Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anläggande av ett godsspår Morjärv—Karlsborgs bruk jämte i ämnet väckta motioner.

1956-05-22 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:151, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anläggande av ett godsspår Morjärv—Karlsborgs bruk jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr iål år 1956

1

Nr 151

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

anläggande av ett godsspår Morjärv—Karlsborgs bruk

jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 102 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 2 mars

1956, föreslagit riksdagen medgiva, att ett godsspår må anläggas å sträckan

Morjärv—Kosjärv—Kalix—Karlsborgs bruk.

I skrivelse den 17 januari 1956 har järnvägsstyrelsen uppgivit, att i förslaget

till investeringsreserv för budgetåret 1956/57 intagits bl. a. arbeten

för anläggning av ett industrispår till Karlsborg i Norrbottens län, därvid

för projektet upptagits ett belopp av 2 milj. kr. Styrelsen lämnar i

sagda skrivelse en närmare redogörelse för järnvägslinjen, vilken enligt

styrelsens uppfattning bör byggas på sådant sätt, att den framdeles kan

ingå i det allmänna järnvägsnätet.

Under hänvisning till att förslaget till investeringsreserv i annan ordning

förelagts riksdagen har förenämnda ärende upptagits till behandling

i propositionen.

Inledningsvis har i propositionen lämnats en kortfattad redogörelse för

eu tidigare utredning rörande en järnvägslinje i ifrågavarande trakter. I

denna del torde få hänvisas till propositionen (s. 2—4).

Järnvägsstyrelsen framhåller i förutberörda skrivelse, att under senare

år verkställda utredningar och i annat sammanhang gjorda kalkyler genomgående

utvisat, att anläggande av nya järnvägslinjer i Norrlands kustland

icke kan anses järnvägsekonomiskt motiverat. Räntabiliteten har

nämligen, där den över huvud taget kunnat påvisas, varit låg, även med

hänsyn tagen till den trafikökning, som sannolikt kan påräknas om en

järnväg kommer till stånd. I fråga om de stora banprojekten har någon

förändring icke inträtt, som kan föranleda styrelsen att frångå sitt tidigare

ställningstagande.

När styrelsen nu återkommer till nybyggnadsfrågan gäller denna — såvitt

nu är i fråga — ett till omfattningen mera begränsat projekt, nämligen

1—784 56 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 sand. Nr 151

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 151 år 195(1

möjligheterna och förutsättningarna att anlägga spårförbindelse i någon

form till Karlsborgs bruk. Tanken har därvid varit, alt eu spårförbindelse

för att tillgodose enbart eller huvudsakligen de största industriföretagens,

främst AB Statens skogsindustriers, behov av järnvägstransporter borde

kunna åstadkommas med en avsevärt mindre kapitalinsats och till betydligt

lägre driftkostnader samt med bättre ekonomiskt resultat än de tidigare mera

vittsyftande järnvägsprojekten. En järnväg för allmän person- och godstrafik

ställer helt andra och större krav i såväl konstruktions- som bemanningsliänseende

än en spårförbindelse av godsspårkaraktär. Av avgörande betydelse

är vidare, att den ifrågasatta lösningen medför en betydande reducering

av den erforderliga spårlängden, enär ifrågavarande spår endast

behöver anslutas till det befintliga järnvägssystemet i huvudtransportriktningen.

I fråga om det tänkta spårets sträckning och anläggningskostnad m. in.

har styrelsen — med hänsyn till det i olika sammanhang framförda önskemålet

att till ett dylikt spår anknyta även Törefors — i första hand undersökt

en spårförbindelse från Morjärv väster om Kalix älv över Kosjärv och

Kalix till Karlsborgs bruk och med godsspår Kosjärv—Törefors. Då icke heller

denna sidobana kunde anses utgöra den ur ekonomisk synpunkt fördelaktigaste

lösningen av Karlsborgs bruks järnvägsfråga, har styrelsen undersökt

även ett annat alternativ, nämligen ett godsspår Vitvattnet—Kalix

—Karlsborgs bruk. Sistnämnda sträckning har stakats under hösten 1955.

Sträckningarna framgår av en till propositionen fogad karta.

Godsspåret beräknas få en längd av 48,4 km i Morjärv-alternativet och

34,3 km i Vitvattnet-alternativet, varav 9,6 km utgör för båda alternativen

gemensam sträcka Kalix—överlämningsbangården i Karlsborg.

Anläggningskostnaderna vid 1955 års prisnivå beräknas till 28,9 milj. kr.

för ett spår Morjärv—Karlsborgs bruk med anslutningsspår till Törefors

och 13,5 milj. kr. för ett spår Vitvattnet—Karlsborgs bruk, därav 4,5 milj. kr.

för den gemensamma sträckan Kalix—Ivarlsborg.

Vid en jämförelse mellan de två alternativen är det av betydelse att fastslå,

vilket önskemål som är att betrakta som primärt och som bestämmer

den lägsta kostnad till vilken detta primära syfte kan tillgodoses. Sett ur

järnvägsekonomisk synpunkt är det mest angeläget att åstadkomma eu

spårförbindelse till Karlsborgs bruk. Vid sådant förhållande blir den lägsta

kapitalinvesteringen angivna 13,5 milj. kr. och merinvesteringen för att

även ansluta Törefors (28,9—13,5) 15,4 milj. kr. Driftkostnaderna exklusive

avskrivning blir jämväl högre för Morjärv-alternativet. Kapitaliseras

även dessa merkostnader blir skillnaden mellan alternativen ännu större.

För Karlsborgs bruk och Kalix skiljer sig alternativen genom en tämligen

obetydlig total vägförlängning i Vitvattnet-alternativet för de dominerande

järnvägstransporterna, medförande en beräknad ökning av totala järnvägsavgifterna

med i genomsnitt 2 % i förhållande till Morjärv-alternativet. Vit
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 151 år 1956

3

vattnet-alternativet skiljer sig doek så till vida från Morjärv-alternativet, att

det i fråga om viss del av sträckningen, nämligen Kalix.—Vitvattnet, ej

framdeles kan inordnas i en eventuell kustbana Luleå—Haparanda. Däremot

kan Morjärv-alternativets delar Töre—Kosjärv—Kalix helt ingå i kustbanan,

liksom bägge alternativens delar Kalix—Karlsborg jämte anknytningsspåret

Karlsborg—Karlsborgs bruk. Morjärv-alternativets del Kosjärv

—Morjärv får därvidlag endast betydelse om samtidigt nuvarande bana

Boden—Morjärv—Karungi kan nedläggas, då delen Kosjärv—Morjärv blir

Morjärvs och övre Kalixbygdens anknytning till kustbanan.

Avgörande för godsspårets driftekonomi blir vilka transportuppdiag

som kan erhållas från Aktiebolaget Statens skogsindustrier samt vilka

särskilda bidrag till spåret bolaget vill lämna utöver vanliga kommersiella

järnvägsfrakter.

Det ställer sig synnerligen svårt att få ett fast grepp om vilka transporter

som kan påräknas, enär realiserandet av en förväntning om viss

transportvolym vilar på ett flertal mer eller mindre osäkra förutsättningai.

Styrelsen har därför på grundval av uppgifter om nuvarande och förväntad

produktion, råvarubehov och konkurrensförhållanden järnväg—bil måst

uppskatta trafikvolymen. Därvidlag har räknats med tre olika trafiknivåer.

I propositionen har å s. 7 intagits en på grundval härav upprättad

driftkalkyl, varvid merintäkter respektive merkostnader innefattar

såväl godsspåret som motsvarande förändringar på befintligt järnvägsnät

samt i fråga om godsspårets merkostnader jämväl avsättning till

förnyelse på längre sikt. Av kalkylen framgår, att med enbart sedxanliga

järnvägsfrakter intet av alternativen är järnvägsekonomiskt motiverat.

Vitvattnet-alternativet skulle enligt kalkylen täcka cirka 20 % av läntekostnaderna

vid trafikvolym 2 och cirka 40 % vid trafikvolym 3, medan

Morjärv-alternativet lämnar ett mycket obetydligt dylikt bidrag föist vid

trafikvolym 3.

Aktiebolaget Statens skogsindustrier, vilket avvisat tanken på att

bidraga till anläggningskostnaden, ehuru anläggandet av järnvägsspåret

kan förväntas medföra en avsevärd sänkning av vissa av bolagets tiansportkostnader,

har ställt i utsikt att för en 10-årsperiod eftei spåicts

idrifttagande garantera eu viss årlig transportkvantitet eller, i händelse

denna icke skulle uppnås, erlägga bidrag till täckning av driftkostnaderna

i proportion till den viktsmängd, varmed den garanterade kvantiteten

underskrides.

Med avseende på det ekonomiska utfallet av industrisparets drift skulle

garantiavtalet innebära alt statens järnvägar i Vitvattnet-alternativet - - med undantag för det fall, att transportmängden skulle bli mindre än

trafikvolym 1 under de första åren efter spårets idrifttagande — nätt och

jämnt erhåller täckning av driftkostnaderna (inklusive förnyelsekostnaderna).

I Morjärv-alternativet skulle de i driflkalkylcr för trafikvolymerna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr 151 är 1956

1 och 2 angiva driftunderskotten endast obetydligt decimeras. Delta

alternativ ställer sig sålunda företagsekonomiskt sett avgjort sämre än

Vitvattnet-alternativet, även under förutsättning av att ifrågavarande

garantiavtal skulle träda i kraft.

Av det sagda är det uppenbart att Karlsborgsförbindelsen för närvarande

icke har något järnvägsekonomiskt intresse. Styrelsen vet emellertid,

att spåranläggningen, bl. a. av arbetsmarknadsskäl, tillmätes ett betydande

samhällsekonomiskt värde, och vill därför icke motsätta sig dess

utförande, om den i övrigt befinnes lämplig.

Styrelsen förutsätter härvid, att hela det erforderliga investeringsbeloppet

anvisas på sådant sätt, att statens järnvägars räntepliktiga kapital icke

ökas och att statens järnvägars ordinarie investeringsram icke därigenom

inskränkes. Styrelsen förutsätter vidare, att, om Morjärv-alternativet

skulle realiseras, frågan om avsättning till eventuell förnyelse får upptagas

till särskild behandling vid senare tillfälle.

Anläggningen bör rubriceras som järnväg upplåten för allmän vagnsIastgodstrafik.

över järnvägsstyrelsens skrivelse har — såvitt nu är i fråga _ yttran
den

avgivits av chefen för försvarsstaben, arbetsmarknadsstyrelsen, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Norrbottens län — efter hörande

av länsarbetsnämnden i Norrbottens län samt kommunerna Råneå,

Töre och Nederkalix — 1953 års trafikutredning, Sveriges industriförbund

och Aktiebolaget Statens skogsindustrier.

Länsstyrelsen i Norrbottens län, länsarbetsnämnden, kommunerna

Ranea, Töre och Nederkalix samt Aktiebolaget Statens skogsindustrier

har förordat anläggandet av ett godsspår till Karlsborgs bruk med

utgångspunkt från Morjärv. Länsstyrelsen har vid sitt ställningstagande

fäst stor vikt vid företagets betydelse ur sysselsättningssynpunkt.

Jämväl arbetsmarknadsstyrelsen har funnit projektet betydelsefullt

ur denna synpunkt. Med hänsyn till de militära intressena har chefen för

försvarsstaben avstyrkt förslaget om anläggande av ett dylikt godsspår.

Sveriges industriförbund har likaledes avstyrkt bifall till projektet.

Departementschefen har till en början i korthet redogjort för järnvägsstyrelsens

framställning och de däröver avgivna remissyttrandena. Som

bakgrund till de fortsatta bedömandena har han därefter något berört

ifrågavarande bygds behov av järnvägstransporter. Härutinnan anföres

följande.

»Det för spåranläggningen närmast berörda företaget, Aktiebolaget Statens

skogsindustrier, som i Karlsborgstrakten driver tre sågverk, en sulfatfabrik

och ett pappersbruk, har beräknat hela behovet av transporter till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 151 ur l''J56

5

Kaiisborgs bruk Lill omkring 750 000 fraktton per år och från Karlsborgs

bruk till omkring 185 000 fraktton per år. Huvudparten av bolagets transporter

sker nu på vattenleder. Emellertid har landtransporterna alltmer

börjat konkurrera med vattenledtransporterna, framförallt flottningen, och

en ytterligare stegring av landtransporternas relativa andel av det totala

transportbehovet är för framtiden sannolikt att emotse. Jag har under

hand inhämtat, att bolaget vid förhandlingar med järnvägsstyrelsen varit

villigt garantera järnvägstransporter till en kvantitet av 125 000 ton per år

under de första fem åren efter spåranläggningens tillblivelse och 150 000

ton per år under följande femårsperiod.

Vid sidan av Karlsborgsverken förefinnes — framförallt i Kalix och Törefors

— mindre industrier och företag, vilka har behov av järnvägstransporter.

Sammanlagt torde denna transportvolym möjligen kunna uppskattas

till något tiotusental ton.

Trots att sålunda behov av järnvägstransporter för förhållandevis stora

godskvantiteter finns, ger intet av de undersökta alternativa fallen vid handen,

att en godsspår anläggning i dagens läge är järnvägsekonomiskt berättigad.

Ej ens om den i järnvägsstyrelsens driftkalkyl redovisade gynnsammaste

transportvolymen, som av styrelsen bedömts som oviss, skulle uppnås,

kommer Morjärv-alternativet att medge någon nämnvärd förräntning

av det nedlagda kapitalet under det att Vitvattnet-alternativet skulle

lämna en förräntning av omkring 1,9%. Ett positivt ställningstagande

till denna fråga måste därför motiveras av andra skäl än rent företagsekonomiska.

Härvid bör enligt min uppfattning de i denna landsända särskilt framträdande

sysselsättningssvårigheterna tillmätas stor betydelse. Det konjunkturkänsliga,

i hög grad på förädling av skogsprodukter inriktade näringslivet i

Norrbottens län medför, att säsongarbetslösheten här är besvärande. Från

statsmakternas sida har för motverkande av dessa ur sysselsättningssynpunkt

ogynnsamma förhållanden under de senare åren beredskapsarbeten

utförts i länet i betydande omfattning. Under budgetåren 1953/54 och

1954/55 utfördes enligt uppgift från länsarbetsnämnden i Norrbottens län

sådana arbeten för omkring 20 milj. kr. per år. De kommuner, som i första

hand berörcs av det ifrågasatta järnvägsprojektet, nämligen Töre och Ncderkalix,

har sedan länge, vad arbetslöshet beträffar, varit bland de allra

mest utsatta i landet. Enbart i dessa kommuner har under budgetåren

1952/53, 1953/54 och 1954/55 beslutats anläggningskostnader för beredskapsarbeten

in. in. för 6,2, 6,7 resp. 4,i milj. kr.

Vid bedömandet av projektet kommer därför de järnvägsekonomiska

synpunkterna med kravet på eu företagsekonomisk förräntning liksom även

de militära önskemålen att få vägas mot de allmänt samhällsekonomiska.

De, som jag nämnde, extrema sysselsättningssvårigheterna i de bygder, det

bär är fråga om, och de därav föranledda årliga bidragen från statsmak
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 151 ur 1956

ternas sida för att avhjälpa de största olägenheterna härav, föranleder enligt

in in mening, att det nu aktuella företaget får bedömas som ett sådant

specialfall, att ett avsteg från principen om en företagsekonomisk förräntning

kan anses försvarligt. Projektets utförande kommer nämligen att

under anläggningstiden få eu avsevärd betydelse som sysselsättningsobjekt

och kan även för framtiden förväntas verka som ett incitament till en

ökning av den industriella rörelsen och sålunda indirekt förbättra möjligheterna

att uppehålla en jämnare sysselsättning i dessa bygder. Det samhällsekonomiska

värdet härav tillmäter jag en sådan vikt, att hänsynen

häitill får bli avgörande för mitt ställningstagande. Till denna min positiva

inställning till projektet har inte minst bidragit, att företagets utförande

kan ske som sysselsättningsarbete, vilket också medför att anvisade medel

icke behöver belasta statens järnvägars räntepliktiga kapital. Vad beträffar

de militära önskemålen har dessa ansetts böra stå tillbaka för de samhällsekonomiska.

Jag tillstyrker därför, att ett godsspår anlägges till Karlsborgs

bruk.»

Härefter har departementschefen övergått till att närmare diskutera

frågan om godsspårets sträckning.

»Järnvägsstyrelsen har framhållit, att ur järnvägsekonomisk synpunkt

sträckningen Vitvattnet—Karlsborgs bruk är det förmånligaste av de båda

alternativen. Anläggningskostnaden är här avsevärt lägre och driftkalkylen

visar ett ekonomiskt gynnsammare resultat. Av vad styrelsen i detta

sammanhang anfört, framgår emellertid, att detta alternativ även har nackdelar

i förhållande till Morjärv-alternativet. För Karlsborgs bruk och bygden

kring Kalix kommer sträckningen över Vitvattnet att medföra en vägförlängning,

som beräknas höja järn vägsavgifterna för dessa orter med i

genomsnitt 2 %. Sträckningen över Vitvattnet möjliggör ej heller anslutning

av ett godsspår till Törefors. Vid en eventuell framtida utbyggnad

av en kustbana Luleå—Haparanda har Vitvattnet-alternativet även den

nackdelen, att endast den för båda alternativen gemensamma sträckan

Kalix—Karlsborgs bruk kan ingå i kustbanan under det att i Morjärvalternativet

därjämte hela sträckan Töre—Kosjärv—Kalix kan ingå i en

sådan.

För egen de! anser jag, att frågan om vilket alternativ, som bör väljas,

i hög grad blir beroende av vilka mera långsiktiga verkningar spårets tillkomst

kan beräknas få för näringslivet. Därest nya företag skulle komma

att tillföras bygden, framstår det som realistiskt att räkna med att dessa

kommer att etableras i de trakter, som har det största befolkningsunderlaget

och därför ur företagens synpunkt ter sig mest attraktiva. Sträckningen

i Morjärv-alternativet har härvid den avsevärda fördelen, att den

på hela sträckan utefter Ivalixälven berör tätbebyggda trakter och även

möjliggör anslutning till det folkrika området kring Törefors, under det

att sträckningen i Vitvattnet-alternativet går fram genom glest befolkade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 151 är 11)55

/

bygder på sträckan Kalix—Vitvattnet. Det är i detta sammanhang ej heller

oväsentligt, att transporterna från Kalix och Karlsborgs bruk kommer att

ställa sig något billigare vid val av Morjärv-alternativet liksom även att vid

sådana ändrade förhållanden, att en utbyggnad av en kustbana Luleå

Haparanda kan bli aktuell, en avsevärd del av sträckningen i detta alternativ

kan ingå i en sådan kustbana. Med hänsyn till dessa på lång sikt verkande

fördelar vid val av Morjärv-alternativet har jag stannat för att förorda

detta trots dess i förhållande till Vitvattnet-alternativet högre anläggningskostnader

och sämre driftresultat. Beträffande anslutningsspåret

Kosjärv—Törefors, rörande vilket Aktiebolaget Statens skogsindustrier

uttalat, att detsamma f. n. icke är aktuellt för bolaget, är jag nu icke

beredd att framlägga förslag. Jag förordar därför, att godsspåret får sträckningen

Morjärv—Kosjärv—Kalix—Karlsborgs bruk.

Anläggningskostnaden för ett godsspår Kosjärv—Törefors torde kunna

uppskattas till i runt tal 4 milj. kr. Den totala anläggningskostnaden för

den av mig förordade sträckningen skulle då uppgå till (28,9—4,o) 24,9

milj. kr. vid 1955 års prisnivå.

I sagda belopp ingår ej kostnad för marklösen. Jag förutsätter emellertid,

att erforderlig mark för godsspåret — vilket, såsom järnvägsstyrelsen

föreslagit, bör erhålla karaktären av en för allmän vagnslastgodstrafik

öppen järnväg — i enlighet med gällande praxis ställes till förfogande av

vederbörande kommuner samt eventuellt även landstinget utan kostnad

för statsverket.

Som jag tidigare nämnt, synes icke det erforderliga investeringsbeloppet

böra öka statens järnvägars räntepliktiga kapital. Jag förordar i anledning

därav och med hänsyn till företagets betydelse ur sysselsättningssynpunkt,

att kostnaderna för arbetets utförande skall finansieras av medel,

som, därest arbetsmarknadsläget så påfordrar, kan komma att ställas till

förfogande för bekämpande av arbetslöshet, varigenom statens järnvägars

ordinarie investeringsram ej heller kommer att inskränkas. I enlighet

härmed har jag tidigare denna dag tillstyrkt, att projektet till en kostnad

av 2 milj. kr. tages in i urvalsmaterialet till investeringsreserven för budgetåret

1956/57.»

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Grym m. fl. (I: 510) och den andra inom andra kammaren av herr

Jansson i Kalix m. fl. (11:674), i vilka hemställts att riksdagen måtte

besluta uppdraga åt Kungl. Maj:t att, därest arbetsmarknadsskäl därtill

föranleda, igångsätta byggandet av ett industrispår Kosjärv—Törefors samt

att i förevarande proposition angivet anslag uppräknas med 4 milj. kronor

till 28,9 milj. kronor;

dels ock eu inom andra kammaren av herrar Holmberg och Hagberg

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 151 år 1956

''äckt motion (11:693), i vilken hemställts att ett godsspår anlägges på

sträckan Luleå Råneå—Töre—Kalix—Karlsborgs bruk, alt på det sätt

som töreslagits i förevarande proposition första etappen av anläggningen

utföres på sträckan Karlsborgs bruk—Kosjärv samt att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställer om detaljerat förslag snarast för fortsättningen

av banbygget från Kosjärv till Luleå.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden

torde få hänvisas till motionerna II: 674 och II: 693.

Utskottet. Mot slutet av år 1952 framlade järnvägsstyrelsen en på uppdrag

av Kungl. Maj :t verkställd utredning rörande möjligheterna att anlägga

en järnvägslinje förbindande Kalix municipalsamhälle med statsbanenätet.

Med hänsyn till resultatet av utredningen ansåg sig styrelsen icke

kunna tillstyrka en sådan järnvägslinje, vare sig den byggdes som kustbana

Lulea Kalix eller sidobana Morjärv—Kalix. Sedermera har styrelsen

i skrivelse till Kungl. Maj:t emellertid uppgivit, att i förslaget till investeringsreserv

för budgetåret 1956/57 bl. a. upptagits arbeten för anläggande

av ett industrispår till Karlsborg. Styrelsen, som i skrivelsen framhållit

att under senare år verkställda utredningar och kalkyler genomgående

utvisat, alt anläggandet av nya järnvägslinjer i Norrlands kustland

icke kan anses järnvägsekonomiskt motiverat, har i anledning härav framlagt

ett till omfattningen mera begränsat projekt, nämligen byggande av

ett godsspår till Statens skogsindustriers anläggningar vid Karlsborgs bruk,

varvid undersökts dels en sträckning Morjärv—Kosjärv—Kalix_Karls
borgs

bruk med anslutningsspår Kosjärv—Törefors, dels ock en sträckning

Vitvattnet—Kalix—Karlsborgs bruk. I det förstnämnda alternativet

skulle godsspåret utan anslutningsspår få eu längd av 48,4 km och i det

senare 34,3 km, varav 9,6 km skulle utgöra för båda alternativen gemensam

sträcka Kalix—Karlsborg. Anläggningskostnaden enligt 1955 års prisnivå

har beräknats till 28,9 milj. kr. resp. 13,5 milj. kr. Driftkostnaderna

exklusive avskrivning bliva jämväl högre för Morjärv-alternativet. Vitvattnet-alternativet

däremot beräknas till följd av den visserligen relativt obetydliga

vägförlängningen för de dominerande järnvägstransporterna från

Karlsborgs bruk och Kalix medföra en cirka tvåprocentig höjning av

de totala järnvägsavgifterna för ifrågavarande transporter i förhållande

till Morjärv-alternativet. Då vid hänsynstagande till en företagsekonomisk

förräntning av det nedlagda kapitalet driftkalkylen i båda fallen

skulle uppvisa avsevärda årliga driftunderskott, finner styrelsen intet av

alternativen järnvägsekonomiskt motiverat. Därest ändock — av exempelvis

arbetsmarknadsskäl — anläggandet av ett godsspår till Karlsborgs

bruk anses böra komma till stånd, förutsätter styrelsen att medel anvisas

på sådant sätt, att statens järnvägars räntepliktiga kapital icke ökas.

I avgivna utlåtanden över förslaget ha länsstyrelsen i Norrbottens län,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 151 år 1956

9

länsarbetsnämnden, kommunerna Råneå, Töre och Nederkalix samt AB

Statens skogsindustrier förordat Morjärv-alternativet, medan chefen för

försvarsstaben avstyrkt båda alternativen och Sveriges industriförbund förklarat

sig icke kunna tillstyrka järnvägsbyggnader, som skulle verka neddragande

på statens järnvägars ekonomi.

Enligt departementschefens mening böra vid ett bedömande av projektet

de järnvägsekonomiska synpunkterna liksom de militära önskemålen få

vägas mot de allmänt samhällsekonomiska. De stora sysselsättningssvårigheterna

i berörda bygder och därav föranledda årliga bidrag från statsmakternas

sida för att avhjälpa de största olägenheterna härav anses sålunda

motivera projektets utförande. Beträffande det planerade godsspårets

sträckning förordar departementschefen Morjärv-alternativet med hänsyn

såväl till att detta på hela sträckan utefter Kalixälven berör mera tätbebyggda

och ur industrilokaliseringssynpunkter lämpligare trakter än

Vitvattnet-alternativet samt även möjliggör anslutning till det folkrika

Töreforsområdet som till att en avsevärd del av sträckningen i detta alternativ

kan ingå i en eventuell framtida kustbana Luleå—Haparanda. Anläggande

av det ifrågasatta anslutningsspåret Kosjärv—Törefors förklarar

sig departementschefen dock f. n. icke beredd att tillstyrka. Godsspåret

skulle alltså få sträckningen Morjärv—Kosjärv—Kalix—Karlsborgs bruk.

Då anläggningskostnaden för ett industrispår Kosjärv—Törefors uppskattas

till i runt tal 4 milj. kr., skulle den totala anläggningskostnaden

för den av departementschefen förordade sträckningen uppgå till (28,9

— 4,o) 24,9 milj. kr. vid 1955 års prisnivå. Härvid förutsättes att erforderlig

mark i enlighet med gällande praxis ställes till förfogande av vederbörande

kommuner samt eventuellt även landstinget utan kostnad för

statsverket. Det förutsättes vidare att det erforderliga investeringsbeloppet

icke får öka statens järnvägars räntepliktiga kapital, varför kostnaderna

böra finansieras av medel som kunna komma att ställas till förfogande

för bekämpande av arbetslöshet. Vid en sådan finansieringsmetod

kommer ej heller statens järnvägars ordinarie investeringsram att påverkas.

I enlighet med denna sin ståndpunkt har departementschefen i propositionen

nr 95 till årets riksdag tillstyrkt, att projektet till en kostnad

av 2 milj. kr. tages in i urvalsmaterialet till investeringsreserven för budgetåret

1956/57.

I anledning av Kungl. Maj :ts förslag ha i de båda likalydande motionerna

I: 510 och II: 674 hemställts att riksdagen måtte uppdraga åt Kungl.

Maj :t att, därest arbetsmarknadsskäl därtill föranleda, låta utföra även

industrispåret Kosjärv—Törefors samt att det av departementschefen beräknade

kostnadsbeloppet 24,9 milj. kr. uppräknas med 4 milj. kr. Vidare

har i motionen II: 693 yrkats dels att ett godsspår anlägges på sträckan

Luleå—Råneå—Töre—Kalix—Karlsborgs bruk, varvid första etappen skulle

2—784 56 Bihang till riksdagens protokoll 1956. G saml. Nr 151

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 151 år 1956

utgöras av sträckan Karlsborgs bruk—Kosjärv, dels ock att riksdagen hos

Kungl. Maj :t hemställer om detaljerat förslag snarast för fortsättningen

av banbygget från Kosjärv till Luleå.

Även enligt utskottets mening synas i förevarande fall de järnvägs- och

företagsekonomiska synpunkterna böra stå tillbaka för de samhällsekonomiska.

Såsom departementschefen framhållit torde nämligen projektets

utförande bl. a. komma att under anläggningstiden få en avsevärd betydelse

som sysselsättningsobjekt samt för framtiden kunna förväntas verka

som ett incitament till en ökning av den industriella verksamheten i berörda

bygder och sålunda indirekt förbättra möjligheterna att uppehålla

en jämnare sysselsättning därstädes. Utskottet tillstyrker därför att företaget

må komma till utförande. Beträffande järnvägens sträckning torde

det av såväl departementschefen som flertalet remissmyndigheter förordade

Morjärv-alternativet böra väljas.

Vad beträttar det i motionerna 1:510 och 11:674 framförda yrkandet

om en anslutningslinje till Törefors vill utskottet först erinra om att departementschefen

icke funnit sig f. n. kunna förorda detsamma, enär spåret

i fråga icke vore aktuellt för Statens skogsindustriers del. Enligt vad

utskottet under hand erfarit torde detta förhållande sammanhänga med

att driften vid bolagets wallboardfabrik f. n. ligger nere, vilket dock finge

betraktas som ett tillfälligt arrangemang. Det synes också vara uppenbart,

att frågan om den slutliga reindustrialiseringen i Törefors kommer

att aktualiseras inom en icke alltför avlägsen framtid. En järnvägsförbindelse

som knyter ihop Karlsborgs bruk och Törefors synes därvid kunna

få stor betydelse för samverkan mellan bolagets olika industrier i kustbygden.

I detta sammanhang må nämnas att den i Töre nyligen tillkomna

järnmanufakturindustrien, Töreverken, till viss del hämtar sin råvara

från Norrbottens järnverk och följaktligen har behov av en direkt

förbindelse med stambanenätet. Utskottet, som avlagt ett besök i berörda

bygder, har därvid också övertygats om att det överhuvudtaget är av betydelse

att förenämnda industrispår kommer till stånd för såväl bibehållande

och utvecklande av redan befintliga industriföretag som för uppkomsten

av nya sådana. Detta synes vara så mycket mera angeläget som dessa

trakter under senare år varit svårt utsatta ur arbetslöshetssynpunkt.

Den av utskottet sålunda intagna ståndpunkten kunde möjligen motivera

att beslut redan nu fattades jämväl i frågan om utbyggnad av anslutningslinjen

Kosjärv—Törefors. Med hänsyn till vad järnvägsstyrelren

anfört rörande de ogynnsamma järnvägsekonomiska betingelserna

för ytterligare utbyggnader av linjerna inom ifrågavarande område har utskottet

dock icke ansett sig nu kunna tillstyrka att så sker. Enligt utskottets

mening torde dock Kungl. Maj :t böra vara oförhindrad att — därest

detta av såväl arbetsmarknadsskäl som förhållandena i övrigt befinnes påkallat

— låta igångsätta byggandet av nämnda linje.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 151 år 1956

11

Vad åter beträffar det i motionen II: 693 framförda yrkandet att beslut

fattas om anläggande av ett godsspår Kosjärv—Luleå måste enligt utskottets

mening ett realiserande av ett sådant beslut medföra, att frågan om

en ev. nedläggning av den nu befintliga järnvägslinjen Boden—Karungi

kommer att aktualiseras. Med hänsyn bl. a. härtill liksom till samhällsekonomiska

och andra synpunkter finner utskottet förslaget orealistiskt,

varför ett förverkligande av detsamma icke bör ifrågakomma. Utskottet

avstyrker sålunda bifall till motionen.

Vad departementschefen i övrigt anfört och förordat har ej heller givit

utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet hemställer,

I. att riksdagen må besluta att godsspår må anläggas å

sträckan Morjärv—Kosjärv—Kalix—Karlsborgs bruk;

II. att riksdagen må i anledning av motionerna I: 510 och

II: 674 i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört rörande anslutningslinjen Kosjärv—Törefors;

III. att motionen II: 693 icke må bifallas av riksdagen.

Stockholm den 22 maj 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Leander, Näsgård,

Näsström, Hesselbom, Pålsson, Gustaf Andersson, Sundelin, Einar Persson,

Birger Andersson, Holmqvist, Rikard Svensson, Sunne, Aastrup och Arrhén;

samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Åkerström, Rubbestad, Hoppe, fröken Elmén, herrar Petterson

i Degerfors, Andersson i Mölndal, Johansson i Mysinge, Jansson i

Kalix, Cassel, Löfroth, fröken Ager och herr Andreasson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anläggande av ett godsspår MorjärvKarlsborgs bruk jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten