Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av formerna för en praktisk-pedagogisk utbildning av blivande universitetslärare.

1956-11-20 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:188, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av formerna för en praktisk-pedagogisk utbildning av blivande universitetslärare.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1956

7

Nr 188

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av formerna

för en praktisk-pedagogisk utbildning av blivande

universitetslärare.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Lindblom m. fl. (I: 421) och den andra inom andra kammaren av herr Ohlin

m. fl. (II: 513), har hemställts, såvitt här är i fråga, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om sådant tillägg i direktiven för 1955 års

universitetsutredning att formerna för en praktisk-pedagogisk utbildning av

blivande universitetslärare ägnas särskild prövning.

Till stöd för detta yrkande bär i motionerna anförts huvudsakligen följande.

Den akademiska undervisningens organisationsproblem övervägs f. n. av

universitetsutredningen i syfte att pröva nya möjligheter att erhålla en rationell

studieordning samt motverka tendenserna till hög studieavbrottsfrekvens

och förlängda studietider.

Det är angeläget att utredningen finner en sådan organisationsform av

den akademiska undervisningen att ämnesprofessorerna i största möjliga utsträckning

befrias från elementärundervisningen och att denna övertages av

lärare med licentiat-^och docentkompetens. Avskräckande exempel kan även

från åren efter 1947 års beslut anföras, där en enda ämnesprofessor med

mycket stort studentantal tvingats handleda de studerande så gott som utan

hjälp av biträdande lärare. Denna misshushållning med de mest kvalificerade

lärarbefattningarnas innehavare — som kunnat noteras ej minst vid

fackhögskolorna — måste upphöra.

De pedagogiska formerna för den akademiska undervisningen har efter

hand reformerats. Alltjämt bedrives dock en onormalt stor del av utbildningen

av blivande lärare på magisternivå som föreläsningar utan möjlighet

för de studerande att genom frågor eller diskussion aktivt tillgodogöra

sig universitetslärarnas erfarenhet. Även sedan lärarutbildningen genom de

praktiska lärarkursernas utbyggnad och den första lärarhögskolans tillkomst

fått en mera ändamålsenlig avslutning bör likväl magisterstudierna

mer än hittills inriktas på de blivande lärarnas pedagogiska skolning. Det

förefaller därvid som om de erfarenheter som framkommit i samband med

folkskollärarnas vidareutbildning vid seminarier och universitet, skulle utgöra

en grund för fortsatt verksamhet. Sålunda har t. ex. de ettbetygskurser

i nordiska språk och litteraturhistoria, som innevarande läsår anordnats vid

Stockholms högskola för blivande ämneslärare i modersmålet, fått en form

som i mycket avviker från den traditionella undervisningen i dessa ämnen.

Ett intimt samarbete mellan lärarkårerna i närbesläktade ämnen har härvid

liksom på flera andra håll framtvingats och uteslutande varit av godo.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1956

Vi vill också fästa uppmärksamheten på att studiet av vuxenpedagogikens

problem inom folkundervisningen på sistone gjorts till föremål för vetenskapligt

studium även i vårt land och att resultaten därifrån bör övervägas

inom de akademiska undervisningsnämnderna.

De särskilda behoven av pedagogisk utbildning för dem som avser att

själva vinna tjänst som universitetslärare på docent- och professorsnivåerna

borde enligt vår mening ha uppmärksammats i direktiven för universitetsutredningen.

Medan samhället kräver pedagogisk specialutbildning för alla

lägre lärarkategorier kan ordinarie universitetslärarbefattningar alltjämt

vinnas utan praktisk lärarerfarenhet. Det vore givetvis felaktigt alt från

professurer och docentbefattningar utestänga sådana eminenta begåvningar

som till äventyrs icke besitter pedagogisk lämplighet. Deras vetenskapliga

kapacitet bör emellertid tillföras universiteten genom inrättande av rena

forskarbefattningar, vilket vi ur andra synpunkter betonat i närmast föregående

avsnitt av detta kapitel.

För vinnande av ordinarie docentur, laboratur, preceptur och professur,

förenad med undervisningsskyldighet, bör fordras att sökande genomgått en

termins praktisk lärarkurs vid lärarhögskolan. Huruvida denna lämpligen

skall inarbetas i studiegången mellan licentiatexamen och doktorsgradens

vinnande eller komma efter nämnda tidpunkt förefaller oss vara en öppen

fråga. Likaså torde det böra ytterligare övervägas huruvida betyg från sådan

lärokurs skall avges och om det i så fall skall utgöra merit för sökande

till ordinarie universitetslärartjänst. Denna praktiska lärarkurs bör utöver

syftet att bibringa blivande universitetslärare grundläggande kunskap i pedagogisk

psykologi samt i vuxenpedagogik även kunna fungera som ett

forum för försök med nya former av akademisk undervisning. Om de i kursen

deltagande licentiaterna eller doktorerna under erfarna handledares

överinseende får leda seminarieövningar och laborationer med övningsgrupper

bestående av studenter från universitet och högskolor bör småningom

en betydande erfarenhetsfond skapas som kan komma den akademiska undervisningen

till godo över hela linjen. Vi föreslår alltså att formerna för

denna praktiska universitetslärarkurs utredes av universitetsutredningen i

nära samråd med kanslersämbetet och lärarhögskolans ledning.

Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden i ärendet av

kanslern för rikets universitet, efter hörande av vederbörande universitetsoch

högskolemyndigheter, och av styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm.

Sammanställning av dessa utlåtanden är såsom bilaga fogad vid detta utlåtande

(Bilaga).

Utskottet. I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna vill utskottet

understryka angelägenheten av att de kvalificerade akademiska lärarkrafterna

på bästa sätt utnyttjas.

I de avgivna remissyttrandena ha olika uppfattningar kommit till uttryck

beträffande det i motionerna 1:421 och II: 513, såvitt här är i fråga, framställda

yrkandet. Sålunda ha de teologiska och medicinska fakulteterna i

Lund, det större akademiska konsistoriet i Göteborg — under åberopande av

den ståndpunkt de medicinska och filosofiska fakulteterna intagit i ärendet

— och den matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala ställt sig avvisande

till en utredning angående formerna för praktisk-pedagogisk utbild
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1956

9

ning av blivande universitetslärare, medan de övriga akademiska myndigheterna

-—i den mån de tagit ställning till problemet — kanslern för rikets

universitet och styrelsen för lärarhögskolan tillstyrkt utredning i ärendet

eller i varje fall icke haft något att erinra mot att en dylik utredning kommer

till stånd. Vissa av de myndigheter, som ställt sig positiva härtill, ha

emellertid intagit en kritisk ståndpunkt till de i motionerna uppdragna riktlinjerna.

Flera av remissinstanserna ha ansett att spörsmålet angående

praktisk-pedagogisk utbildning av blivande universitetslärare redan låge

inom det 1955 års universitetsutredning givna uppdraget.

I likhet med kanslern för rikets universitet, styrelsen för lärarhögskolan

och flertalet av de övriga remissinstanserna finner utskottet motiverat att

den i motionerna I: 421 och II: 513, såvitt här är i fråga, begärda utredningen

kommer till stånd och att de i samband med berörda utbildningsproblem

stående spörsmålen bli förutsättningslöst prövade och allsidigt belysta. Enligt

utskottets mening torde ifrågavarande uppdrag lämpligen böra anförtros

åt 1955 års universitetsutredning. Skulle bedömandet av omförmälda

frågor icke anses redan nu ligga inom ramen för universitetsutredningens

uppdrag, förutsätter utskottet att erforderlig komplettering av direktiven

för utredningen kommer att meddelas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 421 och

II: 513 — såvitt här är i fråga — anhålla, att Kungl. Maj :t

måtte låta verkställa utredning i av utskottet angivna avseenden.

Stockholm den 20 november 1956

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Närvarande: se under utlåtandet nr 192.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1956

Bilaga

Yttranden

över motionerna 1:421 och II: 513, såvitt de avse praktisk-pedagogisk

utbildning av blivande universitetslärare

Uppsala universitet

Teologiska fakulteten, som icke är övertygad om att de i motionen uppdragna

riktlinjerna utgöra den bästa lösningen av universitetsundervisningens

pedagogiska problem, vill likväl förorda att frågan för prövning överlämnas

till 1955 års universitetsutredning.

Juridiska fakulteten

Fakulteten finner det önskvärt, att akademiska lärare bibringas en viss

pedagogisk träning. Lämpligen torde detta för fakultetens del kunna ske,

såsom också redan förekommer, genom råd och anvisningar av ämnesläraren

eller äldre kolleger. Det kan väl tänkas lämpligt, att något intensifiera

denna handledning, eventuellt genom att härför anlita särskilda, erfarna

handledare. Däremot måste fakulteten finna det innebära ett onödigt

lör att icke säga orimligt tidsslöseri att fordra, att fakultetens lärare skola

hava genomgått en termins praktisk lärarkurs vid lärarhögskolan.

Medicinska fakulteten tillstyrker den föreslagna ändringen i direktiven

för 1955 års universitetsutredning men vill redan nu uttala, att enligt dess

mening det av motionärerna föreslagna kravet på en termins praktisk lärarkurs

\id lärarhögskolan för vinnande av ordinarie lärarbefattning inom medicinsk

fakultet torde leda till orimliga konsekvenser.

Humanistiska sektionen har överlämnat en av professorn Sjöstrand uppgjord

promemoria i ämnet och i huvudsak anslutit sig till vad däri anförts

under betonande av att enligt sektionens mening den föreslagna pedagogiska

utbildningen icke borde förläggas till lärarhögskolan i Stockholm. Av promemorian

inhämtas följande.

I princip synes man böra vara intresserad av förslaget om att vidtaga

åtgärder rörande universitetslärarnas pedagogiska utbildning. Av vikt är

emellertid i detta sammanhang, att forskarbegåvningarna i enlighet med

motionens egen framställning inte blir hindrade, därest de skulle visa sig

sakna pedagogisk fallenhet. I vilken utsträckning särskild utbildning kan

förvandla vissa forskartyper till goda pedagoger, är nämligen ännu inte

undersökt. Ett tillräckligt antal forskarbefattningar (professurer och docenturer)

måste därför uttryckligen garanteras. Även om så blir fallet, torde

det emellertid inte vara möjligt att av blivande akademiska lärare fordra

en termins praktisk lärarkurs vid lärarhögskola. Ty därest denna utbildning

förläggs till tiden före disputationen, innebär en sådan specialiserad

skolning en alltför stor risk för en person, som ännu knappast kan vara

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1956

11

säker på att lian kominer att verka som universitetslärare. Detsamma gäller

mutatis mutandis för dem, som har disputerat. En docentur innebär ingen

garanti för framtida livsgärning vid universiteten. Vad skall alltså de personer

göra, som genomgått ifrågavarande specialinriktade pedagogiska utbildning:

begära dispens för lektorat eller genomgå en ny utbildning? Båda

alternativen är lika ovälkomna.

Till detta kan läggas, att lärarhögskolorna torde bli alltför engagerade av

sina egentliga uppgifter för att ha möjlighet åtaga sig en ny och sannolikt

ganska betungande sådan. Dessutom torde lärarhögskolorna varken personellt

eller i övrigt ha de möjligheter, som den åsyftade pedagogiska skolningen

förutsätter. Det måste här nämligen komma att gälla inånga gångei

ytterst speciella undervisningsproblem.

Det torde därför vara bättre att i stället tänka sig den blivande universitetslärarens

pedagogiska utbildning förlagd till universiteten. Dessa har pedagogiska

institutioner med sakkunnig personal. Vid universiteten finns i

varje ämne de fackmän, vilkas erfarenheter måste utnyttjas, då man vill

förbättra de blivande universitetslärarnas undervisningsskicklighet. Det

finns vidare ett tillräckligt antal pedagogiska lektorer för att den praktiskpedagogiska

förfarenheten i allmänhet skall vara representerad i mer än

behövlig utsträckning. En successiv utbildning av universitetens amanuensoch

assistentpersonal skulle med dessa resurser vara möjlig att åstadkomma,

därest blott de ekonomiska förutsättningarna för deras utnyttjande

skapas. En sådan utbildning skulle också bli placerad på ett lämpligare

åldersstadium och vid en tidpunkt av studierna, då formbarheten torde vara

större än längre fram. Det finns många pedagogiska olater, som blott är

resultatet av tradition och slentrian. Ju förr man därför ingriper mot dem,

desto lättare inåste det vara att åstadkomma någonting nytt. Den successiva

ubildning, som ovan antytts, kunde säkerligen innehålla vissa för alla gemensamma

synpunkter men därutöver mera speciella och för skilda fakulteter

specifika moment.

Emellertid torde alla hithörande problem böra bli föremål för prövning.

Intet finns därvid att erinra mot, att uppgiften anförtros åt 1955 års universitetsutredning

i samråd med universitetskanslern. Däremot är det onödigt,

att lärarhögskolan inkopplas. I dess ställe synes pedagogisk sakkunskap

från universiteten vid sidan av redan nämnda instanser böra ifrågakorama.

Matematisk-nalurvetenskapliga sektionen

Sektionen vill framhålla, att en effektiv avlastning av elementärundervisningen

från professorerna i regel kräver ökad tillgång på docenter eller biträdande

lärare med docentkompetens, om icke en betänklig sänkning av

undervisningens nivå skall riskeras.

Beträffande motionärernas förslag om genomgång av en termins praktisk

lärarkurs vid lärarhögskolan som obligatorisk fordran för vinnande av

ordinarie docentur, laboratur, preceptur och professur, förenad med undervisningsskyldighet,

måste sektionen däremot ställa sig avvisande. Sektionens

olika läroämnen ha i allmänhet behov av en så specialiserad undervisningsmetodik,

utvecklad under och anpassad för den akademiska undervisningens

speciella behov inom just det ämne undervisningen gäller, att

det synes sektionen föga sannolikt att det vid lärarhögskolan kommer att

finnas handledare med tillräckliga kunskaper inom de olika ämnenas undervisningsmetodik

för att kunna meddela eu lika god undervisning och

handledning som den som nu meddelas vid universitetet i konsten att un
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1956

dervisa inom sektionens speciella ämnen i form av föreläsningar, seminarieövningar,

laborationer, exkursioner in. in. Sektionen hyser därför allvarliga

farhågor att den föreslagna obligatoriska terminen vid lärarhögskolan

endast skulle bli en meningslös och kostsam försening av de blivande

akademiska lärarnas redan förut långa och dyrbara utbildning. Sektionen

vill dessutom erinra om att på det högre akademiska stadiet den enskilda

undervisningen, anpassad efter varje lärjunges eller lärjungegrupps speciella

forskningsproblem, spelar och måste spela en mycket väsentlig roll,

sannolikt den viktigaste i hela universitetsundervisningen, och att denna enskilda

undervisning kräver icke endast sakliga utan även pedagogiska kvalifikationer

av helt annat slag än de som torde kunna förvärvas vid en

lärarhögskolas mera schablonmässigt pedagogiska utbildning. Man får ej

bortse från att universitetsundervisningen bär en helt annan karaktär än

skolundervisningen. Vidare måste man fråga sig hur den studerande skall

kunna på det stadium, som här avses, förutse, huruvida han kommer alt

ägna sig åt akademisk lärarverksamhet. Att avbryta avhandlingsarbetet en

termin för den föreslagna pedagogiska utbildningen är uppenbart olämpligt.

Att förlägga utbildningen till tiden efter disputationen kommer att innebära

försening av anställning som docent.

På grund av vad ovan anförts måste sektionen bestämt avstyrka förslaget

om en termin vid lärarhögskolan som obligatoriskt villkor för vinnande av

akademisk lärarbefattning.

Då sålunda enligt sektionens mening behovet av praktisk-pedagogisk utbildning

av universitetslärare bäst tillgodoses av universiteten själva, finner

sektionen det i motionen äskade tillägget till direktiven för 1955 års

universitetssakkunniga icke vara erforderligt.

Större akademiska konsistoriet hänvisar till vad vederbörande fakulteter

och sektioner anfört.

Lunds universitet

Teologiska fakulteten

Den i riksdagsmotionerna föreslagna ordningen betecknar ett bestämt avsteg

från hittillsvarande praxis, eftersom i varje fall beträffande professur

enhgt gallande universitetsstatuter enbart graden av vetenskaplig skicklighet

är befordringsgrund. Fakulteten har för sin del icke funnit någon olägenhet

ur pedagogisk synpunkt förknippad med denna ordning.

De krav på lärarskicldighet, som nu ställas på personer, som önska föroidnande

som docent, ha visat sig fullt tillräckliga. Erfarenheten av nu gällande

ordning ger därför icke fakulteten anledning att för framtiden önska

pedagogisk specialutbildning av sina lärarkrafter, i synnerhet som denna

skulle ytterligare förlänga en redan nu lång utbildning.

Juridiska fakulteten

Fakulteten finner det tvivelaktigt, huruvida en pedagogisk specialutbildning

av det slag, som i motionerna föreslås och som i första hand avser att

utbilda för undervisning av barn och ungdom, skulle vara behövlig för lärare

inom juridiska fakulteten.

Fakulteten finner det emellertid icke omotiverat, om i den pågående universitetsutredningen

även problemet om akademiska lärares utbildning i

vuxenundervisningens metodik bleve föremål för en förutsättningslös provning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 105(1

13

Medicinska fakulteten

Fakulteten har icke blivit övertygad om motionärernas åsikt att för vinnande

av ordinarie befattning som docent, laborator, preceptor eller professor

bör fordras, att sökande genomgått en termins lärarkurs vid lärarhögskola.

Redan nu gällande bestämmelser medgiva möjlighet att ålägga

sökande till ifrågavarande befattningar att undergå lärarprov, genom vilka

de ha att styrka sin förmåga att meddela undervisning. Ett obligatoriskt krav

på en termins pedagogisk utbildning skulle, såvitt fakulteten finner, onödigtvis

förlänga studierna ntan att de garantier i fråga om lärarskicklighet, som

motionärerna åsyfta, därigenom lämnas.

Fakulteten får i anledning härav framhålla, att den icke finner något behov

av i motionen avsedd utredning föreligga för befattningar tillhörande fakulteten.

Humanistiska sektionen

Rörande behovet av pedagogisk utbildning för dem, som avse att vinna

tjänst som universitetslärare på docent- och professorsnivåerna vill sektionen

hänvisa till universitetsstatuternas stadganden om lärarprov, varigenom

sökande av docent-, preceptors- (och motsvarande) och professorsbefattning

har att dokumentera sin förmåga att meddela vetenskaplig undervisning.

Sektionen vill även framhålla, att den i yttranden den 30 november 1951

och den 10 september 1954 kraftigt understrukit, att vissa sidor av undervisningsskicklighet,

som ej alltid eller sällan kommer fram vid lärarprov,

såsom förmågan att handleda studenterna och stimulera dem till självständiga

studier, skickligt ledande av seminarieövningar etc. bör starkare än tidigare

varit fallet framhävas som merit för sökande.

Sektionen anser liksom motionärerna, att pedagogisk utbildning är nödvändig

för universitetslärare, men ifrågasätter starkt, om denna utbildning

kan vinnas på den av motionärerna föreslagna vägen. Den akademiska undervisningen

är i allt väsentligt så särpräglad och artskild från vanlig skolundervisning,

att lärarhögskolans lärare med största sannolikhet endast i

undantagsfall torde ha nödiga teoretiska och praktiska förutsättningar att

handha de blivande universitetslärarnas pedagogiska skolning. Det bör enligt

sektionens mening utredas, i vad mån och på vad sätt utbildningen kan

ske ändamålsenligare och för såväl det allmänna som den enskilde billigare

genom att den förlägges till universiteten dels för de enskilda ämnena i anslutning

till seminarier och institutioner ävensom genom utbyggnad av ämneskonferenserna

inför universitetskanslern, dels gemensamt. En sådan anordning

torde verksamt bidraga till skapande av nya former av akademisk

undervisning.

Sektionen vill även framhålla, att motionärerna, när de »fästa uppmärksamheten

på att studiet av vuxenpedagogikens problem inom folkundervisningen

på sistone gjorts till förmål för vetenskapligt studium även i vårt

land och att resultaten därifrån böra övervägas inom de akademiska undervisningsnämnderna»,

tydligen inte tillräckligt beaktat de fundamentala skillnaderna

mellan deltagarna i folkundervisningens studiecirklar och studenter

å ena sidan samt mycket elementär undervisning och vetenskaplig undervisning

å den andra. För (ivrigt ger ett närmare studium av såväl den

svenska som den utländska litteraturen i vuxenpedagogik klart vid handen,

att undersökningarna på detta relativt nya forskningsområde anmärkningsvärt

ofta inte fylla strängt vetenskapliga krav och alt deras resultat äro

osäkra och utan större betydelse i detta sammanhang, eftersom de inte synas

tillföra den akademiska undervisningen något nytt av större värde.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1956

Enligt motionärernas åsikt bör »praktisk lärarkurs för blivande universitetslärare»

även bibringa »grundläggande kunskap i pedagogisk psykologi».

I och för sig måste sådan kunskap anses vara av icke ringa värde för

akademiska lärare. Men inom filosofiska fakulteten har flertalet av dessa

avlagt filosofisk ämbetsexamen och därför måst studera pedagogisk psykologi.

Litteraturkursen för lägsta betyget i examensämnet pedagogik innehåller

för närvarande mera pedagogisk psykologi än kursen teoretisk pedagogik

vid lärarhögskolan enligt av riksdagen godkänt förslag till dennas utformning.

Vid sådant förhållande skulle blivande universitetslärare, som avlagt

filosofisk ämbetsexamen, inte heller få lära något mera väsentligt nytt

i pedagogisk psykologi under praktisk lärarkurs vid lärarhögskolan.

Under hänvisning till vad ovan anförts förordar sektionen utredning av

möjligheterna för pedagogisk utbildning av blivande universitetslärare med

beaktande av här anförda synpunkter.

Matematisk-naturvctenskapliga sektionen instämmer i de av juridiska fakulteten

i ärendet framförda synpunkterna.

Större akademiska konsistoriet

Konsistoriet finner enligt hittillsvarande erfarenhet att den undervisning

som meddelas av universitetets lärare av skilda kategorier i stort sett fyller

skäliga anspråk ur pedagogisk synpunkt. Det är emellertid möjligt att i någon

utsträckning en ökad effektivitet av undervisningen skulle kunna uppnås

om blivande eller nytillträdande lärare erhölle särskild utbildning eller

handledning såsom undervisare vid vetenskapliga studier, utöver vad nu i

många fall förekommer. Härvid bör framhållas, att den metodik som utvecklats

för undervisning av barn och ungdom eller för undervisning av

vuxna inom folkbildningsarbetet icke lämpligen kan användas vid akademisk

undervisning, som avser handledning vid självständiga vetenskapliga

studier. Såväl för att säkerställa denna karaktär av en eventuell utbildning

av universitetslärare som av kostnadsskäl bör sådan utbildning, om den anses

nödig, äga rum vid universitetet.

Konsistoriet anser lämpligt att en förutsättningslös utredning kommer

till stånd genom 1955 års universitetsutredning eller annat därför kvalificerat

organ.

Göteborgs universitet

Medicinska fakulteten

Fakulteten vill kraftigt framhålla, att det föreligger en avsevärd principiell

skillnad i arbetsuppgifter mellan å ena sidan lärare vid skolor syftande

till en elementär utbildning upp till studentexamen och liknande och å

andra sidan universitetslärare. Den högre skolutbildning, som leder till studentexamen

är en förberedelse för det självständiga arbete, som man nödvändigtvis

måste kräva av universitetsstudenten. I motsats till skolans lärare

varken kan eller bör universitetsläraren utöva daglig övervakning och

kontroll av studierna, icke heller skall han leda eleven steg för steg, klass

för klass fram till en åsyftad slutexamen. För universitetsstudenten ersättes

den kunskapsförmedlande läraren i hög grad av facklitteraturen — det må

nu gälla vetenskapliga läroböcker, specialarbeten eller facktidskrifter.

Universitetsläraren är en rådgivare och handledare vid studentens självstudier

och utövar genom tentamina kontroll av hans kunskaper. Detta är

en viktig del av universitetslärarens arbete, men hans främsta uppgift lig
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1956

15

ger på ett annat plan. Det väsentliga och enda verkligt nödvändiga är att

universitetsläraren utgör den personliga och omedelbara kontakten mellan

studenten och den vetenskapsgren han representerar. 1 sin dagliga gärning

på seminarier, i bibliotek, i laboratorier, på institutioner och kliniker levandegör

han sitt specialämne; en universitetslärare är eu vetenskapsman, som

i sitt vetenskapliga arbete är omgiven av studenter.

I den akademiska undervisning, som på så sätt bedrives, deltaga också de

vetenskapsidkare, som arbeta på sin högre utbildning. Det torde vara ytterst

sällsynt, att en person, kompetent att söka docentur, icke redan tidigare varit

aktivt engagerad i den akademiska undervisningen vid kurser, seminarier,

laboratorier eller kliniker.

Den föreläsningsverksamhet och annan direkt undervisning, som interfolierar

och stöder den egentliga akademiska handledningen, har sitt största

värde icke i kunskapsförmedling utan däri, att den bidrager till att presentera

den enskilde forskaren och hans särskilda sätt att uppleva och behandla

sin specialitet. Detta innebär en pedagogisk verksamhet, som icke alltid

följer de regler, som anses eftersträvandsvärda i skolundervisning för barn

eller vuxna. I gengäld erbjudas universitetsstudenterna en rik variation av

olika forskarpersonligheters individuella framställning av sina forskningsområden

och fackämnen, deras eget sätt att nalkas vetenskapliga problem

och deras egen uppfattning av vad som är centralt och perifert. Självfallet

förutsätter en sådan akademisk undervisning, att studenten i viss mån kan

tänka själv — hittills har det ju också varit meningen.

Om man också måste förutsätta mycket stora olikheter mellan skilda universitetslärares

verksamhetsformer, är det dock en gemensam fordran som

är helt ofrånkomlig: universitetsläraren måste vara vetenskapsman, endast

i denna egenskap kan han vara kontaktman mellan studenterna och vetenskapen.

Denna egenskap förvärvas icke vid någon lärarhögskola utan i det

vetenskapliga arbetet.

Vid universiteten ha alltid funnits några lärare med klena utförsgåvor.

Det har också funnits lysande vältalare och prominenta undervisare långt

innan någon funnit på termen »vuxenpedagogik». Fakulteten tror icke att

proportionen mindre goda och lysande lärare kommer att ändras genom någon

termins lärarhögskoleutbildning.

Med hänvisning till vad som ovan anförts beträffande den principiella

olikheten mellan en akademisk lärare och en lärare på skolstadiet finner

fakulteten, att kravet på lärarhögskolekurs som kompetensvillkor för docent-

och högre befattning är icke blott onödigt utan direkt olämpligt, bl. a.

därför att det skulle medföra en förlängning av utbildningstiden till förfång

för vetenskaplig verksamhet. Den allra största olägenheten med förslaget

ligger däri att ett dylikt krav utan tvekan skulle avhålla dugliga forskare att

över huvud taget söka akademisk lärarbefattning. Den vetenskapliga eliten

skulle i stället söka sig till rena forskningstjänster och till laboratorier, institutioner

och kliniker utanför universiteten. Inte minst i fråga om medicinska

ämnesområden är det verklighetsfrämmande att tänka sig, att forskare

skulle lämna institutioner och kliniker för att genomgå eu lärarkurs.

Fakulteten finner, att universitetsundervisningens förbättring är beroende

av eu effeklivisering och utökning av de vetenskapliga resurserna och

icke av pedagogiska kurser för vetenskapsmän. Fakulteten ställer sig därför

avvisande till förslaget om särskild prövning av formerna för en praktisk-pedagogisk

utbildning av blivande universitetslärare.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1956

Filosofiska fakulteten

Fakulteten vill livligt instämma i motionärernas uttalande, att misshushållning

med kvalificerade akademiska lärarkrafter måste upphöra. Det enda

och självklara botemedlet är inrättande av erforderligt antal nya lärarbefattningar

av de kategorier, som i skilda ämnen kunna anses erforderliga.

Fakulteten kan emellertid ej förbehållslöst dela motionärernas uppfattning

om angelägenheten av att ämnesprofessorerna i största möjliga utsträckning

befrias från elementärundervisningen. Vid vissa högskolor, inom vissa fakulteter

och inom vissa undervisningsämnen kan detta vara ett angeläget

önskemål, men som en generell regel gäller det ingalunda. Inom de humanistiska

disciplinerna råder i allmänhet det förhållandet, att professorerna

i första hand tagas i anspråk för den mest kvalificerade undervisningen,

d. v. s. på forskarstadiet, men att de både av hänsyn till undervisning och

till forskarrekrytering böra ha kontakt med undervisningen för lägre examina.

I 1945 års universitetsberednings betänkande II (SOU 1946:81) ha de

akademiska undervisningsformerna varit föremål för utredning. I likhet

med naturvetenskapliga forskningskommittén kom universitetsberedningen

fram till ståndpunkten, att de akademiska lärarna böra tillerkännas största

möjliga frihet vid valet av pedagogiska metoder. Det visade sig icke möjligt

att göra generella, för alla fakulteter och ämnen giltiga rekommendationer

beträffande undervisningsformerna. De undersökningar, som 1955 års universitetsutredning,

enligt vad fakulteten har sig bekant, för närvarande bedriver

rörande undervisningsbehovet i olika ämnen, komma säkerligen att

giva liknande resultat. Det vore med hänsyn härtill synnerligen olyckligt,

om universitetslärarna skulle åläggas att i något avseende följa ensartade

riktlinjer i sin undervisning.

Beträffande motionärernas förslag, att blivande universitetslärare böra

åläggas genomgå praktisk lärarkurs vid lärarhögskolan, nödgas fakulteten

konstatera, att förslaget vittnar om en anmärkningsvärd brist på kännedom

om elementära fakta rörande såväl lärarhögskolans tilltänkta uppgifter och

organisation som universitetsundervisningens arbetsvillkor. Lärarhögskolan

kommer icke att i något avseende vara utrustad för annan pedagogisk handledning

än sådan, som avser skolundervisning. Vad beträffar den akademiska

undervisningen, ligger det i dess natur, att den oavlåtligt måste experimentera

med sådana former, som äro bäst ägnade att skänka orientering

om vetenskapens nuläge i skilda discipliner. Den undervisning, som officiellt

bokföres som föreläsningar, seminarieövningar, kurser in. in., företer

* ''elhgheten vitt skiftande former i olika ämnen. Härav följer, att ingen

kan äga kompetens att organisera universitetsundervisning i en vetenskap

utan att själv vara aktiv forskare på hög nivå inom denna vetenskap. Den

pedagogiska forskningens målsmän torde också med bestämdhet avvisa tanken,

att de skulle kunna övertaga ansvaret för utformningen av vetenskaplig

undervisning inom någon annan disciplin än sin egen. Beträffande utbildningen

av läroverkslärare vid de filosofiska fakulteterna fastslog 1945

ars universitetsberedning såsom oomtvistligt, att de fria universitetsstudierna

äro den utbildningsform, som är bäst ägnad att skapa självständiga,

kringsynta och kulturellt givande lärare. Fakulteten delar helt denna uppfattning,

som aven nyligen rönt oreserverad anslutning från dess studenters

studierad. De av motionärerna nämnda ettbctygskurserna i nordiska språk

och htteraturhistoria vid Stockholms högskola äro tillkomna för att i nuvars.

I\<fc bristsituation på kortast möjliga tid ge blivande modersmålslärare en

nodtorltig utbildning och kunna alltså icke tjäna som mönster för akademisk

undervisning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1956

17

Med hänsyn dels till att de akademiska undervisningsformerna för ej

länge sedan utretts och för närvarande äro föremål för utredning, dels ock

till att motionärernas tankar och förslag i ärendet förefalla i förvånande

grad oöverlagda och oinitierade, avstyrker fakulteten med bestämdhet motionerna

i här berörda avsnitt.

Större akademiska konsistoriet åberopar innehållet i de av medicinska och

filosofiska fakulteterna avgivna yttrandena.

Karolinska institutet

I motionen framhålles allmänt betydelsen av att ämnesprofessorerna avlastas

i största möjliga utsträckning från elementärundervisning och att

denna lägges på lärare med licentiat- och docentkompetens. Häri instämmer

lärarkollegiet vid karolinska institutet principiellt. Detta är en fråga om

proportionen mellan antalet lärare och studenter, vilken i vårt land ej är

lyckligt avvägd. De akademiska lärarnas antal är för litet i förhållande till

studenternas. Kollegiet finner det angeläget, att denna viktiga fråga beaktas

av den nuvarande universitetsutredningen.

Motionärerna finna, att i direktiven för universitetsutredningen behovet

av pedagogisk undervisning för dem, som avse att vinna tjänst som universitetslärare

i docent- och professorsnivåerna, icke beaktats. De hemställa

därför att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om sådant tillägg

i direktiven för de år 1955 utsedda universitetssakkunniga att formerna för

en praktisk-pedagogisk utbildning av blivande universitetslärare ägnas särskild

prövning. Vid karolinska institutet har behovet av pedagogisk undervisning

varit kännbart. Det visar sig exempelvis vid lärarprov för docentur

att elementära pedagogiska krav ej alltid uppfyllas på grund av att vederbörande

icke har lärarvana. Det skulle vara av stort väi''de om en undervisning

för docenter, biträdande lärare och amanuenser, som ha att handleda

studenter, kunde organiseras. Vid institutet kunde detta ske genom en årligen

upprepad frivillig kurs som borde vara främst praktiskt-pedagogiskt

inriktad och innefatta t. ex. talteknik, demonstrationsövningar och systematisk

disposition av en framställning för att göra den pedagogiskt effektiv

för det avsedda auditoriet.

Lärarkollegiet vill, med hänvisning till vad ovan anförts, varmt tillstyrka

bifall till det i motionen ställda yrkandet.

Stockholms högskola

Rektorsämbetet vid högskolan ser med stor glädje det intresse för universiteten

och högskolorna, varom motionen här vittne, ett intresse som

aven särskilt inriktats på Stockholms högskola och dess aktuella problem.

Den under det remitterade avsnittet av motionen behandlade frågan, nämligen

den akademiska undervisningen, tillhör de mest belydelsefulla inom

universiteten. Det torde icke behöva särskilt framhållas att de pedagogiska

problem som äro förknippade med den akademiska undervisningen ingalunda

varit bortglömda eller försummade inom universiteten och högskolorna

hittills. Bristen på lärare och kursanslag har emellertid i många fall

lagt hinder i vägen för att pröva undervisning i andra former än de gängse.

När eu professor ensam har att svara för undervisning och utbildning av

många tiotal, för att icke säga hundratal av studenter på olika stadier har

det givetvis icke varit möjligt för honom att ge alla dessa en sådan undervisning

som skulle ha varit den mest ändamålsenliga. Under de allra senaste

2 liihang till riksdagens protokoll 1956. G samt. Nr 187_192

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1956

åren har emellertid rikligare anslag stått till förfogande, och då har även

exempelvis gruppundervisning för smärre grupper och med anlitande av

yngre lärare organiserats i åtskilliga ämnen, exempelvis 1-betygskurserna i

nordiska språk och litteraturhistoria, vilka berörts i motionerna. Härvidlag

har i viss mån kontakt hållits med universitetsulredningen, och rektorsämbetet

har varit av den uppfattningen att de vittsyftande direktiv som lämnats

utredningen även inkluderat en förutsättningslös utredning av de rent

praktisk-pedagogiska spörsmålen. Skulle emellertid ett förtydligande på

denna punkt anses erforderligt vill rektorsämbetet givetvis tillstyrka att de

i motionen påyrkade direktiven även ges.

Tandläkarhögskolan i Stockholm

Lärarkollegiet vid högskolan får erinra därom, att kollegiet vid olika tillfällen

fäst uppmärksamheten vid att professorerna, ej minst vid fackhögskolorna,

i största möjliga utsträckning borde befrias från den elementära

undervisningen och i stället få använda sin tid till sammanfattande föreläsningsserier,

seminarieledning, forskningsundervisning och egen forskning.

Vad därefter angår de pedagogiska formerna för undervisningen innebär

den nu vid högskolan tillämpade studieplanen, att den äldre föreläsningsmetodiken

i stor omfattning ersatts med seminarieundervisning, laboratoriedemonstrationer

med tests samt kliniska journalstudier.

Vidkommande slutligen särskilt pedagogisk utbildning under en termin

vid lärarhögskolan för blivande akademiska lärare, vilken även skulle fungera

som forum för försök med nya former för fackhögskolornas undervisning,

finner lärarkollegiet förslaget härom intresseväckande.

Tandläkarhögskolan i Malmö

Lärarkollegiet vid högskolan finner motionens förslag om pedagogisk utbildning

för universitets- och högskolelärare på docent- och professorsnivåerna

beaktansvärt. Förutom att en fast form för lärarmeritering härigenom

kunde ges skulle också de i motionen påpekade möjligheterna till rationalisering

och utveckling av undervisningsformerna kunna vinnas. Den nuvarande

bristfälliga lärarmeriteringen för fackskolelärare skulle kunna ersättas

med en ordnad utbildningsgång.

Lärarkollegiet vill sålunda för sin del understryka värdet av de i motionen

föreslagna åtgärderna.

Kanslern för r i k et s universitet

Enligt min mening synes med de vittsyftande direktiv, som lämnats 1955

års universitetsutredning, hinder icke böra möta för utredningen att jämväl

till prövning upptaga de i motionerna I: 421 och II: 513, såvitt här är i

fråga, berörda spörsmålen angående praktisk-pedagogisk utbildning av blivande

universitetslärare. Skulle det likväl befinnas att dessa frågor falla

utanför utredningens uppdrag har jag icke något att erinra mot att direktiven

kompletteras på denna punkt, då det synes mig vara av värde att få

frågorna förutsättningslöst prövade och allsidigt belysta. .lag anser mig dock

böra redan på ärendets nuvarande ståndpunkt bestämt hävda att lärarhögskolan

icke synes mig lämpad att omhänderha ifrågavarande mycket speciella

undervisningsproblem. Skulle en praktisk-pedagogisk utbildning av

ifrågasatt slag befinnas erforderlig torde den enligt min mening höra äga

rum vid vederbörande lärosäte.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1956

19

Lärarhögskolan i Stockholm

Styrelsen för lärarhögskolan delar motionärernas uppfattning, att åt formerna

för den akademiska undervisningen bör ägnas avsevärt större uppmärksamhet

än som hittills skett. Utan tvivel kan också åtskilliga brister

i denna undervisning föras tillbaka på otillräcklig pedagogisk skolning hos

en del universitetslärare. Samtidigt måste emellertid styrelsen framhålla svårigheterna

att ordna lämplig pedagogisk utbildning med sikte på så mångskiftande

förhållanden, som här måste inställa sig. Undervisningsmetoderna

blir ju väsentligt olika inom olika ämnesgrupper och kan även inom samma

ämne växla betydligt alltefter undervisningens speciella ändamål. Vissa

grundläggande kunskaper i pedagogisk psykologi med särskild inriktning

på vuxenpedagogik torde visserligen vara betydelsefulla för alla blivande

universitetslärare. Utan alltför stora svårigheter torde också kortare kurser

häri kunna komma till stånd vid de olika universiteten och högskolorna,

eventuellt genom medverkan av den kursverksamhet som är knuten till vederbörande

universitet eller högskola. Långt svårare måste det vara att tillgodose

önskemål om undervisningsövningar på universitetsstadiet. I varje

fall skulle anordningar därför kräva resurser av helt annan omfattning än

som står till förfogande för lärarhögskolan i Stockholm. Styrelsen anser sig

sålunda inte kunna biträda förslaget, att för vinnande av ordinarie akademisk

lärartjänst, förenad med undervisningsskyldighet, bör fordras att sökande

genomgått en termins praktisk lärarkurs vid lärarhögskolan, över huvud

taget torde böra noggrant uppmärksammas, att om en viss pedagogisk

utbildning skall göras obligatorisk för universitetstjänst, detta förutsätter

möjligheter att genomföra utbildningen så ändamålsenligt, att den inte kommer

att uppfattas som onödig tidsspillan.

Om styrelsen sålunda inte utan reservationer kan ansluta sig till av motionärerna

framförda detalj förslag, i vad de avser lärarhögskolan, finner styrelsen

fortsatt utredning av frågorna om pedagogisk skolning för blivande

universitetslärare väl motiverad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:385 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning av formerna för en praktisk-pedagogisk utbildning av blivande universitetslärare. a1 i texten