Utlåtande i anledning av väckt motion om återförande till de ursprungliga fastigheterna av vissa av 1942 års militära markersättningsnämnd inköpta och arrenderade markområden i Norrbottens län.
1956-11-06 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1956:174, Utlåtande i anledning av väckt motion om återförande till de ursprungliga fastigheterna av vissa av 1942 års militära markersättningsnämnd inköpta och arrenderade markområden i Norrbottens län.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1956
Sr 174
Utlåtande i anledning av väckt motion om återförande till de ursprungliga
fastigheterna av vissa av 1942 års militära
markersättningsnämnd inköpta och arrenderade
markområden i Norrbottens län.
(l:a avd.)
I eu inom andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset väckt motion
(II: 72) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte, med
beaktande av vad i motionen anförts, anhålla om en översyn beträffande de
av 1942 års militära markersättningsnämnd under 1940-talet inköpta och
arrenderade markområdena i Norrbottens län i syfte att möjliggöra ett återförande
av dessa markområden till de ursprungliga fastigheterna eller tillförande
till desamma av annan tillgänglig skogsmark i motsvarande utsträckning.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen.
Över motionen ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden begärts av chefen för försvarsstaben i samråd med fortifikationsförvaltningen
samt av försvarets fastighetsnämnd, vilka yttranden fogats till
detta utlåtande (Bilagor A och B).
Utskottet. Av det yttrande, som avgivits av chefen för försvarsstaben i
samråd med fortifikationsförvaltningen, synes framgå, att de markområden,
som avses i motionen, äro av väsentlig betydelse ur försvarssynpunkt. Någon
återgång av denna mark till de ursprungliga ägarna synes därför icke böra
ifrågakomma. Det har vidare ifrågasatts, om icke en allmän omprövning av
de en gång träffade uppgörelserna bör ske. Härvid åsyftas närmast en omräkning
av utgivna ersättningsbelopp. Med hänsyn till den prejudicerande
verkan en sådan omräkning skulle få beträffande andra fastighets- och nyttjanderättsförvärv
finner utskottet en dylik åtgärd icke tillrådlig. Utskottet
ansluter sig alltså härvidlag till den av chefen för försvarsstaben och av fortifikationsförvaltningen
uttalade uppfattningen, vilken även delas av försvarets
fastighetsnämnd.
I syfte att mildra olägenheterna av kronans disposition av ifrågavarande
markområden ha chefen för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen
funnit en tänkbar utväg vara att till vederbörande fastighetsägare återställa
avverkningsrätten till skogen på de arrenderade markområdena respektive
upplåta avverkningsrätt till ägarna av de stamfastigheter, från vilka mark
-
28
Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1956
områden försålts till kronan. Försvarets fastighetsnämnd har icke något att
erinra mot att en utredning verkställes i syfte att närmare undersöka, om
ifrågavarande åtgärd kan leda till åsyftat resultat och är praktiskt genomförbar.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit förutsätter utskottet, att Kungl.
Maj:t ägnar denna fråga uppmärksamhet och att frågan, på sätt Kungl.
Maj :t finner lämpligt, blir föremål för närmare undersökning. Motionen
torde alltså icke böra påkalla annan åtgärd från riksdagens sida än att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna vad utskottet anfört.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, i anledning av motionen II: 72, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet anfört.
Stockholm den 6 november 1956
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD
Närvarande: se under utlåtandet nr 170.
Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1956
29
Bilaga .1
Riksdagens statsutskott
Med anledning av nådig remiss från försvarsdepartementet 26/5 1956 får
chefen för försvarsstaben i samråd med fortifikationsförvaltningen härmed
anföra följande.
Markanskaffningar för befästningar och baracker för arméns räkning
skedde under beredskapen i regel med nyttjanderätt. Därvid tillförsäkrades
kronan i regel icke dispositionsrätten till skogen på markområdena i vidare
mån än att träd, som stodo i vägen för anläggningarna, kunde borttagas. I
övre Norrland gjordes undantag från dessa principer i två avseenden: dels
förvärvades betydande markområden med äganderätt, dels anskaffades i ett
stort antal fall nyttjanderätt med full dispositionsrätt för kronan till de å
områdena befintliga skogsbestånden. Principbeslutet härom fattades av
Ivungl. Maj:t och riksdagen 1942. I motiveringarna för anskaffning med
äganderätt (propositionerna 2 och 249/1942) framhölls bl. a., att därigenom
övningar kunde försiggå utan markskadeersättningar och att fortsatt utbyggande
av befästningarna kunde komma till stånd utan tidskrävande förhandlingar
om markavtal. Såväl när det gällde förvärv med äganderätt som när
fråga var om anskaffande av nyttjanderätt med full dispositionsrätt till
skogen torde även ha varit medverkande motiv, att därigenom maskeringssynpunkterna
kunde effektivt bevakas.
Vid beredskapens slut funnos för angivna ändamål ca 10 000 markavtal
med nyttjanderätt i hela landet, varav omkring 600 i övre Norrland (öster
Luleälven). Dessa senare avtal omfatta ca 2 400 har på vilka befästningar
utbyggts.
Antalet avtal med äganderätt är omkring 300 i övre Norrland omfattande
sammanlagt ca 3 100 har. (Härav ha ca 1 500 har utnyttjats för befästningar
och ca 1 600 har för barackläger.)
Avsikten torde från början icke ha varit, att kronan skulle i större utsträckning
avverka skog inom enligt angivna avtal disponerade markområden.
Då det emellertid visat sig att de områden, där avverkning ej skedde,
lätt kunde skiljas från kringliggande områden, vilket ej var lämpligt av säkerhetsskäl,
skötes numera skogen i de av kronan disponerade områdena i
princip på liknande sätt som övrig skog inom angränsande områden.
Beträffande markområden, som endast disponeras med nyttjanderätt, har
fortifikationsförvaltningen den 28 juni 1952 utfärdat särskilda föreskrifter
om skogsavverkningarna i syfte att förebygga alltför stora ojämnheter i fråga
om omfattningen av de skogsbestånd, som återgå till fastigheternas ägare
vid nyttjanderättstidens utgång 1990. Föreskriften innebär att den lokala
förvaltningsmyndigheten skall tillse, att större avverkningar icke utföras än
att kubikmassan skog inom varje område 1990 blir minst lika stor som när
upplåtelsen skedde. Om i något fall militära skäl skulle påkalla större avverkning,
skall sådan fråga underställas fortifikationförvaltningen.
Att frågan nu aktualiserats torde, som framgår av motionen, bl. a. bero
på att skogspriserna stigit mer än vad som motsvarar penningvärdesförsämringen,
att markägarna fått intrycket av att marken ej utnyttjas för försvarets
räkning (huvuddelen av baracklägren ha rivits i samband med avvecklingen
av beredskapen) samt att det ur befolkningens synpunkt är önskvärt
att åstadkomma rationellare brukningsenheter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
so
Statsutskottets utlåtande nr 17b år 1956
Genom att kronan alltjämt disponerar marken och att sådana anläggningar
som vägar, el-ledningar, brunnar m. in. i stor utsträckning finnas kvar
kunna dock nya barackläger snabbt byggas vid beredskapsförstärkning.
Motionären ifrågasätter om de uppförda försvarsanläggningarna på grund
av den senaste tidens snabba utveckling äro ägnade att fylla avsett ändamål.
Häremot må följande anföras.
De försvarsanläggningar, som byggdes under krigsåren, äro visserligen beträffande
en del konstruktionsdetaljer ej fullt moderna. Dessa detaljer kunna
emellertid med relativt små ingrepp i anläggningarna ersättas med element,
som äro väl ägnade att motstå verkningarna av de moderna anfallsmedlen.
Under de senaste åren ha åtskilliga anläggningar byggts på beredskapsmedel.
Dessa äro fullt moderna. Utbyggnaden har i flera fall kunnat ske just
tack vare att kronan redan disponerat erforderlig mark.
Nya stridsmedel måste förutses göra det svårare att bedöma var, när och
hur ett angrepp kan ske. Verkan av dessa stridsmedel, främst atomstridsmedel,
kommer att ställa väsentligt ökade krav på förbandens utspridning och
skydd. För att säkerställa handlingsmöjligheterna för den försvarande måste
sålunda tillgång finnas till försvarsanläggningar i form av befästningar
och andra fältarbeten, utspridda över betydligt större områden än tidigare.
Denna utspridning — och de samtidigt ökade skyddskraven — måste givetvis
tillgodoses såväl på bredden som på djupet, men i första hand måste
tillgodoses möjligheterna att på djupet öka försvarets seghet. De aktuella
markområdena äro i stor utsträckning belägna just längs de olika operativa
riktningar, som kunna bedömas bli aktuella vid ett anfall.
Det är självfallet önskvärt att i fred kunna genomföra de kompletterande
försvarsanläggningar, som förutses erforderliga. I den mån ordinarie medel
ä fjärde huvudtiteln kunna disponeras härför — vilket med nuvarande hårda
investeringsbegränsningar dock endast i mycket ringa utsträckning synes
möjligt — eller därest beredskapsmedel även i fortsättningen ställas till förfogande
såsom skett under senare år, kommer därför viss utbyggnad av försvarsanläggningarna
bl. a. inom de i motionen avsedda områdena att kunna
bli aktuell redan i fred. I övrigt måste begränsning ske till en planläggning
i fredstid, avsedd att möjliggöra en utbyggnad i ett skärpt läge med civil
arbetskraft eller med trupp.
Det må även framhållas att avsedda områden kunna förutses bli aktuella
icke blott vid och före ett direkt anfall mot övre Norrland utan även kunna
komma att vara betydelsefulla under ett beredskapsläge av en form, som
mer eller mindre liknar den under andra världskriget förekommande. Försvarsberedskapen
och försvar smöjligheter na inom gränsområdena i norr torde
därvid få en stor betydelse för våra strävanden i krigsavhållande syfte.
Det är härvid icke möjligt att förutse alla de olika lägen som i dylikt sammanhang
kunna inträffa, men det synes nödvändigt att säkerställa effektiva
möjligheter att snabbt och vid behov i föga uppseendeväckande former genomföra
den stärkning av våra försvarsmöjligheter inom gränsområdena,
som bedömes erforderlig. Delta innefattar förutom befästningar och andra
fältarbeten jämväl vid behov även anordnande av förbandsplatser, barackläger
o. d.
Det synes otvetydigt att de markområden, som avses i motionen, sålunda
måste tillmätas en väsentlig betydelse ur försvarssynpunkt och att de bästa
handlingsmöjligheterna heroende på det utrikespolitiska läget och de ekonomiska
betingelserna säkerställas genom att dessa områden kunna som hittills
disponeras av försvaret med äganderätt eller långfristig nyttjanderätt.
Ur försvarets synpunkt synes därför nödvändigt att motsätta sig att den
mark, som nu disponeras av kronan, återgår till de ursprungliga ägarna.
Statsutskottets utlåtande nr 17i år 1956
31
Motionären anför att det ur försvarssynpunkt är önskvärt att gränsbefolkningen
har så långt möjligt tillfredsställande utkomstmöjligheter samt
en levande samhörighetskänsla med landet i övrigt. Det bör därför vara angeläget
att undanröja de irritationsanledningar mellan befolkning och försvarsmakt,
som kunna finnas.
Chefen för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen dela helt denna
uppfattning.
Visserligen får man icke bortse från att de förhållandevis betydande inkomster,
som kronan haft från skogen på ifrågavarande områden, delvis förklaras
av penningvärdets fall och av att skogen genom de av försvaret utförda
väganläggningarna blivit lättare åtkomlig för avverkning, men tillräckliga
omständigheter synes likväl föreligga att noga pröva, om någon utväg finnes
att utan åsidosättande av försvarets vitala intressen tillgodose de berörda
fastighetsägarna.
Då detta, som nyss nämnts, icke kan ske genom att återställa dispositionsrätten
till marken, har övervägts om — i enlighet med motionärens önskemål
— en omräkning skulle kunna ske av de utgivna ersättningsbeloppen.
Med hänsyn till den prejudicerande verkan, som en sådan omräkning skulle
få beträffande andra fastighets- och nyttjanderättsförvärv, måste en dylik
åtgärd på det bestämdaste avstyrkas.
En annan tänkbar utväg är att till vederbörande fastighetsägare återställa
avverkningsrätten till skogen på de arrenderade områdena. En sådan åtgärd
synes kunna genomföras utan att vitala militära intressen bli lidande, om
vissa villkor förknippas med återställandet. Ur maskeringssynpunkt krävs
sålunda, att avverkning endast får ske efter utstämpling verkställd genom
vederbörande militära myndighets försorg. Med hänsyn till sekretessen bör
vid avverkningen endast få användas personal, som godkännes av den militära
myndigheten. För att säkerställa rätten att utbygga anläggningarna erfordras
slutligen, att kronan förbehålles rätt att utan ersättning företaga de
avverkningar, som betingas av militära skäl. Därvid skulle dock det avverkade
virket tillfalla fastighetsägaren. Sker avverkning i strid med dessa villkor,
skulle avverkningsrätten helt återgå till kronan.
Skulle angivna utväg väljas, torde det ur rättvisesynpunkt knappast kunna
undvikas att låta ägarna till de stamfastigheter, från vilka mai’kområden
försålts till kronan, få motsvarande avverkningsrätt på de i kronans ägo varande
områdena.
Chefen för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen äro väl medvetna
om att ett återställande av skogsavverkningsrätt enligt angivna principer
komme att vara förknippat med betydande svårigheter. Sålunda lärer återställandet
få förenas med skyldighet för vederbörande fastighetsägare att
gälda ersättning till kronan för återfåendet av rätten, därvid det kan bli
vanskligt att utforma normerna för ersättningen. De största svårigheterna
att skapa rättvisa torde emellertid uppkomma därigenom, att betydande avverkningar
utförts på vissa av de ifrågavarande områdena — främst sådana i
kronans ägo — medan på andra områden avverkningar varit obetydliga eller
alls icke förekommit.
Chefen för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen anse sig emellertid
böra tillstyrka att en utredning verkställes i syfte att närmare undersöka,
om de skisserade åtgärderna kunna leda till åsyftat resultat och äro
praktiskt genomförbara. Skulle så befinnas vara fallet, bör utredningen
framlägga erforderliga förslag till åtgärder i varje särskilt fall.
RICHARD ÅKERMAN
Chef för förvarsstaben
Carl Eric A lin (/ren
32
Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1956
Bilaga B
Till riksdagens statsutskott
Genom nådig remiss den 29 maj 1956 har försvarets fastighetsnämnd anmodats
att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över inom riksdagens
andra kammare av herr Larsson i Hedenäset (II: 72) väckt motion
om återförande till de ursprungliga fastigheterna av vissa av 1942 års militära
markersättningsnämnd inköpta och arrenderade markområden i Norrbottens
län.
Med anledning härav får försvarets fastighetsnämnd anföra följande.
Nämnden har till en början tagit kontakt med vissa av de personer, som
deltagit i de i motionen omförmälda förhandlingarna rörande markanskaffning
i Norrbottens län och därvid gjort sig underrättad beträffande riktlinjer
och förfaringssätt vid förhandlingarna. Vissa av nämnden delegerade
ha vidare avlagt besök inom ett antal av de markområden, som sålunda
med ägande- och nyttjanderätt förvärvats. I samband därmed har nämnden
tagit kontakt dels med representanter för de militära myndigheter,
som för närvarande handha förvaltningen av omförmälda områden, dels
ock med vissa i orten bosatta personer. Vid sammanträffande med ortsrepresentanterna
har nämnden sökt informera sig om ortsbornas uppfattning
av förenämnda förhandlingar och om de genom motionen aktualiserade
problemen.
Nämnden har därjämte tagit del av det yttrande över motionen, som chefen
för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen gemensamt avgivit
till statsutskottet.
Vad angår frågan om återförande till de ursprungliga fastigheterna av
mark, som nu disponeras av kronan, anser nämnden de av chefen för försvarsstaben
och fortifikationsförvaltningen framförda militära skälen för
bibehållande av ifrågavarande markområden under försvarets disposition
bärande.
Nämnden kan icke heller anse det motiverat med en allmän omprövning
av de en gång träffade uppgörelserna. Nämnden ansluter sig därför till den
av chefen för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen uttalade uppfattningen,
att en omräkning av utgivna ersättningsbelopp icke bör ifrågakomina.
I motionen ha berörts de avverkningar, som av kronan verkställts på de
förvärvade eller arrenderade markområdena. Då ifrågavarande markområden
anskaffades, skedde detta uteslutande av militära skäl och icke med
tanke på att för kronan vinstgivande avverkningar skulle göras. Nämnden
inser väl att de mera omfattande avverkningar, som av militära skäl numera
måst göras, av vederbörande markägare uppfattats som en avvikelse
från vad som vid de ursprungliga förhandlingarna kan ha ställts i utsikt.
Under rådande förhållanden finner nämnden den i chefens för försvarsstaben
och fortifikationsförvaltningens yttrande ifrågasatta åtgärden att återställa
avverkningsrätten till skogen på de arrenderade områdena respektive
upplåta avverkningsrätt till ägarna av de stamfastigheter, från vilka markområden
försålts till kronan, vara en utväg som möjligen kan befinnas vara
ägnad att mildra olägenheterna av kronans disposition av ifrågavarande
Statsutskottets utlåtande nr i74 år 1956
33
markområden. Dessa olägenheter kunna i vissa fall vara ytterligt obetydliga
och i andra fall mer eller mindre kännbara. Detta förhållande liksom
frågan om inverkan av redan verkställda avverkningar samt olikheter beträffande
vad som på olika områden i framtiden kan få uttagas, gör emellertid
att en återgång av avverkningsrätten kan bli av mycket skiftande värde
för de olika fastighetsägarna.
Fastighetsnämnden är sålunda liksom chefen för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen
väl medveten om att ett återställande av skogsavverkningsrätt
enligt de i försvarsstabens och fortifikationsförvaltningens
yttrande skisserade riktlinjerna konime att vara förenat med betydande
svårigheter. Nämnden är därför angelägen understryka, att åtgärder enligt
angivna riktlinjer givetvis icke kunna komma i fråga, om därigenom skulle
komma att tillskapas nya och måhända mera omfattande irritationsanledningar
än de redan förefintliga. Emellertid har nämnden intet att erinra
mot att en utredning verkställes i syfte att närmare undersöka, om de skisserade
åtgärderna kunna leda till åsyftat resultat och äro praktiskt genomförbara.
Undersökningen, som bör anförtros ett särskilt utredningsorgan,
bör i första hand inriktas på att närmare klargöra riktlinjerna för eventuella
åtgärder och belysa de verkningar, som skulle kunna uppkomma om
de tillämpades på olika typiska fall. På angivna stadium av utredningsverksamheten
bör inga förhandlingar med markägare förekomma. Resultatet
av dessa principiella undersökningar bör redovisas för och bedömas av
Kungl. Maj :t, innan några förslag till konkreta åtgärder i de särskilda fallen
utarbetas.
I handläggningen av ifrågavarande ärende, varom samtliga varit ense,
hava deltagit undertecknad ordförande, samt ledamöterna Berg, Ahlberg,
Brandberg, Gillström, Höijer, Silfverberg och öjborn samt experterna von
Greyerz, Myrman, Lange och Lidström.
Stockholm den 25 september 1956
Försvarets fastighetsnämnd
ERIC WESSTRÖM
C. F. von Horn
3 Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 170—174
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1956:363 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för sjöräddning sväsendet jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten