Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om anläggande av ett plåtvalsverk vid Norrbottens järnverk i Luleå.

1956-11-06 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:171, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om anläggande av ett plåtvalsverk vid Norrbottens järnverk i Luleå.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1956

Nr 171

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning

om anläggande av ett plåtvalsverk vid Norrbottens

järnverk i Luleå.

(1 :a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Grym m. fl. (I: 20) och den andra inom andra kammaren av herr

Jansson i Kalix m. fl. (II: 18), har hemställts, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj :t begära utredning om förutsättningarna för anläggande av ett

plåtvalsverk vid Norrbottens järnverk i Luleå, vilken utredning bör bedrivas

så skyndsamt, att erforderliga förslag i ärendet kan underställas nästa

års riksdag.

Vidare har i en inom andra kammaren av herrar Holmberg och Senander

väckt motion (II: 2) hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder så att Norrbottens järnverk snarast

kan utbyggas med ett valsverk för grovplåt.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

hänvisas till motionerna II: 18 och II: 2.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden begärts av länsstyrelsen i Norrbottens län, Jernkontoret

och styrelsen för Norrbottens Järnverk Aktiebolag, vilka yttranden fogats

till detta utlåtande (Bilagor A, B och C).

Utskottet. I de föreliggande motionerna har framlagts förslag om att

Norrbottens Järnverk Aktiebolag skulle upptaga tillverkning av grovplåt.

Av bolagets yttrande framgår, att verket redan vid planläggningen av sin

utbyggnad gjort ingående utredningar rörande förutsättningarna för ett

grovplåtvalsverk i Luleå och att plats härför förutsetts i järnverkets generella

plan. Detta problem ingår alltså i verkets framtidsplanering. I angivna

syfte har styrelsen för järnverket även beslutat vissa utvidgningar och

omläggningar. Förhållandena på den internationella järnmarknaden ha

emellertid enligt styrelsens bedömande hittills icke motiverat några definitiva

beslut i fråga om inrättandet av ett dylikt valsverk.

Utskottet, som anser den i motionerna väckta frågan vara av stort intresse,

finner av bolagets yttrande, att verkets företagsledning med ständig

uppmärksamhet följer utvecklingen på detta område. Då, såsom bolaget

framhållit, erforderlig sakkunskap för denna frågas handläggning och prov
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1956

7

ning redan finnes inom järnverket, anser utskottet i likhet med Jernkontoret

någon särskild åtgärd från riksdagens sida i detta ärende icke för närvarande

vara erforderlig.

Utskottet hemställer,

att motionerna 1:20 och 11:18 samt 11:2 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 november 1956

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Närvarande: se under utlåtandet nr 170.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1956

Bilaga A

Till riksdagens statsutskott

Genom nådig remiss den 29 maj 1956 har länsstyrelsen anbefallts att till

statsutskottet inkomma med utlåtande över dels två likalydande motioner,

väckta den ena inom första kammaren av herr Grym m. fl. (I: 20) och den

andra inom andra kammaren av herr Jansson i Kalix m. fl. (II: 18) angående

utredning om anläggande av ett plåtvalsverk vid Norrbottens järnverk

i Luleå, dels ock en inom andra kammaren av herrar Holmberg och

Senander väckt motion (II: 2) om uppförande vid Norrbottens järnverk av

ett valsverk för grovplåt.

Till åtlydnad härav får länsstyrelsen anföra följande.

Som framhålles i motionerna kan den svenska hemmamarknadens efterfrågan

på grovplåt endast delvis tillgodoses genom den inhemska produktionen.

Huvuddelen måste därför importeras. Detta innebär bland annat

risk för att flera av landets viktigare industrier kan komma i en avgörande

beroendeställning av utlandet. På grund av den även i utlandet stora

efterfrågan på grovplåt, brottas redan nu vissa av våra industrier med

stora svårigheter att få sitt behov av detta material täckt. Exempelvis lär

den svenska varvsindustrin på senare tid ha nödgats att lång tid i förväg

till utländska valsverk lämna förskottsbetalning för att säkra leveranserna

av grovplåt.

Efterfrågan på grovplåt på den internationella marknaden varierar högst

väsentligt från tid till annan. Detta förhållande kan synas peka på att en

viss försiktighet bör iakttagas när det gäller att öka den inhemska produktionen.

Utan att kunna åberopa någon särskild sakkunskap på detta

område, vågar länsstyrelsen likväl påstå att anledning ej finns att för vårt

lands del se alltför pessimistiskt på avsättningsproblemet. Grovplåt användes

främst inom varvsindustrin. Betydande delar av det tonnage, som nu

byggs, består av tankfartyg. Dessa dimensioneras som bekant i allt större

enheter. Då ett tankfartyg uppges ha en livslängd av endast omkring 15 år,

torde med största sannolikhet kunna antagas, att efterfrågan på grovplåt

i fortsättningen snarare kommer att växa än avtaga. Även om den utländska

produktionen av grovplåt kommer att väsentligt öka, kvarstår likväl önskemålet

att i största möjliga utsträckning täcka den svenska efterfrågan med

egen tillverkning.

Ur dessa synpunkter tycks alltså mycket goda förutsättningar föreligga

för en ökning av produktionskapaciteten av grovplåt inom landet.

Vid bedömningen av var inom landet ett nytt valsverk för grovplåt lämpligen

bör förläggas, spelar givetvis de tekniska och ekonomiska förutsättningarna

en avgörande roll. Länsstyrelsen vill framföra följande synpunkter,

som starkt talar för att ett sådant valsverk bör förläggas i anslutning

till Norrbottens järnverk i Luleå.

I motionerna I: 20 och II: 18 har påpekats att ett nytt valsverk bör kombineras

med ett järnverk, som i likhet med Norrbottens järnverk grundar

sin produktion enbart på malm och icke på inköpt skrot. Verket skulle

nämligen annars lätt bli beroende av skrotimporten från utlandet.

Norrbottens järnverk har enligt vad ledningen för verket uppgivit en metallurgisk

kapacitet, som är större än valsverkskapaciteten av färdiga pro
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1956

9

dukter. Under nuvarande förhållanden tvingas järnverket att exportera

halvfabrikat, vilket lämnar ett sämre ekonomiskt utbyte än färdigvara.

Härtill kommer att under tider då utbudet av icke färdiga produkter sker

i hård konkurrens med de kontinentala järnverken, så kan svårigheter

uppstå att få avsättning för halvfabrikat till lönande priser.

Enligt vad länsstyrelsen inhämtat, anser man inom fackmannalcretsar

att ett modernt handelsjärnverk uppnår bästa lönsamhet vid en kapacitet

av omkring 1/2 miljon ton färdigvalsade produkter. Tillkomsten av ett

plåtvalsverk vid Norrbottens järnverk torde möjliggöra att tillverkningen

av färdigprodukter vid verket bringas upp till omkring 400 000 ton per år.

Låga transportkostnader för färdigvaran har givetvis en stor betydelse

för bedömningen av frågan var en industri av detta slag lämpligen bör förläggas.

Då Norrbottens järnverk liksom också dess viktigaste presumtiva

kunder, varven, ligger vid kusten med tillgång till hamnar, kan de billigare

sjötransporterna anlitas under stor del av året.

Slutligen må omnämnas, att det är känt för länsstyrelsen, att lämpligt

tomtutrymme för ett plåtvalsverk finns reserverat inom Norrbottens järnverks

nuvarande industriområde.

Arbetsmarknadsläget utgör en av de betydelsefullaste faktorerna för lokaliseringen

av ett företag som det nu ifrågasatta plåtvalsverket. Rörande

detta spörsmål må följande framhållas.

Enligt 1950 års folkräkning var den 31 december 1950 omkring 30 % av

länets folkmängd under 16 år mot 23 % i hela landet. En på grundval av

folkräkningsmaterialet företagen framskrivning av befolkningen — varvid

antages att in- och utflyttning väger jämnt —- visar att såväl män som

kvinnor i åldern 15—65 år i länet ökar med mellan 15- och 20 000 från år

1950 till år 1965. Procentuellt uppgår männens ökning till drygt 22 och

kvinnornas till över 24. I hela landet utgör motsvarande ökning endast 5 ä

6 %. Inget annat län utom Västerbottens, där ökningen uppgår till 15 %,

redovisar en ökning över 10 %. Dessa siffror visar, att det ur arbetskraftssynpunkt

icke finns något område i landet, där förutsättningarna för en

expansion av näringslivet är så goda som i Norrbottens län.

I detta sammanhang kan framhållas, att de 2 600 anställda vid Norrbottens

järnverk till omkring 90 % rekryteras från Norrbottens län och närgränsande

delar av Västerbottens län. Samtidigt som denna rekrytering pågått,

har de syd- och mellansvenska industrierna, icke minst järnverken,

haft stora svårigheter att få sitt arbetskraftsbehov tillgodosett. Erfarenheterna

från utbildningen av norrbottnisk arbetskraft inom järnindustrin betecknas

som mycket goda.

Trots den högkonjunktur, som rått under efterkrigsåren, och den expansion

av näringslivet, som skett under denna tid, har sysselsättningen i länet

likväl varit lägre än i landet i övrigt. Speciellt kännetecknande för länets

arbetsmarknad är en säsongmässigt omfattande arbetslöshet. För att

närmare åskådliggöra detta, har i nedanstående tabell angivits antalet hos

arbetsförmedlingarna i länet anmälda arbetslösa under vissa signifikativa

månader de senaste åren.

Månad 1952 1953 1951 1955 1956

Februari.............. 979 2 648 2 593 3 539 2 039

Maj.................. 1 074 2 130 3 361 4 180 2 714

Augusti.............. 247 668 876 512 544

November............ 1 211 2 566 2 639 1 660

Som synes är variationerna betydande. Härtill må framhållas, att länets

andel av arbetslösheten i riket alltid är förhållandevis högre än dess andel

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1956

av rikets folkmängd. Det är icke ovanligt att arbetslösheten i länet uppgår

till över 10 % av den i riket noterade. Någon gång har den till och med

överstigit 20 %.

Olika åtgärder från samhällets sida erfordras givetvis för att motverka

följderna av denna arbetslöshet. Nedan skall redogöras för några av dessa,

som torde lämna en god bild av läget.

I första hand bör omnämnas arbetslöshetsförsäkringen. Någon regionalt

uppdelad statistik över denna verksamhet finns icke. En specialutredning

beträffande Tornedalskommunerna torde emellertid väl belysa förhållandena.

Inom dessa kommuner var under år 1954 omkring 3 500 personer

arbetslöshetsförsäkrade. Antalet understödsdagar under året uppgick för

denna grupp till 27 per medlem. Motsvarande siffra för landet i dess helhet

var endast 3,5.

En annan form att motverka arbetslösheten i länet är de olika slag av

särskilda arbeten, främst beredskapsarbeten, som det allmänna nödgats

igångsätta. Under de senaste vintrarna har sålunda i runt tal närmare

1 000 personer i länet sysselsatts i dylika arbeten. Som jämförelse kan omnämnas

att antalet i beredskapsarbeten och liknande vintertid i hela landet

inklusive Norrbottens län sysselsatta de senaste åren varierat mellan

2 500 och 3 000 personer. Sammanlagt utfördes under ett vart av budgetåren

1953/54 och 1954/55 beredskapsarbeten i länet för en kostnad av i

runt tal 20 miljoner kronor.

Det anförda torde styrka att behovet av nya arbetsobjekt i Norrbottens

län är synnerligen framträdande och utan jämförelse störst i riket.

Under åberopande av det anförda anser länsstyrelsen att mycket starka

skäl talar för anläggande av ett plåtvalsverk i anslutning till Norrbottens

järnverk i Luleå. Länsstyrelsen har erfarit, att Norrbottens järnverk redan

gjort vissa förberedande undersökningar för att utvidga sin verksamhet

med ett plåtvalsverk, och att undersökningarna utan svårighet på relativt

kort tid torde kunna slutföras av företagsledningen. Den fortsatta utredningen

torde därför kunna begränsas till en bedömning av de allmänna

tekniska och ekonomiska förutsättningarna för ett sådant valsverk samt

under vilka former och i vilken omfattning erforderligt statligt stöd bör

lämnas för de erforderliga investeringarna.

Detta ärende har handlagts av undertecknade, landshövding och t.f.

landssekreterare. Vid ärendets föredragning har därjämte närvarit länsarbetsdirektören

Gunnar Karlsson.

Luleå i landskansliet den 29 september 1956

FOLKE THUNBORG

Torsten Segrell

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1956

11

Bilaga B

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 24 maj 1956 har Herr Ordföranden i Statsutskottet

anhållit, att Jernkontoret ville före den 1 oktober 1956 avgiva yttrande

över dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Grym m. fl. (I: 20) och den andra inom andra kammaren av herr

Jansson i Kalix m. fl. (II: 18), angående utredning om anläggande av ett

plåtvalsverk vid Norrbottens järnverk i Luleå, dels ock en inom andra

kammaren av herrar Holmberg och Senander väckt motion (II: 2) om

uppförande vid Norrbottens järnverk av ett valsverk för grovplåt.

Med anledning härav får Jernkontoret anföra följande:

Det är ett gemensamt intresse för den svenska järnhanteringen, att Norrbottens

Järnverk Aktiebolag (NJA) utvecklas till ett bärkraftigt, räntabelt

företag, arbetande på fullt affärsmässig basis. Det senaste verksamhetsårets

resultat synes innebära ett glädjande steg i denna riktning.

Erfarenhetsmässigt är emellertid marknaden för vissa av de produkter,

som NJA tillverkar, utsatt för avsevärda konjunkturfluktuationer. Det kan

därför tänkas vara ändamålsenligt, att verket får ett bredare tillverkningsregister,

varigenom tillfälliga bakslag för en vara skulle kunna kompenseras

av en större efterfrågan på en annan.

I de remitterade motionerna har förslag väckts, att NJA skulle upptaga

tillverkning av grovplåt. Det mycket knapphändigt motiverade projektet

har emellertid icke, såvitt är känt, varit föremål för utredning inom den

ansvariga bolagsstyrelsen, och Jernkontoret, som icke har tillgång till de

för frågans allsidiga belysning erforderliga fakta, kan redan på denna

grund varken till- eller avstyrka förslagen. Som en allmän bakgrund för

en bedömning vill Kontoret emellertid meddela några data om den svenska

marknaden för grov- och mediumplåt (d. v. s. plåt, mer än 3 mm tjock).

Tillförseln (== produktion + import — export) till den svenska marknaden

av grov- och mediumplåt har varierat starkt under de senaste åren,

som framgår av nedanstående tabell:

Produktion

Import

tusen

Export

ton

Tillförsel

1951

no

165

4

271

1952

139

258

3

394

1953

154

190

4

340

1954

131

243

4

370

1955

154

286

3

437

De starka variationerna bero huvudsakligen på lagerförändringar hos

förbrukarna. Under 1953 minskade sålunda verkstäder och varv sina lager

av plåt (inkl. tunnplåt och bleckplåt) med 50 000 ton, men ökade dem åter

under 1955 med 80 000 ton. Av den totala konsumtionen på 350 000 å

400 000 ton av grov- och mediumplåt går ungefär hälften till varvsindustrien,

medan resten sprider sig på många olika användningsområden.

En av de större posterna utgöres av industriellt utförda grovplåtsarbeten

(behållare, cisterner in. in.), som tagit ca 50 000 ton.

Det är svårt alt förutse, hur konsumtionen kan komma alt utveckla sig,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1956

bl. a. därför att varven i viss mån hämmats i sin utveckling av brist på

plåt. Om denna brist skulle upphöra, kunna i stället andra faktorer, t. ex.

arbetskraftsbristen, komma att sätta gränser för expansionstakten. Det

torde dock vara realistiskt att räkna med en total förbrukning år 1960 av

ca 475 000 ton, varav ca 250 000 ton vid varven. År 1965 kan totalsiffran

uppskattningsvis ha ökat till 525 000 å 575 000 ton, såvida inga ekonomiska

eller politiska störningar inträffa.

Hittills ha ca 60 % av all i Sverige förbrukad grov- och mediumplåt importerats.

Särskilt i samband med den beräknade förbrukningsökningen

föreligger alltså en potentiell marknad för en utvidgad svensk produktion,

förutsatt att den är konkurrenskraftig. Då fraktkostnaden för den färdiga

plåten är en väsentlig post i kalkylen, har tendensen under de senaste åren

varit att förlägga nya grovplåtverk nära de stora skeppsvarven. Så har varit

fallet med det danska Frederiksvaerk på Själland, med det holländska

Ilmuidenverket och det under byggnad varande Klöcknerverket i Bremen.

I brist på närmare utredningar saknar Jernkontoret möjlighet att bedöma,

hur NJA:s konkurrensläge skulle gestalta sig i förhållande till kontinentala

verk vid leveranser av plåt till de svenska storvarven, som alla ligga på

västkusten. Uppenbarligen tarvas det, att NJA har ett speciellt produktionstekniskt

försprång för att de förhållandevis höga fraktkostnaderna till

förbrukarna skola kunna kompenseras. Något tullskydd för fartygsplåt är

i praktiken icke att räkna med, eftersom tullrestitution tillämpas för material

för fartyg, byggda för internationell trafik.

Slutligen bör nämnas, att jämväl stålindustrien i samtliga nordiska länder

har uppmärksammat de möjligheter, som synas föreligga till en utökad

produktion av grov- och mediumplåt. Även om inte alla de planer, som nu

förefinnas på olika håll i Norden, komma att realiseras, synes man dock

kunna förutse en efter hand väsentligt ökad produktion av grovplåt.

Jernkontoret, som förutskickar att NJA:s styrelse med ständig uppmärksamhet

följer utvecklingen på detta område och som har sig väl bekant, att

företaget förfogar över sakkunskap för bedömningen av hithörande frågor,

finner icke någon särskild åtgärd från riksdagens sida nu erforderlig i

detta ärende.

Stockholm den 27 september 1956

JERNKONTORET

Ragnar Sundén

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1956

13

Bilaga C

Statsutskottet, Riksdagen

På uppdrag av styrelsen för Norrbottens Järnverk AB har jag härmed

äran besvara statsutskottets skrivelse av den 24/5 1956.

Redan vid planläggningen av den stora utbyggnaden av järnverket gjordes

ingående utredningar angående förutsättningarna för ett grovplåtvalsverk

i Luleå. Då järnverket icke kunde grunda sin produktion på järnmarknadens

alla sortiment gällde det att välja dem som ur avsättnings- och

konkurrenssynpunkt låge bäst till. Vid tidpunkten i fråga kännetecknades

såväl grov- som tunnplåtsmarknaden av tryckta priser och överproduktionstendenser.

Företagsledningen valde därför andra sortiment men förutsåg

likväl plats för ett grovplåtvalsverk i verkets generella plan.

På den internationella järnmarknaden är det typiskt att det städse försiggår

en viss vågrörelse i fråga om de olika sortimentens efterfrågan och

priser. De äro underkastade verkningarna av den tekniska utvecklingen

som ibland stimulerar, ibland håller tillbaka efterfrågan av något visst valsmaterial.

Sålunda har under senare tid den armerade betongens segertåg

på byggnadskonstruktionernas område minskat efterfrågan på balkar och

spantjärn men samtidigt ökat densamma på armeringsjärn. Med en viss

eftersläpning brukar alltid vågtopparna falla tillbaka som följd av den stegrade

produktion som det goda prisläget stimulerar till.

I mitten på 40-talet befunno vi oss i en vågdal i fråga om efterfrågan på

grovplåt. För dagen är läget det motsatta, och det förefaller som om vi äro

på väg mot en markerad vågtopp. Det är emellertid bekant, att mycket stora

nyanläggningar pågå världen över vad gäller såväl grov- som tunnplåt.

Undan för undan bliva dessa färdiga för produktion, varvid tillgången på

plåt stiger. Det är vanskligt att avgöra, om genom dessa nyanläggningar

balans kommer att uppnås eller icke. Mycket tyder dock på, att efterfrågan,

särskilt på grovplåt, kommer att vara stor och i stigande över en Jång tid

framåt. Denna skulle vara betingad av en väntad revolution i fråga om fartygsbyggandet.

Det dryftas redan på allvar om byggandet av tankbåtar om

100 000 ton. Vidare anses att atomkraftens exploatering kommer att skapa

ett ökat behov av plåt.

Styrelsen för järnverket följer ständigt utvecklingen på detta område,

särskilt med tanke på planeringen för en framtida expansion av företaget.

Det bör i detta sammanhang framhållas, att ett sådant valsverk måste föregås

av en utvidgning och omläggning av järnverkets götproduktion. Redan

nu äro valsverken, om grovverkets ämneskapacitet medräknas, överdimensionerade

i förhållande till den metallurgiska basen. Beslut har emellertid

under förra och detta år fattats som medför en ökning av götproduktionen

och även en höjning av dess kvalitet. Sinterverket kommer i det närmaste

att fördubblas, varigenom produktionen av tackjärn kan höjas såväl i kokssom

elmasugnarna. En ny 70-tons elstålugn skall installeras avsedd för raffinering

av thomasmetall till en götkvalitet som bl. a. just lämpar sig för

tillverkning av grovplåt. Om det senare skulle visa sig, att järnverket bör

kompletteras med ett grovplåtvalsverk, äro sålunda redan vissa mått och

steg i sådan riktning tagna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1956

Styrelsen är emellertid av den uppfattningen, att tidpunkten ännu icke

är inne för att fatta definitiva beslut i denna fråga. Någon speciell utredning

anser styrelsen icke erforderlig, då företagsledningen ständigt sysslar

med dessa problem i samband med järnverkets framtidsplanering. Erforderlig

sakkunskap för denna frågas handläggning och prövning finnes

inom företaget.

Stockholm 3 september 1956

GERARD DE GEER

Ordförande i styrelsen för

Norrbottens Järnverk AB

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.