Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående undersökning och planläggning av trafikförhållandena i Bohusläns kustland och skärgårdar.

1956-05-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:133, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående undersökning och planläggning av trafikförhållandena i Bohusläns kustland och skärgårdar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 133 dr 1956

1

Nr 133

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående undersökning

och planläggning av trafikförhållandena i

Bohusläns kustland och skärgårdar.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Karl Andersson m. fl. (I: 202) och den andra inom andra kammaren

av herr Staxäng m. fl. (11:451), hav föreslagits att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att Kungl. Maj :t vidtager åtgärder för

undersökning och planläggning av trafikförhållandena i Bohusläns kustland

och skärgårdar.

Motionärerna ha inledningsvis erinrat om att den bohuslänska kusten

sedan gammalt haft en ganska livlig sjötrafik. Sedan angbåtarnas tillkomst

har reguljär trafik uppehållits längs kusten från Göteborg till Strömstad

med vissa turer utsträckta ända till Oslo. Dessutom har en del trafikföretag

haft en betydande lokaltrafik sjöledes mellan öarna och tätorterna pa fastlandet.

Längs denna cirka 20 mil långa kuststräcka ligger förutom städerna

Göteborg, Marstrand, Lysekil och Strömstad en hel råd med tätbebodda

samhällen dels på kusten och fastlandet och dels på öarna ute i skärgården.

Flera av öarna har en befolkning mellan 1 000 och 2 000 invånare. För

samtliga dessa har sjötrafiken i gångna tider varit ett trafikmedel av stor

betydelse. Ute i den bohuslänska skärgården finns cirka 40 000 bofasta invånare

som för sin utkomst och näring är beroende av goda trafikförbindelser.

Därtill kommer sommartid omkring 100 000 turister och semesterfirare

som söker sig ut till kustbandet. Om man undantager Stockholms

läns skärgård, där viss jämförelse förefinnes, torde motsvarande förhållande

icke finnas i något annat län inom vårt land.

Motionärerna erinra vidare om att transportmedlen till lands på

grund av utvecklingen slagit ut den längs kusten gående långsammare sjötrafiken,

varigenom kustsamhällena i högre grad än förut blivit beroende

av förbättrade landförbindelser.

De stödåtgärder som under senare år kommit till stånd bl. a. från

statens sida för att upprätthålla en fortsatt båttrafik har emellertid betraktats

som en övergångsåtgärd tills att andra bättre kommunikationer till

lands hunnit byggas ut. I detta sammanhang upplyser motionärerna om att

det bolag, som senast ombesörjt reguljär båttrafik mellan Göteborg och

74 t ce Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 133

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1956

Smögen, fi. o. m. den 2 januari i år upphört med sin verksamhet och numera

trätt i likvidation.

Härefter ha motionärerna anfört följande.

Denna allvarliga utveckling på trafikväsendets område för berörda öar

och kustområde kommer sannolikt att medföra en ökad isolering och betydande

risk för ytterligare avfolkning. Då befolkningstätheten är störst

utåt kusten och länets största samhällen där är belägna, får dessa kommunikationsfrågor

en ytterst allvarlig innebörd för hela länet.

Då trafikutvecklingen som förut nämnts nu otvetydigt pekar på landtrafik,

ligger enligt vår mening lösningen för skärgårdsbefolkningens trafikproblem

däri att fasta vägförbindelser utbyggs till skärgårdssamhällena.

Landskapets geografiska struktur har medfört att såväl järnvägen (Bohusbanan)

som den genomgående landsvägen (riksväg nr 2) går relativt långt

inne i landskapet. Härifrån har redan flera tvärgående vägar ut till kusten

kommit till stånd, men skärgårdssamhällena står i stort sett ännu utan

fasta trafikförbindelser till fastlandet och kustsamhällena utan lämpliga

vägförbindelser med varandra.

Vägförvaltningen i länet har nyligen fått i uppdrag att undersöka behovet

av vissa färjförbindelser, men det erfordras även planläggning av nya

vägar och broförbindelser om trafiken skall kunna tillgodoses och en ersättning

för den mistade båttrafiken uppnås. Vissa av skärgårdens tätbebodda

Öar t. ex. Käringön har ett sådant läge att broförbindelse är otänkbar, och

en reguljär färjtrafik ställer sig ganska dyrbar. I sådana fall bör övervägas

om passbåtförbindelser kunde insättas och därvid erhålla samma rätt som

färja d. v. s. att vägförvaltningen fick upprätthålla vägtrafik med passbåt

utan avgift för trafikanter såsom fallet är med färja.

Det synes oss angeläget att en undersökning genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

försorg företages om hur berörda trafikbehov lämpligen bör

lösas. Härvid bör upprättas förslag om att genom en utbyggnad av vägnätet,

byggande av broar samt inrättande av nya färjor och passbåtförbindelser

skaffa trafikmöjligheter för den stora befolkning som lever och är

bofast i Bohusläns skärgårdar och kustområden.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen

samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Väg- och vattenbyggnads styrelsen erinrar till en början om att frågan

om Bohusläns kommunikationer under senare år vid ett flertal tillfällen

varit föremål för styrelsens ställningstagande. Sålunda underströk styrelsen

bl. a. i utlåtande över en av 1952 års bohuskusttrafikutredning avgiven

promemoria, att den planläggning av skärgårdens förbindelser på längre

sikt, som borde genomföras innan åtgärder vidtoges i syfte att omlägga

trafiken, krävde ett omfattande utredningsarbete, som därför snarast möjligt

borde påbörjas.

Styrelsen framhåller vidare, att vissa begränsade utredningar på området

redan igångsatts genom vägförvaltningens försorg. Styrelsen anför

vidare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1956

3

Den nu aktualiserade frågan är icke enbart en vägfråga utan problemen

bör även ses i ett vidare sammanhang såsom med hänsyn till berörda

trafikföretags möjligheter att upprätthålla förbindelserna, näringslivets utveckling

och lokalisering, befolkningsutvecklingen o. d. Styrelsen har

sig bekant att utredningar i sistnämnda hänseenden redan pågå dels inom

Göteborgs regionplaneområde, dels utanför detta genom särskilt utrcdningsorgan.

I den mån dessa kunna nyttiggöras för att belysa skärgårdens

speciella problem synes detta böra ske.

Med hänsyn till frågans vikt är det väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

uppfattning, att en sådan allsidig utredning, varom omförmäles i motionerna,

vore av stort värde som underlag för den fortsatta trafikplaneringen

inom Bohusläns skärgård. Emellertid är projekteringsläget inom verket

för närvarande så ansträngt att en dylik utredning icke kan företagas inom

verket. Styrelsen är dock medveten om att utredningen i vissa delar kommer

att belasta verket. Styrelsen förordar alltså att utredningen kommer till

stånd snarast möjligt antingen genom en kommitté med representanter för

berörda intressen eller också genom särskild utredningsman, som till förfogande

får experter för olika områden.

Sjöfartsstyrelsen uttalar bl. a., att trots stora ekonomiska uppoffringar

från såväl enskilda intressenters som det allmännas sida förutsättningar

icke gått att skapa för det fortsatta uppehållandet av kustlinjetrafiken.

Fortsättningsvis anföres följande.

Detta måste anses bero på att det för båtlinjerna kvarstående trafikunderlaget

blivit alltför begränsat för att möjliggöra helårstrafik med kombinerade

gods- och passagerarefartyg av nuvarande typ med dessas ofrånkomligt

höga driftkostnader. Kustlinjefartygens relativa långsamhet samt

— bortsett från högsommarmånaderna — finjernas mycket ringa turtäthet

ha medfört att den fast bosatta befolkningen praktiskt taget helt övergått

till att för sina resor taga i anspråk andra kommunikationsmedel. Även

godstransporterna torde utan någon egentlig belastning av kustsamhällenas

invånare redan nu kunna omhändertagas av andra trafikföretagare. Med

hänsyn härtill kan enligt sjöfartsstyrelsens mening enbart ett bortfall av

kustlinjetrafiken knappast tagas till intäkt för åtgärder av de i motionerna

antydda syftet — även om dylika åtgärder ur andra synpunkter kunna anses

angelägna.

Betydelsen av den av Marstrandsbolaget bedrivna verksamheten ligger

numera närmast hos turisttrafiken under högsommaren. Skulle denna

trafik jämväl försvinna, går för sommargäster och turister en värdefull

rekreationsmöjlighet förlorad. Därjämte kommer under sommarmånaderna

de landväga trafikmedlen att — åtminstone tills områdets brofrågor lösts

— få en tidvis svårbemästrad merbelastning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön framhåller, att den av motionärerna

påtalade utvecklingen stått klar för länsstyrelsen, vilken med de

möjligheter som yppats medverkat till att bättre väg-, bro- och färjförbindelser

kommit till stånd i kustbandet. Vidare framhålles, alt åt vägförvaltningen

i länet uppdragits att verkställa utredning om erforderliga färjförbindelser

i Bohusläns skärgård. En sådan utredning är emellertid icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1956

till fyllest. Den bör även omfatta erforderliga väg- och broförbindelser.

Länsstyrelsen anför vidare.

Vid uppgörandet av förslagen till flerårsplaner skulle det för länsstyrelsen

vara av stort värde att ha tillgång till en utredning rörande här berörda

kommunikationsproblem. Det skulle icke endast ge en uppfattning om det

samlade behovet av investeringar för detta ändamål utan även vara till

vägledning vid angelägenlietsgraderingen av de olika företagen.

En utredning av kommunikationsproblemen är emellertid icke endast en

vägteknisk fråga. Som grund härlör måste ligga en näringsgeografisk utredning.

En sådan pågår emellertid redan såväl inom länet som inom göteborgsregionen,

och ehuru den icke är färdigställd, torde resultaten härav

successivt kunna utnyttjas för här ifrågavarande ändamål.

Under hänvisning till det anförda får länsstyrelsen för sin del tillstyrka,

att en utredning kommer till stånd i huvudsak enligt de riktlinjer, som

angivas i motionerna. Länsstyrelsen vill emellertid framhålla, att därest

denna utredning avses skola uppdragas åt väg- och vattenbyggnadsverket,

vilket enligt länsstyrelsens mening vore det lämpligaste, det för den på vägförvaltningen

ankommande delen av utredningen erfordras, att särskild

personal ställes till förfogande, för att utredningen skall kunna genomföras

inom rimlig tid.

Utskottet. Utvecklingen på kommunikationsväsendets område har -_-

såsom framhållits av både motionärerna och de hörda remissmyndigheterna

— medfört att de snabbare landtransportmedlen i allt större utsträckning

ersatt den mera långsamt gående kusttrafiken. Det till följd härav minskade

underlaget för den senare trafiken har i sin tur medfört försämrade kommunikationsförhållanden

för befolkningen i de vidsträckta delar av de

bohuslänska kustområdena och skärgårdarna som antingen helt sakna vägoch

broförbindelser eller också ha otillfredsställande sådana. Även utskottet,

som i allt väsentligt delar motionärernas uppfattning i denna fråga,

finner det därför angeläget att utan tidsutdräkt åtgärder vidtagas för åstadkommande

av en förbättring härutinnan. Sådana åtgärder synas i enlighet

med vad som förordats av motionärerna främst böra syfta till åvägabringande

av fasta väg- och broförbindelser samt, där sådana icke rimligen

kunna utbyggas, kompletterande färj- och passbåtförbindelser. Utbyggnaden

av kommunikationslederna i fråga bör självfallet föregås av en allsidig

undersökning och planläggning av på vad sätt och i vilken turordning

denna utbyggnad bör ske. Utskottet, som alltså tillstyrker att en sådan

undersökning verkställes, förutsätter att vid densammas genomförande

de av motionärerna och remissinstanserna anförda synpunkterna vederbörligen

beaktas. Beträffande formerna för undersökningen torde det få

ankomma på Kungl. Maj:t att taga ställning. Representanter för vägmyndigheterna

torde dock i en eller annan form böra beredas tillfälle deltaga

i utredningsarbetet. Detsamma torde vidare böra bedrivas på ett sådant

sätt att därav föranledda förslag eller delförslag kunna tagas i beaktande

vid den omprövning av flerårsplanerna för väg- och brobyggnadsverksamheten

för aren 1955—1959 som skall verkställas nästkommande år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1956

5

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till motionerna 1: 202 och

11:451, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl.

Maj :t ville vidtaga åtgärder för undersökning och planläggning

av trafikförhållandena i Bohusläns kustland och skärgårdar.

Stockholm den 15 maj 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, Leander, Gillström, Näsström, Pålsson, Sundelin, Einar Persson,

Erik Svedberg, Rikard Svensson, Söderberg, Bengtson, Jacobsson och Birke;

samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Dover storp, Andersson i

Malmö, Åkerström, Rubbestad, fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors,

Andersson i Mölndal, Staxäng, Widén, Jansson i Kalix, Löfroth, Svensson

i Stenkyrka, Blidfors, Andreasson och Nelander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:290 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående undersökning och planläggning av trafikförhållandena i Bohusläns kustland och skärgårdar. a1 i texten