Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1956

1956-11-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:175, Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1956

1

Nr 1?5

Utlåtande i anledning au väckta motioner om utredning angående

samhälleliga stödåtgärder för invalidiserade

barn, som vårdas i hemmen.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Mossberger och Pettersson (I: 62) och den andra inom andra kammaren

av herr Bengtsson i Varberg m. fl. (II: 129) har hemställts, att riksdagen

hos regeringen begär utredning av behovet av och förutsättningarna för

samhälleliga stödåtgärder för invalidiserade barn, som vårdas i hemmen.

Motionärerna har till stöd för sitt yrkande anfört följande.

Socialstyrelsen har i sina anslagsäskanden till årets riksdag bl. a. föreslagit

att gällande inskränkningar i rätten till allmänt barnbidrag för vissa

handikappade barn skall borttagas. Det gäller här barn, som är intagna på

vissa anstalter för invalidiserade barn och vilkas barnbidrag indrages under

den tid de vistas på anstalten. Socialstyrelsen framhåller, att föräldrarna

även under anstaltsvistelsen har utgifter för kläder och annan utrustning

till barnen. Därjämte påpekas, att dessa barns olyckliga belägenhet även

skapar särskilda utgifter för föräldrarna.

Här beröres ett förhållande, som hittills i alltför ringa grad uppmärksammats

av statsmakterna. De föräldrar, som i största möjliga utsträckning

önskar vårda sina invalidiserade barn i hemmet, har haft mycket litet stöd

i denna strävan. I fråga om ekonomisk hjälp har de varit hänvisade till

socialvårdsunderstöd, där inkomsten icke lagt hinder i vägen för denna

hjälpform.

I socialstyrelsens nyss nämnda framställning avses de barn, som på grund

av skolplikt under större delen av sin uppväxttid vistas på internat. Del

finns emellertid också en kategori handikappade barn, vilka på grund av

mycket svår invaliditet eller obildbarhet ej kan tillgodogöra sig särskolornas

undervisning. En del av dessa barn blir tidigt omhändertagna för vård på

anstalt, men i en del fall blir de kvar i hemmet hos föräldrarna. I dylika

fall läggs ofta mycket tunga bördor på föräldrarna. Kostnaderna för läkarvård,

bandage, proteser, medicin in. in. blir i många fall dryga. De största

uppoffringarna — både personligt och ekonomiskt — medför emellertid

den ständiga övervakningen och passningen av barnet. Modern i eu sådan

familj kan aldrig tänka sig alt hinna med något förvärvsarbete vid sidan av

hemsysslorna, om man inte har en särskilt kvalificerad hemhjälp. Hon är

bunden vid hemmet under eu lång följd av år.

Att föräldrar till fysiskt och psykiskt handikappade barn har eu ytterst

krävande och ofta övermäktig uppgift står klart för envar. Ändå finns det

nog många sådana föräldrar, som gärna skulle ta på sig den svåra uppgiften,

om de såge någon möjlighet afl lösa det ekonomiska problemet. Under nu1

Dihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 175

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1956

varande förhållanden måste sannolikt anstaltsvård tillgripas i många fall,

där ett större ekonomiskt bidrag skulle möjliggöra hemvård.

Detta är beklagligt ur flera synpunkter. Dels torde det i de flesta fall vara

önskvärt för barnets personliga utveckling, om det får stanna i hemmiljön

så länge som möjligt, och dels är anstaltsvård en ur samhällsekonomisk

synpunkt dyrbar utväg, som endast är försvarlig om den motiveras av skolundervisning

eller medför uppenbara fördelar ur behandlingssynpunkt.

Hur ett statligt bidrag till de invalidiserade barnens vård skulle utformas

— som en helt ny bidragsform eller i anslutning till någon redan existerande

form, t. ex. de särskilda barnbidragen — anser vi oss ej böra ta ställning

till, innan frågan blivit närmare utredd. Det kan i anslutning härtill nämnas,

att när det invalidiserade barnet fyllt 10 år, erhåller det rätt till pension

och vårdtillägg.

Över motionerna har, efter därom gjord framställning, medicinalstyrelsen

och socialstyrelsen avgivit yttranden.

Medicinalstyrelsens yttrande är av följande lydelse.

Det finnes en hel del föräldrar, som i det längsta vilja försöka vårda sina

invalidiserade barn i hemmet eller, om så ej är möjligt, i annan form av

öppen vård. Många sådana föräldrar måste dock känna det ytterst betungande

att, utom den börda det i och för sig innebär att ha ett dylikt handikappat

barn, dessutom få vidkännas stora ekonomiska uppoffringar till följd av (ten

obetydliga hjälp i form av understöd, som f. n. lämnas. Det synes sålunda

medicinalstyrelsen i hög grad motiverat, att ekonomiska möjligheter skapas

för familjerna att vårda sina invalidiserade barn så länge och i den mån de

ha uthållighet nog att vilja göra det. Bristande vårdmöjligheter för kroniskt

sjuka barn, invalida barn och psykiskt efterblivna barn föreligger också. Det

torde dock vara svårt att utan material, som framlagts genom en utredning

på området, bedöma vilka former av fysisk och psykisk invaliditet det kan

bliva fråga om för att stödåtgärder skola vidtagas, vilken form dessa skola

taga, den lämpligaste avvägningen mellan hem- och anstaltsvård etc. Styrelsen

kan i detta sammanhang meddela, att en undersökning av antalet kroniskt

sjuka barn och invalida barn, vilka vårdas å sjukhus, barnhem och

andra vårdanstalter, f. n. pågår inom medicinalstyrelsen och socialstyrelsen.

Under åberopande av det ovan anförda får medicinalstyrelsen för sin del

tillstyrka, att den av motionärerna ifrågasatta utredningen må komma till

stånd.

Socialstyrelsen har anfört följande.

Tankegången i ifrågavarande motioner sammanfaller med den uppfattning

socialstyrelsen framfört i sitt yttrande den 5 januari 1956 över 1954

års familjeutrednings betänkande, Samhället och barnfamiljerna. Styrelsen

har där, med konstaterande att familjeutredningen helt förklarligt haft normalfamiljernas

förhållanden som utgångspunkt för sin målsättning, påpekat,

att det finns en hel del familjer, som tyngs ned av sådana förhållanden som

ett kroniskt sjukdomstillstånd hos någon familjemedlem eller vissa defekter

hos barnen eller andra speciella svårigheter. Möjligheterna att bisträcka

dessa familjer är alltjämt små. Vid en intensifiering av de familjepolitiska

åtgärderna får man därför icke helt bortse från dessa särproblem utan söka

i möjligaste mån få fram samhällsåtgärder, syftande till att bistå medborgarna

i dylika nödsituationer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 195<>

3

Under de senaste åren har samhället i fråga om både barn och vuxna fått en

ändrad inställning gentemot anstaltsvård. Man har ganska allmänt insett

nackdelarna av kollektiv vård, och man har sökt att i onödan undvika intagning

på anstalt. Denna förändrade uppfattning har i avseende å barn och

ungdom lett fram till en intensifierad familjevård — fosterhemsvård i stället

för barnhemsvård, feriehem som komplement till kolonier, externatsvård

för psykiskt efterblivna som komplement till sluten anstaltsvård etc. Från

föräldrarnas sida har framträtt ökade önskemål att behålla sina barn i hemmet.

Denna senare tendens måste ur barnens synpunkt hälsas med största

tillfredsställelse. Samhället har på sätt och vis även sökt animera föräldrar

i deras strävanden att behålla barnen hemma, exempelvis genom kurser för

mödrar med handikappade barn och genom kuratorsverksainhet på skilda

områden.

Det råder emellertid ingen tvekan om att detta oaktat föräldrar i denna

situation mången gång står inför betydande svårigheter icke blott i fråga

om personliga uppoffringar utan även ekonomiskt sett. Anstaltsvården kan

på sina håll vara helt kostnadsfri och föräldrarna slipper härigenom både

personligt och ekonomiskt ansvar. Man har i strävandena att skapa erforderligt

antal institutioner och fullgoda anstalter tappat bort de svårigheter,

som familjer med hemmavarande handikappade barn har. Ur både barnens

och samhällsekonomisk synpunkt är detta att beklaga.

SociaIstyx-elsen vill understryka angelägenheten av att berörda fråga snarast

utredes.

Utskottet. De statliga stödåtgärderna när det gäller psykiskt och fysiskt

handikappade barn har övervägande gått ut på att skapa vidgade möjligheter

till anstaltsvård av olika slag. Såsom motionärerna anfört torde det

emellertid finnas ett icke obetydligt antal föräldrar, som trots stora uppoffringar

av både personlig och ekonomisk natur, i det längsta söker vårda

sina invalidiserade barn i hemmen. Sannolikt finns det även bland de föräldrar,

som nu har handikappade barn på anstalt, åtskilliga vilka skulle

föredra att vårda dem i hemmen, om icke ekonomiska skäl hindrat därifrån.

Att skapa gynnsammare betingelser för en sådan utveckling synes utskottet

stå väl i överensstämmelse med den under senare år alltmer utbredda uppfattningen

att kollektiv vård bör i möjlig mån undvikas där sådan icke är

påkallad av medicinska eller andra hänsyn.

Utskottet anser därför i likhet med både medicinalstyrelsen och socialstyrelsen

att den av motionärerna väckta frågan om statliga stödåtgärder

för att underlätta vård i hemmen av invalidiserade barn bör närmare utredas.

Som motionärerna framhållit bör i första hand behovet härav undersökas.

Den undersökning, som enligt vad medicinalstyrelsen meddelat utföres

inom de båda nämnda styrelserna rörande antalet kroniskt sjuka eller

invalidiserade barn, vilka vårdas å sjukhus in. fl. vårdanstalter, torde därvid

kunna lämna viss ledning. Beträffande formen för eventuella stödåtgärder

har motionärerna framfört tanken på ett särskilt statsbidrag eller ett

bidrag i anslutning till någon redan existerande form. Utskottet vill med anledning

härav endast framhålla, att frågan i första hand synes böra prövas

antingen i anslutning till folkpensioneringen, vilken f. n. omfattar invalidi
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1956

serade barn från och med 16 års ålder, eller i anslutning till de familjepolitiska

åtgärderna.

Inom socialdepartementet pågår f. n. ett omfattande utredningsarbete rörande

såväl folkpensioneringen som familjepolitiken. Det synes utskottet

ligga nära till hands, att den av motionärerna aktualiserade frågan upptas

till prövning i samband med detta utredningsarbete eller eljest i den ordning

som Kungl. Maj :t må finna lämplig.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av motionerna I: 62 och

II: 129 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 6 november 1956

På statsutskottets vägnar:

KARL WARI)

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har näruaril

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, fröken Andersson, herrar Hesselbom, Påhlsson, Gustaf Andersson,

Sundelin, Birger Andersson, Ragnar Persson, Thun, Lodenius, Holmqvist,

Söderberg och Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde. Andersson i

Malmö, fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors, Nihlfors, Cassel,

Gustafsson i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Almgren, Andreasson, Nelander,

Mellqvist och Hansson i Önnarp.

661678 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:364 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning angående samhälleliga stödåtgärder för invalidiserade barn, som vårdas i hemmen. s. 1 i texten