Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående naturhistoriska riksmuseets organisation m. m.
1956-11-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1956:189, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående naturhistoriska riksmuseets organisation m. m.
Dokumentets text
20
Statsutskottets utlåtande nr 189 år 1956
Kr 189
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående
naturhistoriska riksmuseets organisation m. m.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta vid 1955 års riksdag den ena inom första
kammaren av herr Osvald (I: 340) och den andra inom andra kammaren
av fru Sandström och herr Svensson i Ljungskile (II: 312), har hemställts,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en
utredning i syfte att ge naturhistoriska riksmuseet en självständig organisation
och föreslå åtgärder även i övriga därmed sammanhängande frågor.
I motionerna har anförts bland annat följande.
Riksmuseets organisation har sin grund i museets historiska utveckling.
Museet tillkom år 1819 genom en donation till svenska staten av friherre
G. von Paykulls naturaliesamling. Denna ställdes då under vetenskapsakademiens
vård och sammanfördes med akademiens egna samlingar. Åt en intendent,
fr. o. in. 1823 med professors namn, uppdrog Kungl. Maj :t det närmare
inseendet över riksmuseets samlingar. Under den fortsatta utvecklingen
växte museet liksom akademien, och med den tilltagande specialiseringen
kom museets verksamhet att ligga utanför allt flera akademiledamöters
kompetensområde. Riksmuseet har därför enligt instruktion för museet och
akademiens grundstadgar tillerkänts en allt större självständighet. Uttrycket
»akademiens inseende och vård» betyder i våra dagar bl. a., att akademien
har att tillvarataga museets intressen och svara för att dess tjänstemän
fullgöra sina skyldigheter enligt allmän lag och museets instruktion enligt
vilken akademiens kompetensområde i åtskilliga fall klart avgränsats
gentemot de områden, som tillkomma museets funktionärer. Oklarheter i
gällande bestämmelser synas dock vara en källa till konflikter.
Akademiens »inseende» utövas numera närmast av inspektörer, tillsatta
av akademien, två för var och en av museets avdelningar. Denna administrativa
detalj, som saknas vid t. ex. universitetens institutioner, är en relikt
från äldre tider och måste nu betraktas som en anomali. Redan valet av
inspektor, som av Kungl. Maj :t ålagts att tillvarataga institutionens intressen
och befrämja dess utveckling, kan ge upphov till konflikter, t. ex. i sådana
fall, då inspektor och föreståndare ha olika uppfattningar om den vetenskapliga
verksamhetens inriktning, eller då inspektor själv är föreståndare
för en institution, som kan råka i intressekonflikt med den avdelning,
för vilken han är inspektor.
Ytterligare en olägenhet är den, att akademien numera vuxit till sådant
omfång, att endast en mindre del av dess ledamöter har tillfälle att taga
del i behandlingen av ärendena — även i sådana fall, då det är fråga om
statens tjänsteärenden av betydande principiell vikt. Helt naturligt blir
det en mindre grupp inom akademien, som utövar den faktiska ledningen
med akademiens auktoritet bakom sig.
Härtill kan läggas, att en stor del av akademiens ledamöter överskridit
Statsutskottets utlåtande nr 189 år 1956 21
pensionsåldern och att många ledamöter helt sakna intresse för den verksamhet,
som bedrives vid riksmuseet.
I detta sammanhang må erinras om att Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut en gång — liksom riksmuseet nu — stod under vetenskapsakademiens
inseende och vård. Tiden synes nu mogen att i likhet
med vad som tidigare skett med institutet göra museet till en självständig
enhet, direkt underställd ecklesiastikdepartementet, dvs. utan vetenskapsakademien
som mellaninstans. En sådan anordning synes desto mera naturlig
som museets verksamhet helt bestrides av statsmedel.
Endast genom att göra museet till en fullt självständig enhet torde det
vara möjligt att sörja för museets ändamålsenliga utveckling både och
framför allt som en central forskningsanstalt för de ämnesområden, som
där äro representerade, och som en kunskapskälla för den bildningssökande
allmänheten. Sistnämnda ändamål tjänas framför allt genom museets mot
allmänheten riktade och även för vetenskapen viktiga utställningsverksamhet.
Säkerligen skulle riksmuseet på så sätt kunna få en mera framträdande
plats i den stora allmänhetens medvetande än vad det nu har, och det
skulle därmed sannolikt också komma i åtnjutande av allmänhetens stöd
på många olika sätt.
Även i fråga om publiceringen av de vid museet vunna vetenskapliga resultaten
synes en annan ordning än den nu rådande vara erforderlig. Vetenskapsakademien
tillämpar för sina publikationsserier alltjämt den ålderdomliga
metoden, att det på varje avhandling, vars författare icke är ledamot
av akademien, skall angivas namnen på två akademiledamöter, som
»meddelat» avhandlingen — en relikt från 1700-talet, som icke upphör att
väcka undran i utlandet; den uppfattas som ett slags fönnynderskap. Det
synes angeläget, att riksmuseet får en egen publikationsserie, där varje avdelning
svarar för sin särskilda del.
De nu berörda frågorna torde knappast kunna lösas utan en utredning,
som i första hand bör få till uppgift att skapa en lämplig form för organisation
av riksmuseet och som därjämte bör beakta även andra i samband härmed
stående frågor.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden över de ifrågavarande
motionerna av statskontoret och vetenskapsakademien.
Statskontoret har i skrivelse den 12 mars 1955 anfört att enligt vad ämbetsverket
under hand inhämtat från vetenskapsakademien komme akademien
att i en nära framtid underställa Kungl. Maj:t ett inom akademien
utarbetat förslag till omorganisation av naturhistoriska riksmuseet och statens
etnografiska museum. Förslaget ginge bland annat ut på att inspektorsinstitutionen
skulle avskaffas samt att en särskild nämnd, bestående av akademiledamöter
och vissa avdelningsföreståndare, skulle fungera som museernas
styrelse. I avvaktan på prövning av nämnda förslag syntes något ställningstagande
från riksdagens sida svårligen böra ifrågakomma.
Vetenskapsakademien har i skrivelse den 9 mars 1955 anfört bland annat
följande.
Vid tiden för riksmuseets tillkomst hade akademien 100 ledamöter; numera
har deras antal stigit till ca 135. Redan från början var akademien sålunda
en mycket månghövdad styrelse för museet. Någon allvarlig olägenhet
härav har dock ej märkts under de 130 år, som akademien haft delta
uppdrag. Skälet torde vara alt museernas rutinärenden avgjorts av akade
-
22
Statsutskottets utlåtande nr 189 år 1956
miens förvaltningsutskott och att alla viktigare frågor noga förberetts av
detta utskott eller av de valutskott, bestående av fackmän, som enligt författningarna
ha att upprätta förslag vid tillsättning av museernas högre
vetenskapliga tjänster.
Att akademien som styrelse för museerna är en tungrodd organisation
har på senare tid inselts. I december år 1952 tillsattes sålunda en kommitté
med uppdrag att utarbeta ett förslag till ny instruktion för riksmuseet. I
avvaktan på allmänna verkstadgans tillkomst och universitetskanslerns omarbetning
av förslaget till nya universitetsstatuter har denna kommittés arbete
emellertid kommit att fördröjas. Först nyligen har den blivit i stånd
att slutföra sitt uppdrag. De resultat vartill den kommit, bl. a. att inspektorsinstitutionen
bör avskaffas, medför att även akademiens grundstadgar
måste omarbetas. Förvaltningsutskottet har därför för några månader sedan
föranstaltat om utarbetandet av ett förslag till nya grundstadgar. Vid den överläggning
som därvid ägde rum framhölls att det vore olämpligt att akademien
i sin helhet kvarstod som styrelse för museerna.
Kommitténs förslag till omorganisation har inriktats på att en av akademien
utsedd nämnd, bestående av akademiledamöter och vissa avdelningsföreståndare
vid museerna, skulle fungera som museernas styrelse. Riksmuseets
föreståndarkollegium och dess museidirektör skulle erhålla vidgade befogenheter.
Akademiens verksamhet har under senare tid starkt vidgats. Äldre institutioner
ha utbyggts och nya ha tillkommit, bland dem Nobelinstitutet och
forskningsstationerna i övre Norrland. Publikationsverksamheten har fått
en mycket stor omfattning. Akademien har sålunda många och krävande
uppgifter. Uppdraget att fungera som styrelse för museerna medför utom
mycket arbete avsevärda kostnader, som — det må särskilt understrykas —
bäras av akademien och ha särskilt under senaste tiden varit tyngande för
akademien. En befrielse från detta uppdrag skulle onekligen innebära en
lättnad.
Akademien vill trots allt dock ogärna bryta samarbetet med museerna,
som varat under så lång tid, och vill ej beröva museerna de fördelar som
detta samarbete innebär för dem. Det synes akademien därför ej nödvändigt
att någon utredning av frågan om ändrad organisation av riksmuseet
för närvarande genom statsmakternas försorg verkställes.
Utskottet hemställde den 6 december 1955 (memorial nr 194), att riksdagen
måtte besluta att till 1956 års riksdag uppskjuta behandlingen av de
ovannämnda, vid 1955 års riksdag väckta motionerna. Riksdagen beslöt i
enlighet härmed.
Utskottet får i anledning av de ifrågavarande motionerna nu anföra följande.
Enligt vad utskottet har sig bekant, har vetenskapsakademien den 14
februari 1956 till Kungl. Maj:t ingivit förslag till, bland annat, ny instruktion
för naturhistoriska riksmuseet, ny arbetsordning för detsamma samt en
promemoria rörande disposition och förvaltning av anslagsmedel m. m. vid
museet. Enligt akademiens instruktionsförslag skulle i princip bestämmelserna
i allmänna verksstadgan den 7 januari 1955 äga tillämpning för museet.
Överinseendet över museet skulle icke utövas av akademien in pleno
utan av en särskild, av sju ledamöter bestående styrelse. Kungl. Maj:t
skulle förordna en av akademiens ledamöter till ordförande i styrelsen, i
Statsutskottets utlåtande nr 189 år 1956
23
vilken i övrigt skulle ingå vetenskapsakademiens sekreterare, museidirektören
vid naturhistoriska riksmuseet och föreståndaren för statens etnografiska
museum såsom självskrivna ledamöter samt tre valda ledamöter, två
utsedda av akademien och en av riksmuseets föreståndarkollegium. Den
hittillsvarande inspektorsinstitutionen skulle avskaffas.
Ifrågavarande instruktionsförslag m. m. är fortfarande beroende på
Kungl. Maj :ts prövning.
I detta sammanhang får utskottet erinra därom, att Kungl. Maj :t genom
särskilda beslut den 15 april 1955 och den 27 juli 1956 uppdragit dels åt
byggnadsstyrelsen att verkställa överarbetning av ett av styrelsen tidigare
uppgjort principförslag för naturhistoriska riksmuseets om- och tillbyggnad,
dels ock åt byråchefen Torsten Arén, i egenskap av utredningsman rörande
fortsatt upprustning av Stockholms högskola, att i samråd med vederbörande
vid högskolan och riksmuseet samt med byggnadsstyrelsen verkställa
undersökning av frågan huruvida icke ett närmare samgående mellan
vissa delar av riksmuseet och motsvarande institutioner inom Stockholms
högskola skulle kunna anvisa möjligheter att minska det inom högskolan
framräknade utrymmesbehovet och därav betingade nybyggnader
m. m.
Det byråchefen Arén meddelade uppdraget omfattar en utredning i begränsad
utsträckning, avseende vissa lokalfrågor. Enligt utskottets mening
synas starka skäl tala för att en förutsättningslös utredning kommer till
stånd i vidare omfattning rörande riksmuseets ställning över huvud taget
såsom museal institution samt institution för vetenskaplig forskning och
undervisning. Genom en dylik utredning torde böra klarläggas huruvida
det från organisatoriska och andra synpunkter befinnes ändamålsenligt
och lämpligt att museet alltjämt skall lyda under vetenskapsakademien samt
ställas under en särskild styrelse eller helt böra frikopplas från akademien.
I samband härmed torde — vilken väg som än kan komma att väljas — till
bedömande böra upptagas frågan om den lämpligaste formen för museets
ledning och därest en museistyrelse befinnes böra inrättas övervägas vilka
intressen, som böra företrädas i styrelsen, och huru ledamöterna av densamma
skola utses.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av de vid 1955 års riksdag
väckta motionerna I: 340 och II: 312 i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning
rörande naturhistoriska riksmuseets organisation och
i samband därmed stående spörsmål.
Stockholm den 20 november 1956
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD
Närvarande: se under utlåtandet nr 192.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1956:386 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning av formerna för en praktisk-pedagogisk utbildning av blivande universitetslärare. a1 i texten