Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag för budgetåret 1956/57 till universitetskanslersämbetet jämte en i ämnet väckt motion.

1956-05-22 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:153, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag för budgetåret 1956/57 till universitetskanslersämbetet jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956

1

Nr 153

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag

för budgetåret 1956/57 till universitetskanslersämbetet

jämte en i ämnet väckt motion.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten

76, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1956/57 beräkna dels till Universitetskanslersämbetet:

Avlöningar ett förslagsanslag av 220 000 kronor, dels ock till Universitetskanslersämbetet:

Omkostnader ett förslagsanslag av 30 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 84, bland annat, under

åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 10 februari 1956, framlagt de förslag i ämnet, vilka framgår

av den följande redogörelsen.

l:o) Universitetskanslersämbetet: Avlöningar. Kungl. Maj:t har

(punkt 1, s. 2—13) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t

att, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga

de ändringar i personalförteckningen för universitetskanslersämbetet, som

föranledes av vad departementschefen anfört, dels godkänna av departementschefen

angiven avlöningsstat för universitetskanslersämbetet, att tilllämpas

tills vidare från och med budgetåret 1956/57, dels ock till Universitetskanslersämbetet:

Avlöningar för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 219 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr Helén väckt motion (II: 659), vari hemställts, att

riksdagen måtte dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för universitetskanslersämbetet, som framgår av

universitetskanslerns anslagsskrivelse av den 16 december 1955, dels

besluta att godkänna därav föranledda ändringar i den av Kungl. Maj:t

föreslagna avlöningsstaten för universitetskanslersämbetet från och med

budgetåret 1956/57, dels ock anvisa till Universitetskanslersämbetet: Avlöningar

härför erforderligt förslagsanslag.

Avlöningsanslaget till universitetskanslersämbetet är för innevarande

budgetår uppfört med ett belopp av 172 000 kronor. Kungl. Maj:ts under

1 — llihang till riksdagens /protokoll 1056. G saml. Nr 153

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956

förevarande punkt framlagda förslag innebär en sammanlagd anslagshöjning

med 47 000 kronor.

Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande.

Med anledning av en av kanslern för rikets universitet gjord framställning

bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 27 maj 1955 chefen

för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst två sakkunniga för att

inom kanslersämbetet biträda med utredning rörande ämbetets framtida

organisation. Samma dag tillkallades såsom sakkunniga för nämnda ändamål

ledamoten av riksdagens första kammare, studiesekreteraren E. B.

Holmqvist och ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren

N. I. Johansson.

I skrivelse den 16 december 1955 angående anslag för nästa budgetår

till universitetskanslersämbetet har kajislern — sedan under loppet av hösten

1955 samråd med de sakkunniga ägt rum — framlagt förslag till viss

omorganisation av kanslersämbetet. I organisationsfrågan anför kanslern

inledningsvis följande.

Jag får erinra därom, att statsutskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande 1955: 191 angående åtgärder i syfte att öka universitetens och

högskolornas kapacitet in. m. bland annat pekat på den enligt utskottets

mening tvingande nödvändigheten av att universitetskanslersämbetet snarast

erhölle en sådan förstärkning av sin organisation och sina arbetskrafter

att det skulle bli möjligt för ämbetet att bemästra icke blott de alltjämt

ökande arbetsuppgifterna utan även de nya uppgifter, som följde av åtgärder

till upprustning i olika avseenden av under ämbetets överinseende

ställda lärosäten. Det syntes vidare utskottet betydelsefullt att kanslersämbetet

s organisation anpassades även med hänsyn till sådana ämbetets

åligganden, som avsåge rationaliseringssträvanden berörande den högre

undervisningen. Utskottet hade därvid bland annat haft sin uppmärksamhet

riktad på de frågor, som stode i samband med en fortlöpande granskning

av föreliggande studieplaner i syfte att i möjligaste mån begränsa

studietidens längd.

Med anledning av detta uttalande från riksdagens sida vill jag understryka

att kanslersämbetet från och med nästa budgetår är i oavvisligt

behov av den angivna förstärkningen av organisationen för att ämbetet

skall kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra de arbetsuppgifter, som

i alltmera ökad omfattning redan har lagts och ytterligare förväntas komma

att läggas på ämbetet. Detta framstår som desto mera nödvändigt

som ämbetet, organisatoriskt sett, sedan åtskilliga år tillbaka icke varit

så rustat, som göromålens antal och deras ofta komplicerade och tidskrävande

art påfordrat. På grund av bristen på personal har åtskilliga uppgifter,

som eljest normalt bort kunna utföras av ämbetets tjänstemän, i betydande

utsträckning måst anförtros åt särskilda utom ämbetet stående,

med till förfogande ställda medel ur åttonde huvudtitelns kommittéanslag

avlönade arbetskrafter.

Till belysning av arbetets omfattning vid universitetskanslersämbetet

har kanslern lämnat en uppgift om antalet vid ämbetet diarieförda

ärenden för vart och ett av åren 1910—1955. I anslutning härtill anför

kanslern följande.

Antalet diarieförda ärenden vid universitetskanslersämbetet har under

senaste tioårsperiod stigit med över ettusen, innebärande en ökning med

ungefär 50 procent. Antalet ärenden under år 1955 uppgår till och med den

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956

9 december till 3 387 och överstiger sålunda antalet ärenden^ vid samma

tidpunkt nästföregående år med över 400 stycken, trots att frågor rörande

förordnande av biträdande lärare och kliniska amanuenser jämlikt nådigt

brev den 3 juni 1955 decentraliserats från kanslersämbetet till de lokala

akademiska myndigheterna. Detta synes mig markera ett förhållande,

som även tidigare kunnat konstateras, nämligen att den allmänna stegringen

av ämbetets arbetsuppgifter varit sådan, att parallellt med eller redan

året efter en beslutad decentralisering av vissa grupper av ärenden likväl

det sammanlagda antalet ärenden ökat. I det på Kungl. Maj:ts prövning

för närvarande beroende förslaget till nya universitetsstatuter har vissa

ytterligare decentraliseringsåtgärder av mig förordats. Därest dessa åtgärder

vinner Kungl. Maj:ts bifall, kommer kanslersämbetet att avlastas från

vissa ämbetet nu åvilande uppgifter. Att märka är emellertid, att de ärenden,

som härvid kommer att bortfalla, är av huvudsakligen rent rutinmässig

art, vilkas handläggning visserligen tager viss tid i anspråk, men vilkas

avskiljande från ämbetet icke i och för sig innebär någon nämnvärd lättnad

i kvalitativt avseende.

De lämnade uppgifterna rörande antalet diarieförda ärenden lämnar icke

en riktig bild av den samlade arbets volymen. Sålunda erhåller exempelvis

universitetens och högskolornas särskilda petitaframställningar, även i de

fall då de avser ett flertal olika anslagsrubriker och omfattar vitt skilda frågor,

i regel allenast ett diarienummer för varje anslagsbegärande lärosäte.

Antalet ärenden är därför i realiteten väsentligt större än vad som framgår

av det angivna siffermaterialet.

Vad beträffar de till handläggning föreliggande ärendena torde^ kunna

konstateras, att deras svårighetsgrad väsentligt ökat, bland annat på grund

av vidtagna löneregleringar, reformering av utbildningen på olika områden,

nyutfärdade stadgar, nya studieplaner, särskilda åtgärder för ökad

kursundervisning m. m. Vissa grupper av ärenden har visserligen karaktär

av engångsuppgifter (exempelvis förslag till nya examensstadgor), medan

däremot andra måste kontinuerligt fullföljas. Till denna kategori hör

granskningen av studieplaner bland annat i syfte att begränsa studietidens

längd. Sistnämnda arbetsuppgift, som är tidsödande, kräver stor noggrannhet

och omsorg vid handläggningen.

I en vid kanslerns skrivelse fogad promemoria har lämnats en översikt

över de olika arbetsuppgifterna vid kanslersämbetet. I anslutning

till promemorian anför kanslern följande.

Jag vill framhålla dels att remissyttranden rörande betänkanden och utredningar

av olika slag — med de numera angivna korta remisstiderna,

vilka ofta nog sammanfaller med tiden för petitaärendenas behandling —

i regel är mycket arbetskrävande och av högt kvalificerad natur, dels ock

att kanslersämbetet har att på grund av remisser från flertalet av statsdepartementen

yttra sig i ärenden, vilka fordrar en allmän kringsyn och

erfarenhet rörande vitt skilda områden inom och utanför den egentliga

statsförvaltningen. Detta bör särskilt uppmärksammas, då det gäller ämbetets

organisation med hänsyn till det behov, som till följd härav föreligger

för ämbetet av vid utbildad personal med fullgod administrativ erfarenhet.

Ämbetets litenhet — även eller eu upprustning — ärendenas kvalificerade

art och de begränsade befordringsmöjligheterna gör det icke

möjligt för ämbetet att tillgodose sitt behov av arbetskrafter genom anställande

av amanuenspersonal. I detta avseende rader en mycket väsentlig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956

skillnad mellan ett verk av kanslersämbetets natur ock ett departement

eller vanligt centralt ämbetsverk.

De årligen föreliggande petitafrågorna, avseende över ett 100-tal anslag

pa nksstaten, intager en mycket central plats inom kanslersämbetets

arbetsuppgifter och kraver omfattande förarbeten samt stor förtrogenhet

med icke blott budgettekniska spörsmål och olika riksdagsfrågor utan även

med universitetens och högskolornas särskilda problem. Kanslersämbetets

samordnande verksamhet på dessa områden bör särskilt understrykas. I

petitaärenden har ämbetet att avgiva yttranden och förslag till — förutom

ecklesiastikdepartementet — inrikes-, finans- och civildepartementen.

Vissa av dessa frågor kräver samråd med byggnadsstyrelsen. Överlägfmngar

är vidare i regel erforderliga med vederbörande universitets- och

högskolemyndigheter för närmare precisering av anslagsäskandena och

nodvandiga kompletteringar av gjorda framställningar. På grund av svårigheter,

icke minst till följd av universitetens och högskolornas alltför

knappa, resurser med avseende å administrativ personal, inlämnas petitaframställnmgarna

ofta nog icke inom härför angiven tid, med påföljd att

arbetet mom ämbetet blir ytterligt forcerat. Trots detta har det icke visat

sig möjligt att avgiva ämbetets yttranden och skrivelser i petitaärenden

m0r? Sen tld’ Som för.ärendenas behandling i departementen varit önskvärd.

Först genom en förstärkning av de kvalificerade arbetskrafterna inom

kanslersämbetet torde en bättre sakernas ordning på detta område kunna

uppnås.

I detta sammanhang torde vidare böra observeras att antalet rena rutinaienden

undan för undan minskat och att de övriga ärendena i mycket

hög grad palordrar närmare utredningar och undersökningar innan de kan

upptagas till avgörande.

Nuvarande personalorganisation. Härvidlag fäster kans*OK5t

uppmärksamheten pa kanslerns ställning inom universitets- och

högskoleorganisationen.

Kanslern utnämnes av Kungl. Maj:t efter föregånget, genom särskilda

elektorer utsedda av universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola

och tandlakarhögskoloma, förrättat val. Kanslern intager i främsta

rummet ställningen som de nämnda lärosätenas förtroendeman. I motsats

till verkschefer (generaldirektörer m. fl.) är kanslern icke lönegradsplacerad

utan uppbär ett årligt, i avlöningsstaten för universitetskanslersämbetet

upptaget arvode. Någon pension sr ät t eller pensionsålder finnes icke angiven

för kanslern; någon daglig tjänstgöringstid är instruktionsmässigt

icke bestämd för kanslern och han är icke att räkna som någon heltidstjänstgörande

befattningshavare. Chefskapet för kanslersexpeditionen åvilar

kanslerssekreteraren.

För närvarande disponerar kanslersämbetet — kanslern oräknad_över

följande personal:

1 kanslerssekreterare i Ca 37;

1 förste byråsekreterare i Ca 29;

1 byråsekreterare i Ca 25;

1 amanuens i reglerad befordringsgång med särskilt arvode å 3 888 kronor

såsom extra föredragande;

1 kansliskrivare i Ca 15;

1 kanslibiträde i Ce 11;

1 kontorsbiträde i Ce 8;

1 expeditionsvakt i Ca 10.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956

5

Efter att ha erinrat om att det till följd av bristen på personal inom

ämbetet under de senare åren varit oundgängligen nödvändigt att anlita

experter och utanför ämbetet stående arbetskrafter för att biträda vid fullgörande

av åtskilliga arbetsuppgifter, anför kanslern härutinnan ytterligare:

Anlitandet av experter är för kanslersämbetet i särskilda fall nödvändigt,

men en dylik anordning medför i många fall i och för sig icke i vad avser

den rent administrativa handläggningen av ärendena en avlastning för ämbetet.

En viss överarbetning inom ämbetet av genom experter m. fl. utarbetade

förslag har sålunda visat sig erforderlig. Då utanför ämbetet stående

arbetskrafter anlitats har detta vidare medfört den nackdelen, att ämbetets

personal i viss utsträckning kommit att stå främmande för ärenden,

som handlagts i denna ordning. De extra kostnader, som uppstått genom

den sålunda praktiserade anordningen, vilken i åtskilliga fall måste betecknas

som en nödlösning i ett prekärt läge, har varit betydande. För budgetåren

1952/53 och 1953/54 uppgick dessa kostnader till i avrundade tal

respektive 37 400 kronor och 41 600 kronor. För första hälften av innevarande

budgetår har dessa kostnader belöpt sig till i runt tal 19 000 kronor

och torde böra för andra hälften uppskattas till i stort sett samma belopp,

eller alltså tillhopa 38 000 kronor. I medeltal torde för de fyra budgetåren

1952/53—1955/56 ifrågavarande kostnader böra uppskattas till i runt

tal 32 000 kronor, vilket belopp med cirka 3 000 kronor överstiger avlöningen

till en befattningshavare i byråchef sgraden.

Kanslerns förslag. För att i dagens läge kunna bemästra de

föreliggande uppgifterna inom kanslersämbetet och även kunna möta den

påfrestning, som är att vänta genom förslag från 1955 års universitetsutredning

och andra med universitetens och högskolornas problem nu arbetande

utredningar, föreslår kanslern följande ändringar i ämbetets personalorganisation:
1.

Förändring av tjänsten som kanslerssekreterare i Ca 37 till tjänst som

kanslerssekreterare och expeditionschef i Co 15.

2. Inrättande av en tjänst som byråchef i Ca 37 i stället.för den av numera

avlidne assessorn A. Hamacher innehavda befattningen som amanuens

i reglerad befordringsgång med särskilt föredragandearvode.

3. Inrättande av en tjänst som byrådirektör i Ca 31.

4. Förändring av tjänsten som byråsekreterare i Ca 25 till tjänst som

förste byråsekreterare i Ca 27.

5. Inrättande av en tjänst som kontorist i Ce 13.

6. Inrättande av en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.

Beträffande i ärendet avgivna remissyttranden hänvisas till propositionen.

Departementschefen har anfört bland annat följande.

Med hänsyn till universitetskanslersämbetets alltmer växande arbetsuppgifter

är enligt min mening en viss förstärkning av ämbetets personal

påkallad. Denna förstärkning bör såsom kanslern föreslagit avse såväl den

administrativt utbildade personalen som biträdespersonalen.

Kanslern har vad beträffar den förra personalkategorien bland annat

föreslagit inrättande av en byråchefstjänst i Ca 37 och en byrådirektörstjänst

i Ca 31. Därvid har kanslern förutsatt, att den av numera avlidne

assessorn A. Hamacher innehavda amanuenstjänsten åtminstone för de när
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956

maste åren kunde indragas. För egen del vill jag med anledning av kanslerns

ifrågavarande förslag förorda, att en tjänst som byrådirektör i Ca 33

inrättas och att amanuenstjänsten bibehålies.

• (^eP av kanslern föreslagna förändringen av byråsekreterartjänsten

i Ca 25 till en tjänst som förste byråsekreterare i Ca 27 har jag ingen

erinran.

Kanslerns förslag om en förbättrad löneställning för kanslerssekreteraren

anser jag mig däremot icke kunna biträda.

Enligt vad jag nu förordat skulle kanslersämbetets administrativt utbildade

personal komma att bestå av en kanslerssekreterare i Ca 37, en byrådirektör

i Ca 33, en förste byråsekreterare i Ca 29, en förste byråsekreterare

i Ca 27 och en amanuens i reglerad befordringsgång.

De inom kanslersämbetet förekommande arbetsuppgifterna torde såsom

hittills fördelas mellan de olika befattningshavarna på sätt kanslern med

hänsyn till föreliggande omständigheter finner lämpligt. Jag har sålunda

icke ansett mig böra taga ställning till det förslag till fördelning av arbetsuppgifterna

som redovisats i en inom ämbetet — i samband med ärendets

remissbehandling — upprättad promemoria. I anslutning till det sagda

må framhållas, att kanslern för närvarande äger att till kanslerssekreteraren

överlåta beslutanderätten i härför lämpliga ärenden. Jag förutsätter,

att ett dylikt överlåtande av beslutanderätt kommer att ske även till

innehavaren av den av mig förordade byrådirektörstjänsten.

I fråga om kanslersämbetets övriga personal har kanslern föreslagit en

förstärkning med en kontorist i Ce 13 och ett kontorsbiträde i reglerad

befordringsgång. Häremot har jag ingen annan erinran än att jag i stället

för kontoristtjänsten föreslår inrättande av en kanslibiträdestjänst i Ce 11.

Ämbetets biträdes- och expeditionsvaktpersonal skulle sålunda komma att

bestå av en kansliskrivare i Ca 15, två kanslibiträden i Ce 11 och två kontorsbiträden

i reglerad befordringsgång samt en expeditionsvakt i Ca 10.

Under icke-ordinarieposten torde böra beräknas ett belopp av 9 000 kronor

till extra arbetskraft, vikariatsersättningar och dylikt.

I motionen II: 659 har anförts bland annat följande.

1955 års universitetsutredning, som redan framlagt flera förslag till en

ofrånkomlig utvidgning av universitetens och högskolornas kapacitet och

under sitt fortsatta arbete har att ta ställning till krav om mvcket betydande

utvidgning av våra högsta lärosäten, framhåller i sitt yttrande över

kanslerns förslag bland annat att

»...den av kanslern föreslagna förstärkningen av kanslersämbetets organisation

på intet sätt kan anses föregripa den prövning av universitetsförvaltningens

organisationsfrågor, som utredningen kommer att företaga.

Utredningen har nämligen den uppfattningen, att det föreliggande förslaget

måste betecknas såsom ett minimiförslag med hänsyn till de omfattande

uppgifter kanslersämbetet redan nu har. Under alla förhållanden

måste kanslersämbetet enligt utredningens mening inom kort ges ytterligare

personella resurser för att kunna motsvara de krav, som i ökad omfattning

kommer att ställas på den centrala ledningen av universiteten

och vissa högskolor. Utredningen vill starkt understryka, att kanslersämbetet

icke utan vidare kan jämföras med ett centralt ämbetsverk av motsvarande

omfattning, da universitetskanslern har en annan ställning än en

statlig verkschef och förvaltningsområdet dessutom är särpräglat. Den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 158 år 1956

för universitetsutredningen avgörande synpunkten är emellertid, att kanslersämbetet

ges sådana resurser att det kan fungera icke blott som ett

universitetens förvaltningsorgan i inskränkt bemärkelse — d. v. s. för handläggning

av ärenden av i huvudsak löpande natur — utan även som ett

initiativtagande och rådgivande organ i frågor rörande högre utbildning

och forskning. Med den utveckling som pågår på dessa områden blir icke

minst den sistnämnda uppgiften alltmer maktpåliggande. Utredningen tillstyrker

sålunda från de utgångspunkter den har att anlägga kanslerns

förslag.»

Jag delar universitetsutredningens uppfattning. Mot denna bakgrund

förefaller det nödvändigt att kanslersämbetets omorganisation måste ske

enligt den inom ämbetet uppgjorda, på ingående kännedom om och erfarenhet

rörande ämbetets personalbehov baserade organisationsplanen. Kungl.

Maj :ts förslag innebär icke någon nämnvärd förstärkning av _ ämbetets

resurser i fråga om kvalificerad personal och ger icke heller möjlighet till

en fast organisatorisk uppbyggnad av ämbetet. Jag beklagar därför att

Kungl. Maj:t icke ansett sig böra taga ställning till det förslag till fördelning

av arbetsuppgifterna inom ämbetet, som redovisats i en i samband

med ärendets behandling upprättad promemoria.^ Arbetets rationella

bedrivande inom ämbetet förutsätter rimligen en sadan organisatorisk

uppdelning i två arbetsenheter, varav en med byråchefen och en med byrådirektören

som chef, som svarar mot ärendenas fortsatta handläggning

inom departementets statssekreteraravdelning och dess expeditionschefsavdelning.

_

Vad beträffar befattningen som kanslerssekreterare bör särskilt uppmärksammas

att kanslerssekreteraren som en följd av universitetskanslerns

fria ställning har att uppehålla chefskapet för kanslersexpeditionen. Det

förefaller naturligt att kanslern, med den ställning kanslerssekreteraren

sålunda intar i ämbetets organisation, skall liksom hittills kunna på honom

överlåta beslutanderätten i härför lämpade ärenden. En dylik beslutanderätt

bör däremot knappast överlåtas på andra befattningshavare inom ämbetet

(byråchef och byrådirektör). Med hänsyn till ärendenas ökade omfattning

och den stigande svårigheten att överblicka de olika vetenskapsgrenar,

som ligger under ämbetets överinseende, måste på innehavaren

av denna tjänst ställas mycket höga krav. För att posten även framdeles

skall kunna rekryteras med kompetent person fordras en mot tjänstens

verkliga art svarande lönesättning. Det bör i sammanhanget erinras om

att såväl kanslersbefattningen som kanslerssekreterartjänsten inom ej alltför

många år måste nybesättas, varvid kvalifikationsgraden hos de personer

som kan komma i åtanke för den senare befattningen torde vara beroende

på den lönesättning som nu fastställes.

Utskottet får erinra om att utskottet tidigare i olika sammanhang yttrat

sig angående universitetskanslersämbetets organisation och beträffande frågan

om kanslerssekreterartjänstens lönegradsplacering. Utskottet pekade

sålunda senast i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1955:191 på den

enligt utskottets mening tvingande nödvändigheten av att universitetskanslersämbetet

snarast erhölle en sådan förstärkning av sin organisation och

sina arbetskrafter att det skulle bil möjligt för ämbetet att bemästra icke

blott de alltjämt ökande arbetsuppgifterna utan även de nya uppgifter,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956

som följde av åtgärder till upprustning i olika avseenden av under ämbetets

överinseende ställda lärosäten. Det syntes utskottet vidare betydelsefullt att

kanslersämbetets organisation anpassades även med hänsyn till sådana ämbetets

åligganden, som avsåge rationaliseringssträvanden berörande den

högre undervisningen.

Universitetskanslern har den 16 december 1955 framlagt förslag till

ämbetets omorganisation, innebärande följande ändringar i personalorganisationen:
1.

Förändring av tjänsten som kanslerssekreterare i Ca 37 till tjänst som

kanslerssekreterare och expeditionschef i Co 15.

2. Inrättande av en tjänst som byråchef i Ca 37 i stället för den av numera

avlidne assessorn A. Hamacher innehavda befattningen som amanuens

i reglerad befordringsgång med särskilt föredragandearvode.

3. Inrättande av en tjänst som byrådirektör i Ca 31.

4. Förändring av tjänsten som byråsekreterare i Ca 25 till tjänst som

förste byråsekreterare i Ca 27.

5. Inrättande av en tjänst som kontorist i Ce 13.

6. Inrättande av en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.

Över förslaget har utlåtanden inhämtats av statskontoret, statens lönenämnd

och 1955 års universitetsutredning.

Departementschefen har för sin del ansett en viss förstärkning av kanslersämbetets

administrativt utbildade personal erforderlig och i sådant avseende

förordat inrättandet vid ämbetet av en ny befattning såsom byrådirektör

i lönegraden Ca 33 samt uppflyttning av en nu i lönegraden Ca 25

placerad byrasekreterartjänst till en tjänst som förste byråsekreterare i

lönegraden Ca 27. I fråga om övrig personal tillstyrker departementschefen

en förstärkning av ämbetet med en kanslibiträdesbefattning i lönegraden

Ce 11 och en kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång.

I motionen II: 659 har yrkats, att riksdagen ville besluta att kanslersämbetet

far den organisation kanslern i sin ovannämnda skrivelse av den

16 december 1955 föreslagit.

Enligt kanslerns förslag skulle den administrativt utbildade personalen

vid ämbetet besta av fem befattningshavare och övrig personal av sex

befattningshavare. Departementschefens förslag omfattar samma antal

tjänster. Skillnaden mellan vad departementschefen tillstyrkt och kanslern

begärt hänför sig främst till löneplaceringen av vissa befattningar vid

ämbetet.

Statskontoret och statens lönenämnd, vilka myndigheter besitter särskild

överblick och sakkunskap pa områden berörande organisations- och lönespörsmål,

har icke biträtt kanslerns förslag. Departementschefen har icke

heller vid sin prövning av ärendet ansett sig böra förorda en organisation

efter de riktlinjer kanslern uppdragit.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956 9

Vid sådant förhållande och då Kungl. Maj:ts förslag innebär en förstärkning

av ämbetet ansluter utskottet sig härtill och avstyrker bifall

till motionen 11:659. Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:t

alltjämt har sin uppmärksamhet riktad på de behov av ytterligare förstärkning

av ämbetets personal, som framdeles kan befinnas pakallad.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å motionen II: 659, såvitt här är i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för universitetskanslersämbetet,

som föranledes av vad departementschefen anfört:

b) godkänna följande avlöningsstat för universitetskanslersämbetet,

att tillämpas tills vidare från och med budget
-

året 1956/57:

Avlöningsstat

1. Arvode till universitetskanslern............ 38 280

2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

..................................... 98 800

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal...... 47 600

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 34 320

Summa kronor 219 000

c) till Universitetskansler sämbetet: Avlöningar för budgetåret

1956/57 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 219 000 kronor;

II. att motionen II: 659, såvitt den icke behandlats under

I., icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

2:o) Universitetskanslersämbetet: Omkostnader. I enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 14), vilket innebär en anslagshöjning med

2 500 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Universitetskanslersämbetet: Omkostnader

för budgetåret 1956/57 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 21 000 kronor.

Stockholm den 22 maj 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. G samt. Nr 153

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Leander, Näsström,

Hesselbom, Gustaf Andersson, Sundelin, Einar Persson, Birger Andersson,

Nils Theodor Larsson, Rikard Svensson, Sunne, fröken Ranmark, herrar

Aastrup, Arrhén och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Åkerström, Rubbestad, Hoppe, fröken Elmén, herrar Petterson

i Degerfors, Andersson i Mölndal, Johansson i Mysinge, Jansson i

Kalix, Cassel, fröken Vinge, herrar Blidfors och Helén.

Reservation

vid ''punkten 1 (Universitetskanslersämbetet: Avlöningar) av herrar Nils

Theodor Larsson, Sunne, Aastrup, Arrhén, Bengtson, Malmborg i Skövde,

Hoppe, fröken Elmén, herrar Johansson i Mysinge, Cassel, fröken Vinge

och herr Helén, vilka ansett att

dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

»Utskottet får erinra om att utskottet tidigare i olika sammanhang yttrat

sig angående universitetskanslersämbetets organisation och beträffande

frågan om kanslerssekreterartjänstens lönegradsplacering. I sistnämnda avseende

framhöll utskottet i sitt utlåtande 1954:8, punkten 75, att starka

skäl talade för uppflyttning av denna tjänst till lönegraden Co 15. Med

hänsyn till sina speciella arbetsuppgifter syntes enligt utskottets mening

kanslersämbetet icke kunna jämställas med något annat ämbetsverk och

en förändrad löneställning för kanslerssekreterartjänsten icke böra få tillmätas

någon prejudicerande betydelse med avseende å övriga tjänster

inom statsförvaltningen. Utskottet har vidare senast i sitt av riksdagen

godkända utlåtande 1955:191 pekat på den enligt utskottets mening tvingande

nödvändigheten av att universitetskanslersämbetet snarast erhölle

en sådan förstärkning av sin organisation och sina arbetskrafter att det

skulle bli möjligt för ämbetet att bemästra icke blott de alltjämt ökande

arbetsuppgifterna utan även de nya uppgifter, som följde av åtgärder till

upprustning i olika avseenden av under ämbetets överinseende ställda lärosäten.

Det syntes utskottet vidare betydelsefullt att kanslersämbetets organisation

anpassades även med hänsyn till sådana ämbetets åligganden,

som avsåge rationaliseringssträvanden berörande den högre undervisningen.

Universitetskanslern har den 16 december 1955 framlagt förslag till ämbetets

omorganisation, innebärande följande ändringar i personalorganisationen:
1.

Förändring av tjänsten som kanslerssekreterare i Ca 37 till tjänst som

kanslerssekreterare och expeditionschef i Co 15.

2. Inrättande av en tjänst som byråchef i Ca 37 i stället för den av numera

avlidne assessorn A. Hamacher innehavda befattningen som amanuens

i reglerad befordringsgång med särskilt föredragandearvode.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956

11

3. Inrättande av en tjänst som byrådirektör i Ca 31.

4. Förändring av tjänsten som byråsekreterare i Ca 25 till tjänst som

förste byråsekreterare i Ca 27.

5. Inrättande av en tjänst som kontorist i Ce 13.

6. Inrättande av en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.

Över förslaget har utlåtanden inhämtats av statskontoret, statens lönenämnd

och 1955 års universitetsutredning.

Departementschefen har för sin del ansett en viss förstärkning av kanslersämbetets

administrativt utbildade personal erforderlig och i sådant

avseende förordat inrättandet vid ämbetet av en ny befattning såsom

byrådirektör i lönegraden Ca 33 samt uppflyttning av en nu i lönegraden

Ca 25 placerad byråsekreterartjänst till en tjänst som förste byråsekreterare

i lönegraden Ca 27.1 fråga om övrig personal tillstyrker departementschefen

en förstärkning av ämbetet med en kanslibiträdesbefattning i lönegraden

Cell och en kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång.

I motionen II: 659 har yrkats, att riksdagen ville besluta att kanslersämbetet

får den organisation kanslern i sin ovannämnda skrivelse av den

16 december 1955 föreslagit.

Såvitt utskottet kan finna innebär Kungl. Maj:ts föreliggande förslag

beträffande den administrativt utbildade personalen vid universitetskanslersämbetet

icke någon mera avsevärd upprustning av ämbetet. Förstärkningen

består endast i dels inrättandet av en ny byrådirektörsbefattning i

Ca 33 i stället för en tidigare av assessorn A. Hamacher uppehållen befattning

som extra föredragande (avlöning som amanuens i Ce 25: 28 -j- särskilt

arvode av 3 888 kronor), dels ock bibehållande av en amanuensbefattning,

vilken kanslern under förutsättning av att den av honom föreslagna

förstärkningen av organisationen genomfördes ansett kunna indragas. I

fråga om övrig personal vid ämbetet har den av kanslern begärda kontoristtjänsten

av departementschefen utbytts mot en kanslibiträdesbefattning,

varigenom den planlagda organisationen i denna del försvagats.

Kanslern har framhållit, att genom den av honom förordade organisationen

skulle arbetet inom kanslersämbetet kunna organiseras på ett planmässigt

och effektivt sätt, ämbetets insatser för universitetens och högskolornas

utveckling befrämjas samt ämbetet tillgodose rationaliseringssträvanden,

berörande den högre undervisningen. Universitetsutredningen

har betonat, att den av kanslern föreslagna förstärkningen av ämbetets organisation

på intet sätt kunde anses föregripa den prövning av universitetsförvaltningens

organisationsfrågor, som utredningen komme att företaga.

Enligt utredningen måste kanslerns förslag betecknas såsom ett minimiförslag

med hänsyn till de omfattande uppgifter ämbetet redan nu hade.

Utredningen har härjämte understrukit, att kanslersämbetet icke utan vidare

kunde jämföras med ett centralt ämbetsverk av motsvarande omfatt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956

ning, då universitetskanslern hade en annan ställning än en statlig verkschef

och förvaltningsområdet dessutom vore särpräglat.

Utskottet vill liksom utredningen understryka vikten av att ämbetet utrustas

med sådana resurser att det kan fungera icke blott som ett universitetens

förvaltningsorgan i inskränkt bemärkelse — d. v. s. för handläggning

av ärenden av i huvudsak löpande natur — utan även som ett initiativtagande

och rådgivande organ i frågor rörande högre utbildning och

forskning. Med den utveckling, som pågår på dessa områden blir — såsom

utredningen även påpekat — sistnämnda uppgift alltmera maktpåliggande.

Utskottet vill för sin del betona, att det synes utskottet angeläget, att

kanslersämbetet inför den utveckling på universitets- och högskoleområdet,

som under de närmaste åren är att emotse, får en organisation som kan

anses motsvara lägets krav.

Utskottet får vidare erinra om att det till följd av bristen på personal

vid ämbetet under de senare åren visat sig nödvändigt att anlita utanför

ämbetet stående arbetskrafter för att biträda vid fullgörande av åtskilliga

uppgifter. Härigenom har icke oväsentliga extra kostnader uppkommit, vilka

bestritts med anlitande av medel ur vederbörligt kommittéanslag. Enligt

utskottets mening medför en dylik anordning, vilken främst är att betrakta

som en nödlösning i ett prekärt läge, åtskilliga nackdelar, icke minst genom

att ämbetets personal i viss utsträckning kommit att stå främmande för

ärenden, som handlagts i denna ordning.

Utskottet, som ansett sig böra allenast som ett provisorium godtaga

Kungl. Maj:ts förevarande förslag, vill med anledning av motionen II: 659

framhålla, att utskottet förutsätter att berörda organisationsfråga snarast

möjligt blir föremål för ytterligare utredning under nära samverkan med

universitetsutredningen. Ifrågavarande motion torde enligt utskottets mening

icke böra till annan riksdagens åtgärd föranleda än att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t giver till känna vad utskottet anfört.»

dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, i anledning av motionen II: 659,

såvitt den icke behandlats under I., i skrivelse till Kungl.

Maj:t giva till känna vad utskottet anfört.»

Ivar Hffiggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1956

561285

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:314 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag för budgetåret 1956/57 till universitetskanslersämbetet. a1 i texten