Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att stimulera rekryteringen av kvalificerad arbetskraft i de fyra nordligaste länen.

1956-11-20 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:197, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att stimulera rekryteringen av kvalificerad arbetskraft i de fyra nordligaste länen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

1

Nr 197

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att

stimulera rekryteringen av kvalificerad arbetskraft i

de fyra nordligaste länen.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Ragnar Bergh (I: 227) och den andra inom andra kammaren av herr

Agerberg in. fl. (II: 636), har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag till åtgärder i syfte att eliminera

bristen på och stimulera rekryteringen av kvalificerad arbetskraft i

de fyra nordligaste länen.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 636 följande.

Det är ett allmänt känt faktum att Norrland — varmed här och i fortsättningen

främst avses de fyra nordligaste länen — lider en skriande brist

på sådan arbetskraft, som för att fullgöra sina tjänster måste ha genomgått

en mera kvalificerad utbildning. För att belysa detta är det tillräckligt

att återge några uppgifter som hämtats ur en av Sveriges akademikers centralorganisation

gjord sammanställning rörande bristen på akademiskt utbildad

arbetskraft i Norrland.

Den 15 november 1953 var 38 procent av underläkartjänsterna vid lasarett

och sjukhus i Norrland vakanta, medan motsvarande för övriga landet

endast var 12 procent. 52 procent av de vakanta tjänsterna i Norrland uppehölls

av vikarier utan allmän behörighet, medan endast 27 procent av vakanserna

i övriga landet hade innehavare utan sådan behörighet.

Av totala antalet tjänster i folktandvården i Norrland var den 1 december

1954 10 procent helt utan innehavare och 46 procent besatta med utländska

tandläkare, medan motsvarande siffror för övriga landet var 8 procent respektive

33 procent. I de fyra nordligaste länen utgjorde antalet läkare 4,3

och antalet tandläkare 2,9 per 10 000 invånare, medan motsvarande siffror

för landet i övrigt var 8,0 respektive 5,6 d. v. s. nära nog dubbelt så mycket.

För att åstadkomma balans mellan Norrland och övriga landet är det

icke tillräckligt att täcka den aktuella bristen av innehavare av redan inrättade

tjänster. Härför fordras även att ett flertal nya tjänster skapas i

Norrland ävensom att antalet privatpraktiserande läkare ökas. Först då

kan samma service erbjudas som söderut och arbetsförhållandena för befattningshavarna

bli någorlunda lika.

Bristen på läroverkslärare var höstterminen 1953 tre gånger så stor i

Norrland som i övriga landet. Denna brist torde senare ha avsevärt skärpts,

särskilt vid de läroverk som under senare år förstatligats. Ett par av dessa

läroverk saknar sålunda ordinarie lektorer. För att ytterligare belysa situationen

kan nämnas att Sollefteå läroverk, som för ett par år sedan var väl

utrustat med lektorer, i dag har allenast en lektor, vilken därtill åtnjuter

tjänstledighet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 0 saml. Nr 197

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

Av de folkskollärare utan akademisk utbildning, som höstterminen 1951!

liade heltidstjänstgöring vid rikets läroverk, föll 41 procent på Norrlands

del. 29 procent av de i respektive ämnen icke undervisningskompetenta

teologie eller filosofie studerandena kom på Norrlands del. En jämförelse

mellan lärarbristen höstterminen 1950 och 1954 visar att denna förvärrats

i samtliga skolformer.

Bristen på civilingenjörer i statlig tjänst har kommit till uttryck dels

i att vissa tjänster varit synnerligen svåra att besätta, dels i att kompetenskraven

måst sänkas. Rekryteringsproblemen synes vara störst inom televerket.

Genom en mer eller mindre uttrycklig tvångsdirigering av befattningshavare

inom statens järnvägar och även i viss mån inom lantmäteristaten

förebygges en ojämn bristfördelning i dessa verk. Ett annat undantag

utgör statens vattenfallsverk, som för närvarande tycks kunna rekrytera

kompetent personal till icke centrala norrlandstjänster. Detta synes till

största delen bero på att detta verk på ett tillfredsställande sätt ordnar bostadsfrågan

åt sina anställda, vilket illustrerar den effekt denna enda förmån

kan få.

Även i de fall då ingen uppenbar brist förefunnits har Norrland haft problem

med rekryteringen av kvalificerad arbetskraft. Genomgående har antalet

sökande till tjänster varit mindre med begränsade urvalsmöjligheter

som följd. Medelåldern på de sökande har i allmänhet varit låg, och man

har betraktat norrlandstjänster som en möjlighet att skaffa sig yrkesrutin

och erfarenhet för att få större konkurrensmöjligheter för tjänster

söderöver. Norrland betraktas icke sällan som ett genomgångsland.

Enligt upplysningar från ett antal norrländska storindustrier synes dessa

ha tagit konsekvenserna av rekryteringssvårigheterna och anpassat löner

och andra förmåner därefter, varigenom brist inom den privata sektorn

inte på samma sätt förekommer som inom den statliga.

I diskussionen om orsakerna till Norrlands svårigheter att attrahera

kvalificerad arbetskraft har i de flesta fall en del speciella trivselfaktorer

tillmätts stor vikt, t. ex. det hårda klimatet, de långa avstånden och isoleringen,

bristande tillgång till kulturella anordningar in. m.

Viktigt i detta sammanhang är att flertalet befattningar är mera arbetstyngda

och krävande än motsvarande söderöver. Vid dimensioneringen av

arbetsuppgifterna har alltför liten hänsyn tagits till de speciella förhållandena

i Norrland. För närvarande synes en stor del av avflyttningen därifrån

bero på att man inte orkar fortsätta på samma tjänst. Svårigheter att fä

vikarier medför ibland att semestrarna inte kan utnyttjas.

En av de väsentligaste bakomliggande faktorerna är nog att söka i förhållandet

att Norrland inte i tillräcklig grad är självförsörjande vad beträffar

akademisk arbetskraft. Alltför få norrlänningar skaffar sig en akademisk

utbildning, och behovet av akademiker måste därför täckas av personer

som är uppvuxna och utbildade i sydligare trakter. Dessa känner sig

helt naturligt isolerade genom de stora avstånden från anhöriga och utbildningscentra

och söker sig därför ofta tillbaka söderöver.

Situationen i Norrland kan tillspetsat sammanfattas så, att när det är

överskott på kvalificerad arbetskraft i övriga Sverige har Norrland inte

några problem. När det är tillräckligt med kvalificerad arbetskraft söderöver

har Norrland svårt att få kompetent personal, och när det är brist i

mellersta och södra Sverige hotar katastrof i Norrland.

Det är i och för sig mycket otillfredsställande om en tjänst i Norrland

skall uppfattas som mindre kvalificerande eller en förflyttning dit sker pa

grund av order eller tvång. Detta leder lätt till att Norrland riskerar att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

3

för viktiga tjänster få mindre kvalificerade eller att högt kvalificerade endast

upprätthåller tjänsten under en begränsad tid.

I det långa loppet kan inte dessa förhållanden få vara rådande. Åtgärder

bör vidtagas som säkerställer att Norrlands behov av kvalificerad arbetskraft

tillgodoses i samma utsträckning som i övriga delar av landet. Rekryteringsproblemet

måste dock lösas utan tillgripande av tvångsanstalter.

Åtgärderna bör i stället vara av stimulerande karaktär.

För närvarande finns ingen för Norrland speciell dirigering av arbetskraft,

utom i de fall där en dirigering gäller hela landet. I inget av dessa

synes för övrigt dirigeringen ha tillkommit i syfte att i första hand lösa

Norrlands problem. De yrkeskategorier, som mer eller mindre tvångsdirigeras,

är farmaceuter, vilkas placering under det första tjänstgöringsåret

avgöres av Apotekarsocieteten och Farmaceutförbundet i samarbete, samt

vissa lantmätare och tjänstemän inom statens järnvägar, där placeringen

avgöres av respektive statliga verk. Även inom försvaret kan en viss tvångsplacering

förekomma.

På vissa områden har redan stimulerande åtgärder vidtagits från det

allmännas sida. 1950 års riksdag beslöt sålunda en avlöningsförstärkning åt

sinnessjukhusläkare i Norrland med 5 004 kronor, 4 008 kronor samt 3 000

kronor åt respektive chefsläkare, l:e läkare och 2:e läkare. Därvid framhöll

departementschefen (prop. nr 100), att de avsedda inkomsthöjningarna

för dessa läkare icke rimligen får tagas till intäkt för krav på inkomsthöjningar

jämväl för annan läkarpersonal. Motiveringen för tillägget var huvudsakligen

rekryteringssvårigheterna. Ett yrkande om ett lönetillägg för

provinsialläkare avvisades i 1951 års statsverksproposition. Farmaceuter,

tjänstgörande i Norrland, åtnjuter ett tillägg på 10 procent av grundlönen

och därjämte ett kallortstillägg av varierande storlek. Häradshövdingarna

är lönegrupperade efter domsagans storlek, varvid dock vissa befattningar

i Norrland placerats högre än vad som enbart motiverats av storleken på

domsagan.

Intressant i detta sammanhang är att norrlandsstäder i ett flertal fall

genom rekryteringssvårigheterna till de kommunala tjänsterna varit tvingade

att frångå Svenska stadsförbundets rekommendationer om lönesättning

och erbjudit högre löner för att tillförsäkra sig fullgod arbetskraft.

En effektiv åtgärd för att på kortaste tid förbättra rekryteringen vore

givetvis en löneförbättring för de norrländska befattningshavarna. Det har

sålunda konstaterats, att kommuner och enskilda företag lyckats lösa sitt

arbetsproblem genom att höja lönerna. Problemet om provisoriskt lönetilllägg

åt norrlandslärare med akademisk utbildning har länge diskuterats.

Redan 1940 ifrågasatte skolöverstyrelsen om inte en högre löneklassplacering

för norrlandslärare vore motiverad. Majoriteten av läroverkens så kallade

krisutredning avstod från att framlägga förslag om avlöningsförstärkning

med huvudsaklig motivering »att ett betydande antal skolor i den

övriga delen av landet skulle ställas inför mycket svårbemästrade rekrvteringsproblem».

Övre Norrlands rektorsförening kritiserade skarpt utredningens uppfattning

och hänvisade till en tidigare gjord framställning om lönetillägg för

lärarna i Norrland. Läroverkslärarnas riksförbund föreslog ett lönetillägg

åt lektorer med 4 000 kronor och åt adjunkter med 3 000 kronor, utgående

generellt till alla lärare i Norrland. Statskontoret däremot anslöt sig till

utredningens uppfattning och likaså statens lönenämnd, vilken dessutom

förordade eu tillfällig sänkning av kompetenskraven framför ett lönetillägg,

delta med tanke på tilläggets konsekvenser i form av krav från andra grupper

på likartade förmåner. För närvarande är adjunkterna i Norrland i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 197 ur 1956

större utsträckning än söderöver placerade i lönegrad 29, vilket till en viss

del beror på inrättandet av de s. k. bristtjänsterna. Budgetåret 1954/55

var 78 procent av adjunkterna i Norrland placerade i lönegrad 29 inen endast

64 procent i övriga landet.

Med vissa provinsialläkartjänster förenas för närvarande förmånen att

räkna dubbla tjänstår. Detta var ursprungligen tänkt att enbart gälla vid

första transport till annan tjänst, men en tendens har gjort sig märkbar att

vederbörande fått räkna dessa tjänstår även vid senare transport. De flesta

av de tjänster för vilka denna förmån gäller är dock sedan en längre tid vakanta.

Förmånligare tjänstårsberäkning för erhållande av transport tillämpas

även för vissa i Boden förlagda truppförband samt för vissa järnvägstjänstemän

anställda i V distriktet.

Sedan 1947 tillämpar skolöverstyrelsen en förhöjd meritvärdering med

för lärare i övre Norrland 50 procent och för lärare i mellersta Norrland

25 procent. Det har dock påpekats att detta i och för sig stimulerande system

i viss mån torde ha motverkat sitt syfte därigenom att det ökat omsättningen

av lärare och påskyndat avflyttningen från Norrland.

Viss militär personal förlagd till VI militärområdet — med undantag för

61 försvarsområdet -— har för närvarande rätt att årligen företaga en s. k.

rekreationsresa. Denna förmån, som även innefattar hustru och hemmavarande

barn under 18 år, innebär rätt att vid en resa årligen i rekreationssyfte

till Bollnäs eller söder därom belägen station färdas mot erläggande

av halv avgift för färdbiljett. Rätt till nedsättning i andra avgifter medgives

icke. Sedan rabatt vid familjeresor och för semesterresor införts är

dock denna förmån för många av relativt ringa värde.

Så länge Norrlands försörjning med akademisk arbetskraft är beroende

på inflyttning söderifrån, är de genom de stora avstånden betydande kostnaderna

för kontakt-, studie- och rekreationsresor söderöver en icke oväsentlig

post i norrlandsfamiljernas ekonomi.

Norrlandstjänsternas konkurrenskraft skulle i någon mån ökas genom

utvidgning till andra grupper av rätten till ersättning för semester- och

rekreationsresor. Det bör övervägas om förmånen icke bör utvidgas att avse

en kostnadsfri resa per år söderut. Principiellt bör en motsvarande ersättning

även utgå åt befattningshavare, som företager dylika resor med bil.

Vidare bör man peka på de långt ifrån oväsentliga åtgärder av mera trivselskapande

natur, som förekommer inom den privata sektorn och som tyder

på en stor förståelse för de norrländska rekryteringsproblemen. De

större möjligheterna för industritjänstemän till tjänsteresor söderöver bidrar

till att minska känslan av isolering.

En del industrier och även vissa kommuner ställer bostäder till förfogande

för hyror som i vissa fall väsentligen understiger marknadsvärdet.

För närvarande utgår ersättning för flyttningskostnad (Saar § 33) endast

vid tillträde till högre tjänst eller då omstationeringen tillkommit utan att

tjänstemannen uttryckt önskan därom. En rekryteringsstimulerande åtgärd

vore att dylik ersättning utginge vid uttryckt önskan om flyttning till och

eventuellt även från Norrland vid bibehållen tjänsteställning.

Såsom tidigare påpekats är det avsevärda nackdelar förknippade med den

i Norrland stora omsättningen på kvalificerad arbetskraft och att sökande

till tjänster där genomgående är yngre och mer orutinerade. Tjänster i

Norrland har i hög grad karaktären av genomgångsbefattningar. För att

söka åstadkomma en förbättring av dessa förhållanden kunde man tänka

sig att lönegrader för kvalificerade tjänster i Norrland försågs med ytterligare

en eller flera löneklasser. Detta borde vara ägnat att i högre grad än

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956 5

hittills verka ej blott kvarhållande på den redan i Norrland befintliga tjänstemannakåren

utan även att stimulera tjänstemän söderöver, vilka redan

erhållit uppflytlning i slutlöneklass, att söka sig till Norrland. Måhända

kunde det övervägas att tjänstemän efter en lång tjänstgöring i Norrland

finge bibehålla löneförmån även vid flyttning söderut.

Som ett medel att förbättra nyrekryteringen till statliga tjänster i Norrland

kan det även ifrågasättas att bereda vissa norrlandstjänster förmånligare

tjänstårsberäkning för erhållande av full pension. Ett system med

stipendier, som förutsätter viss tjänstgöring i Norrland och som med veterligen

gott resultat förekommit för tandläkare, bör även övervägas.

En av orsakerna till att kvalificerad arbetskraft icke kvarstannar i Norrland

hänför sig uppenbarligen till den stora arbetsbelastningen. Detta gäller

alldeles särskilt i fråga om läkarna. Vid dimensioneringen av arbetsuppgifterna

förefaller alltför liten hänsyn ha tagits till de långa avstånden och

svårigheterna att hålla kontakt med olika delar av de stora distrikten.

Inrättandet av nya tjänster i Norrland är därför ett viktigt led vid lösandet

av denna landsdels rekryteringsproblem. Det mest aktuella behovet synes

vara kvalificerade medhjälpartjänster, vilka kunde tänkas få en för Norrland

speciell utformning.

En bidragande orsak till den norrländska bristen på kvalificerad arbetskraft

är att Norrland inte i tillräcklig utsträckning är självförsörjande på

akademisk arbetskraft. Frågan om ett norrlandsuniversitet har aktualiserats

i annat sammanhang och är otvivelaktigt av stor betydelse ur de synpunkter

som här behandlats. Det förtjänar dock närmare klarläggas i vilken

utsträckning arbetskraftssynpunkter bör beaktas vid en utformning av

planerna på ett norrlandsuniversitet.

Vad vi härovan anfört ger allenast anvisningar på vissa möjligheter som

tortjänar att närmare utredas.

Över förevarande motioner har, efter därom gjord framställning, utlåtanden

a\givits a\ arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret samt länsstyrelserna

i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län (se bilagorna

A—F vid detta utlåtande), varjämte samarbetsdelegationen för de fyra

nordligaste länen, Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet och

Svenska landskommunernas förbund begagnat sig av erhållet tillfälle att

yttra sig över motionerna (se bilagorna G—J vid detta utlåtande).

Utskottet. De föreliggande motionerna utmynnar i en begäran om utredning

och förslag till vissa på kort sikt verkande åtgärder ägnade att avhjälpa

bristen på och stimulera rekryteringen av kvalificerad arbetskraft i de fyra

nordligaste länen. Såsom i flera av de över motionerna avgivna remissutlåtandena

understrukits, utgör emellertid den nu rådande bristen på akademiskt

utbildad arbetskraft en företeelse karakteristisk för landet i dess helhet.

Så länge, totalt sett, clt underskott på dylik arbetskraft finnes, måste

eventuella åtgärder syftande till att upphjälpa läget inom eu landsända förutsattas

medföra en motsvarande försämring inom andra områden av landet.

Härtill kommer, att en förbättring av löner och andra förmåner för den i

Norrland tjänstgörande personalen med akademisk utbildning enligt de riktlinjer

som anges i motionerna knappast skulle kunna undgå att medföra

vittgående konsekvenser. Redan nu tillämpas för vissa befattningshavar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

grupper därstädes eu gynnsammare tjänstår sberäkning i merithänseende än

eljest är bruklig, och även i vissa andra avseenden har man sökt taga behörig

hänsyn till de speciella tjänstgöringsförhållandena. Om man därutöver,

genom beviljande av olika specialförmåner, skulle skapa en mera markerad

särställning för exempelvis läkare, lärare och med dem likställda befattningshavare

med stationering inom de fyra nordligaste länen, skulle detta

säkerligen komma att utlösa krav på motsvarande förbättringar från andra

yrkesgrupper och till sist resultera i en generell lönelyftning med därav följande

stegrade kostnader för det allmänna liksom för näringslivet. Såsom

länsstyrelsen i Norrbottens län framhållit, utgör redan den nuvarande dyrortsgrupperingen

en belastning för de sektorer inom det norrländska näringslivet,

som saknar en skyddad marknad.

Utskottet hyser alltså för sin del den uppfattningen, att lösningen av de

i motionerna berörda problemen måste sökas efter andra linjer än de i motionerna

skisserade. Främst ifrågakommer härvid att söka anpassa utbildningsresurserna

efter det ökade behovet och att således inrikta ansträngningarna

på att tillgodose hela landets behov av kvalificerad arbetskraft.

Detta mål kan självfallet nås endast på längre sikt. Ett steg härvidlag har

emellertid tagits genom tillsättandet av 1955 års universitetsutredning, som

f. ö. enligt sina direktiv har att vid sina överväganden rörande behovet av

nya högskolor och universitet i första hand undersöka möjligheterna av att

upprätta en dylik läroanstalt i Norrland. Vidare kan nämnas, att den nu

arbetande kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket har i uppdrag

bl. a. att undersöka möjligheterna av att underlätta utbyggnaden av

läkarorganisationen i Norrland.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 227 och II: 636 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 november 1956

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Leander, Näsström, Boman, fröken Andersson, herrar Hesselbom, Sundelin,

Einar Persson, Birger Andersson, Thun, Lodenius, Axel Andersson, Nils

Theodor Larsson och fröken Ranmark; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Rubbestad,

Andersson i Mölndal, Staxäng, Cassel, Gustafsson i Skellefteå, Svensson i

Alingsås, Karlsson i Olofström, fröken Vinge, herrar Svensson i Stenkyrka,

Almgren, Andreasson, Nelander och Mellqvist.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

7

Reservation

av herr Nusström, fröken Andersson, herrar Axel Andersson, Staxäng,

Cassel, Gustafsson i Skellefteå, fröken Vinge och herr Nelander, vilka ansett

att utskottets yttrande och hemställan bont ha följande lydelse:

»Den i motionerna påtalade bristen på kvalificerad arbetskraft i de fyra

nordligaste länen har vitsordats i flera över motionerna avlämnade remissutlåtanden.

Även om det för närvarande föreligger brist på akademiskt utbildad

arbetskraft över hela landet är det uppenbart att rekryteringen av

kvalificerad arbetskraft till Norrland möter speciella svårigheter, framför

allt i fråga om statliga tjänster.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att åtgärder bör vidtagas som

säkerställer Norrlands behov av kvalificerad arbetskraft i samma utsträckning

som i övriga delar av landet. Rekryteringsproblemet bör enligt utskottet

lösas utan tillgripande av tvångsåtgärder.

För att få hela problemet belyst föreslår motionärerna att en utredning

tillsättes med uppgift att framlägga förslag till åtgärder i syfte att eliminera

bristen på och stimulera rekryteringen av kvalificerad arbetskraft i de fyra

nordligaste länen. Utskottet delar denna uppfattning.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 227 och

11:636, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

och förslag till åtgärder i syfte att eliminera bristen på och

stimulera rekryteringen av kvalificerad arbetskraft i de fyra

nordligaste länen.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

Bil. .4

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 18 februari 1956 har arbetsmarknadsstyrelsen anbefallts

att avgiva utlåtande över inom riksdagen väckta, likalydande motionerna

1:227 och 11:636 om åtgärder för att stimulera rekryteringen av

kvalificerad arbetskraft i de fyra nordligaste länen. Med anledning härav får

styrelsen anföra följande.

I fråga om samtliga de kategorier universitets- och högskoleutbildad personal

som beröres i motionerna — läkare, tandläkare, lärare, civilingenjörer

— gäller för närvarande, att de totala tillgångarna är otillräckliga för att tillgodose

de föreliggande behoven. I ett sådant läge tilldrager sig naturligen

arbetskraftens fördelning dels lokalt, dels på olika slag av arbetsuppgifter

och arbetsgivare — statlig, kommunal och enskild verksamhet —- stort intresse.

Motionärerna framhåller närmast de svårigheter som vissa delar av

den statliga verksamheten, bl. a. skolväsendet, har att tillgodose sitt behov

av högre utbildad personal i de fyra nordligaste länen och diskuterar vissa

åtgärder, som kan ifrågakomma för att förbättra tillgången på arbetskraft

i dessa län.

Vad beträffar lärare sker rekryteringen i stor utsträckning genom arbetsförmedlingen

— lärarförmedlingen — medan i fråga om övriga i motionerna

berörda personalkategorier arbetsförmedlingsverksamheten hittills varit

mycket begränsad. Styrelsen uppehåller sig därför i det följande främst vid

frågan om lärarrekryteringen.

Det är tydligt, att möjligheterna att tillgodose exempelvis de högre skolornas

behov av lärare med normalt vitsordad akademisk utbildning företer

skiljaktigheter mellan olika delar av landet. Detta sammanhänger sannolikt

inte enbart med det geografiska läget i och för sig utan även med

förekommande skolformer, ortens storlek, bostadstillgång m. m. En viss belysning

av de lokala skiljaktigheterna, vad beträffar lärarrekryteringen till

de högre skolorna, ger följande sammanställning av dels hela antalet av

lärarförmedlingen tillsatta platser, dels därav tillsatta med »reservkrafter»,

alltså personer som ej innehaft normalt fastställd akademisk utbildning.

Uppgifterna avser månaderna juni—augusti de två sista åren.

På grund av de relativt små talen kan naturligtvis ej alltför vittgående

slutsatser dragas av sammanställningen. De relativt bästa rekryteringsmöjligheterna

synes emellertid av allt att döma föreligga för skolorna i mälarlänen

samt i sydligaste Sverige. Detta torde också överensstämma med den

allmänna erfarenheten. Skillnaderna mellan övriga delar av landet är väsentligt

mindre. De fyra nordligaste länen — tagna som helhet — synes inte

ha behövt utnyttja reservkrafter i större utsträckning än fallet varit inom

vissa andra län. Begränsar man sig till det sista året, visar dock de två nordligaste

länen ett inte obetydligt sämre läge än övriga län.

Till komplettering av den bild av läget på lärarnas arbetsmarknad, som

ovanstående sammanställning ger, har inom styrelsen verkställts en bearbetning

av de uppgifter om lärarbristen vid de högre skolorna -—- frånsett

folk- och småskoleseminarier — som skolöverstyrelsen årligen inhämtar.

De senaste uppgifterna avser höstterminen 1954. I sammanställningen på

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

9

Tillsatta platser

1954

1955

Totalt

Därav med

%

Totalt

Därav med

0/

/O

reserv-

reserv-

krafter

krafter

Mälarlänen1................

329

96

29,2

322

117

36,3

Östra Götaland2...........

143

65

45,5

161

84

52,2

Skåne, Blekinge, Halland3 . .

210

81

38,5

354

127

35,9

Bohuslän o. Vänerlänen4 ....

187

75

40,1

206

114

55,3

Dalarna o. nedre Norrl.3 ....

109

58

53,7

112

51

45,5

Övre Norrl.''...............

62

23

37,1

55

33

60,0

Hela riket.................

1040

398

38,3

1210

526

43,5

De 4 nordl. länen..........

108

47

43,5

100

53

53,0

1 Stockholms stad o. län, Uppsala, Södermanlands, Örebro o. Västmanlands län. — 2 Östergötlands,

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar o. Gotlands län. —3 Blekinge, Kristianstads, Malmöhus

o. Hallands län. —- 4 Göteborgs o. Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs o. Värmlands län. •—

6 Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands o. Jämtlands län. — 6 Västerbottens o. Norrbottens

län.

motstående sida redovisas med fördelning på län dels hela antalet i teoretiska

läroämnen undervisande lärare, som icke haft anställning som ordinarie,

extra ordinarie eller extra lärare eller läraraspirant, dels antalet veckotimmar

i olika teoretiska läroämnen som på grund av lärarbristen tilldelats

lärare utan vitsordad fackutbildning i vederbörande läroämnen.

För att belysa lärarbristens relativa storlek i olika län har i sammanställningen

antalet lärare uttryckts i procent av lärjungeantalet vid de högre

skolorna. Härvid har dock ej medtagits lärare — huvudsakligen med partiell

tjänstgöring — vilka innehaft adjunktskompetens eller utgjorts av pensionerade

lärare. Lärarbristen skulle också enligt dessa tal vara relativt

mindre i länen kring Stockholm, de sydligaste länen samt Göteborgs och

Bohus län än i övriga län. Den största lärarbristen redovisar de två nordligaste

länen, medan övriga norrlandslän inte synes inta någon mera markant

särställning. Fördelningen på undervisningsämnen visar, att lärarbristen

i samtliga län främst hänför sig till undervisningen i matematik och

övriga naturvetenskapliga ämnen, medan den är relativt mindre framträdande

inom vissa humanistiska ämnesgrupper såsom moderna språk. Sistnämnda

gäller även norrlandslänen. Kännetecknande är, att i de län som totalt

redovisar den minsta lärarbristen denna så gott som uteslutande hänför sig

till matematik och naturvetenskapliga ämnen, medan i län med större lärarbrist

denna gör sig gällande också i moderna språk.

Övriga i motionerna berörda utbildningsgrupper rekryteras som ovan

framhållits i mycket begränsad utsträckning genom arbetsförmedlingen, varför

det material som står styrelsen till buds inte ger underlag för en närmare

bedömning av de lokala skiftningarna i arbetsmarknadsläget. Mycket

tyder emellertid på att arbetskraftsbristen, vad beträffar dessa grupper, utvisar

i stort sett samma lokala variationer som framträtt för lärarnas del.

Styrelsen bar med ovanstående främst velat fästa uppmärksamheten på

att den brist på högre utbildad arbetskraft som föreligger i Norrland och de

åtgärder som kan påkallas i anledning av denna inte får ses isolerade från

läget i övriga delar av landet. Ej heller ulgör Norrland ett arbetsmarknadsmässigt

enhetligt område. Sålunda synes bl. a. en påtaglig skillnad föreligga

mellan de två nordligaste länen och övriga Norrland.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

Län

Antal lärare, som icke

halt anställning som

ord., e. o. eller extra

lärare eller läraraspirant

Antal veckotimmar, som tilldelats lärare utan

vitsordad fackutbildning i vederbörande läroämnen
-

Hela

an-

talet

Därav

adjunkts- kompe- tenta o.

pensio- nerade

Övriga

lärare i

% av

lär- junge- antalet

Hela

antalet

Därav

(%)

moders- mål 0.

historia

mod.

språk

Övriga

huma-

nistiska

ämnen

mate-

ma-

tik

övriga

natur-

veten-

skap!.

ämnen

Sthlms st.....

211

45

0,6

823,25

8,8

5,3

10,0

36,3

39,6

Sthlms.......

59

11

0,6

309,25

25,2

6,2

13,9

29,3

25,4

Uppsala......

47

25

0,5

52

59,6

—

30,8

5,8

3,8

Södermani. ...

51

2

1,0

656,50

27,8

4,2

13,5

35,2

19,3

Örebro .......

55

6

1,0

861

21,2

11,4

13,1

26,5

27,8

Västmanl.....

59

10

1,2

582,75

20,2

—

6,2

38,8

34,8

Östergötl.....

69

8

0,9

979,25

14,9

3,2

14,5

38,2

29,2

Jönköpings .. .

62

5

0,9

887,75

15,2

4,4

9,8

35,3

35,3

Kronobergs. . .

37

3

1,2

544,50

10,4

2,9

15,4

31,8

39,5

Kalmar......

52

3

1,0

783,50

28,1

9,7

13,5

27,6

21,1

Gotlands.....

13

2

1,0

155

32,5

24,6

17,6

25,3

Blekinge.....

24

3

0,6

402,50

32,0

7,7

6,0

29,9

24,4

Kristianst. . . .

36

5

0,6

430,75

22,1

5,1

10,1

32,6

30,1

Malmöhus ....

107

28

0,5

388,50

25,0

3,8

13,4

33,1

24,7

Hallands.....

29

4

0,7

359,50

22,3

8,6

10,0

36,6

22,5

Gbg o. Bohus.

75

13

0,4

651,25

21,1

9,9

12,7

29,2

27,1

Älvsborgs ....

72

4

1,0

1 024,50

16,9

6,7

10,1

35,0

31,3

Skaraborgs ...

59

4

1,1

585,50

19,2

9,0

10,3

29,0

32,5

Värmlands . ..

73

11

1,0

915

20,3

4,5

17,4

26,0

31,8

Kopparbergs..

69

8

1,2

832,25

23,9

2,9

10,5

32,1

30,6

Gävleborgs ...

65

8

1,0

831

21,9

5,9

7,7

28,3

36,2

Västernorrl. . .

69

2

1,2

1 012,50

19,2

8,6

11,3

28,4

32,5

Jämtlands____

40

3

1,3

544,75

18,0

9,6

12,9

23,5

36,0

Västerbottens.

89

1

1,8

1 548,75

21,8

16,1

11,7

21,2

29,2

Norrbottens ..

114

2

2,2

1532

26,7

16,5

10,7

21,5

24,6

Hela riket . . .

1636

216

0,9

17 693,50

21,0

7,9

11,6

29,6

29,9

De fyra nordl.

länen ........

312

8

1,7

4 638

22,4

13,9

11,3

23,2

29,2

Så länge totalt sett underskott råder på utbildad arbetskraft kommer

eventuella åtgärder i syfte att förbättra läget inom ett område tydligen att

medföra en försämring inom andra områden. Det är emellertid ej heller säkert,

att åtgärderna medför en utjämning av bristläget i så måtto att de nu

relativt bäst ställda områdena — såsom länen kring Stockholm och de sydligaste

länen — får vidkännas någon försämring. Åtgärder i syfte att underlätta

rekryteringen till norrlandstjänster kan i stället tänkas ytterligare försvåra

läget i områden, där arbetskraftsbristen nu är lika stor som i vissa

delar av Norrland.

Eftersom rekryteringsmöjligheterna närmast sammanhänger med det allmänna

arbetsmarknadsläget för ifrågavarande grupper måste vidare beaktas,

att detta undergår fortgående förskjutningar. Erinras kan om att de tidigare

stora svårigheterna att erhålla examinerade lärare till folk- och småskollärartjänster

i övre Norrland numera i stort sett synes ha övervunnits.

Beträffande ämneslärarna har av det ovanstående framgått, att lärarbristen

ej heller i Norrland är lika framträdande inom vissa humanistiska ämnesområden

som inom andra ämnesområden, vilket tydligen får ses mot bak
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

11

grunden av att den ökning av utexaminationen av filosofie magistrar, som

skett under senare år, till väsentlig del torde ha gällt moderna språk.

Även om enligt styrelsens mening den viktigaste åtgärden för att förbättra

rekryteringsmöjligheterna även för Norrlands del måste vara att öka den

totala tillgången på ifrågakommande utbildningskategorier, vill styrelsen

inte motsätta sig en utredning av de åtgärder i övrigt, som kan befinnas erforderliga

för att på kort sikt underlätta rekryteringen inom vissa områden,

speciellt då i de båda nordligaste länen, där bristläget i vissa fall synes särskilt

framträdande. Styrelsen vill emellertid samtidigt understryka vikten

av att vid ställningstagande till lämpligheten av olika åtgärder även beaktas

den effekt dessa kan få på rekryteringsmöjligheterna i andra delar av landet.

Stockholm den 9 mars 1956

Arbetsmarknadsstyrelsen

ERIK MONTELL

Bertil Johansson

C. Canarp

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

Bil. B

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 18 februari 195G bär statskontoret anbefallts att till

riksdagens statsutskott avgiva yttrande över två inom riksdagen väckta likalydande

motioner I: 227 och II: 636 om åtgärder för alt stimulera rekryteringen

av kvalificerad arbetskraft i de fyra nordligaste länen. Med anledning

härav får ämbetsverket anföra följande.

Statskontoret får på grund av uttalandena om folktandvården erinra, att

1951 års tandläkarkommittés numera genomförda förslag om inrättande av

en odontologisk högskoleklinik i Umeå i viss mån anknöt till de planer rörande

särskilda anordningar för tandvården i Norrland, som tidigare framförts

av Norrlandskommittén i dess betänkande angående ett rikssjukhus

i Norrland. Tandläkarkommittén höll härvid före, att ett utbyggande av

den odontologiska undervisningen i enlighet med förslaget skulle komma att

ge Norrland tillgång till en specialiserad tandvård som kunde väntas komma

att, åtminstone i någon mån, öka tillgången på tandläkare inom folktandvården

därstädes. Vad angår de i motionerna lämnade sakuppgifterna

i övrigt vill ämbetsverket framhålla, att det beslut om avlöningsförstärkning

åt sinnessjukhusläkare, som fattades vid 1950 års riksdag, gällde samtliga

sinnessjukhusläkare i landet. Några speciella förmåner för läkare i

Norrland tillskapades sålunda icke genom ovannämnda beslut.

De väckta motionerna utmynna i en hemställan om utredning och förslag

till åtgärder i syfte att eliminera bristen på och stimulera rekryteringen av

kvalificerad arbetskraft i de fyra nordligaste länen. Enligt statskontorets

mening lärer dock bristen på kvalificerad arbetskraft inom de i motionerna

nämnda arbetsområdena näppeligen utgöra ett isolerat norrlandsproblem.

Att i nuvarande läge föranstalta om åtgärder för att tillgodose de norrländska

behoven skulle därför, såvitt ämbetsverket kan finna, såsom en

knappast önskvärd konsekvens leda till att bristen ökades i övriga delar av

landet. Statskontoret finner för sin del, att de åtgärder, vilka kunna anses

påkallade, i första hand böra inriktas på att tillgodose hela landets behovav

kvalificerad arbetskraft. Ett betydelsefullt steg i denna riktning torde ha

tagits genom tillsättandet av 1955 års universitetsutredning. De sakkunniga

ha nämligen enligt de för dem meddelade direktiven bl. a. att söka klarlägga

hur stor tillströmning av studenter våra universitet och högskolor

kunna påräkna under en nu överblickbar framtid samt hur stort samhällets

behov av universitets- och högskoleutbildad arbetskraft kan väntas bli

under samma period. På grundval av sådana överväganden böra de sakkunniga

bedöma universitetens och högskolornas behov av personal, materiel

och institutioner. Då motionärerna särskilt nämnt frågan om inrättande

av ett universitet i Norrland må ytterligare framhållas, att utredningen vid

sina överväganden rörande behovet av nya högskolor och universitet i

första hand skall undersöka möjligheterna“av att upprätta en sådan läroanstalt

i Norrland.

Redan av det nu anförda torde framgå, att ämbetsverket inte kan förorda

bifall till motionerna. Härtill kommer emellertid följande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

13

I skrivelse nr 375 hemställde 1953 års riksdag om sådana överväganden,

utredningar, förslag och andra åtgärder att kvarstående olösta norrlandsfrågor

komme till sin rätt. Dessa problemkomplex lära numera vara föremål

för närmare behandling inom Kungl. Maj :ts kansli. Statskontoret utgår

från att det härvid icke möter några hinder att upptaga även sådana spörsmål,

som aktualiserats i föreliggande motioner.

Med hänsyn till vad i det föregående anförts, böra motionerna enligt statskontorets

mening icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

I handläggningen av detta ärende ha, förutom undertecknade, deltagit t. f.

statskommissarierna Lindblad och Hiort.

Stockholm den 28 februari 1956

WILHELM BJÖRCK

Olle Johnson

Sven Swarting

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

Bil. C

Till riksdagens statsutskott

Sedan länsstyrelsen anmodats avgiva yttrande över inom I och II kammaren

väckta motioner angående åtgärder för att stimulera rekryteringen avkvalificerad

arbetskraft i de fyra nordligaste länen får länsstyrelsen anföra

följande.

Länsstyrelsen vitsordar de i motionerna påtalade svårigheterna att erhålla

kvalificerad arbetskraft i norrlandslänen. Motionärerna ha anvisat vissa

vägar för avhjälpande av bristen på dylik arbetskraft. Huruvida de anvisade

åtgärderna äro de lämpligaste och effektivaste eller huruvida andra åtgärder

böra vidtagas är svårt att göra något bestämt uttalande om, innan närmare

utredning verkställts. Länsstyrelsen vill emellertid redan nu framhålla, att

det är synnerligen angeläget att möjligheter skapas för utökad utbildning

av akademiker och att Norrlands självförsörjningsgrad beträffande akademisk

arbetskraft höjes genom att till Norrland förläggas högre utbildningsanstalter.

En av grundorsakerna till akademikerbristen torde vara att Norrland

inte i tillräcklig omfattning är självförsörjande på akademisk arbetskraft.

Då frågan är av stor betydelse för norrlandslänen får länsstyrelsen tillstyrka

att den av motionärerna begärda utredningen kommer till stånd snarast

möjligt.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, även deltagit

landssekreteraren S. J. Nilsson.

Härnösand i landskansliet den 7 mars 1956

ERIC WESSTRÖM

Erik Rönquist

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

15

Bil. D

Till riksdagens statsutskott

Genom nådig remiss den 18 februari 1956 har länsstyrelsen i Jämtlands

län anbefallts att till utskottet inkomma med yttrande över två inom riksdagen

väckta, likalydande motioner I: 227 och II: 636 angående åtgärder för

att stimulera rekryteringen av kvalificerad arbetskraft i de fyra nordligaste

länen.

Med anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.

Länsstyrelsen har -— på sätt framgår av bilagda PM — inhämtat upplysningar

från förste provinsialläkaren i länet, lasarett och sjukhus, läroverk

och realskolor, folktandvården, apotek, televerket samt lantmäteriorganisationen

angående akademikersituationen i länet. Därvid har länsstyrelsen

funnit, att någon mera påtaglig brist på akademisk arbetskraft icke förefinnes

inom Östersunds stad men att viss brist på sådan arbetskraft råder

inom länets landsbygd, särskilt beträffande lärare och läkare.

Länsstyrelsen finner det därför angeläget, att åtgärder vidtagas, som äro

ägnade att avhjälpa den akademikerbrist, som för närvarande råder icke

blott inom de norrländska länen utan inom landet i dess helhet. En förutsättning

för att jämvikt skall kunna uppnås mellan tillgång och efterfrågan

på akademisk arbetskraft är, att utbildningsanstalternas nuvarande kapacitet

vidgas antingen så att befintliga utbildningsanstalter tillföras nya resurser

eller så att nya högskoleenheter inrättas. I sistnämnda fall skulle

den redan aktualiserade frågan om inrättande av ett norrlandsuniversitet

otvivelaktigt vara en åtgärd av stor betydelse, då det gäller att finna en lösning

på arbetskraftsproblemet för Norrlands vidkommande.

Bland åtgärder av stimulerande natur i syfte att stärka norrlandstjänsternas

konkurrenskraft ha motionärerna pekat på möjligheten att förena dessa

tjänster med rätt till särskilda lönetillägg. Länsstyrelsen är tveksam, om

en sådan åtgärd skulle vara lämplig med tanke på de konsekvenser, lönetilllägget

kan förväntas få i form av krav från andra yrkesgrupper på likartade

förmåner med stegrade produktionskostnader som följd.

Av de av motionärerna i övrigt redovisade åtgärderna anser länsstyrelsen,

att särskilt förslagen till rätt att få räkna dubbla tjänsteår, till vidgad rätt

till ersättning för semester- och rekreationsresor samt till vidgad rätt till

ersättning för flyttningskostnad förtjäna beaktande vid en eventuell utredning

i ämnet.

I den slutliga handläggningen av detta ärende ha deltagit undertecknade,

landshövding och länsassessor, föredragande, samt t. f. landssekreteraren

Åke A. Lindberg.

Östersund i landskansliet den 5 april 1956

Gunnar Hallmans

Underdånigst

ANDERS TOTTIE

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

Till Bil. D

PM angående tillgång eller brist å akademiskt utbildad arbetskraft inom

vissa, här nedan angivna verksamhetsområden i Jämtlands län

1. Provinsialläkarna m. in. (förste provinsialläkaren E. Folkeson). Inom

länet finnas en stadsläkartjänst och tjugufyra provinsialläkarbefattningar.

Provinsialläkartjänsten i Svegs distrikt, vilken ledigförklarats ett flertal

gånger, är alltjämt vakant. Utländsk läkare med tillfällig behörighet uppehåller

denna. Av de ordinarie befattningarna äro två besatta av utländska

läkare.

2. Östersunds lasarett (sysslomannen T. Skårstedt). Inom själva lasarettet

finnas tjugutre ordinarie läkare anställda samt å epidemiavdelningen

två läkarbefattningar, varav en extra ordinarie. Samtliga befattningar äro

tillsatta. Någon svårighet att erhålla kompetenta läkare har ej förefunnits.

Av läkarna äro tre utlänningar.

3. Frösö sjukhus (sjukhuschefen R. Lagerstedt). Inom sjukhuset finnas

sju läkartjänster. Överläkartjänsten som hjälpverksamhetsläkare vakant

sedan ett och ett halvt år tillbaka. Även två ordinarie och en e. o. andreläkartjänst

äro vakanta. Samtliga läkartjänster uppehållas av tre ordinarie

läkare och en e. o. läkare samt två utländska läkare med tillfällig behörighet

och med med. kand.-examen. Stora svårigheter råda, enligt sjukhuschefen,

då de utländska läkarna endast kvarstanna två till tre månader och således

kontinuitet saknas i tjänstgöringen.

i. Jämtlands låns centralsanatorium Solliden (sysslomannen O. Quist).

Fyra ordinarie läkarbefattningar finnas, av vilka en uppehälles av utländsk

läkare. Någon vakans har icke förekommit de senaste åren.

5. Pensionsstgrelsens sjukhus i Åre (överläkaren V. Hedström). En överläkartjänst

och två underläkarbefattningar finnas. Då de senare två tjänsterna

sedan ett flertal år visat sig omöjliga att få besatta, ha de uppehållits

av utländska läkare med tillfällig behörighet. Det har även visat sig svårt

att erhålla sjukgymnaster, varför den ena sjukgymnasttjänsten sedan länge

är vakant.

6. Ströms sjukstuga. En läkartjänst, vilken är besatt, finnes.

7. Länslasarettet i Sveg (överläkaren T. Stenholm). En överläkartjänst

och två underläkarbefattningar finnas, vilka två senare ett flertal år uppehållits

av utländska läkare med tillfällig behörighet. Tjänsterna innehavas

f. n. av två skandinaviska läkare med god medicinsk utbildning.

8. Folktandvården (chefstandläkaren R. Lundstam). Inom länet finnas

trettio distriktstandläkarbefattningar. Ytterligare en tjänst tillkommer den

1 april 1956. Sökande finnas såväl till denna som till tre ledigförldarade befattningar.

Fjorton tjänster äro besatta med utländska tandläkare, varav

tolv med tysk, en med finsk och en med dansk examen. Hittills har det ej

rått några svårigheter vid tjänsternas tillsättande.

9. Apoteken (apotekaren S. Norström i Östersund). Svårigheterna att

erhålla farmaceuter inom länet äro ej större än på andra håll inom riket,

delvis beroende på en viss tvångsrekrytering av nyutbildade farmaceuter.

Brist på farmaceuter råder emellertid i hela landet på grund av att ett alltför

litet antal farmaceuter utbildas årligen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

17

10. Televerket (civilingenjören T. Weman i Östersund). Norrland är f. n.

indelat i fyra distrikt, varav ett i Östersund. I hela landet råda stora rekryteringssvårigheter

för televerkets behov av civilingenjörer. Hittills har östersundsdistriktet

ej haft någon vakans, utan både sektionschefsbefattningen

och linjeingenjörstjänsten ha varit besatta. Inom kort kommer emellertid linjeingenjören

att erhålla annan befattning, och någon ersättare med civilingenjörsexamen

saknas, då civilingenjörerna söka sig till de privata företagen

på grund av förmånligare lönevillkor.

11. Lantmätarna (överlantmätaren V. Larsson). Samtliga sju distriktslantmätartjänster

äro besatta. Inga vakanser på grund av central dirigering från

lanlmäteristyrelsen. Två icke stationsbundna tjänster f. n. utan innehavare.

Å länslantmäterikontoret är kontorslantmätartjänsten i lönegrad Ca 29 sedan

tre år tillbaka utan kvalificerad sökande.

12. Östersunds h. a. läroverk (rektorn T. Sävborg). Läroverket har en

rektorsbefattning, tio lektor stjänster, tjugusju adjunktstjänster och två ämneslärarbefattningar.

Två lektorat äro vakanta f. n., varav det ena uppehälles

av den tidigare innehavaren, och det andra lockat kompetenta sökande.

Fyra adjunkturer äro ledigföklarade, och kompetenta sökande finnas till

samtliga tjänster. Det har aldrig rått svårigheter att erhålla akademisk arbetskraft.

13. Kommunala flickskolan i Östersund (rektorn G. Larsen). En rektorsbefattning

och tio ordinarie lärartjänster finnas. Fyra ledigförklarade tjänster

f. n., vilka uppehållas av tre akademiker och en folkskollärarinna.

1-r. Östersunds praktiska realskola (rektorn). Elva ordinarie tjänster finnas,

av vilka fyra äro ledigförklarade. Sökande finnas till tre av dessa. Undervisningen

uppehälles till stor del med hjälp av tolv timlärare, vilka med

fördel borde ersättas av ett mindre antal ordinarie lärarkrafter. Det råder

stor brist å lärare i naturvetenskapliga ämnen.

15. Ströms samrealskola (rektorn). En rektorstjänst och fyra ordinarie

adjunktstjänster finnas, av vilka endast rektorstjänsten och en adjunktstjänst

äro besatta. Två adjunkturer uppehållas av akademiskt utbildad personal,

men vederbörande tjänstemän beräknas avgå från sina befattningar

inom ett år. Någon sökande till tjänsterna finnes ej. En tjänst uppehälles

av folkskollärare.

16. Bräcke samrealskola (rektorn P. O. Granér). Åtta ordinarie befattningar

finnas, av vilka tre uppehållas av ordinarie befattningshavare samt

två av akademiker med formell kompetens. Tre tjänster ha ledigförldarats,

men sökande finnas endast till en av dessa. Av de två vakanta tjänsterna

uppehälles den ene av en ingenjör samt den andra av en folkskollärare.

17. Bergs kommunala realskola (rektorn). Tre ordinarie adjunktstjänster

finnas, av vilka två äro vakanta. De senare uppehållas av akademiker. En

folkskollärartjänst finnes vid skolan.

IS. Ragunda kommunala realskola (rektorn O. Svenningson). En rektorsbefattning

samt fyra ordinarie tjänster finnas vid skolan. Endast en av de

senare är besatt. En tjänst uppehälles av ämneslärarinna samt två av folkskollärare

med Ce 23-kompetens. Sedan ett tiotal år tillbaka har de! varit

omöjligt alt erhålla akademiskt utbildade lärare.

19. Svegs samrealskola (rektorn G. Danielsson). Eu rektorsbefattning

samt åtta adjunktstjänster finnas. Av de senare äro tre vakanta. Två av

tjänsterna uppehållas av akademiker, varav den ene söker den ena tjänsten.

En ledigförklarad tjänst uppehälles av folkskollärarinna. Dessutom finnes

vid skolan eu folkskollärartjänst i lönegraden Ce 23.

20. Undersåkers samrealskola (rektorn). Eu rektorsbefattning samt sju

ordinarie adjunktstjänster finnas vid skolan. Endast två adjunktstjänster

•2 Itihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. AV 167

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

äro besatta av ordinarie personal. Två tjänster uppehållas av akademiker,

en av folkskollärare med Ce 23-kompetens, en av ämneslärarinna samt en

av person med studentexamen, vilken senare inom kort kommer att erhålla

Ce 23-kompetens.

Östersund i landskansliet den 5 april 1956

På tjänstens vägnar:

PER STENSTRÖM

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

19

Bil. E

Till riksdagens statsutskott

Kungl. Maj :t har anbefallt länsstyrelsen i Västerbottens län att till riksdagens

statsutskott avgiva yttrande över motionerna I: 227 och 11:636 angående

åtgärder för att stimulera rekryteringen av kvalificerad arbetskraft

i de fyra nordligaste länen. Med anledning härav får länsstyrelsen anföra

följande.

Länsstyrelsen kan för sin del vitsorda de i motionerna lämnade uppgifterna,

att mycket stora svårigheter möta i de fyra nordligaste länen att

rekrytera arbetskraft till tjänster för vilka kräves en mera kvalificerad utbildning

och att läget på många håll är ytterst allvarligt. Detta missförhållande,

som varit rådande under lång tid, har ofta varit påtalat hos statsmakter

och myndigheter. En del åtgärder ha även blivit vidtagna för att

förbättra läget, bl. a. avseende läkare och lärare. Länsstyrelsen syftar härvid

icke blott på de av motionärerna omnämnda åtgärderna från statens sida,

utan även på vad som blivit gjort från landsting och kommuner, genom

att de lämnat lån och stipendier för utbildning, bostadssubventioner, utrustningsbidrag

och dylikt. De förväntningar som knutits till dessa åtgärder

ha dock tyvärr icke alltid infriats. Det har väl kunnat lyckas att för

tillfället övervinna en svårighet, men den har snart anmält sig på nytt.

Trots dessa erfarenheter anser länsstyrelsen, att en förbättring av löner

och andra förmåner för akademikerna vid tjänstgöring i Norrland är den

metod, som snabbast skulle lämna ett positivt resultat. Länsstyrelsen är

emellertid väl medveten om att skäl kunna anföras mot att vissa grupper

skulle på detta sätt gynnas med särskilda förmåner, som andra grupper

icke kunna uppnå. Det har därför som en bättre utväg pekats på att utbiMningen

av akademiker bör ökas och att sådan utbildning jämväl bör

förläggas till Norrland. Även länsstyrelsen anser detta vara en mycket god

lösning, men den kan självfallet verka först på lång sikt och förändrar icke

den aktuella situationen. Under sådana förhållanden vill länsstyrelsen förorda,

att de av motionärerna framförda uppslagen bli förutsättningslöst

provade. Då svårigheterna icke äro lika stora på alla håll i de fyra nordligaste

länen, anser länsstyrelsen att en undersökning till en början bör inriktas

på att göra de tjänster i de översta och de inre delarna av Norrland

till vilka det visat sig vara svårast att erhålla kvalificerade sökanden mera

lockande.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit landshövdingen Elof Lindberg,

landssekreteraren Lennart Lindblad och förste länsassessorn L Hultman,

den sistnämnde föredragande.

Umeå i landskansliet den 13 mars 1956

ELOF LINDBERG

L. Hultman

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

Bil. F

Till riksdagens statsutskott

Anmodad att avgiva yttrande över de i första och andra kamrarna väckta

likalydande motionerna (1:227 och 11:636) angående åtgärder för att stimulera

rekryteringen av kvalificerad arbetskraft i de fyra nordligaste länen

får länsstyrelsen anföra följande.

För att med tillämpning på Norrbottens län aktualisera de i motionerna

lämnade siffrorna för vakanser på underläkartjänster, folktandvardstjänster

samt lärarbefattningar har länsstyrelsen inhämtat uppgifter härom.

Därvid har framkommit, att av 60 underläkartjänster uppehälles för närvarande

1 av en medicine kandidat, 23 (40 %) av utländska läkare utan svensk

behörighet, 6 av utländska läkare med svensk behörighet och 20 av svenska

legitimerade läkare. I fråga om tjänsteläkarna inom länet är av 37 provinsialläkartjänster

23 besatta med ordinarie innehavare. (4 av dessa är utländska

läkare med svensk legitimation, 9 tjänster uppehälles av utländska

läkare utan svensk behörighet och 2 av svenska medicine kandidater och 3

tjänster är obesatta.)

Av 78 distriktstandläkartjänster i länet upprätthålles 35 av svenska legitimerade

tandläkare, 2 av utländska tandläkare med svensk legitimation

samt 41 av utländska tandläkare utan svensk legitimation (52 %). Mer än

hälften saknar alltså svensk legitimation.

Av 29 lektorat i länets läroverk är 17 vakanta (58 %). Motsvarande siffror

för adjunkter är 121 tjänster varav 63 vakanta (52 %) och för ämneslärarinnor

9 tjänster varav 4 vakanta (44 %). De vakanta tjänsterna uppehälles

för närvarande av 5 e. o. adjunkter med provår, 29 lärare med akademisk

examen men utan provår samt 50 lärare utan behörig kompetens.

Av dessa siffror framgår, att bristen på kvalificerad arbetskraft inom

vissa fack fortfarande är stor i Norrbotten. Orsakerna härtill är givetvis flera.

Den viktigaste är självfallet den allmänna bristen i vårt land på akademiker

i olika yrken. Detta förhållande förklarar dock till fullo varför bristnoteringarna

procentuellt är större i Norrland än i övriga delar av Sverige.

Av många anses övre Norrland fortfarande vara mindre trivselattraktivt än

andra delar av vårt land. Denna föreställning berör i mångt och mycket på

kvardröjande, felaktiga föreställningar om hur tillvaron numera gestaltar

sig för dem, som bor och verkar i norr. Föga eller intet vet man om den genomgripande

förändring, som kännetecknat utvecklingen på praktiskt taget

alla områden under de senaste årtiondena. Icke minst gäller detta den materiella

och personella upprustningen av sjukvårdsorganisationen, skolväsendet,

bostadsmarknaden och kommunikationerna. Även i fråga om kulturlivets

olika yttringar torde övre Norrland i dag vara i det mesta jämförligt

med den svenska landsorten i allmänhet. Norrland är i våra dagar en dynamisk

landsända, som det för unga akademiker borde vara stimulerande att

närmare lära känna och själva bidraga till att ytterligare förkovra. Inte minst

skulle läkarnas, tandläkarnas och de olika lärarekategoriernas fackliga organisationer

genom en sakligt, brett upplagd upplysningsverksamhet bland sina

medlemmar kunna medverka till att de tidigare omnämnda felaktiga

föreställningarna om den intellektuella arbetskraftens betingelser här uppe

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 107 år 1956

21

reviderades. Från länets sida har olika försök gjorts, och en viss förskjutning

i betraktelsesättet torde nog också numera vara märkbar. Att genom

olika specialförmåner försöka göra de för akademiskt utbildad arbetskraft

tillgängliga tjänsterna i Norrland mera eftertraktade stöter på många icke

minst praktiska svårigheter. Det torde sålunda vara i det närmaste omöjligt

att rent geografiskt göra en gränsdragning inom den vidsträckta norrlandsregionen

mellan å ena sidan de delar, där förhållandena ter sig mera

»normala», samt å andra sidan de mera utpräglat norrländska bygderna,

där förhållandena kan te sig mindre lockande. Man har nämligen här icke

att göra med ett ur här diskuterade synpunkter homogent område. Om man

exempelvis skulle fastställa regler om ersättning för semester- och rekreationsresor

för de befattningshavare, som är aktuella i detta sammanhang, så

måste man fastställa en bestämd gräns ovan vilken denna förmån skall gälla

och vad den skall avse (endast resor söderut, vissa resor utomlands etc.).

Detsamma gäller i motsvarande grad andra undantagsbestämmelser ifrån

vad som är regel för landet i övrigt. Var skall då denna gräns gå, i höjd med

Sundsvall, Umeå eller Luleå? Därtill kommer att givetvis även andra grupper

bland dem många lägre avlönade än akademiker tjänsterna med rätta

kan fråga, varför icke liknande förmåner skulle tillkomma även dem. Att

i detta avseende kunna göra en rättvisande kategoriklyvning måste nog anses

vara omöjligt. En generell löneförbättring för exempelvis läkare, lärare

och andra med dem likställda befattningshavare skulle kunna utlösa ett liknande

kompensationstänkande. Man måste i varje fall räkna med den konsekvensen

att en sådan löneglidning icke skulle kunna isoleras just till dessa

bäst betalda men ändå svårrekryterade tjänstemannagrupper. Skulle en löneökning

tänkas få avsedd effekt måste den dessutom vara ordentligt tilltagen.

Efter någon tid skulle en sådan uppräkning av lönerna med all sannolikhet

sprida sig till andra områden och resultatet bli en generell lönelyftning,

som automatiskt skulle komma att få mycket långtgående konsekvenser

i form av ökade kostnader för industrien, kommunikationsverken, hantverket,

köpenskapen etc. och därmed också ökade svårigheter för den norrländska

företagsamheten att göra sig gällande i konkurrensen med Mellanoch

Sydsverige. Redan nu utgör dyrortsgrupperingen i vissa avseenden ett

sådant handikap framför allt för de sektorer inom det norrländska näringslivet,

som icke har en skyddad marknad. Om Norrland genom en sådan utveckling

i ännu högre grad skulle komma att bli ett utpräglat höglöneområde,

skulle detta betyda, att man endast gjorde ont värre.

Ytterst skulle eu sådan skärpt, till en början geografiskt bestämd lönedifferentiering

så småningom kunna tänkas medföra anspråk från motsvarande

grupper i andra delar av landet, att de tidigare relationerna i lönetabellerna

skulle återställas, och så var man nå ett högre löneplan tillbaka vid

utgångsläget.

En generellt genomförd högre meritvärdering för befattningshavare i Norrland

exempelvis i form av dubbla tjänsteår — skulle måhända temporärt

kunna medföra en förbättrad rekrytering men också att hit sökte sig

många sådana, som snabbt ville bygga på sina formella kvalifikationer för

att kunna söka tjänster på andra håll. Rörligheten skulle med andra ord

komma att öka i stället för att åtgärden var avsedd att bidraga till en förändring

till det bättre. Denna farhåga barockså påtalats i det yttrande, som

i anledning av dessa två motioner avgivits av Samarbetsdelegationen för de

fyra nordligaste länen och namnes av motionärerna.

Även om det i och för sig skulle vara önskvärt, att kunna vidtaga vissa

extraordinära åtgärder i det syfte motionerna avser, anser länsstyrelsen att

man i så fall måste vara på det klara med risken för att detta kim komma

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

att medföra för andra, icke avsedda grupper och områden »prejudicerande»

följdverkningar.

Länsstyrelsen vill däremot med skärpa framhålla vikten av att alla tänkbara

åtgärder, som kan vara ägnade att öka utbildningskapaciteten i fråga

om akademiskt utbildad arbetskraft — bl. a. och icke minst genom tillkomsten

av sådana utbildningsinstitutioner i Norrland — snarast blir vidtagna.

De ansatser som hitintills gjorts i detta syfte måste anses vara långt

ifrån tillräckliga. På lång sikt torde det icke finnas någon annan framkomlig

väg att bemästra de svårigheter, som nu gör sig gällande.

Av de i motionerna berörda åtgärderna anser länsstyrelsen att frågan om

ordnande av rymliga och i andra avseenden ändamålsenliga bostäder till

skäliga hyror för tjänstemän, som flyttar till Norrland, är av mycket stor betydelse.

Detta har beaktats av vissa industriföretag och även av statliga verk

såsom vattenfallsstyrelsen och statens järnvägar och synes ha haft en betydande

inverkan på rekryteringen. Ett samarbete mellan stat och kommun

borde i detta avseende kunna resultera i att bostäder reserveras för tjänstemän

vid vissa verk och institutioner. Vidare skulle måhända en regel om att

flyttningsersättning skall tillerkännas tjänsteman, som söker och får transport

till befattning i övre Norrland, förtjäna beaktande. En sådan förmån

torde bl. a. kunna stimulera lärare att söka adjunktstjänster i 29 lönegraden

i Norrland. Vetskapen om att flyttningen vid en eventuell senare transport

till annan del av landet får betalas av vederbörande själv kan nämligen

för närvarande verka återhållande på lusten att söka dessa tjänster.

En viktig synpunkt är slutligen att arbetsbelastningen på tjänsterna i Norrland

blir rätt avvägd och att man därvid tar hänsyn till avståndens stora

betydelse och behovet av bl. a. erforderlig biträdespersonal.

Även om länsstyrelsen i det föregående uppehållit sig vid några av de

praktiska och andra svårigheter, som måste anses vara förknippade med för

vissa befattningshavares del speciellt avsedda förmåner, anser länsstyrelsen

likväl att en utredning härom måhända skall kunna resultera i att några

icke tidigare praktiserade eller diskuterade åtgärders betydelse i detta sammanhang

kunde få en mera ingående prövning och bedömning.

I handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknade

landshövding och t. f. förste länsassessor, landskamreraren Arvid Wenker

och t. f. landssekreteraren Torsten Segrell.

Luleå i landskansliet den 14 april 1956

FOLKE THUNBORG

C. G. Wennberg

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

23

Bil. G

Till riksdagens statsutskott

Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen, som för yttrande erhållit

av herr Ragnar Bergh (1:227) inom första kammaren väckt och av

herr Agerberg m. fl. (II: 636) inom andra kammaren väckt motion om åtgärder

för att stimulera rekryteringen av kvalificerad arbetskraft i de fyra

nordligaste länen, får med anledning därav anföra följande.

Den fråga, som berörs i motionerna, behandlades vid Norrlandsmässan

i Umeå i augusti 1954, där Samarbetsdelegationen var företrädd av flertalet

av sina ledamöter. I huvudföredraget vid mässan av Samarbetsdelegationens

sekreterare, undertecknad Wik, framhölls den för de nordligaste länen

vidkommande synnerligen bekymmersamma situationen i vad avser

tillgången på bl. a. läroverkslärare, läkare och tandläkare. Några av exemplen

må anföras. Ett flertal av realskolorna arbetade med endast någon enda

t ormelit kompetent lärare, och i gymnasierna voro vakanserna Då lektorstjänsterna

oroväckande stora. Av 37 provinsialläkardistrikt i Norrbottens län

voro endast 26 besatta med ordinarie innehavare. 7 voro helt vakanta. Av 9

läkartjänster vid Umedalens sjukhus hade endast 3 ordinarie innehavare.

På tandläkarfronten var situationen om möjligt än betänkligare. På 10 000

invånare hade de fyra nordligaste länen genomsnittligt 2,8 tandläkare, det

övriga Sverige 5,2. Av 66 i Norrbottens län inom folktandvården tjänstgörande

tandläkare voro 42 utlänningar.

Under de båda senaste åren har läget knappast blivit bättre, låt vara att

inrättandet av de s. k. bristtjänsterna vid en och annan läroanstalt i någon

liten mån inneburit en lättnad. Innevarande läsår finnas emellertid åtminstone

2 realskolor, till vilka utom rektor inte någon formellt kompetent lärare

är knuten, och en av dessa skolor (Storuman) är t. o. in. så stor, att

den har dubbla klassavdelningar. Kiruna gymnasium har inte någon enda

lektorskompetent lärare, och vid det stora flertalet av gymnasierna äro lektoratsvakanserna

minst sagt oroväckande.

När det gäller tillgången på läkare och tandläkare är läget ungefär oförändrat.

Ett stort antal vakanser föreligger och många tjänster äro besatta

med utlänningar, som visserligen kunna vara goda läkare men ofta endast

hjälpligt behärska det svenska språket, vilket förhållande knappast kan

anses tillfredsställande. Därtill kommer nackdelen med korttidsvikariat med

snabba ombyten av innehavare samt vikariat av ännu ej färdigutbildad

kraft.

Olika åtgärder i avsikt att råda bot mot den besvärande bristen diskuterades

på Norrlandsmässan i Umeå och ha för övrigt, såsom också i motionerna

antydes, delvis vidtagits, men någon egentlig lösning har man hittills

ej kommit fram till. Enligt Samarbetsdelegationens uppfattning finnes också

endast en lösning, som i det långa loppet är hållbar, att öka utbildningen

av och därmed tillgången på den arbetskraft det gäller.

Den utökning av kapaciteten i vad avser läkar- och tandläkarutbildningen,

som redan vidtagits, är steg på vägen till ett bättre sakernas förhållande,

liksom den i kungl. propositioner till årets riksdag föreslagna upprustningen

av t. ex. Stockholms högskola och de tekniska högskolorna. Men flera åtgär
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

der i samma riktning måste få följa. Utan ökad tillgång på akademiskt utbildad

arbetskraft bli alla åtgärder mer eller mindre palliativ.

Samarbetsdelegationen har intet att erinra mot att en utredning av frågan

företages men vill för sin del understryka, att frågan om skapande av ökade

utbildningsmöjligheter, bl. a. i Norrland, därvid bör skjutas i förgrunden.

När det gäller att råda bot mot en akut bristsituation, bundet emellertid nödvändigt

med på kort sikt verkande åtgärder i stil med sådana, som antydas

av motionärerna. Samarbetsdelegationen vill dock fästa uppmärksamheten

på att vissa av de föreslagna åtgärderna kunna medföra en icke önskad effekt,

t. ex. i form av ökad rörlighet.

Umeå och Stockholm den 22 mars 1956

För Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen

ELOF LINDBERG

Ordf.

Harald Wik

Sekr.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

25

Bilaga H

Till riksdagens statsutskott

Sedan Svenska stadsförbundet beretts tillfälle att avgiva yttrande över de

likalydande motionerna I: 227 och II: 636 om utredning och förslag till åtgärder

i syfte att eliminera bristen på och stimulera rekryteringen av kvalificerad

arbetskraft i de fyra nordligaste länen, får förbundets styrelse anföra

följande. , . . ,.

Motionärerna återger ur SACO:s norrlandsutrednmg siffror som visar, att

bristen på akademiskt utbildad arbetskraft — särskilt lärare, läkare och

tandläkare — genomsnittligt är större i de fyra nordligaste länen an i den

övriga delen av landet. Detta obestridliga faktum bör emellertid enligt styrelsens

mening kompletteras med påpekandet, att förhållandena dock inte

är helt ensartade inom det vidsträckta område av Norrland, som det har ar

fråga om. Rekryteringsproblemens svårighetsgrad varierar inte blott mellan

olika områden inom de fyra nordligaste länen utan självfallet också niellan

stad och land, mellan större städer och mindre tätorter o. s. v. Till belysning

härav kan det beträffande bristen på läroverkslärare, som motionärerna

själva illustrerar bl. a. med ett konkret exempel från Sollefteå läroverk,

nämnas, att antalet vid detta års början vakanta lektors- och adjunktstjänster

vid läroverken i exempelvis Härnösand, Sundsvall, Örnsköldsvik

och Östersund icke var större än vid läroverken i t. ex. Karlskoga, Karlstad,

Visby och Åmål. ... • , .. .

Svårigheterna att rekrytera akademiskt utbildad arbetskraft varierar högst

avsevärt även mellan olika regioner inom »övriga Sverige». De torde for

t ex. Gotland och möjligen för vissa delar av exempelvis Dalarna och Värmland

vara ungefär lika stora som för vissa områden i de fyra nordligaste

länen. ,, ...

Med dessa påpekanden vill styrelsen inte förneka existensen av eller torringa

svårigheterna med de av motionärerna berörda rekryteringsproblemen.

Men det synes styrelsen knappast befogat att betrakta dessa uteslutande

som norrlandsproblem. Om en utredning med motionernas principiella

syftning skall företagas, bör den rimligen avse att förutsättningslöst undersöka,

vad som kan göras för att stimulera rekryteringen av kvalificerad

arbetskraft till sådana delar av landet — alltså även utanför de fyra nordligaste

länen — som av olika skäl lider särskilt stor brist pa dylik arbetskraft.

Detta är emellertid ett allmänt arbetsmarknadsproblem, som i och

för sig icke motiverar, att just sydgränsen för Jämtlands och \ästeinorrlands

län göres till gränslinje mellan två lönemässigt skilda områden av

Det synes styrelsen uppenbart, att de i motionerna behandlade problemen

måste ses mot bakgrunden av det större problemkomplex, som hänger samman

med att utbildningen av kvalificerad arbetskraft i vårt land totalt sett

för närvarande icke motsvarar efterfrågan. På längre sikt kan problemet

följaktligen lösas blott genom en anpassning av utbildningsresurserna till

de ökade behoven. Del bör betonas, att även motionärerna främst ser problemet

ur långtidsperspektiv. Efter att ha redogjort för bristsituationen och

de otillfredsställande förhållandena beträffande tillgången pa kvalificerad

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

arbetskraft i Norrland skriver de nämligen: »I det långa loppet kan inte dessa

förhållanden få vara rådande.» Styrelsen instämmer för sin del häri men

ser lösningen på det problem, motionerna sysslar med, i en ökad utbildning

av kvalificerad arbetskraft. Styrelsen noterar också med tillfredsställelse,

att i proposition till årets riksdag föreslagits en ökad intagning dels

av universitetsstuderande i vissa naturvetenskapliga ämnen, dels av studerande

vid de tekniska högskolorna, varigenom dessas utbildningskapacitet

kommer att ökas med nära 30 procent, främst beträffande de kategorier av

högskoleingenjörer, varav behovet för närvarande är störst.

Det bör också erinras om att frågan om samhällets arbetskrafts- och utbildningsbehov

nyligen behandlats av 1949 års arhetskraftsutredning, som

föreslagit inrättandet av dels en samarbetsnämnd för planläggningen av

den högre undervisningen, dels en särskild yrkes- och utbildningsstatistisk

utredningssektion inom arbetsmarknadsstyrelsen för prognosverksamhet rörande

arbetsmarknadens behov av kvalificerad arbetskraft.

I detta sammanhang vill styrelsen även understryka vad motionärerna

själva poängterar såsom en bidragande orsak till den norrländska bristen

på kvalificerad arbetskraft, nämligen det förhållandet, att Norrland inte i

tillräcklig grad är självförsörjande beträffande akademiskt utbildade. Motionärerna

anser, att det förtjänar närmare klarläggas, i vilken utsträckning

arbetskraftssynpunkterna bör beaktas vid en utformning av planerna på

ett norrlandsuniversitet. Styrelsen önskar emellertid erinra om att den i fjol

tillsatta universitetsutredningen enligt direktiven har att utreda bl. a. frågan

om en högskola i Norrland; det torde få anses självklart, att den därvid

— med utgångspunkt från sina inventeringar av tillgången på akademiker

inom olika verksamhetsområden och sina prognoser över det framtida behovet

av sådan arbetskraft — även kommer att beakta arbetskraftssynpunkterna

och den vikt, som vid diskussionen av Norrlands högskolefråga bör

läggas vid dessa.

Motionärerna framhåller, »att norrlandsstäder i ett flertal fall genom rekryteringssvårigheterna

till de kommunala tjänsterna varit tvingade att

frångå Svenska stadsförbundets rekommendationer och erbjudit högre löner

för att tillförsäkra sig tullgod arbetskraft». Med anledning härav får

styrelsen påpeka, att det visserligen undantagsvis har förekommit, att enstaka

kommuner ansett sig icke kunna följa de riktlinjer, som dragits upp

av stadsförbundets löne- och förhandlingsdelegation. Men det är styrelsen

angeläget att betona för det första, att motionernas uttryck »ett flertal fall»

är vilseledande, då det rört sig blott om rena undantagsfall, för det andra,

att sadana icke inträffat oftare i Norrland än på andra håll. Det finns intet

underlag för den tesen, att den genomsnittliga lönesättningen för kommunala

tjänster är högre i Norrland är annorstädes, vilket ju borde vara fallet,

om motionernas påstående vore riktigt.

Vad angår tanken att genom generella löneförbättringar eller andra förmåner

stimulera rekryteringen till ifrågavarande område av den i motionerna

avsedda kvalificerade arbetskraften, vill styrelsen slutligen framhålla,

att man givetvis vid bedömningen av sådana åtgärder måste "ta med i räkningen

de återverkningar dessa kan få i motsvarande hänseende för andra

grupper på samma geografiska arbetsmarknad.

Det av motionärerna behandlade problemet är alltså nära förknippat med

en mångfald andra stora och svåra frågor, från vilka det knappast kan isoleras.

Styrelsen är också tveksam beträffande möjligheterna att på sätt i

motionerna antydes nå positiva och genomförbara resultat. Under sådana

förhållanden är styrelsen icke beredd att tillstyrka den föreslagna utredningen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

27

Om ovanstående lydelse av styrelsens yttrande har förenat sig ledamöterna

Persson, Nordkvist, Göran Petterson och Thure Andersson, medan undertecknad

Jung, vice ordförande, samt tjänstgörande suppleanterna Grandien

och Leandersson ansett, att sista stycket bort ha följande lydelse:

»Det av motionärerna behandlade problemet---positiva och genom
förbara

resultat men vill trots detta tillstyrka en utredning, under förutsättning

dock att denna i stället för att avse blott de fyra nordligaste länen

vidgas så, att den får den mera allmängiltiga karaktär, som ovan angivits.»

Stockholm den 19 mars 1956

Svenska stadsförbundets styrelse

ERIK JUNG

Sten-Sture Landström

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

Bil. 1

Till riksdagens statsutskott

Sedan utskottet i skrivelse den 17 februari 1956 anhållit om Svenska landstingsförbundets

utlåtande över motioner om åtgärder för att stimulera rekryteringen

av kvalificerad arbetskraft i de fyra nordligaste länen, får förbundets

styrelse anföra följande.

De problem som beröras i motionerna äro väl kända för förbundet och

ha föranlett ingående överväganden. Särskilt kännbara för landstingen i de

nordligaste länen äro svårigheterna att besätta läkar- och tandläkartjänster.

Vid de överläggningar som förts angående dessa problem ha de uppslag

som framföras i motionerna diskuterats, men förbundet har icke ansett sig

kunna förorda något av dem.

Situationen beträffande dessa tjänster är nämligen den, att det råder i

stort sett samma svårigheter i samtliga mer avlägset belägna orter i hela

landet. Med den brist på kvalificerad arbetskraft som för närvarande förefinnes

blir följden av speciella åtgärder att stimulera rekryteringen inom

en viss del av landet, att bristsituationen inom andra delar blir än mer markant

och tvingar fram motsvarande åtgärder även där. Uppenbar risk föreligger

att i ett sådant läge åtgärderna få begränsad verkan och endast leda

fram till ett förhöjt löneläge.

Åtgärder i angiven riktning kunna enligt förbundsstyrelsens mening övervägas,

då tillgången på arbetskraft ungefärligen motsvarar behovet men

vissa tjänster äro svåra att rekrytera. I nuvarande läge böra snara åtgärder

vidtagas för en allmän ökning av tillgången på här avsedd arbetskraft. Såsom

förbundet i olika sammanhang framhållit bör utbildningskapaciteten

väsentligt utökas. Så har visserligen under senare år skett i fråga om såväl

läkare som tandläkare, men fråga är om ej ytterligare åtgärder äro erforderliga.

Sådana åtgärder äro mera långsiktiga. Situationen i de nordligaste länen

kräver emellertid snabba åtgöranden. Enligt vad förbundsstyrelsen erfarit

har kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket”i uppdrag att

utreda förevarande fråga. Under sådana förhållanden finnes ur de synpunkter

styrelsen har att företräda ej anledning påyrka en nv utredning

av frågan.

Stockholm den 11 april 1956

För Svenska landstingsförbundets styrelse

ERIK FAST

Ivar Dahlgren

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

29

Bil J

Till riksdagens statsutskott

Sedan Svenska landskommunernas förbund beretts tillfälle avgiva yttrande

över två likalydande motioner, väckta i första kammaren av herr Ragnar

Bergh (I: 227) och i andra kammaren av herr Agerberg m. fl. (II: 636)

om åtgärder för att stimulera rekryteringen av kvalificerad arbetskraft i de

fyra nordligaste länen, får förbundets styrelse anföra följande.

Det spörsmål, som motionerna aktualiserar, är ingalunda någon ny fråga,

även om den med hänsyn till rådande läge på arbetsmarknaden på senare

tid gjort sig starkare påmind. Betraktar man problemet ur ren landskommunal

synpunkt må till en början framhållas, att det stora flertalet landskommuner

för sin administration behöver jämförelsevis liten personal med

akademisk eller annan högre utbildning. I de fall man ställer krav på specialutbildning

för befattningshavare i landskommunernas tjänst, t. ex. examen

från socialinstitut, lägre ingenjörsutbildning etc. har det visat sig att

några påfallande svårigheter att rekrytera dylik personal enligt den för landet

i övrigt gängse lönesättningen icke uppstått för norrlandskommunerna.

Sammansättningen av elevbeståndet vid våra socialinstitut ger också vid

handen att Norrland däribland icke kan anses särskilt underrepresenterat

i förhållande till landet i övrigt. Någon anledning till antagande att det framdeles

skulle visa sig svårare att för Norrlands del rekrytera befattningshavare

med nu nämnd utbildning synes därför enligt styrelsens uppfattning

icke föreligga.

I fråga om kvalificerad arbetskraft av annat slag såsom lärare vid folkskolor

och högre undervisningsanstalter, läkare, veterinärer, civilingenjörer

m. fl. är läget ett annat. De i motionerna återgivna uppgifterna talar här

sitt tydliga språk. Här kan det enligt styrelsens mening bli nödvändigt med

åtgärder, som utan långt dröjsmål minskar de redan uppkomna svårigheterna

eller förebygger en direkt krissituation. Det kan synas ligga närmast

till hands att lösa problemet genom en speciell högre lönesättning för de

nordligaste länen. Om en sådan särlönesättning genomföres för statstjänstemännen,

kommer den erfarenhetsmässigt att omedelbart slå igenom på de

kommunala löneplanerna. Lönejusteringar inom den offentliga sektorn torde

icke heller komma att lämna det enskilda näringslivet oberört.

Styrelsen, som samtidigt härmed yttrat sig över motionerna 1:310 och

II: 241, håller före, att en rimlig skattelindring för de nordliga länen i och

för sig skulle vara eu väl så god stimulans vid rekrytering av specialutbildad

arbetskraft som eu särlönesättning. Därtill kommer att skatteutjämningen

torde utgöra nyckeln till en hel del andra s. k. norrlandsproblem.

Tyvärr kan man icke via skatteutjämning vänta några resultat, som avhjälper

de akuta svårigheterna. Även om — som styrelsen hoppas — skatteutjämningsproblemet

nu blir föremål för förnyad utredning, måste det med

gängse utredningslakt ta åtskilliga år, innan utredningen ger resultat.

Bland åtgärder, som mera snabbt skulle leda till resultat, är enligt styrelsens

mening en utbyggnad av systemet med favörer i fråga om tjänste
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 197 år 1956

årsberäkningen. En sådan anordning leder till en ökad cirkulation av de

berörda befattningshavarna — något på gott och ont — men torde kunna

begränsas till de för landsdelen särskilt åtråvärda tjänstemannagrupperna.

Stockholm den 20 mars 1956

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund

RUD. ANDERBERG

Sixten Larsson

661679 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.