Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en snabbutredning rörande den mera långsiktiga planeringen av kraftverks anlägg ning ar.

1956-11-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:194, Utlåtande i anledning av väckta motioner om en snabbutredning rörande den mera långsiktiga planeringen av kraftverks anlägg ning ar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 194—196

Statsutskottets utlåtande nr 194 år 1956

1

Nr 194

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en snabbutredning

rörande den mera långsiktiga planeringen av kraftverks

anlägg ning ar.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Bengtson (I: 77) och den andra inom andra kammaren av herr Ericsson

i Näs m. fl. (II: 153), har hemställts att riksdagen måtte anhålla, att

Kungl. Maj :t gör frågan om den mera långsiktiga planläggningen av kraftverksanläggningar

till föremål för en snabbutredning, antingen speciellt

tillsatt för frågan eller genom 1943 års elkraftutredning.

Till stöd för sitt yrkande ha motionärerna anfört följande.

De årliga investeringarna för kraftverk och sjöregleringar uppgår till

omkring 400 milj. kronor. För överförings- och distributionsanläggningar

tillkommer ett ungefär lika stort belopp. Enligt elkraftutredningens betänkande

1954 (bil. 4) kan man räkna med att enhetskostnaden (vid oförändrat

penningvärde) för kraftverk och sjöregleringar under de närmaste

tio åren successivt kommer att stiga med 50 procent. Då arbetenas omfattning

med 6,5 procents årlig ökning samtidigt beräknas bli fördubblade,

skulle investeringarna för kraftverk och sjöregleringar under 1964 bli tre

gånger så stora som under 1954 eller ca 1 200 milj. kronor. Härtill kommer

enhetskostnaderna för distributionsapparaten, som kan beräknas bli

dubbelt så stora 1964 som 1954, eller ca 800 milj. kronor. Årsinvesteringarna

för hela kraftindustrien skulle alltså stiga från 800 till 2 000 miljoner

kronor.

Eftersom det tar minst fyra år att bygga ett stort vattenkraftverk och

dessutom projektering och domstolsbehandling tar sin tid, bör man vid

varje tidpunkt ha klart för sig, vilka kraftverk som skall tas i drift åtminstone

under den närmaste sexårsperioden.

Forskningens och teknikens landvinningar under det senaste decenniet

har som bekant fört problemet om atomenergiens utnyttjande för produktiva

ändamål i förgrunden. Utvecklingen på detta område har forcerats i

ett tempo som kanske saknar motstycke i vetenskapens historia. De tekniska

framstegen tycks redan nu ge vid handen, att hela problemkomplexet

i samband med mänsklighetens energiförsörjning ligger i stöpsleven. Atomenergiens

utnyttjande för produktionen av elkraft ter sig knappast längre

som en utopi. Man kan inte bortse från möjligheten, att atomkraften i en

tämligen nära framtid blir billigare än vattenkraften.

Under sådana förhållanden synes det motiverat att vid den mera långsiktiga

planeringen av »konventionella» kraftverksanläggningar ge utrymme

för en viss avvaktande försiktighet liksom för största möjliga förutseende.

Riskerna för felinvesteringar torde inte få uteslutas, detta så mycket

1 Pihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 191—196

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr lOi år 1956

mer som kraftverksbyggen är tidsödande företag med relativt stora kostnader

för samhället. Härtill kommer att dessa anläggningar som bekant ofta

medför skador på fiskbeståndet i sjöar och vattendrag samt en från naturskyddssynpunkt

beklaglig åverkan på landskapets skönhetsvärden.

Över motionerna ha yttranden inhämtats från vattenfallsstyrelsen, Svenska

vattenkraftföreningen och Aktiebolaget Atomenergi samt samarbetsdelegationen

för de fyra nordligaste länen.

Vattenfallsstyrelsen erinrar inledningsvis om att 1943 års elkraftutredning

slutfört sitt arbete, varför tanken på att en planering skulle verkställas

genom utredningen icke vore genomförbar. Styrelsen framhåller vadare,

att av styrelsen verkställda utredningar utvisa, att man icke behöver

räkna med nämnvärd kostnadsstegring för det vattenkrafttillskott, som beräknas

tillkomma under det närmaste decenniet, utan att snarare utsikter

finnas för att tack vare fortlöpande teknisk utveckling nuvarande kostnadsläge

för vattenkraften skall vid bibehållet penningvärde stå sig under avsevärd

tid framåt. Detta gåve en något annan bakgrund ifråga om investeringskostnadernas

utveckling och relationerna i kostnadshänseende till ett

utnyttjande av atomenergi.

Styrelsen framhåller därefter följande beträffande organisationen av den

planeringsverksamhet som f. n. bedrives.

Planeringen av kommande utbyggnader av produktions- och distributionsanläggningar

är en av de viktigaste uppgifterna för kraftföretagen och

behandlas även som sådan. Inom Vattenfallsstyrelsen fungerar för ändamålet

i första hand en särskild på driftbvrån placerad planeringsavdelning

med uppgift primärt att fastställa behovet av nya anläggningar. Härför utnyttjas

numera i detalj gående prognoser rörande kraftbehovets sannolika

utveckling, vilka utarbetas i intimt samarbete med de större elkraftkonsumenterna,

speciellt inom industrin. Närmare uppgifter om dessa prognoser

och deras resultat finnas successivt angivna i de utdrag ur Vattenfallsstyrelsens

anslagsskrivelser, vilka återgivits i de senare årens statsverkspropositionen

Därjämte arbeta Styrelsens byggande byråer, delvis genom särskilda

avdelningar, fortlöpande på att undersöka möjliga nya utbyggnader med

fastställande av deras egenskaper ifråga om utvinnbar kraftmängd, kostnader,

erforderlig byggnadstid, arbetsmarknadsförbållanden etc., så långt

som är behövligt för att vid varje tidpunkt de lämpligaste åtgärderna skola

kunna utväljas. Dylik förplanering verkställes av vattenbyggnadstekniska

byrån ifråga om vatlenkraftstationer och vatten regleringar, av elektrobyggnadsbyrån

ifråga om ångkraftverk samt vattenkraftstationernas elektriska

delar och kraftens överföring fram till huvudsakligt förbrukningsområde

och av den nyinrättade atomkraftbyrån ifråga om atomkraftverk. Efter en

avvägning mellan vatten- och ångkraftutbyggnader, som närmast ankommer

på driftbyråns planeringsavdelning, utformas det definitiva byggnadsprogrammet

förmedelst sammanställning av samtliga grunduppgifter.

De nämnda belastningsprognoserna utarbetas för hela landet, formellt

såsom ett uppdrag för Centrala driftledningens räkning. I övrigt avser Vattenfallsstyrelsens

planeringsverksamhet det statliga kraftsystemet, vilket

beräknas taga hand om ungefär hälften av totala belastningsökningen, under

det alt de enskilda kraftföretagen genomföra ett vart för sitt område

motsvarande förundersökningar om hur tillkommande kraftbehov bäst skola

tillgodoses. Medelst samråd och sammanställning av utbyggnadsplaner
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 194 år 1956

3

na, bl. a. inom Centrala driftledningens ram, kontrolleras emellertid, att en

för hela landet tillräcklig sammanlagd utbyggnadsverksamliet föreligger.

Härutinnan kan hänvisas till de diagram över krafttillgångarnas och kraftbehovens

utveckling, som intagas i statsverkspropositionerna.

Beträffande den i motionerna antydda risken för felinvesteringar genom

att kraftutbyggnadsplaneringen fortsätter för länge med »konventionella»

lösningar uttalar styrelsen bl. a. följande.

Härtill må framhållas, att nämnda planeringsverksamhet ständigt försiggått

under fullt beaktande av teknikens landvinningar, ty även beträffande

vattenbyggnader i och för sig och konventionella ångkraftverk har en betydande

utveckling ägt rum, betingad av rent vetenskaplig forskning, förbättrade

arbetsmetoder, större och effektivare arbetsmaskiner, möjlighet

att använda större maskinenheter etc. Något för själva planeringen av

kraftutbyggnaderna i princip nytt läge medför möjligheten att utnyttja

atomenergi därför icke. I motionerna talas vidare om »utrymme för en viss

avvaktande försiktighet», men just när det gäller elektrisk kraft kan man

icke såsom beträffande åtskilliga andra nyttigheter låta produktionsapparaten

sacka efter i avvaktan på tekniska framsteg och medvetet räkna med

en tids otillräcklig behovstillfredsställelse som tolerabel, utan planeringen

måste inriktas på full täckning av förutsedda anspråk på kraft. Anledningen

är, att brist på elektrisk kraft medför högst besvärande konsekvenser,

vare sig den nödvändiggör mer eller mindre godtyckligt verkande vägran

att sälja ytterligare kraft eller yttrar sig i otillräckliga resurser relativt redan

ansluten belastning — vars tillväxt kraftföretagen icke kunna hejda

med fysikaliska medel — med åtföljande täta och långvariga avbrott, ransonering

etc. för samtliga konsumenter eller stora grupper sådana, inbegripande

även dem, som icke bidragit till bristens uppkomst.

Styrelsen anför vidare att som motionärerna framhållit bör man nu vid

varje tidpunkt ha klart för sig åtminstone för den närmaste sexårsperioden,

vilka kraftverk som därunder skola tagas i bruk, detta på grund av lång

förberedelse- och byggnadstid för vattenkraftstationerna. För flertalet av

dessa är det dock icke nödvändigt att så långt i förväg fatta beslut om själva

byggnadsarbetena, så att man sedan vore bunden för att fullfölja dem. Räknat

mellan dylikt beslut och färdigställandet varierade byggnadstiderna mellan

tre och sex år. Att arbetena toge så lång tid, vore självfallet en nackdel,

därför att förutsägelserna om kraftbehov m. m. bli osäkrare ju mer avlägset

resp. tidpunkt ligger. Huruvida utnyttjandet av atomenergi kunde medföra

lättare förhållanden därutinnan, vore ännu omöjligt att bedöma. I varje fall

vore att konstatera, att intet är att vinna på en ännu mera långsiktig detaljplanering

än som betingas av längsta erforderliga byggnadstid för de ifrågakommande

nya anläggningarna, ty med den snabba och oförutsebara utveckling,

som tekniken och övriga förutsättningar undergå, bleve resultaten av

en sådan snart omoderna och det därpå nedlagda arbetet värdelöst.

Styrelsen anför därefter beträffande de ekonomiska synpunkterna vid

de fortsatta utbyggnaderna samt atomkraftens eventuella ianspråktagande

därvid följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 194 år 1956

Vid urvalet av de utbyggnadsarbeten, som erfordras med hänsyn till förutsedd

tillväxt av kraftbehoven, är ekonomin den primära riktpunkten,

dock givetvis icke snävt begränsat till anläggningarnas specifika kostnader

i och för sig utan med beaktande av alla inverkande omständigheter.

Ett belysande uttryck härför är den tendens, som numera föreligger, att någorlunda

i ett sammanhang och någorlunda fullständigt genomföra samtliga

åtgärder — kraftstationer och regleringar — i varje älvsystem för sig.

På så sätt förfares nu i Ångermanälvens och Umeälvens flodområden — att

koncentrera arbetena till en enda älv i taget går icke med hänsyn till bland

annat arbelsmarknadsförhållandena — och Vattenfallsstyrelsen räknar

med att i år påbörja analogt ianspråktagande av Lule älv. Vad som framdriver

nämnda behandlingssätt är bland annat följande: regleringar och

ledningar för överföring av kraften till huvudsaklig förbrukningsort bli så

väl utnyttjade som möjligt, erforderlig byggnadsorganisation blir totalt

sett billigast, och största stabilitet ifråga om arbetskraft och dylikt ernås,

vissa skadeverkningar och ingrepp i andra hanteringar, t. ex. Lottning, reduceras

till minimum. Vad sedan beträffar användning av atomenergi, så

föreligger ingen tvekan om att sådan kommer att föredragas, så snart det

blir möjligt att utföra driftsäkra och tillräckligt billiga atomkraftverk.

Kraftföretagens inneboende strävan att utnyttja varje därmed ernåelig fördel

framgår bland annat av att de komma att påtaga sig betydande kostnader

för att i tid förbereda dylik kraftalstring och vara i stånd att sätta igång

därmed utan dröjsmål, när så blir lämpligt. Vattenfallsstyrelsen har sålunda

funnit det önskvärt att snarast få till stånd ett par anläggningar i full

skala, en med enbart värmealstring och en för kraftalstring, för att vinna

erfarenheter och träna upp personal för utförande och skötsel av atomanläggningar,

och Styrelsen har igång planering för dem och avser att göra

framställning om anslag för ändamålet.

Eljest måste beträffande atomkraften konstateras, att det ännu är för tidigt

att inbegripa den i kraftförsörjningsplaneringen och att ytterligare

ett utredningsorgan icke kan åstadkomma någon ändring härutinnan under

den närmaste tiden. Enligt tillgängliga uppgifter och undersökningsresultat

och i full överensstämmelse med den översikt av läget, som lämnats

av 1955 års atomenergiutredning i dess betänkande av den 12 mars

1956, gäller, att även med förläggning så nära belastningscentrum, som säkerhetskrav

in. m. medgiva, kraften från en nu påbörjad atomanläggning

blir avsevärt dyrare än den närmast för utbyggnad ifrågakommande norrländska

vattenkraften. Den skillnaden kan framdeles bli reducerad antingen

lack vare prissänkningar för vissa behövliga material eller på så sätt,

att nya reaktorkonstruktioner med intensivare utnyttjande av atombränslet

efter hand utvecklas. Förhoppningar om ett fullständigt överbryggande av

differensen kunna emellertid för närvarande icke bygga på kännedom om

några säkra utvecklingsförlopp i de nämnda hänseendena utan få knytas

mera allmänt dels till att hittillsvarande resultat på atomområdet nåtts på

förvånansvärt kort tid, dels till ospecificerad tillit till teknikens framsteg.

Styrelsen förklarar sig slutligen anse att så som planeringen av kraftverksutbyggnaderna

bedrives och är inriktad, en snabbutredning i enlighet

med motionärernas förslag icke har någon uppgift att fylla.

Svenska vatienkraf t föreningen, som även erinrar om den planerings- och

prognosverksamhet som f. n. bedrives hos landets större kraftproducenter,

framhåller vidare, att atomkraften av alla hittills tillgängliga data att döma

åtminstone icke under den närmaste 1 O-årsperioden kommer att kunna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 194 år 1956

5

lämna något tillskott av betydelse för landets kraftförsörjning. Föreningen

anför härom följande.

Till detta resultat kommer även 1955 års Atomenergiutredning, som för

denna period räknar med att atomkraften endast kommer att kunna bidraga

med några få procent av det totalt erforderliga krafttillskottet. Detta

förhållande beror emellertid ej på bristande intresse för atomkraft från de

svenska kraftproducenternas sida. Såväl Vattenfallsstyrelsen som enskilda

och kommunala företag äro helt inställda på att vårt land kommer att bli

allt mer beroende av krafttillskott genom atomenergi. Men frågan ligger inte

så enkelt till att man nu skulle kunna reducera utbyggnadstakten i fråga

om konventionella anläggningar, huvudparten därav vattenkraftverk, i avvaktan

på att i en framtid elkraft från atomkraftverk skulle bli billigare.

Konsumenterna fordra nämligen kraft vid rätt tidpunkt och till lägsta möjliga

pris. Ett avbrytande av utbyggnadstakten skulle oundvikligen föra med

sig en stagnation av bl. a. landets industriella produktion. Detta betrakelsesält

användes även av OEEC (Organization för European Economic Cooperation)

i de utredningar man gjort beträffande Europas kraftförsörjning,

där man framhåller att nuvarande utbyggnadsplaner av konventionella

kraftverk böra fullföljas. Englands stora program för atomkraft, vilket

ibland åberopas i detta sammanhang, är motiverat av att detta land har

intet val, eftersom dess övriga energitillgångar ej äro tillräckliga för att tillgodose

efterfrågan. Kostnaden för den elenergi som kommer att produceras

i de nu under utförande varande engelska anläggningarna blir emellertid

väsentligt högre än för den energi som vi i vårt land erhålla ur vattenkraft.

Med hänsyn till att ännu ej i något land finnes något atomkraftverk, som

drives kommersiellt, och att sålunda tillförlitliga driftskostnader och därmed

kostnader för producerad elkraft komma att föreligga först om cirka

två år, synes icke troligt att den av motionärerna föreslagna utredningen

skulle kunna få fram något nytt av värde inom detta område. Detta speciellt

i betraktande av att 1955 års Atomenergiutredning nyligen redovisat resultatet

av sina undersökningar. Det må därjämte påpekas, att Bränsleutredningen

1951 lär i sitt betänkande inrymma behandlingen av föreliggande

problem.

Föreningen förklarar sig slutligen i dagens läge beträffande kraftförsörjningen

icke anse en utredning av det slag som föreslagits av motionärerna

kunna klarlägga frågorna beträffande långtidsplanering av landets kraftproduktion

bättre än de fortlöpande utredningar som nu ske genom förefintliga

organ.

Skulle ändå en sådan utredning komma till stånd, säger sig föreningen

vilja kraftigt understryka att förekomsten av en dylik kommitté ej får tagas

som skäl för fördröjande av pågående utbyggnadsprogram. Föreningen

förklarar sig därtill i sammanhanget ej vilja underlåta att framföra sina

farhågor för att en försening av detta program kan komma att äga rum på

grund av nuvarande kreditrestriktioner samt otillräcklig vattendomstolsorganisalion.

Aktiebolaget Atomenergi framhåller att atomenergin med säkerhet i

framtiden kommer att få stor betydelse för den svenska elkraflförsörjningen.

De atomkraftanläggningar som under de närmaste åren komma att upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 194 år 1956

föras komme emellertid att spela en procentuellt sett obetydlig roll i den

totala kraftförsörjningen. Enligt bolagets uppfattning kunna de därför icke

påverka den nu närmast planerade utbyggnaden av vattenkraften. Av

denna anledning ställer sig bolaget tveksam till värdet av en snabbutredning

i frågan.

Bolaget understryker dock att utvecklingen inom atomenergiområdet raskt

går framåt och att det därför är av betydelse att man kontinuerligt följer

dessa frågor, så att bästa möjliga koordinering av vattenkraft och atomkraft

erhålls. Så sker också inom bolaget liksom även hos vattenfallsstyrelsen

och enskilda kraftproducenter. Den av atomenergiutredningen föreslagna

delegationen för atomenergifrågor anses här kunna få en viktig funktion.

Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen slutligen anser motionerna

beröra en mycket viktig och samtidigt aktuell frågeställning, som

det funnes all anledning att uppmärksamma. Med hänsyn till den redan

pågående diskussionen om atomenergien olika intressenter emellan ställer

sig delegationen dock tveksam till behovet av en särskild utredning. Då frågan

vore av den största betydelse och aktualitet för de nordliga delarna av

vårt land borde f. ö. den i fjol tillsatta »Norrländska vattenkraftutredningen»

kunna ta sig an saken.

Delegationen föreslår därför att motionerna icke föranleda annan åtgärd

från riksdagens sida än en skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan, att

förenämnda utredning måtte beakta de i motionerna anförda synpunkterna.

Utskottet. Såsom ovan erinrats bedrives redan f. n. inom berörda organ en

synnerligen omfattande planerings- och prognosverksamhet rörande vårt

lands kraftförsörjning, varvid även synes i vederbörlig mån beaktas såväl

utvecklingen i fråga om atomenergiens utnyttjande för produktion av elkraft

som den tekniska och ekonomiska utvecklingen i övrigt. Beträffande

frågan om atomenergiens utnyttjande för hithörande ändamål må vidare

nämnas, att Kungl. Maj :t på förslag av atomenergiutredningen genom beslut

den 15 juni innevarande år tillsatt en särskild delegation med uppgift bl. a.

att ingående följa utvecklingen på atomenergiområdet och såsom rådgivande

organ uppdraga riktlinjer för verksamheten på detta område mot bakgrunden

av det allmänna bränsle- och kraftförsörjningsläget i landet. Enligt utskottets

mening torde med hänsyn till angivna förhållanden en snabbutredning

av det slag som i förevarande motioner förordats icke vara av behovet

påkallad. Ej heller kan utskottet finna av motionärerna omnämnda risker

för felinvesteringar eller skäl för avvaktande försiktighet i fråga om en fortsatt

utbyggnad av konventionella kraftverksanläggningar, främst då vattenkraftsanläggningar,

i vart fall för den aktuella planeringsperioden föreligga.

Det torde snarare förhålla sig så, att kraftkonsumtionens ständiga ökning och

den till följd härav för de närmaste åren motsedda ogynnsamma utvecklingen

av kraftbalansen gör det särskilt angeläget att — med hänsyn även till

kraftproduktionens stora betydelse för hela vår folkförsörjning — vatten
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 194 år 1956

7

kraftsutbyggnaden planenligt fullföljes. I anledning av det av samarbetsdelegationen

för de fyra nordligaste länen i dess remissyttrande framförda förslaget

att de i motionerna berörda frågorna bliva föremål för beaktande av

norrländska vattenkraftutredningen, må slutligen nämnas, att utskottet under

hand erfarit att inom såväl nämnda utredning som bränsleutredningen

1951 — vars slutbetänkande beräknas kunna framläggas inom kort — hithörande

frågeställningar ur skilda synpunkter upptagits till prövning. Med

hänsyn härtill anser utskottet, som förutsätter att de av motionärerna anförda

synpunkterna ägnas fortsatt uppmärksamhet inom förstnämnda utredning,

någon särskild framställning i det av delegationen angivna syftet ej erforderlig.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 77 och II:

153, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 20 november 1956

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Närvarande: se under utlåtandet nr 196.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:388 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till inköp av polioympämne. a1 i texten