Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en fast broförbindelse över Göta älv vid Jordfallet.

1956-05-15 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:135, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en fast broförbindelse över Göta älv vid Jordfallet.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1956

5

Nr 135

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en fast broförbindelse

över Göta älv vid Jordfallet.

(4:e avd.)

I två

herr Boo m. fl. (1:200) och den andra inom andra kammaren av herr

Andreasson m. fl. (11:368), har föreslagits att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställer att Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att snarast vidtaga åtgärder för åstadkommandet av en

fast broförbindelse över Göta älv vid Jordfallet.

Motionärerna erinra inledningsvis om att nedanför den kapacitetssvaga

bron över Göta älv vid Lilla Edet endast en fast förbindelse finnes mellan

Bohuslän och övriga Västsverige, nämligen den synnerligen hårt belastade

Götaälvsbron i Göteborgs centrum. Sedan långa tider har stått klart nödvändigheten

av att en ny fast förbindelse skapas vid Jordfallet, där nu en, stundom

två, men tyvärr också stundom ingen färja alls förmedlar kontakten

mellan de två älvsidorna. I synnerhet vid isbildning i älven är denna trafik

synnerligen känslig, men även andra faktorer, som nedisning av färj lägena

och avkörda draglinor, gör förbindelsen osäker. Vissa perioder måste t. ex.

bussresenärer växlas över från bussar på ömse sidor älven när den störie

färjan är ur funktion, och ofta tvingas både lastbilar och privatbilar ner

via Göteborgs centrum när Nordfallsleden blockeras av tekniska missöden

eller för stor köbildning å ömse sidor. Både för den lokala trafiken i detta

livliga arbets- och bostadsdistrikt med över 10 000 invånare, Kungälv, Nödinge

och delar av Starkärrs kommun, den regionala trafiken, som t. ex.

lasttrafiken från Göteborgs hamnar på Hisingen mot riksväg 7 eller den

kraftiga sommartrafiken från Västsverige ut mot riksväg 2 och Bohusläns

kustområden, liksom för den alltmer bekymmersamma trafiksituationen i

Göteborgs centrum, krävs att krafttag nu tages för att lösa Jordfallsleden.

Vidare erinras om att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i början av detta

årtionde gjort upp ett förslag till en provisorisk lösning av en fast förbindelse

vid Jordfallet, en s. k. hängfärja. Förslaget rönte dock stark kritik på

grund av de höga anläggningskostnaderna, den obetydliga kapacitetsökningen

jämfört med färj trafiken och dess anskrämliga utseende intill Bolnis

fästning. Ärendet återvisades till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i eu

kungl. resolution den 10 oktober 1952 för förnyad handläggning »därvid

samråd skulle äga rum med, förutom vederbörande, regionplanenämnden».

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1956

Slutligen upplyses att regionplanenämnden för att om möjligt påskynda

ärendets behandling i juni 1954 framlade ett principförslag till en lågbrolösning

som utarbetats på regionplanekontoret efter förhandlingar med repi

escntanter för Kungälvs stad och Nödinge kommun, stadsplanekontoret i

Göteborg, lotsdirektören, kanalverket, Motormännens riksförbund och Elektrokemiska

AB, vilka samtliga anslöt sig till detta principförslag. Vägförvaltningarna

i Älvsborgs län och Göteborgs och Bohus län informerades, och

förslaget översändes till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Vad som därefter enligt motionärerna synbarligen skett är, att den förut

omtalade större lindragna färjan kommit till platsen för ett halvår sedan

men tyvärr gjort föga nytta, enär den vid upprepade tillfällen varit ur funktion

på grund av isbildning på själva färjelägena.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning.

yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelserna

i Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län.

Väg- och vattenbyggnads styr elsen framhåller bl. a., att den senaste vintern

med dess svåra isförhållanden tydligt visat, att en färjförbindelse med

linstyrda färjor i detta fall icke är tillfredsställande, samt anför fortsättningsvis

följande.

Eu utredning om bro vid Jordfallet pagar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Preliminärt förslag är upprättat till öppningsbar lågbro i ett läge

som angivits i av regionplanekontoret i Göteborg upprättat preliminärt förslag

till lösning. Emellertid är planeringen av en lågbro förenad med många

och i flera avseenden svårbemästrade problem. Grundläggningsförhållandena

äro icke gynnsamma och geotekniska undersökningar måste utföras.

Tillfartsvägarna komma att korsa såväl järnvägen på östra älvstranden

som de på vardera sidan av älven framgående riksvägarna. Detta erfordrar

omfattande planläggning. Vissa svårigheter föreligga därjämte beträffande

anslutningar mellan brons tillfartsvägar och befintlig industri. Sjötrafiken

på älven är mycket livlig och kommer att medföra ofta återkommande och

besvärande avbrott i landsvägstrafiken. För att lösa dessa problem måste

sa\äl %ägtrafiken som sjötrafiken bli föremål för en närmare analys.

Vissa av de ovan nämnda undersökningarna och utredningarna pågå genom

vägförvaltningens försorg. Det är styrelsens avsikt, att så snart undersökningarna

slutförts framlägga förslag till trafikförbindelsens ordnande.

Sedan bioförslaget färdigställts torde frågan om broföretagets injämkning

i tlerårsplanerna få behandlas i vanlig administrativ ordning.

Jämväl länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön anser, att den gångna

vintern visat, att en färj förbindelse över Göta älv vid Jordfallet icke är tilltredsställande

ur trafiksynpunkt.

Da emellertid en utredning om bro vid Jordfallet redan pågår inom vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, och denna torde komma att bedrivas med

största skyndsamhet, synes det länsstyrelsen icke erforderligt att meddela

något uppdrag från Kungl. Maj :t till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på

sätt motionen avser. Frågan om broföretagets upptagande i flerårsplanen

för storbroar får därefter bli föremål för överväganden vid planens revidering

år 1957.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1956

Länsstyrelsen i Älvsborgs län betecknar nuvarande förbindelse som synnerligen

otillfredsställande. Vidare framhålles bl. a. följande.

Såvitt länsstyrelsen kan finna skulle anordnandet av en broförbindelse

över älven i höjd med Bohus station innebära en fullgod lösning av lfragavarande

trafikproblem. Vissa utredningar i detta arnne ha redan verkställts

utav Göteborgs regionplanenämnd varjämte väg- och vattenbyggnadsstyresen

för någon månad sedan uppdragit åt vägforyaltningen i lanet att verkställa

stakningar på marken in. m. för bro med tillfarter i huvudsaklig överensstämmelse

med ett inom regionplanenämnden uppgjort skissforslag. Vaoförvaltningen

bär påbörjat utredningen, vilken skyndsamt kommer att ut
Länsstyrelsen

får vidare meddela, att länsstyrelsen i yttrande till vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen den 5 november 1954 över förslag till flerarsplan

för byggande av storbroar under perioden 19o5—19o9 framhållit, att

utrymme i planen borde beredas för en broförbindelse över Gota alv vid

Jordfallet, vilket företag syntes hänförligt till landets storbroar och som av

länsstyrelsen redan då bedömdes vara synnerligen angelaget. Företaget tinnes

emellertid icke inrymt i den slutliga storbroplanen.

Utskottet. I sitt av 1950 års riksdag godkända utlåtande nr 6 (p. 24) framhöll

utskottet i anledning av väckta motioner rörande anläggande — i enlighet

med ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utarbetat förslag av en

liängfärja vid Jordfallet, att, såvitt utskottet kunnat finna, den befintliga

färj leden vid nämnda plats ur flera synpunkter måste betecknas som i hög

grad otillfredsställande, varför behov syntes föreligga av en snar lösning av

frågan. Enligt utskottets mening finge emellertid icke bortses från att den

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna hängfärjan innebure en teknisk

konstruktion, som åtminstone i vårt land ännu vore helt oprövad. För

projektet förelåge dessutom alternativa förslag. Det kunde även synas tveksamt

huruvida befinligt övergångsställe över älven utgjorde den lämpligaste

platsen för en mera permanent förbindelseled. Att enbart på grundval av de

i motionerna lämnade uppgifterna taga ställning till projektet i fiåga fann

utskottet därför icke möjligt. Utskottet förutsatte emellertid att fragan gjordes

till föremål för förnyad prövning från Kungl. Maj :ts sida och att därav

föranlett förslag förelädes riksdagen så snart förhållandena medgåve.

Frågan berördes även vid 1951 års riksdag. I anledning av da väckta motioner,

i vilka hemställts att riksdagen måtte uttala att arbetet med byggande

av förenämnda hängfäx-ja borde påbörjas under budgetåret 1951/52, hänvisadcs

sålunda av utskottet till ett av departementschefen i statsverkspropositionen

gjort uttalande, enligt vilket styrelsen finge anses oförhindrad att

med anlitande av medel från anslaget till byggande av broar påbörja arbetet

med företaget, om styrelsen funne detta möjligt. Nagon särskild framställning

i ärendet från riksdagens sida syntes därför enligt utskottets mening ej

erforderlig.

Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt yttrande över de nu aktuella

motionerna erinrat, fastställde styrelsen i slutet av år 1951 arbetsplan

för utförande av en liängfärja vid Jordfallet. Sedan emellertid över beslutet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1956

besvär anförts av Motormännens riksförbund och riksantikvarieämbetet,

återförvisades ärendet till styrelsen för förnyad handläggning. Vidare anbefalldes

styrelsen att i avvaktan på resultatet härav skyndsamt vidtaga de

åtgärder som befunnes möjliga och lämpliga till provisoriskt underlättande

av trafiken över älven vid ifrågavarande plats. Med anledning härav byggdes

nya färjlägen och insattes en ny och större färja i trafik år 1954, varjämte

senare även den gamla färjan insattes i regelbunden trafik.

Trots de sålunda vidtagna åtgärderna äro trafikförhållandena vid platsen

enligt såväl motionärerna som de i ärendet hörda remissmyndigheterna alltjämt

otillfredsställande, vilket särskilt kommit till synes under den gångna

vintern med dess svåra isförhållanden. Även utskottet har övertygats om

att allvarliga olägenheter äro förknippade med det sätt, varpå trafiken nu

upprätthålles på platsen, varför en fast förbindelse i och för sig synes motiverad.

Utskottet finner det dock icke heller nu möjligt att taga ställning till

frågan om den föreslagna brons angelägenhetsgrad i förhållande till andra

trängande investeringsbehov på förevarande område. Beträffande frågan om

brons lämpliga läge synas dessutom delade meningar råda. I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

yttrande har emellertid erinrats om att en utredning av

hithörande frågor pågår inom styrelsen och att preliminärt förslag till öppningsbar

lågbro i ett av regionplanekontoret i Göteborg föreslaget läge redan

upprättats. Kompletterande undersökningar beträffande vissa med brofrågan

sammanhängande trafikförhållanden in. in. pågå vidare genom vägförvaltningens

försorg. Styrelsen har slutligen förklarat sig ha för avsikt

att så snart nämnda undersökningar slutförts framlägga förslag till trafikförbindelsens

ordnande, varefter frågan om företagets injämkning i flerårsplanerna

får behandlas i vanlig administrativ ordning. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län har också i sitt yttrande framhållit, att då utredningen

i dessa frågor torde komma att bedrivas med största skyndsamhet, något

uppdrag härutinnan från Kungl. Maj:ts sida till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

icke synes erforderligt. Frågan om broföretagets upptagande i flerarsplanen

för storbroar förutsättes vidare fa bli föremål för överväganden vid

planens revideiing ar 1957. Da salunda motionärernas önskemål redan synes

vara tillgodosedda i rimlig utsträckning, kan utskottet icke finna det motiverat

att från riksdagens sida en särskild framställning till Kungl. Maj:t i

ämnet göres. Utskottet hemställer därför,

att motionerna I: 200 och II: 368 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 maj 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 138.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.