Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om återförande till de ursprungliga fastigheterna av vissa av 1942 års militära markersättningsnämnd inköpta och arrenderade markområden i Norrbottens län.

1956-11-06 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:174, Utlåtande i anledning av väckt motion om återförande till de ursprungliga fastigheterna av vissa av 1942 års militära markersättningsnämnd inköpta och arrenderade markområden i Norrbottens län.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1956

Sr 174

Utlåtande i anledning av väckt motion om återförande till de ursprungliga

fastigheterna av vissa av 1942 års militära

markersättningsnämnd inköpta och arrenderade

markområden i Norrbottens län.

(l:a avd.)

I eu inom andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset väckt motion

(II: 72) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte, med

beaktande av vad i motionen anförts, anhålla om en översyn beträffande de

av 1942 års militära markersättningsnämnd under 1940-talet inköpta och

arrenderade markområdena i Norrbottens län i syfte att möjliggöra ett återförande

av dessa markområden till de ursprungliga fastigheterna eller tillförande

till desamma av annan tillgänglig skogsmark i motsvarande utsträckning.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till motionen.

Över motionen ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden begärts av chefen för försvarsstaben i samråd med fortifikationsförvaltningen

samt av försvarets fastighetsnämnd, vilka yttranden fogats till

detta utlåtande (Bilagor A och B).

Utskottet. Av det yttrande, som avgivits av chefen för försvarsstaben i

samråd med fortifikationsförvaltningen, synes framgå, att de markområden,

som avses i motionen, äro av väsentlig betydelse ur försvarssynpunkt. Någon

återgång av denna mark till de ursprungliga ägarna synes därför icke böra

ifrågakomma. Det har vidare ifrågasatts, om icke en allmän omprövning av

de en gång träffade uppgörelserna bör ske. Härvid åsyftas närmast en omräkning

av utgivna ersättningsbelopp. Med hänsyn till den prejudicerande

verkan en sådan omräkning skulle få beträffande andra fastighets- och nyttjanderättsförvärv

finner utskottet en dylik åtgärd icke tillrådlig. Utskottet

ansluter sig alltså härvidlag till den av chefen för försvarsstaben och av fortifikationsförvaltningen

uttalade uppfattningen, vilken även delas av försvarets

fastighetsnämnd.

I syfte att mildra olägenheterna av kronans disposition av ifrågavarande

markområden ha chefen för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen

funnit en tänkbar utväg vara att till vederbörande fastighetsägare återställa

avverkningsrätten till skogen på de arrenderade markområdena respektive

upplåta avverkningsrätt till ägarna av de stamfastigheter, från vilka mark
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1956

områden försålts till kronan. Försvarets fastighetsnämnd har icke något att

erinra mot att en utredning verkställes i syfte att närmare undersöka, om

ifrågavarande åtgärd kan leda till åsyftat resultat och är praktiskt genomförbar.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit förutsätter utskottet, att Kungl.

Maj:t ägnar denna fråga uppmärksamhet och att frågan, på sätt Kungl.

Maj :t finner lämpligt, blir föremål för närmare undersökning. Motionen

torde alltså icke böra påkalla annan åtgärd från riksdagens sida än att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna vad utskottet anfört.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, i anledning av motionen II: 72, i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet anfört.

Stockholm den 6 november 1956

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Närvarande: se under utlåtandet nr 170.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1956

29

Bilaga .1

Riksdagens statsutskott

Med anledning av nådig remiss från försvarsdepartementet 26/5 1956 får

chefen för försvarsstaben i samråd med fortifikationsförvaltningen härmed

anföra följande.

Markanskaffningar för befästningar och baracker för arméns räkning

skedde under beredskapen i regel med nyttjanderätt. Därvid tillförsäkrades

kronan i regel icke dispositionsrätten till skogen på markområdena i vidare

mån än att träd, som stodo i vägen för anläggningarna, kunde borttagas. I

övre Norrland gjordes undantag från dessa principer i två avseenden: dels

förvärvades betydande markområden med äganderätt, dels anskaffades i ett

stort antal fall nyttjanderätt med full dispositionsrätt för kronan till de å

områdena befintliga skogsbestånden. Principbeslutet härom fattades av

Ivungl. Maj:t och riksdagen 1942. I motiveringarna för anskaffning med

äganderätt (propositionerna 2 och 249/1942) framhölls bl. a., att därigenom

övningar kunde försiggå utan markskadeersättningar och att fortsatt utbyggande

av befästningarna kunde komma till stånd utan tidskrävande förhandlingar

om markavtal. Såväl när det gällde förvärv med äganderätt som när

fråga var om anskaffande av nyttjanderätt med full dispositionsrätt till

skogen torde även ha varit medverkande motiv, att därigenom maskeringssynpunkterna

kunde effektivt bevakas.

Vid beredskapens slut funnos för angivna ändamål ca 10 000 markavtal

med nyttjanderätt i hela landet, varav omkring 600 i övre Norrland (öster

Luleälven). Dessa senare avtal omfatta ca 2 400 har på vilka befästningar

utbyggts.

Antalet avtal med äganderätt är omkring 300 i övre Norrland omfattande

sammanlagt ca 3 100 har. (Härav ha ca 1 500 har utnyttjats för befästningar

och ca 1 600 har för barackläger.)

Avsikten torde från början icke ha varit, att kronan skulle i större utsträckning

avverka skog inom enligt angivna avtal disponerade markområden.

Då det emellertid visat sig att de områden, där avverkning ej skedde,

lätt kunde skiljas från kringliggande områden, vilket ej var lämpligt av säkerhetsskäl,

skötes numera skogen i de av kronan disponerade områdena i

princip på liknande sätt som övrig skog inom angränsande områden.

Beträffande markområden, som endast disponeras med nyttjanderätt, har

fortifikationsförvaltningen den 28 juni 1952 utfärdat särskilda föreskrifter

om skogsavverkningarna i syfte att förebygga alltför stora ojämnheter i fråga

om omfattningen av de skogsbestånd, som återgå till fastigheternas ägare

vid nyttjanderättstidens utgång 1990. Föreskriften innebär att den lokala

förvaltningsmyndigheten skall tillse, att större avverkningar icke utföras än

att kubikmassan skog inom varje område 1990 blir minst lika stor som när

upplåtelsen skedde. Om i något fall militära skäl skulle påkalla större avverkning,

skall sådan fråga underställas fortifikationförvaltningen.

Att frågan nu aktualiserats torde, som framgår av motionen, bl. a. bero

på att skogspriserna stigit mer än vad som motsvarar penningvärdesförsämringen,

att markägarna fått intrycket av att marken ej utnyttjas för försvarets

räkning (huvuddelen av baracklägren ha rivits i samband med avvecklingen

av beredskapen) samt att det ur befolkningens synpunkt är önskvärt

att åstadkomma rationellare brukningsenheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Statsutskottets utlåtande nr 17b år 1956

Genom att kronan alltjämt disponerar marken och att sådana anläggningar

som vägar, el-ledningar, brunnar m. in. i stor utsträckning finnas kvar

kunna dock nya barackläger snabbt byggas vid beredskapsförstärkning.

Motionären ifrågasätter om de uppförda försvarsanläggningarna på grund

av den senaste tidens snabba utveckling äro ägnade att fylla avsett ändamål.

Häremot må följande anföras.

De försvarsanläggningar, som byggdes under krigsåren, äro visserligen beträffande

en del konstruktionsdetaljer ej fullt moderna. Dessa detaljer kunna

emellertid med relativt små ingrepp i anläggningarna ersättas med element,

som äro väl ägnade att motstå verkningarna av de moderna anfallsmedlen.

Under de senaste åren ha åtskilliga anläggningar byggts på beredskapsmedel.

Dessa äro fullt moderna. Utbyggnaden har i flera fall kunnat ske just

tack vare att kronan redan disponerat erforderlig mark.

Nya stridsmedel måste förutses göra det svårare att bedöma var, när och

hur ett angrepp kan ske. Verkan av dessa stridsmedel, främst atomstridsmedel,

kommer att ställa väsentligt ökade krav på förbandens utspridning och

skydd. För att säkerställa handlingsmöjligheterna för den försvarande måste

sålunda tillgång finnas till försvarsanläggningar i form av befästningar

och andra fältarbeten, utspridda över betydligt större områden än tidigare.

Denna utspridning — och de samtidigt ökade skyddskraven — måste givetvis

tillgodoses såväl på bredden som på djupet, men i första hand måste

tillgodoses möjligheterna att på djupet öka försvarets seghet. De aktuella

markområdena äro i stor utsträckning belägna just längs de olika operativa

riktningar, som kunna bedömas bli aktuella vid ett anfall.

Det är självfallet önskvärt att i fred kunna genomföra de kompletterande

försvarsanläggningar, som förutses erforderliga. I den mån ordinarie medel

ä fjärde huvudtiteln kunna disponeras härför — vilket med nuvarande hårda

investeringsbegränsningar dock endast i mycket ringa utsträckning synes

möjligt — eller därest beredskapsmedel även i fortsättningen ställas till förfogande

såsom skett under senare år, kommer därför viss utbyggnad av försvarsanläggningarna

bl. a. inom de i motionen avsedda områdena att kunna

bli aktuell redan i fred. I övrigt måste begränsning ske till en planläggning

i fredstid, avsedd att möjliggöra en utbyggnad i ett skärpt läge med civil

arbetskraft eller med trupp.

Det må även framhållas att avsedda områden kunna förutses bli aktuella

icke blott vid och före ett direkt anfall mot övre Norrland utan även kunna

komma att vara betydelsefulla under ett beredskapsläge av en form, som

mer eller mindre liknar den under andra världskriget förekommande. Försvarsberedskapen

och försvar smöjligheter na inom gränsområdena i norr torde

därvid få en stor betydelse för våra strävanden i krigsavhållande syfte.

Det är härvid icke möjligt att förutse alla de olika lägen som i dylikt sammanhang

kunna inträffa, men det synes nödvändigt att säkerställa effektiva

möjligheter att snabbt och vid behov i föga uppseendeväckande former genomföra

den stärkning av våra försvarsmöjligheter inom gränsområdena,

som bedömes erforderlig. Delta innefattar förutom befästningar och andra

fältarbeten jämväl vid behov även anordnande av förbandsplatser, barackläger

o. d.

Det synes otvetydigt att de markområden, som avses i motionen, sålunda

måste tillmätas en väsentlig betydelse ur försvarssynpunkt och att de bästa

handlingsmöjligheterna heroende på det utrikespolitiska läget och de ekonomiska

betingelserna säkerställas genom att dessa områden kunna som hittills

disponeras av försvaret med äganderätt eller långfristig nyttjanderätt.

Ur försvarets synpunkt synes därför nödvändigt att motsätta sig att den

mark, som nu disponeras av kronan, återgår till de ursprungliga ägarna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 17i år 1956

31

Motionären anför att det ur försvarssynpunkt är önskvärt att gränsbefolkningen

har så långt möjligt tillfredsställande utkomstmöjligheter samt

en levande samhörighetskänsla med landet i övrigt. Det bör därför vara angeläget

att undanröja de irritationsanledningar mellan befolkning och försvarsmakt,

som kunna finnas.

Chefen för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen dela helt denna

uppfattning.

Visserligen får man icke bortse från att de förhållandevis betydande inkomster,

som kronan haft från skogen på ifrågavarande områden, delvis förklaras

av penningvärdets fall och av att skogen genom de av försvaret utförda

väganläggningarna blivit lättare åtkomlig för avverkning, men tillräckliga

omständigheter synes likväl föreligga att noga pröva, om någon utväg finnes

att utan åsidosättande av försvarets vitala intressen tillgodose de berörda

fastighetsägarna.

Då detta, som nyss nämnts, icke kan ske genom att återställa dispositionsrätten

till marken, har övervägts om — i enlighet med motionärens önskemål

— en omräkning skulle kunna ske av de utgivna ersättningsbeloppen.

Med hänsyn till den prejudicerande verkan, som en sådan omräkning skulle

få beträffande andra fastighets- och nyttjanderättsförvärv, måste en dylik

åtgärd på det bestämdaste avstyrkas.

En annan tänkbar utväg är att till vederbörande fastighetsägare återställa

avverkningsrätten till skogen på de arrenderade områdena. En sådan åtgärd

synes kunna genomföras utan att vitala militära intressen bli lidande, om

vissa villkor förknippas med återställandet. Ur maskeringssynpunkt krävs

sålunda, att avverkning endast får ske efter utstämpling verkställd genom

vederbörande militära myndighets försorg. Med hänsyn till sekretessen bör

vid avverkningen endast få användas personal, som godkännes av den militära

myndigheten. För att säkerställa rätten att utbygga anläggningarna erfordras

slutligen, att kronan förbehålles rätt att utan ersättning företaga de

avverkningar, som betingas av militära skäl. Därvid skulle dock det avverkade

virket tillfalla fastighetsägaren. Sker avverkning i strid med dessa villkor,

skulle avverkningsrätten helt återgå till kronan.

Skulle angivna utväg väljas, torde det ur rättvisesynpunkt knappast kunna

undvikas att låta ägarna till de stamfastigheter, från vilka mai’kområden

försålts till kronan, få motsvarande avverkningsrätt på de i kronans ägo varande

områdena.

Chefen för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen äro väl medvetna

om att ett återställande av skogsavverkningsrätt enligt angivna principer

komme att vara förknippat med betydande svårigheter. Sålunda lärer återställandet

få förenas med skyldighet för vederbörande fastighetsägare att

gälda ersättning till kronan för återfåendet av rätten, därvid det kan bli

vanskligt att utforma normerna för ersättningen. De största svårigheterna

att skapa rättvisa torde emellertid uppkomma därigenom, att betydande avverkningar

utförts på vissa av de ifrågavarande områdena — främst sådana i

kronans ägo — medan på andra områden avverkningar varit obetydliga eller

alls icke förekommit.

Chefen för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen anse sig emellertid

böra tillstyrka att en utredning verkställes i syfte att närmare undersöka,

om de skisserade åtgärderna kunna leda till åsyftat resultat och äro

praktiskt genomförbara. Skulle så befinnas vara fallet, bör utredningen

framlägga erforderliga förslag till åtgärder i varje särskilt fall.

RICHARD ÅKERMAN

Chef för förvarsstaben

Carl Eric A lin (/ren

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1956

Bilaga B

Till riksdagens statsutskott

Genom nådig remiss den 29 maj 1956 har försvarets fastighetsnämnd anmodats

att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över inom riksdagens

andra kammare av herr Larsson i Hedenäset (II: 72) väckt motion

om återförande till de ursprungliga fastigheterna av vissa av 1942 års militära

markersättningsnämnd inköpta och arrenderade markområden i Norrbottens

län.

Med anledning härav får försvarets fastighetsnämnd anföra följande.

Nämnden har till en början tagit kontakt med vissa av de personer, som

deltagit i de i motionen omförmälda förhandlingarna rörande markanskaffning

i Norrbottens län och därvid gjort sig underrättad beträffande riktlinjer

och förfaringssätt vid förhandlingarna. Vissa av nämnden delegerade

ha vidare avlagt besök inom ett antal av de markområden, som sålunda

med ägande- och nyttjanderätt förvärvats. I samband därmed har nämnden

tagit kontakt dels med representanter för de militära myndigheter,

som för närvarande handha förvaltningen av omförmälda områden, dels

ock med vissa i orten bosatta personer. Vid sammanträffande med ortsrepresentanterna

har nämnden sökt informera sig om ortsbornas uppfattning

av förenämnda förhandlingar och om de genom motionen aktualiserade

problemen.

Nämnden har därjämte tagit del av det yttrande över motionen, som chefen

för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen gemensamt avgivit

till statsutskottet.

Vad angår frågan om återförande till de ursprungliga fastigheterna av

mark, som nu disponeras av kronan, anser nämnden de av chefen för försvarsstaben

och fortifikationsförvaltningen framförda militära skälen för

bibehållande av ifrågavarande markområden under försvarets disposition

bärande.

Nämnden kan icke heller anse det motiverat med en allmän omprövning

av de en gång träffade uppgörelserna. Nämnden ansluter sig därför till den

av chefen för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen uttalade uppfattningen,

att en omräkning av utgivna ersättningsbelopp icke bör ifrågakomina.

I motionen ha berörts de avverkningar, som av kronan verkställts på de

förvärvade eller arrenderade markområdena. Då ifrågavarande markområden

anskaffades, skedde detta uteslutande av militära skäl och icke med

tanke på att för kronan vinstgivande avverkningar skulle göras. Nämnden

inser väl att de mera omfattande avverkningar, som av militära skäl numera

måst göras, av vederbörande markägare uppfattats som en avvikelse

från vad som vid de ursprungliga förhandlingarna kan ha ställts i utsikt.

Under rådande förhållanden finner nämnden den i chefens för försvarsstaben

och fortifikationsförvaltningens yttrande ifrågasatta åtgärden att återställa

avverkningsrätten till skogen på de arrenderade områdena respektive

upplåta avverkningsrätt till ägarna av de stamfastigheter, från vilka markområden

försålts till kronan, vara en utväg som möjligen kan befinnas vara

ägnad att mildra olägenheterna av kronans disposition av ifrågavarande

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr i74 år 1956

33

markområden. Dessa olägenheter kunna i vissa fall vara ytterligt obetydliga

och i andra fall mer eller mindre kännbara. Detta förhållande liksom

frågan om inverkan av redan verkställda avverkningar samt olikheter beträffande

vad som på olika områden i framtiden kan få uttagas, gör emellertid

att en återgång av avverkningsrätten kan bli av mycket skiftande värde

för de olika fastighetsägarna.

Fastighetsnämnden är sålunda liksom chefen för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen

väl medveten om att ett återställande av skogsavverkningsrätt

enligt de i försvarsstabens och fortifikationsförvaltningens

yttrande skisserade riktlinjerna konime att vara förenat med betydande

svårigheter. Nämnden är därför angelägen understryka, att åtgärder enligt

angivna riktlinjer givetvis icke kunna komma i fråga, om därigenom skulle

komma att tillskapas nya och måhända mera omfattande irritationsanledningar

än de redan förefintliga. Emellertid har nämnden intet att erinra

mot att en utredning verkställes i syfte att närmare undersöka, om de skisserade

åtgärderna kunna leda till åsyftat resultat och äro praktiskt genomförbara.

Undersökningen, som bör anförtros ett särskilt utredningsorgan,

bör i första hand inriktas på att närmare klargöra riktlinjerna för eventuella

åtgärder och belysa de verkningar, som skulle kunna uppkomma om

de tillämpades på olika typiska fall. På angivna stadium av utredningsverksamheten

bör inga förhandlingar med markägare förekomma. Resultatet

av dessa principiella undersökningar bör redovisas för och bedömas av

Kungl. Maj :t, innan några förslag till konkreta åtgärder i de särskilda fallen

utarbetas.

I handläggningen av ifrågavarande ärende, varom samtliga varit ense,

hava deltagit undertecknad ordförande, samt ledamöterna Berg, Ahlberg,

Brandberg, Gillström, Höijer, Silfverberg och öjborn samt experterna von

Greyerz, Myrman, Lange och Lidström.

Stockholm den 25 september 1956

Försvarets fastighetsnämnd

ERIC WESSTRÖM

C. F. von Horn

3 Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 170—174

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:363 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för sjöräddning sväsendet jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten