Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt samarbete mellan staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.
1956-05-24 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1956:155, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt samarbete mellan staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
1
Nr 155
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
fortsatt samarbete mellan staten och Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund i Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.
(5:e avd.)
I propositionen nr 171 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 13 april 1956, föreslagit
riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att å statens vägnar med
TGO träffa överenskommelse i enlighet med vid propositionen fogade förslag
till avtal, dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att uppdraga åt de av staten
valda ledamöterna i LKABrs nuvarande styrelse att träffa avtal om anställning,
om inköp eller förhyrning av lokaler samt om övriga förhållanden,
som må föranledas av statens övertagande av bolagets ledning.
Propositionen
I propositionen, som grundar sig på en vid förhandlingar mellan en av staten
tillsatt förhandlingsdelegation och Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund (TGO), under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande, träffad
överenskommelse om fortsatt samarbete mellan staten och TGO i Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag (LKAB), föreslås bemyndigande för
Kungl. Maj :t att å statens vägnar godkänna nämnda överenskommelse.
överenskommelsen innefattar tre avtal och gäller för tiden från och med
den 1 oktober 1957, nämligen dels ett avtal mellan staten och TGO om
TGO:s delägarskap i LKAB, dels ett avtal mellan LKAB och TGO om försälj
ningssamarbete, och dels ett avtal mellan LKAB och TGO om samarbete
i fråga om inalmskeppningar. Därjämte har vissa frågor av den natur att
de icke ansetts böra intagas i förstnämnda avtal föreslagits böra regleras i
särskild skriftväxling mellan staten och TGO.
Avtalsförslagen innebär i huvudsak följande.
TGO kommer att kvarstå i LKAB med ett belopp av 100 milj. kronor,
motsvarande omkring en niondel av TGO:s nuvarande intresse i LKAB.
Som en följd härav behåller TGO en andel av LKAB:s aktiekapital och
vinst, som likaledes utgör omkring en niondel av dess nuvarande vinstandel
i LKAB, vilket innebär, att TGO:s framtida andel i LKAB:s aktiekapital
och vinst blir drygt 4 procent. Både staten och TGO skall kunna påkalla
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 155
2
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
inlösen av TGO:s andel; sådan inlösen skall dock icke kunna äga rum före
år 1977. En av styrelseledamöterna i LKAB skall tillsättas av TGO.
Det belopp som staten enligt det år 1955 fattade beslutet om inlösen har
att erlägga till TGO för dess nuvarande andel i LKAB, kommer till följd
av det nya avtalet att minskas med 100 milj. kronor. Återstoden skall staten
erlägga till TGO i fem lika stora årliga poster med början år 1957.
Avtalet om försäljningssamarbete mellan LKAB och TGO förutsätter att
bolagen skall samverka i ett försäljningsbolag, där bolagen blir hälftendelägare.
Försäljningsbolaget skall medverka vid försäljningsförhandlingarna
samt handha avvecklingen av bolagens försälj ningskontrakt och deras
förbindelser i övrigt med malmköparna. Det skall också svara för utlandsorganisationen,
vilken sålunda blir gemensam för båda företagen även i
framtiden. Det slutliga ansvaret för försäljningarna skall emellertid åvila
vartdera bolaget självständigt.
Genom avtalet om samarbete i fråga om malmskeppningarna åtar sig
TGO, som kommer att behålla malmflottan i sin ägo, att ombesörja utskeppningen
av LKAB:s malmer enligt i huvudsak samma riktlinjer som hittills
tillämpats.
Avtalen avses skola träda i kraft den 1 oktober 1957, då det nuvarande
avtalskomplexet upphör att gälla.
Vidare föreslås att de av staten valda ledamöterna i LKAB :s styrelse skall
få i uppdrag att handlägga och avgöra frågor i samband med förberedandet
av statens övertagande av bolagets ledning.
I en särskild skriftväxling mellan staten och TGO har slutligen överenskommits
att någon fondering av vinstmedel icke skall äga rum vid 1956 och
1957 års bolagsstämmor ävensom att den vid 1955 års stämma beslutade
fonderingen skall utdelas per den 30 september 1957. Med hänsyn härtill
och till den pågående omfattande investeringsverksamheten inom LKAB
förordas, att för framtida investeringar i LKAB belopp svarande mot den
staten tillkommande utdelningen från bolaget, nämligen 81,4 och 111,4 milj.
kronor, reserveras å budgetutjämningsfonden för budgetåret 1955/56 respektive
1956/57.
I propositionen redovisas de olika frågorna under följande avsnitt, till
vilka utskottet får hänvisa:
Inledning (s. 3 och 4).
I. Gällande bestämmelser (s. 4—7).
II. Tidigare förhandlingar mellan staten och TGO (s. 7 och 8).
III. Förhandlingsdelegationens förslag (s. 9—30).
Förhandlingsdelegationen (s. 9—11).
A. Avtal om delägarskap i LKAB (s. 11—23).
B. Avtal om försåljningssamarbete (s. 23 och 24).
C. Avtal om samarbete i fråga om malmskeppningar (s. 24_27).
D. Skriftväxling mellan staten och TGO (s. 27 och 28).
Yttrandena (s. 29 och 30).
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
3
IV. Organisationskommitténs förslag (s. 30—34).
A. Skrivelse den 26 november 1955 (s. 30 och 31).
Yttranden (s. 31—33).
B. Betänkande (s. 33 och 34).
För egen del anför departementschefen följande:
»I det framlagda förslaget till överenskommelse mellan staten och TGO
har förhandlingsdelegationen sökt finna en anordning, varigenom de olägenheter,
vilka vidlåder nu gällande malmavtal, undanröjes och de av staten
framförda önskemålen blir tillgodosedda under skäligt hänsynstagande till
båda parternas berättigade intressen.
Syftet med det nya huvudavtalet mellan staten och TGO har främst
varit att träffa anstalter, vilka är ägnade att tillgodose statens önskemål att
såsom den största intressenten i LKAB erhålla det avgörande inflytandet
på LKAB:s bolagsstämma och i dess styrelse, samt att beakta det förhållandet
att malmfyndigheterna utanför LKAB:s utmål i sin helhet befinner sig
i statlig ägo. TGO har icke ansett sig kunna acceptera en överenskommelse
efter dessa linjer och samtidigt kvarstå i LKAB med hela sitt nuvarande
intresse i företaget. För att vinna åsyftade resultat och för att trygga ett
fortsatt samarbete mellan de två största svenska malmexportföretagen har
därför en uppgörelse eftersträvats enligt vilken TGO skall kvarstå i LKAB
med allenast en mindre kapitalinsats.
TGO skall sålunda i stället för att som tidigare ha varit hälften-delägare
med den faktiska beslutanderätten i LKAB i framtiden bli innehavare av
allenast en minoritetspost. TGO:s kapitalinsats skall uppgå till 100 milj.
kronor, eller i runt tal blott en niondel av TGO:s nuvarande engagemang
i LKAB. Denna insats skall berättiga TGO till en andel i LIvAB:s aktiekapital
och utdelningsbara vinst, som i stort sett skall förhålla sig till den
vinstandel TGO enligt hittillsvarande regler åtnjuter på hela sitt nuvarande
intresse i LKAB på samma sätt som 100 milj. kronor förhåller sig till det
sammanlagda beloppet av lösesumman för de TGO före den 1 oktober 1957
tillhöriga stamaktierna och de TGO enligt 1932 års avtal tillkommande ersättningarna,
i huvudsak avseende TGO:s andel i LKAB:s fonderade medel.
Denna TGO:s andel i LKAB:s aktiekapital och vinst — som definitivt kan
beräknas först då nyssnämnda lösesumma och ersättningar fastställts —
torde komma att uppgå till något mer än 4 procent. För beräknandet av
TGO:s vinstandel skall som utgångspunkt tas den vinst som må uppkomma,
därest nu gällande grunder för fastställandet av malmfrakter till statens
järnvägar alltjämt kommer att tillämpas oförändrade. Därest dessa grunder
ändras, skall den ökning eller minskning av vinsten, som i anledning
därav må uppkomma för LKAB, icke påverka TGO:s vinstandel. Likaledes
skall en ökning av den årliga kvantitet malm, som enligt nu gällande avtal
må försäljas till Norrbottens järnverk aktiebolag under gängse marknadspris,
högst 500 0(10 ton, icke ha till följd alt TGO:s vinstandel minskas.
Såsom förhandlingsdelegationen framhållit är TGO:s framtida vinstandel
4
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
sedd i förhållande till det kapital TGO binder i LKAB uppenbarligen förmånligare
än vad staten rimligen skulle ha kunnat erbjuda andra eventuella
intressenter, vilkas medverkan i LKAB:s drift och förvaltning icke på samma
sätt anknutit till den tidigare utvecklingen av LKAB. Med hänsyn till
detta tidigare samarbete mellan staten och TGO samt de påtagliga praktiska
fördelarna av ett fortsatt samarbete mellan landets två största malmexportföretag
finner jag emellertid liksom remissinstanserna förhandlingsdelegationens
förslag i denna del vara fullt godtagbart.
På grund av att malmerna genom sin sido- och fältstupning mot djupet
kommer utanför LKAB:s utinål blir staten automatiskt ensamägare till de
av LKAB bearbetade fyndigheterna långt innan fyndigheternas totala malmtillgångar
börjar sina. Med hänsyn härtill har staten enligt det utarbetade
huvudavtalet åtagit sig att, när brytning av malm utanför LKAB:s och
Frejas utinål blir aktuell, ge LKAB rätt att mot en arrendeavgift å högst
13 procent av den brutna malmens värde vid gruvan bryta och bortfrakta
statens malm. För att kunna nå en överenskommelse har det varit nödvändigt
att bestämma denna arrendeavgift redan nu. Genom denna anordning
kommer, samtidigt som staten erhåller arrendeinkomster, LKAB:s vinst
och således också TGO:s vinstandel att minskas, när LKAB:s utmålsgränser
nås. Dessutom kan staten genom arrendeavgiftens anknytning till malmpriset
även såsom arrendeupplåtare av dessa fyndigheter tillgodogöra sig en
eventuell framtida värdestegring för malmen. Med hänsyn härtill har jag
i princip icke något att erinra mot förhandlingsdelegationens förslag i denna
del.
Vad beträffar de av kommerskollegium framförda anmärkningarna mot
den närmare utformningen av § 4 i huvudavtalet må framhållas, att denna
bestämmelse allenast torde innebära en förpliktelse för staten att till LKAB
utarrendera vissa utmål. Genom densamma har staten däremot icke åtagit
sig några förpliktelser gentemot LKAB eller TGO beträffande utmålens skick
och den ekonomiska möjligheten att bryta desamma. Eventuella kostnader
för undanröjande av inmutningshinder enligt gruvlagen och dylikt skall
därför åvila LKAB. Frågan om brytningen skall fortsättas inom ett nytt
utmål eller ej får avgöras av LKAB efter vanliga ekonomiska överväganden.
Likaledes torde det vara uppenbart att statens förpliktelser icke gäller de
utmål, som redan nu utarrenderats till annan eller som uppenbarligen icke
har någon som helst anknytning till LKAB:s nuvarande gruvfält.
Beträffande bestämmandet av den brutna malmens värde »på gruvbäcken»
finner jag liksom kollegium det ligga i sakens natur att — om LKAB
själv förädlar malmen genom anrikning, sintring eller metallurgisk behandling
— den sålda varans pris i sådana fall skall nedräknas till ett skäligt
malmvärde »på gruvbäcken». I motsats till kollegium anser jag att om
LKAB levererar malm till köpare till nedsatt pris någon uppräkning av
värdet »på gruvbäcken» icke är erforderlig. Det torde vara uppenbart, att
de transportkostnader, som skall avdragas från exportpriset resp. det fakturerade
nettoförsäljningspriset till förbrukare inom landet, skall vara den
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
5
faktiska kostnaden vid tiden i fråga. Vad slutligen beträffar frågan om arrendeavgiften
skall innefatta avgäld till markägare jämlikt 53 § gruvlagen
lämnar förslaget eller delegationens betänkande icke någon uttrycklig ledning
härutinnan. Med hänsyn till att så normalt är fallet i de av kollegium
träffade gruvarrendeavtalen och dessa avtal uppenbarligen legat till grund
för § 4 har jag utgått ifrån att i de detaljerade arrendeavtal, som i framtiden
får göras upp mellan staten och LKAB, av kollegium omfattad praxis
i detta hänseende skall komma att gälla.
För undvikande av varje tveksamhet i framtiden rörande innebörden av
§ 4 har jag delgivit TGO dessa mina synpunkter och därvid fått bekräftat,
att de helt överensstämmer med TGO:s uppfattning. På grund härav har
jag icke ansett mig böra föreslå någon ändring av § 4.
Den möjlighet, som enligt nu gällande avtal beretts staten att, därest så
finnes önskvärt, förvärva full äganderätt till malmtillgångarna i dess helhet
genom att inlösa TGO:s aktier, står alltjämt öppen. Trots TGO:s begränsade
nya engagemang i LKAB torde med hänsyn till de fördelar av samarbetet
i övrigt, som ernås genom avtalsförslagen, icke något vara att erinra
mot att TGO till skydd för sitt minoritetsintresse också har erhållit rätt att
kräva inlösen av sina aktier. Sådan inlösen kan äga rum första gången vid
utgången av det räkenskapsår, som slutar under år 1977, efter fyra år tidigare
gjord tillsägelse. Sedermera äger båda kontrahenterna varje år kräva
inlösen, likaledes efter fyra års varsel. Lösesumman skall i princip uträknas
efter samma grunder som i nu gällande avtal, dock med vissa ändringar, som
i huvudsak föranledes av substansminskningen i gruvorna och äganderättsförhållandena
till desamma. Mot den närmare utformningen av dessa regler
torde icke finnas något att erinra.
Motparten till den som påyrkar inlösen äger emellertid, till skillnad från
vad som nu gäller, påfordra att lösesumman skall fastställas genom affärsmässig
värdering. Därest en dylik värdering påyrkas torde åtminstone
under den närmaste tiden inlösensumman bli avsevärt högre än om huvudprincipen
för dess fastställande skulle komma till användning. Följden blir
att under denna tid en inlösen av TGO:s aktier, påkallad av staten, kan
komma att te sig mindre förmånlig. I en framtid, då tidpunkten för brytningens
nedläggande kan bedömas relativt näraliggande, torde emellertid
omvänt en affärsmässig värdering te sig förmånligare ur statens synpunkt.
Med hänsyn till att TGO:s framtida engagemang i LKAB blir jämförelsevis
litet och statens intresse av att inlösa TGO:s aktier därigenom förlorat i
betydelse bär jag icke ansett mig böra motsätta mig TGO:s krav i denna
del.
Fn av förutsättningarna för det nya avtalet har varit, att staten genom
sina representanter i styrelsen skall omhänderha skötseln av bolagets affärer
och till följd därav äga det avgörande inflytandet å ledningen av bolaget.
Avtalet innebär att staten såsom innehavare av aktiemajoriteten äger
tillsätta styrelsen i LKAB. Med hänsyn till det intresse, som TGO alltjämt
kommer att ha i LKAB samt till det framtida samarbetet i fråga om för
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
säljning och utskeppning av LKAB:s och Frejas malmer torde det emellertid
få anses rimligt, att såsom föreslagits en av ledamöterna i såväl LKAB:s
som Frejas styrelser liksom suppleanten för denne ledamot skall utses på
förslag av TGO.
I fråga om avskrivningar och fonderingar föreslås att hittills gällande begränsningar
skall försvinna. Staten har att fritt bestämma i vilken utsträckning
utdelning av vinst skall ske. TGO skall, utom vid affärsmässig värdering,
vid inlösen liksom hittills berättigas att enligt närmare angivna regler
utfå ersättning för TGO tillkommande andel i vinst, som dessförinnan icke
utdelats eller förbrukats för täckande av förlust, som uppkommit inom
LKAB. Genom dessa regler har samtliga hinder för en enligt normal företagspraxis
önskvärd avskrivningspolitik och företagskonsolidering på denna
väg slopats. Till frågan om avskrivningspolitikens och företagskonsolideringens
närmare utformning återkommer jag senare.
Bestämmelserna i övrigt i huvudavtalet mellan staten och TGO föranleder
icke heller någon erinran från min sida.
I syfte att samordna TGO:s och LKAB:s försäljningspolitik föreslås i ett
andra avtal att LKAB och TGO skall bilda ett gemensamt försäljningsbolag,
uti vilket LKAB och TGO båda skall ingå som likaberättigade
hälften-delägare. Detta bolags uppgift skall vara att i möjligaste mån
koordinera de två malmbolagens försäljningspolitik, att biträda delägarna
med vissa serviceuppgifter i samband med malmförsäljningen, t. ex. att
ombesörja avvecklingen av försäljningsavtal, samt att därutöver i den utsträckning
delägarna så begär ombesörja försäljning av malm.
Genom detta avtal har LKAB fått en självständig ställning gentemot TGO
i fråga om försäljningen av dess malm samtidigt som det blir möjligt för
LKAB och TGO att driva en gemensam försäljningspolitik samt, därest båda
parter skulle finna det förenligt med sitt ekonomiska intresse, att ordna
med en gemensam försäljning med de fördelar detta i vissa hänseenden må
innebära. På så sätt har det blivit möjligt att bevara det väsentliga av de
fördelar, som den nuvarande formen för samarbete medför.
Den närmare utformningen av avtalet om försäljningssamarbete föranleder
från min sida icke någon erinran. Mot förslaget att försäljningsbolagets
första personaluppsättning väsentligen skall tagas från LKAB:s och
TGO:s nuvarande gemensamma försäljningsavdelning har jag, med hänsyn
till önskemålet av att få en så kunnig och väl insatt stab av försäljningsexperter
som möjligt i det nya bolaget, icke något att erinra. Genom att
samtidigt posten som ordförande i styrelsen för försäljningsbolaget skall
tillsättas med eu av LKAB:s företrädare i styrelsen torde staten få en tillräcklig
garanti för att LKAB:s intressen i bolaget kommer att tillvaratagas
till fullo och i samma mån som TGO:s.
Vad beträffar det föreslagna avtalet om samarbete i fråga om
malmskeppningar torde det i framtiden liksom hittills komma att
för LKAB:s försäljningspolitik bli av grundläggande betydelse att vidmakthålla
och i möjligaste mån öka den andel av LKAB :s malmer, vilken försäl
-
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956 7
jes eif. Tillgången på tonnage för befordran av dessa andelar ar därför av
största betydelse för LKAB. Därest den ordning, som hittills gällt för utskeppningen
av malm, icke skulle kunna tillämpas jämväl efter den 1 oktober
1957, skulle LKAB därför bli nödtvunget att — utöver det genom inlösen
erhållna tonnaget högst 200 000 ton d. w. — till sistnämnda dag genom
köp, nybeställning eller tidsbefraktning anskaffa ett ytterligare tonnage av
storleksordningen 200 000 ton. Med hänsyn till nuvarande förhållanden på
sjöfartens område skulle såsom delegationen med rätta framhållit ett ombesörjande
av sjötransporterna i LKABts egen regi i dagens lage komma att
medföra avsevärda svårigheter. Då den ordning, som hittills galit, visat sig
ändamålsenlig, torde därför i och för sig någon erinran icke finnas mot
förhandlingsdelegationens förslag att låta LKAB träffa ett befraktningsavtal
med TGO, genom vilket utskeppningen av LKAB.s malm utan overgangssvårigheter
tryggas.
Det framlagda avtalsförslaget innebär, att LKAB får säkerhet for att utskeppningen
kan ske till marknadspris samt att LKAB för all försåld malm
erhåller fullt fob-pris. Innebörden av det föreslagna avtalet ar visserligen
också att LKAB avstår från sin lösenrätt till del av TGO:s tonnage samt att
LKAB under avtalstiden avstår från möjligheten att i egen regi transportera
cif-försåld malm med de vinstmöjligheter detta i vart fall med nuvarande
fraktmarknad kunnat innebära. Med hänsyn till de förut angivna svårigheter,
som anskaffning och drift av ett tillräckligt stort fartygsbestånd i
dagens läge skulle bereda staten, anser jag likväl overvagande skal tala tor
den vid förhandlingarna framkomna lösningen. Skulle detta samarbete i
framtiden icke visa sig fungera på ett betryggande satt eller skulle LKAB
av andra skäl önska anskaffa eget tonnage får LKAB genom avtalet god
tid att bygga upp ett rederi. Möjligheterna då att genom köp och nybestallningar
skaffa ett tonnage av önskat slag och till rimligt pris torde, såsom
delegationen också framhållit, få anses väl så goda som vid en inlösen nu
av viss del av TGO:s tonnage, särskilt som vid en sådan inlösen valfrihet ej
råder i fråga om arten och åldern av det tonnage, som skall inlösas.
Vad slutligen beträffar de frågor som föreslagits skola regleras i s a rskild
skriftväxling mellan staten och TGO, föranleder desamma
icke någon erinran från min sida.
Genom de föreslagna avtalen torde förutsättningar ha skapats för ett
fruktbärande samarbete i fråga om förvaltningen av de norrländska malmfälten.
Därjämte har kontinuiteten i LKAB:s verksamhet tryggats på olika
sätt och risken för olika friktioner under övergångstiden har reducerats. De
önskemål som från statens sida ansetts vara ovillkorliga för att staten i sin
egenskap av den störste intressenten i LKAB och den för utvecklingen i
malmsamhällena i sista hand ansvarige skulle kunna godtaga ett foitsat
samarbete, har också samtliga blivit tillgodosedda i de föreslagna avtiden.
.lag finner mig av anförda skäl böra förorda att framlagda fors ag i
avtal godtages. .. ...
Grunderna för avtalen bör underställas riksdagen. Med hansyn till olika
8 Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
forhållanden kan den situationen möjligen inträffa, att under avtalstiden
vissa andringar i de avtalade bestämmelserna kan bli nödvändiga. Jag förutsätter,
att den omständigheten att avtalsgrunderna prövats av riksdagen
ej skall utgöra hinder för Kungl. Maj:t att med TGO överenskomma om de
mindre jamkmngar i avtalen, som sålunda i framtiden må kunna befinnas
påkallade.
Jag övergår härefter till att i korthet beröra vissa specialfrågor rörande
den framtida organisationen av LKAB, vilka tagits upp av bland annat den
särskilt tillsatta organisationskommittén för bolaget.
Vad angår till en början den av organisationskommittén väckta frågan om
en »interimsstyrelse> för LKAB tillåter jag mig att erinra om bestämmelsen
i § 25 mom. 5 i 1927 års avtal, vilken jämväl intagits i § 8 mom. 4 sista
stycket i LKAB:s gällande bolagsordning. Enligt denna bestämmelse skall
fr. o. in. dagen efter den då tillsägelse om inlösen skett, -— d. v. s. den 22
september 1955 — i fråga om försäljning för export, anställande av och anställningsvillkor
för personal, upprättande av agenlurkontrakl och vidtagande
av liknande anordningar för försäljning samt uppgörande av befraktningsavtal,
allt i den mån sådana beslut avser tiden efter inlösningsdagen
såsom styrelsens beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de
av staten valda ledamöterna. I händelse av lika röstetal skiljer lotten.
Denna bestämmelse har allenast i åtanke avgöranden, som helt hänför sig
tiH t''den efter den 1 oktober 1957. Det är emellertid uppenbart att, därest
övergångssvårigheter såvitt möjligt skall kunna undvikas, det blir nödvändigt
att redan nu fatta avgöranden som visserligen i realiteten avser LKAB:s
verksamhet efter den 1 oktober 1957 men redan dessförinnan kommer att
nödvändiggöra olika dispositioner och medföra utgifter och kostnader. Således
ar det nödvändigt att före sistnämnda dag anställa vissa tjänstemän för
att omedelbart följa verksamheten i företaget och förbereda sig så att de
då ar skickade att övertaga dess ledning. I enlighet därmed har också den
kommande innehavaren av befattningen som verkställande direktör i bolaget
designerats vid styrelsesammanträde inom LKAB den 28 mars 1956.
Genom tillmötesgående från LKAB:s nuvarande ledning har han beretts
tillfälle att i detalj följa bolagets verksamhet. Likaledes måste kontorslokaler
för LKAB anskaffas. Då dessa lokaler skall vara färdiga att tagas i
bruk senast den 1 oktober 1957, blir det nödvändigt att redan dessförinnan
inköpa eller förhyra och utrusta desamma.
1GO skall självfallet icke deltaga i kostnaderna för dessa utgifter. Det har
därför överenskommits med TGO:s representanter i LKAB:s styrelse att
angivna och liknande utgifter skall förskotteras av LKAB för att sedermera
avraknas från staten tillkommande vinstutdelning. Då det med hänsyn härtill
icke torde böra tillkomma LKAB:s hela styrelse att avgöra nu ifrågavarande
spörsmål, föreslår jag att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande
att uppdraga åt de av staten valda ledamöterna i styrelsen att
handlägga och avgöra dessa frågor.
Då LKAB i framtiden skall drivas efter affärsmässiga principer hör den
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
9
nya företagsledningen i fråga om bolagets förvaltning och inre organisation
få en så stor handlingsfrihet som möjligt inom ramen för företagets
ändamål. Det bör därför enligt min mening i första hand ankomma på statens
ledamöter i den nuvarande styrelsen och den blivande verkställande direktören
att pröva de spörsmål, som rests i organisationskommitténs betänkande,
vilket i detta syfte kommer att överlämnas till nämnda ledamöter. Jag
avser därför icke att här närmare ingå på desamma utan inskränker mig
till att allenast framföra vissa synpunkter rörande ett par av dem som är
av mera allmänpolitisk karaktär.
Enligt den föreslagna överenskommelsen med TGO skall det nya försäljningsbolaget
ha sitt säte i Stockholm. Detta har ansetts motiverat, förutom
med hänsyn till det förhållandet att TGO ingår som hälften-delägare i bolaget,
av samma skäl som hittills bestämt förläggningen av koncernens försäljningsorganisation
till Stockholm. Härigenom underlättas såväl förbindelsen
med köparna som de handelspolitiska kontakterna med den centrala
förvaltningen. Även det sistnämnda är av stort värde i fråga om en exportvara
av den strategiska betydelse, som malmen utgör. Det fortsatta försäljningssamarbetet
och samarbetet i fråga om malmskeppningar kommer att
nödvändiggöra en intim och troligen daglig kontakt mellan LKAB:s huvudkontor,
å ena, samt det nya försäljningsbolaget och TGO:s skeppningsorganisation,
å andra sidan. Det kan icke vara riktigt att försvåra ett dylikt samarbete
genom att förlägga LIvAB:s huvudkontor å annan ort än Stockholm,
där skeppningsorganisationen också är belägen. Med hänsyn till vad sålunda
anförts kan de lokaliseringspolitiska skäl, vilka i och för sig skulle kunna
anföras för utflyttning av personal från Stockholm, icke anses såsom bärande
i detta sammanhang. Jag ansluter mig därför helt till organisationskommitténs
slutsatser i denna del.
Beträffande frågan huruvida kommunalt kapital bör beredas tillfälle att
ingå i LKAB framgår av organisationskommitténs betänkande att vissa
kommuner i Norrbottens län är intresserade för ett förvärv av aktier i LKAB.
De kräver emellertid att möjlighet öppnas för dem att lösgöra kapitalet om
det skulle behöva användas för rent kommunala ändamål, exempelvis i en
lågkonjunktur, då skatteintäkterna kan väntas nedgå. Bortsett från att detta
icke är förenligt med aktiekaraktären utan skulle förvandla insatsen till ett
slags obligationer är det såsom organisationskommittén framhållit ytterligt
svårt att finna en lämplig form för kapitalets lösgörande. En sådan kapitalinsats
kan dessutom svårligen förenas med gällande kommunallagstiftning.
Vidare torde det förhålla sig så att intresset för ett kapitaltillskott
från kommunerna bl. a. motiverats med önskemål om plats i styrelsen för
LKAB. Även om jag således på anförda skäl icke anser mig kunna förorda
insats i företaget av kommunalt kapital, finner jag emellertid — med hänsyn
till den stora betydelse, ekonomiskt och i andra avseenden, som de med
malmfälten i Norrbottens län sammanhängande frågorna har för kommunerna
och länet — det skäligt att eu representant för länet får säte och
stämma i LKAB:s styrelse. Jag förordar därför att i förelagets nya bolags
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
ordning intages bestämmelse av innehåll, att en styrelseledamot och en
suppleant skall vara bosatta i Norrbottens län och väl förtrogna med förhållandena
därstädes.
I detta sammanhang ifrågasättes om icke det av organisationskommittén
föreslagna antalet ledamöter och suppleanter är alltför begränsat med hänsyn
till önskemålet att uppnå en allsidig behandling av de frågor, som förekommer
i styrelsen. Denna fråga torde ytterligare få prövas av de av staten
valda ledamöterna i styrelsen vid uppgörandet av förslag till ny bolagsordning.
Vad beträffar frågan om malmfrakten på malmbanan, som också berörts
i organisationskommitténs betänkande, upphör nu gällande fraktavtal
mellan LKAB och järnvägsstyrelsen först den 30 september 1957. Det finns
därför icke nu anledning att ingå på denna fråga, utan det ankommer på
LKAB:s nya ledning att upptaga förhandlingar med järnvägsstyrelsen i
syfte att träffa nytt avtal härutinnan för tiden därefter.
Beträffande frågan om en omläggning av LKAB:s räkenskapsår — för närvarande
fr. o. m. 1 oktober t. o. m. 30 september — visar organisationskommitténs
utredning att en sådan omläggning till att omfatta tiden fr. o. m.
1 april t. o. m. 31 mars ur likviditetssynpunkt skulle vara mycket förmånlig
för bolaget. Å andra sidan skulle en dylik omläggning medföra ett skattebortfall
för landsting och kommuner å omkring 25 milj. kronor. Med hänsyn
härtill kan jag för närvarande icke förorda en sådan omläggning utan anser
att tidsperioden för LKAB:s räkenskapsår tills vidare bör förbli oförändrad.
Enligt förslaget till överenskommelse mellan staten och TGO kommer de
bundna avskrivningsformer för LKAB, som föreskrives i nuvarande avtal,
att upphöra att gälla. I framtiden skall avskrivningar kunna ske enligt affärsmässiga
grunder. Beräkningar, som verkställts av organisationskommittén,
utvisar att det omedelbart föreligger möjligheter till betydande engångsavskrivningar
på vissa tillgångar, vartill kommer möjlighet till höjda
kontinuerliga avskrivningsbelopp.
Med hänsyn till LKAB:s rent skattemässiga betydelse för Norrbottens län
skulle otvivelaktigt en sådan engångsavskrivning kunna få kännbara verkningar
för malmkommunerna och landstinget i länet. I detta sammanhang
vill jag emellertid påpeka att en sådan engångsavskrivning icke innebär en
definitiv reduktion av vinsten utan endast ett uppskov med vinstens framtagande.
Eventuella farhågor i detta sammanhang torde emellertid få anses
vara ogrundade. Med hänsyn till den sammansättning som styrelsen i ett
statligt bolag som LKAB kommer att få, förutsätter jag att vid behandlingen
av avskrivningsfrågan behörig hänsyn kommer att tagas till kommunernas
intressen i skattehänseende.
I fråga om avskrivningspolitiken i fortsättningen torde — såsom också
framhållits i den vid organisationskommitténs betänkande fogade reservationen
av representanten i kommittén för Norrbottens län — någon saklig
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
11
erinran icke kunna resas mot avskrivningar som står i överensstämmelse
med gängse praxis inom företagslivet.
Vad beträffar frågan om LKAB:s likviditetsställning efter omorganisationen
vill jag erinra om att enligt förslaget till överenskommelse mellan staten
och TGO ingen fondering skall äga rum vid 1956 och 1957 års ordinarie
bolagsstämmor. Detta innebär att några avsättningar till dispositionsfonder
eller medelsreservationer av annat slag icke kommer till stånd inom
LKAB för verksamhetsåren 1955/56 och 1956/57. Vidare skall enligt samma
överenskommelse den vid 1955 års ordinarie bolagsstämma gjorda avsättningen
å 50 milj. kronor till dispositionsfond, varav omkring 30 milj. kronor
faller på staten, utdelas med utbetalning den 30 september 1957. Med hänsyn
till den nu pågående omfattande investeringsverksamheten inom LKAB
kommer den föreslagna överenskommelsen mellan staten och 1GO att påverka
bolagets likviditetsställning.
Det är uppenbarligen av vikt att ett företag av LKAB:s storlek förfogar
över betydande reserver av likvida medel. Då avsättningar till dispositionsfond
av i det föregående berörda skäl icke kan påräknas för verksamhetsåren
1955/56 och 1956/57 samt för verksamhetsåret 1954/55 gjord avsättning
skall utdelas, är det följaktligen önskvärt att en reservering av medel i
andra former kommer till stånd. Med hänsyn härtill anser jag mig böra
biträda organisationskommitténs, av förhandlingsdelegationen tillstyrkta
förslag att för budgetåren 1955/56 och 1956/57 till budgetutjämningsfonden
avsätta belopp motsvarande den utdelning staten erhållit eller, \ad gäller
hudgetåret 1956/57, beräknas erhålla från LKAB. I anslutning till vad kommittén
och riksräkenskapsverket föreslagit bör ifrågavarande medel särredovisas
på budgetutjämningsfonden och motsvarande belopp av statskontoret
överföras till ett särskilt konto i riksbanken. Äterföringen av medlen till
LKAB, vilken med hänsyn till det enskilda intresset i bolaget torde böra
få formen av ett lån, bör i vanlig ordning ske genom anvisande av ett anslag
på kapitalbudgeten. Då en dylik återföring icke kan bli aktuell förrän
efter omorganisationen den 1 oktober 1957, d. v. s. under budgetåret 19o7/
58, synes emellertid något investeringsanslag för ändamålet icke böra upptagas
för nästa budgetår. Vad beträffar storleken av avsättningarna blir
dessa, som redan nämnts, beroende av utdelningsbeloppen. För innevarande
budgetår uppgår — efter avsättning till dispositionsfond — staten tillkommande
utdelning från LKAB till 81,4 milj. kronor. Avsättningen till budgetutjämningsfonden
för budgetåret 1955/56 bör upptagas till mots\ aiande
belopp.
För nästa budgetår, då såsom tidigare nämnts hela vinsten kommer att
utbetalas, synes tills vidare böra räknas med en utdelning som med 30
milj. kronor överstiger utdelningen för innevarande budgetår, d. v. s. (81,4
+ 30,0 = ) 111,4 milj. kronor. Jag föreslår att avsättningen till budgetutjämningsfonden
för nästa budgetår tills vidare beräknas med sistnämnda belopp.
Med det definitiva fastställandet av ifrågavarande belopp torde böra
anstå tills bokslutet för LKAB:s verksamhet under löpande räkenskapsår
12
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
föreligger. Jag torde få återkomma till denna fråga vid anmälan av nästa
års statsverksproposition.
Hemställan om riksdagens medgivande till nu berörda avsättningar till
budgetutjämningsfonden torde lämpligen böra göras i propositionen angående
komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1956/57, vilken
jag senare denna dag kommer att anmäla för Kungl. Maj :t.
I detta sammanhang vill jag slutligen meddela, att jag senare i dag också
har för avsikt att föreslå tillkallandet av särskilda sakkunniga med uppdrag
att bevaka statens intressen vid det förfarande, som föranledes av statens
inlösen av TGO:s stamaktier i LKAB.»
Motionerna
I anledning av förevarande proposition har utskottet till behandling förehaft
dels
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Grym (I: 589) och den andra inom andra kammaren av herr Jansson
i Kalix m. fl. (II: 781), i vilka hemställts, att riksdagen dels i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställer om utredning för upprättande av en fond till uppbyggnad
av Norrbottens läns näringsliv efter de principer motionärerna utvecklat,
dels uttalar sig för att det av staten dominerade LKAB lämpligen
må förlägga sitt huvudkontor till Norrbottens län;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Svärd m. fl. (1:590) och den andra inom andra kammaren av herr
Hjalmarson m. fl. (11:782), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 171 måtte 1. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om så skyndsam utredning, att förslag kan föreläggas 1957 års riksdag dels
i syfte att åstadkomma starkast möjliga spridning till medborgarna —
skattebetalarna av aktier motsvarande inlösningssumman till TGO, dels rörande
möjligheterna att bereda malmkommunerna ökat inflytande i bolaget,
dels angående borttagande av den nuvarande dolda subventionen från LKAB
till Norrbottens Järnverk och införande av en klar kostnadsredovisning
inom resp. företag; 2. uttala dels att huvudkontoret för LKAB fr. o. m. den
1 oktober 1957 bör förläggas till Norrbottens län, dels att nytt fraktavtal
mellan statens järnvägar och LKAB skall underställas riksdagens prövning;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrai Helmer Persson och Norling (I: o91) och den andra inom andra kammaren
av herr Holmberg m. fl. (II: 780), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta att med avslag på propositionen nr 171 bemyndiga Kungl.
Maj :t att organisera det nya LKAB såsom ett statligt aktiebolag med kommunal
medverkan i huvudsaklig överensstämmelse med förslag härom av
reservanten i organisationskommittén, landstingsdirektören Viklund, samt
i yttranden av länsstyrelsen och landstinget i Norrbotten, att inlösa största
möjliga del av TGO:s malmbåtsflotta enligt gällande avtal, samt att bemyn
-
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
13
diga Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder, som är erforderliga i samband
med det nya bolagets tillkomst, inklusive åtgärder för att ordna malmförsäljning
och malmfrakt;
dels två likalydande" motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Lars Andersson (1:592) och den andra inom andra kammaren av
herr Larsson i Hedenäset m. fl. (II: 784), i vilka hemställts, att riksdagen
vid behandling av propositionen nr 171 i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla att LKAB:s huvudförvaltning må förläggas till lämplig plats inom
Norrbottens län eller, därest så icke kan ske, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag senast till 1957 års
riksdag, syftande till slopande av eller i vart fall skälig jämkning nedåt av
LKAB:s huvudkontorsandel i fråga om den kommunala beskattningen;
dels en inom första kammaren av herr Nyström väckt motion (I: 593),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att malmkommuner och landsting
i Norrbotten medgives rätt att teckna aktier i det ombildade LKAB till
belopp, som de nu anser möjliga att disponera för detta ändamål eller framdeles
kan finna lämpligt placera i bolaget, samt att LKAB:s huvudkontor
förlägges till Norrbottens län;
dels ock en inom andra kammaren av herr Löfroth in. fl. väckt motion
(11:783), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
hemställa att Kungl. Maj:t ville uppta förhandlingar med LKAB:s styrelse i
syfte att trygga a) att LKAB:s huvudkontor efter den 1 oktober 1957 förlägges
till Kiruna, b) att de av bolaget planerade engångsavskrivningarna
första verksamhetsåret fördelas på ett flertal år, förslagsvis 3 till 5 år, c) att
vid en eventuell framtida omläggning av bokföringsåret ett sådant tillvägagångssätt
väljes att kommunernas intresse av kontinuerliga, varje år inflytande
skatteinkomster tillgodoses, samt d) att frågan om nytt fraktavtal
mellan bolaget och statens järnvägar omedelbart upptages till underhandling,
så att det kan föreligga klart till 1957 års riksdag.
I fråga om motiveringen för förestående yrkanden får utskottet hänvisa
till motionerna II: 781, I: 590, II: 780, II: 784, I: 593 och II: 783.
Utskottet
Sedan 1955 års riksdag lämnat Kungl. Maj:t ett i propositionen nr 192
begärt bemyndigande att göra för staten bindande tillsägelse om inlösen av
de Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund (TGO) tillhöriga aktierna i
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag (LKAB) per den 30 september 1957,
har sådan tillsägelse skett den 22 september 1955. I anslutning härtill har
en förhandlingsdelegation tillsatts med uppdrag att förhandla med TGO
rörande villkoren för ett fortsatt samarbete i fråga om förvaltningen av
de norrländska malmfälten. Vidare har en organisationskommitté tillkallats
med uppdrag att planlägga och förbereda de åtgärder som blir erforderliga
14 Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
vid statens inlösen av TGO:s aktieinnehav i LKAB. Förhandlingsdelegationen
har överlämnat förslag till överenskommelse om fortsatt samarbete
mellan staten och TGO i LKAB och hemställt att överenskommelsen, som
godkänts av TGO:s styrelse, måtte godkännas jämväl för statens del; nämnda
överenskommelse innefattar tre avtal ävensom en skriftväxling beträffande
vissa frågor. Organisationskommittén har avlämnat en skrivelse angående
dispositionen av vissa vinstmedel i LKAB samt ett betänkande angående
omorganisation av LKAB. I förevarande proposition har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att å statens vägnar
med TGO träffa överenskommelse i enlighet med framlagda förslag till
avtal.
Vad först angår det förslag till avtal mellan staten och TGO, som avser
TGO:s delägarskap i LKAB (bilaga 1 till statsrådsprotokollet), innebär detsamma
i huvudsak att TGO kvarstår i LKAB med ett belopp av 100 milj.
kronor, motsvarande omkring en niondel av TGO:s nuvarande intresse i
LKAB, att såsom en följd härav TGO:s framtida andel i LKAB:s aktiekapital
och vinst blir drygt fyra procent, att både staten och TGO skall
kunna påkalla inlösen av TGO:s andel, dock icke före år 1977, samt att en
av styrelseledamöterna i LKAB skall tillsättas av TGO. Till följd av avtalet
minskas det belopp, som staten har att erlägga till TGO för dess nuvarande
andel i LKAB, med 100 milj. kronor. Återstoden skall staten erlägga till
TGO i fem lika stora årliga poster med början år 1957. Departementschefen
har med hänsyn till det tidigare samarbetet med TGO samt de påtagliga
praktiska fördelarna av ett fortsatt samarbete mellan landets två största
malmexportföretag funnit förhandlingsdelegationens förslag — som biträtts
av remissinstanserna — fullt godtagbart.
För egen del har utskottet kommit till den uppfattningen, att det uppnådda
förhandlingsresultatet är väl förenligt med det uttalade syftet att
finna en anordning, varigenom olägenheterna med nu gällande malmavtal
undanröjes och de av staten framförda önskemålen tillgodoses under skäligt
hänsynstagande till båda parternas berättigade intressen. Utskottet har
därför funnit sig kunna tillstyrka huvudgrunderna i det nu avsedda huvudavtalet
och ansluter sig till vad departementschefen i detta sammanhang
anfört. Av detta ställningstagande följer att utskottet avstyrker det i motionerna
1:591 och 11:780 framställda yrkandet om avslag på propositionen.
Enligt förslaget till avtal mellan staten och TGO har vid bestämmandet
av TGO:s vinstandel förutsatts bl. a., att leveranser från LKAB och Freja
till Norrbottens järnverk intill en årlig kvantitet av högst 500 000 ton skall
beräknas ha skett på de villkor som innehålles i de vid tiden för avtalets
ingående gällande avtalen rörande sådana leveranser från LKAB, samt överskjutande
kvantiteter till gängse marknadspris. I anslutning härtill anför
departementschefen att eu ökning av den årliga kvantitet malm, som enligt
nu gällande avtal må försäljas till Norrbottens järnverk under gängse
marknadspris, högst 500 000 ton, inte skall ha till följd att TGO:s vinstandel
minskas. I motionerna 1:590 och 11:782 beröres bl. a. nämnda för
-
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
15
hållande att leveranser av järnmalm från LKAB till Norrbottens järnverk
intill en viss årlig kvantitet sker till självkostnadspris och i anslutning
härtill yrkas, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning
angående borttagande av den nuvarande »dolda subventionen» från LKAB
till Norrbottens järnverk och införande av en klar kostnadsredovisning
inom resp. företag.
Utskottet finner för sin del ej tillräckliga skäl att i detta sammanhang
ingå på frågan om villkoren för leveranser av malm från LKAB till Norrbottens
järnverk och anser sig fördenskull ej böra tillstyrka ifrågavarande
motionsyrkande.
Enligt förslaget till avtal om försälj ningssamarbete (bil. 2 till statsrådsprotokollet)
skall LKAB och TGO samverka i ett särskilt försäljningsbolag,
i vilket de skall ingå som likaberättigade hälftendelägare. I likhet med departementschefen
har utskottet inte tunnit anledning till erinran mot utformningen
av ifrågavarande avtal.
Beträffande avtal om samarbete i fråga om malmskeppningen (bil. 3 till
statsrådsprotokollet) har departementschefen med hänsyn till nuvarande
förhållanden på sjöfartens område lämnat utan erinran förhandlingsdelegationens
förslag att låta LKAB träffa ett befr ktningsavtal med TGO, genom
vilket utskeppningen av LKAB:s malm utan övergångssvårigheter kan
tryggas. Utskottet får för sin del tillstyrka vad sålunda förordats och avstyrker
fördenskull det i motionerna I: 591 och II: 780 gjorda yrkandet att
riksdagen måtte besluta att inlösa största möjliga del av TGO:s malmbåtsflotta
enligt gällande avtal.
De frågor som avses skola regleras genom särskild skriftväxling (bil. 4
till statsrådsprotokollet) föranleder intet särskilt uttalande från utskottets
sida.
Enligt departementschefen bör den omständigheten att avtalsgrunderna
prövats av riksdagen inte utgöra hinder för Kungl. Maj :t att med TGO överenskomma
om de mindre jämkningar i avtalen, som i framtiden kan befinnas
påkallade. Utskottet anser sig kunna ansluta sig härtill och förutsätter
härvid, att ifrågavarande jämkningar inte avser förhållanden av mera
betydelsefull natur.
På av departementschefen anförda skäl har utskottet inte något att erinra
mot att Kungl. Maj :t bemyndigas uppdraga åt de av staten valda ledamöterna
i LKAB:s nuvarande styrelse att träffa avtal om anställning, om
inköp eller förhyrning av lokaler samt om övriga förhållnaden som må
föranledas av statens övertagande av bolagets ledning — en anordning
som synts utskottet nödvändig och ändamålsenlig.
Vad därefter angår de spörsmål som rests i organisationskommitténs betänkande
har departementschefen ansett, att det i första hand bör ankomma
på statens ledamöter i den nuvarande styrelsen och den blivande verkställande
direktören att pröva dessa. I nu förevarande sammanhang har
departementschefen inskränkt sig till att framföra vissa synpunkter rörande
ett par av dem. Innan utskottet ingår härpå får utskottet uttala sig be
-
16 Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
träffande vissa i motionsväg framförda spörsmål, som inte särskilt berörts
i propositionen.
I motionerna I: 589 och II: 781 framföres vissa allmänna synpunkter på
statens ansvar som »storföretagare» i det framtida LKAB; i anslutning härtill
hemställes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
utredning för upprättande av en fond till uppbyggnad av Norrbottens läns
näringsliv efter de principer motionärerna utvecklat. Enligt dessa skulle
fonden bildas genom avsättning av ett visst belopp per ton bortforslad malm,
och i motionerna lämnas en summarisk redogörelse för den tilltänkta fondens
ändamal, storlek, ledning etc. Utskottet får erinra om att Kungl.
Maj :t den 18 maj 1956 bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla
utredningsmän för frågan om avsättning av viss del av statens vinst
å malmbrytningen till en fond för statligt stöd till utvecklings- och forskningsarbete
inom näringslivet, varvid förhållandena i norra Sverige kommer
att skänkas särskilt beaktande. Då det sålunda torde kunna förväntas
att huvudsyftet med ifrågavarande motionsyrkande kommer att bli föremål
för prövning även utan att riksdagen gör någon hemställan i ämnet,
får utskottet föreslå att motionerna, såvitt nu är i fråga, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd.
I motionerna I: 590 och II: 782 framhålles att den till staten koncentrerade
äganderätten till det nya LKAB kan ifrågasättas och framföres vissa
synpunkter på denna fråga. Motionärerna anser att krav borde kunna
framställas från skattebetalarnas sida på att utfå den mot inlösningssumman
till TGO svarande insatsen i form av aktier i LKAB. Man kan enligt
motionärerna vidare tänka sig att en viss del av aktierna i LKAB direkt försäljes
till svenska folket, varigenom statens kostnader för inlösen i motsvarande
mån skulle minskas. I motionerna hemställes att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning i syfte att åstadkomma starkast
möjliga spridning till medborgarna av aktier motsvarande inlösningssumman
till TGO.
Utskottet har vid denna frågas övervägande funnit vad i motionerna anförts
inte innefatta tillräckliga skäl för ett tillmötesgående av ifrågavarande
förslag. Utskottet finner sig därför inte kunna tillstyrka detsamma.
Vad härefter angår de av departementschefen berörda särskilda frågorna
får utskottet anföra följande.
Beträffande frågan om huvudkontorets lokalisering har departementschefen
framhållit, att enligt den föreslagna överenskommelsen med TGO det
nya försäljningsbolaget skall ha sitt säte i Stockholm och att med hänsyn
till den intima kontakten mellan LKAB:s huvudkontor å ena samt försäljningsbolaget
och skeppningsorganisationen å andra sidan även huvudkontoret
bör förläggas till Stockholm, på sätt organisationskommitténs majoritet
förordat. I motionerna I: 589 och II: 781, I: 590 och II: 782, I: 592 och
II: 784, I: 593 och II: 783 påyrkas åtgärder i syfte att LKAB:s huvudkontor
skall förläggas till Norrbottens län resp. till Kiruna.
Utskottet har tagit ingående kännedom om de skäl som kan åberopas till
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
17
förmån för den ena eller den andra ståndpunkten i fråga om förläggningen
av LKAB:s huvudkontor.
I de nämnda motionerna har anförts åtskilliga synpunkter som kan anses
tala till förmån för en förläggning av LKAB:s huvudkontor till Norrbotten.
Utskottet har likväl ej kunnat bortse från de betydande olägenheter i förvaltningsekonomiskt
och företagsmässigt hänseende, som — med hänsyn
jämväl till samarbetet med TGO — otvivelaktigt skulle bli förenade med en
förläggning av huvudkontoret till annan ort än den där försäljningsbolaget
är beläget; om det sistnämndas lokalisering till Stockholm råder inga
delade meningar. Det må ock framhållas, att en förläggning av huvudkontoret
till Norrbotten under alla förhållanden skulle nödvändiggöra ett lokalkontor
i Stockholm, varigenom en viss dubbelorganisation skulle uppkomma.
Även om rent lokaliseringspolitiska synpunkter kan anses tala till förmån
för en förläggning av huvudkontoret till Norrbotten har utskottet därför
i nuvarande läge funnit övervägande skäl tala för Kungl. Maj :ts förslag
på denna punkt och får fördenskull avstyrka de ifrågavarande motionerna,
såvitt nu är i fråga.
1 anledning av detta ståndpunktstagande har utskottet att uttala sig om
det i motionerna I: 592 och II: 784 alternativt framställda yrkandet om åstadkommande
av en utredning syftande till slopande av eller i vart fall skälig
jämkning nedåt av LKAB:s huvudkontorsandel i fråga om den kommunala
beskattningen. För närvarande är enligt tillämpad praxis 10 procent
av LKAB:s till kommunal beskattning skattepliktiga inkomst beskattningsbar
på den plats där huvudkontoret är beläget, d. v. s. i Stockholm, detta
med hänsyn även till försälj ningsverksamheten. Motionärerna anser att
företaget ej bör till så stor del vara skattepliktigt i Stockholm och att huvudkontorsandelen
i fortsättningen bör fastställas till 5 procent. I anledning
härav vill utskottet framhålla, att frågan om huvudkontorsandelen
kommer i ett nytt läge vid inrättande av ett särskilt försäljningsbolag i
Stockholm; dettas vinst blir givetvis helt beskattningsbar där. Utan att
närmare ingå på skattespörsmål får utskottet omnämna, att man enligt
vad utskottet inhämtat torde kunna räkna med att inom ramen för nuvarande
skattelagstiftning möjlighet skall föreligga att bestämma huvudkontorsandelen
för det nya LKAB till allenast 5 procent. Då syftet med ifrågavarande
motionsyrkande sålunda till väsentlig del torde kunna bli tillgodosett,
bör detsamma ej föranleda någon åtgärd.
Beträffande frågan huruvida kommunalt kapital bör beredas tillfälle
att ingå i LKAB bär departementschefen, i likhet med organisationskommitténs
majoritet, på anförda skäl inte ansett sig kunna förorda insats i företaget
av dylikt kapital. För tillgodoseende av önskemålet om kommunalt
inflytande har departementschefen emellertid förordat, att en styrelseledamot
och en suppleant skall vara bosatta i Norrbottens län. I motionen 1: 593
yrkas, att malmkommuner och landsting i Norrbotten medgives rätt att
teckna aktier i det ombildade LKAB till belopp som de nu anser möjliga
2 Dihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 155
18
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
att disponera för detta ändamål eller framdeles kan finna lämpligt placera
i bolaget. I motionerna I: 590 och II: 782 påyrkas utredning rörande möjligheterna
att bereda malmkommunerna ökat inflytande i bolaget; av motiveringen
till detta yrkande framgår, att motionärerna inte anser den förordade
kommunala representationen i LKAB:s styrelse tillfyllest.
Utskottet har vid bedömandet av frågan om kommunernas rätt att teckna
aktier i LKAB visserligen funnit vissa skäl kunna åberopas till förmån härför.
Utskottet har emellertid inte kunnat undgå att fästa avgörande vikt
vid den av departementschefen åberopade omständigheten att en kapitalinsats
av ifrågavarande slag svårligen kan förenas med gällande kominunallagstiftning.
Utskottet är för sin del inte berett att medverka till en åtgärd
av ifrågavarande slag, vars konsekvenser inte kan bedömas. Med hänsyn
härtill och då ifrågavarande spörsmål inte synes böra upptagas annat
än i ett vidare sammanhang än det nu förevarande, kan utskottet inte tillstyrka
yrkandet i motionen 1: 593, såvitt nu är i fråga.
Utskottet anser i nuvarande läge ej heller tillräckliga skäl föreligga att
tillstyrka den i motionerna I: 590 och II: 782 påyrkade åtgärden, att riksdagen
skulle i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning rörande
möjligheterna att bereda malmkommunerna ökat inflytande i bolaget.
Beträffande frågan om malmfrakten på malmbanan har departementschefen
framhållit, att nu gällande fraktavtal mellan LKAB och järnvägsstyrelsen
upphör först den 30 september 1957, varför det inte nu finns anledning
att ingå på denna fråga. Enligt departementschefen bör det ankomma
på LKAB:s nya ledning att uppta förhandlingar med järnvägsstyrelsen i
syfte att träffa nytt avtal. I motionerna 1:590 och II: 782 yrkas att nytt
fraktavtal mellan statens järnvägar och LKAB skall underställas riksdagens
prövning, och i motionen II: 783 yrkas att frågan om nytt fraktavtal omedelbart
upptages till underhandling, så att det kan föreligga klart till 1957
års riksdag.
Då av departementschefens anförande framgår att förhandlingar avses
skola upptagas i syfte att träffa nytt fraktavtal för tiden efter den 30 september
1957 och då det torde kunna förutsättas att olika på frågan inverkande
omständigheter härvid blir vederbörligen beaktade, finner utskottet inte
anledning tillstyrka de ifrågavarande motionerna. Det må för övrigt i detta
sammanhang framhållas, att riksdagens medverkan inte plägat erfordras för
avslutande av fraktavtal med statens järnvägar.
LKAB:s räkenskapsår omfattar f. n. tiden 1 oktober—30 september. Enligt
organisationskommitténs utredning skulle en omläggning till tiden 1
april—31 mars vara ur likviditetssynpunkt mycket förmånlig för bolaget.
Med hänsyn till att en dylik omläggning å andra sidan skulle medföra ett
betydande skattebortfall för landsting och kommuner har departementschefen
inte f. n. kunnat förorda en omläggning utan ansett att tidsperioden
för räkenskapsåret tills vidare bör förbli oförändrad. Utskottet vill för sin
del instämma häri och får tillika, i anslutning till vad i motionen II: 783 an
-
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
19
föres, understryka angelägenheten av att, därest det eventuellt framdeles
skulle anses påkallat att överväga en omläggning av räkenskapsåret, detta
sker under sådana former att skälig hänsyn tages till kommunernas berättigade
anspråk på skattemedel. I den mån nämnda motion i nu ifrågavarande
del inte kan anses tillgodosedd genom detta uttalande bör den inte
föranleda någon åtgärd.
Enligt förslaget till överenskommelse mellan staten och TGO skall de
bundna avskrivningsformer för LKAB, som föreskrives i nuvarande avtal,
upphöra att gälla, och i framtiden skall avskrivningar kunna ske enligt
affärsmässiga grunder. Gjorda beräkningar utvisar att det omedelbart föreligger
möjligheter till betydande engångsavskrivningar. Departementschefen
har, med hänsyn till att en engångsavskrivning kan få kännbara verkningai
i skattehänseende för malmkommunerna och landstinget, förklarat sig förutsätta
att vid behandlingen av avskrivningsfrågan behörig hänsyn kommer
att tagas till kommunernas intressen i skattehänseende. I motionen II: 783
hemställes om åtgärd i syfte att de planerade engångsavskrivningarna första
verksamhetsåret fördelas på ett flertal år, förslagsvis 3 5 år. Utskottet vill
för sin del understryka departementschefens uttalande om att behörig hänsyn
bör tagas till kommunernas intressen i denna fråga, något som framstår
som särskilt motiverat med hänsyn till den omläggning av avskrivningsförfarandet
som i detta fall avses skola ske. I anslutning härtill vill
utskottet förorda att avskrivningarna under övergångstiden fördelas över
en ej alltför kort tidsperiod, förslagsvis minst 3 år. I fråga om avskrivningspolitiken
i fortsättningen torde, såsom departementschefen framhållit,
denna böra utformas i överensstämmelse med gängse praxis inom företagslivet.
Utskottet föreslår, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till
känna vad utskottet här anfört.
Beträffande slutligen av departementschefen för budgetåren 1955/56 och
1956/57 förordad avsättning till budgetutjämningsfonden av belopp motsvarande
den utdelning staten erhållit eller beräknas erhålla från LKAB,
har hemställan gjorts i prop. nr 175 angående komplettering av riksstatsförslaget
för nästa budgetår. Utskottet återkommer till denna fråga i sitt
utlåtande över sistnämnda proposition.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
I. att motionerna I: 591 och II: 780 icke må av riksdagen
bifallas;
II. att motionerna I: 590 och II: 782, i vad de avser villkoren
för leveranser av malm från LKAB till Norrbottens
järnverk, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
III. att motionerna I: 589 och II: 781, i vad de avser utredningen
om upprättande av en fond till uppbyggnad av Norrbottens
läns näringsliv, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;
IV. att motionerna 1: 590 och II: 782, i vad de avser utredning
i syfte att åstadkomma spridning till medborgarna av
20
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
aktier i LKAB, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
V. att motionerna 1:589 och 11:781, 1:590 och 11:782,
I: 592 och II: 784, I: 593 samt II: 783, i vad de avser förläggning
till Norrbottens län resp. Kiruna av LKAB:s huvudkontor,
icke må av riksdagen bifallas;
VI. att motionerna I: 592 och II: 784, i vad de avser utredning
om slopande eller jämkning av LKAB:s huvudkontorsandel,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
VII. att motionen I: 593, i vad den avser rätt för kommuner
och landsting att teckna aktier i LKAB, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
VIII. att motionerna I: 590 och II: 782, i vad de avser utredning
rörande möjligheterna att bereda malmkommunerna
ökat inflytande i LKAB, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;
IX. att motionerna 1:590 och II: 782 samt motionen II: 783,
i vad de avser upprättande av nytt fraktavtal mellan statens
järnvägar och LKAB, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;
X. att motionen II: 783, i vad den avser räkenskapsårets
omfattning och i den mån den icke kan anses tillgodosedd genom
vad utskottet anfört, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;
XI. att riksdagen må, i anledning av motionen II: 783, i vad
den avser fördelning av engångsavskrivningarna, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;
XII. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
i de delar som icke behandlats i det föregående,
1. bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med TGO
träffa överenskommelse i enlighet med vid statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 13 april 1956 fogade förslag
till avtal;
2. bemyndiga Kungl. Maj :t att uppdraga åt de av staten
valda ledamöterna i LKAB:s nuvarande styrelse att träffa
avtal om anställning, om inköp eller förhyrning av lokaler
samt om övriga förhållanden, som må föranledas av statens
övertagande av bolagets ledning.
Stockholm den 24 maj 1956
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
21
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Leander,
Gillström, Näsström, Boman, Pålsson, Sundelin, Einar Persson, Thun,
Holmqvist, Rikard Svensson, Svärd, Bengtson och Jacobsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,
Åkerström, Rubbestad, Petterson i Degerfors, Andersson i Mölndal,
Staxäng, Jansson i Kalix, Gustafsson i Skellefteå, Löfroth, Gustafsson i
Stockholm, fröken Ager, herrar Nelander och Hansson i önnarp.
Reservationer
1) av herrar Boman, Sundelin, Svärd, Jacobsson, Skoglund i Doverstorp,
Staxäng, Gustafsson i Skellefteå, Löfroth, fröken Ager och herr Nelander,
vilka ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 14, som börjar med
»För egen del» och slutar med »på propositionen», bort ha följande lydelse:
»Utskottet
har funnit sig kunna tillstyrka huvudgrunderna i det nu avsedda
huvudavtalet och ansluter sig till vad departementschefen i detta
sammanhang anfört. Av detta ställningstagande följer att utskottet avstvrker
det i motionerna I: 591 och II: 780 framställda yrkandet om avslag
på propositionen.»
2) beträffande motionerna I: 590 och II: 782, i vad de avser villkoren för
leveranser av malm från LKAB till Norrbottens järnverk,
a) av herrar Boman, Sundelin, Jacobsson, Gustafsson i Skellefteå, Löfroth,
fröken Ager och herr Nelander, vilka ansett att det stycke i utskottets
yttrande på s. 15, som börjar med »Utskottet finner» och slutar med »ifrågavarande
motionsyrkande», bort ha följande lydelse:
»Utskottet finner skäl uttala önskvärdheten om en klar redovisning för
statliga företag i allmänhet utan att fördenskull företagens berättigade intressen
kommer i fara. Frågan bör sålunda ses i ett större sammanhang.
Utskottet förutsätter att utredningen om de statliga företagsformerna också
beaktar detta spörsmål och anser sig därför inte i nu förevarande sammanhang
kunna tillstyrka en särskild utredning.»
b) av herrar Svärd, Skoglund i Doverstorp och Staxäng, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 15, som börjar med »Utskottet
finner» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkande», bort ha följande
lydelse:
»Då såsom motionärerna anfört det nuvarande leveransavtalet mellan
LKAB och Norrbottens järnverk innebär en icke oväsentlig subvention till
järnverket och vidare är ägnat att minska skatteunderlaget för malmkommunerna,
tillstyrker utskottet det i motionerna framställda yrkandet om en
utredning i ämnet.»
22
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:
»II- att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:590
och II: 782, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning och förslag till 1957 års riksdag angående
borttagande av den nuvarande subventionen från
LKAB till Norrbottens järnverk och införande av en klar
kostnadsredovisning inom resp. företag;»
3) beträffande motionerna I: 590 och II: 782, i vad de avser utredning i
syfte att åstadkomma spridning till medborgarna av aktier i LKAB,
a) av herrar Boman, Sundelin, Jacobsson, Gustafsson i Skellefteå, Löfroth,
fröken Ager och herr Nelander, vilka ansett att det stycke i utskottets
yttrande på s. 16, som börjar med »Utskottet har» och slutar med »tillstyrka
detsamma», bort ha följande lydelse:
»Frågan om eventuell placering av aktier i LKAB på enskilda händer bör
enligt utskottets mening prövas i ett större sammanhang, då även andra
statliga bolag kan beröras härav. En speciell utredning rörande malmbolagets
aktier synes därför ej vara erforderlig.»
b) av herrar Svärd, Skoglund i Doverstorp och Staxäng, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 16, som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »tillstyrka detsamma», bort ha följande lydelse:
»Enligt utskottets mening är den i motionerna framförda tanken på en
spridning till svenska folket av aktierna i LKAB förtjänt av att närmare
undersökas. Utskottet får därför tillstyrka att en utredning i ämnet kommer
till stånd i enlighet med motionsyrkandet.»
dels ock utskottets hemställan under IV. bort ha följande lydelse:
»IV. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:590
och II: 782, såvitt nu är i fråga, hos Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag till 1957 års riksdag i syfte att
åstadkomma starkast möjliga spridning till medborgarna av
aktier i LKAB motsvarande inlösningssumman till TGO;»
4) beträffande frågan om huvudkontorets förläggning
a) av herrar Thun, Word, Åkerström, Rubbestad och Jansson i Kalix,
vilka ansett att till del stycke i utskottets yttrande på s. 17, som börjar med
»I de» och slutar med »i fråga», bort fogas en mening av följande lydelse:
»Skulle emellertid erfarenheten visa att en förflyttning av huvudkontoret
till Norrbotten kan verkställas utan nackdelar för bolaget, bör frågan härom
upptagas till förnyad prövning.»
b) av herrar Boman, Sundelin, Svärd, Jacobsson, Skoglund i Doverstorp,
Staxäng, Gustafsson i Skellefteå, Löfroth, fröken Ager och herr Nelander,
vilka ansett att
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
23
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17, som börjar med fl de» och
slutar med »i fråga», bort ha följande lydelse:
»Enligt utskottets mening har i de nämnda motionerna anförts vägande
skäl för att LKAB:s huvudkontor förlägges till Norrbotten. Såvitt utskottet
kan finna skulle en åtgärd av denna innebörd vara företagsekonomiskt
motiverad och dessutom ligga fullt i linje med de strävanden till lokalisering
av företag utom huvudstaden, som numera i olika sammanhang gör
sig gällande. Utan att i detta sammanhang vilja direkt förorda någon viss
ort i Norrbotten vill utskottet erinra om att den väsentligaste delen av brytningarna
äger rum inom Kiruna. Utskottet föreslår i anslutning till de föreliggande
motionerna, att riksdagen uttalar sig för att LKAB:s huvudkontor
skall förläggas till Norrbotten.»
dels ock utskottets hemställan under V. bort ha följande lydelse:
»V. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:589
och II: 781, I: 590 och II: 782, I: 592 och II: 784, I: 593 samt
II: 783, uttala sig för att LKAB:s huvudkontor skall förläggas
till Norrbotten;»
5) beträffande motionerna 1:590 och 11:782, såvitt de avser utredning
om möjligheterna att bereda malmkommunerna ökat inflytande i LKAB,
av herrar Boman, Sundelin, Svärd, Jacobsson, Skoglund i Doverstorp, Sta.räng,
Gustafsson i Skellefteå, fröken Ager och herr Nelander, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 18, som börjar med »Utskottet
anser» och slutar med »i bolaget», bort ha följande lydelse:
»Vad däremot angår den i motionerna 1:590 och 11:782 berörda frågan
om möjligheterna att bereda malmkommunerna ökat inflytande i bolaget
vill utskottet framhålla, att utskottet anser skäl tala för att detta spörsmål
underkastas ytterligare överväganden. Det är nämligen enligt utskottets
mening påkallat att flera utvägar i detta hänseende prövas än den
som innebär kommunal representation i bolagsstyrelsen. Utskottet får därför
tillstyrka den i de nämnda motionerna begärda utredningen i ifrågavarande
avseende.»
dels ock utskottets hemställan under VIII. bort ha följande lydelse:
»VIII. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:590
och II: 782, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om utredning och förslag till 1957 års riksdag rörande
möjligheterna att bereda malmkommunerna ökat inflytande
i LKAB;»
6) beträffande motionerna I: 590 och II: 782 samt motionen II: 783, i vad
de avser upprättande av nytt fraktavtal mellan statens järnvägar och LKAB,
a) av herrar Boman, Sundelin, Jacobsson, Gustafsson i Skellefteå, Löfroth,
fröken Ager och herr Nelander, vilka ansett att det stycke i utskottets
yttrande på s. 18, som börjar med »Då av» och slutar med »statens järnvägar»,
bort ha följande lydelse:
24 Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1956
»Beträffande frågan om fraktavtalet förutsätter utskottet, att i enlighet
med departementschefens uttalande förhandlingar upptages mellan det nya
bolaget och statens järnvägar samt att normala transportekonomiska hänsyn
härvid blir beaktade. Resultatet av förhandlingarna bör redovisas för
riksdagen. Utskottet finner sig däremot inte böra tillstyrka det i motionerna
gjorda yrkandet att det nya avtalet skall underställas riksdagens
prövning.»
b) av herrar Svärd, Skoglund i Doverstorp och Staxäng, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 18, som börjar med »Då av»
och slutar med »statens järnvägar», bort ha följande lydelse:
»Utskottet vill framhålla att frågan om utformningen av fraktavtalet innefattar
moment av största betydelse för malmkommunerna och för Norrbottens
län. Det är därför av vikt att vid avtalets utformning nödig hänsyn
tages till de berörda kommunernas intressen. Vidare bör hänsyn tagas till
de trafikekonomiska förhållandena. Med beaktande av frågans betydelse
synes det även lämpligt att riksdagen får tillfälle att medverka vid det nya
avtalets tillkomst. Utskottet får därför tillstyrka de i ämnet väckta motionerna
såvitt nu är i fråga.»
dels ock utskottets hemställan under IX. bort ha följande lydelse:
»IX. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:590
och II: 782 samt motionen II: 783, såvitt nu är i fråga, uttala
sig för att frågan om nytt fraktavtal mellan statens järnvägar
och LKAB skall underställas riksdagens provning;»
560931 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1956:320 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt samarbete mellan staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund i Luossa a1 i texten