas sida. I anledning av dessa uttalanden

må framhållas att vad i anvisningarna sägs icke är ett uttryck för eu

landsbygdsfientlig bostadspolitisk målsättning utan endast ett mot bakgrunden

av folkomflyttningen fört resonemang i frågan om kreditriskerna

vid belåning av mindre välbelägna bostadsfastigheter. Resonemanget

utmynnar i att det allmänna i viss omfattning bör taga risker för tillgodoseende

av vissa sociala önskemål, att en familjs speciella sysselsättningsförhållanden

och även andra omständigheter därför kan motivera ett för

övrigt icke försvarligt risktagande men att det är angeläget att icke i

onödan öka risktagandet genom att bevilja lån till bostäder med uppenbart

lågt kreditvärde. I anvisningarna framhålles särskilt att belåning av mindre

välbelägna fastigheter innebär att i första hand den enskilde vid en framtida

försäljning kan förlora hela eller större delen av sitt i fastigheten nedlagda

kapital. Dessa synpunkter till ledning för kreditvärdebedömningen

har sin motsvarighet i riksdagens direktiv av år 1953 i samma fråga, enligt

vilka lån icke bör beviljas, om en uppenbart olämplig plats för egnahemmet

valts.

Motionärens uttalande nederst å s. 31 och överst å s. 32 om att folkvandringen

skärpes bl. a. genom en bedömning av frågan om de mindre

jordbrukens förmåga att bestå bör ses mot bakgrunden av dels egnahemslånekungörelsens

bestämmelse om remiss av vissa låneansökningar till

lantbruksnämnd, dels riksdagens uttalande, att lantbruksnämnds mening

skall vara avgörande i vad den gäller ändamålsenligheten ur jordbrukspolitiska

synpunkter. I de fall jordbruksfastighet enligt uttalande av lantbruksnämnd

saknar jordbrukspolitik betydelse verkställes granskning av

låneansökningar efter samma grunder, som då fråga är om hostadsfastighet.

I motionen hemställes om skyndsam utredning angående sådana ändringar

i gällande författningar, tillämpningsförordningar och administrativa

anvisningar att förutsättningar skapas för en friare bostadsbebyggelse

på landsbygden.

I anledning av denna hemställan må först erinras om att bostadspolitiken

är positiv till bostadsbyggandet på landsbygden. Detta framgår av

att denna politik bl. a. syftar till en utjämning av skillnaden i standard

mellan stadssamhällenas och landsbygdens bostadsbestånd. Egnahems- och

förbättringslånegivningens standardhöjande effekt på såväl glesbygdens

som de mindre tätorternas bostadsbestånd bör rimligtvis verka fördröjande

på den folkomflyttning, vars orsaker redovisats i inledningen till

motionen.

I vad avser långivningen på glesbygden må erinras om att 1953 års

direktiv om kreditrisker innebär, att lån skall vägras endast om en uppenbart

olämplig tomtplats valts. Det är givetvis svårt att uttala en bestämd

mening i frågan, huruvida folkomflyttningens omfattning nämnvärt påverkas

av sättet för direktivens tillämpning. Av erfarenheterna hittills

framgår emellertid att avslag å låneansökningar avseende glesbebyggelse

av skäl, som har samband med i motionen redovisade frågor, har förekommit

i förhållandevis ringa omfattning. Detta framgår av följande uppgifter

från de fem länsbostadsnämnder, som avgivit yttranden över motionen.

Här nedan redovisas endast de avslag å ansökningar om egnahemslån,

som avser glesbygden, och endast de avslagsskäl, som har samband

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 dr 1956 107

med kreditvärde, vattenförsörjning och avlopp samt lantbruksnämndens

avstyrkan.

Blekinge län: Under åren 1953—1955 har meddelats 7 avslag, vilka

samtliga har samband med kreditvärde. I intet fall har sålunda under

den tiden avslag meddelats av skäl, som har samband med vattenförsörjning

och avlopp eller lantbruksnämndens avstyrkan. Av de nämnda avslagen

har 1 meddelats under år 1954 och 6 under år 1955. Antalet avslag

(7 st.) motsvarar ca 1 % av antalet under tiden 1953—1955 preliminärt

beviljade egnahemslån i hela länet och ca 7 % av antalet samtidigt preliminärt

beviljade egnahemslån å glesbygden.

Göteborgs och Bohus län: Under budgetåren 1953—1954 och 1954—1955

har meddelats 20 avslag, varav 4 på grund av lantbruksnämndens avstyrkan

och 16 av skäl, som har samband med kreditvärde. Sistnämnda antal

(16) motsvarar ca 2 % av antalet under samma tid preliminärt egnahemsbelånade

lägenheter i landskommunerna (inklusive tätorterna i dessa

kommuner) och ca 1,5 % av antalet under samma tid preliminärt egnahemsbelånade

lägenheter i hela länet med undantag av Göteborgs stad.

Älvsborgs län: Under åren 1954 och 1955 har meddelats 23 avslag,

varav 10 på grund av lantbruksnämndens avstyrkan och 13 av skäl, som

har samband med kreditvärde. Sistnämnda antal (13) motsvarar ca 1,4 %

av antalet under samma tid preliminärt egnahemsbelånade lägenheter i

landskommunerna (inklusive tätorterna i dessa kommuner).

Örebro län: Under åren 1953—1955 har meddelats 12 avslag, varav 3

på grund av lantbruksnämndens avstyrkan och 9 av skäl, som har samband

med kreditvärde. Sistnämnda antal (9) motsvarar ca 1,5 % av antalet

under samma tid inkomna egnahemslåneansökningar avseende glesbygden

och ca 0,6 % av antalet under samma tid i hela länet meddelade

preliminära lånebeslut i egnahemslåneärenden. Ett antal (uppskattningsvis

9) avslag av skäl, som har samband med vattenförsörjning och avlopp

eller kreditvärde, har dessutom meddelats inom områden, där svårigheter

förelegat att skilja på glesbebyggelse och randbebyggelse.

Norrbottens län: Under åren 1953—1955 bär meddelats 28 avslag, varav

18 på grund av lantbruksnämndens avstyrkan och 10 av skäl, som har

samband med kreditvärde eller vattenförsörjning och avlopp. Sistnämnda

antal (10) motsvarar ca 2,4 % av antalet under samma tid preliminärt

egnahemsbelånade lägenheter å glesbygd och ca 0,6 % av antalet undei

samma tid meddelade preliminära lånebeslut i landskommunerna (inklusive

tätorterna i dessa kommuner).

Enligt uppgift från länsbostadsnämnden är mer än Vi av anlalet egnahemsbelånade

bostadshus i landskommunerna belägna å glesbygden.

Stockholm den 22 mars 1956

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

Bilaga 3

Till Riksdagens statsutskott

Genom remiss den 14 februari 1956 har Kungl. Maj:t anmodat byggnadsstyrelsen

att avgiva utlåtande över vissa inom riksdagen väckta motioner,

nämligen om ökat egnahemsbyggande (nr I: 193 och II: 346), om beaktande

av vissa synpunkter beträffande egnahemsbebyggelsen på landsbygden (nr

1:411 och 11:495) samt om en friare bostadsbebyggelse på landsbygden

in. m. (nr II: 359).

Med anledning härav får byggnadsstyrelsen anföra följande.

Byggnadsstyrelsen har i skilda sammanhang, bl. a. i samband med

granskningen av planförslag och vid rådgivning åt kommunerna i planoch

byggnadsfrågor, hävdat angelägenheten av en sådan utveckling av

bostadsbyggandet att enfamiljshuset, bl. a. det egna hemmet, intager det

utrymme i produktionen som rätteligen bör tillkomma denna ur många

synpunkter önskvärda form av bostad. I diskussionerna rörande olika

bostadsformer har styrelsen sålunda framhållit de sociala och ideella värden

egnahemmet representerar samt understrukit de fördelar ur bl. a. trivselsynpunkt

en sådan bostad innebär för stora befolkningskategorier.

Tyvärr har i många fall enfamiljshuset alltefter A^äxlande konjunkturer

lått betydligt stå tillbaka för bostäder i flerfamiljshus. Särskilt har detta

varit fallet i samband med den rekordartade inflyttningen till städer och

större tätorter, som ägde rum under 1930- och 1940-talen och som kom att

ställa stora anspråk på vederbörande organ i dessa kommuner då det gällde

att snabbt anskaffa bostäder för den växande befolkningen. I valet mellan

olika bostadsformer har egnahemmen därvid ofta fått svårt att konkurrera

med flerfamiljshusen, som genom vissa gynnsammare omständigheter

kunnat med relativt kort tidsfrist produceras i stora enheter. För att motverka

de olägenheter som måste befaras uppkomma genom en fortsatt

alltför ensidig inriktning av bostadsbyggandet på flerfamiljshus söker byggnadsstyrelsen

i dagens läge medverka till att i möjligaste mån återställa

jämvikten och åstadkomma en lämpligare proportion mellan lägenheter

i enfamiljs- och i flerfamiljshus. I denna strävan samverkar styrelsen med

bostadsstyrelsen, vars intressen härvidlag sammanfaller med byggnadsstyrelsens.

Byggnadsstyrelsen kan följaktligen i allt väsentligt ansluta sig till de

uttalanden som gjorts i motionerna om ökat egnahemsbyggande (nr I: 193

och II: 346). Utöver vad däri anförts om den ifrågavarande bostadsformen

vill byggnadsstyrelsen i detta sammanhang även framhålla de fördelar ur

bebyggelseplaneringens synpunkt som eu bebyggelse med enfamiljshus

innebär genom sin i jämförelse med flerfamiljshusen i allmänhet kortare

omloppstid, vilken möjliggör en smidigare anpassning av markens utnyttjande

för samhällenas framtida förhållanden och behov.

Att egnahemsbyggandet på många håll kommit att utgöra en så förhållandevis

liten andel av bostadsproduktionen har till väsentlig del sin grund

i de ogynnsammare ekonomiska och byggnadsorganisatoriska betingelser

varunder egnahemmen hittills måst framställas. Otvivelaktigt skulle mycket

kunna uträttas för att förbättra dessa betingelser.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

109

En fråga som ofta ger anledning till diskussion är egnaheinstomternas

storlek. Ur olika synpunkter, framför allt ekonomiska, är det önskvärt att

tomterna icke göres onödigt stora. Genom att sänka de nu på många håll

alltför högt ställda kraven härvidlag skulle otvivelaktigt besparingar avbetydelse

för såväl den enskilde byggnadsföretagaren som samhället kunna

göras. Störst blir möjligheterna att spara markutrymme om bebyggelsen

utföres i form av radhus eller kedjehus, i vilket fall besparingar bör kunna

göras även i fråga om anläggnings- och driftkostnaderna, ej minst med

hänsyn til! minskade gatuarealer och ledningssträckningar. Mycket bör

även kunna vinnas genom en rationalisering av produktionsmetoderna,

exempelvis genom gruppbyggande i kontinuerlig drift, varigenom tillgängliga

resurser i fråga om arbetskraft och materiell utrustning bättre skulle

kunna utnyttjas och förutsättningar skapas för en förbättrad och förenklad

materialupphandling. Allt talar för att man härvidlag i större utsträckning

borde inrikta sig på utnyttjandet av'' standardiserade byggnadsdelar och

byggnadselement. Det synes önskvärt att de utredningar som på olika

håll nu pågår för att klarlägga bl. a. dessa frågor inriktas på att få fram

konkreta förslag till praktiska åtgärder för att förbättra förutsättningarna

för ett väsentligt ökat byggande av enfamiljshus, bl. a. i form av egnahem.

Styrelsen anser således att det allmänna syfte som motionerna nr I: 193

och II: 346 avser att tillgodose är i hög grad beaktansvärt och förtjänt avallt

stöd från statsmakternas sida.

Detsamma gäller även vissa grundtankar som framförts i de övriga

motionerna (nr I: 411 och II: 495 samt II: 359), vilka delvis berör samma

problem som avhandlas i de båda föregående motionerna, nämligen att befrämja

egnahemsbebyggelsen.

Motionerna nr 1:411 och 11:495 är allmänt hållna och synes icke giva

anledning til! någon erinran från styrelsens sida.

Motionen nr II: 359 behandlar den folkomflyttning från den rena landsbygden

till tätorter av olika slag som sedan länge pågår. I motionen har

bl. a. påtalats de faror som en fortsatt uttunning av landsbygdens befolkning

kan medföra och framhållits att effektivare insatser från samhällets

sida måste göras så att man underlättar möjligheterna för dem som så

önskar att kunna bosätta sig på glesbygden. Många av de i motionen framförda

synpunkterna är enligt byggnadsstyrelsens mening värda beaktande.

Icke minst gäller detta spörsmålet huruvida de av- motionären efterlysta

praktiska alternativen i fråga om bostäders och sanitetsanläggningars utformning

vid glesbebyggelse skulle kunna förverkligas genom forskning

och försöksverksamhet.

Enligt styrelsens mening har dock motionären underskattat betydelsen

och värdet av de grundläggande principer i fråga om bebyggelse och fastighetsbildning,

varpå 1947 års lagstiftning vilar och som även återspeglas i

gällande föreskrifter och praxis beträffande statlig långivning för bostadsbebyggelse.

Vidare synes den i motionen lämnade beskrivningen av rådande

förhållanden ge en i viss mån missvisande bild av- såväl syftet med lagstiftningen

som den målsättning varmed myndigheterna i praxis arbetar.

Styrelsen vill särskilt framhålla att den princip för lokaliseringen avbostadsbebyggelse

på glesbygden, enligt vilken man söker att sammanföra

denna bebyggelse i funktionsdugliga grupper, icke får tolkas som en tendens

att gynna större städer och tätorter på landsbygdens bekostnad. Med

hänsyn till såväl rent ekonomiska synpunkter som till de begränsade befolk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

ningsresurserna är det av den största betydelse att nybebyggelsen av

bostäder lokaliseras till de härför lämpligaste platserna. I första hand

gäller detta givetvis den bebyggelse som är hänförlig till tätbebyggelse. Därvid

bör observeras att, med den utformning som detta begrepp erhållit i

praxis, såsom tätbebyggelse är att anse även sådan bebyggelse som är

belägen utanför en tätort inom en viss icke alltför snävt tilltagen räjong

(s. k. randbebvggelse). Det skulle enligt styrelsens mening vara ägnat att

spoliera en av de vinningar, som nu gällande lagstiftning och praxis medfört,

om en uppmjukning av tätbebyggelsebegreppet nu rekommenderades.

Även då fråga är om en ren glesbebyggelse enligt byggnadslagens mening

förefaller det uppenbart att dylik bebyggelse icke genom stödåtgärder av

olika slag, t. ex. genom statliga lån, bör uppmuntras i sådana fall, där

det kan finnas grundad anledning att befara att investeringen på längre

sikt kan visa sig oförmånlig för det allmänna eller för den enskilde byggnadsföretagaren

själv.

I motionen har bl. a. berörts den större frihet vid val av bostadsort som

vunnits genom motorismens utveckling och diskuterats möjligheten av fast

bostad på landet, egen bil och resor till arbetet såsom en lösning av bostadsfrågan.

Styrelsen vill emellertid med anledning härav framhålla att detta

icke under alla omständigheter innebär en fullständig lösning av familjens

kommunikationsproblem. Härför torde i allmänhet krävas att bostaden

förlägges i lämplig anslutning även till exempelvis skolor och till andra

slag av anläggningar för tillgodoseende av kulturella, administrativa och

kommersiella behov samt i vissa fall även till arbetsplatser med skilda lägen.

Frågan om hur detta syftemål skall kunna uppnås måste emellertid samordnas

med andra problem än dem som avser kommunikationsförhållandena

och behandlas så att en tillfredsställande helhetslösning erhålles.

Då det gäller att erhålla det befolkningsunderlag som krävs för att

uppbära de bekvämligheter och gemensamhetsanläggningar som alltmer

kommit att betraktas som självklara medborgerliga rättigheter — butiker

och serviceanläggningar, skolor och samlingslokaler, anläggningar för hälsooch

socialvård, för idrott och förströelser, för allt som sammanfattas i

begreppet moderna bekvämligheter — är det obestridligt att den samlade

bebyggelsen ger helt andra möjligheter än den mera utspridda. För en

hel del av dessa anläggningar är tätorten helt enkelt en nödvändig förutsättning.

All erfarenhet tvder på att det för landsbygdens del är av den

största betydelse att lokala tätorter av tillräcklig storlek och bärkraft fördelas

inom glesbygderna, inom räckhåll för invånarna i dessa bygder.

Bygdens konkurrenskraft gentemot städerna och de större befolkningscentra

synes sålunda i hög grad bero av den egna tätortens förmåga att

tillgodose ortsbefolkningens skiftande behov. Ett främjande av en lämpligt

förlagd och riktigt avvägd lokal centralort måste ur dessa synpunkter

betraktas som hela bygdens — även glesbygdens — gemensamma intresse.

Styrelsen vill slutligen framhålla att för tillgodoseende av de i motionerna

uttalade önskemålen är av väsentlig betydelse att lokaliseringen av egnahemsbebyggelsen

grundas på alt erforderlig planläggning, i första hand

översiktlig sådan, blir utförd i den omfattning som förhållandena påkallar,

och styrelsen vill här kraftigt understryka vikten av att planväsendet erhåller

det stöd från statsmakternas sida som det behöver för att kunna

fullgöra denna uppgift.

Med hänvisning till det ovan anförda och under erinran om de under
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

111

sökningar som för närvarande utföres och de överväganden som nu sker

beträffande dessa frågor inom bl. a. statens kommitté för byggnadsforskning

samt 1951 års byggnadsutredning, anser sig byggnadsstyrelsen böra instämma

i de i motionerna framförda allmänna önskemålen om åtgärder

för främjande av egnahemsbebyggelsen såväl i städerna som på landsbygden.

Stockholm den 10 april 1956

David Dahl

Hans Quiding

!Sigurd Lang

Bilaga i

Till Riksdagens statsutskott

Kungl. Maj:t har den 18 februari 1956 anbefallt lantmäteristyrelsen att

till riksdagens statsutskott avgiva utlåtande över vissa inom riksdagen

väckta motioner, nämligen dels de likalydande motionerna nr 1:193 och

II: 346 om ökat egnahemsbyggande, dels de likalydande motionerna nr

I: 411 och II: 495, om beaktande av vissa synpunkter beträffande egnahemsbebyggelsen

på landsbygden, dels ock motion nr II: 359, angående en friare

bostadsbebyggelse på landsbygden in. m. Lantmäteristyrelsen får till åtlvdnad

därom anföra följande.

Bostadsbyggandet är i allmänhet förknippat med en serie av olika samhälleliga

åtgärder, vilka beröra skilda statliga myndigheter och organ.

Fastighetsbildning för bostadsändamål utgör således ofta ett led i en sådan

serie av åtgärder. Lantmäteristyrelsen har sett som sin uppgift att främst

yttra sig över de i motionerna berörda frågorna ur fastighetsbildningssynpunkt.

Styrelsen behandlar därvid först problemen i anslutning till motionen

nr II: 359 av herr Wald. Svensson.

För fastighetsbildning för bostadsändamål gälla väsentligt olika regler då

fråga är om glesbebyggelse och då fråga är om tätbebyggelse. Rätten till tätbebyggelse

regleras i första hand av bestämmelserna i byggnadslagen. Dessa

få därför ett avgörande inflytande på avstyckning för tätbebyggelse. Genom

byggnadslagen har det allmänna tillagts befogenhet att reglera var och när

tätbebyggelse skall få uppkomma. För att mark skall få användas till tätbebyggelse

förutsättes, att den vid planläggning enligt byggnadslagen prövats

från allmän synpunkt lämpad för ändamålet. En av grundsatserna i byggnadslagstiftningen

är också att detaljplanering icke skall verkställas för

större områden än som påkallas av behovet av mark för bostads- och

industriändamål m. m. inom planområdet under överskådlig (eller nära

förestående) tid.

Motionären anser det rimligt, att en markägare, mer än vad nu anses

vara fallet i praktiken, finge taga initiativ och upprätta plan därest han

så önskar. Om frågan om tätbebyggelse för fritidsändamål här lämnas

utanför, så gäller i stort sett, att tätbebyggelsens lokalisering i många avseenden

starkt påverkar olika kommunala investeringsfrågor, t. ex. skol
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

lokalisering, vatten- och avloppsfrågor etc. En uppsplittring av tätbebyggelsen

på flera småområden kan i många fall leda till att tätbebyggelsen

icke får den tillgång till olika serviceanläggningar, som eljest vore möjlig.

Även de kommunala driftskostnaderna, t. ex. skolskjutsar m. in., påverkas

starkt. Det framstår därför som rimligt, att icke minst de kommunala

myndigheterna fä ett starkt inflytande på förläggningen av tätbebyggelsen.

Lantmäteristyrelsen ansluter sig därför till byggnadslagstiftningens huvudprinciper.

Någon ändring av dessa huvudprinciper bör enligt styrelsens

uppfattning icke ske.

Vad nu sagts utesluter emellertid icke, att även enskilda markägare

i likhet med vad nu är fallet äga initiativrätt, ehuru avgörandet tillerkännes

det allmänna. Om en förskjutning av tillämpad praxis bör ske och om

avgörandet i högre grad än för närvarande bör tillkomma kommunala

myndigheter kan — sedan viss erfarenhet numera vunnits av den nya

byggnadslagstiftningen — givetvis förtjäna att omprövas. Denna fråga

torde dock komma att behandlas av den statliga utredning, som fått till

uppgift att utarbeta en reviderad byggnadsstadga. Styrelsen anser det

därför icke erforderligt att i anledning av motionen vidtaga några särskilda

åtgärder för en sådan omprövning.

Byggnadslagstiftningen reglerar i huvudsak endast tätbebyggelse. Rätten

till glesbebyggelse är däremot i princip fri. De i detta sammanhang aktuella

reglerna om fastighetsbildning för glesbebyggelseändamål återfinnas främst

i 19 kap. i jorddelningslagen. Summariskt karakteriseras de av ett lämplighetskrav

och ett aktualitetskrav. Innebörden av dessa krav är att de

fastigheter, som skola bildas, skola vara varaktigt lämpade för sina ändamål

och att det skall finnas skälig sannolikhet för att de skola komma till

användning.

En fri och villkorslös fastighetsbildning för bostadsändamål kan icke

gagna vare sig de enskilda tomtköparna eller det allmänna. Det torde heller

icke vara motionens syfte att lämplighets- och aktualitetskraven skola uppges

helt. I motionen anses i stället lagreglerna alltför elastiska vilket ansetts

leda till att »vad de administrativa myndigheterna under inbördes samråd

bestämt om huru dessa lagar skall tillämpas är mera avgörande än själva

lagtexten». Vidare framföres i motionen uppfattningen, att de administrativa

myndigheterna visa en benägenhet att i alltför hög £rad skärpa kraven

och därigenom hämma utvecklingen av en bostadsbebyggelse på landsbygden.

Från principiell utgångspunkt är det givetvis önskvärt med enkla, entydiga

och lättfattliga lagregler. När det som i detta fall gäller bedömningar

i anslutning till från fall till fall växlande förutsättningar och då problemen

till stor del äro av samhällsekonomisk och teknisk art, förefaller det icke

möjligt eller lämpligt med alltför preciserade lagregler. Enligt nu gällande

bestämmelser kan ett nekat tillstånd till avstyckning hänskjutas till prövning

i ägodelningsrätt. Den enskilda kan således få expertståndpunkterna

prövade i domstol och i två av de i motionen refererade rättsfallen har

domstol givit den enskilde rätt i fastighetsbildningsfrågan gentemot experterna

(det tredje i motionen refererade fallet synes, såvitt framgår av referatet,

icke ha föranlett något avstyckningsmål). Detta resultat synes närmast

tyda på att nuvarande jorddelningslagstiftning med dess judiciella

prövning vid besvär och underställning bjuder den enskilde en rimliggaranti

för att hans intressen ur alla synpunkter beaktas. I detta samman
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 195C>

113

hang vill styrelsen framhålla betydelsen av att myndigheterna givas sådana

resurser, att de relativt snabbt kunna behandla inkomna ärenden. Den

långa väntetiden på definitiva beslut från berörda myndigheter medför för

egnahemsbyggaren ofta allvarliga olägenheter.

I motionen har herr Svensson bl. a. berört av lantmäteristyrelsen och

bostadsstyrelsen i samråd med byggnadsstyrelsen utarbetade råd och anvisningar

angående samverkan mellan lantmäteri- och bostadsmyndigheter

in. m. (lantmäteristyrelsens meddelande nr 1: 1950). Styrelsen bifogar ett

ex. av dessa anvisningar.1

För lantmäteristyrelsen ter del sig naturligt, att ämbetsverkens grundlagsenliga

plikt att samarbeta tar sig uttryck i att de gemensamt lämna

underlydande organ informationer om de bestämmelser, som inom respektive

förvaltningsområden gälla för frågor, som äro förknippade med varandra.

Det är också naturligt, att en myndighet i sin kontakt med allmänheten

kan fästa dennas uppmärksamhet på de spörsmål, som det gäller att

få avklarade med hjälp av en annan myndighet. Inte minst ur de enskilda

egnahemsbyggarnas synpunkt är det således av vikt, att de redan på ett

tidigt stadium innan mera omfattande och kostnadskrävande åtgärder

vidtagits få klart för sig att inga hinder för ett planerat byggande föreligga.

En egnahemsbyggare är föga betjänt av att få en tomt avstyckad om han

icke kan fullfölja byggandet därför att han ej kan få statligt lån eller på

annat sätt klara byggnadskostnaderna. Ej heller har han glädje av kreditutfästelser

om han ej kan få sin tomtfråga löst på grund av något hinder

ur fastighetsbildningssynpunkt.

Den samverkan mellan olika myndigheter, som de utfärdade råden och

anvisningarna avse att främja, ha således ett positivt syfte även ur den

enskildes synpunkt. Däremot behöva samrådssynpunkterna icke ensamt

vara avgörande för fastighetsbildningsfrågan utan de ha endast karaktär

av beslutsskäl vid sidan av andra.

I anslutning till de nu berörda frågorna finns det anledning att anknyta

till motionens huvudsyfte — en friare egnahemsbebyggelse på landsbygden.

I den mån bebyggelsen skall ske utan statligt lån och i den mån det gäller

ren glesbebyggelse finnes icke några andra krav än att tomten skall vara

lämpad för sitt ändamål och sannolikt komma att inom nära förestående

tid utnyttjas därför. Några lagändringar beträffande dessa krav anser

styrelsen som förut nämnts icke påkallade. Lantmäteristyrelsen är för sin

del fullt medveten om betydelsen av att den glesa bebyggelsen ej inväves

i snävare regler än vad som är erforderligt ur enskild och allmän synpunkt.

Styrelsen vill också starkt understryka de i motionen framställda önskemålen

om en närmare utredning av landsbygdens sanitetsproblem. Sanitetsfrågan

är således av avgörande betydelse för bedömningen av lämplighetskraven.

Så snart den tekniska utvecklingen lett därhän att sanitetsproblemen

kunna klaras till rimliga kostnader även vid små bebyggelseanhopningar,

kommer lämplighetskravet automatiskt att få en mindre sträng

innebörd.

T de fall statligt lån icke medgivits men utgör eu förutsättning för alt

bebyggelsen skall komma till stånd kan avstyckning av tomter på grund

av aktualitetskravet icke ske. Att för dessa fall ändra jorddelningslagen

förefaller omotiverat.

Styrelsen har här förut berört frågan om renodlad tätbebyggelse för

1 Här uteslutet.

8—085 er» fl i han f/ till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 127

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

sig och renodlad glesbebyggelse för sig. Det är emellertid klart, att mellan

dessa två typer finnas gränsfall, bl. a. den s. k. randbebyggelsen i anslutning

till tätorterna, i motionen framhålles att man beträffande i’andbebyggelsen

alldeles utanför samhällsgränsen måste gå relativt hårt fram. Det blir en

lagtillämpningsfråga att avgöra i vilka fall sådan icke tillåtlig randbebyggelse

skall anses föreligga. Styrelsen hyser för sin del uppfattningen

att även i detta avseende möjligheten till domstolsprövning bör anses utgöra

ett tillräckligt skydd för den enskilde tomtköparen. Någon ändring av lagreglerna

på denna punkt anser styrelsen icke erforderlig.

Av vad här förut framhållits framgår, att styrelsen för sin del anser att

några ändringar i jorddelningslagen eller byggnadslagen icke motiveras

av de i motionen framförda synpunkterna. Beträffande motionens huvudsyfte

— friare regler för bostadsbyggandet på landsbygden — vill styrelsen

ånyo understryka denna frågas beroende av att sanitetsproblemen för en

spridd bebyggelse kunna lösas. Styrelsen biträder därför motionen i vad

den avser utredning av vilka åtgärder, som kan vidtagas för att genom

forskning, konstruktionsarbeten och försöksverksamhet främja tillkomsten

av praktiska alternativ i fråga om bostäders och sanitetsanläggningars

utformning vid glesbebyggelse.

Av de fyra övriga motioner, över vilka styrelsen har att yttra sig,

handla de likalydande motionerna I: 411 och II: 495 likaledes om beaktande

av vissa synpunkter angående en friare bostadsbebyggelse på landsbygden.

Styrelsen får som yttrande över dessa motioner hänvisa till vad här förut

anförts i anslutning till motionen 11:359.

De likalydande motionerna nr 1:193 och 11:346 om ökat egnahemsbyggande

beröra liksom delvis även de två nyss nämnda motionerna främst

frågan om avvägningen av bostadsproduktionen mellan olika bostadstyper.

Denna frågeställning faller till större delen utanför lantmäteristyrelsens

förvaltningsområde. Styrelsen anser sig här endast ånyo böra understryka,

att för landsbygdens vidkommande frågan om ökat egnahemsbyggande till

stor del blir beroende av att de sanitära frågorna för egnahemsbebyggelsen

lösas.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit generaldirektören Fallenius,

byråcheferna Öjborn och Corlin, t. f. byråchefen Enflo samt distriktslantmätaren

Dahlstrand; den sistnämnde såsom föredragande.

Stockholm den 29 mars 1956

B. Fallenius

Sune Dahlstrand

Bilaga 5

Till Riksdagens statsutskott

Sedan Svenska landskommunernas förbund beretts tillfällle inkomma

med yttrande över

dels de två likalydande motionerna 1:193 och 11:346,

dels de två likalydande motionerna 1:411 och 11:495,

dels ock motionen 11:359,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

Ilo

får förbundets styrelse ur de synpunkter förbundet har att företräda anföra

följande.

Beträffande motionerna 1: 193 och II: 346

Flerfamiljshuset har i den moderna bostadspolitiken onekligen fått en

dominans, som icke skulle svara mot bostadsefterfrågan, därest det vore

fråga om ett fritt val. Anledningen härtill torde bl. a. vara att det med nuvarande

produktionsmetoder går snabbare att få fram ett visst antal lägenheter

i flerfamiljshus än motsvarande antal lägenheter i egnahem. Den omständigheten

att de kommunala kostnaderna för vatten och avlopp samt

gator och vägar per lägenhet räknat regelmässigt bli högre för egnahemmet

än för flerfamiljshuset utgör för kommunerna ett incitament för gynnande

av flerfamiljshusbebyggelse.

Icke minst för landsbygdens tätorter måste en- och tvåfamilj shuset

framstå som en naturlig bostadstyp. Även i relativt små tätortsbildningar

har dock under senare år tillkommit ett icke ringa antal hyreshus i tre

å fyra våningar. Dessa hyreshus går långt ifrån alltid väl in i samhällsoch

landskapsbilden. Om och när bostadsbristen är avhjälpt — och den

tidpunkten behöver icke vara alltför avlägsen för många av de mindre tätorterna

med måttlig tillväxt — kan den situationen inträffa att egnahemmen

slå ut en del av de redan befintliga hyreshusen.

Från några landskommuner, där man har områden planerade för egnahemsbebyggelse,

har man till förbundet anmält, att de nya lånereglerna för

egnahem jämte de rådande kreditsvårigheterna gjort att man nu måste

överväga att i stället söka få till stånd bostadslägenheter i hyreshus. Styrelsen

kan för sin del icke bedöma huruvida de nya reglerna generellt gynna

flerfamiljshus framför egnahem. Däremot har på sina håll, t. ex. i Kopparbergs

län, svårigheterna att få kreditiven avlyftade från egnahemmen gjort

att förmedlingsorganen ställa sig tveksamma i fråga om förmedling av nya

egnahemslån.

Rent allmänt vill styrelsen framhålla nödvändigheten av att den

statliga bostadspolitiken ges en mera liberal inställning till egnahemsbyggandet.

En överväldigande del av det omfattande statliga bostadsstödet går

till den hälft av landets befolkning, som bor i städerna. Det är enligt styrelsens

mening självklart att bostadsproduktionen måste ha sin tyngdpunkt,

där bostadsbristen är som störst. Bostadsbristen i de största tätorterna lär

väl icke heller kunna avhjälpas inom rimlig tid, så länge befolkningsomflyttningen

har nuvarande proportioner. Men det kan då icke vara orimligt

om den bostadsform, som är bäst lämpad för landsbygden, egnahemsbebyggelsen,

får eu mera gynnad ställning än hittills. Kan man därmed också

för de större tätorterna vinna en bättre balans mellan flerfamiljshus och

egnahem, skulle på längre sikt detta sannolikt vara lyckligt.

Av de i motionen antydda åtgärderna för alt främja egnahemsbebyggelse

har bl. a. nämnts angelägenheten att se till att lämplig tomtmark finnes

tillgänglig och att denna i tid blir planlagd. Härutinnan brister det ännu i

åtskilliga landskommuner. Bostadspolitiken är emellertid en så pass ny

kommunal uppgift, alt det icke är att förvånas över om kommunerna över

hela linjen icke fått sin förvaltning anpassad därtill. Här händer emellertid

nu åtskilligt, och den ena landskommunen efter den andra ser till alt

lämplig mark blir disponibel för tätbebyggelse. I fråga om planeringen förefinnes

en besvärande eftersläpning. Också här blir del emellertid successivt

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

bättre. Flera av förbundets länsavdelningar ha tagit initiativ till för län

eller mindre regioner gemensamma kommunala arkitekt- och ingenjörskontor.

Även om detta givetvis icke mildrar teknikerbristen, torde möjligheterna

att få en snabbare lösning av planfrågorna öka.

I fråga om åtgärder för att förbilliga egnahemsbyggandet bör omnämnas

att kommunförbunden i samråd med bostadsstyrelsen sedan ett år tillbaka

anordnat en råd veckokurser i egnahemsbyggandets ekonomi. Vid dessa

kurser, som anordnats i första hand för de kommunala förmedlingsorganen,

har tämligen ingående behandlats såväl planekonomi som kostnadsbesparande

konstruktioner. Styrelsen har den uppfattningen att såväl

bostadsstyrelsen som länsarbetsnämnderna göra vad som rimligen kan begäras

för att få fram ett billigare egnahemsbyggande.

Beträffande motionerna 1: All och II: A95

Styrelsen hänvisar till vad ovan anförts.

Beträffande motionen II: 359

I motionen behandlas mot bakgrunden av en redogörelse för befolkningsutvecklingen

och folkomflyttningen m. m. vår nuvarande byggnads- och

jorddelningslagstiftning samt de lokaliseringsprinciper, som tillämpas vid

den statliga egnahemslånegivningen. Under det att motionerna I: 193 och

II: 346 närmast synes plädera för tät bebyggelse (»gruppbyggande av villor

och egnahem»), påyrkas i motionen 11:359 större frihet i fråga om glesbebyggelse.

Ur de i motiven givna exemplen på fastighetsbildningsärenden, som enligt

motionärens mening verkat hindrande för bebyggelse och bosättning

på landsbygden, kan näppeligen några slutsatser dragas. Helt säkert ha

icke så få av de många avstyckningsärendena — åtskilliga tiotusental per

år— framstått som orimliga ur den enskildes synpunkt. Fall finnas också

där man på kommunalt håll ställt sig frågande inför vägrade avstyckningar.

Enligt styrelsens mening har man dock i landskommunerna på det hela

taget accepterat de begrepp om tätbebyggelse-glesbebyggelse, som infördes

med 1947 års byggnadslagstiftning och de däremot svarande ändringarna i

jorddelningslagen. Nödvändigt har också varit att i praktiken så långt möjligt

anpassa fastighetsbildningsreglerna till de lokaliseringsprinciper, som

tillämpas av de statliga bostadsorganen: en avstyckningssökande, som

uppenbarligen är i behov av statligt egnahemslån för att bygga, skulle vara

dåligt hjälpt med att först få tomtplatsen avstyckad men sedan bli vägrad

egnahemslån. Efter den uppluckring av kreditvärdesbedömningen, som

godtogs av 1953 års riksdag, torde mot nuvarande bestämmelser och deras

praktiska tillämpning icke kunna resas några allvarliga erinringar.

Det kan tänkas att den ytterst snabba utvecklingen på motorismens

område kan komma att göra ytterligare sådana uppluckringar möjliga. Men

en mera ohämmad, omfattande glesbebyggelse för annat än jordbrukets,

skogsbrukets och fiskets behov är näppeligen något landskommunalt önskemål.

Här får inte bortses ifrån att kommunen — det nutida lokala välfärdssamhället

— får vissa funktionssvårigheter, där bebyggelsen är alltför utspridd.

Samtliga kommunmedlemmar, oberoende av bosättningsort, böra

inom rimliga gränser ha ungefär samma fördelar av kommunens verksamhet.

Det blir alltmera vanligt med kommunalt stöd till enskild väghållning.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

117

Men man kan inte gärna sträcka sig så långt att det kommunala stödet

skall avse varje avsides belägen gård. Hänsyn måste tagas till skolskjutskostnaderna.

Per barn räknat bli dessa kostnader högre i samma mån som

de enskilda barnkullarna bli mindre. Totalt komma skolskjutskostnaderna

att öka vid skolpliktens utvidgning och vid den centralisering, som blir

ofrånkomlig i varje fall beträffande enhetsskolans högstadium. Det är

därför ett naturligt kommunalt önskemål att man så långt möjligt får glesbebyggelsen

lokaliserad inom sådant avstånd från närmaste skola, att skolskjuts

eller inackordering ej erfordras. Social hemhjälp, särskild hemtjänst

åt gamla och andra nyare hjälpformer låta sig mera effektivt utnyttjas i en

någorlunda samlad bebyggelse än i en mycket utspridd sådan.

Problemet flykten från landsbygden kan enligt styrelsens mening icke

till någon del lösas genom att direkt stimulera glesbebyggelse. De möjligheter

till sådan bebyggelse, som nuvarande lagstiftning ger, synas i och för

sig vara tillräckliga och några ändringar i byggnadslagstiftningens grunder

äro i detta avseende icke påkallade. Ur kommunala synpunkter framstår

det tvärt om som lämpligt att eftersträva att få de små tätortsbildningarna

så funktionsdugliga som möjligt, även om det vid sidan härav även i fortsättningen

måste bli fråga om en icke obetydlig glesbebyggelse.

Förfarandet i fråga om såväl fastighetsbildning som egnahemslånegivning

är decentraliserat och bör så förbli. En viss ojämnhet i tillämpningen

kan då icke undvikas. De råd och anvisningar angående samverkan

mellan lantmäteri- och bostadsmyndigheter m. m., som utfärdades år 1950,

bygga helt på lagstiftningens förarbeten; vid den tidpunkten hade man däremot

knappast några praktiska erfarenheter av lagstiftningens tillämpning.

Det synes vara lämpligt att överarbeta dessa anvisningar med aktgivande

på de överdrifter i olika riktningar, som under dessa år förekommit.

Stockholm den 4 april 1956

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund

Rud. Anderberg

/Sixten Larsson

Bilaga 6

Till Riksdagens statsutskott

Genom remiss den 10 februari har Sveriges Industriförbund beretts tillfälle

att avge yttrande över motionen i Andra kammaren nr 346/1956 om

ökat egnahemsbyggande och motionen i Första kammaren nr 411 beträffande

egnahemsbebyggelsen på landsbygden. Med anledning härav får Industriförbundet

anföra följande.

Egnahemsbyggandet som sådant berör endast indirekt Industriförbundets

medlemmar. Frågan är emellertid av vital betydelse för industrin, då

egnahemsbyggandet utgör en väsentlig del av bostadsproduktionen och det

egna hemmet erbjuder speciella fördelar när det gäller att lösa bostadsproblemet

för de anställda inom många industriföretag. Den svenska industrin

är nämligen i stor utsträckning förlagd till orter, där egnahem är

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

och bör vara den förhärskande bostadsformen. Av denna anledning är det

viktigt även för industriföretagen att egnahemsbygggandet ges erforderligt

utrymme och att de statliga åtgärderna i övrigt utformas så att denna produktionsform

kan vidareutvecklas på ett sunt sätt.

Redan ett ytligt studium av utvecklingen på bostadsmarknaden i våra

större städer ger vid handen, att vi under lång tid framåt har att räkna

med en avsevärd bostadsefterfrågan, som icke kan tillgodoses. Speciellt

olyckligt är detta med hänsyn till den extra påfrestning på bostadsmarknaden,

som kan emotses i början av 60-talet, då antalet''giftermål och därmed

sammanhängande lägenhetsefterfrågan kommer att öka kraftigt. Det

blir därför allt mer nödvändigt att vidtaga åtgärder som kan minska de nu

rådande svårigheterna. En sådan åtgärd är att söka skapa förutsättningar

för en intensifierad produktion av egnahem i mindre tätorter och på landsbygden,

vilket även är det mål som ifrågavarande motioner syftar till. Detta

syfte sammanfaller med de bostadssökandes önskemål, varför alla skäl

synes tala för att frågan ägnas större uppmärksamhet än som nu är fallet.

Under de senaste åren har egnahemmens andel i den totala bostadsproduktionen

endast utgjort ca 20 %, vilket icke på långt när torde motsvara de

bostadssökandes önskemål och än mindre gjort det möjligt att taga igen

den eftersläpning, som uppstått genom att'' denna produktion även under

tidigare år varit för liten.

Med hänsyn härtill måste det betecknas som olyckligt att den statliga

långivningens utformning i nuvarande läge i första" hand gynnar produktionen

av flerfamiljshus; genom subventioner och hyresreglering hålles

hyresnivån i städerna nere, medan samtidigt produktionen av egnahem

försvåras genom nu gällande regler och föreskrifter. I årets statsverksproposition

har socialministern återigen funnit sig nödsakad att starkt begränsa

egnahemsbyggandet.

Efterkrigsårens bostadspolitik har medvetet gynnat tillkomsten av kommunala

och kooperativa bostadsföretag, vilka helt inriktat sin produktion

på flerfamiljshus. Denna överbetoning av flerfamiljshuset som bostadsform

har lett till att även i mindre tätorter, där det egna hemmet borde

vara den naturliga bostadsformen, bebyggelsen i stor utsträckning kommit

att utformas som 3-våningshus. Enskilt initiativ har i stor utsträckning

bortkopplats, och riktlinjerna för bostadsbyggandet har nära nog i detalj

utformats av statliga och kommunala myndigheter. De bostadssökandes

möjligheter att påverka produktionen i den riktning de önska har därigenom

i stort sett försvunnit. Det tycks förhålla sig så som antydes i

motionen nr 346 att det är staten — långivaren — som bestämmer bostadsproduktionens

inriktning och inte konsumenten.

Det stöd, som lämnats egnahemsbyggaren, har främst tagit sikte på

självbyggeri. Det har även förutsatts, att byggandet skulle ske hantverksmässigt

och utan särskilda administrationskostnader. Detta har i fråga om

egnahemsområdet hållit tillbaka den mekanisering och rationalisering, som

i övrigt ägt rum inom bostadsproduktionen, vilket allt medfört, att den

tekniska utvecklingen inom egnahemsbyggandet gått långsamt. Det bör

dock i detta sammanhang framhållas, att flera svenska industrier visat att

även inom småhusbyggandet långt driven rationalisering är möjlig. För

att resultatet därav skall komma allmänheten till godo i någon större utsträckning

måste emellertid som ovan antytts statsmakternas inställning

till hela frågan ändras.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

119

Byggnadsarbetarna tillhör en höglönegrupp, vilket bidrager till att

bostäder i förhållande till annan produktion bli dyra. I våra strävanden att

hålla nere byggnadskostnaderna — och därmed boendekostnaderna är

det därför viktigt att bedriva egnahemsproduktionen så att antalet arbetstimmar

blir så lågt som möjligt. Detta kan endast ske genom en noggrann

planering och ett effektivt byggande. En sådan planering måste ske pa

mycket lång sikt, vilket är omöjligt att genomföra på det sätt som egnahemsproduktionen

f. n. är upplagd.

Med den tendens till ökad specialisering som äger rum aven inom byggnadsbranschen

är det inte möjligt att påräkna att egnahemsbyggare äga

erforderliga färdigheter för mer betydande arbetsinsatser. Detta har även

visat sig däri att bland den egnahemssökande allmänheten allt fler raknar

med att huset skall uppföras av byggmästare eller annan företagare.

I USA, där närmare 90 % av bostadsproduktionen utgöres av 1-familjshus,

uppgår kostnaden för en villa om 3 sovrum, vardagsrum och kök till

2i/2_31/ gånger ägarens årsinkomst. I Sverige är motsvarande siffra 4 6

gånger årsinkomsten. Denna avsevärda skillnad antyder att avsevärda

möjligheter till besparingar borde förefinnas. ... , ..lt

Det har framhållits, att egnahem ger möjligheter till fritidssysselsättning

och att detta får ökad betydelse i samma mån som arbetstiden avkortas.

Vi vill understryka dessa synpunkter och samtidigt peka på att

det stora intresse för »sommarstugor» som vuxit fram under efterkrigsåren,

är ett uttryck för samma sak. Det förefaller oss vara riktigare att

såväl våra byggnadsresurser som sommarstugeägarnas ambitioner inriktas

på att skapa egnahem. , ,

Dagens läge på kreditmarknaden motiverar åtgärder for att uppmuntia

bostadssparande. Härvid erbjuder egnahem bättre möjligheter än andra

bostadsformer. Även det i motionen nr 346 berörda förhållandet att statliga

tertiärlån för egnahem amorteras på 25 år bör understrykas. Egnahemsägaren

får därigenom känslan av att spara åt sig själv. Den sänkning av

bostadskostnaden, som inträder efter 25 år, blir även ett värdefullt bidrag

till familjens pensionering. , , , ,

De nyligen ändrade villkoren för statlig belåning av bostadshus har

bl a syftat till att pressa ned byggnadskostnaderna. Detta kan emellertid

draga med sig en förenkling av standarden. Under sådana omständigheter

är det riktigare att bvgga ett »billigt» egnahem än enklare lägenheter 1 flerfamiljshus.

Det förra kan framdeles kompletteras såväl beträffande utrymme

som standard, under det att flerfamiljshus med låg standard 1 viss

mån ge intryck av att vara undermåliga.

Med stöd av vad sålunda anförts får Industriförbundet instamma 1 de

yrkanden som göres i motionen nr 346 i Andra kammaren.

Stockholm den 4 april 1956

SVERIGES INDUSTRIFÖRBUND

L. E. Thunholm

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

Bilaga 7

Till Riksdagens statsutskott

Genom skrivelse den 10 februari detta år bär Utskottet hemställt till

Sveriges Lantbruksförbund att avgiva utlåtande över vissa inom riksdagen

väckta motioner, nämligen dels två likalydande motioner, I: 193 och II: 340

om ökat egnahemsbyggande, dels två likalydande motioner, 1:411 och

II: 49a, om beaktande av vissa synpunkter beträffande egnahemsbebyggelsen

på landsbygden, dels ock motionen II: 359 angående en friare bostadsbebyggelse

på landsbygden in. in.

I de förstnämnda motionerna (1:193 och 11:346) har hemställts, att

riksdagen måtte

dels uttala, att en begränsning av egnahemsbyggandet på sätt föreslagits

i statsverkspropositionen icke bör komma till stånd och att icke heller

hinder bör läggas mot igångsättande av egnahemsbygge vid vilken tidpunkt

som helst under året,

dels i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att utredning snarast måtte

företagas i avsikt att få fram konkreta förslag till praktiska åtgärder för

att förbätti a förutsättningarna för ett väsentligt ökat egnahemsbyggande.

I motionerna 1:411 och 11:495 har motionärerna hemställt, att riksaa§5n

m^e besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att i motionen

anförda synpunkter beträffande egnahemsbebyggelsen må beaktas under

pågående utredning av vissa bostadspolitiska frågor.

I motionen II: 359 har motionären hemställt,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om

1) skyndsam utredning

a) angående sådana ändringar i gällande författningar, tillämpningsforordnmgar

och administrativa anvisningar, att förutsättningar skapas

för en friare bostadsbebyggelse på landsbygden;

b) angående vilka åtgärder som kan vidtagas för att genom forskning,

konstruktionsarbeten och försöksverksamhet främja tillkomsten av praktiska

alternativ i fråga om bostäders och sanitetsanläggningars utformning

vid glesbebyggelse;

2) vidtagande av de åtgärder, vartill utredningen kan föranleda, samt

fiamläggande för riksdagen av förslag i de fall åtgärdernas genomförande

kräver dess medverkan.

Med anledning av vad i motionerna anförts och hemställts får förbundet

anföra följande.

Lantbruksförbundet delar helt den i samtliga motioner uttalade uppfattningen

att åtgärder bör vidtagas i syfte att förhindra ytterligare utflyttning

från landsbygden till städerna och andra större tätorter, även om

den fortsatta jordbruksrationaliseringen kommer att medföra ett minskat

arbetskraftsbehov för jordbrukets del. Såsom i motionerna framhållits,

bör man nämligen sträva efter att söka bibehålla från jordbruket friställda

arbetare på landsbygden. De har numera större förutsättningar än förr

att bo kvar där, även om de i fortsättningen kommer att arbeta i en från

bostaden förhållandevis avlägset belägen tätort. Det finns redan nu erfarenheter,

som ger vid handen, att de förbättrade kommunikationerna och

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

121

det förhållandet att allt större folkgrupper skaffar sig motorfordon gör

det möjligt att bo i en ort och arbeta i en annan. De med resorna förenade

olägenheterna uppväges, såsom motionärerna framhåller, av andra fördelar,

och detta blir förhållandet framförallt om bostäderna på landsbygden

icke i fråga om bekvämligheten är underlägsna de bostäder som tätorterna

erbjuder.

För att en dylik utveckling skall bli möjlig och för att till och med en

flyttning från tätorter till landsbygd skall underlättas, bör, såsom i motionerna

också framhållits, bostadsbyggandet på landsbygden befrämjas på

olika sätt, främst genom att egnahemsbyggandet underlättas. Detta bör

ske såväl genom bostadssociala åtgärder som genom att strävandena inriktas

på att rationalisera egnahemsbyggandet i syfte att nedbringa byggnadskostnaderna.

Strävandena bör också gå ut på att underlätta samhällsbildning

på landsbygden. Härigenom uppkommer ökade förutsättningar

att få industri — och kanske framförallt serviceföretag — förlagda till

orter utanför de nuvarande tätorterna, ty om arbetskraft finns tillgänglig

i orten och dess närhet och nya bostäder för ytterligare erforderlig personal,

som i samband med företagets grundande måste flytta dit, utan

svårigheter kan åstadkommas, ökas självfallet möjligheterna för en ur

samhällets synpunkt lämplig industrilokalisering. Byggnadstillståndslagstiftningen

har ju av Kungl. Maj :t föreslagits skola gälla under tills vidare

ytterligare två år och enligt propositionen skall denna lagstiftning även utnyttjas

i lokalisermgspolitiskt syfte.

~ Att bostadsbyggandet måste beaktas i dylika sammanhang är självfallet,

men detta syns hittills icke ha tillräckligt uppmärksammats, bl. a. fordras

bättre ekonomiska resurser för egnahemsbyggandet.

Då Lantbruksförbundet i allt väsentligt delar motionärernas uppfattning

om att åtskilligt kan göras för att befrämja bostadsbyggandet på

landsbygden, så att de som där bosätter sig kan erhålla lika goda bostäder

som i tätorterna, och att detta är ett medel för att behålla och t. o. m.

öka befolkningen på landsbygden, får förbundet tillstyrka,

att Statsutskottet i anledning av motionerna föreslår vidtagande av

åtgärder i motionernas syfte.

Stockholm den 27 mars 1956

SVERIGES LANTBRUKSFÖRBUND

förening u. p. a.

Gösta Lie dberg

C. W. Curtman

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

P.M.

Bilaga 8

om bostadsmarknadsläget i början av år 1956

Undersökningens omfattning och källor

Bostadsstyrelsen har sedan år 1949 årligen från förmedlingsorganen i

vissa kommuner inhämtat uppgifter om antalet bostadssökande. Styrelsen

har företagit en ny enkät härom i början av år 1956. Uppgifter, som efter

förmedlingsorganets eget val skulle avse antingen den 1 januari eller den 1

februari 1956, har begärts från 295 kommuner. Som källor för redovisningen

föreslog styrelsen register, som förs av kommunala bostadsförmedlingar,

andra kommunala organ, allmännyttiga, kooperativa och enskilda bostadsföretag

samt industrier.

Intill den 16 mars hade 237 förmedlingsorgan besvarat och 58 förmedlingsorgan

icke besvarat enkäten. Av förstnämnda 237 förmedlingsorgan

har 38 meddelat, att register som är lämpliga som grundval för redovisningen

icke föres och 28 lämnat uppgifter, som icke har tagits med i bearbetningen

därför att de antingen har ansetts mindre tillförlitliga

eller därför att samtliga eller flertalet sökande icke har fördelats

efter bosättningsort, lägenhetsinneliav och familjeförhållanden. Som framgår

av nedanstående tablå ingår i bearbetningen uppgifter för 41 av de 43

tillfrågade kommunerna med mer än 20 000" invånare, men för föga mer

än hälften av de mindre kommunerna.1 Även om man räknar med de kommuner,

i fråga om vilka förmedlingsorganen har meddelat att lämpliga

register ej föres, föreligger uppgifter för endast ungefär två tredjedelar av

kommunerna med mindre än 20 000 invånare. Om det stora bortfallet av

mindre kommuner beror på att antalet bostadssökande är ringa eller bör

Antal

Därav har nedan

angivna antal

kommuner,

från vilka

uppgifter

begärts

lämnat bear- betnings- bara upp- gifter

meddelat

att register

ej föres

lämnat

ofullstän- diga upp- gifter 1

icke

svarat

Samtliga kommuner.............

295

171

38

28

58

Därav kommuner med

mer än 30 000 inv............

19

19

20 000—30 000 » ....

24

22

1

1

10 000—20 000 » ...........

54

25

7

8

14

5 000—10 000 » .........

91

52

16

13

10

mindre än 5 000 » ...........

107

53

14

7

33

1 eller mindre tillfälliga uppgifter.

2 eller meddelat att uppgifterna insänds senare (5 kommuner), eller att förmedlingsorganet

på grund av arbetsanhopning icke har möjlighet göra de önskade sammanställningarna (1

kommun).

i Då uppgiften om folkmängden den 1 januari 1956 icke föreligger för samtliga kommuner,

som ingar i undersökningen, har de i redogörelsen grupperats efter folkmängden

den 1 januari 1955.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

123

tillskrivas andra faktorer kan icke bedömas. Det är därför icke möjligt att

fälla några säkra omdömen om antalet bostadssökande i grupperna av tillfrågade

kommuner med mindre än 20 000 invånare.

Även i fråga om de 171 kommuner, som har lämnat bearbetningsbara

uppgifter, är de redovisade antalen icke något exakt mått pa antalet registrerade

bostadssökande, enär alla register icke har utnyttjats. Några register

har utelämnats, emedan förmedlingsorganet har förmodat, att flertalet sökande

redan har blivit räknade i andra register. I andra fall har förmedlingsorganen

icke haft tillgång till eller möjlighet att själva göra de sammansställningar

som har erfordrats. I några fall, då förmedlingsorganen har

meddelat en uppgift om totala antalet sökande i ett register men icke lämnat

erforderliga uppgifter om de sökandes fördelning efter bosättningsort,

lägenhetsinnehav och familjeförhållanden, har dessa sökande uteslutits vid

bearbetningen.

I vilken utsträckning olika slag av register har använts framgar av följande

tablå. Register över sökande till pensionärslägenheter är ej medräknade.

Därav kommuner som utnyttjat

register över sökande

register över

sökande, som

önskar

Totala

antalet

till hyres- o. bostads- rättslägenheter, fört av

register förda

av koop.,

ensk.

kom-

kom-

annat

egnahem,

muner

munal

bostads-

kommunalt

organ eller

fört av

kommunalt

företag eller

industrier

formed-

allmännyt-

organ

ling

tigt företag

171

57

96

104

63

19

19

_

9

1

22

18

3

8

3

25

10

13

13

6

52

6

40

34

31

53

4

40

40

22

Samtliga kommuner ...

Därav kommuner med

mer än 30 000 inv. ,

20 000—30 000 » ,

10 000—20 000 »

5 000—10 000 »

mindre än 5 000 »

Nästan alla de större kommunerna har redovisat sökande till hyres- och

bostadsrättslägenheter, anmälda vid kommunala bostadsförmedlingar.

Knappt hälften av dessa kommuner har redovisat bearbetningsbara uppgifter

om personer som önskar uppföra egnahem. Endast i undantagsfall

har andra register använts. I de mindre kommunerna saknas i allmänhet

kommunala bostadsförmedlingar. Uppgifterna avser till största delen personer

som har registrerats vid allmännyttiga, kooperativa och enskilda bostadsföretag

samt industrier ävensom personer som har registrerats hos

något kommunalt organ därför att de önskar uppföra ett egethem.

Vid infordrandet av uppgifterna framhöll styrelsen, att om mer än ett

register användes för redovisningen, sökande som hade upptagits i flera

register om möjligt borde räknas endast en gång. Av enkätsvaren framgåi

emellertid att detta icke alltid har iakttagits. Vid bearbetningen har det

vidare icke varit möjligt alt beakta att vissa personer bär registrerats som

sökande i mer än en kommun, t. ex. i såväl Stockholm som någon av dess

grannkommuner. Några registrerade bostadssökande har därför blivit räknade

mer än en gång.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

Uppgifternas användbarhet som mått på den otillfredsställda

bostadsefterf rågan

Om man vill använda uppgifterna som mått på den otillfredsställda

marknadsmässiga bostadsefterfrågan, måste man utom till bristerna i redovisningen

av antalet registrerade sökande ta hänsyn även till den skillnad

som måste föreligga mellan detta antal och antalet personer, som representerai

en otillfredsställd marknadsmässig efterfrågan vid undersökningstillfället.

Denna differens beror bl. a. på att icke alla personer som söker

bostad^ låter registrera sina önskemål, på att en del registrerade uppgifter

är föråldrade och på att en del av de registrerade sökandena icke vill eller

icke skulle kunna realisera sina bostadsönskemål omedelbart.

Hur fullständigt de bostadssökande låter registrera sig vid de kommunala

bostadsförmedlingarna, torde bl. a. bero på hur stor del av de lediga

lägenheterna som upplates genom förmedlingarna. Omfattningen av registreringen

vid olika bostadsföretag torde i hög grad bero på omfattningen

av deras aktuella bostadsproduktion och är givetvis begränsad till personer

som önskar bostad i företagens fastigheter. Registreringen vid industriföretag

torde i regel vara begränsad till anställda.

De registrerade uppgifterna är ibland föråldrade, dels ingår i redovisningen

ett antal sökande, vilkas lägenhetsbehov har upphört eller tillgodosetts

utan att de har avförts ur registren, dels kan de antecknade uppgifterna

om boende- och familjeförhållanden vara föråldrade. Vid nästan alla

kommunala bostadsförmedlingar föreligger visserligen skyldighet för de

sökande att med vissa mellanrum förnya sin ansökan, varvid i allmänhet

även förändringar i deras boende- och familjeförhållanden noteras. Sökande

som icke förnyar sin anmälan avföres ur registren. En viss eftersläpning

i avregistreringarna och korrigeringarna av antecknade uppgifter är dock

oundviklig. Den oegentliga ökning av antalet sökande, som uppkommer

härigenom, torde särskilt drabba gruppen sökande utan egen lägenhet. Vid

Stockholms bostadsförmedling har under år 1955 på grund av förestående

omorganisation sökande icke avförts i normal utsträckning. De av kommunala

organ registrerade sökandena som önskar egnahem och de, som

registreras av bostadsföretag samt industrier, är i allmänhet icke skyldiga

att förnya sina ansökningar.

I redovisningen ingår sökande, vilka icke representerar en omedelbar

lägenhetsefterfrågan, antingen därför att de önskar få lägenhet först om

någon tid men har anmält sig för att få en gynnsammare ställning, när behovet

av lägenhet blir aktuellt, eller därför att de saknar ekonomiska förutsättningar

att omedelbart skaffa sig en lägenhet.

Antalet bostadssökande i början av år 1956

De 171 förmedlingsorgan som har lämnat bearbetningsbara uppgifter

redovisar tillsammans 139 000 bostadssökande, som har lägenhet inom

anmälningskommunen men önskar en annan. Vidare redovisas 106 000 i

anmälningskommunen bosatta sökande utan egen lägenhet. I detta antal

har ej inräknats 6 000 sökande, som visserligen själva bor i kommunen

men har familj boende i annan kommun. Flera av dessa torde disponera

lägenhet i den kommun, där familjen bor. Ytterligare ca 40 000 sökande

önskar lägenhet för att byta bosättningsort. Sökande till pensionärslägenlieter

ingår ej i de nämnda antalen.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

125

Flertalet sökande är registrerade vid kommunala bostadsförmedlingar,

nämligen 121 500 sökande med egen lägenhet i anmälningskommunen,

99 000 sökande som jämte eventuell familj bor i anmälningskommunen men

saknar lägenhet, ca 5 000 sökande som bor i anmälningskommunen men

har familjen annorstädes och 34 000 sökande som bor i annan kommun.

Fördelningen efter familjeförhållanden av gruppen i anmälningskommunen

bosatta sökande utan egen lägenhet framgår av tab. 2. För de i redovisningen

ingående kommunerna tillsammantagna gäller, att 21 % av de

Tab. 1. Antal registrerade bostadssökande i 171 kommuner i början av år 19561

Antal

Folk- mängd

den 1

jan. 1955

Inom kommunen

bosatta sökande

Sökande,

som bor

i kom- munen

Sökande,

som bor

i annan

kommun

Kommungrupp

kom-

muner

med egen

lägenhet

utan egen

lägenhet

men har

familj i

annan

kommun

Samtliga registrerade sökande

Stockholm..................

i

776 947

36 576

46 661

1 254

9 639

Göteborg...................

Malmö.....................

i

373 433

22 978

13 898

500

5 137

i

205 640

13 774

4 838

496

2 450

Kommuner med

1 530

9 683

30 000—100 000 inv.......

16

862 437

34 415

21 420

20 000 30 000 » ......

22

531 307

13 730

10 531

883

5 968

10 000 20 000 » ......

25

352 836

7 903

4 988

748

2 219

5 000 10 000 » ......

52

357 883

6 534

2 897

473

3 038

5 000 » ......

53

188 685

3 041

1 076

228

1 572

Summa

171

3 649 168

138 951

106 309

6 112

39 706

Därav sökande till hyres- och

bostadsrättslägenheter registre-

rade vid kommunala bostads- förmedlingar

Stockholm..................

1

776 947

36 576

46 661

1 254

9 639

Göteborg...................

Malmö.....................

1

373 433

22 978

13 898

500

5 137

1

205 640

13 774

4 838

496

2 450

Kommuner med

1 508

9 554

30 000 100 000 inv.......

16

862 437

31 734

21 077

20 000 30 000 » ......

18

444 282

11 925

9 612

709

5 388

10 000 20 000 » ......

10

149711

3 482

2 489

237

1 079

5 000 10 000 » ......

6

44 075

712

555

38

740

5 000 » ......

4

15 639

363

97

37

185

Summa

57

2 872 164

121 544

99 227

4 779

34 172

1 Förmedlingsorganen i följande antal kommuner, vilka icke ingår i redovisningen

i tabellen,

har meddelat att register, som är lämpliga som grundval för redovisning, ej föres.

Antal kom-

Kommungrupp muner Folkmängd

20 000 30 000 inv........... 1 20 791

10 000 20 000 » 7 80 629

5 000 10 000 » 16 110 604

5 000 » 14 43 884

Summa 38 255 908

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

Tab. 2. Bostadssökande utan egen lägenhet, bosatta i den kommun där de söker

lägenhet, fördelade på olika kategorier

Därav

Kommungrupp

Antal

kom-

muner

Antal

sökande

med barn

under

16 år

Övriga

gifta

icke gifta

som avser

att ingå

äktenskap

övriga

icke

gifta

Samtliga registrerade sökande

Stockholm..................

1

46 661

8 513

1 858

9 950

26 340

Göteborg..................

1

13 898

1 924

865

5 977

5 132

Malmö...............

1

4 838

837

237

1 890

1 874

Kommuner med

30 000—100 000 inv.......

16

21 420

4 932

2 144

8 506

5 838

20 000— 30 000 » ......

22

10 531

3 017

953

3 967

2 594

10 000— 20 000 » ......

25

4 988

1 731

614

1 670

973

5 000— 10 000 » ......

52

2 897

937

394

897

669

— 5 000 » ......

53

1 076

346

133

360

237

Summa

Därav sökande till hyres- och

bostadsrättslägenheter registre- rade vid kommunala bostads-

171

106 309

22 237

7 198

33 217

43 657

förmedlingar

Stockholm..................

1

46 661

8 513

1 858

9 950

26 340

Göteborg............

1

13 898

1 924

865

5 977

5 132

Malmö.................

1

4 838

837

237

1 890

1 874

Kommuner med

30 000—100 000 inv.......

16

21 077

4 851

2 038

8 417

5 771

20 000— 30 000 » ......

18

9 612

2 727

834

3 668

2 383

10 000— 20 000 »

10

2 489

732

274

1 047

436

5 000— 10 000 » ......

6

555

115

57

234

149

— 5 000 » ......

4

97

23

15

50

9

Summa

57

99 227

19 722

6 178

31 233

42 094

sökande representera hushåll med minderåriga barn. Ca 7 % är gifta utan

minderåriga barn. Antalet sökande som avser att ingå äktenskap uppgår

Återstående 41 % utgöres av icke-gifta sökande utan avsikt att

ingå äktenskap och utan minderåriga barn men i vissa fall med vuxna

barn eller andra anhöriga.

Av de tidigare anförda skälen är del tydligt att dessa uppgifter icke ger

en tillfi edsställande bild av bostadsbristens omfattning. Vill man göra en

uppskattning av bostadsbristens storlek — i betydelsen marknadsmässigt

underskott i totala antalet lägenheter — bör man emellertid utgå från det

i edovisade antalet bostadssökande utan lägenhet, som bor i samma kommun

där de söker lägenhet. Detta antal utgör ca 106 000. Det bör reduceras —

sannolikt högst avsevärt — med hänsyn till att i redovisningen ingår personer,

som redan har erhållit bostad eller vilkas lägenhetsbehov har upphört,

samt sökande, som vill ha en lägenhet först om någon tid. Detta torde

i stor utsträckning gälla om personer, som har anmält att de önskar bostad

för giftermål, och troligen i icke ringa utsträckning även om övriga icke

gifta sökande. Å andra sidan bör antalet ökas med en viss del av dem, som

bor i en annan kommun än den där de söker lägenhet, samt ett okänt antal

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

127

sökande i kommuner som icke har besvarat enkäten och ett likaledes okänt

antal icke medräknade sökande i de kommuner som har besvarat den.

De redovisade sökandena är i hög grad koncentrerade till de större kommunerna.

I de tre största städerna, vilkas folkmängd utgör 37 % av den

sammanlagda folkmängden i de 171 undersökningskommunerna, är registrerade

53 % av de sökande med lägenhet i anmälningskommunen, 62 % av

dem som bor i anmälningskommunen men saknar lägenhet och 43 % av

dem som själva bor eller har familjen boende i annan kommun. Folkmängden

i de 19 kommunerna med mer än 30 000 invånare utgör 61 % av

den sammanlagda folkmängden i undersökningskommunerna, men av de

sökande i nyss nämnda tre grupper har resp. 78, 82 och 67 % registrerats

i dessa kommuner.

Den starkaste koncentrationen till de större kommunerna visar antalet

sökande, som bor i anmälningskommunen men saknar lägenhet där. I de

större städerna utgörs en relativt större del av dessa av ogifta personer utan

minderåriga barn. I de tre största städerna tillhopa är det endast 22 % av

dessa sökande som representerar hushåll med minderåriga barn eller barnlösa

gifta par. I kommuner med 20 000—100 000 invånare är motsvarande

procenttal 35 och i kommuner med mindre än 20 000 invånare 46.

Förändringarna i antalet bostadssökande under år 1955

I tab. 3 jämföres antalet sökande i början av åren 1955 och 1956. Jämförelsen

har gjorts på två sätt. Under A har alla kommuner tagits med som

har lämnat uppgift vid båda undersökningstillfällena och hela de vid varje

tillfälle redovisade antalen sökande i dessa kommuner har medräknats.

Under B ingår däremot endast sådana kommuner, som vid båda tillfällena

har utnyttjat samma register eller för vilka det har varit möjligt att utesluta

sökande, upptagna i register som har utnyttjats vid endast det ena

undersökningstillfället.

Båda jämförelserna ger i huvudsak samma bild av utvecklingen under

det gångna året i det undersökta kommunbeståndet som helhet. Antalet

i anmälningskommunen bosatta sökande med egen lägenhet och antalet

sökande som önskar flytta till anmälningskommunen har båda ökat med

mer än 15 % och antalet sökande som redan bor i anmälningskommunen

men saknar lägenhet där med ca 10 %. De fyra redovisade undergrupperna

inom sistnämnda grupp har förändrats i olika takt. Antalet sökande med

minderåriga barn har ökat med endast ett par procent och antalet gifta

utan minderåriga barn har t. o. m. minskat något. Tillsammans har dessa

båda grupper ökat mycket obetydligt. Antalet sökande som önskar lägenhet

på grund av förestående giftermål är praktiskt taget oförändrat. Så gott

som hela ökningen är därför koncentrerad till gruppen av icke-gifta sökande

utan minderåriga barn och utan avsikt att ingå äktenskap. Antalet av dessa

sökande har ökat med 26 %.

För Stockholm redovisas i fråga om de tre huvudgrupperna av sökande

något större procentuella ökningar än för hela det undersökta kommunbeståndet.

För Göteborg (utom i fråga om antalet sökande som önskar inflytta

från andra kommuner) och för Malmö redovisas däremot något

mindre procentuella ökningar än genomsnitten. I gruppen av kommuner

med 30 000—100 000 invånare överensstämmer utvecklingen i stort setl

med den genomsnittliga. 1 gruppen av kommuner med 20 000—30 000 invånare

har ökningstakten varit långsammare - i fråga om antalet i anmäl
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

Tab. 3. Antal registrerade bostadssökande i vissa kommungrupper i början av

åren 1955 och 1956

Anm. Under A har alla kommuner tagits med, som lämnat uppgift vid båda undersökningstillfällena

och hela de vid varje tillfälle redovisade antalen bostadssökande har räknats med. Under

B ingår däremot endast sådana kommuner, som vid båda tillfällena har utnyttjat samma register

eller för vilka det har varit möjligt att utesluta bostadssökande, vilka har varit upptagna i register

som har utnyttjats vid endast det ena undersökningstillfället.

Inom kommunen bosatta sökande

utan egen lägenhet

Sökande,

boende i

annan

Antal

med

egen

lägen-

het

Därav

Kommungrupp

kom-

muner

Totalt

med

min-

der-

åriga

barn

Övriga

gifta

icke

gifta som

avser

att ingå

äkten- skap

övriga

icke

gifta

kommun

eller med

familj

i annan

kommun

Stockholm........

.1955

i

30 399

41 173

8 727

2 422

10 153

19 871

9 127

1956

i

36 576

46 661

8 513

1 858

9 950

26 340

10 893

Göteborg ........

.1955

i

19 912

13 147

1 921

859

6 156

4 211

4 798

1956

i

22 978

13 898

1 924

865

5 977

5 132

5 637

Malmö ........

1955

i

12 253

4 601

851

252

1 867

1 631

2 836

1956

30 000—100 000 inv.

i

13 774

4 838

837

237

1 890

1 874

2 946

A

1955

15

26 804

17 762

4 040

1 595

7 325

4 802

9 209

1956

15

32 148

19 609

4 641

2 020

7 606

5 342

10 493

B

1955

15

26 482

17 717

4 040

1 595

7 280

4 802

9 209

1956

15

30 421

19 305

4 574

1 925

7 531

5 275

10 429

20 000—30 000 inv.

A

1955

22

12 753

11 008

3 349

1 185

4 072

2 402

6 098

1956

22

13 730

10 531

3 017

953

3 967

2 594

6 851

B

1955

18

10 976

9 663

2 926

1 027

3 559

2 151

5 421

1956

18

11 921

9 574

2 695

844

3 593

2 442

6 212

—20 000 inv.

A

1955

103

10 986

5 901

1 931

692

2 117

1 161

5 516

1956

103

14 018

7 367

2 454

922

2 413

1 578

6 760

B

1955

75

9 095

4 907

1 510

537

1 899

961

4 293

1956

Samtliga kommungrupper

75

11 057

6 121

1 968

765

2 082

1 306

5 086

A

1955

143

113 107

93 592

20 819

7 005

31 690

34 078

37 584

1956

143

133 224

102 204

21 386

6 855

31 803

42 860

43 577

B

1955

in

109 117

91 208

19 975

6 692

30 914

33 627

35 684

1956

Därav kommuner med

in

126 727

100 397

20 511

6 494

31 023

42 369

41 200

minst 20 000 inv.

A

1955

40

102 121

87 691

18 888

6 313

29 573

32 917

32 068

1956

40

119 206

95 537

18 932

5 933

29 390

41 282

36 820

B

1955

36

100 022

86 301

18 465

6 155

29 015

32 666

31 391

1956

36

115 670

94 276

18 543

5 729

28 941

41 063

36 117

ningskommunen bosatta sökande utan egen lägenhet redovisas t. o. m. en

obetydlig minskning. De fåtaliga kommuner med mindre än 20 000 invånare

som ingår i jämförelsen visar betydande procentuella ökningar.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1!)56

129

Av de större kommunerna saknas endast några få i jämförelsen. Av

sammanlagt 43 tillfrågade kommuner med mer än 20 000 invånare ingår

40 under Å och 36 under B. Det har däremot varit möjligt att sammanställa

uppgifter för endast ett ganska litet antal av de mindre kommunerna. Uppgifter

har år 1956 begärts från sammanlagt 252 kommuner med mindre än

20 000 invånare. Av dessa har 103 kunnat beaktas under A och 75 under B.

Då utvecklingen möjligen har varit olika i de kommuner som ingår i resp.

ej ingår i jämförelsen är det ovisst hur antalet registrerade sökande i

gruppen av mindre kommuner som helhet har förändrats. Den starka koncentrationen

till de större kommunerna gör emellertid att det stora bortfallet

av mindre kommuner har en ganska begränsad betydelse vid bedömningen

av förändringarna i antalet registrerade sökande i det undersökta

kommunbeståndet som helhet.

Vissa av de tidigare angivna bristerna i undersökningen har betydelse

även vid en bedömning av utvecklingen under året. De sökandes benägenhet

att registrera sina önskemål kan variera år från år. Vidare kan andelen

registrerade sökande, vilkas bostadsbehov har tillgodosetts eller upphört

utan att de avförts ur registren, och andelen sökande vilkas anmälan avser

ett framtida behov variera. Den stora ökningen av antalet sökande i Stockholm

torde sålunda delvis bero på att ansökningarnas fortsatta aktualitet

icke har kontrollerats i normal omfattning. En bidragande orsak till att utvecklingen

enligt enkäten ter sig mindre gynnsam för icke-gifta sökande

utan barn och utan avsikt att ingå äktenskap än för övriga grupper utan

egen lägenhet är sannolikt en ökad benägenhet bland ungdom att i god tid

anmäla sig vid bostadsförmedlingarna. Det är dock troligt att utvecklingen

härvidlag även har påverkats av att i varje fall de kommunala organen är

inställda på att i första hand hjälpa familjer med barn och övriga gifta.

Översikt över förändringarna sedan hösten 1952

Antalet registrerade sökande som önskar byta lägenhet och antalet

sökande som önskar flytta till anmälningskommunen har vid de senaste

enkäterna regelbundet ökat. ökningstakten synes ha varit något snabbare

under det senaste året än under de närmast föregående åren.

Antalet registrerade sökande, som är bosatta i anmälningskommunen

men saknar lägenhet, ökade med ca 15 % mellan hösten 1952 och hösten

1953. ökningen hänförde sig till såväl hushåll med minderåriga barn, vilkas

antal ökade med It %, som till gifta och icke-gifta bostadssökande utan

barn, vilkas antal ökade med 13 resp. 16 %. Mellan hösten 1953 och hösten

1954 noterades endast en obetydlig ökning av antalet sökande utan lägenhet

och mellan hösten 1954 och början av år 1955 var antalet praktiskt taget

oförändrat. Från hösten 1953 till början av år 1955 (16 å 17 kalendermånader)

minskade antalet sökande med minderåriga barn och antalet

gifta utan barn med ca <3 %, under det att antalet icke gifta sökande utan

minderåriga barn ökade med ca 7 %. Som redan har nämnts har antalet

bostadssökande utan lägenhet under året mellan de två senaste enkäterna

ökat med ca 10 %. Antalet sökande med barn och antalet gifta sökande

utan barn har endast undergått smärre förändringar, medan antalet ickegifta

sökande har ökat med nästan 15 %. Utvecklingen under det senaste

året synes således ha varit avsevärt gynnsammare än under perioden hösten

1952- hösten 1953 men ogynnsammare än under perioden hösten 1953—

början av år 1955.

'')—685 so B Uran g till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 127

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

Bostadsförmedlingarnas verksamhet

Vid den senaste enkäten har styrelsen insamlat vissa uppgifter om antalen

hos de kommunala organen under året nyanmälda och avförda

sökande till hyres- och bostadsrättslägenheter samt om antalet förmedlade

lägenheter. De nedan redovisade uppgifterna avser förmedlingsverksamheten

vid de kommunala bostadsförmedlingarna i 34 kommuner med

minst 20 000 invånare.

Stockholm...........................

Antal

sökande

den 1 jan.

1955

Antal

nyan-

mälda

Antal

avförda

Därav

fått

lägenhet

Antal

sökande

den 1 jan.

1956

80 370

36 909

19 370

55 528

22 196

214 373

26 528

17 334

7 849

31 241

12 078

95 030

12 768

11 730

6 175

22 923

10 206

63 802

12 394

8 148

3 295

8 379

3 068

35 284

94 130

42 513

21 044

63 851

23 951

245 489

Göteborg............................

Malmö..............................

16 kommuner med 30 000—100 000 inv.

15 kommuner med 20 000— 30 000 inv.

Summa

Genom addition av antalet sökande vid början av året och antalet nyanmälda

erhåller man antalet sökande som under året har haft kontakt

med förmedlingen. Sätter man antalet avförda i relation härtill, finner man

att avgången utgör i Stockholm 12, i Göteborg 22, i Malmö 23, i kommuner

med 30 000—100 000 invånare 26 och i kommuner med 20 000—30 000 invånare

30 % av dem som under året har haft förbindelse med förmedlingen.

Detta tyder på att de sökande i de mindre kommunerna icke står

kvar i kön lika länge som de sökande i de större kommunerna.

I Stockholm har de inneliggande ansökningarnas aktualitet under året

icke kontrollerats på sedvanligt sätt. Antalet av dem som avförts av andra

skäl än att de har fått lägenhet genom förmedlingen är därför mycket obetydligt.

I Göteborg har ungefär en tredjedel, i Malmö nästan hälften, i kommuner

med 30 000—100 000 invånare något mindre än två tredjedelar och

i kommuner med 20 000—30 000 invånare något mer än två tredjedelar av

dem som har avförts icke erhållit lägenhet genom förmedlingen. Detta kan

tyda på att möjligheterna att anskaffa lägenhet utan förmedlingens medverkan

är större i de mindre kommunerna än i de större.

Härpå tyder också den väsentligt olika relationen mellan antalet förmedlade

lägenheter och antalet under året inflyttningsfärdiga lägenheter i

de olika kommungrupperna. Antalet inflyttningsfärdiga lägenheter är enligt

preliminära uppgifter i Stockholm 6 820, i Göteborg 4 492, i Malmö 2 184,

i de sexton kommunerna med 30 000—100 000 invånare 9 385 och i de

femton kommunerna med 20 000—30 000 invånare 4 446. Antalet förmedlade

lägenheter är i Stockholm och Göteborg ungefär 80 % och i Malmö

ungefär 50 % större, men i kommuner med 30 000—100 000 och 20 000—

30 000 invånare ungefär 10 resp. 30 % mindre än antalen inflyttningsfärdiga

lägenheter.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

131

Bilaga 9

P.M.

angående kostnadsutvecklingen

A. Flerfamiljshus

Till 1951 års bostadsutredning lämnades uppgift om byggnadskostnaderna

i vissa städer år 1950. Numera har för lägenheter färdigställda åren

1949—51 kostnaderna framtagits för ett antal projekt i dessa 16 olika städer

med sammanlagt 9 660 lägenheter.

För de ärenden i samma städer, där preliminärt beslut lämnats under

år 1955, sammanlagt 15 119 lägenheter, har kostnaderna omräknats till den

1 januari 1956. Härvid har ej hänsyn tagits till den avrundning med i

genomsnitt ett par procent som kan påräknas vid slutligt beslut på grund

av förbättringar etc. och ej heller till några kostnadsstegringar efter 1

januari 1956. (Hänsyn har ej tagits till eventuell förskjutning i produktion

mellan olika städer.)

För att ge en bild av kostnadsutvecklingen hänvisas till följande uppgifter:
Approximativa

siffror

avsedda att visa relationerna men icke i detalj giltiga.

1950 19551

Antal lägenheter ..........................................

Medellägenhetsyta .......................................

För hela landet ..........................................

Prima lokaler i procent av bostadsyta ............

Byggnadskostnader för enbart bostäder .........

Belastning av prima lokaler på bostadsyta ......

D:o sekunda lokaler ....................................

Summa byggnadskostnad fördelad på bostadsyta

.............................................

D ro fördelad på (bostads + prima lokal) yta

Byggnadskostnad per lägenhet exklusive lokaler

D:o inklusive lokaler .................................

Uppskattad tomtkostnad per m2 ly bostäder ...

D:o per lägenhet .......................................

Uppskattad tomtkostnad för lokaler ca .........

Uppskattad produktionskostnad per lägenhet ca

D:o per m2 lägenhet ca ..............................

Tertiärlån per lägenhet ..............................

Tilläggslån per lägenhet ..............................

Avkastningsvärde ca ....................................

Tertiärlån i procent av avkastningsvärde (exklusive

fördjupning) ....................................

9 660

lgh

15 119

lgh

58,8

m2

58,4

m2

(59—

60)

(57)

2,5

%

5,6

%

394

kr.

543

kr.

15

»

47

10

21

419

kr.

611

kr.

408

»

578

»

23 100

»

31 600

»

24 500

35 600

»

25

»

35

»

1 500

»

2 100

»

100

»

250

26 100

38 000

440

650

»

6 260

»

7 800

820

2 990

25 000

34 700

25

%

23

%

1 Kostnaderna omräknade till index 132 motsvarande 1 januari 1956 varvid en avrundning

med några procent kan tillkomma, Kostnadsstegringar efter 1 januari 1956 är ej alls beaktade.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1956

Den 14 november 1955 gjordes ett försök att analysera skillnaden i

byggnadskostnad mellan ca 415 kr/m3 år 1950 och ca 600 kr/m3 våren 1955.

Härvid angavs följande poster:

a) Indexökning 30 % ............................................................... 125

b) Standardförbättringar inom lägenhet ....................................... 10

c) Veckade hus m. in. Bättre fasadmaterial ................................. 10

d) Mera panncentraler in. m....................................................... 10

e) Mer planering av tomt m. m................................................. 5

f) Skyddsrumsinredning ............................................................ 5

g) Ökad andel lokaler ............................................................... 10

h) Lägre genomsnittlig lägenhetsyta .......................................... 5

i) Högre kreditivkostnader ...................................................... 10

Summa kronor 190

Med numera tillgängliga siffror skulle tabellen få följande utseende från

utgångsvärdet 420 (419) kr. till 610 (611) kr. år 1955.

a) Indexökning 32 %. (Verklig stegring i index är 40 %) ............... 135

b) Standardförbättringar inom lägenhet ....................................... 10

c) Veckade hus m. m. Bättre fasadmaterial ................................. 10

d) Mera panncentraler m. m....................................................... 10

e) Mer planering av tomt m. m................................................. 5

f) Skyddsrum numera enklare ................................................... —

g) Ökad andel lokaler ............................................................... 40

h) Yta oförändrad. F. n. ökande ................................................ —

i) Högre kreditivkostnader ......................................................... 10

220

Vilket ger summa 640

Eftersom byggnadskostnaden (exklusive tomt) är ca 610 kr. kan man

säga att differensen 30 kr. har fångats upp genom den rationalisering som

skett under tiden. I själva verket förekommer ytterligare standardförbättring

som det ej tages hänsyn till vid bostadsstyrelsens värdering, fördyrad

administration genom finansieringssvårigheterna och 8 % högre indexökning

än bostadsstyrelsen räknar med i värderingen, vilket sistnämnda enbart

gör ca 30 kr. till, vilket allt — liksom den »löneglidning» som kan

ha förekommit — även kompenserats av rationalisering, som alltså icke

varit obetydlig (60—75 kr/m2 = ca 10—12 %). Här må kraftigt framhållas

den stora osäkerhet som föreligger i fråga om förevarande siffror.

Här må framhållas, att hyrorna ej har ökat på långt när i proportion

till byggnadskostnaderna, vilket bl. a. beror på förbättrad fastighetsekonomi.

Däremot har ökningen i driftkostnader slagit igenom i de nya husen.

B. Enfamiljshus

I statsverkspropositionen finns en uppgift om belåningsvärdenas genomsnittliga

storlek för under budgetåret 1949/50—1953/54 slutligt belånade

enfamiljshus.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 är 1956

133

Max. yta för

Budgetår Påbörjade enplanshus

ma

1949/50 ...... 1948—49 100

1950/51 ...... 49—50 100

1951/52 ...... 50—51 100— 90

1952/53 ...... 51—52 90

1953/54 ...... 52—53 90—100

1954/55 ...... 53—54 100—125

54—55 125

Lgh

Byggkostnad

Belånings-

yta

m8

Sökt

Godkänd

värde

kr

83

31 300

28 000

30 000

92

33 900

30 500

32 500

96

38 800

34 600

37 200

97

45 400

40 200

42 900

94

49 100

44 000

46 500

95

49 300

46 900

50 100

Åren 1948—49 förekom en viss kostnadsstegring som visserligen avbröts

av en kostnadssänkningstendens hösten 1949, men sedan kom Koreakrisen

och dess kostnadsstegring satte in för fullt sommaren 1950 och kulminerade

våren—sommaren 1952. Det är svårt att särskilja de olika elementen i

kostnadsstegringen, men den beror dels på en indexmässig stegring som

varit större för egnahem än för flerfamiljshus eftersom virke stigit relativt

mycket, dels på ökning i genomsnittlig lägenhetsyta, dels på ökad standard

och utrustning samt övergång till mer radhus och mer stenhus, dels slutligen

på att tomtkostnaderna stigit relativt mer för egnahem än för flerfamiljshus.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:284 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1956/57 till främjande av b a1 i texten