Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om tillägg å tjänstelivränta m. m. provisoriskt rörligt

1956-11-06 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:178, Utlåtande i anledning av väckt motion om tillägg å tjänstelivränta m. m. provisoriskt rörligt

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1956

11

Nr 17S

Utlåtande i anledning av väckt motion om

tillägg å tjänstelivränta m. m.

provisoriskt rörligt

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Nihlfors m. fl. väckt motion (II: 463)

har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om skyndsam utredning i syfte att som ett provisorium införa rörligt

tillägg å tjänstelivränta av samma slag som dylikt tillägg å tjänste- eller

familjepension samt att utforma förslag till särskilt livräntebesked att utdelas

vid avgång ur tjänst.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.

Enligt gällande bestämmelser kan den som avgår ur statens tjänst från

pensionsberättigad befattning utan att ha kommit i åtnjutande av tjänstepension,

i vissa fall erhålla tjänstelivränta. Denna utgår i regel fr. o. in.

65 års ålder (uppskjuten livränta) eller före denna tidpunkt om vederbörande

blivit varaktigt oförmögen till arbete och på grund därav erhållit folkpension

(förtidslivränta). På denna livränta utgår icke rörligt tillägg.

I en år 1948 till Kungl. Maj :t riktad framställning har Landsorganisationens

statstjänarkartell och Tjänstemännens centralorganisation gemensamt

begärt en allmän översyn av de statliga pensionsreglementena. I denna framställning

riktades uppmärksamheten särskilt på utformningen av tjänstelivräntan

ur bl. a. oantastbarhetssynpunkt. Organisationerna framhöll även

behovet av förenkling och det önskvärda i att rörligt tillägg utgick även på

tjänstelivränta liksom fallet är på tjänstepension och familjepension. Även

andra synpunkter på tjänstelivräntans utformning och tiden för dess utbetalande

redovisades i nämnda framställning.

Först i början av år 1951 tillsattes den begärda utredningen, i vilkens

direktiv givetvis återfinnes problemet med tjänstelivräntan. Det sägs dar

att den kritik, som riktats mot det statliga pensionssystemet, till väsentlig

del torde gälla den hittillsvarande konstruktionen av tjänstelivräntan. Utredningen

borde därför förutsättningslöst undersöka, såväl huruvida tjanstelivräntan

bör bibehållas som en från tjänstepensionen i viss mån avvikande

förmån och i vilka avseenden i sådant fall jämkningar bör vidtagas i beräkningsgrunderna

och utgåendet, som ock huruvida andra foimer bör sökas

för att bereda en pensionsförmån på grund av anställningen till den som

i förtid avgår från densamma.

Ännu efter fem år har 1951 års pensionsutredning icke lagt fram nagot

betänkande, ehuru ett principbetänkande ett par år i rad förklarats snart

skola framläggas. Det finns därför skäl ifrågasätta, om icke en provisorisk

lösning skulle kunna uppnås inom en snar framtid om här ovan redovisat

problem överlämnas till särskild beredning av sakkunniga. Otåligheten hos

dem som personligen berörs har naturligen ökat i takt med penningvärdets

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1956

fall, för vilket de icke kunnat kompenseras enär rörligt tillägg inte utgår. Då

den förenämnda framställningen från organisationerna ingavs var nämnda

tillägg 12 procent för tjänste- och familjepensionstagare — nu är tillägget

mer än 5 gånger detta procenttal. Ett exempel må tillåtas för att belysa

de nuvarande stora skillnaderna mellan tjänstepension och tjänstelivränta

vid samma antal tjänstår.

En person A får statlig pensionsberättigad tjänst vid 20 års ålder och

lämnar statstjänsten efter 30 år, då han uppnått 50 års ålder och är placerad

i 15 lönegraden. Vid 65 års ålder — således 15 år senare — erhåller han

en livränta på 3 096 kronor. Intet rörligt tillägg utgår. En person B börjar

däremot sin statstjänst i pensionsberättigad befattning först vid 35 års ålder

och avgår efter 30 tjänstår, som ger full pension, vid 65 års ålder med

tjänstepension. Inräknat rörligt tillägg på f. n. 65 procent utgör pensionen

i 15 lönegraden 7 662 kronor, alltså en mer än dubbelt så hög pension, som

kan kallas värdebeständig.

De 30 åren i statstjänst ger som synes väsentligt olika pensionsresultat,

beroende på vilken del av den anställdes liv de tillhör. De yngre mera kraftfulla

åren ger mindre i pensionsutbyte, vilket ter sig minst sagt besynnerligt.

Som tidigare nämnts är problemet av den storleken att det synes oss rimligt

och tillbörligt att åtminstone en provisorisk lösning åstadkommes, i avvaktan

på vad 1951 års pensionsutredning kan komma fram till inom en

framtid, som verkar mer avlägsen än någonsin, eftersom frågan om den

allmänna pensionsförsäkringen även torde föras in i sammanhangen. En

linje efter vilken ett provisorium skulle ganska snabbt kunna uppnås vore

införande av rörligt tillägg å tjänstelivränta.

Slutligen vill vi i detta sammanhang även ta upp frågan om på vad sätt

den livränteberättigade skall få besked om sin rätt. F. n. torde olika praxis

vara rådande bland myndigheterna. Man kan emellertid tänka sig ett särskilt

livräntebesked, som lämnas till den som i förtid slutar sin anställning

hos staten. Å beskedet torde anges storleken av livräntan samt under vilka

förutsättningar och vid vilken tidpunkt den börjar utgå.

Över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, 1951 års pensionsutredning avgivit yttrande (se bilaga till

detta utlåtande).

Utskottet. Såsom framgår av 1951 års pensionsutrednings ovan angivna

yttrande över den väckta motionen, har utredningen inlett undersökningar

syftande till att åstadkomma en förbättring i livränteförmånernas belopp.

Enligt vad utredningen meddelat, lärer förslag i detta ämne vara att emotse

inom den närmaste tiden. Jämväl det i motionen berörda spörsmålet om särskilt

livräntebesked avses härvid skola behandlas. Då således syftet med den

väckta motionen numera får anses tillgodosett, hemställer utskottet,

att motionen II: 463 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 6 november 1956

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Närvarande: se under utlåtandet nr 176.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1956

13

Bilaga

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 13 februari 1956 har Kungl. Maj :t anbefallt 1951 års

pensionsutredning att till riksdagens statsutskott avgiva utlåtande över den

i andra kammaren av herr Nihlfors in. fl. väckta motionen nr 463, vari på

anförda skäl hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om skyndsam utredning i syfte att som ett provisorium införa

rörligt tillägg å tjänstelivränta av samma slag som dylikt tillägg å tjänsteeller

familjepension samt att utforma förslag till särskilt livräntebesked att

utdelas vid avgång ur tjänst.

Till besvarande av remissen får 1951 års pensionsutredning anföra följande.

Den mest betydelsefulla av de i motionen berörda frågorna gäller storleken

av det belopp, varmed inom statlig personalpensionering pensionsförmån

— betecknad såsom tjänstelivränta — utgår till den som i förtid och utan

att pensionsfall föreligger lämnar sin tjänst. Då denna fråga upptages till

granskning i motionen, sker detta uteslutande ur synpunkter som gälla relationen

mellan å ena sidan beloppet av denna förmån och å andra sidan beloppet

av hel pension för den som fram till pensionsåldern kvarstår i statstjänsten.

Motionärerna ha fäst uppmärksamheten på att rörligt tillägg icke

utgår i det förra men väl i det senare fallet och med beaktande av att sådant

tillägg numera utgör en väsentlig del av hel pension väckt tanken på att

införa ett rörligt tillägg även på tjänstelivräntan.

1951 års pensionsutredning har enligt sina direktiv att vid övervägandena

angående den framtida utformningen av den statliga personalpensioneringen

beakta huru annan personalpensionering är uppbyggd. Enligt utredningens

uppfattning är det därför vid en bedömning av den i motionen berörda frågan

till en början av vikt att uppmärksamma, att den pensionsförmån, som

utgår vid kvarstående i statstjänsten till normal pensionsålder, i avsevärd

mån skiljer sig från ålderspensionerna inom annan, särskilt privat personalpensionering.

Med hänsyn härtill kan det icke vara befogat att utan vidare

laga beloppet av hel pension inom den statliga pensioneringen till utgångspunkt

för en bedömning av den uppskjutna livräntan.

Mellan den statliga personalpensioneringen och olika typer av privat personalpensionering

förekomma mycket betydande olikheter i fråga om avvägningen

av beloppet av hel tjänstepension. Dessa olikheter bestå bl. a. till en

del i att den vid en viss tidpunkt gällande pensionsgrundande löneinkomsten

bestämmes på olika sätt i förhållande till den vid samma tid gällande totala

löneinkomsten. Till en annan del gälla olikheterna »pensionsfaktorn», som

anger den kvotdel eller det antal procent hel pension skall kunna utgöra av

den pensionsgrundande löneinkomsten, exempelvis 2/3 eller 60 %. I nu angivna

hänseenden är det förhållandevis lätt att åskådliggöra effekten av olikheter

mellan pensionssystemen. Det kan konstateras, att den statliga pensioneringen

ur de angivna båda synpunkterna i allmänhet är minst lika förmånlig

som annan personalpensionering. Härutöver föreligga emellertid

högst betydande olikheter de skilda personalpensionssystemen emellan i fråga

om vilken lids löne- och pensionsförhållanden, som återspeglas i de utgående

pensionernas belopp.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1956

Utgår man från löneförhållandena vid tiden för pensionsavgången, finner

man att betydande olikheter förekomma i fråga om dels den utsträckning, i

vilken pensionen påverkas av vederbörandes egna löneförhållanden under den

förflutna delen av tjänstetiden, dels den utsträckning, i vilken pensionen under

sitt fortsatta utgående påverkas av då rådande löneförhållanden för dem,

som då äro i aktiv tjänst hos arbetsgivaren. Eftersom individuella löneökningar

självfallet äro långt vanligare än individuella löneminskningar och

vidare den allmänna löneutvecklingen till helt övervägande del går i stigande

riktning för att kompensera penningvärdesfall och därutöver bereda standardförbättringar,

kommer en pensionering i alla normala fall att bereda

större förmåner i ju mindre grad löneförhållandena under den förflutna delen

av tjänstetiden och i ju högre grad den fortsatta löneutvecklingen under

vederbörandes pensionärstid beaktas vid pensionsbestämningen. I båda dessa

avseenden är den statliga personalpensioneringen mycket förmånlig för de

anställda. Inom denna påverkas icke pensionernas storlek av att de löner,

som tillämpas vid avgången, icke varit gällande under hela tjänstetiden, i

vidare mån än att pensionen för det fall att befordran skett senare än 2 år

1 dag före pensionsålderns inträde beräknas på grundval av ett medeltal av

de högsta löner, som vid avgången gälla för de under den senaste treårsperioden

innehavda tjänsterna. Vidare har den allmänna löneutvecklingen efter

pensionsavgången regelmässigt beaktats genom det rörliga tillägg, som år

för år beviljats på pensionens genom pensionsordningen bestämda grundbelopp.

Inom städernas och landskommunernas personalpensionering — landstingens

personalpensionering är i stort sett ordnad på samma sätt som statens

— är den period före avgången, vars löneförhållanden genom medeltalsberäkning

beaktas, utsträckt till i allmänhet 6 år 8 månader, och inom

privat pensionering är det vanligt att löneökningar genom befordran under

de sista 10 eller 15 åren före avgången antingen ej alls eller endast till en

viss del inverka på pensionsbestämningen. Inom privat pensionering torde

det även förhålla sig olika i fråga om inverkan på pensionsbestämningen av

generella löneökningar under åren närmast före pensionsavgången, och i

den mån höjning av redan beviljad pension förekommer, torde fråga närmast

vara om en kompensation för penningsvärdesfall efter tämligen summariska

grunder.

Den statliga personalpensioneringen utmärkes vidare av att man på liknande

sätt i mycket långtgående utsträckning låter pensionen utgå med tillkimpning

av aktuella pensionsbestämmelser med bortseende från att mindre

förmånliga pensionsbestämmelser kunna ha varit gällande för vederbörande

under en större eller mindre del av tjänstetiden eller rentav under hela tjänstetiden.

Vid de förbättringar i pensionshänseende, som åstadkommits genom

pensionsregleringar, har pensionen för den som därefter avgått, kanske endast

någon dag efter det att nytt pensionsreglemente blivit å honom tillämpligt,

helt och hållet bestämts såsom om detta reglemente varit gällande för

vederbörande under hela hans tjänstetid. En liknande effekt har åstadkommits

beträffande redan utgående pensioner, som beviljats från tidpunkt före

den 1 juli 1947, genom att dessa i anslutning till 1947 års pensionsreglering

omreglerats att utgå med det belopp, som enligt 1947 års pensionsregleinenten

skulle ha gällt för i princip de tjänster (lönegrader) vederbörande

innehaft under sin tjänstetid.

Beträffande ålderspensionens beroende av antalet tjänstår gäller i allmänhet

inom den statliga pensioneringen på samma sätt som inom den kommunala

och i mycket betydande utsträckning även den privata pensioneringen,

att till den som vid avgången kan tillgodoräkna 30 eller flera tjänstår utgår

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1956

15

hel pension men att till den som därvid kan tillgodoräkna färre antal tjänstår

än 30 utgår avkortad pension, vars belopp utgör så stor del av hel pension

som svarar mot förhållandet mellan antalet uppnådda tjänstår och 30.

Vid exempelvis 45, 40, 35 eller 30 tjänstår — vilka antal tjänstår under förutsättning

av 65 års pensionsålder normalt uppnås vid inträde i pensioneringen

vid respektive 20, 25, 30 och 35 års ålder — utgår alltså hel pension

eller per tjänstår respektive = 2,22 %, = 2,50 %, = 2,86 %,

i no

— = 3,33 % av hel pension. Vid 25, 20, 15, 10 eller 5 tjänstår — vilka antal

oU

tjänstår under samma förutsättning kunna uppnås om åldern vid inträdandet

i pensioneringen är respektive 40, 45, 50, 55 och 60 år — utgår avkortad

, . 100 • 25 __ __ „ 100 • 20 „„ c/ 100 • 15

pension med respektive --0-A— = 83,33 %,-— = bo,b/ %,

30

30

30

50 %,

100

-—— = 33,33 % och —-- =16,67 % av hel pension eller per

oU oU

tjänstår ^

3,33 % av hel pension. Den normala pensionsberäkningen ka
-

rakteriseras alltså ingalunda av att under varje tjänstår intjänas ett enhetligt

antal procent av hel pension, i vilket fall pensionen vid 40, 35, 30, 25, 20,

15, 10 och 5 tjänstår skulle ha uppgått till respektive 88,89, 77,78, 66,67,

55,56, 44,44, 33,33, 22,22 och 11,11 % av den pension som kunde utgå vid 45

tjänstår, i stället för —såsom nu är fallet— respektive 100, 100, 100, 83,33,

66,67, 50,00, 33,33 och 16,67 % av maximipensionen.

Till fullständigande av bilden av den normala ålderspensionsbestämningen

inom personalpensioneringen må beträffande den statliga pensioneringen

tillfogas dels att inom denna i betydande utsträckning tillämpas lägre pensionsåldrar

än inom annan pensionering — även i fall, där göromålen äro

av i princip samma art som inom andra arbetsgivares områden — dels att i

anslutning härtill för vissa fall kravet på tjänstår för hel pension reducerats

till mindre antal än 30 (i så fall vanligen 25 men i vissa fall 20 och beträffande

förordnandepensionerna 18 eller 12 år), dels att en liknande reduktion

för vissa fall genomförts även av det skälet, att man räknat med att

behöva rekrytera personal från enskild tjänst. Den statliga personalpensioneringen

är härvidlag närmast utformad på sådant sätt som om pensionsrätt

ej funnes vid icke-statlig anställning, och tanken på samordning av hos

olika arbetsgivare successivt intjänta pensionsdelar till en ur försörjningssynpunkt

lämplig totalpension har på det hela taget icke kommit till något

uttryck inom den statliga personalpensioneringen.

Det förhållandet att staten för de normala pensionsfallen i olika avseenden

tillämpar förmånligare grunder än andra pensionsgivare, i varje fall

flertalet av de privata, har hittills icke ansetts utgöra anledning att låta

dessa förmånligare grunder slå igenom också beträffande bestämningen av

pensionsförmånen för den som i förtid och utan att fråga är om invalid-,

sjukpensions- eller s. k. förtidspensionsfall lämnar statstjänsten. Tjänstelivräntan

har m. a. o. icke omedelbart härletts ur de statliga ålderspensionsgrunderna

utan konstruerats såsom en särskild, ålders-, invalid-, sjuk- och

förtidspensionerna i princip sidoordnad pensionsform, som närmast avses

skola vara i stort sett likvärdig med den pension, som i motsvarande fall

skulle kunna — om man beaktar ej endast avkortningsgrunderna utan pensioneringsgrunderna

i sin helhet — tänkas ha utgått vid anställning i privattjänst

under motsvarande tid och med motsvarande lön. Det är självfallet

att denna riktpunkt måste kunna medföra att tjänstclivräntan kommer att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1956

framstå såsom oförmånlig i jämförelse med den statliga personalpension,

som skulle ha utgått, om vederbörande kvarstått i statstjänsten fram till

pensionsåldern; till stor del är detta endast en spegelbild av den statliga

ålderspensioneringens förmånlighet i jämförelse med den privata ålderspensioneringen.

I överensstämmelse härmed står, att den statliga uppskjutna livräntan i

motsats till den statliga ålderspensionen icke påverkas av omständigheter

som efter avgången ur tjänst inträffa för dåvarande aktiva, såsom av löneförändringar

eller av ändrade pensionsförhållanden för dessa. Såsom förut

nämnts genomföres inom den privata pensioneringen icke med någon regelmässighet

efterreglering ens av ålderspensionerna, och det lärer knappast i

något fall förekomma att en efterreglering sker av »fribrevsförmånerna»

till den som avgått ur arbetsgivarens tjänst i förtid utan att pensionsfall

förelegat.

En annan konsekvens av den angivna riktpunkten för livräntekonstruktionen

är, att de speciella anordningar i fråga om låg pensionsålder och ett

till 25 eller mindre reducerat antal tjänstår för hel pension, som i viss utsträckning

finnas inom den statliga i motsats till inom den privata pensioneringen,

icke ansetts böra erhålla motsvarighet i fråga om tjänstelivräntan.

Denna utgår sålunda från en pensionsålder av 65 år och beräknas med utgångspunkt

från den pension, som vid kvarstående i tjänst till nämnda

ålder skulle ha erhållits, därest för hel pension krävts minst 30 tjänstår.

För att helt genomföra den nämnda tankegången att inom statlig pensionering

eftersträva i stort sett samma förmåner vid förtidsavgång som inom

privat pensionering skulle ha krävts, att man även i övrigt för de i förtid ur

statstjänst avgående personerna tillämpat ett pensionssystem av samma innebörd

som ifrågakonnner vid privatanställning. Beträffande bestämningen

av den ålderspension, i förhållande till vilken fribrevspensionen skulle avvägas,

skulle ha erfordrats, dels att förhållandet mellan vid viss tidpunkt

pensionsgrundande lön och total lön reglerats på i stort sett samma sätt

som inom privat pensionering — med tillämpning av liknande anordningar

i fråga om absolut »pensionstak» eller successiv »avtrappning» som förekomma

inom privat pensionering — dels att ungefär samma pensionsfaktor

som inom privat pensionering tillämpats, dels att man för den som avginge

förhållandevis nära pensionsåldern antingen bortsett från eller endast till en

viss del beaktat lönehöjningar erhållna efter 50- ä 55-årsåldern. Därefter

skulle livräntan på motsvarande sätt som den privata fribrevspensionen ha

beräknats försäkringstekniskt. Fribrevet skulle härigenom i praktiken ha

kommit att sammansättas av en mängd olika delar, en del beräknad på

grundval av den nominella pensionsgivande lön som erhållits vid anställningstidens

början och övriga delar beräknade på grundval av de olika nominella

ökningar av pensionslönen som sedermera successivt erhållits, och

det skulle alltså ha kommit att återspegla de lägre nominella lönebelopp, som

gällt under anställningstiden. Den försäkringstekniska beräkningen skulle

dessutom, hl. a. med hänsyn till räntefaktorns inverkan, ha medfört att anställningstider

med lika stor lön givit till resultat större fribrevsbelopp, om

de varit förlagda till lägre levnadsålder än om de varit förlagda till högre

levnadsålder.

En sådan konstruktion av den statliga livräntan som nu angivits skulle

alltså ha förutsatt, att man vid sidan av det statliga pensionssystem, som

tillämpas för pensionsfallen, hade ställt ett därifrån helt fristående, efter

förebild av den privata pensioneringen utformat pensionssystem avsett att

tillämpas för livräntefallen och beräknat fribrevspension med tillämpning

härav. Detta skulle uppenbarligen ha ökat pensionsnormernas omfång i

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1956

17

mycket hög grad och medfört en mycket tungrodd administrativ apparat. I

stället har man för ändamålet begagnat sig av vissa för den reguljära statliga

pensioneringen karakteristiska faktorer och med utgångspunkt från dem

konstruerat livräntesystemet. I fråga om reglerna såväl rörande pensionslön

och pensionsfaktor som angående vilken tids löneförhållanden som beaktas

vid livräntebestämningen gäller beträffande livränteberäkningen detsamma

som vid beräkningen av statlig pension, dock att hänsyn tages till lönen vid

den grundnivå, på vilken avvägningen av pensionsreglementets pensionsunderlag

är baserad. Den omständigheten, att under den före nu gällande

pensionsreglementes tillkomst liggande delen av anställningstiden tillämpats

lägre nominella lönebelopp än som motsvaras av detta pensionsreglementes

grundnivå — och gällt mindre förmånliga pensionsnormer än vid avgången

— verkar alltså lika litet neddragande på livräntans belopp som på den statliga

ålderspensionens, och för den som innehaft avgångstjänsten mer än två

år bestämmes livräntan liksom ålderspensionen — oavsett vilka lägre tjänster

han tidigare kan ha innehaft — på samma sätt som om avgångstjänsten

innehafts under hela tjänstetiden. I gengäld inverkar det icke förhöjande på

livräntebeloppet, att på grund av rörliga tillägg lönen vid avgången och

under en längre eller kortare tid före denna kan ha legat på en högre nivå

än den grundnivå, på vilken bestämningen av pensionsunderlaget är baserad,

och vidare tillämpas avkortningsregler, som för kortvariga anställningar vid

låg levnadsålder äro mindre förmånliga än de försäkringsmässiga fribrevsgrunderna.

Bortser man från att i fall, där befordran förekommit under den närmast

före avgången förflutna perioden av 2 år 1 dag, livränteunderlaget bestämmes

på basis av förut angivna medeltalsberäkning, fastställes alltså den

statliga livräntan i mycket skarp motsats till vad som gäller inom annan

personalpensionering helt och hållet på grundval av det pensionsunderlag,

som gäller vid avgången, utan beaktande av tidigare gällande lägre pensionsbelopp.

Livräntan bestämmes på grundval av detta underlag med tilllämpning

i princip av samma procenttal per tjänstår som skolat komma i

tillämpning, om vederbörande kvarstått i statstjänsten till normal pensionsålder.

För den som till pensionsåldern skulle kunnat intjäna respektive 45,

40, 35 och 30 eller färre tjänstår, utgör såsom förut nämnts procenttalet

respektive 2,22, 2,50, 2,86 och 3,33. I de fall då vederbörande vid avgången

uppnått mindre än 30 tjänstår minskas dock nämnda tal med därå beräknade

0,4 % för varje år som fattas i 30; vid avgång efter en uppnådd tjänstetid

av respektive 25, 20, 15, 10 och 5 år tillämpas alltså procenttalet för pensionsberäkningen

multiplicerat med respektive 0,98, 0,96, 0,94, 0,92 och 0,90.

Såsom av det anförda framgår har den omständigheten att på statlig

tjänstelivränta icke utgår rörligt tillägg, ett mycket intimt samband med

personalpensioneringens uppbyggnad i övrigt. Ätt man i enlighet med yrkandet

i motionen skulle oberoende av de olikheter, som på avgörande punkter

finnas mellan ålderspensioneringen inom statlig och särskilt privat personalpensionering,

införa samma anordning med rörligt tillägg på livränta

som på statlig ålderspension, måste 1951 års pensionsutredning för sin del

bestämt avstyrka. Eu sådan åtgärd skulle för övrigt, med hänsyn till att

rörligt tillägg icke utgår på fribrevspensionerna inom vare sig kommunal

eller, såvitt känt, privat pensionering, innebära att den statliga personalpensioneringen

på ytterligare en väsentlig punkt avlägsnades från vad som

är brukligt i fråga om pensionering genom arbetsgivarnas försorg. 1 sammanhanget

må erinras om att såsom redan framhållits 1951 års pensionsutredning

enligt sina direktiv har att undersöka vilka pensioneringsgrunder,

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. G samt. Nr17G—17S

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1956

som tillämpas vid av staten icke handhavd pensionering och överväga i vad

mån det är möjligt att bringa de skilda pensioneringssystemen i samklang.

Då 1951 års pensionsutredning avstyrker bifall till motionen, innebär detla

icke att utredningen anser att nuvarande statliga regler om livränta skulle

innebära den lämpligaste regleringen av en dylik pensionsförmån. Utredningen

har vid sin granskning av den statliga pensioneringen funnit att mot

denna framför allt kan riktas invändningen, att den på ett i viss män slumpartat

sätt ger rätt olika resultat i fall, som äro jämförelsevis likartade, och

detta gäller icke minst i fråga om livränteförmånerna. I motionen har framhållits,

att livräntan efter hand som det rörliga tillägget på ålderspensionens

grundbelopp växer måste komma att minska i värde. 1951 års pensionsutredning

finner uppenbart, att livräntans anknytning till grundnivån

efter hand även måste medföra, att den blir mindre förmånlig än den fribrevspension,

som vid genomgående tillämpning av privata pensioneringsregler

kan beräknas ha tillkommit vederbörande. Med beaktande särskilt

av sistnämnda förhållande, som accentuerats genom de betydande generella

löneökningar, som genomförts under de senaste åren, pågå inom pensionsulredningen

undersökningar syftande till att provisoriskt genomföra en viss

förbättring i livränteförmånernas belopp, och utredningen förutsätter att

förslag i ämnet skall kunna avlämnas i sådan tid, att frågan kan beaktas

i samband med bestämmandet av löner och pensioner under 1957. Vid utarbetande

av förslag i ämnet får i enlighet med direktiven i erforderlig utsträckning

beaktas huru annan personalpensionering än den statliga är beskaffad

och sålunda bland annat övervägas en anordning, genom vilken livräntan

icke anknytes till de momentana löneförhållandena vid avgången

utan göres beroende av löneförhållandena under föregående tid. Det må erinras

om att statsutskottet vid 1953 års riksdag i utlåtande nr 193 uttalat

sig för en större smidighet i nämnda hänseende inom den statliga personalpensioneringen

över huvud taget och att vad utskottet därutinnan anfört

icke föranlett erinran från riksdagens sida.

I förevarande motion har även berörts frågan om ett särskilt livräntebesked

att utdelas vid avgång ur tjänst. Jämväl spörsmålet härom har utredningen

för avsikt att ingå på i sitt blivande förslag rörande uppskjuten livränta.

Med åberopande av det anförda får 1951 års pensionsutredning föreslå,

att förenämnda motion nr 463 i andra kammaren icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Med hänsyn till de uttalanden som gjorts i förevarande motion såväl som

i de samtidigt till utredningen remitterade, av delvis samma motionärer undertecknade

motionerna nr 464 och 566 i andra kammaren, i anledning av

att 1951 års pensionsutredning ännu icke avlämnat betänkande i pensionsfrågan,

vill utredningen i samband härmed starkt understryka, att nödvändiga

förutsättningar härför saknats med hänsyn till det oklara läge, vari

frågan om allmän pensionering hittills befunnit sig, eftersom en dylik pensionering

— hur den än utformas — måste förutsättas medföra behov av

eu genomgripande omgestaltning av såväl statlig som annan personalpensionering.

Med hänsyn till de direktiv, som lämnats den inom socialdepartementet

tillsatta beredningen för behandling av frågan om allmän pensionering,

och det samråd som förutsatts skola ske mellan denna och 1951 års

pensionsutredning, hyser utredningen förhoppning om att förutsättningar

nu utan längre dröjsmål komma att skapas för att utredningen skall kunna

fullfölja sin uppgift.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1956

19

I behandlingen av detta ärende ha deltagit, förutom undertecknad ordförande,

ledamöterna Jerdenius, Kjellén, Larsson, Nordkvist och Schärman.

Stockholm den 14 maj 1956.

För 1951 års pensionsutredning

FOLKE ERICSON

K.-E. Renström

r>01081 Stockholm 1956. Isaac Marcus Uoktryckcri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.