Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1956/57 till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1956-05-18 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:147, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1956/57 till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr H7 år 1956

7

Nr 147

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag för budgetåret 1956/57 till arbetarskyddsstyrelsen

och yrkesinspektionen m. m. jämte i ämnet

väckta motioner. (3:e avd.)

Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr 1, femte huvudtiteln (punkterna

103—106 och 108), framlagt preliminära förslag i ämnet, har Kungl. Maj :t

i propositionen nr 98, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 2 mars 1956, föreslagit riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningarna

för arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen, som föranledes

av vad departementschefen förordat;

b) godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för arbetarskyddsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1956/57;

c) till Arbetarskyddsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1956/57 under

femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 268 000 kronor;

d) till Arbetarskyddsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret 1956/57

under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 180 000 kronor;

e) godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för yrkesinspektionen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1956/57;

f) till Yrkesinspektionen: Avlöningar för budgetåret 1956/57 under femte

huvudtiteln an%a ett förslagsanslag av 2 964 000 kronor;

g) till Yrkesinspektionen: Omkostnader för budgetåret 1956/57 under

femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 850 000 kronor;

h) till Undervisnings- och upplysningsverksamhet på arbetarskyddets

område för budgetåret 1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett anslag

av 90 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet till

behandling förehaft följande motioner, nämligen från första kammaren

1: 502 av herrar Damström och Gei jer,

I: 519 av herrar Norling och Öhman,

I: 520 av herr Kronstrand,

I: 521 av herr Kronstrand samt

från andra kammaren

II: 489 av fröken Elmén och herr Königson,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 747 år 1956

II. 671 av herrar Östrand och Fredriksson,

II: 672 av herr Ahlberg m. fl.,

II: 676 av herr Fredriksson in. fl.,

II: 677 av herr Andersson i Linköping,

II: 689 av fröken Elmén m. fl.,

II: 690 av fröken Elmén m. fl.,

II. 691 av herr Johansson i Stockholm m. fl. samt

II: 692 av fru Sandström m. fl.

A rkandena i motionerna redovisas i det följande.

Propositionen

Den nuvarande arbetarskyddsorganisationen tillkom i stort sett genom

beslut vid 1948 års riksdag, vilken även antog den nu gällande arbetarskyddslagen.

Endast relativt kort tid efter det att den nya organisationen

tratt i verksamhet framfördes, främst från fackföreningshåll, klagomål

over att densamma inte var tillräckligt effektiv. Med anledning härav tillkallade

dåvarande socialministern, statsrådet Sträng, enligt Kungl Majts

bemyndigande den 2 oktober 1953 utredningsmän med uppdrag att verkställa

en översyn av arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens organisation

och verksamhet.

Utredningsmännen, vilka antagit benämningen arbetarskyddsutredningen,

har vård landshövdingen R. Casparsson, ordförande, ledamöterna av

riksdagens andra kammare E. Ahlberg och K. A. Andersson, byråchefen

L. André, ombudsmannen P.-E. Bergström, direktören T. Christenson, ombudsmannen

T. Flyboo samt ledamöterna av riksdagens andra kammare

Hans Gustafsson och Henning Gustafsson. Utredningen har i november

1955 avlämnat sitt betänkande (SOU 1955:41).

I det följande redovisas departementschefens ställningstaganden till

arbetarskyddsutredningens betänkande samt arbetarskyddsstyrelsens förslag

till anslagsberäkningar för styrelsen och yrkesinspektionen m m för

budgetåret 1956/57.

Yrkesinspektionen

Den arbetarskyddsorganisation som, samtidigt med att den nu gällande

arbetarskyddslagen trädde i kraft, började sin verksamhet år 1949 innebar

en inte oväsentlig förstärkning av den tidigare organisationen. Arbetarskyddet

fick en särskild centralmyndighet, och dess personal ökades, varvid

dock är att märka att en del av personalökningen drogs in fr. o. m. budgetåret

1950/51. Såsom inledningsvis omnämnts framfördes ganska snart

kritik mot den nya organisationens effektivitet. Kritiken riktade sig främst

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr H7 år 1956

9

mot att inspektion på arbetsplatserna inte skedde i tillräcklig utsträckning

d. v. s. att inspektionsfrekvensen var otillfredsställande, men bl. a. också

mot att samarbetet mellan yrkesinspektionen och arbetstagarnas företrädare

yar bristfälligt.

Vid anmälan av frågan om tillkallande av arbetarskyddsutredningen anfördes

bl. a., att även en mycket betydande förstärkning av tillsynsorganens

personal inte skulle möjliggöra tillsyn av varje arbetsplats annat än

med mycket långa mellantider. Det underströks därför, att ansvaret för

ett tillfredsställande arbetarskydd åvilar vederbörande arbetsgivare samt

att arbetarskyddsfrågorna i stor utsträckning är av den arten att de enklast

och bäst löses genom samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Ökade insatser från arbetsgivarnas och arbetstagarnas sida och

ett ytterligare utvecklat samarbete dem emellan vore den väsentliga förutsättningen

för en mera betydande förbättring på detta område. Dessa

allmänna synpunkter på frågan om arbetarskyddets effektivitet vill departementschefen

starkt framhålla. Det har sagts såväl i arbetarskyddsutredningens

betänkande som vid remissbehandlingen att mycket goda resultat

nåtts vid många företag, främst större sådana, där särskild omsorg

lagts ned på skyddsarbetet genom anställande av speciell personal för detta

arbete och genom insatser av aktiva skyddskommittéer. Med den fortgående

utvecklingen i riktning mot alltmer komplicerade tillverkningsprocesser

och en alltmera genomförd rationalisering synes det departementschefen

naturligt, alt arbetsgivarnas skyldighet att svara för arbetarskyddet

åtminstone vid alla större företag samt alla företag med särskilt riskabel

tillverkning tar sig uttryck i att särskild säkerhetspersonal anställes. Detta

synes så mycket mera naturligt som ett nedbringande av riskerna för

olycksfall och yrkessjukdom ligger helt i linje med de allmänna rationaliseringssträvandena.

Även om bristen på tekniker kan medföra vissa

svårigheter räknar departementschefen sålunda med att förutsättningarna

för arbetarskyddet vid nämnda grupper av företag kommer att fortlöpande

förbättras. Det anses emellertid böra undersökas om det är möjligt och

lämpligt att påskynda utvecklingen genom att bygga ut arbetarskyddslagstiftningens

bestämmelser med föreskrift att företag av viss storlek eller

med viss tillverkning är skyldigt att ha för säkerhetsuppgifterna helt avsedd

personal anställd.

Även om ett företag har säkerhetsarbetet organiserat på ett föredömligt

sätt torde detta inte medföra, att de statliga tillsynsorganen kan helt släppa

kontakten med företaget. Tillsynsorganens uppgifter blir emellertid sannolikt

av mera konsulterande än kontrollerande natur. I varje fall kommer

en ökning av antalet företag med på nyssnämnt sätt organiserat skyddsarbete

att leda till en lättnad för tillsynsorganen och en ökning av deras

möjligheter alt ägna sig åt andra företag.

Också vid dessa andra företag är samarbete mellan arbetsgivare och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr H7 år 1956

arbetstagare av stor betydelse för ett effektivt arbetarskydd. I den mån

detta samarbete utvecklas kan även här tillsynsorganens rent kontrollerande

verksamhet minskas till förmån för en mera konsulterande expertverksamhet.

Det är departementschefens förhoppning att det mellan arbetsmarknadens

huvudorganisationer existerande synnerligen värdefulla samarbetet

i fråga om arbetarskydd skall byggas ut ytterligare.

Vad nu anförts ger vid handen att departementschefen i varje fall på

något längre sikt räknar med möjligheten av en viss minskning av behovet

av rutininspektion från tillsynsorganens sida. Å andra sidan torde man inte

kunna bortse från att den tekniska utvecklingen kommer att leda till nya

arbetarskyddsproblem och därmed ökade anspråk på tillsynsorganisationen.

Under alla förhållanden kvarstår beträffande flertalet arbetsplatser

för överskådlig tid problemet att erhålla en så effektiv tillsynsverksamhet

som möjligt.

Med anledning av vad arbetarskyddsutredningen anfört rörande i nspektions

verksam heten framhålles följande.

Den s. k. inspektionsfrekvensen har på senare år hållit sig mellan 2 och 3,

d. v. s. den genomsnittliga tiden mellan två på varandra följande inspektionsbesök

på samma arbetsplats har varit mellan två och tre år. Utredningen

har framhållit, att detta, då många arbetsställen besöks flera gånger

på ett år, betyder att för ett avsevärt antal arbetsställen tiden mellan inspektionsbesöken

är betydligt längre än medelsiffran. Behovet av rutininspektion

är uppenbarligen olika vid skilda arbetsställen. Utredningen upplyser,

att planer föreligger på att gruppera arbetsställena efter inspektionsbehovet,

exempelvis i arbetsställen som bör besökas minst en gång om

året, sådana som bör besökas minst vartannat år och sådana som kan besökas

med längre mellantider. Utredningen uttalar sin anslutning till denna

tanke. Även departementschefen biträder tanken på en sådan differentiering.

Enligt hans mening bör de tillgängliga inspektionsresurserna sättas

in främst på de arbetsplatser, där faran för de anställda kan bedömas vara

störst. I fråga om arbetsplatser där faran från allmänna utgångspunkter

kan uppskattas som relativt ringa bör man i stor utsträckning kunna lita

till alt eventuella missförhållanden påtalas genom anmälan till inspektionsorganen,

som då får snarast möjligt undersöka fallet. Departementschefen

är medveten om att rutininspektioner inte gärna kan helt undvaras beträffande

några arbetsplatser, då det inte finns någon säkerhet för att även

allvarliga missförhållanden verkligen påtalas från de anställdas sida. En

ökad differentiering kombinerad med smidighet i tillämpningen anses

emellertid vara en god grund för ett effektivt utnyttjande av de tillgängliga

personalresurserna. Hur dessa principer bör närmare utformas i praktiken

kan inte avgöras utan praktisk försöksverksamhet. Utredningen har inte

penetrerat frågor rörande arbetsrutinen vid yrkesinspektionen utan har

förutsatt, att undersökningar härav skall göras genom arbetarskyddssty
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 147 år 1956

11

relsens försorg, eventuellt under medverkan av statens organisationsnämnd.

Att sådana undersökningar kommer till stånd betraktas som en

angelägenhet av vikt. Vid undersökningarna anses också de av departementschefen

angivna principerna för tillsynsverksamhetens inriktning

böra beaktas.

Utredningen har behandlat frågan om kontakten mellan yrkesinspektionens

befattningshavare och skyddsombuden samt därvid erinrat om att

från fackföreningshåll riktats kritik mot yrkesinspektionen med anledning

av det sätt på vilket kontakten upprätthållits. Vad utredningen redovisat

i detta sammanhang bestyrker, att från yrkesinspektionens sida kontakten

inte avsiktligt åsidosatts. Utredningen föreslår i avsikt att förbättra kontaktmöjligheterna

att skyddsombuden i ökad utsträckning skall erhålla

del av meddelanden från yrkesinspektionens sida rörande arbetsplatsen.

Mot vad utredningen anfört härom anses intet vara att erinra.

Utredningen har vidare ansett det önskvärt, att arbetarskyddsstyrelsen i

framtiden ej anser sig bunden vid sådan restriktivitet i fråga om medgivande

att tillsätta regionala skyddsombud som hittills. Styrelsen har i detta

avseende hänvisat till de riktlinjer som angavs vid arbetarskyddslagens

tillkomst. Departementschefen ansluter sig till styrelsens uppfattning att

det bör eftersträvas att skyddsombud utses bland arbetstagare på arbetsplatsen.

Avgörande bör emellertid vara huruvida en verklig förbättring i

skyddshänseende kan väntas inträda om regionalt skyddsombud utses. Är

detta fallet anses hinder inte böra föreligga för att utvidga praxis beträffande

medgivande till utseende av sådana skyddsombud.

Utredningen har inte föreslagit någon ändring i arbetarskyddslagens bestämmelser

om tvångsmedel mot arbetsgivare men har anfört vissa synpunkter

rörande tvångsmedlens utnyttjande. Härvid har utredningen anfört

bl. a., att tvångsmedlen verkligen bör tillgripas i fall då rättelse ej

kan erhållas på annat sätt, att de å andra sidan endast bör tillgripas om

avsikten verkligen är att överlämna ansvarsfrågan till judiciell myndighet

om åtgärd ej vidtas av arbetsgivaren samt att från yrkesinspektionens

sida måste kontrolleras att såväl meddelade anvisningar som utfärdade

förelägganden och förbud verkligen iakttages. Vid remissbehandlingen har

inte påyrkats någon ändring i gällande lagbestämmelser, men Landsorganisationen

har ytterligare understrukit, att de befogenheter dessa bestämmelser

ger bör utnyttjas när anledning därtill föreligger. Mot vad sålunda

anförts har departementschefen intet att invända.

Utredningen har funnit, att den kommunala tillsynen i ett stort

antal kommuner f. n. är av mycket ringa effektivitet. Det oaktat har utredningen

föreslagit viss utvidgning av området för denna tillsyn. Huvudregeln

skulle enligt förslaget vara, att arbetsställen med mindre än tio

arbetstagare skall falla under kommunal tillsyn. Undantag skulle emellertid

göras dels för vissa yrkesområden med generellt större yrkesskade
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 147 år 1956

risk och dels för arbetsställen inom skilda yrkesområden i övrigt, beträffande

vilka arbetsställen yrkesinspektören — med hänsyn till större yrkesskaderisk

i det enskilda fallet — förordnat om statlig tillsyn. Byggnadsverksamheten

skulle som regel komma under kommunal tillsyn. Dessa

riktlinjer skulle tillämpas på sådant sätt att antalet arbetsställen under

kommunal tillsyn skulle ökas med ca 10 procent. Som huvudskäl för förslaget

att på detta sätt utvidga den kommunala tillsynen har utredningen

åberopat antagandet att det kommunala intresset för tillsynsverksamheten

skulle öka om den tilldelades större och intressantare arbetsuppgifter

än för närvarande.

I det övervägande antalet remissyttranden har understrukits, att den

kommunala tillsynen brister i effektivitet i andra kommuner än städer och

andra större kommuner där hälsovårdsnämnderna har fast anställd tillsynspersonal.

Från flera håll har anförts, att utredningens motivering för

utvidgning av det kommunala tillsynsområdet inte är hållbar. Arbetarskyddsstyrelsen

har för sin del föreslagit, att den kommunala tillsynen

skall avskaffas i kommuner, vilka saknar heltidsanställd personal som kan

anförtros tillsynsuppgiften, samt att de kommuner som sålunda befrias

från tillsynsarbetet skall åläggas att i stället betala viss ersättning till statsverket.

Den allmänna yrkesinspektionens personal skulle i stället ökas.

Departementschefen kan för sin del inte finna det välbetänkt att utvidga

området för den kommunala tillsynen så länge denna tillsyns effektivitet,

på sätt som nu sker, ifrågasättes beträffande ett stort antal kommuner.

Det av arbetarskyddsstyrelsen framlagda förslaget kan inte heller tillstyrkas.

Departementschefen förordar, att gränsdragningen mellan den statliga

och kommunala tillsynen — med den modifikation som framgår av

vad i det följande anföres beträffande tillsynen över byggnadsverksamheten

— tills vidare behålles i stort sett oförändrad. Då kritik inte anförts

mot det sätt varpå tillsynen skötes i kommuner där hälsovårdsnämnden

har heltidsanställd tillsynspersonal, anses frågan på nytt böra tagas upp

om sådan personal anställes i större utsträckning än f. n. är fallet. Under

tiden bör ansträngningar göras att genom samarbete mellan yrkesinspektionen

och kommunerna förbättra den kommunala tillsynens effektivitet.

I fråga om byggnadsverksamheten föreligger enligt departementschefen

utan tvivel särskilda skäl för kommunal tillsyn. Yrkesskaderiskerna är

stora, men arbetsplatsernas antal och växlingarna beträffande deras belägenhet

gör det svårt för den allmänna yrkesinspektionens tjänstemän att

på ett tillfredsställande sätt sköta inspektionsverksamheten på detta område.

Då kommunerna i stor utsträckning har byggnadskunnig personal

anställd och byggnadsnämnderna jämlikt byggnadsstadgan redan har att

utöva viss kontrollverksamhet även i vad avser arbetarskyddet, skulle både

en effektivare tillsyn och en administrativ förenkling kunna åstadkommas

om kommunerna i enlighet med utredningens förslag övertoge tillsyns
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 14-7 år 1956

13

verksamheten i denna del. Departementschefen finner det önskvärt att så

sker. Då detta sannolikt kan medföra en inte obetydlig kostnadsökning

för vissa kommuner anser han sig emellertid inte nu böra föreslå, att kommunerna

ålägges skyldighet att svara för ifrågavarande tillsyn, utan räknar

med att kommunerna själva skall finna så uppenbara fördelar vara

förenade med en kommunal tillsyn ur arbetarskyddssynpunkt inom byggnadsverksamheten,

att de frivilligt åtar sig densamma. Departementschefen

förutsätter, att det härvid som regel kommer att befinnas lämpligt att

undanta anläggningsarbeten av större omfattning från den kommunala

tillsynen.

Enligt 48 § arbetarskyddslagen skall den kommunala tillsynen utövas av

tillsynsman eller tillsynsmän som utses av hälsovårdsnämnden. Det kan

övervägas att komplettera denna bestämmelse med föreskrift om att byggnadsnämnd

äger utse tillsynsman för byggnadsverksamhet. Emellertid anses

denna fråga lämpligen böra upptagas till närmare prövning i ett senare

sammanhang. Någon lagändring erfordras nämligen inte för att genomföra

den av departementschefen förordade ordningen. Sedan kommun beslutat

åta sig utvidgad tillsyn över byggnadsverksamheten inom kommunen, erfordras

endast att hälsovårdsnämnd utser en eller flera lämpliga hos kommunen

anställda byggnadstekniker att fullgöra tillsynen i denna del.

Arbetarskyddsutredningen har föreslagit, att den allmänna yrkesinspektionen

skall förstärkas med 12 yrkesunderinspektörer i Ce 23, vilka skall

ha till uppgift dels att övervaka och vägleda de kommunala tillsynsmännen

och dels att handha på den statliga inspektionen fallande tillsyn över

arbetarskyddet inom byggnadsbranschen. Tjänstemännen i fråga skulle

vara byggnadstekniker. Med hänsyn till behovet av ett mera utvecklat samarbete

mellan den allmänna yrkesinspektionen och de kommunala tillsynsrnännen

anser departementschefen det i hög grad värdefullt att den allmänna

yrkesinspektionen tillföres sådan förstärkning att detta samarbete

kan ägnas ökad uppmärksamhet. Även en förbättring av tillsynen över

byggnadsverksamheten — vilken tillsyn enligt departementschefens förslag

åtminstone till en början torde komma att åvila den statliga inspektionen

i större omfattning än utredningen tänkt sig — måste betraktas

som ett angeläget önskemål. Han förordar, att för varje distrikt utom

distrikt I inrättas en ny tjänst i Ce 23. Då enligt departementschefens förslag

antalet distrikt skall vara oförändrat innebär detta en förstärkning

med tio tjänster. Huruvida det är lämpligt att hos en tjänsteman kombinera

ifrågavarande samarbetsuppgifter samt tillsyn inom byggnadsbranschen

torde få bedömas med hänsyn till personaltillgången och tillsynsuppgifternas

fördelning på olika yrkesområden inom distrikten.

Utredningens förslag att informationsdagar skall hållas för de kommunala

tillsynsmännen anses välmotiverat. Departementschefen tillstyrker,

att i enlighet med utredningens förslag 30 000 kronor beräknas till rese
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande nr 147 år 1956

ersättningar och andra kostnader i samband med sådana informationsdagar.

Härefter behandlas de förslag i övrigt som avser personalorganisationen.

Utredningen har föreslagit, att antalet inspektionsdistrikt skall ökas med

två från It till 13. Antalet tjänster skall enligt förslaget ökas med två

yrkesinspektörer (Ca 33), två förste distriktsingenjörer (Ca 29), två socialinspektörer

(Ca 25) samt sex biträden.

I några yttranden har i anslutning till en i direktiven för utredningen

antydd tankegång upptagits frågan huruvida inte yrkesinspektionen bör

omorganiseras så att större vikt lägges vid inspektion branschvis genom

specialinspektörer. Det har t. o. m. ifrågasatts om inte distriktsorganisationen

bör avskaffas och hela inspektionen ske genom centralt placerade

specialinspektörer med hela landet som inspektionsområde. En sådan utveckling

som den sist nämnda synes departementschefen för överskådlig

framtid otänkbar. Behovet av ökad specialisering är emellertid med all

säkerhet en realitet redan nu, och detta behov torde med den fortgående

tekniska utvecklingen komma att öka. Under sådana förhållanden kan han

inte finna en ökning av antalet inspektionsdistrikt lämplig. Den förstärkning

av den kvalificerade ingenjörspersonalen som anses ofrånkomlig bör

i stället tillföras organisationen på sådant sätt att personalen inom de mest

arbetstyngda distrikten kan förstärkas och samtidigt möjlighet öppnas för

att tillföra yrkesinspektionen särskild sakkunskap inom områden där behovet

härav är särskilt framträdande. Det föreslås därför, att den allmänna

yrkesinspektionen förstärkes med sex i relativt höga lönegrader placerade

tjänster, nämligen två tjänster som byrådirektör i Ce 31, två tjänster som

förste distriktsingenjör i Ce 29 och två tjänster som förste distriktsingenjör

i Ce 27. Ehuru det vill synas som om behovet av särskild sakkunskap är

störst inom det kemisk-tekniska området bör tjänsterna inte bindas för

visst tekniskt område. I varje fall vissa av tjänsterna synes böra avses inte

endast för ett distrikt utan för två eller flera. De närmare bestämmelserna

angående tjänsternas utnyttjande anses emellertid böra meddelas av Kungl.

Maj :t efter förslag av arbetarskyddsstyrelsen. I detta sammanhang anmäler

departementschefen sin avsikt att föranstalta om en försöksverksamhet

i syfte att undersöka om även befintliga tjänster lämpligen bör

utnyttjas som specialisttjänster för två eller flera inspektionsdistrikt.

En viss förstärkning även av biträdespersonalen på distriktsexpeditionerna

anses motiverad. Departementschefen kan dock inte förorda större

ökning än med tre biträdestjänster i reglerad befordringsgång.

Som förut nämnts tillstyrkes vidare att antalet tjänster som yrkesunderinspektör

ökas med tio.

Utredningen har föreslagit, att tjänstebenämningen yrkesunderinspektör

ändras till distriktsingenjör. Departementschefen förordar, att benämningen

ändras till distriktsinspektör.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 1^7 år 1956

15

Utredningen har inte föreslagit, att ytterligare läkare knytes till yrkesinspektionen

utöver de tre (två i Stockholm och en i Göteborg) som finns

f. n. Såväl arbetarskyddsstyrelsen som flera andra remissorgan har framhållit

behovet av ökad läkarmedverkan inom yrkesinspektionen. Arbetarskyddsstyrelsen

har för sin del anfört, att en ökning av antalet deltidsanställda

läkare inom den allmänna yrkesinspektionen är viktigare än

den ökning av läkartjänstgöringen inom styrelsen som föreslagits av utredningen.

Departementschefen ansluter sig till sistnämnda uppfattning.

Han anser det vara av väsentlig betydelse att möjligheterna till läkarmedverkan

inom den allmänna yrkesinspektionen förbättras och förordar i

enlighet med arbetarskyddsstyrelsens förslag att medel beräknas för ytterligare

två deltidsanställda läkare. Dessa bör anknytas till inspektionsdistrikt

där yrkesmedicinsk lasarettsklinik finns. Läkarna bör emellertid

på samma sätt som sker beträffande de redan nu anställda läkarna kunna

utnyttjas även för andra distrikt.

I fråga om de aktuella kompetens- och lönegradsfrågorna

anföres bl. a. följande.

Den allmänna yrkesinspektionens huvuduppgift är av teknisk art. Det

är därför självfallet, att teknisk kompetens måste krävas av de inspekterande

tjänstemän som inte direkt avsetts för andra än tekniska uppgifter.

Departementschefen har inte något att erinra mot utformningen av de nu

gällande kompetensreglerna. Vid tillämpningen av dessa måste emellertid

huvudvikten fästas vid den allmänna kompetensen, vilket innebär att långvarig

praktik och visad duglighet kan väga upp bristande examensmeriter.

I enlighet härmed har personer med endast lägre teknisk utbildning redan

befordrats till tjänster i 25 och högre lönegrader. Departementschefen finner

det naturligt att denna utveckling, som helt överensstämmer med

gällande kompetensregler, fortsätter. Även i fråga om underinspektörstjänsterna

anses avvägningen mellan praktiska och teoretiska meriter

kunna ge till resultat, att sökande utan examen befinnes mest kvalificerad.

Detta bör betraktas som ett helt reguljärt förfarande. Något visst antal

tjänster bör sålunda inte avdelas för tillsättning med oexaminerade sökande.

I detta sammanhang framhålles, att energiska ansträngningar bör göras

för att förhindra att inrättade tjänster genom vakanser står outnyttjade.

Enligt departementschefen innebär vad nu anförts inte att han förbiser

de problem som den rådande bristen på tekniker medför för yrkesinspektionens

del. Förslagen om förbättring av lönegradsplaceringen för befintliga

tjänster är han emellertid icke beredd att upptaga till prövning.

Ej heller arbetarskyddsstyrelsens förslag om förbättring av löneställningen

för socialinspektörerna anses nu böra föranleda någon åtgärd. Däremot

vill departementschefen ej motsätta sig att 11 befattningar som

kanslibiträde i Ca 11 ändras till kontoristtjänster i Ca 13.

Utredningen har föreslagit, att medel skall ställas till förfogande för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr tå7 år 1956

utbildnings- och fortbildningskurser för yrkesinspektionens personal. Departementschefen

delar utredningens uppfattning om värdet av sådana

kurser och tillstyrker, att det av utredningen föreslagna beloppet 25 000

kronor anvisas iör ändamålet. Beloppet bör uppföras som särskild post i

yrkesinspektionens omkostnadsstat.

Såväl utredningen som arbetarskyddsstyrelsen har föreslagit, att medel

skall anvisas för anskaffning av vissa instrument för yrkesinspektionen.

I samband med att medel å riksstaten för innevarande budgetår

anvisats till påbörjande av en undersökning rörande koloxidförgiftningars

uppkomst och förebyggande har inräknats kostnaderna för anskaffning av

vissa instrument som erfordras för denna utredning men därefter kommer

att stå till förfogande i yrkesinspektionens verksamhet. I likhet med

utredningen och styrelsen har departementschefen emellertid den uppfattningen,

att tillgång till effektiv instrumentutrustning är av sådan vikt

för yrkesinspektionen att ytterligare medel bör anvisas till anskaffning av

sådan utrustning. Han förordar i enlighet med utredningens förslag, att ett

belopp av 50 000 kronor beräknas för ändamålet.

I enlighet med direktiven har utredningen upptagit den i 1950 års sakkunnigförslag

behandlade frågan om partsrepresentation inom

yrkesinspektionens distrikt. Utredningen föreslår sålunda,

att ett rådgivande organ, benämnt yrkesinspektionens förtroenderåd, införes

i varje inspektionsdistrikt. I sammanhanget erinras om att partsrepresentation

finnes inom arbetarskyddsstyrelsen, där den dock har funktion

av beslutande organ.

Från framför allt arbetsgivarorganisationernas sida har mot förslaget

invänts, att någon större förbättring av kontakten mellan yrkesinspektionen

och arbetsmarknadens parter icke skulle vara att förvänta genom

en dylik rådsinstitution; ökat samarbete i mera fria former vore att föredraga.

På arbetstagarsidan ställer man sig däremot positiv till förslaget.

Även arbetarskyddsstyrelsen har ansett de med förslaget förenade fördelarna

i form av ökat förtroendefullt samarbete böra uppväga nackdelarna.

För egen del finner departementschefen tiden nu vara mogen för

införande av partsrepresentation även inom yrkesinspektionen. Denna bör

som utredningen anfört ha rådgivande karaktär. Han föreslår därför inrättande

av ett förtroenderåd inom varje inspektionsdistrikt.

Departementschefen instämmer i utredningens förslag att i förtroenderåden

skall ingå en i kommunala värv erfaren person. Härutöver anser han

— till skillnad från utredningen — att även medicinsk sakkunskap bör vara

representerad i råden. Härvid bör i första hand ifrågakomma en av förste

provinsialläkarna inom vederbörande distrikt. Vad angår det antal ledamöter,

som enligt utredningen skall utses efter förslag av Landsorganisationen,

De svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd och TCO, kommer

visserligen arbetstagarsidan att få en representant mera än arbetsgivar
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 147 ur 1956

17

sidan. Detta har av arbetsgivarorganisationerna betecknats som otillfredsställande.

Eftersom här endast är fråga om en rådgivande institution, som

icke får betaga yrkesinspektören hans beslutanderätt, finner departementschefen

invändningen ej böra föranleda ändring av vad som i denna del

föreslagits. Härtill vill han foga, att omröstning i vedertagen bemärkelse

enligt hans mening ej bör förekomma inom råden. Det bör vara tillräckligt,

att ledamot som har gentemot ordföranden avvikande mening äger få denna

antecknad till protokollet. I likhet med utredningen anses, att yrkesinspektören

bör inneha ordförandeposten i råden.

Vad angår specialinspektörerna har utredningen framlagt

förslag endast i fråga om skogsyrkesinspektionen, specialinspektionen för

elektriska starkströmsanläggningar och stuveriinspektionen; i vad avser

de båda sistnämnda dock endast i fråga om gränsen mellan resp. specialinspektörers

och den allmänna yrkesinspektionens behörighet.

På grund av arbetsbelastningen inom skogsyrkesinspektionen anser sig

departementschefen böra tillstyrka inrättandet av en tjänst som biträdande

skogsyrkesinspektör för norra distriktet. Tjänsten bör placeras i Ce 29. I

fråga om kompetenskraven för tjänsterna som skogsunderinspektör hänvisas

till vad som anförts i samband med behandlingen av kompetensfrågorna

för den allmänna yrkesinspektionen rörande yrkesunderinspektörerna.

Av begärda lönegradsuppflyttningar tillstyrker departementschefen, att

de båda skogsunderinspektörstjänsterna uppflyttas från 20 till 21 lönegraden.

Därjämte tillstyrkes, att konsulenttjänsten inom distriktet ombildas

till extra ordinarie tjänst i Ce 20 ävensom att en halvtidstjänst för biträde

i den reglerade befordringsgången inrättas. Med hänvisning till vad förut

anförts i fråga om ändrad tjänstebenämning för yrkesunderinspektörerna

föreslås, att skogsunderinspektörernas tjänstebenämning ändras till distriktsinspektör.

Yrkesinspektionens avlöningsanslag bör med anledning av de

av departementschefen förordade personalförstärkningarna (2 byrådirektörer

i Ce 31, 2 förste distriktsingenjörer i Ce 29, en biträdande skogsyrkesinspektör

i Ce 29, 2 förste distriktsingenjörer i Ce 27, 10 distriktsinspektörer

1 Ce 23 samt 3 heltidsanställda och ett halvtidsanställt biträde i reglerad

befordringsgång) böjas med 312 700 kronor. Vidare bör för två deltidsanställda

läkare beräknas 14 400 kronor och till semestervikarier för läkarna 1 200

kronor. Till arvoden åt ledamöter i förtroenderåden bör beräknas 16 000

kronor. Med anledning av de föreslagna löneregleringarna bör anslaget

höjas med 8 000 kronor. Löneklassuppflyttningar och reglerad befordringsgång

bör jämte omräkning av rörligt tillägg och kallortstillägg i enlighet

med arbetarskyddsstyrelsens beräkning föranleda cn anslagshöjning med

204 700 kronor.

Anslaget bör sålunda böjas med 557 000 kronor.

Under yrkesinspektionens o in k o s t n a d s a n s 1 a g bör posten till

2 _Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 146—147

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 747 år 1956

sjukvård in. m. uppföras med oförändrat belopp, 8 000 kronor. Till reseersättningar

har för innevarande budgetår anvisats 495 000 kronor. Med hänsyn

främst till den av departementschefen förordade ökningen av antalet

tjänster bör posten ökas med 80 000 kronor och på grund av förtroenderådens

tillkomst med 12 000 kronor. Posten bör sålunda upptagas till 587 000

kronor. Posten till expenser, vilken för innevarande budgetår är upptagen

med 90 000 kronor, bör med hänsyn till ökade städningskostnader samt

föreslagna nya tjänster höjas med 20 000 kronor, varjämte för anskaffning

av inventarier till nya tjänsterum bör beräknas 40 000 kronor. Posten bör

alltså uppföras med 150 000 kronor. Under särskilda poster i omkostnadsstaten

bör vidare upptagas dels utbildningskurser för yrkesinspektionens

personal och informationsdagar för kommunala tillsynsmän (25 000 +

30 000) 55 000 kronor, dels ock till anskaffning av instrument 50 000 kronor.

Hela omkostnadsanslaget bör alltså uppföras med 850 000 kronor, vilket

i förhållande till det för innevarande budgetår anvisade anslaget innebär

en höjning med 257 000 kronor.

I samband med organisationsundersökningarna inom yrkesinspektionen

bör även frågan om rese- och expensmedlens utnyttjande behandlas.

Arbetarskyddsstyrelsen

En av anledningarna till att arbetarskyddsorganisationen inte fungerar

med önskvärd effektivitet är enligt departementschefen otvivelaktigt att

arbetarskyddsstyrelsen inte hinner med de på styrelsen ankommande uppgifterna.

En förstärkning av styrelsen anses därför ofrånkomlig.

Arbetarskyddsutredningen har föreslagit, att styrelsen skall tillföras

en befattning som överingenjör. De samordningsuppgifter som enligt förslaget

skulle vara den viktigaste arbetsuppgiften för tjänstens innehavare är

utan tvivel av stor vikt. Departementschefen anser dock inte att arbetarskyddets

lokala organisation är av sådan omfattning att en tjänst av den

föreslagna typen är motiverad. Samordningsuppgifterna bör främst ankomma

på generaldirektören och byråcheferna.

Enligt utredningens förslag skall tekniska byrån delas på två byråer och

tillföras fyra nya tjänster i 29 eller högre lönegrad jämte två biträdestjänster.

Arbetarskyddsstyrelsen har ansett denna förstärkning otillräcklig och

föreslagit ytterligare ett antal nya tjänster. Enligt departementschefens uppfattning

är behovet av personalökning störst på denna byrå. Inte minst

synes det för den lokala organisationen vara av stor vikt att material angående

nya konstruktioner och nya tekniska rön snabbt förmedlas ut genom

tekniska byråns försorg. Han förordar, att byrån tillföres en byrådirektörstjänst

i Ce 33, två tjänster som förste byråingenjör i Ce 29 samt en

kanslibiträdestjänst i Ce It. Däremot är han inte beredd att tillstyrka en uppdelning

av byrån.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 747 år 1956

19

I fråga om kanslibyrån tillstyrkes, att en på övergångsstat förd befattning

som förste byråsekreterare i Ca 29 återföres till ordinarie stat. Vidare

förordas, att en ny tjänst som förste byråsekreterare i Ce 27 och en biträdestjänst

i reglerad befordringsgång inrättas.

Utredningen har föreslagit, att ett belopp av 40 000 kronor skall beräknas

för sakkunnigbiträde åt tekniska byrån samt anlitande av instruktörer för

undervisning inom vissa industrier rörande användningen av skyddsanordningar.

Sistnämnda förslag anser departementschefen vara av stort intresse

och förtjänt av att prövas i relativt betydande omfattning. Han är därför

beredd att för de av utredningen angivna ändamålen tillstyrka ett belopp av

60 000 kronor eller 20 000 kronor mer än utredningen föreslagit.

Arbetarskyddsstyrelsen har lagt fram ett omfattande förslag till lönereglering

för styrelsens tjänster. Departementschefen kan av dessa förslag

endast förorda följande. Den kanslibiträdestjänst i Ce It, som är avsedd

för kanslibyråns registrator, bör flyttas upp till kontoristtjänst i Ce 13.

Förste expeditionsvakttjänsten i Ca 12 bör bytas ut mot en tjänst som materialförvaltare

i Ca 14. Tjänsten som skogsunderinspektör i Ce 20 bör flyttas

upp till Ce 21 och benämningen ändras till distriktsinspektör.

Slutligen föreslås, att en tjänst som kassör i Ce 19 uppföres på ordinarie

stat samt att en konsulenttjänst på skogsavdelningen i Cg 20 ändras

till tjänst i Ce 20.

Arbetarskyddsstyrelsens avlöning sanslag bör med anledning av

de förordade personalförstärkningarna höjas med 105 700 kronor, varjämte

anslaget såsom nyss nämnts bör räknas upp med 60 000 kronor lör vissa

arvoden. Löneregleringarna medför en ökning av medelsbehovet med 3 000

kronor. Slutligen bör anslaget för omräkning av det rörliga tillägget höjas

med 83 300 kronor.

Hela anslagsökningen skulle sålunda utgöra 252 000 kronor.

Under arbetarskyddsstyrelsens omkostnadsanslag bör till sjukvård

m. in. beräknas oförändrat 5 500 kronor. Posten till reseersättningar

bör höjas med hänsyn till den föreslagna personalförstärkningen. I avbidan

på närmare erfarenhet föreslås, att posten räknas upp med 5 000 kronor

till 65 000 kronor. På grund av ökade städningskostnader m. in. samt den

föreslagna personalförstärkningen bör posten till expenser för styrelsens

eget behov ökas med 10 000 kronor, varjämte under denna post bör beräknas

12 500 kronor till anskaffning av inventarier för nya tjänsterum. Posten

bör sålunda höjas med 22 500 kronor till 84 500 kronor. Till expenser för

annat än eget behov samt till publikationstryck bör beräknas oförändrade

belopp eller 10 000 resp. 21 000 kronor. Då även inkomstposten bör uppföras

med oförändrat belopp, 6 000 kronor, bör hela anslaget höjas med 27 500

kronor till 180 000 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr lb7 år 1956

Undervisnings- och upplysningsverksamhet på arbetarskyddets område

För innevarande budgetår har under rubriken Undervisnings- och upplysningsverksamhet

på arbetarskyddets område anvisats ett obetecknat anslag

av 90 000 kronor.

Av motsvarande för budgetåret 1954/55 anvisade anslag har bidrag tilldelats

Arbetarnas bildningsförbund med 18 000 kronor, Svenska röda korset

med 27 000 kronor, Jordbrukets skyddspropaganda med 15 000 kronor,

Skogsbrukets skyddspropaganda med 13 000 kronor, Föreningen för arbetarskydd

med 15 000 kronor och Göteborgs arbetarskyddsförening med

2 000 kronor. För innevarande budgetår har inkommit framställningar om

bidrag till arbetarskyddsstyrelsen på sammanlagt 120 000 kronor. Styrelsen

har föreslagit att anslaget höjes till detta belopp.

Enligt departementschefen kan ingen tvekan råda om värdet av den verksamhet

som bedrives av frivilliga organisationer på arbetarskyddets område.

I förevarande sammanhang är han emellertid inte beredd att tillstyrka

arbetarskyddsstyrelsens förslag om ökad medelsanvisning för bidrag till

sådana organisationer, utan förordar sålunda, att ifrågavarande anslag även

för nästa budgetår anvisas med oförändrat belopp, 90 000 kronor.

Motionerna

I de likalydande motionerna I: 502 (av herrar Damström och Geijer) och

II: 671 (av herrar östrand och Fredriksson) hemställes, att riksdagen måtte

besluta att arbetarskyddsstyrelsens tekniska byrå utöver vad i propositionen

föreslagits tilldelas en förste byråingenjör i lönegraden Ca 29 och en

förste byråingenjör i lönegraden Ca 27 med placering på byråns maskinavdelning.

I de likalydande motionerna I: 519 (av herrar Norling och Öhman) och

II: 691 (av herr Johansson i Stockholm m. fl.) hemställes, att riksdagen

beslutar

att bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för arbetarskyddsstyrelsen, som departementschefen föreslagit, dock

med det tillägget att den inspekterande personalen inom yrkesinspektionen

utökas med 56 tjänster och 18 biträdestjänster, och att arbetarskyddsstyrelsens

maskintekniska avdelning förstärkes med två nya byråingenjörer

och en biträdestjänst;

att yidtaga de förändringar i avlöningsstaten som de nya tjänsterna föranleder;
att

till specialutbildning av yrkeskunniga arbetare för arbetarskyddsuppgifter

och till stipendier anvisas 75 000 kr.;

att anslaget till frivilliga organisationer och sammanslutningar enligt

arbetarskyddsstyrelsens förslag ökas till 120 000 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets utlåtande nr 147 år 1956

1 de likalydande motionerna I: 520 (av herr Kronstrand) och 11: 689 (av

fröken Elmén m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära utredning beträffande besiktningar av ångpannor

och hissar.

I de likalydande motionerna I: 521 ( av herr Kronstrand) och 11: 692 (av

fru Sandström m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta att arbetarskyddsstyrelsens

tekniska byrå utöver vad i propositionen föreslagits erhåller

en förste byråingenjör i lönegrad Ca 29 och en förste byraingenjör i

Ca 27.

I motionen II: 489 (av fröken Elmén och herr Königson) hemställes, att

riksdagen måtte besluta att ytterligare två arvodesanställda läkare i respektive

Lund och Örebro anställes med vardera sex timmars tjänstgöring per

vecka och att anslaget uppräknas med 15 600 kronor.

I motionen II: 672 (av herr Ahlberg m. fl.) hemställes att riksdagen måtte

besluta, att arbetarskyddsstyrelsens tekniska byrå uppdelas på två byråer,

en allmänteknisk byrå och en maskinteknisk byrå, att hos styrelsen inrättas

en tjänst som byråchef i lönegrad Ca 37, samt att antalet biträdestjänster

hos styrelsen ökas med ett kontorsbiträde i lönegraden Ce 8.

I motionen II: 676 (av herr Fredriksson in. fl.) hemställes, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till i

motionen angiven förstärkning av bergsstaten till 1957 ars riksdag.

I motionen II: 677 (av herr Andersson i Linköping) föreslås, att riksdagen

hemställer hos Kungl. Maj :t att på nytt pröva frågan om en ökning av

antalet inspektionsdistrikt.

I motionen II: 690 (av fröken Elmén m. fl.) hemställes, att riksdagen

måtte besluta att dels inrätta en tjänst i Ce 25 inom arbetarskyddsstyrelsens

sociala avdelning, dels i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning angående

hur yrkesinspektionen lämpligen bör organiseras så att de yrkesskador,

som icke har direkt tekniska orsaker, kommer att bekämpas på det

mest effektiva sätt.

Utskottet

Utskottet vill inledningsvis framhålla den betydelse, som måste tillmätas

de statliga tillsynsorganens verksamhet för åstadkommande av ett tillfredsställande

arbetarskydd. Mot bakgrunden av den kritik, som tidigare framförts

mot arbetarskyddsorganisationens effektivitet, är det därför med stor

tillfredsställelse som utskottet funnit att Kungl. Maj :ts förslag synes innebära

väsentliga möjligheter att effektivisera den nuvarande tillsynen. Utskottet

anser sig emellertid samtidigt böra framhålla angelägenheten av

att organisationen av tillsynen fortlöpande uppmärksammas i syfte att

anpassa den efter den tekniska utvecklingens krav.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr H7 år 1956

Beträffande yrkesinspektionen har departementschefen till en

början erinrat om att i direktiven för arbetarskyddsutredningen uttalats,

att ansvaret för ett tillfredsställande arbetarskydd åvilar vederbörande

arbetsgivare samt att arbetarskyddsfrågorna i stor utsträckning är av den

arten att de enklast och bäst löses genom samarbete mellan arbetsgivare

och arbetstagare. Utskottet vill liksom departementschefen starkt understryka

dessa allmänna synpunkter på frågan om arbetarskyddets effektivitet.

I detta sammanhang finner utskottet vidare anledning understryka

departementschefens uttalande att det bör undersökas huruvida det är

möjligt och lämpligt att påskynda utvecklingen genom att i arbetarskyddslagstiftningen

intaga bestämmelser om skyldighet för företag av viss storlek

eller med viss tillverkning att ha för säkerhetsuppgifterna helt avsedd

personal anställd.

I motionen 11:690 föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

begär utredning angående hur yrkesinspektionen lämpligen bör organiseras

så att de yrkesskador, som icke har direkt tekniska orsaker, kommer

att bekämpas på det mest effektiva sättet. Yrkandet motiveras bl. a. med

att åtskilliga av olycksfallen i arbete är att hänföra till den mänskliga

faktorn och att arbetarskyddsutredningen ej föreslagit några väsentliga

åtgärder i förevarande hänseende.

Ehuru utskottet finner motionärernas synpunkter värda allt beaktande,

är utskottet icke övertygat om att verksamma åtgärder med hänsyn till

frågans stora räckvidd står att vinna genom en särskild utredning. I likhet

med vad Landsorganisationen anfört i sitt remissyttrande över utredningens

förslag anser utskottet att förhindrandet av de yrkesskador, som undandrar

sig teknisk prevention, främst är en uppgift för den lokala säkerhetstjänsten

och sålunda en fråga som i första hand bör lösas genom samarbete

mellan arbetsgivare och arbetstagare. Utskottet förutsätter att detta

samarbete kommer att utvecklas ytterligare genom införandet av den i

propositionen föreslagna partsrepresentationen — inrymmande även medicinsk

sakkunskap — inom yrkesinspektionens olika distrikt. På grund

av vad nu anförts avstyrker utskottet motionens nämnda förslag.

Vad departementschefen anfört i fråga om inspektionsverksamheten har

icke givit utskottet anledning till annat uttalande än att utskottet liksom

departementschefen anser det angeläget, att arbetarskyddsstyrelsen i enlighet

med utredningens förslag verkställer undersökningar rörande arbetsrutinen

vid yrkesinspektionen, varvid samråd bör äga rum med organisationsnämnden.

Utskottet tillstyrker departementschefens förslag att området för den

kommunala tillsynen, med hänsyn till de invändningar som kommit till

uttryck i remissyttrandena över utredningens förslag om en utvidgning,

tills vidare behålles i stort sett oförändrat. Såsom departementschefen funnit

synes det dock böra prövas att till kommuner efter frivilligt åtagande

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande nr H7 är 1956

överföra tillsynen i fråga om byggnadsverksamheten. Enligt utskottets mening

bör kommunernas handhavande av tillsynen följas med uppmärksamhet

och erfarenheterna få avgöra huruvida skyldighet att svara för ifrågavarande

tillsyn framdeles bör åläggas dem.

I fråga om personalorganisationen har departementschefen under åberopande

av att behov av en ökad specialisering föreligger redan nu och att

detta behov torde komma att öka med den fortgående tekniska utvecklingen

föreslagit, att den ofrånkomliga förstärkningen av den kvalificerade

ingenjörspersonalen — i stället för såsom utredningen förordat genom

en utökning av antalet inspektionsdistrikt — tillföres organisationen på sådant

sätt att personalen inom de mest arbetstyngda distrikten kan förstärkas

och samtidigt möjlighet öppnas att tillföra yrkesinspektionen särskild

sakkunskap inom områden där behovet härav är särskilt framträdande.

I motionen II: 677 yrkas, att riksdagen hemställer till Kungl. Maj:t att på

nytt pröva frågan om en ökning av distriktens antal.

Utskottet är i likhet med departementschefen icke främmande för tanken

att den tekniska utvecklingen kan komma att leda till att specialinspektörer

med större inspektionsområden än de nuvarande distrikten bör

komma till ökad användning. Departementschefens förslag i fråga om placeringen

av de berörda tjänsterna torde kunna ge värdefulla erfarenheter

för framtiden. Under sådana förhållanden synes det som departementschefen

funnit icke lämpligt att öka distriktens antal. Med hänvisning till

det anförda avstyrker utskottet motionen.

Utöver den förut nämnda kvalificerade ingenjörspersonalen, omfattande

2 byrådirektörer i Ce 31, 4 förste distriktsingenjörer, varav 2 i Ce 29 och

2 i Ce 27, föreslås i propositionen att den allmänna inspektionen förstärkes

med ytterligare 13 tjänster i lägre lönegrader. I motionerna I: 519 och

11:691 hemställes, att inspektionen tillföres sammanlagt 74 nya tjänster.

Utskottet biträder propositionens beräkning av personalbehovet och avstyrker

sålunda förevarande motionsyrkande.

I motionen II: 489 föreslås, att riksdagen beslutar om inrättande av ytterligare

två arvodestjänster för läkare vid inspektionen. Motionen, som väckts

innan förevarande proposition framlades, har genom propositionens förslag

tillgodosetts och bör sålunda icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

Departementschefens förslag ifråga om kompetens- och lönegradsfrågor

har icke givit anledning till erinran från utskottet, som dock vill understryka

departementschefens i nämnda sammanhang gjorda uttalande att

energiska ansträngningar bör göras för att hindra att inrättade tjänster

genom vakanser står outnyttjade.

I enlighet med arbetarskyddsutredningens förslag förordas i propositionen

att ett belopp av 25 000 kronor anvisas för utbildnings- och fortbildningskurser

för yrkesinspektionens personal. Enligt yrkande i motionerna

I: 519 och II: 691 bör beloppet ökas till 75 000 kronor. Utskottet anser icke

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr H7 år 1956

att motionärerna anfört skäl som i nuvarande läge motiverar en rnedelsanvisning

utöver propositionens förslag.

Departementschefens förslag i fråga om partsrepresentation inom yrkesinspektionens

distrikt har icke givit utskottet anledning till erinran.

Vad angår specialinspektörerna påtalas i motionen II: 676 att de i propositionen

föreslagna åtgärderna för att förstärka arbetarskyddet icke särskilt

berör gruvinspektionen. Enligt motionärerna bör bl. a. i syfte att

kunna återbesätta nu vakanta tjänster löneställningen för de fyra bergmästarna

böjas från 33 till 37 lönegraden och för de tre gruvingenjörerna

från 29 till 33 lönegraden. Vidare bör en kommitté eller nämnd tillsättas

för samordning och behandling av vissa arbetarskyddsfrågor för gruvor och

bergrum. Motionärerna föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställer, att förslag om nu nämnd förstärkning av gruvinspektionen

framlägges till 1957 års riksdag.

Utskottet får erinra att frågan om förbättrad löneställning för ifrågavarande

specialinspektörer, vilka är befattningshavare å bergsstaten, tidigare

av innevarande års riksdag ställts på framtiden med hänvisning till

den pågående s. k. civilingenjörsutredningen. Utskottet, som delar motionärernas

uppfattning om vikten av en tillfredsställande gruvinspektion,

förutsätter att Kungl. Maj:t, så snart möjlighet därtill befinnes föreligga,

upptar frågan om löneställningen till förnyad prövning. Även Övriga av

motionärerna anförda synpunkter på inspektionen synes därvid böra tagas

i beaktande. Utskottet förordar att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

giver till känna vad utskottet nu anfört.

I motionerna I: 520 och II: 689 yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t begär utredning beträffande besiktningar av ångpannor och hissar.

Till stöd för yrkandet åberopas, att de nuvarande bestämmelserna för besiktning

innebär en dubbelkontroll av flera organ, vilket inte kan anses

rationellt och riktigt, framför allt i en tid då det är brist på tekniker.

Enligt vad utskottet under hand inhämtat från arbetarskyddsstvrelsen har

denna sedan länge sin uppmärksamhet riktad på den av motionärerna berörda

frågan. Vid sådant förhållande finner utskottet icke anledning biträda

motionärernas yrkande om särskild utredning.

Beträffande arbetarskyddsstyrelsen har utredningen föreslagit

att tekniska byrån delas på två byråer och tillföres fyra nya tjänster

i 29 eller högre lönegrad jämte två biträdestjänster. Departementschefen

har för sin del förordat att tekniska byrån tillföres en byrådirektörstjänst

i Ce 33, två tjänster som förste byråingenjör i Ce 29 samt en kanslibiträdestjänst

i Cell. Däremot är departementschefen inte beredd tillstyrka en

uppdelning av byrån.

I motionen II: 672 yrkas, att tekniska byrån i enlighet med utredningens

förslag uppdelas på två byråer, en allmänteknisk byrå och en maskintek
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 747 år 1956

25

nisk byrå, att en tjänst som byråchef i Ca 37 inrättas, samt att antalet

biträdestjänster ökas med ett kontor sbiträde i Ce 8.

I motionerna I: 502 och II: 671 hemställes, att tekniska byrån utöver vad

i propositionen föreslagits tilldelas en förste byråingenjör i Ca 29 och en

i Ca 27 med placering på byråns maskinavdelning. Samma yrkande har

framställts i motionerna I: 519 och II: 691 samt I: 521 och II: 692.

Vad till en början angår frågan om en uppdelning av den tekniska byrån

på två byråer finner utskottet att utredningen, vars förslag tillstyrkts av

såväl arbetarskyddsstyrelsen som nästan alla övriga remissinstanser, anfört

övertygande skäl för en sådan uppdelning. Byråns arbetsuppgifter är

redan nu mycket krävande, vilket framgår icke minst därav att behovet

av personalförstärkning av departementschefen angivits som störst på denna

byrå och kan förutsättas öka i både omfattning och svårighetsgrad efter

hand som den tekniska utvecklingen fortgår. Utskottet tillstyrker därför

yrkandet i motionen II: 672 om en uppdelning av byrån i enlighet med utredningens

förslag och att en ny byråchefstjänst i Ca 37 inrättas. Då utskottet

i övrigt biträder den i propositionen föreslagna personalförstärkningen

för tekniska byrån bör under styrelsens ordinarie post beräknas

ett ytterligare belopp av 24 500 kronor. Utöver det nu anförda är utskottet

icke berett att i anledning av motionerna förorda inrättandet av

ytterligare tjänster för byrån.

Utredningens förslag att styrelsens sociala avdelning skall förstärkas

med en förste byråsekreterare i Ce 27 har departementschefen icke ansett

sig kunna tillstyrka. I motionen II: 690 yrkas, att avdelningen tillföres en

tjänst i Ce 25. Ehuru utskottet är väl medvetet om de betydelsefulla uppgifter

som åvilar avdelningen, finner sig utskottet i nuvarande läge icke

böra förorda inrättandet av ytterligare tjänster inom styrelsen. Utskottet

avstyrker därför motionsyrkandet.

I propositionen föreslås att till undervisnings- och upplysningsverksamhet

på arbetarskyddets område anvisas

ett oförändrat anslag av 90 000 kronor. I motionerna I: 519 och II: 691 föreslås,

att anslaget i enlighet med arbetarskyddsstyrelsens förslag höjes till

120 000 kronor. Utskottet är i likhet med departementschefen icke berett

att i förevarande sammanhang förorda en ökad medelsanvisning för ändamålet

och kan sålunda icke biträda motionärernas nämnda förslag.

Vad departementschefen i övrigt anfört vid anmälan av ifrågavarande

proposition har icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt

uttalande.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. avslå i motionen II: 690 framställt yrkande om utredning

beträffande förhindrande av vissa yrkesskador;

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 147 år 1956

II. avslå motionen II: 677;

III. avslå motionerna I: 520 och II: 689;

IV. i anledning av motionen II: 676 i skrivelse till Kungl.

Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;

V. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionen

II: 672 ävensom med avslag å motionerna I: 502 och II: 671,

1:519 och 11:691, 1:521 och 11:692, 11:489 samt 11:690,

sistnämnda motion såvitt nu är i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningarna för arbetarskyddsstyrelsen och

yrkesinspektionen, som föranledes av vad i statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 2 mars 1956 och av utskottet

förordats;

b) godkänna följande avlöningsstat för arbetarskyddsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis .................................. 585 900

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis................ 109 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 367 600

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 229 800

Summa kronor 1 292 500;

c) till Arbetarskyddsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret

1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1 292 500 kronor;

d) till Arbetarskyddsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret

1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 180 000 kronor;

e) godkänna följande avlöningsstat för yrkesinspektionen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis ................................ 1 493 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 55 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 838 200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 577 200

Summa kronor 2 964 000;

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr H7 år''1956

27

f) till Yrkesinspektionen: Avlöningar för budgetåret

1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 2 964 000 kronor;

g) till Yrkesinspektionen: Omkostnader för budgetåret

1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 850 000 kronor;

h) till Undervisnings- och upplysningsverksamhet på arbetarskyddets

område för budgetåret 1956/57 under femte

huvudtiteln anvisa ett anslag av 90 000 kronor.

Stockholm den 18 maj 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, Leander, Gillström, Näsström, Boman, Hesselbom, Pålsson, Sundelin,

Einar Persson, Bergman, Erik Svedberg, Ragnar Bergh och Nils Theodor

Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Bergström, Åkerström, Hoppe, fröken Elmén, herrar Johansson

i Mysinge, Cassel, Gustafsson i Skellefteå, fru Ericsson i Lulea, herrar

Gustafsson i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, fröken Ager och herr

Andreasson.

Reservationer

1) av herr Malmborg i Skövde, fröken Elmén, herr Cassel och fröken

Ager, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka yrkandet i motionen II: 690

om utredning beträffande förhindrande av vissa yrkesskador och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 22, som börjar med »Ehuru

utskottet» och slutar med »nämnda förslag», bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning, att arbetarskyddsutredningen

i alltför ringa utsträckning beaktat de yrkesmedicinska och överhuvud

socialhygieniska faktorerna i ett modernt arbetarskydd. Denna uppfattning

bestyrkes inte minst av vad medicinalstyrelsen, statens institut för

folkhälsan och Sveriges läkarförbund anfört i sina yttranden över utredningens

förslag. Årligen inträffar ca 300 000 olycksfall i arbete, varav 20

procent kan beräknas bero på tekniska orsaker och 80 procent på den

mänskliga faktorn. Sistnämnda olycksfallsorsak är i alltför hög grad out
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 147 år 1956

redd. Med den snabba tekniska utveckling, som försiggår och som tvingar

människorna till ständig anpassning till nya arbetsmetoder och nya organisationsformer,

framstår det som en tvingande nödvändighet för samhället

att i största möjliga utsträckning förebygga en onaturlig förslitning av

människorna och sålunda även förhindra yrkesskador på grund av orsaker,

som kan hänföras till den mänskliga faktorn. Möjligheter härtill bör självfallet

finnas även inom yrkesinspektionens ram. På vilket sätt härmed

sammanhängande frågor lämpligast skall angripas torde som motionärerna

funnit böra göras till föremål för särskild utredning genom Kungl. Maj :ts

försorg.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»I. med bifall till i motionen II: 690 framställt yrkande

om utredning beträffande förhindrande av vissa yrkesskador

i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet

anfört;»

2) av herr Malmborg i Skövde, fröken Elmén och fröken Ager, vilka

ansett att utskottet bort tillstyrka förslaget i motionerna 1: 520 och II: 689

om utredning beträffande besiktningar av ångpannor och hissar och att

därför

dels de två sista meningarna i det stycke i utskottets yttrande på s. 24,

som börjar med »I motionerna» och slutar med »särskild utredning», bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet anser liksom motionärerna att den nuvarande ordningen med

dubbelkontroll av kvalificerade tekniker icke kan anses tillfredsställande

i all synnerhet i en tid då brist råder på sådan personal. Utskottet förordar

därför att undersökning verkställes rörande möjligheterna att ordna ifrågavarande

besiktningar på ett rationellare sätt. En sådan undersökning synes

lämpligen kunna företagas i samband med de av departementschefen förordade

organisationsundersökningarna beträffande yrkesinspektionen.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»III. med bifall till motionerna I: 520 och II: 689 i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

3) av herrar Gustaf Karlsson, Gillström, Näsström, Hesselbom, Erik

Svedberg, Ragnar Bergh, Nils Theodor Larsson, Bergström, Åkerström,

Johansson i Mysinge, fru Ericsson i Luleå och herr Svensson i Stenkyrka,

vilka ansett att tekniska byrån bör uppdelas i två byråer och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 25, som börjar med »Vad till»

och slutar med »för byrån», bort ha följande lydelse:

»Utskottet anser i likhet med utredningen, vars förslag så gott som un
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Statsutskottets utlåtande nr 147 år 1956

dantagslöst tillstyrkts i yttrandena, att starka skäl talar för en uppdelning

av tekniska byrån på två byråer. Mot departementschefens avstyrkande ar

utskottet dock icke berett att nu föreslå en sådan uppdelning men förordar

att frågan upptages till förnyat övervägande av Kungl. Maj :t, om det framdeles

skulle visa sig att den i propositionen föreslagna personalförstärkningen

för tekniska byrån är otillräcklig. Det synes jämväl kunna ifrågasättas

huruvida icke utredning härom lämpligen bör verkställas i samband

med de av departementschefen förordade organisationsundersökningarna

beträffande yrkesinspektionen. Då utskottet förutsätter att det skall bil

möjligt att tillföra tekniska byråns maskinavdelning någon del av den i

propositionen för byrån som sådan föreslagna personalförstärkningen, är

utskottet icke heller berett att nu tillstyrka att särskilda tjänster inrättas

för avdelningen. På grund av det nu anförda avstyrker utskottet förevarande

motionsyrkanden.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort i berörda

delar ha följande lydelse:

»V. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna 1:502 och 11:671, 1:519 och 11:691, 1:521

och II: 692, II: 489, II: 672 samt II: 690, sistnämnda motion

såvitt nu är i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningarna för arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen,

som föranledes av vad i statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 2 mars 1956 förordats;

b) godkänna följande avlöningsstat för arbetarskyddsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1956/57:

Avlöningsstat

1.

2.

3.

4.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ..............

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

Rörligt tillägg, förslagsvis

561 400

109 200

367 600

229 800

Summa kronor 1 268 000;

c) till Arbetarskyddsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret

1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1 268 000 kronor;»

4) av fröken Elmcn, vilken ansett att utskottet jämväl bort tillstyrka

att tekniska byråns maskintekniska avdelning förstärkes med två förste

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Statsutskottets utlåtande nr 1^7 år 1956

byråingenjörer och sociala avdelningen med en förste byråsekreterare och

att därför

dels sista meningen i det stycke i utskottets yttrande på s. 25, som börjar

med »Vad till» och slutar med »för byrån», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Vad angår den i motionerna I: 502 och II: 671, I: 519 och II: 691 samt

I: 521 och II: 692 föreslagna förstärkningen av maskintekniska avdelningen

med två förste byråingenjörer i resp. Ca 29 och Ca 27 har utskottet funnit

övertygande skäl föreligga för den begärda förstärkningen och biträder sålunda

ifrågavarande förslag. Med anledning härav bör under ordinarieposten

av styrelsens avlöningsanslag anvisas ett belopp av 33 400 kronor.»

dels de två sista meningarna i det stycke i utskottets yttrande på s. 25, som

börjar med »Utredningens förslag» och slutar med »därför motionsyrkandet»,

bort ha följande lydelse:

»Med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, som åvilar sociala avdelningen,

anser utskottet i likhet med både utredningen och motionärerna att

en förstärkning av personalen är motiverad. Utskottet tillstyrker därför att

avdelningen förstärkes med en tjänst som förste byråsekreterare i Ce 27. På

grund härav bör icke-ordinarieposten under styrelsens avlöningsanslag uppräknas

med ett belopp av 15 900 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort i berörda

delar ha följande lydelse:

»V. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna

II: 690 samt I: 519 och II: 691, först nämnda motion såvitt

nu är i fråga, ävensom med bifall till motionerna 1: 502

och II: 671, I: 521 och II: 692 samt med avslag å motionerna

II: 489 och II: 672,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningarna

för arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen,

som föranledes av vad i statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 2 mars 1956 och av utskottet

förordats;

b) godkänna följande avlöningsstat för arbetarskyddsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis ................................ 619 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .............. 109 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 383 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 229 800

Summa kronor 1 341 800;

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 747 år 1956

31

c) till Arbetarskyddsstgrelsen: Avlöningar för budgetåret

1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1 341 800 kronor;»

5) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Dover storp och Cassel, vilka beträffande

frågan om partsrepresentation inom yrkesinspektionens distrikt

ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 24, som börjar med »Departementschefens

förslag» och slutar med »till erinran», bort ha följande

lydelse:

»Departementschefens förslag i fråga om partsrepresentation inom yrkesinspektionens

distrikt finner sig utskottet kunna biträda, dock bör representationen

utformas så, att arbetsgivarna erhåller samma antal representanter

i råden som arbetstagarna eller tre.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:308 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1956/57 till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen in. in a1 i texten