Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1956/57 till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1956-05-18 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1956:147, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1956/57 till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr H7 år 1956
7
Nr 147
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1956/57 till arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen m. m. jämte i ämnet
väckta motioner. (3:e avd.)
Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr 1, femte huvudtiteln (punkterna
103—106 och 108), framlagt preliminära förslag i ämnet, har Kungl. Maj :t
i propositionen nr 98, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 2 mars 1956, föreslagit riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningarna
för arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen, som föranledes
av vad departementschefen förordat;
b) godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för arbetarskyddsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1956/57;
c) till Arbetarskyddsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1956/57 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 268 000 kronor;
d) till Arbetarskyddsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret 1956/57
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 180 000 kronor;
e) godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för yrkesinspektionen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1956/57;
f) till Yrkesinspektionen: Avlöningar för budgetåret 1956/57 under femte
huvudtiteln an%a ett förslagsanslag av 2 964 000 kronor;
g) till Yrkesinspektionen: Omkostnader för budgetåret 1956/57 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 850 000 kronor;
h) till Undervisnings- och upplysningsverksamhet på arbetarskyddets
område för budgetåret 1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett anslag
av 90 000 kronor.
I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet till
behandling förehaft följande motioner, nämligen från första kammaren
1: 502 av herrar Damström och Gei jer,
I: 519 av herrar Norling och Öhman,
I: 520 av herr Kronstrand,
I: 521 av herr Kronstrand samt
från andra kammaren
II: 489 av fröken Elmén och herr Königson,
8
Statsutskottets utlåtande nr 747 år 1956
II. 671 av herrar Östrand och Fredriksson,
II: 672 av herr Ahlberg m. fl.,
II: 676 av herr Fredriksson in. fl.,
II: 677 av herr Andersson i Linköping,
II: 689 av fröken Elmén m. fl.,
II: 690 av fröken Elmén m. fl.,
II. 691 av herr Johansson i Stockholm m. fl. samt
II: 692 av fru Sandström m. fl.
A rkandena i motionerna redovisas i det följande.
Propositionen
Den nuvarande arbetarskyddsorganisationen tillkom i stort sett genom
beslut vid 1948 års riksdag, vilken även antog den nu gällande arbetarskyddslagen.
Endast relativt kort tid efter det att den nya organisationen
tratt i verksamhet framfördes, främst från fackföreningshåll, klagomål
over att densamma inte var tillräckligt effektiv. Med anledning härav tillkallade
dåvarande socialministern, statsrådet Sträng, enligt Kungl Majts
bemyndigande den 2 oktober 1953 utredningsmän med uppdrag att verkställa
en översyn av arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens organisation
och verksamhet.
Utredningsmännen, vilka antagit benämningen arbetarskyddsutredningen,
har vård landshövdingen R. Casparsson, ordförande, ledamöterna av
riksdagens andra kammare E. Ahlberg och K. A. Andersson, byråchefen
L. André, ombudsmannen P.-E. Bergström, direktören T. Christenson, ombudsmannen
T. Flyboo samt ledamöterna av riksdagens andra kammare
Hans Gustafsson och Henning Gustafsson. Utredningen har i november
1955 avlämnat sitt betänkande (SOU 1955:41).
I det följande redovisas departementschefens ställningstaganden till
arbetarskyddsutredningens betänkande samt arbetarskyddsstyrelsens förslag
till anslagsberäkningar för styrelsen och yrkesinspektionen m m för
budgetåret 1956/57.
Yrkesinspektionen
Den arbetarskyddsorganisation som, samtidigt med att den nu gällande
arbetarskyddslagen trädde i kraft, började sin verksamhet år 1949 innebar
en inte oväsentlig förstärkning av den tidigare organisationen. Arbetarskyddet
fick en särskild centralmyndighet, och dess personal ökades, varvid
dock är att märka att en del av personalökningen drogs in fr. o. m. budgetåret
1950/51. Såsom inledningsvis omnämnts framfördes ganska snart
kritik mot den nya organisationens effektivitet. Kritiken riktade sig främst
Statsutskottets utlåtande nr H7 år 1956
9
mot att inspektion på arbetsplatserna inte skedde i tillräcklig utsträckning
d. v. s. att inspektionsfrekvensen var otillfredsställande, men bl. a. också
mot att samarbetet mellan yrkesinspektionen och arbetstagarnas företrädare
yar bristfälligt.
Vid anmälan av frågan om tillkallande av arbetarskyddsutredningen anfördes
bl. a., att även en mycket betydande förstärkning av tillsynsorganens
personal inte skulle möjliggöra tillsyn av varje arbetsplats annat än
med mycket långa mellantider. Det underströks därför, att ansvaret för
ett tillfredsställande arbetarskydd åvilar vederbörande arbetsgivare samt
att arbetarskyddsfrågorna i stor utsträckning är av den arten att de enklast
och bäst löses genom samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Ökade insatser från arbetsgivarnas och arbetstagarnas sida och
ett ytterligare utvecklat samarbete dem emellan vore den väsentliga förutsättningen
för en mera betydande förbättring på detta område. Dessa
allmänna synpunkter på frågan om arbetarskyddets effektivitet vill departementschefen
starkt framhålla. Det har sagts såväl i arbetarskyddsutredningens
betänkande som vid remissbehandlingen att mycket goda resultat
nåtts vid många företag, främst större sådana, där särskild omsorg
lagts ned på skyddsarbetet genom anställande av speciell personal för detta
arbete och genom insatser av aktiva skyddskommittéer. Med den fortgående
utvecklingen i riktning mot alltmer komplicerade tillverkningsprocesser
och en alltmera genomförd rationalisering synes det departementschefen
naturligt, alt arbetsgivarnas skyldighet att svara för arbetarskyddet
åtminstone vid alla större företag samt alla företag med särskilt riskabel
tillverkning tar sig uttryck i att särskild säkerhetspersonal anställes. Detta
synes så mycket mera naturligt som ett nedbringande av riskerna för
olycksfall och yrkessjukdom ligger helt i linje med de allmänna rationaliseringssträvandena.
Även om bristen på tekniker kan medföra vissa
svårigheter räknar departementschefen sålunda med att förutsättningarna
för arbetarskyddet vid nämnda grupper av företag kommer att fortlöpande
förbättras. Det anses emellertid böra undersökas om det är möjligt och
lämpligt att påskynda utvecklingen genom att bygga ut arbetarskyddslagstiftningens
bestämmelser med föreskrift att företag av viss storlek eller
med viss tillverkning är skyldigt att ha för säkerhetsuppgifterna helt avsedd
personal anställd.
Även om ett företag har säkerhetsarbetet organiserat på ett föredömligt
sätt torde detta inte medföra, att de statliga tillsynsorganen kan helt släppa
kontakten med företaget. Tillsynsorganens uppgifter blir emellertid sannolikt
av mera konsulterande än kontrollerande natur. I varje fall kommer
en ökning av antalet företag med på nyssnämnt sätt organiserat skyddsarbete
att leda till en lättnad för tillsynsorganen och en ökning av deras
möjligheter alt ägna sig åt andra företag.
Också vid dessa andra företag är samarbete mellan arbetsgivare och
10
Statsutskottets utlåtande nr H7 år 1956
arbetstagare av stor betydelse för ett effektivt arbetarskydd. I den mån
detta samarbete utvecklas kan även här tillsynsorganens rent kontrollerande
verksamhet minskas till förmån för en mera konsulterande expertverksamhet.
Det är departementschefens förhoppning att det mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer existerande synnerligen värdefulla samarbetet
i fråga om arbetarskydd skall byggas ut ytterligare.
Vad nu anförts ger vid handen att departementschefen i varje fall på
något längre sikt räknar med möjligheten av en viss minskning av behovet
av rutininspektion från tillsynsorganens sida. Å andra sidan torde man inte
kunna bortse från att den tekniska utvecklingen kommer att leda till nya
arbetarskyddsproblem och därmed ökade anspråk på tillsynsorganisationen.
Under alla förhållanden kvarstår beträffande flertalet arbetsplatser
för överskådlig tid problemet att erhålla en så effektiv tillsynsverksamhet
som möjligt.
Med anledning av vad arbetarskyddsutredningen anfört rörande i nspektions
verksam heten framhålles följande.
Den s. k. inspektionsfrekvensen har på senare år hållit sig mellan 2 och 3,
d. v. s. den genomsnittliga tiden mellan två på varandra följande inspektionsbesök
på samma arbetsplats har varit mellan två och tre år. Utredningen
har framhållit, att detta, då många arbetsställen besöks flera gånger
på ett år, betyder att för ett avsevärt antal arbetsställen tiden mellan inspektionsbesöken
är betydligt längre än medelsiffran. Behovet av rutininspektion
är uppenbarligen olika vid skilda arbetsställen. Utredningen upplyser,
att planer föreligger på att gruppera arbetsställena efter inspektionsbehovet,
exempelvis i arbetsställen som bör besökas minst en gång om
året, sådana som bör besökas minst vartannat år och sådana som kan besökas
med längre mellantider. Utredningen uttalar sin anslutning till denna
tanke. Även departementschefen biträder tanken på en sådan differentiering.
Enligt hans mening bör de tillgängliga inspektionsresurserna sättas
in främst på de arbetsplatser, där faran för de anställda kan bedömas vara
störst. I fråga om arbetsplatser där faran från allmänna utgångspunkter
kan uppskattas som relativt ringa bör man i stor utsträckning kunna lita
till alt eventuella missförhållanden påtalas genom anmälan till inspektionsorganen,
som då får snarast möjligt undersöka fallet. Departementschefen
är medveten om att rutininspektioner inte gärna kan helt undvaras beträffande
några arbetsplatser, då det inte finns någon säkerhet för att även
allvarliga missförhållanden verkligen påtalas från de anställdas sida. En
ökad differentiering kombinerad med smidighet i tillämpningen anses
emellertid vara en god grund för ett effektivt utnyttjande av de tillgängliga
personalresurserna. Hur dessa principer bör närmare utformas i praktiken
kan inte avgöras utan praktisk försöksverksamhet. Utredningen har inte
penetrerat frågor rörande arbetsrutinen vid yrkesinspektionen utan har
förutsatt, att undersökningar härav skall göras genom arbetarskyddssty
-
Statsutskottets utlåtande nr 147 år 1956
11
relsens försorg, eventuellt under medverkan av statens organisationsnämnd.
Att sådana undersökningar kommer till stånd betraktas som en
angelägenhet av vikt. Vid undersökningarna anses också de av departementschefen
angivna principerna för tillsynsverksamhetens inriktning
böra beaktas.
Utredningen har behandlat frågan om kontakten mellan yrkesinspektionens
befattningshavare och skyddsombuden samt därvid erinrat om att
från fackföreningshåll riktats kritik mot yrkesinspektionen med anledning
av det sätt på vilket kontakten upprätthållits. Vad utredningen redovisat
i detta sammanhang bestyrker, att från yrkesinspektionens sida kontakten
inte avsiktligt åsidosatts. Utredningen föreslår i avsikt att förbättra kontaktmöjligheterna
att skyddsombuden i ökad utsträckning skall erhålla
del av meddelanden från yrkesinspektionens sida rörande arbetsplatsen.
Mot vad utredningen anfört härom anses intet vara att erinra.
Utredningen har vidare ansett det önskvärt, att arbetarskyddsstyrelsen i
framtiden ej anser sig bunden vid sådan restriktivitet i fråga om medgivande
att tillsätta regionala skyddsombud som hittills. Styrelsen har i detta
avseende hänvisat till de riktlinjer som angavs vid arbetarskyddslagens
tillkomst. Departementschefen ansluter sig till styrelsens uppfattning att
det bör eftersträvas att skyddsombud utses bland arbetstagare på arbetsplatsen.
Avgörande bör emellertid vara huruvida en verklig förbättring i
skyddshänseende kan väntas inträda om regionalt skyddsombud utses. Är
detta fallet anses hinder inte böra föreligga för att utvidga praxis beträffande
medgivande till utseende av sådana skyddsombud.
Utredningen har inte föreslagit någon ändring i arbetarskyddslagens bestämmelser
om tvångsmedel mot arbetsgivare men har anfört vissa synpunkter
rörande tvångsmedlens utnyttjande. Härvid har utredningen anfört
bl. a., att tvångsmedlen verkligen bör tillgripas i fall då rättelse ej
kan erhållas på annat sätt, att de å andra sidan endast bör tillgripas om
avsikten verkligen är att överlämna ansvarsfrågan till judiciell myndighet
om åtgärd ej vidtas av arbetsgivaren samt att från yrkesinspektionens
sida måste kontrolleras att såväl meddelade anvisningar som utfärdade
förelägganden och förbud verkligen iakttages. Vid remissbehandlingen har
inte påyrkats någon ändring i gällande lagbestämmelser, men Landsorganisationen
har ytterligare understrukit, att de befogenheter dessa bestämmelser
ger bör utnyttjas när anledning därtill föreligger. Mot vad sålunda
anförts har departementschefen intet att invända.
Utredningen har funnit, att den kommunala tillsynen i ett stort
antal kommuner f. n. är av mycket ringa effektivitet. Det oaktat har utredningen
föreslagit viss utvidgning av området för denna tillsyn. Huvudregeln
skulle enligt förslaget vara, att arbetsställen med mindre än tio
arbetstagare skall falla under kommunal tillsyn. Undantag skulle emellertid
göras dels för vissa yrkesområden med generellt större yrkesskade
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 147 år 1956
risk och dels för arbetsställen inom skilda yrkesområden i övrigt, beträffande
vilka arbetsställen yrkesinspektören — med hänsyn till större yrkesskaderisk
i det enskilda fallet — förordnat om statlig tillsyn. Byggnadsverksamheten
skulle som regel komma under kommunal tillsyn. Dessa
riktlinjer skulle tillämpas på sådant sätt att antalet arbetsställen under
kommunal tillsyn skulle ökas med ca 10 procent. Som huvudskäl för förslaget
att på detta sätt utvidga den kommunala tillsynen har utredningen
åberopat antagandet att det kommunala intresset för tillsynsverksamheten
skulle öka om den tilldelades större och intressantare arbetsuppgifter
än för närvarande.
I det övervägande antalet remissyttranden har understrukits, att den
kommunala tillsynen brister i effektivitet i andra kommuner än städer och
andra större kommuner där hälsovårdsnämnderna har fast anställd tillsynspersonal.
Från flera håll har anförts, att utredningens motivering för
utvidgning av det kommunala tillsynsområdet inte är hållbar. Arbetarskyddsstyrelsen
har för sin del föreslagit, att den kommunala tillsynen
skall avskaffas i kommuner, vilka saknar heltidsanställd personal som kan
anförtros tillsynsuppgiften, samt att de kommuner som sålunda befrias
från tillsynsarbetet skall åläggas att i stället betala viss ersättning till statsverket.
Den allmänna yrkesinspektionens personal skulle i stället ökas.
Departementschefen kan för sin del inte finna det välbetänkt att utvidga
området för den kommunala tillsynen så länge denna tillsyns effektivitet,
på sätt som nu sker, ifrågasättes beträffande ett stort antal kommuner.
Det av arbetarskyddsstyrelsen framlagda förslaget kan inte heller tillstyrkas.
Departementschefen förordar, att gränsdragningen mellan den statliga
och kommunala tillsynen — med den modifikation som framgår av
vad i det följande anföres beträffande tillsynen över byggnadsverksamheten
— tills vidare behålles i stort sett oförändrad. Då kritik inte anförts
mot det sätt varpå tillsynen skötes i kommuner där hälsovårdsnämnden
har heltidsanställd tillsynspersonal, anses frågan på nytt böra tagas upp
om sådan personal anställes i större utsträckning än f. n. är fallet. Under
tiden bör ansträngningar göras att genom samarbete mellan yrkesinspektionen
och kommunerna förbättra den kommunala tillsynens effektivitet.
I fråga om byggnadsverksamheten föreligger enligt departementschefen
utan tvivel särskilda skäl för kommunal tillsyn. Yrkesskaderiskerna är
stora, men arbetsplatsernas antal och växlingarna beträffande deras belägenhet
gör det svårt för den allmänna yrkesinspektionens tjänstemän att
på ett tillfredsställande sätt sköta inspektionsverksamheten på detta område.
Då kommunerna i stor utsträckning har byggnadskunnig personal
anställd och byggnadsnämnderna jämlikt byggnadsstadgan redan har att
utöva viss kontrollverksamhet även i vad avser arbetarskyddet, skulle både
en effektivare tillsyn och en administrativ förenkling kunna åstadkommas
om kommunerna i enlighet med utredningens förslag övertoge tillsyns
-
Statsutskottets utlåtande nr 14-7 år 1956
13
verksamheten i denna del. Departementschefen finner det önskvärt att så
sker. Då detta sannolikt kan medföra en inte obetydlig kostnadsökning
för vissa kommuner anser han sig emellertid inte nu böra föreslå, att kommunerna
ålägges skyldighet att svara för ifrågavarande tillsyn, utan räknar
med att kommunerna själva skall finna så uppenbara fördelar vara
förenade med en kommunal tillsyn ur arbetarskyddssynpunkt inom byggnadsverksamheten,
att de frivilligt åtar sig densamma. Departementschefen
förutsätter, att det härvid som regel kommer att befinnas lämpligt att
undanta anläggningsarbeten av större omfattning från den kommunala
tillsynen.
Enligt 48 § arbetarskyddslagen skall den kommunala tillsynen utövas av
tillsynsman eller tillsynsmän som utses av hälsovårdsnämnden. Det kan
övervägas att komplettera denna bestämmelse med föreskrift om att byggnadsnämnd
äger utse tillsynsman för byggnadsverksamhet. Emellertid anses
denna fråga lämpligen böra upptagas till närmare prövning i ett senare
sammanhang. Någon lagändring erfordras nämligen inte för att genomföra
den av departementschefen förordade ordningen. Sedan kommun beslutat
åta sig utvidgad tillsyn över byggnadsverksamheten inom kommunen, erfordras
endast att hälsovårdsnämnd utser en eller flera lämpliga hos kommunen
anställda byggnadstekniker att fullgöra tillsynen i denna del.
Arbetarskyddsutredningen har föreslagit, att den allmänna yrkesinspektionen
skall förstärkas med 12 yrkesunderinspektörer i Ce 23, vilka skall
ha till uppgift dels att övervaka och vägleda de kommunala tillsynsmännen
och dels att handha på den statliga inspektionen fallande tillsyn över
arbetarskyddet inom byggnadsbranschen. Tjänstemännen i fråga skulle
vara byggnadstekniker. Med hänsyn till behovet av ett mera utvecklat samarbete
mellan den allmänna yrkesinspektionen och de kommunala tillsynsrnännen
anser departementschefen det i hög grad värdefullt att den allmänna
yrkesinspektionen tillföres sådan förstärkning att detta samarbete
kan ägnas ökad uppmärksamhet. Även en förbättring av tillsynen över
byggnadsverksamheten — vilken tillsyn enligt departementschefens förslag
åtminstone till en början torde komma att åvila den statliga inspektionen
i större omfattning än utredningen tänkt sig — måste betraktas
som ett angeläget önskemål. Han förordar, att för varje distrikt utom
distrikt I inrättas en ny tjänst i Ce 23. Då enligt departementschefens förslag
antalet distrikt skall vara oförändrat innebär detta en förstärkning
med tio tjänster. Huruvida det är lämpligt att hos en tjänsteman kombinera
ifrågavarande samarbetsuppgifter samt tillsyn inom byggnadsbranschen
torde få bedömas med hänsyn till personaltillgången och tillsynsuppgifternas
fördelning på olika yrkesområden inom distrikten.
Utredningens förslag att informationsdagar skall hållas för de kommunala
tillsynsmännen anses välmotiverat. Departementschefen tillstyrker,
att i enlighet med utredningens förslag 30 000 kronor beräknas till rese
-
14 Statsutskottets utlåtande nr 147 år 1956
ersättningar och andra kostnader i samband med sådana informationsdagar.
Härefter behandlas de förslag i övrigt som avser personalorganisationen.
Utredningen har föreslagit, att antalet inspektionsdistrikt skall ökas med
två från It till 13. Antalet tjänster skall enligt förslaget ökas med två
yrkesinspektörer (Ca 33), två förste distriktsingenjörer (Ca 29), två socialinspektörer
(Ca 25) samt sex biträden.
I några yttranden har i anslutning till en i direktiven för utredningen
antydd tankegång upptagits frågan huruvida inte yrkesinspektionen bör
omorganiseras så att större vikt lägges vid inspektion branschvis genom
specialinspektörer. Det har t. o. m. ifrågasatts om inte distriktsorganisationen
bör avskaffas och hela inspektionen ske genom centralt placerade
specialinspektörer med hela landet som inspektionsområde. En sådan utveckling
som den sist nämnda synes departementschefen för överskådlig
framtid otänkbar. Behovet av ökad specialisering är emellertid med all
säkerhet en realitet redan nu, och detta behov torde med den fortgående
tekniska utvecklingen komma att öka. Under sådana förhållanden kan han
inte finna en ökning av antalet inspektionsdistrikt lämplig. Den förstärkning
av den kvalificerade ingenjörspersonalen som anses ofrånkomlig bör
i stället tillföras organisationen på sådant sätt att personalen inom de mest
arbetstyngda distrikten kan förstärkas och samtidigt möjlighet öppnas för
att tillföra yrkesinspektionen särskild sakkunskap inom områden där behovet
härav är särskilt framträdande. Det föreslås därför, att den allmänna
yrkesinspektionen förstärkes med sex i relativt höga lönegrader placerade
tjänster, nämligen två tjänster som byrådirektör i Ce 31, två tjänster som
förste distriktsingenjör i Ce 29 och två tjänster som förste distriktsingenjör
i Ce 27. Ehuru det vill synas som om behovet av särskild sakkunskap är
störst inom det kemisk-tekniska området bör tjänsterna inte bindas för
visst tekniskt område. I varje fall vissa av tjänsterna synes böra avses inte
endast för ett distrikt utan för två eller flera. De närmare bestämmelserna
angående tjänsternas utnyttjande anses emellertid böra meddelas av Kungl.
Maj :t efter förslag av arbetarskyddsstyrelsen. I detta sammanhang anmäler
departementschefen sin avsikt att föranstalta om en försöksverksamhet
i syfte att undersöka om även befintliga tjänster lämpligen bör
utnyttjas som specialisttjänster för två eller flera inspektionsdistrikt.
En viss förstärkning även av biträdespersonalen på distriktsexpeditionerna
anses motiverad. Departementschefen kan dock inte förorda större
ökning än med tre biträdestjänster i reglerad befordringsgång.
Som förut nämnts tillstyrkes vidare att antalet tjänster som yrkesunderinspektör
ökas med tio.
Utredningen har föreslagit, att tjänstebenämningen yrkesunderinspektör
ändras till distriktsingenjör. Departementschefen förordar, att benämningen
ändras till distriktsinspektör.
Statsutskottets utlåtande nr 1^7 år 1956
15
Utredningen har inte föreslagit, att ytterligare läkare knytes till yrkesinspektionen
utöver de tre (två i Stockholm och en i Göteborg) som finns
f. n. Såväl arbetarskyddsstyrelsen som flera andra remissorgan har framhållit
behovet av ökad läkarmedverkan inom yrkesinspektionen. Arbetarskyddsstyrelsen
har för sin del anfört, att en ökning av antalet deltidsanställda
läkare inom den allmänna yrkesinspektionen är viktigare än
den ökning av läkartjänstgöringen inom styrelsen som föreslagits av utredningen.
Departementschefen ansluter sig till sistnämnda uppfattning.
Han anser det vara av väsentlig betydelse att möjligheterna till läkarmedverkan
inom den allmänna yrkesinspektionen förbättras och förordar i
enlighet med arbetarskyddsstyrelsens förslag att medel beräknas för ytterligare
två deltidsanställda läkare. Dessa bör anknytas till inspektionsdistrikt
där yrkesmedicinsk lasarettsklinik finns. Läkarna bör emellertid
på samma sätt som sker beträffande de redan nu anställda läkarna kunna
utnyttjas även för andra distrikt.
I fråga om de aktuella kompetens- och lönegradsfrågorna
anföres bl. a. följande.
Den allmänna yrkesinspektionens huvuduppgift är av teknisk art. Det
är därför självfallet, att teknisk kompetens måste krävas av de inspekterande
tjänstemän som inte direkt avsetts för andra än tekniska uppgifter.
Departementschefen har inte något att erinra mot utformningen av de nu
gällande kompetensreglerna. Vid tillämpningen av dessa måste emellertid
huvudvikten fästas vid den allmänna kompetensen, vilket innebär att långvarig
praktik och visad duglighet kan väga upp bristande examensmeriter.
I enlighet härmed har personer med endast lägre teknisk utbildning redan
befordrats till tjänster i 25 och högre lönegrader. Departementschefen finner
det naturligt att denna utveckling, som helt överensstämmer med
gällande kompetensregler, fortsätter. Även i fråga om underinspektörstjänsterna
anses avvägningen mellan praktiska och teoretiska meriter
kunna ge till resultat, att sökande utan examen befinnes mest kvalificerad.
Detta bör betraktas som ett helt reguljärt förfarande. Något visst antal
tjänster bör sålunda inte avdelas för tillsättning med oexaminerade sökande.
I detta sammanhang framhålles, att energiska ansträngningar bör göras
för att förhindra att inrättade tjänster genom vakanser står outnyttjade.
Enligt departementschefen innebär vad nu anförts inte att han förbiser
de problem som den rådande bristen på tekniker medför för yrkesinspektionens
del. Förslagen om förbättring av lönegradsplaceringen för befintliga
tjänster är han emellertid icke beredd att upptaga till prövning.
Ej heller arbetarskyddsstyrelsens förslag om förbättring av löneställningen
för socialinspektörerna anses nu böra föranleda någon åtgärd. Däremot
vill departementschefen ej motsätta sig att 11 befattningar som
kanslibiträde i Ca 11 ändras till kontoristtjänster i Ca 13.
Utredningen har föreslagit, att medel skall ställas till förfogande för
16
Statsutskottets utlåtande nr tå7 år 1956
utbildnings- och fortbildningskurser för yrkesinspektionens personal. Departementschefen
delar utredningens uppfattning om värdet av sådana
kurser och tillstyrker, att det av utredningen föreslagna beloppet 25 000
kronor anvisas iör ändamålet. Beloppet bör uppföras som särskild post i
yrkesinspektionens omkostnadsstat.
Såväl utredningen som arbetarskyddsstyrelsen har föreslagit, att medel
skall anvisas för anskaffning av vissa instrument för yrkesinspektionen.
I samband med att medel å riksstaten för innevarande budgetår
anvisats till påbörjande av en undersökning rörande koloxidförgiftningars
uppkomst och förebyggande har inräknats kostnaderna för anskaffning av
vissa instrument som erfordras för denna utredning men därefter kommer
att stå till förfogande i yrkesinspektionens verksamhet. I likhet med
utredningen och styrelsen har departementschefen emellertid den uppfattningen,
att tillgång till effektiv instrumentutrustning är av sådan vikt
för yrkesinspektionen att ytterligare medel bör anvisas till anskaffning av
sådan utrustning. Han förordar i enlighet med utredningens förslag, att ett
belopp av 50 000 kronor beräknas för ändamålet.
I enlighet med direktiven har utredningen upptagit den i 1950 års sakkunnigförslag
behandlade frågan om partsrepresentation inom
yrkesinspektionens distrikt. Utredningen föreslår sålunda,
att ett rådgivande organ, benämnt yrkesinspektionens förtroenderåd, införes
i varje inspektionsdistrikt. I sammanhanget erinras om att partsrepresentation
finnes inom arbetarskyddsstyrelsen, där den dock har funktion
av beslutande organ.
Från framför allt arbetsgivarorganisationernas sida har mot förslaget
invänts, att någon större förbättring av kontakten mellan yrkesinspektionen
och arbetsmarknadens parter icke skulle vara att förvänta genom
en dylik rådsinstitution; ökat samarbete i mera fria former vore att föredraga.
På arbetstagarsidan ställer man sig däremot positiv till förslaget.
Även arbetarskyddsstyrelsen har ansett de med förslaget förenade fördelarna
i form av ökat förtroendefullt samarbete böra uppväga nackdelarna.
För egen del finner departementschefen tiden nu vara mogen för
införande av partsrepresentation även inom yrkesinspektionen. Denna bör
som utredningen anfört ha rådgivande karaktär. Han föreslår därför inrättande
av ett förtroenderåd inom varje inspektionsdistrikt.
Departementschefen instämmer i utredningens förslag att i förtroenderåden
skall ingå en i kommunala värv erfaren person. Härutöver anser han
— till skillnad från utredningen — att även medicinsk sakkunskap bör vara
representerad i råden. Härvid bör i första hand ifrågakomma en av förste
provinsialläkarna inom vederbörande distrikt. Vad angår det antal ledamöter,
som enligt utredningen skall utses efter förslag av Landsorganisationen,
De svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd och TCO, kommer
visserligen arbetstagarsidan att få en representant mera än arbetsgivar
-
Statsutskottets utlåtande nr 147 ur 1956
17
sidan. Detta har av arbetsgivarorganisationerna betecknats som otillfredsställande.
Eftersom här endast är fråga om en rådgivande institution, som
icke får betaga yrkesinspektören hans beslutanderätt, finner departementschefen
invändningen ej böra föranleda ändring av vad som i denna del
föreslagits. Härtill vill han foga, att omröstning i vedertagen bemärkelse
enligt hans mening ej bör förekomma inom råden. Det bör vara tillräckligt,
att ledamot som har gentemot ordföranden avvikande mening äger få denna
antecknad till protokollet. I likhet med utredningen anses, att yrkesinspektören
bör inneha ordförandeposten i råden.
Vad angår specialinspektörerna har utredningen framlagt
förslag endast i fråga om skogsyrkesinspektionen, specialinspektionen för
elektriska starkströmsanläggningar och stuveriinspektionen; i vad avser
de båda sistnämnda dock endast i fråga om gränsen mellan resp. specialinspektörers
och den allmänna yrkesinspektionens behörighet.
På grund av arbetsbelastningen inom skogsyrkesinspektionen anser sig
departementschefen böra tillstyrka inrättandet av en tjänst som biträdande
skogsyrkesinspektör för norra distriktet. Tjänsten bör placeras i Ce 29. I
fråga om kompetenskraven för tjänsterna som skogsunderinspektör hänvisas
till vad som anförts i samband med behandlingen av kompetensfrågorna
för den allmänna yrkesinspektionen rörande yrkesunderinspektörerna.
Av begärda lönegradsuppflyttningar tillstyrker departementschefen, att
de båda skogsunderinspektörstjänsterna uppflyttas från 20 till 21 lönegraden.
Därjämte tillstyrkes, att konsulenttjänsten inom distriktet ombildas
till extra ordinarie tjänst i Ce 20 ävensom att en halvtidstjänst för biträde
i den reglerade befordringsgången inrättas. Med hänvisning till vad förut
anförts i fråga om ändrad tjänstebenämning för yrkesunderinspektörerna
föreslås, att skogsunderinspektörernas tjänstebenämning ändras till distriktsinspektör.
Yrkesinspektionens avlöningsanslag bör med anledning av de
av departementschefen förordade personalförstärkningarna (2 byrådirektörer
i Ce 31, 2 förste distriktsingenjörer i Ce 29, en biträdande skogsyrkesinspektör
i Ce 29, 2 förste distriktsingenjörer i Ce 27, 10 distriktsinspektörer
1 Ce 23 samt 3 heltidsanställda och ett halvtidsanställt biträde i reglerad
befordringsgång) böjas med 312 700 kronor. Vidare bör för två deltidsanställda
läkare beräknas 14 400 kronor och till semestervikarier för läkarna 1 200
kronor. Till arvoden åt ledamöter i förtroenderåden bör beräknas 16 000
kronor. Med anledning av de föreslagna löneregleringarna bör anslaget
höjas med 8 000 kronor. Löneklassuppflyttningar och reglerad befordringsgång
bör jämte omräkning av rörligt tillägg och kallortstillägg i enlighet
med arbetarskyddsstyrelsens beräkning föranleda cn anslagshöjning med
204 700 kronor.
Anslaget bör sålunda böjas med 557 000 kronor.
Under yrkesinspektionens o in k o s t n a d s a n s 1 a g bör posten till
2 _Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 146—147
18
Statsutskottets utlåtande nr 747 år 1956
sjukvård in. m. uppföras med oförändrat belopp, 8 000 kronor. Till reseersättningar
har för innevarande budgetår anvisats 495 000 kronor. Med hänsyn
främst till den av departementschefen förordade ökningen av antalet
tjänster bör posten ökas med 80 000 kronor och på grund av förtroenderådens
tillkomst med 12 000 kronor. Posten bör sålunda upptagas till 587 000
kronor. Posten till expenser, vilken för innevarande budgetår är upptagen
med 90 000 kronor, bör med hänsyn till ökade städningskostnader samt
föreslagna nya tjänster höjas med 20 000 kronor, varjämte för anskaffning
av inventarier till nya tjänsterum bör beräknas 40 000 kronor. Posten bör
alltså uppföras med 150 000 kronor. Under särskilda poster i omkostnadsstaten
bör vidare upptagas dels utbildningskurser för yrkesinspektionens
personal och informationsdagar för kommunala tillsynsmän (25 000 +
30 000) 55 000 kronor, dels ock till anskaffning av instrument 50 000 kronor.
Hela omkostnadsanslaget bör alltså uppföras med 850 000 kronor, vilket
i förhållande till det för innevarande budgetår anvisade anslaget innebär
en höjning med 257 000 kronor.
I samband med organisationsundersökningarna inom yrkesinspektionen
bör även frågan om rese- och expensmedlens utnyttjande behandlas.
Arbetarskyddsstyrelsen
En av anledningarna till att arbetarskyddsorganisationen inte fungerar
med önskvärd effektivitet är enligt departementschefen otvivelaktigt att
arbetarskyddsstyrelsen inte hinner med de på styrelsen ankommande uppgifterna.
En förstärkning av styrelsen anses därför ofrånkomlig.
Arbetarskyddsutredningen har föreslagit, att styrelsen skall tillföras
en befattning som överingenjör. De samordningsuppgifter som enligt förslaget
skulle vara den viktigaste arbetsuppgiften för tjänstens innehavare är
utan tvivel av stor vikt. Departementschefen anser dock inte att arbetarskyddets
lokala organisation är av sådan omfattning att en tjänst av den
föreslagna typen är motiverad. Samordningsuppgifterna bör främst ankomma
på generaldirektören och byråcheferna.
Enligt utredningens förslag skall tekniska byrån delas på två byråer och
tillföras fyra nya tjänster i 29 eller högre lönegrad jämte två biträdestjänster.
Arbetarskyddsstyrelsen har ansett denna förstärkning otillräcklig och
föreslagit ytterligare ett antal nya tjänster. Enligt departementschefens uppfattning
är behovet av personalökning störst på denna byrå. Inte minst
synes det för den lokala organisationen vara av stor vikt att material angående
nya konstruktioner och nya tekniska rön snabbt förmedlas ut genom
tekniska byråns försorg. Han förordar, att byrån tillföres en byrådirektörstjänst
i Ce 33, två tjänster som förste byråingenjör i Ce 29 samt en
kanslibiträdestjänst i Ce It. Däremot är han inte beredd att tillstyrka en uppdelning
av byrån.
Statsutskottets utlåtande nr 747 år 1956
19
I fråga om kanslibyrån tillstyrkes, att en på övergångsstat förd befattning
som förste byråsekreterare i Ca 29 återföres till ordinarie stat. Vidare
förordas, att en ny tjänst som förste byråsekreterare i Ce 27 och en biträdestjänst
i reglerad befordringsgång inrättas.
Utredningen har föreslagit, att ett belopp av 40 000 kronor skall beräknas
för sakkunnigbiträde åt tekniska byrån samt anlitande av instruktörer för
undervisning inom vissa industrier rörande användningen av skyddsanordningar.
Sistnämnda förslag anser departementschefen vara av stort intresse
och förtjänt av att prövas i relativt betydande omfattning. Han är därför
beredd att för de av utredningen angivna ändamålen tillstyrka ett belopp av
60 000 kronor eller 20 000 kronor mer än utredningen föreslagit.
Arbetarskyddsstyrelsen har lagt fram ett omfattande förslag till lönereglering
för styrelsens tjänster. Departementschefen kan av dessa förslag
endast förorda följande. Den kanslibiträdestjänst i Ce It, som är avsedd
för kanslibyråns registrator, bör flyttas upp till kontoristtjänst i Ce 13.
Förste expeditionsvakttjänsten i Ca 12 bör bytas ut mot en tjänst som materialförvaltare
i Ca 14. Tjänsten som skogsunderinspektör i Ce 20 bör flyttas
upp till Ce 21 och benämningen ändras till distriktsinspektör.
Slutligen föreslås, att en tjänst som kassör i Ce 19 uppföres på ordinarie
stat samt att en konsulenttjänst på skogsavdelningen i Cg 20 ändras
till tjänst i Ce 20.
Arbetarskyddsstyrelsens avlöning sanslag bör med anledning av
de förordade personalförstärkningarna höjas med 105 700 kronor, varjämte
anslaget såsom nyss nämnts bör räknas upp med 60 000 kronor lör vissa
arvoden. Löneregleringarna medför en ökning av medelsbehovet med 3 000
kronor. Slutligen bör anslaget för omräkning av det rörliga tillägget höjas
med 83 300 kronor.
Hela anslagsökningen skulle sålunda utgöra 252 000 kronor.
Under arbetarskyddsstyrelsens omkostnadsanslag bör till sjukvård
m. in. beräknas oförändrat 5 500 kronor. Posten till reseersättningar
bör höjas med hänsyn till den föreslagna personalförstärkningen. I avbidan
på närmare erfarenhet föreslås, att posten räknas upp med 5 000 kronor
till 65 000 kronor. På grund av ökade städningskostnader m. in. samt den
föreslagna personalförstärkningen bör posten till expenser för styrelsens
eget behov ökas med 10 000 kronor, varjämte under denna post bör beräknas
12 500 kronor till anskaffning av inventarier för nya tjänsterum. Posten
bör sålunda höjas med 22 500 kronor till 84 500 kronor. Till expenser för
annat än eget behov samt till publikationstryck bör beräknas oförändrade
belopp eller 10 000 resp. 21 000 kronor. Då även inkomstposten bör uppföras
med oförändrat belopp, 6 000 kronor, bör hela anslaget höjas med 27 500
kronor till 180 000 kronor.
20
Statsutskottets utlåtande nr lb7 år 1956
Undervisnings- och upplysningsverksamhet på arbetarskyddets område
För innevarande budgetår har under rubriken Undervisnings- och upplysningsverksamhet
på arbetarskyddets område anvisats ett obetecknat anslag
av 90 000 kronor.
Av motsvarande för budgetåret 1954/55 anvisade anslag har bidrag tilldelats
Arbetarnas bildningsförbund med 18 000 kronor, Svenska röda korset
med 27 000 kronor, Jordbrukets skyddspropaganda med 15 000 kronor,
Skogsbrukets skyddspropaganda med 13 000 kronor, Föreningen för arbetarskydd
med 15 000 kronor och Göteborgs arbetarskyddsförening med
2 000 kronor. För innevarande budgetår har inkommit framställningar om
bidrag till arbetarskyddsstyrelsen på sammanlagt 120 000 kronor. Styrelsen
har föreslagit att anslaget höjes till detta belopp.
Enligt departementschefen kan ingen tvekan råda om värdet av den verksamhet
som bedrives av frivilliga organisationer på arbetarskyddets område.
I förevarande sammanhang är han emellertid inte beredd att tillstyrka
arbetarskyddsstyrelsens förslag om ökad medelsanvisning för bidrag till
sådana organisationer, utan förordar sålunda, att ifrågavarande anslag även
för nästa budgetår anvisas med oförändrat belopp, 90 000 kronor.
Motionerna
I de likalydande motionerna I: 502 (av herrar Damström och Geijer) och
II: 671 (av herrar östrand och Fredriksson) hemställes, att riksdagen måtte
besluta att arbetarskyddsstyrelsens tekniska byrå utöver vad i propositionen
föreslagits tilldelas en förste byråingenjör i lönegraden Ca 29 och en
förste byråingenjör i lönegraden Ca 27 med placering på byråns maskinavdelning.
I de likalydande motionerna I: 519 (av herrar Norling och Öhman) och
II: 691 (av herr Johansson i Stockholm m. fl.) hemställes, att riksdagen
beslutar
att bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för arbetarskyddsstyrelsen, som departementschefen föreslagit, dock
med det tillägget att den inspekterande personalen inom yrkesinspektionen
utökas med 56 tjänster och 18 biträdestjänster, och att arbetarskyddsstyrelsens
maskintekniska avdelning förstärkes med två nya byråingenjörer
och en biträdestjänst;
att yidtaga de förändringar i avlöningsstaten som de nya tjänsterna föranleder;
att
till specialutbildning av yrkeskunniga arbetare för arbetarskyddsuppgifter
och till stipendier anvisas 75 000 kr.;
att anslaget till frivilliga organisationer och sammanslutningar enligt
arbetarskyddsstyrelsens förslag ökas till 120 000 kronor.
21
Statsutskottets utlåtande nr 147 år 1956
1 de likalydande motionerna I: 520 (av herr Kronstrand) och 11: 689 (av
fröken Elmén m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära utredning beträffande besiktningar av ångpannor
och hissar.
I de likalydande motionerna I: 521 ( av herr Kronstrand) och 11: 692 (av
fru Sandström m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta att arbetarskyddsstyrelsens
tekniska byrå utöver vad i propositionen föreslagits erhåller
en förste byråingenjör i lönegrad Ca 29 och en förste byraingenjör i
Ca 27.
I motionen II: 489 (av fröken Elmén och herr Königson) hemställes, att
riksdagen måtte besluta att ytterligare två arvodesanställda läkare i respektive
Lund och Örebro anställes med vardera sex timmars tjänstgöring per
vecka och att anslaget uppräknas med 15 600 kronor.
I motionen II: 672 (av herr Ahlberg m. fl.) hemställes att riksdagen måtte
besluta, att arbetarskyddsstyrelsens tekniska byrå uppdelas på två byråer,
en allmänteknisk byrå och en maskinteknisk byrå, att hos styrelsen inrättas
en tjänst som byråchef i lönegrad Ca 37, samt att antalet biträdestjänster
hos styrelsen ökas med ett kontorsbiträde i lönegraden Ce 8.
I motionen II: 676 (av herr Fredriksson in. fl.) hemställes, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till i
motionen angiven förstärkning av bergsstaten till 1957 ars riksdag.
I motionen II: 677 (av herr Andersson i Linköping) föreslås, att riksdagen
hemställer hos Kungl. Maj :t att på nytt pröva frågan om en ökning av
antalet inspektionsdistrikt.
I motionen II: 690 (av fröken Elmén m. fl.) hemställes, att riksdagen
måtte besluta att dels inrätta en tjänst i Ce 25 inom arbetarskyddsstyrelsens
sociala avdelning, dels i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning angående
hur yrkesinspektionen lämpligen bör organiseras så att de yrkesskador,
som icke har direkt tekniska orsaker, kommer att bekämpas på det
mest effektiva sätt.
Utskottet
Utskottet vill inledningsvis framhålla den betydelse, som måste tillmätas
de statliga tillsynsorganens verksamhet för åstadkommande av ett tillfredsställande
arbetarskydd. Mot bakgrunden av den kritik, som tidigare framförts
mot arbetarskyddsorganisationens effektivitet, är det därför med stor
tillfredsställelse som utskottet funnit att Kungl. Maj :ts förslag synes innebära
väsentliga möjligheter att effektivisera den nuvarande tillsynen. Utskottet
anser sig emellertid samtidigt böra framhålla angelägenheten av
att organisationen av tillsynen fortlöpande uppmärksammas i syfte att
anpassa den efter den tekniska utvecklingens krav.
22
Statsutskottets utlåtande nr H7 år 1956
Beträffande yrkesinspektionen har departementschefen till en
början erinrat om att i direktiven för arbetarskyddsutredningen uttalats,
att ansvaret för ett tillfredsställande arbetarskydd åvilar vederbörande
arbetsgivare samt att arbetarskyddsfrågorna i stor utsträckning är av den
arten att de enklast och bäst löses genom samarbete mellan arbetsgivare
och arbetstagare. Utskottet vill liksom departementschefen starkt understryka
dessa allmänna synpunkter på frågan om arbetarskyddets effektivitet.
I detta sammanhang finner utskottet vidare anledning understryka
departementschefens uttalande att det bör undersökas huruvida det är
möjligt och lämpligt att påskynda utvecklingen genom att i arbetarskyddslagstiftningen
intaga bestämmelser om skyldighet för företag av viss storlek
eller med viss tillverkning att ha för säkerhetsuppgifterna helt avsedd
personal anställd.
I motionen 11:690 föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
begär utredning angående hur yrkesinspektionen lämpligen bör organiseras
så att de yrkesskador, som icke har direkt tekniska orsaker, kommer
att bekämpas på det mest effektiva sättet. Yrkandet motiveras bl. a. med
att åtskilliga av olycksfallen i arbete är att hänföra till den mänskliga
faktorn och att arbetarskyddsutredningen ej föreslagit några väsentliga
åtgärder i förevarande hänseende.
Ehuru utskottet finner motionärernas synpunkter värda allt beaktande,
är utskottet icke övertygat om att verksamma åtgärder med hänsyn till
frågans stora räckvidd står att vinna genom en särskild utredning. I likhet
med vad Landsorganisationen anfört i sitt remissyttrande över utredningens
förslag anser utskottet att förhindrandet av de yrkesskador, som undandrar
sig teknisk prevention, främst är en uppgift för den lokala säkerhetstjänsten
och sålunda en fråga som i första hand bör lösas genom samarbete
mellan arbetsgivare och arbetstagare. Utskottet förutsätter att detta
samarbete kommer att utvecklas ytterligare genom införandet av den i
propositionen föreslagna partsrepresentationen — inrymmande även medicinsk
sakkunskap — inom yrkesinspektionens olika distrikt. På grund
av vad nu anförts avstyrker utskottet motionens nämnda förslag.
Vad departementschefen anfört i fråga om inspektionsverksamheten har
icke givit utskottet anledning till annat uttalande än att utskottet liksom
departementschefen anser det angeläget, att arbetarskyddsstyrelsen i enlighet
med utredningens förslag verkställer undersökningar rörande arbetsrutinen
vid yrkesinspektionen, varvid samråd bör äga rum med organisationsnämnden.
Utskottet tillstyrker departementschefens förslag att området för den
kommunala tillsynen, med hänsyn till de invändningar som kommit till
uttryck i remissyttrandena över utredningens förslag om en utvidgning,
tills vidare behålles i stort sett oförändrat. Såsom departementschefen funnit
synes det dock böra prövas att till kommuner efter frivilligt åtagande
23
Statsutskottets utlåtande nr H7 är 1956
överföra tillsynen i fråga om byggnadsverksamheten. Enligt utskottets mening
bör kommunernas handhavande av tillsynen följas med uppmärksamhet
och erfarenheterna få avgöra huruvida skyldighet att svara för ifrågavarande
tillsyn framdeles bör åläggas dem.
I fråga om personalorganisationen har departementschefen under åberopande
av att behov av en ökad specialisering föreligger redan nu och att
detta behov torde komma att öka med den fortgående tekniska utvecklingen
föreslagit, att den ofrånkomliga förstärkningen av den kvalificerade
ingenjörspersonalen — i stället för såsom utredningen förordat genom
en utökning av antalet inspektionsdistrikt — tillföres organisationen på sådant
sätt att personalen inom de mest arbetstyngda distrikten kan förstärkas
och samtidigt möjlighet öppnas att tillföra yrkesinspektionen särskild
sakkunskap inom områden där behovet härav är särskilt framträdande.
I motionen II: 677 yrkas, att riksdagen hemställer till Kungl. Maj:t att på
nytt pröva frågan om en ökning av distriktens antal.
Utskottet är i likhet med departementschefen icke främmande för tanken
att den tekniska utvecklingen kan komma att leda till att specialinspektörer
med större inspektionsområden än de nuvarande distrikten bör
komma till ökad användning. Departementschefens förslag i fråga om placeringen
av de berörda tjänsterna torde kunna ge värdefulla erfarenheter
för framtiden. Under sådana förhållanden synes det som departementschefen
funnit icke lämpligt att öka distriktens antal. Med hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet motionen.
Utöver den förut nämnda kvalificerade ingenjörspersonalen, omfattande
2 byrådirektörer i Ce 31, 4 förste distriktsingenjörer, varav 2 i Ce 29 och
2 i Ce 27, föreslås i propositionen att den allmänna inspektionen förstärkes
med ytterligare 13 tjänster i lägre lönegrader. I motionerna I: 519 och
11:691 hemställes, att inspektionen tillföres sammanlagt 74 nya tjänster.
Utskottet biträder propositionens beräkning av personalbehovet och avstyrker
sålunda förevarande motionsyrkande.
I motionen II: 489 föreslås, att riksdagen beslutar om inrättande av ytterligare
två arvodestjänster för läkare vid inspektionen. Motionen, som väckts
innan förevarande proposition framlades, har genom propositionens förslag
tillgodosetts och bör sålunda icke föranleda någon riksdagens åtgärd.
Departementschefens förslag ifråga om kompetens- och lönegradsfrågor
har icke givit anledning till erinran från utskottet, som dock vill understryka
departementschefens i nämnda sammanhang gjorda uttalande att
energiska ansträngningar bör göras för att hindra att inrättade tjänster
genom vakanser står outnyttjade.
I enlighet med arbetarskyddsutredningens förslag förordas i propositionen
att ett belopp av 25 000 kronor anvisas för utbildnings- och fortbildningskurser
för yrkesinspektionens personal. Enligt yrkande i motionerna
I: 519 och II: 691 bör beloppet ökas till 75 000 kronor. Utskottet anser icke
24
Statsutskottets utlåtande nr H7 år 1956
att motionärerna anfört skäl som i nuvarande läge motiverar en rnedelsanvisning
utöver propositionens förslag.
Departementschefens förslag i fråga om partsrepresentation inom yrkesinspektionens
distrikt har icke givit utskottet anledning till erinran.
Vad angår specialinspektörerna påtalas i motionen II: 676 att de i propositionen
föreslagna åtgärderna för att förstärka arbetarskyddet icke särskilt
berör gruvinspektionen. Enligt motionärerna bör bl. a. i syfte att
kunna återbesätta nu vakanta tjänster löneställningen för de fyra bergmästarna
böjas från 33 till 37 lönegraden och för de tre gruvingenjörerna
från 29 till 33 lönegraden. Vidare bör en kommitté eller nämnd tillsättas
för samordning och behandling av vissa arbetarskyddsfrågor för gruvor och
bergrum. Motionärerna föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställer, att förslag om nu nämnd förstärkning av gruvinspektionen
framlägges till 1957 års riksdag.
Utskottet får erinra att frågan om förbättrad löneställning för ifrågavarande
specialinspektörer, vilka är befattningshavare å bergsstaten, tidigare
av innevarande års riksdag ställts på framtiden med hänvisning till
den pågående s. k. civilingenjörsutredningen. Utskottet, som delar motionärernas
uppfattning om vikten av en tillfredsställande gruvinspektion,
förutsätter att Kungl. Maj:t, så snart möjlighet därtill befinnes föreligga,
upptar frågan om löneställningen till förnyad prövning. Även Övriga av
motionärerna anförda synpunkter på inspektionen synes därvid böra tagas
i beaktande. Utskottet förordar att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
giver till känna vad utskottet nu anfört.
I motionerna I: 520 och II: 689 yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t begär utredning beträffande besiktningar av ångpannor och hissar.
Till stöd för yrkandet åberopas, att de nuvarande bestämmelserna för besiktning
innebär en dubbelkontroll av flera organ, vilket inte kan anses
rationellt och riktigt, framför allt i en tid då det är brist på tekniker.
Enligt vad utskottet under hand inhämtat från arbetarskyddsstvrelsen har
denna sedan länge sin uppmärksamhet riktad på den av motionärerna berörda
frågan. Vid sådant förhållande finner utskottet icke anledning biträda
motionärernas yrkande om särskild utredning.
Beträffande arbetarskyddsstyrelsen har utredningen föreslagit
att tekniska byrån delas på två byråer och tillföres fyra nya tjänster
i 29 eller högre lönegrad jämte två biträdestjänster. Departementschefen
har för sin del förordat att tekniska byrån tillföres en byrådirektörstjänst
i Ce 33, två tjänster som förste byråingenjör i Ce 29 samt en kanslibiträdestjänst
i Cell. Däremot är departementschefen inte beredd tillstyrka en
uppdelning av byrån.
I motionen II: 672 yrkas, att tekniska byrån i enlighet med utredningens
förslag uppdelas på två byråer, en allmänteknisk byrå och en maskintek
-
Statsutskottets utlåtande nr 747 år 1956
25
nisk byrå, att en tjänst som byråchef i Ca 37 inrättas, samt att antalet
biträdestjänster ökas med ett kontor sbiträde i Ce 8.
I motionerna I: 502 och II: 671 hemställes, att tekniska byrån utöver vad
i propositionen föreslagits tilldelas en förste byråingenjör i Ca 29 och en
i Ca 27 med placering på byråns maskinavdelning. Samma yrkande har
framställts i motionerna I: 519 och II: 691 samt I: 521 och II: 692.
Vad till en början angår frågan om en uppdelning av den tekniska byrån
på två byråer finner utskottet att utredningen, vars förslag tillstyrkts av
såväl arbetarskyddsstyrelsen som nästan alla övriga remissinstanser, anfört
övertygande skäl för en sådan uppdelning. Byråns arbetsuppgifter är
redan nu mycket krävande, vilket framgår icke minst därav att behovet
av personalförstärkning av departementschefen angivits som störst på denna
byrå och kan förutsättas öka i både omfattning och svårighetsgrad efter
hand som den tekniska utvecklingen fortgår. Utskottet tillstyrker därför
yrkandet i motionen II: 672 om en uppdelning av byrån i enlighet med utredningens
förslag och att en ny byråchefstjänst i Ca 37 inrättas. Då utskottet
i övrigt biträder den i propositionen föreslagna personalförstärkningen
för tekniska byrån bör under styrelsens ordinarie post beräknas
ett ytterligare belopp av 24 500 kronor. Utöver det nu anförda är utskottet
icke berett att i anledning av motionerna förorda inrättandet av
ytterligare tjänster för byrån.
Utredningens förslag att styrelsens sociala avdelning skall förstärkas
med en förste byråsekreterare i Ce 27 har departementschefen icke ansett
sig kunna tillstyrka. I motionen II: 690 yrkas, att avdelningen tillföres en
tjänst i Ce 25. Ehuru utskottet är väl medvetet om de betydelsefulla uppgifter
som åvilar avdelningen, finner sig utskottet i nuvarande läge icke
böra förorda inrättandet av ytterligare tjänster inom styrelsen. Utskottet
avstyrker därför motionsyrkandet.
I propositionen föreslås att till undervisnings- och upplysningsverksamhet
på arbetarskyddets område anvisas
ett oförändrat anslag av 90 000 kronor. I motionerna I: 519 och II: 691 föreslås,
att anslaget i enlighet med arbetarskyddsstyrelsens förslag höjes till
120 000 kronor. Utskottet är i likhet med departementschefen icke berett
att i förevarande sammanhang förorda en ökad medelsanvisning för ändamålet
och kan sålunda icke biträda motionärernas nämnda förslag.
Vad departementschefen i övrigt anfört vid anmälan av ifrågavarande
proposition har icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt
uttalande.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. avslå i motionen II: 690 framställt yrkande om utredning
beträffande förhindrande av vissa yrkesskador;
26
Statsutskottets utlåtande nr 147 år 1956
II. avslå motionen II: 677;
III. avslå motionerna I: 520 och II: 689;
IV. i anledning av motionen II: 676 i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;
V. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionen
II: 672 ävensom med avslag å motionerna I: 502 och II: 671,
1:519 och 11:691, 1:521 och 11:692, 11:489 samt 11:690,
sistnämnda motion såvitt nu är i fråga,
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningarna för arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen, som föranledes av vad i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 2 mars 1956 och av utskottet
förordats;
b) godkänna följande avlöningsstat för arbetarskyddsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1956/57:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-
slagsvis .................................. 585 900
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis................ 109 200
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 367 600
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 229 800
Summa kronor 1 292 500;
c) till Arbetarskyddsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 292 500 kronor;
d) till Arbetarskyddsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret
1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 180 000 kronor;
e) godkänna följande avlöningsstat för yrkesinspektionen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1956/57:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-
slagsvis ................................ 1 493 600
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 55 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 838 200
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 577 200
Summa kronor 2 964 000;
Statsutskottets utlåtande nr H7 år''1956
27
f) till Yrkesinspektionen: Avlöningar för budgetåret
1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 2 964 000 kronor;
g) till Yrkesinspektionen: Omkostnader för budgetåret
1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 850 000 kronor;
h) till Undervisnings- och upplysningsverksamhet på arbetarskyddets
område för budgetåret 1956/57 under femte
huvudtiteln anvisa ett anslag av 90 000 kronor.
Stockholm den 18 maj 1956
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Leander, Gillström, Näsström, Boman, Hesselbom, Pålsson, Sundelin,
Einar Persson, Bergman, Erik Svedberg, Ragnar Bergh och Nils Theodor
Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Åkerström, Hoppe, fröken Elmén, herrar Johansson
i Mysinge, Cassel, Gustafsson i Skellefteå, fru Ericsson i Lulea, herrar
Gustafsson i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, fröken Ager och herr
Andreasson.
Reservationer
1) av herr Malmborg i Skövde, fröken Elmén, herr Cassel och fröken
Ager, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka yrkandet i motionen II: 690
om utredning beträffande förhindrande av vissa yrkesskador och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 22, som börjar med »Ehuru
utskottet» och slutar med »nämnda förslag», bort ha följande lydelse:
»Utskottet delar motionärernas uppfattning, att arbetarskyddsutredningen
i alltför ringa utsträckning beaktat de yrkesmedicinska och överhuvud
socialhygieniska faktorerna i ett modernt arbetarskydd. Denna uppfattning
bestyrkes inte minst av vad medicinalstyrelsen, statens institut för
folkhälsan och Sveriges läkarförbund anfört i sina yttranden över utredningens
förslag. Årligen inträffar ca 300 000 olycksfall i arbete, varav 20
procent kan beräknas bero på tekniska orsaker och 80 procent på den
mänskliga faktorn. Sistnämnda olycksfallsorsak är i alltför hög grad out
-
28
Statsutskottets utlåtande nr 147 år 1956
redd. Med den snabba tekniska utveckling, som försiggår och som tvingar
människorna till ständig anpassning till nya arbetsmetoder och nya organisationsformer,
framstår det som en tvingande nödvändighet för samhället
att i största möjliga utsträckning förebygga en onaturlig förslitning av
människorna och sålunda även förhindra yrkesskador på grund av orsaker,
som kan hänföras till den mänskliga faktorn. Möjligheter härtill bör självfallet
finnas även inom yrkesinspektionens ram. På vilket sätt härmed
sammanhängande frågor lämpligast skall angripas torde som motionärerna
funnit böra göras till föremål för särskild utredning genom Kungl. Maj :ts
försorg.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»I. med bifall till i motionen II: 690 framställt yrkande
om utredning beträffande förhindrande av vissa yrkesskador
i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört;»
2) av herr Malmborg i Skövde, fröken Elmén och fröken Ager, vilka
ansett att utskottet bort tillstyrka förslaget i motionerna 1: 520 och II: 689
om utredning beträffande besiktningar av ångpannor och hissar och att
därför
dels de två sista meningarna i det stycke i utskottets yttrande på s. 24,
som börjar med »I motionerna» och slutar med »särskild utredning», bort
ersättas med text av följande lydelse:
»Utskottet anser liksom motionärerna att den nuvarande ordningen med
dubbelkontroll av kvalificerade tekniker icke kan anses tillfredsställande
i all synnerhet i en tid då brist råder på sådan personal. Utskottet förordar
därför att undersökning verkställes rörande möjligheterna att ordna ifrågavarande
besiktningar på ett rationellare sätt. En sådan undersökning synes
lämpligen kunna företagas i samband med de av departementschefen förordade
organisationsundersökningarna beträffande yrkesinspektionen.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»III. med bifall till motionerna I: 520 och II: 689 i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
3) av herrar Gustaf Karlsson, Gillström, Näsström, Hesselbom, Erik
Svedberg, Ragnar Bergh, Nils Theodor Larsson, Bergström, Åkerström,
Johansson i Mysinge, fru Ericsson i Luleå och herr Svensson i Stenkyrka,
vilka ansett att tekniska byrån bör uppdelas i två byråer och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 25, som börjar med »Vad till»
och slutar med »för byrån», bort ha följande lydelse:
»Utskottet anser i likhet med utredningen, vars förslag så gott som un
-
29
Statsutskottets utlåtande nr 147 år 1956
dantagslöst tillstyrkts i yttrandena, att starka skäl talar för en uppdelning
av tekniska byrån på två byråer. Mot departementschefens avstyrkande ar
utskottet dock icke berett att nu föreslå en sådan uppdelning men förordar
att frågan upptages till förnyat övervägande av Kungl. Maj :t, om det framdeles
skulle visa sig att den i propositionen föreslagna personalförstärkningen
för tekniska byrån är otillräcklig. Det synes jämväl kunna ifrågasättas
huruvida icke utredning härom lämpligen bör verkställas i samband
med de av departementschefen förordade organisationsundersökningarna
beträffande yrkesinspektionen. Då utskottet förutsätter att det skall bil
möjligt att tillföra tekniska byråns maskinavdelning någon del av den i
propositionen för byrån som sådan föreslagna personalförstärkningen, är
utskottet icke heller berett att nu tillstyrka att särskilda tjänster inrättas
för avdelningen. På grund av det nu anförda avstyrker utskottet förevarande
motionsyrkanden.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort i berörda
delar ha följande lydelse:
»V. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:502 och 11:671, 1:519 och 11:691, 1:521
och II: 692, II: 489, II: 672 samt II: 690, sistnämnda motion
såvitt nu är i fråga,
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningarna för arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen,
som föranledes av vad i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 2 mars 1956 förordats;
b) godkänna följande avlöningsstat för arbetarskyddsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1956/57:
Avlöningsstat
1.
2.
3.
4.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis ..............
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
Rörligt tillägg, förslagsvis
561 400
109 200
367 600
229 800
Summa kronor 1 268 000;
c) till Arbetarskyddsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 268 000 kronor;»
4) av fröken Elmcn, vilken ansett att utskottet jämväl bort tillstyrka
att tekniska byråns maskintekniska avdelning förstärkes med två förste
30 Statsutskottets utlåtande nr 1^7 år 1956
byråingenjörer och sociala avdelningen med en förste byråsekreterare och
att därför
dels sista meningen i det stycke i utskottets yttrande på s. 25, som börjar
med »Vad till» och slutar med »för byrån», bort ersättas med text av följande
lydelse:
»Vad angår den i motionerna I: 502 och II: 671, I: 519 och II: 691 samt
I: 521 och II: 692 föreslagna förstärkningen av maskintekniska avdelningen
med två förste byråingenjörer i resp. Ca 29 och Ca 27 har utskottet funnit
övertygande skäl föreligga för den begärda förstärkningen och biträder sålunda
ifrågavarande förslag. Med anledning härav bör under ordinarieposten
av styrelsens avlöningsanslag anvisas ett belopp av 33 400 kronor.»
dels de två sista meningarna i det stycke i utskottets yttrande på s. 25, som
börjar med »Utredningens förslag» och slutar med »därför motionsyrkandet»,
bort ha följande lydelse:
»Med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, som åvilar sociala avdelningen,
anser utskottet i likhet med både utredningen och motionärerna att
en förstärkning av personalen är motiverad. Utskottet tillstyrker därför att
avdelningen förstärkes med en tjänst som förste byråsekreterare i Ce 27. På
grund härav bör icke-ordinarieposten under styrelsens avlöningsanslag uppräknas
med ett belopp av 15 900 kronor.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort i berörda
delar ha följande lydelse:
»V. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
II: 690 samt I: 519 och II: 691, först nämnda motion såvitt
nu är i fråga, ävensom med bifall till motionerna 1: 502
och II: 671, I: 521 och II: 692 samt med avslag å motionerna
II: 489 och II: 672,
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningarna
för arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen,
som föranledes av vad i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 2 mars 1956 och av utskottet
förordats;
b) godkänna följande avlöningsstat för arbetarskyddsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1956/57:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-
slagsvis ................................ 619 300
2. Arvoden och särskilda ersättningar bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis .............. 109 200
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 383 500
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 229 800
Summa kronor 1 341 800;
Statsutskottets utlåtande nr 747 år 1956
31
c) till Arbetarskyddsstgrelsen: Avlöningar för budgetåret
1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 341 800 kronor;»
5) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Dover storp och Cassel, vilka beträffande
frågan om partsrepresentation inom yrkesinspektionens distrikt
ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 24, som börjar med »Departementschefens
förslag» och slutar med »till erinran», bort ha följande
lydelse:
»Departementschefens förslag i fråga om partsrepresentation inom yrkesinspektionens
distrikt finner sig utskottet kunna biträda, dock bör representationen
utformas så, att arbetsgivarna erhåller samma antal representanter
i råden som arbetstagarna eller tre.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1956:308 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1956/57 till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen in. in a1 i texten