Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående skolväsendets ordnande på realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande inm.

1956-05-22 · 112 sidor, varav 107 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 107 av 112 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:154, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående skolväsendets ordnande på realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande inm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 154 är 1956

1

Nr 154

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående

skolväsendets ordnande på realskolestadiet under

övergångstiden före enhetsskolans genomförande

in- m. (2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln punkten

252, s. 571—573 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 4 januari 1956, föreslagit riksdagen att till Folkskolor

in. m.: Bidrag till vissa byggnadsarbeten för budgetåret 1956/57 anvisa

ett förslagsanslag av 59 800 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 123, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den

16 mars 1956 framlagt förslag angående skolväsendets ordnande på realskolestadiet

under övergångstiden före enhetsskolans genomförande m. m.

och — med ändring i vissa hänseenden av ovanberörda i propositionen nr 1

framställda förslag — hemställt att riksdagen måtte

I. a) godkänna av departementschefen förordade grunder för realskolans

organisation under övergångstiden före enhetsskolans genomförande;

b) godkänna av departementschefen förordade grunder för den kommunala

flickskolans organisation under övergångstiden före enhetsskolans

genomförande;

c) godkänna av departementschefen förordade grunder för den praktiska

kommunala realskolans organisation;

d) förklara sig intet ha att erinra mot att den högre folkskolan avvecklas;
II.

godkänna av departementschefen förordade förstärknings- och andra

anordningar med avseende å folkskoleväsendet;

III. a) godkänna av departementschefen förordade grunder för bvggnadsbidrag

till realskolor vid högre allmänna läroverk, fristående statliga

realskolor, kommunala flickskolor, kommunala realskolor och praktiska

kommunala realskolor, att tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret

1956/57;

b) till Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet

för budgetåret 1956/57 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 62 800 000 kronor;

IV. a) besluta, att systemet med inskrivnings- och terminsavgifter för

1 — liihang till riksdagens protokoll 1956. C saml. Nr loi

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 154 dr 1956

elever vid allmänna läroverk skall avskaffas med utgången av läsåret

1956/57 i enlighet med av departementschefen förordade grunder, dock att

vederbörande läroverkskommun må besluta att, med bibehållande av avgiftssystemet,

tills vidare kvarstå vid nuvarande förpliktelser gentemot

läroverket;

b) föreskriva, att såsom villkor för åtnjutande av byggnadsbidrag enligt

hemställan under III. a) eller för organisationsändring med avseende å

vederbörande läroverk skall gälla skyldighet för kommunen att övergå

till systemet med avgiftsfri undervisning;

V. besluta, att statsbidrag till treåriga realskollinjer vid vissa kommunala

flickskolor skall från och med redovisningsåret 1957/58 utgå enligt de

för högre kommunala skolor gällande bidragsgrunderna;

VI. bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda av besluten under I—V föranledda

författningsföreskrifter och övriga erforderliga bestämmelser.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herrar Nestrup och Braconier väckt

motion (II: 112), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta uttala, att

folkskollärartjänst i lönegrad Ce 23 vid allmänt läroverk och jämförlig

skolform skall tillsättas med 23-lärare endast då skolan behöver nyanställa

lärare;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Lindblom in. fl. (I: 421) och den andra inom andra kammaren av

herr Ohlin m. fl. (II: 513) i vilka hemställts, såvitt här är i fråga.

I. att riksdagen matte besluta att 1950 års principbeslut om terminsavgiftssystemets

avskaffande vid de allmänna läroverken och därmed

jämförliga högre kommunala läroanstalter skall träda i kraft från och med

läsåret 1956/57;

II. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om försök

med kombinerade intagningsmetoder från nuvarande folkskola till nuvarande

högre skolor samt för att prov lämpade för ämnes- och linjevalet

inom enhetsskolan utexperimenteras och prövas;

III. a) att riksdagen beslutar att elevmaximum i den treåriga realskolans

klassavdelningar samt i klassavdelningarna på enhetsskolans högstadium

från och med läsåret 1958/59 fastställes till 30;

b) att riksdagen beslutar att i folkskolor av Bl-form elevmaximum nedbringas

till 30 samt att vid skolor av övriga B-former elevmaximum anpassas

härtill; samt

c) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om förslag till

1957 års riksdag om eu allmän successiv sänkning av elevantalet per klassavdelning

inom hela folkskole- och läroverksorganisationen;

IV. a) att riksdagen under åttonde huvudtiteln, punkten Folkskolor

m. m.: Bidrag till vissa byggnadsarbeten måtte anvisa ett med 3 000 000

kronor höjt förslagsanslag av 62 800 000 kronor; samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr 15Jj år 1956

b) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t må uttala att det fortsatta

rationaliseringsarbetet för skolbyggnader bedrives enligt vad i motionerna

anförts;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Ewerlöf m. fl. (I: 427) och den andra inom andra kammaren av

herr Hjalmar son m. fl. (II: 529), i vilka hemställts, att riksdagen måtte uttala,

att vid utformande av de närmaste årens skolpolitik avgörande vikt

måtte fästas vid — såvitt här är i fråga — följande synpunkter:

a) I fråga om den teoretiska studiegången på realskolans åldersstadium

måste liksom inom gymnasiet kravet på god kunskapsstandard upprätthållas.

Realexamen bör bibehållas, tills sådana former av kunskapskontroll

tillskapats, som garantera dels en god kunskapsstandard och dels likformighet

i kraven för hela landet;

b) Såväl den femåriga som den fyraåriga realskolan bevaras i största

möjliga utsträckning, medan försöksverksamheten pågår. Utan tillgång

till dessa skolformer med fullt kompetenta lärare i alla klasser kunna i fortsättningen

inga tillförlitliga jämförelser göras mellan gammalt och nytt.

Befintliga realskolelinjer böra tillåtas expandera i mån av behov. Detta

är den snabbaste och mest tillförlitliga utvägen att bereda de ökande ungdomsskarorna

åtminstone samma möjlighet att erhålla högre skolutbildning,

som tidigare förefunnits;

c) Under nuvarande brist på akademiskt utbildade lärare är det emellertid

nödvändigt att fördela dessa så, att ojämnhet i tillgången de olika

realskolorna emellan i görlig mån undvikes.

För beredande av möjlighet till jämförelser måste femåriga och fyraåriga

realskolor med lärarkrafter av hittillsvarande kompetens bibehållas i ett

icke för litet antal. Där så icke är möjligt på grund av bristen på akademiskt

utbildade lärare bör man i görligaste mån bevara själva organisationen

som sådan men till ett visst antal veckotimmar, framför allt i den

femåriga realskolans två lägsta klasser och i den fyraåriga realskolans

lägsta klass, använda hjälpkrafter i form av 23-grads befattningshavare

samt folkskollärare;

d) Treårig realskola är en diskutabel lösning på grund av den hårda

press, som där måste drabba genomsnittsbegåvningarna. En sådan uppfattning

har stöd både i de svårigheter, som mött den fyraåriga realskolan

på grundval av sexklassig folkskola, och i de försök, som gjorts med treårig

realskola, byggande på samma grundval. Endast toppbegåvningar

ha visat sig kunna tillfredsställande motsvara fordringarna. Treåriga realskolor

på grundval av sexklassiga folkskolor skulle därför med sannolikhet

nödvändiggöra tillkomsten av fyraåriga realskolor för dem, som icke förmå

att genomföra en så ansträngande studiegång som det här bleve fråga om.

Alldeles särskilt synes en treårig realskola på grundvalen av en odifferentierad

folkskola innebära en allvarlig risk för sänkning av den nuvarande

kunskapsstandarden. I de fall, då denna skolform kan befinnas ofrånkom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr 151+ år 1956

lig, måste den därför bygga på tillräckligt omfattande förstärkningsanordningar

i folkskolans femte och sjätte klasser;

e) En sänkning av gymnasiets studiemål måste undvikas. Eljest skulle

studentexamens kompetensvärde i och för sig komma att minskas, studietiden

vid universitet och högskolor att förlängas och de totala studiekostnaderna

att avsevärt förhöjas.

Men om en sådan utveckling skall förhindras, får gymnasiets underlag

icke försämras och dess egen effektivitet icke försvagas. Det förbises ofta,

att skolväsendets olika stadier ha ett nödvändigt samband med varandra.

För att gymnasiets kapacitet och standard skall kunna uppehållas, får dess

förseende med lokaler och lärare icke ske på bekostnad av underlagets, utan

ansträngningar måste göras för att ge realskolestadiets påbyggnader de

lokaler och lärarkrafter, som äro nödvändiga i och för sig, för att de skola

kunna fylla sin uppgift;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Öhman och Narling (I: 430) och den andra inom andra kammaren

av herr Holmberg m. fl. (II: 521), i vilka hemställts,

att riksdagen i skrivelse till regeringen begär utarbetande av en konkret

plan i syfte att häva bristen på skollokaler inom tre år, samt

att riksdagen i avvaktan härpå för budgetåret 1956/57 till Folkskolor

m. m.: Bidrag till vissa byggnadsarbeten anvisar ett förslagsanslag av

97 000 000 kronor;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av fröken Ranmark och fru Sjöström-Bengtsson (I: 527) och den andra

inom andra kammaren av herrar Bengtsson i Yarberg och Englcvist

(II: 710), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandling av proposition

123 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att den i propositionen

föreslagna nivågrupperingen icke må ske inom folkskolans undervisningsområde;
dels

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Mannerskantz m. fl. (I: 545) och den andra inom andra kammaren

av herr Hjalmarson m. fl. (II: 721), i vilka hemställts,

att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 123

måtte

A. uttala 1) dels att som förutsättning för inrättande av treåriga realskolor

skall gälla,

a) att behov av en utvidgad realskoleorganisation föreligger på den ort

varom fråga är,

b) att utvidgningen med bibehållande av den nuvarande organisationen

icke lämpligen kan åstadkommas genom ianspråktagande av befintliga

lokaler inom kommunen eller genom sådan till-, om- eller nybyggnad, som

även vid en framtida skolorganisation prövas erforderlig för folkskola,

realskola eller motsvarande,

c) att utvidgningen vid bibehållande av den nuvarande organisationen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande nr 154 dr 1956

icke kan åstadkommas genom användande av hjälpkrafter i de lägre klasserna

i form av 23-gradslärare eller folkskollärare utan vidareutbildning

eller genom inrättande av i folkskolan inbyggda realskollinjer,

d) att förstärkningsanordningar i folkskolans femte och sjätte klasser

inom det närmast berörda upptagningsområdet i ämnena modersmålet,

matematik och engelska vidtagits minst två år före övergången och att

lärare för undervisningen i engelska med av realskoleutredningen föreslagen

kompetens finnas att där tillgå,

e) att vid organisationsändringens genomförande skälig hänsyn kan

tagas till redan anställd personal,

2. dels

a) att motsvarande förutsättningar skola gälla för genomförande av den

föreslagna omorganisationen av flickskolan,

b) att den lämpliga utformningen av den s. k. nivågrupperingen överlämnas

åt de lokala skolledningarna i avbidan på differentieringsproblemets

lösning;

B. besluta sådan ändring av de av Kungl. Maj:t föreslagna statsbidragsgrunderna,

att

1) byggnadsbidrag må utgå för om-, till- eller nybyggnad för real- eller

flickskola även i de fall, då den nuvarande skolorganisationen bibehålies

men byggnadsföretaget prövas vara ändamålsenligt även med hänsyn till

en framtida organisation inom den blivande obligatoriska skolans ram,

2) statsbidrag må utgå till förstärkningsanordningar i folkskolans berörda

femte och sjätte klasser för en veckotimme även i ämnet modersmålet;
C.

i övrigt bifalla Kungl. Maj:ts hemställan;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Sunne m. jl. (I: 546) och den andra inom andra kammaren av

fröken Löwenhielm m. jl. (II: 723), i vilka hemställts,

att riksdagen måtte besluta

att statsbidrag till byggnader till högre skolor skall utgå retroaktivt

från och med år 1946 eller annan tidpunkt, som Ivungl. Maj:t äger att

bestämma,

att statsbidrag utöver vad departementschefen föreslagit i vissa fall må

kunna utgå även för kostnader för uppvärmning och belysning, samt

att fördelningen av hyresintäkterna måtte efter framstiillning från kommunerna

få ske även på annat sätt än att 50 procent går till kommunen

och 50 procent till biblioteks- och materielkassan;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Erik Olsson in. jl. (I: 547) och den andra inom andra kammaren av

herr Nilsson i Östersund in. jl. (11:728), i vilka hemställts, att riksdagen

vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 123 måtte besluta, att

kommunerna även medgivas rätt att upprätta nya i folkskolan inbyggda

realskolelinjer;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 154 dr 1956

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Velander och Arrhén (I: 548) och den andra inom andra kammaren

av fröken Karlsson (II: 722), i vilka hemställts, att riksdagen vid

sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 123 måtte beakta i motionerna

framförda synpunkter;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Strandler och Damström (I: 549) och den andra inom andra kammaren

av fru Lindskog (II: 720), i vilka hemställts,

att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 123 måtte besluta,

att byggnadsbidrag, efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall,

även må kunna utgå till kommuner för nu pågående realskolebyggen ävensom

de byggen, som avslutats efter ingången av år 1956, samt

att den erforderliga anslagssumman uppräknas i enlighet härmed;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Ohlon m. fl. (I: 550) och den andra inom andra kammaren av herr

Helén m. fl. (II: 727), i vilka hemställts,

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 123 beslutar i enlighet

med vad i motionerna anförts, samt

att riksdagen under 8:e huvudtiteln till Bidrag till vissa byggnadsarbeten

inom det allmänna skolväsendet för budgetåret 1956/57 anvisar ett

i jämförelse med propositionen med tre miljoner höjt förslagsanslag av inalles

65 800 000 kronor;

dels en inom andra kammaren av fröken Löwenhielm m. fl. väckt motion

(II: 724), vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta,

att förstärkningsanordningar får vidtagas i den treåriga realskolan och

femåriga flickskolan utöver vad som nu är tillåtet i nuvarande skolformer

genom uppdelning av klass och att detta får ske, där skolöverstyrelsen

finner detta lämpligt,

att vissa timmar, förslagsvis 1/2 veckotimme för varje klassavdelning,

tilldelas skolorna för att disponeras av klassföreståndarna,

att förstärkningsanordningama i folkskolan skall omfatta icke bara engelska

utan även modersmålet samt matematik både i klass 5 och 6,

att konsulenter hos skolöverstyrelsen rekryterade bland aktiva lärare

får anställas regionsvis även för undervisningen i matematik, samt

att riksdagen måtte i övrigt besluta i enlighet med i motionen anförda

synpunkter;

dels en inom andra kammaren av herr Nestrup och fröken Löwenhielm

väckt motion (II: 725), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att

23-gradstjänster för folkskollärare ej skall finnas inrättade vid treåriga

realskolelinjer respektive femåriga flickskolelinjer vid allmänna läroverk,

högre kommunala skolor eller statsunderstödda privatläroverk och ej heller

vid i folkskolan inbyggda treåriga realskolelinjer;

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

dels ock en inom andra kammaren av heir Nestrup in. fl. väckt motion

(II: 726), vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta, att omorganisationen av realskolestadiet

genomföres på så sätt,

att lärare med kvalificerad utbildning till fullo utnyttjas även under

övergångstiden,

att förflyttning av ordinarie och icke-ordinarie lärare endast sker i undantagsfall,

att, där förflyttning ändock skulle bli nödvändig, ersättning för flyttningskostnaderna

utgår till läraren, samt

att ordinarie och icke-ordinarie lärare i läroämnen beredes möjlighet att

erhålla fyllnadstjänstgöring i andra skolor.

Beträffande den av departementschefen förebragta utredningen får utskottet

— i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande hänvisa

till statsrådsprotokollen för den 4 januari och den 16 mars 1956.

Av statsrådsprotokollet för den 4 januari 1956 inhämtas

angående här behandlade frågor i huvudsak följande

Från det å riksstaten uppförda förslagsanslaget till Folkskolor m. m.:

Bidrag till vissa byggnadsarbeten avföres statsbidrag, som utgår enligt

kungörelsen den 31 december 1945 (nr 882) angående statsbidrag till

byggnadsarbeten för folkskoleväsendet och kungörelsen den 4 juni 1948

(nr 438) angående statsbidrag till provisoriska skolbyggnader för folkskoleväsendet.

o . ,

Förevarande anslag har för innevarande budgetår upptagits med

59 800 000 kronor. För nästa budgetår har i statsverkspropositionen,

bilagan åttonde huvudtiteln punkten 252, anslaget föreslagits uppfört med

oförändrat belopp.

Skolöverstyrelsen har föreslagit en höjning av anslaget med 37,2 miljoner

kronor till 97 miljoner kronor. Överstyrelsen har därvid utgått från att

kostnadsramen för statsbidragsberättigade skolbyggnadsföretag — vilken

för vartdera av kalenderåren 1953, 1954 och 1955 utgjorde 142 miljoner

kronor — skulle för kalenderåret 1956 höjas till 340 miljoner kronor.

Departementschefen har framhållit, att det alltjämt föreligger ett mycket

stort nybyggnad sbehov inom folkskoleväsendet. I vilken omfattning

detta behov kan tillgodoses, beror på kvottilldelningen för skolbyggnadsändamål.

Vid bedömande av den antagliga belastningen å förevarande

anslag under budgetåret 1956/57 har departementschefen utgått från att

folkskolebyggenas utrymme i tillståndsbudgeten blir i stort sett oförändrat

under år 1956 i jämförelse med ar 1955.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

Av statsrådsprotokollet för den 16 mars 1956

inhämtas i huvudsak följande

Inledning

Av flera skäl måste de konstruktiva förarbetena för enhetsskolereformen

koncentreras till ett begränsat antal skoldistrikt. Detta gör att en mycket

stor del av de uppväxande årskullarna ännu i många år måste få sin utbildning

i skolor av äldre typ. Organisationsarbetet för att tillgodose de växande

utbildningsbehoven hämmas emellertid i hög grad av den rådande bristen

på lärare med akademisk utbildning, vilken brist främst har sin orsak

i den enormt ökade tillströmningen till de högre skolstadierna under det

senaste årtiondet. Med hänsyn i första hand till den nu angivna omständigheten

men även till behovet av en till syftet begränsad, allmän översyn

av realskolestadiets skolformer bemyndigade Kungl. Maj:t den 30 juni 1954

chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla fem sakkunniga för att

verkställa utredning och avgiva förslag rörande skolväsendets utbyggnad

på realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 19 juli 1954 såsom

sakkunniga ledamöterna av riksdagens andra kammare, statssekreteraren

R. H. L. Edenman, ordförande, seminarieläraren T. E. J. Blidfors, filosofie

doktorn N. G. Helén och hemmansägaren N. I. Johansson samt dåvarande

riksdagsmannen och förste ombudsmannen, numera borgarrådet K. F. F.

Kyling. Åt undervisningsrådet H. R. Lundblad uppdrogs att tjänstgöra

såsom huvudsekreterare åt de sakkunniga. De sakkunniga — som antog

namnet realskoleutredningen — har biträtts av ett antal experter. Utredningen

har i december 1955 avgivit ett betänkande, benämnt realskolan

under övergångstiden (SOU 1955: 53).

Över realskoleutredningens betänkande — eller delar av detta — har

utlåtanden infordrats från statskontoret, riksräkenskapsverket, byggnadsstyrelsen,

statens lonenamnd, skolöverstyrelsen (som hört statens folkskol11^j?rer

SaJnt ett a,ntal rektorer vid olika skolor), överstyrelsen för yrkesutbildning,

arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, psykologisk-pedagogiska

institutet, samtliga länsstyrelser (som i sin tur hört ett antal skolstyrelser)

overstathallarämbetet i Stockholm (som hört Stockholms folkskoledirektion),

allmänna statsbidragsutredningen, de sakkunniga för översyn

av vissa statsbidrag på skolväsendets område samt seminarieutredmngen.

TiUfälle att avgiva yttrande över betänkandet har vidare beretts styrel—fÄ3?

radiotjänst svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund stadernas folkskolmspektörsförbund, rektorernas rikslorening,

laroverkslararnas riksförbund, tekniska läroverkens lärarförbund

seminariernas rektorsförenmg, svenska seminarielärarföreningen, Sverres

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

överlärarförbund, Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund,

svenska facklärarförbundet, riksföreningen för lärarna i moderna

språk, svenska skolläkarf öreningen, seminariernas elevförbund, målsmännens

riksförbund och skolstyrelseförbundens rikskommitté.

I betänkandet skisserar realskoleutredningen några huvudlinjer i de

senaste decenniernas diskussion angående realskolans längd och övergår

därefter till att belysa utvecklingstendenserna inom skolväsendet.

Några drag av det svenska skolväsendets utveckling

I fråga om förhållandena i folkskolan redogör utredningen bland

annat för folkskolans resurser i fråga om undervisning i engelska och erinrar

därvid, att 1954 års nya tim- och kursplaner för den sjuåriga folkskolan för

klasserna 5—7 har alternativ med och utan engelska, medan enhetsskolan

i klasserna 5—7 har engelska som obligatoriskt ämne. Undervisningen i

engelska i folkskolan meddelas dels i form av direkt undervisning, dels i

form av kombinerad korrespondens- och radioundervisning. Behörighet

att undervisa i engelska (och tyska) i folkskolan tillkommer dels den, som

avlagt godkänd tentamen i det främmande språket för akademisk examen,

dels den, som i vederbörlig ordning erhållit ett särskilt kompetensintyg,

dels ock den, som av skolöverstyrelsen erhållit dylik behörighet (kung.

1947: 149).

Efter hand har ett betydande antal folkskollärare förskaffat sig behörighet

att undervisa i främmande språk, vanligen engelska, i folkskolan. Enligt

uppgifter från folkskolinspektörerna och skolstyrelserna fanns sålunda

år 1954 ute i skoldistrikten 6 721 lärare med behörighet att undervisa i

engelska. Omfattningen av undervisningen i engelska i femte och sjätte

klasserna höstterminen 1954 framgår av följande sammanställning. I

Antal läraravdelningar i

Undervisningens

enhetsskola

annan folkskola

Summa

organisation

A-formen

B-

formerna

kl. 5—6

A-formen

B-

kl. 5

kl. G

kl. 5

kl. G

kl. 5 — 6

Lärare med akad. betyg . . .

21

17

3

48

36

8

133

Lärare med komp.-intyg ....

206

137

74

1 594

1 283

866

4160

Komb. korrespondens- och

radiometod..........

13

9

63

67

62

657

871 |

Undervisning ej anordnad . . .

5

7

1

472

530

2 053

3 068

Summa

245

170

141

2 181

1 911

3 584

8 232 ■

I runt tal fick läsåret 1954/55 50 procent av läraravdelningama i folkskolans

femte och sjätte klasser undervisning genom därtill behörig lärare

och 10 procent enligt kombinerad korrespondens- och radiometod, medan

40 procent icke erhöll någon undervisning i ämnet. Relativt långt har un
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

dervisningen hunnit i A-skolorna, där numera på sin höjd en fjärdedel av

läraraydelningarna i klasserna 5 och 6 står utanför. I B-skolorna torde

det däremot alltjämt vara vanligare, att undervisning i engelska saknas

än att den finns.

I sin redogörelse för utvecklingen inom det högre skolväsend

e t avser utredningen med högre skolor i stort sett de skolor, som begagnar

lärare med akademisk utbildning, enbart eller tillsammans med

andra lärargrupper. Efter att ha redovisat hur lärjungarna vid inträdet i

de högre skolornas nybörjarklasser fördelar sig på olika åldersgrupper analyserar

utredningen tendenserna i lärjungetillströmningen till dessa skolor

under de senaste decennierna.

Den totala övergången till realskolestadiet visar en stigning från 13,4 procent

år 1931 till 38,1 procent år 1953 och för år 1954 en nedgång till 37,8

procent. Den direkta orsaken till sänkningen sista året torde vara, att

intagningen i den femåriga realskolan och den sjuåriga flickskolan då upphörde

på några orter i samband med övergång till enhetsskolesystemet;

dessutom har man sannolikt att räkna med en ökning av antalet avvisade

till följd av lokalsvårigheter.

Tillströmningen till de gymnasiala skolformerna, till vilka i detta sammanhang

räknas även folkskoleseminariernas fyraåriga linjer och småskoleseminarierna,

har på motsvarande sätt ökat från 3,6 procent år 1931 til!

15.2 procent år 1954.

De lämnade uppgifterna angående tillströmningen av elever till de högre

skolorna kompletteras av utredningen med sifferuppgifter angående antalet

avvisade sökande till nybörj arklasserna i dessa skolor. Höstterminen 1954

uppgick detta antal till 8 808 vid skolor med anknytning till fjärde klassen,

3 654 vid skolor med anknytning till sjätte klassen och 1 654 vid gymnasier.

Dessa siffror måste dock bedömas med en viss försiktighet, emedan avvisade

sökande ofta återkommer ett följande år, framhåller utredningen.

Under tioårsperioden 1944—54 har antalet k 1 a s s a v d e 1 n i n g a r

stigit med 2 485 eller med 59 procent. En sådan utveckling har givetvis

ställt stora anspråk på samhällsresurserna. Det har gällt att på tio år producera

en lärarkader, som överstiger hälften av den vid periodens början

förefintliga, och att producera lokaler för eu motsvarande utvidgning av

klassrumsbehoven.

Utredningen redovisar vidare vissa undersökningar rörande de nuvarande

lärarkårerna inom olika former av högre skolor och presenterar därvid

ett omfattande statistiskt material, bestående i uppgifter i olika hänseenden

beträffande inemot 8 400 lärare vid olika högre skolor (däribland

enhetsskolans högstadium och i folkskolan inbyggda realskollinjer).

Till askadliggörande av lärarbristens fördelning på läroämnena återger

utredningen vissa uppgifter om i vad mån undervisning till följd av lärarbristen

måst uppdragas åt lärare utan normalt vitsordad fackutbildning i

vederbörande läroämne. Den på detta sätt bestridda undervisningen motsvarade

hösten 1953 sammanlagt 705,3 heltidstjänster och hösten 1954

sammanlagt 672,1 heltidstjänster. De högsta talen hänför sig till matematik

(200,9 resp. 198,5), därnäst kommer modersmålet (112,4 resp. 101,3), fysik

(82,6 resp. 80,1), kemi (56,1 resp. 63,5) och geografi (57,5 resp. 52,9).

Lärarbristen har förvärrats i kombinationen biologi-kemi, medan en märkbar

förbättring inträtt i modersmålet i kombination med moderna språk,

kanske även i kombination med historia. I klassiska språk, franska, filosofi,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956 11

psykologi och pedagogik kan någon lärarbrist knappast utläsas ur statistiken.

Utredningen redogör slutligen för sina synpunkter på den närmaste

framtidens utveckling.

Utredningen erinrar, att ännu för några år sedan föräldrarnas önskemål

i stort sett bestämde takten i fråga om det högre skolväsendets kvantitativa

utveckling. Just nu är läget, åtminstone på vissa punkter av skolorganisationen,

ett annat. Samhällets möjligheter att tillhandahalla lärare

och klassrum är en faktor av avgörande betydelse.

I syfte att ge en föreställning om de anspråk, som det högre skolväsendet

kan väntas ställa på lärartillgångama under det närmaste decenniet, har

utredningen verkställt omfattande beräkningar. Dessa beräkningar utgar

från att nuvarande organisationstyper i stort sett bibehålies och att utvecklingen

kommer att följa vissa av utredningen skisserade utvecklingslinjer.

Det sammanlagda antalet klassavdelningar vid de högre

skolorna skulle under dessa förutsättningar tillväxa i det tempo, som framgår

av följande siffror.

Hösten

år

Antal klassavdelningar i

Tillväxt

för året i

procent

enhetsskolans

högstadium

real- och flick- skolor av äldre

typ

gymnasiala

skolformer

hela organi- sationen

1954 .....

308

4 748

1612

6 668

—

1955 .....

450

4 920

1710

7 080

6,2

1956 .....

660

5 070

1810

7 540

6,6

1 1957 .....

940

5180

1940

8 060

6,9

1958 .....

1310

5 260

2 090

8 660

7,4

1959 .....

1960

5 260

2 280

9 500

9,7

1960 .....

2 700

5 200

2 500

10 400

9,6

1961.....

3 600

5 000

2 700

11300

8,7

1962 .....

4 400

4 800

2 900

12 100

7,1

1963 .....

5 200

4 500

3100

12 800

5,8

1964 .....

6 000

4100

3 200

13 300

3,1

1965 .....

6 700

3 700

3 300

13 700

3,0

Utredningen påpekar, att en höjning eller sänkning av lärjungemedeltalet

i klasserna kan påverka behovet av klassavdelningar mycket avsevärt.

Minskar man genom den ena eller andra åtgärden lärjungemedeltalet per

klassavdelning med en enda lärjunge, skulle salunda detta vid oförändrat

totalantal lärjungar öka antalet klassavdelningar med omkring 250 instundande

läsår och med minst 450 läsåret 1965/66. En fortgående automatisk

stegring av lärjungemedeltalet har lika stora verkningar, ehuru i motsatt

riktning.

Organisationens snabbaste tillväxt skulle vara att motse omkring ai

1959; därefter skulle expansionen raskt avtaga framemot mitten av 60-talet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 154- år 1956

Lärarbe hovet för det kalkylerade antalet avdelningar beräknas

under de givna förutsättningarna öka med mer än 75 procent under den

närmaste tioårsperioden. Hur ökningen skulle fördela sig på olika år och

lärarkategorier framgår av följande sammanställning.

Läsår

Lärare med

akad. utbildn.

Folkskollärare

med vidareutb.

Special-

lärare

Summa

1955/56 .......

6 450

1 730

320

8 500

1956/57 .......

6 820

1860

340

9 020

1957/58 .......

7 230

2 010

350

9 590

1958/59 .......

7 710

2170

370

10 250

1959/60 .......

8 320

2 430

380

11130

1960/61 .......

8 900

2 700

400

12 000

1961/62 .......

9 400

3 000

400

12 800

1962/63 .......

10 000

3 300

400

13 700

1963/64 .......

10 500

3 600

400

14 500

1964/65 .......

10 600

3 900

400

14 900

1965/66 .......

10 700

4 000

400

15 100

Under rubriken speciallärare har sammanförts folkhögskollärare, som

inte tillhör någon av de bada föregående grupperna, samt lärare i merkantila

och tekniska ämnen. Öyningsskollärama är inte medtagna. Beräkningarna

är som av det föregående framgått utförda på grundval av nu gällande

bestämmelser och tar således icke hänsyn till en eventuell övergång till

treårig realskola under tioårsperioden.

Pa grundval av de gjorda antagandena om skolväsendets utveckling

och om lärarproduktionen framlägger utredningen följande kalkyl över

tillgång och efterfrågan på akademiskt utbildade

lärare för åren 1956—65.

Läsår

i

1956

1957

1958

1959

1960

1961

1962

1963

1964

1965

Lär arproduktion

430

450

540

610

700

780

820

980

1 050

1100

Ersättningsbehov

210

210

190

180

160

150

140

150

150

150

Utvidgningsbehov

370

410

480

610

580

500

600

500

100

100

Överskott ....

- 150

O

rH

1

-130

- 180

O

1

+ 130

+ 80

+ 330

+ 800

+ 850

Underskottet i den akademiska lärarproduktionen bör enligt utredningen

i främsta rummet täckas genom vidareutbildning av folkskollärare.

Utredningen kringgärdar sina beräkningar om framtida skolförhållanden

med de starkaste reservationer. Den framhåller, att kalkylerna närmast

är att fatta som räkneexempel, vilka belyser, hur utvecklingen kan komma

att te sig, om en obligatorisk nioårig enhetsskola skall vara genomförd i

början av 1970-talet och under övergångstiden i stort sett samma utvecklingstendenser

som hittills gör sig gällande inom det högre skolväsendet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

13

Skolledarna om realskolestadiets organisation

Enligt direktiven har realskoleutredningen haft att överväga två olika

organisationsalternativ. Enligt det ena skulle de nuvarande realskoletvperna

bibehållas men folkskollärare anställas för en sa stor del a% undervisningen,

som motsvarar klasserna 1° och 1‘, 25 och 2‘, l4 och 1’. Enligt

det andra skulle realskolan göras treårig och flickskolan femårig. För att

få till stånd en totalbedömning av skälen för och emot har utredningen till

skolledarna ställt vissa frågor angående deras erfarenheter av och uppfattning

om realskolestadiets organisationsproblem.

Ehuru undervisning i engelska i folkskol an först på

senare år anordnats på mellanstadiet i något större antal skoldistrikt, föreligger

redan nu en ganska omfattande erfarenhet om vad denna undervisning

kan prestera. De högre skolornas rektorer och språklärare har på

många håll fått mottaga nybörjare med två års, ett års eller ingen föregående

undervisning och kan anställa jämförelser mellan olika lärjungegrupper.

Folkskolinspektörerna har haft tillfälle att jämföra den direkta

undervisningen och radioundervisningen i folkskolan. Pa förhand kan man

dock vänta, att erfarenheterna skall vara mycket växlande. Undervisningstraditionen

kan inte ha hunnit bli lika fast som i folkskolans andra ämnen;

bättre resultat är sannolikt att motse, när lärarna mera allmänt fått följa

sina klasser ett par gånger genom de föreskrivna kurserna i engelska.

Av den redogörelse utredningen lämnar för sina undersökningar framgår,

att rektorernas uppskattning av folkskolans engelskundervisning är

mycket skiftande. Kritiska omdömen omväxlar med relativt erkännsamm''a.

Det visar sig också, att förkunskaperna i engelska från folkskolan i de

högre skolorna utnyttjas i ganska skiftande utsträckning. Försök att taxera

det värde för nybörj arundervisningen i engelska i de högre skolorna, som

ligger i att eleverna åtnjutit undervisning i ämnet i folkskolan, visar, att

den vanligaste uppskattningen, såväl bland språkmän som icke-språkmän,

är, att folkskoleundervisningen ger ett försprång, som grovt taget motsvarar

en termin.

Flertalet av folkskolinspektörerna har funnit, att den kombinerade korrespondens-

och radioundervisningen i engelska i stort sett givit mycket

tillfredsställande resultat.

Vad angår folkskollärarnas kompetens för undervisning i engelska anför

utredningen, att endast några få rektorer godtagit en på kompetensintyg

stödd behörighet annat än som nödfallsutväg. Däremot har inspektörerna

allmänt godtagit nämnda intyg som behörighetsgrund, även om önskemål

om kompletteringar i en eller annan form icke är ovanliga.

Även de arbetshygieniska förhållandena i realskolan

och i folkskolans övergångsklasser har av utredningen undersökts genom

eu enkät bland skolledarna. Utredningen har därvid bland annat tillfrågat

rektorerna, huruvida de anser, att arbetsbördan i realskolan för närvarande

är för betungande för någon större lärjungegrupp. Av de närmare 300 till
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande nr 15J+ år 1956

frågade rektorerna svarar en stor grupp nej utan att närmare ingå pa

frågan.

Andra anser, att arbetsbördan visserligen icke är för stor för elever med

normal begåvning för teoretiska studier av det slag, som bedrivs i realskolan,

men att saken ställer sig annorlunda för elever med mindre goda

förutsättningar för realskolestudier, särskilt de ambitiösa bland dessa.

Åtskilliga rektorer framhåller i detta sammanhang den extra belastning

de dagligen resande lärjungarna måste uthärda. Vanligen anses de båda

högsta klasserna vara mest arbetskrävande.

På fråga huruvida barnen i fjärde och sjätte klasserna i folkskolan skadligt

forceras inför övergången till högre skolor, har ett dussin inspektörer

avgivit svar, som kan tolkas därhän, att ingen avsevärd forcering av barnen

förekommer inom inspektionsområdet. Ofta beror detta på distriktets

speciella struktur. Lika många folkskolinspektörer och ett par folkskolestyrelser

har konstaterat viss forcering inför övergången men är icke beredda

att beteckna den som skadlig.

Omkring halva antalet folkskolinspektörer har däremot intrycket, att

skadlig forcering förekommer. Flera inspektörer inskränker dock sitt omdöme

till fjärde klassen eller anser åtminstone denna klass svårast utsatt.

Ej sällan är missförhållandena begränsade till någon stad med utpräglad utrymmeskonkurrens.

Folkskoledirektionen i Stockholm har funnit, att forceringen är en

realitet och en allvarlig sådan, men att en skadlig forcering torde vara svår

att påvisa. Direktionen har betonat angelägenheten av att alla möjligheter

prövas att bereda barnen lugn i skolarbetet.

Utredningen finner det icke lätt att sammanfatta så divergerande meningar,

som dem man möter i de arbetshygieniska frågorna. Det gemensamma

är det nästan självklara, nämligen för den högre skolans del, att

arbetsbelastningen alltid blir för stor för några, om skolan frekventeras

även av lärjungar, vilkas begåvningsutrustning icke räcker till för det avsedda

studiemålet,. och för folkskolans del, att arbetet på vissa håll blir

forcerat i anknytningsklasserna, om platstillgången i de högre skolorna är

otillräcklig, och att forceringen kan bli skadlig, om konkurrensen om platserna

överstiger en viss gräns.

Vid valet av realskoletyp har rektorerna vid de liögre skolorna

med stor enhällighet röstat för bibehållande av nuvarande organisation,

om så behöves med ett inslag av folkskollärare i kollegierna.

De skäl mot en treårig realskoleorganisation, som framkommit vid läroverksenkäten,

sammanfattas av utredningen i följande punkter:

1. Den femåriga realskolans effektivitet beror till stor del på att realskolan

får arbeta med gallrade klasser. Folkskolans klasser 5 och 6 är ogallrade

och kan därför inte prestera detsamma som den femåriga realskolans

eller den sjuåriga flickskolans båda första klasser. Effektiviteten blir ytterligare

lidande genom att kurserna under folkskoleåren inte kan uppläggas

för eu obruten femårig studiegång med realexamen som mål. Den nuvarande

kunskapsnivån i realexamen och vid övergången till gymnasiet kan

därför icke uppnås, om realskolan göres treårig.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

2. För de lärjungar, som väljer fyraårig realskola, har olägenheterna av

den sena övergången hittills kompenserats genom ett års förlängning av

studietiden. Om nu studietiden i realskolan förkortas, kan icke heller denna

lärjungegrupp uppnå samma slutnivå, eftersom man inte på tre år kan

hinna detsamma som på fyra. Svårigheterna med kursernas utformning

blir på samma gång mera framträdande och kommer särskilt att göra sig

gällande vid övergången till det fyraåriga gymnasiet, som skulle inträffa

endast två år efter övergången från folkskolan.

3. Skall trots allt nuvarande examensstandard tillnärmelsevis upprätthållas,

måste arbetet i realskolan forceras mer än hittills varit vanligt.

Hygieniska betänkligheter reser sig dock upp mot varje mera avsevärd

ökning av arbetsbördan under pubertetsåren. En icke obetydlig del av den

nuvarande lärjungeuppsättningen skulle över huvud taget icke kunna fylla

de skärpta kraven på kunskapsinhämtande. Höjes då med hänsyn härtill

inträdesfordringarna, komme betygsj akten i folkskolan att bli intensivare

och forceringen av lärjungarna även där att tilltaga.

4. Den skärpta konkurrensen skulle infalla vid en tidpunkt, då lärjungarna

befinner sig i den begynnande puberteten, och måste därför medföra

ökade risker för individen.

5. Även för lärarna bleve arbetet i realskolan drygare, särskilt för lärarna

i skrivningsämnena. De klasser, som skulle försvinna, ar just de, som

kräver det minsta hemarbetet av lärarna. En sänkning av lärarnas genomsnittliga

undervisningsskyldighet komme därigenom att aktualiseras.

6. Vid de mindre skolenheterna bleve det omöjligt att ordna lärarnas

tjänstgöring, utan att dessa måste åtaga sig undervisning i ämnen, som ej

ingår i deras fackstudier.

7. Införandet av treårig realskola i stället för femårig skulle åtföljas av

en sänkning av lärarnas utbildningsnivå, eftersom undervisningen i klasserna

5 och 6 normalt bestrides av folkskollärare utan den vidareutbildning,

som fordras för anställning i tjugu tredje lönegraden. Om däremot de lägsta

klasserna bibehålls vid läroverken, komme undervisningen i dessa klasser

att skötas övervägande av folkskollärare med vidareutbildning, vilka i sin

undervisning komme att följa läroverkens traditioner.

8. Förlusten av de lägre klasserna i realskolan skulle minska skolans

möjligheter att uppnå kontakt med hemmen.

Det huvudsakliga skäl för treårig realskola, som framkommit från läroverkshåll,

är den svåra lokalbristen, som väntas kvarstå under lång tid.

Huru valet mellan treårig realskola och längre realskoleformer med tjugutredjegradstjänster

i botten ter sig från folkskolans synpunkt, framgår med

största tydlighet av den omröstning utredningen anställt bland folkskolinspektörerna

och vissa skolstyrelser. En överväldigande majoritet av de

tillfrågade föredrar alternativet treårig realskola. De skäl för en treårig

realskola, som har framkommit i folkskoleenkäten, sammanfattar utredningen

i följande punkter:

1. Den dubbla anknytningen nödvändiggör omgrupperingar av lärjungarna

med åtföljande lärarornbyten. Klasslärarens fostraruppgift förutsätter

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets utlåtande nr tö.'', av 1956

för genomförandet en viss grad av kontinuitet. Om lågstadiet blir treårigt,

blir det i regel lärarbyte efter tredje klassen. Vid slutet av fjärde klassen

sker på många orter en betydande avgång av lärjungar till högre skolor, vid

slutet av femte klassen en mindre sådan, vid slutet av sjätte klassen åter

en betydande avgång. Om realskolan görs treårig, kan klasserna i folkskolan

hållas samman under de tre år, som barnen behöver för att passera mellanstadiet.

Därigenom sparas också en myckenhet organisationsarbete.

2. På orter, där inkörsporten till de högre skolorna är trång, forceras

barnen alltför ofta, främst av föräldrarna men även av lärarna, och undervisningen

inriktas alltför mycket på skriftliga prov och muntliga förhör.

Den högre skolans tryck på folkskolan är i måttlig dos stimulerande, men

blir skadligt, om det driver till en alltför hetsig betygsjakt. Om inträdesfordringarna

till den treåriga realskolan inte behöver sättas alltför högt

och om platstillgången på realskolestadiet genom reformen ökas, kan forceringen

hållas inom rimligare gränser än nu ej sällan är fallet.

3. Genom övergången till treårig realskola uppskjutes valet av studieväg

för de lärjungegrupper, som nu går till femårig realskola och sjuårig

flickskola. Anlagsbedömningen torde kunna ske säkrare vid 13-årsåldern

än vid 11-årsåldern; särskilt gäller detta den praktiska begåvningen.

4. Begåvningsgenomsnittet hos de efter klass 4 avgående lärjungarna är

högre än hos de kvarstannande. Arbetet med de genom avgången försvagade

klasserna har visserligen lett till en för de svagare lärjungarna avpassad

enklare och mera konkret undervisning, men detta har ej kunnat hindra

att klasserna blir håglösare och i olika avseenden besvärligare. Sämre element

i klassen får lättare att ta ledningen.

5. Organiserandet av skolan i fullständiga treårscykler innebär ett närmande

till den blivande enhetsskolans organisation.

6. Det vore för folkskolan nyttigt med ett inslag av lärare med relativt

omfattande vidareutbildning. Om tjugutredjegradstjänsterna vid de högre

skolorna blir överflödiga, finns det viss utsikt, att sådana tjänster i stället

inrättas i folkskolan.

7. Av olika skäl, exempelvis för att tillgodogöra sig tidsvinsten i den femåriga

realskolan, skickar föräldrarna ofta barnen från hemmet tidigare än

nödvändigt. Barnen undandras därigenom i förtid hemmens fostran eller

måste underkasta sig tröttande dagliga resor.

Så länge undervisning i engelska icke är konsekvent genomförd i folkskolans

femte och sjätte klasser, måste den nuvarande realskoleorganisationen

i vissa delar bevaras. Flera skolledare anser, att fyraåriga linjer

även av andra skäl bör bibehållas vid sidan av de treåriga. Sålunda påpekas,

att sådana linjer kan behövas för sent mognande begåvningar och

för lärjungar, som på grund av tröttande resor, inverkan av puberteten

eller andra privata svårigheter behöver en lugnare studiegång än den treåriga

realskolans,

att fylla som underlag för kunskapsjämförelser. Vissa farhågor har dock

uttalats för att vid ett biandsystem den mest krävande linjen inte skulle

komma att dra till sig det duktigaste elevklientelet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 15J+ år 1956

17

Erfarenheterna av den treåriga realskolan

Realskoleutredningen redovisar i betänkandets fjärde kapitel hittills

vunna erfarenheter av försök med treåriga realskollinjer. Dessa linjer kan

uppdelas i tre olika kategorier, nämligen sådana, som ansluter till utdifferentierade

engelskläsande avdelningar av folkskolans sjätte klass, linjer anslutna

till enhetsskolans sjätte klass och linjer anknytande till sjätte klass

av i princip odifferentierad engelskläsande folkskola. Vad den förstnämnda

kategorien beträffar har utredningen nöjt sig med en summarisk redogörelse,

då det enligt utredningens mening icke finns anledning att tro,

att dessa linjer är vare sig sämre eller bättre än andra realskoleformer.

Även i fråga om den andra kategorien är erfarenheterna så begränsade, att

det icke synes utredningen möjligt att draga några bestämda slutsatser.

Huvudintresset samlas därför kring de till den sistnämnda gruppen hörande

linjerna. Dessa linjer förberedes genom förstärkningsanordningar i folkskolan

— framför allt vid undervisningen i engelska — åtminstone i Stockholm,

Göteborg, Halmstad och Lund. Den omfattning, i vilken linjerna

förekommer framgår av följande sammanställning, vari även anges den

betygssumma (i 10 ämnen), som föreskrivits för inträde på linjen. * I

Intag-

Anta

avdelningar på teoretisk linje

nings-

läsåret 1954/55

vt 54

poäng

kl. 1

kl. 2

kl. 3

realexamen

16

12

7

7

6

16

3

3

—

—

16

3

2

—

—

17,5

1

1

—

—

18

1

1

1

—

17

1

1

—

—

Stockholms folkskolor (»1947 års försöksverksamhet»;

även examensfri

praktisk linje) ..................

Halmstads folkskolor (endast praktiska

linjer) ....................

Lunds folkskolor (även praktisk linje)

H. allmänna lärov. för flickor i Göteborg

...........................

H. allm. lärov. för flickor i Hälsingborg

...........................

Burgårdens samrealskola i Göteborg..

I fråga om lärjungeurvalet vid de treåriga linjerna anför utredningen

bland annat följande.

I praktiken har inga lärjungar intagits på minimipoäng vid de tre

läroverkslinjerna. Vid de båda göteborgsläroverken var den

lägsta förekommande poängen vid intagningarna 1954 18,5 (10 ämnen och

ämnesgrenar), vid hälsingborgsläroverket 20. Erfarenheterna av lärjungeurvalet

och lärjungarnas studieintresse har hittills varit goda.

2 — Bihavfj till riksdagens pTotokoll 1956. 6 sand. Nr 154

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

De i folkskolan inbyggda realskollinjerna är något

lättare tillgängliga. Endast vid handelslinjen i Halmstad har poängtröskeln

på grund av utrymmesbrist varit något högre än som avsetts,

hösten 1954 17,5 poäng. Den teoretiska linjen i Lund synes ha dragit till

sig ett någorlunda gott lärjungematerial, medan erfarenheterna i Halmstad

är ogynnsammare särskilt ifråga om den tekniska linjen.

Betygsfördelningen i klass 4 för vissa lärjungegrupper inom överlärardistrikt

tillhörande 1947 års försöksverksamhet i Stockholm framgår av

följande uppgifter.

Medelpoäng i klass 4

Lärjungegrupp

samtliga nio ämnen

och ämnesgrenar;

årskull

ämnesgrenarna tal- och läsövningar,

skrivning och språk- lära samt tillämpad

räkning; årskull

1947

1948

1947

1948

1. Lärjungar, som gick till högre skolor .........

16,8

17,5

5,7

6,0

2. Lärjungar, som senare gick till teor. linje......

14,2

14,6

4,9

5,0

3. Lärjungar, som senare gick till praktisk linje ..

11,1

11,0

3,7

3,8

4. Lärjungar i »vanlig klass» ..................

9,7

9,9

3,2

3,4

De lärjungar i första årskullen i Stockholm, som övergick till den teoretiska

linjen, hade vårterminen i klass 6 i medeltal 17,9 poäng (10 ämnen),

medan de som övergick till den praktiska linjen i medeltal hade 12,2 poäng.

Folkskoledirektionen uttalar, att den tillämpade minimipoängen synes väl

avvägd och att studieintresset i allmänhet varit mycket stort.

Utredningen redogör vidare för arbetsförhållandena inom

de treåriga linjerna och anför därvid bland annat följande.

Skolöverstyrelsen har fastställt särskilda tim- och kursplaner

för treåriga teoretiska realskollinjer med timsummor, som är

något högre än motsvarande summa för den fyraåriga linjens tre högsta

klasser.

Undervisningsmetoderna vid de treåriga linjerna skiljer

sig icke från dem som brukas på läroverkens vanliga realskollinjer. Däremot

har det ansetts önskvärt, att lärjungarna har tillgång till läxhjälp.

I Stockholm har sådan varit organiserad såväl i klasserna 5 och 6 som på

högstadiet. Företrädesvis har det gällt språk och matematik. Jämväl i

Lund anordnas läxhjälp två timmar dagligen måndag—fredag under terminen,

och i Halmstad, där man överväger att införa samma arrangemang,

har tillsvidare hemuppgifterna i största möjliga omfattning begränsats.

Vad angår lärjungarnas arbetsbelastning har överlärarna i

Stockholm genomgående förklarat, att den varken av lärjungarna själva

eller lärarna anses för stor. Även i Lund har undervisningsplanen för den

teoretiska linjen kunnat följas, utan att lärjungarna alltför mycket behövt

anstränga sig; däremot har rapporterats, att handelsämnena på den praktiska

linjen, i synnerhet stenografien, tar mycken tid i anspråk.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Statsutskottets utlåtande nr 154 <ir 1956

Arbetsbelastningen vid läroverkslinjerna betecknas av rektorerna som

relativt sträng men ingalunda orimlig för det slag av lärjungar, som bör

rekrytera linjerna.

Vid jämförelse med de treåriga läroverkslinjerna observerar man starkare

för tid savgång inom 1947 års försöksverksamhet. Ett betydande

antal lärjungar har övergått till den praktiska linjen eller avbrutit studierna

sedan skolplikten fullgjorts. Däremot har avgången till gymnasiet varit

obetydlig.

Av de inbyggda linjerna har endast 1947 års försöksverksamhet hittills

fört fram abiturienter till realexamen.

Utredningen har genom en särskild expert gjort en grundlig analys av

studieresultaten vid 1947 års skolor i Stockholm och jämfört dem med

motsvarande resultat vid fyraåriga realskolelinjer i Stockholm. Materialet

från 1947 års skolor omfattar inemot 800 lärjungar, som under åren 1949—

52 mottagits i klass 7 och som normalt skulle ha varit framme vid realexamen

vårterminen 1955 eller tidigare. Detta material har av utredningen

ansetts vara någorlunda tillräckligt som underlag för en statistisk bearbetning.

Vid sina jämförelser har utredningen utgått från att endast

lärjungar med samma betygssumma i folkskolans klass 6 rättvisligen kan

jämföras med varandra. Bedömningen av examensresultaten har icke grundats

uteslutande på de av lärarna satta betygen utan också på de omdömen,

som avgivits av skolöverstyrelsens eftergranskare. Utredningen

sammanfattar på följande sätt resultaten av sin undersökning.

Det resultat vi kommit till skulle kunna formuleras så, att de treåriga

realskolorna i 1947 års försöksverksamhet lyckats på tre år föra fram till

målet en minst lika stor del av intagningskontingenten som de° fyraåriga

realskolorna kunnat föra fram på fyra år, men att kunskapsnivån i skrivningsämnena

kvalitativt är något lägre i den treåriga realskolan. Skillnaden

understiger enligt lärarnas bedömning skillnaden mellan Ba och B i ett av

de fyra skrivämnena men motsvarar enligt eftergranskarna skillnaden mellan

Ba och B i ett eller högst två av ämnena.

Vi måste dock eftertryckligt framhålla, att vår undersökning icke innebär

någon exakt värdesättning av de jämförda skolformerna. Vårt material

har varit bra litet, vi har inte heller kunnat ta hänsyn till sådana omständigheter

som klassernas storlek, arbetsbördan under studietiden, den organiserade

läxhjälpen, lärjungarnas ålder i realexamen eller olikheter i avseende

på lärarnas utbildning och erfarenhet av undervisning på realskolestadiet;

några av dessa faktorer torde ha verkat till den treåriga realskolans fördel,

andra till den fyraårigas. Vi har också måst avstå från att följa de olika

lärjungegrupperna på gymnasiet, då det ännu är för få, som övergått dit

från 1947 års skolor, och ännu färre, som avslutat sina gymnasialstudier.

Enligt vår uppfattning saknas dock för närvarande anledning antaga, att

en fullständigare statistisk undersökning skulle ha givit ett väsentligt

annorlunda utslag.

Skolutredningens och våra undersökningar tycks leda till resultatet, att

i genomsnitt den fyraåriga linjen betygsmässigt ligger något över den

femåriga och denna i sin tur över den treåriga. Valet mellan dem är natur
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

ligtvis icke avgjort därigenom, ens om man begränsar sig till de båda ytterligheterna:

den fyraåriga och den treåriga linjen. Den fyraåriga linjen

vinkar med utsikten att höja betyget i realexamensskrivningarna ett halvt

betyg i ett eller två ämnen, den treåriga erbjuder ett års tidsvinst för fortsatta

studier eller produktivt arbete.

Det är inte nödvändigt att här fastslå, vilket av dessa företräden som

bör taxeras högst. För oss är det nog, att svaret icke är självklart. Vi har

kommit till den övertygelsen, att även den treåriga realskolan under vissa

betingelser på ett tillfredsställande sätt fyller sitt ändamål. Vilken form

av realskola som i praktiken bör ges företräde, blir då beroende av överväganden,

vari även andra faktorer än de här diskuterade spelar in.

Realskolan under övergångstiden

1. Studiegångens längd i realskolan

I betänkandets femte kapitel tar utredningen ställning till de argument

för och emot en treårig studiegång i realskolan, som under utredningsarbetets

gång framkommit, och framlägger därefter sina egna förslag.

Vad först angår frågan om den treåriga realskolan som grundval

för gymnasiestudier uttalar utredningen som slutsats av sina

överväganden, att ett system med treårig realskola som huvudform bör

vara fullt funktionsdugligt som förberedelse för gymnasiestudier. Till samma

slutsats kommer utredningen i vad gäller den treåriga realskolan som

underlag för verksamhet i det praktiska livet.

Som en fördel med treårig realskola betonar utredningen den tidsvinst,

som denna skolform innebär för vissa lärjungegrupper.

Vad angår förhållandet folkskola — realskola finner

utredningen, att skillnaden i det sätt, på vilket barnen vid 11 och vid 13 års

ålder reagerar inför övergången till realskolan, icke synes vara så betydande,

att den kan fälla avgörandet i den aktuella organisationsfrågan

men att de skadeverkningar i form av forcering och betygs jakt i övergångsklasserna,

som kan påvisas i synnerhet på större orter, ändock är ett viktigt

argument i diskussionen om realskolans organisation. Det är inte i och

för sig något starkt argument för femårig eller fyraårig eller treårig realskola,

säger utredningen, men det ger ett bestämt stöd för den organisation,

som är mest ägnad att förbättra platstillgången i den högre skolan och

därmed dämpa konkurrensen vid intagningarna.

Utredningen framhåller vidare, att den treåriga realskolan möjliggör en

bättre organisation av arbetet i folkskolan. Anknytes realskolan till folkskolans

sjätte klass, kan klasserna i folkskolan sammanhållas under samma

lärare och med i huvudsak oförändrad lärjungeuppsättning under tre

hela år, arbetet bedrivas i lugnare tempo och betygsjakten inför övergången

till den högre skolan hållas inom rimligare gränser. För denna

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets utlåtande nr 154 dr 1956

senare anknytning talar också sociala skäl, bland annat önskvärdheten

av att valet av utbildningsväg träffas vid en tidpunkt, då lärjungarnas

fallenhet för studier kan bedömas säkrare än i 11-årsåldern.

Lärarbristen utesluter enligt utredningens mening möjligheten

att alltjämt begagna akademiskt utbildad arbetskraft i de lägre klasserna

av den nuvarande realskolan. Däremot ger den icke någon entydig anvisning

i valet mellan direktivens båda alternativ, den treåriga realskolan och

den äldre organisationen, kompletterad med tjugutredjegradstjänster.

I den mån svårigheter uppstår att anskaffa det antal tjugutredjegradslärare,

som ansetts erforderligt för den nuvarande organisationens bibehållande,

vinner det konkurrerande alternativet med dess treåriga realskola

i slagkraft. Perspektivet förskjutes ytterligare till förmån för alternativet

treårig realskola, om det gäller att skapa betingelser för en ännu starkare

kvantitativ utveckling av den högre skolan.

Enligt vad som framkommit vid utredningens enkäter skulle lokalsvårigheterna

vara det ojämförligt svåraste hindret för realskolans

expansion.

Den treåriga realskolan erbjuder det mest lokalbesparande alternativet.

Ersätts den fyraåriga studiegången med en treårig, skulle uppenbarligen

vid oförändrat antal paralleller en betydande lokalbesparing komma till

stånd.

Även utbytet av femårig realskola mot treårig torde dock medföra vissa

lokalbesparingar. En del av lärjungarna i realskolan intas från högre klass

i folkskolan än normalt. Om man bortser från inträdessökande privatskolelever,

hade år 1954 22,2 procent av de i klass l5 utan prövning intagna

genomgått klass 5, medan endast 10,5 procent av de i klass l4 utan prövning

intagna hade genomgått klass 7. Folkskolan måste hålla lokaler för

denna maskerade kvarsittning. En lokalbesparing torde också bli möjlig,

där folkskolan arbetar med klasser, som inte är fullsatta. På landsbygden

är detta ofta nödvändigt på grund av bebyggelseförhållandena. En del lärjungar,

som nu avgår till högre skola, skulle därför kunna kvarstanna i

hembygdens skolor utan att antalet läraravdelningar behöver ökas.

Den för utredningen centrala frågan är emellertid icke de vinster ur

investeringssynpunkt, som kunde göras vid oförändrat antal paralleller på

realskolestadiet utan fastmer, huruvida man kan öka platstillgången genom

att omdisponera lokalbeståndet. Verkningarna av en övergång till systemet

treårig realskola ter sig från denna synpunkt rätt olika, allteftersom jämförelsen

gäller fyraårig eller femårig realskola. Utredningen anför följande.

Omorganisationen av den fyraåriga realskolan

till treårig medför en ökning av platstillgången, som varierar lokalt

och temporärt men vid oförändrat lokalbestånd någorlunda kan karakteriseras

genom förhållandet 4:3. Samtidigt inträder en lättnad för folkskolan,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 154 er 1556

enär ökningen av antalet platser i realskolan innebär en avlastning för folkskolans

klass 7 och även för klass 8, där sådan finnes.

En ändring av den fyraåriga realskolan till treårig är dock intet snabbt

verkande medel. Den omedelbara effekten blir endast, att samma antal

lärjungar som förut mottas för treårig i stället för fyraårig utbildning. Först

tre år efter det omorganisationen påbörjats, försvinner klass 4, motsvarande

antal klassrum blir lediga och intagningen kan ökas. För att vinst i kapacitet

skall kunna göras tidigare än efter tre år, måste överenskommelse

med folkskolan träffas om tillfällig disposition i eu eller annan form av de

klassrum, som kan bli lediga där genom ökad intagning av lärjungar i realskolan.

Behovet av akademiskt utbildad lärarlcraft är givetvis i längden nära

proportionellt med antalet linjer. Första året skulle emellertid en avsevärd

ökning av behovet av dylika lärare uppstå, utan att intagningskapaciteten

då förbättrades, eftersom klass l4, som normalt sysselsätter tjugutreor,

ersätts med klass l3, som normalt sysselsätter akademici.

Om ett läroverk med femårig realskola, som omorganiseras

till treårig, även efter omorganisationen får disponera

alla sina klassrum, blir en kapacitetsförhöjning möjlig, som i stort sett

torde kunna karakteriseras genom förhållandet 5:3. Utredningen anser

visserligen, att avdelningar av klass l3 första året endast bör komma till

stånd i mindre omfattning, men organisatoriskt möter det intet hinder

att, om man så önskar, redan första året upprätta några avdelningar av

klass l3 för lärjungar, som eljest hade varit hänvisade till folkskolans klass

7. Intet lokal tillskott för skolorganisationen i dess helhet behövs första året

— förutsatt att tillfälligt ledigblivna klassrum i läroverket får utnyttjas för

folkskolans behov — och om skolplikten är åttaårig icke heller andra året,

men sedan erfordras en utvidgning av folkskolans lokaler, i mån som de

ledigblivna klassrummen i läroverket måste disponeras för realskolans

högre klasser. Det ökade lokalbehovet för folkskolan beror ytterst på att

denna skola får mottaga ett större tillskott av lärjungar i klasserna 5 och

6 (genom att den lägre anknytningen till realskolan slopas) än som motsvarar

den avlastning av klasserna 7 och 8, som kan förväntas som en

följd av ökad platstillgång i realskolan. Ökningen av lokalbehovet blir

större, om skolplikten blott är sjuårig, än om den är åttaårig.

Besparingar i akademiskt utbildad lärarkraft kommer att göras i samband

med omorganisationen, endast i den mån sådana lärare vid tidpunkten

för omorganisationen fortfarande tjänstgör i de båda lägsta klasserna.

Huvudskillnaden är av annat slag. Vid en ökning av antalet paralleller

genom upprättande av treåriga linjer, skulle de relativt begränsade byggnadsföretag,

som blir behövliga, falla inom folkskolans ram och stödjas

med statsbidrag, medan en lika stor ökning av antalet paralleller av femårig

realskola skulle leda till relativt större byggnadsföretag vid de högin

skolorna — för närvarande utan statsbidrag •— och samtidigt till en lokalbesparing

för folkskolan. Systemet treårig realskola i stället för femårig

kan omedelbart praktiseras, ger en lcapacitetsförbättring redan första året

och medger ett uppskov på ett par år med lokalfrågornas lösning, medan

en utvidgning med bibehållande av systemet femårig realskola vanligen

förutsätter, att lokalfrågorna löses först. Många av de högre skolorna är

dessutom redan nu så stora, att de ej kan utvidgas utan stora svårigheter.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande nr 154 dr 1956

Utredningen framhåller, att de nyss återgivna resonemangen är schematiska

och endast avsedda att ge en föreställning om problem, som kan

väntas uppstå i samband med omorganisationen. Verkligheten varierar

långt mera.

I praktiken torde de ledigblivande lokalerna vid de högre skolorna enligt

utredningens mening delvis komma att utfyllas med elever i samma alder

som lärjungarna i folkskolans högsta klasser, delvis med ungdom i högre

åldersklasser (gymnasiet, klass 3''!, i distrikt med sjuårig skolplikt även

klass 23). Mottagandet i högre skolor av den förra gruppen skulle innebära

en avlastning för folkskolan, som delvis — men icke helt — kunde kompensera

den ökade belastningen genom övertagandet av klasserna 1J och 25.

Den senare gruppen måste däremot nödvändigtvis innebära en ökning av

totalbelastningen på skolorganisationen. På vissa orter torde detta komma

att vålla kännbara svårigheter.

Även om den samlade ökningen i platstillgången av anförda orsaker blir

lägre än som anges genom bråken 4/3 och 5/3, anser utredningen, att vinsten

i utbildningsplatser på många orter genom övergång till treårig realskola

kommer att bli högst avsevärd.

Utredningen understryker, att det som tillspetsar situationen just nu är

de stora årskullarnas krav, och uttalar, att den i detta läge icke längre kan

tveka att tillgripa det hjälpmedel, som synes effektivast: den treåriga realskolan.

Nödlösningar på den nuvarande organisationens grund synes utredningen

otillräckliga.

En allmän övergång till treårig realskola med kort frist skulle, framhåller

utredningen, medföra betydande fördelar. Det skulle göra skolsystemet

överskådligt för allmänheten, enkannerligen målsmännen, det

skulle spara en mängd administrativt arbete och ge klar sikt i planeringsfrågorna;

genomförandet av enhetsskolesystemet skulle slutligen i organisatoriskt

avseende förenklas.

Emellertid talar enligt utredningens mening vissa skäl för bibehållande

av den nuvarande organisationen i viss utsträckning. Det finns platser,

där den nuvarande organisationen är tillräcklig eller med blygsamma provisorier

kan göras tillräcklig. Det är vidare med hänsyn till 1950 års giv

i skolfrågan önskvärt, att den äldre organisationen bevaras i den utsträckning,

som erfordras för jämförelser beträffande arbetsförhållanden och

arbetsresultat, i den mån sådana är möjliga. En mindre radikal lösning

vore från dessa synpunkter önskvärd, och ökat utrymme kunde på samma

gång beredas för kommunernas bestämmanderätt.

Skall en effektiv kommunal planering för de stora årskullarna komma

till stånd på den högre skolans område, måste dock enligt utredningens

bestämda mening byggnadsbidrag medges även för högre skolor

enligt bestämmelser, som i huvudsak anknyter till de för folkskolebyggnader

gällande. Om dylika byggnadsbidrag införes, bör en livligare kom
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

munal aktivitet på den högre skolans område kunna förväntas, i främsta

rummet med syfte att fa till stand tre- eller fyraåriga kommunala realskolor.

Trycket på den äldre realskoleorganisationen lättas därigenom, och

riskerna för en alltför snäv begränsning av utbildningstillfällena genom den

äldre organisationens bibehållande minskas. Utredningen anser sig under

denna förutsättning kunna tillstyrka en anordning av realskolan under

öxergångstiden, som smidigare fogar sig efter lokala förutsättningar.

Utredningens huvudförslag, alternativ A, är sålunda, att statsbidrag

till byggnadsföretag skall medges även för högre skolor och att realskolan

skall organiseras med treårig lärogång, byggd på sjätte klassen av

folkskola med undervisning i engelska i femte och sjätte klasserna; dock

att nuvarande organisation med femarig och fyraårig lärogång under övergångstiden

före enhetsskolans genomförande skall kunna i viss utsträckning

bibehållas.

Om däremot förslaget om byggnadsbidrag icke förverkligas, räknar utredningen

med såsom ett alternativ B att den treåriga realskolan

genom författningsföreskrifter allmänt genomföres i den utsträckning bibehållandet

av fyraåriga linjer icke påkallas med hänsyn till lärjungar, som

icke har erforderliga förkunskaper i engelska, eller på grund av andra särskilda

omständigheter.

\ ad i de två alternativen föreslagits beträffande femåriga, fyraåriga och

treåriga, realskollinjer gäller i tillämpliga delar även i fråga om motsvarande

linjer vid kommunala flickskolor: sjuåriga, sexåriga och femåriga.

I fråga om de båda alternativen inhämtas av propositionen följande.

Alternativ A. För varje skoldistrikt bör utarbetas en organisationsplan,

upptagande de statliga och kommunala skolor, som

skall vara verksamma inom kommunen ävensom de stora dragen av deras

organisation. I fråga om realskolorna föreslår utredningen, att under de

närmaste åren vissa normaltyper av organisationsplaner fastställs.

1. På några av de orter, där för närvarande såväl fyra- som femårig realskola

är inrättad, kommer måhända skolstyrelsen1) till uppfattningen, att

nuvarande realskoleorganisation kan och tillsvidare bör bibehållas. Antalet

avvisade inträdessökande är kanske icke större än att platstillgången kan

anses tillräcklig eller åtminstone blir det, i fall kommunens samtliga för

skoländamal avsedda lokaltillgangar fullt effektivt utnyttjas. Olägenheterna

för folkskolans del i form av klassupplösningar m. in. är måhända icke

heller större än att de kan bäras. Hinder bör då icke möta för kommunen

att bibehålla existerande realskoleorganisation, intill dess övergång till enhetsskolesystemet

skall ske.

2. Även på orter, där realskolan för närvarande är fyraårig, kan skolstyrelsens

prövning tänkas utmynna i ett förslag om organisationens bibehållande.

Måhända finnes på orten endast en enkellinjig fyraårig realskola

och undervisningen i engelska på folkskolans mellanstadium har ännu icke

i tillräcklig utsträckning genomförts i trakten. Måhända skulle övergång

1 Utredningen åsyftar här den av skolstyrelseutredningen i dess betänkande SOU 1955: 31 föreslagna,

för olika skolformer gemensamma skolstyrelsen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

till treårig realskola göra det omöjligt att få läroämnena. företrädda av

fackutbildade lärare. Måhända påverkar också den fyraanga realskolans

förtjänster i andra avseenden styrelsens beslut. I många fall bor en pa

sådana grunder utarbetad organisationsplan utan betänkligheter kunna

godtagas. .... . , , .

3. På de många orter, där antalet avvisade är stort och lokalbristen

besvärande, återstår det för styrelsen endast att föreslå inrättandet av

treårig realskola, kompletterad med nödigt antal fyraåriga linjer alltefter

ortens förhållanden och samtidigt en indragning av den femariga realskolans

lägsta klasser.

4 Ett biandsystem av fyra- och treåriga linjer kan även uppkomma pa

orter, som tidigare endast haft fyraårig realskola, om denna kompletteras

med treåriga linjer.

Vissa anvisningar om linjernas användning torde bora utfardas av skolöverstyrelsen.

. o ....

En organisation, som enligt utredningens mening maste undvikas, ar

kombinationen av treåriga och femariga linjer. Vid en dylik maste man

nämligen räkna med att »högpoängarna» går till den femåriga linjen medan

den treåriga får nöja sig med ett svagare elevmaterial. Den sistnämnda

linjen kan väntas lätt råka i vanrykte med påföljd att den skärpta konkurrensen

om platserna i den femåriga realskolan kvarstår.

En organisation, som upptar såväl femåriga som treåriga linjer, bor

enligt utredningens mening endast förekomma i de sällsynta fall, där starkare

konkurrens mellan linjerna i rekryteringshänsee.nde icke är att vänta

exempelvis av geografiska skäl. Bortsett från dessa undantagstall bor° den

femåriga realskolan avskaffas på alla de orter, där nu fem- och treariga

linjer arbetar parallellt med varandra.

Enligt hittillsvarande praxis har statsmakternas beslut om upprättande

av en realskola brukat innefatta beslut jämväl i fråga om dess linjeorganisation.

Härutinnan bör nu enligt utredningens åsikt ändring ske:^ medgivande

av riksdagen bör utverkas att utan dess hörande inrätta treariga linjer i

stället för fyraåriga och femåriga i de läroverkskommuner, där sådant pa

grund av ortsförhållandena befinnes påkallat. I den man den äldre organisationen

bibehålls, bör däremot riksdagens beslut fortfarande gälla.

I några få fall upptar gällande organisationsplan för ett läroverk enbart

femåriga linjer. I vissa fall torde det vara önskvärt, att vid övergång ti

treårig realskola en och annan fyraårig linje inrättas vid ett sådant läroverk

vare sig med hänsyn till inträdessökande, som inte läst engelska,

eller''av andra skäl. Riksdagens medgivande till behövliga anordningar av

detta slag synes jämväl böra inhämtas.

Vid det slutliga fastställandet av organisationsplanen bor bland annat

iakttagas, att organisationen icke får försvåra eller försena eu framtida

övergång till enhetsskolan eller leda till en mindre ändamålsenlig planläggning

av erforderliga byggnadsföretag. .... . ,

Handläggningen av organisationsfrågorna föreslås i övrigt ske enligt

följande riktlinjer.

Förslag till organisationsplan bör utarbetas av den av skolstyrelseutrednino-en

föreslagna gemensamma skolstyrelsen. Formlig föreskrift torde

möjligen med undantag för de största skoldistrikten böra meddelas om

att vederbörande rektor skall höras och kollegiet beredas tilllälle att avge

yttrande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statswtskottets utlåtande nr lö/+ är 1056

Om mellaninstanser för skolväsendet kommer till stånd i anslutning till

förslag, som skolstyrelseutredningen därom framställt, torde organisationsplanerna,

närmast komma att gå till vederbörande mellaninstans, och denna

bör äga fastställa sådan organisationsplan, som icke upptager högre allmänbildande

skolor med staten eller kommunen som huvudman eller i folkskolan

inbyggda realskollinjer eller innebär inrättande av enhetsskola. Upptar

planen skolor av dessa slag, bör det åligga mellaninstansen att med eget

yttrande översända planen till skolöverstyrelsen, som i regel bör ha att bes.

u^a * ärendet. Överstyrelsen förutsattes därvid ingå på en realprövning av

föreslagna organisationens lämplighet, icke minst med hänsyn till den

torestaende övergången till enhetsskolesystemet. Endast i ett begränsat anta!

ta 1 synes frågor, som ingår i organisationsplanerna, behöva underställas

ivungl. Maj :ts prövning. Så bör ske 1) om enhetsskola skall införas, oavsett

om därvid nagon del av den äldre organisationen skall bibehållas eller icke,

2) om kommunalt gymnasium eller annan högre kommunal skola eller i

tolkskolan inbyggd realskollinje skall inrättas, 3) om ändring föreslås i linjesystemet

vid ett högre allmänt läroverks gymnasium eller vid ett kommunalt

gymnasium, 4) om vid högre skola praktisk linje skall anordnas, 5) om

skolöverstyrelsen undantagsvis finner sig kunna tillstyrka, att femåriga och

treariga linjer upprätthålls inom samma kommun samt 6) om på ort, där

treårig realskola skall införas, finns statsunderstött privatläroverk med

oJC’. s““a! ansluten till folkskolans fjärde klass. Har Kungl. Maj:t redan

pa särskild framställning meddelat beslut i här omförmälda avseenden kan

givetvis skolöverstyrelsen omedelbart fatta beslut. Är detta icke händelsen

maste ärendet i berörda delar underställas Kungl. Maj:t, innan skolöverstyre

sen fastställer organisationsplanen. Upprättande av ny statlig skola,

om bildning av realskola till högre allmänt läroverk och anvisande av statsunderstöd

åt kommunalt handelsgymnasium måste givetvis beslutas av

riksdagen, innan därav föranledd ändring av organisationsplanen godkännes

basom exempel på statliga skolor, som kan ifrågakomma till upprättande,

nämner utredningen försöksgymnasierna. Däremot har den utgått

iran att inga nya statliga realskolor kommer att upprättas.

Den av utredningen föreslagna gången för behandling av organisationslragorna

kan icke i sin helhet tillämpas, förrän de gemensamma styrelserna

tratt i iunktion och mellaninstanserna inrättats. Intill dess måste realskofestadiets

organisationsfrågor handläggas i nu gällande ordning. I stället

tor de gemensamma styrelserna torde lokala samarbetsnämnder lämpligen

kunna forbereda organisa tionsförslagen efter av skolöverstyrelsen uppdragna

riktlinjer (Aktuellt 1954 s. 272). Om efter sådan utredning kommunen

önskar ändring i realskolans nuvarande linjeorganisation, exempelvis

rån och med läsaret 1956/57, har vederbörande kommunalrepresentation

att inge förslag darom till skolöverstyrelsen, som med eget utlåtande överlämnar

fragan till Kungl. Majrts avgörande. Självfallet bör även under

tiden Inre de gemensamma styrelsernas tillkomst friställda lokaler inom en

skolform i man av behov utnyttjas för andra skolformer.

I vad män organisationsplanens innehåll skall påverka de till pri va tlaroverk

utgående statsbidragen måste bedömas från fall till fall. Om i en

kommun statslaroverkens femåriga linjer och den kommunala flickskolans

sjua riga linjer ersatts med tre- resp. femåriga, är det naturligt, att statsbidrag

i regel icke heller utgår för klasser vid privatläroverken, som motsvarar

1'' och 1 , 2° och 2''. Somliga privatläroverk intar emellertid en fri
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

stående ställning i förhållande till ortens skolväsen i övrigt. Särskilt galler

detta internatläroverken. När skolöverstyrelsen till Kungl. Majjts provmng

överlämnar organisationsplan för kommun, van finnes statsunderstött

privatläroverk med till folkskolans fjärde klass ansluten linje synes överstyrelsen

böra uttala sig om läroverkets ställning i ortens skolvasen. Därvid

bör överstyrelsen, om den finner, att statsbidrag efter omorganisationen

icke bör utgå för vissa klasser vid läroverket, framstalla de förslag, som

föranleds av det resultat, vartill ämbetsverket salunda kommit.

Alternativ B. Utredningen har intet att erinra mot att aven i detta

fall bestämmelser om de högre skolornas organisation i smom tid mtas i de

lokala organisationsplanerna, men organisationen kunde i detta tall ut,

egentlig olägenhet lika väl fastställas av skolöverstyrelsen efter horande i

erforderlig utsträckning av vederbörande lokala instanser. Frågor om upprättande

av nya skolor, inbyggda linjer, praktiska linjer m. m- skul e - göras i nu gällande ordning. Därest i något fall — e^mpelvis yrdlett

internatläroverk — nuvarande organisation ansages bora bibehållas, fmg

det ankomma på vederbörande styrelse att darom ansöka hos lvungl.

Maj :t, som skulle äga bifalla ansökningen, därest tillräckliga skal anförts

f°IUfrSloS genomförandet framhåller utredningen, att på orter

med femårig realskola treåriga linjer i regel bör upprättas forst tredje aret,

sedan intagningen i klass D första året upphört. Lärjunge som dessförinnan

önskar treårig studiegång i realskolan, kan dock mottas i klass 2

om han har erforderliga betygskvalifikationer. Med hansyn till att pa

orter tillgången till platser i realskolan varit så knapp, att aven larjungar

med ganska god studiebegåvning måst avvisas och pa grund av svårigheterna

med lärarnas omplacering vill utredningen icke motsatta. sig, a

även de båda första åren treåriga linjer upprättas i den utsträckning, som

den beslutande instansen, Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen, imnei

^ På orter, där endast fyraåriga linjer för närvarande förekommer möter

intet hinder att omedelbart övergå till treårig realskola i hela den utsträckning

som med hänsyn till ortens förhållanden anses lämplig. Tvärtom ar

det i sådana fall önskvärt, att omorganisationen genomföres i ett snabbt

tempo, så att man icke alltför länge behöver vänta pa den lokalbesparing,

som står att vinna genom övergång till treårig studiegång i realskolan.

I fråga om de i folkskolan inbyggda realskollinjerna

uttalar utredningen, att dessa i viss mån bryter mot folkskolans traditioner

och att förutsättningarna för en sammansmältning av hela_ skolorganisationen

för realskolestadiet till en organisatorisk enhet föreligger forst i

samband med enhetsskolans genomförande. Bäst är förutsättningarna, om

de teoretiska linjerna balanseras genom väl utvecklade examensfria praktiska

linjer. De lokala förhållandena är emellertid så skiftande, att utredningen

icke anser det lämpligt, att de inbyggda linjerna under övergångstiden

vare sig förbjuds eller påbjuds.

Därest utredningens förslag om byggnadsbidrag för liogre skolor genomföres,

anses inbyggandet i folkskolan av examenslinjer kunna begränsas till

.le skoldistrikt, där dylika linjer redan medgivits. Där det för närvarande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

finns femåriga inbyggda linjer i folkskolan, i seminariernas övningsskolor

eller i de kommunala flickskolorna, bör omorganisation till treåriga _

eller undantagsvis fyraåriga — linjer företagas, när så sker med den femariga

realskolan vid ortens allmänna läroverk.

Om byggnadsbidrag icke medges för de högre skolorna, torde det icke

kunna undvikas, att realskolans utvidgningsbehov i relativt stor utsträckning

täckes genom inbyggande av realskollinjer i folkskolan.

• Då de inbyggda linjerna liksom folkskoleväsendet i allmänhet i princip

ar avsett endast för skoldistriktets egna barn, måste det tillses, att landsbygdens

barn icke kommer i försämrat läge genom upprättandet av inbyggda

linjer.

2. Folkskolan som grundval för en treårig realskola

Utredningen framhåller, att det föreligger vissa skillnader mellan å ena

sidan en lärogång, som omfattar folkskolans femte och sjätte klasser och

en på dem byggd treårig realskola, och å andra sidan en femårig realskola

byggd på folkskolans fjärde klass. Dessa skillnader påverkar folkskolans’

formaga att i klass 5 och 6 ge det underlag, som den treåriga realskolan

kraver, och utredningen framlägger därför förslag till vissa åtgärder, som

skulle gora folkskolan stabilare som grund för en treårig realskola. På samma

gång skulle dessa åtgärder innebära en värdefull standardhöjning för

folkskolan i dess helhet.

För att oka effektiviteten av undervisningen i engelska och matematik

föreslår utredningen förstärkningsanordningar i klasserna

5 och 6. Alltefter lokala förhållanden kan dessa utformas på

olika sätt.

För skolor med tva eller flera parallellavdelningar av samma klass föreslar

utrednmgen en partiell differentiering av lärjungarna efter deras studieforutsattmngar

pa det satt skolkommissionen tidigare föreslagit beträffande

amnet engelska. Medan lärjungarna i flertalet ämnen följer klassens gemensamma

undervisning, föreslås i engelska och matematik ett visst utbvte av

1 arjungar kunna ske mellan parallella klasser, så att jämnare undervisnmgsavdelnmgar

erhalles. Anordningen benämnes av utredningen »nivågruppering»

Utredningen understryker, att en sådan gruppering icke kan

tagas till mtakt för en allmän begåvnmgsuppdelning av eleverna i klasserna

5 och 6. Anordningen medför ej några ökade kostnader. Fn lämplig

tidpunkt för omgrupperingen av eleverna i engelska finner utredningen

vara efter hostterminen i femte klassen.

VMB^lor och enkla A-skolor kan en förstärkningsanordning av detta

f a# ,ej- lfragako™ma. Fn delning av klassen i två mindre undervisningsax

delningar ar däremot ofta möjlig under en eller annan timme. Utredningen

föreslår, att — i viss analogi med förhållandena inom enhetsskolan

,™ddr* VK Sk°a: som bddar underlag för treårig realskola, skall

uppdeIas 1 tva tmdervisnmgsavdelnmgar. Uppdelning bör medges beträf
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Statsutskottets utlåtande nr 15/+ år 1956

fande engelska under två veckotimmar i femte och tva i sjätte klass och

i fråga om matematik under en veckotimme i sjätte klass. Rätten till uppdelning

bör för båda ämnena inträda, när lärjungeantalet överstiger 20.

Med eu sådan uppdelning av klasserna under viss del av undervisningen

skulle möjlighet skapas att åt de elever, som kan väntas ha förutsättningar

att övergå till den treåriga realskolan, ge en överkurs i ämnet (»partiell

nivågruppering»).

Då svårigheter att samordna läsordningarna med skolskjutsarna och

nödvändigheten att undvika alltför langa väntetider för eleverna pa manga

håll kan väntas förhindra utnyttjandet av de föreslagna delningsmöjhgheterna,

föreslår utredningen, att extra skolskjuts i skälig utsträckning skall

få anordnas för att möjliggöra delningen, i synnerhet om skolskjutsen är

önskvärd även ur andra synpunkter.

Utredningen anser, att som alternativ till den partiella nivågrupperingen

möjlighet bör finnas att, där så befinnes lämpligt, i stället anordna speciell

stödundervisning åt vissa lärjungar, antingen i form av läxhjälp eller i

form av trimning för en överkurs i ämnet. Det bör sta skoldistrikt fritt att

välja mellan dessa olika former av förstärkningsanordningar inom ramen

för den kostnad, som uppdelningen av läraravdelningen i grupper skulle betinga.

Dessa andra former av förstärkning bör dock närmare preciseras och

i varje särskilt fall underställas statens folkskolinspektör för prövning

och godkännande. Antalet lärjungar i grupp, som erhåller läxhjälp eller

speciell trimning, bör inte understiga fem, om statsbidrag skall kunna

erhållas för anordningen.

Utöver de nämnda tre formerna av förstärkningsanordningar har utredningen

vissa ytterligare förslag till effektivisering av undervisningen. I

engelska anses sålunda effektiva B-skolemetoder böra utexperimenteras

och sammanfattas i en handledning att tillställas lärarna i sådana skolor,

där differentiering ej kan införas. Skolbibliotek och klassbibliotek bör

vidare — med anlitande av ordinarie biblioteksanslag — förses med lämpligt

urval av bredvidläsningsböcker i engelska.

Utredningen förutsätter, att under föreliggande omständigheter standardprov

kommer att anordnas även i engelska på samma sätt som sker i

modersmålet och matematik.

Utredningen har icke ansett sig böra föreslå någon form av nivågruppering

i det för klasslärarens arbete centrala modersmålsämnet men påpekar,

att i detta ämne rätt mycket bör kunna vinnas genom en starkare inriktning

av undervisningen på fasta bestående kunskaper i ämnets väsentliga

delar. Skolöverstyrelsen bör i samband med införandet av treårig realskola

tillse, att de metodiska anvisningarna ger ett gott stöd för strävandena

att samla undervisningen i modersmålet kring givande och väsentliga

moment.

Åtskilliga år framåt måste det finnas skolor, som inte kan anordna nagon

undervisning alls i engelska, sådana som är hänvisade till radioundervisning

och sådana som inte kan utnyttja vissa erbjudna förmåner. Konsekvenserna

härav för lärjungarnas del kan enligt utredningens uppfattning, om det gäller

mindre skillnader, utjämnas genom anvisningar för betygsättningen.

År skillnaderna mera betydande, torde enda möjligheten vara att hänvisa

de lärjungar, som erhållit en svagare underbyggnad, till realskolans

fyraåriga linjer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SO Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

Realskoleutredningen framlägger även förslag i fråga om lärarkompetensen

och behörighetskurserna för undervisning i

engelska.

... Utredningen föreslår, att tjänster i lönegraden Ce 23 skall kunna inrättas

jämväl i folkskolan för lärare, som i tentamen för filosofisk ämbetsexamen

erhållit minst en betygsenhet i engelska språket och i övrigt är behöriga

för ordinarie folkskollärartjänst i 23 lönegraden. Utredningen beräknar,

att till en början 50 dylika tjänster skall vara till fyllest.

Utredningen anser, att den på kompetensintyg grundade behörigheten att

undervisa i engelska principiellt och praktiskt är otillräcklig för en undervisning

i ämnet, som skall ligga till grund för vidare studier, men finner

sig under rådande förhållanden tvungen att tills vidare acceptera den, i

medvetande om att en bättre lösning i de flesta fall ej står att vinna.

För att förstärka denna behörighet föreslår utredningen i fråga om de

särskilda behörighetskurser, som anordnas vid folkskoleseminarierna,

att för tillträde till behörighetskurs för elev på fyraårig linje skall krävas

deltagande i den frivilliga undervisningen i engelska i klasserna I4 och II4

samt gott uttal och betyget Med beröm godkänd i engelska språket vid

flyttning till seminariets klass III4, varvid förutsättes att betygsskalan vid

flyttningen till sistnämnda klass skall vara densamma som i folkskollärarexamen;
att

för tillträde till behörighetskurs för elev på tvåårig linje skall fordras

gott uttal och betyget Icke utan beröm godkänd i ämnet i studentexamen

eller vid motsvarande prövning;

att tillträde till behörighetskurs dock skall kunna medges elev med lägre

betyg än nyss nämnts, om ämnesläraren finner eleven äga tillräckliga kunskaper;
att

varje deltagare i behörighetskurs skall vara skyldig auskultera tio

till tolvr timmar i klasserna 5 och 6 och hålla en undervisningsserie på 6 h

8 timmar, eventuellt utbytt mot två kortare serier å 4 timmar;

ufi behörighetskursen förlängs till att omfatta jämväl vårterminen i

högsta klassen och

att de nuvarande ograderade kompetensintygen ersätts med intyg omfattande

vitsorden Godkänd, Med beröm godkänd och Berömlig.

Utredningen är fullt på det klara med att dess förslag till förstärkning

av behörighetskurserna icke kan gå fria från kritik. Undervisningen i engelska

i folkskolan har tillkommit för folkskolans egen skull och icke för

realskolans, och det som hindrar dess fulla utbyggnad är bristen på kompetenta

lärare. Ökade fordringar kunde försvåra rekryteringen. Utredningen

föreslår därför, att de ifrågasatta ändrade bestämmelserna rörande behörighetskurserna

icke skall träda i kraft förrän vid de behörighetskurser, som

anordnas läsåret 1958/5!), och att de höjda fordringarna för kompetensintygen

följaktligen skall tillämpas först från och med år 1960.

Beträffande de på enskilt initiativ anordnade behörighetskurserna med

av skolöverstyrelsen beviljad examensrätt föreslår utredningen,

att dessa kurser för att få examensrätt skall omfatta minst fem veckor

(nu i regel fyra veckor) oberäknat examinationsperioden och att det skriftliga

behörighetsprovet skall komma senast under tredje veckan,

att för att möjliggöra att de muntliga och praktiska momenten får

större utrymme under kursveckorna — kursarrangörerna skall uppmanas

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Statsutskottets utlåtande nr 154- år 1956

att förvissa sig om att deltagarna pa förhand inhämtat sadana kunskapsmoment,

som lämpar sig för självstudier,

att för högre vitsordad kompetens viss praktisk utbildning skall fordras

även av behörighetsaspiranter, som utbildas vid de privata behörighetskurserna,

samt

att de nu utgående stipendierna höjes från för närvarande högst 500

kronor till högst 050 kronor.

Den föreslagna förstärkningen av de privata kurserna bör genomföras

året näst efter det, då omläggningen av seminariernas behörighetskurser

påbörjas.

Med hänsyn till de hittills lindrigare kraven vid behörighetsprov i engelska,

finner utredningen det i hög grad angeläget att sörja för vidareutbildning

åt de lärare med äldre behörighet, som nu undervisar i

femte och sjätte klasserna, och att utvidga skolöverstyrelsens konsulentverksamhet

till att avse även nämnda klasser.

Utredningen föreslår i detta hänseende följande.

1. Fortbildningskurser under ferierna bör anordnas i en utsträckning,

som bestäms från år till år. De bör lämpligen förläggas till orter med möjlighet

till internatförläggning. På varje ort synes tre till fyra tvåvecxorskurser

kunna anordnas efter varandra. Antalet deltagare i varje kurs bör

vara högst 30, totala antalet deltagare bör beräknas till omkring 300 per

år. Anslag bör beräknas under rubriken »Kurser för lärare in. fl. vid läroanstalter

tillhörande folkundervisningen». För dessa kurser gällande allmänna

bestämmelser bör äga tillämpning även för nu ifrågavarande fortbildningskurser.

2. De nu anordnade stödkurserna i radio, avseende klass 5, bör utsträckas

till klass 6. Dessa kurser, som avser lärare med behörighet, finansieras

genom särskilt anslag till aktiebolaget radiotjänst.

3. Pedagogdagar, omfattande auskultation och konferenser, bör anordnas

i regional regi på av skolöverstyrelsen utsedda läroverks- eller seminarieorter,

förslagsvis på tjugu platser per år, för från gång till gång växlande

folkskolor. Kursledare bör vara någon erfaren läroverks- eller semmarielärare

i engelska. Reseersättning och dagtraktamente bör i förekommande

fall utgå till kursdeltagarna. Till kursledare, konferensledare och auskulterade

lärare bör arvode utgå.

4. Från och med budgetåret 1957/58 bör medel beräknas på skolöversty
relsens

stat för avlönande av förslagsvis fyra konsulenter, som skall vara i

verksamhet hela läsåret och som — helt eller till övervägande del — skall

ha till uppgift att följa arbetet i folkskolans klass 5 och 6 i engelska. Eftersom

det yppat sig vissa svårigheter att tillsätta de redan befintliga konsulenttjänsterna,

bör arvodet vara tillräckligt högt för att tillförsäkra konsul

entverksamheten kvalificerade lärarkrafter. .....

De av förslagen under punkterna 1—3 föranledda anslagshöjningarna

föreslås vidtagna snarast möjligt och senast från och med budgetåret

1057/58. .......

För upprätthållande av kontakten mellan radiotjänst och skolorna föreslås,

att även radiotjänsts konsulenter i denna egenskap skall iiga besöka

läraravdelningar, som anmälts till stödkurserna.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

Om treårig realskola införes, måste enligt utredningens mening även

den kombinerade korrespondens- och radioundervisningen,

så långt ske kan, anpassas efter det nya läget, åtminstone

för de mera begåvade lärjungarnas del.

För detta ändamål föreslår utredningen,

att medel anvisas för anordnande — i radiotjänsts regi eller genom skolöverstyrelsen

av 2 å 3 tvåveckors sommarkurser för handledare årligen

och

att radiotjänsts konsulentverksamhet, som för närvarande handhaves av

35 konsulenter, huvudsakligen läroverkslärare på olika platser i landet, utvlc>gas,

om möjligt sa, att varje skola med radioundervisning kan få ett ej

alltlör kort besök per år, varvid konsulenten bör i varje klass åtminstone

ahöra en hel lektion, själv hålla en demonstrationslektion och ha en timmes

konferens med läraren.

Utredningen anser, att förslagen om förstärkningar av undervisningen i

folkskolan, om de förverkligas, bör kunna bidraga till att göra undervisningen

effektivare även i ämnen, för vilka utredningen av kostnadsskäl icke

ansett sig kunna föreslå särskilda förstärkningsanordningar.

3. Realskolans utformning m. m.

Ehuru utredningens jämförelse mellan treårig och fyraårig realskola i

Stockholm givit det knappast förutsedda resultatet, att vid lika startpoäng

minst lika stor procent av lärjungarna i den treåriga som i den fyraariga

realskolan natt realskolans studiemål utan tidsförlust, finner utredningen

det nödvändigt att, när den treåriga realskolan föreslås bli

realskolans, huvudform, noggrant undersöka, huruvida icke lättnad kan

bringas lärjungarna genom komplement till organisationen i en eller annan

form. Inbyggda praktiska examenslinjer, linjer ledande till särskild realexamen

och fyraåriga linjer av nuvarande typ är exempel på sådana

komplement. Tillhandahållandet av läxläsningshjälp och minskning av

läijungeantalet i klasserna är också åtgärder, som utredningen anser böra

övervägas.

Utredningen föreslår, att läroverkens inbyggda praktiska examenslinjer

fortfarande skall vara tvaariga men att skolöverstyrelsen

skall bemyndigas medgiva, att i klasserna l3, 24 och 35 vid allmänna läroverk

(och kommunala realskolor) med handelslinje ämnet slöjd helt och

hållet eller delvis ersätts med maskinskrivning och på samma sätt vid

läroverk med teknisk linje manlig slöjd med verkstadsarbete och teckning

med ritteknik. Vid lärjungars flyttning till nästa klass bör de praktiska

läroämnena maskinskrivning, verkstadsarbete och ritteknik räknas som

övningsämnen, oaktat lärarna avlönas efter samma grunder som vid undervisningen

i dessa ämnen i närmast följande klasser. I vad mån liknande

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

anordningar bör vidtagas på de sällan förekommande hushålls- och jordbrukstekniska

linjerna anses böra få ankomma på Kungl. Maj:ts prövning

från fall till fall.

I den inbjudan till försöksverksamhet, som skolöverstyrelsen i oktober

1950 lät utgå till skolorna, tog överstyrelsen upp frågan, hur realskolan

skulle kunna sättas i stånd att bättre taga vård om samtliga lärjungar,

som där vinner inträde, och avpassa utbildningen efter lärjungarnas förutsättningar.

Överstyrelsen framförde där tanken på en särskild realexamen

för sådana lärjungar, som önskade utbyta två eller högst tre teoretiska

ämnen mot praktiska ämnen; den vanliga realexamen komme då att förbehållas

de för teoretiska studier bättre rustade eller mer intresserade lärjungarna.

Utredningen framhåller, att försöken med särskild realexamen

tillkommit på grund av behov, som framträtt inom nuvarande skolorganisation

med dess fem- och fyraåriga linjer. Förr i tiden kunde skolan

inte göra så mycket för de lärjungar, som hade utpräglade svårigheter

med skrivningsämnena. Denna skolans begränsning har emellertid, betonar

utredningen, börjat kännas alltmer otillfredsställande. Allmänt erkännes

numera, att även de högre skolorna har ett ansvar för de lärjungar de

mottagit, även för dem som har svårigheter att uppfylla det som skolan

traditionellt brukat begära.

Utredningen anser, att anordningen med särskild realexamen nu passerat

experimentstadiet. Enligt utredningens mening är den väl behövlig redan

inom den nuvarande organisationen med dess fyra- och femåriga linjer,

såvida icke intagningspoängen höjes mer än utredningen kan tillstyrka.

Införandet av särskild realexamen till allmännare bruk bör ses som en fristående

reform, vilken inte står i omedelbart sammanhang med införandet

av treårig realskola. Den bör, så snart omständigheterna det medgiver,

genomföras, även där den äldre realskoleorganisationen bibehålies. Behovet

av särskild realexamen anses icke mindre komma att göra sig gällande

inom den treåriga realskolan. Fastmer anser utredningen, att om anordningar

för särskild realexamen icke överallt kan träffas, skolor med treårig

linje bör äga företräde.

Differentieringen för särskild realexamen bör liksom hittills omfatta de

två högsta klasserna. Villkoren för tillträde till särskild linje bör sättas

lägre än vad som normalt kräves för flyttning till näst högsta klassen.

Lärjungar, som icke flyttats eller icke önskar begagna tillfället att övergå

till särskild linje, kan som kvarsittare tillbringa ett andra år i klass l3.

Vid läroverk, där fyraårig linje finnes, bör dock rektor äga i mån av

utrymme överföra sådana lärjungar till motsvarande klass av den fyraåriga

realskolan (klass 24).

Om särskild realexamen allmänt genomföres skulle detta, enligt utredningens

beräkningar, medföra en ökning av undervisningen i teoretiska

läroämnen vid allmänna läroverk och kommunala realskolor motsvarande

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1050. G sand. Nr 154

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 15J+ år 1956

omkring 100 heltidstjänster, vartill kommer undervisning i andra ämnen

motsvarande omkring 45 tjänster. Utredningen räknar därvid med att anslag

för särskild undervisning ej anvisas ett läroverk, om antalet lärjungar,

som anmäler sig till linjen, understiger fem.

Under rådande lärarbrist är en post på 100 lärare icke obetydlig. När

utredningen det oaktat föreslår, att undervisning ledande till särskild realexamen

normalt skall meddelas vid de allmänna läroverken och de kommunala

realskolorna, förutsätter den, att undervisningen i regel icke skall

behöva genomföras vid en skola förrän från och med läsår, då klass 23

där första gången anordnas, och att skolöverstyrelsen även under åren

närmast därefter skall äga dispensera skolan från skyldighet att anordna

sådan undervisning, därest särskilda omständigheter, exempelvis lokalsvårigheter,

kan åberopas för uppskov. Å andra sidan bör skolöverstyrelsen

enligt utredningens mening kunna medge, att undervisning för särskild

realexamen anordnas även vid allmänt läroverk och kommunal realskola,

där treårig linje icke är inrättad eller ännu blott är representerad med sin

första klass, därest överstyrelsen efter prövning av tillgången på lärare

i vederbörande ämneskombinationer finner tillräckliga skäl föreligga för

sådant medgivande. Kostnaden för undervisningen, som hittills bestritts ur

skolöverstyrelsens anslag för försöksverksamhet, anses från och med budgetåret

1957/58 böra utgå ur vederbörande skolforms avlöningsanslag.

Beträffande inträdesfordringarna i realskolan påpekar

utredningen, att gällande intagningsgräns — 13,5 betygsenheter —

vid de äldre linjerna för närvarande icke är av någon större praktisk betydelse,

emedan gränsen vid så många av de högre skolorna förskjutes uppåt

genom utrymmeskonkurrens. På de mindre orter, där lärjungar kan tagas

emot ända ned till 13,5 poäng, synes det icke finnas någon mera spridd

opinion för en höjning.

Utredningen anser visserligen, att det är olyckligt att i längden upprätthålla

nuvarande stora skillnad mellan den formella intagningspoängen

och den på många orter faktiskt gällande, men med hänsyn till de betydande

olikheter, som råder mellan de större tätorternas högre skolor och

de små, fristående realskolorna med upptagningsområde huvudsakligen

från landsbygden anser sig utredningen inte böra ställa något formligt

förslag om en höjning av den för fem- och fyraåriga realskolan hittills

gemensamma intagningspoängen. Viktigast är enligt utredningens uppfattning,

att intagningsförfarandet förbättras beträffande lärjungarna i gränszonen.

I avvaktan på prövningen av de förslag, som framställts av inom

skolöverstyrelsen tillkallade sakkunniga och det ytterligare material, som

kan komma fram under överstyrelsens fortsatta beredning av ärendet, finner

utredningen att nuvarande intagningsförfarande och intagningsgräns

vid de båda äldre linjerna tills vidare kan bibehållas.

När den treåriga realskolan, enligt utredningens förslag, om ett par år

inträder som realskolans huvudform, bör enligt utredningens mening ett

mera tillfredsställande intagningsförfarande vara fastställt och kunna tagas

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Statsutskottets utlåtande nr 154- år 1956

i bruk. Inträdespoängen måste dock dessförinnan provisoriskt fixeras. Under

hänvisning å ena sidan till att den treåriga realskolan enligt en allmän

mening kräver åtminstone något mer av lärjungarna än de äldre realskoletyperna,

å andra sidan till att fyraåriga linjer anses i regel böra finnas att

tillgå på de orter där treåriga linjer inrättas föreslår utredningen, att inträdespoängen

vid treårig realskola sättes till 17 betygsenheter. Dessutom

bör, såsom redan är vanligt, fordras, att minst 6 betygsenheter faller inom

fyraämnesgruppen muntlig framställning och läsning, skrivning och språklära,

engelska och tillämpad räkning (resp. matematik, om betyget i detta

ämne är odelat).

Intagningsnämnderna kan enligt läroverksstadgans § 29 mom. 10 taga

in lärjunge, vars betygssumma understiger den stadgade med högst en betygsenhet,

därest han anses ha förutsättningar att följa studiearbetet vid

läroanstalten. Om man lokalt lyckas ordna skolarbetet så, att även lärjungar

inom betygsintervallet 16—16,5 poäng har goda utsikter att följa

detsamma, är enligt utredningens mening intagningsnämnden oförhindrad

att vid intagningen taga hänsyn härtill.

Realskoleutredningen räknar med att fyraåriga realskollinjer i viss utsträckning

måste tillhandahållas under hela övergångstiden före enhetsskolans

allmänna genomförande. Utredningen drar nu upp vissa riktlinjer

för de fyraåriga realskollinjernas användning.

En liten, fristående skola — i regel kommunal realskola — som endast

har en enkel linje, måste, så länge skolan mottar lärjungar från bygdeskolor

utan undervisning i engelska, vara fyraårig. Men även senare kan

den fyraåriga organisationsformen vara försvarlig. En enkellinjig treårig

realskola är nämligen en väl liten skolenhet. När en fyraårig skola med

enkel linje växer ut och skall förses med parallellavdelningar, bör en omprövning

av organisationen företagas. Föreskrift om att så skall ske torde

längre fram lämpligen intagas i organisationsplanen för de skoldistrikt,

där från början en organisation med enbart fyraåriga linjer fastställts.

Intill dess organisationsplaner allmänt kommit till stånd, bör frågan prövas

i samband med att tillstånd ges till den nya parallellens upprättande.

Utredningen framhåller, att man i en skola, där treåriga och fyraåriga

realskollinjer förekommer parallellt, icke kan undvara en nämnd för behandlingen

av spörsmål rörande lärjungarnas fördelning på linjerna och

att denna nämnd naturligen bör vara den nuvarande intagningsnämnden.

Lärjungarnas fördelning mellan tre- och fyraåriga linjer är klar beträffande

de i läroverket intagna lärjungar, som saknar behörighet till treårig

linje, vare sig detta beror på att de saknar betyg i engelska eller på att de

icke uppnått den högre betygssumma, som fordras för inträde på den treåriga

linjen. Utredningen anser emellertid, att det tills vidare också finns

goda skäl att på den fyraåriga linjen placera lärjungar, som har relativt

svaga vitsord i engelska.

Någon allmän rekommendation att placera de yngre lärjungarna på fyraårig

linje anser utredningen icke vara på sin plats. Om däremot den avläm
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

nande läraren kan upplysa, att en viss lärjunge arbetar påfallande långsamt,

eller om intagningsnämnden finner anledning att tro, att en lärjunge

på grund av sjuklighet eller konstitutionell svaghet icke kommer att kunna

bevista undervisningen regelbundet, bör lärjungen enligt utredningens

mening placeras på fyraårig linje. I övrigt anser utredningen, att det om

fördelningen av lärjungarna endast kan sägas, att den bör ske efter

deras studieförutsättningar och målsmännens önskemål. Det faktum, att

en lärjunge med högre betygssumma i normala fall har större utsikt att

tillgodogöra sig tidsvinsten på den treåriga linjen, torde böra vara vägledande

för den rådgivning till föräldrarna, som bör föregå linjevalet.

När det gäller ytterligare utbyggnad av en skola, som redan har en fyraårig

och en treårig linje, skulle, framhåller utredningen, skäl kunna andragas

för en restriktiv praxis beträffande upprättandet av fyraåriga

linjer. Utredningen finner det dock vara bäst att gå till väga med en viss

försiktighet vid indragningen av fyraåriga linjer. Om en fyraårig linje kan

upprättas utan ökade krav på byggenskapen, är icke alltför mycket att

erinra mot att den kommer till stånd, men i andra fall får det icke förbises,

att en relativt obetydlig vinst i form av en lugnare studiegång för de i

realskolan lyckligt intagna inte rimligen kan få motivera en ökning av

antalet avvisade vare sig på samma eller på annan ort.

Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att den för sin del räknar

med att ett i princip frivilligt val mellan tre- och fyraåriga realskollinjer

kommer att ge företräde för den kortare, treåriga utbildningsgången och

att följaktligen den treåriga realskolan blir huvudformen.

Enligt utredningens mening bör anslag för organiserad läxhjälp

stå till buds för varje skola, där de av utredningen föreslagna

kortare linjerna är inrättade. I avvaktan på ytterligare erfarenheter beräknar

utredningen ett behov av i genomsnitt två veckotimmar för varje

skola.

För närvarande är lärjungeantalet i realskolans klassavdelningar maximerat

till 35 och i gymnasiets till 30. Rektor kan dock med iakttagande av

vissa av skolöverstyrelsen givna direktiv något överskrida dessa gränser.

Utredningen understryker kraftigt vikten av en allmän sänkning av

lärjungemaximum i klassavdelningarna men tvingas

konstatera, att samhällets resurser för en dylik reform just nu är otillräckliga.

_ Frågan om begränsning av klassavdelningamas storlek kan enligt utredningens

mening tills vidare endast föras framåt på de partiella reformernas

väg. Skujle exempelvis överproduktion av språklärare inträda vid en tidpunkt

då en allmän sänkning av lärjungeantalet i klasserna ännu är

ogenomförbar till följd av naturvetarbristen, vore det naturligt att dela

klasserna en eller annan veckotimme vid undervisningen i engelska och

tyska. En väl avgränsad delreform är vidare sänkningen av lärjungemaximum

i realskolans högsta klass till 30. Denna reform bör, framhåller

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Statsutskottets utlåtande nr 154 dr 1956

utredningen, genomföras så snart det med hänsyn till lärartillgången kan

ske och utan att tidpunkten för en allmän reform avvaktas.

Utredningen anser det önskvärt, att den treåriga realskolan från det läsår,

då den kommer att bli realskolestadiets huvudform, bereds möjlighet

att arbeta med ett elevmaximum av 30 lärjungar per klassavdelning. I

nuvarande bristsituation anser utredningen sig emellertid icke kunna

fixera den tidpunkt, då detta blir möjligt. Den uttalar endast, att det bör

ankomma på skolöverstyrelsen att, så snart lärartillgången det.medgiver,

på denna och andra punkter framställa de förslag rörande sänkning av lärjungemaximum,

som överstyrelsen anser genomförbara.

Realskoleutredningen tar i detta sammanhang även upp vissa lärarfrågor

vid övergång till treårig realskola.

Lärarnas undervisningsskyldighet regleras genom bestämmelser

om maximi- och minimital, som finnas angivna i vederbörliga

stadgor. Viktigare än dessa tal är dock det medeltal, efter vilket läroverkets

rätt att anställa lärare i praktiken beräknas. Genom 1952 års uppgörelse

om lärarlönerna fastslogs, att detta medeltal skulle på det högre

stadiet (dvs. gymnasiet och högsta realskoleklassen) vara 21,5 veckotimmar

och på det lägre stadiet 26,5 veckotimmar. Utredningen finner en

sänkning av medeltalet påkallad i vad avser den treåriga realskolan men

förutsätter, att utformningen av detaljbestämmelser härvidlag kan ske

först efter förhandlingar med vederbörande personalorganisationer.

En övergång till treårig realskola skulle nödvändiggöra viss omplacering

av lärare. Utredningen anför i huvudsak följande.

Vid åtskilliga läroverk föreligger uppenbarligen ingen risk för att ordinarie

lärare skall bli överflödiga. I mycket stor utsträckning torde detta

vara läget inom gruppen kommunala realskolor. Annorlunda ligger det till

vid sådana skolor, som lyckats väl med att trygga sitt behov av ordinarie

lärare, såsom exempelvis skolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Svårigheterna torde bli större i fråga om övningslärarna än beträffande

ämneslärarna.

Klart besked om antalet lärare, som eventuellt behöver förflyttas, torde

kunna vinnas först på ett senare stadium, när timplaner är utfärdade för

den treåriga realskolan och den nya organisationen fastställts för ett läroverk.

I praktiken kommer säkerligen övergången till det nya systemet icke

att ske i ett slag. I anslutning till avvecklingen av de lägre klasserna torde

vidare utvidgningar av organisationen i regel komma att ske på ett högre

stadium, på gymnasiet eller i realskolans högre klasser. När utredningen

förordat införande av treårig realskola som huvudform, har syftet icke

varit att minska användningen av akademiskt utbildad lärarkraft utan att

bättre disponera de förefintliga lärartillgångarna för de hastigt växande

läraruppgifter, som oavvisligen kräver sådan kompetens. För slöjdlärarna

torde samtidigt med indragningen av läroverkens lägre klasser ökade arbetstillfällen

komma att uppstå inom folkskolan. Vid läroverken anställda

folkskollärare torde kunna beredas plats inom enhctsskolan eller den vanliga

folkskolan. Principiellt måste utredningen hävda, att lärarkraften skall

nyttjas på för skolan ändamålsenligaste sätt.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 154 dr 1956

Utredningen framhåller, att vid så pass stora omläggningar av skolsystemet

som dem utredningen föreslagit det tyvärr icke kan undvikas, att ömtåliga

placeringsfrågor uppstår under ett par övergångsår. Utredningen

förutsätter, att dessa av vederbörande myndigheter behandlas på ett så

smidigt sätt som möjligt under hänsynstagande till såväl skolans behov

som välgrundade önskemål från de anställdas sida.

Specialfrågor beträffande vissa skolformer

1. Flickskolan

Flickskolan bör enligt utredningens mening under övergångstiden före

enhetsskolans genomförande vara en parallellform till realskola

n i tre avseenden:

1. Inträdesfordringarna bör vara desamma i båda skolformerna.

2. Kurserna bör läggas upp för lärjungar med förutsättningar att tillägna

sig teoretisk utbildning av den art, som realskolan meddelar.

3. Det kunskapsmått, som vitsordas genom normalskolekompetensen,

bör i intet läroämne understiga det som vitsordas genom realexamen.

Flickskolan skulle emellertid förlora sitt existensberättigande, om den

nöjde sig med att kopiera realskolan. I vissa ämnen, särskilt inom den

humanistiska ämnesgruppen, bör lärostoffet kunna bli fylligare och kursen

grundligare genomgången. Stor vikt bör vidare läggas vid att praktiskt

husliga och estetiskt fostrande ämnen vid sidan av de teoretiska får god

plats i undervisningsplanen. Då flickskolan har fem år till sitt förfogande

för kursgenomgången mot realskolans tre, bör slutligen arbetsveckans

timsumma kunna hållas lägre än i realskolan och skolgången i det hela

göras mindre påfrestande. Ehuru dessa drag ger flickskolan en bestämd

särart, bör dess arbete i viss utsträckning synkroniseras med realskolans.

Enligt utredningens undersökningar sker övergången till gymnasiet i 80

^..^..Proc^nt av till det fyraåriga gymnasiet. Flickskolans kurser bör

därför enligt utredningens mening samordnas med realskolans i så måtto,

att flickskolans kurs vid slutet av den blivande klass 35 icke i något läroämne

bör understiga realskolans kurs vid slutet av den blivande klass 23.

Övergången från flickskolans klass 35 till det fyraåriga gymnasiet kan då

göras helt fri med tillgodoräknande av betygen efter sina valörer. Särskilda

övergångskurser blir behövliga endast vid flickskolor med på ett eller annat

sätt avvikande lärogång. I stort sett bör vidare lärjungarna efter genomgången

av klass U ha nått en allmän utbildningsnivå, som motsvarar realexamen

och kan uppbära studier i treårigt gymnasium. Lärjungar, som

genomgått flickskolans klass 4°, bör i överensstämmelse härmed kunna

komma i åtnjutande av vidsträckta lättnader vid övergång till det treåriga

gymnasiets första ring. Preciserade regler för övergången kan dock icke

fastställas, förrän de blivande kursplanerna för realskolan och flickskolan

är utarbetade och fastställda.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Statsutskottets utlåtande nr 154- är 1956

Med hänsyn till den starka ställning franskan traditionellt intagit vid

flickskolorna har utredningen intet att erinra mot att franska fortfarande

får väljas som andra språk i stället för tyska vid de skolor, där detta anses

önskvärt, och att som konsekvens därav övergångskurser eller särskild

gymnasieundervisning får anordnas för lärjungar med franska som andra

språk, vilka önskar fortsätta på gymnasiet.

För de lärjungar, som har franska som tredje språk, inträder ämnet enligt

1950 års undervisningsplan först i klass 67—56 och förfogar där över fem

veckotimmar, medan ämnet förr inträdde som frivilligt ämne ett år tidigare

och första året hade tre veckotimmar till sitt förfogande. Från skolöverstyrelsens

sida har ifrågasatts en återgång till den äldre ordningen, och

Kungl. Maj:t har genom beslut den 3 juni 1955 bemyndigat överstyrelsen

att medge flickskolor, som så önskar, rätt att bibehålla den äldre ordningen

jämväl under läsåret 1955/56. Utredningen anser sig kunna tillstyrka,

att i klasserna 3r>, 4® och 57 inlägges en frivillig kurs i franska av samma

omfattning som kursen i realskolans avslutningsklass.

Sedan det fria ämnesvalet i gymnasiet ersatts av ett linjesystem med

fasta studievägar, ter sig flickskolans fria ämnesval, framhåller utredningen,

alltmer som en egenhet, vars regler icke känns igen från andra skolformer.

Försök med linjedelat högre stadium vid flickskolorna har nu

pågått’några år, och tiden är enligt utredningens mening inne att jämväl

vid flickskolorna genomföra den fastare organisation, som ansetts önskvärd

för gymnasiet. . 0 . ,

Utredningen ifrågasätter nödvändigheten av att, om den sjuanga ilickskolan

ersättes med femårig, bibehålla flickskolans sexåriga

linje.

Realskolans fem- och fyraåriga linjer motsvaras i flickskolan av sju- resp.

sexårig lärokurs. Medan vid läroverken den fyraåriga linjen för narvarande

har större lärjungeantal än den femåriga, är förhållandena vid

omkastade. Lärjungeantalet i klass l7 uppgick höstterminen 1954 till 3 929

mot endast 467 i klass l6. . , .. . 1?r ,

Realskolans fyraåriga linjer har en viss uppgift som mognadshnjer. flickskolans

sexåriga linjer skulle i den nya organisationen knappast ha nagon

motsvarande uppgift, då även skolformens huvudlinje kan beraknas ta

relativt låga timsummor och skulle disponera avsevärt längre tid tor kursgenomgången

än realskolan. De sexåriga linjernas uppgift i den nya ilickskoleorganisationen

bleve huvudsakligen att ta hand om ihckor, som börjar

i flickskolan utan förkunskaper i engelska.

Denna uppgift torde emellertid med tiden få allt mindre betydelse, 1Lekskolorna

ligger genomgående på orter, som har förutsättningar att skapa

eu väl utbildat skolväsen. Antalet inträdessökande utan forkunskaper i

engelska kan väntas ytterligare nedgå inom de närmaste aren. l a ett par

av°de orter, som har kommunal flickskola, var emellertid, åtminstone forra

läsåret undervisning i engelska ännu icke anordnad i folkskolans temte

och sjätte klasser. Ett beslut att förbehålla flickskolan för inträdessökande,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

som läst engelska i folkskolan, skulle tydligen sätta flickskolan ur funktion

pa sadana orter. Anordningar måste därför vidtagas, som under en övergångstid

gör det möjligt för flickskolan att mottaga även inträdessökande

utan förkunskaper i engelska.

I de fall där flickskolans sjuåriga linje slopas, ehuru undervisningen i

engelska ännu ej är helt upporganiserad i ortens folkskolor, finner utredningen

det i regel vara ändamålsenligare att låta lärjungar utan föregående

kunskaper i engelska få möjlighet att till priset av ett något tyngre veckoschema

följa den femåriga lärogången än att bibehålla en sexårig linje. De

måste då få helt separat undervisning i engelska de båda första läsåren.

Om deras timtal i ämnet båda åren höjes med två veckotimmar, skulle

detta ungefär utfylla flickskolans underskott i arbetstimmar upp till det

veckoschema, som förekommer i den treåriga realskolan. Befinnes arbetet

för tungt, bör individuell befrielse kunna medges i något övningsämne.

Utredningen uttalar emellertid också, att det i sådana fall då övergång

till femårig flickskola kommit till stånd, innan undervisning i engelska i

tillräcklig utsträckning organiserats i folkskolan, bör vara Kungl. Maj:t

obetaget att medgiva bibehållande av den sexåriga linjen, till dess förutsättningar

föreligger att konsekvent genomföra den femåriga.

Realskoleutredningen behandlar även frågan om normalskol ekompetensför

manlig ungdom. Försök med denna utbildning

har sedan några år pågått vid vissa privatläroverk, men det har visat

sig, att det manliga inslaget på normalskollinjerna starkt tunnas ut i de

högre klasserna och utredningen anser sig icke böra för den relativt korta

övergångstiden före enhetsskolans genomförande föreslå, att normalskollinjer

tillgängliga för gossar organiseras i större skala.

Däremot har utredningen intet att erinra mot att en och annan linje av

detta slag förekommer vid kommunala och privata skolor på orter, där den

vanliga skolorganisationen icke helt täcker utbildningsbehoven för den

manliga ungdomen eller där av andra skäl särskilt intresse finnes för linjer

av detta slag.

2. Högre folkskolor och praktiska realskolor

Under de senaste årtiondena har den h ö g r e f o 1 k s k o 1 a n förekommit

i tre huvudtyper, nämligen

1. en allmän, vanligen tvåårig typ, som kan anses som den närmaste motsvarigheten

till de äldre högre folkskolorna,

2 en allmän fyraårig typ, som utgjort ett normalt förstadium vid upprättandet

av en kommunal realskola, samt

3. en yrkesbestämd typ med flera vanligen två- eller treåriga varianter

som ! manga fall varit ett förstadium till en praktisk realskola.

I oljande högre folkskolor är för närvarande i verksamhet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 154 1956 41

Antal avdelningar

Skola

ht 1955 av

klass

Förekommande linjer

1

2

3

1. Falun .......................

_

2

1

teknisk och huslig

2. Gävle .......................

2

2

—

teknisk och huslig

3. Hofors ......................

2

2

—

järnbruk och husl. arbete

4. Jämshög .....................

1

1

—

allmän

5. Malmö ......................

2

2

2

huslig (bygger på klass 7)

6. Norrköping ..................

2

2

2

huslig

7. Sunne .......................

2

2

—

jordbruk

Av dessa sju skolor skulle, så vitt utredningen kunnat finna, i varje

fall fem kunna omorganiseras som praktiska realskolor antingen av nuvarande

typ eller med ett större eller mindre inslag av examensfria linjer.

Undantagen är de båda avvikande organisationsformerna i Hofors och

Jämshög. Organisationen i Hofors skulle väl, om den tillkommit i senare

tid, ha inrymts i folkskolan. Organisationen i Jämshög är av en typ, som

förr icke var ovanlig men på andra orter nedlagts eller utbyggts till fullständig

kommunal realskola; förmodligen kommer den inom en icke alltför

avlägsen framtid att uppgå i enhetsskolan.

De högre folkskolornas snabba nedgång i antal under det senaste decenniet

kontrasterar starkt mot den livliga utvecklingen inom andra skolformer

och visar — synes det utredningen — att skolformen nu i huvudsak slutfört

sin hedersamma uppgift i vårt skolsystem. Tiden anses därför inne att nu

slutligt avveckla den högre folkskolan.

Utbildningen vid de praktiska realskolorna är fyraårig, bygger

på folkskolans sjätte klass och avslutas med praktisk realexamen. Tre

fullständiga utbildningslinjer förekommer: handelslinje, teknisk linje och

huslig linje. Vid några skolor utdifferentieras ett eller två år före examen

kortare linjer.

Utredningen, som särskilt betonar, att dess förslag rörande de praktiska

realskolorna gäller dessa skolors utformning utanför enhetsskoledistrikten,

uttalar, att någon allmän förkortning av den nuvarande fyraåriga

studiegången icke bör ske. Därest i något fall en vinst i utbildningskapacitet

kan göras genom övergång till treårig lärokurs för praktisk

realexamen, bör dock huvudmannen vara oförhindrad att genomföra en

sådan. Bestämmelser om lärokursens längd bör, även när det gäller denna

skolform, införas i den blivande organisationsplanen. Intill dess sådan

plan fastställts, bör det ankomma på Kungl. Maj:t att på vederbörlig

framställning meddela beslut om inrättande av kortare linjer.

Utredningen föreslår, att särskild realexamen skall erhålla

samma fasta ställning vid de praktiska realskolorna som utredningen föreslagit

för särskild realexamen vid de allmänna läroverken och de kommu
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 15J+ år 1956

nala realskolorna. Villkoren för anordnande av särskild praktisk realexamen

bör vara desamma som vid de allmänna läroverken, utformningen bör däremot

anpassas efter skolformens särskilda karaktär, och det bör tillses, att

fordringarna hålls uppe i de för linjen konstitutiva ämnena, så långt det är

nödvändigt för att examens användbarhet inom den avsedda yrkesgruppen

icke skall avsevärt nedsättas.

Vidare föreslår utredningen, att examensfria linjer skall kunna

anordnas vid de praktiska realskolorna. Sådana linjer anses dock icke böra

föreskrivas som obligatoriska vid varje praktisk realskola. En organisation

med enbart examensfria linjer bör — i varje fall för närvarande — ej tilllåtas.

Slutligen tillstyrker utredningen — bland annat med tanke på de skolor,

där examensfria linjer ej kommer att finnas — att vid de praktiska realskolorna

anställs försök med anordnande av en avgångsetapp

efter tredje året.

Statsbidrag och lärjungeavgifter

1. Statsbidrag till byggnadsföretag för högre skolor

Utredningen redovisar på följande sätt det aktuella behovet

av byggnadsföretag för skolväsendet.

Enligt en av skolöverstyrelsen i augusti 1955 företagen inventering var

skoldistrikten beredda att med kort frist igångsätta byggnadsföretag för

folkskolan, representerande en kostnad av 655 mkr. Ytterligare skolbyggnader

till en uppskattad kostnad av omkring 420 mkr planerades enligt

till överstyrelsen inkomna ansökningar om prövning av lokalbehovet. Härtill

kommer en beräknad kostnad av 10 mkr för icke statsbidragsberättigade

reparations- och underhållsarbeten år 1956. Den praktiska innebörden av

dessa tal belyses av att skolöverstyrelsen räknar med en kostnad av

150 000 kronor per klassrum i en fullständig skolanläggning.

För de högre skolorna var huvudmännen beredda att med början under

år 1956 igångsätta byggnadsföretag till en kostnad av inemot 66 mkr enligt

följande specifikation:

Högre allmänna läroverk .................. 30,8 mkr

Komm. gymn. -f enhetsskolans högstadium . . 5,4 »

Samrealskolor ............................ 18,1 »

Kommunala flickskolor .................... 1,2 »

Kommunala realskolor .................... 1,4 »

Praktiska realskolor ...................... 2,0 »

Privatläroverk ............................ l’l »

Skolhem för lärjungar vid högre skolor...... 5,9 »

65,9 mkr

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Statsutskottets utlåtande nr 154. 1956

Härtill kommer återstående etapper av tidigare påbörjade byggnadsföretag;

särskilt gäller det gymnastiksalar och samlingslokaler. Skolöverstyrelsen

beräknar kostnaderna till omkring 50 mkr.

Utredningen framhåller, att det huvudsakligen är tre omständigheter,

som under senare år aktualiserat fragan om statsbidrag till byggnadsföretag

för de högre skolorna.

För det första har högre skolor i allt större utsträckning upprättats i tätorter

på landsbygden. Kommuner med relativt svag ekonomisk bärkraft

nödgas därvid träda in som huvudmän.

För det andra har kommunikationsväsendets förbättring vidgat skolornas

rekryteringskrets. En högre skola betjänar vanligen en hel bygd.

Lärjungarna från främmande kommuner är stundom fler än kommunens

egna.

För det tredje har under senare år en samordnande planering^ av skolväsendet

i en bygd visat sig allt nödvändigare. Skolformerna måste samverka

till en för bygden ändamålsenlig helhet. En sådan planering försvåras

dock i hög grad, om skolformer för samma åldersstadium i ekonomiskt

hänseende är olika ställda.

Fyrtiotalets diskussioner i frågan dominerades av naturliga skäl huvudsakligen

av de båda första motiven; i femtiotalets debatter intar det tredje

motivet huvudplatsen.

Olikställigheten mellan realskoleålderns skolformer i ekonomiskt avseende

framträder, påpekar utredningen, särskilt markerat på tre punkter,

nämligen i fråga om lärarlönerna, byggnadsbidragen och terminsavgifterna.

Vare sig det gäller lärarlönerna eller byggnadsbidragen eller terminsavgifterna

ställer en utjämning av de ekonomiska villkoren betydande anspråk

på statsverket. Staten måste i första hand sätta in sina resurser på de

punkter, där nuvarande ordning visat sig ha påtagligt ogynnsamma verkningar.

Minst trängande är från de planeringssynpunkter, som utredningen

anlägger, en utjämning av statsbidragen till lärarlönerna. Ojämnheterna

härvidlag anses icke vara av alltför stor betydelse vid valet mellan

de skolformer, som i praktiken kan ifrågakomma. Helt annorlunda

ligger det till i fråga om byggnadsbidragen. Det gäller i detta fall anläggningskostnader

av ofta mycket betydande storlek, som vanligen belastar

kommunens ekonomi för några tiotal av år. Skiljelinjen går mellan enhetsskolan,

folkskolan och dess inbyggda realskollinjer å ena sidan, de fristående

högre kommunala skolorna och de allmänna läroverken a den andra,

och skillnaden kan kort uttryckas så, att den förra gruppen får statsbidrag,

den senare icke. Skadeverkningarna av denna uppklyvning efter

skolformer är högst påtagliga. I värsta fall leder den till att ingenting

alls göres, medan man väntar på enhetsskolan, eller att åtminstone alltför

mycket underlåtes av det som bort göras för skolans stora årskullar.

Fn olikhet i statsbidrags villkoren, som sakligt knappast äger någon star
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Statsutskottets utlåtande nr 154 är 1956

kare motivering men liar praktiska konsekvenser av detta slag, bör enligt

utredningens bestämda mening undanröjas.

Utredningen har kommit till den uppfattningen, att åtgärder på detta

område måste vidtagas mycket snart, och har därför icke ansett sig kunna

avvakta resultatet av det arbete, som för närvarande pågår inom allmänna

statsbidragsutredningen och hos de sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag

på skolväsendets område. Uppgiften har sålunda varit att komma

fram till ett provisorium, som längre fram utan svårighet kan anpassas

efter de nämnda utredningarnas resultat. Ett sådant provisorium bör enligt

utredningens mening såvitt möjligt ansluta sig till gällande bestämmelser

om statsbidrag till byggnadsföretag för folkskoleväsendet.

Till realskoleutredningen har i denna fråga bland annat överlämnats en

inom skolöverstyrelsen verkställd utredning angående införande av statsbidrag

till lokaler för skolväsendets högstadium. Som utredningsorgan har

fungerat en av ämbetsverket tillsatt planeringskommitté, vars betänkande

finnes tryckt i publikationen »Skolan och de stora årskullarna» (Sv. bokförl.

Norstedts, Sthlm 1955, kap. XIII). Realskoleutredningen, som funnit sig

i huvudsak kunna följa planeringskommittén, framlägger följande förslag

om statsbidrag till byggnader för högre skolor.

kidragsberättigade skolformerna bör vara realskoledelarna

av de högre allmänna läroverken, de fristående statliga realskolorna

och de kommunala flickskolorna, de kommunala realskolorna och de

praktiska kommunala realskolorna.

2. Bidragsgivningen bör vara begränsad till följande ändamål:

a) nybyggnad, om- och tillbyggnad samt mera omfattande ändringsoch

reparationsarbeten å befintliga lokaler,

b) övertagande av kommun tillhörig byggnad samt inköp av befintlig

byggnad, dar sådant befinnes uppenbart fördelaktigt ur allmänna synpunkter,

ävensom de ändrings- och reparationsarbeten, som behövs för

byggnadens iordningställande för skoländamål,

c) uppförande av provisorisk skolbyggnad, om särskilda skäl därtill föreligger,

ävensom

d) kostnader för inomhusledningar, fast inredning, ritningar, arbetsledning

och kontroll samt, därest så prövas skäligt, den första uppsättningen

inventarier till klassrum, gymnastiksalar, skolkök, slöjdsalar och i förekommande

fall verkstadslokaler.

Uiksom inom folkskoleväsendet bör vissa särskilda förutsättningar för

bidragsgivningen vara uppfyllda, exempelvis att lokalerna skall fylla skäliga

krav på ändamålsenlighet.

3. B i d ragsunderlaget bör på samma sätt som vid folkskolehyggnader

beräknas med utgångspunkt i de verkliga kostnaderna.

4. För andra bidragsberättigade företag än provisoriska lokaler bör

statsbidragets storlek bestämmas i procent av bidragsunderlaget

efter eu tabell, där kommunens ekonomiska bärkraft mätes genom

antalet skattekronor per invånare. Planeringskommittén har diskuterat följande

två alternativ, vilka skiljer sig åt endast där skatteunderlaget överstiger

19 skattekronor per invånare.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 154 dr 1956

45

Antal skattekronor per invånare

Statsbidraget i procent av bidragsunderlaget

alt. 1

alt. 2

högst 9..............

75-55

75—55

över 9 » 11..............

70-50

70—50

» 11 > 13 ..............

65—45

65—45

> 13 > 15 ..............

60—40

60—40

» 15 > 17 ..............

55—35

55—35

» 17 » 19 ..............

50—30

50-30

» 19 » 21 ..............

50—30

45—25

> 21...................

50—30

40-20

Båda alternativen skiljer sig från vad som nu gäller för folkskolorna dels

genom att de numera knappast förekommande lägsta skatteunderlagsgrupperna

borttagits och dels genom att bidragsintervallen utvidgats från

10 till 20 procent. Utredningen anser, att planeringskommittén anfört goda

skäl för dessa ändringar. Särskilt understryker utredningen, att de högre

skolorna, även sedan terminsavgifterna avskaffats, bildar en mera heterogen

grupp än folkskolorna, då somliga högre skolor i egenskap av statsskolor

får kostnaderna för lärarlöner helt bestridda av statsmedel, andra i

egenskap av kommunala skolor blott till 78 procent, och då vidare antalet

lärjungar med hemort i främmande kommuner varierar från ett obetydligt

inslag till en stor majoritet. Ett friare spelrum för den diskretionära prövningen

synes därför utredningen påkallat vid bidragsgivningen till de högre

skolornas byggnadsföretag.

Valet mellan de båda alternativen är vanskligare, framhåller utredningen,

eftersom två helt olikartade motivgrupper står mot varandra.

Alternativ 2 minskar anslagsbehovet men ökar å andra sidan avvikelserna

från folkskolesystemet, vilket är till förfång i synnerhet om en och samma

byggnad innehåller lokaler avsedda för skolor eller stadier med olika ställning

i avseende på statsbidragen.

Alternativ 2 är vidare principiellt underlägset, emedan det icke fullt

genomför den åsyftade utjämningen av skolformernas ekonomiska villkor

på området.

Liksom skolöverstyrelsens planeringskommitté anser realskoleutrednmgen

båda alternativen praktikabla som provisorier. Liksom denna kommitté

anser utredningen sig också böra i första hand tillstyrka det administrativt

enklare och från utredningens synpunkter effektivare alternativ 1.

5. Vid provisoriska skolbyggnader bör statsbidragen helt

och hållet kunna utmätas efter de grunder, som gäller vid motsvarande

folkskolebyggen.

G. Statsbidragen till klassrumsinventarier bör maximeras på

samma sätt som i folkskolan. Högsta bidragsberättigande kostnadsbelopp

bör alltså vara 1 000 kronor per klassrum.

7. Vid prövningen av inkommande s t a t s b i d r a g s a nsökningar

bör strängt tillses, att ett bifall till ansökningen icke far

leda till onödigt stora investeringar eller till felinvesteringar på liingre sikt.

Ett villkor bör sålunda vara, att skolöverstyrelsen prövat lokalbehovet och

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

funnit lokalerna erforderliga. Utredningen förutsätter därvid, att överstyrelsen

icke tillstyrker en föreslagen investering i skollokaler, om den kan

undvikas genom en lokalbesparande organisation av realskolan, exempelvis

genom övergång till treårig realskola. Ytterligare bör tillses, att byggnadsföretaget

planerats jämväl med hänsyn till enhetsskolans behov, och att

det kan anses ådagalagt, att lokalerna behövs för enhetsskolan antingen

omedelbart vid byggnadsföretagets fullbordan, eller, därest enhetsskolorganisationen

då icke är helt genomförd, vid den senare tidpunkt, då så har

skett.

8. Statsverkets kostnader för byggnadsbidragen växer nära

proportionellt med byggnadskvotens storlek. Vid kostnadsberäkningen

måste emellertid uppmärksammas, att en icke obetydlig del av byggnadskvoten

torde komma att utnyttjas för gymnasier och andra skolformer,

som enligt utredningens förslag icke skulle ifrågakomma till statsbidrag,

eller för skolhem. Omkring en tredjedel av kostnaderna för de av utredningen

redovisade aktuella byggnadsföretagen synes vara av detta slag.

Sannolikt kommer dock införandet av byggnadsbidrag att i viss mån förskjuta

byggnadsverksamheten till förmån för de bidragsberättigade företagen.

Om man räknar med en byggnadskvot av exempelvis 30 mkr, torde

man dock icke behöva antaga högre kostnader för statsverket än 9 mkr.

Helt torde retroaktiva byggnadsbidrag icke kunna undvikas, emedan

man då kunde riskera, att även angelägna byggen uppskötes, till dess en

motsedd kungörelse om byggnadsbidrag trätt i kraft. Det synes utredningen

likväl tillräckligt, att byggnadsbidrag utgår för byggnadsföretag,

som påbörjas efter ingången av år 1956.

Beträffande statsbidragen till lärarlöner fäster utredningen

uppmärksamheten på en detalj, som enligt utredningens uppfattning

tarvar omedelbar justering. Vid ett antal kommunala flickskolor finns

för närvarande inbyggda realskollinjer, i tre fall femåriga (Borås, Jönköping,

Kalmar) och i fyra fall treåriga (Karlstad, Linköping, Uppsala, Västerås).

De föna åtnjuter statsbidrag till lärarlönerna enligt de vid högre kommunala

skolor gällande grunderna, de senare enligt väsentligt ogynnsammare

grunder, som fastställs från fall till fall. Detta företräde för den femåriga

organisationsformen synes ohållbart, om den treåriga realskolan göres till

realskolans huvudform. Utredningen föreslår följaktligen, att samtliga

kommunägda realskollinjer vid de kommunala flickskolorna i statsbidragshänseende

jämställs med de egentliga flickskollinjerna.

2. Lärjungeavgifterna vid de högre skolorna

Efter att ha lämnat en redogörelse för vissa tidigare framlagda utredningar

och förslag rörande terminsavgifternas borttagande erinrar utredningen

om, bland annat, det av 1950 års riksdag fattade principbeslutet

om terminsavgifternas avskaffande och förklarar, att utredningen icke

funnit det behövligt att ytterligare motivera lämpligheten av en dylik

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

reform beträffande realskolestadiet. Helst hade utredningen velat föreslå

avgifternas borttagande även på gymnasiestadiet, men den har av olika

skäl ansett sig böra begränsa sitt förslag i ämnet till att gälla realskolan

och därmed jämförliga skolformer.

Då de åtgärder, som måste vidtagas i samband med terminsavgifternas

slopande, rätt mycket skiljer sig i de olika skolformerna, behandlar utredningen

de allmänna läroverken för sig och de högre kommunala skolorna

för sig samt berör slutligen helt kort frågans läge vid de statsunderstödda

privatläroverken.

a. De allmänna läroverken

När terminsavgifterna avskaffas, måste motsvarande utgifter täckas genom

bidrag från annat håll, varvid enligt utredningens mening såväl staten

som kommunerna kan ifrågakomma som bidragsgivare.

Staten har redan övertagit vissa personalkostnader genom inrättande av

ett betydande antal statliga vaktmästar- och värmeskötartjänster och genom

biträdesinstitutionen på rektorsexpeditionerna. Staten har vidare åtagit

sig materielkostnader i form av anslag till bokinköp och bokbindning.

Slutligen bidrar statsverket genom anslaget till ljus- och vedkassorna även

till skolanläggningarnas drift.

Utredningen anser nu, att staten i första hand bör övertaga återstående

kostnader för vaktmästarpersonal, återstående kostnader för rektorsexpeditionerna

samt återstående kostnader för anskaffande av böcker och undervisningsmateriel,

i den män dessa kostnader icke täcks av gymnasisternas

terminsavgifter, hyror och andra inkomstkällor. Därjämte bör övervägas,

anser utredningen, huruvida icke skäligt statsbidrag bör utga till

kommunen för bestridande av med skolanläggningens drift förenade kostnader.

Kommunen, som redan har skyldighet att hålla lokaler och i de flesta fall

även inredning och möbelutrustning, bör enligt utredningens uppfattning i

första hand åtaga sig läroverkets fastigheter åvilande utgifter, avgifter för

försäkring av läroverkets fastigheter och lösa egendom samt återstående

kostnader för möbler och inventarier. Då framtidens skola för åldersstadiet

— enhetsskolan — enligt riksdagens beslut skall vara en statsunderstödd

kommunal skola, bör kommunen vidare åtaga sig uppvärmning, belysning,

renhållning och städning av läroverkets samtliga lokaler samt tillfälliga

anordningar i dessa eller likartade avseenden. I den man kostnaderna icke

täcks av gymnasisternas terminsavgifter, hyror och andra liknande inkomster

samt av ett skäligt statsbidrag, bör samtliga kostnader av här ifrågavarande

slag bestridas av kommunen.

Då vederbörande läroverkskommun i princip skulle ataga sig de kostnader,

som nu bestrides av byggnadsfonden och av ljus- o c h

v e d k a s s a n, kan dessa kassor enligt utredningens mening upphöra.

T stället för terminsavgifterna till byggnadsfonden samt ljus- och vedkassan

bör av gymnasisterna upptagas en terminsavgift till kommunen.

Terminsavgiften till byggnadsfonden är för närvarande 5 kronor och terminsavgiften

till ljus- och vedkassan i de flesta fall 30 kronor för fullt be
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

talande lärjungar. Den blivande kommunavgiften bör således fastställas

till ett belopp av omkring 35 kronor med rätt för lärjunge, som är i verkligt

behov därav, att erhalla befrielse från avgiften eller nedsättning av

densamma pa sätt i läroverksstadgan § 220 är föreskrivet i fråga om nuvarande

terminsavgifter. Då med hänsyn till reglerna för nedsättning

av avgiften beloppet bör vara delbart med tre, föreslår utredningen, att

terminsavgiften till kommunen för lärjunge i gymnasiet fastställes till

86 kronor.

Utredningen föreslår vidare, att föreskrift meddelas om att inflytande

hyresmedel skall lika fördelas mellan kommunen och biblioteks- och materielkassan.

Da terminsavgifterna till byggnadsfonden och ljus- och vedkassan budgetåret

1954/55 enligt utredningens beräkningar uppgick till 1,0 + 6,0

= ^>0 m^r och då samma läsår 19,3 procent av lärjungarna tillhörde gymnasiet,

uppskattar utredningen kommunernas inkomster av gymnasisternas

terminsavgifter till sammanlagt omkring 1,4 mkr. Hyresintäkterna beräknas

ha uppgått till 0,56 mkr, varav hälften eller 0,28 mkr skulle tillfalla

kommunen. Övriga inkomster för ljus- och vedkassan samt för byggnadsfonden

uppgår till omkring 0,5 mkr. Tillsammans kan således dessa inkomstkällor

beräknas inbringa 1,4 + 0,28 + 0,50 = 2,18 mkr.

De utgiftsposter, som skulle överföras till kommunerna, är

utgifter, som hittills bestritts av ljus- och vedkassan med

undantag av löner till vaktmästare....................... 8,90 mkr

möbler, inventarier m. m., som hittills bekostats av biblioteks-

och materielkassan ................................ 015 »

underhåll av fastigheter, försäkringar, möbler m. m., som

hittills bekostats ur byggnadsfonden ...................... 0,90 »

Summa 9,95 mkr

Efter avdrag av det beräknade inkomstbeloppet, 2,18 mkr, återstår att

täcka ett belopp av 9,95—2,18 = 7,77 mkr.

Av detta belopp bör enligt utredningens mening staten och kommunerna

skäligen bekosta vardera hälften. De kostnader, för vilka kommunen skulle

svara, skulle med denna fördelning ha stigit till i runt tal 3,9 miljoner kröner

budgetaret 1954/55. Beräkningen är approximativ, då i densamma ingår

vissa poster, vilkas natur ej klart framgått av den för utredningen

tillgängliga statistiken.

I vad gäller statsbidragets bestämmande kan man tänka sig att bidrag

får utgå antingen med visst belopp per klassavdelning eller med viss procent

av den verkliga kostnaden. Utredningen förordar, att man skiljer

mellan statsanslagets beräkning och dess fördelning mellan läroverkskommunerna,

då man därigenom enligt utredningens mening kan i viss ut
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956 49

sträckning tillgodogöra sig båda systemens fördelar. Utredningen anför

följande.

Vid anslagets beräkning kan man mycket väl utgå från de för landet i

dess helhet genomsnittliga förhållandena och sålunda räkna med ett konstant

belopp per klassavdelning. Antalet klassavdelningar i den statliga

realskolan uppgick höstterminen 1954 till 2 934, inklusive praktiska examenslinjer

och fliekskolelinjen vid statens normalskola. Mot ett belopp av

totalt 3,9 miljoner svarar således ett belopp av 1 330 kronor per avdelning.

Utredningen föreslår att anslaget tillsvidare beräknas efter 1 350 kronor

per klassavdelning. Kalkylerat på detta sätt skulle anslagsbeloppet för

budgetåret 1954/55 ha uppgått till 3,96 mkr. Då antalet klassavdelningar

under övergångstiden enligt utredningens förslag i viss utsträckning bleve

beroende av kommunala beslut, synes anslaget i riksstaten böra upptagas

som förslagsanslag. Nödiga restriktioner i fråga om anslagets användning

kan sedan föreskrivas av Kungl. Maj:t.

Vid anslagets fördelning måste åter den största hänsyn tagas till de med

ortens förhållanden förenade verkliga kostnaderna, såsom för övrigt redan

sker vid fördelningen av de statliga bidragen till ljus- och vedkassorna; I

princip bör fördelningen likväl vara skönsmässig: det är då icke nödvändigt

att sätta i funktion hela den gransknings- och kontrollapparat, som bleve

nödvändig, om det föreskreves, att statsbidraget skulle utgå med viss procent

av de verkliga utgifterna. Skolöverstyrelsen bör liksom nu vara anslagsfördelare.

På läroverkets rektor skulle endast ankomma att till kommunens

kassakontor inleverera kommunens andel av gymnasiets terminsavgifter

och av influtna hyror.

Från och med det budgetår, då terminsavgifterna avskaffas för realskolans

lärjungar, bör enligt utredningens förslag kommunerna övertaga

byggnadsfondens tillgångar och skulder. Då byggnadsfondernas sammanlagda

behållning vid slutet av budgetåret 1953/54 uppgick till 2,58 mkr

men deras skulder till allenast 0,05 mkr, torde åtskilliga kommuner därigenom

göra betydande vinster. Med hänsyn till storleken av de förefintliga

behållningarna och det sätt, varpå dessa uppkommit, anser utredningen,

att det bör föreskrivas, att eventuella behållningar i byggnadsfonderna

skall av kommunen användas för sådana ändamål, som enligt nu gällande

bestämmelser tillgodoses medelst dessa fonder.

I ljus- och vedkassorna fanns vid slutet av budgetåret 1953/54 likaledes

betydande tillgångar. Dessa behållningar har emellertid, påpekar utredningen,

vanligen tillkommit på helt annat sätt än behållningarna i byggnadsfonderna.

Med få undantag torde det vara fråga om medel, som rekvirerats

ur förslagsanslaget Bidrag till ljus- och vedkassorna för att täcka

motsedda utgifter till tiden för höstterminens terminsavgiftsuppbörd.

Rektor bör därför under det nya budgetåret enligt utredningens mening

äga av förhandenvarande behållning likvidera räkningar, som belöper sig

på tiden före den 1 juli, och sedan inleverera återstoden till statsverket.

Därest skuld finnes den 30 juni eller befintlig behållning icke räcker till att

täcka sedermera inkommande räkningar för det gångna budgetåret, bör

han iiga rekvirera statsmedel för ändamålet.

4 — Hihamj till riksdagens protokoll 1956. G sand. AV 15\\

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 15J+ år 1956

Vid avveckling av avgiftssystemet blir de medel som står till förfogande

för läroverkens biblioteks- och materiel- samt understöds-

och premie kassor otillräckliga för de ändamål, som de

har att besörja. Utredningen räknar med att staten måste träda emellan.

Vad först angår biblioteks- och materielkassan kan denna påräkna inkomster

av hyresmedel till samma belopp som beräknats tillfalla kommunen

eller 0,28 mkr. Av gymnasiets lärjungar anses vidare böra uttagas en terminsavgift

till biblioteks- och materielkassan, som utredningen beräknar

till högsta nu medgivna belopp eller 15 kronor utan att därmed utesluta,

att lägre belopp i vissa fall kan komma att av rektor bestämmas. Avgiften

kan beräknas inbringa omkring 0,58 mkr. »Övriga inkomster» för

biblioteks- och materielkassan har i det föregående angivits till 0,4 mkr.

Tillsammans skulle således biblioteks- och materielkassorna utan statens

hjälp förfoga över ett inkomstbelopp av 1,26 mkr.

Då de utgifter, som hittills bestritts av biblioteks- och materielkassorna

(med undantag för kostnader för möbler och inventarier), förra budgetåret

uppgick till 3,8 mkr, skulle ett fyllnadsbelopp från statsverket av 3,80—

1,26 = 2,54 mkr ha varit erforderligt.

Anslagets beräkning och dess fördelning bör, anser utredningen, även i

detta fall betraktas som principiellt skilda frågor. Utredningen föreslår, att

med uteslutande av det nuvarande reservationsanslaget till bokinköp och

bokbindning ett nytt anslag Bidrag till biblioteks- och materielkassorna

uppföres å riksstaten. Anslaget bör beräknas som en summa av två poster,

den ena beräknad efter 28 kronor för varje den 15 september närvarande

lärjunge, den andra till beloppet fast och tills vidare upptagen till 0,3 mkr.

Då lärjungeantalet under tiden för övergången till treårig realskola icke

torde kunna förutberäknas med tillräcklig exakthet, bör, anser utredningen,

även anslaget till bidrag till biblioteks- och materielkassorna få förslagsanslags

natur och erforderliga restriktioner vid användningen bestämmas

av Kungl. Maj:t.

Understöds- och premiekassan. Denna kassas ställning påverkas

ej av terminsavgifternas storlek. Däremot härrör sig en stor del av

dess inkomster från de inskrivningsavgifter, som nyintagna lärjungar har

att erlägga enligt § 33 läroverksstadgan. Inskrivningsavgiften, i regel 10

kronor, har hittills fördelats så, att 3 kronor gått till biblioteks- och materielkassan

och 7 kronor till understöds- och premiekassan. Då det med

hänsyn till bestämmelserna i § 33 mom. 2 i mycket ringa utsträckning

torde förekomma, att lärjunge, som intages i gymnasiet, behöver erlägga

inskrivningsavgift, förutsätter utredningen, att denna avgift skall i sin

helhet borttagas.

Kassans användning har i tidens lopp skiftat, men dess betydelse är

snarast i stigande, och den bör enligt utredningens mening finnas kvar vid

läroverken. Vissa inkomster, som enligt gällande bestämmelser tillfaller

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Statsutskottets utlåtande nr 154 är 1956

kassan, bör fortfarande ingå i densamma, såsom ersättning för förlorad

helgonskyld och tillfälliga inkomster av räntor och förfallna examensavgifter.

Utredningen föreslår vidare att kassan hålles skadeslös för inkomstförlusten

vid inskrivningsavgifternas borttagande genom ett statsanslag av

10 kronor för varje nyinskriven lärjunge, som icke enligt § 33 mom. 2

skolat befrias från sådan avgift. Det årliga anslagsbeloppet för ändamålet

torde enligt utredningens beräkningar kunna anslås till omkring 0,22 mkr.

Utredningen sammanfattar i detta sammanhang de ekonomiska

verkningarna av förslagen om införande av byggnadsbidrag för högre

skolor och om avskaffande av lärjungeavgifterna på realskolestadiet, såvitt

gäller de allmänna läroverken.

Statsverket skulle åtaga sig avlöning åt vaktmästarpersonal,

som hittills avlönats av ljus- och vedkassoma till en kostnad

av omkring ............................................ 0,55 mkr

bidraga till biblioteks- och materielkassorna med ett belopp

av omkring ............................................ 2,81 »

bidraga till understöds- och premiekassoma med ett belopp

av omkring ............................................ 0,22 »

bidraga till kommunernas kostnader för skolanläggningarnas

drift med omkring ...................................... 3,96 »

bidraga till uppförandet av läroverksbyggnader med ett belopp,

som under förutsättning av en byggnadskvot av 30

mkr kan uppskattas till omkring.......................... 8,00 »

eller tillhopa omkr. 15,54 mkr

Härifrån avgår emellertid nuvarande anslag till bokinköp och

bokbindning ........................................... 0,54 mkr

och till ljus- och vedkassorna .......................... 2,59 »

eller tillhopa omkr. 3,13 mkr

I vad avser de allmänna läroverken skulle alltså kostnadsökningen för

statsverket, i avrundning till närmaste miljontal, kunna anslås till 12 mkr.

Kommunerna skulle åtaga sig kostnader till ett belopp av 3,81 mkr för

terminsavgifternas avskaffande men på samma gång befrias från byggnadskostnader

till ett belopp av omkring 8,00 mkr. Én lättnad i den ekonomiska

belastningen på kommunerna med ett belopp av omkring 4 mkr

skulle därmed inträda.

Fmäldrama skulle befrias från

terminsavgifter till ljus- och vedkassan ................. 4,80 mkr

» » byggnadsfonden .................... 0,80 »

» » biblioteks- och materielkassan........ 2,12 »

inskrivningsavgifter ................................... 0,22 »

eller tillsammans 7,94 mkr

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 154- är 1956

I runt tal skulle alltså föräldrarnas försörjningsbörda lätta med 8 mkr.

Beräkningarna är av flera skäl endast ungefärliga. Särskilt må påpekas,

att de olika delposterna icke hänför sig till exakt samma år och att statistiken

icke klargjort beskaffenheten av vissa »övriga» inkomster och utgifter.

Osäkerheten i dessa avseenden torde dock icke vara så stor, att den kan

påverka de förslag utredningen framställt eller rubba totalbilden av de

ekonomiska verkningarna för staten, kommunerna och föräldrarna.

I stora drag kan de föreslagna omplaceringarna av kostnader för de allmänna

läroverken uttryckas så, att staten skulle åtaga sig en ökad utgift

på 12 mkr per år, varav 4 mkr skulle tillfalla kommunerna och 8 mkr lärjungarnas

föräldrar och målsmän.

Trots de betydande fördelar, som sålunda skulle erbjudas såväl kommunerna

direkt som deras enskilda medlemmar, kan det icke tagas för givet,

att alla läroverkskommuner omedelbart skulle vara hågade att acceptera

de erbjudna förmånerna. Fördelen för kommunerna utgöres framför allt

av byggnadsbidragen. På en ort, där ingen byggnadsfråga väntas bli aktuell

inom de närmaste åren, innebär förslaget, att staten och kommunerna

skulle ungefär lika dela de kostnader, från vilka föräldrarna befrias.

Utredningen förmodar att flertalet kommuner även under dessa förhållanden

skulle acceptera statens erbjudande, men anser sig icke kunna utesluta,

att man på något håll ser saken annorlunda och önskar kvarstå vid

nuvarande rättigheter och skyldigheter. Kommunen kan då enligt utredningens

mening icke tvingas att ikläda sig vidgade förpliktelser. I något

fall har kommunens åtaganden formen av ett skriftligt avtal mellan staden

och kronan, men även där detta icke är fallet, torde läroverkskommunernas

förpliktelser gentemot läroverken få anses vila på en överenskommelse,

vilken endast med båda parternas samtycke kan ändras.

Vid läroverk i kommuner, som icke ansett sig kunna biträda den föreslagna

uppgörelsen, bör enligt utredningens mening terminsavgifter fortfarande

upptagas och det nuvarande kassasystemet bibehållas. Fyllnadsbelopp

till ljus- och vedkassan bör utgå som hittills; för ändamålet torde

förslagsanslaget för bidrag till ljus- och vedkassorna fortfarande böra bibehållas

om också med starkt reducerat belopp. Medel till bokinköp och bokbindning

bör kunna anvisas ur det nya anslaget för bidrag till biblioteksoch

materielkassorna.

Utredningen finner det sannolikt, att de kommuner, som vill kvarstå på

de gamla villkoren, tämligen snart kommer att avtaga i antal. Självfallet

bör, säger utredningen, kommunen vara skyldig att övergå till den föreslagna

ordningen, innan kommunen kan ifrågakomma till byggnadsbidrag

för någon högre skola. Övergång till det nya systemet bör också sättas som

villkor för vissa organisationsändringar såsom införande av ny linje i realskolan

eller gymnasiet och även för övergång till enhetsskola, om därvid

någon del av realskolan skulle bibehållas.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Statsutskottets utlåtande nr 15J+ år 1956

b. De högre kommunala skolorna

Utredningen anknyter till en början till förslaget om införande av byggnadsbidrag.

De byggnadsbidrag, som enligt förslaget skulle tillfalla kommuner

med högre kommunala skolor, beräknas av utredningen — med utgångspunkt

i de uppgifter om aktuella byggnadsföretag, som lämnats i det

föregående — uppgå till omkring 1,0 mkr. De kalkylerade 9 miljonerna i

byggnadsbidrag skulle då fördelas med 8 mkr till de allmänna läroverken

och 1 mkr till de högre kommunala skolorna. En viss förskjutning i fördelningen

av byggnadsbidragen i riktning mot större andel för de kommunala

skolorna förefaller doek utredningen ganska trolig.

Huru fördelningen av byggnadsbidragen än utfaller i praktiken, kan

utredningen icke finna, att terminsavgifterna vid de högre kommunala

skolorna har den betydelse för kommunernas ekonomi att ytterligare kompenserande

åtgärder från statens sida är behövliga. Utredningen föreslår

följaktligen, att alla medgivanden att upptaga terminsavgifter vid de högre

kommunala skolorna återkallas från tidpunkt, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

I ett mindre antal fall skulle emellertid borttagandet av terminsavgifterna,

åtminstone om det sker i ett slag, kunna medföra en a,vsevärd påfrestning

för kommunens ekonomi. Utredningen anser sig inte behöva

räkna med att allvarliga svårigheter skall uppstå för någon av de kommuner,

som står som huvudmän för kommunala flickskolor eller praktiska

realskolor. Däremot kan det behövas undantag för vissa kommuner med

förhållandevis lågt skatteunderlag, vilka står som huvudmän för kommunala

realskolor. Med hänsyn till den eventualitet, som utredningen räknat

med, nämligen att terminsavgifter undantagsvis kan komma att finnas

kvar vid något allmänt läroverk, finner utredningen icke alltför mycket

vara att erinra mot att även enstaka kommuner med kommunal realskola

erhåller Kungl. Maj:ts medgivande att under några år fortsätta att upptaga

terminsavgifter. Utredningen förutsätter dock, att Kungl. Maj:t vid

prövningen av ansökningar om sådan dispens förfar restriktivt saväl i avseende

på antalet beviljade ansökningar som i avseende på storleken av de

avgifter, som skulle få upptagas. Självfallet bör beviljat undantag upphöra,

om kommunen tilldelas byggnadsbidrag för sin skola.

De inskrivningsavgifter, som förekommer vid vissa kommunala flickskolor,

finner utredningen snarast möjligt böra avskaffas.

c. Privatläroverken

Det har tidigare befarats, att en avveckling av terminsavgiftssystcmet

vid de allmänna läroverken skulle förorsaka en så stor lärjungeavströmning

från privatläroverken, att dessas bestånd kunde äventyras. Med hänsyn

till den för närvarande alldeles otillräckliga platstillgången vid de

statliga och kommunala skolorna behöver detta enligt utredningens uppfattning

numera icke riskeras.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 154 är 1956

För den händelse likväl i samband med terminsavgifternas avskaffande

vid de allmänna lärove/ken en försämring i privatläroverkens ekonomi

skulle inträffa, bör enligt utredningens åsikt en revision av deras avgiftsoch

bidragsbelopp företagas. I fråga om riktlinjerna för en sådan revision

hänvisar utredningen till en av f. d. undervisningsrådet David Andersson

år 1954 verkställd utredning angående privatläroverkens ekonomiska förhållanden

(se prop. 1955: 83).

Kostnadsberäkningar

Utredningen papekar, att om de nuvarande fem- och fyraåriga realskolelinjerna

ersattes med treåriga utan att samtidigt några andra ändringar i

skolväsendets villkor vidtoges, betydande besparingar skulle uppstå. Utredningen

framlägger först en beräkning av dessa besparingar vid

övergång till treårig realskoleorganisation och redogör

därefter för de kostnadsökningar, som åtföljer utredningens övriga

förslag.

En noggrann beräkning av kostnadsändringarna år ifrån år vid införande

av treåriga realskollinjer är ogörlig, konstaterar utredningen, enär antalet

kvarstående fyraariga linjer beror av det tempo, i vilket undervisning i

engelska enligt skolstyrelsernas beslut införes i folkskolans femte och sjätte

klasser. Om dessutom införandet av den nya realskoleorganisationen, såsom

utredningen i första hand föreslagit, i viss utsträckning blir beroende av

kommunala initiativ, kan genomförandet ytterligare dra ut på tiden. Kostnadsminskningen

vid fullt genomförd treårig realskola och femårig flickskola

kan dock alltid beräknas och därefter en överblick vinnas över kostnaderna

vid olika stadier av genomförandet.

Utredningen utgår från det antal avdelningar, som fanns vid de högre

skolorna höstterminen 1954, och de lärarlöner, som utgick under år 1955.

Beräkningen uppdelas i två etapper. I den första etappen beräknas de besparingar,

som skulle göras genom indragning av den femåriga realskolans

och den sjuåriga flickskolans båda lägsta klasser, i den andra etappen besparingarna

vid övergång till treårig realskola och femårig flickskola från

fyraårig realskola och sexårig flickskola.

Vid fullständig övergång till de nya organisationsformerna skulle det

besparade beloppet kunna uppskattas till 4,1 + 11,2 = 15,3 mkr, om

inga besparingar anses möjliga vid de praktiska realskolorna. I praktiken

bleve besparingarna mindre, emedan fyraåriga linjer i viss utsträckning

torde komma att bibehållas.

Utredningen behandlar härefter kostnadsökningarna vid genomförandet

av utredningens förslag.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Statsutskottets utlåtande nr 154 &r 1956

Den största utgiftsposten utgörs av de föreslagna byggnadsbidragen, som

uppskattats till 9 mkr. De föreslagna bidragen till läroverkens kassor har

beräknats uppgå till 4,4 mkr.

En annan av de större utgiftsposterna härflyter från de föreslagna, förstärkningsanordningama

i folkskolan. Läraravdelningar, där antalet lärjungar

överstiger 20, skulle få delas tva timmar i veckan vid undervisning i

engelska i klasserna 5 och 6 och en timme i veckan vid undervisning i matematik

i klass 6. Då förstärkningsanordningarna vållar vissa svårigheter vid

skolskjutsarnas anordnande, kan de icke alltid tas i bruk. Antar man, att

detta likväl sker i 2 000 läraravdelningar i vardera klassen och att undervisningen

bestrides såsom övertimmar med arvodering efter timtaxan

TC 22, skulle totalkostnaden kunna uppskattas till omkring 4,6 mkr.

Införandet av särskild realexamen i den utsträckning utredningen föreslagit

har beräknats medföra en ökning av lärarbehovet i teoretiska läroämnen

motsvarande 100 lärare med full tjänstgöring. Härtill kommer emellertid

undervisning i praktiska ämnen och övningsämnen i en utsträckning,

som ungefär torde motsvara 45 lärare med full tjänstgöring. Beräknas

lärarlönerna efter den genomsnittliga 27 löneklassen och efter ortsgrupp 3,

kan de sammanlagda kostnaderna uppskattas till 145X18 396 = 2,7 mkr.

I övrigt framgår de beräknade kostnaderna för de av utredningen framställda

förslagens genomförande av följande sammanställning.

Ändamål

Kostnad i

mkr

1. Till förbättrande av folkskolan undervisningsresultat:

4,6

Förstärkningsanordningar i engelska och matematik ..............

0,005

Höjning av lärarlöner vid inrättande av 50 tjänster i Ce 23 ..............

0,075

Utsträckning av behörighetskurserna vid folkskoleseminariema ..........

0,15

Arvode till rektorer och handledare vid vissa undervismngsprov ............

0,035

Höjning av stipendierna vid privata behörighetskurser ......................

0,06

Feriekurser för lärare med äldre behörighet................................

0,10

Utvidgning av stödkurserna i radio för lärare med behörighet ..............

0,075

Pedagogdagar för lärare med behörighet ..................................

0,04

Utvidgning av skolöverstyrelsens konsulentverksamhet ......................

0,2

Sommarkurser för handledare utan behörighet..............................

0,016

Utvidgning av radiotjänsts konsulentverksamhet ..........................

Ö,U69

11. Till anordningar inom realskolan:

2,7

0,37

III. Till anläggnings- och driftsbidrag:

9,0

Ökade bidrag till ändamål, som bestritts av läroverkens kassor ..............

4,4

Ökade statsbidrag till realskollinjer vid vissa kommunala flickskolor ........

0,26

Summa

22,155

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

Den totala kostnadsökningen för statsverket skulle uppgå till i runt tal

22 mlcr, varifrån bör subtraheras de beräknade besparingarna. Vid fullt

genomförd treårig realskola skulle kostnadsökningen netto uppgå till omkring

7 mkr; i verkligheten kommer den att överstiga detta belopp, så

länge linjer av äldre typ bibehålls vid sidan av de treåriga linjerna. Att

kalkylen, sasom den utförts, trots de organisatoriska förenklingarna visar

underskott, beror på, framhåller utredningen, att reformen samordnas med

införande av byggnadsbidrag för högre skolor och med terminsavgifternas

avskaffande på realskolestadiet.

Remissyttranden

Beträffande de yttranden, som avgivits över sakkunnigbetänkandet, hänvisas

till propositionen.

Departementschefen

Departementschefen har anfört bland annat följande.

Realskoleutredningen grundar sina beräkningar på antagandet, att enhetsskolan

skall vara helt genomförd i början av 1970-talet och att under

1960-talet en mycket stor ökning av tillströmningen till gymnasiet skall

aga rum, delvis på grund av årskullarnas ovanliga storlek, delvis på grund

av den ekonomiska utveckling, som givit hemmen ökade möjligheter att

bereda barnen en högre skolutbildning. Jag kan, när det gäller efterfrågesidan,

ansluta mig till utredningens synpunkter. Även jag anser, att enhetsskolans

genomförande senast i början av 1970-talet bör vara en av de fasta

riktpunkterna för vår skolpolitik. Jag anser vidare, att en stark utvidgning

av gymnasieorganisationen är nödvändig. Vid en tidpunkt, då det

rader brist pa bland annat läkare, tekniker och lärare, framstår gymnasieorganisationens

utvidgning som en av nyckelfrågorna vid samhällets försörjning

med intellektuell arbetskraft.

Mer tveksamt kan det vara om utredningens uppskattning av lärarproduktionen

står sig. Några av de invändningar som framställts

?/nes nilS visserligen vara av ringa vikt. När det i ett par remissyttranden

liragasattes, huruvida icke lärarbanans andel av de utbildade filosofie magistrarna

bör uppskattas till 70 procent i stället för av utredningen antagna

75, torde meningsskiljaktigheten icke vara av större betydelse, eftersom

utredningen latit den lärarproduktion, som beräknats på det högre procenttalet,

inbegripa även vissa andra tillflöden, såsom utbildningen av kristendomslärare

inom de teologiska fakulteterna. Av större praktisk betydelse är

tragan, huruvida det finns tillräckliga skäl att anta, att en större procent

an torr av de inskrivna vid de filosofiska fakulteterna kommer att meritera

sig för lärartjänst. En höjning av procenttalet blivande lärare från 20 till

25 procent av de nyinskrivna skulle mycket avsevärt inverka på lärartillgängen

under 1960-talet. Utredningen hänvisar i detta sammanhang till

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

1953 års examensreform, som innebär att fordringarna i ämbetsexamen

sänkts från 7 till 6 betygsenheter och att ämnesvalet gjorts friare än förut,

samt till 1952 års uppgörelse i läroverkslärarnas lönefråga, som antas ha

gjort lärarbanan mera attraktiv. Utredningen kunde ytterligare ha åberopat

den starka ökningen av antalet ämbetsexamina under de senaste

åren. . -ii!

Delvis kan det dock vara fråga om ett engångstdlskott i samband med

övergången till en något mindre tidskrävande examenstyp, del\ is kan

ökningen bero på att ämbetsexamen i den nya friare formen avläggs även

av studerande, som inte har allvarliga avsikter att bli lärare och tidigare

skulle ha avslutat sina studier med kandidatexamen.

Jag har hittills räknat med att endast 20 procent av de studerande, som

inskrivs i de filosofiska fakulteterna, blir lärare vid högre skolor Senast

har ja» vid beräkningen av seminarieanslagen för nästkommande budgetar

begagnat detta lägre procenttal. Säkrare hållpunkter för bedömningen torde

stå att få om ett eller annat år, då verkningarna av examensreformen kan

överblickas. För stunden vill jag endast påpeka, att, om utredningens beräkning

av lärarproduktionen vid universiteten skulle visa sig vara för

hög, detta endast skulle stärka de slutsatser om realskolans organisation,

till vilka utredningen kommit.

Liksom realskoleutredningen själv och arbetsmarknadsstyrelsen anser

jag det angeläget, att beräkningar snarast möjligt verkställs rörande lärarproduktionen

i de skilda ämneskombinationerna, tagna var för sig. Vissa

tecken tyder på att lärarbristen inom ett par av de humanistiska ämneskombinationerna

kan vara hävd före ingången av nästa årtionde, mec an

den i de stora naturvetenskapliga ämneskombinationerna betydligt längre

kommer att bibehålla sin nuvarande karaktär. Utvecklingen bör i oljas

med största uppmärksamhet och åtgärder för en båttre balans mellan

ämneskombinationerna successivt vidtagas, allteftersom de \ isal sig av

behovet påkallade. Det synes mig dock icke nödvändigt att i dagens

sammanhang gå närmare in på dessa frågor.

De högre skolornas kvantitativa utveckling har gått oerhört snabbt under

det senaste årtiondet. Antalet klassavdelningar, som hösten 1944 var

4 183, hade tio år senare stigit till 6 668. Realskoleutredningen papekar,

att den nya lärarkader, som pa dessa tio ar utbildats, överstiger hälften av

den vid periodens början förefintliga och att det trots allt lyckats att nödtorftigt

täcka de med antalet avdelningar stegrade klassrumsbehoven. Om

man ena stunden med missmod konstaterar, att välgrundade föräldraönskemål

måst åsidosättas, kan man kanske en annan gång inte helt undertrycka

känslan av att skolorganisationen dock visat en icke ringa anpassningsförmåga,

skriver utredningen.

Åtgärder mot lärarbristen har alltsedan år 1948 steg för steg vidtagits.

Jag vill för ögonblicket blott erinra om tillsättandet av läroverkens krisutredning

1949 och om uppgörelsen i läroverkslärarnas lönefråga år 1952. Det

som uträttats har väl i sin mån bidragit till att möjliggöra den utvidgning

av de högre skolorna, som faktiskt skett, men det är lätt att nu konstatera,

att efterfrågan likväl löpt i förväg. De vidtagna åtgärderna har

otillräckliga. Ytterligare åtgärder är oundgängligen nödvändiga.

Huvudalternativen för en anpassning av de högre skolorna efter de stigande

behoven framstod klart redan vid realskoleutredningens tillsättande

sommaren 1954. Antingen kunde man bibehålla den nuvarande organisa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

38 Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

tionen av de högre skolorna men anlita folkskollärare med viss vidareutbildning

för undervisningen åtminstone i de lägre klasserna eller också kunde

man övergå till ett system med övervägande treåriga realskolor och femåriga

flickskolor.

Jag har sedermera blivit allt mera tveksam om möjligheten att generellt

lösa frågan enligt det första alternativet. Tillströmningen till de befordringskurser,

som anordnats för folkskollärare, har icke varit så god som

man skulle önska. Särskilt har deltagarantalet visat sig otillräckligt i de

ämnen, där bristen på akademiskt utbildade lärare är stor. I den mån folkskollärare

med de avsedda kvalifikationerna inte kan anskaffas, riskerar

man fortfarande att de akademiskt utbildade lärarna samlas vid de högre

skolorna i vissa eftersökta städer och där bestrider tämligen elementär undervisning,

medan bristen på akademiskt utbildad lärarkraft blir desto

besvärligare ute i periferien: i enhetsskolan, vid norrlandsskolorna och i de

små realskolorna i landsbygdens tätorter. Införandet av treårig realskola

skulle vara ett kraftigare verkande botemedel. Lärjungarna i de lägre

klasserna skulle vid denna organisation överföras till folkskolan och den

akademiskt utbildade lärarkraften i sin helhet reserveras för gymnasiet och

realskolans högre klasser.

Starkt talar också lokalfrågorna till den treåriga realskolans fördel. Att

en lokalbesparing måste åtfölja övergången från fyraårig till treårig realskola

är uppenbart, även om meningarna kan vara delade om i vilken utsträckning

fyraåriga linjer måste bibehållas. Men även vid övergång från

femårig till treårig realskola är en lokalbesparing att motse. Realskoleutredningen

erinrar om att 22,2 procent av de i klass l5 utan prövning

intagna kommer från femte i stället för från fjärde klassen i folkskolan;

folkskolan skulle spara klassrum, om denna maskerade kvarsittning kunde

undvikas. Skolöverstyrelsen framhåller, att det icke är ovanligt, att mer än

hälften av eleverna i en realskola hör hemma i andra kommuner. Vanligen

kan dessa utomkommunala lärjungar behållas i hembygdens folkskola utan

att en ökning av antalet avdelningar där blir följden, förmenar överstyrelsen.

För folkskolans arbete medför den successiva avgången av lärjungar till

högre skolor betydande olägenheter, bland annat omfördelningar av lärjungarna

med åtföljande lärarombyten. Om lågstadiet blir treårigt, så att

folkskollärarna avlöser småskollärarinnorna först i fjärde klassen, blir

lärarbytena ännu mer besvärande. Härtill kommer pressen på folkskolans

lärjungar i de klasser, där övergången till den högre skolan förberedes. Där

konkurrensen är hård — och detta gäller särskilt orter, där femårig realskola

finnes — blir pressen på folkskolans lärjungar också hård. Svenska

skolläkarföreningen konstaterar, att nuvarande intagningssystem fört med

sig en hets över skolarbetet, som märks ända ned i småskolan och som är

oförsvarlig ur mentalhygienisk synpunkt.

Jag har hyst en icke så ringa tvekan om den treåriga realskolan ur arbetshygienisk

synpunkt. Den sammanträngda studiegången kunde leda till eu

skadlig forcering. Medicinalstyrelsen har emellertid "icke funnit anledning

att resa någon erinran mot de i betänkandet framställda förslagen. Skolläkarföreningen

bekräftar visserligen, att den treåriga realskolan måste anses

som en »milt uttryckt» krävande skolform, men nöjer sig med att framhalla

vikten av att folkskolan lägger en tillräckligt fast kunskapsgrund och

att lärjungarna redan där får lära sig något av de arbetsmetoder och den

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1056

arbetstakt, som kräves i realskolorna. Överlärarna vid de stockholmsskolor,

där den treåriga lärogången prövats, anser genomgående, att arbetet i skolformen

icke ställer för stora krav på lärjungarna.

Sannolikt är väl, att lärjungarna i den treåriga realskolan, samtidigt som

de är yngre än sina kamrater vid de fyraåriga realskolorna, kommer att

uppnå något sämre betygsresultat ån dessa. Men skillnaden blir mahända

icke alltför stor. Klass l4, som en gång varit en oundgängligen nödvändig

repetitionsklass, tycks med den utveckling, folkskolan nu uppnått, icke

längre vara på samma sätt oumbärlig. Enda möjligheten att avgöra, huru

stor skillnaden kommer att bli, är till sist att vädja till den erfarenhet,

som föreligger från skolor, där den treåriga realskolan redan prövats.

Utredningen stöder också sina slutsatser på en ingående undersökning

av studieresultaten vid 1947 ars skolor i Stockholm, där realexamen nu

avlagts fyra gånger. Den skillnad i betygsresultaten, som har kunnat

konstateras, väcker inga farhågor för en sådan försämring av kunskapskvaliteten,

som kan sätta grunden för gymnasiet i fara. Liksom utredningen

anser jag, att differensen bör kunna kompenseras genom en relativt

måttlig höjning av inträdesfordringarna till gymnasiet, om nu en sadan

över huvud taget visar sig nödvändig.

Efter att ha vägt de skäl, som i frågan anförts av realskoleutredningen

och de hörda myndigheterna och sammanslutningarna, har jag kommit till

den övertygelsen, att organiserandet av treariga realskol linjer

är en möjlig och nödvändig åtgärd i det läge, vari skolorganisationen befinner

sig, när de stora årskullarna nu inträder på realskolans åldersstadium.

Denna mening stödes också av skolöverstyrelsen och av flertalet av de

hörda myndigheterna. . 0 ..

Realskoleutredningen påpekar dock, att läget icke på alla orter är sa

allvarligt, att en genomgripande omorganisation av realskolan är erforderlig.

Det finns trakter, där den nuvarande organisationen tills vidare är till

fyllest eller där man kan reda sig med blygsamma provisorier. Med hänsyn

till 1950 års giv i skolfrågan finner utredningen det vidare önskvärt, att

den äldre organisationen bibeliålles i den utsträckning, som erfordras för

jämförelser beträffande arbetsförhållanden och arbetsresultat, i den mån

sådana är möjliga. Utredningen har därför som huvudalternativ (alt. A)

framlagt ett förslag, som inrymmer förslagsrätt i fråga om skolorganisationen

för de lokala myndigheterna och medger bibehållandet av den nuvarande

skolorganisationen på orter, där denna ännu fungerar på ett tillfredsställande

sätt. Som andra alternativ (alt. B) tänker sig utredningen, att

genom författningsföreskrifter ett genomförande av den treåriga realskolan

på bred front kunde ske.

Alternativ A har under remissgången tillvunnit sig de starkaste sympatierna.

Alla länsstyrelser, som yppat någon mening i fragan, tre fjärdedelar

av de hörda skolstyrelserna och alla hörda rektorer vid de högre skolorna

med ett undantag har, i den mån de berört frågan, tillstyrkt detta alternativ.

Bland folkskolinspektörerna är meningarna delade: en knapp majoritet

tillstyrker alternativ B. Statskontoret, folkskollärarförbunden och ännu

någon av remissinstanserna voterar för alternativ B.

Skolöverstyrelsen invänder mot alternativ A, att detta kunde medföra

skolpolitiska tvister, när frågorna om skolorganisationen skall diskuteras

i kommunerna. »Det kan bil lösningar i splittringens tecken med majoritetsbeslut

och reservationer av betydande minoriteter. Därmed skulle

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Statsutskottets utlåtande nr 15J+ år 1956

överstyrelsen korama i det läget, att dess fastställande av en organisationsplan

samtidigt^ skulle innebära ett avgörande i en skolpolitisk fråga.»

Däremot ifrågasätter icke ämbetsverket nödvändigheten av en utveckling,

som leder till att den treåriga realskolan blir realskolans huvudform.

Tvärtom vill överstyrelsen starkare än utredningen betona de fördelar,

som skulle ernås vid en övergång till treårig realskola med hänsyn till skolorganisation

och lärarbehov. Övergången bör emellertid ske successivt, så

att överstyrelsen får möjlighet att följa utvecklingen och vidtaga de åtgärder,

som kan visa sig erforderliga, för att skolformen skall vinna målsmännens

förtroende. Överstyrelsen indelar skolkommunerna i grupper alltefter

den angelägenhet, som överstyrelsen tillmäter övergången till den

nya organisationen.

Beträffande orter, som redan nu har såväl femårig som treårig linje,

skulle enligt överstyrelsen övergången till organisation med tre- och fyraåriga

linjer äga rum från den 1 juli 1957 eller den senare tidpunkt Kungl.

Maj:t efter särskild framställning från kommunen medgiver.

I kommuner, där det finnes fem- eller fyraåriga realskollinjer och speciella

bestämmelser angaende anknytning till differentierade folkskoleklasser, och

i kommuner, där det finnes femårig realskollinje med så stort antal avvisade

inträdessökande, att mer än en ny parallellavdelning hade kunnat

erhållas enligt av överstyrelsen tillämpade normer för upprättande av

parallellavdelningar, skulle övergången likaledes genomföras, om behov av

utvidgning av befintlig organisation föreligger. Kommunen borde därför

snarast möjligt och senast den 1 juli 1957 till skolöverstyrelsen inkomma

med förslag till organisation av de högre skolorna.

I nästa grupp skulle övergången ske, om organisationen behöver utvidgas

och bibehållandet av den befintliga organisationen förutsätter nybyggnad,

dock med möjlighet för skolöverstyrelsen att medge undantag. Kommuner,

tillhörande denna grupp skulle före den 1 juli 1958 inge utredning

och förslag till organisationsplan.

. En sista grupp utgöres av orter med fyraårig linje med minimiorganisation.

I detta fall skulle kommunen vara inne med sitt förslag före den

1 juli 1959.

Personligen tror jag, att överstyrelsen har något överskattat vådan av

menmgsskiljaktigheter på det kommunala planet och kanske även lagt

val stor vikt vid olägenheterna av att det slutliga avgörandet i omstridda

frågor faller hos en central myndighet som skolöverstyrelsen. I varje fall

tycks överstyrelsens farhågor icke delas av något större antal av de berörda

myndigheter, som har kontakt med det kommunala arbetet. Liksom

flertalet av de hörda myndigheterna anser jag, att de blivande bestämmelserna

i ämnet bör utformas i huvudsaklig anslutning till utredningens

alternativ A. Detta utesluter dock icke, att övergången ordnas i etapper

såsom skolöverstyrelsen föreslagit. Olika tidpunkter bör genom beslut av

Kungl. Maj.-t föreskrivas för ingivandet till skolöverstyrelsen eller annan

myndighet av utredning och förslag rörande organisationen av läroverken

och de högre kommunala skolorna i kommunen under övergångstiden.

Eå Kungl. Maj:t ännu icke tagit ställning till skolstyrelseutredningens

förslag om gemensamma skolstyrelser och mellaninstanser, synes detaljerna

i det administrativa förfarandet böra få ankomma på Kungl. Maj:ts

avgörande. Även uppkommande frågor om övergångsanordningar och ordningen

för de äldre linjernas avveckling synes böra avgöras av Kungl. Maj:t

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Stat-utskottets utlåtande nr 15J år 1056

eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande av skolöverstyrelsen. Utan hinder

av beslut, som riksdagen tidigare fattat i fråga om organisationen av allmänna

läroverk och högre kommunala skolor, torde Kungl. Maj:t böra aga

föreskriva, att treåriga realskollinjer skall inrättas i stället för fyra- eller

femåriga och fyraåriga i stället för femåriga, där sådant betmnes av ortsförhållandena

påkallat. Likaså torde det böra ankomma pa Kungl. tlaj.

att besluta om införande vid kommunala flickskolor av femarig lärokurs i

stället för sju- och sexårig. Längre fram bör organisationsplaner kunna

fastställas av skolöverstyrelsen, såsom utredningen föreslagit.

Ehuru övergången till treårig realskola i den utsträckning utredningen

tänkt sig mångenstädes komme att patagligt förbättra platstillgången i

realskolan och gymnasierna, måste otvivelaktigt möjligheter skapas för en

vtterligare expansion. På många orter, där. för närvarande mgen högre

skola finnes, blir behovet av en dylik för varje år allt kännbarare, och i de

framåtgående städer, där folkökningen genom inflyttning är betydande,

måste nya skolenheter inrättas. Jag har tidigare i andra sammanhang

givit till känna min anslutning till den ståndpunkt i fråga om inrättandet

av nya statliga realskolor, som omfattats av ett par av mina företrädare

i ämbetet: nya statliga realskolor bör icke upprättas. I den man nya parallellavdelningar

icke kan komma till stand vid existerande statsläroverk,

måste således kommunen ta saken i egna händer och inträda som huvudman

för de nya skolor, som erfordras. Två utvägar kan därvid overvagas,

nämligen upprättandet av i folkskolan inbyggda realskollinjer och upprättandet

av fristående kommunala realskolor respektive praktiska realskolor.

Realskoleutredningen finner tendensen att inbygga realskollinjer i folkskolan

ur vissa synpunkter mindre tilltalande: den innebär, att en i viss

män krävande examen införes i den principiellt examensfria folkskolan

och att linjer med utpräglad särkaraktär och delvis avvikande rekryteringsförhållanden

införes i denna skola. Skolöverstyrelsen delar denna

uppfattning. Tidigare har statsutskottet vid ett tillfälle förklarat sig befara,

att försöksverksamheten skulle få en alltför ensidig utveckling, om

inriktningen på att inom tolkskolans ram söka inarbeta den nuv arande

realskolan bleve mera allmän.

Även jag delar denna mening. Genom de inbyggda linjerna far folkskolan

en viss teoretisk tillspetsning, som icke alltid neutraliseras genom

en motsvarande utveckling av den praktiska utbildningen i skolan. Balansen

mellan teoretisk och praktisk utbildning bör så vitt möjligt bibehållas

i folkskolan medan den bygges ut och successivt närmar sig enhetsskolan.

På orter, där inbyggda linjer redan existerar, bör de fa besta och åven

utbyggas med parallellavdelningar, men pa andra orter bör utvecklingen

länkas”in på en komplettering av realskoleorganisationen genom fristående

kommunala realskolor med tre- eller fyraårig lärogång.

Förutsättningen för att så skall ske är emellertid enligt min bestämda

mening, att byggnadsbidrag införes även för högre skolor. Risken är i

annat fall stor, att kommunen finner de ekonomiska konsekvenserna för

betungande och låter hela skolfrågan falla i avvaktan på att enhetsskola

skall kunna inrättas på orten. De stora årskullarna är icke betjänta med

en skolplanering av detta slag. Skolöverstyrelsens planeringskommitté,

vars förslag ligger till grund för realskoleutredningens kapitel om byggnadsbidragen,

ger flera exempel på huru lösningen av en byggnadsfråga

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

försenats eller tills vidare omöjliggjorts på grund av kommunalekonomiska

betänkligheter av detta slag. Skolöverstyrelsen har vid skilda tillfällen

iramhallit, att den radande olikformigheten mellan skolformerna i avseende

på byggnadsbidragen på ett olyckligt sätt hämmat en ändamålsenlig byg°-- nadsplanermg för det högre skolväsendet och därmed även försvårat planeringen

för enhetsskolan.

Realskoleutredningen har undersökt möjligheten att genom åtgärder

inom folkskolans ram skapa en fastare grund för den treåriga

realskola, som folkskolans sjätte klass skulle uppbära. Mest behövliga är

enligt utredningens mening dylika åtgärder i engelska och matematik! Om

de leder till en standardhöjning för folkskolan i dess helhet, blir motiveringen

för förstärkningen ännu starkare, säger utredningen. Även för folkskolan

bör det vara värdefullt med fastare och mera användbara kunskaper

och färdigheter i de ämnen, varom här är fråga.

I enhetsskolan får läraravdelning i femte och sjätte klasserna delas vid

tva av veckans engelska lektioner, om lärjungeantalet överstiger 20. I matematik

får en liknande uppdelning ske under en timme varannan vecka

av vårterminen vid de matematiska laborationerna i klass 6. Rätten att

dela läraravdelningen inträder i detta fall vid ett deltagarantal av minst 17

Utredningen föreslår nu enahanda förstärkningsanordningar för folkskolan.

JJock bör rätten att dela läraravdelning vid undervisningen i matematik

i klass 6 utsträckas till hela läsaret men inträda först när lärjungeantalet

överstiger 20. Uppdelningen av klasserna under förstärkningstimmarna bör

ske under hänsynstagande till lärjungarnas studieförutsättningar.

Erfarenheterna från enhetsskolan _ visar, att skoldistrikten i vissa fall

mast avsta från att utnyttja de erbjudna förstärkningsanordningama till

loljd av svårigheter att samordna läsordningen med skolskjutsarna och

nöd\ ändigheten att undvika alltför langa väntetider för lärjungarna. För

att öka skoldistriktens möjligheter att utnyttja förstärkningsanordningama

toreslar utredningen, att extra skolskjuts i skälig utsträckning skall få

anordnas.

I stället för förstärkningstimmar i den angivna formen bör skoldistrikten

kunna anordna speciell stödundervisning åt vissa lärjungar i form av läxhjalp

eller trimning pa överkurs. Kostnaderna bör dock icke få överstiga

den som skulle uppstå vid uppdelning av läraravdelningen i grupper. Anordmngama

bör underställas statens folkskohnspektör för prövning och

godkännande, och antalet lärjungar, som tar del av stödundervisningen,

bor icke understiga fem, om statsbidrag skall kunna erhållas.

Utredningen föreslår vidare att en särskild handledning för undervisningen

i engelska i B-skolor skall utarbetas och tillställas lärarna i skolor

av denna typ.

Slutligen bör standardiserade prov anordnas i engelska på samma sätt

som nu sker i modersmålet och matematik. Jag vill nämna, att psykologiskpedagogiska,

institutet, som har gammal erfarenhet av de standardiserade

proven, livligt tillstyrkt, att sådana prov utarbetas även i engelska.

kor egen del kan jag tillstyrka samtliga de förslag, jag nu refererat.

återkommer i slutet av mitt anförande till de med åtgärderna i fråga förknippade

anslagsfrågorna.

Skolöverstyrelsen påpekar, att det icke är rationellt att vid B-skoIorna

gruppera lärjungarna efter deras studieförutsättningar. Förstärkningstim
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1056

marna bör i dessa skolor få utnyttjas för en uppdelning av avdelningen

klassvis eller för en ökning av tiden för omedelbar undervisning i berörda

ämnen. Häremot har jag intet att erinra.

I niira samband med förstärkningsanordningarna står ett av utredningen

framfört förslag om en form av partiell differentiering^ för vilken utredningen

använder termen nivågruppering. Under remissgången har en ganska

livlig diskussion uppstått om lämpligheten av denna differentieringsform.

Den s. k. nivågrupperingen, som först föreslagits av skolkommissionen,

tillgår så, att lärjungarna i två parallella klassavdelningar omfördelas vid

undervisningen i ett visst läroämne, sa att — schematiskt uttryckt — den

bättre halvan av de båda klasserna sammanförs till en undervi.sningsavdelning

och övriga lärjungar till en annan undervisningsavdelning. Anordningen

drar inga särskilda kostnader och kan göras mera effektiv än förstärkningstimmarna,

då den omfattar samtliga undervisningstimmar i

ämnet. Skolkommissionen tänkte sig, att den skulle tillämpas vid undervisningen

i engelska, realskoleutredningen har ansett, att den bör kunna

nyttjas jämväl i matematik.

1 Utredningen har i denna fråga intagit samma ståndpunkt som skolöverstyrelsen

i dess den 12 december 1952 utfärdade anvisningar rörande studiegången

i femte och sjätte klasserna. De ämnen, som främst torde böra

ifrågakomma, är enligt dessa anvisningar engelska, räkning och geometri.

Överstyrelsen framhåller, att olägenheterna av helt odifferentierat elevmaterial

är särskilt framträdande i dessa ämnen och fortsätter: »Fördelarna

med denna partiella differentiering ligga framför allt däri, att klassgemenskapen

bevaras, samtidigt som man underlättar studierna i de ämnen,

som måste anses vara de besvärligaste på ett treårigt realskolestadium.» _

När realskoleutredningens förslag nu väckt gensagor, torde detta delvis

bero på att man fruktat, att förslaget skulle leda till ett detaljreglerat

system utan möjlighet för den lokala skolledningen att laga efter lägligheten.

Det ligger dock i sakens natur, att användningen av denna differentieringsfomi

är helt begränsad till skolor med parallellavdelningar och även

där ofta måste undvikas av schematekniska skäl. Troligen har överstyrelsen

rätt i att termen nivågruppering är olämplig, emedan den lätt för tanken

till längre syftande åtgärder. I övrigt torde vad som förekommit icke

behöva föranleda annat uttalande från min sida än att jag, med instämmande

i vad skolöverstyrelsen anfört beträffande förevarande spörsmål,

vill understryka att anordningens liimplighet i det särskilda fallet bör prövas

lokalt och en detaljreglering av dessa interna skolfrågor undvikas.

Realskoleutredningen föreslår vidare en serie åtgärder till förstärkning

av lärarutbildningen i engelska. Utredningen har sålunda förordat vissa

omläggningar av behörighetskurserna vid folkskoleseminarierna, dock först

från och med läsåret 1958/59. Skolöverstyrelsen förklarar sig dela utredningens

uppfattning, att behörighetskurserna behöver förstärkas, och tillstyrker

vissa av de åtgärder, som i detta syfte föreslagits av utredningen,

men anser att beträffande andra föreslagna åtgärder den pågående seminariet]

t redningens bedömning bör avvaktas. Da fragan icke har omedelbar

aktualitet, synes den ännu en tid kunna vila. Jag förutsätter dock, att

den återupptages nästa år i samband med prövningen av de förslag seminarieutredningen

kan komma att framställa. Jämväl de förslag realskolcuIredningen

framlagt rörande de pa privat initiativ anordnade behörig
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Statsutskottets utlåtande nr 151+ år 1956

hetskurserna skulle träda i tillämpning först om ett par år. Det synes

mig lämpligt, att dessa förslag upptas till prövning i samband med ändringsförslagen

rörande organisationen av seminariernas behörighet skurser.

Ett nvtt inslag har tillförts diskussionen om folkskolans lärarfrågor genom

förslaget, att lärare med 23-gradsbehörighet skulle undervisa i engelska.

Denna fråga måste enligt min mening ses i ett vidare sammanhang.

De ifrågavarande lärarnas tjänstgöringsområde kommer onekligen att röna

inverkan av genomförandet av treårig realskola. Jag vill också erinra om

att skolöverstyrelsen i sitt remissyttrande redogör för en inom ämbetsverket

pågående utredning om lärarutbildningen för folkskolans högstadium.

Hela det omfattande problemet om 23-gradstjänsternas användning

synes mig vara av den art, att det bör upptagas till avgörande först efter

förhandlingar med vederbörande personalorganisationer. Jag är således

icke beredd att biträda realskoleutredningens förslag om inrättande i folkskolan

av 23-gradstjänster med undervisningsskyldighet i engelska.

Realskoleutredningen finner det icke mindre viktigt, att vidareutbildning

i lämpliga former tillliandahålles de lärare, som tidigare förvärvat behörighet

att undervisa i engelska och nu tjänstgör i folkskolan. Stödkurserna

i radio för lärare med behörighet, vilka nu avser undervisningen i

klass 5, bör snarast möjligt utvidgas till klass 6. Feriekurser och pedagogdagar

bör anordnas. Konsulenter för undervisningen i engelska bör anställas

hos skolöverstyrelsen. Överstyrelsen tillstyrker samtliga de föreslagna

åtgärderna men finner det önskvärt att konsulenterna även får till

uppgift åtminstone i någon omfattning att följa undervisningen i ämnet

i sjunde och högre klasser. Även jag kan tillstyrka samtliga nu nämnda

förslag. Jag kan likaledes biträda de förslag utredningen framställt angående

anordnande av sommarkurser för handledare vid den kombinerade

korrespondens- och radioundervisningen och angående utvidgning av radiotjänsts

konsulentverksamhet. Till anslagsfrågorna återkommer jag senare.

Om, såsom jag väntar, realskolan efter några år allmänt kommer

att organiseras med en treårig huvudform och ett komplement av

fyraåriga linjer, uppstår frågan om avvägningen mellan de

båda linjetyperna. Tills vidare måste enligt min mening den

fyraåriga lärogången vara tillgänglig på varje ort, där realskola finnes.

Den är nödvändig för de lärjungar, som inte har läst engelska i folkskolan,

och önskvärd bland annat för lärjungar med långsammare arbetstakt eller

svag hälsa. Hänsyn måste också tagas till föräldrarnas önskemål. Jag ansluter

mig således i huvudsak till vad utredningen anfört om användningen

av de fyraåriga linjerna och vill blott liksom utredningen framhålla, att

det även på orter med enbart fyraårig realskola finns en möjlighet för

lärjungar med goda betyg att tillgodogöra sig förmånen av en treårig

studiegång, nämligen om övergången ordnas enligt det s. k. stoeksundssystemet

och alltså sker från folkskolans sjätte till den fyraåriga realskolans

andra klass.

Frågan om inträ desfordringarna i realskolan har såväl av

utredningen som av skolöverstyrelsen bedömts under den nyss gjorda

förutsättningen, att fyraåriga linjer i erforderlig utsträckning skall finnas

kvar på varje skolor!. Det är då möjligt att fordra en högre betygssumma

för inträde på treårig än på fyraårig linje. Utredningen har stannat för att

föreslå, att för tillträde till den treåriga linjen normalt skall fordras 17

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 154 dr 1956

65

betygsenheter, engelskan inräknad, varav minst 6 inom fyraämnesgruppen

muntlig framställning och läsning, skrivning och språklära, engelska samt

matematik. Intagningsnämnden skall dock vara oförhindrad att även mottaga

en lärjunge, vars betygssumma understiger den stadgade med högst

en betygsenhet, om han anses ha förutsättningar att följa studiearbetet i

skolan. Meningarna i remissvaren är något delade. Skolöverstyrelsen ansluter

sig till utredningens förslag. Läroverkslärarnas riksförbund ifrågasätter

en skärpning av fordringarna för inträde i den treåriga realskolan,

medan styrelsen för statens psykologisk-pedagogiska institut finner de föreslagna

inträdesfordringarna tilltagna i överkant; med hänsyn till bristfälligheterna

i intagningsinstrumenten är det enligt styrelsens mening önskvärt,

att den högre skolan får en vid bas. Beträffande de äldre linjerna synes

vittgående enighet råda om att nuvarande intagningsfordringar tills vidare

bör bibehållas.

Jag torde i annat sammanhang få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om

inträdesfordringarna i den nya realskolan. För tillfället vill jag endast

framhålla, att gränsdragningen mer eller mindre påverkas av den grad av

precision, som kan uppnås vid bedömningen av studieförutsättningarna för

de lärjungar, som befinner sig i gränszonen. Ju opålitligare intagningsinstrumentet

är, desto lägre måste intagningsfordringarna hållas.

Införandet av treårig realskola inverkar bland annat på organisationen

av de i realskolan inbyggda linjer, som leder till praktisk

realexamen. De har av gammalt varit tvååriga, men en förlängning till

treårig lärogång har på senare tid emellanåt ifrågasatts. Liksom utredningen

anser jag, att en vertikal klyvning av den treåriga realskolan i hela

dess längd icke gärna kan ifrågakomma. Däremot bör det icke vara omöjligt

att ge lärjungarna tillfälle att redan i klass l3 förbereda inträdet på

den praktiska linjen genom att utbyta vissa övningsämnen mot närstående

praktiska läroämnen. Utredningen föreslår att skolöverstyrelsen bemyndigas

medge, att i klasserna l3, 24 och 35 vid allmänna läroverk (och kommunala

realskolor) med handelslinje ämnet slöjd får helt eller delvis ersättas

med maskinskrivning och på samma sätt vid läroverk med teknisk

linje manlig slöjd ersättas med verkstadsarbete och teckning med ritteknik.

Vid lärjungarnas flyttning till mista klass skulle de praktiska läroämnena

maskinskrivning, verkstadsarbete och ritteknik räknas som övningsämnen,

oaktat lärarna avlönas efter samma grunder som vid undervisningen i dessa

ämnen i närmast följande klasser. Kungl. Maj:t skulle kunna medge liknande

anordningar på de mera sällsynta hushålls- och jordbrukstekniska

linjerna.

Därest riksdagen icke har något att däremot erinra, torde det få ankomma

på Kungl. Maj:t att framdeles meddela skolöverstyrelsen det föreslagna

bemyndigandet.

Ilen praktiska realexamen, som avslutar studierna på berörda linjer,

synes vara av ungefär samma svårighetsgrad som den vanliga realexamen.

Däremot syftar utredningens förslag om s. k. särskild realexam e n

till att möjliggöra en naturlig avslutning av realskolestudierna för lärjungar,

som har svårigheter med de stora skrivningsämnena tyska, matematik

och engelska. Examensformen har utexperimenterats inom försöksverksamheten

vid högre skolor och bär vid llertalct av de skolor, som

prövat den, på relativt kort tid tillvunnit sig målsmännens uppskattning.

De examinerade har i regel utan svårighet kunnat placeras i förvärvslivet.

5 — Biliaiuj Ull riksdagens ''protokoll 105G. 6 samt. Nr 151*.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Statsutskottets utlåtande nr 1,54 är 1956

Möjlighet att komplettera en särskild realexamen finns enligt utfärdade

bestämmelser men anlitas i praktiken sällan. Såsom exempelvis skolläkarföreningen

framhållit, torde en hel del realskoleelever få ut betydligt mera

av en undervisning, som upplagts efter fordringarna för särskild realexamen,

än av de nuvarande mera teoretiskt betonade kurserna.

Särskild realexamen har under försöksverksamheten prövats i olika varianter.

Än har kursen i ett språk ersatts med en praktisk språkkurs utan

större krav på de skriftliga arbetena och den ledigblivna tiden använts för

exempelvis maskinskrivning. Än har något ämne nedlagts helt och givit

rum för exempelvis ett handelsämne eller utvidgad kurs i något övningsämne.

.Till och med sådana ämnen som träteknik och skogsvård har förekommit.

Realskoleutredningen anser, att under den första tiden tämligen

stora variationer i undervisningsprogrammet bör få förekomma och sedan

vid lämpligt tillfälle eu utmönstring av svagare varianter företagas. Lämpligt

är enligt utredningens mening, att skolöverstyrelsen i samband med

utarbetandet av undervisningsplan för den nya realskolan fastställer ett

antal förebilder bland vilka skolorna i regel bör kunna träffa sitt val.

Fullt genomförd beräknas undervisningen för särskild realexamen vid

allmänna läroverk och kommunala realskolor få en omfattning motsvarande

omkring 100 heltidstjänster i teoretiska läroämnen och 45 tjänster i andra

ämnen. Fn stor del av undervisningen i de teoretiska läroämnena torde

komma att utgöras av praktiska kurser i moderna språk, en ämnesgrupp

där lärarbristen icke är särskilt starkt utpräglad.

Sa länge lärarbrist rader, maste genomförandet ske med en viss varsamhet.

Utredningen föreslår, att undervisning för särskild realexamen

icke skall behöva genomföras vid en skola förrän från och med det läsår,

då klass 23 första gången anordnas vid skolan och att överstyrelsen även

under åren närmast därefter skall äga dispensera skolan från skyldigheten

att anordna sådan undervisning, därest särskilda omständigheter, exempelvis

lokalsvårigheter, kan åberopas för uppskov. Å andra sidan bör överstyrelsen

kunna medge, att undervisning för särskild realexamen anordnas

även vid allmänt läroverk och kommunal realskola, där treårig linje icke

är inrättad eller ännu blott är representerad med sin första klass, om överstyrelsen

efter prövning av tillgången pa lärare i vederbörande ämneskombinationer

finner tillräckliga skäl föreligga för ett sådant medgivande.

Jag har under försöksverksamhetens gång blivit övertygad om värdet av

särskild realexamen. Det är enligt min mening otillfredsställande, att realskolan

i så stor utsträckning som hittills varit fallet måste bortskilja lärjungar,

som icke kunnat helt tillgodogöra sig kurserna. Särskild realexamen

ger skolan en möjlighet att bättre ta hand om elever med begränsade

studiesvårigheter och ge dem en efter deras förutsättningar lämpad utbildning.

Jag kan alltså liksom skolöverstyrelsen helt ansluta mig till utredningens

förslag i denna del.

Lättnad kan även beredas lärjungarna genom att skolan tillhandahåller

dem. 1 a x h j ä 1 p. Det bör visserligen, såsom skolöverstyrelsen framhåller,

ingå i varje lärares åligganden att ge handledning i läxläsningsteknik

på den ordinarie lektionstiden särskilt vid höstterminens början. Men

härutöver krävs en fortlöpande form av läxhjälp, som har karaktär av

enskild undervisning, exempelvis om en lärjunge måste inhämta kurspartier,

som genomgåtts under hans franvaro, eller behöver individuell genomgång

av annan anledning. I samma mån som realskolan får mottaga allt

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Statsutskottets utlåtande nr 15J+ år 1956

flera elever från hem, som ej kan bispringa barnen i dessa avseenden, måste

skolan tillföras de resurser, som fordras för att fylla denna uppgift, betonar

överstyrelsen i sitt remissyttrande.

Realskoleutredningen beräknar ett behov av i genomsnitt två veckotimmar

för varje läroverk med treårig linje och varje kommunal flickskola

med femårig linje. Jag tillstyrker, att läxhjälp anordnas på sätt utredningen

föreslagit, men vill framhålla, att den beräknade timtilldelningen

endast torde möjliggöra hänvisning till läxhjälp i tvingande fall. Någon

utvidgning av programmet torde dock ej vara möjlig med nuvarande begränsade

lärartillgång.

En betydande effektivitetsvinst i läroverksundervisningen skulle vara

att motse genom en sänkning av maximiantalet lärjungar i

klassavdelningarna. Allmän enighet råder bland skolans målsmän om att

en sådan sänkning bör genomföras så snart omständigheterna medger det.

Realskoleutredningen vill därvid på goda grunder ge den treåriga realskolan

företräde framför de äldre linjerna och anser det önskvärt, att

denna från det läsår, då den blir realskolestadiets huvudform, bereds möjlighet

att arbeta med ett elevmaximum av 30 lärjungar per avdelning.

Jämväl skolöverstyrelsen betecknar en sänkning av lärjungemaximum som

en av de angelägnaste åtgärderna i skolans strävanden att ägna lärjungarna

individuell omsorg men kan inte biträda utredningens förslag rörande

tidpunkten för genomförandet av reformen.

Jag delar utredningens och de hörda myndigheternas uppfattning om

den ifrågasatta reformens pedagogiska värde. Tidpunkten för dess realiserande

beror dock av omständigheter, som inte för närvarande kan med

någon säkerhet överblickas. Förslag i ämnet måste grundas på ingående

undersökningar om reformens inverkan på behovet av lärare och lokaler,

varvid även förhållandet på de särskilda orterna åtminstone till en viss

grad måste penetreras. Det bör ankomma på överstyrelsen att följa utvecklingen

och så snart ske kan framlägga de förslag, som befinnes möjliga.

Även återupptagandet av den i timplanekungörelsen redan inskrivna rätten

att dela nybörjarklass vid undervisningen i modersmålet hör till de aktuella

frågorna. Skolöverstyrelsen lärer väl icke underlåta att i samband

med sina anslagsäskanden framställa förslag i sistberörda avseende, så snart

tillgången på modersmålslärare gör det möjligt.

1 avvaktan på den mera genomgripande utredning i våra skolfrågor,

som planerats till slutet av 1950-talet, bör t i in- och kursplaner för

berörda skolformer utarbetas av skolöverstyrelsen. Ett betydande förarbete

för nya författningar och författningsändringar påvilar också den

centrala skolmyndigheten. Framställning om viss personalförstärkning har

ingivits til! Kungl. Maj:t av skolöverstyrelsen och kommer att prövas i

annat sammanhang.

I samband med behandlingen av realskolan under övergångstiden har

realskoleutredningen diskuterat frågan om inrättande av examensfri a

linjer i realskolan eller eventuellt ett avskaffande av realexamen över

hela linjen. Utredningen erinrar om att skolöverstyrelsen vid ett tillfälle

förklarat sig anse, att den önskvärda likformigheten i betygsättningen i

skolorna under vissa betingelser kunde uppnäs genom anordnande av standardiserade

prov och att den muntliga examen kunde helt avvaras, varvid

erforderlig kontroll i stället skulle vinnas genom eu livligare inspektionsoch

konsulentverksamhet. De nödvändiga förarbetena för en sadan exa
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

mensreform är emellertid ännu icke påbörjade. I annat sammanhang har

j&g tillkännagivit min avsikt att förelägga nästa års riksdag frågan om

förstärkning av lärarhögskolans pedagogiska institution och om arbetsfördelningen

mellan denna och andra institutioner. Därvid torde även frågan

om utarbetande av prov och kunskapstests för olika stadier komma

i blickfältet.

När utredningen haft att taga ställning till fragan om examensfria linjer

i realskolan, har den emellertid haft en särskild typ av sådana linjer i sikte,

linjer som tänkts mindre krävande än examenslinjerna även i dessas till

särskild realexamen ledande form. Utredningen avstyrker inrättande av

sådana linjer och finner en viss vaksamhet påkallad gentemot tendenser,

som, om de finge fritt utveckla sig, kunde låta de allmänna läroverken

svälla ut till ett slags enhetsskolor. Skolöverstyrelsen åter förordar, att

dylika linjer må kunna upprättas efter prövning'' från fall till fall.

För egen del anser jag det icke önskvärt, att realskoleorganisationen alltför

mycket kompliceras. Realskolans treåriga form skulle enligt utredningens

förslag kompletteras med fyraåriga linjer, praktiska examenslinjer och

linjer, som för till särskild realexamen. Det bör räcka för lärjungar, som

fyller realskolans nuvarande intagningsfordringar. Är åter avsikten med

de examensfria linjerna, att realskolan skulle sättas i stånd att draga till

sig ett ökat antal lärjungar från folkskolan, vill jag, på skäl som jag längre

fram i mitt anförande kommer att närmare utveckla, ifrågasätta, huruvida

icke en utveckling av den praktiska undervisningen inom folkskolans

ram äp att föredraga. Det torde bli tillfälle att återkomma till frågan om

något år, när den inom skolöverstyrelsen pågående utredningen om organisationen

av folkskolans högstadium är avslutad.

Införandet av treårig realskola aktualiserar slutligen vissa 1 ä r arfrågor.

Rektorernas riksförening anser, att reformen kommer att i flera avseenden

öka rektorernas administrativa arbete. Skulle detta visa sig riktigt,

torde det närmast böra ankomma på skolöverstyrelsen att efter utredning

av frågan göra de framställningar rörande organisationen av arbetet på

rektorsexpeditionerna, som utredningens resultat kan påkalla.

Läroverkslärarnas riksförbund hävdar, att bibehållandet av nuvarande

undervisningsskyldighet skulle innebära en kännbar ökning av den faktiska

arbetsbördan för lärarna. Denna uppfattning bestyrkes av de beräkningar

realskoleutredningen härom redovisat. Då nu gällande bestämmelser

om läroverkslärarnas undervisningsskyldighet ingår i den år 1952

träffade löneuppgörelsen, torde ändring kunna komma till stånd först efter

förhandlingar med vederbörande personalorganisation.

Vissa förflyttningar av anställda lärare torde bli nödvändiga, ehuru

omfattningen av omplaceringarna ännu icke kan i detalj överblickas. Skolöverstyrelsen

framhåller, att ordinarie lärare, som blir överflödiga vid indragning

av realskolans lägsta klasser, mycket snart åter blir behövliga

vid läroverket, när den treåriga realskolan växer fram. Under sådana omständigheter

finner överstyrelsen det lämpligast att om möjligt undvika

att flytta lärarna och i stället, där så kan ske, bereda dem fyllnadstjänstgöring

i andra högre skolor och i folkskolan. .Tåg är övertygad om att skolöverstyrelsen

vid handläggning av frågor om disposition av förefintlig lärarpersonal

kommer att tillse, att å ena sidan lärarkraften på bästa sätt

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

nyttjas för skolans behov och å andra sidan den hänsyn, som är möjlig,

tages till personliga förhållanden.

I 1950 års riksdagsbeslut nämns den kommunala flickskolan

icke bland de skolformer, som enhetsskolan skulle ersätta. Beslut om dess

framtid kör i överensstämmelse härmed fattas först när de samlade resultaten

av försöksverksamheten kunnat föreläggas riksdagen, dills vidare bör

skolformen bibehållas i stort sett med sina hittillsvarande uppgifter.

Enligt gällande stadga skall varje kommunal flickskola vara anordnad

med såväl sjuårig som sexårig lärokurs. I denna utformning ar flickskolan

en parallellform till den nuvarande realskolan med dess fem- och jyraariga

linjer. Det är därför naturligt, att nuvarande organisation av_ flickskolan

tills vidare blir bestående på orter, som ännu en tid behåller sin femåriga

realskola, och att således avvecklingen av den sjuåriga kursen påbörjas det

läsår, då indragning sker av den femåriga realskolans lägsta klass. Pa alla

de orter, där realskolan blir treårig med ett komplement av fyraåriga linjer,

bör däremot flickskolan uppbyggas huvudsakligen med femåriga linjer. Ett

visst behov av kompletterande sexåriga linjer torde visserligen en tid framöver

vara för handen, men säkerligen behövs sadana icke i samma utsträckning

som realskolans fyraåriga linjer.

Vid realskolorna erfordras fyraåriga linjer inte bara lör larjungar, som

saknar förkunskaper i engelska, utan också för vissa lärjungegrupper, som

är i behov av en lugnare studiegång än den treåriga realskolans. Jämväl vid

flickskolorna måste anordningar vidtagas för lärjungar utan förkunskaper i

engelska, men det föreligger knappast något behov av mognadslmjer med

utsträckt studietid, eftersom kurserna redan i den femåriga flickskolan bor

läggas upp med tanke pa att de skall kunna inhämtas å\en av lärjungar

med relativt långsam arbetstakt. _ .....

Vilka anordningar som bör ställas till förfogande för lärjungar utan förkunskaper

i engelska beror bland annat av antalet sadana lärjungar vid

skolan. Om i en nybörjarklass det stora flertalet har inhämtat ämnets

grunder i folkskolan och blott några få saknar erforderliga förkunskaper,

bör för de senare i enlighet med utredningens förslag särskild undervisning

i engelska anordnas med något högre timantal. Undervisningen kan da

väntas bli så pass effektiv, att deltagarna efter ett par års separat undervisning

skall kunna sammanföras med återstoden av klassen. År det fråga

om ett större antal lärjungar, som inte läst engelska, kan det vara båttre

att bibehålla en sexårig linje trots den tidsspillan detta medför för lärjungarna.

Kungl. Maj:t bör därför kunna för viss tid medge bibehållande av

sexåriga linjer även på orter, där flickskolan i övrigt är femårig. Då undervisning

i engelska i folkskolan för närvarande organiseras upp i mycket

raskt tempo, torde behovet av sexåriga linjer för lärjungar utan förkunskaper

i engelska på de flesta hall snart försvinna.

Liksom realskoleutredningen anser jag, att flickskolans kurser bör avpassas

efter samma lärjungestandard som realskolans och att således villkoren

för tillträde till skolformen bör vara desamma. Vid realskolorna kan

inträdesfordringarna till den treåriga linjen sättas något högre än de nuvarande,

emedan på varje realskoleort även fyraåriga linjer skall upprätthållas.

Vid flickskolorna kommer de sexåriga linjerna att vara undantag.

Skall flickskolan slä öppen för alla flickor, som är berättigade att intagas

i realskolan, måste inträdesfordringarna till flickskolans femåriga linje.

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO Statsutskottets utlåtande nr 15J år 1956

såsom skolöverstyrelsen föreslagit, sammanfalla med inträdesfordringarna

till realskolans fyraåriga linje. Denna avvägning synes mig riktig även från

pedagogisk synpunkt, då den femåriga flickskolan torde komma att ställa

ungefär samma krav på lärjungarna som den fyraåriga realskolan.

Sedan några år har flickskolorna kunnat införa fast linjedelning i de

båda högsta klasserna, och ett betydande antal flickskolor har begagnat sig

av den erbjudna möjligheten. Den tillämpade linjedelningen har omfattat

tre linjer: en humanistisk linje, en allmän linje och en reallinje, var och en

kluven i tva grenar. Jvonstruktionen ansluter sig till den i gymnasiet använda,

men linjerna och linjegrenarna skiljer sig mindre än gymnasiets

linjer och grenar. En av grenarna, reallinje B, har ett starkare''inslag av

praktiskt husliga ämnen.

Tiden synes mig nu vara inne att överföra den prövade linjeorganisatio!!.

ei! försöksstadiet till den fasta organisationen. Redan instundande

läsår bör således de flickskolor, som arbetar med linjedelar högstadium, få

rätt att införa reallinje B, och statsbidrag bör således i vanlig ordning utgå

till dylik linje. Från och med läsåret 1957/58 bör linjedelningen allmänt

genomföras. Därest på någon ort det nuvarande differentieringssystemet

anses böra bibehållas ytterligare en tid, torde ansökan därom böra göras

hos Kungl. Maj:t.

Normalundervisningsplan för den nya flickskolan bör snarast möjligt

utarbetas och fastställas av skolöverstyrelsen, som också bör meddela de

övergångsbestämmelser, vilka kan befinnas ändamålsenliga. Jag har intet

att erinra mot att nuvarande frihet i fråga om språkföljden bibehålies och

att, flickskolorna, om vederbörande skolstyrelse finner det önskvärt, får

införa franska såsom frivilligt ämne redan i klassen närmast under det

linjedelade högstadiet.

En fråga, som rätt livligt diskuterats i remissyttrandena, är inrättandet

av normalskolelinjer för manlig ungdom. Utredningen antyder, att sådana

linjer icke vore otänkbara ur pedagogisk synpunkt, men föreslår dock icke,

att dylika linjer skall organiseras i större skala. Enligt utredningens mening

är det tillräckligt, att linjer av detta slag kan inrättas vid kommunala

och privata skolor på orter, där den vanliga skolorganisationen icke helt

täcker utbildningsbehoven för den manliga ungdomen eller där av andra

skäl särskilt intresse finns för linjer av detta slag. Skolöverstyrelsen ansluter

sig till denna uppfattning.

Vad som talar emot organiserandet av normalskollinjer för manlig ungdom

är huvudsakligen, att den utbildning de skulle meddela icke synes

kunna påräkna tillräcklig lärjungeanslutning. Höglandsskolan, som länge

experimenterat med dylika linjer, har innevarande läsår 4 pojkar i högsta

klassen och 2 i näst högsta, därav en extraelev. Djursholms samskola°har

3 pojkar i högsta klassen av normalskollinjen och endast en i den näst

högsta. I eu tid av lärarbrist kan det icke vara försvarligt att anordna särskilda

klassavdelningar för ett så ringa antal lärjungar. Skall undervisningen

komma till stånd, måste klassavdelningarna fyllas ut med flickor,

som önskar normalskolekompetens; i själva verket är deltagarantalet även

unaer denna föru isättning i knappaste laget för den specialundervisning,

som är önskvärd för pojkarna.

I detta läge kan jag icke tillstyrka, att linjer, som leder till normalskolekompetens,

anordnas vid de allmänna läroverken. Undervisningen måste

där avse både gossar och flickor. Den skulle innebära en expansion av flick
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 154- år 1956

71

skolans undervisningstyp med dess längre studietid och pa grund darav

större lärarbehov och därigenom motverka de åtgärder jag har ioresiagit

för att göra lärarbristen mindre kännbar. Liksom hittills bör däremot normalskollinjer

vid kommunala och privata skolor kunna anordnas även för

manlig ungdom, i den mån detta med hänsyn till lokala förhallanden kan

befinnas önskvärt. .... .. ,

Ja" har intet att erinra mot att försök med en i vissa ämnen begransad

»särskild» normalskolekompetens efter förslag av skolöverstyrelsen upptages

som ett led i den allmänna försöksverksamheten.

I samband med statsbidragsfrågorna erinrar realskoleutredningen om att

det inrättats inbvggda realskollinjer vid några kommunala flickskolor.

En del är femåriga; dessa åtnjuter statsbidrag enligt de för högre kommunala

skolor gällande grunderna. Andra är treåriga; till dem utgar statsbidrag

efter ogynnsammare grunder. Om den treåriga realskolan, sasom

jag föreslagit, göres till realskolans huvudform, är en olikhet i statsbidragshänseende

icke längre motiverad. Jag ifrågasätter icke någon ändring ior

instundande redovisningsår men föreslår, att från och med redovismngsaret

1957/58 statsbidrag enligt för de högre kommunala skolorna gällande grunder

skall utgå jämväl för de treåriga realskollinjer, som är anslutna till

vissa kommunala flickskolor, såvitt linjerna i fråga ags av vederbörande

kommun. Beträffande den privatägda treåriga lmjen i Uppsala raknar jag

med att bidrag till densamma från och med nyssnämnda redovisnmgsar

skall utgå ur privatläroverkens bidragsanslag.

Den högre folkskolan är i sina båda huvudtyper, den allmänna

och den yrkesbestämda, en examensfri skola för ungdom, som har

inhämtat en vanlig folkskolekurs. Vanligen anslutes den till folkskolans

sjätte klass. Ändamålet anges i stadgan vara att ge lärjungarna tillfälle

att inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning,

»utan att de unga därigenom dragas från sina vanliga levnadsförhållanden

eller nödig övning i praktiskt arbete».

Skolformen hade sin blomstringstid under 1920-talet men har sedan förlorat

i lärjungeantal och omfattar för närvarande endast sju skolor. I stort

sett har gången varit den, att huvudmännen själva, sedan skolan bestått

några år, föranstaltat om dess ombildning till andra skolformer,

har de allmänna högre folkskolorna avlösts av kommunala realskolor och

de yrkesbestämda av praktiska realskolor. I andra fall har skolan befunnits

överflödig, sedan folkskolans högstadium och yrkesundervisningen utbyggts

i orten. Beträffande flera av de nu återstående skolorna föreligger

redan förslag till omorganisation. Endast två skolor, en allmän och en

yrkesbestämd, synes i sin nuvarande organisation äga större stabilitet.

Parallellt med denna utveckling har folkskolan på många orter utbyggts

med ett högstadium, där undervisningen kan differentieras åt olika hall.

I åttonde och nionde klassen och i folkskolans högre avdelning kan varianter

anordnas, som lånat vissa drag från de gamla yrkesbestämda högre

folkskolorna och de nyare praktiska realskolorna. Förslag har från nagra

håll framställts, att dessa linjer skulle utrustas med lärare med samma

utbildning, samma löneförmåner och samma tjänsteställning, som lararna

vid de praktiska realskolorna.

Realskoleutredningen föreslår, att de praktiska rea s kolo

r n a skall bibehålla sin nuvarande fyraåriga lärogång, dock med möjlighet

för huvudmannen att övergå till treårig lärokurs. Bestämmelser om

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande ut 151+ åv 1956

!ÄTnSf Ia"!d,ub0r, .mf1öras \ den blivande organisationsplanen. Intill

frfmsSn-n3 Stai /t K0r,df ankomrna På Kung!. Maj:t att på vederbörlig

framställning meddela beslut om inrättande av treåriga examenslinjer. Vidare

föreslår utredningen, att o lika anordningar skall träffas i syfte att möjlig^oia

for larj ungarna att fa en avrundad realskolekurs utan att behöva

satta praktisk realexamen som mål. En avslutningsetapp skall kunna an°rdl?a,

s fof larJungar, som vill avgå efter tredje klassen; en för skolformen

särskilt utexpenmenterad något mindre krävande examensform — särskild

^knll1 tk real(:xa™fn ~ skad kunna avläggas; och helt examensfria linjer

kall kunna mrattas jämsides med examenslinjerna. De kostnader som

kan komma att uppstå genom dessa anordningar, skulle bestridas ur förslagsanskget

Kommunala läroverk: Bidrag till högre kommunala skolor.

JNagra prakBska realskolor med uteslutande examensfria linjer föreslås

.e‘ . r.® Papekar, att en praktisk realskola med idel examensfria

linjer i viktiga hanseenden skulle innebära en återgång till de yrkesbestämda

högre folkskolornas typ, som var vanlig för 25 år sedan men sedan

successivt övergivits etter huvudmännens beslut.

I stort sett har utredningens förslag fått ett mycket välvilligt mottagande

remissinstanserna. Aven jag kan ansluta mig till detsamma. Genom förslaget

om enklare studiealternativ torde den för närvarande stora förtids
wS

tal Tngar Vldde Praktiska realskolorna kunna begränsas,

samtidigt torde de examensfria linjer, som utexperimenteras vid de praktaska

realskolorna med deras rika erfarenhet av arbetsfältet, kunna få eu

bättre barkraft an de beslaktade linjer vid de högre folkskolorna, som

successivt utmönstrats i konkurrensen. Skolöverstyrelsen bör äga besluta

om anordnandet av de orgamsationsvarianter, som syftar till en förenkliim

av larogangen vid de praktiska realskolorna.

i,tbndJnLemellertlr nCi0nia'' atMaf anf r u t byggnaden av den praktiska

utbildningen inom folkskolan och dess högre avdelning vara icke mindre

viktig. Jag motser med största intresse resultaten av den utredning, som

nu pagar inom skolöverstyrelsen och som bland annat gäller användningen

av ff modifierat ämnes- eller klasslärarsystem på folkskolans högstadium

med kvalificerade yrkeslärare i vissa ämnen. Frågor rörande kompetenskraven

och utbildningen av lärare för folkskolans högstadium ingår i utredningen

och överstyrelsen säger sig ha för avsikt att längre fram för

Jvungl. Maj .t framlagga de förslag, vartill utredningen kan föranleda

När denna utredning föreligger i avslutat skick, torde säkrare kunna

bedömas, huruvida det överhuvudtaget är önskvärt, att man utanför folkskolan

organiserar examensfria realskolor med ett arbetsprogram, som mer

eller mindre ansluter sig till de praktiska realskolornas. Ser man den blivande

enhetsskolan som utvecklingsmålet för den nuvarande folkskolan

ter det sig mera önskvärt, att de praktiska utbildningsformerna i största

möjliga utsträckning organiseras inom folkskolans ram. På nuvarande utredmngsstadium

är jag således icke beredd att föreslå upprättandet av

fristående examensfria praktiska realskoletvper.

Vad gäller frågan om försök med praktiska realskollinjer av olika skm i

anknytning till enhetsskolan, räknar jag med att skolöverstyrelsen kommer

att avge narmare förslag mot bakgrunden av de erfarenheter, som

kan vinnas i samband med berörda utredning och genom anordnandet av

obka orgamsationsvarianter vid de praktiska realskolorna

Av vad jag tidigare anfört framgår, att den högre folkskolan, hur mvc
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Statsutskottets utlåtande nr 154 &r 1956

ket den än betytt i den tidigare skolutvecklingen, icke längre i större utsträckning

svarar mot tidens krav. Jag har ingenting att erinra mot att

man övergångsvis bibehåller de enstaka högre folkskolor, som alltjämt

väl tillfredsställer aktuella utbildningsbehov på sin ort, men nya högre

folkskolor bör enligt min mening icke vidare inrättas. Lösningen av de

utbildningsproblem, för vilka den högre folkskolan en gång inrättades,

måste i vår tid sökas inom den blivande enhetsskoleorganisationen.

Jag har tidigare i mitt anförande angivit de skäl, som kommit mig att

föreslå införandet av statsbidrag till byggnadsföretag för

de högre skolorna. Jag vill nu med några ord beröra byggnadsbidragens

utformning.

I likhet med utredningen anser jag, att statsbidrag bör kunna utgå för

realskoledelarna av de högre allmänna läroverken, de fristående statliga

realskolorna, de kommunala flickskolorna, de kommunala realskolorna och

de praktiska kommunala realskolorna. Jag kan också i huvudsak ansluta

mig till vad utredningen föreslagit angående de ändamål, som skall vara

bidragsberättigande, de särskilda förutsättningar för bidragsgivningen, som

bör vara uppfyllda, och beräkningen av bidragsunderlaget.

I fråga om statsbidragets storlek har utredningen i huvudsak följt bestämmelser,

som gäller i fråga om statsbidragen vid byggnadsföretag för

folkskoleväsendet. Utredningen har dock föreslagit ett par avvikelser. Den

viktigaste är, att utrymmet för den diskretionära prövningen, som enligt

nämnda bestämmelser är 10 procent, ansetts böra vidgas till 20 procent

med hänsyn till de vid högre skolor mera växlande förutsättningarna. Allmänna

statsbidragsutredningen har icke motsatt sig realskoleutredningens

förslag, att byggnadsbidrag skulle införas genom beslut redan av årets

riksdag, men ansett, att ett utvidgande av bidragsintervallen skulle föregripa

utredningens arbete.

I denna situation anser jag, att den för folkskoleväsendet gällande bidragstabellen

bör oförändrad tillämpas, intill dess nya bestämmelser kan

komma till stånd som resultat av de pågående statsbidragsutredningarna.

Även statsbidragen till provisoriska skolbyggnader, till klassrumsinventarier

m.m. bör beräknas såsom för motsvarande ändamål inom folkskoleväsendet.

Vid prövningen av inkommande statsbidragsansökningar bör i enlighet

med utredningens förslag noggrant tillses, att ett bifall icke får leda till

onödigt stora investeringar eller till felinvesteringar på längre sikt och att

byggnadsföretaget planerats jämväl med hänsyn till enhetsskolans behov.

Liksom utredningen förutsätter jag, att överstyrelsen icke tillstyrker en

föreslagen investering i skollokaler, om den kan undvikas genom en lokalbesparande

organisation av realskolan, exempelvis genom övergång till treårig

realskola.

Någon retroaktivitet i fråga om bidragsgivningen anser jag mig icke böra

tillstyrka. Det nya statsbidraget bör alltså införas från och med budgetåret

1956/57.

Utredningen beräknar, att byggnadsbidragen skall draga en kostnad av

8 till 9 miljoner kronor vid en byggnadskvot av 30 miljoner kronor för de

högre skolorna. Mot denna uppskattning har jag intet att erinra. Till frågan

om den för instundande budgetår erforderliga medelsanvisringen återkommer

jag senare.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande nr 154- år 1956

Realskoleutredningens förslag innebär slutligen även avskaffandet av

vissa nu utgående lärjungeavgifter.

I fråga om de allmänna läroverken föreslår utredningen, att terminsavgifterna

avskaffas på realskolestadiet. Staten skulle ikläda sig kostnaderna

för vaktmästarpersonalen och för rektorsexpeditionerna samt för anskaffande

av böcker och undervisningsmateriel, i den mån dessa kostnader icke

täcks av gymnasisternas terminsavgifter, hyror och andra inkomstkällor.

Kommunen skulle åtaga sig läroverkets fastigheter åvilande utgifter, avgifter

för försäkring av läroverkets fastigheter och lösa egendom samt kostnader

för möbler och inventarier, i den mån sådant åtagande icke redan

föreligger. Kommunerna skulle vidare åtaga sig uppvärmning, belysning,

renhållning och städning av läroverkets lokaler samt tillfälliga anordningar

i dessa eller likartade hänseenden och bestrida därav föranledda kostnader,

i den mån de icke täcks av gymnasisternas terminsavgifter, hyror och andra

liknande inkomster. Till bestridande av kostnaderna skulle dock utgå ett

statsbidrag, som skulle täcka ungefär halva kostnaden.

Vidare skulle enligt utredningens förslag inskrivningsavgifterna avskaffas;

understöds- och premiekassan skulle kompenseras för de sålunda bortfallande

inkomsterna genom ett statsbidrag.

Jag biträder utredningens förslag, att lärjungeavgifterna i realskolan avskaffas.

Ett stort antal remissinstanser har påyrkat, att avskrivningen av

terminsavgifterna skulle utsträckas även till gymnasiestadiet. Jag har blivit

övertygad om att tiden nu är inne att jämväl i denna del effektuera det år

1930 fattade principbeslutet och anser mig således böra utgå från att läroverkens

ekonomi skall helt frigöras från sitt beroende av lärjungeavgifterna.

Härigenom blir det möjligt att på samma gång åstadkomma en välbehövlig

förenkling av det relativt invecklade system, som förordats av utredningen.

Den föreslagna avvägningen av statens och kommunernas ekonomiska

ansvar för de allmänna läroverken efter ett avskaffande av avgifterna synes

mig i nuvarande läge acceptabel, åtminstone i de stora dragen. Visserligen

kommer realskolan i sinom tid att avlösas av enhetsskolan, som oavsett

dess slutliga utformning enligt 1950 års riksdagsbeslut skall vara en statsunderstödd

kommunal skola. Under övergångstiden bör det dock vara tillräckligt

att kommunerna med en skälig andel bidrar till den lindring i utgiftsbördan,

som genom avgifternas borttagande skulle komma familjerna

till del. Statens bidrag bör enligt min mening vara av samma storleksordning.

Utredningens förslag innebär, att kommunerna skulle åtaga sig i stort

sett de uppgifter, som hittills åvilat byggnadsfonden samt ljus- och vedkassan.

Med denna utgångspunkt har utredningen, såsom jag nyss nämnt,

funnit det nödvändigt att föreslå ett nytt statsbidrag till kommunerna.

Häremot har emellertid allmänna statsbidragsutredningen erinrat, att helt

andra överväganden än hittills måste föregå ett införande av nya primärkommunala

statsbidrag; såvida det icke är fråga om stimulansbidrag i

egentlig bemärkelse, bör denna utväg att tillföra kommunerna ökade statliga

medel hädanefter vara stängd, hävdar statsbidragsutredningen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag mig böra föreslå en omkonstruktion

av det framlagda förslaget. Avvikelserna från det nuvarande

kassasystemet bör göras mindre än realskoleutredningen tänkt sig, statens

och kommunernas förpliktelser bör avvägas så, att det inte behövs vare

sig något statsbidrag eller någon inbetalning av kommunala medel till

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Statsutskottets utlåtande nr 154. år 1956

läroverkens kassor. Detta medför givetvis, att kommunernas åtaganden

måste utvidgas ehuru icke i samma utsträckning som utredningen föreslagit.

Såsom villkor för terminsavgifternas avskaffande vid läroverken bör

enligt min mening föreskrivas, att kommunerna åtager sig

1) underhåll av fastigheter, fastighets- och försäkringsavgifter,

kostnader för möbler in. m., som hittills bekostats av byggnadsfonden;

av utredningen beräknat till ett belopp av .... 0,90 mkr

2) kostnader för möbler och inventarier m. in., som hittills be
kostats

av biblioteks- och materielkassan; av utredningen

beräknat till ett belopp av......................... • • • 0,15 mkr

3) kostnader för uppvärmning, belysning m. m., som hittills

bestritts av ljus- och vedkassan; av utredningen beräknat

till ett belopp av .................................... 4,3 mkr

Summa 5,35 mkr

Liksom utredningen föreslår jag, att kommunen skall äga disponera hälften

av de hyresinkomster, som hittills tillfallit läroverkets kassor. Dessa

inkomster har beräknats till 0,56 miljoner kronor, varav hälften utgör

0,28 miljoner kronor. Kommunernas merkostnader vid ett fullständigt avskaffande

av termins- och inskrivningsavgifterna kan således anslås till i

runt tal 5 miljoner kronor.

Då samtliga de utgifter, som hittills utgått ur byggnadsfonden, nu skulle

bestridas på annat sätt, blir byggnadsfonderna överflödiga, och fråga uppstår

då, huru byggnadsfondernas behållningar skall disponeras. Det är

stundom fråga om rätt betydande behållningar. Vid slutet av budgetåret

1953/54 översteg den sammanlagda behållningen de sammanlagda skulderna

med icke mindre än 2,53 miljoner kronor.

Realskoleutredningen föreslår, att vederbörande kommun skall övertaga

byggnadsfondens tillgångar och skulder. Med hänsyn till storleken av de

belopp, varom det är fråga, och det sätt, varpå behållningarna uppkommit,

anser utredningen, att det bör föreskrivas, att eventuella behållningar skall

av kommunerna användas för sådana ändamål, som enligt nu gällande

bestämmelser tillgodoses medelst dessa fonder. Skolöverstyrelsen åter anser,

att behållningarna bör ställas till läroverkens förfogande för att användas

för lärjungarna mera närstående ändamål. Riksräkenskapsverket förordar,

att behållningarna i fråga skall enligt skolöverstyrelsens närmare bestämmande

användas bland annat till förstärkning av vederbörande läroverks

biblioteks- och materielkassa samt understöds- och premiekassa. För egen

del ansluter jag mig till det förslag realskoleutredningen framställt.

Med den avgränsning av kommunens åtaganden, som i det föregående

angivits, skulle ljus- och vedkassan bibehållas. Av kassans nuvarande uppgifter

skulle kvarstå bestridandet av kostnader för avlöning åt vissa vaktmästare,

eldare och övrig betjäning, renhållning och städning; dit torde

också böra föras kostnader för vissa hygieniska anordningar. Överförandet

av uppvärmningskostnaderna på kommunen medför, att kostnaderna

för värmeanläggningarna och bränsleförbrukningen båda kommer att

åvila samma huvudman, vilket ur rationaliseringssynpunkt torde vara en

fördel.

Bestridandet av de tre kvarvarande kassornas utgifter kommer i det

väsentliga att påvila statsverket. Följande tablå torde ge en uppfattning

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande nr 15/. år 1956

om de belopp, som därvid kommer i fråga. Uppgifterna är hämtade ur

realskoleutredningens tab. 57—58, som avser budgetåret 1954/55, samt

ur de beräkningar, som utredningen verkställt beträffande inskrivningsavgifternas

storlek.

Kassa

Biblioteks- och materielkassan .................

Understöds- och premiekassan .................

»Tredje kassan» (nuvarande ljus- och vedkassan)

Summa

Belopp

Därav

mkr

utgifter

3,8

0,15

0,22

5,15

0,30

9,17

0,45

Karaktären av de utgifter, som sammanförts under rubriken övriga utgifter,

är naturligtvis mer eller mindre oviss.

Som inkomster kan påräknas hälften av de hyresintäkter, som hittills

tillfallit kassorna. Beloppet är, såsom tidigare nämnts, 0,28 mkr. Det är

av underordnad betydelse, vilken kassa detta belopp tillgodoföres. Då

biblioteks- och materielkassan enligt utredningens statistik tillförts i genomsnitt

52,3 procent av hyresintäkterna, medför det minsta rubbningen

i bestående förhållanden, om beloppet tillgodoföres denna kassa. Enligt

utredningen hade vidare biblioteks- och materielkassan budgetåret 1954/55

en inkomst på 0,4 mkr och ljus- och vedkassan en inkomst av 0,4 mkr, som

icke utgjordes av statsbidrag, hyror eller lärjungeavgifter. Antas dessa

inkomster fortfarande inflyta, skulle de belopp, som vid terminsavgifternas

avskaffande komme att påvila statsverket, belöpa sig till 9,17 — 0,28 —

— 0,4 — 0,4 — 8,09 mkr. Beloppet stiger, om dessa till sin natur ej

specificerade inkomster till någon del upphör efter lärjungeavgifternas avskaffande.

Det måste också höjas vid de slutliga bedömningarna med hänsyn

till det efter utgången av vårterminen 1955 ökade lärjungeantalet vid

läroverken.

Vid bedömningen av de anförda siffrorna bör givetvis hänsyn tagas till

att staten redan nu bidrar till kostnaderna för bokinköp och bokbindning

och till ljus- och vedkassornas utgifter, innevarande budgetår med 0,54 -f

+ 2,59 = 3,13 mkr. Den verkliga merbelastningen för statsverket kan

således uppskattas till 5 ä 6 mkr och kommer att ligga närmare det lägre

eller det högre av dessa belopp, allteftersom gruppen »övriga inkomster»

fortfarande kommer att inflyta eller icke.

Grovt approximativt kan man säga, att det föreslagna bidragssystemet,

när det trätt i funktion, skulle innebära, att staten ikläder sig en merkostnad

av 8 -+- 5 = 13 mkr för bidrag till läroverksbyggen och till de statliga

läroverkens kassor, att föräldrarna får en lättnad i försörjningsbördan på

omkring 10 mkr och att läroverkskommunerna får en inkomst av 8 — 5 =

= 3 mkr.

Närmare bestämmelser angående beräkningen och fördelningen av anslagsbeloppen

till kassorna torde böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Såsom realskoleutredningen framhåller, torde kommunerna icke nu böra

formligen åläggas förpliktelser gentemot läroverken utöver dem de redan

åtagit sig. Liksom utredningen väntar jag dock, att de i allmänhet skall

finna det fördelaktigt att medverka till terminsavgifternas avskaffande.

Självfallet bör ingen kommun komma i åtnjutande av byggnadsbidrag för

högre skola utan att ha gjort de för lärjungeavgifternas avskaffande erfor
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Statsutskottets utlåtande nr 154. år 1956

derliga åtagandena. Övergång till det nya systemet bör också sättas som

villkor för vissa organisationsändringar på sätt utredningen föreslagit.

Därest någon kommun icke anser sig kunna biträda den av mig föreslagna

uppgörelsen, bör det nuvarande kassasystemet samt termins- och

inskrivningsavgifterna bibehållas vid därvarande allmänna läroverk. Fyllnadsbelopp

till ljus- och vedkassan och anslag till bokinköp och bokbindning

bör vid läroverk, där terminsavgiftssvstemet bibehålies, utgå efter

samma grunder som hittills.

Då kommunerna bör ha tid att förbereda övergången till det nya systemet,

torde reformen icke böra genomföras förrän från och med budgetåret

1957/58. Budgettekniska frågor rörande de erforderliga anslagens karaktär

och redovisning på riksstaten behöver följaktligen icke aktualiseras förrän

vid nästa års riksdag.

Jag övergår härefter till den grupp av skolor, som brukar betecknas som

de högre kommunala skolorna, d. v. s. kommunala flickskolor, kommunala

realskolor och praktiska realskolor. Frågan om terminsavgifterna vid dessa

skolor ligger annorlunda till än vid de allmänna läroverken, enär undervisningen

där enligt gällande stadgar principiellt är avgiftsfri. Pa grund av

särskilda förhållanden har vissa kommuner visserligen medgivits rätt att

upptaga terminsavgifter, men dessa spelar i regel ingen större roll för skolornas

ekonomi. År 1954 utgjorde de salunda vid de kommunala flickskolorna

endast 3,8, vid de kommunala realskolorna 2,6 och vid de praktiska

realskolorna 0,4 procent av årets inkomstsumma. Styrelsen för svenska

landskommunernas förbund förklarar sig icke hysa några betänkligheter

mot slopandet av dessa terminsavgifter, vilka enligt styrelsens mening icke

längre har någon nämnvärd kommunalekonomisk betydelse.

Realskoleutredningen föreslår, att de gjorda medgivandena att upptaga

terminsavgifter återkallas. Jag är av samma mening och kommer, därest

icke riksdagen uttalar någon annan mening, att föreslå Kungl. Maj:t att

återkalla de gjorda medgivandena med utgången av budgetåret 1956/57.

Realskoleutredningen har ifrågasatt, huruvida icke i undantagsfall förlängt

tillstånd att upptaga terminsavgifter bör kunna ifrågakomma för

kommun, som upprätthåller kommunal realskola. Jag kan icke ställa mig

principiellt helt avvisande till någon kortare tids förlängning av tillståndet

på grund av alldeles särskilda undantagsförhållanden men anser det

mindre troligt, att en dylik förlängning i praktiken skall behöva förekomma.

Den av mig föreslagna utvidgningen av avgiftsfriheten till gymnasiet

aktualiserar frågan om terminsavgifternas behövlighet vid skolformer som

de kommunala gymnasierna och de tekniska läroverken, vilka legat utanför

realskoleutredningens utredningsuppdrag. Det är min avsikt att införskaffa

erforderlig utredning rörande lärjungeavgifterna vid dessa skolformer

och förelägga nästa års riksdag de förslag, vartill dessa utredningar

kan föranleda.

Vad slutligen gäller de med förevarande förslag förenade kostnadsökningarna

får jag i anslutning till utredningens i det föregående

återgivna sammanställning härutinnan anföra följande.

De föreslagna forstarkni>1 g sanordningårna i engelska och matematik i

folkskolan bör för skoldistrikten stå öppna redan från och med nästa

redovisningsår. Statsbidrag till kostnaderna för de härför erforderliga liirar
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

timmarna torde i vanlig ordning böra bestridas ur förslagsanslaget till

Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor. På grund

av statsbidragssystemets utformning inträder kostnadsökningen för statsverket

först från och med budgetåret 1957/58.

För utarbetande av standardiserade prov i engelska har skolöverstyrelsen

för nästa budgetår räknat med en engångskostnad av omkring 10 000 kronor.

Denna kostnad avses skola belasta den i överstyrelsens avlöningsstat

upptagna, förslagsvis betecknade anslagsposten tiirArvoden åt experter

och tillfällig personal m. in. I mån av behov torde Kungl. Maj:t för ifrågavarande

ändamål vilja medge överskridande av nämnda post. Det torde

böra ankomma på överstyrelsen att senare i vederbörlig ordning framlägga

förslag om medelsanvisning för tryckning av proven.

För anordnande av feriekurser för lärare med äldre behörighet och av

pedagogdagar för lärare med behörighet har utredningen beräknat en kostnad

av sammanlagt 140 000 kronor. Medel för ändamålet torde böra anvisas

från och med budgetåret 1957/58; jag utgår från att skolöverstyrelsen

framlägger förslag härom i höst.

För utvidgning av stödkurserna i radio för lärare med behörighet, för

anordnande av sommarkurser för handledare utan behörighet samt för utvidgning

av radiotjänsts konsulentverksamhet har utredningen räknat med

ett medelsbehov av sammanlagt 160 000 kronor. Medel för ändamålet

torde böra anvisas från och med budgetåret 1957/58 under reservationsanslaget

till Folkskolor in. m.: Anordnande av kombinerad korrespondensoch

radioundervisning. I den mån å nämnda reservationsanslag tillgängliga

medel därtill räcker, torde emellertid Kungl. Maj:t böra äga medge,

att anslaget redan under nästa budgetår i den utsträckning, som är möjlig,

utnyttjas för ifrågavarande ändamål. Jag förutsätter, att skolöverstyrelsen

och radiotjänst uppmärksammar de möjligheter, som härvidlag kan vppa

sig.

Den föreslagna utvidgningen av skolöverstyrelsens konsulentverksamhet

bör genomföras från och med budgetåret 1957/58. Det torde alltså få ankomma

på överstyrelsen att äska medel härför i sina petita för nämnda

budgetår.

Kostnaden för de försök med särskild realexamen och organiserad läxhjälp,

som nu förekommer, bestrides för närvarande ur reservationsanslaget

till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m. Jag förordar, att kostnaderna

för undervisning ledande till särskild realexamen samt för organiserad

läxhjälp i den form, som jag i det föregående tillstyrkt, från och

med nästa redovisningsår överföres till vederbörande skolforms avlöningsanslag

respektive anslag till avlöningsbidrag. För de högre kommunala

skolornas del medför statsbidragssystemets utformning, att bidragsanslagets

belastning ökar först från och med budgetåret 1957/58.

I årets statsverkspropostion, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.

Maj :t under punkten 252 för nästa budgetår äskat ett förslagsanslag av

59,8 miljoner kronor till bidrag till vissa byggnadsarbeten inom folkskoleväsendet.

I det föregående har jag tillstyrkt införande från och med nästa

budgetår av byggnadsbidrag jämväl till de allmänna läroverkens realskoledelar

och till högre kommunala skolor. Då sistnämnda bidrag avses skola

utgå enligt samma grunder, som gäller för folkskolans byggnadsbidrag,

synes det mig lämpligt, att medel för båda ändamålen anvisas under ett

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Statsutskottets utlåtande nr 154 År 1956

gemensamt förslagsanslag. Detta torde böra benämnas Bidrag till vissa

byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet samt upptagas i åttonde

huvudtitelns avdelning I. Folkskoleväsendet in. m. under särskild mellanrubrik

omedelbart efter anslagen till skolmåltids verksamheten. Med utgångspunkt

i storleken av den del av den totala investeringskvoten för

skolbyggnadsändamål, som för närvarande kan beräknas komma att tas

i anspråk för statsbidragsberättigande byggnadsföretag avseende statliga

realskolor och högre kommunala skolor, samt med hänsyn till ordningen

för statsbidragets utbetalande ävensom övriga på medelsåtgången under

nästa budgetår inverkande faktorer anser jag mig böra förorda, att det

i statsverkspropositionen äskade anslagsbeloppet för budgetåret 1956/57

uppräknas med i runt tal 3 miljoner kronor. Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda hemställan torde alltså böra ändras till att avse anvisande

för nästa budgetår av ett förslagsanslag av 62 800 000 kronor till

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet.

Jag vill i detta sammanhang understryka den synnerliga angelägenheten

av att skolbyggnadsverksamheten i möjligaste mån förbilligas och

att därmed största möjliga antal skollokaler utvinnes inom den disponibla

skolbyggnadskvoten. Jag får erinra om att frågan om möjligheterna, att

bygga billigare skolor för närvarande är föremål för utredning och överväganden

av statens nämnd för byggnadsforskning, statens byggnadsbesparingsberedning,

sakkunniga för omprövning av vissa statsbidrag på skolväsendets

område samt givetvis även skolöverstyrelsen. Jag vill också

hänvisa till 1954 års riksdags skrivelse i detta ämne (SU 166, Rskr 380).

För egen del vill jag här särskilt framhålla vikten av att vid den nu pågående

översynen av grunderna för statsbidraget till skolbyggnader bidragsbestämmelserna

utformas så, att ett nedbringande av anläggningskostnaderna

verkligen stimuleras och att planeringen av skolbyggnadsföretagen

redan från början inriktas på byggnadsprogram inom rimliga ekonomiska

gränser utan att fördenskull berättigade anspråk på lokalernas standard

och ändamålsenlighet eftersättes. Ett flertal olika utvägar kan tänkas

för att motverka sådana kostnadsfördyrande faktorer såsom bland annat

överdimensionering, onödigt kostsamma planlösningar och alltför dyrbart

byggnadsmaterial. En eftersträvansvärd lösning vore att uppställa vissa

maximibelopp för statsbidragsunderlagen. I avvaktan pa resultatet av

pågående utredningar och överväganden i denna fråga är jag icke nu

beredd att förorda några bestämda regler härvidlag. Enligt min mening

bör emellertid såväl vid skolöverstyrelsens lokalbehovsprövning, förhandsgranskning

av skissritningar och handläggning av statsbidragsansökningarna

som vid den departementala beredningen av dessa ärenden ytterligare

skärpt uppmärksamhet ägnas, åt förevarande spörsmål och en restriktiv

praxis iakttagas vid bedömningen av skäligheten av statsbidragsunderlagens

storlek.

Såsom jag i det föregående förordat, bör inskrivnings- och terminsavgifter

för elever vid de allmänna läroverken avskaffas med utgången av nästa

redovisningsår. Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att i petita

för budgetåret 1957/58 framlägga närmare förslag om de riksstatsanslag,

som påkallas vid den av mig förordade avvecklingen av avgiftssystemet.

Införandet av de för högre kommunala skolor gällande bidragsgrunderna

jämväl med avseende ii kommuniigda treåriga rcalskollinjcr vid kommunala

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Statsutskottets utlåtande nr 154- år 1956

flickskolor (för närvarande i Karlstad, Linköping och Västerås) bör ske

från och med redovisningsåret 1957/58. Jag utgår från att skolöverstyrelsen

i vederbörlig ordning äskar medel härför.

Såsom framgår av vad jag nu anfört kommer statsverkets kostnader vid

genomförande av förevarande förslag att successivt öka under de närmaste

budgetåren. För nästa budgetår kommer i första hand byggnadsbidrag

med omkring 3 miljoner kronor samt i viss utsträckning‘kostnader för

undervisning för särskild realexamen och organiserad läxhjälp. För budgetåret

1957/58 kan man räkna med att byggnadsbidragen till följd av bidragssystemets

tekniska utformning ökar till omkring tre fjärdedelar av

den totala bidragsvolymen, av utredningen uppskattad till omkring 9 miljoner

kronor. Därtill kommer statsbidraget till förstärkningsanordningar

inom folkskolan på närmare 5 miljoner kronor samt ett ungefärligen lika

stort belopp för statens andel i kostnaderna för terminsavgifternas avskaffande.

Ytterligare tillkommer bland annat kostnader på sammanlagt

omkring drygt en halv miljon kronor för kurs- och konsulentverksamhet

m. m. Påföljande budgetår, 1958/59, ökas statsverkets kostnader främst

genom att byggnadsbidragsanvisningen då torde nå sin totala volym, vartill

kommer bland annat kostnaden för ökat statsbidrag till de treåriga

realskollinjerna vid vissa kommunala flickskolor. Fullt genomförda kan

de olika reformerna beräknas medföra en kostnadsökning för statsverket

av drygt 22 miljoner kronor årligen. Härifrån kan dragas de av utredningen

beräknade bruttobesparingarna på mellan 4 och 15 miljoner kronor,

beroende på i vilken omfattning fyraåriga realskollinjer bibehålies.

En dylik reduktion är emellertid utan egentligt värde vid en uppskattning

av den samlade kostnadsutvecklingen, eftersom den organisatoriska reformen

avser icke att göra några besparingar i statens utgifter utan att

öka samhällets möjligheter att främja de stora årskullarnas utbildning på

realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande.

Motioner

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena hänvisas

till motionerna 1:427, 1:527, 1:545, 1:547, 1:548, 1:549, 1:550, 11:112,

II: 513, II: 521, II: 723, II: 724, II: 725 och II: 726.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat dels utlåtande av skolöverstyrelsen

över det i motionerna I: 421 och II: 513 framställda yrkandet att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om försök med kombinerade

intagningsmetoder från nuvarande folkskola till nuvarande högre

skolor samt för att prov lämpade för ämnes- och linjevalet inom enhetsskolan

utexperimenteras och prövas, dels och• utlåtande över motionen

11:112 angående tillsättningen av folkskollärartjänster i lönegrad Ce 23 vid

allmänt läroverk och jämförlig skolform av skolöverstyrelsen (som hört

folkskolinspektörema), läroverksläramas riksförbund, Sveriges folkskollärarförbund

och Sveriges folkskollärarinneförbuncl.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande över angivna yrkande i motionerna

I: 421 och II: 513 anfört bland annat följande.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

De båda delvis olikartade tillämpningsområdena för de föreslagna

urvals- och intagningsinstrumenten sammanfaller i en väsentlig punkt,

nämligen i det att olika prov och kombinationer av prov och betyg utgör

underlaget för studierådgivning, både då sådan rådgivning äger rum i

samband med övergång från folkskolan till realskolan och då rådgivningen

sker inför ämnes- och linjeval inom enhetsskolan. Denna gemensamma

funktion för olika urvalsförfaranden framhålles också i motionen.

I syfte att analysera variationerna beträffande begåvningsstrukturen

inom elevklientelet på enlietsskolans högstadium genomför försöksavdelningen

innevarande vårtermin i klasserna 8 och 9 en differentiell begåvningsundersökning.

Undersökningen avses under läsåret 1956/57 utsträckas

till klasserna 6 och 7. Vidare sker under vårterminen 1956 en undersökning

av elevernas i klass 8 yrkesintressen, varvid speciellt förändringarna

i elevernas yrkesintresse från klass 7 till klass 8 skall studeras. Motsvarande

undersökning avses upprepas, då ifrågavarande elever uppnått

klass 9.

På grundval av ovannämnda undersökningar torde underlaget för studierådgivning

inför ämnes- och linjevalet inom enhetsskolan förbättras.

Undersökningsresultaten synes också kunna ligga till grund för rådgivning

i samband med övergång från folkskolan till olika realskoleformer. Erfarenheterna

från undersökningarna torde vidare kunna utnyttjas för att i enlighet

med realskoleutredningens förslag fastställa ett mera tillfredsställande

system för intagning till den treåriga realskolan. För en avsevärd förbättring

av prognosförmågan hos ett intagningssystem torde utöver intresseoch

begåvningsfaktorer ytterligare faktorer, såsom ambition och övriga

personlighetsfaktorer, böra ingå. Undersökningar i avsikt att klarlägga

dessa frågor synes i enlighet med motionens förslag böra utföras vid de

föreslagna särskilda försöksskolorna.

Överstyrelsen föreslår, att resultaten av ovan nämnda undersökningar

avvaktas, innan ytterligare åtgärder vidtagas.

Av de avgivna remissvaren över motionen II: 112 inhämtas bland annat

följande.

Skolöverstyrelsen hemställer, att motionen icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Överstyrelsen håller före, att extra ordinarie adjunkt i lönegrad Ce 27

och extra ordinarie ämneslärarinna i Ce 25, som av överstyrelsen antagits

i respektive lönegrader och erhållit förordnande tills vidare eller som av

kommunal eller enskild skolas styrelse förordnats, icke skall behöva entledigas

eller vidkännas ändring av erhållet förordnande till förmån för en

folkskollärare i lönegrad Ce 23. Samma ståndpunkt intar överstyrelsen

även beträffande sådan extra ordinarie lärare i reglerad befordringsgång,

vilken erhållit fullständig lärarutbildning för behörighet som ordinarie

lärare i läroämnen. Däremot synes anstånd med lediganmälan och tillsättning

av 23-gradstjänst i syfte att bereda lärare utan sådan fullständig

lärarutbildning för fortsatt förordnande vid samma skola icke böra generellt

kunna påräknas. Endast om särskilt tvingande skäl kunnat åberopas,

har överstyrelsen medgivit undantag från denna regel. Sådana omständigheter

har exempelvis åberopats på mindre orter, diir svårighet skulle uppstått

för en lärare, som är fast knuten till orten, att erhålla annan accep6

— Ii ihan g till riksdagens protokoll 1956. 6 sand. Nr 15%

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets utlåtande nr 15Jj. år 1956

tabel läraranställning, om fortsatt förordnande skulle omöjliggjorts genom

tillsättning av 23-gradstjänst.

Den nu föreliggande motionen upptar i stort sett samma synpunkter

beträffande tillsättningen av 23-gradstjänsterna, som Läroverksläramas

riksförbund framfört i en underdånig skrivelse av år 1955 vilken icke föranledde

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Flera folkskolinspektörer framhåller i sina remissvar, att gällande anvisningar

i ämnet i vissa avseenden synes vara analoga med bestämmelserna

i Kungl. kungörelsen den 14 maj 1954 angående småskollärares tjänstgöring

i vissa fall. Enligt § 1 av ifrågavarande kungörelse »---skola

småskollärare såsom klasslärare tjänstgöra i tredje klassen i sådana skolor

av A-formen, vid vilka eljest skulle nyanställts icke-ordinarie folkskollärare

eller ineddelas fortsatt förordnande för extra folkskollärare, som ej avlagt

folkskollärarexamen».

Eftersom motionärernas hemställan ansluter sig direkt till första delen

av ifrågavarande övergångsbestämmelse, bör givetvis även den senare delen

beaktas i detta sammanhang. Parallellen beträffande lärare vid högre skolor

måste bli, att endast lärare med full behörighet till adjunkts- respektive

ämneslärartjänst vid sådan skola icke skall behöva entledigas till förmån

för en 23-gradslärare. Det är denna uppfattning överstyrelsen hävdat i

sina anvisningar angående tillsättning av 23-gradstjänster. Det synes överstyrelsen

naturligt, att obehörig lärare, som uppehåller 23-grads''tjänst, får

lämna denna, så snart lärare med behörighet för sådan tjänst kan erhållas.

Beträffande motionärernas motivering för sitt förslag framhålles i remisssvaren

från folkskolinspektörerna bland annat, att farhågorna synes i hög

grad överdrivna, att motionärerna över hövan tillspetsat hithörande problem

och att erfarenheterna från de olika inspektionsområdena icke ger

stöd för de påstådda missförhållandena.

Läroverksläramas riksförbund tillstyrker bifall till motionen och har anfört

bland annat följande.

Nuvarande system för tillsättning av 23-lärare vid högre skolor har vållat

mycken oro och irritation. Enligt förbundets mening bör detta tillstånd

icke få bestå. De stora olägenheterna ter sig särskilt olyckliga mot bakgrunden

av att de inte uppväges av några fördelar för skolväsendet. Det

avgörande skälet för hittillsvarande tillsättningssystem har varit en strävan

att sprida 23-lärarna jämnt över hela landet. Att en sådan strävan i

princip är befogad torde de flesta vara ense om. Men att denna strävan

kan tillgodoses på ett smidigare sätt än det nu tillämpade, anser sig förbundet

kunna visa med följande.

Tiden juni—augusti 1955 tillsattes genom tjänstemannaförmedlingarna

cirka 1 200 icke-ordinarie lärare i läroämnen vid de högre skolorna. Som

regel har det varit fråga om nyanställningar på ledigblivna platser. Under

samma tid tillsattes cirka 50 23-lärare, sedan cirka 270 23-tjänster varit

ledigförklarade. Nytillskottet 23-lärare med ingången av läsåret 1955/56

uppgick sammanlagt till ett 60-tal. Det synes uppenbart, att dessa 50—60

23-lärare — och åtskilligt flera, om så bleve aktuellt — skulle kunna tillsättas

genom att tusentalet lediga anställningar utnyttjades och utan att

därvid principen om jämn geografisk fördelning åsidosattes.

Vid de högre skolorna finns 2—3 000 icke-ordinarie lärare i läroämnen.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Statsutskottets utlåtande nr 15J+ år 1956

Flertalet av dessa lärare innehar sådana anställningar, att de står inför

risken att exempelvis till ett nytt läsår få lämna plats för en 23-lärare. Det

är ju för läraren omöjligt att under vårterminen förutse, om av det påföljande

läsårets nya kvot 23-tjänster någon eller några dylika tjänster kommer

att vid vårterminens slut tilldelas skolan, där han tjänstgör, och om

någon 23-lärare anmäler sig som sökande till ev. dylik tjänst. Det är enligt

förbundets mening dålig personalpolitik att årligen oroa ett par tusen

lärare i deras anställningar för att säkra en spridning av årligen 50—100

23-lärare — i synnerhet som en spridning kan åstadkommas på det rationellare

sätt, som föreslagits i motionen.

Förbundet har vänt sig till rektorerna vid allmänna läroverk, högre kommunala

skolor och statsunderstödda privatläroverk och bett dessa uttala

sin mening beträffande motionen i form av tillstyrkan eller avstyrkan.

I den svarsblankett, som utsänts till rektorerna, har tillstyrkan uppdelats

i två alternativ: det ena alternativet anknyter helt till motionens hemställan,

det andra gör en inskränkning så till vida som det medger att lärare,

som med avseende på teoretisk utbildning ej är behörig till reglerad befordringsgång

(högre eller lägre) eller som ej äger därmed jämförlig utbildning,

skall kunna »utträngas» av 23-lärare från fortsatt förordnande vid

skolan. Med lärare med »därmed jämförlig utbildning» avses teol. kand.

samt fil. kand. eller fil. stud. med 2 + 2 akademiska betyg i skolämnen.

Svar från alla rektorer har ej kunnat inväntas. Det material som inkommit

visar följande. 191 rektorer (99 %) tillstyrker helt eller i princip bifall

till motionen. Av dessa 191 rektorer tillstyrker 135 (70 %j bifall utan

inskränkning och 56 (29 %) med den inskränkning som angivits ovan. Tre

rektorer (1 %) avstyrker bifall.

Sveriges folkskollärarförbund och Sveriges jolkskollärannnejörbund har

i gemensamt yttrande anfört bland annat följande.

Enligt den förhandlingsöverenskommelse som år 1953 träffades mellan

TCO och civildepartementet och som sedermera godkändes av 1954 års

riksdag skall folkskollärartjänster i lönegrad 23 inrättas på enhetsskolans

högstadium och på realskolstadiet med utgångspunkt från ett behov av

6 000 ä 7 000 folkskollärartjänster av ifrågavarande slag vid en fullt utbyggd

enhetsskola. Folkskollärarförbunden fäste vid förhandlingarna synnerlig

vikt vid att nämnda tjänster skulle bli permanenta och att de fördelades

jämnt över hela landet. Detta kom också till uttryck i departementschefens

uttalande i proposition nr 149/1954 (s. 26—28). Tjänsterna

skulle sålunda inte på något sätt betraktas som bristtjänster för skolor på

mindre eftersökta skolorter. Folkskollärarförbunden vill på nytt understryka

ovannämnda synpunkter, som också godkändes av 1954 års riksdag

vid behandlingen av förenämnda proposition. Ett bifall till motionens

yrkande skulle enligt folkskollärarförbundens bestämda mening stå i strid

med 1953 års överenskommelse mellan personalorganisationerna och civildepartementet.

Förbunden förutsätter att statsmakterna inte ensidigt ändrar

den träffade förliandlingsöverenskommelsen.

Under hänvisning till vad ovan anförts och då det inte heller i (ivrigt har

redovisats några bärande skiil, som skulle motivera ändrade bestämmelser

för inrättande och tillsättning av nämnda tjänster, hemställer folkskol lärarförbunder,

att utskottet måtte avstyrka motionen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

Utskottet

Den organisation av de högre skolorna på realskolestadiet, som Kungl.

Maj:t inbjudit riksdagen att godkänna, avser övergångstiden före enhetsskolans

allmänna genomförande. Realskoleutredningen har i sina beräkningar

utgått från, att enhetsskolans egentliga organisationsperiod skall

infalla under 1960-talet och vara avslutad läsåret 1972/73. Departementschefen

synes vara av samma mening: enhetsskolans genomförande senast i

början av 1970-talet bör vara en av de fasta riktpunkterna för vår skolpolitik,

säger departementschefen.

Den i propositionen föreslagna organisationen är således endast avsedd

för en begränsad tidrymd. De nya organisationsformerna kan i den utsträckning,

som befinnes lämplig, träda i stället för de teoretiska skolformer,

som av gammalt funnits på realskolestadiet, men däremot enligt

utskottets bestämda mening icke ersätta enhetsskolan, som har att befatta

sig med hela skalan av begåvningstyper. Ett bifall från riksdagens

sida till Kungl. Maj:ts förslag får icke inverka på tidtabellen för enhetsskolans

genomförande. Övergångstiden före enhetsskolans allmänna genomförande

bör enligt utskottets mening göras så kort som omständigheterna

medger.

Liksom departementschefen anser utskottet emellertid, att de högre skolornas

organisation icke kan hållas orubbad under övergångstiden. Bakgrunden

till propositionen är den besvärande platsbristen vid de högre

skolorna, vilken — om intet åtgöres — torde komma att förvärras de närmaste

åren, allteftersom 40-talets stora årskullar når upp i läroverksåldern.

Jämväl enligt utskottets mening är det i detta läge nödvändigt att finna

en organisation för de högre skolorna, som icke ställer större krav än nödvändigt

på lärar- och lokaltillgångarna.

I överensstämmelse med direktiven har realskoleutredningen prövat två

utvägar ur dagens läge. Den ena skulle innebära, att den yttre organisationen

hålles oförändrad men undervisningen i de lägsta klasserna övertages

av folkskollärare med vidareutbildning. Den andra möjligheten är

att införa ett system av övervägande treåriga realskolor och femåriga flickskolor,

byggande på en sexårig bottenskola. Utredningen har i sitt slutliga

förslag hållit båda möjligheterna öppna. Ortsförhållandena skiftar, valet

av organisationsform bör träffas för varje läroverksort för sig och föregås

av noggranna utredningar genom lämpliga kommunala organ.

Utredningen väntar, att kommunernas ställningstagande i första hand

skall bestämmas av behovet av kapacitetsökning vid de högre skolorna

och möjligheten att uppnå förbättring genom valet av skolorganisation,

men utesluter därmed icke, att hänsyn tages även till andra inverkande

omständigheter redan vid frågans behandling på det kommunala planet.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

Realskoleutredningen går icke närmare in på det interkommunala samarbete,

som ofta måste föregå eller komplettera kommunens förslag i organisationsfrågan.

Denna del av uppgiften har ansetts i huvudsak ankomma

på andra parallellt arbetande utredningar. Utredningen anknyter dock till

skolstyrelseutredningens hösten 1955 avgivna förslag om skolväsendets lokala

och regionala ledning. De av denna utredning föreslagna mellaninstanserna

skulle ha viktiga funktioner vid organiserandet av det interkommunala

samarbetet på skolans område. Realskoleutredningen tänker sig, att

utlåtande över kommunens organisationsplan för de högre skolorna alltid

skall avgivas av vederbörande mellaninstans. Intill dess mellaninstanserna

trätt i verksamhet, måste det erforderliga interkommunala samarbetet försiggå

i hittills brukliga former.

Det slutliga avgörandet skulle enligt utredningen falla hos en central

myndighet, tills vidare hos Kungl. Maj:t efter skolöverstyrelsens hörande,

längre fram hos skolöverstyrelsen. Det är naturligt, att därvid rikssynpunkterna

beaktas fullständigare än som är möjligt vid frågans kommunala

och regionala handläggning. Den föreslagna organisationens anspråk på

lärare och investeringar måste prövas även med hänsyn till landets totala

tillgångar och behov i dessa avseenden, och det måste dessutom tillses, att

den lokala skolorganisationen icke får en utformning, som kan bli till hinder

vid övergången till enhetsskolesystemet. Den centrala prövningen måste

alltså, även den, vara en sakprövning.

Ehuru således en central slutprövning enligt utredningens mening är

nödvändig, ger dess förslag tydligen ett betydande utrymme för kommunala

insatser och för kommunens egen bedömning av sina skolfrågor. Utredningen

väntar sig, att ett dylikt val av organisationsformer under medverkan

av kommunala organ kommer att leda till, att den treåriga realskolan

blir realskolans huvudform men att den äldre organisationen kommer

att bibehållas på vissa orter.

Departementschefen har för sin del kommit till övertygelsen, att organiserandet

av treåriga linjer är en möjlig och nödvändig åtgärd i det läge,

vari skolorganisationen befinner sig, när de stora årskullarna nu inträder

på realskolans åldersstadium. Liksom flertalet av de hörda myndigheterna

anser han sig också kunna i huvudlinjerna tillstyrka det förslag, för vilket

nyss redogjorts (utredningens alternativ A). Detta utesluter dock icke,

säger departementschefen, att genomförandet ordnas i etapper i anslutning

till ett av skolöverstyrelsen framställt förslag, så att för olika grupper av

orter olika tidpunkter fastställs för ingivandet av organisationsförslagen.

Då Kungl. Maj:t ännu icke tagit ställning till skolstyrelseutredningens

förslag, bör enligt departementschefens mening detaljerna i det administrativa

förfarandet få ankomma på Kungl. Maj:ts avgörande. Även uppkommande

frågor om övergångsanordningar och ordningen för de äldre

linjernas avveckling bör avgöras av Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

bemyndigande av skolöverstyrelsen. Utan hinder av beslut, som riksdagen

tidigare fattat i fråga om organisationen av allmänna läroverk och högre

kommunala skolor, bör vidare Kungl. Maj:t äga föreskriva, att treåriga

realskollinjer skall inrättas istället för fyra- eller femåriga och fyraåriga

istället för femåriga, där sådant befinnes av ortsförhållandena påkallat.

Slutligen bör det enligt departementschefens mening ankomma på Kungl.

Maj:t att besluta om införande vid kommunala flickskolor av femårig lärokurs

istället för sju- eller sexårig.

I motionerna I: o45 och II: 721 föreslås, att för inrättande av treåriga

realskolor och femåriga flickskolor åtskilliga av motionärerna angivna förutsättningar

skall vara för handen. Motionerna I: 550 och II: 727 åter

framhåller, att de bestämmelser, som skall utarbetas för de blivande organisationsförändringarna,

bör bygga på kommunal frihet och fastslå behovet

av interkommunal planering. Med hänsyn till de jämförelser mellan skolformerna,

som skall företas enligd 1950 ars skolbeslut, finner motionärerna

det vidare önskvärt, att ett mindre antal medelstora städer med olika slag

av näringsliv bereds möjlighet att bibehålla och utveckla den nuvarande

realskoleorganisationen. I motionerna I: 427 och II: 529 betonas slutligen

starkt, att möjligheterna till jämförelser icke får spolieras.

I likhet med departementschefen och på de skäl, som av honom andragits,

anser utskottet, att en organisation med treårig lärokurs som

huvudform för realskolan och femårig lärokurs som huvudform för flickskolan

är möjlig och i nuvarande läge nödvändig. Vid genomförandet torde

utredningens alternativ A kunna i berörda delar tillämpas; utskottet kan

ansluta sig till vad departementschefen därom anfört och tillstyrker följaktligen

propositionens hemställan i vad avser grunderna för realskolans och

den kommunala flickskolans organisation. Prövningen av organisationen

på de särskilda orterna bör på alla stadier av frågans behandling vara allsidig

och realistisk. Vid det slutliga avgörandet bör skolkommunens önskemal,

interkommunala planeringsbehov och allmänna hushållningssynpunkter,

främst i fråga om lärar- och lokaltillgångarna, beaktas och samordnas.

Självfallet bör därvid även all tillbörlig hänsyn tagas till de erfarenheter

av de olika organisationsformernas bärkraft, som successivt kommer att

göras. Slutligen bör beaktas, att den organisation, som fastställes, icke får

försvåra övergången till enhetsskolesystemet.

I avseende på detaljutformningen vill utskottet blott understryka utredningens

uttalande, att en organisation, som upptar saväl femåriga som treåriga

linjer, endast bör förekomma i de sällsynta fall, där starkare konkurrens

mellan linjerna i rekryteringshänseende icke är att vänta, exempelvis

av geografiska skäl, och att avgörandet om eventuella undantag bör

förbehållas Kungl. Maj:t. Normalt bör således den femåriga realskolan avskaffas

på de orter, där nu femåriga och treåriga linjer arbetar parallellt

med varandra.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

Av det sagda framgår, att utskottet icke kan ställa sig bakom de mycket

starkt restriktiva direktiv, som förordas i motionerna I: 545 och II: 721.

Utskottet avstyrker således dessa motioner i här förevarande delar.

Realskoleutredningen har alternativt övervägt en obligatorisk övergång

till den nya organisationen inom en relativt kort tidrymd. När utredningen

icke ansett sig kunna förorda denna lösning, har ett av skälen varit, att

med hänsyn till 1950 års giv i skolfrågan tillfälle alltjämt bör finnas att jämföra

arbetsförhållanden och arbetsresultat inom olika skolformer, i den

mån sådana jämförelser är möjliga. Departementschefen har i annat sammanhang

bebådat en sammanfattande utredning i skolfrågorna, som bör

vara avslutad i sådan tid, att därpå grundade förslag om enhetsskolans

successiva genomförande och skolväsendets vidare utveckling kan föreläggas

riksdagen i början av 1960-talet. Riksdagen har funnit denna tanke

riktig, och utskottet vill här blott i anslutning till motionerna I: 550 och

II: 727 framhålla vikten av att den äldre organisationen tillätes bestå på

orter med varierande struktur, därest orterna i fråga kan tillgodose övergångstidens

utbildningsbehov på realskolestadiet utan permanenta nybyggnader;

därigenom skulle möjligheter vinnas att bättre belysa den äldre

organisationens funktionssätt och arbetsresultat.

Med vad utskottet i det föregående anfört torde även de mycket allmänt

hållna motionerna I: 427 och II: 529 få anses besvarade, i den mån

dessa icke redan tidigare avhandlats av utskottet i andra sammanhang.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att en omorganisation

av de existerande skolorna på föreslaget sätt icke på alla orter är tillräcklig

för att säkerställa utrymmet för de stora årskullarna. Nya skolenheter måste

komma till stånd såväl på orter, där de nuvarande högre skolorna är otdlräckliga,

som på orter, där det för närvarande icke finnes några högre skolor.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att upprättandet av

kommunala realskolor och praktiska kommunala realskolor därvid är den

väg, som i första hand bör ifrågakomma.

På några orter, huvudsakligen i större städer, har man försökt en lösning

med i folkskolan inbyggda linjer, som leder till allmän eller praktisk

realexamen. För några år sedan gav utskottet uttryck åt vissa farhågor

inför ett alltför ymnigt upprättande av dylika linjer (uti. 1952: 174, s. 28,

jfr 1953: 139, s. 27). Därest inriktningen på att inom folkskolans ram söka

inarbeta den nuvarande realskolan bleve mera allmän, syntes det utskottet

som om försöksverksamheten skulle bli föremål för en alltför ensidig

utveckling. Departementschefen förklarar sig nu dela denna mening. Pa

orter, där inbyggda linjer redan existerar, bör de få bestå och även utbyggas

med parallellavdelningar, men på andra orter bör enligt departementschefens

mening utvecklingen länkas in på en komplettering av realskoleorganisationen

genom fristående kommunala realskolor med tre- eller fyraårig

lärogång.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets utlåtande nr 154- år 1956

En motsatt åsikt framföres i motionerna I: 545 och II: 721 samt i I: 547

och II: 728. Enligt de båda förstnämnda motionerna bör upprättandet av

inbyggda linjer till och med ges företräde framför en omorganisation av

existerande realskolor, och i de båda senare betecknas de inbyggda linjerna

som en organisationsform, vilken är särskilt lämplig för landsbygden som

övergång till enhetsskolan. Bland annat framhålles, att möjligheten att

med statsbidrag anordna skolskjutsar jämväl för realskolans elever skulle

skapa bättre förutsättningar för kommunerna att genomföra centraliseringen

av sjunde klassen.

Utskottet vill erinra om att hittills jämförelsevis starka praktiskt-ekonomiska

skäl kunnat anföras till förmån för användningen av inbvggda linjer

i \iss utsträckning. Statsbidraget till lärarlönerna utgår visserligen efter

samma grunder vid kommunala realskolor och inbyggda linjer, men frånvaron

av statliga byggnadsbidrag har gjort det vanskligare för en kommun

att bygga hus för en kommunal realskola än för i folkskolan inbyggda realskollinjer.

Utskottet förklarade sig också i sitt år 1952 gjorda uttalande

kunna i viss utsträckning godtaga försök med inbyggda linjer och har

bland annat vid behandlingen av prop. 1954:137 icke framställt någon

erinran mot att departementschefen tillstyrkt en vidgad användning av

inbyggda linjer i Stockholms södra stadsdelar och i ett undantagsfall medgivit

inrättande av inbyggd linje i folkskolan i en tätort på landsbygden.

Utskottet kommer längre fram i detta utlåtande att tillstyrka Kungl.

Majds förslag att införa statsbidrag till byggnadsföretag vid högre skolor.

Bedömningsgrunderna ändras därigenom. I det nya läget anser sig utskottet

böra tillstyrka en åtstramning av tillståndsgivningen för inbyggda

linjer på sätt departementschefen förordat.

Utskottet vill därvid understryka, att betänkligheterna mot inrättandet

av inbyggda linjer ingalunda är mindre, när det gäller landsbygdsskolor

än städer med ett väl utbyggt skolväsen. Inbyggda linjer i landsbygdens

folkskolor torde för närvarande få räkna med allvarliga svårigheter att

skaffa fullgoda lärarkrafter, och risken är större att man på sådana orter

icke förmår skapa praktiska utbildningsmål, som kan balansera det teoretiska

bildnmgsmålet i en inbyggd linje. Frågan om skolskjutsarnas anordnande

torde icke vara avgörande, då studiebidrag för dagliga resor utan

behovsprövning utgår till de lärjungar, för vilka statsbidrag till skolskjuts

icke erhålles. Utskottet, som redan på andra grunder avstyrkt motionerna

I: 545 och II: 721 i vad nu är i fråga, kan på grund härav icke heller tillstyrka

motionerna I: 547 och II: 728.

På de orter, där övergång till treårig realskola i princip genomföres,

måste i regel ett komplement av jijraåriga linjer finnas icke endast för

lärjungar, som icke inhämtat förkunskaper i engelska eller eljest icke är

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

behöriga att intagas på treårig linje, utan också för dem som av andra skäl

är i behov av en långsammare studiegång. Utskottet har intet att erinra

mot vad departementschefen anfört i fråga om avvägningen mellan treåriga

och fyraåriga linjer. I likhet med motionerna I: 550 och II: 727 förutsätter

utskottet därvid, att skolöverstyrelsens nuvarande rätt att medgiva

upprättande av parallellavdelningar till i vederbörlig ordning inrättade

linjer skall bibehållas.

Då fyraårig linje normalt skall finnas på varje ort, där treåriga sådana

inrättas, har realskoleutredningen ansett sig kunna föreslå högre intagningsjordringar

på de treåriga linjerna än på de fyraåriga. I motionerna I: 421

och II: 513 (s. 21) föreslås skrivelse till ICungl. Maj:t med anhållan om

försök med kombinerade intagningsmetoder från nuvarande folkskola till

nuvarande högre skolor samt för att prov, lämpade för ämnes- och linjevalet

inom enhetsskolan, utexperimenteras och prövas. Skolöverstyrelsen,

som yttrat sig över motionerna i denna del, meddelar att vissa undersökningar

rörande begåvningsstrukturen och lärjungarnas yrkesönskningar för

närvarande pågår inom enhetsskolan och anser, att resultaten därav bör

avvaktas, innan ytterligare ändringar i intagningsförfarandet vidtas. Utskottet

finner det visserligen liksom motionärerna vara betydelsefullt, att

ett förbättrat intagningssystem snarast möjligt kommer till stånd, men

finner sig med hänsyn till vad som anförts av skolöverstyrelsen icke kunna

tillstyrka, att den föreslagna skrivelsen till Kungl. Maj:t avlåtes.

Mot vad departementschefen anfört i fråga om ''praktiska linjer i realskolan,

särskild realexamen och organiserad läxhjälp vid de högre skolorna

har utskottet intet att erinra. Utskottet ansluter sig således till departementschefens

förslag, att kostnaderna för undervisning, som leder till särskild

realexamen, och för organiserad läxhjälp i den form denna tillstyrkts

av departementschefen från och med nästa redovisningsår överföres till

vederbörande skolforms avlöningsanslag respektive anslag till avlöningsbidrag.

En väsentlig förbättring av arbetsförhållandena vid våra högre skolor

kan förväntas, om en icke alltför obetydlig sänkning av maximiantalet

lärjungar i klassavdelningarna kan genomföras. Realskoleutredningen har

ansett det önskvärt, att den treåriga realskolan från och med det läsår,

då den blir realskolestadiets huvudform, bereds möjlighet att arbeta med

ett elevmaximum av 30 lärjungar per avdelning. Departementschefen understryker

det pedagogiska värdet av denna reform men invänder, att tidpunkten

för dess realiserande är beroende av omständigheter, som inte för

närvarande kan med någon säkerhet överblickas. Han erinrar i detta sammanhang

även om att nybörjarklass i realskolan tidigare kunnat få delas

under en av veckans modersmålslektioner, ehuru denna rätt sedan åtskilliga

år måst suspenderas till följd av bristen på modersmålslärare. I båda

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

avseendena bör det enligt departementschefens åsikt ankomma på skolöverstyrelsen

att följa utvecklingen och så snart ske kan framlägga de förslag,

som befinns möjliga.

Den första av dessa frågor avhandlas även i de vid riksdagens början

väckta motionerna 1:421 och 11:513 (s. 21—25). Omedelbart beslut påyrkas

om sänkning av lärjungemaximum till 30 i den treåriga realskolans

klassavdelningar samt i klassavdelningarna på enhetsskolans högstadium

från och med läsåret 1958/59; ävensom om sänkning till 30 av lärjungemaximum

i folkskolor av Bl-form och en därtill anpassad sänkning av lärjungemaximum

vid skolor av övriga B-former. Därjämte föreslås, att riksdagen

i skrivelse till Ivungl. Maj:t skall anhålla om förslag till 1957 års

riksdag om en allmän successiv sänkning av lärjungeantalet per klassavdelning

inom hela folkskole- och läroverksorganisationen.

Frågan om förstärkningsanordningar i realskolan avhandlas i motionen

II: 724, vari yrkas, att förstärkningsanordningar måtte få vidtagas i den

treåriga realskolan och den femåriga flickskolan utöver vad som nu är

tillåtet i nuvarande skolformer och att detta får ske, där skolöverstyrelsen

finner detta lämpligt.

De föreslagna åtgärderna har samma tendens; de syftar till att nedbringa

antalet samtidigt undervisade lärjungar i klasserna samt därigenom

öka undervisningens effektivitet och förbättra möjligheterna att i undervisningen

tillgodose lärjungarnas individuella behov och intressen. De har

tyvärr också det gemensamt, att de ökar anspråken på våra lärar- och

lokaltillgångar på ett sätt som är svårt att i full utsträckning överblicka.

Det är emellertid enligt utskottets mening fråga om angelägna åtgärder;

sedan det blivit uppvisat, att våra resurser är tillräckliga för de angivna

ändamålen eller för några av dem, bör ingen tid försittas, innan däremot

svarande åtgärder genomföres vid skolorna. De nu tillgängliga statliga

detaljutredningarna i frågan är beklagligt vis till största delen föråldrade.

Vissa utredningar rörande lärjungeantalet i folkskolans läraravdelningar

är visserligen i gång hos seminarieutredningen, men de torde i första hand

endast avse möjligheten att återgå till 1947 års bestämmelser i fråga om

lärjungarnas fördelning på läraravdelningar. Utskottet förutsätter, att förslag

i sistnämnda hänseende kommer att föreläggas 1957 års riksdag, men

anser det önskvärt, att därjämte en sammanfattande utredning kommer till

stånd, som gör det möjligt att bedöma verkningarna i olika hänseenden och

angelägenhetsgraden av tänkbara delreformer och att sätta in de tillgängliga

lärartillgångarna på de punkter, där de gör största nyttan. Vid utredningen,

som bör avse såväl folkskolan som de högre skolorna och omfatta

även gymnasialstadiet, torde bland annat de synpunkter, som anlagts av

realskoleutredningen och i motionerna I: 421 och II: 513, förtjäna att beaktas.

I fråga om förstärkningsanordningarna i realskolan torde hänsyn

bland annat böra tagas till möjligheten att praktiskt utnyttja ett eljest

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

uppkommande läraröverskott i den ena eller andra ämneskombinationen.

Utredningen bör vara färdig i så god tid, att ytterligare förslag i ämnet om

möjligt skall kunna föreläggas 1958 års riksdag.

Av det anförda följer, att utskottet visserligen måste avstyrka motionen

II: 724 i den del som här berörts samt motionerna I: 421 och II: 513, i vad

de avser omedelbart beslut om sänkning i vissa fall av lärjungemaximum i

klassavdelningarna, men att utskottet finner sig böra i viss anslutning till

dessa motioner föreslå, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär

utredning och förslag rörande sänkning av lärjungeantalet i undervisningsavdelningarna

inom folkskoleväsendet samt vid de allmänna läroverken

och därmed jämförliga läroanstalter.

I motionen II: 724 föreslås ytterligare, att skolorna tilldelas vissa timmar,

förslagsvis % veckotimme för varje klassavdelning, för att disponeras

av klassföreståndarna. Utskottet vill här erinra om de förslag om tilldelning

av lärarkraft för anordnande av en »klassens timme», vilka framförts av

1940 års skolutredning och 1946 års skolkommission men till följd av lärarbristen

hittills icke kunnat i större utsträckning genomföras. Samma hinder

står tills vidare i vägen för realiserandet av det i motionen framförda

önskemålet. Utskottet avstyrker på grund härav motionen i denna del.

Icke heller de i motionen framförda önskemålen om utredningar rörande

minskning av antalet friluftsdagar och viss poängberäkning vid inträde i

gymnasiet för lärjungar i treårig realskola bör enligt utskottets mening för

närvarande föranleda något initiativ från riksdagens sida.

Frågan om lärarkompetensen i den treåriga realskolan beröres i flera

motioner. Sålunda framhålles i motionerna I: 550 och II: 727, att lärarna,

om de skall lyckas, måste besitta en teoretisk och praktisk utbildning, som

inte är underlägsen den som för närvarande fordras av lärarna på det högre

realskolestadiet. I motionerna I: 548 och II: 722 ansluter sig motionärerna

till uppfattningen, att treårig realskola icke bör erbjuda något underlag

för 23-gradstjänster, och i motionen II: 725 hemställes, att riksdagen måtte

besluta, att 23-gradstjänster för folkskollärare ej skall finnas inrättade

vid treåriga realskolelinjer respektive femåriga flickskolelinjer vid allmänna

läroverk, högre kommunala skolor eller statsunderstödda privatläroverk

och ej heller vid i folkskolan inbyggda treåriga realskolelinjer.

Realskoleutredningen har icke uttryckligen tagit ställning till frågan,

men den framhåller på ett ställe, att dess syfte icke varit att minska användningen

av akademiskt utbildad lärarkraft utan att bättre disponera

de förefintliga lärartillgångarna för de hastigt växande läraruppgifter, som

oavvisligen kräver sådan kompetens (s. 257). Icke heller departementschefen

går närmare in på frågan, men han uttalar i annat sammanhang, att

hela det omfattande problemet om 23-gradstjänsternas användning synes

vara av den art, att det bör upptagas till avgörande först efter förhandlingar

med vederbörande personalorganisationer.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

För utskottet är det uppenbart, att den treåriga realskolan, om den skall

nå sitt mål, måste vara i besittning av en för sina uppgifter väl kvalificerad

lärarkår. Av gammalt har den vid universiteten avlagda lärarexamen ansetts

vara den för stadiet lämpligaste utbildningen. Detta utesluter dock

givetvis icke, att folkskollärare med vidareutbildning för 23 lönegraden kan

väntas bli behövliga även i den treåriga realskolan under den framtid, som

nu kan överblickas.

Utskottet delar departementschefens mening, att problemet om 23- gradstjänsternas användning bör upptagas till avgörande först efter förhandlingar

med vederbörande personalorganisationer, men vill dock erinra

om, att utskottet vid sin prövning av 1953 års departementsförslag angående

förbättrade anställnings- och avlöningsvillkor för folkskollärare icke

fann det tillfredsställande, att lönespörsmål, på sätt som då skett, sammankopplades

med frågor av pedagogisk och skolorganisatorisk art i form

av en överenskommelse (uti. 1954: 139 s. 69). I konsekvens härmed måste

utskottet hävda, att lärarkraften skall nyttjas på för skolan ändamålsenligaste

sätt.

I avvaktan på frågans ytterligare beredning hos Kungl. Maj:t finner

utskottet, att motionen II: 725 och vad som i ämnet anförts i motionerna

I: 548 och II: 722, I: 550 och II: 727 icke bör föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Frågan om lärarnas undervisning sskyldighet i den treåriga realskolan

är likaledes, såsom också departementschefen framhåller, en förhandlingsfråga.

De synpunkter på frågan, som framförts av realskolentredningen

ävensom i motionerna I: 548 och II: 722 samt I: 550 och II: 727, torde därvid

komma under övervägande. Utskottet har intet att invända mot att

provisoriska bestämmelser utfärdas för läsåret 1956/57, såsom i motionerna

I: 548 och II: 722 ifrågasättes. Huruvida de tekniska förarbetena för

nya bestämmelser kan medhinnas på den begränsade tid, som nu återstår

för organisationsarbetet för nästa läsår, undandrager sig dock utskottets

bedömande.

De sistnämnda båda motionerna berör även rektorsexpeditionernas arbete.

Detta torde komma att ökas genom förkortningen av lärjungarnas

studiegång men minskas å andra sidan vid flertalet skolor, om terminsavgifterna

avskaffas på sätt i propositionen föreslås. Liksom departementschefen

anser utskottet, att det bör ankomma på skolöverstyrelsen att efter

utredning i frågan göra de framställningar rörande organisationen av arbetet

på rektorsexpeditionerna, som utredningsresultatet kan påkalla.

Ehuru införandet av treårig realskola och femårig flickskola är avsett

att möjliggöra en välbehövlig breddning av högre stadier, kan det under

ett par övergångsår inträffa, att undervisningen vid ett läroverk får minskad

omfattning. De grupper av lärare, som på ett eller annat sätt är särskilt

knutna till de lägre klasserna, kommer måhända även efter fullbordad

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Statsutskottets utlåtande nr 154 dr 1956

omorganisation att se sitt arbetsfält vid läroverket beskuret. En omplacering

av anställda lärare kan då bli nödvändig.

Departementschefen är övertygad om att skolöverstyrelsen vid handläggning

av frågor om dispositionen av förefintlig lärarpersonal kommer

att tillse, att å ena sidan lärarkraften på bästa sätt nyttjas för skolans behov

och å andra sidan den hänsyn, som är möjlig, tages till personliga förhållanden.

Vikten av att lärarna även under omorganisationens båda första

år väl utnyttjas, att de vid behov så vitt möjligt bereds fyllnadstjänstgöring

på orten och att, om förflyttning likväl maste ske, största möjliga

hänsyn tages till deras önskemal, understrykes i olika motioner, utskottet

hänvisar till motionerna I: 545 och II: 721, I: 548 och II: 722, I: 550 och

II: 727 samt II: 726. I de tre sistnämnda motionerna framhålles jämväl,

att flyttningsersättning bör utgå till omplacerade lärare. I motionerna

I: 550 och II: 727 erinras slutligen om de särskilda svårigheter som kan

uppstå för lärarna i teckning, musik och gymnastik. För att göra det lättare

att behålla dylika lärare vid de högre skolorna föreslår motionärerna ökad

tilldelning av timmar för frivillig teckning, instrumentalmusik och hållningsgymnastik

samt tilldelning av timmar jämväl för frivillig gymnastik.

Utskottet, som delar departementschefens synpunkter på denna fråga,

förutsätter, att de ömtåliga placeringsfrågor, som kan motses, av vederbörande

myndigheter behandlas pa ett sa smidigt sätt som möjligt under

hänsynstagande såväl till skolans behov som till välgrundade önskemal fian

de anställdas sida samt att tillgänglig kvalificerad lärarkraft så vitt möjligt

fullt utnyttjas. Med anledning av vad i motionerna anförts vill utskottet

erinra om att frågan om flyttningsersättning är reglerad genom avlöningsreglementet

(Saar 33 § 3 mom.) och att frågan om övningslärares

fyllnadstjänstgöring ingående avhandlas i gällande övningslärarstadga

(kk 376/1950, 7 kap.). I den mån särskilda bemyndiganden eller särskild

medelsanvisning påkallas för en smidig reglering av hithörande placeringsfrågor,

torde det ankomma på skolöverstyrelsen att därom göra erforderliga

framställningar hos Kungl. Maj:t. Utskottet vill i detta sammanhang erinra

om att den frivilliga undervisningen i ett par av de övningsämnen, som

nämns i motionerna I: 550 och II: 727, hittills pa grund av otillräcklig

mcdelsanvisning icke kunnat organiseras i avsedd omfattning. Den ännu

återstående utbyggnaden av undervisningen i dessa ämnen bör enligt utskottets

uppfattning kunna genomföras på ett sätt, som tillika underlättar

lösningen av de genom omorganisationen aktualiserade personalproblemen.

I övrigt synes de uttalanden i frågan, som gjorts i motionerna, icke böra

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Inplaceringen av 23-gradslärare på läroverkens lågstadium berörcs

något av realskoleutredningen, som befarar att därvid friktioner måste

uppkomma, vilka skulle utebli, om realskolan kunde arbeta med en i princip

enhetlig lärarkår. Arten av dessa vanskligheter belyses genom den vid

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

riksdagens början väckta motionen II: 112. Motionärerna föreslår ett riksdagsuttalande

av innebörd att folkskollärartjänst i lönegrad Ce 23 vid allmänt

läroverk och jämförlig skolform skall tillsättas med 23-lärare endast

då skolan behöver nyanställa lärare. Utlåtande över motionen har på utskottets

begäran inhämtats från skolöverstyrelsen och folkskollärarförbunden,

som avstyrkt motionen, och av läroverkslärarnas riksförbund, som tillstyrkt

densamma. Utskottet anser väl, att de ofta grannlaga frågor, som

uppstår vid inplacering av en ny lärargrupp, kräver största uppmärksamhet

från skolöverstyrelsens sida, men anser sig ej böra ifrågasätta någon

ändring av de principer, överstyrelsen hittills följt. Motionen II: 112 bör

i överensstämmelse härmed icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

I tillämpliga delar gäller det som utskottet anfört om realskolan även

om den kommunala flickskolan. I fråga om skolformens speciella problem,

såsom användningen av de sexåriga linjerna, språkundervisningen och det

högre stadiets organisation, ansluter sig utskottet till vad departementschefen

föreslagit. Utskottet har sålunda intet att erinra mot att de flickskolor,

som arbetar med linjedelat högstadium, får rätt att anordna reallinje

B redan instundande läsår, om tillräckligt antal lärjungar anmäler

sig, och att statsbidrag för denna linje utgår i samma ordning och efter

samma grunder som för annan vid skolan anordnad undervisning. Vidare

tillstyrker utskottet, att riksdagen i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts

förslag beslutar, att statsbidrag till treåriga realskolelinjer vid vissa kommunala

flickskolor från och med redovisningsåret 1957/58 skall utgå enligt

de för högre kommunala skolor gällande grunderna.

Uskottet har intet att erinra mot att de högre folkskolorna avvecklas

på sätt departementschefen föreslagit och tillstyrker följaktligen Kungl.

Maj:s hemställan på denna punkt.

Praktiska kommunala realskolor har hittills brukat inrättas genom omorgansation

av yrkesbestämda högre folkskolor. Då sistnämnda skoltyp

redan till största delen avvecklats, måste de praktiska realskolorna hädanefter

i allmänhet uppbyggas successivt i den ordning, som sedan år 1951

tillämpats vid upprättande av kommunala realskolor.

Departementschefen föreslår, att de praktiska realskolorna i regel skall

bibehålla sin nuvarande fyraåriga lärogång, dock med möjlighet för huvudmannen

att övergå till treårig lärokurs, samt att vissa enklare studiealternativ

skall kunna tillhandahållas även inom denna skolform, bland annat

i form av särskild praktisk realexamen och examensfria linjer. I motionerna

I: 550 och II: 727 understrykes svårigheten att med treårig lärogång

nå tillfredsställande resultat i praktiska realskolor, dock utan att motionärerna

finner tillräckliga skäl att motsätta sig departementschefens förslag.

Jämväl utskottet anser att betingelserna för treårig lärogång är ogynnsammare

vid de praktiska realskolorna än vid de allmänna läroverkens

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Statsutskottets utlåtande nr 151+ år 1956

teoretiska linjer, men kan dock utan erinran ansluta sig till vad departementschefen

anfört i avsnittet om de praktiska realskolornas organisationsproblem.

Utskottet tillstyrker följaktligen Kungl. Maj:ts hemställan jämväl

i fråga om de praktiska realskolornas organisation.

I fråga om folkskolan föreslår departementschefen en rad effektivitetsfrämjande

åtgärder, som visserligen aktualiserats genom organiserandet

av treåriga realskolor men torde vara av värde för folkskolan oavsett dess

ställning som grundskola för den högre skolundervisningen. Endast på ett

par punkter har avvikande meningar framförts i motionerna.

Departementschefen har i huvudsaklig anslutning till vad som gäller på

motsvarande stadium av enhetsskolan föreslagit, att sasom för stärkning sanordning

läraravdelningarna i folkskolans femte och sjätte klasser skall

få delas två veckotimmar i engelska, om lärjungeantalet överstiger 20, och

i sjätte klassen dessutom en veckotimme i matematik, om samma villkor

är uppfyllt. Till den så utökade undervisningen skulle statsbidrag i vanlig

ordning utgå. I motionerna I: 545 och II: 721 yrkas nu, att statsbidrag

till förstärkningsanordningar i folkskolans berörda femte och sjätte klasser

må utgå för en veckotimme även i ämnet modersmålet. Och i motionen

II: 724 yrkas, att förstärkningsanordningarna i folkskolan skall omfatta

icke bara engelska utan även modersmålet samt matematik både i klass 5

och 6.

Uppenbart är, att under gynnsamma föi hållanden vissa vinster kunde

göras i de avseenden motionärerna åsyftat, om förstärkningsanordningarna

ytterligare utsträcktes på sätt motionärerna föreslagit. Samtidigt skulle

emellertid klasserna ytterligare splittras och dagsschemat i skolorna i regel

förlängas. Svårigheter skulle uppstå vid anordnandet av skolskjutsar och

lärarna måste i många fall åtaga sig väl manga övertimmar. Utskottet

kan med hänsyn till dessa förhållanden icke tillstyrka statsbidrag till ytterligare

förstärkningsanordningar, i varje fall icke på den utredning, som nu

föreligger.

Utskottet har uppmärksammat, att de av departementschefen föreslagna

förstärkningsanordningarna i matematik i folkskolans klass 6 icke helt

överensstämmer med de för enhetsskolan gällande. Uppdelning av klassen

skulle i folkskolan kunna ske under ett större antal lektioner men på samma

gång kräva ett något högre lärjungeantal än i enhetsskolan. Då det kan

ifrågasättas, huruvida ojämnheter av detta slag kan på ett tillfredsställande

sätt motiveras, vill utskottet erinra om, att Kungl. Maj:t på grund av redan

givna bemyndiganden får anses oförhindrad att vidtaga erforderliga jämkningar

i de för enhetsskolan gällande bestämmelserna.

Delade meningar har även framträtt i fråga om användningen av s. k.

nivågruppering. Denna anordning, som föreslagits av skolkommissionen för

ämnet engelska och i skolöverstyrelsens anvisningar av år 1952 medgivits

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

även för ämnet matematik, innebär att lärjungarna i två parallella klassavdelningar

omfördelas vid undervisningen i engelska respektive matematik,

sa att från bada klasserna den hälft, som har de bättre förutsättningarna

för ämnets studium, sammanförs till en gemensam undervisningsavdelning

och övriga lärjungar till en annan undervisningsavdelning. Anordningen

drar i motsats till de förut avhandlade förstärkningsanordningarna

inga särskilda kostnader, men den kan tydligen praktiseras endast vid skolor

med parallellavdelningar och skapar schematekniska problem. Departementschefen

anser för sin del, att anordningens lämplighet i det särskilda

fallet bör prövas lokalt och en detaljreglering av dylika interna skolfrågor

undvikas.

Motionerna I: 545 och II: 721 ansluter sig på denna punkt till departementschefens

uppfattning, och motionärerna önskar genom formligt beslut

av riksdagen få fastslaget, att den lämpliga utformningen av nivågrupperingen

skall överlämnas åt de lokala skolledningarna i avbidan på differentieringsproblemets

lösning. I motionerna I: 527 och II: 710 åter yrkas,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att den i propositionen

föreslagna nivågrupperingen icke må ske inom folkskolans undervisningsområde.

Erfarenheterna av nivågrupperingen synes vara skiftande. Utskottet

kan visserligen biträda departementschefens förslag och anser sålunda

även, att anordningens användning och närmare utformning bör ankomma

på de lokala skolledningarna. Det torde dock icke vara behövligt att såsom

i ett par av motionerna föreslagits fastslå det sista genom formligt

riksdagsbeslut. Utskottet finner följaktligen, att icke endast motionerna

I: 527 och II: 710 utan också, i nu förevarande del, motionerna I: 545 och

II: 721 bör lämnas utan åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet tillstyrker departementschefens förslag om anställande hos

skolöverstyrelsen av konsulenter i engelska. I motionen II: 724 har föreslagits,

att konsulenter hos skolöverstyrelsen, rekryterade bland aktiva

lärare, skall få anställas regionsvis även för undervisningen i matematik.

En sådan utvidgning av konsulentorganisationen torde emellertid böra

ifrågakomma endast efter prövning i samband med skolöverstyrelsens årliga

anslagsäskanden. Utskottet kan således icke tillstyrka det i motionen

nu gjorda yrkandet.

Mot de förslag departementschefen i övrigt framställt i avsnittet om

åtgärder på folkskolans område har utskottet intet att erinra. Utskottet

tillstyrker alltsa Ivungl. Maj:ts förslag, att riksdagen måtte godkänna av

departementschefen förordade anordningar med avseende å folkskoleväsendet.

I fråga om tidpunkten för genomförandet av de föreslagna anordningarna

och de anslag, som därvid må anlitas, biträder utskottet departementschefens

förslag (prop. s. 154—155). Utskottet har sålunda intet att

erinra mot att tillgängliga medel å reservationsanslaget till Folkskolor

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Statsutskottets utlåtande nr 154. 1956

m. m.: Anordnande av kombinerad korrespondens- och radioundervisning

redan under budgetåret 1956/57 tages i anspråk för de ändamål departementschefen

nu föreslagit och i den utsträckning, som Kungl. Maj:t finner

lämplig.

Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att godkänna av departementschefen

förordade grunder för byggnadsbidrag till realskolor vid högre allmänna

läroverk, fristående statliga realskolor, kommunala flickskolor, kommunala

realskolor och praktiska kommunala realskolor att tillämpas tills vidare

från och med redovisningsåret 1956/57.

I fråga om de ändamål, som skall vara anslagsberättigande, de särskilda

förutsättningar för bidragsgivningen, som bör vara uppfyllda, och beräkningen

av bidragsunderlaget har departementschefen kunnat i huvudsak

ansluta sig till realskoleutredningens förslag. Statsbidragens storlek bör

tills vidare beräknas efter den för folkskoleväsendet gällande tabellen, intill

dess nya bestämmelser kan komma till stånd som resultat av de pågående

statsbidragsutredningarna. Även statsbidragen till provisoriska skolbyggnader,

klassrumsinventarier m. m. bör enligt departementschefens

mening beräknas såsom för motsvarande ändamål inom folkskoleväsendet.

Utskottet biträder vad sålunda föreslagits och förutsätter därvid att

under provisoriska skolbyggnader inbegripes jämväl klassrumspaviljonger.

Vid prövningen av inkommande statsbidragsansökningar bör enligt departementschefen

noggrant tillses, att ett bifall icke far leda till onödigt

stora investeringar eller till felinvesteringar på längre sikt och att byggnadsföretaget

planerats jämväl med hänsyn till enhetsskolans behov. Liksom

realskoleutredningen förutsätter departementschefen vidare, att överstyrelsen

icke tillstyrker en föreslagen investering i skollokaler, om den kan

undvikas genom en lokalbesparande organisation av realskolan, exempelvis

genom övergång till treårig realskola.

Sist anförda uttalande har mött gensagor i motionerna I: 545 och II: 721.

Motionärerna har utgått ifrån att resonemanget i propositionen vore begränsat

till läroverken allena och föreslår sådan ändring av de föreslagna

statsbidragsgrunderna, att byggnadsbidrag må utgå för om-, till- eller

nybyggnad för real- och flickskola även i de fall, da den nuvarande skolorganisationen

bibehålies men företaget prövas vara ändamålsenligt även

med hänsyn till en framtida organisation inom den blivande obligatoriska

skolans ram.

Utskottet finner det visserligen i likhet med motionärerna uppenbart,

att bedömningen av ett skolbyggnadsföretag från investeringssynpunkt måste

avse dess inverkan på lokalbehovet i dess helhet, oavsett den skolform,

som i första hand kommer att nyttja lokalerna, men ansluter sig till det

uttalande departementschefen gjort och avstyrker förty motionerna i vad

nu är i fråga.

7 —• Bihanrj till riksdagens protokoll 10,%. G samt. Nr 15i

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Statsutskottets utlåtande nr 15Jj. år 1956

Departementschefen har icke ansett sig böra tillstyrka någon retroaktivitet

i bidragsgivningen. Det nya statsbidraget skulle alltså införas från

och med budgetåret 1956/57.

I flera motioner förfäktas eu motsatt mening. I motionerna I: 546 och

II: 723 hemställes sålunda, att riksdagen måtte besluta statsbidrag till

högre skolor retroaktivt från och med 1946 eller annan tidpunkt, som

Kungl. Maj:t äger att bestämma. Enligt motionerna 1:421 och 11:513

(s. 28) bör det övervägas, huruvida icke skoldistrikt, som under läsåret

1955/56 påbörjat sina byggnader, skall erhålla statsbidrag. Slutligen yrkas

i motionerna I: 549 och II: 720, att riksdagen måtte besluta, att byggnadsbidrag,

efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, även må kunna

utgå till kommuner för nu pågående realskolebyggen ävensom de byggen,

som avslutats efter ingången av år 1956, samt att den erforderliga

anslagssumman uppräknas i enlighet härmed.

Onekligen talar rättviseskäl för att retroaktiva byggnadsbidrag skall

kunna komma i fråga i någon utsträckning. Särskilt gäller detta byggnadsföretagen

för högre skolor inom kommuner med förhållandevis svagt skatteunderlag.

Utskottet har funnit det i och för sig önskvärt, att dessa synpunkter

hade kunnat i någon mån beaktas och har undersökt olika tänkbara utformningar

av en begränsad retroaktivitet på området, men stött på svårlösta

tröskelproblem. På grund härav har utskottet slutligen funnit sig

böra även i avseende på retroaktiviteten biträda vad departementschefen

anfört.

I de vid riksdagens början väckta motionerna I: 421 och II: 513 (s. 26_

31) kombineras frågan om byggnadsbidrag med ett yrkande om skrivelse

till Kungl. Maj :t rörande det fortsatta rationalisering sarbetet för skolbyggnader.

Motionärerna tänker sig 1) en systematisk genomgång av i klassrum

och skolbyggnader ingående element i syfte att finna tekniskt goda

lösningar, 2) organisatoriska åtgärder för bättre utnyttjande av de permanenta

skolbyggnaderna, i första hand genom införande av ämnesrumssystem

eller en kombination av ämnesrum och delat klassrum, samt 3) uppförande

av klassrumspaviljonger, om möjligt utan anlitande av byggnadskvoten.

De föreslår i anslutning härtill inrättande av ett fast och med tillräckliga

resurser utrustat organ för skollokalforskning samt forcering av

pågående utredningar rörande ämnesrumssystem och provisoriska skollokaler.

Frågan om rationalisering av skolbyggnadsverksamheten beröres även

i propositionen (s. 156—157). Departementschefen understryker den synnerliga

angelägenheten av att skolbyggnadsverksamheten så långt möjligt

förbilligas, så att största möjliga antal skollokaler kan utvinnas inom skolbyggnadskvoten.

Såväl vid skolöverstyrelsens lokalbehovsprövning, för
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Statsutskottets utlåtande nr 154 &r 1956

handsgranskning av skissritningar och handläggning av statsbidragsansökningar

som vid den departementala beredningen av dessa ärenden bör, säger

departementschefen, skärpt uppmärksamhet ägnas åt förevarande spörsmål

och en restriktiv praxis iakttagas vid bedömningen av skäligheten

av statsbidragsunderlagens storlek.

Tredje lagutskottet har i sitt av innevarande års riksdag godkända utlåtande

nr 15 yttrat sig i fråga om uppförandet av klassrumspaviljonger

utan att byggnadskvoten belastas. Utskottet i fråga har därvid funnit

syftet behjärtansvärt och uttalat som ett allmänt önskemål, att Kungl.

Maj:t vid sin fortsatta prövning av hithörande spörsmål måtte finna möjligt

att genom en utvidgning av tillståndsramen eller på annat sätt tillgodose

intresset av att klassrumspaviljonger i lämplig utsträckning uppföres.

Dock borde, enligt tredje lagutskottets mening, dylika provisoriska

lokaler icke byggas på platser, där det för tillgodoseende av normalbehovet

på längre sikt vore lämpligast med permanenta skolbyggnader.

Såsom departementschefen påpekar, pågår för närvarande på flera håll

undersökningar om möjligheten att rationalisera skolbyggnadsverksamheten:

hos statens nämnd för byggnadsforskning, hos statens byggnadsbesparingsberedning

och hos sakkunniga för omprövning av vissa statsbidrag

på skolväsendets område ävensom inom skolöverstyrelsen. Enligt

vad utskottet erfarit har arbetet med provisorietyper nu fortskridit så

långt, att kostnadsberäkningar pågår. Utskottet anser sig under sådana omständigheter

icke böra nu tillstyrka de i motionerna 1:421 och II: 513

framställda förslagen om inrättande av ett fast organ för skollokalforskning

m. m. men finner det pågående arbetet på området ha så stort allmänt intresse,

att riksdagen genom Kungl. Maj:ts försorg bör successivt orienteras

rörande arbetets fortgång och de vunna resultaten.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att anläggningskostnaderna

så långt möjligt bör hållas nere vid skolbyggnadsföretagen. Detta

kan ske såväl genom sparsamhet vid utförandet av permanenta byggnader

som genom ökad användning av klassrumspaviljonger och liknande provisorier.

Statsbidrag till provisoriska skolbyggnader har sedan åtskilliga år

medgivits inom folkskoleväsendet. Möjligheten att på detta sätt lösa aktuella

lokalfrågor har emellertid enligt vad utskottet erfarit begagnats i

mycket begränsad omfattning. Måhända har man ute i kommunerna befarat,

att man genom att uppföra provisoriska byggnader skulle komma i

ogynnsammare läge i fråga om tilldelning till permanenta sådana. Enligt

utskottets mening är det viktigt, att denna uppfattning icke får ökad spridning.

I den mån man kan räkna med ett fast lärjungeunderlag, är givetvis

alltjämt permanenta byggnader i regel att föredraga. Men om barnantalet

stiger för en begränsad följd av år för att därefter åter avtaga, bör provisoriska

byggnader i lämplig utsträckning övervägas. Särskilt torde de vara

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Statsutskottets utlåtande nr 154- år 1956

användbara pa det lägre stadiet, där speciallokaler icke är i större utsträckning

erforderliga, och inom kommuner, där man kan finna acceptabel

användning för paviljongerna, när barnantalet åter börjar gå ned. Då klassrumspaviljongerna

lätt flyttas, torde de därutöver kunna tjäna skiftande

behov vid skolor, som några år måste vänta på en varaktigare lösning av

sin lokalfråga. Utskottet delar således den mening i frågan, som uttalats

av tredje lagutskottet i dess ovannämnda utlåtande, och vill understryka

angelägenheten av att Kungl. Maj:t vid sin fortsatta prövning av hithörande

spörsmål med till buds stående medel tillgodoser intresset av att

klassrumspaviljonger i lämplig omfattning uppförs.

Kungl. Maj :t föreslår, att i stället för det tidigare föreslagna förslagsanslaget

Folkskolor m. m.: Bidrag till vissa byggnadsarbeten skall uppföras

ett för folkskolor och högre skolor gemensamt anslag Bidrag till vissa

byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet, förslagsvis beräknat till

62 800 000 kronor.

Vid riksdagens början föreslogs i motionerna I: 421 och II: 513 en förhöjning

av det då till 59 800 000 kronor beräknade förslagsanslaget till nu

av Kungl. Maj:t föreslagna 62 800 000 kronor. Sedermera har i motionerna

I: 550 och II: 727 en ytterligare höjning till 65 800 000 kronor föreslagits.

Den högre beräkningen är närmast motiverad med det i förstnämnda motioner

framförda förslaget om uppförande i ökad utsträckning av klassrumspaviljonger.

I ett par andra vid riksdagens början väckta motioner, I: 430

och II: 521, påyrkas dels en ytterligare höjning av den då föreslagna anslagssumman

till 97 000 000 kronor, dels en skrivelse till regeringen om utarbetande

av en konkret plan i syfte att häva bristen på skollokaler inom

tre år.

Vid ökad användning av klassrumspaviljonger kan visserligen anslagsbelastningen

väntas stiga något, men näppeligen i så hög grad att en omräkning

av anslaget därigenom nödvändiggöres. Utskottet tillstyrker således

Kungl. Maj:ts förslag angående anslagets benämning och beräkning

och avstyrker vad i motionerna föreslagits däremot stridande. Yrkandet

i motionerna I: 430 och II: 521 om en treårsplan för lokalbristens avhjälpande

synes i nuvarande läge icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet övergår härefter till Kungl. Maj:ts förslag angående avskaffandet

av vissa lärjungeavgifter vid de högre skolorna. Kungl. Maj:t inbjuder

riksdagen att dels besluta, att systemet med inskrivnings- och terminsavgifter

för elever vid allmänna läroverk skall avskaffas med utgången

av läsåret 1956/57 i enlighet med av departementschefen förordade

grunder, dock att vederbörande läroverkskommun må besluta att, med

bibehållande av avgiftssystemet, tills vidare kvarstå vid nuvarande förpliktelser

gentemot läroverket, dels ock föreskriva, att såsom villkor för

åtnjutande av byggnadsbidrag enligt Kungl. Maj:ts hemställan eller för

organisationsändring med avseende å vederbörande läroverk skall gälla

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 15J+ år 1956 101

skyldighet för kommunen att övergå till systemet med avgiftsfri undervisning.

Vid bifall till detta förslag har departementschefen för avsikt att föreslå,

att tidigare givna tillstånd att upptaga terminsavgifter vid högre kommunala

skolor återkallas med utgången av budgetåret 1956/57. Dock skall

tillståndet i undantagsfall kunna förlängas för någon kortare tid.

I de vid riksdagens början väckta motionerna I: 421 och II: 513 föreslås,

att terminsavgiftssystemet vid de allmänna läroverken och därmed jämförliga

läroanstalter skall avskaffas från och med läsåret 1956/57.

Utskottet, som finner ett uppskov med genomförandet till utgången av

budgetåret 1956/57 vara av tekniska skäl påkallat, tillstyrker Kungl.

Maj :ts förslag. Utskottet har därvid utgått från att inskrivningsavgift icke

skall avkrävas de lärjungar, som inskrivs vid läroverken i juni 1957 för

att påbörja skolgången där vid höstterminens början.

Kostnaderna för avskaffandet av lärjungeavgifterna vid de allmänna

läroverken skulle enligt departementschefen fördelas mellan staten och

kommunerna med ungefär lika belopp på vardera. De ökade utgifter

kommunerna vid denna fördelning av kostnaderna måste åtaga sig skulle

enligt departementschefen gälla underhåll av fastigheter, fastighets- och

försäkringsavgifter, kostnader för möbler m. m., som hittills bekostats av

byggnadsfonden, vidare kostnader för möbler och inventarier m. m., som

hittills bekostats av biblioteks- och materielkassan, samt slutligen kostnader

för uppvärmning, belysning m. m., som hittills bestritts av ljus- och

vedkassan. Mot detta förslag har utskottet intet att erinra. Förslag i fråga

om de riksstatsanslag, som blir erforderliga för täckande av statens andel i

kostnaderna för terminsavgifternas avskaffande vid de allmänna läroverken,

torde böra föreläggas 1957 års riksdag.

I motionerna I: 546 och II: 723 föreslås, att statsbidrag i vissa fall skulle

utgå för kostnaderna för uppvärmning och belysning. Detta förslag, som

skulle innebära tillskapandet av ett nytt primärkommunalt driftbidrag,

kan utskottet med hänsyn till vad av departementschefen anförts icke tillstyrka.

Vid flertalet läroverk uthyrs vissa av läroverkets lokaler till varierande

ändamål. Kostnaderna fördelas, där ej lokalstyrelsen i särskilt fall annorlunda

bestämmer, på sådant sätt, att en tredjedel tillfaller byggnadsfonden,

en tredjedel ljus- och vedkassan och en tredjedel biblioteks- och materielkassan.

I några fall, där lokalerna tilltagits större än nödvändigt med hänsyn

till att de avsetts tjäna även andra behov än skolans, har Kungl. Maj:t

medgivit kommunen rätt att disponera viss del av hyresintäkterna. Då

kommunerna nu enligt departementschefens förslag skulle i det väsentliga

övertaga de uppgifter, som påvilat byggnadsfonderna, och till viss del

även de uppgifter, som påvilat ljus- och vedkassan, har departementschefen

funnit det i normala fall lämpligt, att hälften av hyresinkomsterna

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Statsutskottets utlåtande nr 154 är 1956

tillföres kommunen och hälften biblioteks- och materielkassan. I motionerna

I: 546 och II: 723 föreslås nu, att fördelningen av hyresintäkterna

efter framställning från kommunerna måtte få ske även på annat sätt

än att 50 procent gar till kommunen och 50 procent till biblioteks- och

materielkassan.

Utskottet har intet att erinra mot departementschefens förslag. Då

Kungl. Maj:t även utan bemyndigande från riksdagens sida torde äga

besluta i av motionärerna angivet avseende, finner utskottet motionerna

i nu förevarande del icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag skulle byggnadsfonderna bli överflödiga.

Departementschefen föreslår att vid deras upphörande förefintliga

tillgångar och skulder skall övertagas av vederbörande kommun, varvid

dock bör föreskrivas, att eventuella behållningar skall av kommunen nyttjas

för sådana ändamal, som enligt nu gällande bestämmelser tillgodoses

medelst dessa fonder. Icke heller mot detta förslag finner utskottet anledning

till erinran.

Slutligen föreslår Kungl. Maj:t riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t

att utfärda av de föreslagna besluten föranledda författningsbestämmelser

och övriga erforderliga bestämmelser.

Utskottet biträder detta Kungl. Maj:ts förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. beträffande de liögre skolornas organisation m. m.

a) godkänna av departementschefen förordade grunder

för realskolans organisation under övergångstiden före enhetsskolans

genomförande;

b) godkänna av departementschefen förordade grunder

för den kommunala flickskolans organisation under övergångstiden

före enhetsskolans genomförande;

c) godkänna av departementschefen förordade grunder

för den praktiska kommunala realskolans organisation;

d) förklara sig icke ha något att erinra mot att den högre

folkskolan avvecklas;

e) finna motionerna 1:545 och 11:721, såvitt här är

i fråga, icke föranleda någon riksdagens åtgärd;

f) finna motionerna I: 547 och II: 728 icke föranleda

någon riksdagens åtgärd;

g) i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet

anfört dels med anledning av vad som av departementschefen

i förevarande avseende uttalats, dels ock med

anledning av motionerna 1:427 och II: 529, I: 550 och

II: 727, samtliga motioner såvitt nu är i fråga;

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

II. beträffande förstärkningsanordningar m. m. inom folkskoleväsendet
a)

med avslag å motionerna I: 527 och II: 710 godkänna

av departementschefen förordade förstärknings- och andra

anordningar med avseende pa folkskoleväsendet,

b) finna motionerna I: 545 och II: 721 — såvitt här är

i fråga och i den mån de icke blivit tillgodosedda genom

vad utskottet under a) hemställt — icke föranleda någon

riksdagens åtgärd;

c) finna motionen II: 724, såvitt här är ifråga, icke föranleda

någon riksdagens åtgärd;

III. beträffande vissa statsbidragsfrågor m. m.

a) godkänna av departementschefen förordade grunder

för byggnadsbidrag till realskolor vid högre allmänna läroverk,

fristående statliga realskolor, kommunala flickskolor,

kommunala realskolor och praktiska kommunala realskolor,

att tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret

1956/57;

b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med

avslag å motionerna 1:430 och II: 521 samt I: 550 och

II: 727, sistnämnda båda motioner såvitt här är i fråga, till

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet

för budgetåret 1956/57 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 62 800 000 kronor;

c) finna motionerna I: 546 och II: 723,1: 421 och II: 513

samt I: 549 och II: 720, de fyra förstnämnda såvitt här är i

fråga, icke föranleda någon riksdagens åtgärd;

d) finna motionerna I: 545 och II: 721 — såvitt här är

i fråga och i den mån de icke blivit tillgodosedda genom

vad utskottet under a) hemställt — icke föranleda någon

riksdagens åtgärd;

e) finna motionerna I: 430 och II: 521 — i vad de icke

behandlats under b) — icke föranleda någon riksdagens

åtgärd;

f) besluta, att statsbidrag till treåriga realskollinjer vid

vissa kommunala flickskolor skall från och med redovisningsåret

1957/58 utgå enligt de för högre kommunala skolor

gällande bidragsgrunderna;

g) i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet

anfört dels med anledning av vad av departementschefen

i förevarande avseenden uttalats, dels ock med anledning

av motionerna 1:421 och 11:513, såvitt här är

i fråga;

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets utlåtande nr 154- år 1956

IV. beträffande lärjungeavgifterna vid de högre skolorna

m. m.

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt i anledning

av motionerna I: 421 och II: 513, såvitt här är i fråga, besluta,

att systemet med inskrivnings- och terminsavgifter

för elever vid allmänna läroverk skall avskaffas med utgången

av läsåret 1956/57 i enlighet med av departementschefen

förordade grunder, dock att vederbörande läroverkskommun

må besluta att, med bibehållande av avgiftssystemet,

tills vidare kvarstå vid nuvarande förpliktelser gentemot

läroverket;

b) föreskriva, att såsom villkor för åtnjutande av byggnadsbidrag

enligt utskottets hemställan under III. a) eller

för organisationsändring med avseende å vederbörande

läroverk skall gälla skyldighet för kommunen att övergå

till systemet med avgiftsfri undervisning;

c) finna motionerna I: 546 och II: 723, såvitt här är i

fråga, icke föranleda någon riksdagens åtgärd;

V. beträffande det administrativa förfarandet

bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda av besluten under

I-—IV. föranledda författningsföreskrifter och övriga erforderliga

bestämmelser;

VI. beträffande undervisning savdelningarnas storlek m. m.

a) i anledning av motionerna I: 421 och II: 513, såvitt

här är i fråga, samt II: 724 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning och förslag rörande sänkning av lärjungeantalet

i undervisningsavdelningarna inom folkskoleväsendet

samt vid de allmänna läroverken och därmed jämförliga

läroanstalter;

b) finna motionerna I: 421 och II: 513 — såvitt här är

i fråga och i den mån de ej tillgodosetts genom vad utskottet

under a) hemställt — icke föranleda någon riksdagens

åtgärd;

c) finna motionen II: 724 — i den mån den icke behandlats

under II. c) och VI. a) — icke föranleda någon riksdagens

åtgärd;

VII. beträffande övriga med omorganisationen förknippade

frågor

a) finna motionen II: 725 icke föranleda någon riksdagens

åtgärd;

b) finna motionen II: 112 icke föranleda någon riksdagens

åtgärd;

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Statsutskottets utlåtande nr 154- år 1956

c) finna motionen II: 726, i den mån den ej blivit tillgodosedd

genom vad utskottet anfört, icke föranleda nagon

riksdagens åtgärd;

d) finna motionerna I: 427 och II: 529, i vad de ej tillgodosetts

genom vad utskottet anfört, icke föranleda någon

riksdagens åtgärd;

e) finna motionerna I: 545 och II: 721, i den mån de ej

tillgodosetts genom vad utskottet anfört och hemställt, icke

föranleda någon riksdagens åtgärd;

f) finna motionerna I: 548 och II: 722, i den mån de ej

tillgodosetts genom vad utskottet anfört, icke föranleda

någon riksdagens åtgärd;

g) finna motionerna I: 421 och II: 513, såvitt här är i

fråga och i vad de berör i propositionen nr 123 avhandlade

frågor och ej tillgodosetts genom vad utskottet anfört, icke

föranleda någon riksdagens åtgärd;

h) finna motionerna I: 550 och II: 727, i den mån de ej

tillgodosetts genom vad utskottet anfört, icke föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 maj 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Leander, Näsström,

Hesselbom, Gustaf Andersson, Sundelin, Einar Persson, Nils Theodor

Larsson, Rikard Svensson, Sunne, fröken Ranmark, herrar Söderberg,

Arrhén och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Åkerström, Rubbestad, Hoppe, fröken Elmén, herrar Petterson

i Degerfors, Johansson i Mysinge, Jansson i Kalix, Cassel, fröken

Vinge, herr Blidfors, fröken Olsson och herr Helén.

Reservationer

1) beträffande de högre skolornas organisation m. m. av herrar Arrhén,

Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke på s. 86, som börjar

med »I likhet», till och med det stycke, som på s. 87 slutar med »förevarande

delar», bort ersättas med text av följande lydelse:

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Statsutskottets utlåtande nr 1,54 år 1956

»Departementschefen tillstyrker för sin del utredningens förslag om en

treårig realskola som huvudform för meddelande av realskoleundervisning.

Utskottet, som likaså godtager, att en treårig realskola inrättas vid sidan

av nu fungerande realskoleformer på sätt, som i utredningens alternativ A

skisseras, har likväl icke kunnat undgå att i vissa avseenden ställa sig tvekande.

Utredningens slutomdöme om den treåriga realskolan blir icke, att

den är pedagogiskt överlägsen någon av de nuvarande realskoleformerna,

endast att den under vissa betingelser skulle på ett tillfredsställande sätt

kunna fylla sin uppgift. Det synes redan av denna anledning finnas skäl

för tvivel, huruvida en skolform med så svaga förutsättningar bör göras till

den blivande realskolans huvudform.

De betänkligheter, som för utskottet i här berörda sammanhang därutöver

varit de tyngst vägande, ha hänfört sig till problemets pedagogiska

aspekter. Departementschefen har anfört att det ''nuvarande intagningssystemet

fört med sig en hets över skolarbetet som märks ända ned i småskolan

och som är oförsvarlig ur mentalhygienisk synpunkt’. Departementschefen

förordar emellertid införandet av en treårig realskola men uttalar

i detta sammanhang: ’Jag har hyst en icke så ringa tvekan om den treåriga

realskolan ur arhetshygienisk synpunkt. Den sammanträngda studiegången

kunde leda till en skadlig forcering.’ Utskottet har icke heller kunnat

undgå fästa ett stort avseende vid, att skolläkarföreningen betecknat

den treåriga realskolan som en milt uttryckt’ krävande skolform samt att

rektorerna vid de högre skolorna bland annat uttalat: ''Skall trots allt nuvarande

examensstandard tillnärmelsevis upprätthållas, måste arbetet i

realskolan forceras mer än hittills varit vanligt. Hygieniska betänkligheter

reser sig dock upp mot varje mera avsevärd ökning av arbetsbördan under

pubertetsåren.’ En stor del av de nuvarande eleverna i realskolan

skulle ej kunna motsvara skärpta krav på kunskapsinhämtande. Om med

hänsyn därtill inträdesfordringarna skulle skärpas, framhålla de, ''komme

jakten i folkskolan att bli intensivare och forceringen av lärjungarna

även där att tilltaga’. Utskottet har icke minst funnit de här senast

nämnda synpunkterna värda beaktande, eftersom de härröra sig från undervisningens

egna representanter, desto mera som departementschefen

själv skriver: ''Varje misshushållning med lektionstiden i den (treåriga)

realskolan kommer i den nya organisationen att göra sig märkbar på ett

helt annat sätt än i den gamla.’

Det synes alltså stå fast, att även departementschefen är fullt medveten

om att den treåriga realskolan blir betydligt mera arbetskrävande för eleven

än de gamla realskolorna. Enda skillnaden synes vara, att hetsen i ena

fallet blev av ''mentalhygienisk’, i andra fallet av ''arbetshygienisk’ art.

Utskottet vill vidare i dessa sammanhang fästa uppmärksamheten på

att utredningen liksom departementschefen bygger sitt resonemang på följande

förutsättning: ''För de lärjungar, som syftar till gymnasiet eller till

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Statsutskottets utlåtande nr 154 &r 1956

fullständig realexamen bör studiemålet enligt vår mening vara oförändrat’

(utredningen, s. 229). Utskottet delar visserligen denna uppfattning men

anser sig ha skäl för sina farhågor beträffande elevernas möjligheter att

motsvara de krav, som vid en så väsentligt sammanträngd studiegång

kommer att ställas på dem.

Utskottet har därför, som redan framhållits, av dessa och andra skäl

känt sig tveksamt inför departementschefens förslag att göra den treåriga

realskola, som i övrigt under vissa betingelser har en uppgift att fylla

i vår realskoleundervisning, till en huvudform. Departementschefen synes

för övrigt samtidigt förutsätta, att den treåriga realskolan vore avsedd att

bereda en möjlighet ''för lärjungar med goda betyg att tillgodogöra sig förmånen

av en treårig studiegång’ (prop., s. 139). Vid sidan av den treåriga

linjen tänker sig både utredning och departementschef fyraårig linje. Där

realskola med endast en linje inrättas skall denna vara fyraårig. Det hade

därför varit utslag för ett mera realistiskt betraktelsesätt att ange den

fyraåriga skolan som huvudform och den treåriga som komplement.

Det förefaller i detta sammanhang utskottet även värt att anteckna, att

den föreslagna treåriga realskolan knappast kan innebära ökade fördelar

för landsbygdens barn i annan mån än för dess toppbegåvningar, vilka

givetvis skulle ha utsikt att göra en tidsvinst på ett år. Huvuddelen av

landsbygdens realskoleelever finge emellertid större svårigheter att utnyttja

de förstärkningsanordningar i folkskolans klass 5—6, som den nya

organisationen förutsätter. Landsbygdselevema bli alltså liksom tidigare

i huvudsak hänvisade till den fyraåriga skolan.

Det förefaller emellertid också utskottet, som om departementschefen

icke främst haft de pedagogiska synpunkterna i blickpunkten vid utarbetandet

av propositionen utan varit mera inställd på att den nya organisationen

vore nödvändig med hänsyn till bristen på lärare och lokaler. Beträffande

tillgången på lärare har valet stått mellan att antingen lata

23-gradslärare och folkskollärare inträda i den nuvarande organisationens

lägre klasser eller att låta dem undervisa i folkskolans klass 5 6. Departe
mentschefen

framhåller, att tillgången på lärare icke ger någon anvisning

om, vilket alternativ som är att föredraga. Det förefaller utskottet, som

om i detta läge själva organisationsformen bleve särskilt betydelsefull med

hänsyn till arbetsbetingelserna. Det kan knappast råda någon tvekan att

förutsättningarna äro bättre, där läraren har att arbeta i cn klass med

genomgående, förhållandevis goda studiebegåvningar och man slipper de

många schematekniska svårigheter som de föreslagna förstärkningsanordningarna

i folkskolan skulle medföra. Lärarbristen som ett motiv för en treårig

realskola är alltså knappast övertygande och de arrangemang, som nu

i propositionen i dessa avseenden förutsättes, te sig endast godtagbara i ett

krislägc och om man undviker att göra den treåriga realskolan till huvudform

för realskoleundervisningen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Statsutskottets utlåtande nr 154. är 1956

Vad här sagts har även avseende på de kommunala flickskolorna.

Utskottet vill också varna för övertro på den treåriga realskolans förmåga

att avskaffa eller ens varaktigt lätta den nu rådande lokalbristen

på den högre skolans område. Det är mycket troligt, att det i verklighetens

värld skall visa sig, att den fyraåriga realskolan, av departementschefen

avsedd som ett komplement vid den treåriga skolans sida, kommer

att bibehållas i full utsträckning eller åtminstone till långt över 50 procent

av fallen. Vinsten vad lokalerna angår blir då illusorisk. På många orter

torde effekten endast bli, att den lokalbrist, som nu kännetecknar läroverken,

överflyttas till folkskolorna i den mån den ej kompenseras av minskningen

i behovet från och med klass 7. När en kommun alltså måste betrakta

lokaltillgången ur denna vidare synvinkel, borde det i och för sig

te sig skäligen likgiltigt, om den erforderliga utökningen av antalet lokaler

sker i den ena eller andra skolformen, förutsatt att de ekonomiska betingelserna

äro likartade och planläggningen sker så, att lokalerna komma till

användning, hurudan den framtida skolorganisationen än blir.

Utskottet vill därför, under hänvisning till de skäl, som här anförts, visserligen

godtaga departementschefens förslag om en treårig realskola men

samtidigt göra dess införande beroende av de restriktioner, som, i denna del,

anges i motionerna I: 545 och II: 721. Vad här sagts om treårig realskola

må i tillämpliga delar även gälla femårig flickskola.»

dels utskottets yttrande från och med det stycke på s. 87, som börjar

med »På några», till och med det stycke på s. 88, som slutar med »och

II: 728», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet har vidare iakttagit, att departementschefen uttalat sig mot

ett fortsatt inbyggande av realskolan i folkskolan. Utskottet vill dock erinra

om, att propositionen 1951: 136 förordade, att utvidgningen av utbildningsmöjligheterna

pa realskolestadiet som regel borde ske genom upprättandet

inom det kommunala skolväsendet av linjer med treårig studiegång,

fristående eller inbyggda i folkskolan. Denna tanke fullföljdes av departementschefen

i propositioner till riksdagarna 1953 och 1954. I propositionen

1954: 137 hette det bland annat: ’I den mån en kommun med ett utbyggt

system av högre skolor under övergångstiden före enhetsskolans införande

önskar utvidga sina realexamensmöjligheter i syfte att hålla dessa i proportion

med de växande årskullarna, synes det därför lämpligt, att denna

utvidgning får formen av i folkskolan inbyggda linjer.’ I propositionen nr

123 heter det däremot: ''Realskoleutredningen finner tendensen att inbygga

realskolelinjer i folkskolan ur vissa synpunkter mindre tilltalande

.. . Skolöverstyrelsen delar denna uppfattning .. . Även jag (departementschefen)

delar denna mening.’ Utskottet är visserligen medvetet om

att den av departementschefen nu föreslagna nya organisationen äger vissa

möjligheter att tillfredsställa behovet av realskoleundervisningen men vill

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Statsutskottets utlåtande nr 154- år 1956

dock för sin del i likhet med vad ovan framhållits av folkskollärarförbundet,

folkskollärarinneförbundet och överlärarförbundet samt även i likhet med

vad som i denna del hävdas i motionerna I: 545, II: 721 samt I: 547 och

II: 728 uttala, att möjligheten för kommunerna att i folkskola inbygga treåriga

realskolelinjer fortfarande bör lämnas öppen. Skolkommunema böra

äga skälig rätt att lämpa sin organisation för realskoleundervisning efter

lokala förutsättningar och önskemål.»

dels ock utskottets hemställan under I. bort i nedan angivna delar ha

följande lydelse:

»a) godkänna av departementschefen förordade grunder

för realskolans organisation under övergångstiden före enhetsskolans

genomförande, varvid dock som förutsättning

för inrättande av treåriga realskolor skall gälla

1) att behov av en utvidgad realskoleorganisation föreligger

på den ort varom fråga är,

2) att utvidgningen med bibehållande av den nuvarande

organisationen icke lämpligen kan astadkommas genom

ianspråktagande av befintliga lokaler inom kommunen

eller genom sådan till-, om- eller nybyggnad, som även

vid en framtida skolorganisation prövas erforderlig för

folkskola, realskola eller motsvarande,

3) att utvidgningen vid bibehållande av den nuvarande

organisationen icke kan åstadkommas genom användande

av hjälpkrafter i de lägre klasserna i form av 23-gradslärare

eller folkskollärare utan vidareutbildning eller genom inrättande

av i folkskolan inbyggda realskollinjer,

4) att förstärkningsanordningar i folkskolans femte och

sjätte klasser inom det närmast berörda upptagningsområdet

i ämnena modersmålet, matematik och engelska vidtagits

minst två år före övergången och att lärare för undervisningen

i engelska med av realskoleutredningen föreslagen

kompetens finnas att där tillgå;

b) godkänna av departementschefen förordade grunder

för den kommunala flickskolans organisation under övergångstiden

före enhetsskolans genomförande, varvid dock

under a) angivna förutsättningar skola gälla;

e) i anledning av motionerna 1:545 och 11:721, såvitt

här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna

vad utskottet anfört;

f) i anledning av motionerna I: 547 och II: 728 i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1956

2) beträffande förstärkningsanordningar m. m. inom folkskoleväsendet

a) herr Hesselbom, fröken Ranmark, herrar Malmborg i Skövde, IIoppe,

Petterson i Degerfors och fröken Olsson, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 96, som börjar med »Erfarenheterna

av» och slutar med »riksdagens sida», bort ha följande lydelse:

»Med hänsyn till att dels starkt divergerande uppfattningar gjort sig

gällande i fråga om nivågrupperingen och dels i flertalet remissinstanser,

som har sitt verksamhetsfält förlagt till de stadier som berörs av denna,

avstyrkt förslaget anser sig utskottet icke kunna förorda införande av nivågruppering.

Sasom anförts i motion I: 527 skulle en nivågruppering innebära

en otillbörlig press på eleverna, liksom den praktiska utformningen

av differentieringen måste medföra betydande svårigheter. Att fritt överlämna

åt de lokala skolledningarna att anordna nivågruppering kan utskottet

icke anse lämpligt. Därigenom skulle den allt vanligare interkommunala

omflyttningen försvåras för elever-föräldrar. Dessutom anser utskottet,

att olägenheterna av sådan gruppering för dem som därav berörs

är lika påtagliga, även om den icke införs i andra skoldistrikt.»

dels ock utskottets hemställan under II. a) bort ha följande lydelse:

»a) med bifall till motionerna 1:527 och 11:710 godkänna

av utskottet förordade förstärknings- och andra anordningar

med avseende på folkskoleväsendet;»

b) av herrar Arrhén, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 95, som börjar med »Uppenbart

är» och slutar med »nu föreligger», bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill i detta sammanhang erinra om departementschefens uttalande,

att förstärkningsanordningamas omfattning och nivågrupperingens

organisatoriska anordnande i de särskilda fallen bör prövas lokalt och att

en detaljreglering av dessa interna skolfrågor bör undvikas. Utskottet finner

det därför, även i anslutning till sitt tidigare uttalande angående den

treåriga realskolans arbetskrävande karaktär, naturligt att tillmötesgå

det i motionerna I: 545 och II: 721 ställda kravet på förstärkningsanordningar

även vid undervisningen i modersmålet i folkskolans klass 5—6,

där så av organisatoriska skäl är möjligt och därmed önskvärt att genomföra.

Denna åtgärd förordas av utskottet i klart medvetande om vikten

av att i så stor utsträckning som möjligt göra den treåriga realskolan

funktionsduglig. Det synes likaså enligt ett dylikt betraktelsesätt utskottet

ofrånkomligt, att förstärkningsanordningarna i modersmålet, matematik

och engelska måste vidtagas minst två år före övergången till treårig

realskola och att lärare för undervisningen i engelska med av realskoleutredningen

föreslagen kompetens (''behörighet’) finnes att tillgå.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Statsutskottets utlåtande nr 15-i år 1956

dels och utskottets hemställan under II. b) och c) bort ha följande

lydelse: _ _ „

»b) i anledning av motionerna I: 545 och II: 721 — såvitt

här är i fråga och i den mån de icke blivit tillgodosedda

genom vad utskottet under a) hemställt — i skrivelse till

Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;

c) finna motionen II: 724 — såvitt här är i fråga och i

den mån den icke blivit tillgodosedd genom vad utskottet

under b) hemställt — icke föranleda någon riksdagens

åtgärd;»

3) beträffande vissa statsbidragsfrågor m. m.

a) av herrar Arrhén, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 97 från och med det stycke, som börjar

med »Vid prövningen», till och med det stycke, som slutar med »i fråga»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Vid prövningen av inkommande statsbidragsansökningar måste den

avgörande synpunkten vara, att frågan om tillgängliga lokaler icke kan

begränsas till läroverken allenast utan inom varje läroverkskommun måste

betraktas som en totalitet, där även folkskolans lokalbehov träder in i

bilden. Det bör därför, som utskottet i detta avseende redan framhållit och

i överensstämmelse med vad som yrkas i motionerna I: 545 och II: 721,

åt skolkommunen överlämnas att själv avgöra om den vill få sina önskemål

beträffande om-, till- eller nybyggnader för real- eller flickskolan förverkligade,

även i de fall, då den nuvarande skolorganisationen bibehålies

men företaget prövas vara ändamålsenligt också med hänsyn till en framtida

organisation inom den blivande organisatoriska skolans ram. Utskottet

finner det alltså i likhet med motionärerna i nyss nämnda motioner

uppenbart, att bedömningen av ett skolbyggnadsföretag från investeringssynpunkt

måste avse dess inverkan på lokalbehovet i dess helhet, oavsett

den skolform, som i första hand kommer att nyttja lokalerna.»

dels ock utskottets hemställan under III. a) bort ha följande lydelse:

»a) godkänna av utskottet förordade grunder för byggnadsbidrag

till realskolor vid högre allmänna läroverk, fristående

statliga realskolor, kommunala flickskolor, kommunala

realskolor och praktiska kommunala realskolor, att

tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret

1956/57;»

b) av herrar Sundelin, Sunne, Arrhén, Slwglund i Doverstorp, Malmborg

i Skövde, 7/oppe, fröken Elmén, herrar Jansson i Kalix, Cassel, fröken

Vinge och herr Helén, vilka ansett att

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Statsutskottets utlåtande nr 15J+ år 1956

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 98, som börjar med »Utskottet

har» och slutar med »departementschefen anfört», bort ha följande lydelse:

»Utskottet föreslår på grund härav i anledning av de i ämnet väckta

motionerna, att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t medgiva, att i särskilda

fall statsbidrag må utgå för byggnadsföretag, som avser realskolor

och därmed jämförliga högre skolor, utan hinder av att arbetet påbörjats

före den 1 juli 1956, dock icke tidigare än den 1 juli 1954.»

dels ock utskottets hemställan under III. c) bort ha följande lydelse:

»c) i anledning av motionerna I: 546 och II: 723, I: 421

och II: 513 samt I: 549 och II: 720, de fyra förstnämnda

såvitt här är i fråga, bemyndiga Kungl. Maj:t medgiva,

att i särskilda fall statsbidrag må utgå för byggnadsföretag,

som avser realskolor och därmed jämförliga skolor, utan

hinder av att arbetet påbörjats före den 1 juli 1956, dock

icke tidigare än den 1 juli 1954;»

Ivar Hfeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1956

561160

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:315 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag för budgetåret 1956/57 till universitetskanslersämbetet. a1 i texten