Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tjänstgöringstiden för tandläkare inom folktandvården jämte i ämnet väckta motioner.

1956-05-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:146, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tjänstgöringstiden för tandläkare inom folktandvården jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr U6—U7

Statsutskottets utlåtande nr 146 år 1956

1

Nr 146

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

tjänstgöringstiden för tandläkare inom folktandvården

jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 160 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över inriltesärenden för den 6 april 1956, föreslagit

riksdagen att godkänna av föredraganden föreslagen ändring av

grunderna för statsbidrag till folktandvård.

Sedan enighet icke kunnat ernås vid löneförhandlingar mellan Svenska

stadsförbundet och Sveriges tandläkarförbund avseende arbetstiden m. m.

för tandläkare inom de landstingsfria städernas folktandvård, hemställde

parterna i gemensam skrivelse till Kungl. Maj :t den 16 september 1953 om

en allsidig utredning, huruvida skäl kunna anses föreligga att ändra nu såsom

villkor för statsbidrag och anslutning till statens pensionsanstalt stadgade

tjänstgöringstider för inom folktandvården verksamma tandläkare.

Parterna förklarade sig ense om att de beslut, som statsmakterna på grund

av utredningen kunde komma att fatta, skulle i fråga om tjänstgöringstiderna

för tandläkare inom de landstingsfria städernas folktandvård vara

avgörande, i den mån icke enligt parternas samstämmiga uppfattning speciella

förhållanden motiverade annat.

Genom beslut den 13 november 1953 föreskrev Kungl. Maj :t, att framställningen

skulle överlämnas till 1951 års pensionsutredning för att av utredningen

tagas i beaktande i samband med utredningsuppdragets fullgörande.

Sedermera anhöll tandläkarförbundet ånyo om en utredning med uppgift

att utröna de lämpligt avvägda tjänstgöringstiderna för tandläkare

inom folktandvården. Sedan Kungl. Maj :t den 29 april 1955 bemyndigat

chefen för inrikesdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag

att verkställa utredning av frågan om tjänstgöringstiden för tandläkare

inom folktandvården och därmed sammanhängande spörsmål, tillkallade

departementschefen den 10 juni 1955 byråchefen i försvarets fabrik sstyrelse

J. T. A. Broomé att verkställa utredningen.

Med skrivelse den 18 november 1955 har utredningsmannen överlämnat

en promemoria i ämnet.

Över promemorian har utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen, stats1—Bihang

till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 146—747

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 146 år 1956

kontoret, styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet,

Sveriges tandläkarförbund samt Sveriges tandvårdsinspektörförening.

I statsrådsprotokollet lämnas en redogörelse för gällande bestämmelser

m. m. samt lör utredningsmannens förslag jämte remissyttrandena. I dessa

delar får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet (s. 3—13). För egen del

anför föredraganden följande.

Det statliga driftbidraget till folktandvård utgår numera såväl till landsting

som till stad utanför landsting i förhållande till antalet fullständigt

behandlade barn. Om hänsyn tages endast härtill, kan det icke anses påkallat

att rätten till statsbidrag göres beroende av att de i folktandvården

anställda tandläkarna har viss minimiarbetstid. Vissa andra omständigheter

bör emellertid beaktas, när det gäller att bedöma, huruvida föreskrifter

om arbetstiden bör bibehållas såsom statsbidragsvillkor.

Bristen på tandläkare inom folktandvården är alltjämt kännbar. Av de

drygt 1 100 distriktstandläkartjänster, som fanns inrättade den 1 juli 1955,

uppehölls 364 av utlänningar, vilka förordnats som vikarier, och 291 av

stipendiater, medan 84 tjänster saknade innehavare eller vakansvikarie.

I syfte att stimulera rekryteringen till folktandvården föreslog 1946 års

folktandvårdssakkunniga (SOU 1948:53) bl. a. införande av s. k. avkortade

heltidstjänster med en årlig arbetstid av 1 300 arbetstimmar. Dessa

tjänster, vilka företrädesvis skulle avse barn- och ungdomstandvård, ansågs

lämpade för t. ex. gifta kvinnliga tandläkare. Vid anmälan av detta förslag

i propositionen nr 84/1950 fann sig dåvarande chefen för inrikesdepartementet

icke kunna biträda detsamma med hänsyn till att reformen befarades

på lång sikt komma att relativt sett minska antalet arbetstimmar inom

folktandvården. Riksdagen, som delade departementschefens farhågor på

denna punkt, anslöt sig till propositionen.

Vid verkställandet av den nu föreliggande utredningen angående tjänstgöringstiden

för tandläkare inom folktandvården har utredningsmannen

ansett det falla utanför hans uppdrag att pröva, huruvida och i vad mån

anställning med avkortad tjänstgöring lämpligen bör förekomma. Ej heller

har han tagit ställning till om kravet på viss minimitjänstgöring bör bibehållas

såsom statsbidragsvillkor. Något nytt material ägnat att belysa detta

spörsmål har sålunda nu ej framkommit.

Självfallet har statsmakterna det största intresse av att folktandvården

fungerar så effektivt som möjligt och att dess fortsatta utbyggande till

att omfatta hela det svenska folket underlättas. Kunde ett upphävande av

arbetstidsföreskrifterna i statsbidragskungörelsen med skäl antagas verka

i sådan riktning, skulle jag därför icke tveka att tillstyrka detta. Härigenom

skulle emellertid möjligheter öppnas att inrätta både avkortade heltidstjänster

och deltidstjänster. Då riksdagen så sent som år 1950 avvisat förslag

om att införa sådana tjänster och intet nu framkommit som synes ge

anledning till ändrat ståndpunktstagande härutinnan, anser jag försiktigheten

bjuda, att det nuvarande kravet på heltidst jänstgöring tills vidare

bibehålies.

När det gäller att bedöma vad som skall kunna anses såsom en i och för

sig lämpligt avvägd arbetstid för folktandvårdens tandläkare, är det enligt

min mening tveksamt, om det överhuvud taget kan på objektiva grunder

lastslås, att en eller ett par timmars längre eller kortare tjänstgöringstid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 1A6 är 1956

3

per vecka skulle ha någon avgörande betydelse för den allmänna förslitnings-

och påfrestningsgraden i yrket. Emellertid har utredningsmannen

eller egna studier av hur arbetet bedrives på ett antal polikliniker och

behandlingsavdelningar inom folktandvården och på grundval av en nyligen

verkställd dödlighetsundersökning bland tandläkare in. m. ansett sig kunna

konstatera, att tandläkaryrket såsom sådant genomsnittligt sett ej skulle

vara mera förslitande än andra yrken och att den i gällande statsbidragskungörelse

fastställda arbetstiden av 42 timmar i veckan icke skulle vara

olämpligt avvägd. Under sådana förhållanden anser jag mig böra förorda

utredningsmannens förslag, att föreskriften om 42 timmars tjänstgöring

per vecka i princip bibehålies för tandläkare inom folktandvården.

Sådan tandvård, som meddelas barn i förskoleåldern, psykiskt efterblivna

och psykolabila barn samt spastiska barn, har emellertid av utredningsmannen

befunnits mera psykiskt eller fysiskt påfrestande än annan tandvård

och därför ansetts motivera kortare arbetstid. För befattningar, som

inrättats för vård av enbart sådana ur behandlingssynpunkt svårhanterliga

barn, har utredningsmannen föreslagit, att arbetstiden bestämmes till 39

timmar i veckan. Mot detta undantag, som huvudsakligen endast skulle

komma att beröra ett antal befattningar vid Eastmaninstitutet i Stockholm,

har jag intet att erinra.

I de fyra största städerna utanför landsting har i vissa fall sedan lång

tid tillbaka tillämpats andra tjänstgöringstider än vad i statsbidragskungörelsen

förutsättes. Kungi. Maj :t har av 1955 års riksdag bemyndigats

att vid beviljande av statsbidrag till folktandvård i stad utanför landsting

tills vidare medgiva de avvikelser från eljest gällande grunder, som bedömdes

oundgängligen nödvändiga. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl.

Maj :l för folktandvården i Stockholm bl. a. medgivit vissa organisatoriska

avvikelser från vad statsbidragsbestämmelserna föreskriver. Vidare har

Kungl. Maj :t förklarat hinder icke möta mot att Stockholm, Malmö och

Norrköping, i avbidan på resultatet av den nu verkställda utredningen, bibehölle

vissa kortare tjänstgöringstider. För Göteborgs del har Kungl. Maj :t

redan tidigare förklarat sig ej ha något att erinra mot att vissa där gällande

kortare tjänstgöringstider tillämpades. Det skulle enligt min mening

vara alltför rigoröst att kräva, att nämnda städer för att bibehållas vid

rätten till statsbidrag skulle förlänga arbetstiden för redan anställda befattningshavare

inom folktandvården. Det av 1955 års riksdag lämnade

bemyndigandet torde därför i fortsättningen få utnyttjas för att medgiva,

att de fast anställda tandläkare i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping,

som f. n. har kortare tjänstgöringstider än 42 timmar per vecka, tills

vidare må bibehållas vid dessa arbetstider.

Vid anmälan av proposition nr 84/1950 betonade departementschefen, att

frågan om semestertidens längd vore en förhandlingssak. Om semestern av

organisatoriska skäl utbytes mot ferier, bör detta enligt min mening icke

föranleda, att huvudmannen går förlustig rätten till statsbidrag.

För anslutning till statens pensionsanstalt torde för annan tandläkare

inom folktandvården än lasarettstandläkare alltjämt böra krävas heltidsanställning.

Vid tillämpningen av SPA-reglementet torde begreppet heltidsanställd

liksom hittills böra tolkas i anslutning till bestämmelserna om

arbetstiden i statsbidragskungörelsen.

Den av mig förordade ändringen av nämnda bestämmelser medför, att

tandläkarbefattning för tandvård åt enbart förskolebarn och andra ur behandlingssynpunkt

svårhanterliga barn, med vilken är förenad en tjänst
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr H6 år 1956

göringstid av minst 39 timmar per vecka, skall kunna anslutas till pensionsanstalten.

Tandläkare som av organisatoriska skäl åtnjuter ferier bör vidare

betraktas som heltidsanställd vid tillämpningen av SPA-reglementet.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela beslut i fråga om

den särskilda reglering, som kan komma att visa sig påkallad beträffande

pensionsförhållandena för här avsedda tandläkare med mindre omfattande

arbetstid räknat för år eller för vecka än den regelmässiga.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Huss m. fl. (1:573) och den andra inom andra kammaren av herr

Ahlberg m. fl. (II: 763) har hemställts, att riksdagen vid behandlingen av

propositionen nr 160 måtte besluta, att 9 § punkten 3 kungl. kungörelsen

den 22 september 1950 angående statsbidrag till folktandvård utgår.

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande

hänvisas till motionen II: 763.

Utskottet. När riksdagen år 1950 avvisade förslaget om att inrätta avkortade

heltidstjänster inom folktandvården, skedde detta i första hand med

hänsyn till att en sådan reform befarades på lång sikt komma att relativt

sett minska antalet arbetstimmar inom folktandvården. Föredraganden har

i förevarande proposition, främst med beaktande av att genom ett upphävande

av arbetstidsföreskrifterna i statsbidragskungörelsen möjligheter

skulle öppnas att inrätta både avkortade heltidstjänster och deltidstjänster,

ansett försiktigheten bjuda, att det nuvarande kravet på deltidstjänstgöring

tills vidare skall bibehållas. I motionerna I: 573 och II: 763 har anförts

att ett beslut i enlighet med propositionens förslag om bibehållande av

arbetstidsbestämmelserna i statsbidragskungörelsen med största sannolikhet

även för framtiden kommer att verka hämmande på folktandvårdens

utbyggnad.

För egen del får utskottet anföra, att det knappast torde vara möjligt

att förebringa allmängiltigt objektivt underlag för ett avgörande av frågan,

huruvida största möjliga effektivisering och utbyggnad av folktandvården

bäst kan nås genom att bibehålla arbetstidsföreskrifterna i statsbidragskungörelsen

såsom föredraganden föreslår eller genom att borttaga desamma

ur kungörelsen såsom motionärerna önskar. Härutinnan kan endast

subjektiva bedömningar av den framtida utvecklingen presteras. Vad som

kan slås fast är för dagen, att något nytt faktiskt material för belysning

av frågan inte framkommit genom den slutförda utredningen.

Utskottet, som erinrar om att det statliga driftbidraget till folktandvården

numera utgår i förhållande till antalet fullständigt behandlade barn såväl till

landsting som till stad utanför landsting, finner att det vid sådant förhållande

ur principiell synpunkt kan anföras skäl mot att i statsbidragskungörelsen

bibehålla arbetstidsföreskrifter. Med hänsyn emellertid till

det läge i vilken frågan befunnit sig, då den hänskjutits till statsmakter
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ib6 år 1956

5

nas prövning, har utskottet funnit sig böra på i huvudsak de skäl, som

anförts av föredraganden, förorda Kungl. Maj :ts förslag i denna del. Av

detta ståndpunktstagande följer, att utskottet avstyrker yrkandet i motionerna.

Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Maj :t ägnar de komplicerade

förhållanden, som påverkar frågan om ett borttagande av arbetstidsföreskrifterna

ur statsbidragskungörelsen, fortlöpande uppmärksamhet och

om utvägar kan finnas till en förbättrad rekrytering av folktandvården och

då särskilt barntandvården — underställer riksdagen förslag i ämnet.

Under åberopande av det anförda och då utskottet inte funnit anledning

till erinran mot vad föredraganden i övrigt anfört och föreslagit hemställer

utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna av föredraganden i statsrådsprotokollet över

inrikesärenden för den 6 april 1956 föreslagen ändring av

grunderna för statsbidrag till folktandvård;

b) med avslag å motionerna I: 573 och II: 763 i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört beträffande

åtgärder för att åstadkomma en förbättrad rekrytering

av tandläkare till folktandvården.

Stockholm den 18 maj 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 147; dock att fröken Vinge deltagit i

stället för herr Malmborg i Skövde och herr Rubbestad i stället för herr

Svensson i Stenkyrka.

Reservationer

1) av herrar Ohlon, Ragnar Bergh, fröken Elrnén, herrar Cassel, Gustafsson

i Skellefteå, fröken Vinge och fröken Ager, vilka ansett att utskottet bort

i princip tillstyrka motionerna I: 573 och II: 763 samt att därför

dels den del av utskottets yttrande, som på s. 4 börjar med »Utskottet,

som» och på s. 5 slutar med »i ämnet», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Utskottet, som erinrar om att del statliga driftbidraget till folktandvården

numera utgår i förhållande till antalet fullständigt behandlade barn såväl

till landsting som till stad utanför landsting, finner det vid sådant förhållande

ur principiell synpunkt oriktigt att i statsbidragskungörelsen bibehålla

även arbetstidsföreskrifter. Mot deras bibehållande talar även att frågan

om arbetstidens längd bör betraktas som eu förhandlingsfråga. Av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr U6 år 1956

anförda skäl kan utskottet tillstyrka yrkandet i motionerna 1:573 och

11.763. Emellertid skulle ett omedelbart borttagande av arbetstidsföreskrifterna

kunna skapa vissa praktiska svårigheter, bl. a. då det gäller tilllämpningen

av bestämmelserna i SPA-reglementet. Utskottet förordar därför

att syftet med motionerna tillgodoses på det sätt, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller, att Kungl. Maj :t föranstaltar om att det åt

1951 års pensionsutredning lämnade utredningsuppdraget skyndsamt slutföres

samt att Kungl. Maj :t, sedan ställning därefter tagits till pensionsutredningens

förslag, ofördröj ligen underställer riksdagen förslag om borttagande

av arbetstidsbestämmelserna ur kungörelsen den 22 september 1950

angående statsbidrag till folktandvård,»

dels ock utskottets hemställan under b) bort ha följande lydelse:

»b) i anledning av motionerna 1:573 och II: 763 i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till borttagande

av arbetstidsbestämmelserna ur kungörelsen om statsbidrag

till folktandvården i enlighet med vad utskottet anfört.»

2) av herrar Pålsson, Nils Theodor Larsson, Rubbestad och Johansson i

Mysinge, vilka ansett att

dels den del av utskottets yttrande, som på s. 4 börjar med »Utskottet,

som» och på s. 5 slutar med »i ämnet», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Mot bakgrunden av det anförda har utskottet funnit sig på i huvudsak

de skäl, som anförts av föredraganden, böra förorda Kungl. Maj :ts förslag

i denna del. Av detta ståndpunktstagande följer, att utskottet avstyrker

yrkandet i motionerna.»

dels ock utskottets hemställan under b) bort ha följande lydelse:

»b) avslå motionerna I: 573 och II: 763.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:307 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående ytterligare utgifter för fångvården å tillägg sstat II för budgetåret 1955/56 jämte a1 i texten