Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande besiktning av hästar för krigsmaktens behov.

1956-11-20 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:186, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande besiktning av hästar för krigsmaktens behov.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956

1

Nr 186

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser

rörande besiktning av hästar för krigsmaktens

behov.

(l:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Eliasson m. fl. (I: 59) och den andra inom andra kammaren av herr Jansson

i Aspeboda m. fl. (II: 85), har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa, att besiktning av hästar, som i fredstid

uttages för krigsmaktens behov, skall ske hos vederbörande hästägare eller

att vederbörande hästägare beredes skälig ersättning, då häst uppvisas vid

s. k. besiktningsmöte.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till motionen I: 59.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden begärts av arméintendenturförvaltningen, lantbruksstyrelsen

och Sveriges lantbruksfÖrbund, vilka yttranden fogats till detta utlåtande

(Bilagor A, B och C).

Utskottet vill erinra om att det nuvarande systemet för uttagning i fred av

hästar för krigsmaktens behov har tillämpats sedan femton år. I såväl de

föreliggande motionerna som remissyttrandena framhålles, att detta system

icke i alla avseenden är tillfredsställande och att behov av ändrade bestämmelser

föreligger. Utskottet kan ansluta sig härtill. Sålunda är det enligt

utskottets mening önskvärt, att de med uttagningsförfarandet nu förenade

olägenheterna för hästägarna ävensom kostnaderna i samband med uppvisandet

av häst för uttagningsbesiktning i möjligaste mån begränsas. Det

synes utskottet därför böra undersökas, huruvida icke ett förenklat och

mindre tidsödande besiktningssätt skulle kunna införas. Ett ytterligare motiv

för en sådan undersökning är, förutom den pågående driftrationaliseringen

inom jordbruket och vissa delar av skogsbruket, att den fortgående motoriseringen

inom krigsmakten medför en avsevärd begränsning av krigsmaktens

behov av hästar.

Med hänsyn till vad sålunda anförts förutsätter utskottet, att Kungl.

Maj :t, på sätt Kungl. Maj:t finner lämpligt, i av utskottet angivet syfte låter

verkställa översyn av den militära uttagningsförordningen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 186

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 59 och

II: 85, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 20 november 1956

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, Leander, Näsström, Boman, fröken Andersson, herrar Hesselbom,

Sundelin, Einar Persson, Birger Andersson, Thun, Lodenius, Nils Theodor

Larsson och fröken Ranmark; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Åkerström,

Rubbestad, Hoppe, fröken Elmén, herrar Andersson i Mölndal, Staxäng,

Johansson i Mysinge, Nihlfors, Cassel, Karlsson i Olofström, fröken Vinge,

herrar Andreasson och Mellqvist.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr i86 år 1956

3

Bilaga A

Till riksdagens statsutskott

Remissyttrande angående ändrade bestämmelser rörande besiktning av hästar

för krigsmaktens behov

Jämlikt nådig remiss den 29 maj 1956, Kungl. Försvarsdepartementet, anbefalld

att till riksdagens statsutskott inkomma med yttrande över inom riksdagens

första kammare av herr Eliasson m. fl. (I: 59) och riksdagens andra

kammare av herr Jansson i Aspeboda m. fl. (II: 85) väckta motioner om

ändrade bestämmelser rörande besiktning av hästar för krigsmaktens behov

får Kungl. Arméintendenturförvaltningen anföra följande.

Under framhållande av bl a att det ersättningssystem, som enligt gällande

bestämmelser för närvarande tillämpas i fråga om ersättning till hästägare

vid uppvisning av häst för besiktning jämlikt militära uttagningsförordningen

(SFS 673/1953), synes klart otillfredsställande med hänsyn till våra

dagars förhållanden, uttalas i motionerna önskvärdheten av att mera tillfredsställande

bestämmelser utfärdas för här ifrågavarande hästbesiktningar.

Det ifrågasättes om icke besiktningen av hästarna kunde ske hos vederbörande

ägare och då lämpligen verkställas av distriktsveterinärerna, som utfärdade

intyg om hästarnas tillstånd utan kostnad för vederbörande hästägare.

Motionerna utmynna i en hemställan »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa att besiktning av hästar som i fred uttagas för krigsmaktens

behov skall ske hos vederbörande hästägare eller att vederbörande

hästägare beredes skälig ersättning, då häst uppvisas vid s. k. besiktningsmöte».

Nuvarande organisation

Nu gällande system för uttagning i fred av hästar för krigsmaktens behov

har sin grund i 1942 års rekvisionslagstiftning (»Betänkande angående revision

av gällande rekvisitionslagstiftning», SOU 1941: 37). Det utformades

under beaktande av de väsentliga brister, som sammanhängde med det tidigare

uttagningsförfarandet.

Grundläggande principer för systemet voro bl. a.

att hästarna skulle besiktigas av särskilt förordnad hästbesiktningsman,

som skulle vara veterinär med för detta uppdrag erforderliga kvalifikatioii

er och

att lokala hästutlagningsnämnder skulle finnas för att tillvarataga näringslivets

intressen.

Det nya systemet medförde vissa ålägganden för hästägarna, nämligen dels

alt årligen till hästuttagningsmyndigheten (KAIF) avgiva deklaration om

innehav av hästar dels skyldighet att låta desamma undergå besiktning och

transport till plats för besiktning ulan att någon ersättning härför skall utgå,

där ej Konungen annorlunda förordnar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956

I gällande militära uttagningsförordning stadgas att plats för besiktning

bör i regel så bestämmas, att avståndet dit från vederbörande hästägares

hemvist ej överstiger 10 km. I den mån hästägare för färd till besiktningsplatsen

har att tillryggalägga längre avstånd än nyss nämnts, är han berättigad

till ersättning av statsmedel enligt grunder som fastställas av Kungl.

Maj:t efter förslag av hästuttagningsmyndigheten.

Jäml. Kungl. brev 8 oktober 1948 (Försv.dep. dnr 4414) utgår dylik ersättning

för såväl dit- som hemtransport med för närvarande 30 öre för varje

km, som våglängden överstiger 10 km.

Erfarenheterna från de gångna femton åren av det nu tillämpade systemet

för hästuttagning i fred äro i stort sett goda. Ur administrativ och krigsberedskapssynpunkt

har organisationen enligt arméintendenturförvaltningens

åsikt hittills fungerat tillfredsställande. Vad som emellertid nu särskilt

under de senare åren allt mer framträtt är missnöje hos hästägarna över

de gällande ersättningsbestämmelserna, som för det helt övervägande antalet

icke medför någon som helst ersättning och för övriga blott en mycket ringa

sådan. Det har bl. a. inom vissa bygder uttalats hot om samlad obstruktion

till en kommande besiktningsomgång, därest icke en ändring kommer till

stånd. Förhållandena inom jordbruket och närliggande näringsgrenar har,

sedan principerna för här ifrågavarande ersättning fastställdes, högst väsentligt

förändrats. Bl. a. har en utveckling till större affärsmässighet i driften

skett och tillgången på mänsklig arbetskraft har starkt minskat. Från hästägarnas

sida har därför krav rests på skälig ersättning icke blott för tillryggalagd

vägsträcka utan framför allt för förlorad arbetstid i samband med

framvisandet av häst.

Med full förståelse för det intrång på hästägares dagliga gärning, som

åläggandet att föra häst till uttagningsbesiktning å viss tid och plats kan

innebära, har hästuttagningsmyndigheten dels sökt att efter samråd med

vederbörande hushållningssällskap förlägga de här ifrågavarande besiktningarna

till för hästägarna ur arbetssynpunkt lämpligaste tidpunkten på

året, dels eftersträvat att lägga besiktningsplatserna så tätt som möjligt, varigenom

endast i undantagsfall hästägare behövt färdas längre väg än 10 km.

Belysande för det sistnämnda förhållandet är att under de senaste åren den

sammanlagda ersättningen för tillryggalagd vägsträcka utöver 10 km årligen

uppgått till belopp varierande mellan endast 200 och 600 kronor. De

få större utbetalningar, som gjorts ha i allmänhet gällt Norrland. I en del

fall, när det varit fråga om mycket små belopp, ha vederbörande avvisat ersättningen

såsom alltför obetydlig. Även om skyldigheten för hästägare

att hålla häst tillgänglig för besiktning, varom här är fråga, endast återkommer

en gång vart tredje år på tid och plats, varom hästägaren i god tid

meddelas, och prestationen således i regel icke kan anses för denne särskilt

ekonomiskt betungande, talar erfarenheten inom hästuttagningsmyndigheten

för att en ändring i gällande system för hästbesiktningen vidtages i avsikt

att för hästägarna skapa gynnsammare betingelser för dem åliggande skyldighet

att framvisa häst för besiktning.

Härtill syfta de föreliggande motionerna. I desamma framföras alternativt

två förslag. I första hand föreslås, att alla hästbesiktningar skola ske hos

vederbörande hästägare och lämpligen verkställas av distriktsveterinärerna.

Om detta system icke befinnes möjligt att genomföra, föreslås, att hästägarna

erhåller skälig ersättning för förlorad arbetstid samt transportkostnader

vid hästbesiktningsmötena.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956

5

Hästarnas besiktning på hemgården

Förslaget innebär, att distriktsveterinärerna — under förutsättning, att

tiden för besiktningarnas genomförande finge omfatta ett kalenderår •—

skulle utföra huvuddelen av besiktningarna i samband med förekommande

sjukresor.

Förslaget förefaller vid ett hastigt bedömande vara en enkel och praktisk

lösning av de förevarande problemen. Emellertid får KAIF till belysande

av härmed sammanhängande förhållanden anföra följande.

Inledningsvis må framhållas att besiktningar f. n. utföras årligen inom

en tredjedel av riket och av 20—25 hästbesiktningsmän. Antalet varje år

besiktigade hästar uppgår till omkring 30 000 fördelade på approximativt

20 000 hästägare.

Bortses från Gotlands län, där hästuttagning icke förekommer, finnes i

landet 277 distriktsveterinärtjänster. Omkring 90 distriktsveterinärer skulle

sålunda årligen bli tagna i anspråk för besiktningarna.

Redan vid den nuvarande organisationens tillkomst förutsattes, att alla

veterinärer icke voro lämpliga såsom hästbesiktningsmän. I förutnämnda

”Betänkande angående revision av gällande rekvisitionslagstiftning” anfördes

bl. a. att ”förordnande att vara hästbesiktningsman bör endast meddelas

veterinär, som är särskilt kvalificerad på hithörande område”. Det må

här framhållas att den besiktning av häst, varom här är fråga och som skall

ligga till grund för krigsmaktens uttagning, icke enbart avser ett konstaterande

av att häst är ”frisk och färdig”. Minst lika viktigt ur beredskapssynpunkt

är, att bland de många olika typer av hästar, som förekomma

inom landet, uttaga sådana som just äro lämpade för militärt bruk och

bedömas fylla de krav, som arbete under krigsförhållanden fordrar. Ett

sådant bedömande kräver särskilda insikter i hästbedömning och helst

kännedom om den militära hästtjänsten. De praktiserande veterinärerna

syssla numera på grund av häststammens reduktion mindre med hästar än

tidigare och deras intresse för hästar och hästfrågor har nedgått. Alla distriktsveterinärer

kunna därför icke betecknas såsom kvalificerade för uppdraget

såsom hästbesiktningsman. Därtill kommer att distriktsveterinärernas

arbetsbelastning i djursjukvården in. in. ofta är så stor att de i många

fall svårligen skulle kunna belastas med denna ytterligare uppgift, särskilt

med tanke på det med hästbesiktningarna förenade, tämligen omfattande

expeditionsarbetet.

Ett utnyttjande av distriktsveterinärerna såsom föreslagits skulle medföra

avsevärda olägenheter ur administrativ och organisatorisk synpunkt. Den

nuvarande organisationen för hästuttagningen är uppbyggd efter storkommuner

och landets indelning i hästuttagningsområden. I)å veterinärdistrikten

icke sammanfaller med dessa skulle på grund härav väsentligt ökat

arbete för hästuttagningsmyndigheten uppstå, varjämte vissa svårigheter

synes uppkomma jämväl för de kommunala uttagningsnämndernas arbete.

Ett ianspråktagande av så stort antal hästbesiktningsmän, vars besiktningar

skulle komma att sporadiskt verkställas och utsträckas över större delen

av året, måste verka arbetstyngande för den centrala myndigheten. Systemet

skulle utan tvivel leda till stor splittring i arbetet vid hästuttagningsmyndigheten

och medföra eu alltför liten säkerhet för truppförbandens förseende

med lämpliga hästar. Emot all utnyttja distriktsveterinärerna för

hästbesiktningarna kan ytterligare anföras följande ur organisatorisk synpunkt

icke önskvärda konsekvens.

Systemet komme att innebära att besiktningarna icke längre kunde ske

i närvaro av kommunernas ultagningsnämnder. Dessa nämnders uppgift är

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956

att tillvarataga bl. a. de enskilda hästägarnas intressen. Detta sker enligt

KAIF uppfattning bäst och säkrast genom att nämnden är närvarande vid

besiktningen och i anslutning till densamma följande preliminära uttagningen.

I kommuner, där uttagningsnämnderna ha visat ett större intresse

för sin uppgift, har hästuttagningen i allmänhet försiggått mest friktionsfritt.

Det goda samarbete med uttagningsnämnderna, som hästuttagningsmyndigheten

eftersträvar, har framför allt kunnat komma till stånd över

hästbesiktningsmännen och därigenom alt dessa sammanträffa med nämnderna

vid besiktningarna. Att frångå principen om uttagningsnämndernas

närvaro vid besiktningarna skulle otvivelaktigt vara till nackdel för båda

parter.

Av vad nu anförts torde framgå att ett anlitande av distriktsveterinärerna

för hästbesiktningar enligt förslaget i motionerna icke enligt KAIF åsikt

bör ifrågakomma.

Fn organisation med anlitande av distriktsveterinärerna för utförande av

de hästbesiktningar, varom här är fråga komme därjämte att draga icke

oväsentliga kostnader. Desamma äro vanskliga att beräkna. Man torde emellertid

böra utgå ifrån dels att vederbörande veterinär för besiktningen skall

äga tillgodoräkna sig ersättning enligt gällande veterinärtaxa, dels att särskilda

resor för att inom föreskriven tid medhinna besiktningarna inom

distriktet med säkerhet torde bli erforderliga. I detta sammanhang bör

bemärkas att man måste räkna med att sjukresor inom ett veterinärdistrikt

under ett kalenderår — bär kommer det dock att gälla icke ett helt kalenderår

— icke äger rum till mycket mer än drygt hälften av antalet hästägare

inom distriktet. De flesta sjukresorna till djurägare företagas nämligen till

de större gårdarna och de flesta hästarna finnas numera på de medelstora

och mindre jordbruken och framför allt i skogsbygden. Härigenom synes det

bliva nödvändigt för distriktsveterinären att företaga särskilda resor för besiktning

av avsevärt antal av här avsedda hästar.

En approximativ beräkning av kostnaderna enligt nu angivna principer

har givit vid handen att systemet med utnyttjande av distriktsveterinärerna

för besiktning i enlighet med motionärernas förslag skulle draga en årlig

kostnad av minst 200 000 kronor.

Enär utförande av hästbesiktningarna hos hästägarna genom utnyttjande

av distriktsveterinärerna, såsom av det föregående framgått, visat sig olämpligt,

har den frågan uppställt sig, huruvida icke hästbesiktningarna kunde

utföras på hemgårdarna av såsom hittills särskilt förordnade hästbesiktningsmän

med bibehållande således i huvudsak av nu gällande principer för

hästuttagningen och den därmed förbundna hästbesiktningen. Det hittills

tillämpade systemet med hästarnas samlande till vissa platser för hästbesiktningen

skulle slopas och hästbesiktningsmännen tillsammans med en

reducerad uttagningsnämnd — ordföranden jämte en ledamot representerande

respektive del av kommunen — skulle besöka de olika gårdarna,

där hästarna hörde hemma.

Förutsättning för genomförbarheten av en dylik anordning är i första

hand att för personbil farbar väg finnes till gård, där häst skall besiktigas.

Såvitt en företagen undersökning givit vid banden kan man räkna med att

antalet gårdar ej tillgängliga med bilfordon är ringa — förekommer så gott

som uteslutande i Norrland. Hästägare på sådan gård skulle åläggas framföra

hästen till närmaste bilväg. Han bör därför beredas skälig ersättning.

Eventuellt torde kunna övervägas att i omnämnda fall befria hästägare,

varom nu är fråga, från skyldigheten att uppvisa häst till uttagningsbesiktning.

En annan förutsättning för nu ifrågavarande förfaringssätt för hästbesiktningarna

är att på vederbörlig gård vid besiktningstillfället finnes

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956

7

person tillgänglig, som kan framföra och uppvisa hästen. Genom medverkan

av uttagningsnäinnderna torde tidpunkten för hästbesiktningsmännens besök

kunna på en eller annan timme när angivas. Det av KAIF här ifrågasatta

ändrade tillvägagångssättet för hästbesiktningarnas utförande kommer

emellertid att medföra en avsevärd förlängning av tiden för besiktningsresorna.

Tidsökningen beräknas till minst 50 % kanske det dubbla. Från

enligt nu tillämpat system med en varaktighet för besiktningsresorna för

varje hästbesiktningsman av 3 veckor skulle desamma komma att omfatta

4 1/2—6 veckor. För uttagningsnämnderna skulle den tid desamma tjänstgöra

öka från i medeltal 1—2 dagar till 2—4 dagar, ökningen av tiden för

besiktningarnas genomförande medför att, då veterinären — hästbesiktningsmannen

— icke torde kunna stå till förfogande längre tidsperiod än

som f. n. är vanligt, antalet hästbesiktningsmän måste proportionsvis ökas.

Den enligt ovan beräknade förlängningen i tid av besiktningsresorna och

därigenbm erforderliga; ökningen av antalet hästbesiktningsmän per år

kommer att medföra ökade kostnader beträffande hästbesiktningsmän och

uttagningsnämnder. Den årliga kostnadsökningen har beräknats till omkring

110 000 kronor.

Ersättning till hästägare för hästs förande till besiktningsplats

Såsom i motionerna framhållits och som i detta yttrande tidigare berörts

är den ersättning, som enligt nu gällande bestämmelser kan tillkomma hästägare

i samband med framförandet av häst till av hästuttagningsmyndigheten

fastställd hästbesiktningsplats obetydlig och står ej i rimlig proportion

till den utförda prestationen d. v. s. till för hästägaren förlorad arbetstid

och med framförandet förenade transportkostnader. När rekvisitionslagstiftningen

tillkom år 1942 och det bestämdes om här ifrågavarande ersättning,

pågick världskriget och i landet rådde beredskapstillstånd. Folkstämningen

präglades av stor offervillighet för insatser till landets försvar. Den

tankegång om skälig ersättning, som ligger bakom motionernas syfte, var

över huvud icke aktuell. Medborgare av alla kategorier fingo genom inkallelser

m. m. göra personliga uppoffringar. Såsom ovan redan framhållits

ha sedan dess förhållandena inom näringslivet, enkannerligen jordbruksnäringens

rationaliserade drift, väsentligen förändrats. På detta torde syftas

i motionerna, när däri angives, att det nuvarande ersättningssystemet synes

vara klart otillfredsställande med hänsyn till våra dagars förhållanden.

Erfarenheten inom hästuttagningsmyndigheten talar också för att för den

nuvarande organisationen för hästuttagning i fred ändrade bestämmelser

äro önskvärda, vilka skulle medgiva en högre ersättning åt hästägarna.

Vid prövning av den ersättning, som för ifrågavarande ändamål kan bedömas

skälig, har KAIF utgått från följande förutsättningar. Principen att

ersättningen enbart anknytes till den tillryggalagda vägsträckan bör frångås.

Ett ersättningsbelopp för varje inställelse med häst vid besiktningsplats

bör i stället utgå. Ersättningsbeloppets storlek beräknas efter den tid,

som åtgår för hästens förande till och från besiktningsplatsen samt densammas

besiktning därstädes.

Besiktningsplatserna förläggas så att avståndet till desamma för hästägarna

i regel understiger 10 km.

Till grund för ersättningsbeloppet lägges timpenningen enligt gällande

lantarbetaravtal.

Antalet hästägare, för vilka skyldighet föreligger alt framföra häst till

besiktning uppgår för närvarande till approximativt 20 000 per år. Tid, som

åtgår för hästägare i och för hästs uppvisande vid besiklningstillfället beräknas''

uppgå till mellan 2 och 4 timmar, i medeltal 3 timmar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956

Med utgångspunkt från vad nu anförts och att lantarbetaravtalet f. n.

stadgar 3: 04 per timme i kontantlön skulle årliga kostnaderna för här

föreslagen ersättning till hästägarna uppgå till omkring i runt tal 185 000

kronor.

I de fall, då besiktningsplatsema äro belägna på större avstånd än 10 km

från hemvistet, bör ersättning för transporten enligt gällande princip alltjämt

utgå. Ersättningen per km synes dock böra höjas. Av vad tidigare

anförts torde framgå, att sistnämnda slag av ersättning kan beräknas ifrågakomma

endast i ett fåtal undantagsfall.

Den enligt ovan beräknade ersättningen har ej tagit hänsyn till den merinkomst,

som en hästägare genom att utnyttja hästen i dagsverke (ex.

skogskörare) kan förskaffa sig.

Härtill må framhållas, att hästbesiktningarna som regel äro förlagda till

sådan tid, att hästarna icke i större utsträckning utnyttjas av hästägarna.

I övrigt får framhållas, att den med hästbesiktningarna förenade veterinärundersökningen

av hästarna är av ett visst värde för hästägarna. Enligt de

av arméintendenturförvaltningen utfärdade föreskrifterna för hästbesiktningsmans

verksamhet skall denne nämligen vid besiktningarna bedriva instruktionsverksamhet

beträffande allmän hästvård, hovvård, hovbeslag och

hästbedömning samt lämna råd och anvisningar rörande iakttagna sjukdomar

och skador in. in. Härtill bör tagas hänsyn vid bedömandet av skäligheten

av den ersättning, som skulle komma att utgå enligt det nu relaterade

förslaget.

Sammanfattning

I ovanstående framställning har redogjorts för det nuvarande systemet

för uttagning av hästar i fredstid för krigsmaktens behov med särskild

hänsyn till gällande bestämmelser för till hästägare utgående ersättning.

Det i motionerna till årets riksdag (I: 59 och II: 85) uttalade behovet av

ändrade bestämmelser avseende nämnda ersättning överensstämmer med

av KAIF såsom hästuttagningsmyndighet gjorda erfarenheter.

Följande utvägar till mera tillfredsställande förhållanden i förevarande

avseende ha upptagits till prövning.

1. Besiktning av hästarna hos vederbörande hästägare genom distriktsveterinärernas

försorg. Kostnaderna beräknas till minst 200 000 kronor

vartill kommer för närvarande beräknade kostnader för hästuttagningsmyndighetens

inspektions- och kontrollverksamhet 3 000 kronor samt de

kostnader för uttagningsnämndernas verksamhet, som enligt gällande bestämmelser

skola utgå av statsmedel. Sistnämnda kostnader i samband med

det här avsedda systemet kunna för närvarande icke beräknas. I förhållande

till för innevarande budgetår beräknade kostnader för uttagning av

hästar m. in. (Statsliggaren över IV huvudtiteln s. 219) kronor 75 000,

innebär detta system således en kostnadsökning med lägst 128 000 kronor

plus kostnaden för uttagningsnämnderna.

2. Besiktning av hästarna hos hästägarna genom hästbesiktningsmän och

reducerad uttagningsnämnd i princip enligt gällande system. Beräknad kostnadsökning

i förhållande till nuvarande kostnader 110 000 kronor.

3. Höjd ersättning till hästägarna för hästs förande till uttagningsbesiktning

enligt nuvarande förfaringssätt med särskilda besiktningsplatser.

Beräknad kostnadsökning i förhållande till nuvarande kostnader 185 000

kronor.

Av de här framförda förslagen anser KAIF att förslag 1 såsom varande

ur organisatoriska och andra synpunkter förenat med allvarliga olägenheter

icke bör komma i fråga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956

9

Förslag 3 anser sig KAIF, med hänsyn till den härmed uppkommande avsevärda

kostnadsökningen, icke kunna förorda. Systemet synes också knappast

på ett rättvist sätt komma att tillgodose skälighetsprincipen för den

enskilde hästägaren.

Förslag 2 synes KAIF vara den utväg, som med den lägsta kostnadsökningen

och bibehållen effektivitet i uttagningsförfarandet i hög grad för

hästägarna minskar olägenheterna och kostnaderna i samband med uppvisandet

av häst för uttagningsbesiktning.

Då emellertid konsekvenserna av besiktningarnas utförande enligt detta

tillvägagångssätt icke nu kunna helt överblickas synes systemet först böra

prövas under följande år, förslagsvis inom några besiktningsområden inom

olika delar av landet.

IVAR GEWERT

ERIK LILJEFORS

Gösta Hägerstad

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956

Bilaga B

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 29 maj 1956 har Kungl. Maj:t anbefallt Lantbruksstyrelsen

att till Riksdagens statsutskott inkomma med yttrande över inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade, likalydande motioner n:ris 1:59

och II: 65 angående ändrade bestämmelser rörande besiktning av hästar

för krigsmaktens behov.

Även om de av hästuttagningsmyndigheten anordnade besiktningsmötena

för närvarande icke återkomma oftare än vart tredje år, medföra de utan

tvivel särskilt under nu rådande arbetsförhållanden i många fall såväl praktiska

olägenheter som ekonomiska uppoffringar för hästägarna. En ändring

i vissa avseenden av nu gällande bestämmelser för hästbesiktning synes därför

böra övervägas.

Enligt motionärernas yrkande böra hästägarna beredas skälig ersättning

för förlorad arbetstid samt transportkostnader vid besiktningsmötena eller

alternativt, att besiktningen skulle ske hos vederbörande hästägare och verkställas

av ortens distriktsveterinär i samband med dennes praktikresor och

utan kostnad för hästägaren.

Det sistnämnda alternativet skulle visserligen för hästägaren förorsaka

minsta möjliga besvär. Men ur andra synpunkter synes ett sådant förfarande

vara förknippat med vissa olägenheter. De olika distriktsveterinärerna

skulle ersätta den nu för varje hästuttagningsområde utsedde hästbesiktningsmannen.

Genom en sådan anordning skulle den likformighet beträffande

hästuttagningen, som är önskvärd icke minst ur rättvisesynpunkt,

knappast kunna upprätthållas i all synnerhet i sådana fall, då distriktsveterinärtjänsten

under vakans tillfälligt upprätthålles genom olika vikarier.

Icke minst i nyssnämnda hänseende innebär den nu gällande bestämmelsen,

att den lokala hästuttagningsnämnden skall närvara vid besiktningen, en

trygghet för hästägarna, vilken de skulle mista genom det föreslagna förfarandet.

Främst med hänsyn till vikten av att åvägabringa en så vitt möjligt likformig

och rättvis uttagning är Lantbruksstyrelsen icke beredd att tillstyrka

detta alternativa förslag.

Härtill kommer att förslaget knappast torde komma att medföra ett sådant

förbilligande av förfarandet, som motionärerna måhända räknat med.

Man torde nämligen icke kunna utgå från att besiktning alltid skall kunna

genomföras i direkt anslutning till andra tjänsteresor utan i ett relativt

stort antal fall torde de av motionärerna avsedda besiktningarna komma att

föranleda särskilda resor eller förlängning av eljest planerade resor, för vilka

veterinären givetvis måste vara berättigad till ersättning. Dessutom torde

det ej kunna undgås, att veterinären måste tillerkännas arvode för själva

besiktningen. Eftersom förfarandet givetvis borde vara avgiftsfritt för hästägarna,

skulle kostnaden för resorna och besiktningarna komma att åvila

statsverket.

Att Lantbruksstyrelsen icke ansett sig kunna tillstyrka det nu berörda

förslaget innebär dock ej, att Lantbruksstyrelsen anser det skäligt att, såsom

nu är fallet, hästägarna skola vara skyldiga att vidkännas samtliga

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956

11

kostnader för uppvisande av hästarna. Denna skyldighet har otvivelaktigt

efter hand blivit alltmer betungande i samma mån som arbetslönerna stigit

och tillgången på arbetskraft minskat. Det bör dessutom beaktas, att skyldigheten

i mycket stor utsträckning åvilar företagare, för vilka förlusten av

en dags arbetsinkomst jämte de kostnader i övrigt, som transport av hästen

till platsen för besiktningsmötet medför, kan bli mycket betungande. Styrelsen

vill därför i princip ansluta sig till motionärernas uppfattning, att

hästägarna böra beredas skälig ersättning för förlorad arbetstid, då häst

uppvisas vid besiktningsmöte av ifrågavarande slag, varjämte i förekommande

fall transportkostnad med bil bör utgå. Lantbruksstyrelsen anser för

sin del, att dylik ersättning för transportkostnad bör ifrågakomma, då avståndet

till besiktningsplatsen överstiger 5 km.

I avsikt att förbilliga omkostnaderna i samband med besiktningsmötena

finner Lantbruksstyrelsen det vidare önskvärt, att uppvisningsplatsernas

antal ökas. Därigenom skulle transportvägen i de flesta fall kunna förkortas,

och på grund av att mindre antal hästar visades vid varje plats skulle

förrättningstiden där kunna nedbringas.

Stockholm den 27 september 1966

C. H. NORDLANDER

Folke Gustafsson

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956

Bilaga C

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 24 maj 1956 har Sveriges Lantbruksförbund beretts

tillfälle att avgiva yttrande över två inom riksdagen väckta likalydande motioner

(I: 59 och II: 85) angående ändrade bestämmelser rörande besiktning

av hästar för krigsmaktens behov.

I motionerna yrkas, att besiktning av hästar, som i fredstid uttages för

krigsmaktens behov, skall ske hos vederbörande hästägare eller att denne

beredes skälig ersättning för kostnader i samband med uppvisning av hästar

vid s. k. hästbesiktningsmöte. Under erinran om att det för närvarande

utgår ersättning endast om hästen behöver transporteras längre sträcka än

10 km, framhåller motionärerna det otillfredsställande i att det begränsade

antalet hästägare ålägges att fullgöra denna relativt betydande uppoffring,

i de allra flesta fall helt utan ersättning. Särskilt framhålles, att ingen

ersättning utgår för förlorad arbetstid.

Man ifrågasätter också, om icke besiktningen kunde ske hos vederbörande

hästägare och verkställas av distriktsveterinärerna i samband med ordinarie

resor av dessa. Härigenom skulle, menar man, de sammanlagda kostnaderna

för det allmänna och hästägarna bli lägre än de nuvarande. Inte

minst med hänsyn till att det nuvarande systemet är betungande till följd

av den svära brist på arbetskraft, som råder inom jordbruket, borde ett sådant

system vara att föredra.

Lantbruksförbundet finner i likhet med motionärerna, att skälig ersättning

bör utgå för kostnader i samband med besiktning av hästar. Bättre än

ersättning synes det dock Lantbruksförbundet vara, att bestämmelser om

ett förenklat och mindre tidsödande besiktningssätt införes. Förbundet kan

inte inse, att besiktningen av hästar skall behöva göras mera omständlig

än motsvarande besiktning av traktorer. Denna senare besiktning utföres av

en motorkunnig man, som vartannat år besöker de gårdar, som har fått

åläggande att vid behov tillhandahålla försvaret någon traktor. Hästbesiktningen

borde kunna utföras på ungefär samma sätt, i detta fall av den ordinarie

veterinären inom distriktet i samband med dennes sjukbesök på gårdarna

eller då han i övrigt bär tid och tillfälle. Vid detta mera förenklade

tillvägagångssätt kommer veterinären ensam att svara för värderingen av

hästarna. Enligt det nuvarande tillvägagångssättet skall hästbesiktningsmannen

»efter det uttagningsnämndens mening inhämtats, hänföra varje

besiktigad häst till värdeklass enligt den av riksvärderingsnämnden fastställda

riktprislistan för hästvärderingsnämnd». Uttagningsnämndens närvaro

vid besiktningen har utgjort en viss garanti för att hästägarens synpunkter

på väideringen mera beaktats. Enligt det föreslagna systemet skulle

veterinären ensam hänföra hästen till en viss värdeklass. Därest det anses

önskvärt bör emellertid uttagningsnämnden även i fortsättningen kunna

få inflytande på värderingen på så sätt, att om en jordbrukare icke skulle

vara nöjd med det pris, som hästen åsatts, bör ägaren till uttagningsnämnden

1''å anföra besvär över värderingen. Denna skulle fastställas definitivt

först i efterhand vid sammanträde mellan besiktningsmannen (veteri
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956

13

nären) och uttagningsnämnden, då nämnden skulle granska värderingsresultaten

samt taga ställning till eventuella klagomål från hästägare.

Besiktningen hos hästägarna kan naturligtvis också utformas på annat

sätt, t. ex. genom att som hittills särskilda besiktningsveterinärer utför besiktningen

i närvaro av uttagningsnämnd. Dessa skulle då förflytta sig i bil

från gård till gård. Nackdelen med detta tillvägagångssätt är att djurägaren

måste hålla sig hemma vid gården en viss bestämd dag, då besiktningen

skall ske. Sker besiktningen av distriktsveterinären i samband med sjukbesök,

måste djurägaren eller någon annan ändå finnas till hands. Fördelen

av att särskilda besiktningsveterinärer utför besiktningen tillsammans

med uttagningsnämnd förefaller inte att uppväga nackdelen av att tillvägagångssättet

blir mera osmidigt och dyrbarare. De kvalifikationer, som en

hästbesiklningsman bör besitta, torde finnas hos varje distriktsveterinär.

Redan nu är det distriktsveterinärer — låt vara ett urval av dem — som

utför besiktningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts vill Lantbruksförbundet tillstyrka

bifall till i motionerna gjord hemställan.

Stockholm den 27 september 195*6

Sveriges Lantbruksförbund

förening u. p. a.

GÖSTA LIEDBERG

C. W. CURTMAN

Erik Eliasson

561721 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:383 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om, ändrade bestämmelser rörande besiktning av hästar för krigsmaktens behov. a1 i texten