Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en fast broförbindelse över Göta älv vid Jordfallet.
1956-05-15 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1956:135, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en fast broförbindelse över Göta älv vid Jordfallet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1956
5
Nr 135
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en fast broförbindelse
över Göta älv vid Jordfallet.
(4:e avd.)
I två
herr Boo m. fl. (1:200) och den andra inom andra kammaren av herr
Andreasson m. fl. (11:368), har föreslagits att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställer att Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att snarast vidtaga åtgärder för åstadkommandet av en
fast broförbindelse över Göta älv vid Jordfallet.
Motionärerna erinra inledningsvis om att nedanför den kapacitetssvaga
bron över Göta älv vid Lilla Edet endast en fast förbindelse finnes mellan
Bohuslän och övriga Västsverige, nämligen den synnerligen hårt belastade
Götaälvsbron i Göteborgs centrum. Sedan långa tider har stått klart nödvändigheten
av att en ny fast förbindelse skapas vid Jordfallet, där nu en, stundom
två, men tyvärr också stundom ingen färja alls förmedlar kontakten
mellan de två älvsidorna. I synnerhet vid isbildning i älven är denna trafik
synnerligen känslig, men även andra faktorer, som nedisning av färj lägena
och avkörda draglinor, gör förbindelsen osäker. Vissa perioder måste t. ex.
bussresenärer växlas över från bussar på ömse sidor älven när den störie
färjan är ur funktion, och ofta tvingas både lastbilar och privatbilar ner
via Göteborgs centrum när Nordfallsleden blockeras av tekniska missöden
eller för stor köbildning å ömse sidor. Både för den lokala trafiken i detta
livliga arbets- och bostadsdistrikt med över 10 000 invånare, Kungälv, Nödinge
och delar av Starkärrs kommun, den regionala trafiken, som t. ex.
lasttrafiken från Göteborgs hamnar på Hisingen mot riksväg 7 eller den
kraftiga sommartrafiken från Västsverige ut mot riksväg 2 och Bohusläns
kustområden, liksom för den alltmer bekymmersamma trafiksituationen i
Göteborgs centrum, krävs att krafttag nu tages för att lösa Jordfallsleden.
Vidare erinras om att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i början av detta
årtionde gjort upp ett förslag till en provisorisk lösning av en fast förbindelse
vid Jordfallet, en s. k. hängfärja. Förslaget rönte dock stark kritik på
grund av de höga anläggningskostnaderna, den obetydliga kapacitetsökningen
jämfört med färj trafiken och dess anskrämliga utseende intill Bolnis
fästning. Ärendet återvisades till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i eu
kungl. resolution den 10 oktober 1952 för förnyad handläggning »därvid
samråd skulle äga rum med, förutom vederbörande, regionplanenämnden».
6
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1956
Slutligen upplyses att regionplanenämnden för att om möjligt påskynda
ärendets behandling i juni 1954 framlade ett principförslag till en lågbrolösning
som utarbetats på regionplanekontoret efter förhandlingar med repi
escntanter för Kungälvs stad och Nödinge kommun, stadsplanekontoret i
Göteborg, lotsdirektören, kanalverket, Motormännens riksförbund och Elektrokemiska
AB, vilka samtliga anslöt sig till detta principförslag. Vägförvaltningarna
i Älvsborgs län och Göteborgs och Bohus län informerades, och
förslaget översändes till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Vad som därefter enligt motionärerna synbarligen skett är, att den förut
omtalade större lindragna färjan kommit till platsen för ett halvår sedan
men tyvärr gjort föga nytta, enär den vid upprepade tillfällen varit ur funktion
på grund av isbildning på själva färjelägena.
Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning.
yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelserna
i Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län.
Väg- och vattenbyggnads styr elsen framhåller bl. a., att den senaste vintern
med dess svåra isförhållanden tydligt visat, att en färjförbindelse med
linstyrda färjor i detta fall icke är tillfredsställande, samt anför fortsättningsvis
följande.
Eu utredning om bro vid Jordfallet pagar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Preliminärt förslag är upprättat till öppningsbar lågbro i ett läge
som angivits i av regionplanekontoret i Göteborg upprättat preliminärt förslag
till lösning. Emellertid är planeringen av en lågbro förenad med många
och i flera avseenden svårbemästrade problem. Grundläggningsförhållandena
äro icke gynnsamma och geotekniska undersökningar måste utföras.
Tillfartsvägarna komma att korsa såväl järnvägen på östra älvstranden
som de på vardera sidan av älven framgående riksvägarna. Detta erfordrar
omfattande planläggning. Vissa svårigheter föreligga därjämte beträffande
anslutningar mellan brons tillfartsvägar och befintlig industri. Sjötrafiken
på älven är mycket livlig och kommer att medföra ofta återkommande och
besvärande avbrott i landsvägstrafiken. För att lösa dessa problem måste
sa\äl %ägtrafiken som sjötrafiken bli föremål för en närmare analys.
Vissa av de ovan nämnda undersökningarna och utredningarna pågå genom
vägförvaltningens försorg. Det är styrelsens avsikt, att så snart undersökningarna
slutförts framlägga förslag till trafikförbindelsens ordnande.
Sedan bioförslaget färdigställts torde frågan om broföretagets injämkning
i tlerårsplanerna få behandlas i vanlig administrativ ordning.
Jämväl länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön anser, att den gångna
vintern visat, att en färj förbindelse över Göta älv vid Jordfallet icke är tilltredsställande
ur trafiksynpunkt.
Da emellertid en utredning om bro vid Jordfallet redan pågår inom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, och denna torde komma att bedrivas med
största skyndsamhet, synes det länsstyrelsen icke erforderligt att meddela
något uppdrag från Kungl. Maj :t till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på
sätt motionen avser. Frågan om broföretagets upptagande i flerårsplanen
för storbroar får därefter bli föremål för överväganden vid planens revidering
år 1957.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1956
Länsstyrelsen i Älvsborgs län betecknar nuvarande förbindelse som synnerligen
otillfredsställande. Vidare framhålles bl. a. följande.
Såvitt länsstyrelsen kan finna skulle anordnandet av en broförbindelse
över älven i höjd med Bohus station innebära en fullgod lösning av lfragavarande
trafikproblem. Vissa utredningar i detta arnne ha redan verkställts
utav Göteborgs regionplanenämnd varjämte väg- och vattenbyggnadsstyresen
för någon månad sedan uppdragit åt vägforyaltningen i lanet att verkställa
stakningar på marken in. m. för bro med tillfarter i huvudsaklig överensstämmelse
med ett inom regionplanenämnden uppgjort skissforslag. Vaoförvaltningen
bär påbörjat utredningen, vilken skyndsamt kommer att ut
Länsstyrelsen
får vidare meddela, att länsstyrelsen i yttrande till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen den 5 november 1954 över förslag till flerarsplan
för byggande av storbroar under perioden 19o5—19o9 framhållit, att
utrymme i planen borde beredas för en broförbindelse över Gota alv vid
Jordfallet, vilket företag syntes hänförligt till landets storbroar och som av
länsstyrelsen redan då bedömdes vara synnerligen angelaget. Företaget tinnes
emellertid icke inrymt i den slutliga storbroplanen.
Utskottet. I sitt av 1950 års riksdag godkända utlåtande nr 6 (p. 24) framhöll
utskottet i anledning av väckta motioner rörande anläggande — i enlighet
med ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utarbetat förslag av en
liängfärja vid Jordfallet, att, såvitt utskottet kunnat finna, den befintliga
färj leden vid nämnda plats ur flera synpunkter måste betecknas som i hög
grad otillfredsställande, varför behov syntes föreligga av en snar lösning av
frågan. Enligt utskottets mening finge emellertid icke bortses från att den
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna hängfärjan innebure en teknisk
konstruktion, som åtminstone i vårt land ännu vore helt oprövad. För
projektet förelåge dessutom alternativa förslag. Det kunde även synas tveksamt
huruvida befinligt övergångsställe över älven utgjorde den lämpligaste
platsen för en mera permanent förbindelseled. Att enbart på grundval av de
i motionerna lämnade uppgifterna taga ställning till projektet i fiåga fann
utskottet därför icke möjligt. Utskottet förutsatte emellertid att fragan gjordes
till föremål för förnyad prövning från Kungl. Maj :ts sida och att därav
föranlett förslag förelädes riksdagen så snart förhållandena medgåve.
Frågan berördes även vid 1951 års riksdag. I anledning av da väckta motioner,
i vilka hemställts att riksdagen måtte uttala att arbetet med byggande
av förenämnda hängfäx-ja borde påbörjas under budgetåret 1951/52, hänvisadcs
sålunda av utskottet till ett av departementschefen i statsverkspropositionen
gjort uttalande, enligt vilket styrelsen finge anses oförhindrad att
med anlitande av medel från anslaget till byggande av broar påbörja arbetet
med företaget, om styrelsen funne detta möjligt. Nagon särskild framställning
i ärendet från riksdagens sida syntes därför enligt utskottets mening ej
erforderlig.
Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt yttrande över de nu aktuella
motionerna erinrat, fastställde styrelsen i slutet av år 1951 arbetsplan
för utförande av en liängfärja vid Jordfallet. Sedan emellertid över beslutet
8
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1956
besvär anförts av Motormännens riksförbund och riksantikvarieämbetet,
återförvisades ärendet till styrelsen för förnyad handläggning. Vidare anbefalldes
styrelsen att i avvaktan på resultatet härav skyndsamt vidtaga de
åtgärder som befunnes möjliga och lämpliga till provisoriskt underlättande
av trafiken över älven vid ifrågavarande plats. Med anledning härav byggdes
nya färjlägen och insattes en ny och större färja i trafik år 1954, varjämte
senare även den gamla färjan insattes i regelbunden trafik.
Trots de sålunda vidtagna åtgärderna äro trafikförhållandena vid platsen
enligt såväl motionärerna som de i ärendet hörda remissmyndigheterna alltjämt
otillfredsställande, vilket särskilt kommit till synes under den gångna
vintern med dess svåra isförhållanden. Även utskottet har övertygats om
att allvarliga olägenheter äro förknippade med det sätt, varpå trafiken nu
upprätthålles på platsen, varför en fast förbindelse i och för sig synes motiverad.
Utskottet finner det dock icke heller nu möjligt att taga ställning till
frågan om den föreslagna brons angelägenhetsgrad i förhållande till andra
trängande investeringsbehov på förevarande område. Beträffande frågan om
brons lämpliga läge synas dessutom delade meningar råda. I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
yttrande har emellertid erinrats om att en utredning av
hithörande frågor pågår inom styrelsen och att preliminärt förslag till öppningsbar
lågbro i ett av regionplanekontoret i Göteborg föreslaget läge redan
upprättats. Kompletterande undersökningar beträffande vissa med brofrågan
sammanhängande trafikförhållanden in. in. pågå vidare genom vägförvaltningens
försorg. Styrelsen har slutligen förklarat sig ha för avsikt
att så snart nämnda undersökningar slutförts framlägga förslag till trafikförbindelsens
ordnande, varefter frågan om företagets injämkning i flerårsplanerna
får behandlas i vanlig administrativ ordning. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län har också i sitt yttrande framhållit, att då utredningen
i dessa frågor torde komma att bedrivas med största skyndsamhet, något
uppdrag härutinnan från Kungl. Maj:ts sida till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
icke synes erforderligt. Frågan om broföretagets upptagande i flerarsplanen
för storbroar förutsättes vidare fa bli föremål för överväganden vid
planens revideiing ar 1957. Da salunda motionärernas önskemål redan synes
vara tillgodosedda i rimlig utsträckning, kan utskottet icke finna det motiverat
att från riksdagens sida en särskild framställning till Kungl. Maj:t i
ämnet göres. Utskottet hemställer därför,
att motionerna I: 200 och II: 368 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 maj 1956
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 138.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.