Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående gtterligare utgifter för fångvården å tilläggsstat II för budgetåret 1955/56 jämte i ämnet väckta motioner.
1956-05-05 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1956:145, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående gtterligare utgifter för fångvården å tilläggsstat II för budgetåret 1955/56 jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1956
1
N r 145
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående
gtterligare utgifter för fångvården å tilläggsstat II
för budgetåret 1955/56 jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 111 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 16
mars 1956, dels inhämtat riksdagens yttrande över vad departementschefen
anfört rörande åtgärder i syfte att uppnå en jämnare beläggning på fångvårdens
anstalter, dels ock föreslagit riksdagen att å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1955/56 anvisa under andra huvudtiteln till
Fångvårdsanstalterna: Anskaffning och utrustning av förläggningar ett reservationsanslag
av 3 700 000 kronor och till Understöd åt verksamhet för
frigivna fångar m. fl. ett anslag av 25 000 kronor samt under statens allmänna
fastighetsfond till Ersättningsbyggnad i anledning av brand på
fångkoloni ett investeringsanslag av 340 000 kronor.
Propositionen har, såvitt avser det begärda yttrandet rörande åtgärder i
syfte att uppnå en jämnare beläggning på fångvårdens anstalter, hänvisats
till lagutskott och behandlats av första lagutskottet samt i övrigt hänvisats
till statsutskottet.
I statsrådsprotokollet lämnas — såvitt nu är i fråga -— vissa statistiska
uppgifter å s. 2—5. Vidare finnes intagen en redogörelse för föreliggande
förslag till anstaltsbyggnader m. m. samt för de yttranden, som avgivits
över dessa förslag (s. 14—32). Härutinnan får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.
Departementschefen anför — såvitt nu är i fråga — att antalet intagna
inom fångvården de senaste månaderna avsevärt ökats. Denna hastiga ökning
har kommit oväntat. Beläggningen på fångvårdens anstalter hade nämligen
de tre senaste åren i stort sett hållit sig stabil ända till förra årets
sista kvartal, då plötsligt en enastående kraftig stegring inträdde. Ehuru
man med hänsyn till brottslighetsstatistiken och eljest kända förhållanden
kunnat motse viss successiv stegring i fångbeläggningen, har icke funnits
anledning att vänta sig en så plötslig och så omfattande ökning. Denna
gör det nu nödvändigt att vidtaga snabbt verkande åtgärder vid sidan av det
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 145
2
Statsutskottets utlåtande nr H5 år 1956
pågående, långsiktiga programmet för en fullständig nydaning av fångvårdens
anstaltsbestånd. Utredningar igångsattes omedelbart i slutet av förra
året. Departementschefen anmäler nu frågan om speciella åtgärder för att
motverka överbeläggningen.
Fångvårdens resurser var redan före den nu inträffade ökningen mycket
knappa i fråga om slutna anstalter, där det förekom överbeläggning under
större delen av året och endast under somrarna ett visst mått av reservutrymmen.
Behovet av öppna anstaltsutrymmen har däremot blivit tillgodosett
genom utbyggnad av de öppna anstalterna, vilka numera omfattar ungefär
en tredjedel av fångvårdens anstaltsutrymme. Planer har emellertid upprättats
och vissa byggnadsarbeten redan förberetts eller igångsatts för att
anskaffa ytterligare slutna utrymmen. I enlighet med den av riksdagen år
1950 beslutade planläggningen av fångvårdens utbyggnad och förnyelse har
nybyggnadsplanerna i första hand avsett anstalter för det yngre klientelet och
för de förvarade. Det måste emellertid beaktas att alla nya anstaltsutrymmen
som tillföres fångvården kommer organisationen i dess helhet till godo och
möjliggör omdispositioner av förut tillgängliga anstalter. Ett tillskott av
nybyggda slutna utrymmen torde i första hand komma alt tillföras fångvården
genom den redan beslutade utbyggnaden av säkerhetsanstalten Hall.
En första utbyggnadsetapp avser att på denna anstalt inrätta en ny sluten
avdelning med 72 platser, vilken beräknas vara färdig våren 1958. Två beslutade
sidoanstalter till Hall med 90 platser vardera, den ena i Mariefred
och den andra i Tumbo, beräknas vara färdiga hösten 1958, respektive början
av 1959. Härtill kommer att det för riksdagen i år framlagda förslaget att
inköpa egendomen Hinseberg i Örebro län och där upprätta en kvinnoanstalt,
skulle, om det bifalles, medföra att anstalten i Växjö skulle frigöras
för andra ändamål. Byggnadsarbetena på Hinseberg har beräknats ta en tid
av två år. Därefter skulle alltså Växjöanstalten med 82 slutna och 10 öppna
platser stå till förfogande. Genom de pågående byggnadsarbetena och redan
framlagda planerna skulle alltså fångvården komma att erhålla ungefär 330
slutna platser inom en tidrymd av tre år. I den nu lämnade redogörelsen har
departementschefen icke räknat med planerna på nybyggnader för att ersätta
Långholmen; dessa nybyggnader motväges lielt av att denna anstalt
skall nedläggas och tomten överlämnas till Stockholms stad, varför nybyggnaderna
icke medför något tillskott i fångvårdsorganisationen. Även på
andra platser föreligger önskemål att av hänsyn till kommunala och andra
intressen befintliga äldre anstalter skall nedläggas.
Det betydande tillskottet av antalet intagna under de senaste månaderna
har kunnat mottagas inom fångvårdens anstalter endast genom extraordinära
åtgärder, vilka naturligtvis vållat stora svårigheter och olägenheter för
fångvårdsarbetet. Sålunda har utrymme, avsett för endast en person i stor
utsträckning måst utnyttjas för flera intagna samtidigt. Vidare har anstaltsutrymmen,
som beräknats för annat ändamål än förläggning, måst anlitas
därtill. För att i någon mån tillfälligt lätta beläggningstrycket på anstalter
-
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
3
na för ordinärt klientel har Kungl. Maj :t, efter framställning från fångvårdsstyrelsen,
genom särskilda beslut medgivit, att en av paviljongerna
vid ungdomsanstalten Skenäs samt det till anstalten anslutna annexet Aspliden
(Färjestaden) finge tills vidare under innevarande budgetår tagas i
anspråk för vanligt fångförvar, paviljongen likväl med hänsyn till den förestående
utbyggnaden av Skenäsanstalten längst till och med den 30 april
1956. I samma syfte har eftersträvats att snabbare överföra de förvarade
från anstalterna för ordinärt klientel till säkerhetsanstalt. Det har därför
bestämts att fångvårdsanstalten i Hudiksvall tills vidare skall vara säkerhetsanstalt.
Överbeläggningen och därav föranledda svåra olägenheter för fångvården
kan visserligen väntas lätta ganska avsevärt under det närmast kommande
halvåret till följd av de regelbundet återkommande, stora säsongvariationerna
i beläggningen, men det är enligt departementschefens mening
oundgängligen nödvändigt att vidtaga åtgärder för att förse fångvården
med ökade resurser redan till nästa vinter.
Sedan departementschefen berört vissa åtgärder i syfte att uppnå en jämnare
beläggning på fångvårdens anstalter övergår han att behandla frågan
om utbyggnad av antalet platser på fångvårdens anstalter och anför
härom följande.
Även om de åtgärder som nu behandlats kan medföra en viss utjämning
av beläggningen under olika årstider, är det först och främst nödvändigt
att överväga en skyndsam utbyggnad av antalet platser på
fångvårdens anstalter. Det är självklart vanskligt att bedöma omfattningen
av de åtgärder som ovillkorligen måste vidtagas. Enligt min mening bör
man räkna med att den stegring av antalet intagna som visat sig under den
gångna vintern kan återkomma följande år, och att en ytterligare stegring
kan uppkomma.
Snabba åtgärder krävs såsom förut antytts framför allt för att avlasta
de slutna anstalterna, där det ökade antalet häktade sinnesundersökningsfall
och andra intagna, som icke kan vistas på öppen anstalt, skapat en
synnerligen svår situation. Detta gäller självfallet i främsta rummet det
manliga klientelet men också i viss mån intagna kvinnor. Vid en bedömning
av det föreliggande behovet har jag trots de stränga begränsningar
som måste iakttagas i fråga om statliga investeringar funnit det oundgängligt
att omedelbart vidta åtgärder för inrättande av ytterligare 300 platser
för ordinärt fångklientel.
Den närmare beskaffenheten av dessa platser måste bero på det klientel
för vilket de avses. Då man tar ställning till denna fråga måste beaktas att
fångvårdsanstalter för det ordinära fångklientelet för närvarande består till
ungefär två tredjedelar av äldre slutna anstalter och till en tredjedel av
smärre öppna kolonier och förläggningar. Fångvårdsbyggnadsutredningen
har tagit upp förhållandet till diskussion och anfört att principerna för den
öppna anstaltsvården måste omprövas. Efter överväganden, som utredningen
närmare redovisar, finner utredningen att öppen vård bör försökas i något
större enheter än hittills. Utredningen framhåller att en öppen anstalt
alltid är billigare både i anläggning och drift än en sluten men att de ekonomiska
synpunkterna icke får drivas så långt att berättigade krav på bevakning,
förläggning, sysselsättning och allmän trivsel åsidosättes. Det går
därför enligt utredningens uppfattning icke att undvika eu viss ökning av
4
Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1956
anläggnings- och driftkostnaderna. Å andra sidan kan kostnadsökningen begränsas
genom att anläggningarna göres större än för närvarande. Utredningens
förslag till anläggning på Risängen i Skövde innebär ett försök att
skapa en sådan öppen anstalt av ny typ.
o Fångvårdsstyrelsen har ställt sig kritisk till de förslag som framförts av
fångvårdsbyggnadsutredningen. Styrelsens egna förslag till åtgärder i anledning
av de senaste månadernas ökning av fångantalet går på traditionella
linjer. Styrelsen föreslår anstalter av mer sluten karaktär, byggda
i tegel och betong, på Risängen, i Mariestad och såsom en häktesbyggnad
vid Härianda. Samtidigt förordar styrelsen att ett anslag på 2 000 OÖÖ''kronoi
anvisas till inköp av fångkolonier. Efter hittills tillämpade principer
skulle detta innebära en ytterligare utbyggnad med 7 å 8 kolonier för 350
—400 intagna.
En utbyggnad av öppna anläggningar av vanlig kolonityp i den omfattfångvårdsstyrelsen
tänkt sig kan enligt min mening icke förordas.
Ehuru detta uppenbarligen är det billigaste alternativet, då det gäller att
snabbt framskapa förläggningsplatser, kan man icke gentemot de enständiga
varningarna av styresmän för anstalter och anstaltsgrupper våga göra
en så stor utbyggnad av öppenvården i hittillsvarande former. Å andra sidan
kan heller icke en lösning på tillräckligt kort tid vinnas genom fångvårdsstyrelsens
förslag till slutna anstalter. Då särskilt frågan om en tifluyggnad
pa Härianda väckt uppmärksamhet, vill jag något närmare utveckla
mina synpunkter på denna fråga.
Har föreligger dels ett förslag av "byggnadsstyrelsen att med baracker
skapa ett annex till Härianda och dels ett förslag av fångvårdsstyrelsen att
torstarka Härlandaanstalten med en häktesbyggnad och samtidigt på andra
satt förbättra denna anstalt. Det är påtagligt att just Härianda arbetar med
stora svårigheter. Anstalten är numera för liten för Göteborgstraktens behov.
Ett mycket stort antal häktade måste mottagas på anstalten. Det har
tidigare beraknats att plats skulle behövas för ungefär 15 häktade och antatet
bär också varit av denna storleksordning. Det senaste halvåret har på
Harlanda förvarats 80—90 häktade förutom ett 30-tal häktade undersökningstall.
Samtidigt är anstaltens utrustning i flera hänseenden bristfällig
De mest allvarliga bristerna skulle avhjälpas genom fångvårdsstyrelsens
Göteborgs stadsarkitektkontor och Göteborgs byggnadsnämnd har i yttrande
den 21 februari 1956 anfört, att det av byggnadsstyrelsen upprättade
forslaget till provisorisk utbyggnad av Härlandaanstalten i princip vore
tankbart som ett provisorium men att det av fångvårdsstyrelsen upprättade
tors laget ar att föredraga icke minst med hänsyn till stadsbilden och trivseln
tor närboende. Efter samråd med stadsplanekontoret framhålles dock att
oavsett ställningstagandet till de båda förslagen en utbyggnad av anstalten
mom det nuvarande området — eller över huvud taget inom staden _ ur
de synpunkter byggnadsnämnden har att beakta icke är önskvärd I skrivelse
den 18 februari 1956 har vidare Göteborgs magistrat påtalat åtskilliga
olagenheter som är föranledda av den nuvarande överbeläggningen på Häranda.
Magistraten understryker starkt behovet av en särskild byggnad för
haktade och tillstyrker fångvårdsstyrelsens förslag till sådan byggnad. Magistraten
begar vidare en upprustning av den nuvarande sessionslokalen
pa anstalten och en tillbyggnad av ytterligare en sessionslokal. Magistraten
framhåller att under 19o5 närbelägna lokaler måst förhyras för heldagssessioner,
tillhopa 33 dagar och att vidare under samma år 257 häktade måst
transporteras till radhuset, emedan sessionssal icke kunnat erhållas på fäng
-
Statsutskottets utlåtande nr Vid år 1956
5
Såsom jag redovisat vid anmälan av proposition nr 79 till årets riksdag
angående anslag till ersättningsanstalter för Långholmen m. in. har avtal
träffats med Stockholms stad om att staden skall låta iordningställa ett
rannsakningsfängelse i Stockholm med 100 platser. Det är avsett att detta
rannsakningsfängelse skall byggas i anslutning till de nya lokaler för polisens
behov som staden för närvarande bygger på polishustomten. Jag framhöll
vid anmälan av denna fråga att överenskommelsen med Stockholms
stad var till fördel såväl för kronan som för staden. Genom att häktet förlagts
till polishustomten i omedelbar närhet till stadens åklagar- och donistolslokaler
samt lätt tillgängligt för advokater och andra hade ett känsligt
lokaliseringsproblem bringats till en ur allmänna synpunkter mycket tillfredsställande
lösning.
Det är uppenbart att en liknande lösning i Göteborg ur många synpunkter
skulle vara till fördel. För närvarande planlägges ett nytt polishusbygge i
staden, och enligt vad jag inhämtat föreligger i Göteborg ett visst intresse
för ett häkte i anslutning till detta bygge. Jag anser det därför lämpligt att
förhandlingar upptages med staden i syfte att undersöka om denna väg är
framkomlig. Därigenom skulle tillika vinnas, att sådana större utbyggnader,
som stadens myndigheter anser olämpliga, nu icke skulle göras å Härianda.
Man måste nämligen räkna med att Härianda inom överskådlig tid kommer
att ersättas av en "ny centralanstalt på annan plats i Göteborgstrakten. Fångvårdsbyggnadsutredningen
har i ett den 2 november 1955 avgivet betänkande
efter överläggning med berörda kommunala myndigheter samt chefen
för regionplanekontoret i Göteborg förklarat att denna ersättningsanstalt
bör förläggas till området Skogome i Säve kommun. Jag vill sedan dessa
frågor ytterligare beretts återkomma därtill i annat sammanhang.
Då alltså någon utbyggnad av Härianda nu icke bör igångsättas och de
av fångvårdsstyrelsen föreslagna slutna anläggningarna på Risängen och i
Mariestad icke heller löser den föreliggande situationen, är det nödvändigt
att finna någon annan utväg som tillgodoser kravet på en snabb och tillräckligt
betryggande upprustning av anstaltsbeståndet för att avlasta trycket
på de nuvarande slutna anstalterna, icke minst Härianda. Härvid erbjuder
sig fångvårdsbyggnadsutredningens förslag till förläggning på Risängen
såsom eu utgångspunkt. Fördelarna med en sådan något större anläggning
är nämligen påtagliga. Härigenom möjliggöres en bättre utrustning
än då det gäller de små kolonierna. Med hänsyn till att klientelet synes bliva
besvärligare än det som anses kunna vistas på helt öppna kolonier torde det
framför allt vara nödvändigt att förse anstalten med en större personaluppsättning
så att tillsyn av de intagna kan ske kontinuerligt. På de små
kolonierna och förläggningarna saknas helt personal för detta ändamål. Det
har därför också i vissa fall förekommit att de intagna lämnat anstalterna
under nätterna och därvid begått nya brott. Det klientel som det bär är
fråga om, kan icke behandlas i sådana öppna former. Därför bör det nu
skapas eu ny typ av anstalt med större säkerhetsgrad än de nuvarande kolonierna
men likväl av en enklare konstruktion än de egentliga slutna anstalterna.
Härför erfordras till att börja med att den nya anstaltstypcn förses
med till räck 1 i g personal. Vidare bör förläggningsbyggnaderna icke såsom
iangvårdsbyggnadsutredningen avsett utföras i trä utan i ett mindre
eldfarligt material såsom siporex och därjämte bör rymningshindrande åt
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1956
gärder vidtagas. Under dessa förutsättningar bör man kunna anordna dylika
anstalter i sådan storlek att de blir avsedda för mellan 75 och 150 intagna.
Utländska erfarenheter ger vid handen att så stora förläggningar med fördel
kan drivas. För att få det erforderliga antalet platser förordar departementschefen,
att det uppföres en sådan anstalt för omkring 150 intagna
och två för omkring 75 vardera.
Då det gäller att finna lämpliga platser för de tre förläggningar som nu
förordats erbjuder sig flera möjligheter. Fångvårdsbyggnadsutredningen har
förhandlat med Skövde stad om förvärv av egendomen Risängen. Förhandlingarna
har lett till att staden erbjudit sig att på denna egendom ställa erforderlig
mark till förfogande för en kostnad av 240 000 kronor samt att
svara för vatten-, avlopps- och elledningar. För att möjliggöra ett omedelbart
igångsättande av anstaltsbygget har staden träffat uppgörelse med arrendatorn
på egendomen så att denne frånträtt arrendet före arrendetidens
utgång. Den sålunda föreslagna platsen för en ny anstalt har påtagliga fördelar
inte minst med hänsyn till belägenheten i närheten av ett förhållandevis
stort samhälle, där personal kan rekryteras in. in. Ä andra sidan har såsom
framgår av drätselkammarens första yttrande en viss opposition framträtt
mot anstaltens förläggande till Skövde. Även andra alternativ föreligger
emellertid. Sålunda finns möjlighet att förvärva ett lämpligt område
i Tidaholm. I närheten av Mariestad torde en anstalt kunna anläggas på
mark som redan tillhör fångvården och där alltså inga tomtkostnader uppstår.
Det har vidare övervägts inom departementet om icke Gudhems kronoegendom
i närheten av Falköping bör kunna lämpa sig för en förläggning.
Det är närmast på denna plats som en så stor förläggning som för 150 man
med fördel bör kunna anordnas. Detaljutredning om förutsättningarna härför
pågår. Egendomen är för närvarande remontdepå, vilken dock skall
upphöra den 1 juli 1956. Härigenom kan förutom tomtmark vissa byggnader,
trämst personalbostäder, bli tillgängliga. Det torde vidare kunna ifrågakomma
att på de områden som är avsedda att förvärvas för byggande av
iångvårdsanstalter i österåkers kommun och i Kumla stad anlägga dylika
törläggningar som utgångspunkt lör de byggnadsarbeten av mer permanent
karaktär som skall utföras där. En placering av en sådan förläggning på det
område i Säve kommun, där ersättningsanstalt för Härianda enligt preliminära
planer är avsedd att placeras i en framtid, torde även kunna diskuteras.
Det har icke varit möjligt att på den korta tid som stått till buds för utarbetande
av planer för de nu avsedda förläggningarna ta mera definitiv
ställning till lokaliseringen. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att, sedan
erforderlig utredning slutförts, fatta beslut härom. Med hänsyn härtill är
det vidare i viss utsträckning ovisst hur förläggningarna bör i detalj utföras.
Fångvårdsbyggnadsutredningens förslag bör tjäna som en grundval
men det behöver från fall till fall närmare prövas i vad mån annan befintlig
bebyggelse kan utnyttjas och vilka sysselsättningsmöjligheter som föreligger.
Det väsentliga är att förläggningar för de intagna ofördröjligen an
-
Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1956
7
ordnas, så att 300 platser står till förfogande vid högbeläggningen nästa
vinter. I den mån verkstäder då icke hunnit färdigställas torde sysselsättning
kunna beredas de intagna med planeringsarbeten och komplettering
av byggnader. För de oundgängliga arbeten som salunda genast maste igångsättas
beräknar departementschefen att ett anslag av 4 000 000 kronor erfordras.
Då omkring 300 000 kronor torde stå till förfogande för iståndsättande
av nyförvärvade kolonier behövs sålunda en ytterligare medelsanvisning
av 3 700 000 kronor.
Då det icke är möjligt att nu överblicka personalbehovet vid de föreslagna
anstalterna, bör frågan härom framläggas för nästa ars riksdag. Förläggningarna
bör emellertid sättas i gång successivt i den mån de kan färdigställas.
Medel finnes anvisade för budgetåret 1956/57 till personal och utrustning,
beräknade för två 50-mannakolonier. Kungl. Maj :t bör äga inom
ramen för sålunda anvisade medel anställa erforderlig personal och bekosta
utrustning.
Då den inträffade överbeläggningen medfört en omprövning av redan
tidigare upprättade planer för fångvårdens utbyggnad och förnyelse, kan det
visa sig erforderligt att på nytt upptaga till bedömande redan fattade beslut
om lokaliseringen och det närmare anordnandet av vissa verkstadsbyggen
och andra smärre anläggningar, till vilka riksdagen redan anvisat
medel. Kungl. Maj:t bör därför äga befogenhet att utan hinder av de förutsättningar
som i dylikt hänseende förelegat vid riksdagens ställningstagande
meddela erforderliga föreskrifter.
Såsom anförts i det föregående har på grund av rådande öveibeläggning
den för ungdomsklientel förvärvade anläggningen Aspliden i stället
måst tagas i bruk provisoriskt för vanligt fångförvar tillsvidare under innevarande
budgetår. Till kostnaderna härför har tillgängliga medel kunnat
anlitas. Ersättning till personal och övriga driftkostnader bar sålunda utgått
från den reservation som stått till förfogande pa vederbörande anslag i anledning
av beslut av riksdagen om upprättande av två 50-mannakolonier,
fyra ungdomskolonier samt anläggningen Aspliden. Da Aspliden bör tagas
i bruk för ungdomsklientel den 1 juli i enlighet med riksdagens beslut, bör
provisoriet icke fortsätta. Enligt fångvårdsbyggnadsutredningens förslag om
inköp av egendomen Hinseberg skall denna egendom, innan den tages i
bruk för sitt tillämnade ändamål såsom kvinnoanstalt, tillbyggas och omändras.
Arbetena härmed beräknas icke slutföras förrän under budgetåret
1957/58, och lcvinnoanstaltcn beräknas icke kunna tagas i bruk förrän under
budgetåret 1958/59. Utredningen har föreslagit att en provisorisk fångförläggning
för 30 manliga intagna skall förläggas till Hinseberg från den
1 juli 1956 för att biträda med byggnadsarbetena och för att upprusta trädgården
och sköta skogen. Kungl. Maj :t bör äga inom ramen för tillgängliga
anslag meddela erforderliga föreskrifter bärom.
Såsom fångvårdsstyrelsen anfört föranleder överbeläggningen ökade anspråk
på verksamheten för frigivna fångar. Härför anvisade medel för budgetåret
1955/56 anses därför böra förstärkas med 25 000 kronor.
8 Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1956
Fångvårdsstyrelsen har föreslagit en utbyggnad vid Håga sjukhus för arbetssalar,
förrådsutrymme m. nr. Syftet därmed är att frigöra de lokaler
inom sjukhusets huvudbyggnad vilka för närvarande tages i anspråk för
arbetsterapi, förråd in. nr., varigenom det skulle bli möjligt att i huvudbyggnaden
vinna 10 nya vårdplatser och en ny behandlingssal för insulinbehandling.
Den insulinbehandling som bedrives vid sjukhuset skulle därigenom
kunna utökas så att 20 patienter skulle kunna behandlas samtidigt
mot för närvarande 10. Enligt förslaget skulle sådan behandling avses för
ett ökat antal till förvaring dömda, vilka utskrivits på prov och därefter
på grund av alkoholmissbruk återhämtats till sjukhuset. Det är enligt departementschefens
mening angeläget att en sådan utbyggnad av insulinbehandlingen
snarast kan komma till stånd. Då emellertid det framlagda förslaget
avser att en permanent stenbyggnad skulle uppföras vid sjukhuset,
kräver ett ställningstagande ett närmare övervägande av sjukhusets framtida
ändamål och de eventuella utbyggnader som i övrigt kan komma i
fråga. Spörsmålet om en eventuell utbyggnad av Hågaanstalten ingår i fångvårdsbyggnadsutredningens
uppdrag. Departementschefen är därför icke
beredd att nu ta ställning till denna byggnadsfråga, som icke skulle tillföra
fångvården mer än några få nya platser. Denna fråga bör alltså behandlas
i annat sammanhang. Det bör emellertid undersökas i vad mån det kan
visa sig möjligt att i avbidan härpå vidtaga mera provisoriska anordningar
för att tillgodose det angivna syftet. Därest detta visar sig möjligt, bör Kungl.
Maj :t äga igångsätta en ökad insulinbehandling vid sjukhuset och i avbidan
på riksdagens prövning ta i anspråk erforderlig personal inom ramen för
tillgängliga medel.
Med hänsyn till den planerade byggnadsverksamheten vid Hall-anstalten
kan departementschefen icke biträda fångvårdsstyrelsens förslag att vid
denna anstalt uppföra en förläggnings- och verkstadsbarack.
Huvudbyggnaden på kolonien Ollestad har förstörts genom brand den 20
december 1955. Den nedbrunna mangårdsbyggnaden innehöll förläggning
för 17 av de 40 intagna vid kolonien och dessutom kök och matsal för samtliga
intagna samt tjänstebostad för föreståndaren. Dessa utrymmen bör
snarast ersättas. Fångvårdsstyrelsens förslag till ersättningsbyggnad har
kostnadsberäknats med utgångspunkt från att grunden till den brunna
byggnaden skulle kunna användas. Vid senare undersökning har det emellertid
visat sig att grunden är mer skadad än man först antagit. Ersättningsbyggnaderna
torde därför draga en högre kostnad än vad fångvårdsstyrelsen
angivit, och departementschefen beräknar härför ett belopp av
340 000 kronor.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Ollén m. fl. (1:542) och den andra inom andra kammaren av herr
Lindberg m. fl. (II: 729), har hemställts, att riksdagen — med avslag å det
i pi opositionen nr 111 framförda förslaget om anvisande av ett reservationsanslag
å 3 700 000 kronor till anskaffning och utrustning av förlägg
-
Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1956
9
ningar — måtte dels å tilläggsstat för budgetåret 1955/56 anvisa till Fångvårdsanstalterna:
Engångsanskaffning av inventarier in. in. ett reservationsanslag
av 672 000 kronor, till Fångvårdsanstalterna: Maskin- och verktygsutrustning
in. in. ett reservationsanslag av 365 000 kronor, till Fångvårdsanstalterna:
Anskaffning, montering och transport av baracker m. m.
ett reservationsanslag av 350 000 kronor, till Vissa byggnadsarbeten för
fångvården ett investeringsanslag av 4 529 000 kronor samt till Förvärv av
fångkolonier ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor, dels ock bemyndiga
Kungl. Maj :t att vid bifall till förslaget medgiva anställande av erforderligt
antal befattningshavare.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas
till motionen 1: 542.
Med promemoria av statssekreteraren i justitiedepartementet har på vederbörande
utskottsavdelnings begäran till densamma överlämnats en av
fångvårdsbyggnadsutredningens arbetsutskott upprättad promemoria, så lydande:
»FÅNGVÅRDSBYGGNADSUTREDNINGEN
Promemoria
med
synpunkter rörande prop. nr 111/1956
Kungl. Maj :t har den 23 mars 1956 funnit gott uppdraga åt fångvårdsbyggnadsutredningen
att — i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr
11 i till 1956 års riksdag — inkomma med förslag till lokalisering, anskaffning
och utrustning av förläggningar för tillsammans 300 intagna samt att
upptaga förhandlingar med vederbörande kommunala myndigheter i Göteborg
angående det lämpliga anordnandet av häkteslokaler för staden.
I avbidan på riksdagens ställningstagande till propositionen har fångvårdsbyggnadsutredningens
arbetsutskott gjort vissa förberedande undersökningar,
vilka resulterat i följande allmänna synpunkter.
Den bästa lösningen synes vara att uppföra två anstalter, likartat utformade
till förbilligande av kostnaderna, för 150 man vardera. En av anstalterna
bör förläggas till Tidaholm och ingå i den västra anstaltsgruppen.
Den andra bör uppföras i Norrtälje och ingå i den östra anstaltsgruppen.
Båda anstalterna bör utformas såsom helslutna och kan därigenom i väsentlig
grad lätta överbeläggningsproblemet vid respektive Härianda och
Långholmen.
Vid förda förhandlingar med ifrågavarande städers kommunala myndigheter
har vi funnit, dels att lämpliga markområden står till disposition
till rimliga priser och dels att de båda städerna är villiga att svara för
vatten och avlopp, kostnadsfritt till anstaltens tomtgräns, samt för bostäder
åt all personal. Åtagandena har alltså samma innebörd som de vilka respektive
kommuner iklätt sig beträffande anstalterna i Österåker och Kumla.
En utbyggnad av Härianda med en sluten häktesavdelning bör icke komma
till stånd. En dylik åtgärd skulle för mycket lång tid hindra Häriandas
evakuering och anstaltsområdets användning för andra, trängande ändamål.
Den skulle binda den västra anstaltsgruppen vid en omodern centralanstalt.
överbeläggningsfrågan vid Härianda löses lika gott med Tidaholms
-
10
Statsutskottets utlåtande nr Hö år 1956
anstalten. I övrigt bör man inrikta sig på att så snart som möjligt få till
stånd ett häkte i det planerade nya polishuset och en ny centralanstalt på
området Skogome i Säve.
Uppförandet av de två nya anstalter, som vi föreslår, kommer icke att
kräva längre tid än färdigställandet av häktesbyggnad på Härianda och ny
sluten anstalt i Mariestad, vilket förordas i motionen nr 542.
Intetdera förslaget kan emellertid tillgodose behovet av en omedelbar
platsökning. För den skull synes det oss lämpligt att man, vid sidan av
nybyggena, som är oundgängligen nödvändiga, söker förvärva större byggnader
som omedelbart kan tas i bruk för ett relativt stort antal fångar. I
detta syfte prövar yi för närvarande två projekt, nämligen dels möjligheten
att till tomma fabrikslokaler i Ulriksfors, Jämtlands län, förlägga en anstalt
för ca 200 intagna och dels att utnyttja de friställda kavallerikasernerna
i Hälsingborg för ungefär samma antal. På den förra platsen måste man —
om projektet kan genomföras — tänka sig en permanent anstalt. I Hälsingborg
kan det inte bli frågan om annat än ett provisorium på några år. Eftersom
de nya anstaltsbyggena, vilka som än väljes, inte kan stå färdiga
förrän till våren 1957, synes det vara angeläget att Kungl. Maj :t erhåller
bemyndigande att vidtaga nödiga åtgärder för att på annat sätt, exempelvis
de utvägar som här ifrågasatts, möta överbeläggningen.
Beträffande de nya 150-mansanstalterna har följande preliminära förslag
upprättats:
Såsom situationsplanen (bil. 1.) utvisar skall anstalten omges av en rektangulär
mur, 5 in hög. Ytan innanför mur uppgår till ca 200 X 300 in.
Utanför murarna tillkommer skyddsområde som ej får bebyggas. Vid mörker
skall murarna vara väl belysta på båda sidor. Alla byggnader skall för
att underlätta bevakningen ligga fritt från mur. Därest pågående prov med
s. k. industriell televisionsbevakning utfaller gynnsamt, ämnar vi föreslå
att bevakningen förstärkes med televisionskameror, utplacerade i murhörnen
och i verkstäderna samt i bostadspaviljongernas korridorer. Televisionsskärmarna
torde böra placeras i det centrala vaktrummet.
Administrationsbyggnaden uppföres i två våningar och skall jämväl innehålla
mottagnings- och sjukavdelningar för vardera 10 intagna. Kök och
panncentral bildar en byggnad som dessutom innehåller samlingslokal med
biografmaskinrum, personalmatsal och -klubbrum. Med undantag för sistnämnda
byggnad uppföres samtliga hus källarlösa. Alla bvggnader utom
administrationsbyggnaden uppföres i en våning.
Intagna, som ej vistas i mottagnings- och sjukavdelningarna, fördelas på
fyra hus, varav ett en halvöppen avdelning för 20 man. De tre övriga
husen avses för 40 man vardera och skall vara helslutna, utförda i betong
och med säkerhetsfönster av den nya typ som byggnadsstyrelsen utexperimenterat.
I 40-mansbyggnaderna ligger ingång med vaktrum i mitten av
huset, varför det bildas tva avskilda grupper av'' celler för vardera 20 man.
Varje sådan tjugurumsgrupp delas i två avdelningar genom att dagrum och
matsal brytes in i mitten. Härigenom kommer man ifrån den ledsamma
korridorskaraktären. Varje cell förses med tvättställ med rinnande vatten,
vilket är billigare än att utöka byggnaderna med särskilda tvättrum. Ett
iorslag att göra en tvåvåningsbyggnad med 20 celler i varje våning har frångåtts,
eftersom det skulle verka personalfördyrande och tränga samman internerna
mera. Byggnadskostnaderna för en envåningsbyggnad blir — med
det byggsystem som avses obetydligt större än för ett tvåvåningshus.
Vei k städerna kräver ca 3 000 kvm yda. För anstalten i Norrtälje föreslås
industrigrenarna mekanisk industri (50 pl), träindustri (40 pl), papp- och
pappersvaruindustri (40 pl), för Tidaholmsanstalten mekanisk industri (50
Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1956
11
pl), träindustri (50 pl), tvätten (30 pl). Vid båda anstalterna tillkommer
arbetsterapi för omkring 10 man och handräckningsarbete för de återstående.
Personalen har av de anlitade experterna uppskattats till 63 resp. 64 anställda.
Beräkningarna åskådliggöres närmare i bilagorna 2—4.
Kostnaderna har av byggnadsstyrelsen preliminärt uppskattats till ca 5
miljoner per anstalt. Härtill kommer kostnaderna lör marklösen och för
inventarier.
Stockholm den 5 maj 1956
Thorwald Bergquist
Torsten Eriksson»
Beträffande bilagorna får utskottet hänvisa till handlingarna i ärendet.
Promemorian av statssekreteraren i justitiedepartementet är av följande
lydelse:
»PM
angående förslag till fångvårdsbyggnader enligt proposition nr 111
Det bör betonas att frågan om utbyggnad av Härianda genom en häktesbyggnad
icke har avvisats i propositionen. Justitieministern har icke ansett
frågan ännu vara mogen för ett avgörande. Han har först velat undersöka
möjligheterna att nå en bättre lösning i göteborgstrakten. Skulle detta
icke visa sig möjligt, återstår att ta ställning till häktesbyggnad eller andra
möjligheter. Det torde alltså icke nu vara anledning att ingå på någon närmare
diskussion av de olika alternativ i göteborgstrakten, som är tänkbara.
Man bör inte nu binda sig för en häktesbyggnad just på Härianda, Frågan
bör inte forceras. Underhandlingar pågår och, såsom justititieministern angivit
i propositionen, kommer ärendet att redovisas, då det är färdigt för
ett avgörande.
I propositionen har starkt framhållits nödvändigheten av en skyndsam
utbyggnad. Det omedelbara behovet har beräknats till 300 platser för ordinärt
fångklientel. Därvid har man utgått från fångvårdsbyggnadsutredningens
förslag till ny anstalt på Risängen och ansett lämpligt att åstadkomma
förläggningar om tillhopa detta platsantal. Kostnaderna för de oundgängliga
arbeten, som genast måste igångsättas, beräknas i propositionen till
4 000 000. Dessa kostnadsberäkningar bygger på ett preliminärt överslag, som
har angivits i PM den 20 april 1956 av arkitekten Bunner. Kostnaderna avser
huvudsakligen förläggnings-, administrations- och kökslokaler. Däremot
har man icke räknat med att verkstäder skulle bli färdigställda, varför medel
för dem icke begärts på denna tilläggsstat. Man har räknat med att de
intagna till en början lämpligen borde sysselsättas med uppförande av verkstäder
och andra kompletterande byggnads- och planeringsarbeten. Del är
avsett att begära ytterligare erforderliga medel vid den tidpunkt då de behöver
användas.
Fångvårdsbyggnadsutredningen bär fått i uppdrag att upprätta förslag
till lokalisering," anskaffning och utrustning av förläggningar för tillhopa
300 intagna. Enligt ett preliminärt utkast, utarbetat inom ett arbetsutskott,
skulle en förläggning för 150 intagna kunna byggas i betong fullt färdig för
ca 5 000 000 kronor. Till detta förslag finns skissritningar upprättade.
Möjlighet föreligger alltså att, såsom förutsatts i propositionen, upprätta
förläggningar för i runt tal 2 000 000 kronor, räknat efter 150 intagna. För
12
Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1956
denna summa torde kunna erhållas förläggningsbyggnader, administrations-
ovh kökslokaler. Däremot ingår icke verkstäder i summan och även
i övrigt torde framtida kompletteringar bli påkallade.
Vill man redan från början ge förläggningarna en mera permanent karaktär
på sätt fångvårdsbyggnadsutredningen svnes vilja förorda, torde
motsvarande utrymmen kunna erhållas för omkring 2 600 000 kronor. Häri
ingår alltså icke verkstäder och ej heller tomtkostnader och mur.
För en fullt utbyggd anläggning med verkstäder torde man i båda fallen
få räkna med ungefär den dubbla summan.
Av väsentlig betydelse vid ett ställningstagande måste självfallet vara,
vilka anordningar som snabbast kan iordningställas för att möta nästa vinters
överbeläggning. Enligt underhandsupplysningar som inhämtats från
ett större byggnadsföretag, vilket brukar åta sig likartade entreprenader,
anses möjligheter föreligga att färdigställa förläggningar i den omfattning
som angivits i propositionen till årsskiftet. Härvid har även räknats med
förläggningsbyggnader i betong.
För att underlätta en snabb lösning synes skäl tala för att icke såsom
i propositionen angivits upprätta 3 förläggningar ulan i stället följa fångvårdsbyggnadsutredningens
förslag om 2 förläggningar på 150 platser vardera.
Detta synes i varje fall vara den lösning som snabbast kan åstadkommas
och alltså den enda lösning som kan bli färdig till nästa vinters överbeläggning.
Den sistlidna vintern medförde en plötslig och oväntad ökning av fångantalet
med omkring 500 intagna utöver beläggningen motsvarande tid året
förut. Den begärda ökningen av fångvårdsutrymmena skulle bli alldeles
otillräcklig, om även nästa år medför en kraftig ytterligare stegring. För att
i en sådan situation ha möjligheter i beredskap har undersökts att taga i
anspråk t. ex. tomma fabrikslokaler i Ulriksfors och kaserner i Hälsingbor«.
Erforderliga medel torde i en dylik situation få begäras på tilläggsstat.»
Utskottet. Representanter för utskottets vederbörande avdelning har avlagt
besök i Göteborg, Skövde, Tidaholm, Gudhem och Mariestad samt besett
de ifrågasatta förläggningsplatserna för nya fångvårdsanstalter och med representanter
för kommunerna, fångvårdsanstalterna och andra initierade
överlagt om de särskilda problem, som på varje ort är för handen.
Mot bakgrunden av vad utskottet vid dessa besök inhämtat och vad propositionen
samt övriga handlingar i ärendet innehåller vill utskottet anföra
följande.
Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning, att en omedelbar
utbyggnad av fångvårdsanstalterna vid sidan av det mera långsiktiga
programmet är ofrånkomlig med hänsyn till den plötsliga och omfattande
ökningen av fångantalet. Det synes också rimligt, att som mål för den omedelbara
utbyggnaden nu uppställes omkring 300 platser; en målsättning som
självfallet får omprövas i den mån ytterligare erfarenheter därtill ger anledning.
I propositionen har förordats att 300 platser skall vinnas genom att en anstalt
för omkring 150 intagna och två för omkring 75 vardera uppföres. I
och för sig har utskottet i förevarande sammanhang intet att erinra mot
detta förslag. Det synes emellertid önskvärt, att en ingående jämförelse
Statsutskottets utlåtande nr H5 år 1956
13
verkställes av byggnads- och driftkostnader vid fångvårdsanstalter av olika
storleksordning, innan riksdagen då det gäller anstalter inom det ordinarie
utbyggnadsprogrammet för framtiden tar ställning till olika projekt. Vid en
sådan jämförelse bör även beaktas i vad mån resultatet av moderna vårdmetoder
kan antagas variera i förhållande till anstalternas storlek. Utskottet
finner det naturligt att den av utskottet förordade utredningen anförtros
åt den i dagarna tillsatta fångvårdsbyggnadskommittén och förutsätter att
utredningen bedrives så skyndsamt som omständigheterna medger.
Då det gäller att bestämma platsen för de föreslagna anstalterna bör till
en början beaktas att överbeläggningen under den gångna vintern får anses
ha varit mest besvärande inom den västra räjongen (Härlandaräjongen) och
därnäst mest framträdande inom den östra räjongen (Långholmsräjongen).
Även inom den södra räjongen (Malmöräjongen) har platserna varit otillräckliga,
medan överbeläggningen inom den norra räjongen (Härnösandsräjongen)
knappast kan anses ha varit särskilt påfallande.
Det får anses mindre sannolikt, att avsevärda förskjutningar i fråga om
de relativa anspråken på befintliga platser inom de olika räjongerna kommer
att inträffa till nästa vinter. På grund härav och då, såsom departementschefen
framhållit, Härlandaanstalten numera är för liten för Göteborgstraktens
behov, anser utskottet att den omedelbara upprustningen i
första hand bör komma den västra räjongen till godo.
I sådant syfte har av fångvårdsstyrelsen föreslagits samt i motionerna I:
542 och II: 729 yrkats uppförande av en sluten anstalt i Mariestad. Den föreslagna
platsen för nybyggnaden är välbelägen och föreföll såvitt utskottet
vid sitt besök kunde döma även i övrigt i skilda avseenden ändamålsenlig.
Med hänsyn till det förhållandevis ringa platstillskott, som skulle vinnas
genom att denna anstalt uppfördes, och då utskottet fått det intrycket att
behovet av en ersättningsbyggnad för den nuvarande fångvårdsanstalten
inte är överhängande, förordar utskottet att åt fångvårdsbyggnadskommittén
uppdrages att efter överarbetning av detta förslag framlägga definitivt
program. Av det anförda följer att utskottet inte finner tillräckliga skäl vara
anförda för ett tillstyrkande nu av detta yrkande i motionerna.
I valet mellan övriga i propositionen angivna orter för förläggning av en
ny fångvårdsanstalt -— Skövde, Tidaholm och Gudhem — har utskottet efter
avvägning av vad som kan anföras för och emot ett val av envar av dessa
tre platser stannat för att ge Tidaholm företrädet. Utskottet förutsätter, att
förberedelserna för anstaltens uppförande igångsättes med all möjlig skyndsamhet.
Utskottet har intet att invända mot att anstalten såsom synes ha förutsatts
i propositionen anordnas för 150 platser men finner, med hänsyn till
vad ovan anförts om utredning rörande den optimala storleken av fångvårdsanstalter,
önskvärt att möjligheten, om så befinnes genomförbart utan
kostnadsfördyring, hålles öppen alt i en framtid i viss utsträckning öka
platsantalet.
14
Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1956
Vad angår utförandet av denna anstalt har i propositionen uttalats, att
det bör skapas en ny typ av anstalt med större säkerhetsgrad än de nuvarande
kolonierna men likväl av en enklare konstruktion än de egentliga
slutna anstalterna. I fångvårdsbyggnadsutredningens arbetsutskotts och
statssekreterarens i justitiedepartementet ovan nämnda promemorior har
räknats med möjligheten att anstalterna skall utföras i betong och ges en
mera permanent karaktär.
Utskottet kommer i det följande att underställa riksdagen positiva förslag
endast i den mån förslagen kan återföras på uttalanden i propositionen.
Utskottet återgår till fragan om lämpligaste utförande av fångvårdsanstalten
i Tidaholm. De av fångvårdsstyrelsen framförda erinringarna mot
förslaget till anstalt av ny typ på Risängen i Skövde och sedermera även
fångvårdsbyggnadsutredningens förslag synes utskottet i viss mån beaktansvärda.
Med hänsyn härtill förordar utskottet att anstalten i Tidaholm
omges av en mur av avsevärd höjd, förslagsvis omkring 5 meter. Administrationsbyggnaden
synes böra uppföras i två våningar och samtliga Övriga
byggnader i en våning. Mot förslaget att för de intagna i övrigt skall uppföras
tre 40-mansbyggnader i betong med säkerhetsfönster samt en halvöppen
avdelning för 20 man har utskottet intet att erinra. För verkstäderna
har beräknats 3 000 kvm yta. Utskottet förordar omprövning i kostnadsbesparande
syfte av frågan om lämplig storlek på verkstadslokalerna.
Utskottet vill slutligen understryka vikten av att fångarbetskraft kommer
till användning vid utförandet av såväl förevarande som övriga i detta utlåtande
förordade byggnadsarbeten i den utsträckning, som befinnes möjlig.
Utskottet förordar, att på Kungl. Maj:t får ankomma att fastställa anstaltens
utformning i de delar, som ovan inte av utskottet särskilt berörts.
Även om den av utskottet förordade anstalten i Tidaholm bör minska
trycket på Härianda, är enligt utskottets uppfattning frågan om att skapa
drägliga förhållanden på sistnämnda anstalt därmed inte löst. I likhet med
departementschefen förordar utskottet därför, att förhandlingar upptages
med Göteborgs stad om anordnande av ett häkte i anslutning till det nya
polishusbygget i staden. Då det torde draga avsevärd tid innan ett sådant
rannsakningsfängelse efter slutförda förhandlingar kan tagas i bruk — en
uppskattning på 3—5 år synes utskottet i detta avseende inte orimlig —
måste ytterligare anordningar vidtagas.
I propositionen har en placering av en förläggning på Skogomeområdet
i Säve kommun ansetts kunna diskuteras. I statssekreterarepromemorian
har framhållits att frågan om utbyggnad av Härianda genom en häktésbvggnad
inte avvisats, men att frågan inte bör forceras. I motionerna I: 542 och
II: 729 har föreslagits uppförande av nyss antydda häktesbyggnad samt vissa
andra arbeten för en sammanlagd kostnad av 1 933 000 kronor.
För utskottet har det stått klart, att den i propositionen antydda lösningen
under en övergångstid kan medföra avsevärda administrativa svårigheter
Statsutskottets utlåtande nr 1^5 år 195G
15
samt praktiska olägenheter i övrigt, inte minst i form av fördyrade driftkostnader.
Å andra sidan synes uppenbart, att man genom att uppföra en
häktesbyggnad å Härlandaområdet tar risken av en felinvestering. I valet
mellan de olägenheter, som sålunda får anses ofrånkomliga, har utskottet
enats om att den väg bör väljas, som snabbast ger användbart platsutrymme
till rimliga kostnader.
Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att
Kungl. Maj :t med största skyndsamhet låter utreda, om möjlighet finns att
på Skogomeområdet anordna platser för häktade till ungefär det antal, som
avsetts med motionernas häktesbyggnad, på sådant sätt att en framtida
utflyttning av Härlandaanstalten till Skogomeområdet såvitt möjligt inte
störs och inom praktiskt taget samma tid som skulle åtgå för färdigställandet
av häktesbyggnaden. Kostnaden bör ej få överstiga vad som kan anses normalt
för fångvårdsplatser av motsvarande slag. Visar sig dessa förutsättningar
föreligga bör utrymme för ett 80-tal häktade ofördröj ligen färdigställas
på Skogomeområdet. Skulle det åter visa sig, att färdigställandet av
nyssnämnda utrymme på Skogomeområdet skulle kräva nämnvärt längre
tid än ett färdigställande av häktesbyggnaden på Härianda, bör sistnämnda
byggnad med hänsyn till de sedan lång tid tillbaka otillfredsställande förhållandena
på Härianda ofördröj ligen komma till utförande.
I nuvarande läge finner sig utskottet inte böra förorda att särskilda medel
anvisas för de i motionerna föreslagna ytterligare anordningarna på Härlanda.
Detta innebär inte, att inte vissa av de föreslagna anordningarna för
utskottet framstår som angelägna; exempelvis synes de relativt små ombyggnadsarbeten
och den nyanskaffning av köksapparater som erfordras för att
åstadkomma tillfredsställande förhållanden på detta område vara av hög
angelägenhetsgrad. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj :t skall
finna utvägar att med anlitande av till förfogande stående medel härvidlag
åstadkomma en bättre ordning.
Vidkommande övriga förslag för tillgodoseende av platsbehovet har i propositionen
anförts, att det torde kunna ifrågakomma att på de områden som
är avsedda att förvärvas för byggande av fångvårdsanstalter i Österåkers
kommun och Kumla stad anlägga dylika förläggningar. I fångvårdsbyggnadsutredningens
promemoria har detta förslag förts vidare och efter ytterligare
utredning angivits som en 150-mansanstalt i Norrtälje.
Utskottet vill inte förneka att åtskilliga omständigheter talar för ett förverkligande
av detta förslag. Emellertid har det inte varit möjligt för utskottet
att bilda sig en bestämd åsikt i frågan. Utskottet förordar därför att åt
fångvårdsbyggnadskommittén uppdras att skyndsamt överse Norrtäljeförslaget
och underställa Kungl. Maj :t de förslag, som vid översynen framkommer.
På Kungl. Maj :t bör ankomma att besluta i ärendet om Norrtälje som
förläggningsplats för en anstalt med omkring 150 platser.
Vad angår uppslaget att till tomma fabrikslokaler i Ulriksfors, Jämtlands
16
Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1956
län, förlägga en anstalt för cirka 200 intagna synes närmare utredning böra
verkställas, innan avgörande i frågan träffas. Skulle utredningen leda till
att Ulriksfors skall inköpas, bör frågan härom underställas riksdagen.
Av övriga uppslag synes särskilt förslaget om att utnyttja de friställda
kasernerna i Hälsingborg utskottet beaktansvärt. Förslagen bör i enlighet
med vad ovan anförts skyndsamt överarbetas av fångvårdsbyggnadskommittén.
Därvid synes även böra undersökas, om inte ett ökat antal manliga
fångar under nästa vinter provisoriskt skulle kunna inhysas på Hinseberg.
I propositionen har föreslagits att Kungl. Maj :t skall äga befogenhet att
utan hinder av de förutsättningar som förelegat vid riksdagens ställningstagande
beträffande lokaliseringen och det närmare anordnandet av vissa
verkstadsbyggen och andra smärre anläggningar, då medel anvisats, meddela
erforderliga föreskrifter avseende en omprövning av tidigare upprättade
planer för fångvårdens utbyggnad och förnyelse.
Med anledning härav vill utskottet anföra, att utskottet är medvetet om
att de av utskottet förordade byggnadsföretagen kommer att föranleda krav
på ytterligare medelsanvisning. Under sådana omständigheter förutsätter
utskottet, som finner ett bifall till Kungl. Maj :ts förslag i denna del ägnat
att inge betänkligheter, att Kungl. Maj:t kommer att utnyttja dessa befogenheter
endast i strängt begränsad omfattning och att övriga ytterligare ofrånkomliga
anslagsbehov underställes riksdagens prövning.
I motionerna I: 542 och II: 729 har påyrkats en utbyggnad av Håga sjukhus
för att det skulle bli möjligt att i huvudbyggnaden vinna 10 vårdplatser
och en ny behandlingssal för insulinbehandling. Departementschefen har
uttalat att det enligt hans mening är angeläget att en sådan utbyggnad av
insulinbehandlingen snarast kommer till stånd men att spörsmålet om en
eventuell utbyggnad av Hågaanstalten ingår i fångvårdsbyggnadsutredningens
uppdrag, varför han inte är beredd att nu ta ställning till denna byggnadsfråga.
Utskottet, som ansluter sig till departementschefens uppfattning
att det knappast kan ifrågakomma att uppföra en permanent stenbyggnad
vid anstalten förrän resultatet av utredningen föreligger, är av denna anledning
inte berett tillstyrka yrkandet i motionen. Härvid vill utskottet dock
starkt understryka angelägenheten av att provisoriska anordningar vidtages
för att tillgodose det i motionerna angivna syftet. Utskottet förutsätter, att
Kungl. Maj:t skall finna möjligheter att igångsätta en ökad insulinbehandling
vid sjukhuset med utnyttjande av tillgängliga medel.
I motionerna har slutligen yrkats anvisning av medel till anordnande av
öppna anstalter samt inköp av baracker. De i propositionen begärda medlen
torde i första hand erfordras för utförande av de nya byggnadsföretag som
utskottet förordat. Med hänsyn härtill kan utskottet inte tillstyrka dessa
yrkanden i motionerna.
Under åberopande av det anförda och då vad departementschefen i övrigt
antört och föreslagit inte givit utskottet anledning till erinran hemställer
utskottet,
Statsutskottets utlåtande nr 745 år 1956
17
att riksdagen må
A. beträffande storleken av de till omedelbart uppförande
föreslagna anstalterna med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
godkänna vad utskottet anfört;
B. beträffande frågan om en omprövning av tidigare upprättade
planer för fångvårdens utbyggnad och förnyelse i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag godkänna vad utskottet anfört;
C.
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 542 och II: 729 å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1955/56 anvisa:
I. under andra huvudtiteln till Fångvården m. m.:
a) Fångvårdsanstalterna: Anskaffning och utrustning au
förläggningar ett reservationsanslag av 3 700 000 kronor;
b) Understöd åt verksamhet för frigivna fångar m. fl. ett
anslag av 25 000 kronor;
II. under Statens allmänna fastighetsfond till Ersättningsbyggnad
i anledning av brand på fångkoloni ett investeringsanslag
av 340 000 kronor;
D. i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna, vad utskottet
anfört beträffande utredning angående kostnaderna vid fångvårdsanstalter
av olika storleksordning inom det ordinarie
utbyggnadsprogrammet.
Stockholm den 18 maj 1956
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
Från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Leander, Gillström, Näsström, Boman, Hesselbom, Pålsson, Sundelin,
Einar Persson, Bergman, Erik Svedberg, Ragnar Bergh och Nils Theodor
Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,
Åkerström, Rubbestad, Hoppe, fröken Elmén, herrar Johansson i
Mysinge, Cassel, Gustafsson i Skellefteå, fru Ericsson i Luleå, herr Gustafsson
i Stockholm, fröken Vinge, fröken Ager och herr Andreasson.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 145
18
Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1956
Reservationer
1) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka
ansett att utskottet dels inte bort taga ställning till frågan om storleken av
de töreslagna anstalterna, dels bort påtala det olämpliga i att propositionen
utformats på sätt som skett, dels ock bort avstyrka bifall till det i propositionen
begärda bemyndigandet för Kungl. Maj:t till omprövning av
tidigare upprättade planer för fångvårdens utbyggnad och förnyelse samt
att därför
dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 12 börjar med »I propositionen»
och på s. 13 slutar med »omständigheterna medger», bort ersättas
med text av följande lydelse:
»I propositionen har förordats att 300 platser skall vinnas genom att en
anstalt för omkring 150 intagna och två för omkring 75 vardera uppföres,
medan i en av promemoriorna en annan uppdelning ansetts vara att föredraga.
Med det material som har stått till utskottets förfogande har det inte varit
möjligt för utskottet att bilda sig en föreställning om vilken uppdelning av
platserna, som är den mest ändamålsenliga. Tänkbart vore att i stället för
att fördela de 300 platserna på två eller flera anstalter inrymma samtliga i en
en enda anstalt. Med hänsyn härtill nödgas utskottet avstå från att uttala sig
om huruvida vad som antytts från departementets sida innebär en lämplig lösning.
Utskottet förutsätter för den skull att frågan därom ånyo överväges
samt att på Kungl. Maj :t får ankomma att därefter fatta beslut i ärendet. Det
synes vidare önskvärt, att en ingående jämförelse verkställes av byggnadsoch
driftkostnader vid fångvårdsanstalter av olika storleksordning, innan
riksdagen då det gäller anstalter inom det ordinarie utbyggnadsprogrammet
för framtiden tar ställning till olika projekt. Utskottet finner det naturligt att
den av utskottet förordade utredningen anförtros åt den i dagarna tillsatta
fångvårdsbyggnadskommittén och förutsätter att utredningen bedrives så
skyndsamt som omständigheterna medger.»
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 13, som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »öka platsantalet», bort utgå,
dels den del av utskottets yttrande på s. 14, som börjar med »Utskottet
kommer» och slutar med »på verkstadslokalerna», bort erhålla följande lydelse:
Ȁven
med beaktande av de särskilda omständigheterna i förevarande fall
finner utskottet det vara anmärkningsvärt att föreliggande proposition utformats
på sådant sätt att det blivit påkallat att komplettera densamma genom
promemorior med ett från propositionen delvis avvikande innehåll.
Med hänsyn till sistnämnda omständighet hade det varit önskvärt att yttrande
från fångvårdsstyrelsen eller fångvårdsbyggnadsutredningen i dess helhet
över promemoriornas innehåll varit för utskottet tillgängligt.
Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1956
19
Utskottet återgår till frågan om lämpligaste utförande av fångvårdsanstalten
i Tidaholm. De av fångvårdsstyrelsen framförda erinringarna mot
förslaget till anstalt av ny typ på Risängen i Skövde och sedermera även
fångvårdsbyggnadsutredningens förslag synes utskottet i viss mån beaktansvärda.
Med hänsyn härtill förordar utskottet att anstalten i Tidaholm omges
av en mur av avsevärd höjd, förslagsvis omkring 5 meter.
Utskottet vill tillika förorda att byggnaderna utföres i sådant material att
de med hänsyn till beständighet och säkerhet kan anses tillfredsställande,
ävensom att vid beaktande härav all möjlig sparsamhet iakttages.»
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 16, som börjar med »Med anledning»
och slutar med »riksdagens prövning», bort erhålla följande lydelse:
»Då
innebörden av de sålunda begärda bemyndigandena icke i propositionen
närmare klarlagts och då som en allmän regel bör gälla, att anvisade
medel begagnas till avsett ändamål, finner sig utskottet böra avstyrka bifall
till propositionen i denna del och förutsätter att ytterligare ofrånkomliga
anslagsbehov i vederbörlig ordning föranleda framställning till riksdagen.»
dels utskottets hemställan under A. och B. bort ha följande lydelse:
»A. beträffande storleken av de till omedelbart uppförande
föreslagna anstalterna i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
godkänna vad utskottet anfört;
B. beträffande frågan om en omprövning av tidigare upprättade
planer för fångvårdens utbyggnad och förnyelse med
avslag å Kungl. Maj:ts förslag godkänna vad utskottet anfört;»
dels
ock till utskottets hemställan bort fogas en med E. betecknad punkt
av följande lydelse:
»E. i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet
anfört rörande propositionens utformning och komplettering.
»
2) av herr Karl Andersson
3) av fröken Elmén.
660912 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1956:306 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående ytterligare utgifter för fångvården å tillägg sstat II för budgetåret 1955/56 jämte a1 i texten