Utlåtande i anledning av vuckta motioner om utredning rörande utökad sjömätningsverksamliet på de norrländska farvattnen.
1956-11-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1956:173, Utlåtande i anledning av vuckta motioner om utredning rörande utökad sjömätningsverksamliet på de norrländska farvattnen.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 173 år 1956
23
Nr 173
Utlåtande i anledning av vuckta motioner om utredning rörande
utökad sjömätningsverksamliet på de norrländska
farvattnen.
(1 :a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
Ragnar Bergh och Grym (I: 79) och den andra inom andra kammaren
av herr östlund m. fl. (II: 211), har hemställts, att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj :t anhålla, att sjöfartsstyrelsen får i uppdrag att verkställa utredning
rörande den erforderliga omfattningen av sjömätningsverksamheten
på de norrländska farvattnen och inkomma med förslag till denna verksamhets
intensifiering.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen II: 211.
Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden begärts av sjöfartsstyrelsen (Bilaga) och Sveriges redareförening.
Sistnämnda yttrande återfinnes såsom Bilaga B i statsutskottets
denna dag avgivna utlåtande nr 172 i anledning av väckta motioner om utredning
rörande den norrländska vintersjöfartens framtida möjligheter för
kontinuerlig drift.
Utskottet. Av sjöfartsstyrelsens yttrande framgår, att de norrländska sjömätningarnas
otillräcklighet särskilt uppmärksammats av styrelsen liksom
tidigare av sjökarteverket. I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har
styrelsen framhållit, att med hänsyn till de allvarliga olycksrisker, som ett
osäkert hydrografiskt underlag för sjökorten innebär för all sjötrafik, och
till de stora ekonomiska värden, som härvid stå på spel — ett förhållande
som till följd av den tekniska utvecklingen på fartygsområdet väsentligt
ökat i betydelse — styrelsen anser sig icke kunna taga på sitt ansvar, att nuvarande
takt bibehålies i fråga om sjömätningarnas bedrivande. En forcering
av arbetet är enligt styrelsens mening erforderlig, varvid uppmärksamheten
hör ägnas norrlandsfarvattnen, där eftersläpningen är mest framträdande.
Med stöd härav har styrelsen äskat medel för att åstadkomma en
kapacitetsökning på ifrågavarande område.
I motionerna yrkas, att utredning verkställes rörande den erforderliga
omfattningen av sjömätningsverksamheten på de norrländska farvattnen i
syfte all åstadkomma cn intensifiering av denna verksamhet. Av sjöfartsstyrelsens
yttrande i ärendet framgår, att en dylik utredning pågår inom
24
Statsutskottets utlåtande nr 173 år 1956
styrelsen och att denna koncentrerats till de norrländska farvattnen men
även avser övriga områden med undermåligt hydrografiskt underlag. Vid
sådant förhållande synes syftet i de föreliggande motionerna bliva tillgodosett.
Med hänsyn till frågans vikt och betydelse förutsätter utskottet, att
nämnda utredning påskyndas så långt förhållandena det medgiva och att
förslag i ämnet förelägges riksdagen.
Utskottet hemställer,
att motionerna I: 79 och II: 211 må anses besvarade med
vad utskottet anfört.
Stockholm den 6 november 1956
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD
Närvarande: se under utlåtandet nr 170.
Statsutskottets utlåtande nr 173 ur ltlöli
25
Bilaga
Till riksdagens statsutskott
I anledning av att Kung], Maj:t åt sjöfartsstyrelsen uppdragit att direkt
till Riksdagens statsutskott avgiva utlåtande rörande två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren av herrar Ragnar Bergh och
Grym och den andra inom andra kammaren av herr östlund in. fl., om utredning
rörande ökad sjömätningsverksamhet på de norrländska farvattnen,
får sjöfartsstyrelsen härmed lämna följande utlåtande.
Den i motionerna lämnade allmänna bilden rörande de norrländska sjökortens
låga tillförlitlighet äger full riktighet. Särskilt allvarligt blir detta
i och med den kraftiga ökning av fartygens storlek och djupgående som av
transportekonomiska skäl f. n. äger rum. Det otillfredsställande hydrografiska
underlaget innebär i havsbands- och utsjöområdet för de största fartygen
stora risker för svåra fartygskatastrofer och utgör i farledernas inre
delar i vissa fall ett hinder för industrier in. in. att för sina frakter välja
fartyg av den storleksordning som ur ekonomisk synpunkt är fördelaktigast
och som de reella djupförhållandena skulle medgiva. Vidare kan säkerhetsanordningar
såsom fasta fyrar, bojar, prickar in. in. icke projekteras innan
tillförlitligt sjömätningsunderlag föreligger, ej heller kan isbrytartjänsten
bedrivas rationellt.
Bottentopografin i de norrländska kust-, havsbands- och utsjöfarvattnen
har danats av inlandsisen och kännetecknas i hög grad av åsbildningar,
ofta av rätt betydande höjd och utsträckning men ibland av strängt lokal
art. Vid en sjömätning, som utfördes kring sekelskiftet med dåtidens enkla
hjälpmedel, lades lodskotten enligt nutida måttstock mycket glest. För utsjömätningen
var en täthet om 5—85 punkter/100 km2 förhållandevis normal
mot de numera ca 5 000 punkter/100 km2 som utväljes ur mätningsmaterialet
och införes i mätningskartorna, de storskaliga undersökningarna
över själva grundklackarna ej medräknade. För kustsjömätning är motsvarande
antal punkter 100 resp. 400 per km2.
Som exempel på oupptäckta grund kan nämnas att i dagarna brittiska
amiralitetet i dess sjöf artsunderrättelser rapporterat, att ett holländskt
mindre handelsfartyg på sitt ekolod erhållit tillförlitliga djupangivelser om
22, 20 och 16 meter, där enligt svenskt sjökort baserat på gamla mätningar
djupen i allmänhet är omkring 100 meter utom en till läget tveksam klack
med 32 meters djup. Rapporten, som omgående resulterat i att en första
provisorisk uppmätning påbörjats, eftersom sannolikheten är stor att än
grundare vatten förekommer, avser en punkt 10 sjömil sydväst om Sydostbrottens
fyrskepp i ett livligt trafikerat sjöfartsstråk.
Inom större delar av de norrländska farvattnen är förutsättningarna för
existensen av hittills oupptäcka grund väsentligt större än inom det område,
varifrån nyssnämnda exempel är hämtat.
Inom sjöfartsstyrelsen har eu utredning verkställts beträffande den ökning
av resurserna, som erfordras för eu sådan forcering av sjömätningen,
att all återstående ^sjömätning, varav ca 40 % norr om Ålands hav, avslutas
på 15 å 20 år och 80 % av återstående kustsjömätning, varav ca 35 "fn
efter norrlandskusten, på ca 25 år. Enligt preliminära beräkningar erfordras
härför eu fördubbling av utsjömätningskapaciteten och eu tredubbling
26
Statsutskottets utlåtande nr 173 år 1956
av kustsjömälningskapaciteten. Sjöfartsstyrelsen har emellertid ej varit beredd
att i årets petita omedelbart föreslå denna kraftiga ökning utan begränsat
begärda anslagsökningar till att avse ca 50 % kapacitetsökning bl. a.
genom säsongförlängning.
Med hänsyn till den förhållandevis korta mätningssäsongen inom norra
Bottenhavet och Bottenviken förutsätter ett kraftigt påskyndande av sjömätningarna
dels en väsentlig ökning av antalet mätningsenheter, dels eu
fortsatt utveckling av metoder och materiel. För sistnämnda ändamål har
sjöfartsstyrelsen i årets petita äskat ett mindre anslag. Ytterligare resurser
erfordras emellertid.
Beträffande dispositionen av de nuvarande sjömätningsresurserna må följande
nämnas.
Den fullständiga nymätningen av Bohuslän — där de äldre mätningarnas
tillförlitlighet är synnerligen låg — har partiellt uppskjutits genom att
norr om Sotefjorden endast viktigare vattenområden nymätes. Detta arbete
kommer sannolikt att kunna avslutas med 6 kustsjömätningsenheter under
1957.
Utsjömätningen av sydvästra Bottenhavet upp till i höjd med Agö fyr har
i huvudsak avslutats under den nu tilländalupna mätningssäsongen, likaså
kustsjömätningen inom industriområdet kring Söderhamn ned till och med
Vallvik.
Under sommaren har sjömätning vidare utförts i havsbandet utanför och
i skärgården in till Karlsborgsverken dels för att öppna en farled för mer
djupgående tonnage, dels för att underlätta isbrytningsverksamheten.
Utsjömätningsresurserna kommer att under 1957 disponeras, på våren för
kalibrering av den av marinen under etablering varande kommersiella deccakedjan
och därefter, när isförhållandena det medgiver, för mätningar
inom Norra Kvarken, dit styrelsens för ^sjömätning använda deccakedja
nu är under flyttning.
Av resterande kustsjömätningsenheter avses fyra enheter kombineras
med utsjömätningen i Norra Kvarken och övriga 6 enheter insättas på sydvästra
Bottenhavets kuster (Storjungfrun—Björnsfyr).
Som framgår av vad i det föregående anförts och av vad som framlägges
i sjöfartsstyrelsens bifogade petita rörande sjömätningsverksamheten å sidorna
7—12, 14, 18/19, 21, 34 pkt 2, 48—50, 35 pkt 4, 36/37 pkt 2 och i eu
till densamma fogad kartbilaga har de norrländska sjömätningarnas otillräcklighet
särskilt observerats av sjöfartsstyrelsen liksom tidigare av sjökarteverket
och viss förstärkning av resurserna begärts redan för budgetåret
1957/58. Den väsentligt kraftigare kapacitetshöjning som den genomförda
utredningen visat vara nödvändig synes böra ske successivt.
Sjöfartsstyrelsen har i och för sig intet att invända mot motionärernas
förslag att åt sjöfartsstyrelsen skulle uppdragas att utreda den erforderliga
omfattningen av sjömätningsverksamheten på de norrländska farvattnen
och inkomma med förslag till denna verksamhets intensifiering. Som ovan
nämnts pågår emellertid redan en dylik utredning. Utredningen går dock
mindre i detalj än vad motionärerna synes ha tänkt sig. Därtill kommer, att
den förutom de norrländska farvattnen jämväl avser övriga områden med
undermåligt hydrografiskt underlag.
Stockholm den 15 oktober 1956
C. G. WIDELL
P. O. Fagerholm
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.