Utlåtande i anledning av väckta motioner om en snabbutredning rörande den mera långsiktiga planeringen av kraftverks anlägg ning ar.
1956-11-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1956:194, Utlåtande i anledning av väckta motioner om en snabbutredning rörande den mera långsiktiga planeringen av kraftverks anlägg ning ar.
Dokumentets text
Nr 194—196
Statsutskottets utlåtande nr 194 år 1956
1
Nr 194
Utlåtande i anledning av väckta motioner om en snabbutredning
rörande den mera långsiktiga planeringen av kraftverks
anlägg ning ar.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Bengtson (I: 77) och den andra inom andra kammaren av herr Ericsson
i Näs m. fl. (II: 153), har hemställts att riksdagen måtte anhålla, att
Kungl. Maj :t gör frågan om den mera långsiktiga planläggningen av kraftverksanläggningar
till föremål för en snabbutredning, antingen speciellt
tillsatt för frågan eller genom 1943 års elkraftutredning.
Till stöd för sitt yrkande ha motionärerna anfört följande.
De årliga investeringarna för kraftverk och sjöregleringar uppgår till
omkring 400 milj. kronor. För överförings- och distributionsanläggningar
tillkommer ett ungefär lika stort belopp. Enligt elkraftutredningens betänkande
1954 (bil. 4) kan man räkna med att enhetskostnaden (vid oförändrat
penningvärde) för kraftverk och sjöregleringar under de närmaste
tio åren successivt kommer att stiga med 50 procent. Då arbetenas omfattning
med 6,5 procents årlig ökning samtidigt beräknas bli fördubblade,
skulle investeringarna för kraftverk och sjöregleringar under 1964 bli tre
gånger så stora som under 1954 eller ca 1 200 milj. kronor. Härtill kommer
enhetskostnaderna för distributionsapparaten, som kan beräknas bli
dubbelt så stora 1964 som 1954, eller ca 800 milj. kronor. Årsinvesteringarna
för hela kraftindustrien skulle alltså stiga från 800 till 2 000 miljoner
kronor.
Eftersom det tar minst fyra år att bygga ett stort vattenkraftverk och
dessutom projektering och domstolsbehandling tar sin tid, bör man vid
varje tidpunkt ha klart för sig, vilka kraftverk som skall tas i drift åtminstone
under den närmaste sexårsperioden.
Forskningens och teknikens landvinningar under det senaste decenniet
har som bekant fört problemet om atomenergiens utnyttjande för produktiva
ändamål i förgrunden. Utvecklingen på detta område har forcerats i
ett tempo som kanske saknar motstycke i vetenskapens historia. De tekniska
framstegen tycks redan nu ge vid handen, att hela problemkomplexet
i samband med mänsklighetens energiförsörjning ligger i stöpsleven. Atomenergiens
utnyttjande för produktionen av elkraft ter sig knappast längre
som en utopi. Man kan inte bortse från möjligheten, att atomkraften i en
tämligen nära framtid blir billigare än vattenkraften.
Under sådana förhållanden synes det motiverat att vid den mera långsiktiga
planeringen av »konventionella» kraftverksanläggningar ge utrymme
för en viss avvaktande försiktighet liksom för största möjliga förutseende.
Riskerna för felinvesteringar torde inte få uteslutas, detta så mycket
1 Pihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 191—196
2
Statsutskottets utlåtande nr lOi år 1956
mer som kraftverksbyggen är tidsödande företag med relativt stora kostnader
för samhället. Härtill kommer att dessa anläggningar som bekant ofta
medför skador på fiskbeståndet i sjöar och vattendrag samt en från naturskyddssynpunkt
beklaglig åverkan på landskapets skönhetsvärden.
Över motionerna ha yttranden inhämtats från vattenfallsstyrelsen, Svenska
vattenkraftföreningen och Aktiebolaget Atomenergi samt samarbetsdelegationen
för de fyra nordligaste länen.
Vattenfallsstyrelsen erinrar inledningsvis om att 1943 års elkraftutredning
slutfört sitt arbete, varför tanken på att en planering skulle verkställas
genom utredningen icke vore genomförbar. Styrelsen framhåller vadare,
att av styrelsen verkställda utredningar utvisa, att man icke behöver
räkna med nämnvärd kostnadsstegring för det vattenkrafttillskott, som beräknas
tillkomma under det närmaste decenniet, utan att snarare utsikter
finnas för att tack vare fortlöpande teknisk utveckling nuvarande kostnadsläge
för vattenkraften skall vid bibehållet penningvärde stå sig under avsevärd
tid framåt. Detta gåve en något annan bakgrund ifråga om investeringskostnadernas
utveckling och relationerna i kostnadshänseende till ett
utnyttjande av atomenergi.
Styrelsen framhåller därefter följande beträffande organisationen av den
planeringsverksamhet som f. n. bedrives.
Planeringen av kommande utbyggnader av produktions- och distributionsanläggningar
är en av de viktigaste uppgifterna för kraftföretagen och
behandlas även som sådan. Inom Vattenfallsstyrelsen fungerar för ändamålet
i första hand en särskild på driftbvrån placerad planeringsavdelning
med uppgift primärt att fastställa behovet av nya anläggningar. Härför utnyttjas
numera i detalj gående prognoser rörande kraftbehovets sannolika
utveckling, vilka utarbetas i intimt samarbete med de större elkraftkonsumenterna,
speciellt inom industrin. Närmare uppgifter om dessa prognoser
och deras resultat finnas successivt angivna i de utdrag ur Vattenfallsstyrelsens
anslagsskrivelser, vilka återgivits i de senare årens statsverkspropositionen
Därjämte arbeta Styrelsens byggande byråer, delvis genom särskilda
avdelningar, fortlöpande på att undersöka möjliga nya utbyggnader med
fastställande av deras egenskaper ifråga om utvinnbar kraftmängd, kostnader,
erforderlig byggnadstid, arbetsmarknadsförbållanden etc., så långt
som är behövligt för att vid varje tidpunkt de lämpligaste åtgärderna skola
kunna utväljas. Dylik förplanering verkställes av vattenbyggnadstekniska
byrån ifråga om vatlenkraftstationer och vatten regleringar, av elektrobyggnadsbyrån
ifråga om ångkraftverk samt vattenkraftstationernas elektriska
delar och kraftens överföring fram till huvudsakligt förbrukningsområde
och av den nyinrättade atomkraftbyrån ifråga om atomkraftverk. Efter en
avvägning mellan vatten- och ångkraftutbyggnader, som närmast ankommer
på driftbyråns planeringsavdelning, utformas det definitiva byggnadsprogrammet
förmedelst sammanställning av samtliga grunduppgifter.
De nämnda belastningsprognoserna utarbetas för hela landet, formellt
såsom ett uppdrag för Centrala driftledningens räkning. I övrigt avser Vattenfallsstyrelsens
planeringsverksamhet det statliga kraftsystemet, vilket
beräknas taga hand om ungefär hälften av totala belastningsökningen, under
det alt de enskilda kraftföretagen genomföra ett vart för sitt område
motsvarande förundersökningar om hur tillkommande kraftbehov bäst skola
tillgodoses. Medelst samråd och sammanställning av utbyggnadsplaner
-
Statsutskottets utlåtande nr 194 år 1956
3
na, bl. a. inom Centrala driftledningens ram, kontrolleras emellertid, att en
för hela landet tillräcklig sammanlagd utbyggnadsverksamliet föreligger.
Härutinnan kan hänvisas till de diagram över krafttillgångarnas och kraftbehovens
utveckling, som intagas i statsverkspropositionerna.
Beträffande den i motionerna antydda risken för felinvesteringar genom
att kraftutbyggnadsplaneringen fortsätter för länge med »konventionella»
lösningar uttalar styrelsen bl. a. följande.
Härtill må framhållas, att nämnda planeringsverksamhet ständigt försiggått
under fullt beaktande av teknikens landvinningar, ty även beträffande
vattenbyggnader i och för sig och konventionella ångkraftverk har en betydande
utveckling ägt rum, betingad av rent vetenskaplig forskning, förbättrade
arbetsmetoder, större och effektivare arbetsmaskiner, möjlighet
att använda större maskinenheter etc. Något för själva planeringen av
kraftutbyggnaderna i princip nytt läge medför möjligheten att utnyttja
atomenergi därför icke. I motionerna talas vidare om »utrymme för en viss
avvaktande försiktighet», men just när det gäller elektrisk kraft kan man
icke såsom beträffande åtskilliga andra nyttigheter låta produktionsapparaten
sacka efter i avvaktan på tekniska framsteg och medvetet räkna med
en tids otillräcklig behovstillfredsställelse som tolerabel, utan planeringen
måste inriktas på full täckning av förutsedda anspråk på kraft. Anledningen
är, att brist på elektrisk kraft medför högst besvärande konsekvenser,
vare sig den nödvändiggör mer eller mindre godtyckligt verkande vägran
att sälja ytterligare kraft eller yttrar sig i otillräckliga resurser relativt redan
ansluten belastning — vars tillväxt kraftföretagen icke kunna hejda
med fysikaliska medel — med åtföljande täta och långvariga avbrott, ransonering
etc. för samtliga konsumenter eller stora grupper sådana, inbegripande
även dem, som icke bidragit till bristens uppkomst.
Styrelsen anför vidare att som motionärerna framhållit bör man nu vid
varje tidpunkt ha klart för sig åtminstone för den närmaste sexårsperioden,
vilka kraftverk som därunder skola tagas i bruk, detta på grund av lång
förberedelse- och byggnadstid för vattenkraftstationerna. För flertalet av
dessa är det dock icke nödvändigt att så långt i förväg fatta beslut om själva
byggnadsarbetena, så att man sedan vore bunden för att fullfölja dem. Räknat
mellan dylikt beslut och färdigställandet varierade byggnadstiderna mellan
tre och sex år. Att arbetena toge så lång tid, vore självfallet en nackdel,
därför att förutsägelserna om kraftbehov m. m. bli osäkrare ju mer avlägset
resp. tidpunkt ligger. Huruvida utnyttjandet av atomenergi kunde medföra
lättare förhållanden därutinnan, vore ännu omöjligt att bedöma. I varje fall
vore att konstatera, att intet är att vinna på en ännu mera långsiktig detaljplanering
än som betingas av längsta erforderliga byggnadstid för de ifrågakommande
nya anläggningarna, ty med den snabba och oförutsebara utveckling,
som tekniken och övriga förutsättningar undergå, bleve resultaten av
en sådan snart omoderna och det därpå nedlagda arbetet värdelöst.
Styrelsen anför därefter beträffande de ekonomiska synpunkterna vid
de fortsatta utbyggnaderna samt atomkraftens eventuella ianspråktagande
därvid följande.
4
Statsutskottets utlåtande nr 194 år 1956
Vid urvalet av de utbyggnadsarbeten, som erfordras med hänsyn till förutsedd
tillväxt av kraftbehoven, är ekonomin den primära riktpunkten,
dock givetvis icke snävt begränsat till anläggningarnas specifika kostnader
i och för sig utan med beaktande av alla inverkande omständigheter.
Ett belysande uttryck härför är den tendens, som numera föreligger, att någorlunda
i ett sammanhang och någorlunda fullständigt genomföra samtliga
åtgärder — kraftstationer och regleringar — i varje älvsystem för sig.
På så sätt förfares nu i Ångermanälvens och Umeälvens flodområden — att
koncentrera arbetena till en enda älv i taget går icke med hänsyn till bland
annat arbelsmarknadsförhållandena — och Vattenfallsstyrelsen räknar
med att i år påbörja analogt ianspråktagande av Lule älv. Vad som framdriver
nämnda behandlingssätt är bland annat följande: regleringar och
ledningar för överföring av kraften till huvudsaklig förbrukningsort bli så
väl utnyttjade som möjligt, erforderlig byggnadsorganisation blir totalt
sett billigast, och största stabilitet ifråga om arbetskraft och dylikt ernås,
vissa skadeverkningar och ingrepp i andra hanteringar, t. ex. Lottning, reduceras
till minimum. Vad sedan beträffar användning av atomenergi, så
föreligger ingen tvekan om att sådan kommer att föredragas, så snart det
blir möjligt att utföra driftsäkra och tillräckligt billiga atomkraftverk.
Kraftföretagens inneboende strävan att utnyttja varje därmed ernåelig fördel
framgår bland annat av att de komma att påtaga sig betydande kostnader
för att i tid förbereda dylik kraftalstring och vara i stånd att sätta igång
därmed utan dröjsmål, när så blir lämpligt. Vattenfallsstyrelsen har sålunda
funnit det önskvärt att snarast få till stånd ett par anläggningar i full
skala, en med enbart värmealstring och en för kraftalstring, för att vinna
erfarenheter och träna upp personal för utförande och skötsel av atomanläggningar,
och Styrelsen har igång planering för dem och avser att göra
framställning om anslag för ändamålet.
Eljest måste beträffande atomkraften konstateras, att det ännu är för tidigt
att inbegripa den i kraftförsörjningsplaneringen och att ytterligare
ett utredningsorgan icke kan åstadkomma någon ändring härutinnan under
den närmaste tiden. Enligt tillgängliga uppgifter och undersökningsresultat
och i full överensstämmelse med den översikt av läget, som lämnats
av 1955 års atomenergiutredning i dess betänkande av den 12 mars
1956, gäller, att även med förläggning så nära belastningscentrum, som säkerhetskrav
in. m. medgiva, kraften från en nu påbörjad atomanläggning
blir avsevärt dyrare än den närmast för utbyggnad ifrågakommande norrländska
vattenkraften. Den skillnaden kan framdeles bli reducerad antingen
lack vare prissänkningar för vissa behövliga material eller på så sätt,
att nya reaktorkonstruktioner med intensivare utnyttjande av atombränslet
efter hand utvecklas. Förhoppningar om ett fullständigt överbryggande av
differensen kunna emellertid för närvarande icke bygga på kännedom om
några säkra utvecklingsförlopp i de nämnda hänseendena utan få knytas
mera allmänt dels till att hittillsvarande resultat på atomområdet nåtts på
förvånansvärt kort tid, dels till ospecificerad tillit till teknikens framsteg.
Styrelsen förklarar sig slutligen anse att så som planeringen av kraftverksutbyggnaderna
bedrives och är inriktad, en snabbutredning i enlighet
med motionärernas förslag icke har någon uppgift att fylla.
Svenska vatienkraf t föreningen, som även erinrar om den planerings- och
prognosverksamhet som f. n. bedrives hos landets större kraftproducenter,
framhåller vidare, att atomkraften av alla hittills tillgängliga data att döma
åtminstone icke under den närmaste 1 O-årsperioden kommer att kunna
Statsutskottets utlåtande nr 194 år 1956
5
lämna något tillskott av betydelse för landets kraftförsörjning. Föreningen
anför härom följande.
Till detta resultat kommer även 1955 års Atomenergiutredning, som för
denna period räknar med att atomkraften endast kommer att kunna bidraga
med några få procent av det totalt erforderliga krafttillskottet. Detta
förhållande beror emellertid ej på bristande intresse för atomkraft från de
svenska kraftproducenternas sida. Såväl Vattenfallsstyrelsen som enskilda
och kommunala företag äro helt inställda på att vårt land kommer att bli
allt mer beroende av krafttillskott genom atomenergi. Men frågan ligger inte
så enkelt till att man nu skulle kunna reducera utbyggnadstakten i fråga
om konventionella anläggningar, huvudparten därav vattenkraftverk, i avvaktan
på att i en framtid elkraft från atomkraftverk skulle bli billigare.
Konsumenterna fordra nämligen kraft vid rätt tidpunkt och till lägsta möjliga
pris. Ett avbrytande av utbyggnadstakten skulle oundvikligen föra med
sig en stagnation av bl. a. landets industriella produktion. Detta betrakelsesält
användes även av OEEC (Organization för European Economic Cooperation)
i de utredningar man gjort beträffande Europas kraftförsörjning,
där man framhåller att nuvarande utbyggnadsplaner av konventionella
kraftverk böra fullföljas. Englands stora program för atomkraft, vilket
ibland åberopas i detta sammanhang, är motiverat av att detta land har
intet val, eftersom dess övriga energitillgångar ej äro tillräckliga för att tillgodose
efterfrågan. Kostnaden för den elenergi som kommer att produceras
i de nu under utförande varande engelska anläggningarna blir emellertid
väsentligt högre än för den energi som vi i vårt land erhålla ur vattenkraft.
Med hänsyn till att ännu ej i något land finnes något atomkraftverk, som
drives kommersiellt, och att sålunda tillförlitliga driftskostnader och därmed
kostnader för producerad elkraft komma att föreligga först om cirka
två år, synes icke troligt att den av motionärerna föreslagna utredningen
skulle kunna få fram något nytt av värde inom detta område. Detta speciellt
i betraktande av att 1955 års Atomenergiutredning nyligen redovisat resultatet
av sina undersökningar. Det må därjämte påpekas, att Bränsleutredningen
1951 lär i sitt betänkande inrymma behandlingen av föreliggande
problem.
Föreningen förklarar sig slutligen i dagens läge beträffande kraftförsörjningen
icke anse en utredning av det slag som föreslagits av motionärerna
kunna klarlägga frågorna beträffande långtidsplanering av landets kraftproduktion
bättre än de fortlöpande utredningar som nu ske genom förefintliga
organ.
Skulle ändå en sådan utredning komma till stånd, säger sig föreningen
vilja kraftigt understryka att förekomsten av en dylik kommitté ej får tagas
som skäl för fördröjande av pågående utbyggnadsprogram. Föreningen
förklarar sig därtill i sammanhanget ej vilja underlåta att framföra sina
farhågor för att en försening av detta program kan komma att äga rum på
grund av nuvarande kreditrestriktioner samt otillräcklig vattendomstolsorganisalion.
Aktiebolaget Atomenergi framhåller att atomenergin med säkerhet i
framtiden kommer att få stor betydelse för den svenska elkraflförsörjningen.
De atomkraftanläggningar som under de närmaste åren komma att upp
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 194 år 1956
föras komme emellertid att spela en procentuellt sett obetydlig roll i den
totala kraftförsörjningen. Enligt bolagets uppfattning kunna de därför icke
påverka den nu närmast planerade utbyggnaden av vattenkraften. Av
denna anledning ställer sig bolaget tveksam till värdet av en snabbutredning
i frågan.
Bolaget understryker dock att utvecklingen inom atomenergiområdet raskt
går framåt och att det därför är av betydelse att man kontinuerligt följer
dessa frågor, så att bästa möjliga koordinering av vattenkraft och atomkraft
erhålls. Så sker också inom bolaget liksom även hos vattenfallsstyrelsen
och enskilda kraftproducenter. Den av atomenergiutredningen föreslagna
delegationen för atomenergifrågor anses här kunna få en viktig funktion.
Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen slutligen anser motionerna
beröra en mycket viktig och samtidigt aktuell frågeställning, som
det funnes all anledning att uppmärksamma. Med hänsyn till den redan
pågående diskussionen om atomenergien olika intressenter emellan ställer
sig delegationen dock tveksam till behovet av en särskild utredning. Då frågan
vore av den största betydelse och aktualitet för de nordliga delarna av
vårt land borde f. ö. den i fjol tillsatta »Norrländska vattenkraftutredningen»
kunna ta sig an saken.
Delegationen föreslår därför att motionerna icke föranleda annan åtgärd
från riksdagens sida än en skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan, att
förenämnda utredning måtte beakta de i motionerna anförda synpunkterna.
Utskottet. Såsom ovan erinrats bedrives redan f. n. inom berörda organ en
synnerligen omfattande planerings- och prognosverksamhet rörande vårt
lands kraftförsörjning, varvid även synes i vederbörlig mån beaktas såväl
utvecklingen i fråga om atomenergiens utnyttjande för produktion av elkraft
som den tekniska och ekonomiska utvecklingen i övrigt. Beträffande
frågan om atomenergiens utnyttjande för hithörande ändamål må vidare
nämnas, att Kungl. Maj :t på förslag av atomenergiutredningen genom beslut
den 15 juni innevarande år tillsatt en särskild delegation med uppgift bl. a.
att ingående följa utvecklingen på atomenergiområdet och såsom rådgivande
organ uppdraga riktlinjer för verksamheten på detta område mot bakgrunden
av det allmänna bränsle- och kraftförsörjningsläget i landet. Enligt utskottets
mening torde med hänsyn till angivna förhållanden en snabbutredning
av det slag som i förevarande motioner förordats icke vara av behovet
påkallad. Ej heller kan utskottet finna av motionärerna omnämnda risker
för felinvesteringar eller skäl för avvaktande försiktighet i fråga om en fortsatt
utbyggnad av konventionella kraftverksanläggningar, främst då vattenkraftsanläggningar,
i vart fall för den aktuella planeringsperioden föreligga.
Det torde snarare förhålla sig så, att kraftkonsumtionens ständiga ökning och
den till följd härav för de närmaste åren motsedda ogynnsamma utvecklingen
av kraftbalansen gör det särskilt angeläget att — med hänsyn även till
kraftproduktionens stora betydelse för hela vår folkförsörjning — vatten
-
Statsutskottets utlåtande nr 194 år 1956
7
kraftsutbyggnaden planenligt fullföljes. I anledning av det av samarbetsdelegationen
för de fyra nordligaste länen i dess remissyttrande framförda förslaget
att de i motionerna berörda frågorna bliva föremål för beaktande av
norrländska vattenkraftutredningen, må slutligen nämnas, att utskottet under
hand erfarit att inom såväl nämnda utredning som bränsleutredningen
1951 — vars slutbetänkande beräknas kunna framläggas inom kort — hithörande
frågeställningar ur skilda synpunkter upptagits till prövning. Med
hänsyn härtill anser utskottet, som förutsätter att de av motionärerna anförda
synpunkterna ägnas fortsatt uppmärksamhet inom förstnämnda utredning,
någon särskild framställning i det av delegationen angivna syftet ej erforderlig.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 77 och II:
153, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet
anfört.
Stockholm den 20 november 1956
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD
Närvarande: se under utlåtandet nr 196.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1956:388 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till inköp av polioympämne. a1 i texten