Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande besiktning av hästar för krigsmaktens behov.
1956-11-20 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1956:186, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande besiktning av hästar för krigsmaktens behov.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956
1
Nr 186
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser
rörande besiktning av hästar för krigsmaktens
behov.
(l:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Eliasson m. fl. (I: 59) och den andra inom andra kammaren av herr Jansson
i Aspeboda m. fl. (II: 85), har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa, att besiktning av hästar, som i fredstid
uttages för krigsmaktens behov, skall ske hos vederbörande hästägare eller
att vederbörande hästägare beredes skälig ersättning, då häst uppvisas vid
s. k. besiktningsmöte.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen I: 59.
Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden begärts av arméintendenturförvaltningen, lantbruksstyrelsen
och Sveriges lantbruksfÖrbund, vilka yttranden fogats till detta utlåtande
(Bilagor A, B och C).
Utskottet vill erinra om att det nuvarande systemet för uttagning i fred av
hästar för krigsmaktens behov har tillämpats sedan femton år. I såväl de
föreliggande motionerna som remissyttrandena framhålles, att detta system
icke i alla avseenden är tillfredsställande och att behov av ändrade bestämmelser
föreligger. Utskottet kan ansluta sig härtill. Sålunda är det enligt
utskottets mening önskvärt, att de med uttagningsförfarandet nu förenade
olägenheterna för hästägarna ävensom kostnaderna i samband med uppvisandet
av häst för uttagningsbesiktning i möjligaste mån begränsas. Det
synes utskottet därför böra undersökas, huruvida icke ett förenklat och
mindre tidsödande besiktningssätt skulle kunna införas. Ett ytterligare motiv
för en sådan undersökning är, förutom den pågående driftrationaliseringen
inom jordbruket och vissa delar av skogsbruket, att den fortgående motoriseringen
inom krigsmakten medför en avsevärd begränsning av krigsmaktens
behov av hästar.
Med hänsyn till vad sålunda anförts förutsätter utskottet, att Kungl.
Maj :t, på sätt Kungl. Maj:t finner lämpligt, i av utskottet angivet syfte låter
verkställa översyn av den militära uttagningsförordningen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 186
2
Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 59 och
II: 85, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet
anfört.
Stockholm den 20 november 1956
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Leander, Näsström, Boman, fröken Andersson, herrar Hesselbom,
Sundelin, Einar Persson, Birger Andersson, Thun, Lodenius, Nils Theodor
Larsson och fröken Ranmark; samt
från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Åkerström,
Rubbestad, Hoppe, fröken Elmén, herrar Andersson i Mölndal, Staxäng,
Johansson i Mysinge, Nihlfors, Cassel, Karlsson i Olofström, fröken Vinge,
herrar Andreasson och Mellqvist.
Statsutskottets utlåtande nr i86 år 1956
3
Bilaga A
Till riksdagens statsutskott
Remissyttrande angående ändrade bestämmelser rörande besiktning av hästar
för krigsmaktens behov
Jämlikt nådig remiss den 29 maj 1956, Kungl. Försvarsdepartementet, anbefalld
att till riksdagens statsutskott inkomma med yttrande över inom riksdagens
första kammare av herr Eliasson m. fl. (I: 59) och riksdagens andra
kammare av herr Jansson i Aspeboda m. fl. (II: 85) väckta motioner om
ändrade bestämmelser rörande besiktning av hästar för krigsmaktens behov
får Kungl. Arméintendenturförvaltningen anföra följande.
Under framhållande av bl a att det ersättningssystem, som enligt gällande
bestämmelser för närvarande tillämpas i fråga om ersättning till hästägare
vid uppvisning av häst för besiktning jämlikt militära uttagningsförordningen
(SFS 673/1953), synes klart otillfredsställande med hänsyn till våra
dagars förhållanden, uttalas i motionerna önskvärdheten av att mera tillfredsställande
bestämmelser utfärdas för här ifrågavarande hästbesiktningar.
Det ifrågasättes om icke besiktningen av hästarna kunde ske hos vederbörande
ägare och då lämpligen verkställas av distriktsveterinärerna, som utfärdade
intyg om hästarnas tillstånd utan kostnad för vederbörande hästägare.
Motionerna utmynna i en hemställan »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa att besiktning av hästar som i fred uttagas för krigsmaktens
behov skall ske hos vederbörande hästägare eller att vederbörande
hästägare beredes skälig ersättning, då häst uppvisas vid s. k. besiktningsmöte».
Nuvarande organisation
Nu gällande system för uttagning i fred av hästar för krigsmaktens behov
har sin grund i 1942 års rekvisionslagstiftning (»Betänkande angående revision
av gällande rekvisitionslagstiftning», SOU 1941: 37). Det utformades
under beaktande av de väsentliga brister, som sammanhängde med det tidigare
uttagningsförfarandet.
Grundläggande principer för systemet voro bl. a.
att hästarna skulle besiktigas av särskilt förordnad hästbesiktningsman,
som skulle vara veterinär med för detta uppdrag erforderliga kvalifikatioii
er och
att lokala hästutlagningsnämnder skulle finnas för att tillvarataga näringslivets
intressen.
Det nya systemet medförde vissa ålägganden för hästägarna, nämligen dels
alt årligen till hästuttagningsmyndigheten (KAIF) avgiva deklaration om
innehav av hästar dels skyldighet att låta desamma undergå besiktning och
transport till plats för besiktning ulan att någon ersättning härför skall utgå,
där ej Konungen annorlunda förordnar.
4
Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956
I gällande militära uttagningsförordning stadgas att plats för besiktning
bör i regel så bestämmas, att avståndet dit från vederbörande hästägares
hemvist ej överstiger 10 km. I den mån hästägare för färd till besiktningsplatsen
har att tillryggalägga längre avstånd än nyss nämnts, är han berättigad
till ersättning av statsmedel enligt grunder som fastställas av Kungl.
Maj:t efter förslag av hästuttagningsmyndigheten.
Jäml. Kungl. brev 8 oktober 1948 (Försv.dep. dnr 4414) utgår dylik ersättning
för såväl dit- som hemtransport med för närvarande 30 öre för varje
km, som våglängden överstiger 10 km.
Erfarenheterna från de gångna femton åren av det nu tillämpade systemet
för hästuttagning i fred äro i stort sett goda. Ur administrativ och krigsberedskapssynpunkt
har organisationen enligt arméintendenturförvaltningens
åsikt hittills fungerat tillfredsställande. Vad som emellertid nu särskilt
under de senare åren allt mer framträtt är missnöje hos hästägarna över
de gällande ersättningsbestämmelserna, som för det helt övervägande antalet
icke medför någon som helst ersättning och för övriga blott en mycket ringa
sådan. Det har bl. a. inom vissa bygder uttalats hot om samlad obstruktion
till en kommande besiktningsomgång, därest icke en ändring kommer till
stånd. Förhållandena inom jordbruket och närliggande näringsgrenar har,
sedan principerna för här ifrågavarande ersättning fastställdes, högst väsentligt
förändrats. Bl. a. har en utveckling till större affärsmässighet i driften
skett och tillgången på mänsklig arbetskraft har starkt minskat. Från hästägarnas
sida har därför krav rests på skälig ersättning icke blott för tillryggalagd
vägsträcka utan framför allt för förlorad arbetstid i samband med
framvisandet av häst.
Med full förståelse för det intrång på hästägares dagliga gärning, som
åläggandet att föra häst till uttagningsbesiktning å viss tid och plats kan
innebära, har hästuttagningsmyndigheten dels sökt att efter samråd med
vederbörande hushållningssällskap förlägga de här ifrågavarande besiktningarna
till för hästägarna ur arbetssynpunkt lämpligaste tidpunkten på
året, dels eftersträvat att lägga besiktningsplatserna så tätt som möjligt, varigenom
endast i undantagsfall hästägare behövt färdas längre väg än 10 km.
Belysande för det sistnämnda förhållandet är att under de senaste åren den
sammanlagda ersättningen för tillryggalagd vägsträcka utöver 10 km årligen
uppgått till belopp varierande mellan endast 200 och 600 kronor. De
få större utbetalningar, som gjorts ha i allmänhet gällt Norrland. I en del
fall, när det varit fråga om mycket små belopp, ha vederbörande avvisat ersättningen
såsom alltför obetydlig. Även om skyldigheten för hästägare
att hålla häst tillgänglig för besiktning, varom här är fråga, endast återkommer
en gång vart tredje år på tid och plats, varom hästägaren i god tid
meddelas, och prestationen således i regel icke kan anses för denne särskilt
ekonomiskt betungande, talar erfarenheten inom hästuttagningsmyndigheten
för att en ändring i gällande system för hästbesiktningen vidtages i avsikt
att för hästägarna skapa gynnsammare betingelser för dem åliggande skyldighet
att framvisa häst för besiktning.
Härtill syfta de föreliggande motionerna. I desamma framföras alternativt
två förslag. I första hand föreslås, att alla hästbesiktningar skola ske hos
vederbörande hästägare och lämpligen verkställas av distriktsveterinärerna.
Om detta system icke befinnes möjligt att genomföra, föreslås, att hästägarna
erhåller skälig ersättning för förlorad arbetstid samt transportkostnader
vid hästbesiktningsmötena.
Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956
5
Hästarnas besiktning på hemgården
Förslaget innebär, att distriktsveterinärerna — under förutsättning, att
tiden för besiktningarnas genomförande finge omfatta ett kalenderår •—
skulle utföra huvuddelen av besiktningarna i samband med förekommande
sjukresor.
Förslaget förefaller vid ett hastigt bedömande vara en enkel och praktisk
lösning av de förevarande problemen. Emellertid får KAIF till belysande
av härmed sammanhängande förhållanden anföra följande.
Inledningsvis må framhållas att besiktningar f. n. utföras årligen inom
en tredjedel av riket och av 20—25 hästbesiktningsmän. Antalet varje år
besiktigade hästar uppgår till omkring 30 000 fördelade på approximativt
20 000 hästägare.
Bortses från Gotlands län, där hästuttagning icke förekommer, finnes i
landet 277 distriktsveterinärtjänster. Omkring 90 distriktsveterinärer skulle
sålunda årligen bli tagna i anspråk för besiktningarna.
Redan vid den nuvarande organisationens tillkomst förutsattes, att alla
veterinärer icke voro lämpliga såsom hästbesiktningsmän. I förutnämnda
”Betänkande angående revision av gällande rekvisitionslagstiftning” anfördes
bl. a. att ”förordnande att vara hästbesiktningsman bör endast meddelas
veterinär, som är särskilt kvalificerad på hithörande område”. Det må
här framhållas att den besiktning av häst, varom här är fråga och som skall
ligga till grund för krigsmaktens uttagning, icke enbart avser ett konstaterande
av att häst är ”frisk och färdig”. Minst lika viktigt ur beredskapssynpunkt
är, att bland de många olika typer av hästar, som förekomma
inom landet, uttaga sådana som just äro lämpade för militärt bruk och
bedömas fylla de krav, som arbete under krigsförhållanden fordrar. Ett
sådant bedömande kräver särskilda insikter i hästbedömning och helst
kännedom om den militära hästtjänsten. De praktiserande veterinärerna
syssla numera på grund av häststammens reduktion mindre med hästar än
tidigare och deras intresse för hästar och hästfrågor har nedgått. Alla distriktsveterinärer
kunna därför icke betecknas såsom kvalificerade för uppdraget
såsom hästbesiktningsman. Därtill kommer att distriktsveterinärernas
arbetsbelastning i djursjukvården in. in. ofta är så stor att de i många
fall svårligen skulle kunna belastas med denna ytterligare uppgift, särskilt
med tanke på det med hästbesiktningarna förenade, tämligen omfattande
expeditionsarbetet.
Ett utnyttjande av distriktsveterinärerna såsom föreslagits skulle medföra
avsevärda olägenheter ur administrativ och organisatorisk synpunkt. Den
nuvarande organisationen för hästuttagningen är uppbyggd efter storkommuner
och landets indelning i hästuttagningsområden. I)å veterinärdistrikten
icke sammanfaller med dessa skulle på grund härav väsentligt ökat
arbete för hästuttagningsmyndigheten uppstå, varjämte vissa svårigheter
synes uppkomma jämväl för de kommunala uttagningsnämndernas arbete.
Ett ianspråktagande av så stort antal hästbesiktningsmän, vars besiktningar
skulle komma att sporadiskt verkställas och utsträckas över större delen
av året, måste verka arbetstyngande för den centrala myndigheten. Systemet
skulle utan tvivel leda till stor splittring i arbetet vid hästuttagningsmyndigheten
och medföra eu alltför liten säkerhet för truppförbandens förseende
med lämpliga hästar. Emot all utnyttja distriktsveterinärerna för
hästbesiktningarna kan ytterligare anföras följande ur organisatorisk synpunkt
icke önskvärda konsekvens.
Systemet komme att innebära att besiktningarna icke längre kunde ske
i närvaro av kommunernas ultagningsnämnder. Dessa nämnders uppgift är
6
Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956
att tillvarataga bl. a. de enskilda hästägarnas intressen. Detta sker enligt
KAIF uppfattning bäst och säkrast genom att nämnden är närvarande vid
besiktningen och i anslutning till densamma följande preliminära uttagningen.
I kommuner, där uttagningsnämnderna ha visat ett större intresse
för sin uppgift, har hästuttagningen i allmänhet försiggått mest friktionsfritt.
Det goda samarbete med uttagningsnämnderna, som hästuttagningsmyndigheten
eftersträvar, har framför allt kunnat komma till stånd över
hästbesiktningsmännen och därigenom alt dessa sammanträffa med nämnderna
vid besiktningarna. Att frångå principen om uttagningsnämndernas
närvaro vid besiktningarna skulle otvivelaktigt vara till nackdel för båda
parter.
Av vad nu anförts torde framgå att ett anlitande av distriktsveterinärerna
för hästbesiktningar enligt förslaget i motionerna icke enligt KAIF åsikt
bör ifrågakomma.
Fn organisation med anlitande av distriktsveterinärerna för utförande av
de hästbesiktningar, varom här är fråga komme därjämte att draga icke
oväsentliga kostnader. Desamma äro vanskliga att beräkna. Man torde emellertid
böra utgå ifrån dels att vederbörande veterinär för besiktningen skall
äga tillgodoräkna sig ersättning enligt gällande veterinärtaxa, dels att särskilda
resor för att inom föreskriven tid medhinna besiktningarna inom
distriktet med säkerhet torde bli erforderliga. I detta sammanhang bör
bemärkas att man måste räkna med att sjukresor inom ett veterinärdistrikt
under ett kalenderår — bär kommer det dock att gälla icke ett helt kalenderår
— icke äger rum till mycket mer än drygt hälften av antalet hästägare
inom distriktet. De flesta sjukresorna till djurägare företagas nämligen till
de större gårdarna och de flesta hästarna finnas numera på de medelstora
och mindre jordbruken och framför allt i skogsbygden. Härigenom synes det
bliva nödvändigt för distriktsveterinären att företaga särskilda resor för besiktning
av avsevärt antal av här avsedda hästar.
En approximativ beräkning av kostnaderna enligt nu angivna principer
har givit vid handen att systemet med utnyttjande av distriktsveterinärerna
för besiktning i enlighet med motionärernas förslag skulle draga en årlig
kostnad av minst 200 000 kronor.
Enär utförande av hästbesiktningarna hos hästägarna genom utnyttjande
av distriktsveterinärerna, såsom av det föregående framgått, visat sig olämpligt,
har den frågan uppställt sig, huruvida icke hästbesiktningarna kunde
utföras på hemgårdarna av såsom hittills särskilt förordnade hästbesiktningsmän
med bibehållande således i huvudsak av nu gällande principer för
hästuttagningen och den därmed förbundna hästbesiktningen. Det hittills
tillämpade systemet med hästarnas samlande till vissa platser för hästbesiktningen
skulle slopas och hästbesiktningsmännen tillsammans med en
reducerad uttagningsnämnd — ordföranden jämte en ledamot representerande
respektive del av kommunen — skulle besöka de olika gårdarna,
där hästarna hörde hemma.
Förutsättning för genomförbarheten av en dylik anordning är i första
hand att för personbil farbar väg finnes till gård, där häst skall besiktigas.
Såvitt en företagen undersökning givit vid banden kan man räkna med att
antalet gårdar ej tillgängliga med bilfordon är ringa — förekommer så gott
som uteslutande i Norrland. Hästägare på sådan gård skulle åläggas framföra
hästen till närmaste bilväg. Han bör därför beredas skälig ersättning.
Eventuellt torde kunna övervägas att i omnämnda fall befria hästägare,
varom nu är fråga, från skyldigheten att uppvisa häst till uttagningsbesiktning.
En annan förutsättning för nu ifrågavarande förfaringssätt för hästbesiktningarna
är att på vederbörlig gård vid besiktningstillfället finnes
Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956
7
person tillgänglig, som kan framföra och uppvisa hästen. Genom medverkan
av uttagningsnäinnderna torde tidpunkten för hästbesiktningsmännens besök
kunna på en eller annan timme när angivas. Det av KAIF här ifrågasatta
ändrade tillvägagångssättet för hästbesiktningarnas utförande kommer
emellertid att medföra en avsevärd förlängning av tiden för besiktningsresorna.
Tidsökningen beräknas till minst 50 % kanske det dubbla. Från
enligt nu tillämpat system med en varaktighet för besiktningsresorna för
varje hästbesiktningsman av 3 veckor skulle desamma komma att omfatta
4 1/2—6 veckor. För uttagningsnämnderna skulle den tid desamma tjänstgöra
öka från i medeltal 1—2 dagar till 2—4 dagar, ökningen av tiden för
besiktningarnas genomförande medför att, då veterinären — hästbesiktningsmannen
— icke torde kunna stå till förfogande längre tidsperiod än
som f. n. är vanligt, antalet hästbesiktningsmän måste proportionsvis ökas.
Den enligt ovan beräknade förlängningen i tid av besiktningsresorna och
därigenbm erforderliga; ökningen av antalet hästbesiktningsmän per år
kommer att medföra ökade kostnader beträffande hästbesiktningsmän och
uttagningsnämnder. Den årliga kostnadsökningen har beräknats till omkring
110 000 kronor.
Ersättning till hästägare för hästs förande till besiktningsplats
Såsom i motionerna framhållits och som i detta yttrande tidigare berörts
är den ersättning, som enligt nu gällande bestämmelser kan tillkomma hästägare
i samband med framförandet av häst till av hästuttagningsmyndigheten
fastställd hästbesiktningsplats obetydlig och står ej i rimlig proportion
till den utförda prestationen d. v. s. till för hästägaren förlorad arbetstid
och med framförandet förenade transportkostnader. När rekvisitionslagstiftningen
tillkom år 1942 och det bestämdes om här ifrågavarande ersättning,
pågick världskriget och i landet rådde beredskapstillstånd. Folkstämningen
präglades av stor offervillighet för insatser till landets försvar. Den
tankegång om skälig ersättning, som ligger bakom motionernas syfte, var
över huvud icke aktuell. Medborgare av alla kategorier fingo genom inkallelser
m. m. göra personliga uppoffringar. Såsom ovan redan framhållits
ha sedan dess förhållandena inom näringslivet, enkannerligen jordbruksnäringens
rationaliserade drift, väsentligen förändrats. På detta torde syftas
i motionerna, när däri angives, att det nuvarande ersättningssystemet synes
vara klart otillfredsställande med hänsyn till våra dagars förhållanden.
Erfarenheten inom hästuttagningsmyndigheten talar också för att för den
nuvarande organisationen för hästuttagning i fred ändrade bestämmelser
äro önskvärda, vilka skulle medgiva en högre ersättning åt hästägarna.
Vid prövning av den ersättning, som för ifrågavarande ändamål kan bedömas
skälig, har KAIF utgått från följande förutsättningar. Principen att
ersättningen enbart anknytes till den tillryggalagda vägsträckan bör frångås.
Ett ersättningsbelopp för varje inställelse med häst vid besiktningsplats
bör i stället utgå. Ersättningsbeloppets storlek beräknas efter den tid,
som åtgår för hästens förande till och från besiktningsplatsen samt densammas
besiktning därstädes.
Besiktningsplatserna förläggas så att avståndet till desamma för hästägarna
i regel understiger 10 km.
Till grund för ersättningsbeloppet lägges timpenningen enligt gällande
lantarbetaravtal.
Antalet hästägare, för vilka skyldighet föreligger alt framföra häst till
besiktning uppgår för närvarande till approximativt 20 000 per år. Tid, som
åtgår för hästägare i och för hästs uppvisande vid besiklningstillfället beräknas''
uppgå till mellan 2 och 4 timmar, i medeltal 3 timmar.
8
Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956
Med utgångspunkt från vad nu anförts och att lantarbetaravtalet f. n.
stadgar 3: 04 per timme i kontantlön skulle årliga kostnaderna för här
föreslagen ersättning till hästägarna uppgå till omkring i runt tal 185 000
kronor.
I de fall, då besiktningsplatsema äro belägna på större avstånd än 10 km
från hemvistet, bör ersättning för transporten enligt gällande princip alltjämt
utgå. Ersättningen per km synes dock böra höjas. Av vad tidigare
anförts torde framgå, att sistnämnda slag av ersättning kan beräknas ifrågakomma
endast i ett fåtal undantagsfall.
Den enligt ovan beräknade ersättningen har ej tagit hänsyn till den merinkomst,
som en hästägare genom att utnyttja hästen i dagsverke (ex.
skogskörare) kan förskaffa sig.
Härtill må framhållas, att hästbesiktningarna som regel äro förlagda till
sådan tid, att hästarna icke i större utsträckning utnyttjas av hästägarna.
I övrigt får framhållas, att den med hästbesiktningarna förenade veterinärundersökningen
av hästarna är av ett visst värde för hästägarna. Enligt de
av arméintendenturförvaltningen utfärdade föreskrifterna för hästbesiktningsmans
verksamhet skall denne nämligen vid besiktningarna bedriva instruktionsverksamhet
beträffande allmän hästvård, hovvård, hovbeslag och
hästbedömning samt lämna råd och anvisningar rörande iakttagna sjukdomar
och skador in. in. Härtill bör tagas hänsyn vid bedömandet av skäligheten
av den ersättning, som skulle komma att utgå enligt det nu relaterade
förslaget.
Sammanfattning
I ovanstående framställning har redogjorts för det nuvarande systemet
för uttagning av hästar i fredstid för krigsmaktens behov med särskild
hänsyn till gällande bestämmelser för till hästägare utgående ersättning.
Det i motionerna till årets riksdag (I: 59 och II: 85) uttalade behovet av
ändrade bestämmelser avseende nämnda ersättning överensstämmer med
av KAIF såsom hästuttagningsmyndighet gjorda erfarenheter.
Följande utvägar till mera tillfredsställande förhållanden i förevarande
avseende ha upptagits till prövning.
1. Besiktning av hästarna hos vederbörande hästägare genom distriktsveterinärernas
försorg. Kostnaderna beräknas till minst 200 000 kronor
vartill kommer för närvarande beräknade kostnader för hästuttagningsmyndighetens
inspektions- och kontrollverksamhet 3 000 kronor samt de
kostnader för uttagningsnämndernas verksamhet, som enligt gällande bestämmelser
skola utgå av statsmedel. Sistnämnda kostnader i samband med
det här avsedda systemet kunna för närvarande icke beräknas. I förhållande
till för innevarande budgetår beräknade kostnader för uttagning av
hästar m. in. (Statsliggaren över IV huvudtiteln s. 219) kronor 75 000,
innebär detta system således en kostnadsökning med lägst 128 000 kronor
plus kostnaden för uttagningsnämnderna.
2. Besiktning av hästarna hos hästägarna genom hästbesiktningsmän och
reducerad uttagningsnämnd i princip enligt gällande system. Beräknad kostnadsökning
i förhållande till nuvarande kostnader 110 000 kronor.
3. Höjd ersättning till hästägarna för hästs förande till uttagningsbesiktning
enligt nuvarande förfaringssätt med särskilda besiktningsplatser.
Beräknad kostnadsökning i förhållande till nuvarande kostnader 185 000
kronor.
Av de här framförda förslagen anser KAIF att förslag 1 såsom varande
ur organisatoriska och andra synpunkter förenat med allvarliga olägenheter
icke bör komma i fråga.
Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956
9
Förslag 3 anser sig KAIF, med hänsyn till den härmed uppkommande avsevärda
kostnadsökningen, icke kunna förorda. Systemet synes också knappast
på ett rättvist sätt komma att tillgodose skälighetsprincipen för den
enskilde hästägaren.
Förslag 2 synes KAIF vara den utväg, som med den lägsta kostnadsökningen
och bibehållen effektivitet i uttagningsförfarandet i hög grad för
hästägarna minskar olägenheterna och kostnaderna i samband med uppvisandet
av häst för uttagningsbesiktning.
Då emellertid konsekvenserna av besiktningarnas utförande enligt detta
tillvägagångssätt icke nu kunna helt överblickas synes systemet först böra
prövas under följande år, förslagsvis inom några besiktningsområden inom
olika delar av landet.
IVAR GEWERT
ERIK LILJEFORS
Gösta Hägerstad
10
Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956
Bilaga B
Till riksdagens statsutskott
Genom remiss den 29 maj 1956 har Kungl. Maj:t anbefallt Lantbruksstyrelsen
att till Riksdagens statsutskott inkomma med yttrande över inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade, likalydande motioner n:ris 1:59
och II: 65 angående ändrade bestämmelser rörande besiktning av hästar
för krigsmaktens behov.
Även om de av hästuttagningsmyndigheten anordnade besiktningsmötena
för närvarande icke återkomma oftare än vart tredje år, medföra de utan
tvivel särskilt under nu rådande arbetsförhållanden i många fall såväl praktiska
olägenheter som ekonomiska uppoffringar för hästägarna. En ändring
i vissa avseenden av nu gällande bestämmelser för hästbesiktning synes därför
böra övervägas.
Enligt motionärernas yrkande böra hästägarna beredas skälig ersättning
för förlorad arbetstid samt transportkostnader vid besiktningsmötena eller
alternativt, att besiktningen skulle ske hos vederbörande hästägare och verkställas
av ortens distriktsveterinär i samband med dennes praktikresor och
utan kostnad för hästägaren.
Det sistnämnda alternativet skulle visserligen för hästägaren förorsaka
minsta möjliga besvär. Men ur andra synpunkter synes ett sådant förfarande
vara förknippat med vissa olägenheter. De olika distriktsveterinärerna
skulle ersätta den nu för varje hästuttagningsområde utsedde hästbesiktningsmannen.
Genom en sådan anordning skulle den likformighet beträffande
hästuttagningen, som är önskvärd icke minst ur rättvisesynpunkt,
knappast kunna upprätthållas i all synnerhet i sådana fall, då distriktsveterinärtjänsten
under vakans tillfälligt upprätthålles genom olika vikarier.
Icke minst i nyssnämnda hänseende innebär den nu gällande bestämmelsen,
att den lokala hästuttagningsnämnden skall närvara vid besiktningen, en
trygghet för hästägarna, vilken de skulle mista genom det föreslagna förfarandet.
Främst med hänsyn till vikten av att åvägabringa en så vitt möjligt likformig
och rättvis uttagning är Lantbruksstyrelsen icke beredd att tillstyrka
detta alternativa förslag.
Härtill kommer att förslaget knappast torde komma att medföra ett sådant
förbilligande av förfarandet, som motionärerna måhända räknat med.
Man torde nämligen icke kunna utgå från att besiktning alltid skall kunna
genomföras i direkt anslutning till andra tjänsteresor utan i ett relativt
stort antal fall torde de av motionärerna avsedda besiktningarna komma att
föranleda särskilda resor eller förlängning av eljest planerade resor, för vilka
veterinären givetvis måste vara berättigad till ersättning. Dessutom torde
det ej kunna undgås, att veterinären måste tillerkännas arvode för själva
besiktningen. Eftersom förfarandet givetvis borde vara avgiftsfritt för hästägarna,
skulle kostnaden för resorna och besiktningarna komma att åvila
statsverket.
Att Lantbruksstyrelsen icke ansett sig kunna tillstyrka det nu berörda
förslaget innebär dock ej, att Lantbruksstyrelsen anser det skäligt att, såsom
nu är fallet, hästägarna skola vara skyldiga att vidkännas samtliga
Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956
11
kostnader för uppvisande av hästarna. Denna skyldighet har otvivelaktigt
efter hand blivit alltmer betungande i samma mån som arbetslönerna stigit
och tillgången på arbetskraft minskat. Det bör dessutom beaktas, att skyldigheten
i mycket stor utsträckning åvilar företagare, för vilka förlusten av
en dags arbetsinkomst jämte de kostnader i övrigt, som transport av hästen
till platsen för besiktningsmötet medför, kan bli mycket betungande. Styrelsen
vill därför i princip ansluta sig till motionärernas uppfattning, att
hästägarna böra beredas skälig ersättning för förlorad arbetstid, då häst
uppvisas vid besiktningsmöte av ifrågavarande slag, varjämte i förekommande
fall transportkostnad med bil bör utgå. Lantbruksstyrelsen anser för
sin del, att dylik ersättning för transportkostnad bör ifrågakomma, då avståndet
till besiktningsplatsen överstiger 5 km.
I avsikt att förbilliga omkostnaderna i samband med besiktningsmötena
finner Lantbruksstyrelsen det vidare önskvärt, att uppvisningsplatsernas
antal ökas. Därigenom skulle transportvägen i de flesta fall kunna förkortas,
och på grund av att mindre antal hästar visades vid varje plats skulle
förrättningstiden där kunna nedbringas.
Stockholm den 27 september 1966
C. H. NORDLANDER
Folke Gustafsson
12
Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956
Bilaga C
Till riksdagens statsutskott
Genom remiss den 24 maj 1956 har Sveriges Lantbruksförbund beretts
tillfälle att avgiva yttrande över två inom riksdagen väckta likalydande motioner
(I: 59 och II: 85) angående ändrade bestämmelser rörande besiktning
av hästar för krigsmaktens behov.
I motionerna yrkas, att besiktning av hästar, som i fredstid uttages för
krigsmaktens behov, skall ske hos vederbörande hästägare eller att denne
beredes skälig ersättning för kostnader i samband med uppvisning av hästar
vid s. k. hästbesiktningsmöte. Under erinran om att det för närvarande
utgår ersättning endast om hästen behöver transporteras längre sträcka än
10 km, framhåller motionärerna det otillfredsställande i att det begränsade
antalet hästägare ålägges att fullgöra denna relativt betydande uppoffring,
i de allra flesta fall helt utan ersättning. Särskilt framhålles, att ingen
ersättning utgår för förlorad arbetstid.
Man ifrågasätter också, om icke besiktningen kunde ske hos vederbörande
hästägare och verkställas av distriktsveterinärerna i samband med ordinarie
resor av dessa. Härigenom skulle, menar man, de sammanlagda kostnaderna
för det allmänna och hästägarna bli lägre än de nuvarande. Inte
minst med hänsyn till att det nuvarande systemet är betungande till följd
av den svära brist på arbetskraft, som råder inom jordbruket, borde ett sådant
system vara att föredra.
Lantbruksförbundet finner i likhet med motionärerna, att skälig ersättning
bör utgå för kostnader i samband med besiktning av hästar. Bättre än
ersättning synes det dock Lantbruksförbundet vara, att bestämmelser om
ett förenklat och mindre tidsödande besiktningssätt införes. Förbundet kan
inte inse, att besiktningen av hästar skall behöva göras mera omständlig
än motsvarande besiktning av traktorer. Denna senare besiktning utföres av
en motorkunnig man, som vartannat år besöker de gårdar, som har fått
åläggande att vid behov tillhandahålla försvaret någon traktor. Hästbesiktningen
borde kunna utföras på ungefär samma sätt, i detta fall av den ordinarie
veterinären inom distriktet i samband med dennes sjukbesök på gårdarna
eller då han i övrigt bär tid och tillfälle. Vid detta mera förenklade
tillvägagångssätt kommer veterinären ensam att svara för värderingen av
hästarna. Enligt det nuvarande tillvägagångssättet skall hästbesiktningsmannen
»efter det uttagningsnämndens mening inhämtats, hänföra varje
besiktigad häst till värdeklass enligt den av riksvärderingsnämnden fastställda
riktprislistan för hästvärderingsnämnd». Uttagningsnämndens närvaro
vid besiktningen har utgjort en viss garanti för att hästägarens synpunkter
på väideringen mera beaktats. Enligt det föreslagna systemet skulle
veterinären ensam hänföra hästen till en viss värdeklass. Därest det anses
önskvärt bör emellertid uttagningsnämnden även i fortsättningen kunna
få inflytande på värderingen på så sätt, att om en jordbrukare icke skulle
vara nöjd med det pris, som hästen åsatts, bör ägaren till uttagningsnämnden
1''å anföra besvär över värderingen. Denna skulle fastställas definitivt
först i efterhand vid sammanträde mellan besiktningsmannen (veteri
-
Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1956
13
nären) och uttagningsnämnden, då nämnden skulle granska värderingsresultaten
samt taga ställning till eventuella klagomål från hästägare.
Besiktningen hos hästägarna kan naturligtvis också utformas på annat
sätt, t. ex. genom att som hittills särskilda besiktningsveterinärer utför besiktningen
i närvaro av uttagningsnämnd. Dessa skulle då förflytta sig i bil
från gård till gård. Nackdelen med detta tillvägagångssätt är att djurägaren
måste hålla sig hemma vid gården en viss bestämd dag, då besiktningen
skall ske. Sker besiktningen av distriktsveterinären i samband med sjukbesök,
måste djurägaren eller någon annan ändå finnas till hands. Fördelen
av att särskilda besiktningsveterinärer utför besiktningen tillsammans
med uttagningsnämnd förefaller inte att uppväga nackdelen av att tillvägagångssättet
blir mera osmidigt och dyrbarare. De kvalifikationer, som en
hästbesiklningsman bör besitta, torde finnas hos varje distriktsveterinär.
Redan nu är det distriktsveterinärer — låt vara ett urval av dem — som
utför besiktningen.
Under åberopande av vad sålunda anförts vill Lantbruksförbundet tillstyrka
bifall till i motionerna gjord hemställan.
Stockholm den 27 september 195*6
Sveriges Lantbruksförbund
förening u. p. a.
GÖSTA LIEDBERG
C. W. CURTMAN
Erik Eliasson
561721 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1956:383 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om, ändrade bestämmelser rörande besiktning av hästar för krigsmaktens behov. a1 i texten